om sjukpenning till gravida kvinnor (Betänkande 1980/81:SfU5 Socialförsäkringsutskottet)

SfU 1980/81:5

Socialförsäkringsutskottets betänkande
1980/81:5

om sjukpenning till gravida kvinnor
Motionerna

I motion 1979/80:417 av Bonnie Bernström (fp) och Margareta Gard (m)
hemställs att riksdagen anhåller att regeringen snarast lägger fram förslag till
ändringar i lagen om allmän försäkring som syftar till

1. att arbetsförhindrande komplikationer i samband med graviditet skall
medge rätt till sjukpenning,

2. att sjukpenning skall kunna utbetalas i förebyggande syfte för att
förhindra fosterskador och hotande missfall.

I motion 1979/80:622 av Arne Andersson i Falun m. fl. (c) hemställs att
riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring i lagen om allmän
försäkring, innebärande att havandeskapspenning skall kunna utges närhelst
under havandeskapstiden som kvinna efter ordination av läkare avhåller sig
från arbete på grund av graviditetsbesvär som kan vara till fara för den
havande eller fostret.

I motion 1979/80:1177 av Anna-Greta Skantz (s) hemställs att riksdagen
hos regeringen begär att bestämmelserna i lagen om allmän försäkring ses
över så att tveksamhet inte behöver uppstå vid bedömningen av rätten till
sjukpenning i samband med graviditetsbesvär.

Utskottet har inhämtat yttranden över motionerna från riksförsäkringsverket
och Försäkringskasseförbundet. Till förbundet har i sin tur inkommit
yttranden från de allmänna försäkringskassorna i Stockholms, Uppsala,
Södermanlands, Östergötlands, Kronobergs och Kalmar län. Bohusläns
allmänna försäkringskassa, Värmlands, Kopparbergs och Gävleborgs läns
allmänna försäkringskassor och Malmö allmänna försäkringskassa.

Gällande bestämmelser

Sjukpenning utgår vid sjukdom som sätter ned arbetsförmågan med minst
hälften. Vid fullständig nedsättning av arbetsförmågan utges hel sjukpenning
och i annat fall halv sjukpenning. Hel sjukpenning utgör för dag räknat 90 %
av den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten, delad med 365.

Kvinnlig arbetstagare som på grund av havandeskap inte kan utföra fysiskt
påfrestande arbetsuppgifter har rätt att bli omplacerad till ett mindre
ansträngande arbete med bibehållna anställningsförmåner. Detta gäller dock
endast fr. o. m. den sextionde dagen före den beräknade tidpunkten för
barnets födelse. Den som inte kan omplaceras kan i stället få ledighet med

1 Riksdagen 1980181. 11 sami. Nr 5

SfU 1980/81:5

ersättning från försäkringskassan, havandeskapspenning. Ersättningen, som
beräknas på samma sätt som sjukpenning, kan då utgå tidigast fr. o. m. den
sextionde dagen och längst t. o. m. den elfte dagen före den beräknade
tidpunkten för barnets födelse.

Föräldrapenning i samband med barns födelse kan tas ut av kvinnlig
försäkrad fr. o. m. den sextionde dagen före den beräknade tidpunkten för
barnets födelse.

Remissyttrandena

Riksförsäkringsverket hänvisar i sitt yttrande inledningsvis bl. a. till det
sjukdomsbegrepp som definierades i förarbetena till lagen om allmän
sjukförsäkring (SOU 1944:15). I betänkandet som låg till grund för
lagstiftningen uttalades bl. a. att såsom sjukdom torde kunna betecknas
varje onormalt kropps- eller själstillstånd som inte sammanhänger med den
normala livsprocessen. Vidare uttalades att de störningar och fysiologiska
förändringar som sammanhänger med det naturliga åldrandet eller med
havandeskap och barnsbörd tydligen inte är att betrakta som sjukdomar,
eftersom de står i samband med den normala livsprocessen.

Verket anför vidare att den praxis som har utvecklats under lång tid har
anslutit väl till dessa förarbetsuttalanden. Trots detta kan det enligt verket i
många fall vara svårt både för lekmän och för läkare att avgöra vad som skall
anses vara sådan sjukdom som kan ge rätt till sjukpenning.

Verket fortsätter:

Graviditet är ett naturligt tillstånd som sammanhänger med den normala
livsprocessen. Därför kan inte enbart det förhållandet att en kvinna väntar
barn vara tillräckligt för att sjukpenning skall kunna utges enligt gällande
regler. För att detta skall vara möjligt förutsätts att kvinnan har besvär eller
komplikationer som inte betingas av ett normalt graviditetsförlopp. Det
ligger i hög grad i läkarens ansvar att bedöma när det är befogat att kvinnan
avhåller sig från förvärvsarbete. Denna bedömning kan naturligtvis variera
från läkare till läkare. Även de blivande mödrarnas uppfattning om behovet
av att avhålla sig från arbete varierar. Detta är förhållanden som kan bidra till
att man ibland uppfattar tillämpningen hos försäkringskassorna som
oenhetlig.

Riksförsäkringsverket har i sin tur inhämtat yttrande från socialstyrelsen
över vissa frågor som rör sjukdom och förebyggande åtgärder vid graviditet.
Socialstyrelsen anförde i yttrandet bl. a. följande:

Enligt socialstyrelsens bedömning torde principiell enighet råda i landet
beträffande den medicinska bedömningen av de tillstånd under graviditet,
som bör föranleda läkares rekommendation till kvinnan att av hälsoskäl
avhålla sig från arbete.

I den mån sådana tillstånd kan betraktas som sjukdom hos kvinnan eller
som ett onormalt (sjukligt) graviditetsförlopp torde sjukkassorna ej ha några
svårigheter i sin bedömning.

SfU 1980/81:5

I den mån sådana tillstånd ej kan betraktas som sjukdom hos kvinnan men
där graviditeten innebär en situation med påtaglig belastning av eller hot mot
kvinnans eller barnets hälsa kan konsekvenserna ofta mildras eller helt
undgås om kvinnan avhåller sig från arbete. Exempel på sådana extraordinära
situationer kan vara, beträffande graviditeten som sådan, tvillinggraviditet
och beträffande mammans yttre miljö, risk för röda hund under tidig
graviditet med åtföljande betydande risk för grav fosterskada.

Socialstyrelsen anförde vidare att den medicinska bedömningen oftast inte
är något problem medan försäkringskassorna uppenbarligen har svårigheter
vid bedömningen av rätten till sjukpenning i dessa fall. Om det inte genom
praxis går att acceptera sjukskrivning under graviditet p. g. a. nämnda
extraordinära situationer bör enligt socialstyrelsen en lagändring komma till
stånd, eventuellt genom att rätten till havandeskapspenning utvidgas till att
omfatta även dessa fall.

Riksförsäkringsverket uppger att verket, med utgångspunkt i socialstyrelsens
svar, har behandlat frågan om rätten till sjukpenning under graviditet
vid konferenser under mars-april 1980 med förtroendeläkare och tjänstemän
hos försäkringskassorna. Verket framhåller att det vid konferenserna bl. a.
har uppmärksammats de framsteg som det senaste decenniet har gjorts på det
perinatalmedicinska området och att dessa har förändrat synsättet på och
behandlingen av de sjukdomstillstånd som kan förekomma i samband med
graviditet.

Riksförsäkringsverket anför att det av socialstyrelsens yttrande framgår att
det också i vissa fall när sjukdomstillstånd inte föreligger är medicinskt
motiverat att kvinnan avstår från förvärvsarbete för att vila. bl. a. vid
tvillinggraviditet. I dessa fall - då sjukdom inte hindrar kvinnan från att
arbeta - kan enligt verket sjukpenning inte utges.

Verket framhåller i sitt yttrande att det kan förekomma fall där varken
sjukpenning, havandeskapspenning eller föräldrapenning kan utges, trots att
det är medicinskt motiverat att kvinnan avhåller sig från förvärvsarbete
under graviditeten. Värdet av förebyggande åtgärder, som bl. a. beskrivs i
socialstyrelsens yttrande, torde enligt verkets mening vara odiskutabelt från
medicinsk synpunkt. Verket anser därför att det måste anses mycket
angeläget att lösa frågan om den ekonomiska kompensationen för de kvinnor
som av förebyggande skäl måste avhålla sig från förvärvsarbete.

Såvitt gäller förslagen i motionerna vill riksförsäkringsverket inte förorda
att man genom lagändring utvidgar det sjukdomsbegrepp sorn gäller i dag.
En framkomlig väg för att lösa frågan om kompensation för inkomstbortfall
vid förebyggande åtgärder kan enligt verket vara att komplettera bestämmelserna
om havandeskapspenning, bl. a. eftersom denna ersättning utges
vid inkomstbortfall på grund av förhållanden som kan jämföras med
förebyggande vård. Verket pekar i sitt yttrande på en rad frågor som enligt
verkets mening måste övervägas närmare innan det finns underlag för beslut
om förändring i försäkringssystemet. Så bör t. ex. undersökas i vilka fall det

1* Riksdagen 1980/81. II sami. Nr 5

SfU 1980/81:5

är motiverat av medicinska skäl med uppehåll i förvärvsarbetet, i vilken
utsträckning och på vad sätt inkomstbortfall skall täckas och om arbetsgivares
skyldighet att omplacera till annat arbete skall utvidgas. Verket erinrar
också om att det inom arbetarskyddsstyrelsen pågår arbete med att utforma
föreskrifter som i vissa hänseenden avser att minska risken för fosterskador
p. g. a. blivande förälders arbetsmiljö.

Verket anför slutligen att det enligt verkets mening finns anledning att
närmare utreda de i motionerna behandlade frågorna, i den mån de inte har
kunnat lösas i tillämpningen.

Försäkringskasseförbundet anför att motionärerna berör två olika problemområden,
nämligen dels kvinnas rätt till sjukpenning i samband med
graviditetsbesvär, dels rätten till ersättning när det av förebyggande skäl
bedöms nödvändigt att hon avhåller sig från arbete.

När det gäller rätten till sjukpenning för graviditetsbesvär så torde det
enligt förbundet finnas utrymme för ersättning inom ramen för nuvarande
lagstiftning då det i de flesta fallen är fråga om vedertagna sjukdomstillstånd
som högt blodtryck, blödningar m. m. Förbundet framhåller att vad som
vållar problem i det här sammanhanget är att läkarna på intygen i många fall
undviker att ange en sjukdomsdiagnos. Enligt förbundets mening bör
läkarna få information om att de alltid skall ange specificerad diagnos. Detta
skulle underlätta försäkringskassornas bedömning av rätten till sjukpenning.

I yttrandet anges att det i stor utsträckning förekommer att gravida kvinnor
råds att under längre eller kortare tid avhålla sig från arbete, t. ex. för att
undvika missfall eller smitta. Förbundet pekar på att det inte finns något stöd
i lagen för att sjukskriva gravida kvinnor i förebyggande syfte. Enligt
förbundet är det angeläget att kvinnor får möjlighet att stanna hemma i
sådana fall utan inkomstbortfall. Förbundet, som anser att alla kassor bör
bedöma dessa ärenden lika, tillstyrker motionerna och förordar att frågan
utreds.

Tidigare behandling

Vid riksmötet 1978/79 behandlade utskottet i betänkande SfU 1978/79:24
ett motionsyrkande om att bl. a. gravida kvinnor med flerbörd som riskerar
att föda sina barn för tidigt skulle få rätt till sjukpenning vid behandling i
öppen vård. I motionen angavs att det synes råda tveksamhet om sådan
behandling skall betraktas som förebyggande vård eller utgöra grund för
utbetalning av sjukpenning på samma sätt som då vederbörande är intagen
på sjukhus för att motverka för tidig födsel.

Utskottet pekade på att bestämmelserna om havandeskapspenning kunde
antas få särskild oetydelse för sådana kvinnor med flerbörd som riskerar att
föda barnen för tidigt. För sådana gravida kvinnor som inte är berättigade till
havandeskapspenning får försäkringskassan enligt utskottet liksom hittills

SfU 1980/81:5

bedöma från fall till fall om graviditeten som sådan innebär ett sjukdomstillstånd
och skall berättiga till sjukpenning. Frågan kunde nämligen, som
utskottet tidigare uttalat (SfU 1975/76:1), inte ses isolerad från andra
åtgärder i syfte att förebygga sjukdomar. I det sammanhanget erinrade
utskottet om att hälso- och sjukvårdsutredningen enligt sina direktiv skulle
beakta hälso- och sjukvårdens samband med den allmänna sjukförsäkringen
och att socialpolitiska samordningsutredningen skulle se över sjukdomsbegreppet.
Innan resultatet av dessa utredningars arbete och den i propositionen
aviserade uppföljningen av havandeskapspenningen förelåg var utskottet
inte berett att föreslå en generell rätt till sjukpenning - eller havandeskapspenning
- i enlighet med vad som yrkats i motionen. På förslag av
utskottet avslog riksdagen motionsyrkandet (rskr 1978/79:386).

Utskottet

Som inledningsvis nämnts är en förutsättning för att sjukpenning skall utgå
att sjukdom förorsakar nedsättning av arbetsförmågan med minst hälften.
Förvärvsarbetande gravida kvinnor med fysiskt påfrestande arbetsuppgifter
kan - om omplacering till ett mindre ansträngande arbete inte kan ske - få
rätt till ledighet med inkomstersättning, havandeskapspenning, som motsvarar
den försäkrades sjukpenning. Havandeskapspenningen. liksom föräldrapenningen
i samband med barns födelse, kan dock utgå tidigast fr. o. m. den
sextionde dagen före den beräknade tidpunkten för barnets födelse.

I motionerna tas i huvudsak upp två problem som rör rätt till ersättning vid
graviditet. Det ena problemet gäller bedömningen av vilka besvär och
komplikationer under graviditet som kan ge rätt till sjukpenning och den
andra frågan avser rätten till ersättning då gravid kvinna av förebyggande
skäl bedöms böra avstå från förvärvsarbete.

I motion 1979/80:417 av Bonnie Bernström och Margareta Gard behandlas
båda dessa problemområden. Motionärerna anför att det förekommer
skillnader mellan olika försäkringskassor i deras bedömning av rätt till
sjukpenning i samband med komplikationer under graviditet. Vissa kassor
uppges inte godta komplikationer som grund för sjukpenning vilket enligt
motionärerna betyder att tröttande illamående och kräkningar under
graviditetens tidiga skede inte ens är likvärdiga med t. ex. en lättare
sommarsjuka. Motionärerna pekar i sammanhanget bl. a. på de uttalanden
om sjukdomsbegreppet som gjordes i förarbetena till lagen om allmän
sjukförsäkring och som har redogjorts för ovan i samband med riksförsäkringsverkets
remissyttrande. Dessutom åberopas en dom av den 31 oktober
1978 av försäkringsdomstolen (numera försäkringsöverdomstolen) där
domstolen inte funnit skäl att ändra riksförsäkringsverkets beslut att inte
medge sjukpenning till en gravid kvinna som enligt läkarintyg varit
sjukskriven på grund av trötthet i samband med graviditeten. - I motionen

SfU 1980/81:5

anförs vidare att det inte finns något stöd i lag för att sjukskriva
förvärvsarbetande gravida kvinnor i förebyggande syfte. Som exempel
nämner motionärerna risken för smitta av röda hund, något som kan medföra
fosterskador och förorsaka samhället större kastnader än utbetald sjukpenning
under smittoriskperioden. - Motionärerna begär förslag till lagändringar
som syftar till att arbetsförhindrande komplikationer i samband med
graviditet skall ge rätt till sjukpenning och att sjukpenning skall kunna
utbetalas i förebyggande syfte för att förhindra fosterskador och hotande
missfall.

Motionärerna i motion 1979/80:622, Arne Andersson i Falun m. fl., anser
det angeläget att gravida kvinnor som tillråds att avhålla sig från arbete
längre eller kortare tid för att minska riskerna för komplikationer får rätt till
ersättning för inkomstbortfall. Denna ersättning bör enligt motionärerna
utgå i form av havandeskapspenning och kunna utges närhelst under
graviditeten som kvinnan efter ordination av läkare avhåller sig från arbete
på grund av graviditetsbesvär som kan vara till fara för henne eller fostret.
Motionärerna begär ett förslag till lagändring av denna innebörd.

Liknande synpunkter framförs av Anna-Greta Skantz i motion 1979/
80:1177, dock att ersättningen för inkomstbortfallet enligt motionen bör utgå
i form av sjukpenning. Motionären vänder sig också mot att bedömningen av
rätten till sjukpenning inte är lika i alla delar av landet. Om den behandlande
läkaren bedömer att föreskrivet sängläge kan intas i hemmet utgår enligt
motionären inte någon sjukpenning. Om patienten i stället läggs in på
sjukhus för vila anses detta, anför motionären, vara ett normalt skäl för att
sjukpenning skall utges. Motionären menar att sådana olikheter i bedömningen
inte kan accepteras när grunden för den nedsatta arbetsförmågan är
densamma. I motionen begärs därför en översyn av gällande bestämmelser så
att tveksamhet inte behöver uppstå vid bedömningen av rätten till
sjukpenning i samband med graviditetsbesvär.

Av den i motion 1979/80:417 åberopade domen (dnr 381/78) framgår bl. a.
följande. En gravid kvinna sjukanmälde sig och var enligt läkarintyg
sjukskriven med hel arbetsoförmåga på grund av trötthet i samband med
graviditeten. I ett yttrande anförde den aktuella försäkringskassans förtroendeläkare,
som tagit del av kopia av journalanteckning förd vid mödrahälsovården,
att medicinskt status för den gravida kvinnan var fullständigt
normalt och att det således inte fanns någon medicinsk orsak till trötthet.
Försäkringskassans beslut att inte utge sjukpenning överklagades. Riksförsäkringsverket
fann därvid att kvinnans arbetsförmåga inte på grund av
sjukdom varit nedsatt med minst hälften och att hon därför inte var
berättigad till sjukpenning. Verkets beslut ändrades inte av domstolen.

När det gäller frågan om vad som skall anses vara sådan sjukdom som kan
ge rätt till sjukpenning anför riksförsäkringsverket i sitt remissyttrande över
de föreliggande motionerna bl. a. att detta i många fall kan vara svårt att
avgöra. För att sjukpenning skall kunna utges vid havandeskap krävs enligt

SfU 1980/81:5

verket att kvinnan har besvär eller komplikationer som inte betingas av ett
normalt graviditetsförlopp. Verket menar att en bidragande orsak till att
tillämpningen hos försäkringskassorna kan uppfattas som oenhetlig är att
bedömningen av när det är befogat att en gravid kvinna avhåller sig från
förvärvsarbete varierar från läkare till läkare och mellan olika kvinnor. I
remissyttrandet framhålls att begreppet sjukdom även när det gäller gravida
kvinnor måste tillämpas med hänsyn till dagens kunskap om vad som är
vetenskap och beprövad erfarenhet i fråga om sjukdomstillstånd. Försäkringskasseförbundet
anför i sitt yttrande att problemet i det här sammanhanget
ofta är att läkarna i många fall undviker att ange en specificerad
sjukdomsdiagnos på sina intyg.

Utskottet har vid behandlingen av ett motionsyrkande om rätt till
sjukpenning för gravida kvinnor med flerbörd som behandlas i öppen vård
erinrat om (SfU 1978/79:24) att hälso- och sjukvårdsutredningen, HSU,
enligt sina direktiv skulle beakta hälso- och sjukvårdens samband med den
allmänna sjukförsäkringen och att socialpolitiska samordningsutredningen
skulle se över sjukdomsbegreppet. I sitt betänkande (SOU 1979:78) Mål och
medel för hälso- och sjukvården - Förslag tili hälso- och sjukvårdslag belyser
HSU bl. a. föränderligheten i begreppen hälsa och sjukdom liksom olika
tolkningar av dessa begrepp. En slutsats blir enligt HSU att en gång för alla
gällande definitioner inte kan ges. Tolkningen av begreppet sjukdom
förutsätter HSU även i framtiden kunna vara baserad på en objektiv eller en
subjektiv bedömning. Enligt utredningen måste nästan alltid vid bedömningen
beaktas såväl medicinska som sociala och psykologiska faktorer, och
utredningen anser det viktigt att beakta att sjukdomsbegreppet har detta
sammansatta innehåll. Det är dock, anför HSU, angeläget att motverka en
alltför vid tolkning av sjukdomsbegreppet. Till grund för en sjukförklaring
bör enligt HSU i det stora flertalet fall ligga en medicinskt påvisbar sjukdom
eller en kombination av medicinska och andra bedömningar. HSU:s
betänkande är f. n. föremål för remissbehandling. - Socialpolitiska samordningsutredningen
framhåller i sitt betänkande (SOU 1979:94) En allmän
socialförsäkring att den principmodell för en sådan försäkring som föreslås i
betänkandet inte innehåller någon fullständig beskrivning av reglerna i det
framtida bidragssystemet. Bl. a. sjukdomsbegreppet hör enligt utredningen
till de frågor som kan behöva utredas närmare. Utredningens förslag och
remissyttrandena däröver är f. n. föremål för beredning inom regeringskansliet.

Enligt utskottets mening måste frågan om vad som skall anses vara sådan
sjukdom som kan ge rätt till sjukpenning liksom hittills prövas av
försäkringskassan från fall till fall. Sjukdomsbegreppet som sådant är som
framgår ovan föremål för överväganden. Utskottet förutsätter att riksförsäkringsverket
även fortsättningsvis följer tillämpningen på området och
verkar för att denna blir enhetlig. Någon riksdagens åtgärd med anledning av
yrkande 1 i motion 1979/80:417 är med hänsyn till det anförda enligt

SfU 1980/81:5

utskottets uppfattning inte påkallad.

Såvitt gäller frågan om ekonomisk kompensation för gravida kvinnor som
av förebyggande skäl måste avstå från förvärvsarbete längre eller kortare tid
under graviditeten anser såväl riksförsäkringsverket som Försäkringskasseförbundet
i sina remissyttranden att det är angeläget att denna fråga får sin
lösning. I yttrandena förordas en närmare utredning av frågan. Verket pekar
i detta sammanhang på att en framkomlig väg för att lösa frågan kan vara att
komplettera bestämmelserna om havandeskapspenning.

1 det ovan nämnda betänkandet SfU 1978/79:24 hänvisade utskottet också
till att de den 1 januari 1980 införda bestämmelserna om havandeskapspenning
enligt den aktuella propositionen skulle bli föremål för uppföljning.
Utskottet kan i detta sammanhang erinra om att utskottet i våras (SfU
1979/80:11) behandlade ett motionsyrkande om havandeskapspenning till
hemarbetande, varvid utskottet ansåg att det fick ankomma på den då
aviserade utredningen om översyn av föräldraförsäkringen att beakta de
synpunkter som framförts i motionen. En särskild utredare har numera
tillkallats för att göra den nämnda översynen (dir. 1980:53). Enligt direktiven
skall utredaren utvärdera och se över reglerna för rätt till ledighet för vård av
barn samt ersättningsreglerna inom föräldraförsäkringen och för havandeskapspenning.

Av det ovan anförda framgår att gravida kvinnor som av förebyggande skäl
och utan att sjukdomstillstånd föreligger måste avstå från förvärvsarbete
längre eller kortare tid under graviditeten i regel inte kan få ersättning för
inkomstbortfallet. Havandeskapspenning kan under vissa bestämda förutsättningar
utges tidigast fr. o. m. den sextionde dagen före den beräknade
tidpunkten för barnets födelse. Är kvinnan inte berättigad till havandeskapspenning
kan inkomstbortfallet täckas genom att kvinnan tar ut en del av sin
föräldrapenning. Denna ersättning kan emellertid uppbäras tidigast fr. o. m.
samma tidpunkt som havandeskapspenningen.

Utskottet delar remissinstansernas uppfattning att det finns skäl att
närmare utreda frågan om kompensation för inkomstbortfall för gravida
kvinnor som av förebyggande skäl måste avstå från förvärvsarbete och där
sjukdomstillstånd inte föreligger. En sådan utredning bör enligt utskottets
mening behandla bl. a. de frågor som framförs avslutningsvis i riksförsäkringsverkets
remissyttrande, såsom att klarlägga i vilka fall det är motiverat
av medicinska skäl med uppehåll i förvärvsarbetet, i vilken utsträckning och
på vad sätt inkomstbortfall skall täckas och om arbetsgivares skyldighet att
omplacera till annat arbete skall utvidgas. Utredningen bör också klarlägga i
vilka fall det nu kan förekomma oenhetligheter i bedömningen av rätt till
ersättning vid förebyggande åtgärder i samband med graviditet. Utredningen
bör pröva om problemet kan lösas genom en komplettering av bestämmelserna
om havandeskapspenning på sätt verket har anfört eller om frågan bör
lösas på annat sätt, t. ex. inom föräldraförsäkringens ram. Förslag till
lösningar bör ta sikte på att få enhetlighet i bedömningen.

SfU 1980/81:5

Vad utskottet anfört bör med anledning av motionerna 1979/80:622 och
1979/80:1177 samt yrkande 2 i motion 1979/80:417 ges regeringen till
känna.

Hemställan

Utskottet hemställer
att riksdagen

1. beträffande sjukpenning vid graviditetsbesvär avslår motion
1979/80:417 yrkande 1,

2. beträffande ersättning vid förebyggande åtgärder med anledning
av motionerna 1979/80:417 yrkande 2, 1979/80:622 och
1979/80:1177 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

Stockholm den 9 oktober 1980

På socialförsäkringsutskottets vägnar
SVEN ASPLING

Närvarande: Sven Aspling (s), Nils Carlshamre (m), Margareta Andrén (fp),
Doris Håvik (s), Börje Nilsson (s), Gösta Andersson (c), Ralf Lindström (s),
Gullan Lindblad (m), Lars-Åke Larsson (s), Elis Andersson (c), Martin
Segerstedt (s), Arne Lindberg (c), Siri Häggmark (m), Arne Andersson i
Falun (c) och Nils-Olof Gustafsson (s).

“