om Sveriges förbindelser med EG (Betänkande 1984/85:UU18 Utrikesutskottet)

UU 1984/85:18

Utrikesutskottets betänkande
1984/85:18

om Sveriges förbindelser med EG
Motionen

I motion 1984/85:2405 av Carl Bildt m. fl. (m) hemställs

1. att riksdagen uppdrar åt talmanskonferensen att utarbeta en plan för
utveckling av de parlamentariska förbindelserna mellan riksdagen och
Europaparlamentet i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om önskvärdheten av ett ramavtal om forskningspolitik
mellan Sverige och EG,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om önskvärdheten av ett ramavtal om industripolitik
mellan Sverige och EG,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om utvecklingen av de politiska kontakterna mellan
Sverige och EG:s kommission och ministerråd,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om möjligheterna till utökat samarbete på det biståndspolitiska
området mellan Sverige och EG,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om möjligheterna till ett utökat samarbete på det
miljöpolitiska området mellan Sverige och EG,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om möjligheterna till utökat samarbete mellan Sverige och
EG på den ekonomiska politikens och valutapolitikens område,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om vikten av ett samlat organ för fortlöpande kontakt med
och information om rättsutvecklingen inom EG,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om undervisning i EG-rätt vid svenska universitet och
högskolor,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om vikten av förhandlingar med EG i syfte att göra det
möjligt för svenska företag inom EG att kunna åberopa s. k. legal privilege i
förhållande till svenska advokater,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om en genomgång av problem och möjligheter i samarbetet
mellan Sverige och EG när det gäller det ömsesidiga erkännandet av olika
examina och behörigheter.

Yrkande 5 har behandlats av utskottet i UU 1984/85:8.

1 Riksdagen 1984/85. 9sami. Nr 18

UU 1984/85:18

Bakgrund

Sveriges handelsförbindelser med EG (Europeiska gemenskapen) regleras
sedan 1973 dels genom ett frihandelsavtal med EEC (European
Economic Community) omfattande särskilt industrivaror, dels genom ett
frihandelsavtal med CECA (Communauté Européenne du Charbon et de
1’Acier) avseende stålområdet. Dessa överenskommelser, som nu varit i
kraft ett drygt decennium, sägs allmänt ha fungerat väl.

Den 1 januari 1984 avskaffades de sista återstående tullarna på industrivaror
mellan EFTA- och EG-Iänderna. Därmed har den västeuropeiska
industrin tillgång till ett frihandelsområde som för närvarande omfattar mer
än 310 miljoner konsumenter och genom Spaniens inträde i EG kommer att
öka till ca 350 miljoner konsumenter. Detta är det för industrivaror största
frihandelsområdet i världen både ur geografisk och ekonomisk synvinkel. -För svenskt vidkommande kan konstateras att handeln med Gemenskapen
mer än fördubblats i volym på tio år. EG svarar i dag för ungefär hälften av
vår totala utrikeshandel, medan Sverige är EG:s tredje största exportmarknad
och sjätte största leverantörsland.

När förhandlingarna med Gemenskapen om Sveriges anslutningsform
inleddes hösten 1970 underströk regeringen sin önskan att upprätta ”nära,
omfattande och varaktiga förbindelser med Gemenskapen”. Anledningen
till detta var, som statsminister Olof Palme uttryckte det vid sitt besök hos
EG-kommissionen år 1983, ”att Sverige i sin strävan efter tillväxt, sysselsättning
och välstånd - och med en produktionsstruktur som innebär kraftigt
beroende av utrikeshandeln - inte kan tillåta sig en isolering från den
ekonomiska utvecklingen i det övriga Västeuropa. Men det var också vår
önskan att aktivt medverka i det slutgiltiga förverkligandet av tjugo års
ansträngningar att skapa en fri västeuropeisk marknad, att ge vårt bidrag till
skapandet av ett öppet och välmående Europa, kännetecknat av social och
internationell solidaritet.”

Sverige höll länge själva samarbetsformen öppen och avskrev tanken på
medlemskap i EG först sedan de s.k. Werner- och Davignonrapporterna
publicerats och det bedömdes vara omöjligt att förena medlemskap med en
alliansfri svensk utrikespolitik.

Det förhållandet att Sverige inte är medlem av EG innebär att vi är
utestängda från vissa aspekter av det ekonomiska samarbetet. I gengäld har
ett nät av relationer vuxit fram utanför det rena utbyte av varor som sker
inom frihandelsavtalens ram. Sålunda medverkar Sverige i t. ex. COST
(European Co-operation in the Field of Scientific and Technical Research)
gällande teknisk utveckling och tillämpad forskning. Även annat forskningssamarbete
förekommer, t. ex. fusionsforskning med Euratom. Andra områden
av intresse är miljövård och industripolitik. Ett avtal finns om sammankoppling
med EG:s dataöverföringsnät Euronet. Åter andra samarbetsområden
för svensk del är patent, transport och konsumentfrågor samt biståndsoch
u-landspolitiska frågor. Nära kontakter förekommer vidare mellan

UU 1984/85:18

svenska industriintressen som är anknutna till det privata samarbetsorganet
UNICE (Union des Industries de la Communauté Européenne). Svenska
fackliga organisationer har kontakter med europeiska fackliga samorganisationen,
ETUC (European Trade Union Confederation). - En mer ingående
beskrivning av samarbetet lämnas nedan i anslutning till behandlingen av de
olika yrkandena i motion 2405.

De samarbetsorgan som har till uppgift att administrera frihandelsavtalen:
den blandade kommittén Sverige-EEC resp. Sverige-CECA, håller årliga
ordinarie möten. Varje år hålls numera också ett s. k. högnivåmöte mellan
Sverige och EG, då möjlighet ges att dryfta de bilaterala relationerna men
också att på politisk nivå beröra internationella ekonomiska och handelspolitiska
frågor av intresse. Förutom de tjänstemannakontakter som kontinuerligt
sker på olika nivåer har ett flertal svenska statsrådsbesök förekommit hos
kommissionen i Bryssel. Statsminister Palme avlade 1983 som förste svenske
statsminister ett officiellt besök hos EG-kommissionen. Det första gemensamma
ministermötet mellan EG- och EFTA-länder ägde rum i april 1984,
under den svenska ordförandeskapsperioden i EFTA.

Sammanfattning av motionens innehåll

Motion 2405 inleds med en allmän redogörelse för Sveriges EG-relationer
och utvecklingen inom Gemenskapen. Genom att det västeuropeiska
frihandelsområdet i sin helhet nu är etablerat och fungerande har en ny bas
lagts för Sveriges samarbete med EG; därför finns det skäl att i ett något
bredare perspektiv pröva formerna för och innehållet i detta samarbete,
framhåller motionärerna. Syftet med motionen anges vara att peka på ett
antal områden där det bör finnas goda möjligheter att bygga ut samarbetet
och där detta entydigt ligger i Sveriges intresse. Sveriges val i Europapolitiken
gäller aldrig om vi skall samverka med olika europeiska samarbetsorganisationer
eller ej, understryker motionärerna. Valet gäller endast hur vi
skall gestalta detta samarbete på ett sätt som är bäst förenligt med våra
långsiktiga intressen. Sveriges neutralitetspolitik på det säkerhetspolitiska
området ligger fast, avrundar motionärerna, den påverkas inte av vårt
deltagande i det europeiska samarbete som beskrivs i motionen.

Motionen tar därefter upp en rad punkter och förslag om ökat och
intensifierat samarbete med EG på olika områden.

I fråga om kontakterna med Europaparlamentet (yrkande 1) understryks
bl. a. den demokratiska legitimitet och politiska dynamik som det direktvalda
parlamentet på sikt kommer att ge samarbetet inom EG. Det är ofta där
som initiativ tas till att på europeisk nivå söka lösning på olika aktuella
problem, t. ex. när det gäller sysselsättnings- och miljöpolitiken. I Europaparlamentet
äger ett omfattande samarbete rum mellan politiska partier av
likartad ideologisk inriktning som på sikt kommer att få allt större betydelse
när det gäller den politiska utvecklingen i de olika västeuropeiska staterna. I

UU 1984/85:18

motionen hänvisas också till den resolution som i april förra året antogs av
Europaparlamentet om EG:s relationer med de nordiska länderna. Mot
denna bakgrund bör enligt motionärernas mening ett utökat informationsoch
erfarenhetsutbyte mellan riksdagen och Europaparlamentet komma till
stånd. En plan bör utarbetas för utveckling av sådana förbindelser mellan
Sverige och EG.

I fråga om forskningssamarbetet anser motionärerna angeläget att ett
ramavtal sluts mellan Sverige och EG för att ge Sverige möjlighet att
automatiskt komma med i de olika samarbetsprojekt som initieras inom EG
(yrkande 2). Även på det industripolitiska området framstår det som
angeläget att eftersträva ett sådant avtal (yrkande 3). Sverige kommer, sägs
det i motionen, att få svårt att behålla sin ställning som exportinriktad
högt^knologisk industrination om inte industrin ges full möjlighet att
tillvarata de fördelar som en inte bara nordisk utan också västeuropeisk
”hemmamarknad” utgör. Svensk industri måste också delta i olika former av
transnationellt samarbete på forsknings-, utvecklings- och tillverkningsområdena.

Det forskningspolitiska samarbete med EG som nu förekommer - i
motionen nämns samarbetet inom ramen för programmet för teknisk
utveckling och tillämpad forskning (COST), och det gemensamma europeiska
fusionsforskningsprogrammet (JET) borde utvidgas. Som exempel på
tänkbara samarbetsområden nämns hälso- och sjukvård, informationsteknologi,
avfallshantering, icke-nukleär energi, framtidsstudier, teknologisk
grundforskning samt bioteknologi.

För att underlätta ett sådant utökat samarbete vore det angeläget att sluta
ett ramavtal, menar motionärerna. I nuläget krävs för varje enstaka
samarbetsprojekt överläggningar och separata avtal på ett sätt som i längden
knappast kommer att vara möjligt om samarbetet skall utökas.

Ett motsvarande ramavtal på det industripolitiska området kan visa sig
mera komplicerat att nå fram till men framstår inte minst på sikt som ett
utomordentligt viktigt svenskt önskemål. Det borde syfta till ett så fullständigt
deltagande som möjligt för Sverige och svensk industri i EG:s olika
industripolitiska program. Som viktigt exempel på industripolitisk satsning
inom EG nämns ESPRIT (European Strategic Programme for Research in
Information Technology). På sikt är det nödvändigt för svensk högteknologisk
industri att kunna delta i detta program liksom i de motsvarande
satsningar som med stor sannolikhet kommer att göras på andra områden,
bl. a. inom bioteknologin, säger motionärerna. I dag kan svenska industrier
göra detta endast om det sker genom ett företag etablerat i ett EG-land och
om verksamheten också äger rum vid detta företag.

Nästa punkt i motionen (yrkande 4) avser intensifierade politiska kontakter
med EG-kommissionen och ministerrådet. Motionärerna pekar bl. a. på
risken av att det utvecklade sammanträdessystemet i EG kan komma att leda
till att mindre tid avsätts för kontakter med länder utanför Gemenskapen,

UU 1984/85:18

däribland Sverige. De svenska synpunkterna skulle då få svårare att nå fram,
och möjligheterna minska att påverka beslut som angår även Sverige. För att
motverka detta förordas regelbundna besök av svenska regeringsmedlemmar
hos kommissionen liksom inbjudningar till kommissionsledamöter att
besöka Sverige. Besök av den svenske statsministern resp. av ordföranden i
kommissionen åtminstone en gång per mandatperiod bör eftersträvas. Väl
fungerande kanaler till olika statsråd i EG-staterna bör etableras.

Yrkande 6 avser utökat samarbete med EG på det biståndspolitiska
området. Motionärerna erinrar särskilt om den nya Lomékonventionen,
vilken omfattar EG:s utvecklingsarbete under kommande femårsperiod.
Som en viktig del i detta framhålls det s. k. Stabexsystemet för stabilisering av
utvecklingsländernas exportintäkter för bl. a. jordbruksvaror.

Två element i konventionen bör enligt motionärernas mening speciellt
uppmärksammas från svensk sida: dels den kraftiga satsningen på åtgärder
mot ökenutbredningen, dels den möjlighet som öppnas för s. k. ACP-länder,
vilka deltar i samarbete med EG, att ingå prisavtal på lång sikt med EG om
leveranser av olika jordbruksprodukter. Sverige bör, anser motionärerna, i
olika former pröva möjligheterna till samarbete med EG på dessa punkter
och även i övrigt inrikta de fortsatta kontakterna på att under de närmaste
åren uppnå konkreta framsteg när det gäller ett utvecklat biståndssamarbete.

Ett av de på sikt viktigaste samarbetsområdena mellan Sverige och EG
kan, enligt motionen, miljöpolitiken komma att bli. Denna behandlas i
yrkande 7. Allt fler miljöfrågor har internationell betydelse, vilket bl. a. de
senaste årens debatt om försurningsfrågor visat. En mycket stor del av de
emissioner av olika slag som förorsakar miljöproblem i Sverige har sitt
ursprung i EG-området, påpekar motionärerna vidare. Frågan om införande
av blyfri bensin och EG-staternas agerande i anslutning härtill anförs som
andra exempel på förhållanden som i hög grad påverkar även Sverige. Enligt
motionen torde det inte vara praktiskt möjligt för vårt land att på ett område
som detta föra en politik som i annat än enstaka detaljer avviker från den som
EG fattar beslut om. Sålunda finns, anser motionärerna, anledning pröva
möjligheterna att bygga ut det existerande samarbetet. Synen på olika
miljöfrågor har också stor betydelse när det gäller de olika regler för
handelsutbyte etc. som kan ses som tekniska handelshinder. Forskningsinsatser
på gemensam europeisk bas har vidare, självfallet, större möjligheter
att åstadkomma lösningar på svåra miljöproblem än sådan forskning som
görs enbart från nationell utgångspunkt.

Yrkande 8 gäller den ekonomiska politiken och valutapolitiken. Det finns
enligt motionärerna starka skäl att gradvis bygga ut samarbetet med EG även
på detta område. Det anförs som självklart att ett västeuropeiskt land inte
kan utforma sin ekonomiska politik utan att ta hänsyn till utvecklingen i
andra västeuropeiska länder. Detta ömsesidiga beroende har ökat under de
senaste decennierna i takt med att handeln utvecklats och ekonomierna
integrerats. Detta gäller, anser motionärerna, inte enbart länderna inom EG

UU 1984/85:18

utan också ett högindustrialiserat och starkt exportberoende land som
Sverige.

Samarbetet med EG bör därför byggas ut ytterligare genom regelbundna
samtal om den ekonomiska utvecklingen på politisk nivå. Det finns också
starka skäl att åter överväga en svensk anknytning till de bredare västeuropeiska
ansträngningarna att uppnå valutapolitisk stabilitet. Det finns, skriver
motionärerna, mycket starka långsiktiga skäl för Sverige att söka en
anknytning till EMS (European Monetary System) av samma karaktär som
den Sverige hade med det s. k. ormsamarbetet fram till 1977.

Frågan om samarbete mellan Sverige och EG i rättsliga frågor tas upp i
motionens yrkanden 9 och 11. Motionärerna betonar att svensk industri har
sina främsta marknader inom EG, varför det är nödvändigt att ha tillgång till
kunskaper om rättsutvecklingen och lagstiftningen där. Någon sammanhållen
bevakning inom detta område förekommer emellertid enligt motionärerna
för närvarande inte inom svensk statsförvaltning. Ett organ för fortlöpande
kontakter med och informationer om rättsutvecklingen inom EG bör
sålunda inrättas.

I motionen redovisas vidare de problem för svensk del som sammanhänger
med s. k. ”legal privilege” för advokater verksamma i länder anslutna till
EG. Innebörden är att skriftväxlingen med en klient inte är tillgänglig för
inspektion och revision av EG:s inspektörer avseende efterlevnaden av
regler om karteller och andra konkurrensvillkor. Svenska företag verksamma
inom EG kan inte utnyttja svenska advokater för rådgivning om
EG-rättens innehåll eller företagens skyldigheter enligt denna. I ett utslag av
EG-domstolen antyds emellertid villighet att efter förhandlingar med
nationer utanför EG öppna rätten till ”legal privilege” också för advokater i
sådana länder, sägs det i motionen. Mot denna bakgrund begärs i motionen
att man från svensk sida tar upp förhandlingar med EG för att öppna en
möjlighet också för svenska advokater att åberopa ”legal privilege”.

Motionärerna tar i detta sammanhang även upp önskemålet att utbildningen
i EG-rätt byggs ut vid de svenska universiteten och högskolorna (yrkande
10).

Avslutningsvis berörs i yrkande 12 spörsmålet om ömsesidigt erkännande
av olika examina och behörigheter mellan Sverige och EG.

Motionärerna pekar på det arbete som sker inom EG för att göra olika
typer av examina jämförbara mellan de olika medlemsländerna och de
direktiv som EG-kommissionen utarbetar i vad gäller yrkeskvalifikationer.
För Sverige är detta arbete av mycket stor betydelse, hävdar motionärerna,
som menar att det med tiden kommer att framstå som alltmer naturligt att
svenska medborgare under kortare eller längre perioder arbetar i annat
europeiskt land och att medborgare i andra länder är yrkesverksamma i
Sverige. Sverige har, enligt motionen, endast i tämligen begränsad utsträckning
samarbetat med EG i vad gäller gemensamma professionella kvalifikationer,
och däri ligger en fara att nyssnämnda möjligheter att söka utbildning

UU 1984/85:18

och sysselsättning i EG-länderna försämras.

Regeringen bör därför ta initiativ till en bredare genomgång av problem
och möjligheter i samarbetet mellan Sverige och EG på detta område så att
Sverige inte sidoställs.

Utskottet

Genom de frihandelsavtal som Sverige och övriga EFTA-länder år 1972
slöt med EG uppnåddes vad som under efterkrigstiden varit ett av
huvudsyftena med de europeiska ekonomiska samarbetssträvandena, nämligen
fri handel mellan de västeuropeiska länderna.

Frihandelsavtalen är kärnan i våra relationer till EG. De uppfyller de
grundläggande krav och önskemål vi kan ställa på ett ekonomiskt samarbete
med andra länder.

Under förhandlingarna med EG gjordes bedömningen att medlemskap
var uteslutet för svenskt vidkommande. Utskottet är av uppfattningen att
denna bedömning visat sig vara riktig och måste stå fast även i dag.

Detta innebär inte att innehållet i våra förbindelser med EG är givet en
gång för alla. Sverige har vid sidan av frihandelsavtalet kunnat ingå i ett nära
och i flera fall formaliserat samarbete med EG på en rad viktiga områden.

Utskottet anser att denna vidareutveckling och fördjupning av våra
relationer med Gemenskapen bör fortsätta på alla områden där ett ömsesidigt
intresse föreligger. Sverige är genom sin stora utrikeshandel och sitt
öppna ekonomiska system beroende av EG och dess medlemsländer, på
samma sätt som EG är beroende av sin omvärld. Där beroendet ändå finns är
det enligt utskottets mening värdefullt att det genom samarbetsavtal eller på
annat sätt kan kanaliseras så att största ömsesidiga nytta skapas för båda
parter.

Vårt krav på utrikespolitisk handlingsfrihet sätter ibland bestämda gränser
även för ett samarbete som inte innebär medlemskap i EG. Exempel härpå
lämnas bl. a. i finansutskottets yttrande över motion 2405.

En annan typ av begränsning för samarbetsmöjligheterna kan ligga i att
EG å sin sida inte nått en sådan intern samordning att överenskommelser om
samarbete med utanförstående länder ter sig meningsfull eller möjlig. Detta
kan gälla det industripolitiska området.

Efter utvidgningen till 12 medlemsländer blir EG den dominerande
ekonomiska grupperingen i Europa. EG är emellertid inte liktydigt med
Europa. Det europeiska samarbetet har och måste ha en större bredd.

Sverige har sin starkaste handelspolitiska knytning till frihandelssammanslutningen
EFTA. När Portugal lämnar organisationen för att bli medlem i
EG kommer EFTA att bestå av följande länder: Finland (associerat), Island,
Norge, Schweiz, Sverige och Österrike. Denna organisation har en viktig roll
att spela för samarbetet i vidare ekonomiska och handelspolitiska frågor. Det
gäller i första hand i förhållande till EG, med vilket EFTA-länderna har så

UU 1984/85:18

gott sorn identiska handelsavtal, men i växande utsträckning i också vad
gäller frågor som behandlas i t. ex. GATT och OECD.

I vår målsättning att fördjupa relationerna med Europa spelar också
Europarådet en viktig roll. Organisationens huvuduppgift är att slå vakt om
de demokratiska värdena och respekten för grundläggande mänskliga frioch
rättigheter. Mycket värdefullt arbete sker emellertid även på t. ex. det
sociala, juridiska och kulturella området.

Gränsen mellan de militära paktsystemen går genom Europa. Det är
därför så mycket angelägnare att det också sker ett nära samarbete mellan de
europeiska staterna på båda sidor av denna gräns. På det ekonomiska
området har här FN:s ekonomiska kommission för Europa (ECE) viktiga
uppgifter. Helsingforsavtalet och den fortsatta ESK-processen är också av
största betydelse för ett breddat samarbete mellan alla Europas stater.

Det är mot denna bredare europeiska bakgrund Sverige utvecklar sina
förbindelser med EG.

Även om det politiska intresset inom EG under de senaste årens
utvidgningsskede av naturliga skäl kommit att koncentreras söderut torde
ändå det ekonomiska intresset ha varit väl så stort hos åtskilliga av
medlemsländerna att utvidga samarbetet med Sverige och andra länder i
norra Europa. Utskottet utgår från att Sverige också i framtiden aktivt och
målmedvetet utnyttjar det utrymme som finns för ett konstruktivt och
utbyggt samarbete med EG. Ett fortsatt nära samarbete mellan EFTAländerna
och EG på det ekonomiska området har också stor betydelse när
det gäller att motverka en utveckling i protektionistisk riktning.

I motion 2405 förordas ett ökat och fördjupat samarbete med EG på en rad
olika områden. Bl. a. föreslås utvecklade relationer mellan riksdagen och
Europaparlamentet, ramavtal om forsknings- resp. industripolitik, utvecklade
politiska kontakter med kommissionen och ministerrådet, biståndspolitiskt
samarbete, miljösamarbete, ekonomiskt och monetärt samarbete,
samarbete i rättsliga frågor och ömsesidigt erkännande av olika examina och
behörigheter.

Vad först gäller kontakterna med Europaparlamentet konstaterar utskottet
att såväl riksdagsutskott som andra grupper av riksdagsledamöter besökt
Europaparlamentet och andra EG-organ. 1981 var dåvarande ordföranden i
Europaparlamentet Simone Veil i Sverige. Europaparlamentets delegation
för nordiska kontakter besökte riksdagen i oktober 1983.

Utskottet finner det naturligt att dessa kontakter fortsätter och intensifieras,
detta inte minst mot bakgrund av att den parlamentariska församlingen
kanske är den bland EG:s institutioner som ökat mest i betydelse under
senare tid. I det interna utredningsarbete som bedrivits i EG om Gemenskapens
olika organ, den s. k. Doogerapporten, understryks t. ex. särskilt
Europaparlamentets viktiga roll. Utskottet, som således delar motionärernas
uppfattning om det angelägna i utökade relationer med parlamentet,
anser emellertid inte att någon särskild plan för de parlamentariska

UU 1984/85:18

förbindelserna skulle vara erforderlig för att nå detta syfte.

Yrkande 1 i motion 2405 får därmed anses besvarat.

I yrkande 2 förordas ett ramavtal om forskningspolitik mellan Sverige och
EG och i yrkande 3 ett sådant avtal även på det industripolitiska området.
Utskottet har inhämtat yttrande från näringsutskottet (NU 1984/85:8 y) över
motionen såvitt avser dessa två yrkanden. Yttrandet bifogas betänkandet
som bilaga 1.

Näringsutskottet delar motionärernas uppfattning att det är värdefullt att
Sverige har möjlighet att delta i sådant forsknings- och utvecklingsarbete
inom EG som syftar till ökad konkurrenskraft för och profilering av den
västeuropeiska industrin inom viktiga framtidssektorer. Sverige borde också
kunna ge positiva bidrag i ett samarbete med detta syfte.

Ett ramavtal om forskningssamarbete är på väg att träffas mellan Sverige
och EG, konstaterar näringsutskottet. Intentionerna från svensk sida är att
forskningssamarbetet framför allt skall ta sikte på ökat europeiskt industrisamarbete.
Näringsutskottet ser från sina utgångspunkter positivt på att ett
ramavtal med denna inriktning kommer till stånd.

Enligt vad som sägs i motionen borde ett ramavtal om forskningspolitiskt
samarbete kunna ge Sverige en automatisk möjlighet att komma med i EG:s
samarbetsprojekt. Om samarbetet skall utökas går det inte att ha överläggningar
och separata avtal kring varje enstaka samarbetsprojekt på det sätt
som nu sker, hävdar motionärerna.

Näringsutskottet understryker att en sådan automatisk rätt för Sverige att
delta i alla projekt inom EG:s forskningsprogram rimligen också måste
motsvaras av en skyldighet att delta. Mot en sådan ordning kan enligt
näringsutskottets mening flera invändningar resas. Det är inte givet att
Sverige har behov av, kompetens att tillgodogöra sig eller möjligheter att
bidra till forskning inom alla de områden som omfattas av EG:s FoUprogram.
Det naturliga vore att Sverige engagerade sig i sådana projekt inom
detta program där förutsättningar i nu nämnda avseenden i särskild grad
föreligger.

Enligt näringsutskottets mening ligger det i Sveriges intresse att ett
ramavtal om forskningssamarbete ger en plattform för ett utvidgat samarbete,
vilken inte begränsar förutsättningarna härför eller medför att dessa låses
på annat sätt. Riktlinjerna i EG-kommissionens förhandlingsmandat ligger i
linje med vad näringsutskottet här har förordat.

I yttrandet redovisas också de numera ändrade förutsättningarna för EG:s
deltagande i det s. k. COST-samarbetet avseende teknisk utveckling och
tillämpad forskning - där Sverige också medverkar - och anförs att dessa
ytterligare stärker skälen för en överenskommelse om forskningssamarbete
av det slag som nu är på väg att träffas mellan Sverige och EG.

Vad gäller industripolitiskt samarbete konstaterar näringsutskottet att ett
erfarenhetsutbyte med EG inom detta område kan vara värdefullt. Någon
anledning att ge detta samarbete en organisatorisk ram i form av ett ramavtal

1* Riksdagen 1984185. 9 sami. Nr 18

UU 1984/85:18

föreligger emellertid, enligt utskottets mening, inte. Såväl i sak som i vad
avser formerna synes det nuvarande informella samarbetet i industripolitiska
frågor av traditionellt slag fungera tillfredsställande.

Motionärerna nämner särskilt ESPRIT-programmet. Näringsutskottet
finner emellertid att detta väsentligen har karaktär av forsknings- och
utvecklingsprojekt. Bl. a. med hänsyn till den breda täckning som det
planerade avtalet om forskningssamarbetet har anser näringsutskottet att
något särskilt avtal om industripolitik inte behövs för att möjliggöra
samarbete mellan parterna i projekt av denna typ. Sådana bör i stället kunna
aktualiseras inom det nyssnämnda forskningssamarbetet. Om det i förlängningen
av samarbetsprojekt inom FoU-avtalets ram skulle finnas utvecklingsfrågor
av industripolitisk karaktär som aktualiserar gemensamma eller
samordnade insatser borde diskussioner också härom kunna tas upp inom
ramen för forskningssamarbetet utan stöd i ett särskilt avtal om industripolitik.

Utskottet instämmer i de bedömningar och slutsatser som redovisats av
näringsutskottet i dess betänkande.

Vikten av ett utvidgat forskningssamarbete - med sikte på ökat europeiskt
industrisamarbete - understryks ytterligare av att det interna samarbetet
inom Gemenskapen väsentligt aktiverats under senare år. Utskottet noterar
att förhandlingar om ett ramavtal mellan Sverige och EG om forsknings- och
utvecklingssamarbete redan inletts och väntas bli slutförda under sommaren
1985.

Yrkande 2 i motion 2405 får därmed anses besvarat. Yrkande 3 avstyrks.

I yrkande 4 förordas intensifierade politiska kontakter med EG-kommissionen
och ministerrådet.

Utskottet konstaterar att ett omfattande besöksutbyte äger rum på det
politiska planet mellan Sverige och EG. Enligt avtalet mellan Sverige och
EEC skall en blandad kommission med företrädare för den svenska
regeringen och EG-kommissionen träffas två gånger årligen. Det ena av
dessa möten hålls numera på politisk nivå, dvs. med en regeringsledamot på
den ena och den ansvarige ledamoten av kommissionen på den andra sidan.
Som redan nämnts har ett flertal svenska regeringsledamöter avlagt officiella
besök hos EG. Sammanlagt fem kommissionsledamöter har under de senaste
två åren besökt Sverige.

Därutöver har besöksutbytet mellan Sverige och EG-huvudstäderna
intensifierats. Detta är desto viktigare som utvecklingen förefaller gå mot att
huvudstäderna och därmed ministerrådet får allt större betydelse när det
gäller Gemenskapspolitiken, medan tidigare kommissionen haft den dominerande
rollen.

Utskottet konstaterar sammanfattningsvis att Sverige har nära och regelbundna
kontakter med EG:s olika organ, bl. a. genom återkommande besök
på hög nivå. En central roll för de löpande kontakterna med EG spelar
självfallet också den svenska delegationen i Bryssel. Även de svenska

UU 1984/85:18

ambassaderna i EG-läridernas huvudstäder har viktiga uppgifter på detta
område. Utskottet, som för sin del starkt vill understryka betydelsen av en
fortsatt aktiv och väl utvecklad besöksdiplomati i förhållande till EG, utgår
från att regeringen upprätthåller och intensifierar dessa kontakter.

Yrkande 4 i motion 2405 får därmed anses besvarat.

På det biståndspolitiska området förekommer sedan länge ett informations-
och erfarenhetsutbyte mellan Sverige och Gemenskapen. Detta avser
såväl multilaterala frågor, t. ex. i anslutning till förberedelser för internationella
förhandlingar, utvecklingen av nord-syddialogen etc., som bilaterala
spörsmål främst rörande våra programländer. Diskussioner har också förts i
syfte att finna projekt lämpliga för samfinansiering eller annat samarbete.

Yrkande 6 i motionen avser utökat samarbete med EG inom denna sektor.
Motionärerna erinrar särskilt om vissa inslag i den nya Lomékonventionen,
nämligen det s. k. Stabexsystemet för stabilisering av utvecklingsländernas
exportintäkter, den kraftiga satsningen på åtgärder mot ökenutbredningen
samt möjligheten för s. k. ACP-länder att ingå prisavtal på lång sikt om
leveranser av jordbruksprodukter. Sverige bör, anser motionärerna, i olika
former pröva möjligheterna till utökat och konkretiserat samarbete med EG
i vad gäller utvecklingsbistånd.

Konkreta samarbetsprojekt med EG har i olika omgångar diskuterats
främst inom SADCC-området. Enligt vad utskottet erfar har det emellertid
hittills varit svårt att finna några lämpliga projekt; båda parter har dock
uttryckt fortsatt intresse för olika former av biståndssamverkan, varför man
kan utgå från att dessa diskussioner fortsätter.

Sveriges internationella samarbete på u-landsområdet bör enligt utskottets
uppfattning i första hand ske inom den bredare ram som FN erbjuder och
som omfattar alla u-länder, inte bara ACP-staterna. Detta utesluter givetvis
inte kontakter med EG även i dessa frågor.

Vad gäller några av de specifika frågor som motionärerna tar upp i detta
sammanhang vill utskottet tillfoga att några av dem sedan länge är föremål
för insatser av olika FN-organ såsom UNEP, UNDP och UNCTAD. I fråga
om ökenutbredning har Sverige för sin del senast åren 1984 och 1985 lämnat
extra finansiella bidrag till UNSO (FN:s Sahelkontor), bl. a. för markvårdsprogram
som genomförs av FAO och kontoret i Sudano-Sahelområdet.

Frågor sammanhängande med stabilisering av u-ländernas exportintäkter
har under flera år varit en angelägenhet som Sverige målmedvetet drivit inom
bl. a. UNCTAD. En expertgrupp, där den svenske representanten spelat en
särskilt aktiv roll, framlade nyligen en rapport med förslag till åtgärder som
skall diskuteras vidare av UNCTAD:s styrelse i juni. Vad slutligen beträffar
möjligheten för ACP-länderna till prisavtal för jordbruksleveranser från EG
på lång sikt vill utskottet erinra om att huvuddelen av Sveriges internationella
livsmedelsbistånd nu kanaliseras genom WFP och att ett arrangemang av det
slag som aktualiseras i motionen inte synes ligga i linje med den svenska
politiken på området.

UU 1984/85:18

Yrkande 6 i motionen avstyrks med hänvisning till det anförda.

Yrkande 7 gäller utökat samarbete mellan Sverige och EG på det
miljöpolitiska området.

Utskottet har inhämtat yttrande från jordbruksutskottet (JoU 1984/85:4 y)
i vad avser detta yrkande. Yttrandet bifogas betänkandet som bilaga2.

Utskottet finner i likhet med jordbruksutskottet att det internationella
samarbetet inom miljövårdens område är värdefullt och viktigt. Ett regelbundet
och omfattande informations- och meningsutbyte äger också rum
inom ramen för den särskilda skriftväxlingen från 1972 mellan Sverige och
EG. I flera frågor, t. ex. skydd av ozonlagret, avfallshantering, buller och
försurningsfrågor, ligger ståndpunkterna nära varandra. Inom COST-ramen
har vidare fem avtal ingåtts med EG på det miljöpolitiska området. Mot
denna bakgrund finner utskottet - i likhet med jordsbruksutskottet - inte
något särskilt initiativ påkallat från riksdagens sida med anledning av
motionens yrkande i denna del.

Yrkande 7 i motion 2405 avstyrks.

Yrkande 8 avser utökat samarbete mellan Sverige och EG på den
ekonomiska politikens och valutapolitikens område.

Utskottet har i denna fråga inhämtat yttrande från finansutskottet (FiU
1984/85:4 y). Yttrandet bifogas betänkandet som bilaga 3.

Finansutskottet konstaterar att fördelarna av den ekonomisk-politiska
samordning som sker inom EG (mindre svängningar i växelkurser, sysselsättning
och produktion) kommer Sverige och övriga länder till del även om
Sverige inte direkt deltar i samarbetet på området. Finansutskottet pekar
vidare på de kontakter på politisk nivå som redan sker och erinrar i
sammanhanget också om att numera årliga möten äger rum mellan EFTA:s
ekonomiska kommitté och EG-kommissionen och om det löpande informations-
och samrådsförfarande som sker inom ramen för OECD, där bl. a.
EG-länderna ingår. De ytterligare fördelar som Sverige skulle kunna uppnå
genom ett mer långtgående deltagande i EG:s ekonomisk-politiska samordning
(förbättrad information och vissa begränsade möjligheter att påverka
EG:s konjunkturpolitik) får vägas mot de krav som Gemenskapen kan
komma att ställa på den svenska konjunkturpolitiken. En harmonisering av
de ekonomisk-politiska medlen och deras användning skulle innebära
svårigheter för Sverige genom en minskad valfrihet i den mån EG:s
prioritering av stabilitets- och sysselsättningsmålen skiljer sig från den
svenska, påpekar finansutskottet, som konstaterar att ambitionerna i
dagsläget skiljer sig avsevärt mellan Sverige och EG:s medlemsländer i vad
gäller sysselsättningen.

Ett deltagande för Sverige i det europeiska monetära systemet EMS
skulle, fortsätter finansutskottet, kunna få långtgående konsekvenser för den
ekonomiska politikens rörelsefrihet, bl. a. i vad gäller betalningsbalansproblem
och - om systemet utvecklas ytterligare mot en enhetlig valuta -innebära svårigheter att bedriva en nationell kreditpolitik.

UU 1984/85:18

Finansutskottet anför slutligen att frågor angående förändringar i den
svenska valutaregleringen för närvarande utreds av valutakommittén (E
1977:03). Finansutskottet menar att något beslut om ändringar i den
nuvarande ordningen inte bör fattas innan resultatet av kommitténs översyn
av hela valutaregleringen föreligger. Finansutskottet anser därför att riksdagen
inte nu bör vidta några åtgärder med anledning av de frågor om utökat
samarbete mellan Sverige och EG på den ekonomiska politikens och
valutapolitikens område som tas upp i motion 2405.

Utskottet ansluter sig till de bedömningar finansutskottet gjort i sitt
yttrande. Yrkande 8 i motion 2405 avstyrks.

I yrkande 9 hemställs om inrättandet av ett särskilt organ för fortlöpande
kontakt med och information om rättsutvecklingen inom EG; i yrkande 11
hemställs om förhandlingar med EG beträffande s. k. legal privilege.

Utskottet har inhämtat yttrande från lagutskottet (LU 1984/85:3 y) över
dessa yrkanden. Yttrandet bifogas betänkandet som bilaga4.

Lagutskottet erinrar om den fortlöpande rapportering som sker av den
svenska delegationen i Bryssel, via EFTA och genom direkta kontakter med
EG:s organ. Inom kommerskollegium sammanställs de olika rapporterna,
och informationen sprids vidare till myndigheter och näringsliv. Enligt
lagutskottets uppfattning föreligger i vart fall inte för närvarande något
behov av ett nytt särskilt organ för information om EG-rätten. Det ansvar
som kommerskollegium har är fullt tillräckligt.

Vad gäller s. k. legal privilege redovisar lagutskottet ett utslag av
EG-domstolen från 1982 i denna fråga. Domstolens avgörande innebär att
ett svenskt företag inom EG som anlitar en svensk advokat för rådgivning om
EG:s konkurrensregler inte kan hävda något sekretesskydd för sin skriftväxling
med denne, vilket däremot är möjligt med en advokat från ett EG-land.
Lagutskottet finner detta givetvis otillfredsställande.

Lagutskottet erinrar om att EG-kommissionen år 1984 hemställt hos
ministerrådet om bemyndigande att uppta förhandlingar med sådana länder
som har ett intresse av att genom bilaterala avtal utsträcka det vid
tillämpningen av EG:s konkurrensbegränsningsregler gällande sekretessskyddet
för meddelanden från advokater till att omfatta det egna landets
advokater.

Ministerrådet har dock ansett att frågan i stället bör lösas internt inom EG.

Mot denna bakgrund finner lagutskottet det inte vara meningsfullt för
närvarande att begära förhandlingar i frågan utan lämpligast att avvakta
resultatet av de pågående undersökningarna inom EG.

Utskottet instämmer i de bedömningar lagutskottet gjort i sitt yttrande.
Yrkandena 9 och 11 avstyrks därmed.

Motionen tar i detta sammanhang även upp frågan om en utbyggd
utbildning i EG-rätt vid de svenska universiteten och högskolorna (yrkande
10).

Utskottet noterar att viss undervisning i EG-rätt ingår i den obligatoriska

UU 1984/85:18

kursen i internationell rätt i juristexamen samt fragmentariskt i ämnena
marknadsrätt och civilrätt. Därutöver finns vid Stockholms universitet
möjlighet att välja alternativa specialkurser i EG-rätt omfattande 10 poäng i
juristexamen. Utskottet finner i övrigt ingen anledning att närmare kommentera
denna fråga som närmast torde ligga inom ansvarsområdet för UHÄ
samt universitetens linjenämnder och institutioner.

Yrkande 10 i motion 2405 får därmed anses besvarat.

Avslutningsvis tas i yrkande 12 upp spörsmålet om ömsesidigt erkännande
av olika examina och behörigheter mellan Sverige och EG.

Utskottet vill här först erinra om det tämligen omfattande arbete som
redan åstadkommits inom Europarådet och som resulterat i 1953 års
konvention om likvärdighet av betyg för tillträde till universitet, 1956 års
konvention om likvärdighet av studieperioder vid universitet och 1959 års
konvention om erkännande av universitetsexamina för tillträde till fortsatta
akademiska studier. Vidare må nämnas UNESCO:s konvention om erkännande
av studier, diplom och examina avseende högre utbildning i stater som
tillhör Europaregionen inom UNESCO. Alla dessa överenskommelser
omfattar sålunda även EG-medlemmarna.

Vad därefter mera specifikt gäller Sverige och EG har kontakterna och
informationsutbytet ökat också på detta område, vilket bl. a. kom till uttryck
i förberedelserna inför 1984 års europeiska forskningsministerkonferens.
Utbildningsdepartementet lägger stor vikt vid att följa arbetet inom EG i vad
avser bl. a. insatser för yrkesutbildning, ökad rörelsefrihet inom området
högre utbildning och forskning samt åtgärder för att underlätta för personer
med högre utbildning att arbeta i annat land. Det har emellertid hittills inte
varit aktuellt att t. ex. inleda en närmare diskussion om hur svenska examina
värderas i olika EG-länder; eftersom EG självt ännu så länge i huvudsak
avstått från att initiera detaljjämförelser mellan examina och utbildningar
har inte heller jämförelser med andra länder varit aktuella.

Med hänvisning till vad sålunda anförts får yrkande 12 i motion 2405 anses
besvarat.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande de parlamentariska förbindelserna mellan riksdagen
och Europaparlamentet

att riksdagen förklarar motion 1984/85:2405 yrkande 1 besvarat
med vad utskottet anfört,

2. beträffande ramavtal om forskningspolitik mellan Sverige och EG
att riksdagen förklarar motion 1984/85:2405 yrkande 2 besvarat
med vad utskottet anfört,

3. beträffande ramavtal om industripolitik mellan Sverige och EG
att riksdagen avslår motion 1984/85:2405 yrkande 3,

UU 1984/85:18

4. beträffande de politiska kontakterna mellan Sverige och EG:s
kommission och ministerråd

att riksdagen förklarar motion 1984/85:2405 yrkande 4 besvarat
med vad utskottet anfört,

5. beträffande samarbete på det biståndspolitiska området mellan
Sverige och EG

att riksdagen avslår motion 1984/85:2405 yrkande 6,

6. beträffande samarbete på det miljöpolitiska området mellan Sverige
och EG

att riksdagen avslår motion 1984/85:2405 yrkande 7,

7. beträffande samarbete på den ekonomiska politikens och valutapolitikens
område mellan Sverige och EG

att riksdagen avslår motion 1984/85:2405 yrkande 8,

8. beträffande samlat organ för fortlöpande kontakt med och information
om rättsutvecklingen inom EG

att riksdagen avslår motion 1984/85:2405 yrkande 9,

9. beträffande undervisning i EG-rätt vid svenska universitet och
högskolor

att riksdagen förklarar motion 1984/85:2405 yrkande 10 besvarat
med vad utskottet anfört,

10. beträffande s. k. legal privilege i förhållande till svenska advokater
att riksdagen avslår motion 1984/85:2405 yrkande 11,

11. beträffande ömsesidigt erkännande av examina och behörigheter
att riksdagen förklarar motion 1984/85:2405 yrkande 12 besvarat
med vad utskottet anfört.

Stockholm den 9 maj 1985

På utrikesutskottets vägnar
STIG ALEMYR

Närvarande vid ärendets slutbehandling: Stig Alemyr (s), Sture Korpås (c),
Sture Palm (s), Gunnel Jonäng (c), Margaretha af Ugglas (m), Jan Bergqvist
(s), Axel Andersson (s), Bengt Silfverstrand (s), Ivar Virgin (m), Bertil
Måbrink (vpk), Nils T. Svensson (s), Inger Koch (m), Gerd Engman (s) och
Ulla Orring (fp).

Reservationer

1. Allmänt om Sveriges EG-relationer

Margaretha af Ugglas, Ivar Virgin och Inger Koch (alla m) anser
att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med ”Genom de” och

UU 1984/85:18

på s. 8 slutar med ”protektionistisk riktning” bort ha följande lydelse:

Ett grundläggande intresse som Sverige haft att bevaka i efterkrigstidens
Europapolitik sammanhänger med de starka ekonomiska band som knyter
vårt land till övriga stater i Europa med marknadsekonomiska system.
Frihandel mellan länderna och ett omfattande utbyte av åsikter och
erfarenheter i ekonomiska frågor är till gagn för alla parter.

Detta och andra liknande intressen och värderingar - såsom t. ex. vår fasta
förankring i den västerländska demokratins idéer - skall tillgodoses inom
ramen för ett konsekvent fullföljande av den svenska neutralitetspolitiken.
Det är mot den bakgrunden Sverige noga övervägt formerna för sin
medverkan i de västeuropeiska samarbetsorganisationerna. Vårt medlemskap
i OECD, Europarådet resp. EFTA och våra frihandelsavtal med EG är
resultatet av denna avvägning mellan en önskan att delta och hänsyn till
neutralitetspolitikens krav.

Grundvalen för Sveriges förhållande till EG är sålunda frihandelsavtalen
och vår föresats att med bevarad neutralitetspolitik utvidga och fördjupa
kontakterna med Gemenskapen och dess medlemsländer.

Själva frihandelsavtalen har utan tvekan varit en framgång. Även utanför
dessa har emellertid ett brett samarbete på pragmatisk väg vuxit fram mellan
Sverige och EG inom olika sektorer av ömsesidigt intresse. Sammanfattningsvis
torde kunna hävdas att utvecklingen hittills varit mer positiv både
vad beträffar frihandelsavtalen och relationerna utanför dessa än vad många
väntade sig vid tiden för anslutningsförhandlingarna. En naturlig strävan
måste nu vara att på denna grund och i lämpliga former fortsatt bygga ut och
fördjupa relationerna.

Efter utvidgningen till tolv medlemsländer förstärker EG sin ställning som
centralpunkten för främst det handelspolitiska och ekonomiska samarbetet i
Västeuropa. Samarbetet mellan Sverige och EG blir därmed, från svensk
utgångspunkt, av än större betydelse.

Till detta skall läggas den successiva utveckling av samarbetets former och
innehåll som pågår inom EG. I ett längre perspektiv kommer detta sannolikt
att starkt påverkas av det direktvalda Europaparlamentets arbete. En
fördjupning av samarbetet på områden som t. ex. forsknings- och industripolitik
är av speciellt stor betydelse för Sverige, vars ekonomiska och
industriella framtid i hög grad är beroende av förmågan att i internationellt
samarbete vidareutveckla en teknologiskt högtstående industri.

Utvecklingen av samarbetet mellan Sverige och EG måste därför ständigt

UU 1984/85:18

tillmätas stor betydelse. Den s. k. utvecklingsparagraf som finns inskriven i
frihandelsavtalet kan ses som en ömsesidig politisk viljeyttring när det gäller
utvecklingen av relationerna.

Sverige förblir medlem av frihandelsorganisationen EFTA. Trots ett
mindre antal medlemsstater bibehåller EFTA viss betydelse, främst för
samordning av olika handelspolitiska frågor såväl mellan EFTA-länderna
som mellan dessa och EG. EFTA:s andel av vår utrikeshandel ligger
emellertid endast på ca 20 %. Detta skall jämföras med motsvarande siffra,
ca 50 %, för EG.

För det fördjupade europeiska samarbetet spelar även vår medverkan i
Europarådet en betydelsefull roll. Organisationens huvuduppgift är att slå
vakt om de demokratiska värdena och respekten för grundläggande mänskliga
fri- och rättigheter. Mycket värdefullt arbete sker emellertid också på
t. ex. det sociala, juridiska och kulturella området.

2. Samarbete på det biståndspolitiska området mellan Sverige och EG

Margaretha af Ugglas, Ivar Virgin och Inger Koch (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ”Konkreta
samarbetsprojekt” och på s. 12 slutar med ”det anförda.” bort ha följande
lydelse:

Enligt utskottets mening är det angeläget att kontakterna med EG på detta
område intensifieras och inriktas på att under de närmaste åren uppnå
konkreta framsteg i fråga om utvecklat biståndssamarbete. Utskottet vill
därvid fästa uppmärksamheten på de inslag i den nya Lomékonventionen
som särskilt omnämns i motion 2405, nämligen insatser mot ökenutbredning
och prisavtal om leveranser av jordbruksprodukter, vilka torde ligga väl i
linje med inriktningen av svensk biståndspolitik.

Med det anförda tillstyrks yrkande 6 i motion 2405.

dels att utskottets hemställan i moment 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande samarbete på det biståndspolitiska området mellan
Sverige och EG

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2405 yrkande 6 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Samarbete på den ekonomiska politikens och valutapolitikens område
mellan Sverige och EG

Margaretha af Ugglas, Ivar Virgin och Inger Koch (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med ”Utskottet
ansluter” och slutar med ”2405 avstyrks.” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning om det självklara i att ett
västeuropeiskt land inte kan utforma sin ekonomiska politik utan att ta

1** Riksdagen 1984/85. 9sami. Nr 18

UU 1984/85:18

hänsyn till utvecklingen i andra västeuropeiska länder. Detta ömsesidiga
beroende har ökat under de senaste decennierna i takt med att handeln
utvecklats och ekonomierna integrerats.

Ett väsentligt ökat samarbete med EG för Sveriges del skulle emellertid
förutsätta att nuvarande valutareglering mjukades upp. Det finns redan i dag
ett utbrett missnöje inom EG och OECD angående Sveriges långtgående
reglering av kapitalrörelser. Likaså har förslaget i lagrådsremissen om
etablering för utländska banker i Sverige ansetts otillräckligt. Sverige
framstår som ett av de hårdast reglerade länderna i dessa avseenden. Mot
denna bakgrund kan utskottet inte instämma i vad som sägs i finansutskottets
yttrande utan anser att en liberalisering av nuvarande valutareglering snarast
bör påbörjas.

Motionärerna tar även upp frågan om det s. k. EMS-samarbetet. I ett
längre perspektiv torde valet i den svenska valutapolitiken stå mellan att söka
en anknytning till ett fastare västeuropeiskt samarbete eller att bibehålla
handlingsfriheten för en fortsatt devalveringspolitik. Då vi klart avvisar det
sistnämnda alternativet kan det - i ett läge då även Storbritannien fullt ut
ansluter sig - enligt utskottets mening finnas starka långsiktiga skäl för
Sverige att i nära samarbete med Norge, en annan av våra viktigaste
handelspartners, söka en anknytning till EMS av samma karaktär som den vi
hade med det s. k. orm-samarbetet fram till 1977.

Med det anförda tillstyrks yrkande 8 i motion 2405.

dels att utskottets hemställan i moment 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande samarbete på den ekonomiska politikens och valutapolitikens
område mellan Sverige och EG

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2405 yrkande 8 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Samarbete på den ekonomiska politikens och valutapolitikens område
mellan Sverige och EG

Ulla Orring (fp) anser

att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med ”Utskottet
ansluter” och slutar med ”2405 avstyrks.” bort ha följande lydelse:

För att på sikt underlätta det svenska samarbetet med EG och för att öka
svenska företags möjligheter att etablera sig och verka inom EG bör, enligt
utskottets mening, den svenska valutaregleringen liberaliseras. Som framgått
ovan utreds för närvarande frågor angående den svenska valutaregleringen
av valutakommittén vilken väntas slutföra sitt uppdrag inom kort. Det
bör därför vara möjligt att inom en mycket snar framtid genomföra
förändringar av valutapolitiken i liberaliserande riktning. Därigenom underlättas
ett närmande till övriga Europa.

Utskottet ansluter sig i övrigt till den bedömning finansutskottet gjort i sitt
yttrande. Yrkande 8 i motion 2405 avstyrks.

UU 1984/85:18

Särskilda yttranden

1. Ramavtal om forskningspolitik mellan Sverige och EG

Margaretha af Ugglas, Ivar Virgin och Inger Koch (alla m) anför:

Enligt vår uppfattning är det av utomordentligt stor betydelse att Sveriges
forskningssamarbete med EG utvidgas och att Sverige därvid på ett så
allsidigt och fullständigt sätt som möjligt deltar i EG:s gemensamma
satsningar på industriell forskning och utveckling inom viktiga framtidssektorer.
Ett ramavtal om forskningssamarbete mellan Sverige och EG är på väg
att träffas. Vi finner detta i och för sig värdefullt. Emellertid synes de
riktlinjer som har givits inför EG-kommissionens förhandlingar med Sverige
inte ge sådant utrymme för den nära och självklara anknytning av Sverige till
EG:s gemensamma forskningssatsningar, bl. a. ESPRIT-projektet, som är
önskvärt. Enligt vår mening bör ett mer ambitiöst avtal eftersträvas så att
Sverige verkligen bereds möjlighet att komma med i de olika samarbetsprojekt
som initieras inom EG.

2. Ramavtal om forsknings- resp. industripolitik mellan Sverige och EG

Sture Korpås och Gunnel Jonäng (båda c) anför:

Liksom utskottet delar vi motionärernas uppfattning, att det är värdefullt
med ett vidgat samarbete med EG i forskningsfrågor, särskilt sådana som är
av betydelse för den industriella utvecklingen. Utbytet av ett sådant
samarbete blir emellertid för båda parter störst inom områden, där Sverige
ligger väl framme i fråga om kunskaper och kapacitet för industriell
vidareutveckling. Avtal om forskningssamarbete bör därför träffas från fall
till fall.

Mot denna bakgrund kan vi i likhet med utskottet inte ansluta oss till
motionärernas förslag om ett ramavtal för forskningspolitiskt samarbete med
EG, som leder till automatiskt deltagande i EG:s gemensamma forskningsprojekt.
Vi kan emellertid inte heller finna, att ett ramavtal med EG av det
allmänna slag, som regeringen är på väg att träffa, underlättar ett utvidgat
forskningssamarbete i de former utskottet, liksom näringsutskottet i sitt
yttrande, förordar. Efter hand som ett utvidgat forskningssamarbete kommer
till stånd, får erfarenheterna visa, om någon form av övergripande avtal
behövs.

Vid en sådan uppläggning av samarbetet kan vi inte heller finna något
behov nu av ett särskilt avtal om industripolitik mellan Sverige och EG, för
att de grundläggande syftena med motionen skall nås.

UU 1984/85:18

3. Samarbete på det miljöpolitiska området

Bertil Måbrink (vpk) anför:

I anslutning till den avvikande mening som vpk fogat till jordbruksutskottets
yttrande vill jag understryka att det är angeläget att Sverige behåller sitt
handlingsutrymme och sin självständiga ställning i det internationella
miljövårdsarbetet. Det finns flera aktuella exempel på hur miljöintressen fått
ge vika när nationella ekonomiska intressen stått på spel. Så har skett t. ex. i
samband med överläggningarna inom EG om åtgärder mot svavelutsläpp och
mot bilismens föroreningar. Det är viktigt att man från Sveriges sida med
kraft verkar för en hög ambitionsnivå i det internationella miljövårdsarbetet
och att den inhemska miljöpolitiken får en självständig utformning.

UU 1984/85:18

Näringsutskottets yttrande Bilasa 1

1984/85: 8 y

om forsknings- och industripolitiskt samarbete mellan Sverige och
EG

Till utrikesutskottet

Utrikesutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att yttra sig över
motion 1984/85: 2405 av Carl Bildt m. fl. (m) om Sveriges förbindelser med
de europeiska gemenskaperna (EG), såvitt avser de delar av yrkande 2
som faller inom näringsutskottets beredningsområde samt yrkande 3.

Motionen

Yrkanden

I motionen hemställs, såvitt här är i fråga, att riksdagen

2. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
om önskvärdheten av ett ramavtal om forskningspolitik mellan Sverige och
EG,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
om önskvärdheten av ett ramavtal om industripolitik mellan Sverige och
EG.

Motivering

Sverige kommer, sägs det i motionen, att få det svårt att behålla sin
ställning som exportinriktad högteknologisk industrination om inte svensk
industri ges full möjlighet att tillvarata de fördelar som en inte bara nordisk
utan också västeuropeisk "hemmamarknad” utgör. Svensk industri måste
också delta i olika former av transnationellt samarbete på forsknings-,
utvecklings- och tillverkningsområdena. I motionen hänvisas till att man
inom EG under senare år har gjort kraftfulla ansträngningar i syfte att
stimulera framväxten av en högteknologisk europeisk industri som på sikt
skall kunna hävda sig i konkurrensen med främst amerikansk och japansk
industri. Det är, anför motionärerna, av utomordentligt stor betydelse att
Sverige på ett så allsidigt och komplett sätt som möjligt kan delta i EG:s
satsningar på de forsknings- och industripolitiska områdena. Det forskningspolitiska
samarbete med EG som nu förekommer - i motionen
nämns samarbetet inom ramen för dels COST (European Cooperation in
the Field of Scientific and Technical Research), dels det gemensamma
europeiska fusionsforskningsprogrammet — borde utvidgas. Som exempel

UU 1984/85:18

på tänkbara samarbetsområden nämns hälso- och sjukvård, informationsteknologi,
avfallshantering, icke-nukleär energi, framtidsstudier, teknologisk
grundforskning samt bioteknologi.

Ett ramavtal om forskning mellan Sverige och EG borde kunna ge
Sverige möjlighet att automatiskt komma med i de olika samarbetsprojekt
som initieras inom EG, menar motionärerna. I nuläget krävs för varje
enstaka samarbetsprojekt överläggningar och separata avtal på ett sätt som
i längden knappast kommer att vara möjligt om samarbetet skall utökas.

Ett motsvarande ramavtal på det industripolitiska området kan visa sig
mera komplicerat att nå fram till. Ett sådant framstår emellertid inte minst
på sikt som ett utomordentligt viktigt svenskt önskemål. Det borde syfta
till att möjliggöra ett så fullständigt deltagande som möjligt för Sverige och
svensk industri i EG:s olika industripolitiska program. Som viktigt exempel
på industripolitisk satsning inom EG nämns ESPRIT (European Strategi
Programme for Research in Information Technology). På sikt är det
nödvändigt för svensk högteknologisk industri att kunna delta i detta
program liksom i de motsvarande satsningar som med stor sannolikhet
kommer att göras på andra områden, bl. a. inom bioteknologin, säger
motionärerna. I dag kan svenska industrier göra detta endast om det sker
genom ett företag etablerat i ett EG-land och om verksamheten också äger
rum vid detta företag.

Uppgifter i anslutning till motionen

EG:s ramprogram för forskning och utveckling

EG:s Råd antog i december 1984 principer, mål och kriterier för ett
ramprogram för EG:s FoU-verksamhet under perioden 1985-1988/89. Beslutet
hade föregåtts av förhandlingar vid ett flertal sammanträden alltsedan
sommaren 1983. Redan i februari 1984 fattade Rådet beslut om det i
motionen nämnda ESPRIT, som särskilt har prioriterats inom ramen för
FoU-programmet. ESPRIT syftar till att EG-länderna på tio år skall inhämta
Japans och USA:s försprång på det strategiska informationsteknologiområdet.
Budgeten för den första fasen av detta program uppgår till 1,5
miljarder ECU - ca 10 miljarder kronor - varav Gemenskapen bidrar med
ena hälften och deltagande industrier, universitet och andra institutioner
med den andra hälften. Programmet indelas i fem huvudområden, vilka är
avancerad mikroelektronik, mjukvaruteknologi, avancerad informationsbehandling,
kontorssystem och datorintegrerad produktion. Övriga prioriterade
områden inom FoU-programmet är bioteknologi, basteknologi,
icke-nukleär energi, skydd mot radioaktiv strålning samt stimulans av
vetenskapligt samarbete och forskarutbyte. Bland projekten ingår ett fusionsforskningsprogram,
i vilket också Sverige och Schweiz deltar.

Ramprogrammet och dess finansiering har slutligt fastställts av Rådet i
april 1985.

UU 1984/85:18

Planerat ramavtal för forskningssamarbete mellan Sverige och EG

Tankar på ett samarbetsavtal mellan Sverige och EG med sikte på ökat
europeiskt industrisamarbete framfördes av statsminister Olof Palme vid
hans besök hos EG i februari 1983. Han anförde:

På det tekniskt-vetenskapliga området intar Europa en av de främsta
platserna, men våra industrier skulle kunna vara mera konkurrenskraftiga
om vi bättre samordnade våra ansträngningar och resurser. Det vore
kanske nyttigt att pröva tanken på en ramöverenskommelse för att underlätta
en närmare samverkan. Som exempel på särskilt lovande potentiella
samarbetsområden vill jag nämna ESPRIT-projektet. Även om det existerar
ett nära samarbete mellan Sverige och Gemenskapen i dessa ämnen
skulle det kunna utvidgas och fördjupas ytterligare, i båda parters intressen.
Svenska företag önskar i sitt samarbete med företag i Gemenskapen
ge sitt fulla bidrag på områden som telekommunikationer, elektronik,
informatik etc. Gemensamma företag, forskning och utveckling i samarbete,
specialisering och rationell arbetsfördelning mellan europeiska företag
är just de recept som ska ge oss sysselsättning och inkomster under de
kommande åren. Det finns lyckligtvis inte bara stagnerade industrier, det
finns också framtidsindustrier.

Formerna för ett närmare forskningssamarbete mellan Sverige och EG
med sikte på ett ökat industriellt samarbete studerades härefter under år
1984 av en gemensamt tillsatt arbetsgrupp. Ett förslag till mandat för EGkommissionen
att formellt förhandla med Sverige (och Schweiz) om ett
ramavtal på FoU-området har i början av april 1985 antagits av EG:s Råd.
Förhandlingar kommer att inledas inom kort och väntas kunna bli slutförda
under sommaren 1985.

Enligt förhandlingsmandatet skall ramavtalet kunna omfatta FoU-samarbete
mellan EG och Sverige på alla tänkbara områden. Det skall vara
utvecklingsbart. Existerande samarbete noteras. Framtida samarbete skall
övervägas i samband med regelbundna möten, där parternas FoU-politik
presenteras. Samarbetet kan vidare ske i form av informationsutbyte,
koordinering av program och projekt eller genomförande av gemensamma
projekt. Formerna för samarbete kan vara gemensamma möten, vetenskapliga
besök och utbytesresor, kontakter mellan programansvariga, deltagande
i seminarier, symposier etc. och finansiell medverkan i gemensamma
forskningsaktiviteter. Enskilda samarbetsavtal inom ramen för avtalet
skall slutas separat och villkoren liksom ledning och övervakning fastställas
från fall till fall.

UU 1984/85:18

Näringsutskottet

Inledande kommentar

Näringsutskottet lämnar i det följande vissa synpunkter på yrkandena i
motionen i den ordning de framställs, dvs. först förslaget om ett ramavtal
för forskningspolitiskt samarbete mellan Sverige och EG och därefter
förslaget om ett motsvarande avtal för industripolitiskt samarbete. Som
närmare framgår av den fortsatta framställningen ser näringsutskottet dock
ingen klar skiljelinje mellan det forskningspolitiska och - såsom utskottet
tolkar motionen — det industripolitiska ramavtal som förslagen i motionen
syftar till.

Ramavtal för forskningspolitiskt samarbete

Ett nära, omfattande och varaktigt samarbete med EG eftersträvas
sedan länge från svensk sida. Det tar sig uttryck i aktiviteter på vitt skilda
områden såväl bilateralt som inom ramen för samarbetet mellan EFTAländerna
och EG. I och med att tullfrihet nu råder för industrivaror på den
västeuropeiska marknaden har samarbetet gått in i en ny fas med ökad
tonvikt på sådana från näringsutskottets utgångspunkter betydelsefulla
områden som avveckling av icke-tariffära handelshinder och samarbete i
forsknings- och utvecklingsfrågor.

Ett av förslagen i motion 1984/85:2405 (m) gäller just forsknings- och
utvecklingssamarbete. Förslaget går ut på att ett ramavtal om forskningspolitik
skall ingås mellan Sverige och EG. Genom ett sådant avtal skulle en
utvidgning av forskningssamarbetet kunna ske, en utvidgning som enligt
motionärernas mening är angelägen för att Sverige skall kunna behålla sin
ställning som exportinriktad, högteknologi sk industrination.

Näringsutskottet delar motionärernas uppfattning att det är värdefullt att
Sverige har möjlighet att delta i sådant forsknings- och utvecklingsarbete
inom EG som syftar till ökad konkurrenskraft för och profilering av den
västeuropeiska industrin inom viktiga framtidssektorer. Sverige borde
också kunna ge positiva bidrag i ett samarbete med detta syfte.

Av väsentlig betydelse är det samarbete som etableras direkt mellan
svenska företag och företag och institutioner inom EG. En möjlighet för
Sverige att inom ramen för ett särskilt samarbetsavtal officiellt delta i EG:s
gemensamma forsknings- och utvecklingsprogram kan ses som ett viktigt
komplement till och i vissa fall också som en nödvändig förutsättning för
detta direkta samarbete. Särskilt gäller detta naturligtvis när villkoren i
forskningsprogrammen är så utformade att medverkan från företag i tredje
land annars inte är möjlig. Vikten av att ett utvidgat forskningssamarbete
med EG kommer till stånd understryks ytterligare av att - som tidigare
nämnts - det interna EG-samarbetet i FoU-frågor, särskilt inom områden

UU 1984/85:18

som är intressanta från industriell synpunkt, har väsentligt aktiverats under
de senaste åren. Ett vidgat forskningssamarbete torde vidare kunna få
positiva effekter också på andra områden där ett utökat samarbete är
önskvärt för att produktion och handel skall kunna underlättas.

Som har framgått av den inledande redogörelsen är ett ramavtal om
forskningssamarbete på väg att träffas mellan Sverige och EG. Intentionerna
från svensk sida - sådana de kan utläsas av statsminister Olof
Palmes där refererade anförande — är att forskningssamarbetet framför allt
skulle ta sikte på ökat europeiskt industrisamarbete. Näringsutskottet ser
från sina utgångspunkter positivt på att ett ramavtal med denna inriktning
kommer till stånd. Detta ligger, såvitt utskottet kan se, också i linje med
önskemålen i motion 1984/85:2405 (m).

Enligt vad som sägs i motionen borde ett ramavtal om forskningspolitiskt
samarbete kunna ge Sverige en automatisk möjlighet att komma med i
EG:s samarbetsprojekt. Om samarbetet skall utökas går det inte att ha
överläggningar och separata avtal kring varje enstaka samarbetsprojekt på
det sätt som nu sker, hävdar motionärerna.

Näringsutskottet vill understryka att en sådan automatisk rätt för Sverige
att delta i alla projekt inom EG:s forskningsprogram som motionärerna
synes åsyfta rimligen också måste motsvaras av en skyldighet att delta.
Mot en sådan ordning kan enligt utskottets mening flera invändningar
resas. Det är inte givet att Sverige har behov av, kompetens att tillgodogöra
sig eller möjligheter att bidra till forskning inom alla de områden som
omfattas av EG:s FoU-program. Det naturliga vore enligt näringsutskottets
mening att Sverige engagerade sig i sådana projekt inom detta program
där förutsättningar i nu nämnda avseenden i särskild grad föreligger. En
automatik av det slag som antyds i motionen borde också förutsätta att
Sverige på samma villkor som EG:s medlemsländer fick delta i beslutsprocessen
när det gäller att fastställa inriktningen av det gemensamma
forskningsprogrammet och villkoren för dess finansiering. Detta torde vara
uteslutet.

Enligt näringsutskottets mening ligger det i stället i Sveriges intresse att
ett ramavtal om forskningssamarbete ger en plattform för ett utvidgat
samarbete vilken inte begränsar förutsättningarna härför eller medför att
dessa låses på annat sätt. Riktlinjerna i EG-kommissionens förhandlingsmandat
ligger i linje med vad näringsutskottet här har förordat. Det planerade
ramavtalet framstår som mycket väsentligt såsom viljeyttring från
parternas sida till förmån för en intensifierad forskningssamverkan. Med
stöd av detta avtal kan en diskussion upptas om svensk medverkan i
konkreta projekt inom t. ex. de områden som angavs i statsminister Olof
Palmes anförande och andra för bl. a. den industriella utvecklingen viktiga
forskningsområden. Det som här sagts utesluter inte heller att en precisering
av prioriterade områden för fortsatta diskussioner sker redan i anslutning
till de förhandlingar som inom kort avses bli inledda.

UU 1984/85:18

Näringsutskottet vill kort beröra även finansieringen av eventuella gemensamma
forskningsprojekt. De anslags- och prioriteringsfrågor som kan
aktualiseras kommer regeringen och riksdagen i sedvanlig ordning att få ta
ställning till i anslutning till att svenskt deltagande i EG-projekt blir aktuellt.
Av betydelse är att planeringen är så långsiktig att medel för ett
eventuellt vidgat forskningssamarbete med EG kan beaktas i samband med
fastställandet av de treårsramar för anslagen till forskning som numera
regelmässigt läggs fast av riksdagen. Som påpekades i proposition 1983/
84:107 om forskning (s. 26) torde ett vidgat svenskt FoU-samarbete med
EG kräva ett ökat engagemang såväl från statliga organ som från industrin
för att skapa de förutsättningar som fordras för ett framgångsrikt resultat
på lång sikt. Framställningen i det föregående ger vid handen att EGprojekten
kan ha en uppläggning motsvarande den som i Sverige tillämpas
av styrelsen för teknisk utveckling, med finansiering såväl via EG-budgeten
som från institutioner och företag.

Näringsutskottet vill också något beröra det samarbete som inom ramen
för COST sedan år 1971 är etablerat mellan EG och för närvarande nio
utanförstående europeiska länder, däribland Sverige, avseende tillämpad
forskning och tekniskt utvecklingsarbete. Samarbetet sker inom tio ämnesområden:
datateknik, teleteknik, transportväsen, havsfrågor, materialteknik,
miljövård, meteorologi, jordbruksforskning, livsmedelsteknologi och
socialteknologi. För närvarande pågår ett drygt trettiotal projekt med
svenskt deltagande. COST-projekten rör i de flesta fall problem av allmänt
samhälleligt intresse och är normalt - av konkurrensskäl - av den karaktären
att de inte engagerar den privata industrin utan närmast offentliga
institut och forskningsorgan. Det finns ingen gemensam budget för COSTprojekten.
Samarbetet går ut på att länderna ställer sina egna forskningsresultat
på projektområdena till övriga deltagares förfogande.

Enligt vad utskottet har inhämtat pågår för närvarande ett erfarenhetsutbyte
avseende COST-samarbetet. Från svensk sida har därvid getts uttryck
för en positiv inställning till en fortsatt utveckling av detta. En sådan
är enligt näringsutskottets mening värdefull. Flera av de aktuella samarbetsområdena
är viktiga för den industriella utvecklingen. Av betydelse
från näringsutskottets utgångspunkter är också de möjligheter till standardisering,
harmonisering och samordning inom områden såsom t. ex. data-,
el- och teleteknik som samarbetet inom COST har visat sig kunna erbjuda.
En fortsatt utveckling i denna riktning är av värde för att produktion och
internationell handel skall kunna underlättas.

Rådets principbeslut om ett ramprogram för FoU-verksamheten i Gemenskapen
ändrade förutsättningarna för EG:s deltagande i COST-samarbetet.
EG kunde i fortsättningen förväntas delta endast i sådana COSTprojekt
som låg i linje med ramprogrammets inriktning. Vidare skulle
industriellt intressanta projekt i större omfattning bedrivas inom ramen för

UU 1984/85:18

interna EG-program. Tredjeländers anslutning till dessa program skulle
övervägas från fall till fall och först sedan EG internt hade fastställt resp.
program.

Det senast anförda stärker ytterligare skälen för en överenskommelse
om forskningssamarbete av det slag som är på väg att träffas.

Ramavtal för industripolitiskt samarbete

Det är enligt motionärerna angeläget att ett ramavtal mellan Sverige och
EG eftersträvas också på det industripolitiska området. Ramavtalet skulle
syfta till att möjliggöra för Sverige och svensk industri att så fullständigt
som möjligt delta i EG:s industripolitiska program. Som ett viktigt exempel
på industripolitiska satsningar inom EG nämns ESPRIT. I övrigt definieras
samarbetsområdet för det tilltänkta ramavtalet om industripolitik inte närmare.
Näringsutskottet vill mot denna bakgrund anföra följande.

Det industripolitiska samarbete som nu äger rum inom EG omfattar en
rad olika frågor, t. ex. bevakning av eller särskilda program för problembranscher,
statliga stödåtgärder och allmänna företagsfrämjande åtgärder.
I sådana frågor finns sedan länge ett informellt erfarenhetsutbyte och
samarbete också mellan Sverige och EG. Det sker bl. a. inom ramen för
möten med den s. k. blandade kommissionen, i expert- och samrådsgrupper
och i kontakter mellan den svenska EG-delegationen i Bryssel och EGkommissionens
tjänstemän. Såväl mera övergripande industripolitiska frågor
som branschspecifika frågor avseende t. ex. papper och stål tas upp till
diskussion inom ramen för detta icke formaliserade samarbete. Sverige har
uttryckt intresse för att ytterligare branscher, såsom data, elektronik och
telekommunikationer, skulle inbegripas i dessa diskussioner.

Enligt näringsutskottets mening kan ett erfarenhetsutbyte med EG i
industripolitiska frågor av här berört slag vara värdefullt. Någon anledning
att ge detta samarbete en organisatorisk ram i form av ett särskilt avtal
föreligger emellertid enligt utskottets mening inte. Såväl i sak som vad
avser formerna synes det nuvarande informella samarbetet i industripolitiska
frågor av traditionellt slag fungera tillfredsställande.

Emellertid torde motionen kunna tolkas så att det industripolitiska samarbete
med EG som eftersträvas gäller strategiska satsningar för industriell
utveckling snarare än EG:s industripolitiska samarbetsprogram i vidare
bemärkelse. Som nyss nämndes framhåller motionärerna särskilt ESPRIT.
Näringsutskottet finner emellertid att detta väsentligen har karaktär av
forsknings- och utvecklingsprojekt. Det skulle då närmast aktualiseras
som projekt inom ramen för det forskningssamarbete som har berörts i
föregående avsnitt.

Gränserna mellan industriinriktad forskningspolitik och forskningsinriktad
industripolitik är självfallet inte alltid klara. Huruvida ett utvecklingsprogram
på ett visst område skall hänföras till det ena eller det andra av de

UU 1984/85:18

två politikområdena är emellertid i det sammanhang som här diskuteras av
mindre betydelse. Det väsentliga är syftet med projekten och med det
samarbete som byggs upp kring dessa.

Ett av syftena från svensk sida med det nu planerade ramavtalet om
FoU-samarbete är att ett utökat europeiskt industrisamarbete inom viktiga
framtidssektorer skall komma till stånd. Sett mot, denna bakgrund utgör
det i motionen nämnda ESPRIT ett exempel på ett möjligt och enligt
näringsutskottets mening viktigt samarbetsområde som skulle kunna rymmas
inom ramen för ett sådant avtal. Som har framgått av det föregående
nämndes också detta projekt särskilt i statsminister Olof Palmes tal vid
besöket hos EG i februari 1983.

Med utgångspunkt i det som nu sagts och med hänsyn till den breda
täckning som det planerade avtalet om FoU-samarbete har, finner näringsutskottet
att något särskilt avtal om industripolitik mellan Sverige och EG
inte behövs för att ett samarbete mellan parterna i utvecklingsprojekt av
den typ som åsyftas i motionen skall kunna komma till stånd. Sådana
projekt bör naturligen kunna aktualiseras inom ramen för det planerade
ramavtalet för forskningspolitiskt samarbete. Om det i förlängningen av
samarbetsprojekt inom FoU-avtalets ram skulle finnas utvecklingsfrågor
av industripolitisk karaktär som aktualiserar gemensamma eller samordnade
insatser borde diskussioner också härom kunna tas upp inom ramen för
FoU-samarbetet utan stöd i ett särskilt avtal om industripolitik.

Stockholm den 2 maj 1985

På näringsutskottets vägnar
NILS ERIK WÅÅG

Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Tage Sundkvist (c), Staffan Burenstam
Linder (m)*, Gunnar Nilsson i Stockholm (s). Lilly Hansson (s). Erik
Hovhammar (m). Lennart Pettersson (s). Sten Svensson (m), Wivi-Anne
Radesjö (s), Karl-Erik Häll (s), Christer Eirefelt (fp), Per-Richard Molén
(m)**, Sivert Andersson (s), Ivar Franzén (c) och Lars Ahlström (m).

* Avsnittet Ramavtal för industripolitiskt samarbete.

** Utom avsnittet Ramavtal för industripolitiskt samarbete.

UU 1984/85:18

Avvikande meningar

1. Ramavtal för forskningspolitiskt samarbete

Erik Hovhammar, Sten Svensson, Per-Richard Molén och Lars Ahlström
(alla m) anser att den del av yttrandet - under rubriken Ramavtal för
forskningspolitiskt samarbete — som börjar med "Näringsutskottet delar”
och slutar med "att träffas” bort ha följande lydelse:

För att en positiv ekonomisk utveckling skall bli möjlig i framtiden måste
Sverige, som framhålls i motion 1984/85:2405 (m), förbli en exportintriktad,
högteknologisk industrination. Näringsutskottet delar motionärernas
uppfattning att en viktig förutsättning härför är att svensk industri ges full
möjlighet att tillvarata de fördelar som en västeuropeisk ”hemmamarknad”
utgör. Svensk industri måste också delta i olika former av transnationellt
samarbete på forsknings-, utvecklings- och tillverkningsområdena.
Särskilt för företag inom högteknologiområden, såsom t. ex. informationsteknologi,
bioteknologi och telekommunikationer, är behovet av sådant
samarbete i omedelbar närhet till en gemensam västeuropeisk marknad
angeläget. Näringsutskottet vill i detta sammanhang erinra om de positiva
erfarenheterna av hittillsvarande forskningssamarbete med EG inom ramen
för COST och det gemensamma europeiska fusionsforskningsprogrammet.

Några utmärkande drag för EG:s forskningspolitik under de senaste åren
har varit följande. Satsningarna på gemensamma forskningsprojekt har
ökat kraftigt. Ett ramprogram för forskning och utveckling under perioden
1985-1988/89 har lagts fast. Det samarbete som EG sedan länge har
bedrivit med ett antal utanförstående länder inom ramen för COST har
tunnats ut genom EG:s beslut att industriellt intressanta forskningsprojekt
i ökad utsträckning skall drivas som interna program. Villkoren för industrins
medverkan i EG:s gemensamma forskningssatsningar har vidare i en
del fall utformats så att företag i tredje land är uteslutna från deltagande.
Ett av de för närvarande viktigaste exemplen på strategiska forskningsprojekt
inom EG som är förenade med villkor av detta slag är ESPRIT, vilket
har beskrivits i det föregående. För att ett företag skall få vara med i detta
projekt krävs att företaget har produktion inom EG, att det bedriver FoUverksamhet
inom EG och att forskningsresultaten kommer produktion
inom EG till del. Med denna inriktning av EG:s forskningspolitik finns risk
för att svenska företag flyttar sin verksamhet utomlands för att därigenom
få möjlighet att delta i det industriellt viktiga utvecklingsarbetet inom EG.

Mot den bakgrund som nu har angetts ansluter sig näringsutskottet till
uttalandet i motion 1984/85:2405 (m) att det är av utomordentligt stor
betydelse att Sveriges forskningssamarbete med EG utvidgas och att Sverige
därvid på ett så allsidigt och fullständigt sätt som möjligt deltar i EG:s

UU 1984/85:18

gemensamma satsningar på industriell forskning och utveckling inom viktiga
framtidssektorer. Utskottet stöder också motionärernas förslag att ett
ramavtal om forskningspolitik i detta syfte skall ingås mellan Sverige och
EG.

Ett ramavtal om forskningssamarbete mellan Sverige och EG är, som
framgår av den inledande redovisningen, på väg att träffas. Med hänsyn till
det som nyss sagts finnér näringsutskottet detta värdefullt. Emellertid
synes de riktlinjer som har givits inför EG-kommissionens förhandlingar
med Sverige inte ge utrymme för den nära och självklara anknytning av
Sverige till EG:s gemensamma forskningssatsningar som förespråkas i
motion 1984/85:2405 (m) och som även näringsutskottet finnér önskvärd.
Ett ramavtal av nu skisserat slag kan ha betydelse som pådrivande kraft för
beslut om forskningssamarbete i olika konkreta frågor, men det har enligt
utskottets mening inte den utformning som behövs för att svensk medverkan
i EG:s strategiska forskning skall garanteras på det sätt som är önskvärt.
Ett mera ambitiöst avtal än det som nu diskuteras bör därför eftersträvas.
Att det avtal som kan komma att träffas redan i sommar inte kan
anses vara till fyllest framgår av statsminister Olof Palmes uttalande i
samband med hans besök hos EG i februari 1983. Uttalandet har redovisats
i det föregående. Han anförde bl. a. att svenska företag i sitt samarbete
med EG önskar ”ge sitt fulla bidrag på områden som telekommunikationer,
elektronik, informatik etc.” ESPRIT omnämndes vidare särskilt
som exempel på speciellt lovande potentiella samarbetsområden. Det nu
aktuella avtalet motsvarar inte dessa krav.

Enligt näringsutskottets mening bör förhandlingarna om ett forskningsavtal
med EG inriktas på att få till stånd ett avtal som, i enlighet med vad
som sägs i motion 1984/85: 2405 (m), medger att Sverige verkligen bereds
möjlighet att komma med i de olika EG-samarbetsprojekt som initieras.

Ett deltagande från svensk sida i EG:s forskningsprogram kommer att
ställa krav på finansiell medverkan från såväl statens som olika intressenters
sida. Svenska företag får inom ramen för de konkreta projekten i
den utsträckning de önskar anmäla sitt intresse av att delta på föreskrivna
villkor.

Det fortsatta arbetet på att söka uppnå ett ramavtal om forskningssamarbete
av den innebörd som utskottet här har förordat bör bedrivas i nära
samarbete med de svenska företag som kan ha intresse av att delta i EG:s
forskningsprogram.

UU 1984/85:18

2. Ramavtal för forskningspolitiskt samarbete

Tage Sundkvist (c) och Ivar Franzén (c) anser att den del av yttrandet -under rubriken Ramavtal för forskningspolitiskt samarbete- som börjar
med "Näringsutskottet delar” och slutar med "att träffas” bort ha följande
lydelse:

Näringsutskottet delar motionärernas uppfattning om vikten av ett vidgat
samarbete med EG i forskningsfrågor som är av betydelse bl. a. för den
industriella utvecklingen. Eftersom Sverige är ett litet land med begränsade
forskningsresurser som måste utnyttjas effektivt anser utskottet det
naturligt att ett samarbete i första hand kommer till stånd på sådana
områden där Sverige ligger väl framme i fråga om kunskaper och kapacitet
för industriell vidareutveckling. Det är på sådana områden som utbytet av
ett forskningssamarbete med EG blir störst för bägge parter. Avtal om
forskningssamarbete bör därför träffas från fall till fall.

Det nu sagda innebär att näringsutskottet inte ansluter sig till motionärernas
förslag om ett ramavtal för forskningspolitiskt samarbete med EG
som ger en automatisk möjlighet - och därmed sannolikt skyldighet - att
komma med i EG:s gemensamma forskningsprojekt. Ett ramavtal av det
allmänna slag som, enligt vad som har sagts i det föregående, nu är på väg
att träffas mellan EG och Sverige om forskningssamarbete kommer knappast
att underlätta ett utvidgat forskningssamarbete i de former som
näringsutskottet här förordar och är därför inte särskilt meningsfullt. Sedan
ett utvidgat forskningssamarbete med den av utskottet angivna uppläggningen
väl har kommit till stånd får erfarenheterna visa om någon form
av övergripande avtal för samarbetet behövs.

3. Ramavtal för industripolitiskt samarbete

Staffan Burenstam Linder, Erik Hovhammar, Sten Svensson och Lars
Ahlström (alla m) anser att den del av yttrandet - under rubriken Ramavtal
för industripolitiskt samarbete — som börjar med ”Ett av” och slutar
med ”om industripolitik” bort ha följande lydelse:

Det ramavtal för Foll-samarbete som föreslås i motion 1984/85:2405 (m)
och som näringsutskottet nyss har ställt sig positivt till syftar till att
Sverige och svensk industri skall få delta i EG:s forsknings- och utvecklingsarbete
inom viktiga framtidssektorer för industrin. Det i motionen
nämnda ESPRIT är ett av de viktiga projekten för svenskt deltagande inom
ramen för ett sådant forskningsavtal. Under förutsättning att också andra
projekt av den typen kan aktualiseras för samarbete inom denna ram finnér
näringsutskottet att något särskilt avtal om industripolitik mellan Sverige
och EG inte behövs för att syftet med motionärernas förslag skall nås.
Utskottet utgår också från att parterna inom ramen för ett samarbetsavtal
om forskning och utveckling skall kunna diskutera även andra frågor av

UU 1984/85:18

betydelse för ett utökat europeiskt industrisamarbete, t. ex. åtgärder som
ger en gynnsam miljö för företagandet och stimulerar utvecklingen av
konkurrenskraftiga företag både inom och över nationsgränserna.

4. Ramavtal för industripolitiskt samarbete

Tage Sundkvist (c) och Ivar Franzén (c) anser att den del av yttrandet -under rubriken Ramavtal för industripolitiskt samarbete— som börjar med
”Ett av” och slutar med ”om industripolitik” bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet har nyss uttalat sig för ett utvidgat forskningssamarbete
med EG, efter särskild överenskommelse mellan parterna från fall till
fall, i bl. a. frågor av betydelse för den industriella utvecklingen. Vid en
sådan uppläggning av samarbetet Finnér utskottet att ett särskilt avtal om
industripolitik mellan Sverige och EG inte behövs för att de grundläggande
syftena med motionen skall nås.

UU 1984/85:18

Bilaga 2

Jordbruksutskottets yttrande
1984/85:4 y

om miljösamarbetet mellan Sverige och EG

Till utrikesutskottet

Genom beslut den 28 februari 1985 har utrikesutskottet hemställt om
yttrande av jordbruksutskottet över motion 1984/85:2405 av Carl Bildt m. fl.
(m) såvitt avser yrkande 7. Yrkandet går ut på att riksdagen i ett uttalande till
regeringen borde understryka värdet av ett utökat samarbete på det
miljöpolitiska området mellan Sverige och EG.

Utskottet

Önskemålet i motion 2405 om ett utvidgat miljöpolitiskt samarbete med
EG motiveras bl. a. med att allt fler miljöfrågor har internationell betydelse.
Detta visar inte minst de senaste årens intensiva debatt om försurningsfrågorna.
Frågan om införande av blyfri bensin och EG-staternas agerande i
anslutning härtill utgör ytterligare exempel på överväganden som i hög grad
påverkar bl. a. Sverige. Enligt motionen torde det inte vara praktiskt möjligt
för vårt land att i dessa frågor föra en politik som i annat än enstaka detaljer
avviker från dem som EG fattat beslut om. Det finns, anser motionärerna,
flera anledningar att pröva möjligheterna att bygga ut det existerande
samarbetet med EG på det miljöpolitiska området. Synen på olika miljöfrågor
har t. ex. stor betydelse när det gäller de olika regler för handelsutbyte
m. m. som kan ses som tekniska handelshinder. Ett utökat samarbete
innebär vidare att forskningsinsatser på europeisk bas har större möjligheter
att åstadkomma lösningar på svåra miljöproblem än den forskning som görs
enbart från nationell utgångspunkt.

Utskottet kan instämma i bedömningen att det internationella samarbetet
på miljövårdens område är värdefullt och i många fall t.o. m. utgör en
avgörande faktor när det gäller att motverka föroreningar och andra
miljöproblem med internationell räckvidd. Vad beträffar förhållandet till
EG bör framhållas att Sverige får anses ha väl utvecklade kontakter med
denna organisation på miljövårdens område. Verksamheten omfattar bl. a.
ett regelbundet informationsutbyte och samverkan i särskilda expertgrupper.
Ett miljöpolitiskt samarbete förekommer för övrigt med flera andra
mellanstatliga organisationer -1, ex. OECD, UNEP, ECE m. fl. - och inom
ramen för vissa bilaterala överenskommelser. Av stor betydelse är det
omfattande samarbete som äger rum mellan de nordiska länderna i olika
miljöfrågor, bl. a. försurningsfrågan. I detta sammanhang vill utskottet
erinra om att regeringen nyligen lagt fram en proposition om program mot

UU 1984/85:18

luftföroreningar och försurning (prop. 1984/85:127). I denna behandlas
utförligt bl. a. utvecklingen av det internationella samarbetet med EGländerna
och andra länder i luftföroreningsfrågor m. m. (prop. s. 19 ff.).

Det anförda synes innebära att det remitterade motionsyrkandet inte
påkallar något särskilt initiativ från riksdagens sida. Utskottet har självfallet
ingen erinran mot att det miljöpolitiska samarbetet med EG utvecklas
ytterligare. Däremot kan utskottet inte reservationslöst instämma i motionärernas
bedömning rörande Sveriges handlingsutrymme i vissa gemensamma
miljöfrågor. Härvidlag bör framhållas att motstridiga nationella intressen i
många fall kan ha en negativ inverkan på miljösamarbetet och graden av
framgång i detta arbete. Det är därför enligt utskottets mening viktigt att man
från Sveriges sida fullföljer strävandena mot en hög ambitionsnivå även i det
internationella miljövårdsarbetet.

Stockholm den 26 mars 1985

På jordbruksutskottets vägnar
EINAR LARSSON

Närvarande: Einar Larsson (c), Håkan Strömberg (s), Arne Andersson i
Ljung (m), Grethe Lundblad (s), Hans Wachtmeister (m), Gunnar Olsson
(s), Martin Segerstedt (s), Sven Eric Lorentzon (m), Kerstin Andersson (c),
Jan Fransson (s), Margareta Winberg (s), Jens Eriksson (m), Börje Stensson
(fp), Åke Selberg (s) och Paul Lestander (vpk).

Avvikande mening

Paul Lestander (vpk) anför:

Enligt min mening hade utskottet bort med större skärpa framhålla det
angelägna i att man från Sveriges sida bibehåller handlingsutrymmet och
hävdar en självständig ställning i det internationella miljövårdsarbetet. Det
finns flera aktuella exempel på hur miljöintressen fått ge vika när nationella
ekonomiska intressen stått på spel. Så har skett t. ex. i samband med
överläggningarna inom EG om åtgärder mot svavelutsläpp och mot bilismens
föroreningar. Det är viktigt att man från Sveriges sida med kraft verkar för en
hög ambitionsnivå i det internationella miljövårdsarbetet och att den
inhemska miljöpolitiken får en självständig utformning.

UU 1984/85:18

Finansutskottets yttrande 8

1984/85:4 y

över motion om Sveriges förbindelser med EG

Till utrikesutskottet

Utrikesutskottet har den 28 februari 1985 beslutat att hemställa om
yttrande från finansutskottet över motion 1984/85:2405 av Carl Bildt m. fl.
(m) om Sveriges förbindelser med EG, i vad avser yrkande 8 om utökat
samarbete mellan Sverige och EG på den ekonomiska politikens och
valutapolitikens område.

Sverige lämnade år 1967 en med avseende på anslutningsformen öppen
ansökan till EG. Det avgörande för den svenska regeringen var att
neutralitetspolitiken skulle vara oförändrad och att de därav föranledda
förbehållen kunde tillgodoses. Utvecklingen inom EG ledde dock till att
regeringen i mars 1971 förklarade att ett medlemskap med hänsyn till
neutralitetspolitiken inte längre var en realistisk möjlighet för Sveriges del.
Huvudmålet för förhandlingarna var emellertid alltjämt att uppnå nära,
omfattande och varaktiga ekonomiska förbindelser med EG under hänsynstagande
till neutraliteten.

I juli 1972 slöts ett avtal med de ekonomiska gemenskaperna, som gav
Sverige samma ställning som de övriga EFTA-länder som sökt anknytning till
EG.

På det ekonomisk-politiska och valutapolitiska området var planerna inom
EG under 1970-talet tämligen långtgående. Man tänkte sig en hög grad av
samordning av den ekonomiska politiken. Man skulle inrätta en ekonomisk
och monetär union med bl. a. en gemensam centralbank. Dessa planer har
emellertid inte kommit att förverkligas.

Samarbetet har så småningom kommit att få en annan form. I mars 1979
startade samarbetet inom det s. k. EMS - Europeiska Monetära Systemet.
Syftet var att reducera växelkursfluktuationerna mellan de deltagande
ländernas valutor och därigenom skapa en ökad monetär stabilitet i EG. I
systemet ingår inte några direkta åtaganden beträffande den ekonomiska
politiken, men underförstått vilar det på förutsättningen att varje land som
deltar i EMS-systemet ser till att dess penning- och finanspolitik gradvis
anpassas så att växelkursåtaganden kan infrias. Systemet kan således ses som
ett medel för att påskynda en ekonomisk-politisk anpassning och harmonisera
pris- och kostnadsutvecklingen.

I systemet ingick ursprungligen också att en fastare organisation skulle
skapas genom en europeisk monetär fond. Någon sådan europeisk centralbank
har emellertid ännu inte bildats.

Av de nuvarande tio medlemsländerna deltar Storbritannien och Grek -

UU 1984/85:18

land ej i det s. k. kursarrangemanget i EMS. Italien deltar under särskilda
villkor. Det är möjligt även för länder utanför den europeiska gemenskapen
att delta, men detta har hittills inte skett.

Systemet innebär att valutakursen tillåts variera inom vissa intervall, f. n.
+- 2,25 %. När valutan passerat tre fjärdedelar av det maximala rörelseutrymmet
förutsätts att någon typ av åtgärd vidtas för att bromsa kursrörelsen.
Det kan vara interventioner, ändringar i penningpolitiken eller i den
ekonomiska politiken. I sista hand vidtas en kursjustering. En sådan skall
formellt beslutas av medlemsländerna gemensamt. Vid dessa justeringar
diskuteras också den ekonomiska politik som skall följa på en de- eller
revalvering.

I systemet finns också den europeiska valutaenheten, ECU, som är
bokföringsenhet i systemet. Den fungerar också som reservvaluta. Lån
medlemsländerna emellan, för att bl. a. understödja växelkursåtaganden, tas
ofta i ECU.

Erfarenheterna av EMS motsvarar inte de långtgående planer som gjordes
vid bildandet av systemet. Det kan emellertid konstateras att växelkursstabiliteten
i EMS-blocket har varit större än för andra viktiga internationella
valutor. Detta beror bl. a. på att dollarkursen har haft en extrem utveckling. I
den ekonomiska politiken har också under 1980-talet stor samstämmighet
rått beträffande att i första hand bekämpa inflationen.

Växelkursjusteringar har gjorts vid ett flertal tillfällen — i genomsnitt vid
ett eller ett par tillfällen om året. Senast gjordes en kursjustering i mars 1983.
Dessa justeringar har endast delvis kompenserat för ackumulerade skillnader
i inflationstakt. Resten har förutsatts bli åtgärdade genom intern
kostnadsanpassning. I flera fall har det hänt att en regering inte har fått sina
önskemål om kursjusteringar uppfyllda på grund av motstånd från andra
regeringar.

Inom EMS är det således möjligt att i viss utsträckning påverka andra
EMS-länders kurspolitik, varför EMS förmodligen fungerar som ett effektivt
instrument mot konkurrerande devalveringar, dvs. att anpassningsbördan
skjuts över på andra länder.

Sammanfattningsvis kan konstateras att det övergripande målet hittills
inte har kunnat uppnås även om en viss harmonisering skett på senare tid.
Den vidare utbyggnaden av EMS i enlighet med de ursprungliga planerna har
inte fullföljts. Bl. a. har frågan om Storbritanniens inlemmande i systemet
ännu inte lösts. Kursen på det brittiska pundet har påverkats kraftigt av att
Storbritannien blivit ett oljeland. Den brittiska regeringen har ännu inte
funnit tiden mogen att fullt ut ansluta sig till EMS. Det är också oklart när och
hur EMS-samarbetet kommer att påverkas av Spaniens och Portugals inträde
i EG.

I motion 2405 anförs att ett västeuropeiskt land inte kan utforma sin
ekonomiska politik utan att ta hänsyn till utvecklingen i andra västeuropeiska
länder. Detta ömsesidiga beroende har ökat under de senaste decennierna i

UU 1984/85:18

takt med att handeln utvecklats och ekonomierna integrerats. Detta
beroende gäller enligt motionärerna inte enbart länderna inom EG utan
också i ett högindustrialiserat och starkt exportberoende land som Sverige.

Det finns enligt motionärerna skäl att gradvis bygga ut samarbetet mellan
Sverige och EG-staterna t. ex. genom att också söka regelbundna samtal om
den ekonomiska utvecklingen på politisk nivå. Det finns också starka skäl att
åter överväga en svensk anknytning till de bredare västeuropeiska ansträngningarna
att uppnå valutapolitisk stabilitet. Det finns enligt motionärerna
mycket starka långsiktiga skäl för Sverige att söka en anknytning till EMS av
samma karaktär som den Sverige hade med det s. k. orm-samarbetet fram till
1977.

Utskottet vill med anledning härav anföra följande. Målsättningen för
samarbetet med de europeiska gemenskaperna måste givetvis vara att
samarbetet överensstämmer med Sveriges grundläggande utrikespolitiska
värderingar och att detta inte heller på sikt kan väntas komma i konflikt
härmed. Finansutskottet förutsätter att utrikesutskottet vid sin behandling
av motion 2405 gör dessa övergripande bedömningar av vad ett närmare
samarbete med EG kan komma att innebära.

Finansutskottet tar i detta yttrande endast upp frågan om ett utökat
samarbete mellan Sverige och EG på den ekonomiska politikens och
valutapolitikens område.

Ett av syftena med den ekonomisk-politiska samordningen inom EG är
som framgått att minska svängningar i växelkurser, sysselsättning och
produktion. Fördelarna av en sådan samordning kommer Sverige och övriga
länder till del även om Sverige inte direkt deltar i EG:s samarbete på
området. Utskottet har inte något att erinra mot att systemet med regelbundna
ekonomisk-politiska konsultationer på tjänstemannanivå utvecklas vidare,
t. ex. genom samtal om den ekonomiska utvecklingen på politisk nivå.
Dessa kan, såsom framhålls i motion 2405, bidra till att förbättra kunskaperna
på ömse håll om det ekonomisk-politiska beroendets natur och betydelse.

En rad kontakter på politisk nivå sker redan. EG-kommissionens vicepresident
besökte Sverige år 1984 och svenska statsråd har besökt och planerar
besök vid EG i Bryssel. Vid dessa besök har konstaterats en ömsesidig vilja
att intensifiera kontakterna mellan EG-kommissionen å ena sidan och såväl
Sverige enskilt som EFTA-länderna som grupp å den andra. Mötena med
EFTA:s ekonomiska kommitté och EG-kommissionen äger numera rum
varje år.

Utskottet vill också erinra om att ett löpande informationsutbyte och
samrådsförfarande för övrigt redan sker inom ramen för OECD där även
EG-länderna ingår. De ytterligare fördelar som Sverige skulle kunna uppnå
genom ett mer långtgående deltagande i EG:s ekonomisk-politiska samordning
skulle bestå i dels en förbättrad information, dels vissa begränsade
möjligheter att påverka EG:s konjunkturpolitik, vilket får ställas mot de

UU 1984/85:18

krav som gemenskapen kan komma att ställa på den svenska konjunkturpolitiken.

En harmonisering av de ekonomisk-politiska medlen och deras användning
skulle innebära svårigheter för Sverige genom en minskad valfrihet i den
mån EG:s prioritering av stabilitets- och sysselsättningsmålen skiljer sig från
den svenska. Det kan konstateras att i dagsläget skiljer sig ambitionerna
avsevärt i Sverige och i EG:s medlemsländer när det gäller sysselsättningen.
Det bör vidare framhållas att Sverige inte kan delta i ett internationellt
samarbete som skulle kunna innebära att Sverige mot sin vilja kunde bindas
vid beslut som har en klar utrikespolitisk innebörd. Det skulle kunna
undergräva omvärldens tilltro till viljan och förmågan att fullfölja neutralitetspolitiken.

Ett deltagande för Sverige i det europeiska monetära systemet, EMS,
skulle kunna få långtgående konsekvenser för den ekonomiska politikens
rörelsefrihet. I ett system med fasta växelkurser skulle t. ex. betalningsbalansproblem
inte ha kunnat lösas genom växelkursändringar. Anpassningen
vid obalans i de utrikes betalningarna måste således i ett sådant system ske
med hjälp av andra ekonomiska åtgärder. Detta innebär naturligtvis
ytterligare en begränsning av den ekonomisk-politiska handlingsfriheten.
Om systemet utvecklas ytterligare mot en enhetlig valuta uppkommer
svårigheter att bedriva en nationell kreditpolitik.

En följd av åtagandena på valutaområdet skulle för Sveriges del innebära
att den svenska valutaregleringen gentemot EG måste upphävas. Utöver
åtagandena i förhållande till OECD skulle detta främst innebära att Sverige
måste släppa kapitalrörelserna fria avseende handeln med obligationer,
aktier och andra värdepapper. Detta innebär att ökade krav skulle ställas på
den ekonomiska politikens övriga instrument.

Frågor angående förändringar i den svenska valutaregleringen utreds f. n.
av valutakommittén (E 1977:03). Enligt vad som anförs i proposition
1984/85:153 om fortsatt valutareglering väntas kommittén slutföra sitt
uppdrag inom kort. Utskottet förutsätter i likhet med föredraganden att så
också sker. I propositionen föreslås också att valutaregleringen i dess
nuvarande utformning bör förlängas i avvaktan på de åtgärder som kan
komma att vidtas med anledning av valutakommitténs arbete. Utskottet
anser i likhet med föredraganden att något beslut om ändringar i den
nuvarande ordningen inte bör fattas innan resultatet av kommitténs översyn
av hela valutaregleringen föreligger. Utskottet anser därför inte att riksdagen
nu bör vidta några åtgärder med anledning av de frågor om utökat samarbete
mellan Sverige och EG på den ekonomiska politikens och valutapolitikens
område som tas upp i motion 2405.

UU 1984/85:18

Finansutskottet avstyrker därför från sina utgångspunkter bifall till motion
2405 yrkande 8.

Stockholm den 11 april 1985

På finansutskottets vägnar
ARNE GADD

Närvarande: Arne Gadd (s), Björn Molin (fp), Nils Åsling (c), Per-Axel
Nilsson (s), Rune Rydén (m). Roland Sundgren (s), Filip Fridolfsson (m),
Rolf Rämgård (c), Torsten Karlsson (s), Hugo Hegeland (m), Carl-Henrik
Hermansson (vpk), Gunnar Nilsson i Eslöv (s). Margit Gennser (m), Gerd
Engman (s) och Nina Jarlbäck (s).

Avvikande meningar

1. Rune Rydén, Filip Fridolfsson, Hugo Hegeland och Margit Gennser (alla
m) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 1 börjar med "Sverige
lämnade” och på s. 2 slutar med "i EG” bort utgå,

dels den del av utskottets yttrande som på s. 3 börjar med ”Ett av” och på
s. 4 slutar med ”yrkande 8” bort ha följande lydelse:

Sverige är en del av Europa. Vår framtid är i många avseenden beroende
av hur väl vi som nation förmår att deltaga i det vittförgrenade arbetet med
att hävda Europas ställning i världen. Vår industri är en del av den
europeiska industrin och våra marknader till mycket stor del europeiska. Vår
sociala och kulturella utveckling sker under mycket starkt inflytande från den
europeiska utvecklingen i övrigt.

Sveriges val i Europa-politiken gäller aldrig om vi skall samarbeta med
olika europeiska samarbetsorganisationer eller ej. Vårt val gäller endast hur
vi skall gestalta detta samarbete på ett sätt som är bäst förenligt med våra
långsiktiga nationella intressen.

Den 22 juli 1972 slöts i Bryssel ett avtal mellan Sverige och de europeiska
gemenskaperna (EG) som var ett resultat av närmare ett decenniums
ansträngningar att söka knyta Sverige närmare ett vidgat europeiskt samarbete,
främst på det handelspolitiska området.

Sveriges avtal med EG kom att bli mindre omfattande än vad den svenska
regeringen uttryckt önskemål om. I en regeringsdeklaration den 10 november
1970 och i ett memorandum den 6 september 1971 uttalades önskemål om
”omfattande, nära och varaktiga förbindelser” på en lång rad områden. En
tullunion angavs som en lämplig bas för dessa omfattande, nära och varaktiga
förbindelser.

UU 1984/85:18

Att avtalet kom att bli mer begränsat än vad Sverige uttryckt önskemål om
berodde på EG:s ovilja, efter det att den svenska regeringen den 18 mars
1971 ensidigt förklarat sig vilja avstå från möjligheten att i en förhandling
pröva ett medlemskaps förenlighet med neutralitetspolitiken, att ge Sverige
en annan ställning än de övriga EFTA-länderna som sökte någon form av
anknytning till EG. Trots att Sveriges önskemål gick längre än något annat
EFTA-lands fick vi nöja oss med ett avtal med samma innehåll som dessa.
Endast Finlands avtal skiljer sig, genom frånvaron av en s. k. utvecklingsparagraf,
från de avtal som 1972 ingicks mellan EG och EFTA-staterna.

Debatten inom EG, liksom debatten i Sverige om våra EG-relationer,
handlade vid denna tid till stor del om de vittgående planer som fanns att
bygga ut dels det ekonomisk-politiska och dels det utrikespolitiska samarbetet.

EG:s utveckling under perioden sedan 1971 har knappast följt det mönster
som debatten då gav anledning att förmoda. Detta har också inneburit, att
Sveriges relationer med EG kommit att utvecklas på ett delvis annat sätt än
vad det då fanns anledning att förmoda eller befara.

De vittgående planerna på att under 1970-talet upprätta en ekonomisk och
monetär union, med bl. a. en gemensam centralbank, har realiserats endast i
sina inledande steg.

Att EG-samarbetet inte tagit de dramatiska steg framåt mot t. ex. en
ekonomisk och monetär union som diskuterades 1970 och 1971 har emellertid
inte inneburit att samarbetet stått stilla. Tvärtom har samarbetet under
den period som gått tillförts en rad nya och viktiga dimensioner.

Under åren sedan 1972 har det svenska samarbetet utvecklats. Det
kommer att gå in i en ny fas under de kommande åren samtidigt som en ny bas
är lagd för Sveriges samarbete med EG genom att det västeuropeiska
frihandelsområdet i dess helhet nu är etablerat och fungerande.

Det finns därför enligt utskottet skäl att också i ett något bredare
perspektiv pröva formerna för och innehållet i det svenska samarbetet i EG.
Riksdagen har icke någon gång under detta decennium haft att behandla
frågan om vårt samarbete med EG.

Utskottet delar således motionärernas uppfattning att kontakterna mellan
Sverige och EG bör utvecklas på olika områden.

Mellan Sverige och EG finns sedan ett antal år tillbaka ett system för
regelbundna ekonomisk-politiska konsultationer på tjänstemannanivå.
Dessa bidrager till att förbättra kunskaper på ömse håll om det ekonomiskpolitiska
beroendets natur och betydelse. I många avgörande ekonomiskpolitiska
frågor har Sverige och EG-staterna kommit att företräda snarlika
uppfattningar.

Det kan finnas skäl för att gradvis bygga ut detta samarbete ytterligare
t. ex. genom att också söka regelbundna samtal om den ekonomiska
utvecklingen på politisk nivå. Det kan finnas ett intresse även från andra
EFTA-staters sida för att t. ex. se till att även den vidare västeuropeiska

UU 1984/85:18

utvecklingen blir föremål för värderingar i EG-kommissionens olika dokument,
bl. a. för att på det sättet för EG-staterna åskådliggöra vilken betydelse
det ömsesidiga beroendet i olika frågor har.

Inom EG sker nu regelbundna och omfattande konsultationer om den
ekonomiska politiken. EG-kommissionen publicerar regelbundet såväl
ekonomiska prognoser som rekommendationer rörande den ekonomiska
politikens utveckling i gemenskapen i dess helhet. Dessa rekommendationer
och rapporter är föremål för diskussioner såväl i ministerrådet som — i ökad
grad — i Europaparlamentet.

Det säger sig självt, att ett västeuropeiskt land inte kan utforma sin
ekonomiska politik utan att ta hänsyn till utvecklingen i andra västeuropeiska
länder. Detta ömsesidiga beroende har ökat under de senaste decennierna i
takt med att handeln utvecklats och ekonomierna integrerats.

Det finns länder inom EG, främst ursprungsländerna, som har stort
intresse av att utveckla och intensifiera samarbetet med andra högindustrialiserade
länder utanför EG, däribland Sverige.

Det är möjligt att differentiera avtal med EG för olika länder. Det torde
vara oundvikligt, med den omfattning EG nu har fått och de skillnader i
industrialiseringsgrad som finns, att vissa länder kommer att släpa efter i
samarbetet och andra ligger före. Det finns starka skäl för de sex ursprungsländerna
att intensifiera samarbetet. Det borde därför vara möjligt för
Sverige att delta på vissa områden i samarbetet utan att det för den skull
skulle påverka vår utrikespolitik eller inkräkta på vår alliansfrihet.

Ett ökat samarbete för Sveriges del skulle emellertid förutsätta att
nuvarande valutareglering mjukades upp väsentligt. Det finns redan i dag ett
utbrett missnöje inom EG och OECD angående Sveriges långtgående
reglering av kapitalrörelser. Likaså har förslaget i lagrådsremissen om
etablering för utländska banker i Sverige ansetts otillräckligt. Sverige
framstår som ett av de hårdast reglerade länderna i dessa avseenden.
Utskottet anser därför att en liberalisering av nuvarande valutareglering
genast bör påbörjas.

År 1979 fick EG-samarbetet en ny form genom det s. k. EMS-samarbetet
och genom bl. a. tillkomsten av en gemensam monetär enhet i form av s. k.
ECU. I EMS-samarbetet deltar dock icke alla EG-länder fullt ut, bl. a. det
för Sveriges handel så betydelsefulla Storbritannien.

EMS-samarbetet har flera olika komponenter. Det finns olika steg i
EMS-samarbetet och därmed olika samarbetsmöjligheter.

Storbritannien och Norge tillhör Sveriges viktigaste handelspartners, och
deras ställningstagande är därmed av stor vikt för oss. Det är sannolikt att
främst Storbritannien vid någon tidpunkt kommer att ansluta sig till
EMS-systemets samtliga delar. I det sammanhanget, och i nära samarbete
med Norge, finns det enligt utskottets mening mycket starka långsiktiga skäl
för Sverige att söka en anknytning till EMS av samma karaktär som den vi
hade med det s. k. orm-samarbetet fram till 1977.

UU 1984/85:18

Utskottet tillstyrker således från sina utgångspunkter att riksdagen ger
regeringen till känna vad som anförs i motion 2405 yrkande 8 om möj ligheterna
till utökat samarbete mellan Sverige och EG på den ekonomiska
politikens och valutapolitikens område.

2. Björn Molin (fp) anser att den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar
med ”En följd” och slutar med ”yrkande 8” bort ha följande lydelse:

För att på sikt underlätta det svenska samarbetet med EG och för att öka
svenska företags möjligheter att etablera sig och verka inom EG bör den
svenska valutaregleringen liberaliseras.

Utskottet ser emellertid inte några skäl för riksdagen att nu vidta några
särskilda åtgärder med anledning av de frågor om utökat samarbete mellan
Sverige och EG på den ekonomiska politikens och valutapolitikens område
som tas upp i motion 2405.

Finansutskottet avstyrker därför från sina utgångspunkter bifall till motion
2405 yrkande 8.

UU 1984/85:18

Lagutskottets yttrande
1984/85:3 y

om samarbetet mellan Sverige och EG i rättsliga frågor

Till utrikesutskottet

Utrikesutskottet har hemställt otn lagutskottets yttrande över motion
1984/85:2405 av Carl Bildt m. fl. (m) yrkandena 9 och 11.1 motionen, som tar
upp olika aspekter på Sveriges förbindelser med EG, yrkas - såvitt nu är i
fråga -

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om vikten av ett samlat organ för fortlöpande
kontakt med och information om rättsutvecklingen inom EG,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om vikten av förhandlingar med EG i syfte att
göra det möjligt för svenska företag inom EG att kunna åberopa
s. k. legal privilege i förhållande till svenska advokater.

Utskottet

I motionen diskuteras i ett inledande avsnitt bl. a. frågan om riksdagens
kontakter med Europaparlamentet. Motionärerna anser att det vid planeringen
av utskottsresor ofta borde vara naturligt att undersöka förutsättningarna
för att få till stånd överläggningar mellan berört svenskt riksdagsutskott
och dess motsvarighet i Europaparlamentet. Vidare sägs i motionen att
talmanskonferensen borde söka uppmärksamma utskotten på betydelsen av
denna form av kontakter.

Med anledning av det anförda erinrar lagutskottet om att utskottet i
september 1983 besökte EG:s olika organ. Vid besöket i Europaparlamentet
hade utskottet en överläggning med Europaparlamentets juridiska utskott
varvid lagutskottet erhöll en information om aktuella lagstiftningsfrågor i
Europaparlamentet samtidigt som lagutskottets ledamöter redovisade Sveriges
syn på olika lagstiftningsfrågor, bl. a. när det gäller varumärken. Under
besöket hos EG-kommissionen erhöll utskottet information om det pågående
lagstiftningsarbetet, särskilt beträffande handelsagenter, produktansvar
och varumärken. Sammanfattningsvis kan konstateras att såväl det juridiska
utskottets ledamöter som företrädare för EG-kommissionen visade en
positiv inställning till ett samarbete med Sverige och EFTA i olika rättsliga
frågor.

Som framhålls i motionen och vilket utskottet också fann vid besöket hos
EG är lagstiftnings- och rättsutvecklingsarbetet inom EG omfattande. Bl. a.
syftar arbetet till att harmonisera medlemsländernas civilrättsliga lagstift -

Bilaga 4

UU 1984/85:18

ning. Det är enligt utskottets mening viktigt att svenska företag och svenska
myndigheter har möjlighet att få en god information om rättsutveckling och
lagstiftning inom EG. Rapportering om vad som händer på detta område
ombesörjs fortlöpande av den svenska delegationen i Bryssel till utrikesdepartementets
rättsavdelning och till kommerskollegium. Vidare erhålls viss
information via EFTA och vid de direkta kontakter som olika myndigheter
har med EG:s organ. Inom kommerskollegium sammanställs de olika
rapporterna och informationen sprids vidare till myndigheter och näringsliv.
För närvarande har kommerskollegium en anställd tjänsteman som på heltid
sysslar med information om vad som sker inom EG. Information sker till
näringslivet bl. a. vid särskilt anordnade seminarier och informationsträffar.
Som regel sker sådana möten två gånger om året. Enligt vad utskottet
inhämtat från Sveriges industriförbund betraktar man från näringslivets sida
dessa möten som mycket värdefulla och nyttiga från informationssynpunkt.

Industriförbundet sprider i sin tur erhållen information om rättsutvecklingen
inom EG till medlemsföretagen genom den särskilda skrift ”Information
i rättsfrågor” som ges ut av förbundets rättsavdelning.

Med hänsyn till det anförda anser utskottet att svenska företag har goda
möjligheter att få erforderlig information om utvecklingen på det rättsliga
området inom EG. Om med motionsyrkandet avses ett inrättande av ett nytt
särskilt organ för information om EG-rätten vill utskottet framhålla att det i
varje fall för närvarande inte finns något behov av ett sådant organ. Det
ansvar för EG-informationen som kommerskollegium har är enligt utskottets
mening fullt tillräckligt. Utskottet vill emellertid understryka att informationsfrågan
är viktig. Enligt vad utskottet inhämtat har efterfrågan på
information om EG-rätten, särskilt när det gäller olika handels- och
konkurrensvillkor, ökat betydligt under senare år. Det är därför angeläget
att regeringen följer utvecklingen och att kommerskollegium ges tillräckliga
resurser för att kunna lösa informationsproblemen.

Den andra frågan som utskottet har fått att yttra sig över rör ”legal
privilege” för svenska advokater. Med uttrycket ”legal privilege” åsyftas det
sekretesskydd som advokater har i fråga om skriftväxlingen med en klient.
Frågan om ”legal privilege” har aktualiserats i samband med de inspektioner
och revisioner som EG:s inspektörer gör för att undersöka efterlevnaden av
EG:s regler om karteller och andra konkurrensvillkor, och har behandlats av
EG-domstolen i det s. k. A M & S-fallet. Förhållandena i det fallet var
följande.

Vid en undersökning år 1979 av kartellförhållandena inom zinkbranschen
begärde EG:s inspektörer att hos Australian Mining & Smelting Europé
Limited (A M & S) få ta del av samtliga tillgängliga handlingar, som berörde
en misstänkt kartellbildning. A M & S vägrade att lämna ut vissa handlingar
under åberopande av att dessa omfattades av det sekretesskydd som gäller
förhållandet mellan advokat och klient. Genom beslut av EG-kommissionen
i juli 1979 beordades A M & S att lämna ut de aktuella handlingarna. A M & S

UU 1984/85:18

överklagade beslutet hos EG-domstolen som avgjorde ärendet den 18 maj
1982. Domstolen slog fast att tillämpningsförordningen (förordning nr 17)
gav kommissionen utomordentliga befogenheter när det gällde att undersöka
misstänkta överträdelser av konkurrensbestämmelserna. EG-rätten måste
dock enligt domstolen respektera vissa för alla medlemsländer gemensamma
principer rörande sekretesskydd för viss information mellan en advokat och
hans klient, eftersom sekretesskyddet är en viktig del i advokatens roll i
handhavandet av rättvisan och balanseras av advokatetiska regler fastställda
i det allmännas intresse av advokatsamfund eller myndigheter. Sekretessskyddet
är som en följd härav begränsad till meddelanden mellan ett företag
och en fristående advokat, dvs. en person som inte står i anställningsförhållande
till företaget, t. ex. en bolagsjurist. Domstolen konstaterade vidare att
skyddet endast gäller i fråga om advokat som har tillstånd att verka i ett
medlemsland och följaktligen inte beträffande advokat med hemvist i tredje
land.

Domstolens avgörande innebär att exempelvis ett svenskt dotterföretag i
Paris som anlitar en svensk advokat för rådgivning om EG:s konkurrensregler
inte kan hävda något sekretesskydd för sin skriftväxling med advokaten.
Om däremot en advokat från ett EG-land anlitas för rådgivning kan
skriftväxlingen skyddas för insyn. Enligt utskottets mening är denna ordning
givetvis otillfredsställande. Med hänsyn till att EG:s bestämmelser om
konkurrensbegränsning är svårtillgängliga behöver svenska företag som
arbetar på EG-marknaden ha tillgång till kvalificerad juridisk rådgivning.
Om EG-domstolens utslag skulle leda till att företagen blev hänvisade till att i
huvudsak vända sig till EG-advokater skulle detta kunna få negativa effekter
för de svenska företagen.

Mot bakgrund av domstolens avgörande begärs i motionen att man från
svenskt håll skall ta upp förhandlingar med EG för att öppna en möjlighet
också för svenska advokater att åberopa ”legal privilege”. I motionen
hänvisas till att i EG-domstolens utslag antyds EG:s villighet att efter
förhandlingar öppna en sådan möjlighet för advokater i tredje land.

Sistnämnda uppgift i motionen synes grunda sig på ett missförstånd. Något
sådant uttalande, som motionärerna åberopar, har EG-domstolen inte gjort.
Däremot har EG-kommissionen under år 1984 i en skrivelse till EG-rådet
hemställt att rådet bemyndigar kommissionen att uppta förhandlingar med
sådana länder som har ett intresse av att genom bilaterala avtal utsträcka det
vid tillämpningen av EG:s konkurrensbegränsningsregler gällande sekretesskyddet
för meddelanden från advokater till att omfatta det egna landets
advokater. Kommissionens begäran om förhandlingsmandat skall ses mot
bakgrund av att en EG-advokat kan ges rätt till ”legal privilege” i vissa länder
som inte tillhör EG, och att kommissionen befarar att denna gynnsamma
behandling kan komma att ändras under åberopande av EG:s diskriminerande
behandling. Under hand har från kommissionen gjorts inviter till bl. a.
USA och Sverige att begära förhandlingar. Enligt vad utskottet inhämtat har

UU 1984/85:18

man i regeringskansliet en positiv inställning till frågan om förhandlingar och
vissa kontakter med EG har skett genom den svenska delegationen i Bryssel.

Sedan motionen väcktes har förhållandena dock i viss mån ändrats.
EG-rådet har vid två möten behandlat frågan och har därvid funnit sig inte
böra ge kommissionen det begärda förhandlingsmandatet. Orsaken härtill
lär vara att man är rädd för att inledandet av förhandlingar med ett eller flera
länder kan leda till att ett land, som inte inlett förhandlingar, kan med en
reciprok tillämpning konstatera att EG-advokater inte har rätt till ”legal
privilege” i det landet. Rådet anser att man i stället bör söka lösa frågan
internt inom EG. I första hand bör undersökas om inte gällande EG-rätt kan
tolkas så att advokater från sådana länder, som ger EG-advokater rätt till
”legal privilege”, har rätt till ”legal privilege” inom EG. I andra hand bör
man överväga att ändra procedurreglerna i den ovannämnda förordningen nr
17.

Lagutskottet vill för sin del stryka under att det är angeläget för svenskt
näringsliv att ”legal privilege” inom EG utsträcks till att gälla även i fråga om
svenska advokater. Mot bakgrund av det anförda kan utskottet dock inte
finna att det för närvarande är meningsfullt att från svensk sida begära
förhandlingar i frågan. Enligt utskottets mening synes det lämpligast att man
tills vidare avvaktar resultatet av de pågående undersökningarna inom EG.
Med hänsyn till vad som hittills förekommit i frågan anser sig utskottet kunna
förutsätta att regeringen följer utvecklingen och tar de initiativ som kan bli
erforderliga.

Stockholm den 17 april 1985

På lagutskottets vägnar
PER-OLOF STRINDBERG

Närvarande: Per-Olof Strindberg (m), Lennart Andersson (s), Martin
Olsson (c), Elvy Nilsson (s), Mona Saint Cyr (m), Arne Andersson i
Gamleby (s), Ingemar Konradsson (s), Allan Ekström (m). Marianne
Karlsson (c), Owe Andréasson (s), Stig Gustafsson (s), Nic Grönvall (m),
Sigvard Persson (c) och Berit Löfstedt (s).

Avvikande mening

Per-Olof Strindberg, Mona Saint Cyr, Allan Ekström och Nic Grönvall
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s.2 börjar med ”Med hänsyn”
och slutar med ”lösa informationsproblemen” bort ha följande lydelse:
Det är angeläget att näringslivet och allmänheten i Sverige har tillgång till

UU 1984/85:18

adekvat och fullständig information om bl. a. rättsutvecklingen inom EG.
Den information som i dag kan erhållas är dock inte tillfyllest. Därtill
kommer att det utanför förvaltningskretsar och speciella organisationer inte
är känt var tillgänglig information finns att tillgå. Den nuvarande ordningen
är således inte tillfredsställande. Utskottet anser därför att ett särskilt kontor
eller organ bör inrättas inom statsförvaltningen, möjligen vid eller i
anslutning till rättsavdelningen vid UD. Hos detta kontor eller organ bör all
aktuell information i nu berört avseende samlas och hållas tillgänglig för
näringsliv och allmänhet.

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar med "Lagutskottet
vill” och slutar med "bli erforderliga" bort ha följande lydelse:

Lagutskottet vill understryka det angelägna i att "legal privilege” inom EG
utsträcks att också omfatta svenska advokaters klientförhållanden till företag
inom EG. De åtgärder som redovisats under beredningen av ärendet i
utskottet är inte tillfyllest med hänsyn till den tröghet med vilken ärenden av
detta slag vanligen handlägges inom EG:s skilda organ. Ett uttalande till
regeringen av riksdagen på sätt som yrkas i motionen skulle utgöra ett
verkningsfullt påtryckningsmedel i den svenska delegationens arbete med att
lösa det påtalade problemet. Utskottet förordar därför att riksdagen gör det i
motionen begärda uttalandet.

minab/gotab Stockholm 1985 82851