om situationen i Iran (Betänkande 1985/86:UU29 Utrikesutskottet)

Utrikesutskottets betänkande
1985/86:29

om situationen i Iran

1985/96:29

Motionen

I motion 1985/86:U514 av Bertil Måbrink m.fl. (vpk) föreslås

1. att riksdagen uttalar sitt fördömande mot den iranska regimens brott
mot de mänskliga rättigheterna,

2. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till att handel med
varor och tjänster samt industriellt samarbete med Iran begränsas,

4. att riksdagen uttalar att Sverige på olika sätt bör stödja motståndet mot
Khomeinis regim i Iran.

(Yrkande 3 i motionen kommer att behandlas i ett senare betänkande.)

Bakgrund

Situationen i Iran behandlades av utskottet så nyligen som i november 1985
på grundval av motionsyrkanden likartade de nu föreliggande (UU 1985/

86:2). Enligt uppgifter från Amnesty International, som utskottet då återgav,
förekommer fortfarande massavrättningar i Iran, ofta efter summariska
rättegångar. Under år 1984 fick Amnesty kännedom om 650 och under år
1985 om 467 avrättningar; den verkliga siffran torde dock enligt organisationens
bedömning vara betydligt högre. Åtskilliga rapporter vittnar också om
godtyckliga frihetsberövanden, tortyr och annan omänsklig behandling av
fängslade personer.

I FN:s generalförsamling antogs i höstas en resolution om de mänskliga
rättigheterna i Iran. I resolutionen uttrycks bl. a. beklagande av att Irans
regering visat bristande vilja att samarbeta med den av FN:s kommission för
de mänskliga rättigheterna utsedde särskilde representanten. Församlingen
ställer sig bakom deVnes slutsats att det inte kan uteslutas att allvarliga
kränkningar av mänskliga rättigheter har förekommit i Iran.

FN-representanten, som inte givits möjlighet att besöka Iran, har sedermera
avsagt sig sitt uppdrag och någon ny har inte kunnat utses, bl. a. på
grund av de villkor som Iran ställer upp. Ordföranden i FN-kommissionen
för de mänskliga rättigheterna har emellertid nu fått mandat att utse en ny
särskild representant.

Vid mötet i mars 1986 med kommissionen för de mänskliga rättigheterna
antogs en resolution om Iran av ungefär samma innehåll som generalförsamlingens.
Den svenska delegaten uttryckte oro över situationen i landet och
hoppades att den iranska regeringen skulle vara beredd att samarbeta med en 1

1 Riksdagen 1985/86. 9sami. Nr29

ny rapportör så att en mer fullständig information om situationen för de
mänskliga rättigheterna i Iran kunde läggas fram.

Det finns en betydande opposition mot den nuvarande regimen i Iran, men
på grund av förhållandena i landet har den mycket begränsade möjligheter
att arbeta där och har därför blivit hänvisad till att verka från utlandet.

Sveriges handel med Iran har under det senaste året minskat betydligt,
huvudsakligen till följd av det svåra ekonomiska läget i Iran. Vår export dit är
emellertid fortfarande betydande och överstiger kraftigt importen därifrån.

Utskottet

I motionens yrkande 1 anförs att riksdagen bör uttala sitt fördömande av den
iranska regimens brott mot mänskliga rättigheter och i yrkande 4 föreslås att
Sverige bör stödja motståndet mot Khomeinis regim.

Utskottet vill med anledning av dessa båda yrkanden anföra följande. Den
svenska regeringen har i olika sammanhang gett uttryck åt sin kritiska
inställning till de allvarliga och upprepade brott mot mänskliga rättigheter
som förekommer i Iran. Vi har påtalat situationen i landet i FN:s kommission
för de mänskliga rättigheterna och uppmanat den iranska regimen att
samarbeta med FN:s rapportör. Denna inställning redovisades i utskottets
ovannämnda betänkande UU 1985/86:2. Vad som förevarit i Iran sedan dess
ger inte utskottet anledning att ändra sin uppfattning i detta avseende.

Det hävdas ibland att synen på människans fri- och rättigheter skiljer sig
mellan länder av olika religiös och kulturell tradition och att därför en
gemensam måttstock inte alltid kan användas. Utskottet har förståelse för att
skilda kulturer har skilda värderingar. Respekten för andra kulturer och
samhällssystem får emellertid aldrig medföra att vi upphör att hävda att varje
människa har ett alldeles eget värde. Våld kan inte försvaras som en
kulturyttring, framhöll utskottet i UU 1982/83:1. Det är denna övertygelse
som är den omistliga kärnan i folkrättens regler om de grundläggande fri- och
rättigheterna.

Med sitt uttalade stöd för folkrättens regler har den svenska regeringen
också tagit ställning till förmån för det iranska folkets rätt att fritt ge uttryck
åt åsikter och tankar, även om dessa skulle avvika från de uppfattningar som
den iranska regimen hyser.

Med det anförda torde yrkandena 1 och 4 i motion U514 få anses
besvarade.

I fråga om förslaget i yrkande 2 att handel med varor och tjänster samt
industriellt samarbete med Iran bör avbrytas vill utskottet erinra om den
gällande svenska principinställningen, nämligen att ekonomiska sanktioner
mot ett land bör ha stöd i ett beslut av FN:s säkerhetsråd. Med hänvisning
härtill avstyrks yrkande 2 i motion U514.

UU 1985/86:29

Utskottet hemställer

1. att riksdagen förklarar yrkandena 1 och 4 i motion 1985/86:U514
besvarade med vad utskottet anfört,

2. att riksdagen avslår yrkande 2 i motion 1985/86:U514.

Stockholm den 15 maj 1986
På utrikesutskottets vägnar
Stig Alemyr

Närvarande: Stig Alemyr (s), Karin Söder (c), Sture Ericson (s), Axel
Andersson (s), Maj-Lis Lööw (s), Margaretha af Ugglas (m), Bengt
Silfverstrand (s), Karl-Erik Svartberg (s), Rune Ångström (fp), Nils T
Svensson (s), Gunnel Jonäng (c), Bertil Måbrink (vpk), Anita Bråkenhielm
(m), Maria Leissner (fp) och Ivar Virgin (m).

Särskilt yttrande

Bertil Måbrink (vpk) anför:

Det är klart dokumenterat att regimen i Iran grovt bryter mot de mänskliga
fri- och rättigheterna. Jag är väl medveten om att det finns vissa svårigheter
att helt avbryta handeln med Iran.

Däremot bör det vara möjligt att förhindra en ökad handel med
ifrågavarande land så länge som förtryck råder. Det bör också vara möjligt
för myndigheter och företag att minska handeln med Iran.

Jag utgår också ifrån att regeringen utnyttjar alla de möjligheter som finns
för att ständigt kritisera den iranska regimen och söka förhindra brott mot de
mänskliga fri- och rättigheterna i Iran.

Viktigt är att de demokratiska motståndsrörelserna i och utanför Iran ges
materiellt och moraliskt stöd.

UU 1985/86:29

■3

gotab Stockholm 1986 10996