om statens stöd till växtförädling m.m. (Betänkande 1982/83:JoU8 Jordbruksutskottet)

JoU 1982/83:8

Jordbruksutskottets betänkande
1982/83:8

om statens stöd till växtförädling m. m.

Motioner

I motion 1981/82:802 av Sven Munke m. fl. (m) yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att lika villkor i
fortsättningen måste gälla växtförädlingsanslagen,

2. att riksdagen hos regeringen begär en snabb undersökning om
möjligheterna att större delen av de statliga anslagen till växt- och
grundforskning går till lantbruksuniversitetet och resultaten av denna
forskning på lika grunder delges de praktiskt verksamma förädlingsföretagen.

I motion 1981/82:1454 av Bengt Silfverstrand och Egon Jacobsson (båda s)
yrkas att riksdagen hos regeringen begär en skyndsam översyn av statens stöd
till växtförädlingen och utformningen av samarbetsavtalen på området.

Remissyttranden m. m.

Utskottet har inhämtat yttranden över motionerna från lantbruksstyrelsen,
Sveriges lantbruksuniversitet, växtförädlingsnämnden, statens växtsortnämnd
och statens utsädeskontroll. Nordiska genbankens svenska rådgivande
nämnd har inkommit med en skrivelse. I samband med ett studiebesök i
maj 1982 vid Svalöf AB och Weibullsholms växtförädlingsanstalt har
utskottet inhämtat ytterligare synpunkter i ärendet.

Remissyttrandena finns intagna som bilaga till detta betänkande.

Utskottet

Utskottet behandlar i detta betänkande två under föregående riksmöte
väckta motioner som berör bl. a. principerna för fördelning av det statliga
stödet till växtförädling.

I motion 1981/82:802 redovisas ett omfattande bakgrundsmaterial såvitt
avser växtförädlingsföretagens marknadssituation, statens stöd till växtförädling
m. m. Mot bakgrund bl. a. av vissa uppgifter om den statliga
bidragsgivningen inom växtförädlingsområdet påstår motionärerna att
fördelningen av dessa bidrag medför en snedvriden konkurrens som på sikt
kan skada förutsättningarna för verksamheten vid Weibullsholms växtförädlingsanstalt
och därmed svensk växtförädling i sin helhet. Delvis som en följd
av den orättvisa anslagsfördelningen har Weibullsholm tvingats ta ut högre
priser än övrig handel, främst den som bedrivs i Svenska lantmännens
1 Riksdagen 1982183. 16 sami. Nr 8

JoU 1982/83:8

riksförbunds (SLR) regi. På grund härav och med hänsyn till anknytningen
mellan jordbrukskooperationen och Svalöf AB har man kunnat notera en
favorisering av Svalöfs sorter framför Weibulls. Även om Weibulls hittills
förmått att väl hävda sig i konkurrensen ser företagsledningen med oro på
den fortgående koncentrationen inom utsädessektorn. En sådan utveckling
kan i längden bli till nackdel för svenskt jordbruk, framhåller motionärerna.
En metod att komma till rätta med problemen vore enligt motionen att låta
större delen av de statliga anslagen till växtforskning gå till lantbruksuniversitetet.
Forskningsresultaten skulle därvid på lika grunder delges de praktiskt
verksamma företagen. Sammanfattningsvis framhåller motionärerna att
förhandlingar mellan staten och föreningsrörelsen måste tas upp i god tid före
de sista fem åren av avtalsperioden. Då måste en omprövning av statsstödet
ske så att en rättvis fördelning kommer till stånd.

Enligt motion 1981/82:1454 är en ökad satsning på växtförädling av
betydelse för en rationell livsmedelsproduktion och ökar möjligheterna att
anpassa vegetabilierna till vad som är önskvärt från närings- och hälsosynpunkt.
Växtförädling kan också bidra till miljövänligare odlingsmetoder.
Motionärerna framhåller med hänvisning till vissa bakgrundsuppgifter
rörande utsädesmarknaden att en viss oro uppstått inför den fortgående
koncentrationen inom utsädeshandeln. Härtill kommer att SLR:s partsintresse
i Svalöf AB kan innebära en alltför ensidig styrning av efterfrågan mot
det egna företagets sortiment. Enligt motionärerna inger det vidare starka
betänkligheter att jordbrukets föreningsrörelse bidrar med en ekonomisk
insats till växtförädlingsnämnden som är mindre än en fjärdedel av det
statliga bidraget. Denna fördelning kan ifrågasättas, inte minst med hänsyn
till det kärva budgetläget.

Det forsknings- och utvecklingsarbete som bedrivs såväl vid Svalöf som
Weibulls är enligt motionen ovärderligt för samhället och har bl. a. betydelse
från sysselsättningssynpunkt. Eftersom växtförädling är kapitalkrävande och
den svenska marknaden är relativt liten är det angeläget med ett långt drivet
samarbete mellan de i branschen verksamma företagen. Utvecklingen har
dock visat på uppenbara brister i den organisationsform som valts för detta
arbete. Motionen utmynnar i en hemställan om en skyndsam översyn av
statens stöd till växtförädling och utformningen av samarbetsavtalen på
området.

Utskottet vill inledningsvis erinra om att gällande organisation på
växtförädlingsområdet och riktlinjerna för den statliga bidragsgivningen
m. m. fastställdes genom beslut av riksdagen under riksmötet 1978/79 (prop.
1978/79:130, JoU 1978/79:26). Beslutet innebar att verksamheten vid
Sveriges utsädesförening och Allmänna svenska utsädesaktiebolaget fördes
samman till ett nytt företag. Svalöf AB. Det nya företaget skulle ägas till
hälften vardera av staten och Svenska lantmännens riksförbund. Enligt ett
avtal mellan staten, Lantbrukarnas riksförbund och Svenska lantmännens

JoU 1982/83:8

riksförbund skulle staten och jordbrukets föreningsrörelse gemensamt bidra
till finansieringen av viss växtförädling.

Till lantbruksstyrelsen knöts en växtförädlingsnämnd med uppgift att
pröva ansökningar om medel till växtförädlingsprojekt som är angelägna från
allmän synpunkt.

Utskottet behandlade i nämnda sammanhang bl. a. några motioner som
berörde konkurrensförhållandena inom växtförädlingsområdet. Utskottet
anförde härvidlag följande:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att statens engagemang i
växtförädlingsverksamheten inte bör utformas så att det motverkar en från
allmän synpunkt önskvärd konkurrens på ifrågavarande område. För att
möjliggöra en fortsatt konkurrens på jämbördiga villkor mellan växtförädlingsföretagen
synes det bl. a. angeläget att en bidragsverksamhet, delvis
finansierad med statliga medel, inte får en utformning som är ägnad att ge det
nya företaget ett oberättigat försteg framför konkurrenterna. Enligt avtalsuppgörelsen
skall växtförädlingsnämnden pröva frågor om tilldelning av
medel till växtförädlingsprojekt som bl. a. är angelägna från producent-,
konsument- eller andra allmänt samhälleliga synpunkter. Vidare förutsätts
nämnden kunna anslå medel till samtliga svenska växtförädlingsorgan. En
bidragsgivning i enlighet med angivna principer bör enligt utskottets mening
kunna tillgodose synpunkterna i nu aktuella motioner.

Ovannämnda avtal mellan staten och jordbrukets föreningsrörelse (se
prop. 1978/79:130 s. 119 f) gäller för en tid av 10 år, räknat fr. o. m. 1 januari
1980. Avtalet innebär i fråga om bidragsfördelningen bl. a. att Svalöf AB
garanteras projektbidrag till en viss nivå, som successivt minskar under
verksamhetsåren 1982-1984. Enligt avtalet skall vid bidragsgivningen hänsyn
tas till bl. a. Svalöf AB:s fasta kostnader och till den organisation som byggts
upp inom företaget. Inför de sista fem åren av avtalsperioden förutsätts att
förhandlingar upptas mellan staten och föreningsrörelsen beträffande
storleken av de totala bidragen till växtförädlingsverksamheten och de
garanterade åtagandena gentemot Svalöf AB.

I ärendet har, bl. a. genom de båda växtförädlingsföretagens försorg,
lämnats en utförlig redovisning av anslagens storlek och fördelning under
tiden såväl före som efter organisationsreformen. Utskottet inskränker sig
här till att nämna att för budgetåret 1981/82 det statliga bidraget till
växtförädling utgjorde 24 600 000 kr. Bidraget från jordbrukets föreningsrörelse
var 7 170 000 kr. I avtalet förutsätts att detta bidrag tas från de medel
jordbruket disponerar enligt gällande prisregleringsbeslut, vilka medel
överförts av jordbruksnämnden till regleringsföreningarna. Totalsumman
31 770 000 kr. fördelades, sedan en mindre del frånräknats för administration
m. m., på följande sätt:

Svalöf AB 28 683 000 kr.

Weibullsholms växtförädlingsanstalt 1 559 000 kr.

Algot Holmberg & Söner AB 216 000 kr.

1* Riksdagen 1982/83. 16 sami. Nr 8

JoU 1982/83:8

Sveriges lantbruksuniversitet
Göteborgs universitet

133 000 kr.
530 000 kr.

Flertalet remissyttranden (se bilaga) innehåller en hänvisning till de
förhandlingar som förutsätts ske inför de sista fem åren av avtalsperioden.
Motionärernas synpunkter bör, framhålls det, kunna övervägas vid dessa
förhandlingar. En sådan hänvisning görs av lantbruksstyrelsen, som i övrigt
erinrar om att stödet enligt grundläggande principer skall utgå till angelägna,
målinriktade projekt som inte kan förväntas komma till stånd utan bidrag,
exempelvis förädling av sorter som är särskilt anpassade till det norrländska
jordbruket. Resultatet av forskningsprojekten skall på lika villkor ställas till
förfogande för alla växtförädlingsföretag. Dessa principer hindrar, enligt
lantbruksstyrelsen, att konkurrenssituationen väsentligt påverkas av stödet.
Man kan dock inte, framhåller styrelsen, helt bortse från möjligheten att
SLR:s partsintresse i Svalöf AB innebär en ensidig styrning av efterfrågan
mot det egna företagets sortiment. Det är därför angeläget att lantbruksnämndernas
rådgivningsverksamhet har tillräckliga resurser för att bevaka
utvecklingen och förmedla objektiv information i sortfrågan.

Lantbruksuniversitetet understryker det angelägna i ett utvidgat samarbete
på växtförädlingens område. Samarbete mellan företagen och vissa
universitetsinstitutioner har dock redan kommit till stånd i några projekt,
framhålls det.

Växtförädlingsnämnden erinrar om att avsikten med stödet till växtförädling
inte är att ge ett allmänt stöd till växtförädling utan att rikta bidraget till
sådan verksamhet som enkelt uttryckt kan betecknas som kommersiellt
olönsam. Detta måste beaktas vid bedömning av stödets verkan från
konkurrenssynpunkt. Nämnden har i övrigt ansett att det i normalfallet inte
kan anses förenligt med målsättningen om bästa möjliga utbyte av en
begränsad resurs att med bidrag bedriva verksamhet som avser samma behov
i fråga om t. ex. sortframställning vid mer än ett företag.

Enligt statens utsädeskontroll (SUK) är konkurrensen mellan växtförädlingsföretagen
nyttig och nödvändig för svenskt jordbruk. Den har starkt
bidragit till en fortlöpande strävan att ta fram allt bättre sorter. SUK anser
det viktigt att statligt stöd i detta sammanhang är konkurrensneutralt. En
översyn av principerna för anslagsfördelning inför den sista femårsperioden
synes enligt SUK inte endast motiverad utan även nödvändig.

Också statens växtsortnämnd understryker att det statliga stödet måste
vara konkurrensneutralt, vilket självfallet inte innebär att medlen skall
fördelas lika mellan företagen utan att villkoren för att erhålla medel skall
vara lika. Det som bör fälla avgörandet är angelägenhetsgraden hos det
projekt eller förädlingsarbete för vilket medel söks och möjligheten att
genomföra detta.

JoU 1982/83:8

Utskottet vill i likhet med lantbruksstyrelsen och växtförädlingsnämnden
erinra om att stödet till växtförädling avses utgå till växtförädlingsprojekt
som bl. a. är angelägna från producent-, konsument- eller andra allmänt
samhälleliga synpunkter. Bidragsverksamheten omfattar endast s. k. kommersiellt
olönsam förädling och anses därmed inte ge något försteg för det
bidragstagande företaget i konkurrenshänseende. Delvis som en följd av
avtalets konstruktion har emellertid, under den nu löpande avtalsperioden,
endast en mindre del av anslaget varit tillgänglig för fördelning på lika villkor
mellan växtförädlingsföretagen. I ärendet redovisade statistiska uppgifter
om anslagsfördelningen visar också att den helt övervägande delen av
växtförädlingsanslagen sedan lång tid tillbaka gått till utsädesföreningens i
Svalöv icke kommersiella växtförädling. Även om stödet inte används för
projekt som kan hänföras till konkurrensutsatta verksamhetsgrenar kan det
inte uteslutas att de ackumulerade effekterna av hittillsvarande bidragsfördelning
påverkar konkurrenssituationen. Som utskottet nyss anfört skall
åtagandena mot Svalöf AB liksom storleken av de totala bidragen till
växtförädlingsverksamheten tas upp i förhandlingar inför åren 1985-1989.
Utskottet utgår från att de synpunkter och önskemål rörande konkurrensneutralitet
i stödverksamheten som anförs i motionerna och vissa remissyttranden
kommer att beaktas vid dessa förhandlingar. Något särskilt uttalande
härom från riksdagens sida synes inte erforderligt.

Vad beträffar den av motionärerna förordade styrningen av växtförädlingsanslagen
till lantbruksuniversitetet får utskottet framhålla att detta
förutsätter ändringar i den organisation på växtförädlingsområdet som
beslutades av riksdagen år 1979. Härmed utesluter utskottet givetvis inte att
lantbruksuniversitetet på sikt får en större roll inom växtförädlingen. Det är
viktigt att vårt lands samlade men totalt sett begränsade resurser inom
växtförädlingen används så rationellt som möjligt. Motionärernas synpunkter
härvidlag får övervägas vid förhandlingar inför nästa avtalsperiod.

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att motionerna lämnas
utan någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida.

Hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen lämnar motionerna 1981/82:802 och 1981/82:1454
utan ytterligare åtgärd.

Stockholm den 23 november 1982

På jordbruksutskottets vägnar
EINAR LARSSON

JoU 1982/83:8

Närvarande: Einar Larsson (c), Åke Wictorsson (s), Arne Andersson i Ljung
(m), Grethe Lundblad (s), Ove Karlsson (s), Håkan Strömberg (s), Sven Eric
Lorentzon (m), Kerstin Andersson (c), Martin Segerstedt (s), Jan Fransson
(s), Börje Stensson (fp), John Andersson (vpk), Jan-Eric Virgin (m), Åke
Selberg (s) och Bo Arvidson (m).

JoU 1982/83:8

Bilaga

Lantbruksstyrelsen

Yttrande 1982-03-19

Finansiering och anslagsfördelning

Ett gemensamt tema i motionerna är uppfattningen att Svalöf AB gynnas
på ett otillbörligt sätt genom de riktlinjer som gäller för bidragsgivningen och
som tillämpas vid fördelningen av jordbrukets och statens medel till
växtförädling.

Motionärernas argumentation får ses som en kritik bl. a. mot det avtal som
slutits mellan staten och jordbruket och som reglerar fördelningen av
insatsen mellan parterna. Enligt detta avtal garanteras Svalöf AB ett bidrag
som i utgångsläget motsvarade summan av statens och föreningsrörelsens
dåvarande bidrag till Sveriges Utsädesförening och som för statens del
successivt reduceras till 75 % mot slutet av den första femårsperioden av
avtalets giltighetstid. Konstruktionen har tillkommit för att säkerställa ett
effektivt utnyttjande av de fasta resurser som byggts upp och tillförts Svalöf
AB. Resurserna för insatser utöver det belopp som garanterats Svalöf AB
och som kunde disponeras för fördelning även till andra forskningsinstitutioner
och växtförädlingsföretag begränsade sig därför i utgångsläget till 3
milj. kr. men ökar successivt efter hand som den garanterade bidragsnivån
minskar.

Stödets inriktning

I motion 802 framförs uppfattningen att anslagen inte skall ”öronmärkas” i
de fall en konkurrenssituation föreligger. Rättvisekravet ställs i förgrunden.
Liknande tankegångar finns i motion 1454. Detta strider mot den grundläggande
principen att stödet skall utgå till angelägna, målinriktade växtförädlingsprojekt
som inte kan förväntas komma till stånd utan bidrag, t. ex.
förädling av sorter som är särskilt anpassade till jordbruket i Norrland. Enligt
styrelsens mening bör denna princip gälla även i framtiden. Sådana projekt
kan vara dels forsknings- och utvecklingsarbete, dels sortframställning.
Resultatet av forskningsprojekt skall på lika villkor ställas till förfogande för
alla växtförädlingsföretag. Skulle sorter som framställts med bidrag från
växtförädlingsnämnden generera avsevärd ekonomisk vinst kan återbetalningsskyldighet
inträda. Framställt sortmaterial är bidragstagarens egendom
men förökningsmaterial skall ställas till andra utsädesföretags förfogande.

Sammantaget synes här beskrivna principer förhindra att konkurrenssituationen
väsentligt påverkas av det allmännas stöd. Ett alltför långt drivet

JoU 1982/83:8

krav på konkurrensneutralitet skulle emellertid kunna leda till en splittring
och duplicering av insatser som inte kan vara önskvärd vare sig ur företagens
eller det allmännas synpunkt.

Enligt lantbruksstyrelsens mening måste stödet kanaliseras till den
institution som har de bästa förutsättningarna att genomföra sådana insatser
som är förenliga med målsättningen för stödet. Det får förutsättas att
växtförädlingsnämndens fördelning av medel kommer att styras av ett
allmänt intresse av att insatserna genomförs. Vilket företag som utför arbetet
måste därvid vara en sekundär angelägenhet.

Samverkan

Oavsett hur förädlingsverksamheten finansieras måste det vara angeläget
såväl från det allmännas som från förädlingsföretagens synpunkt att de
samlade resurserna utnyttjas så effektivt som möjligt. En förutsättning för ett
effektivt resursutnyttjande i ett framgångsrikt långsiktigt arbete med
förädling av marginella grödor synes vara att förädlingsföretagen specialiserar
sig och samverkar i större omfattning än som f. n. sker. Detta gäller inte
minst i fråga om köksväxter, där den inhemska marknaden för förökningsmaterial
är starkt begränsad.

Intäkter från växtförädlingsavgifter

I motion 802 framförda antaganden om intäkter från växtförädlingsavgifter
från ”norrlandssorter” kräver korrigering. Totalt fördelades under 1981
4,8 milj. kr. av influtna växtförädlingsavgifter. Av dessa härrörde sig 2,0 milj.
från stråsäd och trindsäd, 1,9 milj. från vallbaljväxt, vallgräs och beta, 0,5
milj. från potatis och resterande från oljeväxter m. m. Åkerarealen i de fyra
angivna norrlandslänen är ca 8 % av landets totala åkerareal, varför det är
uppenbart att ”norrlandssorterna” står för väsentligt mindre belopp än de
angivna.

Det bör observeras att växtförädlingsföretagen utöver medel ur växtförädlingsfonden,
som finansieras med växtförädlingsavgifter, kan tillgodogöra
sig royalties av betydande och växande storleksordning från nyare
sorter.

Styrning av sortvalet

I motion 1454 framförs farhågor för att SLR:s partsintresse inom Svalöf
AB kan innebära en alltför ensidig styrning av efterfrågan mot det egna
företagets sortiment. Enligt lantbruksstyrelsens uppfattning kan man inte
helt bortse från möjligheten av en sådan favorisering i valet mellan i övrigt
likvärdiga sorter. Det är därför angeläget att lantbruksnämndernas officiella

JoU 1982/83:8

rådgivning har tillräckliga resurser för att bevaka utvecklingen och förmedla
objektiv information i sortfrågor till jordbruket.

Slutsatser

Inför de sista fem åren av avtalsperioden förutsätts att förhandlingar
upptas mellan staten och föreningsrörelsen beträffande storleken av de totala
bidragen till växtförädlingsverksamheten och de garanterade åtagandena
gentemot Svalöf AB. Lantbruksstyrelsen utgår från att sådana förhandlingar
kommer att upptas i god tid före utgången av nuvarande överenskommelse.
De i motionerna framförda synpunkterna synes kunna övervägas vid dessa
förhandlingar. Med hänsyn till den korta tid nuvarande system tillämpats
finns det enligt lantbruksstyrelsens uppfattning ingen anledning att nu ta upp
överläggningar rörande fördelningen av insatser mellan staten och jordbruket
eller fördelningen av bidrag mellan växtförädlingsföretagen.

I handläggningen av detta ärende har deltagit avdelningschef Gustafsson
och avdelningsdirektör Hansson, föredragande.

Henry Gustafsson
Avdelningschef

Karl-Axel Hansson
Avdelningsdirektör

JoU 1982/83:8

Sveriges lantbruksuniversitet

Yttrande 1982-04-13

Konkurrensneutralitet

I båda motionerna uttrycks farhågor för att konkurrensen på marknaden
sätts ur spel och att med nuvarande utformning av stödet till växtförädlingen
konkurrensneutralitet inte kan upprätthållas. Detta skulle på sikt skada
förutsättningarna för verksamheten vid Weibullsholm och även svensk
växtförädling i sin helhet. SLU kan instämma i att det är nödvändigt att
konkurrensneutralitet eftersträvas vid fördelning av anslagen till växtförädling.

I regeringens proposition 1978/79:130 sägs att det är naturligt att
merparten av de medel som ställs till växtförädlingsnämndens förfogande
anslås till de svenska växtförädlingsföretagen. Det ankommer då på
växtförädlingsnämnden att beakta neutralitetsaspekterna. Eftersom nämnden
ännu inte fungerat tre år torde det vara för tidigt att utvärdera dess
insatser.

Samverkan mellan företagen

Utvidgat samarbete på växtförädlingens område inom landet betonades i
propositionen om växtförädling och att stora fördelar borde kunna vinnas av
detta. Ledningen för Svalöf AB borde främja sådant samarbete. SLU är av
samma uppfattning. För att få till stånd samarbete mellan forskare och i olika
projekt fordras emellertid noggranna förberedelser och är i initialskedet
tidskrävande. Samarbete mellan företagen och universitetsinstitutioner har
redan kommit till stånd i några projekt. På sikt bör man kunna förvänta att
detta samarbete utvidgas.

Inriktningen av stöd till växtförädlingen

I den proposition som låg till grund för riksdagens beslut om stöd till
växtförädlingen utsägs mycket klart att bidragen från växtförädlingsnämnden
skall stödja angelägna växtförädlingsprojekt som är av den karaktären
att de kräver särskilda insatser för att komma till stånd. För praktiska
växtförädlingsinsatser kan detta gälla sorter i marginella grödor eller sorter
med för marginella odlingsområden önskvärda egenskaper.

Även behovet av långsiktig forskning framhålls i propositionen som
nödvändigt för att vidareutveckla den praktiska växtförädlingen. Det ligger
inom växtförädlingsnämndens ansvarsområde att även forskning av mer
grundläggande karaktär som är nödvändig för den praktiska växtförädlingen
tillgodoses genom bidrag. Det i motion 802 framförda förslaget att större

JoU 1982/83:8

delen av de statliga anslagen till växtförädling och grundforskning tillförs
SLU är naturligtvis tilltalande för SLU. Det bör dock framhållas att sådan
forskning i viss utsträckning även förekommer vid växtförädlingsföretagen. I
den av regeringen framlagda propositionen 1981/82:106 om forskning m. m.
betonas att sektorsorganen även bör stödja forskning för kompetensuppbyggnad
och att denna bör förläggas till högskolan.

I detta sammanhang vill SLU påtala en missuppfattning i motion 802,
under avsnittet ”Vad gör lantbruksuniversitetet?” där det ges intryck av att
provning och undervisning är de huvudsakliga arbetsuppgifterna vid SLU
och att professuren i lantbruksväxternas genetik och växtförädling huvudsakligen
sysslar med undervisning. I bilaga lx) Upprustning av växtförädlingsforskningen
vid lantbruksuniversitetet lämnas en redogörelse för den
forskning som pågår vid institutionen för växtförädling.

Utvärdering och omprövning av avtalet mellan staten och LRF

I båda motionerna begärs en omprövning av statens stöd till växtförädling.
SLU anser att några förändringar inte bör göras under gällande avtalsperiod,
med det är naturligt att de av motionärerna framförda synpunkterna kan
övervägas i samband med förhandlingar inför nästa avtalsperiod.

Detta ärende har avgjorts av rektorsämbetet med undertecknad rektor
som beslutande i närvaro av förvaltningschefen, universitetsdirektör Görel
Oscarsson. Föredragande har varit avdelningsdirektör Inez Johnsson.

På styrelsens för Sveriges lantbruksuniversitets vägnar

Lennart Hjelm

/Inez Johnsson

*) här utelämnad

JoU 1982/83:8

Växtförädlingsnämnden

Yttrande 1982-03-25

Särskilt motionen 802 är primärt starkt inriktad på frågan om fördelning av
statens och jordbrukets stöd till växtförädlingen med avseende på berörda
företag. Enligt växtförädlingsnämndens mening måste den överordnade
målsättningen vara att ge stödet en sådan utformning att det allmänt ger
växtförädlingen goda utvecklingsmöjligheter. Frågan om växtförädlingens
organisation och stödets fördelning på olika förädlingsorgan har härvid
förvisso sin betydelse, men av betydligt större vikt är verksamhetens innehåll
och inriktning. Detta synsätt speglas också i riktlinjerna1* för fördelningen av
aktuella bidragsmedel, varav framgår att stöd kan utgå till växtförädlingsprojekt
som är angelägna från allmän synpunkt och som inte kan förväntas
komma till stånd utan statligt stöd. Avsikten med stödet till växtförädlingen
är inte att detta skall vara ett allmänt stöd till växtförädlingen utan ett stöd
riktat till verksamhet som enkelt uttryckt kan betecknas som kommersiellt
olönsam. Nämnden vill även erinra om att stödet baseras på ett avtal1* om
gemensam finansiering av visst växtförädlingsarbete mellan staten och
jordbruket.

Inriktningen av stödet till växtförädling

Den bidragsberättigade verksamheten kan i överensstämmelse med
nyssnämnda riktlinjer i grova drag delas upp i målinriktad forsknings- och
utvecklingsverksamhet samt praktiska förädlingsinsatser i form av sortframställning.
I det senare fallet kan det vara fråga om sorter i marginella grödor
eller sorter med för marginella odlingsområden önskvärda egenskaper. Det
kan även vara fråga om att föra in speciella egenskaper t. ex. i fråga om
resistens eller kvalitet i mera allmänt odlade grödor i sådana fall då det av
olika skäl inte går att få förädlingsinsatsen kommersiellt lönsam. Denna
gränsdragning medför att stöd i normalfallet ej utgår till sortframställning i de
allmänt odlade grödorna, då det rör sig om sorter som kan odlas inom större
områden och därigenom kan ge förädlaren ersättning för sitt arbete.
Däremot kan bidrag utgå till forsknings- och utvecklingsverksamhet i sådana
grödor då fråga är om att lösa problem som i ett senare skede möjliggör eller
förbättrar möjligheterna till framställning av sorter med önskade egenskaper,
t. ex. förbättrad resistens. Vad nyss sagts speglar i grova drag den linje
som växtförädlingsnämnden följt vad gäller avgränsning av den bidragsberättigade
verksamheten.

i) Prop 1978/79:130, JoU 1978/79:26, rskr 1978/79:313

JoU 1982/83:8

Nämnden har även sökt forma verksamheten till en helhet i fråga om
innehåll och inriktning så att tillgängliga resurser skall ge bästa möjliga
utbyte. Kartläggning har skett av hur förädlingsinsatserna är fördelade på
olika förädlingsområden både vad gäller kommersiell och bidragsfinansierad
verksamhet. Av denna kartläggning har framgått att vete, korn och
oljeväxter varit väl tillgodosedda medan satsningarna på havre, vallväxter
och råg varit låga. Nämnden har tagit hänsyn härtill vid fördelning av medel,
framför allt vad gäller havre och vallväxter. Nya satsningar i dessa växtslag,
liksom även i övriga, har varit inriktade i första hand på forsknings- och
utvecklingsarbeten. Frågor rörande resistensförädlingen har getts prioritet
och är för närvarande föremål för utredning. De praktiska förädlingsinsatserna
för Norrland, marginella och eventuellt kommande grödor liksom för
potatis har hållits i stort sett på oförändrad nivå.

I bilagda tabell 1 redovisas hur bidragen disponerats för 1981/82. Då det i
en del fall kan diskuteras till vilket område vissa projekt skall föras är de
angivna värdena inte helt exakta. Bakgrunden till fördelningen på olika
organ kommenteras senare.

Av den redovisning som här lämnats framgår att växtförädlingsnämnden ej
anser att uppgifterna i motion 802 ger en fullständig beskrivning vad gäller
sambandet mellan marknadsandelar och bidragsnivå samt bidragsnivån för
sortframställning av foder- och brödsädessorter. Vad gäller ökade satsningar
på de stora grödorna korn och vete framgår av vad tidigare sagts att dessa är
väl tillgodosedda. Beträffande den till Weibullsholm förlagda ärtgenbanken
har dess värde ej ifrågasatts. Den fortsatta finansieringen är med hänsyn till
verksamhetens karaktär föremål för överväganden om andra finansieringsvägar.

Organisation av stödberättigad verksamhet

Fördelningen på olika organ av den verksamhet till vilken stöd utgår
framgår av tabellerna 1 och 2. Fördelningen har i detta avseende sin grund
dels i vad tidigare berörts om verksamhetens innehåll och inriktning dels i
fastställda riktlinjer som innebär att hänsyn skall tas till den verksamhet som
byggts upp i Svalöv. I det mellan staten och jordbruket träffade avtalet') om
finansiering av växtförädlingen finns därför vissa garantier om bidrag till
Svalöf AB. Växtförädlingsnämnden har prövat ansökningarna utifrån vad i
det föregående sagts. Det har därvid visat sig att någon tillämpning av
garantireglerna ej behövt ske.

Växtförädlingsnämnden har gjort bedömningen att det i normalfallet inte
kan anses förenligt med målsättningen om bästa möjliga utbyte av en trots
allt begränsad resurs att med bidrag bedriva verksamhet som avser att

') Prop. 1978/79:130, JoU 1978/79:26, rskr 1978/79:313

JoU 1982/83:8

tillgodose samma behov i fråga om t. ex. utvecklingsverksamhet eller
sortframställning, vid mer än ett förädlingsorgan. Bidrag till mer än ett organ
ger visserligen konkurrens och kanske en säkrare lösning men medför
samtidigt en dyrare lösning som i sin tur medför att andra problem får ställas
åt sidan. En uppdelning av verksamheten eller att den kan bedrivas i
samarbete eller på annat sätt samordnas är därför nödvändigt för att
dubbelarbete skall kunna undvikas. Växtförädlingsnämnden har eftersträvat
sådana lösningar och i en del fall har de också kunnat nås. På vallväxtområdet
bedrivs en del av ett projekt vid Weibullsholm och en annan vid Svalöf AB.
Inom köksväxtområdet har delvis en uppdelning accepteras. Nämnden har
efter gemensam ansökan av Svalöf AB, Weibullsholm och Sveriges
lantbruksuniversitet beviljat medel för ”Utveckling av metoder för bestämning
av bakningsdugligheten hos brödsäd”. Även Weibullsholm har de
senaste åren erhållit visst stöd för delar i rågveteförädlingen som avser
axgroningsresistens, där samordning med Svalöf AB skett.

Enligt växtförädlingsnämndens mening är frågor om samordning och
samarbete av största betydelse för ett effektivt utnyttjande av tillgängliga
resurser inom växtförädlingsområdet. Inte minst gäller detta forskarresurserna.
Ansvaret för att ett framgångsrikt samarbete skall kunna etableras
åvilar alla berörda parter från växtförädlingsföretagen till forskningsinstitutioner
och växtförädlingsnämnden. Då dessa frågor i hög grad berör
förädlingsföretagen blir möjligheterna att lyckas till mycket stor del
beroende på i vad mån dessa är öppna för samarbete. En större öppenhet här
är önskvärd.

Konkurrensaspekter

Beträffande frågan om i vilken grad stödet till växtförädlingen inverkar på
konkurrensförhållandena bör först kommas ihåg att stöd endast avses utgå
till s. k. kommersiellt olönsam förädling. Avsikten är alltså inte att det skall
vara ett allmänt stöd till växtförädling eller att den som erhåller sådant stöd
skall ha ekonomisk vinning av det. Bedömningar av i vilken grad
verksamheten kan anses kommersiellt olönsam kan vara ganska svåra.
Kraven kan därför ej ställas alltför hårda. I ett inledningsskede har mera
allmänna bedömningar tillämpats. I den fortsatta verksamheten kan
emellertid finnas anledning att inom några områden närmare analysera dessa
frågor. Ett sådant område är växtförädlingen för Norrland. De uppgifter om
växtförädlingsavgifter från odlingen i Norrland som framgår av motionen 802
synes inte riktiga. Enligt överslagsberäkningar synes intäkterna vara av
betydligt lägre storleksordning.

Med hänsyn till konkurrensaspekten gäller särskilda villkor för bidragen så
till vida att bidragstagare så snart som möjligt skall ställa framställt material
till förfogande. Detta gäller såväl resultat från vetenskapliga undersökningar
som framställt sortmaterial. För sortmaterial gäller att samtliga utsädesfö -

JoU 1982/83:8

retag som kan antas ha förutsättningar att utnyttja sorten på godtagbart sätt,
på skäliga villkor skall ha tillgång till utsäde av sorten. Resultaten från
vetenskapliga undersökningar skall vara tillgängliga och kunna utnyttjas av
alla.

Forskningen inom växtförädlingsområdet

I motion 802 anges att forskningsdelen plockats bort från verksamheten
vid Sveriges lantbruksuniversitet. Växtförädlingsnämnden anser sig bara
behöva konstatera att forskningen vid lantbruksuniversitetet i samband med
riksdagsbeslutet om växtförädlingsnämndens inrättande förstärktes med
storleksordningen 2,5 milj. kr.

Avslutande och sammanfattande synpunkter

Växtförädlingsverksamhet måste betraktas och planeras långsiktigt.
Hastiga och alltför ofta återkommande förändringar vad gäller dess
inriktning, innehåll och organisation kan starkt försvåra för växtförädlingen
att lösa sina uppgifter. Nuvarande riktlinjer har endast tillämpats under
knappt tre år, vilket måste anses vara en alltför kort tid för att det skall vara
meningsfullt att genomföra någon mera genomgripande utvärdering.

Med hänsyn till vad som i olika avseenden anförts i det föregående anser
nämnden att behov av någon mera genomgripande översyn av riktlinjerna
för stödet till växtförädling för närvarande inte föreligger. Enligt avtalet
mellan staten och jordbruket om finansiering av växtförädlingen skall inför
nästa femårsperiod med början 1985 nya förhandlingar genomföras.
Nämnden förutsätter att dessa tas upp i god tid varvid tillfälle ges till
överväganden rörande de av motionärerna framförda synpunkterna.

I handläggningen av detta ärende har deltagit ordföranden, vice ordföranden,
ledamöterna Engström, Holmqvist, Nilsson, Petersson, Tågmark
och Svegin samt nämndens sekreterare E Jonsson, föredragande.

Ingvar Widén
Ordförande

Evert Jonsson
Sekreterare

Bilagor

Tabellerna 1 och 2.

Tabell 1. Fördelning av bidrag till växtförädling för 1981/82 milj. kr.

Bidragstagare	Forsk-nings- och utveck-lingsverk-samhet	Praktisk växtförädling Norrland Köks- och (exkl. po- prydnads-tatis samt växter köksväx-ter)	Potatis	Ev. kom-mande grödor	Margi- nella grödor	Viss ol-jeväxt-föräd-ling	Råg	Totalt
Svalöf AB	8,2	2,5>)	3,7	4,0	2,0	3,7	3,9	0,7	28,72)
Weibullsholms växt-	0,5	-	0,4	-	0,4	0,2	0,3	-	1,8
förädlingsanstalt
(inkl. A Holmberg &
Söner)
Sveriges lantbruksuni-	0,1								0,1
versitet
Göteborgs universitet	0,5								0,5
									31,1

') Tillkommer för Norrland ca 1 milj. kr. förbi. a. potatis och köksväxter som här ingår
i övriga projekt.

2) Tillkommer för 1981/82 vissa reserverade medel från 1980/81, högst 2,8 milj. kr.

JoU 1982/83:8

Tabell 2. Bidragsnivåns utveckling kkr

Bidragstagare	Bidrag/år före växtföräd-lingsnämn-dens tillkomst. Prisnivå första halvåret 1980	Första halvåret 1980	1980/810	1981/820
Svalöf AB	23 828	12 298	27 895	28 683
Weibullsholms växtförädlingsan-stalt (inkl. A Holmberg & Sö-ner)	1 192	642	1 659	1 775
Sveriges lant-bruksuniversitet		~	125	133
Göteborgs univer-sitet				530

0 Anslaget ”Bidrag till växtförädling” har i relation till första halvåret 1980 uppräknats
med 6,9 %

O Anslaget ”Bidrag till växtförädling” har i relation till 1980/81 räknats upp med

6,0 %

JoU 1982/83:8

Statens växtsortnämnd

Yttrande 1982-03-25

Statens växtsortnämnd vill inledningsvis framhålla den stora betydelse
svensk växtförädling haft för välståndsutvecklingen i vårt land. Genom det
arbete som utförts främst vid växtförädlingsföretagen i Svalöv och Weibullsholm
har svenskt jordbruk fortlöpande kunnat erhålla ett allt bättre
sortmaterial anpassat till odlingsbetingelserna i landet. Därutöver bör
framhållas att svenska sorter även fått stor spridning utomlands, och i det
sammanhanget bör inte minst nämnas de stora framgångar som Hilleshög
AB haft på sockerbetsområdet.

Bifogat tabellmaterial visar den starka position som sorter från Svalöf och
Weibulls nått i vårt land. Som framgår av tabell lx| svarar företagen
tillsammans för 302 (68 %) av de 449 sorter som ingår i nu gällande
rikssortlista. Av dessa sorter kommer 172 från Svalöf och 130 från Weibulls.
Svalöf har även sorter av avsevärt fler växtslag på rikssortlistan än Weibulls.
Svalöfssorter förekommer i 63 av de 82 växtslagsgrupper som finns upptagna
i tabell 1 medan motsvarande antal för Weibullssorter är 45.

Företagens dominerande ställning är än mer markant då det gäller
kvantiteten statsplomberat utsäde (tabell 2),*' där de tillsammans svarar för
drygt 92 % av den plomberade mängden utsäde av lantbruksväxter (exkl.
potatis) och grönyteväxter. Här har Weibulls den största andelen eller drygt
hälften av den mängd utsäde som plomberas i landet. Företagets stora andel
kan främst hänföras till dess framgångar i fråga om tvåradskorn och vete, där
företaget f. n. svarar för ca 70 resp. 84 % av plomberingen. För övriga
redovisade växtslagsgrupper har Svalöf, med undantag för gräs perioden
1976/77-1980/81, däremot en större andel av plomberingen och har f. n. stark
position då det gäller trindsäd, havre och oljeväxter.

Systemen med växtförädlingsavgift och växtförädlarrätt, som infördes
1961 resp. 1971, är en viktig inkomstkälla för växtförädlingen. I samband
med intagning i rikssortlistan måste sortägaren välja endera av de två
systemen. Andelen sorter med växtförädlarrätt har ökat efter hand och
svarar f. n. för ca 3/4 av det utsäde som plomberas av lantbruksväxter (exkl.
potatis) och grönyteväxter (tabell 3)x). Som framgår av tabell 4X) har detta
medfört att företagens inkomster från växtförädlingsavgifter minskat. I
stället har företagens royaltyinkomster från växtförädlarrättssorter ökat och
torde nu uppgå till väsentliga belopp från såväl Sverige som utlandet.

De inkomster som tillförs växtförädlingen i första hand via växtförädlarrättssystemet
är av väsentlig betydelse för att finansiera växtförädlingsarbetet.
Ökade kostnader och ökad utländsk konkurrens innebär dock risk för att
företagen av ekonomiska skäl tvingas satsa på framställning av enbart sorter

x) tabellerna här utelämnade

JoU 1982/83:8

för de stora odlingsområdena. För framställning av sorter för områden med
speciella odlingsbetingelser, såsom stora delar av Norrland men även vissa
delar av övriga Sverige, kommer ett statligt stöd att vara erforderligt också i
framtiden.

Ett statligt stöd till grundforskningen bedöms också nödvändigt för att
svensk växtförädling även i fortsättningen skall kunna hävda sin ställning.
Enligt nämndens mening bör stödet ges på ett sådant sätt att konkurrensneutralitet
upprätthålls. Neutralitet bör givetvis inte vara liktydigt med att de
statliga medlen skall fördelas lika mellan företagen, utan att villkoren för att
erhålla medel skall vara lika. Det som bör fälla avgörandet är angelägenhetsgraden
hos det projekt eller förädlingsarbete för vilket medel söks och
möjligheterna att genomföra detta.

Inte minst bör neutralitetsprincipen gälla i fråga om den statligt stödda
grundforskningen på området. Ifrågasättas kan om inte grundforskningen
bör bedrivas på sådant sätt att resultaten blir tillgängliga för alla svenska
växtförädlare och att forskningen så långt det är möjligt är fristående från
företagen men ändå bedrivs i nära samarbete med dessa. På sikt är en ökning
av insatserna för grundforskning vid lantbruksuniversitetet angelägen.
Eftersom växtförädling är ett långsiktigt arbete bör vikten av stabilitet i
medelstilldelning betonas.

Sammanfattningsvis anser växtsortnämnden det vara befogat att grunderna
för fördelning av statliga medel till växtförädlingen ses över i god tid innan
avtal träffas om stödet under den kommande femårsperioden.

Beslut i detta ärende har förutom undertecknad fattats av L Kåhre.
Föredragande har varit E Westerlind.

För statens växtsortnämnd

Sigvard Mejegård
Ordförande

/Evan Westerlind

JoU 1982/83:8

Statens utsädeskontroll

Yttrande 1982-03-22

Statens utsädeskontroll (SUK) konstaterar att svensk växtförädling under
årens lopp väsentligt har bidragit till välståndet i vårt land och i flera fall varit
av värde för försörjningen även i andra länder. Det är framför allt
verksamheten vid växtförädlingsföretagen i Hilleshög, Svalöv och Weibullsholm,
som har givit dessa goda resultat.

SUK anser att konkurrensen mellan växtförädlingsföretagen är nyttig och
nödvändig för svenskt jordbruk. Den har starkt bidragit till en fortlöpande
strävan att ta fram allt bättre sorter. SUK anser det viktigt att statligt stöd i
detta sammanhang är konkurrensneutralt.

Det grundarbete, som erfordras för att framställa lämpliga genkombinationer
avseende exempelvis resistens, kärnkvalitet, tidighet etc., resulterar
ofta i ”halvfabrikat”. Detta grundarbete förutsätter understundom nya
analysmetoder och ibland tillämpning av helt ny teknik. Sådant utvecklingsarbete
bör stödjas med statliga medel och resultaten härav ställas till de
kommersiella, svenska företagens förfogande. Det råder ingen tvekan om att
en ökad satsning på grundforskning inom växtgenetik och växtförädling bör
ge ett gott utbyte.

Förutom sorter med bred anpassning är specialsorter nödvändiga med
hänsyn till bl. a. norrländsk växtodling och köksväxtodling. Om erforderligt
bör staten gå in med stöd av denna sektor för att förädling över huvud taget
skall komma till stånd.

Principerna om fri konkurrens samt statligt stöd med konkurrensneutralitet
för framtagning av grundmaterial resp. till förädling av speciella växtslag
måste också ses mot kravet på att undvika dubbelarbete.

Behovet av grundläggande, långsiktiga forskningsprojekt och bred samverkan
mellan stat - näring - förädlingsföretag påtalades av den senaste
växtförädlingsutredningen. SUK understryker vikten av att sådana projekt
noga planeras och kommer till stånd samt att resultaten härav görs allmänt
tillgängliga. Omfattningen och fördelningen av sådana arbetsuppgifter
mellan SLU och förädlingsföretagen samt mellan förädlingsföretagen med
beaktande av konkurrensneutralitet måste bestämmas i god tid, innan avtal
sluts om den svenska växtförädlingens finansiering under andra hälften av
1980-talet. En översyn av principerna för anslagsfördelningen synes därför
inte endast motiverad utan även nödvändig.

I detta beslut har deltagit förutom undertecknad även avd. dir. G
Andersson och avd. dir. T Fritz.

För statens utsädeskontroll

Lennart Kåhre
Föreståndare

GOTAB 73020 Stockholm 1982