om Sveriges förhållande till EG (Betänkande 1986/87:UU18 Utrikesutskottet)

Utrikesutskottets betänkande
1986/87:18

om Sveriges förhållande till EG

1986/87:18

Motionerna

I motion 1986/87:U509 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkandena 2-7 hemställs

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i

motionen anförs angående samarbete inom EFTA,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i

motionen anförs angående politiska kontakter med EG-organ,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i

motionen anförs angående kontakter med EG-parlamentet,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs angående förhandlingar i syfte att uppnå tullunion med EG,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs angående gemensam europeisk arbetsmarknad,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen i övrigt anförs angående formerna för Sveriges framtida samarbete
med EG.

I motion 1986/87:U513 av Margit Gennser och Per Stenmarck (m) hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i
motionen om Sveriges samarbete med EG.

I motion 1986/87:U525 av Jens Eriksson m. fl. (m, c) hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
upphävandet av det s. k. anpassningsavtalet och i stället inriktar verksamheten
på att utverka ömsesidig tullfrihet vid handeln med fisk och fiskprodukter
mellan Sverige och EG.

1 motion 1986/87:U532 av Hadar Cars m.fl. (fp) hemställs

1. att riksdagen av regeringen begär redovisning av resultatet av
EG-EFTA-samarbetet enligt Luxemburgdeklarationen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om ett fördjupat svenskt samarbete med EG,

3. att riksdagen begär att regeringen särskilt utreder svenska myndigheters
möjlighet till ökad harmonisering i samklang med EG:s vitbok.

I motion 1986/87:U543 av Ivar Franzén m. fl. (c) yrkandena 4—5 hemställs

4. att riksdagen hos regeringen begär ett förslag till riktlinjer för Sveriges
deltagande i det västeuropeiska samarbetet baserat på just neutralitetspolitikens
förutsättningar och utbyggt nordiskt samarbete enligt vad som anförts i
motionen,

1 Riksdagen 1986187. 9sami. Nr 18

5. att riksdagen beslutar att tillsätta en parlamentariskt sammansatt
delegation att delta i beredningen av principiellt viktiga frågor avseende det
västeuropeiska samarbetet.

Bakgrund
Allmänt om EG

Romtraktaten av år 1958, som är grunden för verksamheten inom de
europeiska gemenskaperna, syftar till att skapa en fri varumarknad inom
ramen för en tullunion med gemensam handelspolitik men också till en
gemensam politik på en rad andra områden. Romtraktaten innehåller bl. a.
bestämmelser om en gemensam jordbrukspolitik, fri rörlighet på arbetsmarknaden,
samordning av den ekonomiska politiken i dessa olika aspekter,
fria kapitalrörelser, harmonisering av beskattningsregler och av annan
lagstiftning. Vid sidan av det i Romtraktaten reglerade arbetet pågår ett mer
eller mindre formaliserat samarbete mellan medlemsländerna på en rad
områden, bl. a. säkerhetspolitik och valutapolitik. Samarbetet har kommit
längst på handelsområdet och jordbruksområdet. Tullunionen är sedan
länge genomförd och länderna har en i huvudsak gemensam handelspolitik.
Likaså är jordbrukspolitiken (CAP) gemensam. På en rad delområden har
medlemsländerna etablerat ett nära samarbete, och ytterligare steg tas
successivt. Det uttalade målet är att nå fram till en ekonomisk union. En
sådan förutsätter emellertid en mer eller mindre gemensam politik i de
centrala ekonomiska frågorna (finans- och penningpolitik, industripolitik
m. m.), och dithän har EG hittills inte nått.

Arbetet på att åstadkomma en gemensam varumarknad är fortfarande på
många sätt drivkraften för gemenskapen. Ett av de viktigaste besluten under
senare år är det som fattades av Europeiska rådet (möte på stats- och
regeringschefsnivå) i juni 1985 om att till utgången av år 1992 förverkliga den
inre marknaden, dvs. att avskaffa alla återstående hinder för handeln mellan
länderna. Som ett led i detta arbete har EG-kommissionen utarbetat en
vitbok med en redovisning av de olika åtgärder som enligt kommissionens
mening bör vidtas för att genomföra fri rörlighet för varor, tjänster, kapital
och människor mellan länderna. Avskaffande av tekniska handelshinder
genom harmonisering av säkerhetsbestämmelser eller ömsesidigt erkännande
av provningsresultat är ett centralt inslag i vitboken. Andra viktiga inslag i
vitboken är offentlig upphandling, arbetskraftens fria rörlighet, transportpolitik,
kapitalrörelser, patentfrågor, konkurrensregler och statsstöd. En
särskild vitbok kommer att läggas fram rörande fiskala hinder.

Samtidigt med att beslutet om den inre marknaden fattades, tog Europeiska
rådet initiativ till vissa institutionella förändringar i Gemenskaperna, vilka
skulle förstärka det politiska samarbetet och underlätta strävandena mot en
ekonomisk union. Under de fortsatta överläggningarna mellan medlemsländerna
framträdde välkända åsiktsskillnader beträffande Gemenskapsorganens
roll och befogenheter i förhållande till regeringarnas. Främst Storbritannien
och Danmark var tveksamma till försök att stärka gemenskapsinstitutionerna
på bekostnad av den nationella suveräniteten, medan bl. a. Italien

UU 1986/87:18

och Benelux gärna ville påskynda unionsarbetet. Den kompromiss som
slutligen uppnåddes innebär i huvudsak följande.

- Det politiska samarbetet (EPS) formaliseras i en särskild traktat.

- Romtraktaten ändras så att beslut med kvalificerad majoritet blir möjliga
(för vilka tidigare enhällighet krävts) i frågor som är viktiga för förverkligandet
av den inre marknaden.

- Ett tillägg görs i Romtraktaten rörande forskning, teknologiskt samarbete
och miljöskyddssamarbete.

- Europaparlamentet får ökade möjligheter att påverka EG:s beslutsprocess.

- Ändringarna i Romtraktaten och EPS-akten slås samman till ett dokument,
den Europeiska enhetsakten.

I Danmark förorsakade detta förslag en politisk strid, som ledde till att
folkomröstning hölls i februari 1986. Alla medlemsländer har numera
undertecknat fördragsändringarna och flertalet parlament därefter ratificerat
Enhetsakten (Romtraktaten). Irlands högsta domstol har emellertid
motsatt sig fördragsändringarna, vilket lett till att ratifikationsproceduren
där avbrutits för att folkomröstning skall kunna hållas under sommaren.

Beslutsformerna i EG är relativt komplicerade. Ministerrådet är det
beslutande organet. Beroende på ämnesområde tas besluten med enkel eller
kvalificerad majoritet eller med enhällighet. Fördragsändringar kräver att
alla medlemsländer är med på dem. Rådets förordningar och beslut är
bindande för medlemsländerna eller för de institutioner i medlemsländerna
de riktar sig till; rådets direktiv är i princip bindande men måste följas av
nationell lagstiftning om de skall bli bindande för enskilda rättssubjekt.
Rådet kan också utfärda rekommendationer.

Kommissionen är utredande, förslagsställande och verkställande organ.
Europaparlamentet är huvudsakligen kontrollerande och rådgivande men
har fått vissa beslutsbefogenheter i bl. a. budgetfrågor. Domstolen är högsta
uttolkare av Enhetsakten och EG:s gemensamma lagstiftning.

I Romatrakten förutses tre olika typer av samarbete med EG, nämligen
medlemskap, association och handelsavtal. Varje europeiskt land har
möjlighet att ansöka om medlemskap. Associationsavtal har ingåtts med ett
stor antal länder, framför allt de f. d. kolonierna i u-länderna. Med flertalet
av dessa har EG ett institutionaliserat biståndssamarbete inom ramen för den
s. k. Lomé-konventionen. Elandelsavtal har slutits med bl. a. EFTA-länderna.
Därtill kommer att samarbetsavtal av varierande form och innehåll
ingåtts utanför handelsområdet med många länder, bl. a. på forskningsområdet.

EG har ännu inga formaliserade relationer till statshandelsländernas
ekonomiska samarbetsorganisation SEV men vissa kontakter pågår. Avtal
har dock slutits med enskilda SEV-länder.

Frihandelsförhandlingarna och Sveriges avtal

Under hela 1960-talet präglades handelspolitiken i Västeuropa av önskemålet
att få till stånd en enda gemensam marknad mellan de två handelsblocken

UU 1986/87:18

EG och EFTA. Storbritannien, Danmark och Norge ansökte år 1961 om
medlemskap i EG medan Sverige, Schweiz och Österrike önskade en
association. De förhandlingar som inleddes avbröts efter ett franskt veto mot
brittiskt medlemskap. År 1967 ansökte bl. a. Storbritannien ånyo om
medlemskap. Sverige inlämnade vid det tillfället en s. k. öppen ansökan,
varmed inte heller medlemskap uteslöts.

Vid båda ansökningstillfällena angavs att det var väsentligt för Sverige att
anslutningsformen medgav full hänsyn till neutralitetspolitiken. Vår ansökan
år 1961 åtföljdes av tre neutralitetsförbehåll, som i huvudsak gick ut på viss
bibehållen handelspolitisk handlingsfrihet med behörighet att teckna avtal
med tredje land i eget namn, rätt till åtgärder för att trygga försörjningsberedskapen
i krigstid av livsviktiga förnödenheter och rätt att i internationella
krislägen sätta vissa delar av avtalet ur kraft. År 1967 bedömdes läget vara
något annorlunda. De överstatliga elementen i EG hade inte fått den
betydelse som antagits tidigare, och enligt den (fortfarande gällande) s. k.
Luxemburgkompromissen från januari 1966 skulle varje medlemsland kunna
påfordra att viktiga beslut fattades med enhällighet. Det var bl. a. dessa skäl
som medverkade till att Sverige då inte uteslöt medlemskap. De tre
neutralitetsförbehållen upprepades inte, men det klargjordes att anslutningsformen
måste medge ett fullföljande av den svenska neutralitetspolitiken.

På grund av Frankrikes fortsatta motstånd mot en utvidgning av Gemenskapen
ledde inte heller 1967 års ansökan till några realförhandlingar. De
verkliga förutsättningarna för association eller medlemskap med bibehållen
hänsyn till neutralitetspolitiken har alltså inte prövats i konkreta förhandlingar
med Gemenskaperna.

År 1969 aktualiserades ånyo frågan om EG:s utvidgning. Förhandlingar
om medlemskap inleddes med Storbritannien, Danmark och Norge i mitten
av år 1970. Sverige och övriga EFTA-länder inledde överläggningar med EG
senare samma år. Även denna gång lämnades formen för den svenska
anslutningen till en början öppen. På svensk sida ansåg man att det förelåg
förutsättningar för svenskt deltagande både i tullunionen och i det jordbrukspolitiska
samarbetet. I mars 1971 förklarade emellertid svenska regeringen
att den kommit till slutsatsen att medlemskap inte var möjligt för svensk del.
Skälet härtill var den utveckling som ägt rum i EG i fråga om politiskt och
ekonomiskmonetärt samarbete.

Det svenska intresset av en tullunion, som ansågs innebära praktiska
fördelar, och av samarbete på jordbruksområdet kvarstod. Tanken på en
tullunion avvisades emellertid av EG:s förhandlare med hänvisning till att en
sådan lösning kunde inkräkta på Gemenskapernas beslutsautonomi. En
bidragande orsak var också att övriga EFTA-länder inte önskade en
tullunion och att EG hade som mål att uppnå likartade handelsavtal med alla
EFTA-länder. Även ett deltagande i den gemensamma jordbrukspolitiken
ansågs av EG vara uteslutet för ett land som inte var medlem.

Resultatet av förhandlingarna blev att vart och ett av EFTA-länderna
uppnådde praktiskt taget likalydande frihandelsavtal med EG (EEC och
CECA). Avtalsparterna behåller rätten att bestämma över sina yttre tullar,
varför det blev nödvändigt att i frihandelsavtalen ta med regler om varors
ursprung.

UU 1986/87:18

Uppgörelsen försågs inte med några neutralitetsförbehåll eftersom själva
anslutningsformen tillgodoser Sveriges krav på handlingsfrihet i händelse av
ett krisläge.

Frihandelsavtalet avser endast industrivaror. Livsmedelsindustriprodukter
omfattas i vad avser förädlingsvärdet, däremot inte i vad avser ingående
jordbruksråvaror. På jordbruksområdet gäller särskilda regler. Jordbruksprodukter
omfattas inte av frihandeln, men det är uttryckt i avtalet att
parterna bör utveckla handeln med sådana varor. Gemenskaperna reste
under förhandlingarna emellertid krav på omfattande ensidiga tullättnader
för sin jordbruksexport till EFTA-länderna som en förutsättning för att
uppnå balans i frihandelsavtalen i dess helhet. Sverige beviljade för sin del
EG tullättnader för vin och vissa trädgårdsprodukter. Liknande ensidiga
medgivanden gjordes av andra EFTA-länder. På fiskområdet suspenderade
Sverige sin tull på frysta fiskfiléer och vissa fisk- och skaldjurskonserver. I en
särskild note till Danmarks regering meddelade Sverige att suspensionen
kunde komma att upphöra i händelse av en genomgripande förändring av
konkurrensförhållandena inom fiskerinäringen. Som exempel angavs Sveriges
rättighet att direktlanda fisk i Danmark och den suspension av tullen på
sill som EG tillämpat sedan år 1971.

EG motsatte sig under förhandlingarna bestämt ömsesidig frihandel på
fiskområdet. De svenska ensidiga medgivandena bör bedömas mot denna
bakgrund och mot önskemålet att inte behöva återinföra tullen på frysta
fiskfiléer och fiskkonserver mot Storbritannien och Danmark. Genom det
avtal som ingicks år 1986 mellan Sverige och EG till följd av Portugals och
Spaniens anslutning till EG erhöll Sverige tullförmåner för bl. a. torsk, sill
och vissa fiskkonserver. När detta avtal förelädes riksdagen för godkännande,
gjorde utskottet bedömningen att uppgörelsen skapat förutsättningar för
bättre jämvikt i handeln med fiskprodukter mellan Sverige och EG (UU
1985/86:26).

Frihandelsavtalet mellan Sverige och EG administreras av en blandad
kommitté, vilken som regel sammanträder en gång om året. Kommittén
diskuterar också det samarbete som äger rum vid sidan av avtalet. En bred
genomgång av förbindelserna mellan Sverige och EG görs i ett årligt
högnivåmöte. Detta möte leds på svensk sida av utrikeshandelsministern.
EG-delegationen leds av den kommissionsledamot som är ansvarig för
utrikesfrågorna.

Genom frihandelsavtalet har full tullfrihet uppnåtts för större delen av
Sveriges handel med utlandet. Redan under förhandlingarna framfördes
önskemål om närmare samarbete med EG även på andra områden, såsom
offentlig upphandling, tekniska handelshinder, energi- och transportpolitik,
miljövård, forskning, valutapolitik samt konjuktur- och stabiliseringspolitik.
I avtalet intogs en s. k. utvecklingsparagraf, i vilken bl. a. anges vilka
procedurer som skall följas om parterna önskar utveckla förbindelserna till
andra områden än dem som omfattas av frihandelsavtalet.

UU 1986/87:18

Samarbetet utanför frihandelsavtalet

UU 1986/87:18

Sedan frihandelsavtalet ingicks har samarbetet mellan Sverige och EG
utvecklats till ett flertal andra områden, dock utan att utvecklingsparagrafen
i något fall utnyttjats. Sedan flera år bedrivs ett forskningssamarbete mellan
bl. a. Sverige och EG inom ramen för COST (European Cooperation in the
Field of Scientific and Technical Research). Det omfattar tio ämnesområden,
nämligen datateknik, teleteknik, transportväsende, havsfrågor, materialteknik,
miljövård, meteorologi, jordbruksforskning, livsmedelsteknologi
och socioteknologi. Sedan år 1976 pågår fusionsforskningssamarbete med
Euratom. Ett avtal om en sammankoppling mellan det europeiska datanätet
(Euronet) och motsvarande svenska nät ingicks år 1981.

Ett ramavtal om forsknings- och utvecklingssamarbete mellan Sverige och
EG undertecknades i januari 1986 (prop. 1985/86:89, UU 1985/86:17).
Ramavtalet nämner inga forskningsområden men föreskriver bl. a. upprättandet
av en blandad kommitté vars uppgift skall vara att definiera
forskningsområden och projekt av gemensamt intresse. I denna kommitté
har bl. a. diskuterats möjligheterna för Sverige att delta i EG:s forskningsprogram
för informationsteknologi (ESPRIT), telekommunikation (RACE)
och tillverkningsteknik (BRITE). Hittills har deltagande i dessa program
varit förbehållet företag i medlemsländerna.

Sverige deltar också i det västeuropeiska högteknologiska forskningsprogrammet
EUREKA. Det omfattar 19 länder och är inte ett EG-projekt, men
EG-kommissionen deltar som part. Under andra halvåret 1986 innehade
Sverige ordförandeskapet i EUREKA och var värd för en ministerkonferens
i Stockholm i december. Svenska företag är engagerade i ett tjugotal
EUREKA-projekt.

Sverige deltar också i det europeiska patentsamarbetet och har tillsammans
med flertalet EG-länder undertecknat den europeiska patentkonventionen.

På det industripolitiska området förekommer inget institutionaliserat
samarbete men däremot kontakter och informationsutbyte. Sverige deltar
inte heller i det valutapolitiska samarbetet (EMS) - vilket inte heller omfattar
samtliga EG-länder - men vi följer nära utvecklingen av EMS.

En miljövårdsöverenskommelse ingicks år 1977, vilken huvudsakligen
syftar till informationsutbyte. Inom ramen för denna överenskommelse har
bl. a. bilavgasfrågor diskuterats. Sverige och ett antal andra länder har för
närvarande strängare regler på detta område än vad EG har. På arbetsmiljöområdet
finns en skriftväxling mellan Sverige och EG. Visst samarbete
finns också på transportområdet, särskilt sjöfarten, och på det u-landspolitiska
området.

Det finns vidare ett fiskeavtal mellan Sverige och EG som rör fångst av
torsk och rödspätta samt utbyte av fiskekvoter.

Sverige och de övriga EFTA-länderna (Finland, Island, Norge, Schweiz
och Österrike) har till stor del sammanfallande intressen i sitt förhållande till
EG. Det har därför tett sig naturligt att EFTA-länderna utnyttjar den styrka
som EFTA-samarbetet ger. I april 1984 hölls i Luxemburg ett gemensamt
möte på ministernivå mellan EFTA och EG, varvid ett uttalande -

Luxemburgdeklarationen - gjordes beträffande det framtida samarbetet.
Uttrycket ”a dynamic European space” myntades för att beskriva det
samarbetsområde som borde skapas av EG och EFTA tillsammans. Som ett
mål för detta samarbete uppsattes avskaffandet av alla tekniska och andra
handelshinder mellan de båda handelsområdena. Samarbete borde också
kunna inledas i fråga om upphandling, statliga stödåtgärder och forskning
m. m. En styrgrupp bestående av tjänstemän från EG- och EFTA-länderna
har till uppgift att konkretisera Luxemburgdeklarationens intentioner.
Denna styrgrupp (Fligh Level Contact Group, HLCG) har under sig
upprättat ett antal arbetsgrupper med företrädare för EG-kommissionen och
EFTA-länderna.

Ett centralt element i det fortsatta samarbetet mellan EG och EFTA är
EG:s vitbok och planerna på att fullborda den inre marknaden. EFTAländerna
har ett starkt intresse av att delta i detta arbete i syfte att undvika att
EG:s inre marknad i praktiken missgynnar handeln mellan EG och EFTA.
EG-kommissionen har i en rapport till ministerrådet i juni 1986 behandlat
förutsättningarna för ett närmare samarbete mellan EG och EFTA i
Luxemburgdeklarationens anda. Kommissionen anförde bl. a. att avveckling
av tekniska handelshinder är en naturlig förlängning av frihandelsavtalen och
att inget område för samarbete mellan EG och EFTA i förväg borde
uteslutas. Samtidigt betonades att Gemenskapernas beslutsautonomi och
integrationsprocess inte fick påverkas av EFTA-samarbetet. Sedermera har
sonderande samtal förts mellan EG och EFTA-länderna om samarbete på de
områden som omfattas av vitboken.

Metoderna för att komma till rätta med tekniska handelshinder inom
Gemenskaperna har under senare tid undergått en viss förändring. Tidigare
var målet oftast att genom direktiv från rådet åstadkomma likriktning inom
hela EG vad beträffar säkerhetsbestämmelser m. m. Enligt nyare tankegångar
bör det vara till fyllest att EG utfärdar direktiv om grundläggande
säkerhetskrav och att i övrigt de europeiska standardiseringskommissionerna
får en ökad roll när det gäller att utfärda produktspecifikationer. I många
fall bör det också vara tillräckligt att en vara uppfyller kraven i ett
medlemsland för att den skall få säljas i övriga medlemsländer.

Besöksutbyte, utredningsarbete m. m.

Kontakterna mellan svenska myndigheter och motsvarande organ inom de
Europeiska gemenskaperna är numera täta och omfattande. Som tidigare
nämnts äger ett årligt högnivåmöte rum på ministernivå. Dåvarande vice
statsministern Ingvar Carlsson besökte EG-kommissionen i januari 1986. Ett
flertal svenska statsråd har besökt EG och ett antal kommissionsledamöter,
bland dem kommissionens ordförande Delors, har varit i Sverige under
senare år. En delegation från den svenska riksdagen besökte i juni 1986
EG-parlamentet som svar på ett tidigare besök i Sverige av EG-parlamentets
delegation för kontakt med de nordiska länderna. Den svenska riksdagens
EFT A-delegation har inom ramen för EFTA:s parlamentarikersamarbete
kontakter med företrädare för EG-parlamentet. Inom Europarådet pågår till
följd av den s. k. Colombo-kommitténs rapport ett arbete som syftar till

UU 1986/87:18

förbättrat samarbete mellan EG:s tolv medlemsländer och övriga medlemmar
av Europarådet.

Regeringskansliet genomför för närvarande ett omfattande utredningsoch
samordningsarbete syftande till att utröna förutsättningarna för ett allt
närmare samarbete med EG på olika fält. En statssekreterargrupp. och
under den en särskild beredningsgrupp med företrädare för så gott som alla
departement, har till uppgift att särskilt utreda konsekvenserna för Sveriges
del av EG:s beslut att till utgången av år 1992 genomföra den inre
marknaden. Därtill kommer den beredningsgrupp som sedan gammalt har
att bereda frågor som berör tillämpningen av Sveriges avtal med EG.
Näringslivet och de fackliga organisationerna är företrädda i en särskild
referensgrupp för EG-frågor inom kommerskollegium.

Utskottet

I detta betänkande behandlas vissa aspekter av Sveriges relationer till EG.
Utskottet vill inledningsvis erinra om att betydelsefylla delar av det
europeiska samarbete Sverige deltar i på det ekonomiska, sociala och
kulturella området, liksom det europeiska miljövårdssamarbetet, därmed
utelämnas. Således behandlas inte det vidare europeiska samarbete som äger
rum inom Europarådet eller inom ESK:s ram. Inte heller belyses samarbetet
i FN:s Europakommission (ECE).

Genom frihandelsavtalen med EG uppnåddes för Sveriges och övriga
EFTA-länders del ett av målen för de handelspolitiska strävandena i
Västeuropa efter kriget, nämligen fri handel för industrivaror. De återstående
tullhindren på industrivaruområdet avvecklades den 1 januari 1984 (utom
i vad gäller det nytillkomna medlemslandet Spanien, med vilket tullavvecklingsperioden
pågår).

Vårt frihandelsavtal med EG betraktades redan då det ingicks som en för
båda parter gynnsam uppgörelse. Detta omdöme gäller fortfarande. Det har
visat sig vara möjligt att genomföra frihandel och annat samarbete utan att
ingå i den närmare samverkan som en tullunion eller medlemskap hade
inneburit.

Sedan tullfrihet uppnåtts i Västeuropa är EG inställt på nya steg i
integrationsprocessen. På det handelspolitiska området förestår till att börja
med ett avskaffande av tekniska och andra återstående hinder för handeln, så
att en i verklig mening fri varumarknad kan skapas. Som tidigare beskrivits
omfattar vitboken därutöver samordning och liberalisering av regler på flera
områden vid sidan av handeln (s. 2). På forskningsområdet görs omfattande
satsningar i syfte att stärka EG:s kapacitet inom högteknologi och industriell
utveckling. I denna situation har alla EFTA-länder ställts inför uppgiften att
se över sina relationer till den utvidgade Gemenskapen.

Flera av de föreliggande motionsyrkandena syftar till att ytterligare
fördjupa och påskynda Sveriges samarbete med EG. I motion U509 (m)
erinras om EG:s strävanden att snabbt genomföra den inre marknaden. Ett
land som Sverige, som inte är medlem av EG, kan komma att beredas ökade
problem. Vare sig vi vill det eller ej kommer vi på en lång rad områden att
vara beroende av beslut som fattas inom EG. Det är därför väsentligt att

UU 1986/87:18

Sverige i så hög grad som möjligt kan delta i EG-samarbetet, heter det bl. a. i
motionen. Motionärerna anser vidare att samarbetet inom EFTA bör
utnyttjas för att underlätta kontakterna med EG men att Sverige bör kunna
söka direkta kontakter med EG i de fall där motsatta intressen inom
EFTA-gruppen omöjliggör en gemensam förhandling. Som ett medel att
åstadkomma ett närmare samarbete och bl. a. undvika besvärliga ursprungsregler
föreslås i motionen att Sverige bör ta initiativ till en diskussion mellan
EFTA och EG om etablerandet av en tullunion.

I fråga om Sveriges framtida relationer till EG heter det i motionen att vår
neutralitetspolitik kräver att vi inte deltar i förpliktigande utrikespolitiskt
samarbete men att vi i övrigt måste uppnå så nära. omfattande och varaktiga
förbindelser som möjligt. Det erinras i motionen också om att de neutrala
länderna Österrike och Schweiz har liknande problem.

Aven i motion U532 (fp) förespråkas ett förjdupat samarbete med EG på
alla sätt och inom alla områden som är förenliga med en bevarad svensk
alliansfri politik. Sveriges ökade beroende av EG bör också motsvaras av
ökad medverkan i och inflytande över de EG-beslut som får betydelse för
Sverige, anser motionärerna. Motionärerna erinrar om de samarbetsområden
som definieras i Luxemburgdeklarationen och anser att regeringen nu,
med tanke på att tre år förflutit sedan deklarationen gjordes, bör redovisa
hittills uppnådda resultat för riksdagen. En nödvändig harmonisering av
regler och förordningar, ett ökat ömsesidigt godkännande av andra länders
standarder och provningsresultat och avskaffandet av tekniska handelshinder
kräver att vi mer aktivt deltar i arbetet i Europa och att svenska
myndigheter är beredda att i större omfattning pruta på svenska särkrav,
heter det i motionen, som också ställer frågan huruvida nuvarande omfattning
och former för vårt samarbete med EG är tillräckliga. Regeringen bör
utreda möjligheten till ökad harmonisering i samklang med EG:s vitbok.

I motion U543 (c) görs bedömningen att förverkligande av EG:s inre
marknad sannolikt inte kommer att medföra några omedelbara drastiska
konsekvenser för Sveriges del. På längre sikt skulle dock en effekt kunna bli
att svenska företag fick förstärkta incitament att förlägga tillverkning till EG.
Motionärerna understryker att svenskt medlemskap i EG saknar aktualitet
men att Sverige självfallet bör inta en öppen attityd till samarbete på olika
områden. Det nordiska samarbetets betydelse som grund även för det
västeuropeiska samarbetet understryks.

Aven i motion U513 förespråkas närmare förbindelser med EG, särskilt
med utgångspunkt i de hinder som motionärerna befarar skall uppstå i
förbindelserna mellan Sydsverige och Danmark.

Utskottet vill med anledning av dessa motioner anföra följande.

Sverige och övriga EFTA-länder har ett uppenbart intresse av att även
fortsättningsvis aktivt delta i den europeiska integrationsprocessen. Innehållet
i och omfattningen av Sveriges förbindelser med EG begränsas självfallet
inte till vårt frihandelsavtal. Under de 15 år som gått sedan det undertecknades
har ett nära samarbete kunna inledas på område efter område. En
närmare beskrivning härav har lämnats i det föregående. Samarbetet har
kunnat utvidgas utan att frihandelsavtalet har ändrats och utan att de
principer som ligger till grund för våra relationer med Gemenskaperna

UU 1986/87:18

behövt ruckas på.

Det ligger i Sveriges intresse att även delta i det arbete som nu pågår inom
EG med att avskaffa återstående handelshinder och genomföra en fri
varumarknad. Om EFTA-länderna lämnas utanför detta är det risk för att
nya handelshinder skapas i Västeuropa. Inom regeringskansliet bedrivs nu
ett omfattande utredningsarbete som syftar till att utröna på vilket sätt
Sverige kommer att beröras av EG:s nya regler. Parallellt härmed håller
Sverige fortlöpande kontakt med berörda EG-organ. Utskottet anser att
detta arbete är av största vikt.

Som icke-medlemsländer kan Sverige och de övriga EFTA-staterna inte
räkna med att på lika villkor delta i EG:s integrationsprocess. Betydelsen
härav skall emellertid inte överdrivas. Det finns anledning att förmoda att
även EG-länderna, i Luxemburgdeklarationens anda, har intresse av att inte
försvåra en fri handel mellan EG och EFTA. Det finns också anledning att
anta att de säkerhetsbestämmelser och produktregler i övrigt som EGländerna
kommer att tillämpa i flertalet fall kommer att visa sig godtagbara
även för EFTA-länderna. I de fall Sverige inte anser sig kunna acceptera
EG-normer, föreligger det självfallet inte heller någon skyldighet att rätta sig
efter dem. Befogenheten att fatta beslut kommer i sista hand oinskränkt att
ligga kvar hos svenska myndigheter.

Där så är möjligt bör Sverige sträva efter att få inflytande över utformningen
av säkerhetsbestämmelserna och andra regler som skall gälla för handeln
inom EG-området. Detta sker redan på många områden. Utsikterna
förbättras givetvis om Sverige håller nära kontakt med berörda organ och
institutioner i Europa och på detta sätt kan komma in på ett tidigt stadium i
beslutsprocessen. Vårt deltagande i de europeiska standardiseringsorganen
CEN och CENELEC är exempel härpå. Utskottet utesluter inte heller att
den delvis nya syn som gör sig gällande i EG på utformningen av
produktbestämmelser kan komma att underlätta samarbetet mellan EG och
EFTA i detta hänseende.

Som regel bör det ge EFTA-länderna ökad styrka om de kan uppträda
gemensamt i sina förhandlingar med EG om avskaffande av tekniska
handelshinder och om övriga samarbetsområden. Det bör också finnas fall då
ett ökat nordiskt samarbete bör ge stort utbyte. Den grundliga kartläggning
av handelshindren i Norden som nu avslutas bör kunna utgöra ett värdefullt
underlag i detta sammanhang.

Utskottet utgår från att regeringen successivt redovisar framstegen i
samarbetet mellan Sverige, övriga EFTA-länder och EG. Det är emellertid
ännu för tidigt att göra någon samlad bedömning av vad Luxemburgdeklarationens
allmänt hållna riktlinjer i praktiken kommer att leda till. Det är också
för tidigt att nu ange vilken inriktning vårt samarbete med EG i vad gäller
avskaffande av tekniska handelshinder kommer att få. Först när berörda
myndigheters nu pågående genomgång av varje varuområde är klar, kan en
närmare bedömning göras.

Sveriges möjligheter till inflytande över besluten i EG:s institutioner
avgörs i sista hand av vår anslutningsform. Endast medlemsländer kan ha
säte i EG:s beslutsfattande organ. Under förhandlingarna med EG om
Sveriges anslutningsform gjordes bedömningen att medlemskap inte var

UU 1986/87:18

möjligt för svenskt vidkommande. Utskottet är av uppfattningen att denna
bedömning gäller även i dag.

Utskottet anser samtidigt att denna ståndpunkt på intet sätt utesluter ett
allt närmare samarbete med EG på ett flertal områden och att nya
överenskommelser och avtal kommer att ingås, vid sidan av frihandelsavtalet.
Ett svenskt deltagande i arbetet på att avskaffa tekniska handelshinder
och samarbete på de andra områden som Sverige förklarat sig intresserat av
är enligt utskottets mening fullt möjligt utan någon förändring av vår
anslutningsform. Detta är för övrigt den väg Sverige följt under de år som
gått sedan frihandelsavtalet ingicks.

Utskottet ställer sig tveksamt till tanken på en tullunion, som aktualiseras i
motion U509 (m) och som även omnämns i motion U532 (fp). Tullunionen
var ett svenskt förhandlingsönskemål år 1971 eftersom den ansågs innebära
praktiska fördelar. Sedan nu ursprungsregelsystemet tillämpats på ett i
huvudsak smidigt sätt under 15 år har de praktiska olägenheterna av det
minskat. En avgörande invändning är också att en tullunion skulle kräva en
omförhandling av vårt frihandelsavtal, vilket för närvarande inte förefaller
vara en framkomlig väg. Därtill kommer att en tullunion kräver deltagande i
EG:s handelspolitik.

Utskottet får med anledning av vad som anförs om bl. a. förhållandet till
Danmark i motion U513 framhålla att EFTA-frihandeln mellan Sverige och
Danmark i allt väsentligt kunde bibehållas när Danmark valde att lämna
EFTA och ingå som medlem i EG. I den takt kvarstående handelshinder
begränsas och samarbetet mellan Sverige och EG utvecklas kommer detta
självfallet att gälla även i vårt förhållande till Danmark.

Med vad som ovan anförts om formerna för Sveriges samarbete med EG
får utskottet anse yrkandena 2 och 7 i motion U509 (m), yrkande 4 i motion
U543 (c) och motion U532 (fp) besvarade.

Yrkande 5 i motion U509 (m) om en tullunion och motion U513 om
förbindelserna särskilt med Danmark avstyrks.

I motion U509 föreslås att regeringen ges till känna vad som anförs i
motionen om en gemensam europeisk arbetsmarknad. I motionens motivering
hänvisas till den framgångsrika nordiska arbetsmarknaden. Motionärerna
anser att det är viktigt att kvalificerade svenskar kan tjänstgöra utomlands
och att utländsk personal kan arbeta i Sverige. Examina och yrkeslegitimationer
bör få vidgad giltighet. På längre sikt bör vi sträva efter att svenska
medborgare får samma rättigheter och skyldigheter i EG som gäller för
medborgare från EG.

Utskottet har självfallet inga erinringar mot att det underlättas för
personal i näringslivet och experter av olika slag att fullgöra uppdrag i EG
och vice versa. Ett av syftena med den fria inre marknaden är att underlätta
för befattningshavare av olika slag. Utskottet utgår från att regeringen i sin
översyn av Sveriges förbindelser med EG även beaktar denna fråga.
Diskussioner avseende jämförbarhet av examina och ökad rörlighet för
studenter planeras redan.

Därifrån är emellertid steget långt till en gemensam arbetsmarknad för
Sverige och EG, vilket för närvarande inte torde vara en realistisk tanke.
Yrkande 6 i motionen avstyrks med hänvisning därtill.

UU 1986/87:18

I samma motions yrkande 3 föreslås att de politiska kontakterna med EG
stärks genom regelbundna kontakter på ministernivå med Kommissionen
och väl fungerande relationer till berörda ministrar i EG-ländernas regeringar.

Som framgår av bakgrundsredovisningen har Sveriges regering redan nära
och regelbundna kontakter på ministernivå med Kommissionen. Samtal om
EG-frågor är också ett stående inslag i regeringens kontakter med berörda
ministrar i de västeuropeiska länderna. Utskottet utgår från att denna nära
kontaktverksamhet kommer att fortsätta. Något särskilt riksdagsuttalande
med anledning av detta yrkande förefaller inte erforderligt, varför det
avstyrks.

I yrkande 4 föreslås i samma syfte närmare kontakter med EG-parlamentet
genom parlamentariskt utbyte på talmansnivå, genom samarbete mellan
Europarådets utskott och EG-parlamentet och genom att ge svenska
parlamentariker möjlighet att vistas vid EG-parlamentet.

Utskottet konstaterar i anledning av detta yrkande att Sverige redan har
ett besöksutbyte på talmansnivå med EG-parlamentet och att särskilt
sammansatta svenska parlamentariska delegationer vid ett par tillfällen haft
överläggningar med kolleger i EG-parlamentet, såväl i Stockholm som i
Strasbourg och Bryssel. Även riksdagens EFTA-delegation har genom
EFTA-ländernas parlamentarikerkommitté kontakt med EG-parlamentet.
En särskild delegation representerar riksdagen i Europarådet. Därtill
kommer att riksdagens utskott och enskilda ledamöter har möjlighet att inom
ramen för sina studieresor besöka EG:s institutioner.

Ett besöks- och informationsutbyte av detta slag är enligt utskottets
mening värdefullt. Utskottet anser emellertid att riksdagens kontakter med
EG:s parlament och övriga institutioner i första hand bör bedrivas som ett led
i det ordinarie riksdagsarbetet och genom de organ som inrättats för
ändamålet. Beredningen inom riksdagen av ärenden som har att göra med
Sveriges förhållande till EG åvilar således utskotten, i första hand utrikesoch
näringsutskotten. Utskottet finner det värdefullt att företrädare för de
utskott och övriga riksdagsorgan som särskilt har att befatta sig med
EG-frågor vid behov avlägger besök vid EG-parlamentet för att närmare
studera dess arbete och behandling av för Sverige relevanta frågor men anser
inte att det finns anledning att, såsom föreslås i motionen, etablera ett system
med permanenta observatörer i EG-parlamentet.

Yrkande 4 i motion U509 avstyrks därför.

Av liknande skäl ställer sig utskottet också tveksamt till förslaget i motion
U543 att inrätta en parlamentariskt sammansatt delegation som skall delta i
beredningen av principiellt viktiga frågor i det västeuropeiska samarbetet
eller att utvidga den befintliga EFTA-delegationens mandat. Enligt utskottets
mening är det riksdagen, riksdagens utskott och regeringen som i
konstitutionell ordning har att bereda och fatta beslut om frågor som rör
Sveriges deltagande i det västeuropeiska integrationsarbetet. Det kan också
förutsättas att de viktiga beslut som motionärerna torde åsyfta föregås av
samråd i utrikesnämnden. Utskottet anser inte att det just i denna fråga finns
behov av att inrätta nya former för beredning och samråd. Yrkande 5 i
motion U543 avstyrks med hänvisning härtill.

UU 1986/87:18

I motion U525 om vissa fiskefrågor föreslås att dets. k. anpassningsavtalet,
som ingicks då Portugal blev medlem av EG, upphävs och att Sverige i stället
söker utverka ömsesidig tullfrihet för handel med fisk med EG. 1 motionens
motiveringar heter det att EG inte hållit sin del av anpassningsavtalet och att
detta avtal, även om det hade hållits, inte skulle ha varit någon lösning på
problemet med EG:s fisktullar.

En redogörelse för Sveriges uppgörelser med EG på fiskeområdet lämnas i
bakgrundsavsnittet till detta betänkande. Frågan redovisas därtill i betänkande
UU 1985/86:26, avgivet med anledning av regeringens proposition
1985/86:153 beträffande det ovannämnda anpassningsavtalet. I det betänkandet
avstyrktes en likartad motion med hänvisning till att det inte torde
finnas förutsättningar för att uppnå fullständig tullfrihet med EG på
fiskeområdet så länge frihandelsavtalet inte omfattar jordbruksvaror.

Utskottet gör samma bedömning nu. Sveriges överenskommelse med EG
av år 1972 får ses som en uppgörelse som balanseras av olika medgivanden på
ömse sidor, varav Sveriges koncessioner på fiskeområdet är en komponent.
Den s. k. anpassningsöverenskommelsen av år 1986 var som den då
utformades snarast att betrakta som en förbättring från den svenska
fiskerinäringens synpunkt i förhållande till överenskommelsen år 1972.

Som framgår av utrikeshandelsministerns svar i en interpellationsdebatt i
riksdagen den 26 januari 1987 har regeringen med EG-kommissionen
diskuterat uppkomna tillämpningsproblem och även åstadkommit rättelse.
Utskottet utgår från att regeringen även fortsättningsvis är beredd att med
EG diskutera eventuella brister i tillämpningen.

Med hänvisning till det anförda avstyrks motion U525.

Utskottet hemställer

1. beträffande Sveriges framtida samarbete med EG

att riksdagen förklarar yrkandena 2 och 7 i motion 1986/87:U509 och
motion 1986/87:U532 besvarade med vad utskottet anfört,

2. beträffande tullunion m. m.

att riksdagen avslår yrkande 5 i motion 1986/87:U509,

3. beträffande riktlinjer för västeuropeiskt samarbete m. m.

att riksdagen förklarar yrkande 4 i motion 1986/87:U543 besvarat med
vad utskottet anfört,

4 .beträffande fördjupat samarbete med EG m. m.
att riksdagen avslår motion 1986/87:U513,

5. beträffande gemensam arbetsmarknad

att riksdagen avslår yrkande 6 i motion 1986/87:U509,

6. beträffande politiska kontakter med EG

att riksdagen avslår yrkande 3 i motion 1986/87:U509,

7. beträffande närmare kontakter med EG-parlamentet
att riksdagen avslår yrkande 4 i motion 1986/87:U509,

8. beträffande delegation för västeuropeiskt samarbete
att riksdagen avslår yrkande 5 i motion 1986/87:U543,

UU 1986/87:18

res. 1 (m)

res. 1 (m)
res. 2 (m)

res. 3 (m)
res. 4 (c)

9. beträffande handelsvillkor för fisk
att riksdagen avslår motion 1986/87:U525.

Stockholm den 7 maj 1987

På utrikesutskottets vägnar

Stig Alemyr

Närvarande: Stig Alemyr (s), Gunnel Jonäng (c), Sture Ericson (s), Axel
Andersson (s), Maj-Lis Lööw (s), Sten Sture Paterson (m), Bengt Silfverstrand
(s), Karl-Erik Svartberg (s), Anita Bråkenhielm (m), Nils T Svensson
(s), Britta Hammarbacken (c), Maria Leissner (fp), Hadar Cars (fp), Ivar
Virgin (m) och Oswald Söderqvist (vpk).

Reservationer

1. Svensk tullunion med EG

Sten Sture Paterson, Anita Bråkenhielm och Ivar Virgin (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”Utskottet
ställer” och slutar med ”Danmark avstyrks." bort ha följande lydelse:
Frågan om möjligheterna till en tullunion aktualiseras i motion U509 (m)
och omnämns även i motion U532 (fp). Tullunion var ett svenskt förhandlingsönskemål
år 1971 eftersom den ansågs innebära praktiska fördelar.
Visserligen har ursprungsregelsystemet, som nu gäller, tillämpats på ett i
huvudsak smidigt sätt. Men i takt med att de inre gränserna inom EG
försvinner som handelshinder kommer olägenheterna av handel över EG:s
gränser att förstärkas. Det finns därför anledning att pröva frågan om en mer
eller mindre omfattande tullunion mellan EG och EFTA-länder.

Därmed bifaller utskottet förslaget i yrkande 5 i motion U509 (m).
Yrkandena 2 och 7 i samma motion, liksom motionerna U513 (m), U532 (fp)
och U543 (c) får anses besvarade med det anförda.

dels att utskottets hemställan i momenten 2 och 4 bort ha följande lydelse:

2. beträffande tullunion nr. m.
att riksdagen förklarar yrkande 5 i motion 1986/87:U509 besvarat med
vad utskottet anfört,

4. beträffande fördjupat samarbete med EG m. m.
att riksdagen förklarar motion 1986/87:U513 besvarad med vad
utskottet anfört,

2. Gemensam arbetsmarknad

Sten Sture Paterson, Anita Bråkenhielm och Ivar Virgin (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med "Därifrån är"
och slutar med "hänvisning därtill.” bort ha följande lydelse:

Därifrån är emellertid steget långt till mer generella regler som leder mot

UU 1986/87:18

en gemensam arbetsmarknad. En sådan existerar för närvarande inte heller i
full utsträckning mellan EG-länderna. Det finns dock anledning att sträva
efter att svenska medborgare kan få samma rättigheter och skyldigheter inom
ett EG-land som gäller för medborgare i andra EG-länder. Detta bör
riksdagen med anledning av yrkande 6 i motionen som sin mening ge
regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan i moment 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande gemensam arbetsmarknad
att riksdagen med anledning av yrkande 6 i motion 1986/87:U509 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfort,

3. Närmare kontakter med EG-parlamentet

Sten Sture Paterson, Anita Bråkenhielm och Ivar Virgin (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med ”Utskottet
anser" och slutar med ”avstyrks därför.” bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med vad som framförs i motion U509 att det är
väsentligt att svenska parlamentariker får möjlighet att regelbundet utbyta
erfarenheter med Europaparlamentets parlamentariker. Därför bör möjligheterna
till ökat samarbete och utbyte mellan Europaparlamentet och
Europarådets utskott undersökas. Detta skulle också kunna möjliggöra en
regelbunden närvaro av svenska riksdagsledamöter vid EG-parlamentets
sessioner.

Yrkande 4 i motion U509 bifalls härmed.

dels att utskottets hemställan i moment 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande närmare kontakter med EG-parlamentet
att riksdagen med bifall till yrkande 4 i motion 1986/87:U509 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Delegation för västeuropeiskt samarbete

Gunnel Jonäng och Britta Hammarbacken (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med "Av liknande”
och slutar med ”hänvisning härtill.” bort ha följande lydelse:

Som påpekats i motion U543 (c) är ekonomiskt samarbete i Västeuropa en
fråga av långsiktig natur. Det är därför viktigt att riksdagen på ett tidigt
stadium ges möjlighet att ta del av fakta och information. Sedan 1986 väljer
riksdagen en särskild parlamentarisk delegation som deltar i möten med
EFTA-ländernas parlamentarikerkommitté, vilken i sin tur är rådgivande
organ till EFTA:s ministerråd. Den svenska EFT A-delegationen har emellertid
inte mandat att delta i beredningen av principiella ställningstaganden i
frågor som rör det västeuropeiska samarbetet.

Utskottet, som anser motionens påpekande väsentligt, förordar att den
parlamentariska delegationens mandat vidgas. Detta bör ges regeringen till
känna.

UU 1986/87:18

dels att utskottets hemställan i moment 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande delegation för västeuropeiskt samarbete
att riksdagen med anledning av yrkande 5 i motion 1986/87:U543 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Särskilda yttranden

1. Sveriges framtida förbindelser med EG

Sten Sture Paterson, Anita Bråkenhielm och Ivar Virgin (alla m) anför:
Även om ett medlemskap i EG för närvarande inte är aktuellt bör alla
möjligheter till fördjupat samarbete mellan Sverige och EG utnyttjas. Det är
också särskilt viktigt att vi från svensk sida följer hur de andra neutrala
ländernas förbindelser med EG utvecklas.

2. Handelsvillkor för fisk

Gunnel Jonäng (c), Sten Sture Paterson (m), Anita Bråkenhielm (m), Britta
Hammarbacken (c) och Ivar Virgin (m) anför:

Genom att anpassningsavtalet av år 1986 innehåller skrivningar om
bevarande av nuvarande fiskemönster har Sverige fått minskade möjligheter
att fritt bestämma över sina fiskezoner. Samtidigt existerar det förhållandet
att för de mängder som ligger utanför det s. k. anpassningsavtalet EG kan
tilldela Sverige fiskekvoter i EG-ländernas fiskevatten på ett sätt som,
sammantaget med förhållandena inom den svenska fiskezonen, kan leda till
obalans.

Avtalet kan också inverka på EG:s möjligheter att kräva fiskerättigheter i
den s. k. vita zonen i det fall en uppgörelse om gränsdragningen mellan
Sverige och Sovjetunionen i Östersjön uppnås.

Vi utgår från att regeringen inte bara följer tillämpningen av avtalet utan
också beaktar möjligheter till omförhandling som kan leda fram till avtal som
bättre gagnar svenskt fiske.

UU 1986/87:18

gotab Stockholm 1987 12971