om Sverige och den västeuropeiska integrationen (prop. 1987/88:66) (Betänkande 1987/88:UU24 Utrikesutskottet)

Utrikesutskottets betänkande
1987/88:24

om Sverige och den västeuropeiska integrationen ^ ^

(prop. 1987/88:66) 1987/88:24

I detta betänkande behandlas dels proposition 1987/88:66, dels de motioner
som väckts i anslutning till denna, dels också ett antal motioner och yrkanden
ur motioner som väckts under den allmänna motionstiden.

Utskottet har tidigare behandlat EG-frågan, bl.a. i betänkandena 1984/
85:18 och i 1986/87:18 och därvid redogjort för EG:s institutioner, det
pågående arbetet med den s.k. inre marknaden. Sveriges nuvarande
relationer till EG och strävandena att utvidga och fördjupa dessa m.m.
Utskottet hänvisar till dessa båda betänkanden.

Eftersom de motioner och yrkanden som utskottet nu har att behandla
även berör andra utskotts verksamhetsområden, har utskottet givit samtliga
andra utskott tillfälle att yttra sig över propositionen. Yttranden har
inkommit från konstitutions-, finans-, skatte-, lag-, socialförsäkrings-,
social-, kultur-, utbildnings-, jordbruks-, närings-, arbetsmarknads- och
bostadsutskotten. Yttrandena bifogas betänkandet.

1. Regeringens förslag till riktlinjer för fortsatt
svensk medverkan i det västeuropeiska
integrationsarbetet

Propositionen (s. 2-4)

Med en redogörelse för utvecklingen av det västeuropeiska samarbetet på
olika områden presenterar regeringen i proposition 1987/88:6 sin syn på den
roll Sverige spelar och kan spela i integrationsarbetet.

Regeringens redovisning utmynnar i förslag till riktlinjer för hur det
svenska deltagandet i det västeuropeiska integrationsarbetet fortsättningsvis
skall gestalta sig.

Regeringen konstaterar att Sverige har ett starkt intresse av att medverka i
ett brett västeuropeiskt samarbete.

Vi skall gå vidare i det nordiska samarbetet, vi skall stärka EFTA samtidigt
som vi skall bredda och fördjupa samarbetet med EG så långt detta är
förenligt med neutralitetspolitiken. Den bedömning som gjordes år 1971 att
medlemskap i EG inte är förenligt med neutralitetspolitiken står fast, heter
det i propositionen.

Vi skall medverka i EFTA:s och EG:s arbete på att skapa ökad rörlighet
för varor, tjänster, människor och kapital i Västeuropa.

1 Riksdagen 1987/88. 9sami. Nr24

Vi skall verka för att den sociala dimensionen ges en ökad tyngd i det
västeuropeiska samarbetet. Detta innebär att vi skall främja sysselsättning
och social trygghet och samverka inom ekonomisk politik, arbetsmiljö- och
miljöpolitik liksom konsumentpolitik.

Med detta för ögonen skall regeringen

- arbeta för att en gemensam marknad, omfattande samliga 18 länder i
EFTA och EG, upprättas i Västeuropa

- arbeta för att EFTA:s ställning stärks som ett medel att uppnå denna
gemensamma marknad

- arbeta för ett nära och gott samarbete med EG:s olika institutioner på
alla områden utanför det säkerhets- och utrikespolitiska

- särskilt arbeta för ett fortsatt och fördjupat samarbete mellan de nordiska
länderna

- initiera en bred informationsverksamhet om det västeuropeiska integrationsarbetet -

fördjupa kontakterna i Europafrågor med löntagarorganisationerna och
näringslivet.

Härutöver avser regeringen att

- förstärka den interna samordningen inom regeringskansliet i fråga om
Europasamarbetet

verka för smidiga och effektiva samverkansformer med och mellan
statliga verk och myndigheter i det internationella harmoniseringsarbetet.

Regeringen föreslår att riksdagen godkänner ovanstående riktlinjer.

Motioner

Nedan följer en uppställning av de motioner som behandlas i betänkandet,
väckta i anslutning till propositionen eller under den allmänna motionstiden.

Motionernas innehåll kommer att redovisas tillsammans med utskottets
synpunkter under resp. ämnesområde.

1987/88:U2 av Göran Magnusson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om att alkohol
och tobak skall undantas från integrationsarbetet med EG.

1987/88:U3 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utgångspunkterna och riktlinjerna för en svensk alleuropeisk
politik,

2. att riksdagen med avslag på regeringens proposition 1987/88:66 som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Sverige och den
västeuropeiska integrationen.

1987/88:U4 av Grethe Lundblad m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att det nordiska samarbetet såsom det
bedrivits genom Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet bör vidareutvecklas
och utgöra en förebild för de svenska insatserna i ett bredare
europeiskt samarbete.

UU 1987/88:24

1987/88:U5 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om den allmänna inriktningen av Sveriges arbete i vad gäller den
europeiska integrationen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Norden och EFTA-organisationens roll i EG-förhandlingarna,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om den sociala dimensionen i EG-samarbetet,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om regionalpolitiken,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om EG-samarbetet på jordbruks- och livsmedelsområdena,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kontrollordningen på veterinär- och växtskyddsområdet,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inriktningen av samarbetet på miljöområdet,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om harmonisering av bestämmelserna på transportområdet,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om den internationella mediapolitiken,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om svenskt deltagande i det europeiska forsknings- och utvecklingssamarbetet,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utbildnings- och ungdomsfrågor, t.ex. inom ERASMUS-projektet,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utredning kring tjänstehandeln och de finansiella tjänsternas roll i
den europeiska integrationen,

13. att riksdagen begär att regeringen initierar ett gemensamt västeuropeiskt
forum för ekonomiskt samarbete enligt det i motionen anförda,

14. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av kilometerskatten
enligt det i motionen anförda,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om personers rörlighet,

16. att riksdagen hos regeringen begär att en parlamentarisk utredning ges
i uppdrag att se över konsekvenser av en ökad rörlighet i Europa enligt det i
motionen anförda,

17. att riksdagen hos regeringen begär att en parlamentarisk delegation
tillsätts med uppgift att följa handläggningen av de europeiska integrationsfrågorna.

1987/88:U6 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett vidgat student- och praktikantutbyte och om ömsesidigt
erkännande av examina,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att underlätta utbytet mellan europeiska och svenska ungdomar,

UU 1987/88:24

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en bättre analys av de villkor EG-samarbetet ställer
svenskt näringsliv inför,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Sveriges EG-samarbete beträffande tjänstesektorn,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om svenskt deltagande i en öppen bank- och försäkringsmarknad i
Västeuropa,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett regelbundet informations- och meningsutbyte med EG i
miljövårdsfrågor,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utgångspunkter för Sveriges strävanden att medverka i integrationen
och samarbetet i Västeuropa,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att målet för svensk EG-politik måste vara att svenska medborgare
och företag på vitbokens alla områden får åtnjuta samma fri- och
rättigheter som medborgare och företag i EG:s medlemsländer samt att
svenskar och svenska företag inte i något hänseende skall diskrimineras.

1987/88:U7 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen avslår de av regeringen förordade riktlinjerna i proposition

1987/88:66,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts såsom riktlinjer för Sveriges deltagande i det västeuropeiska samarbetet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen til! känna vad i motionen
anförts om det nordiska samarbetet,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om samarbetet inom EFTA,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fördjupade kontakter med EG-parlamentet,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om informationsverksamhet kring den europeiska integrationen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förhandlingar i syfte att uppnå en tullunion mellan Sverige och
EG,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om gemensam europeisk arbetsmarknad,

9. att riksdagen hos regeringen begär förslag till avskaffande av lagen
(1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m.m.,

10. att riksdagen hos regeringen begär förslag till övriga åtgärder för att
undanröja hinder för utländska förvärv av aktier i svenska bolag, i enlighet
med vad som i motionen anförs,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen och fullmäktige i
riksbanken till känna vad i motionen anförts om svensk anknytning till
European Monetary System.

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen och fullmäktige i

UU 1987/88:24

riksbanken till känna vad i motionen anförts om skyndsam och definitiv
avveckling av valutaregleringen,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tekniskt och vetenskapligt samarbete mellan Sverige och EG,

14. att riksdagen hos regeringen begär förslag till finansiering av svenska
företags medverkan i EG:s forsknings- och utvecklingsprojekt i enlighet med
vad som i motionen anförs,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om finansiering av svensk medverkan i SCIENCE-programmet,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om medverkan i ERASMUS- och COMETT-programmen,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av harmonisering av svensk lagstiftning med lagar och
regler inom EG,

19. att riksdagen hos regeringen begär förslag till former för systematisk
redovisning av lagar och regler inom EG vid förslag till ny svensk lagstiftning i
enlighet med vad som i motionen anförs,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Sveriges agerande vid de pågående överläggningarna om förslag
till Europarådskonvention rörande innehållet i internationella reklamsändningar.

Yrkande 15 i motion U7 behandlas av näringsutskottet.

1987/88:So409 av Karin Falkmer (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en samordning med länderna inom EG för en gemensam strategi
för att begränsa tobaksskadorna,

1987/88:U522 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det europeiska
integrationsarbetet.

Motiveringen återfinns i motion 1987/88:N304.

1987/88:U523 av Olle Göransson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om forskningssamarbete
inom ramen för EG:s ramprogram.

1987/88:U524 av Alf Svensson (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en ökad tyngd på samarbetets sociala, kulturella och fredsbevarande
dimensioner i riktlinjerna för det fortsatta västeuropeiska integrationsarbetet,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett system med observatörsplatser
vid Europaparlamentet för svenska parlamentariker,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett program för organiserat
studentutbyte med EG med målsättning att i framtiden även ge svenska
studenter tillgång till ERASMUS-utbytet,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett program för ett samlat
forskningsutbyte som även ger svenska företag och forskningsinstitutioner
med EG-konkurrenterna jämbördiga finansieringsmöjligheter.

UU 1987/88:24

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en förnyad prövning av en tullunion mellan EG och EFTAländer,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om slutligt ställningstagande till Sveriges anknytning till EG i mitten
av 1990-talet.

1987/88:Ub806 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
30. att riksdagen hos regeringen begär att en strategi utvecklas och att
Sverige verkar för ett fullvärdigt deltagande i EG:s utbytes- och forskningsprogram
inom den högre utbildningen.

1986/87:N150 av Erik Hovhammar m.fl. (m) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs angående forskning och undervisning kring EG.

1987/88:N303 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om utländska medborgares rätt att förvärva aktier i svenska
aktie- och handelsbolag.

2. Sverige och den västeuropeiska integrationen

Propositionen (s. 22-29)

I sin redovisning av var Sverige i dagsläget står i den västeuropeiska
integrationen konstaterar regeringen att denna gått in i en ny fas: arbetet på
en inre marknad.

EG-kommissionen lade i juni 1985 fram en s.k. vitbok med sammanfattande
förslag om hur Gemenskapens ursprungliga målsättning borde kunna
uppnås. Denna sammanfattades i begreppet inre marknad, vilken enligt
vitboken skulle vara genomförd till utgången av år 1992. Senare samma år
höll EG:s medlemsländer en konferens om revidering av beslutsreglerna i
bl.a. Romfördraget. Härvid enades man om den s.k. europeiska enhetsakten,
som förutom en ändring av Gemenskapens beslutsregler också innehåller
bestämmelser om EG:s inre marknad, valutapolitik, regionalpolitik,
forskning och utveckling, utrikes- och säkerhetspolitik, socialpolitik, miljövård
och förhållandet mellan EG:s institutioner. Enhetsakten trädde i kraft
den 1 juli 1987. Genom den skapades de institutionella förutsättningarna för
att genomföra bl.a. vitbokens målsättning.

Den s.k. vitboken är både en katalog över arbetsuppgifter och en tidtabell.
Målet enligt vitboken är att skapa en inre marknad med fri rörlighet för varor
och tjänster, människor och kapital.

Intresset i Sverige för de västeuropeiska integrationsfrågorna är enligt
propositionen omfattande. Intresset har också vuxit i och med den senaste
tidens utveckling inom integrationen.

I propositionen konstateras att Sverige är en del av Europa och att vi, som
européer, deltagit i och främjat den ekonomiska utvecklingen inom Västeuropa.
Det konstateras vidare att det varit naturligt för oss att engagera oss i
det breda västeuropeiska samarbetet.

UU 1987/88:24

Detta har enligt propositionen skett under ständigt hänsynstagande till vår
neutralitetspolitik, som regeringen ser som ett väsentligt bidrag till fred och
stabilitet i norra Europa.

Regeringen anser att Sveriges starka uppslutning kring det nordiska
samarbetet, vårt medlemsskap i OECD och EFTA och i Sveriges frihandelsavtal
med EG till viss del har drivits fram av ekonomiska intressen. Med det
speglar också, enligt regeringen, en känsla av samhörighet som har flera
andra dimensioner är de rent ekonomiska. Där finns en värdegemenskap
som omfattar begrepp som demokrati och försvar av mänskliga rättigheter.
På denna grundval har ett vidsträckt samarbete byggts upp på en rad
områden, konstaterar regeringen. Växande turistströmmar, intensifierat
studentutbyte, ökad migration och ett större kulturellt och vetenskapligt
utbyte är uttryck härför.

Förhållandet Sverige och EG

I korthet kan regeringens Europapolitik sammanfattas sålunda:

Sverige har ett starkt intresse av att medverka i ett brett västeuropeiskt
samarbete.

Regeringen vill gå vidare i det nordiska samarbetet, vill stärka EFTA och
bredda och fördjupa samarbetet med EG så långt detta är förenligt med den
svenska neutralitetspolitiken.

Denna politik ligger i linje med tidigare svenska ställningstaganden.

Under frihandelsförhandlingarna med EG 1970-72 framhölls att Sverige
eftersträvade att delta i utvidgningen av EG genom omfattande, nära och
varaktiga ekonomiska förbindelser under hänsynstagande till neutralitetspolitiken.
Vidare underströks att Sverige betraktade ett deltagande i den
gemensamma varumarknaden - innefattande inte bara tullmässiga utan
också ett antal andra ekonomiska och sociala åtgärder - som en väsentlig del i
en framtida överenskommelse. Den principiella synen på neutralitetspolitiken
från år 1962 och år 1967 stod fast. Frågan om anslutningsformen
lämnades däremot öppen.

I början av år 1971 förklarade regeringen att medlemskap med hänsyn till
neutralitetspolitiken inte längre var en realistisk möjlighet för Sveriges del.
Huvudmålet för förhandlingarna - att uppnå nära, omfattande och varaktiga
ekonomiska förbindelser med EG under hänsynstagande till neutraliteten -slogs dock åter fast. 1 detta låg att Sverige önskade ingå en tullunion med EG,
innefattande både industri- och jordbruksvaror. Sverige förklarade sig också
villigt att diskutera ökad rörelsefrihet för arbetstagare, tjänster och kapital
jämte samverkan inom socialpolitiken och den ekonomiska politiken.

Frihandelsavtalet med EG

Förhandlingarna slutfördes 1972. Resultatet blev ett avtal om frihandel.
Liknande bilaterala frihandelsavtal slöts med övriga EFTA-länder. Därmed
uppnåddes enligt regeringen det centrala målet för Sveriges del. Visserligen
ansåg sig EG av olika skäl inte kunna tillgodose det svenska önskemålet om
en tullunion. Det har vidare under förhandlingarna bl.a. konstaterats att det
inte var möjligt att inbegripa jordbrukshandeln i en tullunion utan fullt

UU 1987/88:24

deltagande i EG:s jordbrukspolitik. Men överenskommelse nåddes om att
avskaffa tullar och kvantitativa restriktioner för alla industrivaror, och dessa
utgör den helt dominerande delen av Sveriges handel med EG. Avtalet med
EG innehåller också en del bestämmelser som enligt regeringen kan ses som
naturliga komplement till ett frihandelsområde. Ursprungsregler, konkurrensregler
och bestämmelserom statsstöd är exempel härpå. 1 avtalet intogs
dessutom en utvecklingsklausul, som öppnade möjligheter för framtida
förhandlingar om en utvidgning av samarbetet.

Regeringen konstaterar att utvecklingsklausulen hittills inte har åberopats.
Inte desto mindre har ett samarbete vuxit fram på en rad områden
utanför frihandelsavtalet. Ofta rör det sig om informationsutbyte och
diskussion av gemensamma problem. Det gäller sådana områden som
ekonomisk politik, miljövård, arbetsmiljö, konsumentpolitik, transporter,
varumärken samt u-landsfrågor. I några fall går samarbetet längre. Detta
gäller framför allt på forsknings- och utvecklingsområdet där Sverige nu
deltar i flera forskningsprogram. Ett särskilt ramavtal för det fortsatta
forskningssamarbetet mellan Sverige och EG har också ingåtts. Ytterligare
ett område där EG och EFTA samverkar gäller harmonisering av standarder
och tekniska föreskrifter. Det praktiska arbetet sker i allmänhet inom de
europeiska standardiseringsorganen såsom CEN och CENELEC, men
riktlinjerna för arbetet dras på en rad områden upp gemensamt av EG och
EFTA.

Frihandelsavtalen mellan EFTA och EG-länderna innebar en successiv
tullavveckling. Denna hade genomförts den 1 januari 1984. Sedan den
tidpunkten råder full tullfrihet för alla industrivaror i handeln mellan EFTA
och EG. Därmed har ett frihandelsområde som omfattar 350 miljoner
människor skapats. Ett nytt viktigt steg i relationerna mellan EFTAländerna
och EG togs i april 1984, då ett första gemensamt ministermöte
EG-EFTA hölls i Luxemburg. Ministrarna enades vid mötet om en
deklaration som lade den politiska grunden för ett utvidgat samarbete mellan
EG och EFTA:s medlemsländer med yttersta mål att skapa ett dynamiskt
europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (European Economic Space,
EES) omfattande hela Västeuropa. Sverige tillhörde initiativtagarna till
deklarationen.

Samarbetsintressen

Under avsnittet Samarbetsintressen (s. 25-27 i propositionen) ger regeringen
sin syn på Sveriges framtida samarbete med EG, vilka de svenska intressena
är och vilka möjligheter Sverige enligt regeringen i dag har att i det läge som
råder få gehör för dessa intressen.

Här återges endast de ställningstaganden som berör integrationsarbetet
allmänt, anslutningsfrågan samt samarbetet med Norden och EFTA. Övriga
konkreta samarbetsområden återfinns under resp. avsnitt senare i betänkandet.

Enligt regeringen kvarstår det grundläggande önskemålet att åstadkomma
omfattande, nära och varaktiga förbindelser med EG under hänsynstagande
till neutraliteten. Önskemålet har närmast förstärkts genom det arbete som

UU 1987/88:24

EG har inlett på att förverkliga den inre marknaden. Med visionen av ett
"gränslöst Europa” bör enligt regeringen ansträngningarna inriktas på
praktiska åtgärder för att så långt det är möjligt undanröja existerande
gränshinder och åstadkomma likabehandling på hela den västeuropeiska
marknaden.

Mot den bakgrunden är det regeringens sammanfattande bedömning att
Sverige har ett starkt intresse att så långt det är möjligt knyta an till EG:s
arbete på att utveckla den inre marknaden. Regeringen vill sålunda
medverka i arbetet på att främja fri rörlighet för varor, tjänster, människor
och kapital i hela Västeuropa. Sverige är också intresserat av att samarbeta
på andra områden där EG-länderna nu bygger ut sitt eget samarbete.
Ekonomisk politik, miljöpolitik och konsumentpolitik kommer här i främsta
rummet.

Önskemålet att i alla avseenden delta i den inre marknaden och att
diskutera ett brett samarbete också på andra ekonomiska områden grundas
enligt regeringen naturligtvis i första hand på en övertygelse om att det ligger
i Sveriges intresse att delta i en långtgående västeuropeisk integration. Men
det skall också, enligt regeringen, ses som en klar markering att Sverige för
sin del är berett att förhandla om ett samarbete som spänner över hela det
ekonomiska fältet. Regeringen är medveten om att varje förhandling måste
bygga på ett givande och ett tagande, och söker inga ensidiga fördelar.

Samtidigt är det, enligt regeringen, uppenbart att denna positionsbestämning
från svensk sida grundas på en avvägning av för- och nackdelar. På en
del områden framstår behovet av samarbete som starkt, på andra är intresset
mindre och på en del områden åter ser vi inga direkta fördelar med ett
samarbete. Den föreliggande kartläggningen av potentiella samarbetsområden
ger en indikation på hur regeringen bedömer dessa intressen. Ifrågavarande
bedömningar - som givetvis måste fördjupas och preciseras inför
eventuella framtida överläggningar med EG - blir enligt regeringen en
naturlig utgångspunkt för Sveriges fortsatta agerande.

Neutraliteten

När det gäller neutralitetsfrågan har riksdag (UU 1986/87:18) och regering
tidigare under år 1987 gjort klart att de inte finner någon anledning att
ompröva inställningen till ett svenskt medlemskap i EG. Skälen är desamma
nu som år 1971. Enligt regeringens mening kan Sverige inte delta i ett
förpliktande utrikespolitiskt samarbete inom en viss grupp av stater med
syfte att utforma gemensamma ståndpunkter. Det finns också enligt regeringen
gränser för hur långt Sverige kan gå när det gäller att underkasta sig
överstatliga beslut på det ekonomiska området.

Den slutsatsen står enligt regeringen inte i motsättning till önskemålet om
att etablera ett långtgående och nära samarbete med EG.

Hälsa, miljö, säkerhet

Propositionen tar upp en fråga som särskilt har uppmärksammats i den
svenska debatten: våra möjligheter att hävda och utveckla de resultat som
har uppnåtts när det gäller skydd för hälsa, miljö och säkerhet. Det har.

UU 1987/88:24

enligt regeringen, uttryckts farhågor för att en anpassning till gemensamma
europeiska regelsystem skulle minska dessa möjligheter. Det har också
framförts att det fackliga inflytandet vid utformningen av framtida regler på
arbetsmiljöområdet riskerar att försvagas. Detta är, enligt regeringen,
synpunkter som måste beaktas i det fortsatta arbetet.

Institutionella frågor

Regeringen tar även upp Sveriges möjligheter att påverka utformningen av
EG:s regler, eftersom Sverige på de flesta områden vill söka åstadkomma en
så nära överensstämmelse som möjligt mellan de egna reglerna och EG:s.
Enligt regeringen måste här göras en klar åtskillnad mellan sådana regler som
EG redan har antagit och sådana som förutsätts läggas fast i framtiden.

I det förra fallet torde Sveriges och andra utanförstående länders
möjligheter att påverka vara starkt begränsade. Har EG väl en gång utformat
egna bestämmelser är dess handlingsfrihet i allmänhet inte stor. Vill Sverige
åstadkomma en harmonisering måste vi enligt regeringen alltså i normalfallet
räkna med att denna får formen av en anspassning till EG:s existerande
regler. Detta skulle för övrigt vara fallet även för ett land som blir medlem i
EG.

Annorlunda är läget när EG själv ännu inte har lagt fast en egen politik.
Det gäller bl.a. den dominerande delen av de åtgärder som förutses vidtas
under den närmaste femårsperioden på grundval av EG:s vitbok för den inre
marknaden. Här är enligt regeringens uppfattning möjligheterna för ett land
som Sverige att påverka utformningen av gemensamma västeuropeiska
bestämmelser större.

Svårigheterna skall dock inte underskattas. Erfarenheten från tidigare
förhandlingar visar att det inte är lätt att förena utanförstående länders
önskemål om samråd och medinflytande med EG:s krav på beslutsautonomi.
Det gäller enligt regeringen i synnerhet på sådana områden där behovet av
information och samråd är särskilt stort.

Sammanfattning av motionsyrkandena avseende den del av betänkandet
som behandlar integrationen allmänt.

Utgångspunkter för Sveriges samarbete med Europa

Centerpartiet betonar i motion U5 att den västeuropeiska integrationen inte
enbart är en fråga om relationerna till EG utan till Västeuropa i dess helhet.
Därför anser centern att begreppet EES, det Europeiska Ekonomiska
samarbetsområdet med öppenhet mot omvärlden är uttryck för en principeillt
viktig syn.

Centerpartiet anser även att Sveriges netutralitetspolitik inte kan förenas
med medlemskap i EG. Därmed saknar denna fråga enligt centern aktualitet,
vilket bör komma till klart uttryck vid riksdagens behandling av
propositionen.

Folkpartiet anser i sin partimotion U6 att det för Sveriges del borde vara
möjligt och önskvärt att inom vida områden delta i en integration med andra
demokratier i Europa. Den gräns som enligt folkpartiets mening sätts för

UU 1987/88:24

Sveriges medverkan i den europeiska integrationen gäller de områden där
Sverige av hänsyn till sin neutralitetspolitik måste förbehålla sig fullständig
nationell handlingsfrihet. Det är enligt fp Sveriges sak att självständigt
besluta och deklarera vilka dessa områden är.

Folkpartiet anser det avgörande härvidlag bör vara att vi inte i något
sammanhang genom samråd och samarbete med andra länder i utrikesfrågor
komprometterar vår beslutsamhet att föra en utrikespolitik som svarar mot
de krav neutralitetspolitiken ställer. Frågan i vilken mån en sådan politik är
möjlig att förena med medlemskap i EG saknar vi enligt fp för närvarande
anledning att ta ställning till, då ansökan om medlemskap i EG inte är
aktuell. Folkpartiet anser dock att denna aspekt på Sveriges långsiktiga
medverkan i den västeuropeiska integrationen bör bli föremål för en
inträngande analys.

Målet för svensk EG-politik bör enligt fp i samma motion vara att svenska
medborgare och företag på vitbokens alla områden får åtnjuta samma fri- och
rättigheter som medborgare och företag i EG:s medlemsländer samt att
svenskar och svenska företag inte i något hänseende skall diskrimineras.
Folkpartiet konstaterar i detta sammanhang att regeringen underlåtit att
göra en nödvändig helhetsbedömning av de s.k. fyra friheternas (fritt flöde av
människor, varor, kapital och tjänster) samlade betydelse för Sveriges del.
Dessutom anser fp att regeringens ambitioner synes goda i vad gäller en
integration av varuhandeln men att ambitionen på de andra områdena är
svagare.

I motion U522 konstaterar fp under hänvisning till partimotionen U6, att
Sverige inte kan ställa sig utanför den europeiska integrationen. Om svenska
företag inte ges samma förutsättningar på den västeuropeiska marknaden
som konkurrenterna i EG så leder detta, enligt fp, till svårigheter för svenskt
näringsliv. Folkpartiet framhåller även betydelsen av utbildning och arbete i
annat land. Detta främjar enligt fp förståelsen och gemenskapen mellan
kulturer och länder och gagnar på sikt alla parter.

I samma motion hävdar fp att arbetet med den inre marknaden måste leda
till en parallell utveckling i Sverige och inom övriga EFTA-länder.

Moderata samlingspartiet presenterar i sin partimotion U7 egna riktlinjer
för samarbetet med EG. Målet för en svensk Europapolitik bör enligt (m)
vara att riksdagen bör avslå de riktlinjer som regeringen förordar i
propositionen, eftersom dessa inte är tillräckligt långtgående. Vidare anser
m att Sverige skall delta i strävandena att skapa en västeuropeisk gemensam
marknad, omfattande samtliga 18 länder i EFTA och EG och präglad av fri
rörlighet för varor och tjänster, människor och kapital och med minsta
möjliga gränskontroll mellan nationerna.

Sverige bör enligt m tillvarata alla möjligheter som finns att med
bibehållen neutralitetspolitik utvidga och fördjupa deltagandet i EGsamarbetet.
Inga anslutningsformer bör i förväg uteslutas.

Att ge Sverige en fast plats i det framväxande Europasamarbetet är en av
de allra viktigaste uppgifter regering och riksdag står inför under de närmaste
åren. anser moderaterna.

Moderata samlingspartiet presenterar en rad åtgärder som skall genomföras
för att nä målet, dvs. att inom den västeuropeiska marknaden säkerställa

UU 1987/88:24

likvärdiga villkor för svenska företag - såväl varu- som tjänsteproducenter - i
jämförelse med företagen i övriga delar av Västeuropa samt att säkerställa
likvärdiga villkor för Sveriges invånare i fråga om rätten till gränsöverskridande
resor, bosättning, anställning och etablering samt studier och utbildning,

I sin motion anser m att regeringen i samarbete med EFTA och
EG-länderna bör bl.a. medverka för en tillväxt och ökad sysselsättning samt
ett förbättrat skydd för människors liv, hälsa och sociala trygghet, arbetsmiljön
och den yttre miljön. De åtgärder som enligt m bör genomföras för att
uppnå en västeuropeisk gemensam marknad och för att säkerställa likvärdiga
villkor för svenska medborgare och företag som för medborgare och företag i
EG-länder presenteras i separata yrkanden under resp. område.

I vänsterpartiet kommunisternas partimotion U3 yrkas avslag på regeringens
proposition med motiveringen att Sverige som ett alternativ till EGharmonisering
bör sätta ett alleuropeiskt perspektiv. Enligt vpk måste friare
handel, ekonomiskt och kulturellt samarbete mellan alla europeiska länder
eftersträvas. Enligt vpk gynnas avspänning och fred endast med en sådan
inriktning på europapolitiken medan EG, enligt partiets uppfattning,
regionaliserar Europa och tenderar att konservera kärnvapenhotet.

Vänsterpartiet kommunisterna har enligt motion U3 en i grunden annan
syn på vad svensk Europapolitik och internationell politik bör vara. Vpk är
internationalister. Mot EG:s regionalisering av Europa sätter partiet utvecklingen
av alleuropeiska förbindelser och handel. Vänsterpartiet kommunisterna
vill se en utveckling av internationella strukturer som FN och dess
specialorgan, GATT, UNCTAD och olika initiativ syftande till global
rättvisa och avspänning. Detta stämmer enligt partiet med den svenska
alliansfrihetens tradition. Det möjliggör för Sverige att tillsammans med
andra EFTA-länder arbeta för en alleuropeisk utveckling, en utjämning
mellan Ost- och Västeuropa, anser vpk.

I motion U524 framförs åsikten att Sverige bör ta slutlig ställning till
Sveriges framtida relationer till EG vid mitten av 1990-talet. Motionären
delar regeringens uppfattning att det inte nu är aktuellt för Sverige att ansöka
om medlemskap i EG. Däremot borde, enligt motionären, Sverige i mitten
av 1990-talet ha fått ökad erfarenhet och kunskap om samarbetets för- och
nackdelar. Man kan inte utesluta möjligheten av en folkomröstning för att
lösa frågan om Sveriges anslutning i mitten av 1990-talet anser motionären.

1 motion U2 (s) yrkas att Sverige verkar för att alkoholdrycker och tobak
undantas från integrationsarbete med EG. Eftersom dessa två produkter är
så destruktiva för folkhälsan anser motionärerna det inte vara möjligt att låta
marknadsekonomiska krafter härja fritt.

I motion So 409 (m) yrkas att Sverige bör samarbeta med EG-länderna i
kampen mot cancer och ansluta sig till en gemensam europeisk strategi mot
tobakens skadeverkningar.

Uppföljning, organisation, praktiskt agerande

Centerpartiet anser i sin partimotion U5 att en parlamentarisk delegation bör
tillsättas för att kunna medverka vid handläggningaren av integrationsfrågorna.
Delegationen bör, enligt c ha insyn i det löpande beredningsarbetet såväl

UU 1987/88:24

inom landet som internationellt och vara forum för avstämningar om
principiella riktlinjer och inför viktiga förhandlingar.

Folkpartiet anser i sin partimotion U6 att det är en brist att propositionen
saknar en analys av den svenska industristrukturen och därmed av helhetens
betydelse för svenskt näringsliv av den framväxande integrationen inom
EG:s olika områden. En sådan analys bör enligt fp genomföras.

Moderata samlingspartiet anser i sin partimotion U7 att regeringen, för att
säkra ett svenskt deltagande i den västeuropeiska integrationen, bör arbeta
för ett nära och gott samarbete med EG:s organ på olika områden och med
regeringsorganen i EG:s huvudstäder. Särskilt omnämns EG-parlamentet.

Även i motion U 524 (c) tas frågan om närmare kontakter med
EG-parlamentet upp. I motionen föreslås ett system med observatörsplatser
för svenska parlamentariker vid EG-parlamentet.

Regeringen bör vidare, enligt motion U7 (m), i erforderlig utsträckning
främja kontakter mellan svenska organisationer, folkrörelser och enskilda
sammanslutningar och motsvarande för EG gemensamma instanser.

Regeringen bör även enligt m initiera en bred informationsverksamhet
inom Sverige om det västeuropeiska integrationsarbetet samt arbeta för att
ett representations- och informationskontor för de Europeiska Gemenskaperna
snarast öppnas i Stockholm.

Därtill bör enligt m regeringen förstärka den interna samordningen inom
regeringskansliet i fråga om Europasamarbetet under ledning av en särskild
statssekreterare.

Samarbete med Norden, Norden-EG samt samarbete med EFTA och mellan
EFTA-EG

I motion U4 (s) framhålls det nordiska samarbetet, och motionärerna anser
att detta samarbete bör vidareutvecklas och utgöra en förebild för de svenska
insatserna i ett bredare europeiskt samarbete.

Centerpartiet anser i sin partimotion U5 att det svenska deltagandet i den
västeuropeiska integrationen i största möjliga utsträckning bör ske inom
EFTA:s ram. EFTA bör stärkas. Samtidigt konstaterar c att EFTA-länderna
inte har en alltigenom ensartad syn; framför allt bör skillnader i geografiskt
avseende uppmärksammas, vilka medför att med Västeuropa integrerade
nordiska lösningar ter sig särskilt naturliga.

Centerpartiet anser att det är angeläget att den analys av förutsättningarna
för nordiskt samarbete i det västeuropeiska integrationsperspektivet, varom
förslag har väckts i Nordiska rådet, kommer i gång utan dröjsmål.

Moderata samlingspartiet anser i motion U7 att regeringen bör stärka och
bredda det nordiska samarbetet, i synnerhet i syfte att underlätta de nordiska
ländernas deltagande i en västeuropeisk gemensam marknad.

I vad gäller samarbete inom EFTA anser m att regeringen bör stärka och
bredda samarbetet inom EFTA och bl.a. förbättra EFTA-sekretariatets
kapacietet när det gäller att samordna och förbereda kontakterna med EG.

Moderata samlingspartiet anser vidare i sin motion U7 att strävandena att
säkra ett svenskt deltagande i den västeuropeiska integrationen kan uppnås
på två sätt, antingen genom multilaterala överenskommelser mellan EFTAländerna
och EG, särskilt i frågor där det ligger i EFTA:s och EG:s samfällda

UU 1987/88:24

intresse att åstadkomma gemensamma lösningar, eller genom bilaterala
formella eller informella överenskommelser mellan Sverige och EG, speciellt
i frågor som är av specifikt svenskt intresse.

Utskottet

Allmänna synpunkter på Sveriges roll i det europeiska
samarbetet

Under hela efterkrigstiden har det funnits en strävan mot närmare handelspolitiskt
och ekonomiskt samarbete mellan de västeuropeiska länderna.
Redan under 1950-talet fördes förhandlingar inom dåvarande OEEC
(OECD) om frihandelssamarbete i Västeuropa. Dessa ledde till en avveckling
av kvantitativa handelshinder och en frigörelse av betalningarna men
inte till en avveckling av tullarna i Västeuropa. År 1952 bildades Kol- och
stålunionen (CECA) av de sex länderna Belgien, Nederländerna, Luxemburg,
Frankrike, Italien och Förbundsrepubliken Tyskland, och år 1957
undertecknade samma länder Romfördraget, genom vilket den europeiska
ekonomiska gemenskapen (EEC) och den europeiska atomenergigemenskapen
(EUROATOM) skapades. Tullarna mellan de sex länderna avskaffades
successivt. Det slutliga målet varén ekonomisk union. Medan förhandlingarna
om EEC ännu pågick fördes överläggningar om att bilda ett frihandelsområde
i Västeuropa omfattande alla OEEC:s medlemmar. Dessa förhandlingar
ledde inte till avsett resultat. I stället bildade år 1960 Danmark, Norge,
Portugal. Schweiz, Storbritannien, Sverige och Österrike tillsammans den
europeiska frihandelssammanslutningen, EFTA.

Därmed hade Västeuropa delats på två handelsblock. EFTA:s huvudsyfte
var frihandel mellan de sju medlemsländerna; ett andra syfte var att
medlemsländerna skulle förbättra sitt utgångsläge för förhandlingar med
EEC. Strävan var fortfarande att skapa ett frihandelsområde i hela Västeuropa.

Under 1960-talet gjordes två gånger försök att utvidga EEC till att omfatta
fler medlemmar, framförallt Storbritannien. Vid det första tillfället-år 1961
- ansökte Sverige, tillsammans med Schweiz och Österrike, om association
till EEC med de förbehåll som föranleddes av vår neutralitetspolitik. Vid det
andra tillfället - år 1967 - framhöll den svenska regeringen att den för sin del
inte ville utesluta någon anslutningsform, således ej heller medlemskap. Den
skillnad som fanns i den svenska bedömningen år 1961 och år 1967 berodde
på utvecklingen inom EEC; framför allt hade det överstatliga elementet i det
dåvarande sexstatssamarbetet tonats ned.

Parallellt med strävandena att vidga det handelspolitiska samarbetet i
Västeuropa planerade de nordiska länderna en gemensam nordisk marknad.
Det visade sig emellertid att de politiska förutsättningarna saknades såväl då
det första försöket gjordes år 1959 som då den s.k. Nordek-planen framlades
år 1970. I stället etablerades en nordisk frihandel inom EFTA:s ram.

När EG:s medlemsländer i slutet av år 1969 deklarerade sin beredskap att
uppta nya medlemmar och Storbritannien, Danmark, Norge och Irland
ansökte om medlemsskap aktualiserades på nytt frågan om Sveriges relatio -

UU 1987/88:24

ner till EG. Överläggningar mellan Sverige och de europeiska gemenskaperna
inleddes i november 1970. Sverige lämnade även vid detta tillfälle själva
formen för sin anslutning till EG öppen, men regeringen slog fast att det för
Sveriges del inte var möjligt att delta i sådana former av samarbete
beträffande utrikespolitiska, ekonomiska, monetära och andra frågor som
enligt regeringens bedömning skulle äventyra möjligheterna att bedriva en
fast neutralitetspolitik.

I ett senare skede av de inledande överläggningarna mellan Sverige och
EG - i mars 1971 - förklarade regeringen att den kommit till slutsatsen att
utvecklingen inom EG gjort att ett svenskt medlemskap inte längre var en
realistisk möjlighet. Regeringen syftade därvid på det närmare utrikespolitiska
samarbete som EG:s medlemsländer beslutat inleda och på de föreliggande
planerna på en ekonomisk och monetär union mellan medlemmarna.
Kvar stod emellertid de svenska önskemålen om omfattande, nära och
varaktiga förbindelser med EG. Enligt den svenska regeringens uppfattning
borde en tullunion mellan Sverige och EG eftersträvas.

De förhandlingar som sedermera följde mellan Sverige och EG ledde till
att ett frihandelsområde för industrivaror etablerades mellan Sverige och
EG. Liknande frihandelsavtal ingicks mellan de övriga EFTA-staterna
Finland, Island, Norge, Schweiz och Österrike. Jordbruksområdet lämnades
utanför frihandelsarrangemanget, eftersom det inte ansågs möjligt för ett
land som inte är medlem att delta i EG:s gemensamma jordbrukspolitik. En
s.k. utvecklingsklausul togs med i avtalet för att markera att en utvidgning av
samarbetet mellan Sverige och EG var möjlig.

Genom dessa avtal har skapats det västeuropeiska frihandelsområde som
var ett huvudmål för efterkrigstidens handelspolitik. Tullar och handelsrestriktioner
har avskaffats mellan alla länder i området. Frihandeln mellan de
ursprungliga och de kvarvarande EFTA-länderna har kunnat bevaras.

Formen för Sveriges relationer till de europeiska gemenskaperna har
övervägts och prövats var gång EG har stått inför genomgripande förändringar.
Det var fallet 1961,1967 och 1970. Sverige har då gjort de bedömningar av
sina möjligheter och intressen som situationen krävt vid varje tillfälle. Målet
har hela tiden varit ett aktivt deltagande i den västeuropeiska integrationen
och omfattande, nära och varaktiga förbindelser med EG. Frihandelsavtalet
av år 1972 gav det resultat som då var möjligt att uppnå. Enligt alla
bedömningar har avtalet visat sig bli mycket framgångsrikt. Det har
sedermera kompletterats med ett samarbete mellan Sverige och EG på en
rad områden utanför handeln. En miljövårdsöverenskommelse ingicks år
1977 och ett avtal om forskningssamarbete år 1986.

Nu står de europeiska gemenskaperna inför ett nytt viktigt skede i sin
utveckling. EG har antagit en plan att med utgången av år 1992 avskaffa
återstående hinder för handeln mellan medlemsländerna och att skapa en i
fullständig mening fri inre marknad med fri rörlighet för människor, varor,
tjänster och kapital. Romtraktaten har ändrats så att beslut med kvalificerad
majoritet kan fattas i vis^a frågor där enhällighet tidigare krävts. Ett tillägg
om forskning och teknologiskt samarbete har gjorts i Romfördraget. Det
politiska samarbetet (EPS) har formaliserats. Europaparlamentet har fått
vissa nya befogenheter. I syfte att skapa institutionella förutsättningar för de

UU 1987/88:24

beslutade åtgärderna har ändringarna i Romtraktaten och i EPS-samarbetet
slagits samman till ett dokument, den Europeiska enhetsakten.

Genomförandet av en fri inre marknad enligt den s.k. vitbokens intentioner
och de övriga besluten innebär en mycket långtgående breddning och
fördjupning av samarbetet inom EG. Medlemsländerna kommer att integreras
ytterligare med varandra. Detta är skälet till att Sverige och övriga
EFTA-länder ånyo står inför uppgiften att se över sina relationer till de
europeiska gemenskaperna.

Den föreliggande propositionen skall ses mot denna bakgrund. I den
redogör regeringen utförligt för EG:s samarbetsplaner område efter område.
Det slås fast att Sverige har intresse av att på olika sätt delta i detta
integrationsarbete, och det anges vilka vägar som ter sig möjliga.

Utskottet, som tagit del av regeringens synpunkter och riktlinjer, konstaterar
inledningsvis att det nu, till skillnad från vad som var fallet under
frihandelsförhandlingarna 1970-72, inte är fråga om en sammanhållen
förhandling om formen för våra relationer till EG. Frihandelsavtalet är
grunden för våra förbindelser på handelsområdet. Vad som förestår är en
översyn av våra kontakter på olika sakområden för att om möjligt uppnå att
integrationsarbetet inom EG, som nu accelereras, leder till samma fördelar
och åtaganden för medborgare, institutioner och företag i Sverige som det
gör i EG:s medlemsländer. Liksom syftet hittills varit att minska handelshindren
i Europa, måste syftet nu vara att avskaffa hindren för människors,
varors, tjänster och kapitalströmmars rörlighet.

Detta syfte kan uppnås eller främjas på en rad olika sätt: genom avtal
mellan Sverige och EG, på regeringsnivå eller annan nivå, genom en
anpassning av svenska interna regler till vad som gäller inom EG eller genom
samråd mellan EG och Sverige vid utformningen av nya regler. Enligt
utskottets mening är det inte möjligt att ange generellt vilka arbetsmetoder
eller vilka institutionella former som bäst leder till målet. Detta får i stället
prövas mot bakgrund av förhållandena i EG och i Sverige på varje enskilt
sakområde. Utskottet återkommer härtill i anslutning till behandlingen av
yttrandena från de skilda sakutskotten.

Regeringen framlägger för riksdagens godkännande ett antal allmänna
riktlinjer som skall ligga till grund för våra strävanden att åstadkomma ett
närmare samarbete med EG. Dessa riktlinjer går väsentligen ut på att
regeringen avser att försöka bredda och fördjupa samarbetet på alla
samhällsområden så långt detta är förenligt med neutralitetspolitiken. Inget
område undantas på förhand, ingen uppgörelse anses på förhand vara alltför
långtgående.

Som framgått av motionsredovisningen framlägger moderata samlingspartiet
(motion U7) riktlinjer för det framtida samarbetet med EG som i några
fall går längre än regeringens. I andra fall är motionens riktlinjer, såsom
utskottet tolkar dem, väl förenliga med regeringens förslag.

Även vänsterpartiet kommunisterna föreslår i motion U3 avslag på
propositionen, ehuru av andra skäl. Motionärerna menar att Sveriges
oberoende och faktiska möjligheter att få förtroende för vår neutralitetspolitik
skulle hamna i fara av ett närmare samarbete även utan medlemskap. I
stället bör Sverige i handel och andra utrikes förbindelser inrikta sig på

UU 1987/88:24

samarbete med en vidare krets av länder i och utanför Europa.

Folkpartiet (motion U6) och centerpartiet (U5) ansluter sig i huvudsak till
de av regeringens föreslagna riktlinjerna men gör ett antal preciseringar och
lämnar i sina motionsyrkanden förslag till inriktning och metoder för det
fortsatta arbetet på de olika sakområdena.

Utskottet vill med anledning av propositionens och motionernas allmänna
delar anföra följande.

De västeuropeiska länderna är redan i hög grad och på många sätt
beroende av varandra. Utskottet finner det naturligt att länder som ligger
nära varandra och har ett nära samarbete reglerar detta samarbete med avtal
och överenskommelser av olika slag.

Alternativen vore antingen en isolationistisk politik eller medvetna
strävanden att styra handelsströmmar och ekonomiskt samarbete i en annan
riktning än de söker sig på världsmarknaden. Båda dessa vägar skulle enligt
utskottets mening kunna innebära faror för vår ekonomiska styrka och
därmed i förlängningen för vårt nationella oberoende.

Detta hindrar inte att det vid sidan av fördelarna också finns nackdelar
med en nära integration med andra länder. Farhågor har framförts att
Sveriges möjligheter att föra en ansvarsfull miljöpolitik eller en rättvis
socialpolitik eller skattepolitik skulle kunna äventyras av ett nära samarbete
med EG. Utskottet återkommer till denna fråga i de senare sakavsnitten men
vill redan nu göra konstaterandet att även övriga västeuropeiska stater har
långtgående ambitioner på exempelvis miljövårdsområdet. Gemenskapen
bedriver också en aktiv regionalpolitik. Det sociala trygghetssystemet är i
flera länder väl utbyggt, i vissa avseenden bättre än i Sverige. Det är därför
inte så att Sverige nödvändigtvis skulle behöva sänka sina krav i fall av
harmonisering med lagstiftningen i EG. Motsatsen är också tänkbar.
Utskottet vill också erinra om att varje land har rättighet att upprätthålla
strängare krav så länge de inte utgör ett handelshinder. T andra fall är
överenskommelser resultat av en förhandling, i vilken Sverige självfallet har
möjlighet att hävda sina intressen. Det är därvid betydelsefullt att Sverige för
fram sina åsikter på ett tidigt stadium i beslutsprocessen.

Utskottet gör bedömningen att Sverige inte ens med ett mycket nära
samarbete med EG kommer att behöva uppge centrala svenska värderingar
eller den vidare europeiska och internationella inriktningen av vår utrikespolitik.
Det europeiska integrationsarbetet är visserligen både långtgående och
vittsyftande, men det omfattar trots allt endast sina definierade områden och
har inte hindrat ens medlemsländerna från att såväl inåt som utåt föra en
politik med egna kännemärken.

Öppenheten i det västeuropeiska samarbetet är viktig för Sverige.
Integrationsarbetet får inte leda till att Västeuropa reser murar mot
omvärlden. För Sverige är det därför en utgångspunkt att Europa inte är
liktydigt med EG och den västeuropeiska integrationen inte är det enda
målet för våra strävanden. Sverige önskar se ett närmare samarbete mellan
Europas östra och västra delar. Ett sådant bedrivs redan och inte utan
framgång mellan EG och statshandelsländerna, inom europeiska säkerhetskonferensen
ESK och inom FN:s Europakommission ECE.

Det är samarbete mellan Öst- och Västeuropa som i första hand kan trygga

UU 1987/88:24

2 Riksdagen 1987188. 9sami. Nr24

Europas säkerhet. Detta är en syn som utskottet tror blir alltmer förhärskande
i alla de europeiska staterna.

Nära förbindelser med EG hindrar inte heller Sverige från att vidareutveckla
det nordiska samarbetet och samarbetet inom EFTA. I stället
betraktar utskottet ett starkt Norden och ett starkt EFTA som en tillgång i
kontakterna med EG. Utskottet återkommer härtill i det avsnitt av
betänkandet som handlar om uppläggningen av kommande överläggningar
med EG.

Med det anförda vill utskottet inte minska värdet av samarbetet med EG
utan snarare tilldela detta samarbete den roll och de uppgifter som
tillkommer det. Det rör sig om ett integrationsarbete av central betydelse för
Europa i sin helhet

Inte i någon motion föreslås att Sverige skall söka medlemskap i EG.
Centerpartiet anser att medlemskap inte är förenligt med Sveriges neutralitetspolitik.
Folkpartiet anser att det för närvarande inte finns anledning att ta
ställning till frågan huruvida medlemskap är förenligt med fortsatt svensk
neutralitetspolitik, eftersom en ansökan om svenskt medlemsskap inte är
aktuell. I moderata samlingspartiets motion heter det att Sverige bör ta till
vara alla möjligheter som finns att med bibehållen neutralitetspolitik utvidga
och fördjupa deltagandet i EG-samarbetet. Inga anslutningsformer bör i
förväg uteslutas.

Vänsterpartiet kommunisterna anser att neutralitetspolitiken omöjliggör
medlemskap men menar samtidigt att en ännu närmare anpassning och
harmonisering av bestämmelser mellan Sverige och EG, komprometterar
neutralitetspolitiken och gör den mindre trovärdig.

Utskottet vill med anledning av dessa yrkanden anföra följande.

Internationaliseringen av industriländernas ekonomier ökar oundvikligen
det ömsesidiga beroendet mellan staterna. Detta beroende har enligt
utskottets uppfattning i huvudsak en stabiliserande och fredsbevarande
verkan, vilket inte hindrar att det kan uppstå situationer som inger
bekymmer för ett litet och neutralt land, bl.a. när det gäller att trygga
försörjningen i händelse av ett krisläge. Utskottet gör bedömningen att ett
närmare samarbete med EG:s tolv medlemsländer inte heller i detta
avseende skulle innebära en försämring av Sveriges situation i förhållande till
det läge som skulle kunna uppstå om vi avstod från att ytterligare bygga ut
samarbetet med EG.

Regeringen anför i propositionen att den inte finner någon anledning att
ompröva inställningen till ett svenskt medlemskap i EG. Som skäl för denna
ståndpunkt anges främst att Sverige inte kan delta i ett förpliktande
utrikespolitiskt samarbete med en viss grupp av stater med syfte att utforma
gemensamma ståndpunkter. Det finns också gränser för hur långt Sverige
kan gå när det gäller att underkasta sig överstatliga beslut på det ekonomiska
området, heter det vidare i propositionen.

Sverige har själv valt sin neutralitetspolitik och bestämmer själv dess
innehåll. Den bygger samtidigt på att omvärlden kan hysa förtroende och
respekt för vår vilja och förmåga att orubbligt hålla fast vid den valda
säkerhetspolitiska linjen. Detta förtroende grundläggs genom vårt handlande
i fredstid.

UU 1987/88:24

Ett deltagande i EG:s utrikespolitiska samarbete skulle för Sveriges del
innebära att regeringen åtog sig att samråda med en grupp av andra länder
inför viktiga utrikespolitiska ställningstaganden i syfte att uppnå gemensamma
ståndpunkter.

Enligt nuvarande regler kan inga bindande beslut fattas inom ramen för
EG-ländernas utrikespolitiska samråd. Icke desto mindre skulle ett svenskt
deltagande i detta samråd kunna påverka förtroendet för vår neutralitetspolitik.

Utskottet konstaterar att svenskt medlemskap inte är ett mål för de
diskussioner med EG som nu förestår.

Med vad som ovan anförts får utskottet föreslå att yrkande 1 i motion U 5
(c), yrkandena 7 och 8 i motion U 6 (fp), tillämpliga delar av yrkande 2 i
motion U7(m), motion U 522(fp) samt yrkandena 1 och 6 i motion U524
anses besvarade.

Yrkande 1 i motion U 7 (m) avstyrks med hänvisning till de längre gående
krav som framförs däri. Likaså avstyrker utskottet yrkandena 1 och 2 i
motion U 3(vpk) vari föreslås en annan inriktning av svensk Europapolitik.

Organisation och samordning

Såväl det nordiska samarbetet som EFTA-gemenskapen är en styrka och en
tillgång i det fortsatta kontakterna med EG. På svenskt initiativ analyseras
för närvarande det nordiska samarbetets roll i det västeuropeiska samarbetet.
Regeringarna i de nordiska länderna är eniga om att nordisk samverkan
har en viktig roll att spela i våra länders förhållande till EG. Utskottet delar
denna uppfattning.

Behovet av samordning mellan EFTA-länderna är en självklarhet. Under
frihandelsförhandlingarna år 1970-1972 ägde ett mycket nära samråd rum
mellan EFTA-länderna, och resultatet blev i det närmaste identiska frihandelsavtal.
Det blev emellertid vid det tillfället inte fråga om någon
multilateral förhandling mellan EFTA och EG - en möjlighet som nu anges i
motion U7 (m) - bl.a. av det skälet att EFTA som sådant inte har möjlighet
att ingå avtal. Efter det gemensamma ministermötet i Luxemburg i april 1984
mellan EG och EFTA har EFTA:s huvuduppgift blivit samarbetet med EG.
Möten på olika nivåer äger regelbundet rum mellan EFTA och EG.

Enligt utskottets mening finns det även nu all anledning för EFTAländerna
att i sina kontakter med de europeiska gemenskaperna ta till vara
den tillgång som ett gemensamt uppträdande innebär.

Situationer kan emellertid uppstå då det för något av EFTA-länderna är
mer ändamålsenligt att söka särlösningar, ensamt eller tillsammans med
något annat land. En del av det samarbete Sverige efter år 1972 inlett med
EG utanför frihandelsavtalet är exempel på detta.

Med det anförda får motion U 4, yrkande 2 i motion U5(c) samt yrkandena
3 och 4 i motion U 7(m) anses besvarade.

Vid sidan av det samråds- och samordningsarbete som äger rum på
regerings- och tjänstemannanivå och mellan EG-parlamentet och EFTA:s
parlamentariska kommitté vill utskottet erinra om att de europeiska
integrationssträvandena diskuteras - formellt och informellt - inom en rad

UU 1987/88:24

andra fora. Europarådet är ett av dem. Arbetet inom dess parlamentariska
församling och inom ministerrådet och dess arbetsgrupper erbjuder viktiga
tillfällen till kontakter mellan ländernas beslutande församlingar och regeringskanslier.
På företagsområdet finns ett flertal sammanslutningar och
branschorgan vilka svenska motsvarande förbund och föreningar har samarbete
med. Liknande kontakter äger rum på den fackliga sidan.

Enligt utskottets mening är samarbete och kontakter av detta slag ett
viktigt inslag i våra strävanden att öka förståelsen för varandras önskemål
och bereda väg för överenskommelser.

I några motioner föreslås ytterligare åtgärder i syfte att främja kontakterna
mellan Sverige och EG. Såväl motion U7 (m) som motion U524 föreslår att
kontakterna med Europaparlamentet förbättras. I motion U524 heter det att
det bör ske genom att riksdagen hos regeringen begär förslag om att inrätta
ett system med observatörsplatser vid Europaparlamentet för svenska
parlamentariker.

Utskottet har tidigare behandlat denna fråga och då inte velat tillstyrka
förslaget att inrätta ett system med permanenta observatörer. Till följd härav
har det inte utretts om det finns konstitutionella förutsättningar för en sådan
ordning. Det finns enligt utskottets mening anledning för riksdagen, dess
utskott och för riksdagspartierna att bättre än tidigare informera sig om
arbetet i Europaparlamentet och EG:s övriga organ. Ett visst besöksutbyte
äger redan rum. Det finns skäl att uppmuntra detta, men enligt utskottets
mening bör det tills vidare ske inom ramen för det ordinarie riksdagsarbetet.
Därtill kommer att de svenska riksdagspartierna nyligen erhållit budgetmedel
för deltagande i internationella konferenser och liknande internationellt
samarbete av intresse för partierna.

Med det anförda får yrkande 5 i motion U 7(m) om fördjupade kontakter
med Europaparlamentet anses besvarat, medan däremot förslaget i motion
U 524 att inrätta ett system med observatörsplatser avstyrks.

I yrkande 17 i motion U5 (c) föreslås att en parlamentarisk delegation
tillsätts med uppgift att följa handläggningen av de europeiska integrationsfrågorna.

Det är angeläget att riksdagen är väl informerad om utvecklingen av
samarbetet mellan Sverige och EG och får möjlighet att på ett tidigt stadium
ta del av viktigare förhandlingsfrågor. Viktiga beslut bör liksom hittills
föregås av samråd i utrikesnämnden. Utskottet förutser också att de
riksdagsutskott som är särskilt berörda av EG-frågor kommer att intensifiera
sin bevakning av detta område.

Därutöver kommer det uppenbarligen att finnas behov av ett löpande
samråd och informationsutbyte mellan regeringen och riksdagspartierna.
Detta kan och bör ske utan att kompetensfördelningen mellan riksdagen och
regeringen berörs. Delegationer i vilka ingår företrädare för regeringen och
partierna finns på andra områden. Utskottet vill i sammanhanget erinra om
att riksdagens EFTA-delegation genom sitt deltagande i EFTA:s parlamentarikerkommitté
och av regeringen redan får information om kontakterna
mellan EG och EFTA. Utskottet förutsätter att regeringen genom partiföreträdarna
i denna delegation eller på annat sätt håller riksdagspartierna
fortlöpande och regelbundet informerade om utvecklingen av kontakterna
med EG.

UU 1987/88:24

Med detta uttalande torde syftet med yrkande 17 i motion U 5(c) vara
tillgodosett. Utskottet får därför anse yrkandet besvarat.

Med anledning av förslaget i motion U 7(m) att en särskild statssekreterare
bör samordna Europasamarbetet inom regeringskansliet vill utskottet erinra
om att regeringen nyligen beslutat om en väsentlig förstärkning av sin
organisation i detta avseende. En särskild statsrådsgrupp har under statsministerns
ledning huvudansvaret för Europafrågorna. En motsvarande samordningsgrupp
finns på statssekreterarnivå. För de kommande överläggningarna
har en chefsförhandlare utsetts. Inom utrikesdepartementet har ett
integrationssekretariat satts upp för handläggningen av samarbetet med EG.
Syftet med förslaget i motion U 7(m) torde därmed vara tillgodosett.

I yrkande 6 i motion U 7 (m) framförs kravet att regeringen bör initiera en
bred informationsverksamhet inom Sverige om det västeuropeiska integrationsarbetet.
Det föreslås också i motionen att regeringen bör verka för att
EG snarast öppnar ett informationskontor i Stockholm.

I de riktlinjer för det fortsatta arbetet som regeringen presenterat i
propositionen ingår informationsverksamhet som ett viktigt inslag. Ett
särskilt råd har inrättats för kontakter med bl a näringslivet och löntagarorganisationerna.

Regeringen har framfört till EG att en EG-delegation skulle välkomnas i
Sverige. Sådana EG-delegationer finns redan i Oslo och i Wien. Informationskontor,
som har en något annorlunda karaktär, har EG hittills endast
öppnat i medlemsländerna.

Med det anförda får ifrågavarande del av yrkande 2 och yrkande 6 i
motion U 7 (m) anses besvarade.

Samarbetsområden

I de följande avsnitten behandlar utskottet propositionens framställning på
de olika sakområdena och de motioner och motionsyrkanden som väckts i
anledning därav. På dessa områden föreligger yttranden från de utskott som i
riksdagen bereder hithörande frågor.

Enligt utskottets mening bör pågående och förestående kontakter och
förhandlingar med de europeiska gemenskaperna vara förutsättningslösa.
Målet bör vara att bredda och fördjupa samarbetet med EG på varje område
så långt detta är förenligt med neutralitetspolitiken. Inget område bör vara
undantaget från förhandlingar. Som kommer att framgå av det följande finns
det på några punkter gränser för hur långt vi kan gå i harmonisering av
svenska regler till vad som gäller inom EG.

Motsvarande begränsningar finns inom EG och hos övriga EFTA-länder.
Kommande överläggningar kommer att visa var dessa gränser går. Sverige
bör för sin del visa vilja till kompromisser i syfte att på varje område nå
uppgörelser som sammantagna ger bästa resultat.

En beskrivning av slutmålet för svensk del görs i yrkande 8 i motion U5
(fp), nämligen att svenska medborgare och företag på vitbokens alla
områden bör få åtnjuta samma fri- och rättigheter som medborgare och
företag i EG:s medlemsländer samt att svenskar och svenska företag inte i
något hänseende skall diskrimineras. Liknande formuleringar finns i motion
U7(m) och i U 5 (c). Däri nämns bl a resor, bosättning, anställning, studier

UU 1987/88:24

och utbildning som viktiga samarbetsområden i ett ” Medborgarnas Europa”.
Utskottet instämmer i denna beskrivning men vill erinra om att EG
självfallet kommer att framföra motsvarande krav gentemot Sverige, på
ömsesidighetens grund.

Endast efter samråd och överläggningar med EG är möjligt att avgöra
vilka förhandlingsresultat som kan uppnås. I linje med denna inställning bör
inga områden redan i utgångsläget undantas från integrationsarbetet med
EG.

Utskottet anser det också angeläget att betona tidsaspekten för förestående
kontakter och förhandlingar med EG. Möjligheterna för ett land som
Sverige att påverka utformningen av regler och bestämmelser i EG ökar ju
tidigare vi kommer in i beredningsprocessen. Som påpekas i propositionen
har EG ännu inte lagt fast en egen politik vad gäller större delen av de
åtgärder som skall vidtas under den kommande femårsperioden i enlighet
med vitboken för den inre marknaden.

* * *

I det följande behandlar utskottet de olika mer specifika frågor och
områden som är eller kan bedömas bli aktuella i samarbetet mellan Sverige
och EG. I anslutning till propositionens förslag tas följande områden upp:
Gemensam marknad för industrivaror, jordbruk, livsmedelsindustri och
fiske, konkurrensvillkor i form av statsstöd och etableringsrätt, transporter
och kommunikationer, forskning och utveckling, miljöpolitisk arbetsmiljö
och konsumentpolitik m.m., ekonomiskt och monetärt samarbete samt
personers rörlighet; framför allt utbildnings- och ungdomsfrågor. Därvid
kommer endast att behandlas de områden varom motioner väckts eller vilka
berörts i andra utskotts yttranden. Regeringens syn på de olika frågeställningarna
under resp. ämnesområde kommer att återges under titeln ”svenska
överväganden”. För ytterligare bakgrundsredovisning hänvisas till
propositionen.

3. Frihandeln med industrivaror

Propositionen (s. 30-35)

Inför förhandlingarna med EG i början av 1970-talet förklarade den svenska
regeringen att Sverige betraktade ett deltagande i den gemensamma
varumarknaden som en väsentlig del i en framtida överenskommelse. Det
primära önskemålet var att avveckla tullarna mellan Sverige och EG, men
ambitionerna sträckte sig längre.

I våra strävandena ingick att svenska företag och deras produkter i princip
skulle erhålla en icke-diskriminerande behandling i förhållande till övriga
företag och produkter inom marknaden. I detta låg bl.a. att icke-tariffära
handelshinder skulle avvecklas. Likabehandling för svenska varor vid
gränspassage skulle eftersträvas liksom sådan behandling vid offentlig
upphandling. Också konkurrensvillkoren skulle harmoniseras, och möjligheterna
att suspendera bestämmelser i avtalet eller att tillgripa undantagsklausuler
skulle begränsas.

Sverige föreslog därför att grunden för ett samarbete av detta slag borde
vara en tullunion omfattande alla varor. Skälet till att man på svensk sida inte

UU 1987/88:24

stannade vid ett frihandelsområde var inte att tullunionens specifika
egenskaper - en gemensam yttre tulltariff och en gemensam handelspolitik - i
sig utgjorde primära svenska intressen. Anledningen var i stället att en
tullunion enligt vår mening gav det bästa underlaget för det fasta och
varaktiga ekonomiska samarbete som Sverige eftersträvade och var det bästa
sättet att uppnå likabehandling i olika avseenden för svenska företag och
svenska produkter.

Det var den samlade bedömning som då gjordes inför förhandlingarna.
Under dessa blev det dock tydligt att EG inte ansåg sig kunna tillmötesgå de
svenska önskemålen. Förhandlingsresultatet blev i stället ett frihandelsavtal
med EG.

Frihandelsavtalet har enligt regeringen på det hela taget fungerat mycket
väl. Den fastlagda tidtabellen för avvecklingen av handelshindren har kunnat
hållas, och de möjligheter som avtalen ger till avsteg från frihandeln har
endast undantagsvis utnyttjats. Ursprungsreglerna, som reglerar villkoren
för att en vara skall åtnjuta tullfrihet och som ursprungligen var relativt
komplicerade, har också förenklats.

De skäl som under förhandlingarna åren 1971-1972 motiverade det
svenska önskemålet om en tullunionslösning gäller emellertid alltjämt i dag.
Det av EG nu inledda arbetet på att förverkliga den inre marknaden har givit
ökad tyngd åt dessa skäl. Det torde i själva verket inte vara möjligt att helt
avskaffa alla gränskontroller mellan Sverige och EG-länderna annat än inom
ramen för en tullunion. Å andra sidan är det uppenbart att de institutionella
problem som är förenade med deltagande i en tullunion, utan medlemskap i
EG, inte är lätta att lösa. Redan i samband med förhandlingarna om
frihandelsavtal i början av 1970-talet uttalade EG:s råd att de institutionella
problemen borde lösas på ett sådant sätt att den utvidgade gemenskapens
autonoma beslutanderätt, dess funktionsduglighet och dess utvecklingsmöjligheter
tryggades. Den ståndpunkten är fortfarande aktuell och har så sent
som i år framförts från bl.a. EG-kommissionens sida.

Enligt regeringen bör därför ansträngningar i första hand inriktas på att på
andra vägar söka åstadkomma en så hög grad av likabehandling som möjligt
på hela den västeuropeiska marknaden. EFTA- och EG-ländernas gemensamma
arbete på att följa upp Luxemburgdeklarationen synes erbjuda goda
förutsättningar för att nå resultat i detta hänseende. Sålunda har förhandlingar
redan upptagits om exempelvis avveckling av återstående exportrestriktioner,
ytterligare förenkling av ursprungsreglerna, harmonisering av tullprocedurer
och samt antidumpningsåtgärder.

Motionerna

I sin partimotion 1987/88:U6 framhåller folkpartiet att det är en brist i
regeringens proposition att den saknar en analys av den svenska industristrukturen
och därmed av helhetens betydelse för svenskt näringsliv av den
framväxande integrationen inom EG:s olika områden. Framför allt betonar
fp betydelsen av att svensk industri skall kunna deltaga fullt ut i de
EG-program som syftar till att modernisera tillverkningsindustrin genom
grundläggande teknisk forskning på olika nya områden. En effektivisering av

UU 1987/88:24

produktionen genom rationaliseringar och införande av ny tillverkningsteknik
är enligt fp livsviktig för att svenska företag skall bl kvar på marknaden.
Folkpartiet betonar även de små och medelstora svenska företagens behov av
en fri marknad i Europa och dessa företags beroende av de överenskommelser
Sverige kan träffa med EG.

Moderata samlingspartiet (U7) och motion 1987/88:U524(c) tar upp
frågan om en tullunion mellan Sverige och EG. Moderata samlingspartiet
anser att regeringen bör eftersträva en tullunion mellan EFTA-länderna och
EG samt, intill så har skett, en sådan harmonisering av tulllagstiftning och
tullsatser att usprungskontrollen kan förenklas eller göras onödig. Motionären
i motion U524 anser att regeringen bör pröva frågan om en tullunion
mellan EFTA och EG. Förutsättningen är enligt motionären att den svenska
neutraliteten t.ex i en eventuell framtida handelskonflikt mellan EG och
någon av supermakterna inte äventyras.

Utskottet

Vad gäller yrkandet i motion U6 (fp) om en analys av den svenska
industristrukturen anser näringsutskottet(NU) i sitt yttrande att en sådan
analys successivt borde utföras. Sådana undersökningar bör enligt NU göras
med utgångspunkt i förhållandena inom EG, men också med beaktande av
utvecklingen inom övriga länder av intresse för svenska företag. I den
proposition om näringspolitik inför 1990-talet (prop. 1986/87:74) förelädes
riksdagen våren 1987 har en beskrivning av det svenska näringslivet i ett
internationellt perspektiv lämnats.

Förverkligandet av den inre marknaden innebär klart ökade möjligheter
för industriföretagen inom EG att förstärka sin konkurrenskraft. Det finns
därför som framförs i motion U6 (fp) skäl att nu särskilt belysa den svenska
industristrukturen med utgångspunkt i utvecklingen inom EG. Flärvid bör
också enligt utskottets uppfattning de små och medelstora företagens
situation analyseras. Dessa företag saknar normalt möjlighet att arbeta sig in
på utlandsmarknader genom etablering av dotterbolag. De har också mindre
förutsättningar att i olika länder anpassa sina produkter efter gällande
bestämmelser. De små och medelstora företagen är sålunda enligt utskottets
uppfattning, i större utsträckning än storföretagen, beroende av de överenskommelser
som Sverige kan träffa med EG. Utskottet förutsätter att
analyser liknande den som omnämnts ovan i prop. 1986/87:74 kommer att
göras även i fortsättningen.

Med det ovan anförda får yrkande 3 i motion U6 anses besvarat.

I motionerna U7 (m) och U 524 tas frågan upp om en tullunion mellan
Sverige och EG. När Sverige 1971 förhandlade med EEC om ett samarbete
med den gemensamma marknaden var tullunionen ett svenskt förhandlingsönskemål
eftersom det ansågs innebära praktiska fördelar. I propositionen
sägs att de skäl som i förhandlingarna motiverade det svenska önskemålet om
en tullunionslösning gäller fortfarande. Det sägs i propositionen att det inte
torde vara möjligt att helt avskaffa gränskontroller mellan Sverige och
EG-länderna annat än inom ramen för en tullunion. Denna analys delas av
utskottet. Likaså skulle en tullunion främja en icke-diskriminerande behand -

UU 1987/88:24

ling inom EG av svenska företag och produkter. Det skulle, som påpekas i
NU:s yttrande undanröja behovet av ursprungsregler i handeln med
EG-länderna och generellt underlätta för det fortsatta samarbetet vad avser
övriga frågor.

Samtidigt kan man inte enligt utskottets uppfattning bortse ifrån de
problem av institutionell art som ett deltagande i en tullunion utan
medlemskap i EG kan ge upphov till. Ett deltagande i en tullunion kräver,
som utskottets konstaterat i tidigare betänkanden, ett deltagande i EG:s
gemensamma handelspolitik. Detta förhållande påpekas även av näringsutskottet
och lagutskottet i deras yttranden . Inträdandet i en tullunion skulle
även försvåra för Sverige att självständigt sluta egna bilaterala handelsavtal.

Eftersom EEC 1972 inte ansåg sig kunna tillgodose de svenska önskemålet
om en tullunion slöts det frihandelsavtal för industrivaror som nu gäller.
Utskottet får konstatera att detta avtal på det hela taget fungerat mycket väl.
Eftersom ursprungsregelsystemet tillämpats på ett i huvudsak smidigt sätt
sedan tillkomsten har de praktiska olägenheterna härmed minskat.

Mot bakgrund av det ovan sagda och med hänsyn till den uppläggning som
Sverige valt för sina förhandlingar med EG anser utskottet att våra
ansträngningar nu i första hand bör inriktas att på andra vägar söka en så hög
grad av likabehandling som möjligt på hela den västeuropeiska marknaden.

Med det ovan anförda får yrkande 5 i motion U524 (m) och yrkande 7 i
motion U7 (m) anses besvarade.

4. Icke-tariffära handelshinder

Propositionen (s. 35-40)

Det är enligt regeringen angeläget att Sverige och övriga EFTA-länder så
långt möjligt genomför en motsvarande förändring för att underlätta ett fritt
varuflöde inom det västeuropeiska frihandelsområdet. Det är också angeläget
att undvika att svensk export, som en konsekvens av den inre marknaden,
utsätts för hårdare kontroll än nu vid export till EG-marknaden och hårdare
kontroll än konkurrentföretagen inom EG.

Inom regeringskansliet har därför inletts en genomgång av omfattningen
och motiven för alla svenska gränskontroller, i syfte att pröva huruvida de
kan avvecklas, förenklas eller ersättas med kontroller i export- eller importlandet.
Enligt regeringen är det för tidigt att nu bedöma resultatet av ett
sådant arbete. Så länge Sverige inte deltar i EG:s tullunion och dess
gemensamma handelspolitik och frihandeln Sverige-EG inte omfattar jordbruksprodukter,
finns det, enligt regeringens bedömning, sannolikt vissa
begränsningar för hur långt Sverige kan gå.

På veterinär- och växtskyddsområdet har Sverige i dag en internationellt
sett gynnad situation. Många av de sjukdomar som förekommer inom EG
har t.ex. inte drabbat Sverige. En avveckling av gränskontrollerna mellan
EG-länderna kan därför få vissa konsekvenser för den svenska gränskontrollen.
Hittills har denna bestämts av vilka djursjukdomar som finns i varje
enskilt land. Flera kritiska djursjukdomar finns i dag permanent i vissa
EG-länder, säskilt bland de nya medlemmarna i Medelhavsområdet. Även
om dessa sjukdomar till stor del kan utrotas och gränskontrollerna mellan

UU 1987/88:24

EG:s medlemsstater kan ersättas med skärpt kontroll på avsändningsorten,
skulle sjukdomar från dessa länder kunna överföras till andra EG-länder där
dessa sjukdomar tidigare inte funnits och mot vilka Sverige nu har relativt
lindriga införselvillkor. Sverige skulle då kunna tvingas införa samma
införselvillkor för alla EG-länder och utforma dem för de EG-länder som har
den sämsta sjukdomssituationen. Om den svenska kontrollen inte skärps,
utan Sverige accepterar ett högre risktagande, skulle vissa andra länder som
t.ex. USA, Japan och Australien kunna skärpa sina införselvillkor gentemot
Sverige.

Vid en harmonisering av växtskyddskontrollen mellan Sverige och EG kan
vi enligt regeringen komma att få in skadegörare som vi inte haft tidigare,
vilket kan leda till att viss produktion behöver läggas om. Beträffande
skadegörare där EG har strängare krav än Sverige, kan vi tvingas tillämpa
EG:s normer, vilket kan leda till krav på annat sortmaterial och ytterligare
bekämpningsåtgärder inom svensk växtodling.

Det är enligt regeringen ett klart svenskt intresse att svenska produkter inte
behöver ändras för att kunna säljas på den europeiska marknaden eller
genomgå en mera komplicerad provning än EG-företagens produkter. På
samma sätt är det i sig ett konsumentintresse att utländska produkter inte
fördyras, genom att de behöver ändras för att kunna säljas i Sverige. Det ökar
valfriheten och kan verka återhållande på priserna. Därför har Sverige ända
sedan början av 1970-talet eftersträvat ett samarbete bl.a. med EG i dessa
frågor.

Sedan flera år tillbaka sker regelbundna överläggningar mellan ansvariga
svenska myndigheter och EG-kommissionen om bl.a. miljövård, arbetsmiljö
och konsumentpolitik. Dessutom har ett samarbete nyligen inletts mellan
EG och EFTA-länderna som grupp, bl.a. på miljövårdsområdet och
beträffande tekniska handelshinder på flera andra områden. Genom dessa
kontakter har ansvariga myndigheter fått möjlighet att på ett tidigt stadium
framföra synpunkter på EG-förslag till väsentliga säkerhets- och hälsokrav
för olika produkter. Regeringen anser det angeläget att förstärka dessa
direkta kontakter.

Det är också enligt regeringen angeläget att svenska myndigheter går
igenom EG:s regler på olika områden och tillvaratar de möjligheter till
harmonisering som finns.

Svenska myndigheter utnyttjar redan nu, liksom EG, hänvisning till
standarder i sin verksamhet och väntas göra det än mer i framtiden. Eftersom
den nationella standardiseringsverksamheten alltmer bygger på det internationella
och europeiska arbetet, är det enligt regeringen viktigt att myndigheterna
följer och medverkar i detta. Härigenom kan de framföra svenska
synpunkter på ett tidigt stadium då det är lättast att få gehör för dem. De
svenska standariseringsorganen, som är medlemmar i CEN och CENELEC,
är bundna av de europeiska standarder som antas där, såvida inte standarden
strider mot svensk lag eller förordning. Myndigheterna har därmed möjligheten
att pröva om standarden uppfyller de krav myndigheten ställer.

Beträffande provnings- och certificeringsprocedurer måste enligt regeringen
målet för Sverige och övriga EFTA-länder vara att få till stånd

UU 1987/88:24

arrangemang som ger möjlighet till ömsesidiga erkännanden av provningsoch
certifieringsresultat med EG. I Sverige behandlas dessa frågor för
närvarande i den s.k. kontrollformsutredningen (I 1986:01).

Utskottet

I motion U5 tar centerpartiet upp frågan om kontrollordningen på veterinäroch
växtskyddsområdet utifrån propositionens antagande att svenska skärpta
villkor bör bli en följd av EG:s avveckling av gränskontrollerna mellan
medlemsländerna, eftersom detta annars kunde innebära att djursjukdomar
eller skadegörare skulle kunna överföras till Sverige.

Centerpartiet framför i sin motion U5 att partiet inte delar regeringens
analys i detta avseende vare sig vad gäller avvecklandet av gränskontrollerna
eller avseende medlemsländernas accepterande av en nyordning med
kontroll i exportlandet.

Utskottet konstaterar att det inom regeringskansliet inletts en genomgång
av omfattningen och motiven för alla svenska gränskontroller i syfte att pröva
huruvida de kan avvecklas, förenklas eller ersättas med kontroller i importeller
exportlandet.

Utskottet noterar även att avsikten med arbetet inom EG med den inre
marknaden är att avveckla alla de kontroller som sker vid gränsen och i stället
förlägga dem inne i export- eller importlandet. Vad gäller veterinär- och
växtskyddskontrollerna är avsikten att successivt förflytta tyngdpunkten i
kontrollerna så att dessa till sist sker enbart i exportlandet.

Utskottet utgår från att regeringen i det löpande förhandlingsarbetet tar
hänsyn till denna för svensk jordbruksnäring och hortikultur viktiga fråga så
att det inte får negativa konsekvenser.

Härmed får yrkande 6 i motion U5 anses besvarat.

Moderata samlingspartiet framför i sin motion U7 behovet av harmonisering
av svensk lagstiftning med lagar och regler inom EG. Moderata
samlingspartiet begär även i sin motion U7 att regeringen utarbetar förslag
till former för en systematisk redovisning av lagar och regler inom EG vid
förslag till ny svensk lagstiftning.

Med anledning härav får utskottet anföra följande: det är ett viktigt led i
strävandena mot ett ökat samarbete med EG att Sverige i görligaste mån
försöker avveckla tekniska handelshinder genom en harmonisering av lagar
och andra författningar. Samma uppfattning framförs av lagutskottet i dess
yttrande. Det är angeläget, vilket även framförs i propositionen, att svenska
myndigheter går igenom EG:s regler på olika områden och tillvaratar de
möjligheter till harmonisering som finns. Utskottet får i detta sammanhang
framhålla att en redovisning av hur lagförslag förhåller sig till reglerna i andra
länder vanligtvis görs i svenska propositioner och utredningar. Det får vidare
förutsättas att regeringen vid utarbetandet av lagförslag beaktar gällande
regler i andra länder inkl. länderna i EG. Utskottet utgår ifrån att regeringen
i sitt fortsatta harmoniseringsarbete, och där så bedöms vara av betydelse,
redovisar huruvida förslag till lagar och regler överensstämmer med lagar och
regler inom EG.

Härmed får yrkandena 18 och 19 i motion U7 (m) anses besvarade.

UU 1987/88:24

I propositionen (sid. 98-99) tas bl.a. frågan upp om möjligheterna till
harmonisering beträffande byggnadsprodukter mellan de svenska föreskrifterna
och EG:s principer om de grundläggande krav som bör gälla för
byggnader. De svenska föreskrifterna är enligt propositionen så långt möjligt
uttryckta som funktionskrav på den färdiga byggnaden. En sådan ordning
anges överensstämma med EG:s princip att koncentrera harmoniseringsarbetet
till väsentliga krav rörande säkerhet, hälsa och miljö.

De mest svårforcerade tekniska handelshindren uppges vara skillnaden
mellan bindande krav i nationella föreskrifter. Om harmoniseringsarbetet
koncentrerades till dessa behöver enligt propositionen svenska myndigheter
inte engagera sig i tekniskt detaljarbete beträffande olika produkter.

Bostadsutskottet (BoU) har i sitt yttrande valt att beröra och betona vissa
aspekter som enligt BoU:s förmenande bör tas med i kommande överväganden
beträffande harmoniseringen mellan svenska byggföreskrifter och
motsvarande regler inom EG. BoU vill fästa uppmärksamheten på komplexiteten
i det system av byggkomponenter och den påverkan som sådana
system kan ha på dem som vistas i bostäder och i andra byggnader. BoU
nämner vidare skillnader i bostadslägenhetens utrustning samt de skillnader
beträffande bygg- och förvaltningsprocessen som finns i olika länder. BoU
betonar slutligen att Sverige i kontakterna med EG bör verka för att ett
erfarenhetsutbyte kommer till stånd så att vissa byggmaterials olämpliga
miljöpåverkan kan minimeras.

Utskottet ansluter sig till vad BoU anfört om harmonisering beträffande
byggnadsprodukter.

5. Jordbruk, livsmedel och fiske

Propositionen (s. 42-51)

Jordbruk

Enligt regeringen överensstämmer målen för den nuvarande svenska jordbrukspolitiken
sådan den fastlagts genom 1984 och 1985 års livsmedelspolitiska
riksdagsbeslut i sina huvuddrag med EG:s. Konsumentprismålet, inkomstmålet
och rationaliseringsmålet har sålunda sin motsvarighet i EG. Betydelsefullt
är också att de jordbrukspolitiska medlen i viktiga avseenden
överensstämmer. Såväl Sverige som EG tillämpar en högprislinje för
jordbruksvaror och utjämnar skillnaderna i prisnivå mellan inhemska priser
och världsmarknadspriserna med importavgifter resp. exportsubventioner.

I Luxemburgdeklarationen anges att samarbetet och/eller konsultationer
på jordbruksområdet skall intensifieras. Det finns enligt regeringen ett
svenskt intresse av ett sådant samarbete i Västeuropa i liberaliserande
riktning. Det är naturligt att EG med dess gemensamma jordbrukspolitik
tillmäts särskild betydelse i detta sammanhang. Som framgått av det
föregående ställer dock institutionella och materiella omständigheter hinder
i vägen för ett deltagande i EG:s jordbrukspolitik genom att innefatta också
alla jordbruksvaror i en tullunion. Däremot skulle enligt regeringen den
svenska jordbrukspolitiken i olika avseenden autonomt kunna göras mer
likartad EG.s, vilket skulle medföra en harmonisering av produktionsvillko -

UU 1987/88:24

ren. Vidare skulle frihandelsavtalet kunna omförhandlas för att helt eller
delvis inbegripa vissa jordbruksreglerade varor eller separata avtal kunna
ingås för enskilda varor avseende bestämda kvantiteter, typ ostavtal.

Fiske

Enligt regeringen har genomgripande förändringar inträffat vad avser
förutsättningarna för fiskerinäringen såväl i Sverige som i EG sedan år 1972.
Detta medför att det är svårt att överblicka konsekvenserna för Sverige vid
en tillämpning av EG:s gemensamma fiskeripolitik. Övervägandena från
åren 1971-72 ger nu föga ledning. För att Sverige fullt ut skall kunna tillämpa
den gemensamma fiskeripolitiken torde det vara nödvändigt för Sverige att
delta i beslutsprocessen inom EG eller uppnå andra arrangemang för samråd
med medinflytande.

Den väg som propositionen anger för att öka liberaliseringen av handeln
med fisk och fiskprodukter ligger i åtgärder som berör hela det europeiska
frihandelsområdet EG-EFTA. Även här måste det då komma till en
omförhandling av frihandelsavtalen mellan EFTA-länderna och EG liksom
av existerande bilaterala avtal angående fiskerättigheter. En förutsättning
torde vara att parallella överenskommelser kan uppnås om ett antal andra
betydelsefulla element såsom fångstbegränsningar, stöd till fiskerinäringarna,
interna priser etc. Det skulle bli fråga om ett nätverk av avtal som för
samordning och balans måste styras av vissa i förväg överenskomna principer
i syfte att förenkla processen.

Regeringen anser att nya vägar måste sökas på fiskeområdet om Sverige
skall kunna delta i EG:s fiskeripolitik. En ökad liberalisering inom hela
EFTA-EG-området borde vara möjlig om en avveckling av gränsskyddet
kopplas till andra viktiga element såsom fiskerättigheter, fångstbegränsningar,
stöd till fiskerinäringarna, interna priser m.m.

Motioner

I centerpartiets partimotion U5 anförs bl.a. att samarbetet på jordbruks- och
livsmedelsområdet bör inriktas på att uppnå en ökad frihandel. Detta måste
enligt motionen för Sveriges del kombineras med åtgärder för regional balans
genom livsmedelsproduktion i landets olika delar. Vidare måste enligt
centern den för neutralitetspolitiken nödvändiga försörjningen säkerställas.
För övrigt anser motionärerna att det för närvarande inte synes föreligga
möjligheter för några större förändringar på detta område. Flertalet
industriländer har omfattande jordbruksöverskott och jordbruksfrågorna
tillhör de mest svårlösta i Uruguayrundan i GATT.

I moderata samlingspartiets partimotion U7 anförs att det finns många
tekniska likheter mellan jordbruksregleringen inom EG och den som
tillämpas i Sverige. I viktiga hänseenden har dock det svenska jordbruket
moderniserats och strukturrationaliserats i större utsträckning än inom EG.
Med hänsyn till att de svenska överskottskvantiteterna för närvarande
minskar skulle det enligt motion U7 (m) knappast medföra några omfattande
problem varken för EG eller Sverige om Sverige kunde delta i den
gemensamma jordbrukspolitiken. Svensk export inom vidareförädlingsledet
skulle underlättas.

UU 1987/88:24

Utskottet

UU 1987/88:24

Utskottet delar i allt väsentligt regeringens och motionernas syn på samarbetsmöjligheterna
mellan Sverige och EG på jordbruksområdet. Det finns
ett starkt svenskt intresse av ett samarbete i Västeuropa i liberaliserande
riktning. Utskottet får instämma i jordbruksutskottets (JoU:s) yttrande vari
konstateras att i den mån harmonisering av produktionsvillkoren skulle
kräva ändringar i den svenska jordbruks- och livsmedelspolitiken, bör vissa
inslag i denna politik framhållas som särskilt väsentliga. JoU framhåller att
några av grundstenarna i den svenska livsmedelspolitiken är försörjningsberedskapen
i krig och krigssituationer och kraven på regional balans i
jordbruket och livsmedelsindustrin. Vidare framhåller JoU att frågor om
livsmedelskvalitet och jordbrukets effekter på miljön sedan länge är föremål
för stor uppmärksamhet och behandlas i riksdagen. JoU betonar att
reformarbetet på hithörande områden inte förhindras eller fördröjs till följd
av en sådan harmonisering som avses i propositionen. JoU utgår ifrån att
integrationsarbetets effekter för den svenska produktionens konkurrenskraft
beaktas.

Med det ovan anförda får yrkande 5 i motion U5 anses besvarad.

Vad gäller fisket har inget yrkande väckts i frågan. I moderata samlingspartiets
motion U7 påpekas emellertid att utvecklingen för svensk del bl.a.
inneburit minskade möjligheter att nyttja de traditionella fångstområdena i
Nordsjön. En tillämpning av EG:s regler inom detta område skulle enligt
moderata samlingspartiet kunna innebära ökade möjligheter till svenskt
högsjöfiske men också ökad konkurrens i våra kustvatten.

Jordbruksutskottet har i sitt yttrande tagit upp fisket och där konstaterat
att utvecklingen sedan mitten av 1970-talet på området lett till att det svenska
Östersjöfisket fått en proportionellt sett allt större betydelse. JoU anser
därför att det är viktigt att man från svensk sida i avvaktan på en multilateral
reglering av EG- och EFTA-ländernas fiskepolitik, iakttar återhållsamhet i
bilaterala åtaganden när det gäller att bevilja fiskerättigheter i svenska
vatten.

Utskottet instämmer i JoU:s yttrande vilket ligger i linje med propositionens
synpunkter.

6. Statsstöd och regionalpolitik

Propositionen (s. 51-57)

Det svenska statsstödet till industrin har under senare år reducerats kraftigt,
särskilt stödet till krisdrabbade företag. I Sverige finns det också goda
möjligheter till insyn i stödet.

Det är enligt regeringen ett starkt svenskt intresse att handelssnedvridande
statsstöd minskar eller avvecklas även i övriga EFTA-länder och i EG. Ett
första mål bör vara att uppnå en ökad insyn i de stödåtgärder som tillämpas i
EG- och EFTA-länderna. Inom EFTA har beslut redan fattats om en
förbättrad notifikationsordning som bl.a. innebär att planerat stöd skall
notificeras på ett så tidigt stadium som möjligt. Därutöver bör man
eftersträva större disciplin på området samt ett regelsystem som kan

tillämpas inom hela EG-EFTA-området. På detta område, liksom vad gäller
offentlig upphandling, kan EFTA komma att möta krav på ytterligare
förbättrat notifikationsförvarande och på möjlighet till rättslig prövning av
beslut.

Utskottet

I centerpartiets motion U5 konstateras att varken EG eller västeuropeiska
länder veterligen ur konkurrenssynpunkt har invändningar mot den svenska
regionalpolitiken. Centerpartiet anser att detta är naturligt eftersom regionalpolitiken
får anses etablerad och principiellt erkänd i Västeuropa.
Centerpartiet konstaterar att EG:s inriktning regionalpolitisk! är mot de
sydeuropeiska medlemsländerna och att de regionala balansproblemen i
Sverige inte har sin motsvarighet i de tättbefolkade kontinentala industriländerna.
De ekonomiska koncentrationstendenserna inom Västeuropa måste
enligt c uppmärksammas oavsett om Sverige deltar i integrationen eller ej.

Arbetet med att vidga och intensifiera det europeiska samarbetet får enligt
c inte innebära att Sverige ger avkall på målsättningen att alla invånare
oavsett bostadsort skall ha tillgång till arbete, utbildning, service, en god
miljö m.m. Utgångspunkten för Sveriges deltagande i den västeuropeiska
integrationen måste vara att Sverige kan hävda de sociala mål som beslutats i
demokratisk ordning. Målen att skapa en regional balans, värna en god miljö
och upprätthålla full sysselsättning ställer krav på att utrymme finns för att
föra en ekonomisk politik som främjar en decentralistisk utveckling. I annat
fall kan den redan nu pågående koncentrationsutvecklingen av såväl
befolkning som näringsliv ytterligare förstärkas, hävdar centern.

Utskottet får med anledning av motion U5 konstatera att det inte ser någon
motsättning mellan en aktiv svensk regionalpolitik och ett närmande till EG.
Utskottet instämmer i vad som framförs i motion U5 om väsentligheten i att
Sverige aktivt och noggrant följer de konsekvenser en ökad integration får
för möjligheterna att upprätthålla angelägna och centrala sociala mål.

Utskottet instämmer även i vad som framförts i propositionen om
betydelsen av att handelssnedvridande statsstöd minskar och avvecklas i alla
EFTA- och EG-länder. 1987 inleddes diskussioner om statsstöd mellan
EFTA och EG i syfte att skapa en ömsesidig insyn och undvika konkurrenssnedvridning.
Beslut har redan fattats inom EFTA om en förbättrad
notifikationsordning avseende planerat statsstöd. Det är även ett önskemål,
vilket påpekas i propositionen, att disciplinen ökar och att ett regelsystem
införs för hela EG-EFTA-området vad gäller statsstöd.

Romfördraget innehåller ett allmänt förbud mot sådana statliga stödåtgärder
som förvanskar eller hotar att förvanska konkurrensen inom den
gemensamma marknaden. Romfördraget anger också vissa stödåtgärder
som av ekonomiska och sociala skäl är tillåtna, t.ex. stöd till vissa regioner,
branscher eller projekt. Dessa stödåtgärder måste godkännas av kommissionen.
Medlemsländerna är skyldiga att notifiera kommissionen om nya
stödåtgärder och kan, om stödet inte är förenligt med Romfördraget, bli
tvingade att avskaffa eller ändra åtgärden.

Reglerna för offentliga stödåtgärder i frihandelsavtalet Sverige-EG överensstämmer
nästan ordagrant med förbudet i Romfördraget.

UU 1987/88:24

Utskottet förstår den oro för koncentrationstendenser som ligger till grund
för yrkandet i motion U5 (c) men vill också påpeka att regionalpolitiska
risker föreligger om Sverige kommer att stå utanför integrationsarbetet i EG.
Särskilt mindre och medelstora företag kan då få svårt att hävda sig på den
europeiska marknaden av skäl som utskottet redan tagit upp tidigare i
betänkandet. Utskottet delar den uppfattning som framförs av arbetsmarknadsutskottet
i dess yttrande att det är angeläget att Sverige även fortsättningsvis
har möjligheter att göra insatser som syftar till att stärka de regioner
som har en svag tillväxt, t.ex. genom infrastrukturella satsningar och
företagsstöd. Detta bör dock enligt utskottets uppfattning vara förenligt med
EG:s regionalpolitik.

Utskottet anser att Sverige även i detta sammanhang bör vara berett att ta
sitt ansvar vad gäller regionala insatser i EFTA- och EG-området i sin
helhet.

Utskottet vill här också kommentera vad som sägs i motion U7 (m) om
svenska bidrag till EG:s olika verksamheter, såsom strukturfonder och
forsknings- och utbildningsprogram.

Frågan om svenskt deltagande i specifika forsknings- och utbildningsprogram
behandlas på annat plats i betänkandet. Utskottet vill därtill lägga att
Sverige självfallet bör visa beredskap att ta sin del av ansvaret för alla de
samarbetsprogram varom enighet kan komma att nås.

Härmed får yrkande 4 i motion U5 anses besvarat.

7. Etableringsfrågor

Propositionen (s. 57-59)

Kontrollen av utländska förvärv av svenska företag sker genom lagen
(1982:618) om utländska förvärv av svenska företag m.m. (företagsförvärvslagen),
som trädde i kraft den 1 januari 1983. Denna kontroll sker dels
genom utlänningsförbehåll, dels genom en tillståndsprövning av vissa förvärv
(förvärvskontroll). Dessutom behövs enligt annan lagstiftning i regel näringstillstånd
för utlänningar och utländska företag som vill idka näring i
Sverige.

Ett ställningstagande till den svenska etableringslagstiftningen i relation
till EG:s bestämmelser får enligt regeringen anstå till dess att pågående
utredningar avslutats. I samband med detta ställningstagande bör även
Sveriges övergripande mål vad gäller relationerna till EG vägas in anser
regeringen.

Motioner

I motion U7 begär (m) att regeringen skall lägga fram förslag till upphävande
av företagsförvärvslagen. Vidare begärs i motionen att regeringen skall låta
utreda hur andra hinder för utländska förvärv av aktier i svenska företag skall
kunna avvecklas. Härvid åsyftas främst utlänningsförbehållen i bolagsordningen.
Moderata samlingspartiet anser att för anpassningen till reglerna för
den inre marknaden inom EG skall klaras blir det nödvändigt att praktiskt
taget alla hinder för utländska företagsförvärv avskaffas.

UU 1987/88:24

Även folkpartiet föreslår i partimotion N303 som behandlas i näringsutskottets
yttrande att utländska medborgare fritt skall få förvärva aktier i
svenska företag. Enligt motionärerna går svenskt ägande av företag utomlands
i längden inte att förena med restriktioner för utländska aktieförvärv i
Sverige. Nuvarande begränsningar leder till en cementering av ägarstrukturen
som är ogynnsam för småsparare och även från allmän synpunkt, anser
fp. Dessutom vore det positivt om de svenska företagen fick ett ökat inslag av
utländsk kompetens.

Utskottet

I sitt yttrande anser näringsutskottet (NU) att utländska företagsförvärv i
Sverige otvivelaktigt kan skapa en rad positiva effekter. Till dessa hör bl.a.
att tillgången till ny teknik och annan kunskap kan förbättras, att företagen
kan förses med ökade resurser och att näringslivet kan erhålla nya impulser
på olika områden. Utländska investeringar i aktier i svenska bolag underlättar
vidare näringslivets försörjning med riskkapital. Ett ökat utländskt
inflytande kan dock samtidigt medföra vissa problem, anser NU, särskilt när
det gäller större internationella företag med en hög grad av internationalisering.
Som anförs i propositionen kan i sådana sammanhang möjligheterna till
insyn i och påverkan av beslutsprocessen i företagen försämras. Förvärven
kan också leda till ett ökat internationellt beroende och till negativa
konsekvenser från regionalpolitisk synpunkt. Viktiga delar av företagen kan
också efter förvärven komma att föras över till koncernföretag utomlands.

NU finner att det mot denna bakgrund är nödvändigt med en viss reglering
av de utländska företagsförvärven i Sverige. Det behövs också en kontroll av
det utländska ägandet i svenska aktiebolag. Detta kan, menar NU, fastslås
trots att det i propositionen berörda utredningsarbetet ännu pågår.

Utskottet ansluter sig till NU:s yttrande och avstyrker härmed yrkandena 9
och 10 i motion U7 och yrkande 5 i motion N303.

8. Transporter

Propositionen (s. 63-70)

Sverige är anslutet till de internationella konventioner som reglerar den
internationella vägtrafiken och deltar i arbetet i de internationella organen.
Vidare har Sverige en rad bilaterala avtal både med EG-länder och med
EFTA-länder där lastbils- och busstrafik regleras och kvoter inrättas.
Inrikestrafik av utländska åkare är förbjuden i alla avtal.

Dessa avtal måste vad EG-länderna beträffar ersättas när EG inrättar en
fri marknad och skall tillämpa en gemensam politik utåt, och det är ännu
oklart hur detta skall ske. Danmark kan komma att tvingas lämna den
nordiska vägtrafiköverenskommelsen. Det är enligt regeringen mot denna
bakgrund synnerligen angeläget inte bara för åkerinäringen, utan även för
den svenska utrikeshandeln och konkurrensförmågan, att en lösning kommer
till stånd som möjliggör för svenska åkare att upprätthålla och utöka
nuvarande direkttrafik på Europa. Svenska ansträngningar i detta syfte har
redan inletts.

UU 1987/88:24

3 Riksdagen 1987188. 9sami. Nr 24

Tack vare övergångstiden i EG, fram till år 1993, bör det enligt regeringen
finnas tid för en anpassning till det nya läge som kommer att uppstå. På
svenskt initiativ har man inom CEMT upptagit diskussioner om ett multilateralt
avtal om landsvägstransporter, som skulle kunna öppna möjligheter för
fritt utövande av lastbils- och busstrafik inom hela Västeuropa.

När det gäller att nå en alleuropeisk lösning för vägtransporterna är det
enligt regeringen av vikt att de förhandlingar som erfordras så långt möjligt
samordnas med andra, utanför EG stående, länder. I första hand gäller detta
de nordiska länderna. De nordiska trafikministrarna har också beslutat att
verka för att Norden blir ett enhetligt transportområde. Ett arbete i detta
syfte har påbörjats. Avsikten är därvid att arbetet så långt möjligt skall ligga i
fas med harmoniserings- och liberaliseringsarbetet i övriga Europa.

SJ samarbetar med bl.a. EG-ländernas järnvägsföretag och har dessutom
vissa avtal om färjetrafiken med Danmark och Västtyskland, bl.a. Danlink.
Eftersom ändå skillnaderna är små mellan EG:s regler och de svenska och
utvecklingen i fråga om den framtida järnvägspolitiken kan väntas följa i
stort sett samma linjer, synes enligt regeringen knappast några problem för
svensk del vara att vänta. Snarare skulle Sverige komma att välkomna en
EG-politik som syftar till att göra järnvägen mera konkurrenskraftig och
marknadsinriktad och som strävar efter tillväxt beträffande kombinerade
transporter och tillvaratar de fördelar järnvägen har från miljö-, energi- och
regionalpolitiska utgångspunkter.

Motion

Enligt centerpartiets motion U5 bör Sverige eftersträva ett omfattande
transportsamarbete och en liberalisering av Västeuropa på transportområdet.
Häri bör enligt c ingå en ömsesidig liberalisering av landsvägstransporterna
så att s.k. tredjelandstrafik tillåts. Strävandena inom EG att överföra
transporter från landsväg till järnväg i form av s.k. kombinerade transporter
är enligt c av stort intresse ur miljösynpunkt. Centerpartiet anser även att
järnvägsinvesteringar och systemutvecklingar i Sverige följaktligen bör
inriktas på sådana lösningar för att kunna ingå i det europeiska systemet.

Eftersom arbetet på detta område kan ta tid anser c att det finns utrymme
att utveckla det nordiska samarbetet bl.a. för landsvägstransporterna utan
att avvakta utvecklingen i Europa. Enda undantag vore här systemlösningar
då det i detta sammanhang är viktigt med samstämmighet med tilltänkta
kontinentala lösningar.

Utskottet

En liberalisering av den internationella vägtrafiken är enligt utskottets
uppfattning att välkomna.

Frågan om tredjelandstrafik inom Europa vilket tas upp i motion U5 är av
stor betydelse för svenskt vidkommande. Den inre fria transportmarknad
som EG avser inför 1993 kommer att förändra den nuvarande avtalssituation
varigenom svensk lastbils- och busstrafik i Europa regleras och kvoteras.
Som framgår av propositionen har man inom den västeuropeiska transport -

UU 1987/88:24

ministerkonferensen CEMT på svenskt initiativ tagit upp diskussioner om ett
multilateralt avtal om landsvägstransporter vilket skulle kunna öppna
möjligheter för fritt utövande av lastbils- och busstrafik inom hela Västeuropa.
I CEMT ingår samtliga västeuropeiska länder och Jugoslavien.

Frågan har tagits upp i trafikutskottets betänkande 1987/88:21 rörande
Sverige och Europa vilket behandlar de internationella aspekterna av svensk
landsvägstrafik inom ramen för regeringens proposition 1987/88:50 Trafikpolitik
inför 90-talet. Trafikutskottet ansluter sig här till propositionen i att
konstatera att det kan ta lång tid innan begränsningar är avskaffade. Under
mellanperioden är det väsentligt att Sverige successivt kan få ökade
möjligheter till vidgade trafikrättigheter. En successiv höjning av den
multilaterala CEMT-kvoten kommer, om den genomförs i tillräcklig utsträckning,
att leda till en fri internationell transportmarknad. En sådan
lösning, konstaterar trafikutskottet, kan dock endast komma till stånd om
alla CEMT-länder intar samma positiva ståndpunkt till frågan om liberalisering
av den internationella landsvägstrafiken som Sverige gör. Med hänsyn
till den osäkerhet som nu föreligger om olika nationers och även EG:s
attityder i dessa frågor måste, enligt trafikutskottet, självfallet en beredskap
finnas för att Sverige skall föra egna förhandlingar med såväl EG som andra
europeiska länder om trafikkvoter för såväl direkttrafik som tredjelandstrafik.

Vad gäller överföring av transporter från landsväg till järnväg i form av s.k.
kombinerade transporter kan utskottet konstatera att regeringen i proposition
1987/88:50 föreslagit omfattande insatser på järnvägsområdet och
specifikt vad åser kombinerade transporter. Det är utskottets uppfattning att
dessa insatser avsevärt kommer att förbättra förutsättningrna för järnvägsoch
kombinerade transporter inte bara för inrikes utan även i internationella
relationer.

Vad slutligen gäller harmoniseringsarbetet i Norden resp. i övriga Europa
är det enligt utskottets uppfattning mycket viktigt att arbetet ligger i fas.
Risken är annars att helt olika regelsätt kan utvecklas på områden som mått
och vikter, fordonsbeskattning, arbets- och vilotider m.m. En sådan utveckling
skulle enligt utskottets mening onödigt kunna försvåra transporter
mellan Norden och övriga Europa. Det är dock inget som hindrar att Norden
internt går före när det gäller liberalisering av t.ex. tredjelandstrafik.

Med det ovan anförda torde yrkande 8 i motion U5 få anses besvarat.

9. Massmedier

Propositionen (s. 72-75)

Genom satellitsändningarna skapas förutsättningar för att publiken skall
kunna få tillgång till TV-program från många olika länder och därmed till ett
större utbud. Sverige har därför enligt regeringen valt en mycket öppen linje i
fråga om vidaresändning av satellitsändningar i kabelnät. Den som har fått
tillstånd för satellitsändningar får vidaresända alla programkanaler från
satellit i kabelnät. Denna öppenhet har dock inte inneburit att Sverige har
velat acceptera allt som sänds. Den svenska kabellagstiftningen innebär

UU 1987/88:24

därför att vidaresändningar kan förbjudas för viss tid om en programkanal
har innehållit våldsskildringar, pornografi eller hets mot folkgrupp. Sverige
tillhör också de länder som inom Europarådets ram verkar för en bindande
överenskommelse om att program med sådant innehåll inte heller skall finnas
med i den ursprungliga sändningen.

Betald reklam är inte tillåten i den svenska televisionens sändningar. Det
är angeläget att satellitsändningarna inte används för att kringgå de svenska
reglerna om reklam i televisionen, anser regeringen. Av detta skäl finns det
också möjlighet att ingripa mot vidaresändning av programkanaler som
under längre tid och i betydande omfattning har sänt kommersiell reklam
som måste anses vara riktad särskilt till svenska konsumenter.

Det är också viktigt att möjligheterna till ingripande i Sverige kombineras
med ett regelsystem på sändningssidan, anser regeringen. Med tanke på
televisionens betydelse för den nationella och kulturella identiteten är det
angeläget att sådana regler har förankring i alla berörda länder. Sverige har
därför funnit det väsentligt att - inom Europsrådets ram - arbeta för att
åstadkomma bindande regler för sändningar över gränserna.

Motioner

Centerpartiet framför i motion U5 partiets inställning att det internationella
mediesamarbetet måste intensifieras. Det arbete som i dag pågår inom
Europarådet att utarbeta en bindande konvention rörande gränsöverskridande
TV-sändningar anser c viktigt. Det går enligt c inte genom nationell
lagstiftning att bemästra satellitsända våldsskildringar, pornografi eller hets
mot folkgrupp. I stället bör internationellt överenskomna etiska regler
skapas. Det är också enligt c viktigt att slå vakt om den nationella
televisionen.

Moderata samlingspartiet anser i motion U7 att Sverige i det pågående
arbetet med förslag till Europarådskonvention rörande gränsöverskridande
TV-sändningar bör arbeta för så liberala regler som möjligt beträffande
vidaresändning av radio och TV-sändningar. Moderata samlingspartiet
vänder sig mot ett konventionsförslag som diskuteras som innehåller förbud
mot att sända reklam riktad mot ett speciellt land. Om förslaget till
Europarådskonvention bifölls skulle enligt m en socialdemokratisk regering
kunna förhindra kabel-tv att sända satellit-tv-program som innehåller
reklaminslag som är utformade för svenska tittare. Det innebär enligt motion
U7 (m) att det skulle bli tillåtet att sända reklam för multinationella
produkter, men att reklam för varor och tjänster som bara sänds i Sverige
skulle förbjudas.

Utskottet instämmer med vad som framförs i motion U5 rörande behovet
att värna om den nationella televisionen. Dess roll minskar inte för att vi från
svensk sida visar öppenhet för vidaresändning av satellitsändningar i
kabelnät. Snarare är det så att de nationella mediernas betydelse ökar.

UU 1987/88:24

Vad gäller arbetet inom Europarådets ram på att åstadkomma bindande
regler för sändningar över gränserna ansluter sig utskottet till såväl propositionen
som till de yttranden som lämnats av konstitutionsutskottet och
kulturutskottet. Kulturutskottet framhåller att det är angeläget att en
överenskommelse med bindande regler för sändningar över gränserna
kommer till stånd. Konstitutionsutskottet framhåller att Sverige i konventionsarbetet
bör verka för att reglerna utformas så att spridningen av
program underlättas, samtidigt som etiska regler uppställs för programinnehåll
och de inhemska programföretagens nationella särart inte äventyras.

Kulturutskottet (KrU) framför i sitt yttrande önskvärdheten av att en
europeisk konvention utformas med hänsynstagande till de små ländernas
språk och kultur. KrU anser att det för svenskt vidkommande är viktigt att ett
framtida europeiskt regelsystem är så flexibelt att det går att förena med
yttrandefrihetsreglerna samt lagstiftningen om våldsskildringar och pornografi.

Utskottet ansluter sig till de bedömningar som görs av KU och KrU.

Med det ovan anförda avstyrker utskottet yrkande 20 i motion U7 (m)
medan yrkande 9 i motion U5 (c) får anses besvarat.

10. Forskning och utveckling

Propositionen (s. 76-82)

Enligt regeringen har en utgångspunkt för svensk medverkan i internationellt
forsknings- och utvecklingssamarbete sedan länge varit att ansvaret för att
säkerställa en ändamålsenlig orientering hos den svenska forskningen i första
hand faller på forskarna själva. De hänsyn som därigenom ligger till grund för
bedömningen är främst inomvetenskapliga. Forskarnas vetenskapliga utgångspunkter
har t.ex. varit av stor betydelse för svensk medverkan i de
naturvetenskapliga grundforskningsprogrammen och i COST-projekten.

Principen att forskningssamarbete skall ske utifrån vetenskapliga grunder
och att initiativen skall komma från forskarna själva bör enligt regeringen
fortsättningsvis vara vägledande för det internationella samarbetet. Att
enbart tillämpa denna princip skulle emellertid kunna leda till att Sverige på
sikt isoleras från viktig internationellt samarbete såsom det västeuropeiska.
Avsteg från huvudprincipen kan alltså vara motiverade, men inte heller i
sådana fall får man göra avkall på de vetenskapliga kvalitetskraven.

Den svenska regeringen kommer även fortsättningsvis att sträva efter att
stärka FoU-samarbetet med Europa. Under de närmaste åren är samarbetet
med EG av särskilt intresse.

Betydande resurser satsas nu inom EG på forskning och utveckling inom
ett antal högintressanta teknikområden. Resultaten av denna FoU-verksamhet
kommer att påverka industrins utveckling inte bara inom EG:s gränser
utan i hela Europa. Det gäller t.ex. de koncept och standarder som
informationsteknologi- och telekommunikationsprogrammen leder till, vilka
i hög grad påverkar den svenska industrin.

Regeringen anser det vara av största vikt att svenska forskare och svensk
industri ges möjlighet att delta i EG:s FoU-program; dels för att dra nytta av
de resultat som kommer fram, dels för att kunna vara med och påverka

UU 1987/88:24

utvecklingen, inte minst vad gäller framtida standardisering. När nu EG
öppnar dörren till sina industristrategiska FoU-program, bör svenska företag
och institutioner i sin tur utnyttja möjligheterna att medverka i dem.

Regeringen har sörjt för att det inom ramen för existerande system för
FoU-stöd finns visst utrymme för stöd åt ökat europeiskt samarbete.

Finansieringen av europeiskt FoU-samarbete sker i de flesta fall inom
ramen för beslutade åtgärdsprogram. Finansieringen har skett antingen över
särskilda anslag i statsbudgeten, som för fusionsforskningen, eller över
sektorsmyndigheternas forskningsbudgetar, som för träforskning och avfallsåtervinning.
Rent forskningsmässiga kriterier har i de senare fallen använts
för bedömning av värdet av samarbetet.

Sverige deltar i nyss nämnda program i deras helhet, och kostnaderna
härför bestäms enligt en BNP-nyckel (3,5 % av den budget som EG avsatt
för resp. program).

Sverige erbjuds fullt deltagande också i det s.k. stimulansprogrammet,
SCIENCE, som syftar till att främja rörligheten och samarbetet mellan de
europeiska forskarna. Här måste särskilda medel avsättas, som sedan ställs
till EG-kommissionens förfogande. Kostnaden är beräknad till ca 10 milj.
kr./år för den närmaste femårsperioden (1988-1992). I syfte att klarlägga de
svenska forskarnas och myndigheternas intresse för detta program har
utbildnings- och industridepartementen gemensamt skickat ut en förfrågan
till berörda myndigheter angående deras intresse och möjligheter att
finansiera svensk medverkan i programmet.

FoU-samarbete med EG får enligt regeringen en ny dimension när EG nu
öppnar sina industristrategiska program för deltagande på projektnivå för
svenska företag och institutioner. Företag inom EG som deltar i dessa
program får normalt 50 % av projektkostnaderna betalda av EG:s FoUbudget.
Forskningsinstitutioner kan få upp till 100 %. Svenska företag och
institutioner får i första hand själva ombesörja finansieringen av projekt som
accepteras som ingående i EG-programmet. Detta innebär att de såvida inte
särskilda nationella medel ställs till förfogande får andra villkor för deltagande
i EG-samarbetet än sina motsvarigheter i EG-länderna.

Genom beslut med anledning av 1987 års forskningsproposition (prop.
1986/87:80) bereddes utrymme för ökningar av den statligt finansierade
forskningen för en treårsperiod, dvs. fram t.o.m. budgetåret 1989/90. Stöd
til! svenskt deltagande i EG:s FoU-program utgår inom ramen för där
anvisade medel. Bl.a. fick styrelsen för teknisk utveckling, STU, en kraftfull
ökning av resurserna inom programmet ”Ny kunskap" för projekt som utförs
inom ramen för EG:s FoU-program. Vidare har, med anledning av
regeringens proposition om Näringspolitik inför 90-talet (prop. 19867/87:74,
NU 30, rksr. 271) beslutats att Industrifonden aktivt skall arbeta med projekt
inom EUREKA-samarbetet.

Motioner

1 sina partimotioner framhåller moderata samlingspartiet och centerpartiet
angelägenheten av att Sverige kan delta i olika FoU-program som etableras
inom EG. Även i motion U523 (s) och i motion U524 (c) betonas den

UU 1987/88:24

utomordentliga vikt som det ligger i att svenska företag och forskningsinstitutioner
kan delta i forskningssamarbetet inom ramen för EG:s ramprogram.
Samtliga motionärer pekar på den stora vikt FoU har för de svenska
företagens internationella konkurrenskraft.

Såväl moderaterna som centern som motionären i U524 (c) framhåller
betydelsen av statlig finansiering av företagens och institutionernas medverkan
i FoU-projekten inom EG:s ram. Det är viktigt att likartade finansieringsregler
införs i Sverige jämfört med EG. I motion U7 (m) och i motion
U524 (c) tas som exempel upp det 50-procentiga gåvostöd (100 % för
institutioner) som EG ger deltagare i europeiska samarbetsprojekt. Moderata
samlingspartiet tar vidare upp betydelsen av att Sverige har erbjudits att
delta i SCIENCE-programmet som syftar till ökat utbyte av forskare mellan
olika medlemsländer. Moderata samlingspartiet betonar betydelsen i detta
sammanhang av att regeringen återkommer med förslag till särskild finansiering
för detta deltagande.

Utskottet

Utskottet delar den uppfattning som framförts i propositionen och i
motionerna om betydelsen för svenska företag och forskare att kunna delta i
EG:s FoU-program. Utbildningsutskottet och näringsutskottet är av samma
uppfattning. Vad gäller finansieringen av ett svenskt deltagande i FoUprogrammen
anser utskottet att även där skall svenska forskare och företag
kunna delta på jämställda villkor. NU framför i sitt yttrande att regeringen i
årets budgetproposition anfört att STU kraftigt bör öka sina insatser för att
främja svenska institutioners och företags medverkan i europeiskt forskningssamarbete.
Utskottet välkomnar detta.

Näringsutskottet tar i sitt yttrande särskilt upp frågan om finansiering av de
industristrategiska program (ESPRIT, RACE och BRITE) till vilka svenska
företag och institutioner inbjudits mmedverka på projektnivå. EG:s finansiering
utformas här som 50-procentigt gåvostöd till företag (100 % för
institutioner). Nu förutsätter i sitt yttrande att regeringen noga bevakar
finansieringsfrågan bl.a. med hänsyn till de synpunkte som framförs i
motionerna. Vad gäller finansieringen av det svenska deltagandet i
SCIENCE-programmet pågår diskussioner inom regeringen för hur finansieringen
skall genomföras. Utskottet förutsätter att frågan löses inom en
snar framtid.

Med det ovan anförda får yrkande 10 i motion U5, ifrågavarande del i
yrkande 2, yrkandena 13,14 och 16 i motion U7, motion U523 samt yrkande
4 i motion U524 anses besvarade med vad utskottet anfört.

11. Miljöpolitik och arbetsmiljö

Propositionen (s. 85-99)

Sverige har sedan år 1977 haft årliga bilaterala överläggningar med EGkommissionen
inom ramen för ett bilateralt avtal på miljöområdet. Dessa

UU 1987/88:24

överläggningar har givit tillfälle till informationsutbyte i frågor av gemensamt
intresse, t.ex. pågående regleringsarbete, innebörden av EG:s nya harmoniseringsmetod,
metoder för bedömning och reglering av farliga ämnen,
utbildnings- och forskningsfrågor samt information om förberedelser inför
möten i viktigare internationella miljöorganisationer.

EG-kommissionen har visat intresse för svenska åtgärder vad gäller t.ex.
miljöskydd inom jordbruket, regleringen av användning av kadmium,
begränsningar av svavelutsläpp samt bedömning av farliga ämnen.

Det finns möjligheter för Sverige att dra nytta av arbetet inom EG på
miljöområdet. Ett exempel på detta utgör det s.k. Seveso-direktivet om
risker för större olyckor i samband med vissa industriella verksamheter, som
antogs av EG:råd år 1982 och som inte har någon direkt motsvarighet i
Sverige. Vi kan enligt regeringen också dra lärdomar av EG:s system för
märkning resp. notifikation av nya kemikalier.

Ett möte mellan samtliga EFTA:s och EG:s miljöministrar och den
kommissionsledamot som ansvarar för miljöfrågor ägde rum under nederländskt,
danskt och svenskt ordförandeskap den 25-26 oktober 1987 i
Nordwijk i Nederländerna i syfte att förstärka miljösamarbetet i Västeuropa.
Ministrarna beslöt att etablera ett närmare samarbete. Frågor om luftburna
föroreningar, klimatförändringar, begränsning av miljörisker vid stora
industrianläggningar, marina föroreningar och åtgärder mot jordförstöring
prioriterades. Man beslutade också att förbättra informationsutbytet beträffande
sådana regleringar på miljöområdet som redan införts eller är under
övervägande.

Luxemburgdeklarationen nämner uttryckligen miljö som ett lämpligt
samarbetsområde mellan EFTA och EG. Regeringen välkomnar de överenskommelser
om starkare samarbete på miljöområdet som man enades om vid
det nyssnämnda ministermötet i Nederländerna. Genom de förstärkta
konsultationsförfarandena finns nu praktiska möjligheter att intensifiera
samarbetet. Sverige har också därigenom fått potentiellt bättre möjligheter
att påverka EG i många miljöfrågor. Det blir lättare att angripa miljöfrågorna
i ett bredare perspektiv och inte se dessa enbart som handelsfrågor.
Länderna inom Västeuropa prioriterar skilda miljöfrågor på olika sätt. 1
åtskilliga fall är Sverige berett att gå betydligt längre i åtaganden än många
andra länder. Det är emellertid angeläget enligt regeringens uppfattning att
samverkan kommer till stånd så att man så långt möjligt kan undvika
dubbelarbete och onödiga handelshinder.

På svensk sida har en genomgång inletts av de direktiv EG antagit som berör
arbetsmiljön. Det kan konstateras att direktivet om asbest inte motsvarar de
svenska kraven. De förslag till EG-direktiv som för närvarande förbereds
enligt den nya harmoniseringsmetoden innebär inte några avgörande skillnader
i skyddsstandard i förhållande till svenska bestämmelser. Läget beträffande
EG:s maskindirektiv är dock oklart. Genom sitt samarbete med
EG-kommissionen och inom det europeiska standardiseringsorganet CEN
har dock svenska myndigheter god information om vilka punkter som kan
vara kritiska t.ex. för tryckkärl, maskiner och personlig skyddsutrustning. I
dessa fall överensstämmer de svenska synpunkterna väl med uppfattningen i
vissa EG-länder.

UU 1987/88:24

Sammantaget anser regeringen att problemen med den nya harmoniseringsmetoden
inte verkar uppstå fortare och vara fler än att Sverige kan klara
av dem allt eftersom de uppstår. Utgångspunkten bör vara att svenska
tillämpningsförfattningar för produkter som berörs av den nya harmoniseringsmetoden
så långt som möjligt harmoniseras med EG-reglerna så att
onödiga handelshinder inte uppstår. Enskilda EG-länder har medgetts rätt
att tillämpa strängare arbetsmiljöregler än de direktiv som antagits enligt den
nya harmoniseringsmetoden, om detta anses nödvändigt bl.a. med hänsyn
till människors liv och hälsa. Sverige måste enligt regeringen i samarbetet
med EG också förbehålla sig rätten att utfärda de arbetsmiljöregler som
anses nödvändiga för att säkerställa medborgarens liv och hälsa. Den
nuvarande samverkan med arbetsmarknadens parter måste också kunna
bibehållas.

En samordning mellan Sverige, EFTA-länderna och EG bör enligt
regeringen i största möjliga usträckning ske inom ramen för internationella
organisationer och standardiseringsorgan, genom nordiskt samarbete, samt
bilateralt med EG inom ramen för vårt arbetsmiljöavtal. Vid sidan av de
arbetsmiljöregler som utfärdas av svenska myndigheter regleras arbetsmiljöförhållanden
också genom kollektivavtal om arbetsmiljö, företagshälsovård
etc. mellan arbetsmarknadens parter. Möjligheterna att träffa sådana
kollektivavtal kan ev. påverkas genom en ökad integration mellan Sverige
och EG.

Utskottet

I sitt yttrande konstaterar jordbruksutskottet (JoU) med tillfredsställelse att
man från svensk sida intensifierat det internationella arbetet på miljövårdsområdet.
JoU instämmer i vad som framförs i motion U6 om värdet av att
detta arbete förstärktes ytterligare. Utskottet delar även denna uppfattning.
Det är dock viktigt, vilket även framhålls i JoU:s yttrande, att vi från svensk
sida inom ramen för detta internationella samarbete bör slå vakt om de
resultat som hittills uppnåtts nationellt. I likhet med JoU anser utskottet
också att en harmonisering internationellt med EG inte får utgöra hinder mot
en fortsatt hög ambitionsnivå för vårt eget miljövårdsarbete. Utskottet vill
dock framhålla, vilket även görs i propositionen att likaväl som man från
EG:s sida visat intresse för svenska miljöskyddsåtgärder t.ex. inom jordbruket,
reglering av användning av kadmium, begränsning av svavelutsläpp
m. m., så finns det möjligheter för Sverige att dra nytta av arbetet inom EG på
miljöområdet, t.ex. vad gäller risker för olyckor i samband med vissa
industriella aktiviteter (det s.k. Seveso-direktivet). Vi kan från svensk sida
även dra lärdomar av EG:s system för märkning resp. notifikation av nya
kemikalier.

Luxemburgdeklarationen nämner uttryckligen miljö som ett lämpligt
samarbetsområde mellan EFTA och EG. Genom det förstärkta konsultationsförfarandet
finns nu enligt propositionen praktiska möjligheter att
intensifiera samarbetet. Utskottet delar den uppfattning som kommer fram i
motionerna U6 och U7 om att vi från svensk sida aktivt skall verka för att
dessa konsultationer skall intensifieras och användas till att skapa regler som
bättre skyddar Europas miljö. Det är utskottets uppfattning att det genom

UU 1987/88:24

dessa konsultationer ges en potentiell möjlighet för Sverige att påverka EG i
många miljöfrågor. Såsom påpekas i propositionen blir det också härigenom
lättare att angripa miljöfrågorna i ett bredare perspektiv och inte enbart se
dem som handelsfrågor.

Utskottet vill även betona värdet av det bilaterala avtal som Sverige sedan
1977 har med EG och inom vars ram ett viktigt informationsutbyte äger rum.
Enligt vad utskottet inhämtat har det bilaterala besöksutbytet med EGkommissionen
och vissa medlemsländer intensifierats.

Vad gäller arbetsmiljön anser centerpartiet i sin motion U5 att varje sektor
eller område måste bedömas för sig och att det därvid är av värde att det nu
etablerade samarbetet EFTA-EG ger möjligheter att påverka regelutformningen.
Centerpartiet anser att detsamma gäller det standardiseringsarbete
som bedrivs i de europeiska standardiseringsorganen CEN och CENELEC
på grundval av uppdrag från EFTA och EG. Centerpartiet anser att det är
viktigt att vi från svensk sida deltar i detta arbete och att berörda myndigheter
bereds möjligheter att delta både på nationell och europeisk nivå.

Centerpartiet anser vidare att den västeuropeiska integrationen inte bör
hindra något land att ha avvikande ambitioner och krav vad avser arbetsmiljön.

Vänsterpartiet kommunisterna konstaterar i sin motion U3 att arbetsmiljöerna
är genomgående sämre i EG än i Sverige och att den svenska strävan
till en avsevärd förbättring av de industriella arbetsmiljöerna skulle enligt
(vpk) vid en harmonisering komma i direkt konflikt med EG-ländernas krav
och interna politik.

Utskottet får i denna fråga ansluta sig till socialutskottets (SoU) yttrande
vari anförs följande:

SoU delar regeringens bedömning om vikten av internationell samverkan
på arbetsmiljöområdet. Denna samverkan får, som anförs i propositionen,
inte rubba den höga ambitionsnivån i fråga om en god arbetsmiljö.
”Onödiga” handelshinder som orsakas av en specifik svensk organisation av
arbetet på området bör emellertid undvikas. SoU vill vidare framhålla det
angelägna i att berörda myndigheter och arbetsmarknadens parter bereds
möjlighet att på ett tidigt stadium följa eller delta i standardiserings- och
föreskriftsarbete.

I sammanhanget kan även erinras om att Sverige redan enligt gällande
avtal med GATT och EFTA samt frihandelsavtal med EG har att överväga
om tekniska föreskrifter som innebär handelshinder är nödvändiga för att
skydda liv och hälsa (jfr SoU 1985/86:12 och 1986/87:14).

Härmed får yrkande 7 i motion U5 och yrkande 6 i motion U6 anses
besvarade.

12. Ekonomiskt och monetärt samarbete

Propositionen (s. 100-110)

Ekonomisk politik

UU 1987/88:24

Sverige eftersträvar enligt regeringen en hög ambitionsnivå för internationellt
ekonomisk-politiskt samarbete och verkar aktivt för en bättre samord -

ning och adekvat inriktning av den ekonomiska politiken. Tyngdpunkten för
detta engagemang ligger i OECD och i IMF. De senaste årens arbete inom
ramen för dessa organisationer på att stärka den multilaterala övervakningen
av medlemsländernas ekonomiska politik och utveckling har därvid tillmätts
särskild betydelse.

Som medlem i EFTA deltar Sverige aktivt i diskussioner i organisationens
ekonomiska kommitté. Sedan år 1977 har Sverige också årligen informella
diskussioner med EG-kommissionen rörande ekonomiska frågor. I dessa
samtal, som främst rör kort- och medelfristiga konjunkturutsikter och
valutafrågor, deltar finansdepartementet och riksbanken.

Vad gäller mer formellt samarbete har detta främst tagit sig uttryck i det
tidigare svenska deltagandet i det s.k. ormsamarbetet. Sverige deltog i detta
samarbete, som fungerade på i princip samma sätt som det nuvarande
valutakurssamarbetet inom EMS, under tiden 1973-1977. Förutom de
ursprungliga sex EG-länderna deltog också bl.a. Danmark och Norge. Sedan
kurssamarbetet inom ramen för EMS startade år 1979 har man där diskuterat
möjligheten att låta länder utanför EG delta i samarbetet, men hittills har
detta inte aktualiserats.

Den svenska växelkurspolitiken, där kronans kurs knyts till ett genomsnitt
av omvärldens valutakurser, den s.k. korgen, fungerar enligt regeringen bra.
Det har också ansetts viktigt för vår trovärdighet att ändringarna ej företas i
korgens konstruktion. Den kurspolitik som förs gör att Sverige i betydligt
mindre utsträckning påverkas av de stora kast som sker i kurserna mellan de
stora internationella valutorna. Svenska kronan påverkas heller inte av de
periodvis återkommande spekulationerna om kursjusteringar inom EMS.
Av dessa olika skäl har regeringen valt att inte söka någon form för
anknytning till EMS.

Sverige deltar emellertid i det löpande informationsutbyte om utvecklingen
på valutamarknaden som hålls mellan centralbankerna i EMS-länderna i
vilket även centralbanker i ett antal andra industriländer medverkar. Vidare
deltar riksbanken i de möten som hålls mellan centralbankerna inom ramen
för G 10 i anslutning till månadsmötena i Bank of International Settlements
(BIS).

Kapitalrörelser

Den svenska valutaregleringen har i princip varit begränsad till kapitaltransaktioner
i form av portföljinvesteringar. De senare kan sägas utgöra alla
former av kapitaltransaktioner som inte resulterar i direktinvesteringar eller
är knutna till utrikeshandeln. Bland portföljinvesteringar intar handeln med
värdepapper en central plats liksom olika korta placeringar.

Den pågående liberalisering av valutaregleringen som riksdagen år 1986
ställt sig bakom tar sikte på att avveckla de delar av regleringen vilka inte är
av central betydelse för penning- och valutapolitiken. Till den hårda kärna
som undantas från avvecklingen hör placeringar i räntebärande papper och
bankdepositioner. Dessa utgör kanaler för korta kapitalrörelser som styrs av
räntenivåer och valutaförväntningar.

Det första större steget i denna process togs sommaren 1986 då kravet på
att direkta investeringar skulle refinansieras utomlands avskaffades. Den

UU 1987/88:24

nyligen beslutade ökningen i valutainlänningars möjligheter att förvärva
utländska aktier är början av ett andra steg i liberaliseringen, som siktar till
att avskaffa alla restriktioner på förvärv av utländska aktier.

Ett tredje steg i liberaliseringsprocessen har också påbörjats genom att
fastighetsinvesteringar nu tillåts enligt samma kriterier som direkta investeringar.
En liberalisering av fastighetsinvesteringarna innebär att man i det
internationella varu- och tjänsteutbytet bättre kan utnyttja svenska byggnads-
och fastighetsföretags kunnande.

Enligt regeringen förbättrar en långsiktigt stark yttre och inre balans och
förtroende för den ekonomiska politiken förutsättningarna för att man fullt
ut skall tillgodogöra sig de positiva effekterna av den pågående liberaliseringen
av valutaregleringen. Det är nödvändigt att den förbättring som under
senare år ägt rum i budget- och bytesbalanserna åtföljs av en reduktion av
pris- och löneökningarna. Om ökande obalanser på nytt skulle uppstå, får en
uppbromsning i liberaliseringsprocessen dock inte ses som ett rimligt svar. I
stället bör andra åtgärder sättas in, anser regeringen.

Det fortsatta liberaliseringsarbetet kommer enligt regeringen att drivas
med sikte på att så långt som möjligt delta i det västeuropeiska samarbetet för
liberalisering av kapitalrörelser.

Finansiella tjänster

Enligt regeringen har det under senare år skett en utveckling mot ökad
internationell konkurrens inom den finansiella tjänstesektorn. År 1985
öppnades möjlighet för utländska banker att etablera sig i Sverige genom
dotterbanker. Samma år fick också utländska försäkringsbolag större
möjligheter att driva verksamhet här genom att den tidigare gällande
behovsprincipen då upphörde att gälla. Fr.o.m. år 1987 medges vidare
svenska bankaktiebolag att etablera filial i utlandet.

Ett utländskt försäkringsbolag kan i dag driva verksamhet i Sverige -genom en generalagent eller genom ett svenskt dotterbolag - under i princip
samma förutsättningar som ett svenskt försäkringsbolag. Svenska rättssubjekt
har möjlighet att teckna försäkring - bortsett från trafikförsäkring - hos
utländska försäkringsföretag oavsett om dessa har koncession i Sverige.
Försäkringsverksamhetskommittén har i betänkanden, som framlagts under
år 1987 (SOU 86:55 och 87:58), bl.a. lämnat förslag rörande utländska
aktieförvärv i svenska försäkringsbolag samt om försäkringsmäklares rätt att
- såvitt avser svenska försäkringstagares i Sverige lokaliserade risker -upphandla direktförsäkring hos försäkringsgivare utan svensk koncession.

Flera frågor befinner sig ännu på utredningsstadiet. En sådan fråga är om
utländska banker skall få etablera sig i Sverige genom att öppna filial här.
Kreditmarknadskommittén (Fi 1983:06) kommer att ta upp frågan om
utländska aktieförvärv i banker, finansbolag och fondkommissionsbolag
samt frågan om etableringar i utlandet av andra finansinstitut än banker.

Även vad avser värdepappersmarknaderna, har det under de senaste åren
skett betydande förändringar. Lagstiftningen har således ändrats flera
gånger under 1980-talet för att anpassa den till de stora förändringar som
skett på värdepappersmarknaden. Ny lagstifting har också införts, t.ex.
regler för insiderhandel med aktier. Dessa regler är redan föremål för

UU 1987/88:24

översyn inom värdepappersmarknadskommittén (Fi 1987:03), som också
överväger frågor som bl.a. rör regler och tillsyn på värdepappersmarknaden,
reglerna för fondbörsverksamhet och fondkommissionärernas verksamhet.

Enligt regeringen har Sverige i flera fall spelat en aktiv roll i det omfattande
internationella samarbetet när det gäller finansiella tjänster. Eftersom
handeln med sådana tjänster är mycket lättrörlig är det viktigt att få till stånd
så långt möjligt enhetliga regler för handeln. Genom internationellt samarbete
mellan övervakningsmyndigheter i olika länder ökar vidare möjligheterna
att stävja olika former av missbruk inom tjänstehandelssektorn. Exempel
härpå är otillåten insiderhandel med aktier o.d.

När det gäller det västeuropeiska samarbetet går det enligt regeringen inte
att hävda generellt, utan ytterligare jämförande undersökningar, att den
svenska lagstiftningen har andra syften eller innebär starkare restriktioner
för den finansiella sektorn än EG:s regelverk. Sverige har enligt regeringen
ett starkt intresse av att så långt det är möjligt delta i det västeuropeiska
samarbetet för att möjliggöra en enhetlig marknad för finansiella tjänster.
Det är därvid en svensk önskan att det informationsutbyte som redan inletts
mellan EG och EFTA skall leda till att konkreta samarbetsmöjligheter
identifieras.

Det utredningsarbete som pågår i Sverige utgör enligt regeringens
uppfattning såväl ett hinder som en fördel i detta sammanhang. Det utgör ett
hinder i så måtto att man i avvaktan på resultatet därav kan ha svårt att ta
ställning till vissa centrala frågor i samarbetet. Samtidigt kan det pågående
utredningsarbetet också vara en fördel eftersom det möjliggör att på ett tidigt
stadium belysa olika aspekter av ett utvidgat samarbete och att lägga fram
förslag som underlättar sådant samarbete.

Skattefrågor

Den svenska mervärdeskatten bygger i huvudsak på samma principer som de
europeiska mervärdeskatterna. Vissa skillnader finns vad gäller det beskattningsbara
området, bl.a. vad gäller beskattningen av energi och vissa
tjänster. Skattenivån är också jämförelsevis hög. De svenska punktskatterna
skiljer sig både vad gäller nivåer och strukturer ofta kraftigt från vad som nu
gäller inom olika EG-länder. Även beträffande resandebestämmelserna och
vägtrafikskatten finns väsentliga skillnader mellan Sverige och EG.

För att förverkliga den gemensamma marknaden inom EG krävs en
långtgående harmonisering av framför allt den indirekta beskattningen. Om
Sveriges gränser mot EG skall öppnas på samma sätt, krävs även för svensk
del en anpassning av både skattestruktur och skattenivåer. Det skulle
exempelvis innebära behov av sänkningar av mervärdeskatten och flera
punktskatter. En sådan anpassning till EG skulle enligt regeringen självfallet
få omfattande ekonomiska återverkningar och kunna strida t.ex. mot svensk
alkoholpolitik. Utan en sådan anpassning torde det dock inte vara möjligt att
helt avskaffa gränshindren mot EG vad gäller varor, tjänster etc.

Sedan närmare två år pågår en genomgripande översyn av företagsbeskattningen
inom ramen för utredningen (Fi 1986:06) om reformerad företagsbeskattning.
En viktig del i detta arbete är att följa utvecklingen på företagsskatteområdet
inom och utom Europa. Vid utformningen av ett framtida

UU 1987/88:24

företagsskattesystem måste enligt regeringen naturligtvis hänsyn tas till
förhållandena i våra konkurrentländer. De internationella skattefrågor som
aktualiseras vid transaktioner över gränserna kan i stor utsträckning hanteras
med hjälp av dubbelbeskattningsavtalen.

Utskottet

Det närmare samarbete med EG som regeringen föreslår omfattar i hög grad
även det ekonomiska området. En ökad rörlighet för människor, kapital,
varor och tjänster kräver uppenbarligen en samordning av de regler som styr
det ekonomiska livet. Regeringen är som framgår av propositionen inställd
på att pröva vilka möjligheter det finns att minska skillnaderna mellan EG:s
regler och Sveriges även på kapitalmarknadens och skattepolitikens område.
Detta är emellertid fråga om en lång process.

Finansutskottet behandlar i sitt yttrande över propositionen och motionerna
fyra områden, nämligen ekonomiskt-politiskt samarbete, kapitalrörelser,
valutasamarbete och finansiella tjänster.

I fråga om ekonomiskt samarbete föreslås i motion U5 (c) att den svenska
regeringen bör initiera ett gemensamt västeuropeiskt forum för ekonomiskt
samarbete. Som skäl anförs bl.a. att de små europeiska länderna bättre skulle
kunna göra sig gällande i en sammanslutning som inte domineras av USA och
Japan, såsom fallet är i OECD.

Finansutskottet ställer sig tveksamt till förslaget, bl.a. med motiveringen
att det inte är en nackdel om också de ekonomiska stormakterna deltar i
samrådet och att inrättande av ett västeuropeiskt organ skulle kunna leda till
dubbelarbete.

Utskottet delar denna uppfattning. Det kan därutöver tilläggas att ett
samråd i ekonomiska frågor mellan de västeuropeiska länderna på längre sikt
skulle kunna bli en följd av det närmare samarbete mellan EG och
EFTA-länderna som vi hoppas skall komma till stånd.

Med det anförda får yrkande 13 i motion U5 (c) anses besvarat.

Såväl i motion U6 (fp) som i motion U7 (m) föreslås att den svenska
valutaregleringen skall avskaffas.

Som framgår av finansutskottets yttrande på denna punkt har valutaregleringen
gradvis liberaliserts under senare år. En fortsatt liberalisering bör
drivas med sikte på att så långt möjligt delta i det västeuropeiska samarbetet
för liberalisering av kapitalrörelser. Finansutskottet är emellertid inte berett
att förorda att valutaregleringen helt avvecklas. Utskottet delar denna
uppfattning och avstyrker därför yrkande 12 i motion U7 och ifrågavarande
del av yrkande 5 i motion U6 (fp).

En ökad handel med finansiella tjänster av olika slag och etablering av
banker och försäkringsbolag förutsätter en fortsatt liberalisering av valutaregleringen.
I motion U6 heter det bl.a. att Sverige bör erbjuda en öppen
bank- och försäkringsmarknad i förhållande till EG.

Finansutskottet har inga erinringar mot de allmänna synpunkter som
framförs i motionerna men erinrar om att området finansiella tjänster är
berört av flera pågående utredningar.

Utrikesutskottet delar de synpunker som framförs i finansutskottets
yttrande. Som framhålls i propositionen har Sverige ett starkt intresse av att

UU 1987/88:24

så långt det är möjligt delta i det västeuropeiska samarbetet även på
marknaden för finansiella tjänster. Fortsatta utredningar och kontaker med
EG får avgöra den närmare utformningen av samarbetsmöjligheterna på
detta område.

Återstående del av yrkande 5 i motion U6 (fp) samt yrkande 12 i motion
U5 (c) får härmed anses besvarade.

Det föreslås i motion U7 (m) att Sverige skall anknyta till valutasamarbetet
inom EG, European Monetary System (EMS).

Som framgår av finansutskottets yttrande och av propositionen deltar inga
utanförstående länder i EMS. Inte heller alla EG-medlemmar deltar i detta
samarbete.

Syftet med EMS är dels att skapa en fast växelkurs för de enskilda
medlemsländernas valutor, dels att skapa ett område i vilket de olika
ländernas valutor är stabila i förhållande till varandra. EMS-valutorna är
fastlagda i förhållande till varandra inom ett visst intervall. Storbritannien,
Grekland, Spanien och Portugal deltar inte. Valutasamarbete av detta slag är
i sin tur en förutsättning för fortsatta steg mot en europeisk valutaunion.

Sverige har för sin del valt att knyta kronkursen till en korg av ett antal
valutor. Därigenom uppnås en förhållandevis fast växelkurs i förhållande till
genomsnittet av dessa valutor, vilket motsvarar det första syftet med EMS.
EG-valutorna svarar för den övervägande delen av den svenska valutakorgens
vikt.

Utskottet delar finansutskottets bedömning att det nu inte är aktuellt att
söka inträde i EMS. Därmed avstyrks yrkande 11 i motion U7 (m).

Även på skatteområdet är Sverige inställt på att vidta sådana åtgärder att
en nära anknytning till den inre marknaden blir möjlig. Som framgår av
skatteutskottets yttrande pågår utredningar om företagsbeskattningen och
om den indirekta beskattningen som bl.a. har syftet att studera EG:s regler.
Det är ännu för tidigt att ange närmare vilka förändringar av skattestrukturer
och skattenivåer som kan bli erforderliga för att uppnå det samarbete vi
önskar.

I motionerna berörs skattefrågorna endast i två konkreta avseenden. Det
gäller kilometerskatten (yrkande 14 i motion U5 (c)) och den svenska
beskattningen på alkohol (motion U2). I den senare motionen föreslås att
området alkohol och tobak av sociala och medicinska skäl undantas från
integrationsarbetet.

Utskottet instämmer i social- och skatteutskottens synpunkt att de sociala
och hälsomässiga strävanden som vägleder den svenska skattepolitiken på
alkoholens och tobakens område inte bör försvagas genom ett samarbete
med EG. Enligt utskottets mening bör det vara möjligt att få förståelse för
dessa synpunkter i kommande kontakter med EG, där det också finns en
opinion som alltmer uppmärksammar tobaksrökningens och alkoholbrukets
skadliga verkningar. Utskottet kan emellertid inte förorda att alkohol- och
tobaksbeskattningen redan i utgångsläget undantas från integrationsarbetet.

Motion U2 får därmed anses besvarad.

Utskottet behandlar i detta sammanhang också motion So404 vari föreslås
att Sverige skall samarbeta med EG-länderna kring en gemensam strategi för

UU 1987/88:24

att begränsa tobaksskadorna och bekämpa cancer.

Som framgår av socialutskottets yttrande bedrivs det inom EG ett relativt
omfattande arbete som syftar till att begränsa tobakskonsumtionen. EGkommissionen
har också framlagt ett handlingsprogram mot cancer. Utrikesutskottet
ser för sin del inget hinder mot att Sverige på olika sätt deltar i
detta samarbete, i enlighet med intentionerna i motion So409. Yrkande 1 i
motion So409 får därmed anses besvarat.

Utskottet ansluter sig även till skatteutskottets synpunkter vad beträffar
kilometerskatten och erinrar om att den framtida utformningen av vägtrafikbeskattningen
i Europa ännu inte är avgjord. Också detta område bör således
kunna bli föremål för fortsatta kontakter mellan EG och Sverige. Därmed får
yrkande 14 i motion U5 (c) anses besvarat.

13. Personers rörlighet. Utbildnings- och
ungdomsfrågor

Propositionen (s. 111-113)

EG:s satsningar på ökad akademisk rörlighet mellan medlemsländerna
(ERASMUS) kan enligt regeringen få konsekvenser för Sverige. Svenska
universitet och högskolor kan få svårigheter att öka utbytet med EGländerna
om dessa prioriterar det interna utbytet. Sverige är därför angeläget
om samarbete med EG inom detta område.

Aktiviteterna inom COMETT-programmet gör att företag i EG-länderna
kan bli mindre intresserade att ställa platser till förfogande för sådana
studerande som inte har stipendier från EG. Utbytet av praktikplatser
mellan EG-länderna och övriga Europa kan däreigenom minska, vilket
givetvis skulle innebära nackdelar för svenska studerande. Även inom detta
område har EFTA-länderna anmält sitt intresse för ett samarbete med EG.

Det är enligt regeringen angeläget att Sverige noga följer det arbete som
bedrivs inom EG för att få till stånd önsesidiga erkännanden av examina. Av
särskilt intresse är de kriterier som EG beslutar sig för att använda vid
värderingen av olika länders högre utbildning.

Svenska myndigheter överväger för närvarande vilka konsekvenser EGkommissionens
förslag till ungdomsutbytesprogram kan få för svensk del och
för europeiskt ungdomsutbyte i övrigt. En viktig utgångspunkt för dessa
överväganden är att bevara ungdomsorganisationernas medinflytande i det
internationella samarbetet.

Motioner

I moderata samlingspartiets motion U7, i folkpartiets motion U6 och i
motion U524 betonas vikten av att svenska ungdomar kan delta i det
utvidgade ungdoms- och studerandeutbytet inom EG. Den svenska politiken
borde vara mer aktiv på detta område, anser motionärerna. Okade
utlandskontakter är väsentliga för att vidmakthålla utbildningskvaliteten vid
svenska universitet, anser moderaterna. Uppläggningen måste enligt m vara
att den högre utbildningen i Sverige grundas på ett europeiskt synsätt i
framtiden.

UU 1987/88:24

Folkpartiet understryker i sin motion att ett av syftena med den västeuropeiska
integrationen är att stärka den europeiska gemenskapskänslan inte
minst bland ungdomen. Det är väsentligt för Sverige att inte hamna helt
utanför det europeiska samarbetet vad gäller vidgat student- och praktikantutbyte
i Europa. Detsamma gäller ömsesidigt erkännande av examina.

Folkpartiet anser i U6 att samordningen med EFTA avseende studentoch
praktikantutbytet är väsentligt men att denna inte bör hindra kompletterande
svenska åtgärder i syfte att redan nu ge ett stort antal svenska studenter
ekonomiska möjligheter att förlägga en del av sina studier till ett EG-land.

Moderata samlingspartiet anser att regeringen bör tillse att tillgängliga
medel för regeringens medverkan i ERASMUS kan realiseras under
kommande budgetår. Även m betonar arbetet med att fastställa gemensamma
examenskrav.

Centerpartiet anser i motion 5 att samarbetet såväl på detta område som
avseende svenskt deltagande i ERASMUS och COMETT bör omfatta alla
EFTA- och EG-länder.

I motion Ub806 (m) framförs att det är angeläget att få till stånd en
anslutning av EFTA-länderna till EG-ländernas forskning och utbildningsprogram.
Den svenska regeringen bör enligt m utarbeta en strategi och verka
för ett fullvärdigt svenskt deltagande i EG:s samarbetsprogram. I motion
N150 betonas behovet av att den vetenskapliga kompetensen avseende EG
förstärks vid de svenska högskolorna samt att forskningsråden initierar en
sådan kompetensuppbyggnad.

Utskottet

Det är enligt utskottets uppfattning ytterst viktigt att svenska ungdomar blir
delaktiga av EG:s utbytesprogram ERASMUS och COMETT. Utskottet
delar den oro som framförs i propositionen, i motionerna samt i yttrandet
från utbildningsutskottet om att svenska ungdomar riskerar att inte få samma
förutsättningar som studenter i EG-länderna att under sina studier knyta
kontakter med studenter, lärare och forskare i andra länder.

Det är därför angeläget att EFTA-länderna får möjlighet att på ett
fullvärdigt sätt anslutas till EG:s samarbetsprogram på detta område.
Utskottet välkomnar den möjlighet för EFTA-länderna att få medverka i
COMETT som synes öppnas. Det är utskottets förhoppning att samma
möjlighet skall kunna förverkligas vad gäller ERASMUS och att regeringen
till dess fortsätter ett aktivt förberedelsearbete såväl inom ramen för
EFTA-EG som bilateralt. Häri ingår enligt utskottets uppfattning även
åtgärder för att göra studier i vår land lockande för studenter från
EG-länderna.

En utgångspunkt härvidlag kan vara bl.a. de diskussioner som för
närvarande pågår inom Europarådet beträffande utbyte av studerande,
lärare och forskare samt det arbete som Europarådet är engagerat i för att
öka kontakterna mellan ungdomar i olika länder. Utbildningsutskottet
(UbU) tar upp detta i sitt yttrande. UbU nämner vidare den handlingsplan
som utarbetats av Nordiska rådets ministerråd, vari ingår ett förslag om ett
nordiskt utbytesprogram för lärare och studerande (NORDPLUS).

UU 1987/88:24

4 Riksdagen 1987/88. 9sami. Nr 24

Utskottet ansluter sig till vad som anförs i motionerna U6 (fp) och U7 (m)
om värdet att få till stånd ömsesidigt erkännande av examina i Sverige och i
EG-länderna. Det ligger som framförs i U6 ett stort allmänkulturellt värde i
att möjligheten står öppen för svenskar att arbeta i andra länder och
därigenom skaffa sig erfarenheter och kontakter.

Vi bör därför från svensk sida enligt utskottets uppfattning på samma sätt
som sker inom EG sträva efter ett system för ömsesidigt erkännande av
examina.

Utskottet delar regeringens uppfattning att det är angeläget att Sverige
noga följer arbetet på detta område. Av särskilt intresse är här kriterier för
värderingen av den högre utbildningen vilket även påpekas i propositionen
och i motion U7. Likaså är det betydelsefullt att uppläggningen av den högre
utbildningen grundas på ett europeiskt synsätt.

Sverige har en stor värdegemenskap med länderna i Västeuropa. Utskottet
betonar frågans vikt och utgår från att regeringen fortsätter arbetet på ett
svenskt deltagande i EG:s kultur och utbildningspolitiska samarbete.

I detta sammanhang får utskottet vad avser yrkandet i motion N150 om
kompetensuppbyggnad i EG-kunskap vid de svenska högskolorna anföra
följande: Utskottet delar vad som framförs i motionen om behoven för
svenska företag att tillägna sig kunskap för att kunna dra nytta av och anpassa
sig till den inre marknaden. Enligt vad som framgår av propositionen och
näringsutskottets yttrande pågår inom regeringskansliet arbete på att öka
och förbättra informationen runt EG och Europafrågorna. Regeringen
kommer enligt vad som framförs i propositionen bl.a. att initiera en bred
informationsverksamhet om det västeuropeiska integrationsarbetet.

Genom att skapa ett råd för Europafrågor till vilket har inbjudits
representanter för näringslivet och löntagarorganisationerna är det vad
utskottet förstår, också regeringens avsikt att ge tillfälle till informationsutbyte
och konsultationer om utformningen av den framtida Europapolitiken.

Vad gäller kompetensuppbyggnaden vid universiteten och högskolorna är
det utskottets uppfattning att det vore värdefullt om dessa själva tar
erforderliga initiativ för att anpassa sin kompetensuppbyggnad till de krav
som den ökade internationaliseringen ställer.

Härmed får yrkande 6 i motion N150 anses besvarat.

Vad gäller yrkandet i motion U6 (fp) om att underlätta utbytet mellan
europeiska och svenska ungdomar där folkpartiet särskilt tar upp lågpristurism
som är speciellt inriktad på ungdomar anför kulturutskottet i sitt
yttrande att vissa konkreta åtgärder härvidlag vidtagits på europeisk bas.

Enligt kulturutskottet (KrU) lanserade den franska regeringen år 1985 ett
s.k. ungdomskort som berättigar till rabatter på bl.a. resor, kultur-,
idrotts- och fritidsaktiviteter. Vid 1985 års europeiska ungdomsministerkonferens
antogs en rekommendation om att Europarådet skulle låta undersöka
möjligheterna att införa ett europeiskt ungdomskort. Frågan kommer enligt
vad KrU inhämtat att tas upp under våren 1988 dels vid en av den franska
regeringen arrangerad konferens, dels vid en ungdomsministerkonferens i
Europarådets regi. Inför dessa konferenser pågår enligt vad KrU inhämtat
inom regeringskansliet ett beredningsarbete i samråd med bl.a. svenska
ungdomsorganisationer och berörda organ på turistområdet.

UU 1987/88:24

Utskottet ansluter sig till KrU:s yttrande men vill därtill understryka
betydelsen av att arbetet för en ökad rörlighet för människor i Europa i
särskilt hög grad har ungdomarna i åtanke. I propositionens inledning
konstaterar regeringen att vi har våra kulturella och historiska rötter i
Europa. Regeringen konstaterar också att utvecklingen i vår europeiska
omvärld också är av stor betydelse när vi skall utforma dagens och
morgondagens politik. I detta spelar de som i dag är ungdomar en avgörande
roll. Det är även genom dem som det vidare överbryggade Europa skall
kunna skapas som är ett av målen för svensk Europapolitik.

Med det ovan anförda får yrkandena 11 i motion U5 (c), yrkandena 1 och 2
i motion U6 (fp), yrkande 17 i motion U7 (m), yrkande 3 i motion U524, samt
yrkande 30 i motion Ub806.

14. Arbetsmarknadspolitiska frågeställningar

Propositionen (s. 113—117)

Den sysselsättningspolitiska målsättningen enligt Romfördraget har uttryckts
så, att varje medlemsstat skall föra en ekonomisk politik som
säkerställer en hög sysselsättning. Målet för den svenska sysselsättningspolitiken
är mer långtgående, och i fråga om praktisk politik för att uppnå målen
är skillnaderna högst betydande. Den svenska arbetsmarknadspolitikens
instrument är inte unika i Västeuropa. Omfattningen av insatserna är
däremot utan jämförelse. Romfördraget innehåller inga föreskrifter som
hindrar att arbetsmarknadspolitiska åtgärder och särskilt riktade insatser
används.

I Sverige är invandringen från icke-nordiska länder reglerad, bl.a. på
grund av risken för att en fri invandring skulle försvåra möjligheterna att
fullfölja målen för arbetsmarknadspolitiken och den ekonomiska politiken
över huvud taget. En oreglerad invandring skulle dessutom försvåra
möjligheterna att bereda sysselsättning åt de grupper på den svenska
arbetsmarknaden som har störst svårigheter att finna arbete. Det rör sig
särskilt om äldre, kvinnor, handikappade samt flyktingar och tidigare
invandrade personer. Vidare befaras att en fri invandring skulle omöjliggöra
ambitionen att tillförsäkra den invandrade arbetskraften samma anställningsförhållanden
och levnadsstandard i övrigt som den inhemska arbetskraften.

Ett antagande av EG:s regler för arbetskraftens fria rörlighet skulle enligt
regeringen medföra att Sverige inte längre har möjlighet att reglera
invandringen av medborgare från de länder som är medlemmar i EG.
Medborgare i EG skulle i princip få samma rätt att resa till Sverige och här
söka arbete som medborgare i de nordiska länderna nu har.

Från svensk synpunkt är det enligt regeringen mycket väsentligt att den fria
nordiska arbetsmarknaden kan bestå även efter en eventuell anslutning till
den europeiska arbetsmarknaden. Önskemålet om att bevara den fria
nordiska arbetsmarknaden delas av de övriga nordiska länderna.

Att inordna den svenska socialförsäkringslagstiftningen i EG:s regelsystem
skulle kräva betydande förändringar av den svenska lagstiftningen, i
första hand vad avser folkpensioner. EG:s regelsystem tillåter nämligen inte
någon positiv särbehandling av ett lands egna medborgare på socialförsäk -

UU 1987/88:24

ringsområdet och kräver i princip att pensioner skall utgå på samma villkor
var inom EG förmånstagaren än är bosatt.

Sverige har hittills löst samordningsproblemen på socialförsäkringsområdet
genom särskilda bilaterala konventioner, vilka i stor utsträckning är
inspirerade av Gemenskapens regelsystem, men likväl på flera områden
innehåller betydande avvikelser från detta.

Enligt regeringen skulle en anslutning till EG:s nuvarande regler om
arbetskraftens fria rörlighet under normala förhållanden sannolikt knappast
innebära någon risk för arbetskraftsomflyttningar i sådan omfattning att
svårigheter skulle uppstå på den svenska arbetsmarknaden. Det gäller såväl
invandring till som utvandring från Sverige. Om allvarligare risker uppstår
för sysselsättning eller levandsstandard i en medlemsstat finns enligt
regeringen vissa möjligheter att begränsa den fria invandringen från andra
EG-länder genom att information lämnas via de offentliga arbetsförmedlingarna
om arbetsmarknadssituationen i det berörda landet.

Utvecklingen inom EG:s arbetsmarknad bekräftar tidigare erfarenheter,
anser regeringen. Trögheten i arbetskraftens rörlighet är stor. Det gäller
redan inom ett land men i ännu högre grad mellan länder, där språksvårigheter,
skillnader i utbildning etc, tillstöter. Oftast räcker inte ens kraftiga
löneskillnader eller mycket stora skillnader i arbetslöshet för att stimulera till
flyttning. I detta sammanhang är det av vikt att berörda svenska myndigheter
och organisationer nära följer det harmoniseringsarbete som sker inom EG
vad avser behörighets- och legitimationskrav för vissa yrkesgrupper, exempelvis
inom hälso- och sjukvårdsområdet.

I det här sammanhanget bör man enligt regeringen hålla i minnet att den
samstämmiga erfarenheten från de fem nordiska länderna är att, vid sidan av
historiska och språkliga rötter, ingenting har haft så stor betydelse för
samhörigheten i Norden som möjligheterna att fritt flytta och ta arbete.
Regeringen anser att Sverige därför bör, sedan vissa ytterligare frågor
belysts, vara öppen för att pröva om denna möjlighet kan vidgas också i ett
bredare västeuropeiskt perspektiv.

Motioner

I sin motion U5 konstaterar centerpartiet att det inom EG återspeglas samma
grundmönster som i Norden vad gäller att koppla sociala trygghetsåtgärder
til! den gemensamma arbetsmarknaden. Centerpartiet drar slutsatsen att det
finns förutsättningar för samarbete mellan Norden och EG. Centerpartiet
delar därvidlag propositionens positiva syn men konstaterar att spörsmålen
inte är tillräckligt klarlagda för ett ställningstagande. Angelägenheten av att
Danmark blir kvar inom den nordiska passfrihetens ram understryks.

Centerpartiet anser vidare att en parlamentarisk utredning bör tillsättas
för att kartlägga och bereda frågor som terrorism och narkotikasmuggling,
invandring och flyktingpolitik samt en gemensam arbetsmarknads funktion
och effekter under onormala förhållanden m.m.

Folkpartiet konstaterar i sin motion U6 att Sverige löper en uppenbar risk
att i betydande grad hamna utanför EG-samarbetet på tjänsternas område.
Folkpartiet anser att propositionen inte ger någon samlad bedömning av hur

UU 1987/88:24

Sverige skall agera på detta område och framhåller det synnerligen angelägna
i att Sveriges EG-samarbete på bred front utvecklas till att också innefatta
tjänsterna. Moderata samlingspartiet anser i sin motion U7 att Sverige måste
sträva efter att svenska medborgare kan erhålla samma rättigheter och
skyldigheter som gäller för medborgare från EG-länder när de vistas i andra
EG-länder. Detta bör i första hand göras genom att den gemensamma
nordiska arbetsmarknaden ansluts till EG:s gemensamma arbetsmarknad.

Centerpartiet tar i sin motion även upp frågan om hindren mot s.k.
nyckelpersoner, dvs. personer med ledande ställning eller med specialistkompetens
vid utförande av leveranser i form av entreprenader, installationer
eller inbegripna service och reparationstjänster. Det är angeläget att
problem i dessa avseenden löses med förtur och att frågan tas upp från svensk
sida med sikte på en bred ömsesidig lösning, anser centern.

Utskottet

I sitt yttrande konstaterar arbetsmarknadsutskottet (AU) att sysselsättningsfrågorna
ägnas betydande uppmärksamhet inom EG. EG-rådet har bl.a.
fastslagit att uppgiften för arbetsmarknadspolitiken är att bidra till att öka
sysselsättningen och att reducera arbetslösheten. En bättre integration av
arbetsmarknadspolitik och ekonomisk politik har ansetts vara särskilt viktig.
För att ge parterna möjlighet att aktivt påverka utformningen av sysselsättningspolitiken
har en kommitté med rådgivande ställning knutits direkt till
Rådet.

I Romfördraget anges den sysselsättningsmässiga målsättningen vara att
varje medlemsstat skall införa en ekonomisk politik som säkerställer en hög
sysselsättning, anför AU. Målet för den svenska sysselsättningspolitiken är,
som också framhålls i propositionen, mer långtgående. Här utgör målet
arbete åt alla en grundsten i den ekonomiska politiken. De arbetsmarknadspolitiska
insatserna har också hittills haft en större omfattning än i
Västeuropa i övrigt. Romfördraget innehåller emellertid inga föreskrifter
som hindrar att arbetsmarknadspolitiska åtgärder och särskilt riktade
insatser görs. Ett stort antal initiativ prövas, inte minst för att komma till rätta
med ungdoms- resp. långtidsarbetslösheten.

Arbetsmarknadsutskottet tar i sitt yttrande upp de olika känsliga överväganden
som hänger samman med en svensk anslutning till den europeiska
arbetsmarknaden. Häri ingår de skäl som ligger till grund för den reglering av
invandringen till Sverige från icke-nordiska länder som finns i dag. Samma
aspekter framförs i propositionen. I propositionen och i AU:s yttrande
konstateras att ett antagande av EG:s regler för arbetskraftens fria rörlighet
skulle medföra att Sverige inte längre hade möjlighet att reglera invandringen
av medborgare från de länder som är medlemmar i EG. Medborgare i EG
skulle i princip få samma rätt att resa till Sverige och här söka arbete som
medborgare i de nordiska länderna nu har.

Samtidigt konstateras i propositionen och i AU:s yttrande att trögheten i
arbetskraftens rörlighet också inom EG:s arbetsmarknad är stor. Trögheten
gäller i synnerhet mellan länder, där t.ex. språksvårigheter och skillnader i
utbildningen tillstöter. En anslutning till EG:s nuvarande regler om arbets -

UU 1987/88:24

kraftens fria rörlighet skulle därför enligt AU under normala förhållanden
sannolikt knappast innebära någon risk för arbetskraftsinflyttningar i sådan
omfattning att svårigheter skulle uppstå på den svenska arbetsmarknaden.

Utskottet delar denna uppfattning. Samma slutsats och i ännu mer
bestämd form drogs vid det öppna förhör som utskottet hade den 1 mars
rörande Sverige och den europeiska integrationen med bl.a. representanter
för de olika arbetsmarknadsorganisationerna: Här sades att en anslutning till
EG:s nuvarande regler om arbetskraftens fria rörlighet under normala
förhållanden enligt vad som kan bedömas inte skulle innebära att svårigheter
skulle uppstå på den svenska marknaden.

Under 1990-talet räknar man med inom EG med ett ökande överskott på
arbetskraft, medan prognoserna samtidigt visar på det omvända i Sverige.
Detta förhållande, anför AU, kan i och för sig tala för en integration med den
europeiska arbetsmarknaden.

Utskottet delar denna uppfattning och kan för sin del endast understryka
vikten av arbetskraftens fria rörlighet.

Det finns en rad olika frågor rörande t.ex. konsekvenser inom socialförsäkringsområdet,
det yttre gränsskyddet, arbetsrättsliga frågor, samt frågor
som rör de svenska ambitionerna på arbetsmarknadspolitikens och jämställdhetens
område som måste beaktas i en diskussion mellan Sverige och EG.
Såväl AU som SfU tar upp dessa frågor i sina yttranden.

Utskottet får i detta sammanhang ansluta sig till propositionen vari anförs
att dessa frågor är tekniska och bör i stor utsträckning vara överkomliga. De
har dock onekligen samband med vissa grundläggande värderingar för den
svenska social- och arbetsmarknadspolitiken.

Med hänsyn till fördelarna som en europeisk marknad skulle innebära är
det utskottets uppfattning att dessa frågor kommer att kunna lösas. Även AU
framhåller i sitt yttrande de fördelar för Sverige som en europeisk arbetsmarknad
kan innebära. I enlighet med motion U6 (fp) och U7 (m)
konstaterar AU att det är viktigt för svenskt näringsliv både att svenskar kan
tjänstgöra utomlands och att utländsk personal kan arbeta i Sverige. Goda
möjligheter för svenska medborgare att för en tid ta anställning i företag i
EG-Iänderna bör vara till gagn inte bara för individen utan för riket i stort.
Detta gäller inte minst, som sägs i motion U6, på tjänsteområdet.

Utskottet kan konstatera att de viktiga frågorna om terrorism, narkotikasmuggling
etc. behandlas inom regeringskansliet, bl.a. av beredningsgruppen
för EG-frågor och fackdepartementen. Nordiskt samråd äger rum i dessa
frågor.

Utskottet finner därför inget behov för en särskild utredning som krävs i
motion U5 (c).

Utskottet anser att det är väsentligt att den fria nordiska arbetsmarknaden
kan bestå vid en närmare anknytning till den europeiska arbetsmarknaden.
Frågor i anslutning härtill bör därför tas upp både nationellt och i ett nordiskt
sammanhang. Sveriges närmande till EG kan inte ses skilt från det nordiska
samarbetet och de förpliktelser som vi åtagit oss där anser utskottet. Detta
innebär att man inom det nordiska samarbetet kommer att följa och
analysera den inre marknadens utveckling och se vad den betyder för det
nordiska samarbetet och även vad det nordiska samarbetet kan bidra med.

UU 1987/88:24

Utskottet har erfarit att en beredningsgrupp inom arbetsmarknadsdepartementet
kommer att följa utvecklingen inom EG och även frågor som rör
gränskontrollen. Dessa mer övergripande frågor bör emellertid inte hindra
att man även under arbetets gång bilateralt eller genom Norden eller EFTA
tar upp angelägna frågor som rör nyckelpersoners och medflyttande make/
maka.

Med det ovan anförda får yrkandena 15 och 16 i motion U5 (c) yrkande 4 i
motion U6 (fp) samt yrkande 8 i motion U7 (m) anses besvarade.

15. Social och kulturell integration
Utskottet

I motion U5 (c) framhålls att den i vid bemärkelse sociala dimensionen
uppmärksammas och hävdas i den pågående integrationen mellan EFTA och
EG. Centerpartiet vill särskilt betona sysselsättningen, miljön samt former
för hur socialt betingade värderingar fortlöpande skall kunna göra sig
gällande. Centerpartiet konstaterar att samarbetet inom EFTA och med EG
hittills har dominerats av varuhandel som huvudsakligen föranlett kontakter
på regerings- och myndighetsnivå. När samarbetet breddas och får konkret
innehåll på en rad områden anser c det angeläget att också företrädare för
fackliga organisationer, olika slags intresseorganisationer och för arbetsmiljö-
och konsumentintressen bereds insyn och påverkan i europeiska organ
och institutioner. Arbetet bör ges motsvarande förankring på svensk botten,
anser c. Moderata samlingspartiet tar upp samma fråga i sin motion U7.

Även i motion U524 betonas den sociala och kulturella integrationen med
Europa.

Utskottet delar i allt väsentligt de synpunkter vad gäller den sociala
dimensionen som framförs i motion U5 och vill i detta sammanhang ansluta
sig till vad som framförs i propositionen om att regeringen i det fortsatta
arbetet måste hävda och utveckla de resultat som har uppnåtts i Sverige när
det gäller skydd för hälsa, miljö och säkerhet. Regeringen konstaterar att vi
inte får underskatta möjligheterna att hävda våra intressen. För det första
ligger andra europeiska länder lika långt framme som Sverige på många
områden och ibland före. För det andra skall EG i vissa fall inskränka sig till
att fastställa en miniminivå. För det tredje behandlas en del av dessa frågor i
europeiska standardiseringsorgan, där Sverige är medlem och alltså kan
delta i arbetet på likställda villkor. Dessutom medger EG:s regler att ett
medlemsland under vissa förutsättningar kan göra avsteg från gemensamma
regler i sådana fall som medlemslandet bedömer som särskilt känsliga. För
icke-medlemmar torde samma möjligheter föreligga.

Vad gäller kontakten mellan organisationer m.m. med EG, får utskottet
anföra att sådana kontakter redan förekommer. LO och TCO är anslutna till
Europafacket. SAF och Industriförbundet tillhör UNICE som fullvärdiga
medlemmar. Inom gemenskapen pågår en diskussion mellan EG-kommissionen
och konsumentorganisationerna om hur konsumentinflytande i
standardiseringsorganen CEN och CENELEC skall kunna förstärkas. I
denna diskussion har även EFTA-länderna inbjudits delta. Även mellan
andra svenska organisationer och deras motsvarigheter i Europa pågår ett
samarbete.

UU 1987/88:24

Härmed får yrkande 3 i motion U5 (c) och ifrågavarande del i yrkande 2 i
motion U7 (m) anses besvarade.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande riktlinjer för Sveriges deltagande i det västeuropeiska
samarbetet

att riksdagen med anledning av propositionens riktlinjer och yrkande

1 i motion I987/88.U5, yrkandena 7 och 8 i motion 1987/88:U6 ,
ifrågavarande del av yrkande 2 i motion 1987/88:U7, motion 1987/
88:U522 samt yrkandena 1 och 6 i motion 1987/88:U524 samt med
avslag på yrkandena 1 och 2 i motion 1987/88:U3 och yrkande 1 i
motion 1987/88:U7 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

2. beträffande samarbetet inom Norden och inom EFTA

att riksdagen förklarar motion 1987/88:U4, yrkande 2 i motion
1987/88:U5 samt yrkandena 3 och 4 i motion !987/88:U7 besvarade
med vad utskottet anfört,

3. beträffande fördjupade kontakter med EG-parlamentet

att riksdagen förklarar yrkande 5 i motion 1987/88:U7 besvarat med
vad utskottet anfört samt avslår yrkande 2 i motion 19887/88:U524,

4. beträffande en parlamentarisk delegation

att riksdagen förklarar yrkande 17 i motion 1987/88: U5 besvarat med
vad utskottet anfört,

5. beträffande informationsverksamhet

att riksdagen förklarar yrkande 6 samt ifrågavarande delar av yrkande

2 i motion 1987/88:U7 besvarade med vad utskottet anfört,

6. beträffande analys av svensk industristruktur

att riksdagen förklarar yrkande 3 i motion 1987/88:U6 besvarat med
vad utskottet anfört,

7. beträffande tullunion

att riksdagen förklarar yrkande 7 i motion 1987/88:U7 och yrkande 5 i
motion 1987/88:524 besvarade med vad utskottet anfört,

8. beträffande veterinär-och växtskydd

att riksdagen förklarar yrkande 6 i motion 1987/88:U5 besvarat med
vad utskottet anfört,

9. beträffande harmonisering av svensk lagstiftning med EG

att riksdagen förklarar yrkande 18 i motion 1987/88:U7 besvarat med
vad utskottet anfört,

10. beträffande redovisning av tagar och regler inom EG vid svensk
lagstiftning

att riksdagen förklarar yrkande 19 i motion 1987/88:U7 besvarat med
vad utskottet anfört,

11. beträffande EG-samarbete på jordbruks- och livsmedelsområdena att

riksdagen förklarar yrkande 5 i motion 1987/88:U5 besvarade med
vad utskottet anfört,

UU 1987/88:24

12. beträffande regionalpolitiken

att riksdagen förklarar yrkande 4 i motion 1987/88:U5 besvarat med
vad utskottet anfört,

13. beträffande utländska förvärv av svenska företag

att riksdagen avslår yrkandena 9 och 10 i motion 1987/88: U7 samt
yrkande 5 i motion 1987/88:N303,

14. beträffande harmonisering av bestämmelserna pä transportområdet att

riksdagen förklarar yrkande 8 i motion 1987/88:115 besvarat med
vad utskottet anfört,

15. beträffande den internationella mediapolitiken

att riksdagen förklarar yrkande 9 i motion 1987/88:U5 besvarat med
vad utskottet anfört,

16. beträffande internationell mediapolitik

att riksdagen avslår yrkande 20 i motion 1987/88:U7,

17. beträffande deltagande i det europeiska forsknings- och utvecklingsarbetet att

riksdagen förklarar yrkande 10 i motion 1987/88:U5, ifrågavarande
del i yrkande 2 samt yrkandena 13, 14 och 16 i motion 1987/88:U7 ,
yrkande 4 i motion 1987/88:17524samt motion 1987/88:U523 besvarade
med vad utskottet anfört,

18. beträffande samarbetet på miljöområdet

att riksdagen förklarar yrkande 7 i motion 1987/88:175 och yrkande 6 i
motion 1987/88:U6 besvarade med vad utskottet anfört,

19. beträffande västeuropeiskt forum för ekonomiskt samarbete
att riksdagen förklarar yrkande 13 i motion 1987/88:U5 besvarat med
vad utskottet anfört,

20. beträffande avveckling av valutaregleringen

att riksdagen avslår yrkande 12 i motion 1987/88.U7 och ifrågavarande
del i yrkande 5 i motion 1987/88:U6,

21. beträffande finansiella tjänster m.m.

att riksdagen förklarar yrkande 12 i motion 1987/88:175 samt ifrågavarande
del av yrkande 5 i motion 1987/88:176 besvarade med vad
utskottet anfört,

22. beträffande svensk anknytning till EMS

att riksdagen avslår yrkande 11 i motion 1987/88:177,

23. beträffande tobaks- och alkoholfrågor

att riksdagen förklarar motion 1987/88:U2 och yrkande 1 i motion
1987/88:So409 besvarade med vad utskottet anfört,

24. beträffande översyn av kilometerskatten

att riksdagen förklarar yrkande 14 i motion 1987/88:175 besvarat med
vad utskottet anfört,

25. beträffande utbildnings- och ungdomsfrågor

att riksdagen förklarar yrkande 11 i motion 1987/88:175, yrkandena 1
och 2 i motion 1987/88:176, yrkande 17 i motion 1987/88:U7, yrkande 6 i
motion 1987/88:N150, yrkande 3 i motion 1987/88:U524 samt yrkande
30 i motion 1987/88:l7b806 besvarade med vad utskottet anfört,

UU 1987/88:24

26. beträffande gemensam europeisk arbetsmarknad

att riksdagen förklarar yrkande 15 i motion 1987/88:U5, yrkande 4 i
motion 1987/88:U6 och yrkande 8 i motion 1987/88:U7 besvarade med
vad utskottet anfört,

27. beträffande parlamentarisk utredning om arbetsmarknadsfrågor
att utskottet förklarar yrkande 16 i motion 1987/88:U5 besvarat med
vad utskottet anfört,

28. beträffande den sociala dimensionen

att utskottet förklarar ifrågavarande del i yrkande 2 i motion
1987/88:U7 och yrkande 3 i motion 1987/88:U5 besvarade med vad
utskottet anfört,

Stockholm den 21 april 1988
På utrikesutskottets vägnar

Stig Alemyr

Närvarande: Stig Alemyr (s), Gunnel Jonäng (c), Sture Ericson (s),
Margaretha af Ugglas (m), Axel Andersson (s), Maj-Lis Lööw (s), Anita
Bråkenhielm (m), Bengt Silfverstrand (s), Karl-Erik Svartberg (s), Gunnar
Hökmark (m), Nils T Svensson (s), Britta Hammarbacken (c) Maria
Leissner (fp), Hadar Cars (fp) och Oswald Söderqvist (vpk).

Reservationer

1. En svensk Europapolitik (mom. 1)

Oswald Söderqvist (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med ”Sorn framgått
av” och på s. 56 slutar med ”anses besvarade” bort ha följande lydelse:
Frågan om Sverige och den västeuropeiska gemenskapen berör i grunden
vår nationella självbestämmanderätt och självständighet. Om detta avgörande
faktum förs det ingen diskussion i regeringens proposition. Denna
grundläggande aspekt avfärdas med det välkända påståendet att Sveriges
alliansfrihet för att säkra en neutral position omöjliggör ett svenskt medlemsskap
i EG. På samma lättvindiga sätt kommenterades frågan av statsrådet
Anita Gradin vid utrikesutskottets öppna sammanträde med orden ”Vår
neutralitet bestämmer vi själva.” Därmed anses allt klarlagt och diskussionen
avslutad. På detta enkla men försåtliga sätt undviker regeringen att
diskutera och klarlägga vilka verkningar det nu föreliggande förslaget
kommer att få för Sveriges möjligheter att upprätthålla en alliansfri politik.
Utrikesutskottet har vid sin behandling av frågan inte haft tillgång till något
yttrande från försvarsutskottet. Detta är beklagligt, eftersom de viktiga
konsekvenser för Sveriges säkerhets- och försvarspolitik, som den av

UU 1987/88:24

regeringen föreslagna harmoniseringen kommer att få, därigenom inte har
blivit belysta. Det finns på detta område ett omfattande material i tidigare
försvarskommittéers betänkanden, i sårbarhetsutredningar och inte minst de
utredningar som berör svensk krigsmaterielimport och export. Underlaget
för riksdagens beslut har därigenom undandragits viktig information. Vad
som bör diskuteras när det gäller alliansfriheten och neutralitetspolitiken är
således inte medlemsskap eller ej, utan vilka verkningar den av regeringen
föreslagna integrationsprocessen kommer att få för Sveriges möjligheter att i
framtiden föra en självständig politik.

Och detta gäller självklart inte bara de rent försvarspolitiska och utrikespolitiska
aspekterna. På alla områden i det svenska samhället kommer
harmoniseringen att ha stora och genomgripande verkningar. I de yttranden
från skilda utskott som utrikesutskottet begärt, finns klart eller underförstått
uttryckt de farhågor som många känner inför denna stora förändring i svensk
politik. Arbetmarknadsutskottets utlåtande ger en bild av de många negativa
verkningarna. Jordbruksutskottet påpekar, när det gäller miljöfrågor, att
Sverige inte kan gå med på restriktioner som försämrar högt ställda svenska
miljökrav.

På område efter område kan vi konstatera att Sverige måste ändra
bestämmelser och lagstiftning i en för vårt land negativ riktning, när
integrationen med EG skall genomföras.

Sverige bör arbeta för en långtgående internationalisering av sitt förhållande
till andra stater och på alla plan. EG-integrationen krymper det
perspektivet. Om EG.s mål var en öppen attityd till världen i övrigt skulle
harmoniseringar och integrationer på skilda områden inte vara samma
problem som nu. Men EG avskärmar sig. Man talar om fri marknd men
menar EG:s marknad. Mot utvecklingsländerna är EG:s marknad fri och
enbart på egna villkor och till dess egen fördel.

Därför bör regeringens proposition om Sverige och den västeuropeiska
integrationen avslås av riksdagen. Därmed tillstyrks yrkandena i motion
1987/88:U3 (vpk). Övriga i betänkandet behandlade motioner avstyrks.

dels att utskottets hemställan i moment 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande riktlinjer för Sveriges deltagande i det västeuropeiska
samarbetet

att riksdagen med avslag på regeringens proposition och på yrkande 1
i motion 1987/88:U5, yrkandena 7 och 8 i motion 1987/88:U6,
yrkandena 1 och 2 i motion 1987/88:U7, motion 1987/88:U522 och
yrkandena 1 och 6 i motion 1987/88:524 samt med bifall till yrkandena
1 och 2 i motion 1987/88:U3 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,

2. Utländska förvärv av svenska företag (mom. 13)

Margaretha af Ugglas, Anita Bråkenhielm och Gunnar Hökmark (alla m)
samt Hadar Cars och Maria Leissner (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 33 börjar med ”1 sitt
yttrande” och slutar med ”motion N303” bort ha följande lydelse:

UU 1987/88:24

Utrikesutskottet ansluter sig till den kritik mot restriktionerna i fråga om
utländska förvärv av företag och akier som framförs i de två motionerna. De
svenska bestämmelserna måste snarast förändras så att de inte avviker från
EG:s föreskrifter. I annat fall riskerar svenska företag att missgynnas inom
EG.

Mot bakgrund av det svenska näringslivets internationalisering framstår
företagsförvärvslagen som ett utslag av protektionism. Lagen försvagar med
största sannolikhet utländska företags vilja att investera i Sverige. Till följd
av lagbestämmelserna inträffar det också att de förvärvande företagen ställs
inför politiskt betingade villkor för att få genomföra sina förvärv. Enligt
näringsutskottets mening har utländska företagsförvärv här i landet oftast en
positiv effekt på företagens teknikutveckling och investeringstakt. Förvärven
stärker därmed konkurrenskraften hos de svenska företagen och bidrar
sålunda till en god sysselsättningsutveckling i Sverige. Företagsförvärvslagen
bör därför så snart som möjligt upphävas. Regeringen bör lägga fram förslag
om detta. I avvaktan på att den nuvarande regleringen avvecklas bör
handläggningstiderna för förvärvstillstånd kraftigt förkortas.

Regeringen bör vidare låta utreda hur andra hinder för utländska förvärv
av aktier i svenska bolag skall kunna elimineras. Ett ökat utländskt intresse
för svenska aktier är, menar näringsutskottet, av stort värde med hänsyn till
såväl företagens anskaffning av riskkapital som den svenska betalningsbalansen.
Som anförs i motion 1987/88:N303 (fp) kan de nuvarande begränsningarna
försvåra en förändring av en olämplig ägarstruktur.

Med hänvisning härtill tillstyrker utskottet motionerna 1987/88:U7 (m)
och 1987/88:N303 (fp) i aktuella delar.

dels att utskottets hemställan i moment 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande utländska förvärv av svenska företag
att riksdagen med bifall till yrkandena 9 och 10 i motion 1987/88:U7
och yrkande 5 i motion 1987/88:N303 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört

3. Internationell mediapolitik (mom. 16)

Margaretha af Ugglas, Anita Bråkenhielm och Gunnar Hökmark (alla m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 37 börjar med ”Vad gäller
arbetet" och slutar med ”anses besvarat” bort ha följande lydelse:

Inom Europarådets ram pågår nu arbete på att skapa en konvention som
syftar till att sändande och mottagande länder skall komma överens om
gemensamma bindande regler för programsändningar som når ut över
gränserna, dvs. en reglering ”vid källan”.

Samtidigt pågår arbete inom EG-parlamentet på att utforma gemensamma
regler. Principen är här att utländska sändningar skall få distribueras fritt. Ett
uttalat syfte i EG:s vitbok är att skapa ett radio- och TV-område som täcker
hela gemenskapen. Det betyder att de existerande nationella regler som
inskränker eter- och kabelmediaverksamhet ersätts av gemensamma regler
beträffande bl.a. reklamens utformning och omfattning.

UU 1987/88:24

Ett land skall inte kunna förhindra vidaresändning av sändningar från ett
annat medlemsland om dessa uppfyller EG-reglerna.

Sverige deltar i arbetet inom Europarådet. Det är ännu oklart vilket av
dessa båda förslag - Europarådskonventionen eller EG-parlamentets förslag
- som kommer att biträdas av de västeuropeiska länderna.

I det konventionsförslag som diskuteras inom Europarådet finns det ett
förbud mot att sända reklam riktat mot ett speciellt land. Om förslaget antas
betyder det att det kan bli tillåtet att sända reklam för multinationella
produkter under det att reklam för varor och tjänster som bara säljs i Sverige
skulle förbjudas. Från yttrandefrihetssynpunkt är det enligt utskottets
uppfattning angeläget att så liberala regler som möjligt uppställs för
direkt- och vidaresändning av gränsöverskridande program.

Enligt utskottets uppfattning vore det för de svenska konsumenternas del
bäst om de föreslagna EG-reglerna skulle gälla även i Sverige.

Sverige bör därför i det pågående arbetet med förslaget till Europarådskonvention
arbeta för så liberala regler som möjligt beträffande vidaresändning
av radio- och TV-utsändningar.

Reglerna bör dock enligt utskottets uppfattning vara så utformade att de
förhindrar program som innehåller överdrivna våldsskildringar, pornografi
eller hets mot folkgrupp.

Härmed bifaller utskottet yrkande 20 i motion U7 medan yrkande 9 i
motion U5 får anses besvarat,

dels att utskottets hemställan i moment 16 bort ha följande lydelse:

16. beträffande internationell mediapolitik
att riksdagen med bifall till yrkande 20 i motion 1987/88:117 ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Avveckling av valutaregleringen (mom. 20)

Gunnel Jonäng (c) Margaretha af Ugglas, Anita Bråkenhielm och Gunnar
Hökmark (alla m), Britta Hammarbacken (c), Maria Leissner och Hadar
Cars (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 46 börjar med "Sorn framgår
av” och slutar med ”motion U6 (fp).” bort ha följande lydelse:

Det fortsatta integrationsarbetet inom EG tar bl.a. sikte på att uppnå fri
rörlighet för kapital till år 1992. Det finns tecken som tyder på att EG:s
återstående regleringar på kapitalmarknadsområdet kommer att vara avskaffade
redan dessförinnan.

Enligt utskottets bedömning är det nödvändigt för Sverige att avskaffa sin
valutareglering om det skall bli möjligt att delta i den västeuropeiska
integrationen med lika förutsättningar. Utskottet ansluter sig därför till den
avvikande mening i finansutskottets yttrande som föreslår att valutaregleringen
avskaffas i Sverige för gott och utan dröjsmål. Därmed tillstyrker
utskottet vad som i denna fråga sägs i motionerna U6 (fp) och U7 (m).

dels att utskottets hemställan i moment 20 bort ha följande lydelse:

20. beträffande avveckling av valutaregleringen
att riksdagen med bifall till yrkande 12 i motion 1987/88:U7 och

UU 1987/88:24

ifrågavarande del av yrkande 5 i motion 1987/88:U6 som sin mening UU 1987/88:24
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Svensk anknytning till EMS (mom. 22)

Margaretha af Ugglas, Anita Bråkenhielm och Gunnar Hökmark (alla m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 47 börjar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”motion U7 (m).” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som framförs i en avvikande mening till
finansutskottets yttrande i fråga om en svensk anknytning till det europeiska
monetära samarbetet (EMS). Om Sverige deltog i detta samarbete skulle det
dels innebära ett ytterligare stöd för en fast växelkurs, dels att den svenska
valutan blev fast anknuten till de länders valuta som är våra främsta
handelspartner.

Ett deltagande i EMS skulle främja pris- och lönestabilitet i Sverige men
det skulle framför allt bli ett uttryck för vår beslutsamhet att aktivt delta i det
västeuropeiska ekonomiska samarbetet. Utskottet tillstyrker därför förslaget
i yrkande 11 i motion U7 (m) vari föreslås en svensk anknytning till EMS.

dels att utskottets hemställan i moment 22 bort ha följande lydelse:

22. beträffande svensk anknytning till EMS
att riksdagen med bifall till yrkande 11 i motion 1987/88:U7 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Särskilda yttranden

1. Tullunion

Margaretha af Ugglas, Anita Bråkenhielm och Gunnar Hökmark (alla m)
anför:

Företrädarna för moderata samlingspartiet anser att även om frihandelsavtalet
nu fungerar förhållandevis tillfredsställande finns det anledning att
understryka att i takt med att EG:s inre gränser försvinner finns risk för att
hindren för handel över EG:s yttre gränser blir relativt sett större. Också i
propositionen framhålls att de skäl som framfördes för en tullunion i början
av 1970-talet alltjämt är giltiga, och det med ökad tyngd. Fördelarna med en
tullunion kan därför komma att bli ännu mer påtagliga i framtiden.

Tanken på en tullunion bör därför inte avskrivas utan framföras som ett
svenskt förhandlingsönskemål.

2. Massmediafrågor

Maria Leissner och Hadar Cars (båda fp) anför:

Folkpartiets uppfattning är att Sverige bör eftersträva att Europarådskonventionen
rörande gränsöverskridande TV-sändningar ges liberala regler
rörande bl.a. vidaresändningar rörande radio- och TV-program.

3. Västeuropeiskt forum för ekonomiskt samarbete

Gunnel Jonäng och Britta Hammarbacken (båda c) anför:

Vi anser i likhet med vad som uttalats i motion U5 (c) att man från svensk sida
bör eftersträva ett gemensamt västeuropeiskt forum avseende ekonomiskpolitiska
frågor, bl.a. skatter. Som exempel påpekas att flera länder inom EG
tillämpar differentierad mervärdesskatt, en ordning som centerpartiet vill
införa även i Sverige. Där behandlas även frågan om den svenska kilometerskatten
som klart avviker från drivmedelsbeskattningen i andra länder och
därför bör tas upp till omprövning.

Eftersom dessa frågor bör kunna bli föremål för kommande förhandlingar
motsätter vi oss inte betänkandets slutsatser, men vill framhålla det
angelägna i dessa frågors snara lösning i enlighet med vad som uttalats i
motion U5 (c).

4. Finansiella tjänster

Gunnel Jonäng (c). Margaretha af Ugglas, Anita Bråkenhielm och Gunnar
Hökmark (alla m). Britta Hammarbacken (c), Maria Leissner och Hadar
Cars (båda fp) anför:

Vi anser att Sverige bör ha ett nära samarbete med EG även på området för
finansiella tjänster. Vi konstaterar samtidigt att det inte är möjligt att
åstadkomma lika arbetsvillkor för bl..a banker, försäkringsbolag och finansinstitut
i Sverige och i EG-området så länge valutaregleringen upprätthålls.

UU 1987/88:24

Konstitutionsutskottets yttrande
1987/88:4 y

angående Sverige och den västeuropeiska
integrationen (prop. 1987/88:66 jämtemotioner)

Till utrikesutskottet

Utrikesutskottet har berett konstitutionsutskottet tillfälle att avge yttrande
över proposition 1987/88:66 angående Sverige och den västeuropeiska
integrationen jämte motioner.

Konstitutionsutskottet begränsar sitt yttrande till att gälla dels frågan om
integration på massmedieområdet, dels en i motion 1987/88:U7 av Carl Bildt
m.fl. (m) väckt fråga om redovisning av lagförslags överensstämmelse med
lagar och regler inom EG.

Propositionen

I avsnittet 9.3 Massmedier i propositionen behandlas det behov av europeisk
reglering som tar sikte på TV-sändningars innehåll som uppstått till följd av
att gränsöverskridande sändningar blivit vanligare.

Det påpekas i propositionen att de regler som gäller för televisionen i olika
länder har utformats utifrån nationella överväganden. Genom satellittekniken
har det blivit möjligt för programföretag att nå publik i andra länder än
de egna. I en inte alltför avlägsen framtid kommer det att bli möjligt för
enskilda att med hjälp av förhållandevis enkel och billig utrustning ta emot
satellitsändningar. Tillgången till kabelnät blir därmed inte av så avgörande
betydelse för möjligheten att se satellitdistribuerade program. Det finns
därför enligt propositionen ett större behov i dag än tidigare av att reglera
programinnehållet redan i samband med den ursprungliga sändningen.

Det erinras i propositionen om att det inom Europarådet har tagits fram
rekommendationer som gäller TV-området. Dessa behandlar bl.a. användningen
av satellitkapaciteten, reklamfrågor, upphovsrättsliga frågor och
audiovisuell produktion. År 1986 beslöt man att inom Europarådets ram
utarbeta ett bindande instrument, en konvention, rörande gränsöverskridande
sändningar.

Även inom EG har olika frågor om enhetlig reglering för TV-spridning i
Europa tagits upp. De förslag som lagts fram av EG-kommissionen syftar
enligt propositionen till att få till stånd en översiktlig reglering som
undanröjer de hinder för distribution av TV-program över gränserna som de
olika ländernas regler anses utgöra.

I propositionen sägs att Sverige valt en mycket öppen linje i fråga om
vidaresändning av satellitsändningar i kabelnät. Denna öppenhet har dock

UU 1987/88:24

Bilaga 1

inte inneburit att Sverige valt att acceptera allt som sänds. Den svenska
kabellagstiftningen innebär därför att vidaresändning kan förbjudas om en
programkanal har innehållit våldsskildringar, pornografi eller hets mot
folkgrupp.

Enligt propositionen medför öppenheten för utländska sändningar inte att
behovet av svensk television minskar eller att dess uppgifter blivit mindre
omfattande, snarare tvärtom. Det är angeläget att Sveriges Radio arbetar
effektivt och med goda ekonomiska förutsättningar för att åstadkomma ett
mångsidigt programutbud, som har det svenska samhället och den svenska
kulturen för ögonen.

För att man inte genom satellitsändningar skall kunna kringgå de svenska
reglerna om reklam i televisionen finns det möjlighet att ingripa mot
vidaresändning av programkanaler som under längre tid har sänt kommersiell
reklam som måste anses vara särskilt riktad till de svenska konsumenterna.

Det är också viktigt, sägs det i propositionen, att möjligheterna till
ingripande i Sverige kombineras med ett regelsystem på sändningssidan.
Med tanke på televisionens betydelse för den nationella och kulturella
identiteten är det angeläget att sådana regler har förankring i alla berörda
länder. Sverige har därför funnit det väsentligt att - inom Europarådets ram -arbeta för att åstadkomma bindande regler för sändningar över gränserna.

Enligt propositionen finns det annars en risk för att lösningar som
jämställer televisionsprogram med andra varor eller tjänster kan leda till att
ett mindre antal kommersiella företag med verksamhet i olika europeiska
länder kommer att dominera både televisionen och andra massmedier i vårt
land.

Motionerna

I motion 1987/88:U5 av Olof Johansson m.fl. (c) sägs att det är angeläget att
slå vakt om den nationella televisionen. Samtidigt måste det internationella
mediesamarbetet intensifieras.

Motionärerna erinrar om att det redan nu direkt mottas satellitsända
TV-program i betydande omfattning i vårt land/ Från satellit direktmottagna
TV-sändningar kan inte bemästras genom nationell lagstiftning i fråga om
våldsskildringar, pornografi och hets mot folkgrupp. Enligt motionärernas
mening bör instrumentet i stället vara internationellt överenskomna etiska
regler, och man anser det naturligt att söka uppnå en sådan överenskommelse
på europeisk nivå.

I motion 1987/88:U7 av Carl Bildt m.fl. (m) påpekas att ett uttalat syfte i
EG:s vitbok är att skapa ett radio- och TV-område som täcker hela
Gemenskapen. Det betyder att de existerande nationella regler som
inskränker eter- och kabelmedias verksamhet ersätts av gemensamma regler
om bl.a. reklamens utformning och omfattning.

Motionärerna erinrar vidare om att det samtidigt pågår ett likartat arbete
inom Europarådet där även Sverige deltar. I det konventionsförslag som
diskuteras finns det ett förbud mot att sända reklam riktad mot ett speciellt
land.

UU 1987/88:24

Bilaga 1

5 Riksdagen 1987188.9 sami. Nr 63

Om EG-länderna bestämmer sig för att biträda en Europakonvention
innebär detta enligt motionärerna en inskränkning i EG:s beslutsmöjligheter
på ett område som är viktigt både för individernas valfrihet och för företagens
frihet att konkurrera.

I motionen sägs att det för de svenska konsumenternas del vore bäst om de
föreslagna EG-reglerna kunde gälla även i Sverige. Sverige bör enligt
motionärernas mening i det pågående arbetet med förslaget till Europakonventionen
arbeta för så liberala regler som möjligt beträffande vidaresändning
av radio- och TV-utsändningar.

I motionen behandlas också frågan om harmonisering av lagar och
bestämmelser. Det framhålls att ett viktigt led i fullbordandet av EG:s inre
marknad är slopandet av återstående icke-tariffära handelshinder. För att en
västeuropeisk stormarknad skall kunna skapas krävs att EFTA-länderna
samarbetar med EG för att avveckla existerande tekniska handelshinder och
skapa ett system för att förhindra att nya sådana uppstår.

I motionen påpekas att i Schweiz avser den federala regeringen att se till att
alla nya lagförslag åtföljs av en redovisning om hur dessa förslag står i
överensstämmelse med bestämmelser inom EG-området. Även Österrike
avser införa en ”EG-konformitetsklausul” för nya lagförslag. Enligt motionärernas
mening är det angeläget att även den svenska regeringen inför
riksdagen alltid redovisar lagförslags överensstämmelse med lagar och regler
inom EG.

Utskottet

En så stor etableringsfrihet som möjligt för olika medier är enligt utskottet en
viktig del av den grundlagsfästa yttrandefriheten. För nationella radio- och
TV-sändningar, liksom för lokala kabelsändningar, är denna begränsad
genom ett koncessionssystem. Syftet med detta är dels att fördela det
tillgängliga utrymmet i etern, dels att värna om Sveriges Radio-koncernens
ställning som ett s.k. public service-företag.

Vidaresändning i kabelnät av satellitprogram får enligt den lagstiftning
som nu gäller förbjudas om de under en längre tid och i betydande omfattning
innehållit reklam särskilt riktad till svenska konsumenter eller om det i
programkanalen förekommit våldsskildringar, pornografi eller hets mot
folkgrupp.

Möjligheten för hushållen att direkt ta emot satellitsända program
kommer att öka starkt inom en nära framtid. För att regler liknande dem som
gäller för de vidaresända programkanalerna skall kunna tillämpas på de
direktsända krävs en gemensam reglering för såväl sändande som mottagande
länder. Det konventionsarbete som pågår inom Europarådet syftar till att
åstadkomma en sådan gemensam reglering. EG-staterna deltar i konventionsarbetet.

Enligt utskottets mening bör Sverige i konventionsarbetet verka för att
reglerna utformas så att spridningen av program underlättas, samtidigt som
etiska regler uppställs för programinnehåll och de inhemska programföretagens
nationella särart inte äventyras. Utskottet delar således den uppfattning
som kommer till uttryck i propositionen och i motion U5 (c). Utskottet kan

UU 1987/88:24

Bilaga 1

däremot inte ställa sig bakom de synpunkter som framförs i motion U7 (m).

Vad gäller det i motion U7 framförda kravet om en s.k. EG-konformitetsklausul
finner utskottet inte påkallat att kräva att regeringen alltid skall
redovisa lagförslags överensstämmelse med lagar och regler inom EG.
Utformningen av den svenska lagstiftningen på olika områden är givetvis av
betydelse för handelsrelationerna med länder även utanför EG. Regeringen
bör för riksdagen redovisa alla viktigare sådana effekter av nya lagförslag,
oavsett om de gäller relationerna till EG-staterna eller andra länder.

Stockholm den 1 mars 1988
På konstitutionsutskottets vägnar

Olle Svensson

Närvarande: Olle Svensson (s). Anders Björck (m), Wivi-Anne Cederqvist
(s), Kurt Ove Johansson (s). Birgit Friggebo (fp), Bertil Fiskesjö (c), Sture
Thun (s), Flans Nyhage (m), Anita Modin (s). Sören Lekberg (s), Börje
Stensson (fp), Elisabeth Fleetwood (m), Torgny Larsson (s), Bengt Kindbom
(c) och Nils Berndtson (vpk).

Avvikande meningar

1) Anders Björck (m), Birgit Friggebo (fp). Hans Nyhage (m) Börje
Stensson (fp) och Elisabeth Fleetwood (m) anser att den del av utskottets
yttrande som på s. 66 börjar med "Enligt utskottets” och på s. 67 slutar med
”motion U7 (m).” bort ha följande lydelse:

I det konventionsförslag som diskuterats finns det ett förbud mot att sända
reklam riktad mot ett speciellt land. Om förslaget antas betyder det att det
kan bli tillåtet att sända reklam för multinationella produkter under det att
reklam för varor och tjänster som bara säljs i Sverige skulle förbjudas. Från
yttrandefrihetssynpunkt är det angeläget att så liberala regler som möjligt
uppställs för direkt- och vidaresändning av gränsöverskridande program.
Reglerna bör dock vara så utformade att de förhindrar program som
innehåller överdrivna våldsskildringar, pornografi eller hets mot folkgrupp.

2) Anders Björck, Hans Nyhage och Elisabeth Fleetwood (alla m) anser att
den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar med ”Vad gäller” och slutar
med ”andra länder” bort ha följande lydelse:

Vad gäller det i motion U7 (m) framförda kravet om en s.k. EGkonformitetsklausul
anser utskottet att det bör krävas av regeringen att för
riksdagen redovisa nya lagförslags överensstämmelse med lagar och regler
inom EG.

UU 1987/88:24

Bilaga 1

Finansutskottets yttrande
1987/88:4 y

om Sverige och den västeuropeiska integrationen
(prop. 1987/88:66)

Till utrikesutskottet

Utrikesutskottet har den 4 februari 1988 beslutat bereda finansutskottet
tillfälle att yttra sig över proposition 1987/88:66 om Sverige och den
västeuropeiska integrationen jämte motionerna 1987/88:U2-U7 och 1987/
88:U522-U524.

Regeringen begär i propositionen att riksdagen skall godkänna vissa
riktlinjer som bör ligga till grund för det fortsatta arbetet för att få till stånd
ett brett västeuropeiskt samarbete. Riksdagen bereds därutöver tillfälle ta
del av regeringens överväganden på olika områden i fråga om Sverige och
den västeuropeiska integrationen.

Finansutskottet begränsar sitt yttrande till vad som i den senare delen
anförs om ekonomiskt och monetärt samarbete (kap. 12). Vad gäller
avsnitten om en gemensam marknad för industrivaror (kap. 6) och om
offentlig upphandling (avsnitt 8.2), som berör frågor inom utskottets
beredningsområde, konstaterar utskottet att några större meningsskiljaktigheter
inte föreligger mellan vad som anförs i propositionen och i
motionerna. Utskottet avstår därför från att kommentera dessa frågor.

Ekonomisk politik
Propositionen

I propositionen anförs att internationellt ekonomisk-politiskt samarbete
bl.a. kan syfta till att förbättra förutsättningarna för hög ekonomisk tillväxt
och låg inflation i världsekonomin, att stabilisera växelkurser och att utjämna
obalanser mellan olika länder. Viktiga beståndsdelar i detta samarbete är
utbyte av information om och diskussion av den ekonomiska utvecklingen
och politiken. I centrum för intresset står de mekanismer som binder samman
de olika ekonomierna. Syftet med samarbetet är bl.a. att vederbörlig hänsyn
skall kunna tas till de internationella återverkningarna av olika länders
ekonomisk-politiska åtgärder.

I propositionen framhålls vidare att Sverige eftersträvar en hög ambitionsnivå
för internationellt ekonomisk-politiskt samarbete och verkar aktivt för
en bättre samordning och adekvat inriktning av den ekonomiska politiken.
Tyngdpunkten för detta engagemang ligger i OECD och i IMF. De senaste
årens arbete inom ramen för dessa organisationer på att stärka den

UU 1987/88:24

Bilaga 2

multilaterala övervakningen av medlemsländernas ekonomiska politik och
utveckling har därvid tillmätts särskild betydelse.

Motionen

I motion U5 (c) förordas att man från svensk sida bör eftersträva ett
gemensamt västeuropeiskt forum för samråd avseende den ekonomiska
politiken. Samarbetet inom OECD, där de västeuropeiska länderna ingår,
domineras ofta av de stora länderna eller konstellationer av EG-JapanUSA.
I ett västeuropeiskt forum borde samtliga EFTA- och EG-länder ingå
för gemensam behandling av ekonomisk-politiska frågor i Västeuropa. I ett
sådant forum skulle de små västeuropeiska länderna kunna göra sig gällande
på ett bättre sätt än i befintliga fora, anför motionärerna.

Utskottets överväganden

En fri och omfattande handel med andra länder är en grundläggande
förutsättning för god ekonomisk tillväxt i vårt land. En fri handel medför en
rationell arbetsfördelning mellan länderna som är till nytta för alla parter.
Detta utgör utgångspunkten för utskottets ställningstagande i detta yttrande.

Den svenska hemmamarknaden är liten internationellt sett. Tillgången till
marknader i andra länder har varit en förutsättning för att svensk exportindustri
skall kunna konkurrera med industrier i betydligt större länder som har
konkurrensfördelar i form av en större hemmamarknad.

Det är i hög grad tack vare vårt deltagande i den internationella handeln
som Sverige nått sitt nuvarande sociala och ekonomiska välstånd. Handel
och ekonomiskt samarbete lägger vidare grunden för ökad mellanfolklig
förståelse och fredlig samlevnad.

Det är med denna utgångspunkt som Sverige medverkat i och anslutit sig
till åtskilliga avtal som syftar till att avveckla tullar och andra hinder för
handeln mellan länder.

Genom anslutningen till olika internationella avtal har Sverige liksom
andra länder underkastat sig vissa inskränkningar av den egna handlingsfriheten.
Sverige har t.ex. inom GATT och OECD i stor utsträckning förbundit
sig att behandla alla medlemmar lika.

Frihandeln har också lett till en långtgående strukturomvandling, vilket är
en ofrånkomlig konsekvens av den internationella arbetsfördelningen. De
näringsgrenar som inte är konkurrenskraftiga slås ut. Sett i ett samhällsekonomiskt
perspektiv är detta en nödvändig utveckling för att vi långsiktigt
skall kunna hävda oss i den internationella konkurrensen. En sådan
omstrukturering kan emellertid för anställda och ägare i de utsatta industrierna
innebära stora påfrestningar. En viktig förutsättning för att kunna
fullfölja en sådan politik är att de människor som drabbas av strukturom -

UU 1987/88:24

Bilaga 2

vandlingen erhåller samhällets stöd. Strukturomvandlingens påfrestningar
måste bäras solidariskt och inte endast av de enskilda som drabbas. Med en
rättvis fördelning av välfärden och en social trygghet skapas goda betingelser
för den industriella förnyelsen.

Den svenska ekonomin har i allt högre grad blivit beroende av den
internationella och då i första hand den västeuropeiska utvecklingen. Som
anförs i propositionen är det fortfarande möjligt att påverka den egna
ekonomiska utvecklingen. Det visar inte minst de senaste årens ekonomiska
utveckling i Sverige, men vårt manöverutrymme är begränsat. Obalanser och
konjunkturväxlingar i ett land tenderar att snabbare än tidigare fortplantas
till andra länder och kontinenter. Betydande instabilitet i fråga om växelkurserna
kan verka hämmande på handeln. Därför ökar behovet av ekonomiskpolitiskt
samarbete.

Utskottet delar uppfattningen i motion U5 (c) att det europeiska samarbetet
på den ekonomiska politikens område är mycket viktigt. Det framgår inte
minst av det faktum att EFTA-länderna tillsammans är EG:s viktigaste
handelspartner och en större exportmarknad än USA. Sverige är, närmast
efter USA och Schweiz, EG:s tredje viktigaste handelspartner och utgör en
nästan dubbelt så stor exportmarknad som Japan.

Behovet av ett europeiskt samarbete accentueras under perioder med
problem i världsekonomin. Europeiska initiativ och förslag till lösningar kan
i sådana situationer vara mycket betydelsefulla.

Det sker också fortlöpande diskussioner inom OECD:s ram om det
ekonomiska läget i Europa och om olika vägar att med den ekonomiska
politiken påverka utvecklingen. Utskottet ser det inte som en nackdel att
Europa i detta sammanhang betraktas som en väsentlig del i samspelet
mellan de stora ekonomierna i världen.

Utskottet vill i detta sammanhang också erinra om dels den samverkan
som sedan lång tid tillbaka sker inom den ekonomiska kommittén i EFTA,
dels de årliga överläggningarna mellan EFTA-länderna och EG-kommissionen,
dels de bilaterala överläggningar som årligen sker mellan EG-kommissionen
och det svenska finansdepartementet avseende ekonomisk utveckling
och ekonomisk politik. Till detta kan läggas de möjligheter som öppnar sig
att inom ramen för en intensifierad EFTA-EG-dialog avhandla frågor även
av det slag som tas upp i motion U5.

Mot denna bakgrund och med hänsyn till de andra fora (IMF, G10, ECE,
nordiska samarbetet m.fl.), där Sverige deltar på multi- eller bilateral basis
och där den europeiska dimensionen på ekonomisk utveckling och ekonomisk-politiska
frågor kan diskuteras, måste risken för dubbelarbete vid
inrättandet av ett nytt internationellt organ nämnas. Det kan också av detta
skäl och med hänsyn till de kostnader inrättandet av en ny västeuropeisk
organisation skulle medföra både i form av direkta budgetmedel och genom
ökat arbete, ifrågasättas om andra länder i Västeuropa skulle vara intresserade
av ett sådan förslag.

Utskottet avstyrker således från sina utgångspunkter motion U5 yrkande
13.

UU 1987/88:24

Bilaga 2

Kapitalrörelser

Propositionen

Det konstateras i propositionen att en faktor av stor betydelse för samordningen
av EG-ländernas ekonomiska politik är utvecklingen i riktning mot
ökad frihet för kapitalrörelser. Frihet för kapitalrörelser ställer ökade krav
på samordning av den ekonomiska politiken, i synnerhet penningpolitiken,
om en stabil utveckling på valutaområdet samtidigt skall kunna upprätthållas.

I EG:s vitbok argumenterar man för fria kapitalrörelser eftersom dessa
främjar en effektiv resursallokering. Men för att inte kortfristiga kapitalflöden
skall äventyra valutastabiliteten måste den ekonomiska utvecklingen
vara någorlunda likartad i de berörda länderna. Det innebär således att ett
förstärkt ekonomisk-politiskt samarbete är en viktig förutsättning för fria
kapitalrörelser.

Avregleringsprocessen inom EG har under långa perioder varit trög och
enskilda länder har därför tagit egna initiativ till att avveckla stora delar av sin
valutareglering när så befunnits lämpligt. I samband med planerna att
fullborda den inre marknaden har ett program för att förverkliga fullständig
frihet för kapitalrörelser antagits. Programmet omfattar två faser. Den första
fasen innebär att i princip all handel och emissionsverksamhet med värdepapper
skall vara fri inom EG.

Direktivförslag om den andra fasen lades fram hösten 1987. Det omfattar
samtliga resterande transaktionskategorier, således även de mest känsliga
såsom korta finansiella krediter, penningmarknadsinstrument och bankdepositioner.
Direktivet kommer att innebära en radikal liberaliseringförpliktelse
för många medlemsländer och måste därför förses med övergångsbestämmelser
och möjligheter att vid behov tillgripa skyddsåtgärder för att
undvika allvarliga störningar i valutabalansen.

Motionerna

I motiön U7 (m) kritiseras den svenska valutaregleringen som försvårar
kapitalrörelserna. De steg i liberaliserande riktning som tagits under senare
år är enligt motionärerna inte tillräckliga. Det är enligt motionärerna varken
möjligt eller önskvärt att genom regleringar av detta slag bevara den
nationella handlingsfriheten. De transaktioner som tillåts i anslutning till
utrikeshandeln utesluter möjligheterna att föra en självständig stabiliseringspolitik.
Sverige har genom att ställa upp en fast växelkursnorm förpliktat sig
att anpassa sin politik till omvärlden. Fullständig frihet för kapitalrörelserna
kan då spela en positiv roll genom att tvinga fram en mer stabil och
disciplinerad ekonomisk politik, som bl.a. kan bidra till att företag och
löntagarorganisationer visar större återhållsamhet på pris- och lönesidan.
Motionärernas slutsats är att den svenska valutaregleringen bör avvecklas
skyndsamt och definitivt.

Även i motionerna U6 (fp) och U522 (fp) kritiseras den svenska
valutaregleringen. Enligt motionärerna är EG viktigare för Sverige än
Sverige är för EG. Via EFTA kan dock vår förhandlingsposition stärkas.

UU 1987/88:24

Bilaga 2

Arbetet med deri inre marknaden måste leda till en parallell utveckling i
Sverige och inom övriga EFTA-länder. Sverige måste erbjuda EG samma
friheter som EG erbjuder Sverige, t.ex. en öppen marknad för banker,
försäkringsbolag och finansiell service. I jämförelse med EG:s fria kapitalmarknad
framstår också den svenska valutaregleringen som alltmer stötande.

Utskottets överväganden

Riksdagen beslutade våren 1986 (FiU 1986/87:30, rskr. 363) att avveckla de
delar av valutaregleringen som inte är av central betydelse för penning- och
valutapolitiken.

Från avvecklingen undantas bankdepositioner och placeringar i räntebärande
papper, t.ex. statsobligationer för såväl valutautlänningar som valutainlänningar.

Det första större steget i liberaliseringsprocessen togs sommaren 1986 då
kravet på att direkta investeringar skulle refinansieras utomlands avskaffades.
Flösten 1987 beslutades att svenskar skulle få ökade möjligheter att
förvärva utländska aktier. Avsikten är att alla restriktioner på förvärv av
utländska aktier på sikt skall avskaffas.

Vidare har restriktionerna avseende fastighetsinvesteringar avvecklats,
vilket innebär att de nu tillåts enligt samma kriterier som gäller direkta
investeringar.

Utskottet har vid ett flertal tillfällen sedan 1986 behandlat motionsyrkanden
om att avveckla valutaregleringen. Senast den 2 mars 1988 avslog
riksdagen (FiU 1987/88:20) sådana motionsyrkanden med hänvisning till att
den av 1986 års riksdag utstakade vägen för liberalisering av valutareglering
bör fullföljas. Det innebär att vissa transaktioner undantas från avvecklingen,
nämligen sådana som styrs av ränteskillnader och förväntningar om
ränte- och valutakursutvecklingen. Utskottet har alltjämt samma uppfattning.

Utskottet delar propositionens uppfattning att det fortsatta liberaliseringsarbetet
bör drivas med sikte på att så långt möjligt delta i det västeuropeiska
samarbetet för liberalisering av kapitalrörelser. Det innebär att om ökade
obalanser på nytt skulle uppstå får inte en uppbromsning ske i liberaliseringsprocessen.
I stället bör andra åtgärder sättas in.

Fria kapitalrörelser ställer strängare krav på samordning av den ekonomiska
politiken samt på ett långtgående valuta- och penningpolitiskt samarbete.
Det kommer att innebära att även skattepolitiken måste samordnas. En
anpassning av den svenska skattepolitiken till den som tillämpas inom EG
torde innebära stora förändringar av såväl skattestruktur som skattenivå. En
anpassning till de skattenivåer som är aktuella inom EG torde framför allt
medföra ett betydande skattebortfall. Det skulle i sin tur kunna få betydande
konsekvenser för de statliga utgiftsprogrammen och för det sociala trygghetssystemet.
I den fortsatta integrationsprocessen måste således också de
samhällsekonomiska och sociala konsekvenserna av ett mera långtgående
ekonomisk-politiskt samarbete särskilt uppmärksammas.

Utskottet anser med det anförda att utrikesutskottet bör avstyrka motion
U7 yrkande 12.

UU 1987/88:24

Bilaga 2

EMS-samarbetet

Propositionen

I propositionen framhålls att det samarbete som har kommit att få störst
betydelse för den ekonomisk-politiska samordningen inom EG är det som
ägt rum på det monetära och valutapolitiska området. Efter det att Bretton
Woods-systemet bröt samman i början på 1970-talet etablerades det s.k.
ormsamarbetet på växelkursområdet, där bl.a. Sverige, Danmark och Norge
deltog förutom de ursprungliga sex medlemsländerna.

Ormsamarbetet avlöstes år 1979 av det europeiska monetära systemet
EMS. Det syftar till att etablera ett närmare monetärt samarbete för att
uppnå en zon med stabila valutor i Europa. Avsikten är att det jämte andra
instrument skall främja en balanserad ekonomisk utveckling inom EG.
EMS-samarbetet regleras genom ett särskilt avtal mellan centralbankerna
men har sedermera blivit traktatfäst genom enhetsakten.

I EMS-samarbetet ingår den europeiska valutaenheten (ECU), valutakursmekanismen
(ERM) och särskilda kreditbestämmelser.

Motionen

I motion U7 (m) spås att betydelsen av det europeiska valutasamarbetet
kommer att växa. ECU-n håller på att utvecklas till en kommersiellt
utnyttjad valutaenhet. Krediter och värdepapper uttryckta i ECU håller på
att bli vanliga. Motionärerna ser ECU-n som ett embryo till en gemensam
västeuropeisk valuta.

På sikt är målsättningen att upprätta en verklig valutaunion med en
gemensam europeisk centralbank. Därmed skulle penningpolitiken bli en
gemensam angelägenhet. Motionärerna konstaterar att för närvarande är
dock skillnaderna mellan de olika EG-ländernas ekonomiska politik ett
hinder för en helt samordnad penningpolitik och en valutaunion. Enligt
motionärerna bör riksbanksfullmäktige överväga en svensk anknytning till
EMS växelkurssamarbete. Det skulle långsiktigt binda den svenska kronan
till valutorna i de länder som svarar för största delen av vår utrikeshandel.
Den ekonomiska politiken i Sverige får i så fall utformas med utgångspunkt i
de krav på pris- och lönestabilitet som den fasta växelkurspolitiken ställer.
Det skulle innebära att det inte längre skulle vara möjligt att med ensidigt
beslutade devalveringar parera en alltför snabb inhemsk kostnadsstegring.

Utskottets överväganden

Utskottet vill med anledning härav anföra att sedan samarbetet inom EMS
startade år 1979 har man diskuterat att låta även länder utanför EG delta i
samarbetet men hittills har inte detta aktualiserats. Flera av EG-valutorna,
bl.a. den brittiska, står alltjämt utanför denna del av EMS-samarbetet.

Den nuvarande svenska växelkurspolitiken där kronans kurs knyts till ett
genomsnitt av omvärldens valutor, den s.k. korgen, har visat sig fungera bra.
Som utskottet anfört tidigare (FiU 1986/87:10 s. 49) är det av stor vikt för vår
trovärdighet att ändringar inte företas i korgens konstruktion. Den nuvaran -

UU 1987/88:24

Bilaga 2

de kurspolitiken har gjort kronan mindre känslig för kraftiga kursvariationer
i de stora internationella valutorna av det slag vi sett under 1980-talet. Den
svenska kronan undviker genom den nuvarande konstruktionen de periodvis
återkommande spekulationerna om kursjusteringar inom EMS, vilka ibland
utlöses av politiska händelser i något av de större EG-länderna. Det kan
också i detta sammanhang noteras att de europeiska valutorna i dag svarar
för cirka tre fjärdedelar av vikterna i valutakorgen. EG-valutorna utgör mer
än hälften. Utskottet anser mot denna bakgrund att frågan om en svensk
anknytning till det europeiska monetära samarbetet saknar aktualitet.
Yrkande 11 i motion U7 bör därför enligt finansutskottet avstyrkas av
utrikesutskottet.

Sverige följer dock, nu liksom tidigare, med intresse de västeuropeiska
ansträngningarna att uppnå och vidmakthålla valutapolitisk stabilitet inom
ramen för EMS-samarbetet.

Det bör också i detta sammanhang nämnas att Sverige tillsammans med
andra industriländer också deltar aktivt i det löpande informationsutbytet
om utvecklingen på valutamarknaderna som hålls mellan centralbankerna i
EMS-länderna. Vidare deltar riksbanken i de möten som hålls mellan
centralbankerna inom ramen för G 10 i anslutning till månadsmötena i Bank
of International Settlements (BIS).

Finansiella tjänster
Propositionen

I propositionen anförs att den internationella handeln med tjänster - bland
dem finansiella tjänster och försäkringstjänster - har fått en ökad betydelse
under de senaste åren. Banker och andra finansinstitut har, liksom försäkringsbolag,
i ökad utsträckning kommit att bedriva verksamhet i flera länder,
med eller utan etablering utanför hemlandet. Även handeln med värdepapper
har internationaliserats. Ytterligare en grundläggande orsak till det
ökade utbytet av finansiella tjänster är det nära sambandet med kapitalrörelseområdet
där en fortgående liberalisering ägt rum under senare tid.

När det gäller det västeuropeiska samarbetet inom detta område representerar
EG:s arbete med att senast år 1992 få till stånd en inre marknad för
finansiella tjänster den mest målinriktade insatsen mot en internationell
liberalisering. Redan i Romfördraget föreskrivs etableringsfrihet och fritt
utbyte av tjänster.

När det gäller värdepappersmarknaderna har EG:s arbete inriktats på
gemensamma regler för den organiserade handeln med aktier och andra
värdepapper avseende t.ex. börsintroduktion, information till investerare
samt kollektiva investeringar i värdepapper. Vidare arbetar man inom EG på
att få till stånd regler om insiderhandel.

Mellan EFTA och EG har under år 1987 ett informationsutbyte inletts
beträffande reglerna för handeln med finansiella tjänster. Detta utbyte
omfattar bl.a. reglerna för insiderhandel.

Även i Sverige har under senare år en utveckling skett mot ökad
internationell konkurrens inom den finansiella tjänstesektorn. På ett flertal

UU 1987/88:24

Bilaga 2

områden befinner sig emellertid dessa frågor alltjämt på utredningsstadiet.

I propositionen påpekas att när det gäller det västeuropeiska samarbetet
går det inte att hävda generellt, utan ytterligare jämförande undersökningar,
att den svenska lagstiftningen har andra syften eller innebär starkare
restriktioner för den finansiella sektorn än EG:s regelverk. Sverige har ett
starkt intresse av att så långt det är möjligt delta i det västeuropeiska
samarbetet för att möjliggöra en enhetlig marknad för finansiella tjänster.
Det är därvid en svensk önskan att det informationsutbyte som redan inletts
mellan EG och EFTA skall leda till att konkreta samarbetsmöjligheter
identifieras. Det utredningsarbete som pågår i Sverige utgör såväl ett hinder
som en fördel i detta sammanhang, sägs det i propositionen.

Motionerna

I motion U5 (c) anförs att den växande svenska tjänstehandeln - däribland de
finansiella tjänsterna - bör integreras i en öppen bank- och försäkringsmarknad
i Västeuropa. Förutsättningarna härför bör enligt motionärerna utredas
närmare.

I motionerna U522 och U6 (fp) anförs att Sverige måste erbjuda EG
samma friheter som EG erbjuder Sverige, t.ex. en öppen marknad för
banker, försäkringsbolag och finansiell service. Sverige löper enligt motionärerna
en uppenbar risk att hamna utanför EG-samarbetet på tjänsternas
område. Motionärerna beklagar att regeringen inte ger någon samlad
bedömning av hur Sverige skall agera på detta område. Motionärerna anser
att det är synnerligen angeläget att Sveriges EG-samarbete på bred front
utvecklas till att också innefatta tjänsterna.

I motion U7 (m) anförs att det inte räcker med att avskaffa valutarestriktionerna.
Affärerna söker sig dit där de kan utföras billigast. Därför bör
skattebelastningen vara låg för finansiella tjänster.

Utskottets överväganden

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är angeläget att Sverige så
långt det är möjligt deltar i det västeuropeiska samarbetet även när det gäller
finansiella tjänster.

Som framgår av propositionen är det emellertid ett stort antal frågor som
ännu är olösta på detta område. Ett bättre underlag för att ta ställning till de
alternativ och möjligheter som finns kommer att föreligga när de nu
pågående utredningarna avslutat sitt arbete. Utskottet har inte något att
erinra mot vad som anförs på detta område i propositionen eller i de nämnda
motionerna. Det finns dock inte för närvarande några konkreta förslag att ta
ställning till. Utskottet anser mot denna bakgrund att yrkandena i motionerna
inte bör föranleda någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida.

Stockholm den 15 mars 1988
På finansutskottets vägnar

UU 1987/88:24

Bilaga 2

Arne Gadd

Närvarande: Arne Gadd (s), Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune
Rydén (m), Iris Mårtensson (s), Lisbet Calner (s), Lars De Geer (fp), Filip
Fridolfsson (m), Arne Andersson i Gamleby (s), Gunnar Björk (c), Hans
Petersson i Hallstahammar (vpk), Hans-Eric Andersson (s), Arne Kjörnsberg
(s), Marianne Carlström (s) och Rolf Kenneryd (c).

Avvikande meningar

1. Ekonomisk politik

Gunnar Björk och Rolf Kenneryd (båda c) anser att den del av utskottets
överväganden i avsnittet Ekonomisk politik som börjar med ”Det sker” och
slutar med ”yrkande 13” bort ha följande lydelse:

Det finns emellertid en tendens att de europeiska frågorna kommer i
skymundan på grund av de stora ländernas dominans, t.ex. USA och Japan, i
flera av de internationella fora som Sverige deltar i, t.ex. OECD, IMF eller
G10. Framför allt blir de små västeuropeiska ländernas problem negligerade.
Det finns därför skäl att Sverige, som föreslås i motion U5, verkar för att ett
västeuropeiskt forum skapas för gemensam behandling av ekonomiskpolitiska
frågor i Västeuropa. I ett sådant forum skulle de små västeuropeiska
länderna kunna göra sig gällande på ett bättre sätt än i befintliga fora.

Utskottet anser således att utrikesutskottet bör tillstyrka motion U5
yrkande 13.

2. Kapitalrörelser

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Lars De Geer (fp),
Filip Fridolfsson (m), Gunnar Björk (c) och Rolf Kenneryd (c) anser att
utskottets överväganden under avsnittet Kapitalrörelser bort ha följande
lydelse:

Sverige har sedan länge förespråkat och arbetat för fritt varuutbyte. Det är
därför logiskt och konsekvent att arbeta för fri rörlighet även för tjänster och
finansiella transaktioner.

Inom EG pågår ett omfattande arbete för att frigöra kapitalrörelserna.
Målet är att till år 1992 ha ett helt öppet och fritt flöde av kapital mellan EG:s
medlemsländer. Det finns en uppenbar risk att Sverige kommer att hamna
utanför EG-samarbetet på detta område. Sverige blir alltmer ensamt bland
de välutvecklade industriländerna om att behålla ett regelverk som försvårar
kapitalrörelser.

Utskottet anser att den snabba utvecklingen mot en europeisk marknad
utan gränser för kapital ställer krav på ändringar för Sveriges del. En fri
rörlighet mellan EG och Sverige måste upprättas även vad gäller finansiella
transaktioner. För detta krävs att valutaregleringen avskaffas. I EGländerna
har valutaregleringarna redan i allt väsentligt undanröjts. Det är en
illusion att tro att Sverige kan bevara handlingsfrihet genom valutaregleringen.
Omfattningen av de kapitalrörelser som kan ske i anslutning till
utrikeshandeln är så stor att de ändå påverkar stabiliseringspolitiken. Härtill
bidrar också den stora utlandsupplåning som såväl staten som företagen har
ådragit sig.

UU 1987/88:24

Bilaga 2

En avreglering bör ske omgående och vara definitiv. Det gör att de
anpassningsrörelser som blir oundvikliga när en reglering avskaffas går i båda
riktningarna och tenderar att ta ut varandra. Vad finansutskottet anfört med
anledning av motion U7 yrkande 12 om att avskaffa valutaregleringen bör
riksdagen som sin mening ge regeringen och fullmäktige i riksbanken till
känna.

3. Kapitalrörelser

Hans Petersson i Hallstahammar (vpk) anser att utskottets överväganden i
avsnittet Kapitalrörelser bort ha följande lydelse:

Sveriges utrikeshandel sker till ca 50 % med EG-länder. Utskottets slutsats
härav är att den redan höga graden av beroende inte bör höjas ytterligare.
Det är snarare logiskt att prioritera förbindelser med andra länder och
marknader. Detta understryks av EG-ländernas påtagliga inre svårigheter.
De tyngs av svag tillväxt, överproduktion och massarbetslöshet. Utvecklingen
av svensk utrikeshandel bör därför snarare ske med marknader utanför
EG: USA, Östeuropa, EFTA-länderna, Asien och övriga delar av tredje
världen. Sårbarheten för Sverige blir mindre med mer mångsidiga kontakter.

Sverige bör enligt utskottets mening som alternativ till EG-harmonisering
sätta ett alleuropeiskt perspektiv. Friare handel samt ekonomiskt och
kulturellt samarbete mellan alla europeiska länder måste eftersträvas.
Endast med en sådan inriktning på Europapolitiken gynnas avspänning och
fred.

En ensidig anpassning till förhållandena inom EG riskerar att bli en
anpassning till de kommersiella intressena, de konservativa krafterna och till
långtgående resursutnyttjande av såväl människor som natur.

En generell avreglering av valutarestriktionerna skulle innebära en
fullständig kapitulation för dessa krafter. Det finns snarare anledning att
ompröva de liberaliseringar som redan genomförts i Sverige. Framför allt bör
utflyttning av svenska företag och sysselsättningstillfällen styras på ett för
Sverige samhällsekonomiskt acceptabelt sätt.

Utskottet avstyrker således motion U7 yrkande 12.

4. EMS-samarbetet

LarsTobisson, Rune Rydén och Filip Fridolfsson (alla m) anseratt utskottets
överväganden i avsnittet EMS-samarbetet bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att betydelsen av det europeiska
valutasamarbetet kommer att växa. Växelkursvariationer innebär ökade
transaktionskostnader som verkar som handelshinder. En stabil valutakursutveckling
är därför önskvärd.

Utskottet anser att riksbanksfullmäktige bör överväga en svensk anknytning
till EMS växelkurssamarbete. På så sätt skulle den svenska kronan vara
långsiktigt bunden till valutorna i de länder som svarar för största delen av vår
utrikeshandel. Den ekonomiska politiken i Sverige skulle i så fall få utformas

UU 1987/88:24

Bilaga 2

med utgångspunkt i de krav på pris- och lönestabilitet som den fasta
växelkurspolitiken ställer. Det skulle inte längre bli möjligt att med ensidigt
beslutade devalveringar parera en alltför snabb inhemsk kostnadsökning.

Vad finansutskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen
och fullmäktige i riksbanken till känna. Finansutskottet tillstyrker med det
anförda motion U7 yrkande 11.

5. EMS-samarbetet

Anne Wibble (fp), Lars De Geer (fp), Gunnar Björk (c) och Rolf Kenneryd
(c) anser att utskottets överväganden i avsnittet EMS-samarbetet bort ha
följande lydelse:

Den nuvarande svenska växelkurspolitiken innebär att kronans kurs knyts
till ett genomsnitt av omvärldens valutor, den s.k. korgen. De europeiska
valutorna svarar i dag för cirka tre fjärdedelar av vikterna i valutakorgen.
EG-valutorna utgör mer än hälften. Utskottet anser att frågan om en svensk
anknytning till det europeiska monetära samarbetet för närvarande inte är
aktuellt. Yrkande 11 i motion U7 bör därför enligt finansutskottet avstyrkas
av utrikesutskottet.

6. Finansiella tjänster

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Lars De Geer (fp),
Filip Fridolfsson (m), Gunnar Björk (c) och Rolf Kenneryd (c) anser att
utskottets överväganden i avsnittet Finansiella tjänster bort ha följande
lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att en mycket väsentlig del av
Sveriges EG-politik rör våra möjligheter att medverka i ett fritt utbyte på
tjänsternas område.

En åtgärd som skulle underlätta ett sådant samarbete är avskaffande av
den svenska valutaregleringen, vilket utskottet förordar. Det är också
nödvändigt att Sverige erbjuder EG samma friheter som EG erbjuder
Sverige. Inom EG kommer också med stor sannolikhet kraven på ömsesidighet
att bli allt starkare. Detta gäller t.ex. de villkor som finns på marknaderna
för finansiella tjänster, där svenska banker och försäkringsbolag skulle
kunna expandera. Det finns annars en risk att svenska finansiella företag
hamnar utanför EG-samarbetet och inte kan delta på lika villkor. Enligt
utskottets mening är det synnerligen angeläget att Sveriges EG-samarbete på
bred front utvecklas till att också innefatta tjänsterna, som är en av
ekonomins snabbast växande sektorer. Vad utskottet anfört med anledning
av motionerna U5, U6, U7 och U522 bör ges regeringen till känna.

UU 1987/88:24

Bilaga 2

7. Finansiella tjänster

Hans Petersson i Hallstahammar (vpk) anser att utskottets överväganden i
avsnittet Finansiella tjänster bort ha följande lydelse:

Som framgår av propositionen är ett stort antal frågor ännu olösta på detta
område. I den allmänna viljeinriktning som uttrycks i propositionen och som
framgår av direktiven till de utredningar som pågår för detta område, finns
endast det västeuropeiska perspektivet. Enligt utskottets mening bör en mer
internationalistisk orientering väljas. Ett mångnationellt samarbete gagnar
och stimulerar Sverige mer än en snävt västeuropeisk orientering. Det
stämmer också med den svenska alliansfrihetens tradition. Det möjliggör för
Sverige att tillsammans med andra EFTA-länder arbeta för en alleuropeisk
utveckling och en ökad kontakt mellan Öst- och Västeuropa. Det senare
kräver uppbyggandet av andra strukturer och kanaler än EG-organen,
eftersom det gäller att utveckla förbindelser mellan länder med olika
ekonomiska system.

Utskottet tar således bestämt avstånd från den snäva inriktning som det
internationella samarbetet ges i propositionen och de här aktuella motionerna.

UU 1987/88:24

Bilaga 2

Skatteutskottets yttrande B.hgIT 88 24

1987/88:3 y

om Sverige och den västeuropeiska integrationen
(prop. 1987/88:66)

Till utrikesutskottet

Utrikesutskottet har berett övriga utskott tillfälle att yttra sig över proposition
1987/88:66 om Sverige och den västeuropeiska integrationen jämte
motioner.

I propositionen begärs bl. a. riksdagens godkännande av vissa riktlinjer
som enligt regeringen bör ligga till grund för det fortsatta arbetet på att få till
stånd ett brett västeuropeiskt samarbete. Därutöver bereds riksdagen
tillfälle att ta del av regeringens överväganden på olika områden i fråga om
Sverige och den västeuropeiska integrationen. Utskottet begränsar sitt
yttrande till vad som i den senare delen anförs i fråga om tullar och skatter.

Propositionen och motionerna
Tullar

I propositionen betonas de institutionella problem som är förenade med ett
deltagande i en tullunion med EG. Enligt regeringens uppfattning bör
Sveriges ansträngningar i första hand inriktas på att på andra vägar söka
åstadkomma en så hög grad av likabehandling som möjligt på hela den
västeuropeiska marknaden. Det är också ett starkt svenskt önskemål att både
ursprungsreglerna och tillämpningen av dessa ytterligare förenklas.

Beträffande den pågående Uruguayrundan framhåller regeringen att
Sverige har förordat en allmän harmonisering av GATT-ländernas tullar så
att höga tullar sänks mer än låga tullar. På sikt bedöms en sådan
harmonisering minska behovet av ursprungsregler och underlätta det
fortsatta arbetet att förenkla reglerna.

Carl Bildt m. fl. (m) begär i motion U7 ett tillkännagivande om att Sverige
bör arbeta för en tullunion mellan EFTA-länderna och EG, samt, intill så har
skett, en sådan harmonisering av tullagstiftning och tullsatser att ursprungskontrollen
kan förenklas eller göras onödig. Motionärerna begär vidare att
Sverige under de pågående GATT-förhandlingarna kräver att GATT-avtalet
upprätthålls i alla hänseenden och att alla tariffära och icke tariffära
handelshinder avvecklas.

Bengt Westerberg m. fl. (fp) ställer i motion U6 inget särskilt yrkande
angående tullar. Motionärerna delar regeringens uppfattning att vi skall gå

vidare i det nordiska samarbetet, stärka EFTA och bredda och fördjupa
samarbetet med EG så långt detta är förenligt med neutralitetspolitiken.

Olof Johansson m. fl. (c) redovisar i motion U5 en positiv inställning till ett
allomfattande västeuropeiskt samarbete. Innan en svensk övergång från
frihandelsavtal till tullunion med EG övervägs krävs enligt motionärerna en
närmare redovisning om vilka konsekvenser en sådan förändring skulle
medföra. Följderna för relationerna till övriga EFTA-länder, särskilt de
nordiska, bör enligt c-motionärerna närmare analyseras. De anser att
tillräckligt underlag inte har presenterats för ett ställningstagande av
riksdagen.

Lars Werner m. fl. (vpk) motsätter sig enligt motion U3 en integration med
Västeuropa med den inriktning som anges i propositionen och förordar i
stället en svensk alleuropeisk, mer internationalistisk politik, som mera
beaktar kravet på en strukturförändring i de globala förhållandena och ger
tredje världen dess rätt. I motionen framställs dock inget särskilt yrkande
angående tullar.

Alf Svensson (c) yrkar i motion U524 en förnyad prövning av en tullunion
mellan EG och EFTA-länderna.

Skatter

När det gäller skatter framhåller regeringen att den svenska mervärdeskatten
i huvudsak bygger på samma principer som de europeiska mervärdeskatterna.
Vissa skillnader finns inom det beskattningsbara området, bl. a. i
beskattningen av energi och vissa tjänster. Skattenivån är också högre i
Sverige. De svenska punktskatterna skiljer sig både beträffande nivåer och
strukturer ofta kraftigt från vad som gäller inom EG-länderna. Även
beträffande resandebestämmelserna och vägtrafikskatten finns väsentliga
skillnader mellan Sverige och EG.

En svensk anpassning till EG skulle enligt regeringen innebära behov av
sänkningar av mervärdeskatten och flera punktskatter. Regeringen konstaterar
att en sådan anpassning till EG självfallet skulle få omfattande
ekonomiska återverkningar och kunna strida mot t. ex. svensk alkoholpolitik.
Utan en sådan anpassning torde det dock enligt regeringens uppfattning
inte vara möjligt att helt avskaffa gränshindren mot EG vad gäller varor,
tjänster etc.

I motion U7 (m) begärs ett tillkännagivande om behovet av en harmonisering
av svensk lagstiftning med lagar och regler inom EG. I övrigt sägs i motionen
inget särskilt om skatter.

I motion U5 (c) uttalas att man från svensk sida bör eftersträva ett
gemensamt västeuropeiskt forum avseende ekonomisk-politiska frågor, bl.
a. skatter. Vidare påpekas att flera länder inom EG tillämpar differentierad
mervärdeskatt, en ordning som c vill införa även i Sverige. Slutligen
framhåller c-motionärerna att den svenska kilometerskatten avviker från
drivmedelsbeskattningen i andra länder. De begär därför att kilometerskatten
tas upp till omprövning.

UU 1987/88:24

Bilaga 3

6 Riksdagen 1987/88. 9 sami. Nr 63

Motionerna U6 (fp) och U3 (vpk) innehåller inga särskilda yrkanden i
fråga om skatter.

I motion U2 av Göran Magnusson m. fl. (s) begärs ett tillkännagivande om
att alkohol och tobak skall undantas från integrationsarbetet med EG. Enligt
motionärerna bör Sverige även vid en fortsatt integration med EG av hälsooch
socialpolitiska skäl sträva efter att begränsa konsumtionen av dessa
varor.

Utskottet

Det råder en bred enighet om att Sverige aktivt bör delta i ett ökat europeiskt
samarbete på olika områden. Utskottet kan i princip ställa sig bakom
regeringens överväganden då det gäller frihandels- och tullfrågor som
innebär att våra ansträngningar i första hand bör inriktas på att på andra
vägar än en tullunion söka åstadkomma en så hög grad av likabehandling som
möjligt på hela den västeuropeiska marknaden. Denna uppfattning är, som
framhålls i propositionen, bl. a. motiverad av att frihandelsavtalet med EG
på det hela taget hittills har fungerat mycket väl. Problemet med de
komplicerade ursprungsreglerna har kunnat förenklas, och de kan i fortsättningen
komma att förenklas ytterligare. Vidare kan det enligt utskottets
uppfattning vara en fördel att undvika de problem av institutionell art som ett
deltagande i en tullunion utan medlemskap i EG kan ge upphov till.

Utskottet ställer sig också positivt till att man på skatteområdet undersöker
möjligheterna till olika anpassningsåtgärder och samarbete med EG.
Detta gäller särskilt de indirekta skatterna som har stor betydelse för utbytet
av varor och tjänster mellan olika länder och där det kan vara värdefullt att
man bringar våra egna och våra viktigaste handelspartners skattebestämmelser
i bättre överensstämmelse med varandra. Utskottet vill här peka på att
utredningen om indirekta skatter (dir. 1987:30) har i uppdrag att utreda en
breddad bas för mervärdeskatten i Sverige, något som enligt utskottet ligger i
linje med detta synsätt. Utredningen skall också pröva möjligheterna att
tekniskt anpassa basen för mervärdeskatten till vad som gäller i andra länder,
och särskilt då EG-området.

Samtidigt vill utskottet framhålla att en anpassning av skatterna i den
formen att Sverige ensidigt vidtar åtgärder för att bringa skattestrukturer och
skattenivåer i överensstämmelse med vad som är vanligt inom EG innebär
vissa problem, bl. a. i form av ett betydande skattebortfall. Storleken av detta
skattebortfall beror givetvis på hur långt man är beredd att driva anpassningen,
men en harmonisering i enlighet med det förslag som för närvarande
diskuteras inom EG och som bl. a. torde innebära en kraftig sänkning av
såväl mervärdeskatten som åtskilliga punktskatter skulle enligt en försiktig
bedömning betyda ett bortfall av skatteinkomster för staten på flera tiotals
miljarder kronor.

När det gäller vissa punktskatter, som är utformade efter andra utgångspunkter
än rent statsfinansiella, skulle en långtgående anpassning till
EG-standard innebära problem. Utskottet tänker närmast på de svenska
skatterna på alkoholdrycker som bl. a. har till syfte att bidra till en dämpning
av konsumtionen av dessa varor. Man kan inte heller bortse från den positiva

UU 1987/88:24

Bilaga 3

inverkan på folkhälsan tobaksskatten har genom att den bidrar till att dämpa
efterfrågan på tobaksvaror. Enligt utskottet bör målet för ett svenskt
deltagande i den västeuropeiska integrationsprocessen vara att de sociala och
hälsomässiga strävanden som vägleder den svenska politiken på dessa
områden inte försvagas.

Beträffande kilometerskatten kan sägas att Sverige och Norge för närvarande
är ensamma i Europa om att tillämpa denna speciella skatteform.
Utskottet vill emellertid erinra om att kilometerskattens bestånd prövades
ingående av regering och riksdag så sent som våren 1986 (prop. 1985/86:92,
SkU 31). Vägtrafikbeskattningens framtida utformning på den europeiska
kontinenten torde enligt utskottets uppfattning vara en öppen fråga.

Som nämnts inledningsvis måste det enligt utskottets mening anses som ett
starkt önskemål att man i Sverige undersöker alla möjligheter till en
harmonisering med vår omvärld. Inga lösningar bör avvisas i förväg, lika lite
som man i förtid bör binda sig för någon speciell lösning. Utskottet har
emellertid velat peka på vissa svårigheter i anpassningsprocessen som enligt
utskottet måste övervägas närmare. Innan en anpassning sker måste enligt
utskottets uppfattning de samhällsekonomiska och sociala konsekvenserna
för olika alternativ analyseras noga.

Utskottet tar i övrigt inte upp någon mera ingående diskussion i dessa frågor,
eftersom propositionen i här behandlade delar endast innebär en orientering
och inte innefattar någon begäran om godkännande. Utskottet anser inte
heller att motionerna bör föranleda någon riksdagens åtgärd i vad avser tulloch
skatteområdena.

Stockholm den 1 mars 1988
På skatteutskottets vägnar
Jan Bergqvist

Närvarande: Jan Bergqvist (s), Knut Wachtmeister (m), Bo Forslund (s),
Kjell Johansson (fp), Stig Josefson (c), Torsten Karlsson (s), Bo Lundgren
(m), Anita Johansson (s), Lars Hedfors (s), Britta Bjelle (fp), Bruno
Poromaa (s), Karl-Anders Petersson (c), Tommy Franzén (vpk), Kjell
Nordström (s) och Karl-Gösta Svenson (m).

Avvikande meningar

Knut Wachtmeister, Bo Lundgren och Karl-Gösta Svenson (alla m) anför:

Vi delar m-motionärernas uppfattning att Sverige måste sträva efter ett så
nära, omfattande och varaktigt deltagande i EG-samarbetet som möjligt.
Det nuvarande frihandelsavtalet med dess utvecklingsklausul, som är den
formella basen för våra nuvarande ansträngningar att fördjupa vårt deltagande
i EG-samarbetet, är enligt vår mening otillräckligt mot bakgrund av den
nya fas i samarbetet inom EG som nu står för dörren. Vi tänker närmast på

UU 1987/88:24

Bilaga 3

genomförandet av den inre marknaden inom Gemenskapen.

Frihandelsavtalet innebär att varje varas ursprung har betydelse vid handel
mellan Sverige och EG. Successivt har de s. k. ursprungsreglerna förenklats
men, som påpekas av m-motionärerna, byråkratin i samband med ursprungsdeklarationen
kan kosta avsevärda belopp. Samtidigt vill vi liksom motionärerna
framhålla att ett inträde i EG:s tullunion skulle för svensk del innebära
endast smärre förändringar i handeln med andra länder.

Mot bakgrund härav biträder vi m:s uppfattning att det nu finns anledning
att åter aktualisera möjligheten av en tullunion. I första hand bör Sverige
sträva efter att få till stånd en gemensam lösning för alla EFTA-länder eller i
vart fall en lösning i samverkan med våra nordiska grannländer Norge och
Finland. I andra hand bör Sverige agera direkt gentemot EG-kommissonen
och EG-regeringarna för att tillgodose våra intressen. På denna punkt krävs
enligt vår uppfattning omgående en ökad aktivitet från den svenska
regeringens sida.

Sammanfattningsvis anser vi liksom m-motionärerna att Sverige bör delta i
strävandena att skapa en västeuropeisk gemensam marknad, omfattande
samtliga 18 länder i EFTA och EG och präglad av fri rörlighet för varor,
tjänster, människor och kaital och med minsta möjliga gränskontroll mellan
nationerna. Vidare bör Sverige tillvarata alla möjligheter som finns att med
bibehållen neutralitetspolitik utvidga och fördjupa deltagandet i EGsamarbetet.
Detta innebär bl. a. att regeringen bör eftersträva en tullunion
mellan EFTA-länderna och EG samt, intill dess en sådan har kommit till
stånd, en sådan harmonisering av tullagstiftning och tullsatser att ursprungskontrollen
kan förenklas eller göras onödig.

Vi ansluter oss också till m-motionärernas uppfattning att Sverige under de
nu pågående GATT-förhandlingarna bör kräva att GATT-avtalet skall
upprätthållas i alla hänseenden. Några frivilliga exportbegränsningar bör
enligt vår uppfattning icke förekomma. Från svensk sida bör hävdas att alla
tariffära och icke-tariffära handelshinder bör avvecklas.

Vi biträder även kravet i motion U7 om ett tillkännagivande om behovet av
en harmonisering av svensk lagstiftning med lagar och regler inom EG. Detta
gäller särskilt på skatteområdet. En anpassning av de svenska skattebestämmelserna
och - i synnerhet - de svenska skattenivåerna till de normer som
allmänt tillämpas inom Gemenskapen torde enligt vår mening vara en
väsentlig förutsättning för att uppfylla den i propositionen angivna målsättningen
att skapa rörlighet för varor, tjänster, människor och kapital i
Västeuropa.

Vad vi nu har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Detta innebär att vi i berörda delar tillstyrker motion U7.

Kjell Johansson och Britta Bjelle (båda fp) anför:

Vi delar regeringens och fp-motionärernas uppfattning att vi skall gå vidare i
det nordiska samarbetet, stärka EFTA och bredda och fördjupa samarbetet
med EG så långt detta är förenligt med neutralitetspolitiken. Vi saknar dock i
propositionen en utvärdering av de s. k. fyra friheternas (fritt flöde av
människor, varor, tjänster och kapital) samlade betydelse för Sveriges del.
Regeringen för ett resonemang kring varje avsnitt för sig men underlåter att

UU 1987/88:24

Bilaga 3

göra den enligt vår mening nödvändiga helhetsbedömningen. Vi menar att
målet för den svenska Europapolitiken bör vara att svenska medborgare och
företag på den s. k. vitbokens alla områden får åtnjuta samma friheter som
medborgare och företag i EG:s medlemsländer och att svenskar och svenska
intressen inte i något hänseende diskrimineras.

När det särskilt gäller handelspolitiken och frågan om en eventuell
tullunion med EG delar vi inte regeringens uppfattning att den inskränkning i
rörelsefriheten som en tullunion skulle medföra talar emot att vi väljer denna
lösning. Man måste enligt vår mening tänka på den situation som kan uppstå
om det handelspolitiska klimatet kärvar till sig, en utveckling som i dagsläget
inte kan uteslutas. Vi befarar att Sverige skulle kunna isoleras i ett sådant
läge, om vi står utanför en tullunion med EG.

Vad här anförts bör enligt vår uppfattning riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna. Detta innebär att vi i berörda delar tillstyrker motion
U6.

Stig Josefson och Karl-Anders Petersson ( båda c) anför:

Vi vill i likhet med motionärerna bakom motion U5 understryka att den
västeuropeiska integrationen från svensk synpunkt inte bara är fråga om
relationerna till EG utan till Västeuropa i dess helhet. Från svensk synpunkt
är det också av stor principiell vikt att Västeuropa i sin inre utveckling inte
reser murar mot omvärlden utan eftersträvar öppenhet. På handelsområdet
måste dock sociala, miljömässiga, hälsomässiga och andra riskaspekter
beaktas. För ett neutralt land har den nationella aspekten därjämte en
speciell innebörd.

Vad gäller frågan om en svensk övergång till tullunion med EG saknas i
propositionen en redovisning av vad en sådan förändring skulle medföra. Det
framgår att EG hela tiden ställt sig avvisande till en tullunion och alltjämt gör
det. Däremot sägs inget om EFTA-länderna, om deras inställning eller
tänkta roll. Frågan behandlas enbart som en angelägenhet mellan Sverige
och EG utan antydan om vad följden skulle bli för relationerna till bl. a. de
nordiska EFTA-länderna. I detta sammanhang föreligger således enligt vår
mening ett markant avsteg från det allomfattande västeuropeiska samarbete
som enligt propositionen bör vara vägledande för integrationsarbetet.
Sammanfattningsvis anser vi att tillräckligt underlag för ett ställningstagande
av riksdagen inte har presenterats.

När det gäller skatter anser vi i likhet med c-motionärerna att man från
svensk sida bör eftersträva ett gemensamt västeuropiskt forum avseende
ekonomisk-politiska frågor, bl. a. skatter. Vi vill vidare påpeka att flera
länder inom EG tillämpar differentierad mervärdeskatt - dvs. lägre mervärdeskatt
på baslivsmedel - och att centern verkar för att införa en sådan
ordning även i Sverige. Slutligen vill vi i likhet med c-motionärerna framhålla
att den svenska kilometerskatten avviker från drivmedelsbeskattningen i
andra länder. Vi biträder därför yrkandet i motion U5 att kilometerskatten
tas upp till omprövning.

Vad här anförts bör enligt vår mening riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna. Detta innebär att vi i berörda delar tillstyrker motion
U5.

UU 1987/88:24

Bilaga 3

Tommy Franzén (vpk) anför:

Jag har liksom vpk-motionärerna en i grunden annan syn på svensk
Europapolitik och svensk internationell politik än den som redovisas i
propositionen. Som framhålls i motion U3 är Sveriges utrikeshandel redan
till 50 % inriktad på EG-länderna och denna höga grad av beroende bör
enligt min mening inte ytterligare höjas. Jag anser tvärtom att förbindelserna
med andra marknader bör prioriteras, inte minst med tanke på EG-ländernas
påtagliga inre svårigheter med svag tillväxt, överproduktion och massarbetslöshet.
Utvecklingen av svensk utrikeshandel bör därför snarare orienteras
mot marknader utanför EG: Asien, USA, Östeuropa, EFTA-länderna och
tredje världen. Mer mångsidiga kontakter skulle enligt min mening innebära
gynnsammare möjligheter och mindre sårbarhet för Sverige.

En tullunion med EG eller ett frihandelsavtal i kombination med
långtgående ursprungsbestämmelser innebär enligt min uppfattning att
Sverige ansluter sig till EG:s protektionism utåt, vilket jag finner oacceptabelt.
I stället bör, som framhålls av vpk-motionärerna, Sverige verka för en
utveckling av internationella strukturer som Förenta nationerna och dess
specialorgan såsom t. ex. GATT och UNCTAD och olika initiativ som syftar
till global rättvisa och avspänning. Ett sådant mångnationellt samarbete
torde enligt min uppfattning gagna Sverige mer än en snäv västeuropeisk
orientering.

Vpk har valt, med den huvudinriktning som redovisats i det föregående,
att inte lägga särskilda förslag på skatte- och tullområdet. Dock finns ändå
skäl att påtala vad en anpassning till EG-standard kan komma att medföra.

De svenska skatternas nivå och inriktning bör utgå från de behov och
utjämnande effekter vi själva finner anledning att besluta om och inte de mål
som EG-länderna kan komma att besluta om. En harmonisering med EG
skulle påverka inrikespolitiken i Sverige kraftigt i negativ riktning. På
skatteområdet skulle en anpassning till EG-standard innebära ett bortfall av
skatteinkomster för det allmänna i en omfattning som skulle tvinga fram
kraftiga nedskärningar av den gemensamma sektorn. Dessa skadeverkningar
på vårt lands ekonomi borde föredragande statsrådet ha analyserat närmare
innan hon redovisade för riksdagen sina överväganden om anpassningsåtgärder
på skatteområdet.

Så t. ex skulle en anpassning av alkholskatterna till en sådan nivå som är
vanlig inom EG - dvs. en avsevärd minskning av skatten - sannolikt leda till
en kraftig konsumtionsökning och således innebära ett totalt uppgivande av
riksdagens tidigare uttalade målsättning att minska den totala konsumtionen.
Även för tobaken skulle en minskning av tobaksskatten till normal
EG-nivå innebära motsvarande risker för folkhälsan.

Även inom tullområdet skulle av riksdagen uppställda mål motverkas. Så
t. ex. skulle försvaret av inhemsk teko-industri försvagas.

Vad nu anförts bör enligt min mening riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna. Jag tillstyrker därför motion U3 i berörda delar.

UU 1987/88:24

Bilaga 3

Lagutskottets yttrande
1987/88:7 y

om Sverige och den västeuropeiska integrationen
(prop. 1987/88:66)

Till utrikesutskottet

Utrikesutskottet har berett lagutskottet tillfälle att yttra sig över proposition
1987/88:66 om Sverige och den västeuropeiska integrationen jämte motionerna
1987/88:U2-U7 och 1987/88:U522-U524.

I propositionen föreslår regeringen att riksdagen godkänner de av
föredragande statsrådet förordade riktlinjerna i propositionens kapitel 1.
Vidare bereds riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet
anfört om Sverige och den västeuropeiska integrationen.

Lagutskottet har beslutat avge yttrande över propositionen och motionerna
såvitt rör immaterialrättsliga, bolagsrättsliga och konsumentpolitiska
frågor.

Vad först gäller konsumentpolitiken är det enligt utskottets uppfattning
angeläget att samarbetet med EG på detta område intensifieras. Som
framhålls i propositionen är det ett klart svenskt intresse att svenska
produkter inte behöver ändras för att kunna säljas på den europeiska
marknaden eller genomgå en mera komplicerad prövning än EG-företagens
produkter. Det ligger också i konsumenternas intressen att utländska
produkter kan säljas i Sverige utan kostnadskrävande ändringar. Ett viktigt
led i strävandena mot ett ökat samarbete med EG måste därför vara att vi i
görlig mån försöker avveckla tekniska handelshinder genom en harmonisering
av lagar och andra författningar. I likhet med föredragande statsrådet
anser utskottet att det är angeläget att svenska myndigheter går igenom EG:s
regler på olika områden och tillvaratar de möjligheter till harmonisering som
finns. Det är vidare betydelsefullt att vi från svensk sida och helst i nordisk
samverkan försöker utöka och intensifiera det samarbete med EG som redan
pågår på konsumentpolitikens område bl.a. när det gäller standarder för
säkerhetskrav på olika produkter. Vägledande härvidlag bör självfallet vara
att vår nuvarande höga ambitionsnivå när det gäller skyddet för konsumenterna
skall upprätthållas. I fråga om produktsäkerhetsarbetet är det dock inte
givet att nuvarande svenska regler alltid är de mest genomtänkta. Vad gäller
det ekonomiska skyddet för konsumenterna kan en anpassning till EG:s
regler bli aktuell i de fall EG:s direktiv inte har karaktären av minimidirektiv.

Med hänvisning till det anförda ansluter sig lagutskottet till vad som anförs
i propositionen om Sveriges medverkan i det europeiska samarbetet på
konsumentskyddsområdet och om formerna för denna medverkan. Såvitt

UU 1987/88:24

Bilaga 4

gäller detta område får de synpunkter på harmoniseringen av lagar och
bestämmelser som förs fram i motion U7 (m) anses i allt väsentligt
tillgodosedda genom propositionen och vad utskottet anfört.

Inte heller i fråga om immaterialrätten och bolagsrätten har lagutskottet
funnit anledning till erinringar mot vad som uttalas i propositionen.
Utskottet vill på bolagsrättens område understryka vikten av att företag
utanför EG får möjlighet att delta i den nya juridiska samverkansform för
företag från olika länder som tillskapats inom EG. I åtskilliga sammanhang
har svenska företag varit engagerade i industrisamarbete inom EG, och det
är betydelsefullt att en industriell samverkansform står öppen för oss även i
framtiden.

I motion U7 (m) begärs att regeringen vid framläggande av förslag till
lagstiftning alltid skall redovisa i vad mån förslagen överensstämmer med
EG:s regelsystem. Enligt lagutskottets mening är det självfallet angeläget att
lagstiftningsarbetet bedrivs under hänsynstagande till behovet av harmonisering.
Av propositionen framgår att regeringen avser att förstärka den interna
samordningen inom regeringskansliet i fråga om Europasamarbetet samt
verka för smidiga och effektiva samverkansformer med och mellan statliga
verk och myndigheter i det internationella harmoniseringsarbetet. Mot den
bakgrunden och med hänsyn till den betydelse samarbetet med EG har för
Sverige utgår utskottet från att regeringen på de områden där harmoniseringssträvandena
har aktualitet noga överväger behovet av nya författningars
överensstämmelse med EG:s regler. Såvitt gäller lagutskottets beredningsområde
kan utskottet inte finna det befogat att regeringen alltid bör avkrävas
en redovisning i harmoniseringshänseende.

I motion U2 (s) yrkas att alkohol och tobak skall undantas från
integrationsarbetet med EG. Motionärerna påpekar att ett ökat svenskt
deltagande i Europasamarbetet kan medföra svårigheter för Sverige att
upprätthålla det lagstadgade förbudet mot reklam för alkoholdrycker. Enligt
motionärerna har frågan om tillåtligheten av alkoholreklam i TV-utsändningar
via satellit diskuterats inom Europarådet utan att enighet kunnat nås.

Med anledning av vad som anförs i motionen om reklamfrågor vill
utskottet erinra om att riksdagen nyligen på hemställan av lagutskottet (se
LU 1987/88:13) hos regeringen begärt att spörsmålet om ett förbud för
annonsering av tobaksvaror efter mönster av vad nu gäller för alkoholdrycker
skall utredas. Utredningen skall bl.a. också belysa konsekvenserna av ett
sådant reklamförbud. I det sammanhanget pekade utskottet på att en ökad
marknadsföring kan komma till stånd via satellit- och kabel-TV.

Enligt utskottets mening är det givetvis angeläget att i Sverige gällande
regler om marknadsföring av alkoholdrycker och tobaksvaror inte kringgås
genom att en ökad reklam för dessa varor riktas mot Sverige i satellitsända
TV-program. Risken för en ökning av reklamen torde föreligga oavsett om
Sverige medverkar i det europeiska samarbetet eller inte. Våra möjligheter
att komma till rätta med problemet kan emellertid vara större om vi aktivt
deltar i detta arbete. Som utskottet framhöll då frågan om allmänna
marknadsföringsregler för satellitsänd TV-reklam prövades hösten 1987 (LU
1987/88:13) med anledning av en motion är våra möjligheter att lagstiftningsvägen
komma till rätta med de problem som reklamen innebär begränsade. I

UU 1987/88:24

Bilaga 4

första hand måste därför problemen lösas på det internationella planet. Inom
Europarådets ram pågår för närvarande arbete med en konvention om
gränsöverskridande TV-sändningar som bl.a. avser reglera satellitreklam. I
detta arbete tar Sverige aktiv del. Utan att ta ställning till hur TV-sändningar
över gränserna skall regleras i olika avseenden vill utskottet - i linje med vad
utskottet uttalade hösten 1987 - framhålla vikten av att Sverige verkar för att
frågan om marknadsföringsregler för satellitsänd reklam får en från våra
utgångspunkter tillfredsställande lösning. Utskottet vill också ånyo stryka
under vikten av att Sverige vid sidan av arbetet i Europarådet tar till vara de
möjligheter som kan finnas till en internationell reglering av satellitreklamen.

Såvitt i övrigt gäller marknadsföringen av alkohol och tobaksvaror vill
utskottet betona vikten av att - som framhålls i motion U2 - integrationsarbetet
med EG i konsumentskyddsfrågor inte får leda till att Sverige hindras från
att behålla eller införa regler som anses erforderliga för att uppnå målen för
vårt lands alkohol- och tobakspolitik.

Utöver det anförda föranleder propositionen och motionerna inte några
uttalanden från lagutskottets sida.

Stockholm den 3 mars 1988
På lagutskottets vägnar
Per-Olof Strindberg

Närvarande: Per-Olof Strindberg (m), Lennart Andersson (s), Owe Andréasson
(s), Ulla Orring (fp), Martin Olsson (c), Allan Ekström (m), Bengt
Kronblad (s), Inger Hestvik (s), Gunnar Thollander (s), Marianne Karlsson
(c), Berit Löfstedt (s), Ewa Hedkvist Petersen (s), Hans Rosengren (s), Ewy
Möller (m) och Kjell-Arne Welin (fp).

Avvikande mening

Per-Olof Strindberg (m), Ulla Orring (fp), Allan Ekström (m), Ewy Möller
(m) och Kjell-Arne Welin (fp) anser att den del av utskottets yttrande på
s. 88 som börjar med ”1 motion U7” och slutar med ”redovisning i
harmoniseringshänseende” bort ha följandee lydelse:

I motion U7 (m) begärs att regeringen vid framläggande av förslag till
lagstiftning alltid skall redovisa i vad mån förslagen överensstämmer med
EG:s regelsystem. Enligt utskottets mening är det som ovan berörts
angeläget att uppkomsten av nya tekniska handelshinder motverkas. Som ett
viktigt led i denna strävan bör vi i Sverige skapa ett system för lagstiftningsarbetet
som garanterar att disharmoni med EG:s regler inte uppstår. Som
framhålls i motionen avser såväl Schweiz som Österrike att införa en ordning
enligt vilken förslag till ny lagstiftning skall åtföljas av en redovisning för
förslagens överensstämmelse med EG:s regler på området. Såvitt gäller den

UU 1987/88:24

Bilaga 4

lagstiftning som faller inom lagutskottets beredningsområde och som är av
betydelse för vårt samarbete med EG anser utskottet att starka skäl talar för
att en motsvarande ordning bör införas i Sverige. Utskottet ställer sig sålunda
bakom önskemålet i motion U7 i denna del (yrkande 19).

UU 1987/88:24

Bilaga 4

Socialförsäkringsutskottets yttrande
1987/88:2 y

över proposition 1987/88:66 om Sverige och den
västeuropeiska integrationen

Till utrikesutskottet

Utrikesutskottet har den 4 februari 1988 beslutat att bereda socialförsäkringsutskottet
tillfälle att yttra sig över proposition 1987/88:66 om Sverige
och den västeuropeiska integrationen, jämte de med anledning av propositionen
väckta motionerna 1987/88:U2,1987/88:U3,1987/88:U4,1987/88:U5,
1987/88:U6 och 1987/88:U7 samt de under den allmänna motionstiden
1987/88 väckta motionerna U522, U523 och U524.

Socialförsäkringsutskottet, som begränsar sitt yttrande till de frågor som
direkt berör utskottets verksamhetsområde, får anföra följande.

I Romfördraget och EG:s regelsystem finns en nära koppling mellan
reglerna om arbetskraftens fria rörlighet och reglerna om samordning av
socialförsäkringsförmåner för anställda och egenföretagare som flyttar inom
Gemenskapen. Denna samordning täcker bl.a. sjukdom, föräldrapenning,
förtidspension, ålderspension, efterlevandepension och arbetsskada.

EG:s regelsystem på socialförsäkringsområdet innebär att någon positiv
särbehandling av ett lands egna medborgare inte får förekomma och
beträffande pensionsförmåner skall dessa i princip utgå på samma villkor var
förmånstagaren än är bosatt inom EG.

Mot denna bakgrund vill utskottet särskilt understryka vad som anförs i
propositionen (s. 116) om att ett inordnande av den svenska socialförsäkringslagstiftningen
i EG:s regelsystem skulle kräva betydande förändringar
av den svenska lagstiftningen, främst vad avser folkpensioner.

I de förestående överläggningarna med EG kommer också en rad frågor som
rör det yttre gränsskyddet att aktualiseras såsom exempelvis oreglerad
invandring från länder utanför EG.

Utskottet vill i detta sammanhang understryka vad som framhålls i
propositionen (s. 112) om att Sverige - och de övriga nordiska länderna -noga bör följa det arbete som EG:s inrikes- och justitieministrar bedriver i

UU 1987/88:24

Bilaga 5

gruppen för invandrarfrågor samt i den s.k. Trevigruppen för att stärka och
harmonisera gränsskyddet mot utomstående länder.

Stockholm den 1 mars 1988
På socialförsäkringsutskottets vägnar
Doris Håvik

Närvarande: Doris Håvik (s), Nils Carlshamre (m), Ralf Lindström (s),
Karin Israelsson (c), Ulla Johansson (s), Gullan Lindblad (m), Lena Öhrsvik
(s), Nils-Olof Gustafsson (s), Kenth Skårvik (fp), Siri Häggmark (m),
Ingegerd Elm (s), Rune Backlund (c), Margö Ingvardsson (vpk), Margareta
Persson (s) och Barbro Sandberg (fp).

Avvikande mening

Margö Ingvardsson (vpk) anser att den del av utskottets yttrande på s. 91
som börjar med ”Såsom vidare” och slutar med ”dessa överväganden.” bort
ha följande lydelse:

Såsom vidare framhålls i propositionen (s. 117) finns det en rad olika frågor
som måste beaktas i en diskussion om migration och arbetskraftsrörlighet
mellan Sverige och Västeuropa. En av dessa frågor är konsekvenserna inom
socialförsäkringsområdet, vilken måste analyseras ytterligare. Därvid bör
särskilt beaktas sambandet med de grundläggande värderingarna för svensk
socialpolitik. Utskottet instämmer i dessa överväganden. Utskottet vill dock
i detta sammanhang särskilt framhålla att en harmonisering med EG:s
regelsystem på socialförsäkringsområdet inte får innebära att socialförsäkringsförmånerna
försämras för i Sverige bosatta personer.

UU 1987/88:24

Bilaga 5

Socialutskottets yttrande
1987/88:5 y

UU 1987/88:24

Bilaga 6

om Sverige och den västeuropeiska integrationen
(prop. 1987/88:66)

Till utrikesutskottet

Utrikesutskottet har berett socialutskottet tillfälle att yttra sig över proposition
1987/88:66 om Sverige och den västeuropeiska integrationen jämte
motioner.

Med anledning av propositionen har väckts motionerna 1987/88:U2 av
Göran Magnusson m.fl. (s), 1987/88:U3 av Lars Werner m.fl. (vpk),
1987/88:U4 av Grethe Lundblad m.fl. (s), 1987/88:U5 av Olof Johansson
m.fl. (c), 1987/88:U6 av Bengt Westerberg m.fl. (fp), 1987/88:U7 av Carl
Bildt m.fl. (m), 1987/88:U522 av Bengt Westerberg m.fl. (fp), 1987/88:U523
av Olle Göransson (s) och 1987/88:U524 av Alf Svensson (c).

Under allmänna motionstiden i år har väckts motion 1987/88:So409
yrkande 1 av Karin Falkmer (m), vilket samtidigt överlämnas till utrikesutskottet.
Även detta motionsyrkande behandlas i yttrandet.

I yttrandet behandlas frågor om arbetsmiljö, alkohol- och tobakspolitik.

EG och EFTA-länderna har under senare år inlett en alltmer omfattande
verksamhet för att undanröja de s.k. icke-tariffära handelshindren, dvs.
andra hinder än tullar och kvantitativa begränsningar. Arbetet för att
integrera den västeuropeiska marknaden omfattar bl.a. insatser för att
minska skillnader i regler och kontrollordningar mellan länderna.

Frågor om tekniska hinder - hinder som har samband med produktkrav
och produktgodkännandeordning - aktualiseras bl.a. på arbetsmiljöområdet.

I motion U3 av Lars Werner m.fl. (vpk) och motion U5 av Olof Johansson
m.fl. (c) berörs arbetsmiljöfrågor inom integrationsarbetet.

EG-direktiv föreligger på åtskilliga arbetsmiljöområden. Vid sidan av
harmonisering genom direktiv antagna av Rådet sker harmoniseringsarbetet
nu i stor utsträckning genom den s.k. nya harmoniseringsmetoden. Metoden
innebär att man skall begränsa harmoniseringen av myndighetsföreskrifter
till väsentliga säkerhetskrav och överlåta tekniska detaljkrav åt de europeiska
standardiseringsorganen (CEN och CENELEC). På områden där harmonisering
via direktiv inte anses nödvändig skall gälla att en vara, som lagligen
tillverkats och marknadsförts i en medlemsstat, skall kunna införas utan

tekniska hinder i en annan medlemsstat. 93

Utskottet

Genom ikraftträdandet den 1 juli 1987 av den s.k. enhetsakten kan direktiv
med minimiföreskrifter på arbetsmiljöområdet nu antas inom EG med
kvalificerad majoritet. Vid harmoniseringsarbetet skall Kommissionen eftersträva
en hög skyddsnivå i sina direktivförslag rörande hälsa och säkerhet,
miljöskydd samt konsumentskydd. De medlemsländer som vill tillämpa
strängare krav än EG beträffande bl.a. arbetsmiljö har möjlighet att utfärda
nationella bestämmelser som avviker från EG-direktivet. Sådana avvikelser
får dock inte utgöra dolda handelshinder eller godtycklig diskriminering.

Kommissionen har nyligen redovisat ett nytt handlingsprogram på arbetsmiljöområdet.
Med anledning av programmet antog EG:s arbetsmarknadsoch
socialministrar i december förra året en resolution om arbetsmiljö. I
såväl Kommissionens handlingsprogram som rådsresolutionen betonas bl.a.
vikten av ett aktivt deltagande och stöd från arbetsmarknadens parter i
förberedelsen och genomförandet av åtgärder på området.

Sverige och övriga EFTA-länder är medlemmar i de europeiska standardiseringsorganen.
Inom både EFTA och EG finns kommittéer för tekniska
handelshinder som har gemensamma möten. Regelbundet genomförs möten
angående arbetsmiljöfrågor mellan representanter för EG-kommissionen
och svenska regerings- och myndighetsrepresentanter. I vissa arbetsmiljöfrågor
bedrivs arbete för att nå föreskrifter både inom EG och i Sverige med
utbyte av erfarenheter.

Sverige deltar också i Internationella arbetarorganisationens (ILO) verksamhet
på området. Genom svenska standardiseringsorgan är Sverige
verksamt i de två världsomfattande standardiseringsorganen ISO och IEC.
Den nordiska ämbetsmannakommittén för arbetsmiljöfrågor är forum för
samarbete i ämnet mellan de nordiska länderna. Nordiska ministerrådet har
nyligen beslutat att ett förslag till nordisk arbetsmiljökonvention skall
utarbetas. De nordiska standardiseringsorganen samarbetar inom ramen för
ett särskilt avtal.

Arbetarskyddsstyrelsen har i en skrivelse hösten 1987 till regeringen pekat
på ett behov av vissa ändringar i arbetsmiljölagen. Genom ändringarna
skulle styrelsen kunna utforma sina föreskrifter om kontroll på ett mer
ändamålsenligt sätt för att undanröja tekniska handelshinder, anförs det. En
arbetsgrupp inom arbetsmarknadsdepartementet har tillsatts som skall se
över arbetsmiljölagen med utgångspunkt bl.a. från den aktualiserade frågan
om tekniska handelshinder. Arbetet avses vara avslutat i augusti 1988.
Frågan om internationellt samarbete på bl.a. arbetsmiljöområdet har
behandlats av utredningen om vissa frågor inom området kontroll genom
teknisk provning som nyligen redovisat sitt betänkande Provning och
kontroll i internationell samverkan (SOU 1988:6). Utredningen har haft att
ta ställning till om det mot bakgrund av den internationella utvecklingen
behövs några förändringar i det svenska systemet för provning och kontroll
av produkter. I utredningen betonas att myndigheterna i allt större utsträckning
kommer att behöva utnyttja resultat från det europeiska standardiseringsarbetet
i sin regelskapande verksamhet och att de därför måste följa och
vid behov delta i sådant standardiseringsarbete. Utredningen uppmärksammar
också frågan om arbetsmarknadens parters och särskilt de fackliga
organisationernas möjligheter till insyn i och påverkan på det europeiska
harmoniseringsarbetet.

UU 1987/88:24

Bilaga 6

I den nu aktuella propositionen anförs (s. 85 f.) bl.a. att det är självklart att
den höga ambitionsnivå som Sverige har när det gäller områden som yttre
miljö, arbetsmiljö och konsumentskydd skall vara vägledande också för
Sveriges deltagande i det europeiska integrationsarbetet. En av de viktigaste
uppgifterna är därför att verka för att gemensamma regler på dessa områden
uppfyller tillräckliga krav från bl.a. miljö-, säkerhets- och hälsosynpunkt.
Det framhålls att det är angeläget att svenska myndigheter går igenom EG:s
gemensamma regler och tar hänsyn till dessa när man utfärdar egna
föreskrifter, så att inte hinder för handeln skapas oavsiktligt. Det är viktigt,
anförs det, att identifiera de delar som vi har svårt att acceptera från svensk
sida och skälen för detta. Ett sådant arbete har inletts. Det innebär ingen
ändring i de arbetsformer vi har i Sverige. Beslut om svenska regler kommer
som hittills att tas av riksdag och regering och ansvariga myndigheter. Det är
angeläget att också arbetsmarknadens parter aktivt medverkar i arbetet i
större utsträckning än hittills.

Föredragande statsrådet uttalar vidare bl.a. (s. 90).

Sammantaget verkar dock inte problemen med den nya harmoniseringsmetoden
uppstå fortare och vara fler än att Sverige kan klara av dem allt
eftersom de uppstår. Utgångspunkten bör vara att svenska tillämpningsförfattningar
för produkter som berörs av den nya harmoniseringsmetoden så
långt som möjligt harmoniseras med EG-reglerna så att onödiga handelshinder
inte uppstår. Enskilda EG-länder har som tidigare nämnts medgetts rätt
att tillämpa strängare arbetsmiljöregler än de direktiv som antagits enligt den
nya harmoniseringsmetoden, om detta anses nödvändigt bl.a. med hänsyn
till människors liv och hälsa. Sverige måste i samarbetet med EG också
förbehålla sig rätten att utfärda de arbetsmiljöregler som anses nödvändiga
för att säkerställa medborgarens liv och hälsa. Den nuvarande samverkan
med arbetsmarknadens parter måste också kunna bibehållas.

En samordning mellan Sverige, EFTA-länderna och EG bör, anför statsrådet,
i största möjliga utsträckning ske inom ramen för internationella
organisationer och standardiseringsorgan, genom nordiskt samarbete, samt
bilateralt med EG inom ramen för vårt arbetsmiljöavtal. Möjligheten att
träffa kollektivavtal mellan arbetsmarknadens parter som reglerar arbetsmiljöförhållanden
kan eventuellt påverkas genom en ökad integration, anförs
det.

Utskottet delar regeringens bedömning om vikten av internationell
samverkan på arbetsmiljöområdet. Denna samverkan får, som anförs i
propositionen, inte rubba den höga ambitionsnivån i fråga om en god
arbetsmiljö. ”Onödiga” handelshinder som orsakas av en specifik svensk
organisation av arbetet på området bör emellertid undvikas. Utskottet vill
vidare framhålla det angelägna i att berörda myndigheter och arbetsmarknadens
parter bereds möjlighet att på ett tidigt stadium följa eller delta i
standardiserings- och föreskriftsarbete.

UU 1987/88:24

Bilaga 6

I motion U2 av Göran Magnusson m.fl. (s) begärs att alkohol och tobak skall
undantas från integrationsarbetet med EG. Karin Falkmer (m) framhåller i
motion So409 yrkande 1 - som väckts under allmänna motionstiden i år - att
Sverige bör samarbeta med EG-länderna i kampen mot cancer och ansluta
sig till en gemensam europeisk strategi mot tobakens skadeverkningar.

EG-kommissionen presenterade för ett år sedan ett brett upplagt handlingsprogram
mot cancer. Inom ramen för programmet föreslås åtgärder för
att minska tobaksrökningen. Som eftersträvansvärda mål har angivits bl.a.
att medlemsländerna senast den 1 januari 1993 skall ha förbjudit tobaksreklam,
försäljning av tobaksvaror på flygplatser och färjor samt rökning i
offentliga lokaler. Även pris- och skatteproblematiken tas upp. Ytterligare
moment i programmet är bl.a. TV-information och proklamerandet av år
1989 som ”cancerår”. En särskild kommitté som består av ledande cancerforskare
inrättades för arbetet med programmet. Sverige är sedan 1987
representerat i kommittén genom en observatör.

I ett förslag från Kommissionen till direktiv angående harmonisering av
punktskatter på cigaretter hänvisas till att det är nödvändigt med en
skattenivå som är förenlig med kommissionens hälsopolitik så som den
angetts i bl.a. handlingsprogrammet mot cancer. Aktionsprogrammet har
förelagts hälsovårdsministerkommittén. Arbetet fortgår även inom Kommissionen
som helt nyligen har lagt fram förslag till harmoniseringsdirektiv
angående begränsning av tjärinnehåll resp. medicinska varningstexter på
tobaksvaror.

Även i frågan om alkoholdrycker har Kommissionen lagt fram förslag om
harmonisering av beskattningen. På alkoholområdet föreslås en beskattningsnivå
som skiljer sig kraftigt från den svenska.

I sammanhanget kan anmärkas att Världshälsoorganisationens (WHO)
Europaregion år 1984 antog en resolution om bl.a. en målsättning att minska
totalkonsumtionen av alkohol med 25 % fram till år 2000. Även EGländerna
medverkade i resolutionen.

I propositionen anges (s. 108 f.) att utsikten att snabbt nå enighet om
Kommissionens förslag beträffande harmonisering av punktskatter på ifrågavarande
områden har satts i fråga. Det konstateras att en anpassning till EG:s
skattesatser skulle kunna strida mot svensk alkoholpolitik.

Utskottet konstaterar att det inom EG-organen bedrivs ett relativt
omfattande arbete som syftar till att begränsa tobakskonsumtionen. Enligt
utskottets mening är det värdefullt med ett samarbete mellan EG och Sverige
i fråga om åtgärder för att uppnå en sådan konsumtionsbegränsning. Det
anförda ligger väl i linje med motion So409 (m) yrkande 1, som därför inte
påkallar någon riksdagens åtgärd.

Riksdagens alkoholpolitiska beslut år 1977 innebär bl.a. att prismekanismen
bör utnyttjas som ett aktivt alkoholpolitiskt instrument. Enligt dessa
riktlinjer måste därför priserna på alkoholdrycker vara höga och minst följa
med i den allmänna prisutvecklingen. Utskottet förutsätter att integrationsarbetet
i förhållande till EG inte bedrivs på ett sådant sätt att det försvårar en
effektiv svensk alkoholpolitik. Det sagda hindrar självfallet inte ett internationellt
samarbete på alkoholområdet syftande till minskad konsumtion.

UU 1987/88:24

Bilaga 6

Utöver det anförda föranleder propositionen och motionerna inte några
uttalanden från socialutskottets sida.

Stockholm den 1 mars 1988
På socialutskottets vägnar

Daniel Tarschys

Närvarande: Daniel Tarschys (fp), Evert Svensson (s), Göte Jonsson (m).
Ulla Tillander (c), Anita Persson (s), Blenda Littmarck (m). Gunnar Ström
(s), Aina Westin (s), Ann-Cathrine Haglund (m), Rosa Östh (c), Ingrid
Andersson (s), Erik Jansson (s), Ingrid Ronne-Björkqvist (fp), Maud
Björnemalm (s) och Lars-Ove Hagberg (vpk).

Avvikande mening

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 95
som börjar med ”Utskottet delar" och slutar med ”1986/87:14)” bort ha
följande lydelse:

Utskottet kan konstatera att Sverige vid en ”harmonisering” på arbetsmiljöområdet
kommer i direkt konflikt med EG-ländernas krav och interna
politik. Inom arbetsmiljöområdet är det särskilt viktigt att bevara den
nationella självständigheten för lagstiftning, föreskrifter m.m. och möjligheter
att förstärka de demokratiska rättigheterna på arbetsplatserna för de
arbetande och deras fackliga organisationer. Utskottet motsätter sig därför
starkt en ”harmonisering” på arbetsmiljöområdet.

UU 1987/88:24

Bilaga 6

7 Riksdagen 1987188. 9 sami. Nr 63

Kulturutskottets yttrande
1987/88:7 y

UU 1987/88:24

Bilaga 7

om Sverige och den västeuropeiska integrationen
(prop. 1987/88:66)

Till utrikesutskottet

Utrikesutskottet har den 4 februari 1988 beslutat bereda kulturutskottet
tillfälle att yttra sig över proposition 1987/88:66 om Sverige och den
västeuropeiska integrationen jämte motionerna 1987/88:U2-U7, 1987/

88:U522, 1987/88:U523 och 1987/88:U524.

I propositionen föreslår regeringen att riksdagen godkänner de av
föredragande statsrådet förordade riktlinjerna i propositionens kapitel 1.

Vidare bereds riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet
anfört om Sverige och den västeuropeiska integrationen.

Kulturutskottet begränsar sitt yttrande över propositionen och motionerna
till att avse de delar som rör massmedier och turism.

Utskottet

Massmedier

I propositionen redovisas att det sedan början på 1980-talet bedrivs arbete
inom Europarådet på att utforma gemensamma regler för TV-sändningar
från satelliter. De rekommendationer som hittills tagits fram inom Europarådet
behandlar bl.a. användningen av satellitkapacitet, upphovsrättsliga
frågor och audiovisuell produktion. Inom Europarådets ram pågår för
närvarande arbete på att utforma en konvention rörande gränsöverskridande
sändningar. Bland de frågor som diskuteras är vilken stat som i olika fall skall
vara ansvarig för efterlevnaden av reglerna, regler för programinnehåll,
reklam och sponsring. Detta konventionsarbete har tillkommit genom ett
enhälligt beslut av samtliga länder - alltså även EG-länderna - vid ett
fackministermöte om massmediepolitik år 1986.

De Europeiska Gemenskapernas (EG) högsta beslutande organ - Kommissionen
- har under åren 1985 och 1986 lagt fram förslag om bl.a.
reklamregler och upphovsrätt. Inom Kommissionen pågår arbete som syftar
till en enhetlig reglering för att undanröja de hinder för distribution av
TV-program över gränserna som de olika EG-ländernas regler anses utgöra.

Europarådets konventionsarbete syftar till att sändande och mottagande
länder skall komma överens om gemensamma regler för programsändningar
som når ut över gränserna. Avsikten är att dessa regler skall vara bindande

för de länder som tillträder konventionen, vilket innebär att ländernas 98

nationella lagstiftning måste anpassas till konventionsbestämmelserna.

En viktig skillnad mellan de båda regelsystem som nu är under utarbetande
är att EG-regleringen syftar till att åstadkomma en enhetlig reglering av
nationell medielagstiftning ägnad att underlätta spridningen av program
mellan EG-länderna, medan Europarådskonventionen söker balansera
ambitionen att underlätta spridningen av program mellan Västeuropas
länder och kraven på nationell flexibilitet.

När det gäller Sveriges deltagande i arbetet på att utforma en konvention
redovisas i propositionen att Sverige tillhör de länder inom Europarådets
ram som verkar för en bindande överenskommelse om att program som
innehåller våldsskildringar, pornografi eller hets mot folkgrupp inte skall
vara tillåtna.

I två motioner framförs synpunkter på och önskemål om Sveriges agerande
i det pågående arbetet på att utforma ett europeiskt regelsystem för
etermedieområdet.

Centerpartiet påpekar i motion U5 att det är angeläget att slå vakt om den
nationella televisionen samtidigt som det internationella mediesamarbetet
bör intensifieras. Motionärerna anser att innehållet i TV-sändningar som når
ut över de nationella gränserna bör regleras genom överenskommelse om
etiska regler.

Med anledning av dessa synpunkter vill utskottet framhålla att det är
angeläget att en överenskommelse med bindande regler för sändningar över
gränserna kommer till stånd. I likhet med föredragande statsrådet anser
utskottet att det är önskvärt att en europeisk konvention utformas med
hänsynstagande till de enskilda staternas självständighet och till de små
ländernas språk och kultur. För svenskt vidkommande är det viktigt att ett
framtida europeiskt regelsystem är så flexibelt att det går att förena med
yttrandefrihetsreglerna samt lagstiftningen om våldsskildringar och pornografi.

Utskottet instämmer även i föredragande statsrådets och motionärernas
bedömning att det är nödvändigt att värna om den nationella televisionen.
De uppgifter som statsmakterna lagt på Sveriges Radio som ett företag i
allmänhetens tjänst innebär att företaget har ansvar för att främja bl.a. den
fria åsiktsbildningen och kulturens utveckling. Sveriges Radios programverksamhet
är en viktig kulturpolitisk faktor i det svenska samhället.

Med hänvisning till vad som anförts får de synpunkter på den internationella
mediepolitiken som förs fram i motion U5 anses vara i allt väsentligt
tillgodosedda.

Moderata samlingspartiet tar i motion U7 upp det arbete som pågår inom
Europarådet och EG på att utforma ett regelsystem på massmedieområdet.
Motionärerna tar särskilt upp frågan om utformningen av och innehållet i
reklamsändningar. De påpekar att i det förslag till Europarådskonvention
som nu diskuteras är intaget ett förbud mot att sända reklam riktat mot ett
speciellt land. För Sveriges del skulle en sådan bestämmelse kunna innebära
att reklam för multinationella produkter skulle vara tillåten men däremot
inte reklam för varor och tjänster som säljs endast i Sverige. De hävdar att om
EG-länderna kommer att biträda en Europarådskonvention skulle detta
innebära en inskränkning i EG:s beslutsmöjligheter på ett område sorn är

UU 1987/88:24

Bilaga 7

viktigt både för individernas valfrihet och för företagens frihet att konkurre- UU 1987/88:24

ra. Motionärerna anför att det för de svenska konsumenterna vore bäst om Bilaga 7

de föreslagna EG-reglerna skulle gälla även i Sverige. De förordar därför att

Sverige i utarbetandet av förslag till Europarådskonventionen bör verka för

så liberala regler som möjligt beträffande vidaresändning av radio- och

TV-sändningar.

När det gäller reklam i TV-sändningar delar kulturutskottet föredragande
statsrådets uppfattning att det är angeläget att satellitsändningarna inte
används för att kringgå de svenska reglerna om reklam i TV. Det är därför
väsentligt att Sverige arbetar för att åstadkomma bindande regler för
sändningar över gränserna. Utskottet vill även peka på att lagutskottet i
yttrande (LU 1987/88:7 y) till utrikesutskottet tar upp frågor om marknadsföringsregler
för satellitsänd TV-reklam.

Utöver vad som anförs föranleder propositionen och motionerna i här
aktuell del inte något uttalande från kulturutskottets sida.

Turismen

EG saknar formellt en enhetlig turistpolitik. Internationellt deltar EGländerna
aktivt i OECD:s turistkommitté och i World Tourist Organization
(WTO) för utvecklingen av en gemensam turistpolitik. Även flera av de
delmål som Kommissionen satt upp för att utveckla den inre marknaden är av
stor betydelse. Det gäller bestämmelser om bl.a. fri gränspassage, harmoniserad
transportpolitik, skatteregler för resande och ungdomsutbyte.

Turismen har i takt med ökad fritid fått en växande betydelse och är redan i
många europeiska länder en viktig ekonomisk faktor. Det internationella
resandet inbringar ca 10 miljarder kronor om året till Sverige. Samtidigt
använder svenska turister 20 miljarder kronor utomlands. I Sverige omsätter
turistnäringen ca 70 miljarder kronor per år. De nordiska länderna har ett
nära samarbete på turistområdet genom en särskild turistkommitté under
Nordiska Ministerrådet.

Föredragande statsrådet anser att den gradvisa framväxten av en enhetlig
turistpolitik inom EG kan få betydande konsekvenser för den svenska
turistnäringen. Sverige bör därför söka nya vägar för samarbetet med EG -helst tillsammans med övriga nordiska och EFTA-länder- i syfte att skapa en
enhetlig marknad för utomeuropeisk turism och ett ökat turistresande inom
Västeuropa.

Folkpartiet framhåller i motion U6 betydelsen av att ungdomar från de
europeiska länderna besöker Sverige. Motionärerna förordar därför att
staten i samråd med ideella organisationer som Svenska Turistföreningen
skall främja lågpristurism speciellt inriktad på ungdomar. De anser att det
vore önskvärt om en sådan turistsatsning kunde utformas så att kontakter
med svenska ungdomar underlättades.

En viktig aspekt av turismen är de ökade möjligheterna att se och lära
känna andra länder och kulturer än den egna. Det är därför, som
motionärerna påpekar, värdefullt om ungdomar från olika europeiska länder
får tillfälle att lära känna vårt land.

Vissa konkreta åtgärder för att underlätta ungdomars resande har vidtagits 100

på europeisk bas. Den franska regeringen lanserade år 1985 ett s.k.
ungdomskort som berättigar till rabatter på bl.a. resor, kultur-, idrotts- och
fritidsaktiviteter. Vid 1985 års europeiska ungdomsministerkonferens antogs
en rekommendation om att Europarådet skulle låta undersöka möjligheterna
att införa ett europeiskt ungdomskort. Frågan kommer enligt vad
utskottet inhämtat att tas upp under våren 1988 dels vid en av den franska
regeringen arrangerad konferens, dels vid en ungdomsministerkonferens i
Europarådets regi. Inför dessa konferenser pågår enligt vad utskottet
inhämtat inom regeringskansliet ett beredningsarbete i samråd med bl.a.
svenska ungdomsorganisationer och berörda organ på turistområdet. Mot
denna bakgrund anser kulturutskottet att motion U6 i här aktuell del inte
påkallar någon riksdagens åtgärd. Utskottet har inte funnit anledning till
erinringar mot vad som uttalas i propositionen om turismen.

Stockholm den 2 mars 1988
På kulturutskottets vägnar

Ingrid Sundberg

Närvarande: Ingrid Sundberg (m), Catarina Rönnung (s), Maja Bäckström
(s), Karl Boo (c), Lars Ahlmark (m), Anders Nilsson (s), Sylvia Pettersson
(s), Erkki Tammenoksa (s), Alexander Chrisopoulos (vpk), Claes Rensfeldt
(s), Margareta Fogelberg (fp), Jan Hyttring (c), Håkan Stjernlöf (m) och
Björn Ericson (s).

Avvikande mening

Ingrid Sundberg, Lars Ahlmark och Håkan Stjernlöf (alla m) anser att den
del av utskottets yttrande som på s. 100 börjar med ”När det” och slutar med
”satellitsänd TV-reklam” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med motionärerna att det finns goda skäl för att
Sverige i arbetet inom Europarådet på att utforma en konvention om
gränsöverskridande sändningar bör verka för att reglerna kommer att ansluta
nära till det förslag till regelsystem som utarbetas inom EG. Utrikesutskottet
bör alltså föreslå riksdagen att göra den i motion U7 yrkande 20 föreslagna
framställningen.

UU 1987/88:24

Bilaga 7

101

Utbildningsutskottets yttrande
1987/88:3 y

om Sverige och den västeuropeiska integrationen
(prop. 1987/88:66)

Till utrikesutskottet

Utrikesutskottet har den 4 februari 1988 beslutat att bereda utbildningsutskottet
tillfälle att yttra sig över proposition 1987/88:66 om Sverige och den
västeuropeiska integrationen jämte motionerna 1987/88:U2, 1987/88:U3,
1987/88 :U4, 1987/88:U5, 1987/88:U6, 1987/88:U7, 1987/88:U522, 1987/
88:U523 och 1987/88:U524 såvitt propositionen och motionerna rör utbildningsutskottets
beredningsområde.

Under allmänna motionstiden i år väcktes en motion 1987/88:Ub806 i
vilken hemställs att riksdagen hos regeringen begär att en strategi utvecklas
och att Sverige verkar för ett fullvärdigt deltagande i EG:s utbytes- och
forskningsprogram (yrkande 30). Motionen remitterades till utbildningsutskottet.
Utskottet överlämnar motionsyrkandet till utrikesutskottet samtidigt
med detta yttrande för fortsatt beredning.

Utbildningsutskottet vill med anledning av proposition 1987/88:66 och
motionerna anföra följande.

I propositionen anges ett antal områden, inom vilka Sverige eftersträvar
ett fördjupat samarbete med EG. Utbildningsutskottet begränsar sitt
yttrande till att beröra två konkreta frågor som föredragande statsrådet tar
upp i anslutning till EG:s arbete på att uppnå målen för en inre marknad. Den
första frågan gäller Sveriges deltagande i det europeiska samarbetet på
forsknings- och utvecklingsområdet, den andra frågan berör EG:s strävanden
att öka rörligheten för människor i vad avser studentutbyte, praktikanttjänstgöring
och ungdomsutbyte i Västeuropa.

Forskning och utveckling (FoU) kräver i dag stora insatser beträffande
utrustning och personal för att nå goda resultat. Ett relativt litet land som
Sverige har numera ingen möjlighet att självständigt initiera och genomföra
större forskningsprojekt. Mot denna bakgrund har Sverige verkat för ökad
internationell samverkan. Ett europeiskt forskningssamarbete i organiserade
former - inom både grundforskning och tillämpad forskning - har funnits
sedan länge. Detta samarbete är öppet för alla länder i Västeuropa. I bilaga
till detta yttrande redovisas översiktligt de program/projekt, som svenska
institutioner, organ och företag är engagerade i och vilkas kostnader främst
täcks av anslag under åttonde huvudtiteln (Utbildningsdepartementet)
budgetåret 1988/89.

Det är enligt utbildningsutskottets uppfattning väsentligt att det svenska

102

deltagandet i ett brett europeiskt forskningssamarbete får goda möjligheter UU 1987/88:24
att utvecklas även i framtiden. Bilaga 8

När det gäller EG:s FoU-arbete instämmer utbildningsutskottet i regeringens
ställningstagande i propositionen att det är av största vikt att svenska
forskningsinstitutioner och företag ges möjlighet att medverka i de projekt
som ingår i EG:s nya ramprogram för FoU. Den erfarenhet som svenska
forskare fått av internationellt forskningssamarbete bör kunna utgöra en god
grund för ett deltagande även i EG:s industristrategiska forskningsprogram
som t.ex. ESPRIT (European Strategic Programme for Research and
development in Information Technology), RACE (Research and development
of Advanced Communication technologies in Europé) och BRITE
(Basic Research in Industrial Technologies for Europé). Sverige och vissa
EFTA-länder har tecknat ramavtal om tekniskt och vetenskapligt samarbete
med EG. Det är enligt utbildningsutskottets mening angeläget att Sverige
deltar i det s.k. stimulansprogrammet SCIENCE (Stimulation de la
Coopération Internationale et des Échanges nécessaires aux chercheurs
Européens) som syftar till att främja rörligheten och samarbetet mellan de
europeiska forskarna.

Inom EG drivs för närvarande två program som syftar till att öka utbytet av
högskolestuderande och studerande ungdom. Programmet ERASMUS
(European Community Action Scheme for the Mobility of University
Students) vänder sig till universitet och högskolor inom EG. Målet på sikt är
att varje högskolestuderande skall få tillbringa minst en termin av sina studier
i en utländsk högskola. Det andra programmet COMETT (Community
Action Programme in Education and Training for Technology) syftar till att
öka samarbetet mellan utbildningsanstalterna och industrin inom EG. Ett
stort antal industriföretag skall sörja för att de studerande ungdomarna får
tillgång till praktikplatser under sin utbildningstid.

I fyra av de till utbildningsutskottet remitterade motionerna och i motion
1987/88 :Ub806 yrkande 30 berörs frågan om Sveriges deltagande i det
utvidgade studerande- och ungdomsutbytet inom EG. I motion 1987/88:U7
(m) betonas att ökade utlandskontakter är väsentligt för att vidmakthålla
utbildningskvaliteten vid svenska universitet. Uppläggningen av den högre
utbildningen i Sverige bör grundas på ett europeiskt synsätt i framtiden.

Motion 1987/88:U6 (fp) understryker att ett av syftena med den västeuropeiska
integrationen är att stärka den europeiska gemenskapskänslan, inte
minst bland ungdomen. För Sveriges del är det därför väsentligt att inte
hamna helt utanför det europeiska samarbetet i vad gäller student- och
praktikantutbytet. I båda de nu nämnda motionerna och i motion 1987/

88:U524 (c) anförs att den svenska politiken borde vara mera aktiv för att
uppnå en anslutning till ERASMUS- och COMETT-programmen. I motion
1987/88:U5 (c) framhålls att ett samarbete med EG på detta område bör
omfatta alla EFTA-länder. Enligt motion 1987/88 Ub:806 är det angeläget att
få till stånd en anslutning av EFTA-länderna till EG:s forsknings- och
utbytesprogram. Den svenska regeringen bör därför utarbeta en strategi och
verka för ett fullvärdigt svenskt deltagande i EG:s samarbetsprogram. Detta
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna (yrkande 30).

Beträffande EG:s utbytesprogram ERASMUS och COMETT delar
utbildningsutskottet regeringens uppfattning att ett intensifierat utbyte
mellan universitet och högskolor inom EG kan få negativa konsekvenser för
svenska studerandes och ungdomars möjligheter att delta i undervisningen
vid utländska läroanstalter, om Sverige inte ges möjligheter att delta i
programmen. Utbildningsutskottet vill i detta sammanhang också erinra om
de diskussioner som för närvarande pågår inom Europarådet beträffande
utbytet av studerande, lärare och forskare samt det arbete som Europarådet
är engagerat i för att öka kontakterna mellan ungdomar i olika länder.
Utbildningsutskottet har vidare erfarit att det även inom Nordiska rådet finns
planer på att öka utbytet av bl.a. studerande, lärare och forskare inom de
nordiska länderna. I en handlingsplan för det nordiska kultursamarbetet,
som utarbetats av ministerrådet, finns bl.a. förslag om ett nordiskt utbytesprogram
för lärare och studerande (NORDPLUS). Tanken är att lärare och
studerande skall få stipendier för att vistas upp till ett år vid en nordisk
utbildningsanstalt. Bidrag skall även kunna utgå till de mottagande skolorna/
institutionerna för extra kostnader. NORDPLUS föreslås starta under 1989
och pågå under en femårsperiod. Under de tre sista åren av försöksperioden
beräknas antalet stipendier uppgå till 1 200 per år. Ministerrådets förslag
kommer att behandlas under Nordiska rådets 36:e session i mars 1988.

Enligt utbildningsutskottets uppfattning är NORDPLUS-programmet
intressant och påminner om EG:s ERASMUS-program. Om NORDPLUSprogrammet
kan genomföras som planerat kommer svenska studerande och
lärare att få ökade möjligheter till nordiska kontakter. Ett etablerat
samarbete enligt intentionerna i NORDPLUS-programmet skulle enligt
utbildningsutskottets uppfattning kunna vara en brygga över till EG:s
utbytesprogram och ett brett studerande- och ungdomsutbyte i Europa.

Det pågående arbetet inom Europarådet och Nordiska rådet för ökade
möjligheter till utbyte och kontakter mellan forskare, lärare, studerande och
ungdom ser utbildningsutskottet som positivt. Detta arbete står enligt
utskottets mening inte i någon motsats till arbetet på att från svensk sida delta
i EG:s utbytesprogram ERASMUS och COMETT. Enligt vad utbildningsutskottet
erfarit arbetar också regeringen på olika sätt aktivt för att
EFTA-länderna, och därmed Sverige, skall kunna ingå i ERASMUS och
COMETT.

Med hänvisning till det anförda föreslår utbildningsutskottet att utrikesutskottet
hemställer att riksdagen godkänner de i proposition 1987/88:66
förordade riktlinjerna för det fortsatta arbetet beträffande Sveriges medverkan
i det västeuropeiska samarbetet och avslår motionerna 1987/88:U5,
1987/88:U6, 1987/88:U7, och 1987/88:U524 i berörda delar samt 1987/88:Ub
806 (yrkande 30).

'Stockholm den 3 mars 1988
På utbildningsutskottets vägnar
Lars Gustafsson

UU 1987/88:24

Bilaga 8

104

Närvarande: Lars Gustafsson (s), Pär Granstedt (c), Helge Hagberg (s), UU 1987/88:24

Birgitta Rydle (m), Lars Svensson (s), Ylva Annerstedt (fp), Ingvar Bilaga 8

Johnsson (s), Göran Allmér (m), Barbro Nilsson (s). Margareta Hemmingsson
(s), Birger Hagård (m), Marita Bengtsson (s), Larz Johansson (c),

Kerstin Keen (fp) och Bo Hammar (vpk).

Avvikande mening

Pär Granstedt (c). Birgitta Rydle (m), Ylva Annerstedt (fp), Göran Allmér
(m), Birger Hagård (m), Larz Johansson (c) och Kerstin Keen (fp) anser att
den del av utskottets yttrande som på s. 104 börjar med ”Beträffande EG:s
utbytesprogram” och slutar med ”(yrkande 30)” bort har följande lydelse:

Sverige har en stor värdegemenskap med länderna i Västeuropa. Utbildningsutskottet
anser att Sveriges strävan att delta i EG:s kultur- och
utbildningspolitiska samarbete måste präglas av kreativitet och initiativkraft.

I så stor utsträckning som möjligt bör helhetslösningar eftersträvas inom
ramen för EFTA:s gemensamma målsättning för ett vidgat europeiskt
samarbete.

På utbildningspolitikens område tilldrar sig EG:s utbytesprogram ERASMUS
och COMETT allt större uppmärksamhet. Från svensk sida finns det
en oro över att svenska studenter inte kommer att få samma förutsättningar
som studenter i EG-länderna att under sina studier knyta kontakter med
studenter, lärare och forskare i andra länder. Det är därför angeläget att
EFTA-länderna får möjlighet att anslutas till EG:s samarbets- program på
detta område. I Sverige bör förberedelsearbete till ett omfattande samarbete
i framtiden påbörjas redan nu. Sverige och EFTA-länderna måste vidta
åtgärder för att göra studier i vårt land lockande för studenter från
EG-länderna. Enligt utbildningsutskottets uppfattning är student- och
praktikantutbytet av sådan betydelse att den svenska politiken borde vara
avsevärt aktivare. Mot denna bakgrund bör regeringen utarbeta en strategi
för ett fullvärdigt svenskt deltagande i EG :s utbytesprogram ERASMUS och
COMETT.

Med det anförda föreslår utbildningsutskottet att utrikesutskottet hemställer
att riksdagen med anledning av proposition 1987/88:66 och motionerna
1987/88:U5, 1987/88:U6, 1987/88:U7, 1987/88:U524 i berörda delar samt
1987/88:Ub806 (yrkande 30) som sin mening ger regeringen till känna vad
utbildningsutskottet anfört om utarbetandet av en strategi för ett fullvärdigt
deltagande i EG:s utbytesprogram.

Särskilt yttrande

Bo Hammar (vpk) anför:

Naturligtvis har ett litet land som Sverige, tillhörigt ett tämligen begränsat
språkområde (det nordiska), allt intresse av att tillgodogöra sig den stimulans
som vetenskapliga och kulturella förbindelser med andra länder kan ge.

Däremot finns i en sådan utbytes- och utvecklingsprocess inga som helst
rimliga skäl att prioritera EG-länderna. Kontakterna inom forskning och
vetenskap bör tvärtom vara bredare än så. Det är ingalunda så att

EG-länderna alltid representerar det mest avancerade. Inte heller är det just 105

den inom EG dominerande inriktningen av forskning och teori som är den,
för vilken Sverige med sina sociala och politiska utgångspunkter bör ha
intresse.

Sverige bör noga avväga utformningen av samverkan med EG på det
vetenskapliga området. Två synpunkter är därvid särskilt betydelsefulla.

Sverige bör bevara sin egen forskningspolitiska självständighet, sin rätt att
utifrån egna strävanden inrikta och prioritera vetenskapligt arbete. Att lära
av andra är nyttigt, men att tillämpa resultaten måste vila på en grund av
självständig social och politisk hållning. Inte minst viktigt är att hålla
distansen till vissa av EG-ländernas teknologiska mastodontprojekt, vilka
styrs av en militärstrategisk avsikt som helt strider mot den svenska
säkerhetspolitiken.

För det andra bör det sociala innehållet och inriktningen i forskning och
vetenskap noga beaktas. Det är en uppgift för Sverige att t.ex. framhäva
vikten av ett socialt ställningstagande då det gäller inriktningen av ny
teknologi. Det är sålunda tydligt, att massarbetslösheten i EG-länderna bl.a.
beror på att teknologiska förändringar slagit ut arbetare och fragmentiserat
det mänskliga arbetet. En sådan inriktning har Sverige inte intresse av.
Teknologin skall ställas i de folkliga intressenas tjänst och befordra en
uppgradering av det mänskliga arbetets ställning i samhälle och produktionsprocess.

Som ett typiskt exempel på teknologi, som strider mot grundläggande
linjer i svensk politik, kan nämnas Prometeus. Detta projekt syftar till att
främja en transportpolitik byggd på massiv expansion av biltrafik och tunga
vägtransporter. Projektet speglar bilindustrins och vägbyggnadsindustrins
övermakt inom EG-blocket. Strävanden av detta slag går helt på tvärs med
all seriös transport- och miljöpolitik. Det strider följaktligen mot den svenska
nationens uppenbara intresse.

Slutsatsen blir a) att Sveriges vetenskapliga samarbete bör ha en mer
allsidig och global inriktning än vad EG-samarbetet ger och b) att Sverige
noga bör formulera sin egen utbildnings- och forskningsfilosofi och hävda
denna. Detta gäller kanske särskilt på de nya teknologiernas område,
eftersom de sociala och mänskliga effekterna här blir djupgående.

UU 1987/88:24

Bilaga 8

106

Svenskt deltagande i internationellt samarbete på forskningens och utbildningens
område

	Program/projekt	Organ/in- stitution	BP 1987/88:100, bil. 10 Anslag tkr	Anmärkning
Grund- forskning	CERN (elementar-partikelfysik)	NFR
	ESO (astronomi)	NFR	136 025 (D 35)
	CEMB (moleky-lärbiologi)	NFR
	ESA (rymden)	DFR	49 819 (D 35)
	ESFR (synkron-ljus)	NFR		inom anslaget för NFR (D 32)
Tillämpad forskning	Esrange (rymden) EUREKA (teknologi) COST (främst teleteknik)	DFR Svenska företag	8 537 (D35) (bl. a. STU, Industrifonden)	Svenska företag deltar i 32 projekt (totalt 165) Sverige deltar i ca 60 projekt
Tillämpad forskning och utveckling	ESA (rymdteknologi)	DFR		211 milj. kr. (bil. 12, F 7)
EG:s nya ramprogram	1. Livskvalitet (aids- och cancer-forskning) Medicinsk teknik 2. Informations-och kommunika-tionssamhället ESPRIT (infor-mationsteknologi) RACE (telekom-munikation) 3. Modernisering av industrin	MFR STU		Inom anslaget för MFR (D 31) Sverige deltar (projektnivå)
	Träforskning	STU	3 000	”
	Avfallsåter- vinning	STU	1 000	”
	BRITE (teknik)			”
	EURAM (material)	STU		”
	4. Exploatering och användning av biologiska resurser

UU 1987/88:24

Bilaga 8

Program/projekt

Organ/in-

stitution

BP 1987/88:100,
bil. 10
Anslag tkr

Anmärkning

5. Energi

Fusionsprogram-

met

6. Vetenskap
och teknik för
utveckling

7. Exploatering
av havsbotten
och användning
av marina resurser

8. Utveckling av
FoU-samarbetet
i Europa

SCIENCE

NFR

53 000

(10 000/år
i fem år)

Sverige erbjuds
delta

Utbyte

ERASMUS

(högskole-

studerande)

COMETT

(praktikplatser)

Youth for Europé
(ungdomar)

jfr Svenska Insti-tutet ca 5,5 milj.
kr. (D 28) och
Fulbright

Commission ca 4,5
milj. kr. (D 28)

Anslag i budgetpropositionen 1987/88 bilaga 10 angående internationalisering
m. m.

Anslag D 1 UHÄ

Anslagspost 1 Förvaltningskostnader, bl. a. 690 000 kr. för värdering av
utländsk högre utbildning.

Anslag D 7 Vissa särskilda utgifter inom högskolan m. m.

Anslagspost 1 till UHÄ:s disposition (internationell verksamhet), 5 400 000
kr.

Sektorsanslagen (högskoleenheternas ”fria resurser”).
Forskningsrådsnämnden och forskningsråden.

Naturvetenskapliga och medicinska forskningsråden avsätter särskilda medel
för stipendier till svenska forskare för vistelse utomlands och för
utländska gästforskares vistelse i Sverige.

D 34 Rymdforskning 25 470 000 kr.

Övrigt

EG har 1986 tecknat ramavtal om tekniskt och vetenskapligt samarbete med
bl. a. Sverige.

Forskningsråden är medlemmar i ESF (European Science Foundation).

UU 1987/88:24

Bilaga 8

108

Jordbruksutskottets yttrande
1987/88:2 y

om Sverige och den västeuropeiska integrationen

Till utrikesutskottet

Utrikesutskottet har genom beslut den 4 februari 1988 berett jordbruksutskottet
tillfälle att yttra sig över proposition 1987/88:66 om Sverige och den
västeuropeiska integrationen jämte motioner.

Jordbruksutskottet berör i sitt yttrande huvudsakligen avsnitten 7 (jordbruk,
livsmedelsindustri och fiske) samt de delar av avsnitt 11 som gäller
miljöpolitik och livsmedelsbestämmelser (11.2 och 11.7). De motioner som
särskilt tagit upp hithörande frågor är 1987/88:U3 av Lars Werner m.fl.

(vpk),1987/88: U5 av Olof Johansson m.fl. (c), 1987/88:U6 av Bengt
Westerberg m.fl. (fp) och 1987/88:U7 av Carl Bildt m.fl. (m).

Utskottet

Inledning

I propositionen föreslås vissa riktlinjer för Sveriges medverkan i det
västeuropeiska integrationsarbetet.

Det övergripande målet är att åstadkomma ett gemensamt europeiskt
ekonomiskt samarbetsområde som omfattar samtliga EFTA- och EGländer.
EFTA:s ställning stärks. Förbindelserna med EG utvecklas på en rad
olika områden. Det nordiska samarbetet fördjupas. En bred informationsverksamhet
initieras.

I propositionen lämnas också en redogörelse för utvecklingen av det
västeuropeiska samarbetet på olika områden.

Från de synpunkter utskottet har att företräda tillstyrker utskottet att
riksdagen godkänner de i propositionen förordade riktlinjerna för Sveriges
fortsatta medverkan i den västeuropeiska integrationen. Utskottet delar
regeringens bedömning att Sverige har ett starkt intresse att medverka i ett
brett västeuropeiskt samarbete. Det är angeläget att det nordiska samarbetet
med EG breddas och fördjupas så långt det är förenligt med den svenska
neutralitetspolitiken.

Det anförda innebär att utskottet för sin del avstyrker vpk:s partimotion
U3. Motionen innehåller bl.a. kritiska synpunkter på EG-ländernas miljöpolitik.
Vidare anförs att jordbruk och livsmedelsproduktion är hårt
kemikaliserade och saknar varje hälsopolitisk målsättning. Med hänvisning

härtill och till vissa andra överväganden som faller utanför utskottets 109

beredningsområde avstyrker vpk propositionen. Med anledning härav UU 1987/88:24
avstår utskottet från att i övrigt kommentera motionen under de olika Bilaga 9
avsnitten nedan.

I det följande redovisar utskottet sin inställning till de svenska övervägandena
under rubrikerna jordbruk, livsmedelsindustri, fiske och miljöpolitik
m.m. och till moderata samlingspartiets, centerns och folkpartiets motioner.

Jordbruk m.m.

Efter en redovisning av EG:s gemensamma jordbrukspolitik och problemen
med betydande jordbruksöverskott inom såväl EG som Sverige anför
föredragande statsrådet att det i Luxemburgdeklarationen anges att samarbetet
och/eller konsultationer på jordbruksområdet skall intensifieras (betr.
Luxemburgdeklarationen, se prop. s. 3). Det finns ett svenskt intresse av ett
sådant samarbete i Västeuropa i liberaliserande riktning. Det är naturligt att
EG med sin gemensamma jordbrukspolitik tillmäts särskild betydelse i detta
sammanhang. Som framgår av propositionen ställer dock institutionella och
materiella omständigheter hinder i vägen för ett deltagande i EG:s jordbrukspolitik
genom att innefatta också alla jordbruksvaror i en tullunion.

Däremot skulle den svenska jordbrukspolitiken i olika avseenden autonomt
kunna göras mer likartad EG:s, vilket skulle medföra en harmonisering av
produktionsvillkoren. Vidare skulle, enligt föredraganden, frihandelsavtalet
kunna omförhandlas för att helt eller delvis inbegripa vissa jordbruksreglerade
varor eller skulle separata avtal av typ ostavtal kunna ingås för enskilda
varor avseende bestämda kvantiteter.

I centerns partimotion U5 anförs bl.a. att samarbetet på jordbruks- och
livsmedelsområdena bör inriktas på att uppnå en ökad frihandel. Detta
måste enligt motionen för Sveriges del kombineras med åtgärder för regional
balans genom livsmedelsproduktion i landets olika delar. Vidare måste den
för neutralitetspolitiken nödvändiga försörjningen säkerställas. Motionärerna
anser i övrigt att det för närvarande inte synes föreligga möjligheter för
några större förändringar på detta område. Flertalet industriländer har
omfattande jordbruksöverskott, och jordbruksfrågorna tillhör de mest
svårlösta i Uruguayrundan i GATT. Läget är enligt motionen sådant att
utvecklingen måste avvaktas.

I moderata samlingspartiets partimotion U7 anförs synpunkter som inte
på något avgörande sätt skiljer sig från regeringens överväganden om
jordbruket. Med hänsyn till att de svenska överskottskvantiteterna för
närvarande minskar skulle det enligt motionen knappast medföra några
omfattande problem varken för EG eller Sverige om Sverige kunde delta i
den gemensamma jordbrukspolitiken. Svensk export inom vidareförädlingsledet
skulle underlättas.

Utskottet delar i allt väsentligt regeringens syn på samarbetsmöjligheterna
mellan Sverige och EG på jordbruksområdet. Som föredragande
statsrådet anfört finns det ett svenskt intresse av ett samarbete i Västeuropa i

liberaliserande riktning. Ett sådant samarbete skulle kunna ge fördelar både 110

för Sverige och övriga berörda länder. I den mån en harmonisering av
produktionsvillkoren skulle ställa krav på ändringar i den svenska jordbruks-
och livsmedelspolitiken finns det anledning att framhålla vissa inslag i
denna politik som särskilt väsentliga. Några av grundstenarna i den svenska
livsmedelspolitiken är sålunda försörjningsberedskapen i krigs- och krissituationer
och kraven på regional balans i jordbruket och livsmedelsindustrin.
Det bör också framhållas att frågor om livsmedels kvalitet och jordbrukets
effekter på miljön sedan länge är föremål för stor uppmärksamhet i vårt land
och även behandlats i olika sammanhang i riksdagen. Det är angeläget att
det fortsatta reformarbetet på hithörande områden inte förhindras eller
fördröjs till följd av en sådan harmonisering som avses i propositionen.
Utskottet utgår också från att man beaktar integrationsarbetets effekter i
konkurrenshänseende för den svenska produktionen. Det anförda bör bl.a.
vara ägnat att tillgodose motion U5 i motsvarande del (yrkande 5).

Utskottet har ingen erinran mot de svenska övervägandena under
rubriken Livsmedelsindustri (prop. s. 47).

Fiske

Av propositionen framgår att förutsättningarna för fiskerinäringen undergått
genomgripande förändringar de senaste decennierna och att det är svårt
att överblicka konsekvenserna för Sveriges del vid en tillämpning av EG:s
gemensamma fiskeripolitik. Som exempel på möjliga handlingslinjer anges
att den ömsesidiga rätten till fiskerättigheter i EG:s resp. Sveriges fiskevatten
skulle kunna ökas. Sådana förhandlingar sker årligen bilateralt mellan
Sverige och EG. Vad beträffar EFTA finns enligt propositionen betydande
svårigheter vid en eventuell liberalisering begränsad endast till EFTAområdet,
bl.a. beroende på detta områdes struktur i fråga om fiskerinäringen
och marknadssituationen.

Den väg som återstår för att öka liberaliseringen av handeln med fisk och
fiskprodukter synes därför ligga i åtgärder som berör hela det europeiska
frihandelsområdet EG-EFTA. Även här måste det då komma till en
omförhandling av frihandelsavtalen mellan EFTA-länderna och EG liksom
av existerande bilaterala avtal angående fiskerättigheter. En förutsättning
torde vara att parallella överenskommelser kan uppnås om ett antal andra
betydelsefulla element såsom fångstbegränsningar, stöd till fiskerinäringarna,
interna priser etc. Det skulle bli fråga om ett nätverk av avtal som för
samordning och balans måste styras av vissa i förväg överenskomna
principer i syfte att förenkla processen.

Sammanfattningsvis måste enligt propositionen nya vägar sökas på
fiskeområdet om Sverige skall kunna delta i EG:s fiskeripolitik. En ökad
liberalisering inom hela EFTA-EG-området borde vara möjlig, om en
avveckling av gränsskyddet kopplas till andra element såsom fiskerättigheter,
fångstbegränsningar, stöd till fiskerinäringarna, interna priser m.m.

I motion U7 (m) påpekas att utvecklingen för svensk del bl.a. inneburit
minskade möjligheter att nyttja de traditionella fångstområdena i Nordsjön.
En tillämpning av EG:s regler inom detta område skulle kunna innebära

UU 1987/88:24

Bilaga 9

lil

ökade möjligheter till svenskt högsjöfiske men också ökad konkurrens i våra
kustvatten.

Utskottet vill för sin del framhålla att det svenska fisket sedan mitten av
1970-talet begränsats genom den indelning av haven i nationella fiskezoner
som då skedde. Genom avtal med andra länder kan ändå ett visst fiske ske i
andra länders zoner. Utvecklingen har lett till att det svenska Östersjöfisket
fått en proportionellt sett allt större betydelse. Denna utveckling förstärks
ytterligare av den nyligen träffade överenskommelsen mellan Sverige och
Sovjetunionen om den s.k. vita zonen. Det är därför enligt utskottets mening
viktigt att man från Sveriges sida, i avbidan på en multilateral reglering av
EFTA- och EG-ländernas fiskeripolitik, iakttar återhållsamhet i bilaterala
åtaganden när det gäller att bevilja fiskerättigheter i svenska fiskevatten. I
övrigt föranleder propositionen i denna del ingen kommentar från utskottets
sida.

Miljöpolitik m.m.

Propositionen innehåller i denna del en omfattande redogörelse för det
internationella samarbetet på miljövårdens område (s. 85). Bl.a. erinras om
att Sverige sedan år 1977 haft årliga bilaterala överläggningar med EGkommissionen
inom ramen för ett bilateralt avtal på miljöområdet. Dessa
överläggningar har givit tillfälle till informationsutbyte i frågor av gemensamt
intresse, t.ex. pågående regleringsarbete, innebörden av EG:s nya
harmoniseringsmetod, metoder för bedömning och reglering av farliga
ämnen, utbildnings- och forskningsfrågor samt information om förberedelser
inför möten i viktiga internationella miljöorganisationer.

En fråga som tilldragit sig stor uppmärksamhet i relationerna Sverige-EG
rör bestämmelser för bilavgaser. Andra frågor som uppmärksammats i
miljösamarbetet är luftburna föroreningar, klimatförändringar, begränsning
av miljörisker vid stora industrianläggningar, marina föroreningar och
åtgärder mot jordförstöring. Dessa frågor behandlades bl.a. vid ett möte
mellan samtliga EFTA:s och EG:s miljöministrar i oktober 1987 i Nordwijk i
Nederländerna.

Vid mötet gjordes en kraftig markering av behovet av ökat samarbete
mellan alla länder i Västeuropa i enlighet med Luxemburgdeklarationen
från år 1984, som utgör grunden för EFTA-EG-samarbetet.

Man enades också om att möten med miljöexperter på hög nivå från
medlemsländerna skall äga rum minst en gång per år. Vid behov skall också
ytterligare ministermöten hållas. Samtidigt framhöll ministrarna att det
förstärkta miljösamarbetet mellan EFTA- och EG-länderna inte fick
försvåra miljösamarbetet i vidare europeiska och globala miljöfora.

Luxemburgdeklarationen nämner uttryckligen miljö som ett lämpligt
samarbetsområde mellan EFTA och EG. Enligt propositionen välkomnar
regeringen de överenskommelser om starkare samarbete på miljöområdet
som man enades om vid det nyssnämnda ministermötet i Nederländerna. 112

UU 1987/88:24

Bilaga 9

Genom de förstärkta konsultationsförfarandena finns nu praktiska möjlighe- UU 1987/88:24

ter att intensifiera samarbetet. Sverige har också därigenom fått potentiellt Bilaga 9

bättre möjligheter att påverka EG i många miljöfrågor. Det blir lättare att

angripa miljöfrågorna i ett bredare perspektiv och inte se dessa enbart som

handelsfrågor. Länderna inom Västeuropa prioriterar skilda miljöfrågor på

olika sätt. I åtskilliga fall är Sverige berett att gå betydligt längre i åtaganden

än många andra länder. Det är emellerid angeläget att samverkan kommer

till stånd så att man så långt möjligt kan undvika dubbelarbete och onödiga

handelshinder.

I motion U5 (c) understryks värdet av en positiv miljöpolitisk utveckling i
hela Västeuropa. Enligt motionen föreligger det dock en risk att den
europeiska integrationen kan skapa svårigheter för en mer långtgående
nationell miljöpolitik. För Sverige måste det vara en självklarhet att inte gå
med på några restriktioner mot våra möjligheter att ställa mer långtgående
miljökrav än vad som kan vara accepterade i andra länder, även om dessa
krav skulle kunna verka hämmande på det fria varuflödet.

I folkpartiets partimotion U6 anförs att miljöfrågorna blivit alltmer
internationella till sin karaktär och att internationellt samarbete är en
förutsättning för att kunna avvärja bl.a. de globala miljöhoten. Också
Sverige skulle i dag ha mycket att vinna på att andra länder bättre renade sina
utsläpp. Motionen utmynnar i ett yrkande att samarbetet på hög tjänstemannanivå
intensifieras.

I motion U7 (m) framhålls att miljöproblemen i Europa kräver drastiska
åtgärder inte bara i Västeuropa utan framför allt i Östeuropa. För Europas
framtid är det mycket viktigt att de östeuropeiska länderna vidtar effektiva
miljövårdsåtgärder. Inom EG-länderna finns det generellt sett en betydligt
större miljömedvetenhet. Utformningen av regler inom EG kommer i
många fall att vara styrande även för Sverige. De möjligheter till konsultationer
och diskussioner som nu finns måste utnyttjas för att skapa regler som
bättre skyddar Europas miljö. Att Sverige inte är medlem i EG innebär dock
enligt motionen att våra åsikter normalt får mindre tyngd.

Utskottet har i olika sammanhang konstaterat att de stora miljöproblemen
till sin karaktär är gränsöverskridande och i många fall utgör ett globalt hot
mot miljön (se t.ex. JoU 1987/88:8 och 11-12). I november 1987 anordnade
utskottet en hearing med representanter för utrikesdepartementet och
miljö- och energidepartementet om det internationella miljövårdssamarbetet,
innefattande bl.a. en genomgång av det aktuella läget på flertalet
sakområden. Mot bakgrund av denna redovisning och uppgifterna i
propositionen kan utskottet med tillfredsställelse konstatera att man från
Sveriges sida intensifierat det internationella arbetet. I enlighet med vad som
anförs i motion U6 är det värdefullt om detta arbete kan förstärkas
ytterligare. Inom ramen för ett ökande internationellt samarbete bör man
dock från svensk sida slå vakt om de resultat som hittills uppnåtts i det
nationella miljövårdsarbetet. Utskottet utgår också från att en harmonise -

8 Riksdagen 1987188. 9 sami. Nr 63

UU 1987/88:24

Bilaga 9

Stockholm den 23 februari 1988
På jordbruksutskottets vägnar

Håkan Strömberg

Närvarande: Håkan Strömberg (s), Sven Eric Lorentzon (m), Ove Karlsson
(s), Martin Segerstedt (s), Jens Eriksson (m), Jan Fransson (s), Margareta
Winberg (s), Ingvar Eriksson (m), Åke Selberg (s), Lennart Brunander (c),
Jan Jennehag (vpk), Leif Marklund (s), Anders Castberger (fp), Kerstin
Göthberg (c) och Bengt A Klang (fp).

Avvikande mening

Jan Jennehag (vpk) anser att utskottets yttrande fr.o.m. det stycke under
rubriken Inledning som börjar med ”Från de” bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till de synpunkter som anförs i motion U3 av Lars
Werner m.fl. om riktlinjerna för en svensk alleuropeisk politik. Vidare
instämmer utskottet i den kritik som motionärerna riktar mot den outvecklade
miljöpolitiken och den hårt kemikaliserade jordbruks- och livsmedelsproduktionen
i EG-länderna. En harmonisering på dessa områden är
oförenlig med en fortsatt hög ambitionsnivå på motsvarande områden för
Sveriges del. Från de synpunkter utskottet har att företräda tillstyrker
utskottet motionärernas yrkande att propositionen avslås och att riksdagen
formulerar riktlinjerna för en alleuropeisk politik i enlighet med motionen.
Med detta ställningstagande saknar utskottet anledning att gå närmare in på
de sakområden i propositionen som tillhör utskottets beredningsområde.

ring på detta område inte får utgöra hinder mot en fortsatt hög ambitionsnivå
i vårt eget miljövårdsarbete.

Vad i propositionen anförts under rubriken Livsmedelsbestämmelser
föranleder ingen annan erinran från utskottets sida än att frågan har nära
beröring med jordbruks- och livsmedelspolitiken, som utskottet behandlat i
föregående avsnitt.

114

Näringsutskottets yttrande
1987/88:2 y

om Sverige och den västeuropeiska integrationen
(prop. 1987/88:66)

Till utrikesutskottet

Utrikesutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att yttra sig över
proposition 1987/88:66 om Sverige och den västeuropeiska integrationen
jämte motioner.

I detta sammanhang behandlar näringsutskottet även två motioner som
tidigare har hänvisats till näringsutskottet. Det gäller dels en motion som
väcktes våren 1987 med anledning av proposition 1986/87:74 om näringspolitik
inför 1990-talet, dels en motion som har avlämnats under allmänna
motionstiden i år. Med det yttrande som här följer överlämnar näringsutskottet
till utrikesutskottet - under förutsättning av dess medgivande - de två
motionerna i berörda delar.

Sveriges industriförbund har i en skrivelse till utrikesutskottet lämnat vissa
synpunkter på den aktuella propositionen med hänsyn till industrins
intressen. Skrivelsen har översänts till näringsutskottet för kännedom.

Motionerna

Av de motioner som har väckts med anledning av proposition 1987188:66
kommenterar näringsutskottet följande:

1987/88:U3 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
utgångspunkterna och riktlinjerna för en svensk alleuropeisk politik,

2. med avslag på proposition 1987/88:66 som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om Sverige och den västeuropeiska integrationen.

1987/88:U5 av Olof Johansson m .fl. (c) såvitt gäller yrkandena att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den
allmänna inriktningen av Sveriges arbete vad gäller den europeiska integrationen,

10. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
svenskt deltagande i det europeiska forsknings- och utvecklingssamarbetet,

12. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
utredning kring tjänstehandeln och de finansiella tjänsternas roll i den
europeiska integrationen.

UU 1987/88:24

Bilaga 10

115

1987/88:U6 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandena att
riksdagen

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av en bättre analys av de villkor EG-samarbetet ställer svenskt
näringsliv inför,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
Sveriges EG-samarbete beträffande tjänstesektorn,

5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
svenskt deltagande i en öppen bank- och försäkringsmarknad i Västeuropa,

8. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
målet för svensk EG-politik måste vara att svenska medborgare och företag
på vitbokens alla områden får åtnjuta samma fri- och rättigheter som
medborgare och företag i EG:s medlemsländer samt att svenskar och svenska
företag inte i något hänseende skall diskrimineras.

1987/88:U7 av Carl Bildt m.fl. (m) såvitt gäller yrkandena att riksdagen

1. avslår de av regeringen förordade riktlinjerna i proposition 1987/88:66,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts såsom
riktlinjer för Sveriges deltagande i det västeuropeiska samarbetet,

7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
förhandlingar i syfte att uppnå en tullunion mellan Sverige och EG,

9. hos regeringen begär förslag till avskaffande av lagen (1982:617) om
utländska förvärv av svenska företag m.m.,

10. hos regeringen begär förslag till övriga åtgärder för att undanröja
hinder för utländska förvärv av aktier i svenska bolag, i enlighet med vad som
i motionen anförs,

13. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
tekniskt och vetenskapligt samarbete mellan Sverige och EG,

14. hos regeringen begär förslag till finansiering av svenska företags
medverkan i EG:s forsknings- och utvecklingsprojekt i enlighet med vad som
i motionen anförs,

18. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av harmonisering av svensk lagstiftning med lagar och regler inom
EG,

19. hos regeringen begär förslag till former för systematisk redovisning av
lagar och regler inom EG vid förslag till ny svensk lagstiftning i enlighet med
vad som i motionen anförs.

Näringsutskottet kommenterar också följande motioner från allmänna
motionstiden som har hänvisats till utrikesutskottet:

1987/88:U522 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari - med motivering i motion
1987/88:N304 - yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om det europeiska integrationsarbetet.

1987/88:U523 av Olle Göransson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om forskningssamarbete
inom ramen för EG:s ramprogram.

UU 1987/88:24

Bilaga 10

116

1987/88:U524 av Alf Svensson (c) såvitt gäller yrkandena att riksdagen UU 1987/88:24

4. hos regeringen begär förslag till ett program för ett samlat forskningsut- Bilaga 10
byte som även ger svenska företag och forskningsinstitutioner med EGkonkurrenterna
jämbördiga finansieringsmöjligheter,

5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en
förnyad prövning av en tullunion mellan EG och EFTA-länder.

De motioner som tidigare har hänvisats till näringsutskottet och som med
detta yttrande överlämnas till utrikesutskottet är följande:

1986/87-.N150 av Erik Hovhammar m.fl. (m) såvitt gäller yrkandet (6) att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförs angående forskning och undervisning kring EG.

1987/88:N303 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandet (5) att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförs om utländska medborgares rätt att förvärva aktier i svenska aktie- och
handelsbolag.

Näringsutskottet

Bakgrund

Romfördraget om den Europeiska ekonomiska gemenskapen undertecknades
år 1957. Genom detta fördrag åtog sig Belgien, Frankrike, Förbundsrepubliken
Tyskland (Västtyskland), Italien, Luxemburg och Nederländerna
att söka skapa en gemensam europeisk marknad. Samtidigt undertecknade
länderna fördraget om Europeiska atomenergigemenskapen. De hade
dessförinnan år 1952 bildat Europeiska kol- och stålgemenskapen. I slutet av
1960-talet samordnades administrationen av de tre gemenskaperna, och
några år senare kom de att sammanfattas under namnet Europeiska
gemenskaperna (EG; European Communities). Med EG avses dock vanligen
den ekonomiska gemenskapen (European Economic Community,

EEC).

De numera tolv medlemsstaterna i EG har lyckats genomdriva flera av
Romfördragets mål. En tullunion är sedan länge genomförd och länderna har
gemensam handels- och jordbrukspolitik. Under senare år har EG intensifierat
arbetet med att uppnå det ursprungliga målet om en helt gemensam
marknad. I juni 1985 redovisade EG-kommissionen en vitbok med förslag till
de åtgärder som krävs för att fri rörlighet för varor, tjänster, människor och
kapital skall kunna uppnås. Den s.k. inre marknaden skall enligt beslut av det
Europeiska rådet inom EG vara genomförd till utgången av år 1992.

Sverige och övriga medlemsländer i Europeiska frihandelssammanslutningen
(EFTA) har med EG tecknat frihandelsavtal för industrivaror. Sedan
år 1984 är handeln med dessa varor mellan EFTA:s medlemsländer och
EG-länderna helt fri från tullar och kvantitativa importbegränsningar.

Diskussioner om avveckling av andra handelshinder pågår. Detta arbete har
huvudsakligen sin utgångspunkt i den deklaration som antogs vid EG:s och
EFTA:s gemensamma möte på ministernivå i Luxemburg år 1984. I
deklarationen uttalas en vilja att skapa ett dynamiskt europeiskt ekonomiskt

område till gagn för samtliga länder inom EFTA och EG. Som delmål nämns
harmonisering av tekniska handelshinder, förenkling av gränsformaliteter
och ursprungsregler, eliminering av illojala handelsmetoder och öppnande
av den offentliga upphandlingen. Arbetet bedrivs för närvarande inom
ramen för ett 15-tal arbetsgrupper. Samarbetet mellan EFTA-länderna och
EG har nyligen bekräftats vid ett ministermöte i Bryssel.

I den nu aktuella propositionen föreslås vissa riktlinjer för Sveriges
medverkan i det västeuropeiska integrationsarbetet. Riksdagen bereds också
tillfälle att ta del av vad regeringen har anfört om utvecklingen av det
västeuropeiska samarbetet på olika områden. Näringsutskottet behandlar i
det följande propositionen och motionerna såvitt de rör näringsutskottets
beredningsområde.

Riktlinjer för Sveriges medverkan i det västeuropeiska
samarbetet, m.m.

Den svenska utrikeshandeln är i stor utsträckning inriktad på länderna inom
EG och EFTA. År 1986 kom värdemässigt 57 % av vår import av varor från
EG-länderna. De tog samtidigt emot 50 % av den svenska varuexporten.
Motsvarande andelar för Sveriges handel med övriga länder inom EFTA var
16 % resp. 21 %. För tjänster saknas liknande statistik, men tillgängliga data
tyder på att också vår handel med tjänster är koncentrerad till EG- och
EFTA-länderna.

När nu EG har föresatt sig att påskynda arbetet med att skapa en inre
marknad är det, menar regeringen, av utomordentlig vikt att Sverige kan
knyta an till denna process. Det västeuropeiska integrationsarbetet kommer
under alla omständigheter att gå vidare, anförs det i propositionen (s. 28).
För Sverige kan det aldrig bli fråga om att ställa sig vid sidan av utvecklingen.
Tillgången till marknader utomlands har varit en förutsättning för att svenska
företag har kunnat konkurrera med industrier i länder med betydligt större
hemmamarknader. Regeringen ger därför hög prioritet åt de västeuropeiska
integrationsfrågorna.

I propositionen (s. 4) föreslås bl.a. följande riktlinjer för det fortsatta
arbetet. Sverige skall gå vidare i det nordiska samarbetet. EFTA:s roll skall
stärkas samtidigt som vi skall bredda och fördjupa samarbetet med EG så
långt detta är möjligt med hänsyn till Sveriges neutralitetspolitik. Sverige
skall medverka i EFTA:s och EG:s arbete på att åstadkomma ökad rörlighet
för varor, tjänster, människor och kapital i Västeuropa. Vi skall verka för att
det västeuropeiska samarbetet inom forskning och utveckling förstärks. Med
utgångspunkt i dessa riktlinjer skall regeringen bl.a. arbeta för att en
gemensam marknad, omfattande samtliga länder inom EFTA och EG,
upprättas.

Regeringens förslag till riktlinjer avstyrks helt av två partier. Moderata
samlingspartiet föreslår andra riktlinjer, medan vänsterpartiet kommunisterna
förordar en alleuropeisk inriktning av den svenska politiken.

Sverige måste utvidga och fördjupa deltagandet i EG-samarbetet så långt
det kan göras med en bibehållen neutralitetspolitik, anförs i motion
1987/88:U7 (m). Enligt motionärerna står valet för Sverige mellan att söka

UU 1987/88:24

Bilaga 10

118

åstadkomma ett så fullvärdigt deltagande i det västeuropeiska integrationsar- UU 1987/88:24

betet som möjligt eller att acceptera en status som en stagnerande andra- Bilaga 10

eller tredjerangsnation. I motionen föreslås riksdagen godkänna bl.a.

följande riktlinjer för det svenska arbetet. Sverige skall delta i strävandena

att skapa en för alla länder inom EFTA och EG gemensam västeuropeisk

marknad präglad av fri rörlighet för varor, tjänster, människor och kapital

samt med minsta möjliga gränskontroll mellan nationerna. Inom denna

marknad måste svenska varu- och tjänsteproducerande företag tillförsäkras

likvärdiga villkor jämfört med övriga företag. Enligt motionärerna bör

vidare regeringen eftersträva en tullunion mellan EFTA-länderna och EG

samt ett utvidgat samarbete med EG i fråga om forskning och utveckling.

Också i folkpartiets partimotion 1987/88:U6 krävs att målet för Sveriges
samarbete med EG skall vara att svenska företag skall åtnjuta samma fri- och
rättigheter som gäller för företagen inom EG. Svenska intressen skall inte i
något hänseende diskrimineras. Det räcker inte, menar motionärerna, att
som mål endast ange att Sverige skall medverka i integrationsprocessen.

Liknande krav har folkpartiet framställt i motion 1987/88:0522 som har
väckts under allmänna motionstiden. I motion 1987/88:U6 (fp) berörs också
det svenska samarbetet med EG beträffande tjänstesektorn. Motionärerna
beklagar att regeringen i propositionen inte har redovisat någon samlad
bedömning av hur Sverige skall agera i förhållande till EG på tjänsternas
område. Det är, heter det i motionen, synnerligen angeläget att även
tjänsterna inkluderas i samarbetet.

Centern konstaterar i sin partimotion 1987/88:U5 att den västeuropeiska
frihandeln har varit fördelaktig för Sverige liksom för övriga berörda länder.

En fri handel är emellertid, menar motionärerna, bara ett av flera medel för
att nå en bättre välfärd. Vid utformningen av handelspolitiken måste därför
även sociala, miljömässiga, hälsopolitiska och andra aspekter beaktas.

Motionärerna pekar också på vikten av att Västeuropa i sin inre utveckling
inte reser murar mot omvärlden utan eftersträvar öppenhet. I likhet med
moderata samlingspartiet och folkpartiet kräver också centern att Sverige
skall inrikta sig på att även tjänster - inte bara varor - skall ingå i den
västeuropeiska integrationen.

Som tidigare har antytts avvisar vänsterpartiet kommunisterna en svensk
harmonisering till den västeuropeiska integrationen. Friare handel och
samarbete med alla europeiska stater måste eftersträvas, sägs det i motion
1987/88:U3 (vpk). Följden av den svenska utrikeshandelns starka koncentration
till EG-länderna borde, menar motionärerna, vara att förbindelser med
länder utanför EG prioriterades. Motionärerna är medvetna om att integrationen
inom EG kommer att innebära vissa kostnadsfördelar för dem som
berörs av den inre marknaden. Sverige kan dock hävda sig i den internationella
konkurrensen om vi för en framsynt nationell politik, anförs det i
motionen.

Näringsutskottet redovisar i det följande sin allmänna syn på Sveriges
medverkan i den västeuropeiska integrationsprocessen. Därefter behandlas
frågan om tullunion och vissa andra frågor av intresse för näringsutskottet,
t.ex. rörande forskning och utveckling.

En fortsatt utveckling av den svenska välfärden kräver, menar näringsut -

skottet, en fri handel och ett öppet handelssystem. Vissa inskränkningar i
frihandeln kan, som sägs i motion 1987/88:U5 (c), ibland vara nödvändiga
bl.a. av hälso- och miljöskäl. Några mer långtgående begränsningar bör dock
inte komma i fråga.

Sverige bör självfallet söka utveckla frihandeln mot alla länder. Nu är det
dock en realitet - såsom har redovisats i det föregående - att den svenska
utrikeshandeln är starkt koncentrerad till länderna inom EG och EFTA.
Näringsutskottet instämmer därför i regeringens uppfattning att Sverige har
ett starkt intresse av att medverka i ett brett västeuropeiskt samarbete. En
ökad frihandel i Västeuropa innebär dock inte att hinder för handeln med
övriga länder växer. Tvärtom bör, som sägs i propositionen (s. 22), den
ökade integrationen tillåta en alltmer fri handel med omvärlden i övrigt.

Enligt näringsutskottets uppfattning ger de av regeringen föreslagna
riktlinjerna för Sveriges medverkan i den västeuropeiska integrationsprocessen
en bra grund för det fortsatta arbetet. Riktlinjerna speglar vårt intresse av
att tillförsäkra svenska företag och produkter en så hög grad av likabehandling
som möjligt på den västeuropeiska marknaden. Näringsutskottet ser
ingen större skillnad mellan dessa riktlinjer och dem som föreslås i
motionerna 1987/88:U7 (m), 1987/88:U6 (fp) och 1987/88:0522 (fp).

En samlad bedömning av det svenska samarbetet med EG i fråga om
tjänstesektorn, som efterlyses i motion 1987/88:U6 (fp), låter sig inte göras.
Förhållandena skiljer sig markant mellan olika områden. I propositionen
redovisas i olika avsnitt situationen för ett flertal tjänstenäringar. I det
följande kommer näringsutskottet att ta upp frågor om finansiella tjänster.

Med det anförda tillstyrker sålunda näringsutskottet de riktlinjer som
förordas i propositionen såvitt de rör utskottets beredningsområde. Det
sagda innebär också att samtliga här behandlade motionsyrkanden avstyrks.

I detta sammanhang behandlar näringsutskottet ett yrkande i motion
1987/88:U6 (fp) med krav på en analys av den svenska industristrukturen och
de villkor som samarbetet med EG ställer svenskt näringsliv inför. Många
svenska industriföretag finns inom s.k. mogna branscher, framhåller motionärerna.
För att dessa företag skall kunna behålla sin konkurrenskraft krävs
att de effektiviserar produktionen genom rationaliseringar och införande av
ny tillverkningsteknik. I motionen erinras också om att utvecklingen inom
EG har särskilt stor betydelse för de exportinriktade små och medelstora
företagen.

Näringsutskottet instämmer med motionärerna i uppfattningen att en
analys av den svenska industristrukturen successivt bör utföras. Sådana
undersökningar bör göras med utgångspunkt i förhållandena inom EG, men
också med beaktande av utvecklingen inom övriga länder av intresse för
svenska företag. I den proposition om näringspolitik inför 1990-talet (prop.
1986/87:74) som förelädes riksdagen våren 1987 har en beskrivning av det
svenska näringslivet i ett internationellt perspektiv lämnats. Näringsutskottet
förutsätter att liknande analyser kommer att göras även i fortsättningen.
Motionen i nu aktuell del bör därför inte föranleda någon åtgärd från
riksdagens sida. Yrkandet avstyrks alltså.

UU 1987/88:24

Bilaga 10

120

Tullunion

När Sverige i början av 1970-talet förde överläggningar med EEC om ett
samarbete med den gemensamma marknaden föreslogs från svensk sida att
en tullunion skulle upprättas. Detta gjordes primärt inte för att man
eftersträvade tullunionens specifika egenskaper, en gemensam yttre tulltariff
och en gemensam handelspolitik. Anledningen var i stället att en tullunion
ansågs utgöra det bästa underlaget för det ekonomiska samarbete som
Sverige sökte. Etablering av en tullunion med EEC skulle säkerställa att
svenska företag och produkter inte skulle missgynnas vid handeln med
länderna inom den gemensamma marknaden. EEC kunde dock inte
tillmötesgå Sveriges begäran. Resultatet av diskussionerna blev i stället det
frihandelsavtal för industrivaror som trädde i kraft år 1973.

De skäl som i förhandlingarna med EEC motiverade det svenska
önskemålet om en tullunionslösning gäller alltjämt, sägs det i propositionen
(s. 34). Det torde, heter det, inte vara möjligt att helt avskaffa gränskontroller
mellan Sverige och EG-länderna annat än inom ramen för en tullunion.
Regeringen är samtidigt medveten om att de institutionella problem som är
förenade med ett deltagande i en tullunion, utan medlemskap i EG, inte är
lätta att lösa. Därför förordas i propositionen andra vägar för att Sverige skal!
uppnå en så hög grad av likabehandling som möjligt på den västeuropeiska
marknaden. Regeringen tar härvid huvudsakligen sikte på de diskussioner i
olika frågor som pågår mellan EG och EFTA.

I två motioner begärs att frågan om en tullunion mellan Sverige och EG
åter skall aktualiseras. Som tidigare har nämnts föreslås i moderata
samlingspartiets partimotion 1987/88:U7 att strävan efter en sådan tullunion
skall ingå i riktlinjerna för Sveriges medverkan i det västeuropeiska
samarbetet. En tullunion skulle, menar motionärerna, innebära viktiga
förenklingar för näringslivet i dess kontakter med EG. Den skulle också vara
ett betydelsefullt tecken på att Sverige är berett att delta i den gemensamma
västeuropeiska marknaden. Regeringen borde, anförs det i motionen, hos
EG ta upp överläggningar i saken. I motion 1987/88:U524 (c) sägs att en
ökande handel över EG:s gränser till följd av att den inre marknaden
realiseras kan skapa nya problem från tullsynpunkt. Därför borde regeringen
pröva frågan om en tullunion mellan EFTA-länderna och EG.

I folkpartiets och centerns partimotioner 1987/88:U6 och 1987/88:U5
kommenteras vad som i propositionen anförs om en tullunion. Något
yrkande i ämnet framställs dock inte. I sistnämnda motion sägs att riksdagen
inte har presenterats ett tillräckligt underlag för att kunna ta ställning.

Från svensk synpunkt skulle, menar näringsutskottet, en tullunion med
EG få såväl positiva som negativa effekter. En tullunion skulle främja en
icke-diskriminerande behandling inom EG av svenska företag och produkter.
Den skulle undanröja behovet av ursprungsregler i handeln med
EG-länderna. Vidare skulle det fortsatta samarbetet med EG i övriga frågor
underlättas. Detta skulle gälla särskilt om samtliga EFTA-länder omfattades
av tullunionen. Om så inte blev fallet skulle EFTA-samarbetet försvagas.
Inträdande i en tullunion skulle samtidigt försvåra för Sverige att självständigt
ingå bilaterala handelsavtal med andra länder. Därtill kommer, som

också redovisas i propositionen, de institutionella problem som följer av vårt UU 1987/88:24

krav på att kunna avstå från ett gemensamt handelspolitiskt uppträdande Bilaga 10

mot bakgrund av den svenska neutralitetspolitiken.

Med hänsyn till den uppläggning som Sverige har valt för sina förhandlingar
med EG anser näringsutskottet att Sverige för närvarande inte bör ta något
initiativ i denna fråga. Motionerna 1987/88:117 (m) och 1987/88:U524 (c)
avstyrks sålunda i här aktuella delar.

Icke-tariffära handelshinder

Som inledningsvis har nämnts är handeln med industrivaror mellan länderna
inom EFTA och EG numera fri från tullar och kvantitativa restriktioner.

Problem med anknytning till s.k. icke-tariffära handelshinder har under
senare år fått ökad aktualitet. Icke-tariffära handelshinder är ett av de
områden som särskilt studeras vid den nya förhandlingsrundan inom ramen
för det allmänna tull- och handelsavtalet, GATT (General Agreement on
Tariffs and Trade). Vid de pågående överläggningarna mellan EFTA och EG
behandlas, som har redovisats i det föregående, flera områden som berör
dessa handelshinder. Bl.a. eftersträvas en harmonisering av tekniska handelshinder.

Med tekniska handelshinder avses vanligen de problem som kan uppstå
genom att olika länder har skilda bestämmelser om hur en produkt skall vara
beskaffad i fråga om t.ex. dimensioner och säkerhetsanordningar. Vidare
kan länderna ha olika uppfattningar om hur produktkontrollen skall utföras.

Ett samarbetsprogram om avskaffande av handelshinder i Norden antogs år
1987 av Nordiska ministerrådet. Enligt programmet skall samarbetet bygga
på principen om ömsesidigt godkännande av provningsresultat i de nordiska
länderna. De nationella myndigheterna bör godkänna kontroll eller provning
som är utförd i annat nordiskt land om de berörda nationella
föreskrifterna har bedömts vara likvärdiga.

Ett centralt inslag i EG:s arbete är att harmonisera medlemsländernas
lagar och regler i den mån det krävs för att förverkliga den inre gemensamma
marknaden. I vitboken redovisas två principer för det fortsatta arbetet med
att undanröja tekniska handelshinder. Enligt den ena skall en vara som är
lagligen producerad och marknadsförd i ett land inom EG fritt kunna säljas
inom EG såvida inte ett annat medlemsland kan åberopa behov av skydd för
människors och djurs liv och hälsa etc. som grund för egna krav. Den andra
principen kommer att tillämpas i de fall det finns behov av säkerhetsföreskrifter
som bör vara desamma i alla EG-länderna. Enligt denna princip skall
harmoniseringen av myndighetsföreskrifter begränsas till väsentliga säkerhetskrav.
I övrigt skall man överlåta tekniska detaljfrågor till de europeiska
standardiseringsorganen. Genom EG:s beslut år 1985 om den s.k. europeiska
enhetsakten, som trädde i kraft den 1 juli 1987, har möjlighet skapats för
EG att med kvalificerad majoritet fatta beslut om harmonisering av
ländernas lagstiftning när det gäller den inre marknaden. Tidigare krävdes
enhälliga beslut i sådana fall.

Regeringen har, sägs det i propositionen (s. 36), ett mycket starkt intresse
av att svenska företag inte skall missgynnas till följd av olika icke-tariffära 122

handelshinder. Det är väsentligt, anförs det vidare (s. 40), att svenska UU 1987/88:24

produkter för att kunna säljas på den europeiska marknaden inte skall Bilaga 10

behöva ändras eller genomgå en mera komplicerad provning än den som

EG-företagens produkter utsätts för. Samtidigt är det ett konsumentintresse

att utländska produkter inte skall fördyras till följd av att de måste förändras

för att kunna saluföras i Sverige.

Enligt regeringen är det mot denna bakgrund angeläget att det inledda
samarbetet mellan EG och EFTA rörande bl.a. tekniska handelshinder
fördjupas. Det är också viktigt att svenska myndigheter tar till vara de
möjligheter till harmonisering med EG:s regler som finns. Myndigheternas
medverkan i det internationella standardiseringsarbetet är också av stort
värde. Beträffande provningsprocedurer måste, enligt regeringen, målet för
Sverige och övriga EFTA-länder vara att ett arrangemang som möjliggör
ömsesidigt erkännande av provnings- och certifieringsresultat med EG skall
åstadkommas.

I detta sammanhang är två yrkanden i motion 1987/88:U7 (m) av intresse.

EFTA-länderna måste samarbeta med EG för att avveckla existerande
tekniska handelshinder, anför motionärerna. Dessa anser att regeringens
ambitioner på området är riktiga men kritiserar myndigheterna för att de
utfärdar säkerhetsbestämmelser m.m. utan att beakta motsvarande föreskrifter
i andra europeiska länder. Instruktionerna till myndigheterna borde
därför förstärkas. I motionen föreslås ett riksdagsuttalande om behovet av
harmonisering av svenska lagbestämmelser med motsvarande regler inom
EG. Motionärerna begär också att regeringen systematiskt i fortsättningen
vid framläggande av lagförslag skall redovisa hur det berörda förslaget står i
överensstämmelse med gällande föreskrifter inom EG. En sådan ordning
avses bli införd i Schweiz och Österrike, framhåller motionärerna.

Som har framgått av det föregående är frågan om avveckling av icketariffära
handelshinder aktuell i flera sammanhang: i det nordiska samarbetet,
i överläggningarna mellan EFTA och EG och i den nya GATT-rundan.

Det är, menar näringsutskottet, av stor betydelse för vårt land att sådana
handelshinder i så stor utsträckning som möjligt kan elimineras. Detta får
dock inte göras till priset av att väsentliga svenska säkerhetskrav uppges.

Något särskilt riksdagsuttalande om vikten av att svenska föreskrifter
harmoniseras med lagar och bestämmelser inom EG, som föreslås i
motionen, finner näringsutskottet inte påkallat. Utskottet utgår från att
regeringen och berörda myndigheter bevakar de möjligheter på området som
finns. Näringsutskottet kommer under våren 1988 att behandla regeringens
förslag om anpassning av den svenska kontrollen av elektrisk materiel till de
kontrollbestämmelser som gäller inom EG (prop. 1987/88:82).

Det får vidare förutsättas att regeringen vid utarbetande av lagförslag
beaktar gällande regler i andra länder, inkl. länderna inom EG. Dessa
bestämmelser redovisas också vanligtvis i berörda propositioner eller i de
utredningar som ligger till grund för regeringens förslag. Näringsutskottet
avvisar dock motionärernas begäran om en föreskrift att propositioner med
lagförslag i förekommande fall skall innehålla uppgift om motsvarande
bestämmelser inom EG. Det sagda innebär alltså att motion 1987/88:U7 (m)
avstyrks i här behandlade delar.

Utländska förvärv av svenska företag

Enligt lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m.m. (den
s.k. företagsförvärvslagen) får utländska medborgare, utländska juridiska
personer och svenska aktiebolag utan utlänningsförbehåll, m.fl. inte utan
tillstånd förvärva aktier i svenska aktiebolag om förvärvet innebär att
köparens andel av aktiekapitalet eller röstetalet i bolaget kommer att
överstiga vissa gränser (10,20,40 eller 50 %). Kravet på tillstånd gäller också
vid förvärv av andelar i handelsbolag eller rörelse. Tillstånd erfordras inte vid
nyetableringar. Förvärv av mindre företag är sedan den 1 juli 1987 inte
tillståndspliktiga.

Tillstånd skall enligt lagen meddelas om det inte strider mot något
väsentligt allmänt intresse. Frågor om tillstånd i vissa viktigare fall prövas av
regeringen. Övriga tillståndsärenden handläggs av länsstyrelsen. I samband
med tillståndsprövningen kan det förvärvande företaget göra åtaganden om
den fortsatta verksamheten i det förvärvade företaget. En särskild utredare -generaldirektör Sten Niklasson - har tillkallats med uppdrag att studera
utvecklingen hos de företag i Sverige som har förvärvats av utländska
intressen. Utredningen (I 1986:02) beräknas bli färdigställd under hösten
1988.

Vid sidan av nämnda tillståndsprövning kan det utländska inflytandet i
svenska företag kontrolleras genom systemet med utlänningsförbehåll.
Därmed avses i företagsförvärvslagen ett förbehåll i bolagsordningen för ett
svenskt aktiebolag om att utländska rättssubjekt m.fl. sammantaget endast
får förvärva en viss del av aktierna i bolaget, vid varje tidpunkt motsvarande
mindre än 40 % av aktiekapitalet och 20 % av röstetalet.

Som tidigare har redovisats krävs inte tillstånd enligt företagsförvärvslagen
vid köp av mindre aktieposter, detta även om det sammanlagda utländska
aktieinnehavet i bolaget skulle vara mycket betydande. Flera aktiebolag,
däribland vissa större företag, saknar utlänningsförbehåll. Med anledning av
en motion (s) i ärendet uttalade sig riksdagen år 1983 (FiU 1983/84:1) för att
ett bättre skydd skulle skapas mot utländskt inflytande i svenska bolag. En
arbetsgrupp inom industridepartementet har i rapporten (Ds I 1985:7)
Utländskt inflytande i svenska företag föreslagit att en ny lag införs som
syftar till kontroll av utländska köp av svenska börsregistrerade aktier i bolag
som saknar utlänningsförbehåll. Sådana köp skulle enligt förslaget i regel
vara tillståndspliktiga när den utländska andelen i bolaget uppgår till minst
40 % av aktiekapitalet och 20 % av röstetalet. Enligt förslaget skulle
Värdepapperscentralen VPC AB bevaka när dessa gränser har passerats.

Regeringen anförde våren 1987 i proposition 1986/87:74 om näringspolitik
inför 1990-talet att det finns behov av gränser för det utländska ägandet i de
svenska börsföretag som saknar utlänningsförbehåll. Enligt regeringen
måste dock det av arbetsgruppen föreslagna kontrollsystemet beredas
ytterligare, främst till följd av att Värdepapperscentralen saknade möjligheter
att svara för den erforderliga rapporteringen. Regeringen avsåg dessutom
att noggrant följa utvecklingen av det utländska ägandet i de berörda
företagen. På förslag av näringsutskottet (NU 1986/87:30) instämde riksdagen
i regeringens bedömning och avslog två motioner med krav på avveckling

UU 1987/88:24

Bilaga 10

124

(fp) resp. skärpning (vpk) av nuvarande restriktioner. Motionerna fick stöd i UU 1987/88:24
reservationer (m, fp; vpk). Bilaga 10

Enligt bestämmelser i Romfördraget skall medborgare och företag i ett
medlemsland ha rätt att starta och driva rörelse i ett annat land inom EG på
samma villkor som gäller i detta land. Fördraget stadgar också bl.a. att
förvärv över gränserna av aktier i bolag skall kunna göras utan att man i
övrigt är etablerad i landet i fråga.

I den nu aktuella propositionen sägs (s. 59) att en förändring av den
svenska etableringslagstiftningen i relation till EG:s bestämmelser skulle
medföra såväl olägenheter som fördelar för svenskt vidkommande. Till
nackdelarna hör främst riskerna för sämre insyn i företagen, ökat beroende
och överflyttning av viktiga forsknings- och utvecklingsfunktioner eller
produktion till andra länder. Mot detta skall, menar regeringen, vägas de
fördelar i form av t.ex. förbättrade resurser och ökad kunskap som en
utländsk etablering kan föra med sig. Prövningen av de svenska etableringsbestämmelserna
i förhållande till EG:s föreskrifter bör enligt regeringen
anstå till dess pågående utredningsarbete i frågan har avslutats. I samband
därmed borde även Sveriges övergripande mål vad gäller relationerna till EG
vägas in.

Den svenska inställningen till utländska företagsförvärv i Sverige har väckt
berättigad kritik i utlandet, hävdas i motion 1987/88:U7 (m). De svenska
storföretagens expansion görs nu vanligtvis genom köp av företag utomlands.

För utländska intressenter som vill investera i svenskt näringsliv finns det
emellertid många hinder i form av lagar, byråkratiska rutiner och politiska
påtryckningar, anförs det. För att anpassningen till reglerna för den
gemensamma inre marknaden inom EG skall klaras blir det, menar
motionärerna, nödvändigt att praktiskt taget alla hinder för utländska
företagsförvärv avskaffas. I motionen krävs därför att regeringen skall lägga
fram förslag om upphävande av företagsförvärvslagen. Vidare begärs att
regeringen skall låta utreda hur andra hinder för utländska förvärv av aktier i
svenska företag skall kunna avvecklas. Flärvid åsyftas främst utlänningsförbehållen
i bolagsordningarna.

Folkpartiet har under allmänna motionstiden framfört delvis liknande
synpunkter i sin partimotion 1987/88:N303 om kapitalmarknaden. Svenskt
ägande av företag utomlands går inte i längden att förena med restriktioner
för utländska aktieförvärv i Sverige, heter det där. Nuvarande begränsningar
leder till en cementering av ägarstrukturen som är ogynnsam för småsparare
och även från allmän synpunkt, menar motionärerna. De anser också att det
skulle vara positivt om de svenska företagen fick ett ökat inslag av utländsk
kompetens. Därför föreslås att utländska medborgare fritt skall få förvärva
aktier i svenska företag.

Utländska företagsförvärv här i landet kan otvivelaktigt skapa en rad
positiva effekter. Till dessa hör bl.a. att tillgången till ny teknik och annan
kunskap kan förbättras, att företagen kan förses med ökade resurser och att
näringslivet kan erhålla nya impulser på olika områden. Utländska investeringar
i aktier i svenska bolag underlättar vidare näringslivets försörjning
med riskkapital. Ett ökat utländskt inflytande kan dock samtidigt medföra
vissa problem, särskilt när det gäller större internationella företag med en

hög grad av internationalisering. Som anförs i propositionen kan i sådana
sammanhang möjligheterna till insyn i och påverkan av beslutsprocessen i
företagen försämras. Förvärven kan också leda till ett ökat internationellt
beroende och till negativa konsekvenser från regionalpolitisk synpunkt.
Viktiga delar av företagen kan också efter förvärven komma att föras över till
koncernföretag utomlands.

Det är mot denna bakgrund nödvändigt med en viss reglering av de
utländska företagsförvärven i Sverige. Det behövs också en kontroll av det
utländska ägandet i svenska aktiebolag. Detta kan, menar näringsutskottet,
fastslås trots att det i propositionen berörda utredningsarbetet ännu pågår.
Med hänvisning till det anförda avstyrker näringsutskottet de två motionerna,
båda i berörd del.

Finansiella tjänster

Företagsförvärvslagen, som har behandlats i föregående avsnitt, är inte
tillämpbar på svenska försäkrings- eller bankaktiebolag eller på aktierna i
sådana bolag.

Ett utländskt försäkringsbolag kan driva verksamhet i Sverige - genom en
generalagent eller genom ett svenskt dotterbolag - under i princip samma
förutsättningar som gäller för ett svenskägt försäkringsbolag. Utländska
förvärv av aktier i svenska försäkringsaktiebolag regleras inte i lag. Det finns
dock möjlighet att i bolagsordningen införa utlänningsförbehåll. Försäkringsverksamhetskommittén
har haft i uppdrag att se över gällande lagbestämmelser
om bl.a. försäkringsbolagens verksamhet. Kommittén har
hösten 1987 i sitt slutbetänkande (SOU 1987:58) Försäkringsväsendet i
framtiden föreslagit vissa begränsningar i rätten att förvärva aktier i svenska
försäkringsaktiebolag. Enligt kommitténs förslag skall varken ett svenskt
eller ett utländskt rättssubjekt få äga mer än en viss andel av aktierna i ett
sådant bolag. Härutöver anser kommittén att starka skäl talar för att det
införs en gräns för det sammanlagda utländska inflytandet i svenska
försäkringsbolag. Något förslag härom framläggs emellertid inte, utan
kommittén hänvisar till det - här tidigare nämnda - utredningsarbete i saken
som pågår inom industridepartementet.

För banker finns det däremot vissa inskränkningar i fråga om utländska
etableringar och förvärv av aktier. Enligt bankaktiebolagslagen (1987:618)
får utländska medborgare och andra utländska rättssubjekt, m.fl. inte
förvärva aktier i svenska bankaktiebolag. Utländska banker har sedan den
1 juli 1985 möjlighet att med regeringens tillstånd etablera sig i Sverige
genom att bilda bankaktiebolag. De får däremot inte öppna filialkontor här i
landet. Fr.o.m. år 1987 har svenska bankaktiebolag möjlighet att etablera
filial i utlandet.

Inom EG pågår arbetet med att senast år 1992 få till stånd en inre marknad
för finansiella tjänster. Detta skall tillgodoses dels genom en harmonisering
av lagarna på vissa viktigare områden, dels genom ett ömsesidigt erkännande
av medlemsländernas krav i fråga om etablering, tillsyn m.m., dels genom
s.k. hemlandskontroll innebärande att tillsynen över bolags verksamhet
utomlands utförs av myndighet i bolagets hemland. Mellan EFTA och EG

UU 1987/88:24

Bilaga 10

126

inleddes år 1987 ett informationsutbyte beträffande reglerna för handeln UU 1987/88:24
med finansiella tjänster. Bilaga 10

Enligt regeringen har Sverige ett starkt intresse av att så långt möjligt
medverka i det västeuropeiska samarbetet i fråga om finansiella tjänster. Det
går inte, sägs det i propositionen (s. 107), att utan ytterligare jämförande
undersökningar hävda att svenska lagbestämmelser har andra syften eller
innebär starkare restriktioner för den finansiella sektorn än EG:s regelverk.

Det utredningsarbete rörande finansiella tjänster som pågår i Sverige utgör,
menar regeringen, såväl ett hinder som en fördel i sammanhanget. Regeringen
åsyftar härvid kreditmarknadskommitténs (Fi 1983:06) och värdepappersmarknadskommitténs
(Fi 1987:03) arbete. Den förstnämnda kommittén
kommer i ett betänkande som beräknas bli avlämnat under våren 1988 att ta
upp bl.a. frågan om utländska aktieförvärv i banker, finansbolag och
fondkommissionsbolag. Värdepappersmarknadskommittén, som har i uppdrag
att utreda bl.a. reglerna för värdepappersmarknaden, fondbörsverksamheten
och fondkommissionärernas verksamhet samt att se över reglerna
för insiderhandel med aktier och andra värdepapper, beräknas avsluta sitt
arbete före utgången av år 1988. Enligt regeringen kan det vara svårt att ta
ställning till vissa centrala frågor i det västeuropeiska samarbetet innan
resultatet av utredningarna föreligger. Dessa möjliggör samtidigt att olika
aspekter av ett utvidgat samarbete kan få en aktuell belysning.

Moderata samlingspartiet kräver i sin partimotion 1987/88:U7 att förbudet
mot utländskt ägande i svenska banker snarast avvecklas. I motionen
förordas också - dock utan yrkande - att utländska banker skall få rätt att
etablera filialer i Sverige. EG har låtit det bli känt, sägs det i motionen, att
man avser att tillåta etablering av utländska banker endast om banker från
EG-länderna har motsvarande möjlighet i landet i fråga. Motionärerna anser
vidare att den pågående översynen av lagbestämmelserna på försäkringsområdet
måste beakta utvecklingen inom EG. Sverige måste aktivt sträva efter
att få till stånd en öppen bank- och försäkringsmarknad i förhållande till såväl
EG som länderna inom EFTA, anförs i motion 1987/88:U6 (fp). För de
svenska företagen skulle detta öppna helt nya internationella möjligheter.

Vidare skulle, menar motionärerna, konkurrensen på hemmamarknaden
förbättras. Sverige bör inrikta sig på att de finansiella tjänsterna skall ingå i
den västeuropeiska integrationen, sägs i centerns partimotion 1987/88:U5.

Förutsättningarna för detta bör enligt motionärerna utredas närmare. Om de
i propositionen berörda utredningarna inte har i uppdrag att ge arbetet en
sådan inriktning borde tilläggsdirektiv utfärdas.

Riksdagen beslutade våren 1987 om en ny banklagstiftning. I samband
därmed behandlades motioner (m; fp) om att utländskt ägande i svenska
bankaktiebolag skulle möjliggöras. Näringsutskottet (NU 1986/87:36) hänvisade
till att frågan prövades av kreditmarknadskommittén och avstyrkte
motionerna. Reservanter (m, fp) krävde att regeringen skulle anmodas att
lägga fram ett förslag i saken under hösten 1987. Riksdagen följde utskottet.

På förslag av näringsutskottet avslog riksdagen samtidigt motioner (m; fp)
om att det skulle öppnas möjlighet för utländska banker att inrätta filialer i
Sverige. Näringsutskottet ansåg det vara motiverat att utländska bankers
möjligheter till etablering i Sverige begränsades till de två formerna

bankaktiebolag och representationskontor. Motionerna fick stöd i en
reservation (m, fp). Det kan här tilläggas att det inte ingår i kreditmarknadskommitténs
direktiv att studera frågan.

Näringsutskottet delar regeringens intresse för att Sverige i möjligaste mån
skall delta i det västeuropeiska arbetet med att skapa en enhetlig marknad för
finansiella tjänster. Sverige har i många fall spelat en aktiv roll i det
omfattande internationella samarbetet rörande dessa tjänster. Genom det
informationsutbyte som redan har inletts mellan EG och EFTA beträffande
regler för handeln med finansiella tjänster torde konkreta samarbetsmöjligheter
kunna identifieras.

En ökad fri handel med finansiella tjänster förutsätter inte i och för sig att
nuvarande begränsningar rörande utländskt engagemang i svensk bankverksamhet
upphävs. Frågan om utländska förvärv av aktier i svenska banker
bör, som näringsutskottet tidigare har uttalat, inte avgöras förrän den har
prövats av kreditmarknadskommittén. Som redan har nämnts kommer
kommittén inom kort att redovisa sin inställning i saken. Det bör dock redan
här fastslås att det är av långsiktigt intresse för vårt land att dessa banker
förblir i svensk ägo. Näringsutskottet anser vidare att motionärernas krav på
att utländska banker skall ges rätt att inrätta filialer i Sverige inte för
närvarande bör föranleda något riksdagsinitiativ. Som framgått har utländska
banker sedan ett par år tillbaka möjlighet att etablera sig i Sverige genom
att bilda dotterbolag. Utskottet utgår från att regeringen bevakar frågan,
särskilt mot bakgrund av utvecklingen inom EG. Utformningen av ny
lagstiftning på försäkringsområdet får riksdagen anledning att återkomma till
i ett senare sammanhang.

Av vad som anförts framgår att näringsutskottet avstyrker här behandlade
motionsyrkanden.

Forskning och utveckling

Hösten 1987 antog EG ett nytt ramprogram för forskning och utveckling. Det
nya programmet, som sträcker sig över perioden 1987-1991, innebär en
kraftigt ökad insats av budgetmedel jämfört med föregående program. De
industriella forskningsprogrammen för informationsteknologi (ESPRIT),
telekommunikationer (RACE) och modernisering av tillverkningsindustrin
(BRITE) prioriteras.

Dessa industriinriktade program har tidigare i princip varit öppna för
deltagande endast för EG:s medlemsländer. Företagens projektkostnader
finansieras normalt till 50 % genom bidrag från EG:s budgetmedel. Nu har
det givits möjlighet för företag och institutioner från EFTA-länderna att
delta i programmen på projektnivå, dock utan bidrag till finansieringen från
EG.

Det är av största vikt att svenska forskare och svensk industri ges tillfälle
att medverka i EG:s forsknings- och utvecklingsprogram, anförs det i
propositionen (s. 83). Möjligheten till deltagande i de industristrategiska
programmen bör därför utnyttjas. Regeringen framhåller att det inom ramen
för existerande stödsystem finns visst utrymme för bidrag till ett utökat
europeiskt forskningssamarbete.

UU 1987/88:24

Bilaga 10

128

Förutsättningarna för svensk medverkan i EG:s forskningsprojekt tas upp UU 1987/88:24
i motionerna 1987/88:U5 (c), 1987/88:U7 (m), 1987/88:U523 (s) och 1987/ Bilaga 10
88:U524 (c). Svenska företag och institutioner bör kunna delta på samma
villkor som gäller för deltagare från EG, hävdas det samstämmigt i
motionerna. I två av dessa - 1987/88:U7 (m) och 1987/88:U524 (c) - begärs
att regeringen skall förelägga riksdagen ett förslag till finansiering av svenskt
deltagande i programmen motsvarande det stöd som ges inom EG. I centerns
partimotion 1987/88:U5 krävs att regeringen skall verka för att svenska
intressenter skall ges möjlighet till fullt deltagande i programmen under
samma förutsättningar som gäller för företag inom EG. Regeringen borde
vidare ha en beredskap att avsätta erforderliga resurser för detta ändamål.

Stöd till svenskt deltagande i EG:s industriinriktade forskningsprogram
utgår inom ramen för anvisade medel till styrelsen för teknisk utveckling,

STU. Riksdagen beslutade våren 1987 om en treårig ekonomisk ram för
STU:s stöd till teknisk forskning och utveckling (prop. 1986/87:80, NU
1986/87:33, rskr. 1986/87:292). Beslutet innebar bl.a. att ökade resurser
avsattes för STU:s bidrag till forskningprojekt som utförs i europeiskt
samarbete. Regeringen har uppdragit åt STU att senast den 1 maj 1988
redovisa STU:s kostnader under innevarande budgetår för bidragen till
EG-projekten. I årets budgetproposition (prop. 1987/88:100 bil. 14 s. 93)
anförs att STU kraftigt bör öka sina insatser för att främja svenska
institutioners och företags medverkan i europeiskt forskningssamarbete. Det
kan här tilläggas att Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet
nyligen har placerat en attaché i Bryssel med uppgift bl.a. att följa
utvecklingen inom EG.

För ett litet land som Sverige är deltagande i internationella forskningsprojekt
av stor betydelse. Under de närmaste åren är samarbetet med EG av
särskilt intresse. Resultaten från de teknisk-vetenskapliga forskningsinsatserna
inom EG kommer att påverka industrins utveckling i Sverige.

Det är därför enligt näringsutskottets mening tillfredsställande att dörren
nu har öppnats för svenskt deltagande på projektnivå i EG:s industristrategiska
forskningsprogram. Fullt deltagande i programmen är för närvarande
inte aktuellt. Som framgått har särskilda medel för finansiering av svenskt
deltagande i programmen anvisats över STU:s anslag. Näringsutskottet, som
har noterat att STU under våren 1988 kommer att redovisa en beräkning av
det erforderliga medelsbehovet för innevarande budgetår, förutsätter att
regeringen noga bevakar finansieringsfrågan bl.a. med hänsyn till de
synpunkter som framförs i här behandlade motioner. Något riksdagsinitiativ
med anledning av nu aktuella motionsyrkanden bör mot bakgrund av det
anförda inte komma i fråga. De avstyrks alltså.

Näringsutskottet behandlar här slutligen ett yrkande i motion 1986/87:N150
(m), som väcktes våren 1987 med anledning av proposition 1986/87:74 om
näringspolitik inför 1990-talet. I motionen framhålls att det inom EG bedrivs
utbildning i hur näringslivet kan nyttiggöra sig fördelarna med den inre
marknaden. Om inte liknande studier görs i Sverige finns det risk för, anförs
det, att svenska företag missgynnas i sin verksamhet i EG-länderna.

Forskningsråden borde därför initiera en kompetensuppbyggnad i frågan 129

9 Riksdagen 1987188. 9 sami. Nr24

som sedan kan ligga till grund för undervisningen vid olika institutioner.

Regeringen har i propositionen (s. 4) redovisat att den avser att initiera en
bred informationsverksamhet om det västeuropeiska integrationsarbetet.
Kontakterna med löntagarorganisationerna och näringslivet i dessa frågor
skall också fördjupas. Vidare räknar näringsutskottet med att universiteten
och högskolorna själva tar erforderliga initiativ för att anpassa sin kompetensuppbyggnad
till de krav som den ökade internationaliseringen ställer.
Från näringsutskottets utgångspunkt finns det med hänsyn till det sagda inte
skäl att påfordra något riksdagsinitiativ i anledning av motionen. Den
avstyrks således i berörd del.

Stockholm den 3 mars 1988
På näringsutskottets vägnar
Nils Erik Wååg

Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Lennart Pettersson (s). Rune Jonsson (s),
Ivar Franzén (c), Wivi-Anne Radesjö (s)*, Sten Svensson (m), Birgitta
Johansson (s). Åke Wictorsson (s). Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m),
Per-Ola Eriksson (c). Jörn Svensson (vpk), Sven-Åke Nygårds (s)**.
Gudrun Norberg (fp)***. Lars Ahlström (m), Lars De Geer (fp)**** och
Mats Lindberg (s).

* Avsnittet Riktlinjer för Sveriges medverkan i det västeuropeiska samarbetet.

** Utom avsnittet Riktlinjer för Sveriges medverkan i det västeuropeiska samarbetet.
*** Utom avsnittet Finansiella tjänster.

**** Avsnittet Finansiella tjänster.

Avvikande meningar

1. Riktlinjer för Sveriges medverkan i det västeuropeiska
samarbetet

Sten Svensson (m), Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Gudrun Norberg
(fp) och Lars Ahlström (m) anser att den del av yttrandet - under rubriken
Riktlinjer för Sveriges medverkan i det västeuropeiska samarbetet, m.m. -som börjar med ”En fortsatt” och slutar med ”motionsyrkanden avstyrks"
bort ha följande lydelse:

Enligt näringsutskottets uppfattning redovisas i propositionen en - såvitt
rör utskottets beredningsområde - alltför avvaktande hållning till den
västeuropeiska integrationsprocessen. Regeringen säger sig ha ett starkt
intresse av att Sverige skall delta i denna utveckling. De riktlinjer som
förordas för det fortsatta svenska arbetet går dock, menar näringsutskottet,
inte nog långt. EG har som mål att skapa fri rörlighet för varor, tjänster,
människor och kapital. Enligt regeringens förslag skall Sverige medverka i
arbetet med att skapa ökad rörlighet för varor, tjänster, människor och

UU 1987/88:24

Bilaga 10

130

kapital i Västeuropa. Som föreslås i motionerna 1987/88:U7 (m), 1987/88:116
(fp) och 1987/88:U522 (fp) måste målet vara att svenska företag skall
tillförsäkras samma villkor som de som gäller för övriga företag i Västeuropa.
Sverige måste samtidigt erbjuda EG de fri- och rättigheter som Sverige
uppnår inom EG. Vi måste vidare själva ta initiativ för att Sveriges
medverkan i integrationsprocessen skall breddas. Ambitionsnivån måste
höjas. Att enbart vilja ”medverka” är inte ett tillräckligt mål.

Näringsutskottet ansluter sig också till kravet i motionerna 1987/88:U7
(m), 1987/88:116 (fp) och 1987/88:U5 (c) på att Sverige skall sträva efter att
den gemensamma västeuropeiska marknaden också skall omfatta tjänstehandeln.
Tjänstesektorn är en av ekonomins snabbast växande sektorer och
av särskilt intresse för svenskt vidkommande.

Det sagda innebär alltså att näringsutskottet finner de riktlinjer som
förordas i propositionen såvitt de rör utskottets beredningsområde alltför lite
ambitiösa. Motionerna 1987/88:U7 (m), 1987/88:116 (fp) och 1987/88:11522
(fp) tillstyrks i tillämpliga delar. Berörd del av motion 1987/88:115 (c)
tillstyrks i viss utsträckning. Av det anförda framgår att motion 1987/88:113
(vpk) avstyrks.

2. Riktlinjer för Sveriges medverkan i det västeuropeiska
samarbetet

Ivar Franzén (c) och Per-Ola Eriksson (c) anser att den del av yttrandet -under rubriken Riktlinjer för Sveriges medverkan i det västeuropeiska
samarbetet, m.m. - som börjar med ”En fortsatt” och slutar med "motionsyrkanden
avstyrks” bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet kan - såvitt rör utskottets beredningsområde - till stor del
ansluta sig till de riktlinjer för Sveriges medverkan i det västeuropeiska
samarbetet som föreslås i propositionen. Som anförs i motion 1987/88:115 (c)
måste det dock klarläggas att utvecklingen inom Västeuropa inte får resa
murar mot omvärlden.

Vidare finns det, som sägs i nämnda motion, skäl att erinra om att frihandel
inte är ett mål i sig. I varje situation gäller det att bedöma de faktiska
följderna av frihandelsprincipens tillämpning. Det måste bli fråga om
avvägningar mellan olika samhällsintressen, vilket kan leda till att principen i
vissa fall får modifieras.

Näringsutskottet ansluter (= avvikande mening 1) svenskt

vidkommande.

Med det anförda tillstyrks motion 1987/88:U5 (c) såvitt den behandlas nu.
Berörda delar av motionerna 1987/88:U7 (m) och 1987/88:U6 (fp) tillstyrks i
viss utsträckning. Det sagda ligger delvis i linje med vad som anförs i motion
1987/88:U3 (vpk). Motionärernas avvisande inställning till samarbetet med
EG kan dock näringsutskottet, som har framgått, inte instämma i. Motionen
avstyrks därför, liksom motion 1987/88:U522 (fp).

UU 1987/88:24

Bilaga 10

131

3. Riktlinjer för Sveriges medverkan i det västeuropeiska
samarbetet

Jörn Svensson (vpk) anser att den del av yttrandet - under rubriken
Riktlinjer för Sveriges medverkan i det västeuropeiska samarbetet, m.m. -som börjar med ”En fortsatt” och slutar med ”motionsyrkanden avstyrks”
bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet ansluter sig till kravet i motion 1987/88:U3 (vpk) på en
alleuropeisk inriktning av den svenska politiken i stället för den harmonisering
till EG som förordas i propositionen. Det är självfallet viktigt att
handelsförbindelserna med länderna inom EG utvecklas mot bakgrund av
den vikt de har för Sveriges utrikeshandel. Det starka beroendet borde dock
leda till eftertanke. Som anförs i nyssnämnda motion bör Sverige därför
prioritera handeln med länder utanför EG. I Östeuropa, EFTA-länderna
och Förenta Staterna och i Asien och övriga delar av tredje världen har
svenska företag större möjligheter att lyckas än inom EG som tyngs av svag
tillväxt, överproduktion och massarbetslöshet.

En harmonisering till EG skulle vidare sätta väsentliga svenska intressen
på spel. Den nationella suveräniteten skulle minska. Viktig industriell
kompetens på olika områden skulle riskera att försvinna. Genom att vår
nationella självständighet bevaras möjliggörs, menar näringsutskottet, en
långsiktig nationell politik på produktionens och teknologins fält. En
nationell bredd och mångsidighet i produktionen har en mer positiv effekt på
ett lands utveckling än en långt driven specialisering.

Det sagda innebär att motion 1987/88:U3 (vpk) tillstyrks. Övriga här
behandlade motioner avstyrks i aktuella delar liksom de i propositionen
förordade riktlinjerna såvitt de rör näringsutskottets beredningsområde.

4. Analys av den svenska industristrukturen

Ivar Franzén (c), Sten Svensson (m), Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m),
Per-Ola Eriksson (c), Gudrun Norberg (fp) och Lars Ahlström (m) anser att
den del av yttrandet - under rubriken Riktlinjer för Sveriges medverkan i det
västeuropeiska samarbetet, m.m. - som börjar med ”Näringsutskottet
instämmer” och slutar med ”avstyrks alltså” bort ha följande lydelse:

Förverkligandet av den inre marknaden innebär klart ökade möjligheter
för industriföretagen inom EG att förstärka sin konkurrenskraft. Som anförs
i motion 1987/88:U6 (fp) finns det därför skäl att nu särskilt belysa den
svenska industristrukturen med utgångspunkt i utvecklingen inom EG.
Härvid bör också de små och medelstora företagens situation analyseras.
Dessa företag saknar normalt möjlighet att arbeta sig in på utlandsmarknader
genom etablering av dotterbolag. De har också små förutsättningar att i
olika länder anpassa sina produkter efter gällande bestämmelser. De små och
medelstora företagen är sålunda i större utsträckning än storföretagen
beroende av de överenskommelser Sverige kan träffa med EG. Regeringen
bör föranstalta om en analys av det slag som här har förordats. Med det sagda
tillstyrks motionen i aktuell del.

UU 1987/88:24

Bilaga 10

132

5. Tullunion

Sten Svensson, Per Westerberg och Lars Ahlström (alla m) anser att den del
av yttrandet- under rubriken Tullunion - som börjar med ”Från svensk” och
slutar med ”aktuella delar” bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet ställer sig bakom förslaget i motion 1987/88:U7 (m) om
att regeringen hos EG skall väcka frågan om en tullunion mellan Sverige och
EG-länderna. Etablering av en sådan tullunion är en viktig förutsättning för
att svenska företag och produkter skall tillförsäkras en icke-diskriminerande
behandling inom EG. I takt med att de inre gränserna inom EG försvinner
som handelshinder kommer troligen olägenheterna av handel över EG:s
gränser att förstärkas. En tullunion skulle också ge ökad säkerhet för att
Sverige inte skall drabbas av handelspolitiska stridsåtgärder från EG:s sida.
Vidare skulle den, som också anförs i nyssnämnda motion, visa på att Sverige
är villigt att aktivt delta i arbetet med att skapa en gemensam västeuropeisk
marknad. Upprättande av en tullunion med EG bör därför ingå bland
riktlinjerna för Sveriges medverkan i det västeuropeiska samarbetet. Näringsutskottet
tillstyrker alltså nyssnämnda motion liksom motion 1987/
88:U524 (c), båda i ifrågavarande del.

6. Tullunion

Jörn Svensson (vpk) anser att den del av yttrandet - under rubriken
Tullunion - som börjar med "Från svensk” och slutar med "aktuella delar”
bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet avvisar förslagen om en svensk anslutning till EG:s
tullunion. Som har redovisats i det föregående förordar näringsutskottet en
politik som främjar en friare handel med alla länder. I stället för att uppge
delar av vårt lands nationella självständighet till en av kommersiella intressen
behärskad överstatlig institution bör Sverige främja det arbete som bedrivs
inom olika internationella organisationer med syfte att det skall skapas en
rättvis och likaberättigad handel mellan alla länder. Här aktuella delar av
motionerna 1987/88:U7 (m) och 1987/88:U524 (c) avstyrks följaktligen.

7. Icke-tariffära handelshinder

Sten Svensson (m), Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m). Gudrun Norberg
(fp) och Lars Ahlström (m) anser att den del av yttrandet - under rubriken
Icke-tariffära handelshinder - som börjar med ”Sorn har” och slutar med
”behandlade delar” bort ha följande lydelse:

Ett viktigt led i fullbordandet av EG:s inre marknad är slopandet av
återstående icke-tariffära handelshinder. Näringsutskottet ansluter sig därför
till vad som anförs i motion 1987/88:U7 (m) om att EFTA-länderna måste
samarbeta med EG i arbetet med att avveckla dessa hinder. Ett system måste
också skapas för att förhindra att nya handelshinder uppstår.

Dessa hinder har i många fall sin grund i säkerhetsbestämmelser till skydd
för människors liv och hälsa och den yttre miljön. Sådana föreskrifter är i
princip nödvändiga och kan inte undvaras. Felet är bara att de är så olika
länderna emellan att de skapar handelshinder. Därför måste man försöka
harmonisera dem.

10 Riksdagen 1987/88.9 sami. Nr 24

Som sägs i motionen beslutar ibland svenska myndigheter om nya
säkerhetsbestämmelser utan att först ha undersökt vad som gäller i andra
europeiska länder. Det finns därför skäl att skärpa instruktionerna till
myndigheterna på detta område. För att det skall förhindras att nya
handelshinder uppstår mellan Sverige och EG anser näringsutskottet vidare
det vara angeläget att regeringen i förekommande fall redovisar för
riksdagen hur aktuella lagförslag står i överensstämmelse med gällande
bestämmelser inom EG. Riksdagen bör hos regeringen begära förslag till hur
en sådan redovisning skall utformas. Ifrågavarande del av motion 1987/
88:U7 (m) tillstyrks alltså.

8. Icke-tariffära handelshinder

Jörn Svensson (vpk) anser att den del av yttrandet - under rubriken
Icke-tariffära handelshinder - som börjar med ”Något särskilt” och slutar
med ”behandlade delar” bort ha följande lydelse:

Något särskilt riksdagsuttalande om vikten av att svenska föreskrifter
harmoniseras med lagar och bestämmelser inom EG, som föreslås i motion
1987/88:U7 (m), finner näringsutskottet inte påkallat. Ambitionen måste
vara att begränsa hinder i handeln med alla länder. Samtidigt måste man inse
att ett rikare och allsidigare utbyte av varor och tjänster ibland måste ske med
accepterande av att olika länder kan ha behov av att tillämpa former av skydd
och styrning. Förslaget i nyssnämnda motion om en föreskrift att regeringen
vid avlämnande av lagförslag i förekommande fall skall redovisa motsvarande
bestämmelser inom EG är helt oacceptabelt. Yrkandet avvisas sålunda.

9. Utländska förvärv av svenska företag

Sten Svensson (m), Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Gudrun Norberg
(fp) och Lars Ahlström (m) anser att den del av yttrandet - under rubriken
Utländska förvärv av svenska företag - som börjar med ”Utländska
företagsförvärv” och slutar med ”berörd del” bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet ansluter sig till den kritik mot restriktionerna i fråga om
utländska förvärv av företag och aktier som framförs i de två motionerna. De
svenska bestämmelserna måste snarast förändras så att de inte avviker från
EG:s föreskrifter. I annat fall riskerar svenska företag att missgynnas inom
EG.

UU 1987/88:24

Bilaga 10

134

Regeringen bör vidare låta utreda hur andra hinder för utländska förvärv UU 1987/88:24

av aktier i svenska bolag skall kunna elimineras. Ett ökat utländskt intresse Bilaga 10

för svenska aktier är, menar näringsutskottet, av stort värde med hänsyn till
såväl företagens anskaffning av riskkapital som den svenska betalningsbalansen.
Som anförs i motion 1987/88:N303 (fp) kan de nuvarande begränsningarna
försvåra en förändring av en olämplig ägarstruktur.

Motionerna 1987/88:U7 (m) och 1987/88:N303 (fp) tillstyrks sålunda i
aktuella delar.

10. Utländska förvärv av svenska företag

Jörn Svensson (vpk) anser att den del av yttrandet - under rubriken
Utländska förvärv av svenska företag - som börjar med ”Utländska
företagsförvärv” och slutar med ”berörd del” bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet har i det föregående avvisat en svensk harmonisering till
EG. Detta gäller även i fråga om regleringen av utländska förvärv av företag
och aktier. Internationaliseringen av det svenska näringslivet försvårar
utformningen av en självständig politik på det ekonomiska området. När
beslutsfunktionerna inom de svenska företagen successivt flyttas utomlands
blir företagen allt mindre benägna att underordna sig svenska intressen på
t.ex. industripolitikens och regionalpolitikens områden. Av det sagda
framgår att motionerna 1987/88:U7 (m) och 1987/88:N303 (fp) avstyrks såvitt
nu är i fråga.

11. Finansiella tjänster

Sten Svensson (m), Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Lars Ahlström (m)
och Lars De Geer (fp) anser att den del av yttrandet - under rubriken
Finansiella tjänster - som börjar med ”Näringsutskottet delar” och slutar
med ”behandlade motionsyrkanden” bort ha följande lydelse:

Enligt näringsutskottets mening intar regeringen en alltför passiv attityd i
fråga om det västeuropeiska samarbetet rörande finansiella tjänster. Sverige
måste aktivt på olika sätt verka för att dessa tjänster skall inkluderas i det
västeuropeiska integrationsarbetet. En sådan utveckling skulle, som anförs i
motion 1987/88:U6 (fp), vara positiv för berörda svenska företag liksom för
de svenska konsumenterna.

För att Sverige skall få en trovärdig position i detta samarbete måste
nuvarande begränsningar rörande utländskt engagemang i svensk bankverksamhet
upphävas. Näringsutskottet anser sålunda att förbudet för utländska
banker att upprätta filialer i Sverige bör avvecklas, detta - som också sägs i
motion 1987/88:U7 (m) - inte minst mot bakgrund av de krav på reciprocitet
som har anmälts från EG:s sida. Kreditmarknadskommittén bör ges i
uppdrag att utarbeta ett lagförslag med detta syfte. Näringsutskottet anser
vidare det vara angeläget att utländska intressenter ges möjlighet att förvärva
aktier i svenska banker. Som redan har nämnts kommer kreditmarknadskommittén
att inom kort redovisa sin bedömning i saken. Frågan bör därefter
beredas separat. Regeringen bör, menar näringsutskottet, under hösten 1988
förelägga riksdagen förslag till en lagändring som eliminerar nuvarande
hinder för utländskt ägande i svenska bankaktiebolag.

Också på försäkringsområdet måste en samordning göras med utvecklingen
inom EG. Den översyn av lagstiftningen beträffande försäkringsverksamhet
som nu pågår måste särskilt ta i beaktande integrationsprocessen inom
EG och utvecklingen mellan EG och Sveriges partner i EFTA.

Genom ett uttalande av riksdagen av nu angiven innebörd skulle motionerna
1987/88:U6 (fp) och 1987/88:U7 (m) bli helt tillgodosedda. Ett sådant
uttalande skulle delvis ligga i linje med vad som anförs i motion 1987/88:U5

(c).

12. Finansiella tjänster

Ivar Franzén (c) och Per-Ola Eriksson (c) anser att den del av yttrandet -under rubriken Finansiella tjänster - som börjar med "Näringsutskottet
delar” och slutar med "behandlade motionsyrkanden” bort ha följande
lydelse:

Som anförs i motion 1987/88:U5 (c) måste Sverige inrikta sig på att de
finansiella tjänsterna skall inkluderas i det västeuropeiska integrationsarbetet.
Vi bör på olika sätt undersöka förutsättningarna för ett sådant
samarbete. Genom det informationsutbyte som redan har inletts mellan EG
och EFTA beträffande regler för handeln med finansiella tjänster torde
konkreta samarbetsmöjligheter kunna identifieras.

En ökad (= näringsutskottet) senare sammanhang.

Genom ett uttalande av riksdagen av nu angiven innebörd skulle motion
1987/88:U5 (c) tillgodoses i ifrågavarande del, liksom också i viss utsträckning
aktuell del av motion 1987/88:U6 (fp). Av det sagda följer att motion
1987/88:U7 (m) avstyrks såvitt nu är i fråga.

13. Finansiella tjänster

Jörn Svensson (vpk) anser att den del av yttrandet - under rubriken
Finansiella tjänster - som börjar med "Näringsutskottet delar" och slutar
med "behandlade motionsyrkanden” bort ha följande lydelse:
Näringsutskottet har tidigare avstyrkt en svensk anslutning till den
västeuropeiska integrationen. Även i fråga om finansiella tjänster bör
Sverige eftersträva ett samarbete med alla europeiska stater.

Ett ökat internationellt samarbete rörande t.ex. banktjänster kan åstadkommas
genom olika former av samarbetsavtal. Nuvarande begränsningar
för utländskt engagemang i svensk bankverksamhet bör bibehållas. Utformningen
av ny lagstiftning på försäkringsområdet får riksdagen anledning att
återkomma till.

Med det anförda avstyrks här behandlade motionsyrkanden.

14. Forskning och utveckling

Ivar Franzén (c), Sten Svensson (m), Hadar Cars (fp). Per Westerberg (m),
Per-Ola Eriksson (c), Gudrun Norberg (fp) och Lars Ahlström (m) anser att
den del av yttrandet - under rubriken Forskning och utveckling - som börjar
med "För ett” och slutar med "avstyrks alltså" bort ha följande lydelse:
För landets industri är det av största betydelse att svenska företag och

UU 1987/88:24

Bilaga 10

136

institutioner får medverka i de stora forsknings- och utvecklingsprojekten UU 1987/88:24

inom EG. Ansträngningar måste göras för att uppnå ett så omfattande Bilaga 10

samarbete som möjligt. På sikt bör regeringen därför verka för att Sverige
skall ges tillfälle till fullt deltagande i de industristrategiska forskningsprogrammen.

Näringsutskottet finner det tillfredsställande att det nu har öppnats
möjlighet för svenskt deltagande på projektnivå i dessa program. Det råder
dock fortfarande osäkerhet om hur Sveriges del av projektkostnaderna skall
finansieras. Som anförs i här behandlade motioner måste det gälla samma
ekonomiska förutsättningar för svenska deltagare som för företag och
institutioner från EG-länderna. Näringutskottet anser därför att regeringen
bör för riksdagen presentera ett förslag till finansiering av svenska intressenters
deltagande i de berörda EG-projekten.

Ett riksdagsuttalande till regeringen av nu angiven innebörd skulle
tillgodose här behandlade motioner i berörda delar.

15. Forskning och utveckling

Jörn Svensson (vpk) anser att den del av yttrandet - under rubriken
Forskning och utveckling - som börjar med ”För ett” och slutar med
”avstyrks alltså” bort ha följande lydelse:

Regeringen och motionärerna tycks anse ätt intressanta industristrategiska
forskningsprogram bedrivs endast inom EG. Näringsutskottet förkastar en
sådan ensidig inriktning och menar att Sverige måste vara öppet för
forskningssamarbete med alla länder. Utskottet anser vidare att vissa av
EG:s forsknings- och utvecklingsprojekt strider mot våra nationella intressen.
Något svenskt engagemang i dessa projekt bör inte komma i fråga. Med
hänvisning till det anförda avstyrks här aktuella motionsyrkanden.

16. Forskning och undervisning kring EG

Ivar Franzén (c), Sten Svensson (m). Hadar Cars (fp). Per Westerberg (m),

Per-Ola Eriksson (c). Gudrun Norberg (fp) och Lars Ahlström (m) anser att
den del av yttrandet - under rubriken Forskning och utveckling - som börjar
med ”Regeringen har” och slutar med ”berörd del” bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet ansluter sig till vad som anförs i motion 1986/87:N150 (m)
om forskning och undervisning kring EG. Med hänsyn till den vikt
utvecklingen inom EG har för svenskt näringsliv är det motiverat att den
vetenskapliga kompetensen kring EG vid universiteten och högskolorna
förstärks. Näringsutskottet tillstyrker alltså motionen i berörd del.

17. Forskning och undervisning kring EG

Jörn Svensson (vpk) anser att den del av yttrandet - under rubriken
Forskning och utveckling- som börjar med "Regeringen har” och slutar med
”berörd del” bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet har i det föregående avvisat en svensk anpassning till
förhållandena inom EG. Av detta följer att utskottet inte kan biträda

förslaget i motion 1986/87:N150 (m) om särskild forskning och undervisning 137

kring EG. Yrkandet avstyrks alltså.

Arbetsmarknadsutskottets yttrande
1987/88:1 y

om Sverige och den västeuropeiska integrationen

Till utrikesutskottet

Utrikesutskottet har berett arbetsmarknadsutskottet tillfälle att yttra sig över
proposition 1987/88:66 om Sverige och den västeuropeiska integrationen
jämte motioner. Arbetsmarknadsutskottet begränsar sitt yttrande till den del
av propositionen som avser främst arbetsmarknadspolitiska frågeställningar.

I propositionen föreslås vissa riktlinjer för Sveriges medverkan i det
västeuropeiska integrationsarbetet. Det övergripande målet anges bl.a. vara
att åstadkomma ett gemensamt europeiskt ekonomiskt samarbetsområde
som omfattar samtliga EFTA- och EG-länder.

I arbetet på ett utvidgat samarbete inom Europa spelar de arbetsmarknadspolitiska
frågorna en betydelsefull roll. Detta gäller inte minst människors
rätt och möjligheter att fritt röra sig över nationsgränserna för att söka
eller påbörja nytt arbete.

Det nordiska samarbetet har resulterat i en särskild överenskommelse om
gemensam nordisk arbetsmarknad. Den innebär bl.a. att det är en rättighet
för nordiska medborgare att fritt kunna ta arbete och bosätta sig i annat
nordiskt land, att arbetstillstånd inte skall krävas och att enskilt land inte får
försätta medborgare från övriga länder i ett sämre läge än de egna
medborgarna. Till denna överenskommelse har också särskilda regler
bifogats för hur arbetsförmedlingar skall samarbeta för att kunna bistå både
arbetssökande och arbetsgivare.

För samhörigheten i Norden har möjligheterna att fritt flytta och ta arbete
haft en avgörande betydelse.

Liknande överenskommelser finns för länderna inom EG där Romfördragets
bestämmelser om avskaffande av hindren för den fria rörligheten
innebär att medborgare i en medlemsstat dels skall äga tillträde till
arbetsmarknaden i övriga medlemsstater på samma villkor som gäller för
dess egna medborgare, dels skall behandlas lika med dessa i fråga om
sysselsättning, lön och övriga arbetsvillkor.

Arbetslösheten inom EG uppgår till ca 12 %, vilket innebär att ca 16
miljoner arbetssökande står utan arbete. Man beräknar att överskottet på
arbetskraft inom en 10-årsperiod kommer att överstiga 20 miljoner människor.
Samtidigt utgår man från ett ökat antal vakanser, till följd av avsaknad
på personal med erforderlig utbildning.

Sysselsättningsfrågorna ägnas betydande uppmärksamhet inom EG. Rå -

UU 1987/88:24

Bilaga 11

138

det har bl.a. fastslagit att uppgiften för arbetsmarknadspolitiken är att bidra fJU 1987/88:24

till att öka sysselsättningen och att reducera arbetslösheten. En bättre Bilaga 11

integration av arbetsmarknadspolitik och ekonomisk politik har ansetts vara
särskilt viktig. För att ge parterna möjlighet att aktivt påverka utformningen
av sysselsättningspolitiken har en kommitté med rådgivande ställning knutits
direkt till Rådet.

I Romfördraget anges den sysselsättningsmässiga målsättningen vara att
varje medlemsstat skall föra en ekonomisk politik som säkerställer en hög
sysselsättning. Målet för den svenska sysselsättningspolitiken är, som också
framhålls i propositionen, mer långtgående. Här utgör målet arbete åt alla en
grundsten i den ekonomiska politiken. De arbetsmarknadspolitiska insatserna
har också hittills haft en större omfattning än i Västeuropa i övrigt.

Romfördraget innehåller emellertid inga föreskrifter som hindrar att arbetsmarknadspolitiska
åtgärder och särskilt riktade insatser görs. Ett stort antal
initiativ prövas, inte minst för att komma till rätta med ungdoms- resp.
långtidsarbetslösheten. Här kan nämnas att frågan om en förkortning av
arbetstiden som ett medel att öka sysselsättningen har diskuterats sedan lång
tid inom EG. Arbetstidsförkortning med detta syfte har prövats bl.a. i
Frankrike och Västtyskland.

Av betydelse för ambitionerna på det arbetsmarknadspolitiska området i
Sverige har tvivelsutan varit den nära samverkan mellan parterna som
präglat arbetsmarknadspolitiken. Detta kommer bl.a. till uttryck i parternas
medverkan i olika arbetsmarknadspolitiska sammanhang.

I propositionen erinras om att invandringen i Sverige från icke-nordiska
länder är reglerad, bl.a. på grund av risken för att en fri invandring skulle
försvåra möjligheterna att fullfölja målen för arbetsmarknadspolitiken och
den ekonomiska politiken över huvud taget. En oreglerad invandring skulle
dessutom försvåra möjligheterna att bereda sysselsättning åt de grupper på
den svenska arbetsmarknaden som har störst svårigheter att finna arbete.

Det gäller särskilt äldre kvinnor, handikappade samt flyktingar och tidigare
invandrade personer. Det anförs vidare att en fri invandring skulle kunna
omöjliggöra ambitionen att tillförsäkra den invandrade arbetskraften samma
anställningsförhållanden och levnadsstandard i övrigt som den inhemska
arbetskraften.

Ett antagande av EG:s regler för arbetskraftens fria rörlighet skulle enligt
propositionen medföra att Sverige inte längre har möjlighet att reglera
invandringen av medborgare från de länder som är medlemmar i EG.

Medborgare i EG skulle i princip få samma rätt att resa till Sverige och här
söka arbete som medborgare i de nordiska länderna nu har.

Enligt utskottets uppfattning visar det ovan framförda på de känsliga
överväganden som hänger samman med en svensk anslutning till den
europeiska arbetsmarknaden. En viktig aspekt för svenskt vidkommande är
att en eventuell överenskommelse inte innebär inskränkningar i den fria
nordiska arbetsmarknaden.

Som ovan nämnts räknar man inom EG med ett ökande överskott på
arbetskraft under 1990-talet. Samtidigt tyder prognoserna i Sverige på att
problemet här kan bli det omvända. Detta förhållande kan i och för sig tala
för en integration med den europeiska arbetsmarknaden. Samtidigt bör

erinras om vad tidigare sagts om ambitionerna i Sverige när det gäller den
invandrade arbetskraften. Denna kategori får sålunda inte behandlas
annorlunda än arbetskraften i övrigt.

Som framhålls i propositionen är emellertid trögheten i arbetskraftens
rörlighet också inom EG:s arbetsmarknad stor. Trögheten gäller i synnerhet
mellan länder, där t.ex. språksvårigheter och skillnader i utbildningen
tillstöter. En anslutning till EG:s nuvarande regler om arbetskraftens fria
rörlighet skulle därför under normala förhållanden sannolikt knappast
innebära någon risk för arbetskraftsinflyttningar i sådan omfattning att
svårigheter skulle uppstå på den svenska arbetsmarknaden. Som anförs i
propositionen kan, om allvarliga risker uppstår bl.a. för sysselsättningen i en
medlemsstat, den fria invandringen från andra EG-länder begränsas genom
att information lämnas via de offentliga arbetsförmedlingarna om arbetsmarknadssituationen
i det berörda landet.

En annan fråga som i detta sammanhang är av stort intresse för svenskt
vidkommande är jämställdhetsfrågorna. I Sverige har sedan lång tid bedrivits
ett målmedvetet arbete i syfte att uppnå jämställda förhållanden på
arbetsmarknaden. Även om mycket återstår innan vi i vårt land kan anse att
det råder reell jämställdhet på arbetsmarknaden, torde det i vart fall kunna
sägas att dessa frågor tillmäts större betydelse här än i länder med andra
traditioner, annan kultur osv. Tillämpningen av rådsdirektiven rörande
jämställdheten mellan kvinnor och män i fråga om lika lön, tillgång till
anställning, yrkesutbildning och arbetsvillkor m.m. bedöms inom EG vara
otillfredsställande. År 1986 antogs en resolution om intensifierade åtgärder
både på EG-nivå och nationell nivå, för att främja lika möjligheter för
kvinnor.

Utskottet vill framhålla betydelsen av att en eventuell anslutning till den
europeiska arbetsmarknaden inte innebär att frågan om jämställdhet på den
svenska arbetsmarknaden tillmäts mindre betydelse än hittills.

En gemensam arbetsmarknad och ett ökande antal multinationella företag
kan innebära problem på det arbetsrättsliga området. De arbetsrättsliga
frågorna har hittills inte varit föremål för någon närmare diskussion i
relationerna med EG. EG antog emellertid år 1976 ett direktiv som skall
tillförsäkra arbetstagare samma rättigheter som de tidigare haft när ett
företag överlåts till en annan ägare eller går samman med ett annat företag
inom Gemenskapen. EG-kommissionen lade år 1980 också fram ett förslag
till direktiv med bestämmelser om informations- och samrådsplikt i koncerner
och multinationella företag. Europafacket har länge krävt regler som går
längre än kommissionens förslag. Det har inte gått att nå enighet i frågan
varför Rådet har uppmanats att fortsätta diskussionen. Frågan skall tas upp
på nytt i början av år 1989.

I sammanhanget bör erinras om att nordiska ministerrådet år 1986 gav en
särskild projektgrupp i uppdrag att undersöka vilka förutsättningar som finns
att genom avtal utveckla samarbetet mellan nordiska koncerner och de
fackliga organisationerna inom dessa koncerner. Gruppen är sammansatt av
företrädare för de nordiska regeringarna (utom Island) och arbetsmarknadens
parter.

Utskottet vill för sin del framhålla att de arbetsrättsliga frågorna måste

UU 1987/88:24

Bilaga 11

140

ägnas stor uppmärksamhet i samband med dels den ökade integrationen på (JU 1987/88:24

den europeiska arbetsmarknaden, dels internationaliseringen av de större Bilaga 11

företagen. Som framhålls i propositionen får ett närmare samarbete med EG

inte leda till att arbetstagarnas möjligheter att påverka arbetsvillkoren

minskas. De strikt företagsekonomiska aspekterna vid t.ex. större fusioner

måste förenas med bl.a. de anställdas intressen. Detta bör ske genom

samverkan med de fackliga organisationerna.

För att åstadkomma en balanserad regional utveckling i Sverige fyller
regionalpolitiken en viktig funktion. Sverige har en liten del av befolkningen
inom stödområdena i jämförelse med andra länder. Som norm inom EG
gäller för övrigt att högst 30 % av befolkningen inom ett land får tillhöra ett
stödområde. Som framhålls i motion 1987/88:U5 (c) är det angeläget att vårt
land även fortsättningsvis har möjlighet att göra insatser som syftar till att
stärka de regioner som har en svag tillväxt, t.ex. genom infrastrukturella
satsningar och företagsstöd.

Utskottet har i det föregående pekat på vissa frågor som bör beaktas och
analyseras i en diskussion om en svensk anslutning till den europeiska
arbetsmarknaden. Utskottet vill samtidigt framhålla de fördelar för Sverige
som en europeisk arbetsmarknad kan innebära. Som bl.a. framhålls i
motionerna 1987/88:U6 (fp) och 1987/88:U7 (m) är det viktigt för svenskt
näringsliv både att svenskar kan tjänstgöra utomlands och att utländsk
personal kan arbeta i Sverige. Goda möjligheter för svenska medborgare att
för en tid ta anställning i företag i EG-länderna bör vara till gagn inte bara för
individen utan för riket i stort. Detta gäller inte minst - som sägs i motion U6
(fp) - på tjänsteområdet.

Utskottet vill slutligen framhålla betydelsen av att man från svenskt håll
inom utskottets beredningsområden, dvs. arbetsmarknads- och regionalpolitiken,
intensifierar kontakterna med Europa. Det gäller både departement,
myndigheter, parterna på arbetsmarknaden m.fl. Utskottet noterar därvid
med tillfredsställelse att regeringen i propositionen anmäler sin avsikt att
bl.a. verka för smidiga och effektiva samverkansformer med och mellan
statliga verk och myndigheter i det internationella harmoniseringsarbetet.

Med det anförda finner arbetsmarknadsutskottet för sin del att motionerna
U5, U6 och U7 i de delar dessa tagit upp frågor som ligger inom utskottets
beredningsområde inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 23 februari 1988
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Lars Ulander

Närvarande: Lars Ulander (s), Elver Jonsson (fp), Marianne Stålberg (s),
Lahja Exner (s), Börje Hörnlund (c). Gustav Persson (s). Bengt Wittbom
(m). Sten Östlund (s), Bo Nilsson (s). Charlotte Branting (fp). Sonja Rembo
(m). Kersti Johansson (c), Lars-Ove Hagberg (vpk), Sven Lundberg (s) och
Erik Holmkvist (m).

Avvikande meningar

1. Börje Hörnlund och Kersti Johansson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 141 som börjar med ”För att” och
slutar med ”och företagsstöd” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill framhålla betydelsen av att man i Sverige kommer till rätta
med de regionala balansproblemen. En ekonomisk stormarknad innebär att
ökade koncentrationstendenser gör sig gällande. En integration med den
europeiska arbetsmarknaden skulle därmed kunna innebära att de betydande
regionala obalansproblemen i vårt land förstärktes ytterligare. Som
framhålls i motion U5 (c) måste Sverige inför en sådan situation väsentligt
skärpa de regionalpolitiska ambitionerna. Detta är helt nödvändigt även i
dagsläget.

Ett närmare samarbete får inte omöjliggöra insatser för regional balans.
Åtgärder som infrastrukturella satsningar, stöd till ogynnsamma avståndskostnader
osv. måste förstärkas och inte försvagas. Det är nödvändigt att
Sverige kan använda alla aktuella medel för att skapa regional balans också
efter ett närmande till den europeiska arbetsmarknaden. Riksdagen bör i
anledning av motion U5 (c) som sin mening ge regeringen detta till känna.

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar med ”Med det” och
slutar med ”riksdagens åtgärd” bort ha följande lydelse:

Med det anförda finner utskottet att motionerna U6 och U7 i de delar dessa
tagit upp frågor som ligger inom utskottets beredningsområde inte bör
föranleda någon riksdagens åtgärd.

2.Lars-Ove Hagberg (vpk) anser att yttrandet bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den grundläggande uppfattning beträffande proposition
1987/88:66 om Sverige och den västeuropeiska integrationen som kommer
till uttryck i vpk-motionen U3. Frågan om Sveriges förhållande till de
västeuropeiska gemenskaperna berör i grunden vår nationella självbestämmanderätt
och självständighet. Vår demokratiska självbestämmanderätt
sätts här i fråga på ett uppseendeväckande sätt.

De integrationsfrågor som tas upp skall inte begränsas till att gälla Sverige
och EG, utan Sverige och världen. Denna större dimension berörs emellertid
inte.

När det gäller de arbetsmarknadspolitiska aspekterna på propositionen vill
utskottet framhålla EG-ländernas påtagliga inre svårigheter med svag
tillväxt, överproduktion och massarbetslöshet. I propositionen pekas också
på att man i de länderna har en lägre ambition på det sysselsättningspolitiska
området än vi har i Sverige. Marknadskrafternas starka inflytande i
EG-länderna har tvärtom inneburit att utslagning och massarbetslöshet
anses tillhöra ett normaltillstånd. Följdriktigt drivs också en medveten,
cynisk politik för att bryta ned fackföreningsrörelsen och trycka ned
arbetarrörelsen.

I propositionen talas om ambitionerna på jämställdhetsområdet i Sverige.

I de stora EG-länderna dominerar en kvinnosyn som är konventionell och
traditionalistisk.

UU 1987/88:24

Bilaga 11

142

Invandrarna på arbetsmarknaden används i EG-länderna alltmer för att JJU 1987/88:24
klara av konjunktursvängningarna. När konjunkturen går ned skickas den Bilaga 11
invandrade arbetskraften hem.

Vi har i Sverige ambitionen att komma till rätta med de regionala
balansproblemen. Mycket återstår att göra och den förda politiken lämnar
mycket övrigt att önska. I Europa betraktas emellertid en regionalpolitisk
utvecklingspolitik alltmer som subventioner eller ”handelshinder”.

Det anförda bekräftar vad utskottet inledningsvis uttalat, nämligen att
Sveriges integrationssträvanden i stället skall ses globalt och inte begränsas
till att avse EG.

Den svenska industrin har ett uttalat önskemål om en fri arbetskraftsinvandring
från Europa. Därmed skulle man kunna uppnå likartade produktions-
och kostnadsfördelar med EG-länderna. En konsekvens skulle
nämligen bli ytterligare sänkta reallöner för arbetarna i Sverige och en
förvärrad regional obalans. Till saken hör att den svenska industrin i dag
använder sig av nya s.k. högproduktiva utsugningsmetoder, som ökar
utslagningen av människor. De efterfrågar i huvudsak personer i åldern
25-35 år med yrkesutbildning och lång arbetslivserfarenhet.

Slutligen vill utskottet framhålla de arbetsrättsliga aspekterna vid en
integration med EG. I propositionen talas i försiktiga ordalag om de fackliga
organisationernas inflytande vid internationaliseringen av de större företagen.
Vad det handlar om är i själva verket att företagen på detta sätt
medvetet kan undvika ett inflytande från de anställdas sida. Här krävs i
stället en facklig vetorätt om man skall kunna komma till rätta med
problemen. Till denna fråga återkommer arbetsmarknadsutskottet i samband
med behandlingen av den arbetsrättsliga lagstiftningen.

Särskilt yttrande

Bengt Wittbom, Sonja Rembo och Erik Holmkvist (alla m) anför:

Arbetsmarknadsutskottet har i sitt yttrande utifrån främst arbetsmarknadspolitiska
utgångspunkter redovisat sina synpunkter när det gäller en svensk
anslutning till den europeiska arbetsmarknaden.

Vi vill för vår del också peka på det mer övergripande perspektivet när det
gäller sysselsättningen.

Som framgår av motion U7 (m), syftar den pågående västeuropeiska
integrationen till att i samarbete mellan folken skapa ett starkare Europa
med ökad tillväxt och sysselsättning och med högre livskvalitet och ökad
rörelsefrihet för de enskilda människorna - ett medborgarnas Europa.

Ett vidgat samarbete med EG-länderna när det gäller den tekniska
utvecklingen, forskningen, utbildningen, arbetsmarknaden etc. är en grundförutsättning
för att Sverige skall kunna uppnå och bevara den konkurrenskraft
som är nödvändig för att uprätthålla full sysselsättning.

En sammanläggning av den nordiska gemensamma arbetsmarknaden med
EG:s gemensamma arbetsmarknad bör därför eftersträvas.

Vi vill stryka under behovet av intensifierade kontakter med Europa.

Enligt vår mening är det av en avgörande betydelse med nära kontakter
mellan å ena sidan regering, parlamentariker, myndigheter och parterna på

arbetsmarknaden i Sverige och å andra sidan EG. Vi vill i detta sammanhang
hänvisa till de konkreta förslag i detta syfte som förs fram i motion U7 (m).
Bl.a. föreslås i motionen att regeringen aktivt skall medverka till att
EG-kommissionen snarast öppnar ett informationskontor i Sverige.

UU 1987/88:24

Bilaga 11

144

Bostadsutskottets betänkande
1987/88:4 y

om Sverige och den västeuropeiska integrationen
(prop. 1987/88:66)

Till utrikesutskottet

Utrikesutskottet har berett bostadsutskottet tillfälle att yttra sig över
proposition 1987/88:66 om Sverige och den västeuropeiska integrationen
jämte motionerna 1987/88:U2-U7 och 1987/88:U522-U524.

Bostadsutskottet

I propositionen (s. 98-99) tas bl.a. upp frågan om möjligheterna till
harmonisering beträffande byggprodukter mellan de svenska föreskrifterna
och EG:s principer om de grundläggande krav som bör gälla för byggnader.
De svenska föreskrifterna är enligt propositionen så långt möjligt uttryckta
som funktionskrav på den färdiga byggnaden. En sådan ordning anges
överensstämma med EG:s princip att koncentrera harmoniseringsarbetet till
väsentliga krav rörande säkerhet, hälsa och miljö. De mest svårforcerade
tekniska handelshindren uppges vara skillnader mellan bindande krav i
nationella föreskrifter.

Bostadsutskottet vill något översiktligt beröra och betona vissa aspekter
som bör tas med i de kommande övervägandena beträffande harmoniseringen
mellan de svenska byggföreskrifterna och motsvarande regler inom EG.

Vad bostadsutskottet vill fästa uppmärksamheten på är komplexiteten i
det system av byggkomponenter och den påverkan som sådana system kan ha
på dem som vistas i bostäder och i andra byggnader. Inte minst har det under
de senaste åren visat sig att vissa byggmaterial kan förorsaka psykiska och
fysiska besvär. Utformningen av bostaden har dessutom betydelse inte bara
för människans fysiska status utan är av stor vikt också för hennes
möjligheter att påverka sina levnadsförhållanden i bostaden och i bostadens
grannskap.

Ytterligare en aspekt vill bostadsutskottet ta upp. Det gäller bostadslägenheters
utrustning. I vårt land utrustas kök t.ex. med spis och kylskåp,
utrustning som alltså tillhör lägenheten. På den europeiska kontinenten
förhåller det sig inte sällan så att sådan utrustning inte tillhör lägenheten utan
är lägenhetsinnehavarens egendom. Det finns anledning att uppmärksamma
denna skillnad.

Vidare kan finnas skäl uppmärksamma de skillnader beträffande bygg- och
förvaltningsprocessen som finns i olika länder. Det bör dock strykas under

UU 1987/88:24

Bilaga 12

145

vikten av att det från fall till fall måste avgöras om det är lämpligt att helt
anpassa de svenska föreskrifterna till EG:s.

Det bör också betonas att Sverige i kontakterna med EG bör verka för att
ett erfarenhetsutbyte kommer till stånd så att vissa byggmaterials olämpliga
miljöpåverkan kan minimeras. I detta sammanhang kan också erinras om att
vissa av de gränsvärden m.m. som gäller för svenska byggmaterial betingas av
klimatologiska förhållanden såsom ljus och temperatur medan återigen
andra gränsvärden såsom t.ex. isolering mellan lägenheter beror av de
normer som valts för att skapa en ljudmiljö som bedöms vara acceptabel.

Vad bostadsutskottet nu anfört om harmoniseringsarbetet beträffande
bygg- och bostadssektorn m.m. bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.

Vad i övrigt anförts i propositionen och i motionerna har inte givit
utskottet anledning till särskilt uttalande.

Stockholm den 1 mars 1988
På bostadsutskottets vägnar

Agne Hansson

Närvarande: Agne Hansson (c), Oskar Lindkvist (s), Maj-Lis Landberg (s),
Rolf Dahlberg (m), Magnus Persson (s), Per Olof Håkansson (s), Knut
Billing (m), Lennart Nilsson (s), Margareta Palmqvist (s), Karl-Göran
Biörsmark (fp), Bertil Danielsson (m), Rune Evensson (s). Tore Claeson
(vpk), Siw Persson (fp) och Eva Rydén (c).

UU 1987/88:24

Bilaga 12

146

Innehåll

Regeringens riktlinjer 1

Motioner 2

Sverige och den västeuropeiska integrationen 6

Propositionen 6

Motionssammanfattning 10

Utskottet 14

Samarbetsområden 21

Frihandel med industrivaror 22

Icke-tariffära handelshinder 25

Jordbruk, livsmedel, fiske 28

Statsstöd och regionalpolitik 30

Etableringsfrågor 32

Transporter 33

Massmedier 35

Forskning och utveckling 37

Miljöpolitik 39

Ekonomiskt och monetärt samarbete 42

Personers rörlighet. Utbildnings- och ungdomsfrågor 48

Arbetsmarknadspolitik 51

Social och kulturell integration 55

Hemställan 56

Reservationer

1 En svensk Europapolitik (vpk) 58

2 Utländska förvärv av svenska företag (m, fp) 59

3 Internationell mediapolitik (m) 60

4 Avveckling av valutaregleringen (m, fp, c) 61

5 Svensk anknytning till EMS (m) 62

Särskilda yttranden

1 Tullunion (m) 62

2 Massmediafrågor (fp) 62

3 Västeuropeiskt forum för ekonomiskt samarbete (c) 63

4 Finansiella tjänster (m, fp, c) 63

Yttrande från andra utskott

KU 64

FiU 68

SkU 80

LU 87

SjU 91

SoU 93

KrU 98

UbU 102

JoU 109

NU 115

AU 138

BoU 135 147

Stockholm 1988 15147