om skydd mot genetisk manipulation (Betänkande 1983/84:SoU5 Socialutskottet)

SoU 1983/84:5

Socialutskottets betänkande
1983/84:5

om skydd mot genetisk manipulation
Motionsyrkanden

I motion 1982/83:171 av Kerstin Anér (fp) hemställs att riksdagen beslutar
att som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts om
initiativ från svenska regeringen för att åstadkomma en komplettering av
Europakonventionen om mänskliga rättigheter.

I motion 1982/83:1833 av Karin Israelsson m. fl. (c) hemställs att riksdagen
hos regeringen begär att frågan om grundlagsskydd för det mänskliga
livets integritet i avseende på den nya biotekniken prövas så att förslag kan
presenteras riksdagen för beslut senast våren 1985.

Allmän bakgrund

DNA är den kemiska beteckningen på gener eller arvsanlag. Genom att
segment av DNA utanför en levande cell kopplas samman med varandra
bildas en molekyl, vilken benämns hybrid-DNA. Den nya kombination av
gener som då skapats förs in i en mottagarcell och förökas när denna delar
sig. Denna metod kallas för hybrid-DNA-teknik. Bioteknik är ett vidare
begrepp och innefattar metoder där man utnyttjar mikroorganismer, cellkulturer
eller ämnen som framställts av mikroorganismer, t. ex. enzym.
Hybrid-DNA-teknik eller genteknik är en särskild form av bioteknik, som
bl. a. innebär att arvsanlag kan renframställas, mångfaldigas, karakteriseras
och överföras mellan vilka organismer som helst.

Hybrid-DNA-tekniken har utvecklats snabbt sedan den först började
utnyttjas inom forskningen i USA i början av 1970-talet. Den används
främst för att studera och få förklaringen till sjukdomar som beror på
rubbningar i kroppens normala processer. Genom användning av hybridDNA-tekniken
hoppas man kunna förebygga bl. a. vissa missbildningar,
genetiska sjukdomar och cancer. Genom tekniken har man lyckats framställa
bl. a. tillväxthormon, och man räknar med att i större skala kunna
producera t. ex. humant insulin och interferon. I ett längre perspektiv har
man också förhoppningar om att för längre tid — kanske livsvarigt — kunna
bota patienter med genetiskt betingade sjukdomar genom tillförsel av
friska gener. Även inom livsmedelsforskningen och växtodlingen räknar
1 Riksdagen 1983184. 12 sami. Nr 5

SoU 1983/84:5

man med att hybrid-DNA-tekniken skall få stor betydelse för framställning
av nya livsmedel och nya, av nitratgödsling mindre beroende växtsorter.
Bakteriell sönderdelning av olja och andra skadliga avfallsprodukter är
ytterligare ett område där tekniken förväntas kunna ge framgångar liksom
vid omvandling av organiska produkter till energi.

För hybrid-DNA-teknik finns ett särskilt kontrollsystem.

Vad gäller den inre miljön regleras hybrid-DNA-frågorna av arbetsmiljölagen
(1977:1160) samt förordningen (1979:1174) om förhandsprövning
enligt arbetsmiljölagen av användning av hybrid-DNA-teknik. Enligt denna
förordning skall tillstånd begäras för arbetsmetod som innefattar en
sådan användning av hybrid-DNA-teknik att användningen får anses utgöra
en oprövad inriktning av forskningen inom hybrid-DNA-området eller
av den industriella tillämpningen av tekniken.

Tillståndsmyndighet vad gäller den inre miljön är arbetarskyddsstyrelsen,
medan tillsyn utövas av arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen.

Vad gäller den yttre miljön regleras hybrid-DNA-frågorna av miljöskyddslagen
(1969: 387; omtryckt 1981:420) samt miljöskyddsförordningen
(1981:574). Enligt förordningen krävs i princip tillstånd för anläggning för
verksamhet i vilken används hybrid-DNA-teknik (2 § jfr med punkt 1.1.37
i bilaga A till förordningen). Undantag från tillståndsplikten gäller för
sådan anläggning som av delegationen för hybrid-DNA-frågor bedömts
tillhöra vissa lägre riskklasser (riskklasserna P.l och P.2). Tillståndsmyndighet
är koncessionsnämnden för miljöskydd och tillsynsmyndigheter är
naturvårdsverket och länsstyrelserna.

Vad gäller läkemedel som produceras med hjälp av hybrid-DNA-teknik
ansvarar socialstyrelsens läkemedelsavdelning för kontroll och prövning
enligt läkemedelsförordningen (1962:701).

Vid sidan av gentekniken finns vidare en annorlunda inriktad forskning,
vilken gäller möjligheten att använda erfarenheterna från biotekniken inom
elektroniken. På detta område finns idéer bl. a. om att ersätta vissa komponenter
i en dator med biologiskt material (s.k. biochips). 1 längre gående
teorier finns tankar bl. a. om att man genom gentekniken skulle kunna
åstadkomma manipulerade celler som byter ut material i datorerna allt
eftersom det förbrukas. Ännu finns dock inte något fungerande elektroniskt
system gjort av biologiskt material. Den aktuella forskningen kan
närmast betecknas som molekylär elektronik.

När det gäller pågående bioteknisk forskning i Sverige m. m. får hänvisas
till Universitets- och högskoleämbetets {UHÄ) rapport (1983:6) Bioteknik,
utbildning och forskning, som bl. a. innehåller en redogörelse för
bioteknikens metoder och möjligheter samt utbildnings- och forskningsinsatser
inom bioteknikområdet. Hänvisas kan även till Naturvetenskapliga
forskningsrådets (NFR) rapport Genteknologi för grundforskning och
tillämpning (1983) och Sveriges lantbruksuniversitets biotekniska forskningsprogram
(1983).

SoU 1983/84:5

Gen-etikkommittén

Vid riksdagsbehandlingen av frågan om inrättande av den s.k. hybridDNA-delegationen
anförde socialutskottet bl. a. att enligt utskottets uppfattning
de etiska, humanitära och sociala frågorna kring hybrid-DNAtekniken
i ett längre perspektiv sannolikt kommer att kräva långt större
uppmärksamhet än miljöfrågorna (SoU 1979/80:18 s. 6). Det ansågs därför
nödvändigt att samhällets kontroll av tekniken och debatten kring densamma
inte begränsas till enbart frågor om ett effektivt skydd för den inre och
yttre miljön. Utskottet ansåg att en parlamentarisk utredning också borde
tillkallas med uppgift att utreda etiska, humanitära och sociala frågor kring
hybrid-DNA-tekniken. Med anledning av vissa motionsyrkanden rörande
den föreslagna delegationens ställning och uppgifter ansåg vidare utskottet
att regeringen särskilt borde låta pröva de administrativa och juridiska
konsekvenserna av förslaget (s. 10). Detta gav riksdagen som sin mening
regeringen till känna.

Kommittén (S 1981:03) om etiska, humanitära och sociala frågor m.m.
kring hybrid-DNA-tekniken (gen-etikkommittén) har i enlighet härmed fått
i uppdrag att utreda etiska, humanitära och sociala frågor kring hybridDNA-tekniken
samt överväga behovet av och lämna förslag till en etisk
och social lagstiftning i syfte att sätta gränser för hur långt försök med att
på konstlad väg förändra anlag hos levande organismer skall tillåtas. Kommittén
skall därvid följa upp de erfarenheter som hybrid-DNA-delegationen
fått när det gäller etiska, humanitära och sociala frågor kring hybridDNA-tekniken.
Enligt direktiven skall kommittén också pröva frågan om
kommunerna skall ges förstärkt inflytande över verksamheten med hybridDNA.
Vidare uttalas i direktiven att olika utgångspunkter kan komma i
fråga med hänsyn till teknikens användningsområden. Som exempel anges
att hybrid-DNA-teknik bl. a. används för

- framställning av nyttoprodukter såsom läkemedel, kemisk-tekniska produkter
och livsmedel,

- kartläggning av genetiskt materials struktur, funktion och reglering och

- diagnostisering och behandling för genetiska defekter och cancersjukdomar
m. m.

Tyngdpunkten i utredningen bör enligt direktiven läggas vid de etiska
frågeställningar som uppkommer till följd av sådan användning av hybridDNA-tekniken
som innebär ingrepp i den mänskliga organismen. Vidare
bör kommittén beakta att genforskningen i Sverige även bör inriktas på
utvecklingsländernas behov av billig mat, medicin och energi. Frågan om
Sveriges deltagande i internationellt arbete i syfte att skapa etiska, humanitära,
ekologiska och sociala gränser för DNA-teknikens användning skall
också behandlas av kommittén.

Kommittén har i dagarna publicerat en diskussionspromemoria, Genteknikens
tillämpning på människa (Ds S 1983: 12) och avser att den 26
oktober 1983 anordna en hearing därom. Vad som framkommer vid denna

SoU 1983/84:5

hearing och i övrigt kommer att läggas till grund för kommitténs fortsatta
överväganden i det slutbetänkande som kommittén avser att avlämna
under våren 1984.

Som skäl för att nu gå ut med en diskussionspromemoria anför kommittén
följande (s. I).

Kommittén har frapperats av hur trevande försöken är att ta ställning till
hur gentekniska ingrepp av olika slag på människa bör bedömas etiskt. Att
så är fallet ter sig dock förklarligt. Man står inför så helt nya perspektiv att
redan gällande etiska uppfattningar ger föga ledning. Kommittén har därför
också erfarit ett starkt behov av att fa stämma av det kommittén försöksvis
kommit fram till och föra ut det till allmän granskning och diskussion. Det
är annars omöjligt för kommittén att veta om den kurs kommittén överväger
har förutsättning att vinna gehör bland medborgarna.

Kommittén finner det så mycket mera angeläget att pejla den allmänna
opinionen som kommittén som mål för sitt arbete satt upp att söka sig fram
till en allmän syn på de för människovärdet så grundläggande frågor som
det gäller. Kommittén vill betona att kommittén ännu inte tagit slutlig
ställning till något. Det som redovisas är att se endast som tänkbara
lösningar. När det nu publiceras är det för att ge underlag för en så bred
och upplyst allmän diskussion som möjligt vilken kan ge kommittén ledning
vid de fortsatta övervägandena. Till dessa hör inte bara vilka etiska
normer och riktlinjer som bör styra utvecklingen utan också om dessa bör
säkerställas genom lagstiftning och någon särskild kontrollapparat, t. ex.
etiska kommittéer.

Viktiga etiska frågor möter även när det gäller genöverföring till djur och
växter och experiment med djur (embryon, foster och djur). Dessa frågor
övervägs också av kommittén men de har inte tagits med i detta sammanhang.

I promemorian lämnas härefter en översiktlig beskrivning av gentekniken
och dess möjligheter och begränsningar. Vidare görs en genomgång av
olika officella dokument (deklarationer, konventioner, lagar m. m.) och de
normer och värderingar som kommer till uttryck där. Kommittén diskuterar
med utgångspunkt häri etiska frågor rörande genteknikens olika tilllämpningsområden.
Avslutningsvis sammanfattar kommittén sina bedömningar
i några tänkbara etiska normer. De angivna normerna är följande (s.
83).

1. Arbete med arvsmassa (DNA) från människan eller andra levande
organismer utanför den levande cellen är etiskt invändningsfritt.

2. Arbete med celler i vävnadskultur från människa eller andra levande
organismer är etiskt invändningsfritt.

3. Genterapi får användas på människa i syfte att bota genetiska skador
som ger upphov till ärftlig sjukdom under förutsättning att de tekniska
problemen är lösta på ett från medicinsk synpunkt betryggande sätt.
Genterapi på somatiska celler är jämförbar med organ- och vävnadstransplantation
och transplantationslagens regler är tillämpbara.

Om genterapi på könsceller och tidiga embryon skulle visa sig bli
möjlig, måste sådan genterapi bli föremål för en särskild etisk bedömning.

SoU 1983/84:5

En patients samtycke fordras för genterapi.

4. Experiment som syftar till att klona individer får inte förekomma.

5. Experiment som syftar till att framställa mänskliga mosaikindivider får
inte förekomma.

6. Embryoöverföring får inte ske till annan kvinnas livmoder än den vars
äggcell gett upphov till embryot.

Övrigt utredningsarbete
Delegationen för hybrid-DNA-frågor vid arbetarskyddsstyreisen (hybrid-DNA-delegationen)
har inrättats från den 1 januari 1980. Delegationen
har till uppgift att genom rådgivande verksamhet främja säkerheten vid
användning av hybrid-DN A-tekniken och att sprida kunskap om utvecklingen
på hybrid-DN A-området. Dess organisation och verksamhet regleras
av förordningen (1979:1173) med instruktion för delegationen för hybrid-DN
A-frågor vid arbetarskyddsstyrelsen.

Delegationen skall sålunda följa utvecklingen inom hybrid-DN A-teknikens
område och särskilt beakta nya förhållanden som har eller kan få
betydelse för samhällets tillsyn av hur tekniken används. Den skall också
ta initiativ i frågor som rör riskklassificering och övriga säkerhets- och
skyddsfrågor.

Delegationen beslutade våren 1980 att då gällande amerikanska regler
t. v. skall vara vägledande för delegationens riskbedömning av forskningsprojekt
och industriell användning. Reglerna bygger på en riskklassificering
av hybrid-DNA-arbete i fyra olika nivåer, P1-P4, för laboratoriernas
säkerhet.

Delegationen skall vidare yttra sig till berörda myndigheter samt till
offentliga och privata institutioner och företag i frågor som rör riskklassificering
och övriga säkerhets- och skyddsfrågor samt informera dessa om
sådana förhållanden inom hybrid-DN A-området som kan vara av värde för
deras säkerhet.

Delegationen har vidare till uppgift att informera allmänheten om utvecklingen
inom hybrid-DNA-området på ett sådant sätt att intresset för
säkerhetsfrågorna upprätthålls och den allmänna debatten stimuleras. Den
skall även uppmärksamma behovet av utbildning av personal som arbetar
eller skall arbeta med hybrid-DN A-tekniken. Delegationen skall anmäla till
regeringen om något användningsområde för hybrid-DNA-tekniken kan
ifrågasättas från etiska eller humanitära synpunkter eller om området för
samhällets tillsyn behöver utvidgas till att omfatta andra frågor än dem
som nu är föremål för tillståndstvång eller offentlig kontroll. I propositionen
(prop. 1979/80:10 s. 19) underströks vikten av att även etiska frågor
blir belysta i delegationen.

Delegationen för hybrid-DN A-frågor har år 1982 utgivit två informationsskrifter,
varav den ena, Hybrid-DNA-teknik, ger allmän information
inom detta område och gällande regler och tillståndsförfarande medan den
andra, Hur regleras användning av hybrid-DNA-teknik i Sverige, är avtl
Riksdagen 1983184. 12 sami. Nr 5

SoU 1983/84:5

sedd för forskare m. fl., vilka avser att börja använda hybrid-DNA-teknik.
Delegationen har vidare i samarbete med styrelsen för teknisk utveckling
(STU) år 1982 anordnat ett symposium avseende etiska frågor kring hybrid-DNA-tekniken.
STU har sedermera redovisat detta symposium i
skriften Etik och genteknik i skriftserien STU-information. Skriften innehåller
olika uppsatser kring frågan om etik och genteknik, bl. a. om grundläggande
etiska principer, om människosyn och livsåskådning och om etik
och juridik.

Utredningen (Ju 1981:04) om artificiella inseminationer (inseminationsutredningen)
skall i den utsträckning det är möjligt kartlägga omfattningen
av och formerna för artificiella inseminationer i Sverige. Med denna kartläggning
som underlag skall utredningen ta ställning till om det behövs en
reglering för själva verksamheten som sådan och hur en sådan reglering i
så fall bör utformas. Av betydelse för detta ställningstagande är bl. a. de
synpunkter av etisk och medicinsk natur som kan anläggas på en verksamhet
av detta slag. Utredningen skall, förutom föräldrarättsliga frågor, ta
upp bl. a. frågor som rör spermabanker, blandning av sperma från flera
givare m. m. Utredningen är oförhindrad att behandla frågor av bl. a. etisk
art som rör t. ex. metoden att befrukta ägg utanför livmodern för att ägget
därefter skall planteras in i en annan kvinna. Det åligger vidare utredningen
att följa utvecklingen i andra länder och internationella organ samt att
samråda med bl. a. gen-etikkommittén.

Inseminationsutredningen har nyligen avgivit betänkandet Barn genom
insemination (SOU 1983:42). Betänkandet innehåller, förutom en redogörelse
för verksamheten och rättslig reglering i fråga om inseminationer i
utlandet, bl. a. en kartläggning av inseminationsverksamheter i Sverige
samt överväganden beträffande sådana frågor som medicinska och psykosociala
krav vid inseminationer. 1 betänkandet behandlas vidare, förutom
föräldrarättsliga och därmed sammanhängande spörsmål, sådana frågor
som blandning av sperma och användning av fryst sperma från levande och
avlidna givare. I utredningens slutbetänkande, som beräknas bli klart
under senare hälften av år 1984, kommer bl. a. provrörsbefruktning att
behandlas.

Det kan i detta sammanhang också nämnas att utredningen (Ju 1977:08)
om barnens rätt bl. a. skall analysera de problem som är förknippade med
en lagstiftning till skydd för fostrets intressen i vissa fall. Utredningen skall
i denna del bl. a. samråda med inseminationsutredningen.

Utredningen (A 1980:03) om kontroll av hybrid-DN A-teknikens användning
tillsattes i mars 1980. I direktiven anges bl. a. att utredningen skall ta
fram beslutsunderlag för inrättande av en särskild myndighet för kontroll
av hybrid-DNA-tekniken. Vidare skall utredningen följa upp erfarenheterna
av hybrid-DNA-delegationen och under arbetets gång informera berörda
personalorganisationer samt bereda dem tillfälle att framföra synpunkter.
Utredningen skall i sitt arbete samråda med gen-etikkommittén.
Arbetet beräknas avslutas under år 1983.

SoU 1983/84:5

Miljöskyddsutredningen (Jo 1976:06) diskuterar i sitt slutbetänkande
Bättre miljöskydd II (SOU 1983:20) bl. a. frågan om att helt avskaffa
prövningen av hybrid-DN A-frågor enligt miljölagstiftningen. I betänkandet
anförs bl. a. följande (s. 208).

Skäl kan förebringas både för och emot en fortsatt obligatorisk miljöskyddsprövning
på sätt nu är föreskrivet. Med hänsyn till verksamhetens
art torde det i och för sig vara motiverat att även fortsättningsvis låta
industriellt utnyttjande av hybrid-DN A-teknik samt forskning inom de
högre riskklasserna vara underkastade någon form av förprövningsskyldighet
vad gäller utsläpp till den yttre miljön. A andra sidan framgår av
redovisningen ovan att arbetsmiljölagen föreskriver en obligatorisk prövning
av hybrid-DNA-delegationen. Till detta expertorgan finns knuten den
speciella sakkunskap som krävs för att göra en bedömning av under vilka
förutsättningar verksamheten får bedrivas. Mot denna bakgrund kan ifrågasättas
om en efterföljande prövning av koncessionsnämnden (KN) får
något självständigt värde. Nämnden besitter ingen egen sakkunskap i
dessa frågor. Dessutom torde miljöskyddsintresset bevakas i delegationen
av den ledamot som utsetts efter förslag av naturvårdsverket.

Enligt miljöskyddsutredningens mening talar visserligen en del sakskäl
för att prövningen av hybrid-DN A-frågor enligt miljöskyddslagstiftningen
helt kan avskaffas. Som ovan nämnts arbetar emellertid en särskild utredning
med frågan om formerna för den framtida kontrollen av hybrid-DN Ateknikens
användning. Utredningen har enligt sina direktiv (1980:19) att
följa upp erfarenheterna av delegationens arbete. Mot bakgrund av vad
som ovan anförts bör enligt miljöskyddsutredningen resultatet av den
ovannämnda organisationsutredningen avvaktas innan ställning tas till frågan
om inskränkningar i den nuvarande tillståndsplikten.

Hybrid-DNA-tekniken är aktuell även i patenträttsliga sammanhang.
Enligt patentlagen (1967:837) kan mikroorganismer som genetiskt förändrats
genom hybrid-DNA-teknik patenteras. Bl. a. torde virus och plasmider
(genmaterial som kan överföra genetisk information mellan celler
och som endast kan föröka sig i en levande värdcell) räknas som mikroorganismer
i patentlagens mening. Riksdagen har under 1982/83 års riksmöte
behandlat ändringar i patentlagen när det gäller patentansökningar och
patent på det mikrobiologiska området (se prop. 1982/83:67, särskilt s. 23
och 24 samt LU 1982/83: 33, särskilt s. 6 och 7).

Europarådet och den europeiska konventionen angående skydd för de
mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna (Europakonventionen)
m. m.

Motion

SoU 1983/84:5

med den av Europarådets parlamentariska församling 1982 antagna rekommendationen
nr 934 om genetisk manipulation. Däri rekommenderas Europarådets
ministerkommitté att vidta åtgärder för att man i Europakonventionen
om mänskliga rättigheter uttryckligen skall erkänna rätten till den
egna arvsmassan utan ingripande på konstgjord väg, såvida detta inte
utförs i enlighet med vissa principer som erkänns stå helt i överensstämmelse
med respekten för mänskliga rättigheter. Motionären framhåller
vidare bl. a. att det är viktigt att Sveriges regering i ministerkommittén i
Europarådet aktivt arbetar för att Europakonventionen ändras i den riktning
som rekommendation nr 934 kräver.

Europarådet och Europakonventionen

Europarådet inrättades 1949. Organisationens stadga (Statute of the
Council of Europé) undertecknades i London den 5 maj 1949 av tio stater
bl. a. Sverige. Europarådet har i dag 21 medlemsstater. 1 stadgan anges en
av rådets uppgifter vara att värna om och vidareutveckla de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna.

Europarådets organ är ministerkommittén och rådgivande församlingen
Iparlamentet). Ministerkommittén är rådets högsta organ och består av de
anslutna staternas utrikesministrar eller ersättare för dessa. Ministerkommittén
är det organ som företräder Europarådet. Kommittén skall bl. a. —
på hemställan av rådgivande församlingen eller på eget initiativ - överväga
lämpliga åtgärder för att förverkliga Europarådets syfte, däribland
upprättande av konventioner och överenskommelser samt antagandet av
gemensamma riktlinjer för regeringarnas handlande med avseende på särskilda
frågor. Då så befinns lämpligt kan de resultat till vilka ministerkommittén
kommit få formen av rekommendationer till medlemmarnas regeringar.
Beslut av ministerkommittén om upprättande av konventioner
m. m. kräver kvalificerad majoritet.

Parlamentet är Europarådets överläggande organ. Församlingen skall
dryfta frågor som enligt stadgan faller inom ramen för dess kompetens
samt lägga fram resultatet av sina överläggningar i form av rekommendationer
till ministerkommittén. Rådgivande församlingen består av ett i
stadgarna närmare preciserat antal ombud för varje medlemsstat. Ombuden
väljs av medlemsstaternas parlament.

Den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna
och de grundläggande friheterna undertecknades den 4 november
1950 i Rom. Sverige ratificerade konventionen 1952. Konventionen — som
utgör det första internationella instrument som innehåller regler om internationell,
administrativ, politisk och juridisk kontroll av att åtaganden att
respektera de mänskliga rättigheterna efterlevs — innehåller följande bestämmelser
om rätten till liv och kroppslig integritet (art. 2 och 3).

SoU 1983/84:5

Artikel 2

1. Envars rätt till livet skall skyddas genom lag. Ingen skall avsiktligen
bliva berövad livet utom till verkställande av domstols dom i fall då han
dömts för brott, som enligt lagen är belagt med sådant straff.

2. Berövande av livet skall icke anses ha skett i strid med denna artikel,
när det är en följd av våld, som var absolut nödvändigt

a) för att försvara någon mot olaglig våldsgärning;

b) för att verkställa laglig arrestering eller för att hindra någon som
lagligen är berövad sin frihet att undkomma;

c) vid lagligen vidtagen åtgärd till stävjande av upplopp eller uppror.

Artikel 3

Ingen må utsättas för tortyr eller omänsklig eller förnedrande handling
eller bestraffning.

Genom konventionen inrättades ett internationellt kontrollsystem, som
syftar till att garantera att konventionsstaterna efterlever sina förpliktelser
enligt konventionen. Två nya organ tillskapades, nämligen den europeiska
kommissionen för de mänskliga rättigheterna och den europeiska domstolen
för de mänskliga rättigheterna. Dessutom har Europarådets ministerkommitté
viktiga uppgifter enligt konventionen.

Beträffande kommissionens, domstolens och ministerkommitténs uppgifter,
såvitt nu är i fråga, får hänvisas till konventionstexten. Sverige
accepterade den allmänna klagorätten till kommissionen år 1952 samt
underkastade sig Europarådsdomstolens jurisdiktion år 1966.

Rådgivande församlingens rekommendation nr 934 angående gentekniken
(genetic engineering) m. m.

Den 26 januari 1982 antog Europarådets parlament vid sin 33 :e ordinarie
session rubricerade rekommendation. I rekommendationen, vari erinras
om Europarådets sjunde offentliga parlamentariska hearing i Köpenhamn
den 25 och 26 juni 1981 om genteknik och mänskliga rättigheter, förklaras
att rätten till liv och kroppslig integritet som skyddas i art. 2 och 3 i
Europakonventionen om mänskliga rättigheter m. m. även bör anses innefatta
en rättighet att ärva ett genetiskt mönster. Denna rättighet bör enligt
rekommendationen särskilt komma till uttryck i Europakonventionen. Rekommendationen
innehåller vidare bl. a. följande uttalande.

7. Vi rekommenderar ministerkommittén:

a) att utarbeta en europeisk överenskommelse om vad som karakteriserar
legitim tillämpning på människor (inklusive framtida generationer) av
gentekniken samt anpassa nationella regler efter detta och arbeta för
liknande överenskommelser på världsplanet;

b) att vidta åtgärder för att man i Europakonventionen om mänskliga
rättigheter uttryckligen erkänner rätten till den egna arvsmassan utan
ingripande på konstgjord väg, såvida detta inte utförts i enlighet med vissa
principer som erkänns stå helt i överensstämmelse med respekten för
mänskliga rättigheter (som t. ex. inom området för terapeutisk tillämpning); -

SoU 1983/84:5

c) att låta förteckna svåra sjukdomar, som det kan vara legitimt att med
vederbörandes samtycke behandla med genterapi (viss användning utan
samtycke kan dock i linje med rådande praxis för andra former av medicinsk
behandling erkännas vara förenlig med respekten för mänskliga
rättigheter inför möjligheten att en mycket allvarlig sjukdom överföres till
vederbörandes barn);

d) att utforma regler för insamling, lagring och användning av genetisk
information om individer;

e) att undersöka om åtgärderna till skydd för allmänhetens och de
laboratoriearbetares hälsa och säkerhet, vilka arbetar med experiment
eller industriell tillämpning, där mikroorganismer, inklusive sådana som är
föremål för hybrid-DN A-teknik, ingår är adekvata och jämförbara inom
hela Europa och om gällande lagstiftning och befintlig institutionell organisation
erbjuder en adekvat ram för kontinuerlig prövning och revision i
detta syfte;

0 att genom kontinuerlig granskning i samarbete med European Science
Foundation tillse att nationella åtgärder för inneslutning i samband med
hybrid-DN A-forskning och regler för laboratoriesäkerhet utvecklas i likartad
riktning (låt vara på olika vägar) för att uppnå en harmonisering i
Europa, i ljuset av nya forskningsresultat och riskvärderingar;

g) att granska de Europeiska gemenskapernas (EG:s) utkast till rekommendation
om registrering och anmälan till resp. nationella och regionala
myndigheter av experiment med användning av hybrid-DNA-teknik, i
syfte att denna skall kunna införas av Europarådets medlemsländer gemensamt; h)

att undersöka möjligheterna att få patent på mikroorganismer, som
genetiskt förändrats genom hybrid-DNA-teknik.

Ministerkommittén beslutade vid sitt 360:e ställföreträdarmöte (maj
1983) att tillsätta en expertkommitté för genteknik (ad hoc Committee of
Experts on Genetic Engineering — CAHGE). Expertgruppen skall studera
de problem som är förknippade med genmanipulation i belysning av Europaparlamentets
rekommendation nr 934. Expertgruppens arbete syftar till
att så långt det är möjligt harmonisera medlemsstaternas politik och, om
det befinns önskvärt, föreslå en lämplig rättslig reglering (”if desirable to
frame an appropriate legal instrument”). Medlemsstaterna kommer att
inbjudas att utse sakkunniga företrädare inom de biologiska, medicinska,
juridiska och etiska sakområdena. Sverige kommer enligt uppgift att representeras
i expertkommittén av en biolog. Expertkommitténs uppdrag förutsätts
vara slutfört senast den 31 december 1986. Kommittén beräknas
sammanträda första gången hösten 1983.

Enligt vad utskottet erfarit reserverade sig Sverige som enda land vid
ställföreträdarmötet mot att expertkommittén skulle erhålla mandat att
föreslå en rättslig reglering rörande gentekniken, dvs. mot inkluderandet
av sista delen av mandatet (”if desirable to frame an appropriate legal
instrument”). Den svenska hållningen synes ha varit att expertgruppens
arbete bort begränsas till att "kartlägga problemen och föreslå lösningar på
dem”.

SoU 1983/84:5

Inom Europarådet pågår f. n. förberedelsearbete för en särskild ministerkonferens
angående mänskliga rättigheter. Det har därvid bl. a. föreslagits
att skyddet av det genetiska arvet (protection of the genetic heritage)
skall behandlas. Varken tidpunkt eller ämnesval har dock ännu bestämts.
Från svensk sida har man ställt sig positiv till en sådan konferens. Den
ifrågavarande ministerkonferensen torde komma till stånd i slutet av år
1984.

Tidigare riksdagsbehandling

Frågan om initiativ till ett internationellt samarbete kring hybrid-DNAteknikens
etiska dimensioner har tidigare varit föremål för utskottets behandling,
senast i det av riksdagen godkända betänkandet SoU 1980/81:39.

I betänkandet anförde utskottet bl. a. följande (s. 5 och 6).

De etiska frågorna kring hybrid-DNA-tekniken har ännu inte varit föremål
för någon mera omfattande internationell diskussion.

I det av riksdagen godkända betänkandet SoU 1979/80: 18 rörande propositionen
om kontroll av hybrid-DNA-teknikens användning behandlade
utskottet ett motionsyrkande om angelägenheten av att Sverige i olika
internationella sammanhang arbetar för kontroll av hybrid-DN A-teknik så
att etiska, humanitära, ekologiska och sociala gränser sätts för verksamheten.
Utskottet uttalade därvid följande.

Med hänsyn till det utbyte av erfarenheter som med nödvändighet fortlöpande
måste pågå mellan det svenska kontrollorganet, å ena sidan, och
kontrollorgan i andra länder och internationella organ inom hälso- och
miljövårdsområdet, å andra sidan, anser sig utskottet kunna utgå från att
syftet med motionsyrkandet i väsentlig del kommer att tillgodoses. Utskottet
har emellertid inget att erinra mot att även denna fråga prövas av den
parlamentariska utredningen, vilket bör ges regeringen till känna.

1 direktiven (Dir. 1981:3) till den parlamentariska kommittén för etiska,
humanitära och sociala frågor m. m. kring hybrid-DNA-tekniken har regeringen
angett att även denna fråga skall behandlas.

Utskottet finner det naturligt att de etiska frågorna kring hybrid-DNAtekniken
övervägs i den nämnda parlamentariska kommittén innan Sverige
mera aktivt boljar agera för en internationell reglering på området. Utskottet
anser således att kommitténs utredningsarbete inte bör föregripas genom
att delegationen för hybrid-DNA-frågor skulle få tilläggsuppdrag av
det slag som anges i motionen. Utskottet förutsätter dock att delegationen,
inom ramen för sitt nuvarande uppdrag, löpande följer och i mån av
resurser deltar i den internationella diskussionen även vad gäller de etiska
frågorna.

Grundlagsskydd för den mänskliga integriteten

Motion

I motion 1982/83:1833 av Karin Israelsson m.fl. (c) hemställs att riksdagen
hos regeringen begär att frågan om grundlagsskydd för det mänskliga
livets integritet i avseende på den nya biotekniken prövas så att förslag kan

SoU 1983/84:5

presenteras riksdagen för beslut senast våren 1985. Motionärerna pekar i
motionen särskilt på hybrid-DNA-tekniken samt på användningen av denna
och annan bioteknik vid fosterdiagnostik, förändring av könsceller,
befruktade ägg och embryon samt terapeutiska ingrepp på foster och födda
individer.

Gällande lagbestämmelser

Den svenska rätten har av ålder innehållit bestämmelser som syftat till
att skydda den enskilde mot godtycke och övergrepp från myndigheternas
sida. Numera finns i grundlag uttryckligen angivna de grundläggande frioch
rättigheter som skall tillkomma envar (2 kap. regeringsformen). Frioch
rättigheterna kan grovt indelas i fyra kategorier, nämligen de positiva
opinionsfriheterna (1 §), de negativa opinionsfriheterna (2-3 §§), de s. k.
kroppsliga fri- och rättigheterna (4-8 §§) samt en grupp speciella rättssäkerhetsgarantier.
Rättighetskatalogen, såvitt nu är i fråga, har utformats
mot bakgrund av bl.a. Sveriges internationella åtaganden på området.
Främst kommer därvid Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna
och grundläggande friheterna (Europakonventionen) för vilken redogjorts
för i det föregående.

När det gäller de s.k. kroppsliga fri- och rättigheterna föreskrivs i
regeringsformen bl. a. att varje medborgare gentemot det allmänna skall
vara skyddad mot ”påtvingat kroppsligt ingrepp” (6 §). Med kroppsligt
ingrepp avses i första hand våld mot människokroppen. Som sådant anses
vidare vad som kallas kroppsbesiktning, dvs. läkarundersökning, smärre
ingrepp av typ vaccination och blodprovstagning samt liknande företeelser.
I ordet ingrepp anses ligga att det skall vara fråga om ett positivt
konkret handlande. Att ett ingrepp är kroppsligt betyder att psykisk påverkan
i allmänhet inte omfattas av skyddet. (I övrigt se bl. a. SOU 1975:75
s. 199 och prop. 1975/76:209 s. 147.)

Skyddet mot påtvingade kroppsliga ingrepp får enligt regeringsformen
begränsas genom lag eller — i visst fall - genom annan författning efter
bemyndigande i lag (12 8). En begränsning av detta slag får dock göras
endast för att tillgodose ett ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt
samhälle och den får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn
till det ändamål som har föranlett den. Som exempel på sådana lagar med
begränsningar i det kroppsliga integritetsskyddet kan nämnas smittskyddslagen
(1968:231) samt lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk
vård i vissa fall (LSPV).

De kroppsliga fri- och rättigheterna enligt regeringsformen gäller endast i
förhållande till det allmänna, såsom stat och kommun, däremot inte i
relationen mellan enskilda. När det gäller sistnämnda förhållande finns
grundläggande regler om skydd för liv och hälsa meddelade i brottsbalken
(3 kap.), vari bl. a. stadgas straffförbl.a. mord, dråp, barnadråp. misshandel
m. m.

SoU 1983/84:5

När det gäller den medicinska vården i allmänhet stadgas i hälso- och
sjukvårdslagen (1982:763) att en god hälso- och sjukvård särskilt skall
bl. a. bygga på respekt för patientens självbestämmande och integritet
samt att vården och behandlingen så långt det är möjligt skall utformas och
genomföras i samråd med patienten (3 §). Föredragande statsrådet anförde
bl. a. följande (prop. 1981/82:97 s. 117 och 118).

Punkten tre avser att stryka under vikten av en medmänsklig och förstående
inriktning av hälso- och sjukvården. En vårdsökande är en medmänniska
som alltid har rätt till okränkt värdighet och integritet när hon
utnyttjar hälso- och sjukvårdens tjänster. Det är väsentligt för resultatet av
vården att den kan genomföras i en atmosfär av samförstånd och samverkan
mellan vårdpersonalen och patienten. Patientens rätt till självbestämmande
och integritet kan dock inte vara absolut utan måste av flera skäl
vara begränsad. Det är inte möjligt att låta patienten bestämma innehållet
och omfattningen av vården. Sådana avgöranden måste alltid ankomma på
sjukvårdshuvudmannen och den som har det medicinska ansvaret för
vården. Det bör också i detta sammanhang påpekas att bestämmelsen i
förevarande punkt under inga förhållanden är avsedd att kunna åberopas i
en dödshjälpssituation. Aktningen för en människas rätt till självbestämmande
kan aldrig sträcka sig så långt att den som är verksam inom hälsooch
sjukvården har att efterkomma en begäran från en svårt sjuk människa
att få aktiv hjälp att beröva sig livet. En patient har däremot i princip en
obegränsad rätt att avstå från behandling och kan därmed kräva att en
åtgärd genast avbryts eller aldrig vidtas.

I fråga om klinisk läkemedelsprövning finns fr. o.m. den 1 juli 1983
regler i läkemedelsförordningen (1962:701). Med klinisk läkemedelsprövning
förstås undersökning på människor av ett läkemedel i syfte att få
kunskap om medlets effekt och biverkningar och om medlets upptagning,
fördelning, omvandling och utsöndring. De patienter eller försökspersoner
som avses delta i en klinisk läkemedelsprövning skall ges sådan information
om prövningen att de kan ta ställning till om de vill delta eller ej. För
prövningar som inte har samband med sjukdomsbehandling skall samtycke
till deltagandet alltid inhämtas (14 b §). En klinisk läkemedelsprövning
skall skriftligen anmälas till socialstyrelsen senast sex veckor innan prövningen
avses påbörjas. Prövningen får inte påbörjas förrän yttrande över
denna avgivits av en regional forskningsetisk kommitté. Om det finns skäl
till det får socialstyrelsen förbjuda att en prövning påbörjas eller avbryta
en pågående prövning (14 c §).

Utskottet anförde under riksdagsbehandlingen beträffande frågan om
samtycke från patienter och försökspersoner med anledning av ett
motionsyrkande om att utsträcka kravet på samtycke till samtliga fall av
klinisk läkemedelsprövning bl. a. följande (SoU 1982/83:35 s. 7 och 8).

Motionärernas förslag skiljer sig från propositionsförslaget vad gäller
kliniska prövningar som sker i samband med sjukdomsbehandling, medan
man däremot har samma uppfattning i fråga om sådana kliniska prövningar

SoU 1983/84:5

som görs på friska försökspersoner, dvs. obligatoriskt samtycke. Någon
större meningsmotsättning kan dock knappast sägas föreligga, med hänsyn
till att även propositionen som klar huvudregel anger att samtycke alltid
bör inhämtas. Frågan är närmast hur rigorös man har anledning att vara
när det gäller prövning som sker som ett led i behandlingen av ett sjukdomstillstånd
och det inte finns möjlighet att inhämta den sjukes eget
samtycke.

Utskottet vill i den delen framhålla att det är synnerligen viktigt att man i
alla situationer strävar efter att informera såväl den berörda patienten som
- om patienten inte har förmåga att själv ta ställning till frågan — hans nära
anhöriga om den tilltänkta behandlingen och efterhöra deras uppfattning.
Även om det är praktiskt svårt att inhämta samtycket eller nå kontakt med
de anhöriga bör försök härtill göras om det inte framstår som helt meningslöst.
Kan samtycke ändå inte erhållas bör det emellertid, som framhålls i
propositionen, inte vara något absolut hinder mot att använda läkemedlet,
om den ansvarige läkaren bedömer att detta är en för patienten lämplig
behandling. Inte heller bör t. ex. anhöriga till en medvetslös patient få
hindra att patienten behandlas med ett ännu inte registrerat läkemedel om
läkaren anser att patienten behöver detta. Att behandlingen även kan ge
information om effekten av ett nytt läkemedel får inte skymma det faktum
att det här främst är fråga om att på ett eller annat sätt avhjälpa eller lindra
ett sjukdomstillstånd, som dessutom - i de fall det inte är möjligt att få
patientens samtycke — kan vara allvarligt och påfordra snabba åtgärder.

Utskottet anser därför övervägande skäl tala mot att uppställa ett absolut
krav på samtycke från patienten i de fall läkemedelsprövningen sker
som ett led i behandlingen av en sjukdom eller skada. Men det är nödvändigt
att försöka införskaffa samtycke i alla de fall detta är praktiskt och
tidsmässigt möjligt. Detta är viktigt inte minst av hänsyn till allmänhetens
förtroende för hälso- och sjukvården.

Fosterdiagnostik

Fosterdiagnostiken innebär att det blivit möjligt att upptäcka missbildningar
hos fostret inne i livmodern samt att avslöja hud- och blodsjukdomar,
hjärtfel och vissa former av metaboliska sjukdomar, t. ex. enzymbrist.
Diagnostiken kan ske genom avbildning eller iakttagelse av fostret i
livmodern genom röntgen, amniografi, ultraljudsundersökning och fetoskopi.
Det kan också ske genom provtagning från fostret genom fostervattensprov,
prov från modern. Huvudsyftet med fosterdiagnostiken är att
abort av friska foster skall förhindras, att metoder för behandling av foster
skall kunna utarbetas samt att underlag skall skapas för avbrytande av
graviditet i fall då fostret visat sig skadat.

Inom socialstyrelsen har en särskilt tillsatt expertgrupp arbetat med en
utredning rörande fosterdiagnostiken. Expertgruppen har avgivit rapporten
Fosterdiagnostik, rapport från en av socialstyrelsen tillsatt expertgrupp
(PM 27/82). Rapporten innehåller medicinsk-tekniska, psykologiska,
etiska och juridiska aspekter på fosterdiagnostiken. Syftet med
expertgruppens arbete har varit att åstadkomma en probleminventering
och en kunskapsöversikt beträffande tillgängliga metoder samt beskrivning
av nuvarande fosterdiagnostiska verksamheter i Sverige. Rapporten inne -

SoU 1983/84:5

håller däremot inga konkreta förslag om framtida inriktning och organisation.
Tanken är att rapporten skall revideras på basis av ett remissförfarande
och byggas ut med förslag till riktlinjer för organisation av den
fosterdiagnostiska verksamheten i landet. Rapporten har remissbehandlats.
Ett urval av remissvaren har redovisats i Socialnytt nr 4 1983. Det
fortsatta arbetet syftar till att så småningom ge ut allmänna råd i ämnet.

Utskottet har tidigare behandlat frågan om fosterdiagnostik i betänkande
SoU 1981/82:14. Utskottet avstyrkte därvid ett motionsyrkande med begäran
om prövning av behovet av särskilda åtgärder och eventuell lagstiftning
med hänvisning till den utredning som då bedrevs inom socialstyrelsen
rörande fosterdiagnostiken (s. 33 och 34).

Riktlinjer för viss forskning

1 början av 1960-talet aktualiserades frågan om inrättande av etiska
kommittéer. Kommittéerna skulle vara ett rådgivande organ åt forskare.
Den första etiska kommittén bildades år 1965 vid Karolinska sjukhuset.
Därefter har etiska kommittéer inrättats vid samtliga medicinska fakulteter.
Till grund för kommittéernas arbete ligger Helsingforsdeklarationen
från år 1964 (reviderad år 1975 i Tokyo). Denna deklaration är antagen av
World Medical Association (Världsläkarförbundet) och innehåller vägledande
normer för den i klinisk forskning verksamme läkarens handlande.-

Landstingsförbundet har i oktober 1981 rekommenderat landstingen och
de landstingsfria kommunerna att tillämpa vissa riktlinjer rörande etisk
granskning av forskningsprojekt. Därvid föreslås bl. a. att sjukvårdshuvudmännen
skall föreskriva att alla forskningsprojekt som innefattar försök på
människa skall granskas och godkännas av regional forskningsetisk kommitté
innan projekten får utföras vid sjukvårdshuvudmännens inrättningar
(cirkulär AC 53/81).

En grupp forskare i Uppsala har vidare arbetat fram en etik-kodex mot
farlig forskning. Kodexen kommer att presenteras för FN i februari 1984.
Utgångspunkten för förslaget till etisk kodex är FN:s deklaration om de
mänskliga rättigheterna. Reglerna är tänkta att tillämpas av forskarna
själva. I sin nuvarande utformning har kodexen följande lydelse.

1. Forskningen skall ges en sådan inriktning att dess tillämpning och
andra konsekvenser i ett globalt perspektiv:

inte motverkar livsformernas existens i det ekologiska systemet;

inte försvårar för dagens människor och kommande generationer att få
en tryggare tillvaro;

inte står i strid med de mänskliga rättigheterna som de bestäms i internationella
överenskommelser om ekonomiska, sociala, kulturella, medborgerliga
och politiska rättigheter.

2. Vetenskapliga insatser skall inte syfta till tillämpningar och färdigheter
att användas för krig eller förtryck.

3. Forskaren har ett speciellt ansvar att omsorgsfullt bedöma och informera
om forskningens konsekvenser.

SoU 1983/84:5

4. En forskare som bedömer att den forskning han eiler hon utför eller
deltar i står i strid med denna kodex skall avbryta denna forskningsverksamhet
och informera om sin bedömning. Vid en sådan bedömning skall
hänsyn tas till både hur sannolika och hur allvarliga de negativa effekterna
är som kan följa av forskningsinsatsen.

Integration av data- och bioteknik

Motion

I motion 1982/83:843 av Bengt Kindbom (c) och Britta Hammarbacken
(c) hemställs att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till
känna vad i motionen anförts om tilläggsdirektiv till kommittén om etiska,
humanitära och sociala frågor m.m. kring hybrid-DNA-tekniken. Syftet
därmed skulle enligt motionen vara att få den snabba utvecklingen inom
datorteknik och bioteknik belyst, mot bakgrund av den integration som i
dag sker mellan genteknik och datateknik bl. a. genom forskning avseende
molekylär elektronik. Arbetet skulle bl. a. inriktas på en utvärdering av de
etiska, humanitära och sociala frågor som en utveckling av biodatorer kan
aktualisera.

Bevakningen av datafrågor

På dataområdet finns också flera kommittéer. I mars 1980 beslöt regeringen
inrätta en delegation för datafrågor, datadelegationen (B 1980:03).
Enligt direktiven skall delegationen bl. a. följa det övriga utredningsarbete
som pågår inom området och ta initiativ till annat utredningsarbete och
andra åtgärder som behövs för att följa ADB- och elektronikutvecklingen
såväl nationellt som internationellt. Med utgångspunkt i detta skall delegationen
utarbeta förslag till principer och riktlinjer för datateknikens utveckling
och användning i samhället. Vidare bör övervägas i vilken form
andra åtgärder bör sättas in från statens sida för att trygga en positiv
utveckling av datoranvändning i samhället. Delegationen bör vidare enligt
direktiven för sina överväganden och förslag ägna stor uppmärksamhet åt
den ökade användningen av ADB, telekommunikation och elektronik inom
olika områden, varvid bl. a. nämns forskning. Även utbildningsfrågor i vid
mening som gäller datateknik bör ägnas stor uppmärksamhet av delegationen,
liksom forskning avseende datateknikens framtida användning och
konsekvenser i syfte att öka samhällets handlingsberedskap.

I budgetpropositionen (1982/83:100 bilaga 2 s. 15—18) aviserades att
datadelegationen skulle få nya direktiv som preciserade dess arbetsuppgifter.
Därvid anfördes att i den nyligen tillskapade departementsorganisationen
civildepartementet givits uppgifter av stor vikt för datapolitiken och
att det numera är möjligt att inom regeringskansliets permanenta organisation
bedriva det samordnande arbetet för den datapolitiska utvecklingen,
vilka tidigare utgjort en viktig del av datadelegationens verksamhet.

SoU 1983/84:5

Vid behandlingen av denna proposition uttalade riksdagen i enlighet med
vad finansutskottet hemställt (FiU 1982/83: 33) att riksdagen, innan datadelegationens
nya uppgifter läggs fast, borde behandla regeringens förslag
om inriktningen och omfattningen av delegationens fortsatta arbete. Ärendet
är nu föremål för övervägande inom regeringskansliet.

Vidare finns två utredningar som från olika utgångspunkter undersöker
datateknikens effekter. Den ena, dataeffektutredningen (A 1978:05), har
som inriktning effekterna på produktion och arbetsliv. Den andra, dataoch
elektronikkommittén (1 1978:04) (DEK) inriktar sig på datateknikens
och elektronikens effekter på näringslivets utveckling. Då båda kommittéerna
skall enligt sina direktiv arbeta i nära samråd med varandra. De
förväntas avge sina slutbetänkanden vid årsskiftet.

Slutligen kan nämnas datalagstiftningskommittén (Ju 1976:05) (DALK),
som har i uppdrag att göra en översyn av lagstiftningen om personorienterad
ADB-information m. m. Även denna beräknas slutföra sitt arbete till
årsskiftet.

Vad beträffar pågående utredningsarbete m. m. med anknytning till biooch
genteknik hänvisas till vad som redovisats inledningsvis under rubriken
Allmän bakgrund.

Tidigare riksdagsbehandling

Utskottet har tidigare i sitt av riksdagen godkända betänkande SoU
1982/83:3 behandlat ett likalydande motionsyrkande av samma motionärer.
Utskottet, som avstyrkte yrkandet, anförde bl. a. följande (s. 7).

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är viktigt att samhället
uppmärksamt följer sådan forskning som i ett längre perspektiv kan ge
upphov till bl. a. etiska problem. Det är inte uteslutet att det kontrollsystem
som f. n. finns för hybrid-DNA-teknikens användning kan visa sig
böra utsträckas även till andra former av experimentell forskning. En
handlingsberedskap för detta bör finnas.

Utskottet kan emellertid inte ansluta sig till förslaget att nu lägga en så
omfattande tilläggsuppgift på kommittén om etiska, humanitära och sociala
frågor m. m. kring hybrid-DNA-tekniken. Kommitténs arbete är f. n.
inriktat på enbart hybrid-DNA-tekniken och dess konsekvenser. Ett betänkande
planeras till år 1983. En ytterligare utredningsuppgift av denna
svårighetsgrad och omfattning skulle avsevärt rubba förutsättningarna för
kommitténs arbete och sannolikt leda till en försening av kommitténs
förslag angående bl. a. en etisk och social lagstiftning i frågan. Enligt
utskottets uppfattning är det angeläget att kommittén snabbt kan presentera
sina överväganden i denna del. Frågan om konsekvenserna av att
integrera data- och bioteknik bör därför övervägas i annan ordning. Utskottet
vill emellertid peka på att frågan om vilka typer av forskning utöver
hybrid-DNA-tekniken som eventuellt kan motivera kontroll från bl. a.
etisk synpunkt aktualiseras på ett naturligt sätt sedan kommittén lagt fram
sitt förslag. Vid ställningstagandet till frågan om en etisk och social lagstiftning
för hybrid-DN A-området kan det sålunda finnas skäl att beakta att det
också finns andra former av experimentell forskning som, åtminstone i ett
längre perspektiv, kan behöva föras in under lagen.

SoU 1983/84:5

Riksdagen avslog vidare under våren 1983 ett antal motioner avseende
bioteknisk forskning. I det av riksdagen godkända betänkandet UbU
1982/83:31 anförs bl. a. följande (s. 43).

Bioteknikområdet har sedan några år såväl inom Sverige som internationellt
tilldragit sig betydande intresse. Bioteknik kan definieras som ett
industriellt eller samhälleligt utnyttjande i teknisk skala av levande cellers
eller cellkomponenters egenskaper för att uppnå produktion av olika nyttoprodukter.
Området är nära förenat med forskningsområden av typen
molekylärbiologi, mikrobiologi, DNA-forskning, farmaceutiska specialiteter,
biokemi, organisk kemi m. m.

I motion 1982/83:1364 hemställs att riksdagen inrättar ett biotekniskt råd
som skall fördela de statliga medlen till bioteknisk forskning m.m. Rådet
bör även följa nationella och internationella trender inom biotekniken.

Utskottet har erfarit att forskningsrådsnämnden (FRN) i april 1983 har
tillsatt en utredning för att få fram underlag för en nationell forskningsstrategi
på bioteknikområdet. Avsikten är inte att dubblera det arbete som
redan är nedlagt på skilda håll i Sverige utan att maximalt utnyttja olika
organs redan presenterade programplaner för att söka formulera förutsättningarna
för en sammanhållen forskningspolicy på området.

Utskottet föreslår med hänvisning till det arbete som FRN just startat på
bioteknikområdet att riksdagen avslår motion 1982/83:1364.

Enligt motion 1982/83:844 bör en lämplig myndighet, förslagsvis FRN,
få i uppdrag att utforma ett program för kunskapsuppbyggnad rörande den
biologiska datorn. Därjämte bör universitets- och högskoleämbetet (UHÄ)
få i uppdrag att undersöka förutsättningarna för att låta den biologiska
datorn vara innehållet i en professur vid lämplig teknisk högskola samt
belysa de utbildningsmässiga förutsättningarna för att öka kunskaperna om
biologiska datorer.

Utnyttjande av biologiskt material i datorsammanhang i form av s. k.
molekylär elektronik är ett nytt område som på lång sikt kan komma att få
betydelse. Ämnet är behandlat bl. a. i tidskrifterna Ny teknik 1982:38 och
Populärvetenskap 1982: I. Forskningsområdet befinner sig i ett mycket
inledande skede och kan enligt vetenskaplig expertis först på ca 20 års sikt
beräknas ge mer konkreta forskningsresultat som på ytterligare sikt kan få
tillämpningar med betydelse för samhället. Frågan om en professur och
uppläggning av utbildning inom den biologiska datorns område är därför
enligt utskottets mening för tidigt väckt.

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår
motion 1982/83:844.

Utskottet

I betänkandet behandlas tre motioner vari tas upp olika frågor rörande
de etiska aspekterna på användningen av gen- och bioteknik.

I motion 1982/83:171 (fp) begärs att riksdagen ger till känna att regeringen
i Europarådets ministerkommitté bör ta initiativ till och aktivt verka för
att Europakonventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna
och de grundläggande friheterna (Europakonventionen) ändras i enlighet
med Europaparlamentets rekommendation nr 934 angående gentekniken

SoU 1983/84:5

(genetic engineering). I rekommendationen, som antogs av Europaparlamentet
i januari 1982 rekommenderas Europarådets ministerkommitté
bl. a. att utarbeta en europeisk överenskommelse om användningen av
gentekniken och att vidta åtgärder för att man i Europakonventionen
uttryckligen skall erkänna rätten till den egna arvsmassan utan ingripande
på konstgjord väg. Beträffande rekommendationens innehåll i övrigt hänvisas
till vad anförts ovan s. 9 och 10.

Ministerkommittén har nyligen (maj 1983) med anledning av Europaparlamentets
rekommendation beslutat tillsätta en särskild expertkommitté
som skall belysa de problem som är förknippade med genmanipulation.
Expertgruppens arbete syftar till att så långt det är möjligt harmonisera
medlemsstaternas politik samt att, om det befinns önskvärt, utarbeta en
lämplig rättslig reglering i ämnet (an appropriate legal instrument). Expertkommitténs
uppdrag förutsätts vara slutfört senast den 31 december 1986.
Sverige kommer att representeras i expertgruppen av en biolog.

Enligt vad utskottet erfarit har Sverige i ministerkommittén motsatt sig
att expertgruppen skulle erhålla mandat att föreslå en konventionsreglering
i saken.

Utskottet vill inledningsvis erinra om sitt uttalande i det av riksdagen
godkända betänkandet SoU 1980/81:39 om att de etiska frågorna kring
gentekniken bör övervägas av gen-etikkommittén innan Sverige börjar
agera mer aktivt för en internationell reglering på området. Utskottets
grundinställning när det gäller hybrid-DNA-tekniken ligger i övrigt väl i
linje med motionen. Utskottet uttalade sålunda redan år 1979 att användningen
av hybrid-DNA-tekniken borde läggas under fullständig offentlig
kontroll. Utskottet har också medverkat till att delegationen för hybridDN
A-frågor inrättades, med uppgift bl. a. att kontrollera forskningen inom
detta område och sölja för att högt ställda säkerhetskrav efterlevs. Utskottet
har vidare tagit initiativ till tillsättande av gen-etikkommittén samt
utredningen om kontroll av hybrid-DN A-teknikens användning. Utskottet
har också framhållit att de etiska, humanitära och sociala frågorna i ett
längre perspektiv kräver stor uppmärksamhet. Gen-etikkommitténs uppdrag
innefattar att allsidigt belysa etiska, humanitära och sociala konsekvenser
av hybrid-DNA-tekniken samt lämna förslag till lagstiftning avseende
användningen av denna teknik.

Utskottet, som i allt väsentligt delar den principiella syn som kommer till
uttryck i Europaparlamentets rekommendation nr 934, anser liksom motionären
att det är angeläget att Sverige aktivt deltar i det fortsatta arbetet i
den av ministerrådet tillsatta expertkommittén för genteknik. Förutsättningarna
härför från svensk sida synes också vara goda med hänsyn till det
utredningsarbete som f. n. bedrivs beträffande hybrid-DN A-teknik och
som förhållandevis snart kommer att läggas fram av resp. utredning (se
ovan s. 3—6). En svårare fråga är hur man i dagsläget skall se på frågan om
innehållet i en eventuell konventionsreglering. Utskottet återkommer i det
följande till denna fråga.

SoU 1983/84:5

1 motion 1982183:1833 (c) begärs en prövning av frågan om grundlagsskydd
för det mänskliga livets integritet. Motionärerna pekar särskilt på
företeelser som förändring av könsceller, befruktade ägg och embryon,
fosterdiagnostik samt terapeutiska ingrepp på foster och födda individer.

Som ovan redovisats (s. 3-6) pågår f. n. ett omfattande utredningsarbete
på de områden som tas upp i motionen. Bl. a. ingår frågan om lagstiftning
mot ingrepp i den mänskliga arvsmassan i gen-etikkommitténs uppdrag.
Olika frågor som har anknytning till problematiken kring konstgjord befruktning
utreds av utredningen om artificiella inseminationer. Utredningen
om barnens rätt skall se över de problem som är förknippade med en
lagstiftning till skydd för fostrets intressen i vissa fall.

Allmänna råd rörande den fosterdiagnostiska verksamheten förbereds
inom socialstyrelsen (se ovan s. 14-15).

Som ovan framgått befinner sig gen-etikkommittén nu i ett intensivt
avslutande skede av sitt arbete. En diskussionspromemoria innehållande
bl. a. tänkbara etiska normer för den framtida användningen av gentekniken
har nyligen lagts fram. Det material som framkommer vid den fortsatta
behandlingen av promemorian är avsett att läggas till grund för kommitténs
slutliga ställningstaganden och förslag, vilka beräknas lämnas under våren
1984. Utskottet förutsätter att kommitténs betänkande kommer att remissbehandlas
och härefter efter vederbörlig beredning inom regeringskansliet
underställas riksdagens prövning.

Det ter sig mot denna bakgrund naturligt att riksdagen undviker att
redan nu binda sig för någon viss typ av reglering rörande genteknik och
andra kontroversiella former av behandling på människa. Såväl frågan om
Sveriges närmare agerande på det internationella planet som frågan om
eventuella ändringar eller tillägg i den svenska lagstiftningen bör enligt
utskottets mening anstå till dess riksdagen sålunda tagit ställning till vilka
grundläggande principer som enligt svensk uppfattning bör vara vägledande
för användningen och utvecklingen av gentekniken.

Utskottet utgår från att när riksdagen väl tagit ställning i fråga om vilka
grundläggande principiella normer som bör gälla för gentekniken, riksdagsbeslutet
måste följas av såväl fortsatta överväganden rörande de svenska
rättsreglerna som ett aktivt svenskt agerande på det internationella planet.
Utskottet vill i sammanhanget framhålla att frågan till sin karaktär är sådan
att det krävs ett internationellt samarbete för att göra normerna effektiva.
Det kan också bli aktuellt med fortsatt uppdrag för gen-etikkommittén eller
med annat ytterligare utredningsarbete. Utskottet anser med hänsyn härtill
att beredningen av gen-etikkommitténs förslag bör ske så skyndsamt som
de yttre omständigheterna medger, så att frågan kan föreläggas riksdagen
för principiellt ställningstagande under nästa riksmöte. Detta bör riksdagen
med anledning av motionerna 1982/83: 171 och 1982/83: 1833 som sin mening
ge regeringen till känna.

SoU 1983/84:5

I motion 1982183:843 (c) anförs att samhället måste följa den snabba
utvecklingen inom bioteknik och data och den integration som f. n. pågår
av dessa två områden i form av satsningar på forskning på molekylär
elektronik för att utveckla s. k. biodatorer och biochips. Motionärerna
hemställer att gen-etikkommittén ges tilläggsdirektiv att utvärdera de
etiska, humanitära och sociala frågor som en utveckling av biodatorer kan
aktualisera. Om tilläggsdirektiv inte anses vara lämpligt föreslår motionärerna
att en särskild parlamentarisk kommitté tillsätts.

Utbildningsutskottet har i sitt av riksdagen godkända betänkande UbU
1982/83:31 om forskningsanslag m.m. (s. 41-44) behandlat två motioner
med beröringspunkter med den nu aktuella. I motion 1982/83:844 av samma
motionärer yrkades sålunda att riksdagen skulle ge regeringen till
känna vad i motionen anförts om kunskapsuppbyggnad rörande den biologiska
datorn. Yrkandet avstyrktes av utbildningsutskottet under hänvisning
till att frågan var för tidigt väckt emedan konkreta forskningsresultat
kunde förväntas först om 20 år. Vidare behandlades i samma betänkande
ett i en annan motion framställt yrkande om inrättande av ett biotekniskt
råd. Detta yrkande avstyrktes med hänvisning till att forskningsrådsnämnden
(FRN) i april 1983 tillsatt en utredning för att fa fram underlag för en
nationell forskningsstrategi på bioteknikområdet.

Utskottet avstyrkte vidare i betänkande SoU 1982/83:3 ett likalydande
motionsyrkande. Utskottet framhöll därvid att det var viktigt att samhället
uppmärksamt följde sådan forskning som i ett längre perspektiv kunde
föranleda etiska problem och att en handlingsberedskap därför borde finnas
avseende data- och bioteknik. Utskottet fann emellertid att ytterligare
utredningsuppgifter ej borde läggas på gen-etikkommittén med hänsyn till
att denna enbart var inriktad på hybrid-DNA-tekniken och kunde förmodas
bli försenad om den fick ytterligare en så omfattande utredningsuppgift.
Utskottet betonade att det var angeläget att kommittén snabbt kunde
presentera sina överväganden.

Såsom framgått ovan har gen-etikkommittén nyligen avgett en promemoria,
avsedd att bilda underlag för en upplyst diskussion om genteknikens
tillämpning på människa. Av promemorian framgår vidare att kommittén
även överväger vissa andra etiska frågor rörande användningen av
genteknik. Kommittén avser att lägga sitt slutbetänkande under våren
1984. Med hänsyn till den angivna tidsplanen vore det uppenbart olämpligt
att nu ge kommittén tilläggsdirektiv som innebär en betydande utvidgning
av de forskningsområden som måste gås igenom och granskas från etiska
utgångspunkter.

Såsom utskottet påpekade i ovannämnda betänkande aktualiseras vidare
frågor om etisk, humanitär och social natur inom andra områden på ett
naturligt sätt då kommittén redovisar sina överväganden i dessa hänseenden
vad gäller hybrid-DNA-tekniken. Utskottet vill i det sammanhanget
erinra om vad utskottet i det föregående anfört om eventuellt fortsatt

SoU 1983/84:5

uppdrag för gen-etikkommittén eller annat ytterligare utredningsarbete.
Med hänsyn härtill och till att konkreta forskningsresultat vad gäller s. k.
biodatorer av allt att döma ligger långt fram i tiden finner utskottet ej heller
skäl att nu verka för tillsättandet av en särskild kommitté i enlighet med
motionärernas andrahandsförslag. Utskottet avstyrker därför motion 1982/
83:843.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande etiska normer för tillämpning av genteknik m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1982/83:171 och motion
1982/83:1833 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

2. beträffande integration av data- och bioteknik
att riksdagen avslår motion 1982/83:843.

Stockholm den 18 oktober 1983

På socialutskottets vägnar
INGEMAR ELIASSON

Närvarande: Ingemar Eliasson (fp). Evert Svensson (s). Göte Jonsson (m),
John Johnsson (s), Rune Gustavsson (c). Kjell Nilsson (s). Blenda Littmarck
(m). Lilly Bergander (s), Ann-Cathrine Haglund (m). Maria Lagergren
(s). Anita Persson (s), Ingvar Eriksson (m). Inga Lantz (vpk), Rosa
Östh (c) och Bengt Lindqvist (s).

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1983