om socialförsäkringsförmåner till missbrukare (Betänkande 1983/84:SfU7 Socialförsäkringsutskottet)

SfU 1983/84:7

Socialförsäkringsutskottets betänkande
1983/84:7

om socialförsäkringsförmåner till missbrukare
Motioner

I motion 1982/83:236 av Rune Torwald (c) och Inger Josefsson (c)
hemställs att riksdagen beslutar om lagändring i syfte att socialnämnden skall
kunna omhänderta och förvalta missbrukares sjukpenning i enlighet med det
anförda.

I motion 1982/83:2113 (jfr 2111) av Nils Carlshamre m. fl. (m) hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder som syftar till
restriktivitet med förtidspensionering av missbrukare,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till regler som ger socialnämnd
eller anhörig möjlighet att förvalta missbrukares medel såsom
sjukpenning, föräldrapenning, pension och ersättning enligt bl. a. arbetsskadelagen
samt studiestöd.

Tidigare behandling

Utbetalning av förmåner till annan än den försäkrade

Före den 1 januari 1982 kunde försäkringskassa på framställning av
nykterhetsnämnd eller styrelse för vårdanstalt för alkoholmissbrukare betala
ut försäkrads sjukpenning eller pension till annan än den försäkrade. En
förutsättning var att den försäkrade var hemfallen åt alkoholmissbruk och att
det förelåg omständigheter i övrigt som angavs i 15 § dåvarande lagen
(1954:579) om nykterhetsvård. Försäkringskassan kunde då besluta att
sjukpenningen eller pensionen helt eller delvis skulle utbetalas till kommunal
myndighet, till den försäkrades make eller till annan person. Medlen skulle
användas till den försäkrades och hans familjs nytta. Bestämmelserna fanns
intagna i lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) 3 kap. 18 § och 16
kap. 12 § första stycket. Motsvarande bestämmelser gällde också för bl. a.
föräldrapenning.

De nämnda bestämmelserna slopades i enlighet med förslag i proposition
1981/82:8. Propositionens förslag anslöt sig till vad socialberedningen
föreslagit i delbetänkandet (SOU 1981:7) LVM - Lag om vård av missbrukare
i vissa fall.

En närmare redogörelse för de överväganden som föregick riksdagsbeslutet
har lämnats i utskottets betänkanden SfU 1981/82:5 och 1982/83:3.

Vid föregående riksmöte behandlades tre motioner med yrkanden om att
de tidigare gällande bestämmelserna om utbetalning av sjukpenning, pen 1

Riksdagen 1983184. 11 sami. Nr 7

SfU 1983/84:7

sion m. fl. förmåner skulle återinföras och samtidigt utvidgas till att omfatta
även utbetalning av förmåner som tillkommer andra kategorier missbrukare
än alkoholmissbrukare. Utskottet avstyrkte bifall till motionerna med
hänvisning bl. a. till att de nya bestämmelserna varit i kraft mindre än ett år.
Utskottet erinrade också om att effekterna av den nya lagen om vård av
missbrukare i vissa fall och med denna lag sammanhängande frågor, bl. a.
socialförsäkringsförmåner till missbrukare, skulle komma att följas upp såväl
av socialberedningen som inom socialdepartementet.

Förtidspension till missbrukare

Bestämmelserna om rätt till folkpension och tilläggspension i form av
förtidspension eller sjukbidrag finns intagna i 7 och 13 kap. AFL. En
förutsättning för att förtidspension eller sjukbidrag kan utgå är att den
försäkrades arbetsförmåga är nedsatt med minst hälften på grund av sjukdom
eller annan nedsättning av den fysiska och psykiska prestationsförmågan.

17 kap. 3 § AFL ges närmare regler för invaliditetsbedömningen i fråga om
rätt till förtidspension. Vid bedömande av i vad mån arbetsförmågan är
nedsatt skall beaktas den försäkrades förmåga att vid den nedsättning av
prestationsförmågan, varom är fråga, bereda sig inkomst genom sådant
arbete, som motsvarar hans krafter och färdigheter och som rimligen kan
begäras av honom med hänsyn till hans utbildning och tidigare verksamhet
samt ålder, bosättningsförhållanden och därmed jämförliga omständigheter.
Enligt beslut vid 1976/77 års riksmöte (prop. 1976/77:44, SfU 1976/77:13, rskr
54) innehåller lagrummet fr. o. m. år 1977 en bestämmelse om att bedömningen
skall göras efter samma grunder oavsett arten av den föreliggande
nedsättningen av prestationsförmågan. Syftet härmed var att få en liberalisering
av bedömningen av rätten till förtidspension vid bl. a. alkoholism.
Bedömningen i dessa fall skulle i fortsättningen grunda sig inte bara på en
medicinsk-psykiatrisk undersökning och utvärdering utan även på relevanta
sociala omständigheter.

Riksdagen har under de tre föregående riksmötena avslagit motionsyrkanden
om en översyn av reglerna för förtidspension till alkoholmissbrukare (se
SfU 1980/81:11, 1981/82:5 och 1982/83:3). Utskottet gav vid sin behandling
av frågan i betänkandet SfU 1981/82:5 en rad exempel på att frågor om
missbrukares sociala förmåner och rehabiliteringsfrågor hade varit och är
föremål för uppmärksamhet från flera olika synvinklar. Utskottet utgick
också från att socialberedningen skulle - liksom andra berörda instanser
såsom försäkringskassa och socialnämnd - i den mån man blev uppmärksammad
på problem kring socialförsäkringsförmåner till missbrukare på lämpligt
sätt ge regeringen del av dessa. Utskottet förutsatte slutligen att regeringen
noga följde frågan om rätt till sociala förmåner och därtill knutna rehabiliteringsfrågor.
Vid frågans senaste behandling erinrade utskottet bl. a. om att
antalet årliga fall av förtidspensionering på grund av alkoholism visserligen

SfU 1983/84:7

ökat efter liberaliseringen av bestämmelserna år 1977 men att de därefter
successivt sjunkit ner till i det närmaste samma antal som före år 1977.
Utskottet som framhöll att frågorna var föremål för en fortlöpande uppmärksamhet
underströk ånyo angelägenheten av att man trots den positiva
utvecklingen fortsatte att nedbringa antalet förtidspensioneringar på grund
av missbruk.

Utskottet

I samband med att riksdagen vid 1981/82 års riksmöte antog en ny lag om
vård av missbrukare i vissa fall (LVM) antogs också med verkan fr. o. m. den
1 januari 1982 ändringar i AFL rörande utbetalning av alkoholmissbrukares
socialförsäkringsförmåner. Ändringarna innebar att de dittillsvarande möjligheterna
för försäkringskassa att på ansökan av nykterhetsnämnd eller
styrelse för vårdanstalt för alkoholmissbrukare utbetala sjukpenning, pension
m. fl. ersättningar till kommun, make eller annan slopades. Däremot
bibehölls en bestämmelse om att försäkringskassa kan betala ut pensionsförmåner
till annan än den berättigade om denne är ur stånd att själv ha hand om
pensionen. Bestämmelsen förtydligades samtidigt så att det klart framgår att
den gäller även i de fall den pensionsberättigade på grund av långvarigt
missbruk av beroendeframkallande medel är ur stånd att själv ha hand om sin
pension. På detta sätt kom även narkotikamissbrukare att omfattas av
bestämmelsen.

Motionerna 1982/83:236 av Rune Torwald och Inger Josefsson och
1982/83:2113 av Nils Carlshamre m. fl. (yrkande 2) syftar till ett återinförande
av möjligheten att omhänderta och förvalta en missbrukares socialförsäkringsförmåner.
I motion 236 yrkas att riksdagen beslutar om en lagändring
som ger socialnämnd rätt att omhänderta och förvalta missbrukares sjukpenning
medan i motion 2113 yrkas att riksdagen skall begära förslag från
regeringen om bestämmelser som ger socialnämnd eller anhörig till missbrukare
möjlighet att förvalta missbrukarens olika socialförsäkringsförmåner
eller studiestöd.

Enligt motionärerna skulle de föreslagna lagändringarna motverka fortsatt
missbruk. Bl. a. framhålls att det kan vara till men för rehabiliteringen av den
försäkrade om han efter att ha varit intagen för vård kan ha ett avsevärt
belopp hopsparade sjukpenningmedel till sitt förfogande eller vid frivillig
vård kan förfoga över medlen under behandlingstiden. I motion 236 påtalas
särskilt angelägenheten av att socialnämnden åter får möjlighet att genom en
ansökan till försäkringskassan ta initiativ till utbetalning av pension till annan
än den försäkrade. Motionärerna menar att försäkringskassan sällan har
kunskap om huruvida den försäkrade missbrukar alkohol eller narkotika i
sådan omfattning att han därigenom saknar förmåga att själv förvalta sin
pension.

Såsom framgår av den inledningsvis lämnade redogörelsen har utskottet

SfU 1983/84:7

tidigare avstyrkt bifall till motioner med motsvarande yrkanden och innehåll.
I socialförsäkringsutskottets av riksdagen godkända betänkande SfU 1982/
83:3 motiverade utskottet sitt ställningstagande med att de nya bestämmelserna
på området varit i kraft mindre än ett år och att effekterna av den nya
lagen om vård av missbrukare i vissa fall och med denna lag sammanhängande
frågor, bl. a. socialförsäkringsförmåner till missbrukare, skulle komma
att följas upp såväl av socialberedningen som inom socialdepartementet.

Enligt vad utskottet erfarit pågår denna uppföljning. Socialberedningen
kommer i sitt fortsatta arbete att göra en genomgång av missbruksvården i
landet och i samband därmed också komma in på frågan om socialförsäkringsförmåner.
Utskottet anser att resultatet av detta arbete bör avvaktas och
avstyrker bifall till motion 236 och motion 2113 yrkande 2.

Motion 2113 berör frågan om rehabilitering av missbrukare även från en
annan utgångspunkt. Enligt motionärerna synes förtidspensioneringen av
unga och ganska unga missbrukare ha ökat sedan reglerna för förtidspension
till missbrukare liberaliserades fr. o. m. år 1977. Motionärerna framhåller
att grov alkoholism hos en relativt ung människa inte behöver göra
vederbörande oduglig för resten av livet och att verkligt meningsfulla försök
därför alltid måste göras för att rehabilitera missbrukaren. Särskilt framhålls
vikten av att åtgärder vidtas som leder till att missbrukaren kan rehabiliteras
till ett arbete ute i samhället. Motionärerna begär förslag från regeringen till
åtgärder som syftar till restriktivitet med förtidspensionering av missbrukare.

Utskottet har under en följd av år behandlat motioner med samma syfte. I
utskottets betänkande 1982/83:3 erinrades om att antalet årliga fall av
förtidspensionering på grund av alkoholism visserligen ökade omedelbart
efter liberaliseringen av bestämmelserna år 1977 men att de därefter
successivt sjunkit och närmade sig det årliga antal som förelåg före år 1977.
Antalet årliga förtidspensioneringar på grund av alkoholpsykos hade halverats
sedan år 1977 och förtidspensionering på grund av narkomani skedde i
mellan 25 och 50 fall per år. Senaste tillgängliga statistik uppvisar samma
positiva mönster. Trots detta finns det enligt utskottets mening anledning att
ånyo understryka vikten av att man genom kraftfulla rehabiliterings- och
andra åtgärder fortsätter att bringa ner antalet förtidspensioneringar på
grund av missbruk. En väsentlig förutsättning för att man skall lyckas härmed
är att de berörda samhällsorganen samverkar i sina ansträngningar att
rehabilitera missbrukarna till ett normalt liv. Försäkringskassornas rehabiliteringsgrupper
har här en viktig uppgift.

Också den nu aktuella frågan ryms inom ramen för socialberedningens
fortsatta arbete med en genomgång av missbruksvården. Utskottet anser
med hänsyn härtill att inte heller yrkande 1 i motion 2113 påkallar någon
riksdagens åtgärd.

SfU 1983/84:7

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande förvaltning av missbrukares socialförsäkringsförmåner att

riksdagen avslår motionerna 1982/83:236 och 1982/83:2113
yrkande 2,

2. beträffande förtidspensionering av missbrukare

att riksdagen avslår motion 1982/83:2113 yrkande 1.

Stockholm den 8 november 1983

På socialförsäkringsutskottets vägnar
SVEN ASPLING

Närvarande: Sven Aspling (s), Nils Carlshamre (m), Allan Åkerlind (m),
Lars-Åke Larsson (s), Gullan Lindblad (m), Ulla Johansson (s), Lena
Öhrsvik (s), Siri Häggmark (m), Karin Israelsson (c), Margo Ingvardsson
(vpk), Nils-Olof Gustafsson (s), Gunhild Bolander (c), Inger Hestvik (s),
Rune Backlund (c) och Monica Andersson (s).

Reservationer

Nils Carlshamre, Allan Åkerlind, Gullan Lindblad och Siri Häggmark
(alla m) har avgivit två reservationer.

1. Förvaltning av missbrukares socialförsäkringsförmåner (mom. 1)
Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 3 med ”Såsom
framgår” och slutar på s. 4 med ”yrkande 2” bort ha följande lydelse:
Utskottets moderata ledamöter har senast i en reservation till betänkande
SfU 1982/83:3 framhållit att det inte var välbetänkt att avskaffa möjligheten
att på framställning av socialnämnd låta allmän försäkringskassa utbetala
pension eller sjukpenning till annan än den försäkrade om denne på grund av
allvarligt missbruk av alkohol inte själv bör ha hand om medlen. Reservanterna
ansåg därför att regeringen borde lägga fram förslag som gav möjlighet
för försäkringskassa, att efter ansökan av socialnämnd, utbetala olika
socialförsäkringsförmåner till nämnden eller annan person och att denna
möjlighet skulle gälla förmåner som tillkom såväl alkoholmissbrukare som
narkotikamissbrukare. Utskottet delar reservanternas uppfattning och tillstyrker
därför bifall till motion 2113 yrkande 2, som även innefattar en

SfU 1983/84:7

möjlighet att omhänderta studiesociala förmåner. Härigenom får även
motion 236 anses tillgodosedd.

dels att utskottet under moment 1 bort hemställa

1. beträffande förvaltning av missbrukares socialförsäkringsförmåner att

riksdagen med bifall till motion 1982/83:2113 yrkande 2 och
med anledning av motion 1982/83:236 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Förtidspensionering av missbrukare (mom. 2)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”riksdagens åtgärd” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning är en förutsättning för att kraftfulla rehabiliteringsåtgärder
skall komma till stånd att samverkan mellan socialnämnd och
socialvård förbättras och att behandlingen oftare än nu kombineras med
arbetsrehabilitering eller aktiva stödåtgärder i föreliggande arbetssituation.
Vidare måste olika vård- och behandlingsformer kontinuerligt utvärderas
och ideella organisationers insatser underlättas. Regeringen bör därför lägga
fram förslag till åtgärder i angivna hänseenden så att antalet förtidspensioneringar
av missbrukare minskas.

dels att utskottet under moment 2 bort hemställa

2. beträffande förtidspensionering av missbrukare

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:2113 yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

minab/gotab Stockholm 1983 77135