om semester (Betänkande 1984/85:AU6 Arbetsmarknadsutskottet)

AU 1984/85:6

Arbetsmarknadsutskottets betänkande
1984/85:6

om semester

Sammanfattning

Utskottet behandlar i betänkandet regeringens skrivelse 1984/85:67 om
utredning av vissa semesterfrågor och fem motioner från allmänna motionstiden
tidigare i år.

Utskottet föreslår att regeringens skrivelse läggs till handlingarna utan
erinran. I skrivelsen anförs bl. a. att en utredning om inrättande av en
semesterlönefond f. n. inte bör genomföras på det sätt som riksdagen tidigare
förutsatt samt att utredningsarbetet i semesterfrågor i övrigt bör bedrivas
dels inom arbetsmarknadsdepartementet, dels i nära samarbete med delegationen
för arbetstidsfrågor (DELFA).

Fyra motioner avstyrks med hänvisning till ovan nämnda skrivelse. I
motionerna yrkas bl. a.

- förenkling av nuvarande semesterlag

- begränsning av semestergrundande ledighet

- inrättande av en allmän semesterfond

- semesterersättning vid arbetslöshet

Vpk:s företrädare i utskottet har avlämnat två reservationer vari yrkas
bl. a. att den av riksdagen år 1982 föreslagna utredningen i semesterfrågor
skall genomföras. Moderata samlingspartiets representanter har avgivit ett
särskilt yttrande på denna punkt.

Vidare avstyrker utskottet, efter yttrande av jordbruksutskottet, en
motion som bl. a. förordar en utbyggnad av avbytarverksamheten åt
jordbrukare med anlitande av arbetslösa ungdomar. Centerpartiets representanter
i utskottet har reserverat sig i denna fråga.

Motionerna

1983184:699 av Lennart Brunander (c) och Kerstin Andersson (c)

I motionen yrkas

1. att riksdagen uttalar att lantbrukare i likhet med andra grupper i
samhället skall ha rätt till fem veckors semester,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om åtgärder för att ge arbetslösa ungdomar sysselsättning
inom jordbruksnäringen.

1 Riksdagen 1984185.18sami. Nr 6

AU 1984/85:6

1983184:1901 av Lars Ahlström m. fl. (m, c, fp)

I motionen yrkas

3. att riksdagen hos regeringen begär en särskild översyn av semesterlagen
i enlighet med riktlinjerna som anförs i motionen.

Yrkandena 1 och 2 har behandlats i betänkande AU 1984/85:2.

1983/84:1935 av Ove Karlsson m. fl. (s)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen hemställer om en utredning
som syftar till att en allmän semesterfond inrättas samt i övrigt som sin
mening ger till känna vad som i motionen har anförts om bristande
ekonomiska förutsättningar vid semesteruttag.

1983184:1951 av Bengt-Ola Ryttar m. fl. (s)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om det angelägna i att arbetslöshetsersättningen görs
semesterersättningsgrundande.

1983184:2029 av Alf Wennerfors m. fl. (m)

I motionen yrkas

15. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära en översyn av
semesterlagen.

Yrkandena 1-10 och 16 behandlas i betänkande AU 1983/84:3, yrkandena
11-14 i betänkande AU 1983/84:4 samt yrkandena 17-18 i betänkande AU
1983/84:2.

Regeringens skrivelse 1984185:67

I skrivelsen bereds riksdagen tillfälle att ta del av vad som anförs om
utredning av vissa semesterfrågor.

Bakgrund

Semesterlagen

Semesterlagens (1977:480, ändrad senast 1982:90) bestämmelser omfattar
alla arbetstagare. Semesterlagen är i stora delar tvingande men flera
bestämmelser i den är dispositiva och kan ersättas med centrala kollektivavtal.

De viktigaste semesterförmånerna är enligt lagen semesterledighet, semesterlön
och semesterersättning. Arbetstagare har enligt huvudregeln,
utan krav på intjänande, rätt till 25 semesterdagar varje år. Lördagar och
söndagar räknas normalt inte som semesterdagar, inte heller helgdagar och
de viktigaste helgdagsaftnarna. Rätten till semesterledighet gäller den
nyanställde lika väl som den som har varit anställd tidigare hos arbetsgivaren.
För att få ut semesterlön under semestertiden måste arbetstagaren däremot
ha tjänat in sådan lön under det närmast föregående semesteråret (1 april-31

AU 1984/85:6

mars), i lagen kallat intjänandeåret.

Lagen ger vidare arbetstagare rätt till en sammanhängande semesterledighet
om minst fyra veckor under tiden juni-augusti. Avvikelser härifrån får
göras när det finns särskilda skäl.

Semesterlön utgör 12 % av arbetstagarens lön under intjänandeåret. Av
betydelse för semesterlönens storlek är även bestämmelserna om s. k.
semesterlönegrundande frånvaro, dvs. frånvaro under vilken arbetstagaren
tjänar in semesterlön. Sådan frånvaro är ledighet på grund av sjukdom,
föräldraledighet, ledighet på grund av risk för överföring av smitta, ledighet
för viss utbildning enligt studieledighetslagen och viss facklig utbildning samt
ledighet på grund av viss militärtjänst, vapenfri tjänst och civilförsvarstjänst.
Den tid under vilken frånvaron ger rätt till semesterlön är dock begränsad,
vid t. ex. sjukdom till 180 dagar.

Den som har rätt till mer än 20 betalda semesterdagar får spara
överskjutande semesterdagar under en femårsperiod.

Semesterersättning utgår till den som slutar sin anställning utan att ha fått
ut intjänad semesterlön. Denna ersättning beräknas på i princip samma sätt
som semesterlönen.

Arbetsgivare som bryter mot semesterlagen kan ådömas skadestånd.

Utöver semesterlagen finns i lag (1963:115, ändrad 1977:481) bestämmelser
om förlängd semester för vissa arbetstagare med radiologiskt arbete i
vilket arbetstagaren utsätts för joniserande strålning i sådan utsträckning att
menlig inverkan kan befaras av det.

Utredning

I samband med semesterlagens antagande tillsattes en kommitté -1978 års
semesterkommitté (Dir. 1977:107) - med uppgift att följa den nya semesterlagens
tillämpning samt utreda bl. a. frågan om inrättande av en semesterlönefond
för all semesterlön. Den dåvarande regeringen beslutade i oktober
1981 att lägga ned detta utredningsarbete med hänvisning till att nya
semesterreformer eller finansieringssystem inte rymdes inom de samhällsekonomiska
ramar som då rådde. Med anledning av en motion till riksdagen
år 1982 (1981/82:557) föreslog socialutskottet (SoU 1982/83:4) att det
nedlagda utredningsarbetet borde återupptas snarast och resultatet därav
redovisas för riksdagen. Riksdagen biföll utskottets förslag (rskr 1982/83:18).

Utskottet

Nuvarande semesterlag har med smärre justeringar gällt sedan den 1
januari 1978. Frågan om utredning av vissa frågor som rör semesterlagen tas
upp dels i regeringens skrivelse 1984/85:67, dels i tre motioner - 1901, 1935
och 2029.

I regeringens skrivelse framhålls att det är angeläget att det nu sker en

AU 1984/85:6

prioritering av utredningsfrågorna på semesterrättens område. Frågan om
inrättande av en semesterlönefond griper långt in i det nu befintliga
regelsystemet och innefattar betydande ekonomiska konsekvenser. En
sådan fond är enligt skrivelsen en för arbetstagarna viktig reformfråga som
det finns anledning att noggrant pröva. Vissa andra semesterreformer bör
emellertid i dagsläget behandlas med förtur. Inte minst viktigt är önskemålet
att få semesterlagstiftningen enklare och lättfattligare i olika avseenden.

Enligt vad som anförs i skrivelsen bör frågan om inrättande av en
semesterfond f. n. inte bli föremål för utredning och förslag på det sätt som
förutsattes i riksdagens tidigare nämnda beslut. Utredningsarbetet på
semesterrättens område bör t. v. i stället begränsas dels till vissa mindre
reformfrågor som låg inom ramen för utredningsarbetet i 1978 års semesterkommitté,
dels till vissa andra frågor av närmast lagteknisk natur, kraven på
förenklingar i lagen m. m. Med denna inriktning på utredningsarbetet är det
enligt skrivelsen inte ändamålsenligt att nu tillsätta någon ny semesterkommitté.
Vissa av reformfrågorna bör i stället övervägas i samråd med och med
hänsyn tagen till det arbete som bedrivs i delegationen för arbetstidsfrågor
(DELFA). Det gäller bl. a. sådana reformer som, om de genomförs, kommer
att innebära materiellt förbättrade semesterförmåner för arbetstagarna. Hit
hör bl. a. intjänande av semester under föräldraledighet och särskilda
semesterregler för personer med radiologiskt arbete. Sådana semesterreformer
har ett nära samband med arbetstidsfrågor över huvud, och de lämpar sig
därför väl att behandlas i nära samarbete med DELFA. Även frågan om
semesterersättning för arbetslösa bör övervägas i den ordningen.

Vidare anförs i regeringens skrivelse att de mera rättsligt betonade
frågorna, kraven på förenklingar och ökad flexibilitet i regelsystemet m. m.,
bör genomgås inom den särskilda beredningsgrupp för arbetsrättsfrågor som
är knuten till arbetsmarknadsdepartementet. Målsättningen bör här vara att i
de fall det visar sig behövligt skapa enklare och mera praktiska lösningar på
problemen än som har skett i den gällande lagen. Då bör man också beakta
den anpassning som redan har skett genom kollektivavtal.

En översyn av semesterlagen krävs i moderata samlingspartiets kommittémotion
2029. Som skäl härför anför motionärerna att semesterlagen är
detaljerad och ohanterlig samt att det är först efter tillkomsten av kollektivavtal
på större delen av arbetsmarknaden som regler kunnat skapas som
möjliggör en rimlig handläggning av frågor rörande de anställdas semester.
För många mindre företag vållar den nuvarande ordningen enligt motionärernas
mening tolkningssvårigheter. Vidare framhålls att för företag som
saknar kollektivavtal gäller semesterlagen fullt ut samt att dessa företag
ständigt riskerar att feltolka lagen.

Även i motion 1901 av Lars Ahlström m. fl. (m, c, fp) krävs en översyn av
semesterlagen. Motionärerna förordar en analys av effekterna av arbetstagarnas
rätt att spara semester och föreslår dels att reglerna för beräkning av
semesterlön förenklas, dels att begränsningar skall ske när det gäller

AU 1984/85:6

semestergrundande frånvaro. De anför i den senare frågan att det är stötande
att ett litet företag med t. ex. fem anställda kan bli tvunget att betala
semesterlön för en flerårig studieledighet som syftar till övergång till annat
yrke eller annat företag.

Förslaget till utredning av semesterlagen är i motion 1935 av Ove Karlsson
m.fl. (s) kopplat till ett krav om ett förbättrat semesterstöd i form av en
allmän semesterfond. Som bakgrund till förslaget framhåller motionärerna
att 37 % av de fackligt anslutna inte har råd att göra en semesterresa eller
möjlighet att hyra fritidsbostad. Även andra grupper sägs ha mycket
begränsade möjligheter att tillgodogöra sig en semester. Här nämns långtidsarbetslösa
och låginkomsttagare.

Utskottet delar den uppfattning som förs fram i regeringens ovan nämnda
skrivelse att prioriteringen när det gäller utredning av regelsystemet för
semester f. n. bör gälla andra frågor än införandet av en semesterlönefond. I
skrivelsen föreslås emellertid att sådana reformer vars genomförande
innebär materiellt förbättrade semesterförmåner för arbetstagarna bör
övervägas i samråd med och med hänsyn tagen till det arbete som bedrivs av
delegationen för arbetstidsfrågor (DELFA). Någon särskild utredning om
införande av en allmän semesterfond som föreslås i motion 1935 bör mot den
bakgrunden inte ske, och motionen bör därför inte föranleda någon åtgärd.

Det förefaller enligt utskottets mening också lämpligt att - som föredragande
statsrådet föreslår - låta den särskilda beredningsgruppen för arbetsrättsfrågor
som är knuten till arbetsmarknadsdepartementet behandla de
krav på förenklingar och ökad flexibilitet i regelsystemet som har föreslagits i
skilda sammanhang. Yrkandena i motionerna 1901 och 2029 är därmed i allt
väsentligt tillgodosedda, varför motionerna i denna del kan avslås av
riksdagen.

I sammanhanget föreslår utskottet också att regeringens skrivelse 1984/
85:67 läggs till handlingarna utan erinran från riksdagens sida.

Bengt-Ola Ryttar m. fl. (s) påpekar i motion 1951 att för de grupper som
får bära den ekonomiska krisens tyngsta bördor - arbetslöshet - är en riktig
semester ouppnåelig. Man har ingen eller en mycket liten semesterlön. Det
erinras vidare om att även om en f. d. arbetslös har arbete vid den aktuella
semestertiden inträffar att arbetsplatsen stängs. Problemets omfattning
beskrivs med exempel från en avdelning inom Svenska byggnadsarbetarförbundet.
Motionärernas slutsats är att mellan tre femtedelar och två
tredjedelar av medlemmarna i den aktuella avdelningen genom arbetslöshet i
genomsnitt förlorar sju å åtta semesterersättningsberättigade dagar. Motionärerna
föreslår mot den bakgrunden att arbetslöshetsersättningen skall göras
semesterersättningsgrundande.

Frågan om arbetslöshet som semestergrundande frånvaro har varit aktuell
tidigare och behandlades bl. a. i samband med att den nuvarande semesterlagen
tillkom, men hänsköts till fortsatt utredning. Den tidigare nämnda
utredningen på semesterrättens område som lades ned hösten 1981 hade till

AU 1984/85:6

uppgift att utreda frågan. I regeringens ovan behandlade skrivelse om
utredning av vissa semesterfrågor anförs nu att frågan om semesterersättning
för arbetslösa kommer att prövas inom arbetsmarknadsdepartementet i
anslutning till det arbete som bedrivs inom DELFA. Motion 1951 bör med
hänsyn därtill inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

Semestervillkoren för lantbrukare tas upp av Lennart Brunander (c) och
Kerstin Andersson (c) i motion 699. Motionärerna yrkar dels att riksdagen
skall göra ett uttalande om att lantbrukare i likhet med andra grupper i
samhället skall ha rätt till fem veckors semester, dels att en utbyggnad skall
ske av den s. k. avbytarverksamheten inom jordbruket. I motionen anförs att
lantbrukarna har sämre semestervillkor än anställda. Det system med
avbytartjänst som införts ger f. n. lantbrukaren möjlighet till högst tio dagars
semester per år. Målet bör enligt motionärerna vara en successiv utbyggnad
under 1980-talet till fem veckors semester med avbytare. Fullt utbyggt skulle
systemet kosta 800 milj. kr. AMS föreslås svara för utbildningen av de
ungdomar som skulle tjänstgöra som avbytare. Lantbrukets Avbytartjänst
AB skulle svara för administrationen. Verksamheten skulle kunna ge 6 000
nya arbetstillfällen fördelade över hela landet.

Jordbruksutskottet har yttrat sig (se bilaga) över motion 699 och därvid
erinrat om att enligt de av riksdagen godkända grunderna för en utbyggnad
av avbytarservicen inom jordbruket har det inte ansetts lämpligt att i detalj
besluta om hur och i vilken takt utbyggnaden av avbytarservicen skall ske.
Takten i utbyggnaden får i praktiken anpassas till de medel som årligen kan
ställas till verksamhetens förfogande. Kostnaden för avbytartjänsten finansieras
med medel som avdelas i samband med överläggningarna om priserna
på jordbrukets produkter. Detta innebär att jordbrukarkollektivet solidariskt
svarar för de kostnader som inte täcks av avgifter från dem som anlitar
avbytarservicen för planlagd ledighet.

Jordbruksutskottet framhåller att det givetvis är angeläget att målet för
avbytarservicen uppnås så snart som möjligt. Detta mål är att samtliga
familjelantbrukare liksom andra jämförbara grupper yrkesverksamma skall
kunna beredas regelbunden ledighet och semester. Takten i uppbyggnaden
och formerna härför bör dock enligt jordbruksutskottet alltjämt bestämmas
på grundval av vad man kan komma överens om i samband med de årligen
återkommande överläggningarna rörande priserna på jordbruksprodukter.
Jordbruksutskottet förordar mot bl. a. denna bakgrund att någon riksdagens
åtgärd inte vidtas med anledning av motion 699. Företrädarna för centerpartiet
i jordbruksutskottet ger i en avvikande mening motionärernas förslag sitt
stöd.

Arbetsmarknadsutskottet vill för sin del understryka vikten av att jordbrukarna
får samma möjligheter till semester som andra företagare. Det är
därför väsentligt att avbytarsystemet byggs ut. Utskottet utgår ifrån att de
möjligheter detta innebär ur sysselsättningssynpunkt tillvaratas och att
utbildningsbehovet beaktas. Arbetsmarknadsutskottet ansluter sig i övrigt

AU 1984/85:6 7

till den bedömning jordbruksutskottet gjort och avstyrker därmed motion
699.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande utredning av vissa semesterfrågor

att riksdagen med avslag på motionerna 1983/84:1901 yrkande 3,
1983/84:1935 och 1983/84:2029 yrkande 15 lägger regeringens
skrivelse 1984/85:67 till handlingarna,

2. beträffande semesterersättning till arbetslösa
att riksdagen avslår motion 1983/84:1951,

3. beträffande semestervillkoren för lantbrukare
att riksdagen avslår motion 1983/84:699.

Stockholm den 13 november 1984

På arbetsmarknadsutskottets vägnar
FRIDA BERGLUND

Närvarande: Frida Berglund (s), Alf Wennerfors (m), Erik Johansson (s),
Lars Ulander (s), Anders Högmark (m), Karin Flodström (s), Arne Fransson
(c), Gustav Persson (s), Sonja Rembo (m), Lars-Ove Hagberg (vpk), Sten
Östlund (s), Bo Nilsson (s), Håkan Stjernlöf (m), Ingvar Karlsson i
Bengtsfors (c) och Karl Erik Eriksson (fp).

Reservationer

1. Utredning av vissa semesterfrågor (mom. 1)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar ”Utskottet delar”
och slutar ”riksdagens sida” bort ha följande lydelse:

Som framgår av motion 1935 finns det stora grupper i samhället som med
nuvarande regler för semesterlön och semesterersättning inte har råd till en
meningsfull semester. Det gäller främst långtidsarbetslösa och låginkomsttagare.
Det är angeläget att ett semesterstöd snarast införs för dessa grupper.
En allmän semesterfond erbjuder de bästa formerna för ett sådant stöd.
Riksdagen biföll hösten 1982 ett socialdemokratiskt motionsyrkande att det
år 1981 nedlagda utredningsarbetet om semesterfrågorna borde återupptas.
Bl. a. gällde detta frågan om en särskild semesterfond. Utskottet finner mot
bakgrund av detta riksdagsbeslut att det är hög tid att den föreslagna

AU 1984/85:6

utredningen snarast kommer till stånd. Riksdagen bör därför inte godta
regeringens aviserade tillvägagångssätt att i enlighet med skrivelse nr 67
utreda frågan om en semesterfond i annan ordning. Införandet av en
semesterfond är ett viktigt inslag i jämställdhetspolitiken. En sådan reform
bör därför skyndsamt utredas av en parlamentariskt sammansatt kommitté.
Kommittén bör också ta sig an andra frågor rörande ändringar i semesterlagen.
Mot denna bakgrund bör motionerna 1901 och 2029 inte föranleda
någon åtgärd utan bör avslås av riksdagen.

Vad utskottet anfört ovan med anledning av regeringens skrivelse och med
tillstyrkan av motion 1935 bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande utredning av vissa semesterfrågor

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:1935 och med anledning
av regeringens skrivelse 1984/85:67 samt med avslag på
motionerna 1983/84:1901 yrkande 3 och 1983/84:2029 yrkande 15
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Semesterersättning till arbetslösa (mom. 2)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar ”Frågan om” och
på s. 6 slutar ”riksdagens sida” bort ha följande lydelse:

Som framhålls i motion 1951 saknar de grupper i samhället som bär de
tyngsta bördorna i den nuvarande ekonomiska krisen, dvs. de arbetslösa,
ofta möjlighet till en meningsfull semester. Semesterlönen resp. semesterersättningen
blir för låg för att bekosta t. ex. en semesterresa. Detta problem
skulle få sin lösning genom införande av en allmän semesterlönefond som
utskottet förordat i det föregående. I avvaktan härpå bör arbetslöshetsersättningen
göras semestergrundande. En sådan reform bör kunna genomföras
tämligen omgående. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag
av denna innebörd i 1985 års budgetproposition. Utskottet tillstyrker alltså
motion 1951. Det anförda bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande semesterersättning till arbetslösa

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:1951 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Semestervillkoren för lantbrukare (mom. 3)

Arne Fransson (c) och Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar ”Arbetsmarknadsutskottet
vill” och på s. 7 slutar ”motion 699” bort ha följande lydelse:

AU 1984/85:6

Arbetsmarknadsutskottet vill först liksom i motion 699 stryka under
betydelsen av att lantbrukarna tillförsäkras samma möjligheter till semester
som andra yrkesgrupper. Detta förutsätter en successiv utbyggnad av
lantbrukets avbytartjänst. Dagens resurser räcker till högst tio dagars
semester per år. Målet bör vara en fullt utbyggd verksamhet som ger
lantbrukarna möjlighet till fem veckors semester år 1990. Som påpekas i den
avvikande mening som centerpartiets företrädare i jordbruksutskottet fogat
till detta utskotts yttrande bör avbytarsystemets fortsatta utbyggnad även
fortsättningsvis behandlas vid de årliga överläggningarna om priserna på
jordbrukets produkter. Överläggningarna bör emellertid enligt arbetsmarknadsutskottets
mening bygga på att staten tar ett grundläggande ekonomiskt
ansvar för att systemet snarast får en uppläggning som garanterar att det
fungerar på avsett sätt och byggs ut med sikte på att det avsedda målet nås år
1990. Det är som påpekas i motionen lämpligt att med hänsyn till
sysselsättningsläget bland ungdomarna göra en betydande utbyggnad av
avbytartjänsten de närmaste åren. En fullt utbyggd verksamhet skulle
nämligen leda till att 6 000 nya arbetstillfällen tillskapas. AMS bör svara för
utbildning av dem som skall arbeta som avbytare. Lantbrukets avbytartjänst
AB bör svara för administrationen. Regeringen bör snarast återkomma till
riksdagen med förslag till en utbyggd avbytartjänst för lantbruket enligt här
redovisade riktlinjer. Vad utskottet här anfört med tillstyrkan av motion 699
bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande semestervillkoren för lantbrukare

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:699 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilt yttrande

Utredning av vissa semesterfrågor (mom. 1)

Alf Wennerfors, Anders Högmark, Sonja Rembo och Håkan Stjernlöf
(alla m) anför:

Vi konstaterar att enligt regeringens skrivelse nr 67 kommer de frågor som
berörs i motionerna 2029 och 1901 och som gäller krav på förenklingar i
nuvarande regelsystem i fråga om semester och möjligheter till ökad
flexibilitet att tas upp inom den särskilda beredningsgrupp för arbetsrättsliga
frågor som är knuten till arbetsmarknadsdepartementet. Vi utgår ifrån att
beredningsgruppen med skyndsamhet behandlar de semesterfrågor som
uppmärksammas i ovan nämnda motioner med hänsyn till de tolkningsproblem
som nuvarande semesterlag ger upphov till. Effekterna av arbetstagares
rätt att spara semester bör då analyseras samt reglerna för beräkning av
semesterlön/semesterersättning ses över i syfte att åstadkomma förenklingar
i dessa regler. Småföretagens speciella problem i dessa hänseenden bör

AU 1984/85:6

speciellt uppmärksammas. Till vad som anförs i utskottets text om kravet på
införande av en allmän semesterfond vill vi tillägga att det under överblickbar
tid kommer att saknas ekonomiska förutsättningar att genomföra ett dylikt
fondsystem.

AU 1984/85:6

Bilaga

Jordbruksutskottets yttrande
1984/85:1 y

om semestervillkoren för lantbrukare, m. m.

Till arbetsmarknadsutskottet

Den 5 september 1984 har arbetsmarknadsutskottet beslutat inhämta
yttrande över motion 1983/84:699 av Lennart Brunander och Kerstin
Andersson (båda c) om semestervillkoren för lantbrukare, m. m.

I motionen förordas en utbyggd avbytarverksamhet inom jordbruket. Den
nuvarande verksamheten uppges ge lantbrukarna möjlighet till högst tio
dagars semester per år. Målet bör enligt motionärerna vara att successivt
under 1980-talet genomföra möjlighet till fem veckors semester för lantbrukarna.
När systemet är fullt utbyggt år 1990 skulle det kunna ge 6 000 nya
arbetstillfällen för avbytare och därmed ge ökade sysselsättningsmöjligheter
för arbetslösa ungdomar. Kostnaden för det fullt utbyggda systemet anges av
motionärerna till 800 milj. kr.

Utskottet

Avbytarverksamheten administreras av Lantbrukets avbytartjänst AB
med LRF som huvudman och under lantbruksstyrelsens tillsyn. Verksamheten
startades vid mitten av 1970-talet. På grundval av förslag från en särskild
utredare presenterades i proposition 1977/78:154 grunder för en utbyggnad
av verksamheten med start den 1 januari 1979. Dessa grunder godkändes av
riksdagen på förslag av jordbruksutskottet i ett i den delen enhälligt
betänkande (JoU 1977/78:34).

Till grund för riksdagens beslut låg en av regeringen hösten 1976 tillsatt
särskild utredning som i februari 1978 lämnade ett betänkande, vari föreslogs
att avbytarverksamheten, som år 1977 anlitades av ca 5 400 djurägare och
sysselsatte ca 500 ordinarie avbytare, under en tioårsperiod byggdes ut så att
den vid periodens slut kunde tillgodose efterfrågan på avbytare för såväl
planlagd ledighet som vid lantbrukares sjukdom och militärinkallelse. Det
totala behovet av avbytare beräknades till ca 5 300, varav ca 3 500
heltidsanställda och återstoden deltidsanställda. Rekryteringsbehovet beräknades
stiga från ca 600 år 1979 till ca 1 600 år 1989. När verksamheten var
fullt utbyggd beräknades ca 1 100 avbytare behöva rekryteras årligen.

De av riksdagen godkända grunderna för en utbyggnad av avbytarservicen
inom jordbruket innebär i korthet att utbyggnaden i första hand bör syfta till
att göra det möjligt för familjelantbrukarna att liksom andra yrkesverksamma
kunna ta ut regelbunden ledighet och semester. Det har inte ansetts
lämpligt att i detalj besluta om hur och i vilken takt utbyggnaden av

AU 1984/85:6

avbytarservicen skall ske. Inom en tioårsperiod borde det dock vara möjligt
att nå målet att alla lantbrukare som så önskar skall kunna erbjudas avbytare
vid sjukdom, regelbunden ledighet, semester och militär repetionsutbildning.
Takten i utbyggnaden får i praktiken anpassas till de medel som årligen
kan ställas till förfogande för att begränsa kostnaderna för den enskilde och
till möjligheterna att rekrytera avbytare. Kostnaderna för den planlagda
ledigheten finansieras med medel som avdelas i samband med överläggningarna
om priserna på jordbrukets produkter. Detta innebär att jordbrukarkollektivet
solidariskt svarar för de kostnader, som inte täcks av avgifter från
dem som anlitar avbytarservicen för planlagd ledighet.

För budgetåret 1978/79 anslogs 25 milj. kr. för avbytarverksamheten.
Motsvarande belopp utgör för innevarande budgetår 100 milj. kr. Inkomsterna
av avgifter från dem som anlitar avbytarservicen kan beräknas f. n. uppgå
till sammanlagt 50 å 60 milj. kr. för år räknat.

I motion 1983/84:699 framlagt förslag innebär bl. a. att riksdagen skulle
göra ett uttalande av innebörd att i första hand familjelantbrukare inom
animalieproduktionen bör tillförsäkras möjlighet till fem veckors semester.
Målet borde uppnås år 1990. En utbyggnad av avbytarsystemet i enlighet
härmed är enligt motionärernas mening en sådan jämlikhetsreform i
samhällets intresse, som motiverar statliga insatser.

Som arbetsmarknadsutskottet förra året framhöll vid behandlingen av en
motion med motsvarande yrkanden (AU 1983/84:18) innebär motionen i sak
ett önskemål om att åtgärder vidtas för att påskynda genomförandet av det av
statsmakterna tidigare fattade principbeslutet, med en förändrad målsättning
och med anlitande av nya finansieringsvägar. För så väsentliga
förändringar av principerna för avbytarsystemets uppbyggnad som här
föreslås krävs självfallet mera djupgående överväganden. Enligt jordbruksutskottets
mening har emellertid några tillräckligt starka motiv för den i
motionen förordade omläggningen av systemet inte förebragts. Såväl
principiella som statsfinansiella skäl talar mot en lösning i enlighet med
motionärernas förslag.

Givetvis är det angeläget att målet för avbytarservicen, nämligen att
samtliga familjelantbrukare liksom andra jämförbara grupper yrkesverksamma
skall kunna beredas regelbunden ledighet och semester, uppnås så
snart som möjligt. Enligt utskottets uppfattning bör dock takten i uppbyggnaden
och formerna härför alltjämt bestämmas på grundval av vad man kan
komma överens om i samband med de årligen återkommande överläggningarna
rörande priserna på jordbruksprodukter.

Utskottet vill i förevarande sammanhang slutligen fästa uppmärksamheten
på att 1983 års livsmedelskommitté, som i dagarna väntas lämna sitt
slutbetänkande, bl. a. haft till uppgift att belysa inkomster, privatkonsumtion,
sparande, förmögenhetsställning och standardutveckling för olika
kategorier jordbrukare samt göra motsvarande studie för såväl andra
företagare som löntagargrupper.

AU 1984/85:6

Mot angiven bakgrund har utskottet inte ansett sig böra för sin del förorda
någon särskild riksdagens åtgärd med anledning av den remitterade motionen.

Stockholm den 25 oktober 1984

På jordbruksutskottets vägnar
EINAR LARSSON

Närvarande: Einar Larsson (c), Håkan Strömberg (s), Ove Karlsson (s),
Hans Wachtmeister (m), Gunnar Olsson (s). Martin Segerstedt (s), Sven
Eric Lorentzon (m), Jan Fransson (s), Margareta Winberg (s), Börje
Stensson (fp), John Andersson (vpk), Jan-Eric Virgin (m), Bengt Kronblad
(s), Lennart Brunander (c) och Bo Arvidson (m).

Avvikande mening

Einar Larsson och Lennart Brunander (båda c) anför:

Avbytartjänsten inom lantbruket har snart fungerat i ett tiotal år. Avsikten
med avbytartjänsten, som tillkom på initiativ av LRF, var att bereda
lantbrukarna med andra yrkesverksamma grupper likvärdiga möjligheter till
ledighet för semester, sjukdom och andra ändamål. Som redovisas i motion
1983/84:699 av Lennart Brunander och Kerstin Andersson (båda c) står vi,
trots beaktansvärda insatser, ännu långt från detta mål. Lantbrukarna har
således i dag blygsammare semestervillkor än vad 1938 års semesterlag
erbjöd dåtidens anställda. En betydligt snabbare utbyggnad av avbytarsystemet
än vad som hittills visat sig möjigt är enligt vår mening nödvändigt. De
åtgärder om anges i motion 699 utgör härvidlag en lämplig väg.

Utskottsmajoriteten framhåller att det givetvis är angeläget att målet för
avbytarservicen, nämligen att samtliga familjelantbrukare liksom andra
jämförbara grupper yrkesverksamma skall kunna beredas regelbunden
ledighet och semester uppnås så snart som möjligt. Enligt majoritetens
uppfattning bör dock takten i uppbyggnaden och formerna härför alltjämt
bestämmas på grundval av vad man kan komma överens om i samband med
de årligen återkommande överläggningarna rörande priserna på jordbruksprodukter.
Även vi anser att avbytarservicens fortsatta utbyggnad alltjämt
bör diskuteras vid de årliga prisöverläggningarna. Överläggningarna bör
dock för att ge tillfredsställande resultat bygga på att staten tar ett
grundläggande ekonomiskt anvar för att systemet snarast får en uppläggning
som garanterar att det verkligen fungerar på avsett sätt. Som anförs i
motionen är utbyggnaden av avbytarsystemet en viktig jämlikhetsreform i
samhällets intresse, som därför motiverar statliga insatser.

AU 1984/85:6

Vi vill fästa uppmärksamheten på att det exempelvis i Norge finns ett
utbyggt avbytarsystem som gör det möjligt för lantbrukarna och medhjälpande
familjemedlemmar att åtnjuta ledighet i likhet med andra yrkesverksamma.
I systemet ingår bl. a. att kommunerna erbjuder vikarier, för vilka
kostnaderna bestrids dels av staten, dels av kommunerna. Även i Finland
prövas ett system, där kommunerna i förekommande fall biträder med
vikarier vid lantbrukarnas ledighet.

Enligt vår mening borde utskottet i sitt yttrande till arbetsmarknadsutskottet
ha föreslagit att statligt stöd sätts in för att så snabbt som möjigt nå en
fullständig utbyggnad av avbytarservicen.