om tandvård i fred för värnpliktiga m.m. (prop. 1980/81:160) (Betänkande 1980/81:FöU25 Försvarsutskottet)

FöU 1980/81:25

Försvarsutskottets betänkande
1980/81:25

om tandvård i fred för värnpliktiga m. fl. (prop. 1980/81:160)

I betänkandet behandlas de förslag som regeringen - efter föredragning av
försvarsministern, statsrådet Eric Kronmark - har förelagt riksdagen i
proposition 1980/81:160 (försvarsdepartementet). I betänkandet behandlas
också motion 1980/81:2136 som har väckts med anledning av propositionen.

Propositionen

Regeringen har i proposition 1980/81:160 föreslagit riksdagen att

1. besluta att föra över ansvaret för de värnpliktigas m. fl. tandvård i fred
från försvarsmakten till folktandvården och den privata tandvården,

2. godkänna vad föredragande statsrådet har förordat om tandvårdens
omfattning för de värnpliktiga m. fl., de resurser som skall föras över från
försvaret till folktandvården, utnyttjandet av värnpliktiga tandläkare samt
tidpunkten för överföringen av vårdansvaret.

Bakgrund

Försvarets fredstandvård har till uppgift att inom ramen för tillgängliga
resurser avgiftsfritt svara för undersökning och behandling av värnpliktiga
under grundutbildning, akut- och olycksfallstandvård åt värnpliktiga under
grund-och repetitionsutbildning m. m., undersökning av personal i flygande
och submarin tjänst samt akutvård åt fast anställd personal. Den står under
överinseende av försvarets sjukvårdsstyrelse i egenskap av fackansvarig
myndighet för hälso- och sjukvården inom försvarsmakten.

År 1979 fanns det inom försvarets fredstandvård 66 tandläkarmottagningar
med sammanlagt 113 behandlingsplatser i anslutning till fredsförbandens
sjukvårdsavdelningar. Viss behandling utförs även vid privata tandläkarmottagningar.
Inom försvarsmakten är f. n. omkring 100 tandläkare sysselsatta.
Hälften av dem är löneplansanställda. Övriga är arvodesanställda eller på
annat sätt knutna till försvarets tandvård. Därutöver finns värnpliktiga
tandläkare som utför tandvård under den tid de fullgör repetitionsutbildning.
Vidare finns det ca 95 tandsköterskor vid de olika mottagningarna med i regel
lönegradsplacerade tjänster. En redogörelse för den nuvarande ordningen
lämnas i proposition 1980/81:160 (s. 3-4).

Frågan om att föra över fredstandvården inom försvarsmakten till
folktandvården har varit aktuell länge. År 1977 uttalade riksdagen sig för ett
sådant överförande (prop. 1976/77:100 bil. 7 s. 67, FöU 1976/77:9, rskr

1 Riksdagen 1980/81. 10 sami. Nr 25

FöU 1980/81:25

1976/77:154). I det sammanhanget framfördes också att man i största möjliga
utsträckning borde avstå från att utnyttja inkallade värnpliktiga tandläkare i
försvarets fredstandvård.

För att få underlag för ett slutligt ställningstagande i frågan tillkallade
försvarsministern en särskild utredare med uppdrag att se över försvarets
tandvårdsorganisation. Utredningen, som antog namnet Fredstandvård 80,
överlämnade i september 1979 betänkandet (SOU 1979:70) Tandvård i fred
för värnpliktiga. I proposition 1980/81:160 lämnas en redogörelse för
utredningsförslaget och remissyttranden över detta (s. 5-8). Förslagen i
propositionen bygger på resultatet av detta utredningsarbete.

Föredragande statsrådet

Försvarsministern behandlar följande frågor som han anser bör underställas
riksdagens prövning (s. 9-13):

o överföring av ansvaret för de värnpliktigas tandvård till i huvudsak

folktandvården,
o omfattningen av tandvården,

o de resurser som bör föras över från försvaret till folktandvården,
o utnyttjande av värnpliktiga tandläkare samt tidpunkten för överföringen.

Dessutom informerar försvarsministern riksdagen om vissa frågor som han
anser att det ankommer på regeringen att besluta om. Han uppger vidare att
han i ärendet har samrått med cheferna för social- och arbetsmarknadsdepartementen
samt med statsrådet Elisabet Holm.

Motionen

1980/81:2136 av Eivor Nilson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående möjligheter att
genomföra omorganisationen av tandvård för värnpliktiga i bristområden.

Utskottet

Riksdagen har - som framgår av föregående redogörelse - redan år 1977 i
princip uttalat sig för att ansvaret för de värnpliktigas tandvård i fred bör åvila
folktandvården (prop. 1976/77:100 bil. 7 s. 67, FöU 1976/77:9, rskr
1976/77:154). Därvid angavs att innan överenskommelse har träffats med
tandvårdshuvudmännen borde inte fattas beslut om överföring vid viss
tidpunkt. Det borde dock eftersträvas att föra över fredstandvård redan före
1980. En överenskommelse har numera under förbehåll av regeringens
godkännande slutits mellan statens förhandlingsnämnd och Landstingsförbundet
om överföring av ansvaret för de värnpliktigas m. fl. tandvård i fred
till folktandvården m. m. Regeringen föreslår i proposition 1980/81:160 att

FöU 1980/81:25

överföringen skall ske med början den 1 januari 1982 och vara genomförd
senast den 30 juni samma år. Förslaget bygger på nämnda överenskommelse
och ligger i linje med riksdagens tidigare uttalande i frågan.

Enligt regeringsförslaget bör alla värnpliktiga under en sexmånadersperiod
före inryckningen till grundutbildning få fullständig tandbehandling.
Om behandlingen kan inledas senast under det år då den värnpliktige fyller
19 år bör folktandvården kalla honom till undersökning och därefter svara för
den behandling som behövs. I övriga fall bör den värnpliktige på egen hand
begära behandling hos folktandvården eller hos privat tandläkare, som är
uppförd på en särskild förteckning. Han bör därvid behandlas med förtur.
Enligt uppgift i propositionen har Sveriges Tandläkarförbund uttalat sitt stöd
för förslaget att nämnda värnpliktiga ges företräde till tandvård hos
privatpraktiserande tandläkare.

Flertalet av försvarsmaktens nuvarande tandvårdslokaler föreslås läggas
ned. Utrustningen bör, anser försvarsministern, överlåtas vederlagsfritt.
Närmare överenskommelser om detta avses träffas mellan försvarsmaktens
lokala myndigheter och vederbörande tandvårdshuvudmän. Av den personal
som i fortsättningen inte behövs inom försvarsmakten kommer de som är
löneplansanställda att erbjudas anställning inom folktandvården. Avtalet
mellan statens förhandlingsnämnd och Landstingsförbundet innebär att
avtalsparterna senast den 1 januari 1983 skall reglera frågan om de
ekonomiska konsekvenserna av statens pensionsåtaganden för den personal
som har övergått till anställning hos folktandvårdshuvudmännen.

I detta sammanhang uppger försvarsministern att de värnpliktiga tandläkarna
måste utnyttjas för den fredstida vården i nu tillämpad omfattning fram
till överföringen av försvarsmaktens tandvård till folktandvården.

Propositionen innehåller också förslag rörande tandvårdens omfattning
under grundutbildning och repetitionsutbildning m. m. (s. 10-11).

Beräkningar som har gjorts inom försvarsdepartementet visar att de
föreslagna åtgärderna totalt sett innebär besparingar och ett mer effektivt
utnyttjande av samhällets resurser för tandvård åt värnpliktiga. Regeringens
förslag innebär att värnpliktigas m. fl. tandvård i fortsättningen kommer att
ges inom ramen för den allmänna tandvårdsförsäkringen. Försvarsmakten
avses svara för den s. k. patientavgiften, som patienten annars betalar själv.
Patientavgifterna för de vapenfria tjänstepliktiga föreslås betalas av arbetsmarknadsstyrelsen
. För dem som omfattas av reformen blir tandvården alltså
avgiftsfri.

Utskottet har ingen erinran mot här redovisade förslag och övriga frågor
som genom propositionen har underställts riksdagen. Utskottet delar
försvarsministerns uppfattning att värnpliktiga, som t. ex. får anstånd, bör
utan en kostnadskrävande kontrollapparat åtnjuta ifrågavarande tandvårdsförmåner
vid endast ett tillfälle.

I det följande uppehåller sig utskottet något vid själva genomförandet av
reformen.

FöU 1980/81:25

I motion 2136 (c) pekar motionären på att det i stora delar av norra Sverige
har varit och fortfarande är stor brist på tandläkare. På sina håll har patienter
stått i kö fem sex år för tandvård. Har man lyckats rekrytera tandläkare i
dessa områden finns det långa köer av skolbarn och andra som har behov av
behandling. Det är mot denna bakgrund enligt motionären mycket viktigt att
den reform som föreslås i propositionen noggrant följs upp så att alla
värnpliktiga får den tandvård de har rätt till. Hon förutsätter vidare att det
ges möjligheter till förlängd tid för omorganisationen i bristområden, om det
skulle visa sig att tiden för överföringen av tandvården är för knapp.

Utskottet har förståelse för de problem som motionären anför och räknar
med att regeringen uppmärksamt följer reformens genomförande i sådana
bristområden som berörs i motionen. Tidpunkten för genomförandet liksom
vissa andra frågor av övergångskaraktär har - som framgår av föregående
redogörelse - reglerats i avtalet med Landstingsförbundet. Någon annan
tidsplan för genomförandet än som anges i detta avtal och föreslås i
propositionen kan utskottet inte biträda. Utskottet räknar emellertid med att
tillfredsställande lösningar av problem som uppstår i samband med
överföringen kommer att sökas inom ramen för avtalet och enligt de
principer som i övrigt gäller för reformen.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

1. att riksdagen beslutar att föra över ansvaret för de värnpliktigas
m. fl. tandvård i fred från försvarsmakten till folktandvården
och den privata tandvården,

2. att riksdagen godkänner vad föredragande statsrådet har
förordat om tandvårdens omfattning för de värnpliktiga m. fl.,
de resurser som skall föras över från försvaret till folktandvården
samt utnyttjandet av värnpliktiga tandläkare,

3. att riksdagen med bifall till proposition 1980/81:160 och med
avslag på motion 1980/81:2136 godkänner vad föredragande
statsrådet har förordat om tidpunkten för överföringen av
vårdansvaret.

Stockholm den 5 maj 1981

På försvarsutskottets vägnar
PER PETERSSON

Närvarande: Per Petersson (m), Eric Holmqvist (s), Gunnar Björk i Gävle
(c), Gudrun Sundström (s), Hans Lindblad (fp). Roland Brännström (s),
Gunnar Oskarson (m). Åke Gustavsson (s), Göthe Knutson (m), Karl-Erik
Svartberg (s), Anders Gernandt (c), Holger Bergman (s), Eric Hägelmark
(fp), Nils Erik Wååg (s) och Eivor Nilson (c).

FöU 1980/81:25

Särskilt yttrande

av Eivor Nilson (c).

I vissa delar av landet råder det brist på tandläkare. Bristen beräknas vara
avhjälpt om 2-3 år. Tidsplanen för reformen gör det på vissa håll
övergångsvis svårt att samtidigt tillgodose både de värnpliktigas och övriga
medborgares behov av tandvård. Det hade därför från början bort
eftersträvas en tidsplan som medgett att man tagit särskild hänsyn till
situationen i bristområdena.

GOTA B 69041 Stockholm 1981