om skilda fiskefrågor (Betänkande 1982/83:JoU7 Jordbruksutskottet)

JoU 1982/83:7

Jordbruksutskottets betänkande
1982/83:7

om skilda fiskefrågor
Motioner

I motion 1981/82:281 av Kerstin Ekman m. fl. (fp, m) yrkas att riksdagen
hos regeringen begär tillsättande av en utredning med uppgift att föreslå
lämplig utformning av stödåtgärder för byggande av fiskefartyg i plast,
lättmetall eller trä, lämpade för såväl civilt som militärt bruk.

I motion 1981/82:315 av Jens Eriksson (m) yrkas att riksdagen beslutar
begära att regeringen tillser att den ursprungliga fördelningen med 50 % på
forsknings- och undersökningsverksamhet och 50 % på fiskevårdande
åtgärder genomförs.

I motion 1981/82:432 av Stina Eliasson och Eivor Nilson (båda c) yrkas att
riksdagen beslutar begära att regeringen verkar för att 20 § i lagen om rätt till
fiske (1950:596) avskaffas.

I motion 1981/82:610 av Per Olof Håkansson (s) yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om en
beredning för vattenbruk.

I motion 1981/82:1037 av Ralf Lindström m. fl. (s, c, fp) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om att en begränsad ålljustring åter skall tillåtas i Blekinge östra
skärgård.

I motion 1981/82:1458 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som anförs i motionen,

1. om fritt fiske,

2. angående bevarande av laxfiskebestånden.

I motion 1981/82:1916 av Svante Lundkvist m. fl. (s) yrkas

1. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag till frisläppande
för allmänheten av handredskapsfisket utefter södra ostkusten och i de stora
sjöarna,

2. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära en utredning om de i
motionen redovisade problemen för laxfisket.

I motion 1981/82:2110 av Åke Wictorsson m. fl. (s) yrkas, såvitt nu är i
fråga (yrkandena 1 och 2)

1. att riksdagen beslutar att som sin mening uttala att staten löser in och
frisläpper handredskapsfisket i Mälaren och utefter södra ostkusten,

2. att riksdagen beslutar att ge regeringen till känna vad i motionen anförts

1 Riksdagen 1982/83. 16 sami. Nr 7

JoU 1982/83:7

om samordning av upplåtelserna av statliga, kommunala och enskilda
fiskevatten med hjälp av fritidsfiskets organisationer.

Utskottet

Utskottet behandlar i betänkandet ett antal i januari 1982 väckta motioner
om skilda fiskefrågor.

Förnyelse av fiskeflottan

Riksdagen antog år 1978 nya riktlinjer för fiskeripolitiken (prop.
1977/78:112, JoU 1977/78:23, rskr 1977/78:272). Målet för fiskeripolitiken
innefattar enligt beslutet både ett inkomstmål för de i näringen sysselsatta,
ett konsumentmål att fisk av god kvalitet skall saluföras till rimligt pris och en
anpassning av fångstvolymen till avsättningsmöjligheterna. Enligt beslutet
skall stödet till fiskets rationalisering väsentligen ökas. Bl. a. biträdde
riksdagen jordbruksministerns uttalande att fiskeflottan bör förnyas successivt
genom att rationella typer av nya fartyg utvecklas. Med anledning av
riksdagsbeslutet utfärdades förordningen (1978:516) om statligt stöd till
fiskets rationalisering, m. m. Enligt denna förordning kan stöd lämnas i form
av lånegaranti, fiskerilån och statsbidrag i samband med bl. a. förvärv av
fiskefartyg. Stödet har under senare år kompletterats med s. k. kondemneringsbidrag,
dvs. premier för skrotning av gamla fiskefartyg.

I motion 1981/82:281 (fp, m) framhåller motionärerna att medelåldern
bland de svenska fiskefartygen är hög. En förnyelse av fiskeflottan bör
komma till stånd i en nära framtid vilket även skulle få betydelse för svensk
varvsnäring. Samtidigt bör även marinens behov av hjälpfartyg - med
omagnetiska skrov - i minröjningsorganisationen i krig beaktas. Motionärerna
anser att ett generellt statligt finansieringsstöd bör lämnas fiskare som
beställer nybyggnation vid svenska varv. Stödåtgärder bör inriktas mot
anskaffning av fartyg som är byggda av plast, lättmetall eller trä.

Riksdagen avslog våren 1981 en motion av likartat innehåll med
hänvisning till att kondemneringsbidrag då nyligen införts (NU 1980/
81:63).

Fiskeristyrelsen har på regeringens uppdrag utrett frågan om förnyelse av
fiskeflottan och även föreslagit nya typer av fiskefartyg (Rapport 1980-08-04). I utredningen presenterades linjeritningar till ett 90-fots och ett 65-fots fartyg. Chefen för marinen har i yttrande över utredningen sagt sig vara
beredd att samarbeta med fiskerinäringen för att åstadkomma nybyggnation
av fiskefartyg i syfte att dessa efter smärre militära anpassningar skall kunna
tjänstgöra som hjälpminsvepare. Regeringen beslöt i april 1982 medge
fiskeristyrelsen att i samråd med chefen för marinen skyndsamt projektera
ett 65-fots provfiskefartyg i glasfiberarmerad plast. Enligt vad utskottet

JoU 1982/83:7

erfarit befinner sig projekteringen redan på ett framskridet stadium. Vissa
problem återstår dock att lösa.

Utskottet finner, med hänvisning till det anförda, att motionärernas
önskemål om statliga insatser för att få fram ett fiskefartyg som kan utnyttjas
även av marinen är på väg att tillgodoses. När det gäller det statliga
finansieringsstödet till förnyelse av fiskeflottan får utskottet anföra följande.

1 1982 års långtidsplan sammanfattar fiskeristyrelsen problematiken kring
fiskeflottans förnyelse på följande sätt:

Näringens egen möjlighet till nyinvesteringar i fiskeskepp är i det närmaste
obefintlig. Ökad investeringsvolym står heller inte i samklang med de
framtida intäktsmöjligheterna. Konsekvensen av detta är att om statsmakternas
beslut om en förnyelse av fiskeflottan skall kunna genomföras, måste
denna subventioneras med statliga medel. Som framhållits i tidigare
långsiktsplaner bör en sådan subvention dels omfatta ett ökat stöd för
skrotning av äldre fartyg, dels kraftigt ökade direkta statsbidrag och
förmånligare lånevillkor vid statligt rationaliseringsstöd. Vid investeringar
som inte avser förnyelse av fiskeflottan och som inte är kopplade till samtidig
skrotning av äldre fartyg bör stor restriktivitet iakttas. Det kan ifrågasättas
om företagens skuldsättning bör underlättas genom statliga garantiåtaganden
då detta kommer att få effekter på det framtida stödbehovet.

I sin anslagsframställning för budgetåret 1983/84 framhåller styrelsen att
fiskeflottan i dag är för stor i förhållande till fångst- och avsättningsmöjligheterna.
Anslaget för statsbidrag bör höjas medan anslaget för fiskerilån kan
sänkas, anser fiskeristyrelsen. Bestämmelserna om det statliga stödet till
fiskefartyg för att främja fiskets rationalisering bör därför revideras.

Sveriges fiskares riksförbund har i yttrande kritiserat fiskeristyrelsens
långtidsplan och styrelsens förslag till minskning av fiskerilåneanslaget.
Enligt riksförbundet har den svenska fiskeflottan i dag en så begränsad
kapacitet att våra fångstkvoter inte kan fiskas upp. Dessutom har Sverige i de
internationella fiskeriförhandlingarna inte erhållit de kvoter vi är berättigade
till. Fisket efter torsk och övriga slag av vitfisk och skaldjur i Skagerrak,
Kattegatt och Östersjön kan därför avsevärt utökas, anser riksförbundet.

Förbundet konstaterar att den mörka bild som ges av svenskt fiskes framtid
i avsättningsprognosen har satt spår i planeringens övriga avsnitt. Genom en
pessimistisk och negativ prognos kan det svenska fiskets framtid enligt
förbundets mening påverkas negativt. Planeringen kan även få negativa
effekter på Sveriges kvotförhandlingar. Svenskt fiske måste enligt förbundet
planeras utifrån en vilja att tillvarata våra fisktillgångar och rättmätiga
andelar. Det finns ett stort och ökande behov på den inhemska marknaden
och det finns dessutom möjlighet att exportera, hävdar Sveriges fiskares
riksförbund.

Även jordbruksnämnden har yttrat sig över planen. Nämnden instämmer i
fiskeristyrelsens bedömning att den svenska trålfiskeflottan är överdimensionerad.
(Mot detta uttalande har Sveriges fiskares riksförbunds represen -

JoU 1982/83:7

tant i nämnden reserverat sig.) Enligt nämnden vore det önskvärt om man
inom ramen för planeringskommittén, i vilken ingår representanter för
fiskeristyrelsen, jordbruksnämnden och Sveriges fiskares riksförbund,
kunde dryfta problemen om hur en anpassning av kapaciteten i den svenska
trålarflottan skulle kunna genomföras.

Som framgår av den lämnade redogörelsen skiljer sig olika parters
bedömningar väsentligt beträffande fiskets troliga ekonomiska utveckling
under de närmast kommande åren. Oavsett detta torde dock vara ostridigt
att fiskenäringen kommer att utsättas för åtskilliga påfrestningar. Mot den
bakgrunden är det enligt utskottets uppfattning angeläget att regeringen
ägnar hithörande spörsmål en ingående uppmärksamhet. Utskottet utgår
ifrån att så sker i anslutning till behandlingen av fiskeristyrelsens anslagsframställning
om långtidsplanen för fisket. Någon ytterligare åtgärd från
riksdagens sida synes i nuvarande läge inte erforderlig.

Fiskerättsliga frågor

Vattnet utmed kusterna är antingen allmänt eller enskilt. I insjöarna finns
allmänt vatten endast i Vänern, Vättern, Hjälmaren och Storsjön i Jämtland.
Enskilt vatten är sådant vatten som ingår i fastigheterna. Regler för vad som
är enskilt vatten återfinns i lagen (1950:595) om gräns mot allmänt
vattenområde. Enligt huvudregeln, som kallas strandvattenregeln, är allt
vatten vid kusten och i de ovannämnda sjöarna enskilt inom 300 m från
fastlandet eller från ö som är minst 100 m lång. Om den kurva för högst 3 m
djup som följer stranden går längre ut sträcker sig det enskilda vattnet ut till 3
m-kurvan. Genom de s. k. enklav- och kilometerreglerna utvidgas det
enskilda vattnet till att omfatta även många vikar och fjärdar. Dessutom finns
en rad specialregler. Så gäller t. ex. för Storsjön i Jämtland att allt vatten i
vissa delar av sjön är enskilt.

Rätten till fiske regleras i lagen (1950:596) om rätt till fiske (FL).
Tillämpningsföreskrifter m. m. återfinns i fiskeriförordningen (1982:126).
Enligt huvudregeln är rätten till fiske på enskilt vatten förbehållen
jordägaren. Från denna huvudregel gäller en rad undantag till förmån för
s. k. frifiske vid olika kustavsnitt och i de stora sjöarna, dvs. de ovan nämnda
jämte Mälaren.

Med viss förenkling kan bestämmelserna om frifiske på enskilt vatten
sammanfattas på följande sätt. Längs västkusten är praktiskt taget allt fiske
fritt. Vid Skånes södra och östra kuster är allt fiske med rörligt redskap fritt.
Samma regel gäller för Norrlandskusten med undantag för fiske efter lax. Vid
Gotlands kust och vid Blekinge sydkust är fiske med rörligt nät m. m. fritt
ända in till stranden men icke fiske med handredskap. Längs södra ostkusten
- från Östhammar till Torhamns udde i Blekinge - gäller huvudregeln.
Frifiske finns blott för visst strömmings- och skarpsillsfiske. I de stora sjöarna
omfattas handredskapsfisket längs stränderna icke av frifiskerätten.

JoU 1982/83:7

I tre motioner yrkas på åtgärder för att underlätta fritidsfisket vid de kuster
där handredskapsfisket nu är begränsat samt i de stora sjöarna. Enligt motion
1981/82:1458 (vpk) bör allt enskilt fiske med rörliga redskap göras fritt vid
Gotlands kuster, vid Blekinge södra kust och vid södra ostkusten. Vidare bör
fisket med handredskap göras fritt i Vänern, Vättern, Hjälmaren, Mälaren
och Storsjön i Jämtland. Enligt motion 1981/82:1916 (s) bör handredskapsfisket
i de stora sjöarna och utefter södra ostkusten - samt utefter Blekinge
sydkust och Gotlands kuster - inlösas och frisläppas för allmänheten. I
motion 1981/82:2110 (s) yrkas att staten löser in och frisläpper handredskapsfisket
i Mälaren och utefter södra ostkusten.

Riksdagen beslöt våren 1981 om åtgärder för att främja fritidsfisket (prop.
1980/81:153, JoU 1980/81:29, rskr 374). 1973 års fiskevattensutredning hade i
sitt betänkande (SOU 1978:75) Fiska på fritid föreslagit en utvidgning av
frifiskerätten i olika avseenden för att bl. a. ge allmänheten en bättre tillgång
till fiskevatten. I propositionen erinrade jordbruksministern om de höga
ersättningsanspråk som framställdes år 1951 vid övergången till den
nuvarande lagstiftningen då det fria fisket utvidgades. Anledning saknades
enligt hans uppfattning att öka rätten till frifiske genom inlösen av enskild
fiskerätt. Utskottets majoritet anslöt sig till regeringens förslag och detta blev
även riksdagens beslut. I en reservation förordade utskottets socialdemokratiska
ledamöter att handredskapsfisket i vattnen utefter Blekinge sydkust
och Gotlands kuster samt i de stora sjöarna skulle inlösas av staten och att
detta fiske skulle släppas fritt för allmänheten. Likaså borde handredskapsfisket
utefter södra ostkusten inlösas och släppas fritt.

I motion 1981/82:2110 framhåller motionärerna vidare att det är angeläget
att stora och lättöverkomliga kortfiskeområden bildas i de tre storstadsområdena.
Vatteninnehav ägda av staten, landsting, kommuner och enskilda
bör samordnas.

Utskottet anser, i likhet med motionärerna, att ett frisläppande av
handredskapsfisket utefter Blekinge och Gotlands kuster samt i de stora
sjöarna Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren och Storsjön skulle innebära
en väsentlig förbättring av allmänhetens möjligheter till fritidsfiske. Samma
förhållande gäller för vattnen längs södra ostkusten, dvs. den del av
Östersjökusten som sträcker sig från Östhammars kommun i Uppsala län till
Torhamns udde i Blekinge. Flera av dessa vatten ligger i anslutning till de
stora befolkningskoncentrationerna i vårt land. Därest de görs tillgängliga
skulle de kunna användas av ett stort antal fiskande.

Allmänna rekreationspolitiska motiv talar sålunda för ett frisläppande av
handredskapsfisket. På många håll är även svårigheterna stora att bedriva en
aktiv fiskevård och fiskeupplåtelser med nuvarande uppsplittring av ägandeförhållandena.
Som motionärerna påpekar skulle möjligheterna att satsa
på en utvecklad fiskevård underlättas genom ett frisläppande av handredskapsfisket.
Enligt utskottets mening talar anförda skäl starkt för att en
utvidgning av frifiskerätten sker i huvudsaklig överensstämmelse med

JoU 1982/83:7

motionärernas förslag. Riksdagen bör därför hos regeringen begära förslag
till frisläppande för allmänheten av handredskapsfisket utanför södra
ostkusten, längs Gotlands kust och Blekinge sydkust samt i de stora sjöarna.
Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen med bifall till motion 1981/
82:1916 yrkande 1 samt med anledning av motionerna 1981/82:1458 yrkande
1 och 1981/82:2110 yrkande 1 som sin mening ge regeringen till känna.

Utskottet finner även angeläget att stora och lättåtkomliga kortfiskeområden
bildas i de tre storstadsområdena, såsom föreslås i motion 2110.
Fiskeadministrationen bör enligt utskottets uppfattning få i uppdrag att ta
upp överläggningar med berörda parter i syfte att administrativt lösa frågan
om att få så enhetliga fiskeområden som möjligt. Vad utskottet anfört bör
riksdagen, med bifall till motion 1981/82:2110 yrkande 2, ge regeringen till
känna.

Enligt 20 § fiskelagen medges frifiske efter sik med nät på enskilt vatten i
Storsjön i Jämtland utanför 300 m-gränsen. Undantagsregeln gäller även
fisket efter lake med hängryssja. Då regeln infördes i 1950 års fiskelag
innebar detta i stort sett att gällande sedvanerätt lagfästes.

I motion 1981/82:432 (c) yrkas att ifrågavarande bestämmelse upphävs.
Enligt motionärerna har förhållandena i Storsjön ändrats sedan lagens
tillkomst. Sikfisket har fått allt mindre betydelse, och i skydd av bestämmelsen
bedrivs ett stort och okontrollerbart olovligt nätfiske efter inplanterad
laxfisk.

Enligt vad utskottet erfarit har Storsjöns centrala fiskevårdsförening i
skrivelse till jordbruksdepartementet hemställt om att frifiskebestämmelserna
i 20 § fiskelagen slopas. Fiskeristyrelsen har avstyrkt framställningen och
anfört att när det gäller skyddet av fiskbestånden bör gällande fiskerilagstiftning
tillämpas i form av lokala bestämmelser enligt 14 § fiskeristadgan
(numera 6 § fiskeriförordningen). Regeringen har överlämnat ärendet till
utredningen (Jo 1981:06) om vissa fiskefrågor. Med hänvisning härtill
avstyrks motionen.

Fiske med ljuster är förbjudet i Sverige enligt fiskeriförordningen
(1982:126). Stadgandet är övertaget från tidigare gällande fiskeristadga
(1954:607). Anledningen är enligt förarbetena till fiskeristadgan att ljustring,
särskilt blindhuggning, är förkastligt ur fiskevårdssynpunkt (prop. 1954:183,
3 LU 1954:28). Under de första åren efter fiskeristadgans tillkomst
meddelades dock vissa dispenser från ljustringsförbudet. Som motivering för
dispenserna anfördes i propositionen, att fiskemetoden ansågs ha värde som
inkomstkälla för vissa personer, särskilt äldre fiskare i bl. a. Blekinge. Sedan
år 1980 gäller icke längre något undantag från förbudet.

Riksdagen avslog för ett år sedan en motion om att begränsad ålljustring
åter bör tillåtas i Blekinge östra skärgård. Utskottet konstaterade då att
ljusterfiskets ekonomiska värde under senare år varit ringa (JoU 1981/82:1).
I motion 1981/82:1037 (s, c, fp) framställs samma yrkande som föregående

JoU 1982/83:7

år. Enligt motionärerna beaktade utskottet vid behandlingen av ärendet i fjol
icke vad som anförts om ljusterfiskets kulturella värde och dess värde som
fritidssysselsättning. Enligt motionen innebär det ljusterfiske som avses, och
som utövas med s. k. nubba, mycket kortvarigare lidande än nästan alla
andra slag av ålfiske.

Utskottet finner för sin del inte att tillräckliga skäl anförts för att riksdagen
skall ändra ståndpunkt i denna fråga. Det kan knappast anses rimligt att
medge återinförandet av en gammal fiskemetod av kulturella skäl och
fritidssysselsättningsskäl, om fiskemetoden av fiskeexpertis anses olämplig
från fiskevårdssynpunkt. Motionen avstyrks således.

Vattenbruk

I motion 1981/82:610 (s) påpekas att vattenbruk eller akvakultur är en
näringsgren som har stora utvecklingsmöjligheter i Sverige. Motionären
föreslår att förutsättningarna för vattenbruk utreds och att ett handlingsprogram
upprättas för åtgärder på olika nivåer.

Med vattenbruk menas odling för konsumtion av fisk, skaldjur och alger.
Även odlingar av sättfisk avsedda för fiskevårdande åtgärder hänförs till
vattenbruket. Riksdagen har tidigare vid flera tillfällen haft att ta ställning till
motionsvis väckta frågor om vattenbruk. I sitt betänkande JoU 1981/82:1
framhöll utskottet att ett omfattande utredningsarbete bedrivs av bl. a. en
särskild styrgrupp för vattenbruk inom forskningsrådsnämndens delegation
för naturresursfrågor. Resultatet av detta arbete borde enligt utskottets
mening avvaktas innan ytterligare åtgärder diskuteras. Riksdagen följde
utskottet.

Den nämnda styrgruppen har under innevarande år publicerat sammanlagt
åtta specialrapporter om vattenbrukets olika aspekter. I rapporterna
behandlas vattenbrukets juridik, dess miljöfrågor, dess hälso- och sjukdomsfrågor,
dess ekonomi och marknadsfrågor, dess avelsmetodik, dess kräftdjur,
vattenbrukets tekniska möjligheter samt dess utbildnings- och forskningsfrågor.
I en avslutande rapport har styrgruppen lagt fram förslag till
åtgärder för att främja vattenbruket i Sverige. Rapporterna kommer genom
jordbruksdepartementets försorg att remissbehandlas inför fortsatta överväganden
inom regeringskansliet.

Utskottet anser att vattenbruket bör ha goda utvecklingsmöjligheter i
Sverige och att ett utvecklat vattenbruk bör ha förutsättningar att utgöra
komplement till jordbruk och fiske samt lämna ett icke oväsentligt bidrag till
folkförsörjningen. De utredningar som pågår och som redovisats ovan är
enligt utskottets mening ägnade att i allt väsentligt tillgodose motionens
syfte. Denna bör därför icke påkalla någon ytterligare riksdagens åtgärd.

JoU 1982/83:7

Laxfisket

Fisket efter lax och öring bedrivs i älvar, längs kusterna och sorn
storsjöfiske. Älv- och kustfisket var länge dominerande. Havsfisket utvecklades
snabbt med nya fiskemetoder efter andra världskriget. Under
1970-talet utgjorde älvfisket blott 5 %, kustfisket efter lekvandrande lax
10 % och havsfisket efter uppväxande lax 85 % av laxen från svenska
älvstammar i Östersjön. Havsfisket bedrivs numera så intensivt att återväxten
allvarligt hotas. Enligt fiskeristyrelsen är tillgången på lekfisk i samtliga
naturliga, dvs. icke utbyggda, laxvattendrag i Norrbottens och Västerbottens
län (Torne, Kalix, Råne, Pite, Åby, Byske, Öre och Lögde älvar,
Vindelälven och Rickelån) för liten för att ge full produktion av natursmolt
(2-åriga laxungar på väg ut i havet). I flertalet vattendrag är läget enligt
styrelsen så allvarligt att stora områden i stort sett är helt tomma på lax.

I utbyggda vattendrag sker föryngringen genom utsättning av odlade
smolt. Enligt fiskeristyrelsen ger utsättningarna av lax i Vänern och även
Vättern mycket höga återfångster. Även vid västkusten bedöms återfångstmöjligheterna
goda. I Östersjön har det intensiva havsfisket medfört att
problem uppstått t. o. m. för rekrytering av avelslax för sättfiskodling. Inom
fackkretsar har man med oro konstaterat tendenser till kvalitetsförsämring
hos den lax som reproduceras i sättfiskodlingar (minskad storlek, sämre
överlevnad, ökad sjukdomsbelastning). En naturligt framvuxen smolt
beräknas ha minst dubbelt så stor överlevnad som en odlad.

Laxfisket till havs kan med moderna metoder bedrivas mycket effektivt. I
Östersjön deltar fiskare från alla strandstaterna i laxfisket. Närmare två
tredjedelar av samtliga östersjölaxar och praktiskt taget alla naturligt
producerade laxar är födda i svenska älvar. Sverige gör anspråk på över 41 %
av Östersjöns yta för den svenska fiskezonen. En viss del härav är dock
omstridd. Den omstridda delen upptar 4,5 % av Östersjön och fungerar i
praktiken som internationellt vatten (vita zonen) med helt fritt fiske. Det
svenska laxfisket i Östersjön utgör blott en fjärdedel av det sammanlagda
laxfisket i detta hav. Från svensk sida har man under en följd av år föreslagit
reglering av laxfisket i Östersjön med angivande av högsta tillåtna
fångstuttag (TAC) i de olika ländernas fiskezoner. Enligt svensk uppfattning
borde laxfisket i havet i princip delas mellan olika länders fiskare enligt den
s. k. 50-25-25-regeln, som innebär att smoltproduktionen tillmäts dubbelt så
stor fångstfördelande betydelse som var och en av faktorerna fångstareal och
traditionellt fiske. Någon uppgörelse om fisket har dock inte kommit till
stånd.

Vid sidan av havsfisket fiskas alltjämt lax i älvmynningarna och vid kusten
samt i älvarna. Framför allt kan mynningsfisket göras mycket effektivt. Vid
mynningsfisket fångas lekmogen lax som är fullväxt, i god kondition och ger
hög fiskkvalitet. Fisket i älvarna har främst betydelse som sportfiske och

JoU 1982/83:7

anses ha stort värde för turistnäringen. Det skattas högt av fritidsfiskarna.

Problemen med laxens reproduktion behandlas i tre motioner. I motion
1981/82:315 (m) diskuteras finansieringen av fiskutsättningen. Enligt motionären
bör hälften av de medel som flyter in från särskilda fiskeavgifter enligt
2 kap. 10 § vattenlagen användas för fiskevårdande åtgärder. Motionären
beklagar ett beslut av riksdagen att dessa avgiftsmedel efter den 1 juli 1981 i
sin helhet skall användas för forsknings- och undersökningsverksamhet. Han
framhåller att medel som tidigare influtit från EG och som använts för
utsättning uteblivit sedan det inte gått att få till stånd fiskeavtal. Vidare är det
enligt motionen tveksamt om prisregleringsekonomin i framtiden kommer
att förslå till att medge anslag för utsättning av fisk. Det krävs i så fall
införande av prisregleringsavgift på laxfiskar och ål, anför motionären. I
motion 1981/82:1458 (vpk) erinras om att det totala fångstuttaget av
östersjölax och kustfisket efter lax har ökat trots att rekryteringen numera är
vida mindre än förr. Regeringen bör därför vidta skyndsamma åtgärder
genom exempelvis ökad utsättning, anför motionärerna. Enligt motion
1981/82:1916 (s) hotas åtskilliga av våra laxbestånd av utrotning. Den
naturtillgång vi har i den naturligt reproducerande laxen bör enligt
motionärerna snarast bli föremål för utredning.

Alltsedan älvarna utbyggdes har odling och utsättning av laxungar ägt rum
i svenskt vatten. Den av staten bekostade utsättningen finansierades länge
från medel som flyter in från fiskevårdsavgifter enligt 10 kap. 2 § vattenlagen
och som även använts för att finansiera forskning och undersökningar. I
samband med antagandet av riktlinjer för den nya fiskeripolitiken (prop.
1977/78:112, JoU 1977/78:23, rskr 272) uttalades att avgiftsmedlen inte
längre var tillräckliga för de reproduktionsåtgärder som behövs. I stället
borde kostnaderna för vissa sådana åtgärder för lax och ål kunna bestridas
inom ramen för fiskprisregleringen. År 1981 beslöt riksdagen att avgiftsmedlen
fortsättningsvis i sin helhet bör tillföras FoU-verksamhet på fiskevårdens
område (prop. 1980/81:153, JoU 1980/81:29, rskr 374).

För innevarande budgetår har 3 milj. kr. anvisats till utsättning av laxfisk
och ål från prisregleringskassan för fisk. I samband med behandlingen av
fiskprisregleringen för budgetåret 1982/83 anförde utskottet att frågan om
finansieringen av utsättning av lax och ål bör behandlas i samband med de
överväganden som enligt utskottet fick förutsättas ske beträffande fiskprisregleringens
fortsatta finansiering. Enligt utskottet tedde sig införande av
prisregleringsavgift för ål och laxfisk i och för sig tänkbar (prop. 1981/82:205,
JoU 1981/82:41, rskr 413).

Under ett par år efter utvidgningen av den svenska fiskezonen 1978
bekostades viss fiskutsättning av s. k. EG-medel, vilka inflöt som ersättning
för laxfiske i svenska fiskezonen i enlighet med ett kvotavtal med EG. År
1980 uppgick detta belopp till 2,9 milj. kr. Under de senaste åren har dock

JoU 1982/83:7

preliminärt ingångna fiskeavtal inte trätt i kraft, med ett mindre betydande
undantag. Den finansieringskälla för laxodlingen som EG-medlen utgjorde
har således visat sig osäker. Å andra sidan har det danska laxfisket på
oomstritt svenskt vatten i stort sett upphört.

Enligt fiskeristyrelsen är det angeläget att säkerhet vinns för finansiering
av fiskutsättning ett par år i förväg. I anslagsframställningen för budgetåret
1983/84 äskar styrelsen ett belopp om 3,5 milj. kr. för utsättning av lax och 1,4
milj. kr. för utsättning av ål under anslagsposten Främjande av fiskerinäringen.

Enligt den nya fiskeriförordningen (1982:126) som trätt i kraft den 1 juli
1982 ankommer det på fiskeristyrelsen att meddela sådana föreskrifter om
fiskets vård och bedrivande som rör bl. a. fiske efter lax, öring och ål i
Sveriges fiskezon och sjöterritorium, dvs. även i kust- och inlandsvattnen. I
avvaktan på att nya föreskrifter utfärdas har fiskeristyrelsen antagit ett
handlingsprogram för beståndsvårdande åtgärder för lax och öring i
Östersjön. Enligt detta bör havsfisket efter lax begränsas till en för Sverige
acceptabel nivå. En total och en nationell högsta fångstmängd (TAC) bör
upprättas. Det svenska laxfisket bör uppdelas i en havsfiskedel, en
kustfiskedel och en älvfiskedel varvid likartade bestämmelser bör utfärdas
för kust- och älvfisket. I handlingsprogrammet anges olika begränsningar för
fisket. Bl. a. bör fredningsområden införas i anslutning till hotade älvmynningar.
Fiskeristyrelsen har sedermera framlagt planer på begränsning av
laxfisket i utloppet av vissa Norrlandsälvar i syfte att rädda de naturligt
reproducerande laxstammarna i dessa älvar.

Utskottet vill för sin del understryka laxfiskets stora värde. Sverige har
genom den laxodlingstradition som byggts upp alltsedan älvarna togs i bruk
för kraftverksbyggen under första delen av seklet förvärvat omfattande
erfarenheter som rätt utnyttjade bör garantera fortsatt högt utbyte av
laxfisket. Det alltför omfattande havsfisket i Östersjön har emellertid
orsakat problem för reproduktionen. Kraftverkens utsättningar av smolt,
som helt dominerar laxutsättningen i Norrlandsälvarna, har enligt uppgift
minskat till att omfatta blott 1,8 milj. laxungar som bolagen enligt
vattendomar är skyldiga att sätta ut årligen. De utsättningar som finansierats
med EG-medel är hotade sedan fiskeförhandlingarna med EG strandat
under ett par år i följd. Det är under sådana förhållanden angeläget att den
statsstödda utsättningen av lax i möjligaste mån tryggas. Det torde ankomma
på regeringen att föreslå lämpligt finansieringssätt. Som framhålls i motion
1981/82:315 är det osäkert om regleringsekonomin medger anslag ur
regleringskassan för detta ändamål i framtiden. Utskottet är emellertid icke
berett att som motionären föreslår förorda en återgång till tidigare
praktiserat system att utnyttja hälften av inkomsterna från de särskilda
fiskeavgifterna enligt 2 kap. 10 § vattenlagen för utsättning av lax, och
därigenom minska anslaget till forskning och undersökningar. Ett sådant
tillskott skulle f. ö. icke förslå till mer än en del av erforderliga medel för

JoU 1982/83:7

fiskutsättning. Utskottet avstyrker således motionen.

Närmare en tredjedel av den lax av svensk härkomst som fångas i
Östersjön anses vara naturligt reproducerad i de icke utbyggda Norrlandsälvarna.
Av den inledningsvis lämnade redogörelsen framgår att reproduktionsläget
i flertalet naturligt reproducerande vattendrag är så allvarligt att
stora områden i stort sett är helt tomma på lax. Fiskeristyrelsen har därför
framlagt förslag om begränsning av mynnings- och kustfisket i dessa
områden. Utskottet delar bedömningen i motion 1981/82:1916, att radikala
åtgärder bör vidtas för att hindra att åtskilliga laxbestånd utrotas. Som
motionärerna framhåller skulle ett utvecklat fritidsfiske efter lax i de svenska
älvarna kunna få ekonomisk och social betydelse såväl regionalt som lokalt.
Utskottet ansluter sig därför till motionärernas förslag om en snar utredning
av frågan om hur vårt land bäst skall utnyttja den naturtillgång vi har i den
naturligt reproducerande laxen. I samband med en sådan utredning bör en
kartläggning ske av det nuvarande laxfisket för att belysa vilka internationella
insatser från östersjöstaternas sida som kommer att erfordras. Aven
konsekvenserna för yrkesfisket bör belysas. Enligt utskottets uppfattning är
det naturligt att berörda intressenter ges möjlighet att delta i utredningsarbetet.
Vad utskottet anfört bör riksdagen med bifall till motion 1981/82:1916
yrkande 2 ge regeringen till känna. Utskottets ställningstagande innebär att
även motion 1981/82:1458 yrkande 2 väsentligen tillgodoses.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande förnyelse av fiskeflottan

att riksdagen lämnar motion 1981/82:281 utan ytterligare
åtgärd,

2. beträffande fiskerättsliga frågor

a) att riksdagen med bifall till motion 1981/82:1916 yrkande 1
samt med anledning av motionerna 1981/82:1458 yrkande 1 och
1981/82:2110 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

b) att riksdagen med bifall till motion 1981/82:2110 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

c) att riksdagen avslår motion 1981/82:432,

d) att riksdagen avslår motion 1981/82:1037,

3. beträffande vattenbruk

att riksdagen lämnar motion 1981/82:610 utan ytterligare
åtgärd,

4. beträffande laxfisket

a) att riksdagen avslår motion 1981/82:315,

b) att riksdagen med bifall till motion

JoU 1982/83:7

1981/82:1916 yrkande 2 samt med anledning av motion
1981/82:1458 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

Stockholm den 23 november 1982

På jordbruksutskottets vägnar
EINAR LARSSON

Närvarande: Einar Larsson (c), Åke Wictorsson (s), Arne Andersson i Ljung
(m), Grethe Lundblad (s), Ove Karlsson (s), Håkan Strömberg (s), Sven Eric
Lorentzon (m), Kerstin Andersson (c), Martin Segerstedt (s), Jan Fransson
(s), Börje Stensson (fp), John Andersson (vpk), Jan-Eric Virgin (m), Åke
Selberg (s) och Bo Arvidson (m).

Reservationer

1. Handredskapsfisket (mom. 2 a och b)

Einar Larsson (c), Arne Andersson i Ljung (m), Sven Eric Lorentzon (m),
Kerstin Andersson (c), Börje Stensson (fp), Jan-Eric Virgin (m) och Bo
Arvidson (m) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med ”Utskottet
anser” och på s. 6 slutar med ”2110 yrkande 2, ge regeringen till känna” bort
ha följande lydelse:

Utskottet erinrar om att frågan om stöd åt fritidsfisket ingående
behandlades våren 1981. Några nya skäl har enligt utskottets mening icke
förebragts för att ändra de beslut riksdagen då fattade. Anledning saknas
enligt utskottets mening att öka rätten till frifiske genom inlösen av del av
enskild fiskerätt.

Från principiell utgångspunkt kan starka invändningar göras mot motionsförslaget.
Således utgör det en oacceptabel urholkning av den enskilda
äganderätten för en grupp människor som för sin utkomst ofta är helt
hänvisad till vad fiskevattnen ger. Något försök till belysning av vilka
konsekvenser i ekonomiskt hänseende som ett genomförande av motionsförslaget
får har inte gjorts.

Kostnaderna för inlösen skulle bli höga och på intet sätt stå i proportion till
de förbättrade fiskemöjligheter för fritidsfisket som föreslås i motionen.
Enligt utskottets mening erbjuder det beslut som riksdagen tog 1981 avsevärt
förbättrade förutsättningar för ett aktivt fritidsfiske. Den betydande satsning
på bildandet av fiskevårdsområden som då beslutades skulle rent av i den
nuvarande situationen just för att främja fritidsfisket te sig tämligen

JoU 1982/83:7

meningslös. De förbättrade åtgärder som fiskevårdsområdesbildningen
skulle innebära på andra områden än fritidsfisket såsom fiskevårdande etc.
skulle komma i sämre utgångsläge vid ett bifall till det här aktuella
motionsyrkandet. Utskottet finner för den skull angeläget att 1971 års beslut
fullföljs. Ett fritt handredskapsfiske skulle enligt utskottets mening dessutom
skapa betydande oklarhet i fråga om hur fiskevårdande arbete skall bedrivas.
Det kan knappast ha varit motionärernas mening att fiskevårdande arbete
även efter inlösen av del av fisket helt skulle åvila vattenägaren ensam. En i
sammanhanget också förbisedd fråga synes vara att fisketrycket i nu
tillgängliga vatten av olika slag inte är så hårt att den åtgärd som
motionärerna föreslår på något sätt är befogad.

Mot bakgrund av vad här anförts avstyrker utskottet motionerna
1981/82:1916 yrkande 1 och 1981/82:1458 yrkande 1 och 1981/82:2110
yrkande 1.

Inte heller finner utskottet erforderligt att särskilda åtgärder vidtas från
det allmännas sida till förmån för ökade kortfiskeområden, som föreslås i
motion 1981/82:2110 yrkande 2. Motionsyrkandet avstyrks således.

dels utskottets hemställan under 2 a och b bort ha följande lydelse:

2. a) att riksdagen avslår motionerna 1981/82:1916 yrkande 1,
1981/82:1458 yrkande 1 och 1981/82:2110 yrkande 1,

b) att riksdagen avslår motion 1981/82:2110 yrkande 2,

2. Ljusterfiske (mom. 2 d)

Arne Andersson i Ljung (m) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med ”Utskottet
finner” och slutar med ”avstyrks således” bort ha följande lydelse:

Utskottet finner för sin del att ljusterfisket i den ringa omfattning det
bedrevs i slutet av mars 1980, då tidigare gällande dispenser upphörde, var av
så ringa betydelse att de i förarbetena till fiskeristadgan åberopade
nackdelarna var helt försumbara. Även om fiskemetoden numera spelat ut
sin roll från försörjningssynpunkt, är den lokalt av visst värde som
sysselsättningsobjekt och främst som kulturhistoriskt dokument. Med
hänvisning till vad sålunda anförts tillstyrker utskottet motionen.

dels utskottets hemställan under 2 d bort ha följande lydelse:

2. d) att riksdagen med bifall till motion 1981/82:1037 ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

JoU 1982/83:7

Särskilt yttrande

Förnyelse av fiskeflottan (mom. 1)

Börje Stensson (fp) anför:

Jag anser liksom motionärerna att samhället genom aktiva åtgärder bör
medverka till att erforderlig förnyelse av den svenska fiskeflottan kommer till
stånd. En särskild utredning bör därför tillsättas med uppgift att föreslå
lämplig utformning av stödåtgärder för byggande av fartyg vid svenska varv.
Utskottets majoritet är, som framgår av utskottets yttrande, medveten om
problemen i samband med förnyelsen av fiskeflottan. Då majoriteten icke
velat ta konsekvenserna härav och medverka till att en särskild utredning
tillsätts, har jag velat framföra min uppfattning att en sådan utredning
verksamt skulle kunna bidra till en lösning av problemen.