Om schablonavdrag för egenavgifter i inkomstslaget (Betänkande 1985/86:SkU9 Skatteutskottet)

Skatteutskottets betänkande

1985/86:9

om schablonavdrag för egenavgifter i inkomstslaget

Sammanfattning

I betänkandet tillstyrker utskottet en proposition med förslag om rätt till
schablonavdrag för egenavgifter i inkomstslaget tjänst, om beskattning av
andelar i vissa samfälligheters inkomst och förmögenhet och om förlängning
av viss provisorisk lagstiftning rörande rätten till avdrag för ökade levnadskostnader
vid arbete inom byggnads- och anläggningsbranschen. Utskottet
avstyrker tre motioner avseende sistnämnda fråga.

Vid betänkandet har fogats en gemensam borgerlig reservation.

Propositionen

Regeringen (finansdepartementet) föreslår i proposition 1985/86:45 att
riksdagen antar vid propositionen fogade förslag till

1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

2. lag om ändring i lagen (1985:405) om ändring i kommunalskattelagen
(1928:370),

3. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,

4. lag om ändring i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt,

5. lag om ändring i skogskontolagen (1954:142),

6. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

7. lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152),

8. lag om ändring i lagen (1983:1053) om skatt på omsättning av vissa
värdepapper.

I propositionen föreslås att för vissa fall en avdragsrätt för egenavgifter
införs redan vid taxeringen för beskattningsåret i fråga om skattskyldiga
som har inkomst av tjänst. Detta föreslås gälla i de fall inkomsten utgörs av
inkomst av annat förvärvsarbete som avses i 11 kap. 3 § lagen (1962:381)
om allmän försäkring. Avdrag skall därvid medges med 18%. Avdraget
återförs till beskattning nästföljande beskattningsår. Vidare föreslås att
avdrag under inkomst av tjänst skall medges för påförda egenavgifter.

I fråga om s.k. schablonbeskattade småhus och bostadsrättsfastigheter
beskattas f. n. en samfallighets eventuella ränteinkomster hos delägaren
om andelen av ränteintäkter uppgår till minst 100 kr. 1 sådana fall skall
samfälligheten dessutom lämna kontrolluppgift. Vid förmögenhetsbeskattningen
skall för de flesta typer av delägarfastigheter värdet av samfällighet
redovisas hos ägarna av delägarfastigheterna. Om värdet av andelen i
samfälligheten understiger 2000 kr. behöver det inte redovisas. I proposi -

SkU

1985/86:9

1 Riksdagen 1985186. 6sami. Nr 9

tionen föreslås att dessa belopp höjs till 300 kr. resp. 5 000 kr. Vidare
föreslås att beloppet 300 kr. görs till ett grundavdrag, i stället för ett
gränsbelopp som det nuvarande beloppet utgör.

Den tillfälliga bestämmelsen om avdrag för ökade levnadkostnader i
fråga om arbete inom byggnads- och anläggningsbranschen föreslås gälla
även vid 1987 års taxering.

Vidare föreslås några följdändringar av teknisk art till redan beslutade
ändringar.

Lagförslagen har följande lydelse.

SkU 1985/86:9

1 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)

Härigenom föreskrivs i fråga om kommunalskattelagen (1928:370)'
dels att punkt 6 av anvisningarna till 39 § skall upphöra att gälla,
dels att 35 § 1 morn., 41 a§, 64 §, punkterna 2e och 4 av anvisningarna till
29 §, punkt 3 av anvisningarna till 33 § och punkt 2 av anvisningarna till
41 a § skall ha följande lydelse,

dels att det i anvisningarna till 32 § skall införas en ny punkt, 12 a, och i
anvisningarna till 33 § en ny punkt, 7, av följande lydelse.

SkU 1985/86:9

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

35 §

I morn.2 Till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet hänförs

1) intäkt som skattskyldig haft av annan förvärvskälla än förut har
nämnts och som inte heller utgör intäkt av kapital,

2) sådan lotterivinst som inte är frikallad från beskattning enligt 19 §,

3) restituerade, avkortade eller
avskrivna egenavgifter enligt lagen
(1981:691) om socialavgifter, som
inte utgör intäkt av jordbruksfastighet
eller rörelse, och avgifter
som avses i 46 § 2 mom. första
stycket 3 och som satts ned genom
ändrad debitering, allt i den mån
avdrag har medgetts för
avgifterna och

3) restituerade, avkortade eller
avskrivna egenavgifter enligt lagen
(1981:691) om socialavgifter, som
inte utgör intäkt av jordbruksfastighet,
rörelse eller tjänst, och avgifter
som avses i 46 § 2 mom. första
stycket 3 och som satts ned genom
ändrad debitering, allt i den
mån avdrag har medgetts för avgifterna
och

4) vinst — i den omfattning som anges i 2—4 mom. — genom icke
yrkesmässig avyttring (realisationsvinst).

41 a§3

Äger fastighet del i samfällighet
som avses i 32$ 2 morn., hänförs
den fastigheten tillkommande andelen
av intäkter och kostnader i
verksamheten i samfälligheten till
den förvärvskälla vari fastigheten
ingår enligt de bestämmelser som
gäller för nämnda förvärvskälla.

(Se vidare anvisningarna.)

Äger fastighet del i samfällighet
av annat slag än som avses i 6 § I
mom. första stycket b lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt,
hänförs den fastigheten tillkommande
andelen av intäkter och
kostnader i verksamheten i samfälligheten
till den förvärvskälla vari
fastigheten ingår enligt de bestämmelser
som gäller för nämnda förvärvskälla.

(Se vidare anvisningarna.)

1 Senaste lydelse av punkt 6 av anvisningarna till 39 § 1984: 190.

2 Lydelse enligt prop. 1985/86: 12.

3 Senaste lydelse 1984: 1060.

1* Riksdagen 1985186. 6 sami. Nr 9

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1985/86:9

64§

/ morn.4 Vid taxering till kom- Med ägare till fastighet likställs
munal inkomstskatt skall med ägare den som enligt I kap. 5 § fastighetsav
fastighet likställas den, för vil- taxeringslagen (1979:1152) skall

ken ehuru han icke är ägare goran- anses som ägare,
tibelopp för fastighet likväl skall
upptagas såsom skattepliktig inkomst
i enlighet med vad därom
stadgas i 47§.

Anvisningar
till 29 §

2e.5 Arbetsgivare har — under de förutsättningar som anges i tredje
stycket - rätt till avdrag för kostnader för att trygga pensionsåtagande
enligt allmän pensionsplan. Om allmän pensionsplan träder i kraft stegvis
men arbetsgivaren lämnat utfästelse om en snabbare tillämpning av
planen, har arbetsgivaren rätt till avdrag för kostnader föranledda av denna
utfästelse. Allmän pensionsplan har samma innebörd som i 4§ lagen
(1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. Med allmän pensionsplan
avses emellertid i denna lag, i fall där pensionsåtagande enligt
allmän pensionsplan icke föreligger, även

a) pensionsåtagande för pensionsförmåner som rymmes inom vad som
är sedvanligt enligt allmän pensionsplan i fråga om arbetstagare med motsvarande
uppgifter eller hans efterlevande under förutsättning att annat
åtagande än sådant som innebär tryggande genom pensionsförsäkring eller
avsättning till pensionsstiftelse tryggats genom kreditförsäkring,

b) pensionsbestämmelser, som rekommenderats av Svenska kommunförbundet,
Landstingsförbundet eller Svenska kyrkans församlings- och
pastoratförbund och antagits såsom pensionsreglemente av kommun,
kommunalförbund, Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet,
Kommunernas Pensionsanstalt, Svenska kyrkans församlings- och pastoratförbund
eller Sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut
eller av annan arbetsgivare, för vars pensionsutfästelser
enligt pensionsreglementet kommun, kommunalförbund. Svenska kommunförbundet,
Landstingsförbundet eller Svenska kyrkans församlingsoch
pastoratförbund tecknat borgen, och

c) pensionsåtagande som har lämnats av statligt företag och för vilket
staten har tecknat borgen.

Om särskilda skäl föreligga, får riksskatteverket besluta att även annat
pensionsåtagande vid tillämpning av denna lag skall anses som allmän
pensionsplan. Mot beslut av riksskatteverket i fråga som här avses får
talan ej föras.

Avdragsrätt enligt första stycket föreligger endast under förutsättning
dels att högsta pensionsgrundande lön enligt den allmänna pensionsplanen
icke överstiger trettio gånger det basbelopp som enligt lagen (1962: 381) om
allmän försäkring bestämts för året närmast före taxeringsåret eller det
högre pensionsgrundande belopp som gällde enligt planen vid utgången av
år 1977, dels att livsvarig ålderspension vid full intjänandetid enligt planen
icke avses komma att överstiga 15 procent av den pensionsgrundande
lönen till den del den icke överstiger sju och en halv gånger nämnda

4 Senaste lydelse 1953:400.

5 Senaste lydelse 1981: 1202.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1985/86:9

basbelopp, 70 procent av den pensionsgrundande lönen till den del den
överstiger sju och en halv men icke tjugo gånger nämnda basbelopp och 40
procent av den pensionsgrundande lönen till den del den överstiger tjugo
men icke trettio gånger nämnda basbelopp eller det högre pensionsbelopp
som gällde enligt planen vid utgången av år 1977. Det förhållandet att
planen ger rätt till ålderspension utöver 15 procent av den pensionsgrundande
lön som icke överstiger sju och en halv gånger nämnda basbelopp
utgör dock icke hinder för avdrag, om den överskjutande pensionen är
avsedd att utgöra ersättning för tilläggspension enligt lagen om allmän
försäkring.

Vid bestämmandet av avdragsrätt enligt första stycket får — även om
detta ej har medgivits i allmän pensionsplan - i pensionsåtagande inräknas
såväl arbetstagares anställningstid hos samma arbetsgivare innan åtagandet
lämnats som anställningstid hos förutvarande arbetsgivare. Vid beräkning
av avdrag för tryggande av åtagandet skall härvid dock avräknas
sådan pension åt arbetstagaren, som tidigare har utfästs och tryggats av
arbetsgivare under anställningstid som inräknas i åtagandet.

Avdrag för kostnad avsedd att
trygga pensionsåtagande som innebär
rätt till pension före 65 års ålder
— härunder inbegripet kostnad avsedd
att Vid arbetstagarens avgång
före 65 års ålder trygga samma pensionsförmåner
som skulle ha tillkommit
honom vid avgång vid
nämnda ålder - medges i den utsträckning
sådana förmåner kan
utgå enligt allmän pensionsplan och
med beaktande jämväl av bestämmelserna
i tionde stycket. Är fråga
om arbetstagare i aktiebolag eller
ekonomisk förening som har bestämmande
inflytande över företaget,
är dock kostnad som här avses
och som hänför sig till avgång före
60 års ålder avdragsgill endast efter
beslut enligt elfte stycket. Till
grund för bedömande om en arbetstagare
har bestämmande inflytande
lägges det samlade innehavet av aktier
eller andelar i företaget hos arbetstagaren
själv jämte sådana honom
närstående personer som
nämns i 35 § 3 mom. tionde stycket
denna lag.

Avdrag för kostnad avsedd att
trygga pensionsåtagande som innebär
rätt till pension före 65 års ålder
— härunder inbegripet kostnad avsedd
att vid arbetstagarens avgång
före 65 års ålder trygga samma pensionsförmåner
som skulle ha tillkommit
honom vid avgång vid
nämnda ålder — medges i den utsträckning
sådana förmåner kan
utgå enligt allmän pensionsplan och
med beaktande jämväl av bestämmelserna
i tionde stycket. Är fråga
om arbetstagare i aktiebolag eller
ekonomisk förening som har bestämmande
inflytande över företaget,
är dock kostnad som här avses
och som hänför sig till avgång före
60 års ålder avdragsgill endast efter
beslut enligt elfte stycket. Till
grund för bedömande om en arbetstagare
har bestämmande inflytande
lägges det samlade innehavet av aktier
eller andelar i företaget hos arbetstagaren
själv jämte sådana honom
närstående personer som
nämns i 35 § 3 mom. nionde stycket
denna lag.

För medel, som avsatts enligt b eller d, medges sålunda avdrag intill vad
som motsvarar arbetsgivarens pensionsreserv, och för pensionsförsäkring
medges avdrag för så stor del av kostnaderna som behövs för att trygga
pensionsåtagande, allt med iakttagande av bestämmelserna i första—femte
styckena och beslut enligt elfte stycket av denna anvisningspunkt.

Dock medges avdrag även utöver vad som anges i föregående stycke,
om pensionsutfästelserna avser förmåner som innebär smärre avvikelser

från allmän pensionsplan. Detta gäller dock endast under förutsättning att
utfästelserna till den del de avser sådana avvikelser har tryggats genom
pensionsförsäkring. Vidare fordras att utfästelserna har lämnats före utgången
av år 1977 eller att de lämnats till arbetstagare som därefter erhållit
anställning hos arbetsgivare och motsvarar utfästelser som har lämnats av
arbetsgivaren till andra arbetstagare före utgången av år 1977. Med smärre
avvikelser förstås sådana förmånsbelopp som utgår utöver allmän pensionsplan
men inom ramen för högsta pensionsgrundande lön enligt planen
under förutsättning att den genomsnittliga kostnaden för förmånsbeloppen
icke överstiger åtta procent av kostnaden för pensionsåtagande enligt den
allmänna pensionsplanen. Med genomsnittlig kostnad för förmånsbeloppen
förstås den merkostnad som motsvarande förmåner skulle medföra,
om de skulle lämnas åt samtliga som omfattas av den allmänna pensionsplanen.
Överstiger kostnaden för förmånsbeloppen vad nu sagts, skall
emellertid ingen del av den kostnad som överstiger kostnaden för pensionsåtagande
enligt den allmänna pensionsplanen vara avdragsgill. För att
erhålla avdragsrätt skall arbetsgivaren med intyg av försäkringsgivaren
styrka att endast smärre avvikelser från allmän pensionsplan föreligger.
Om särskilda skäl föreligga, får riksskatteverket besluta att avdrag som
avses i detta stycke skall medges även i andra fall. Mot beslut av riksskatteverket
i fråga som här avses får talan ej föras.

Har arbetsgivare gjort pensionsåtagande enligt allmän pensionsplan men
föreligger icke avdragsrätt enligt första stycket eller har arbetsgivare gjort
pensionsåtagande för arbetstagare som icke omfattas av allmän pensionsplan,
får han - under förutsättning att åtagandet tryggats genom pensionsförsäkring
- avdrag för kostnaderna för sådant åtagande med högst ett
belopp motsvarande summan av 35 procent av vad arbetsgivaren utgivit i
lön till arbetstagaren intill en lön som motsvarar tjugo gånger det basbelopp
som enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring bestämts för året
närmast före taxeringsåret samt 25 procent av lönen till den del den
överstiger tjugo men icke trettio gånger nämnda basbelopp. Avdraget får
beräknas på lön som arbetsgivaren utgivit till arbetstagaren antingen under
beskattningsåret eller under det närmast föregående beskattningsåret.

Arbetsgivare, som enligt 25 § lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse
m.m. är skyldig att trygga upplupen del av pensionsutfästelse
genom att köpa pensionsförsäkring, får avdrag för hela kostnaden för
sådan försäkring om utfästelsen icke avser arbetstagare i aktiebolag eller
ekonomisk förening som har bestämmande inflytande över företaget.

Vid beräkning av avdrag för kostnader avsedda att trygga arbetsgivares
pensionsåtaganden får pensionsutfästelse beaktas endast om försäkring för
utfästelsen skulle ha varit sådan pensionsförsäkring som avses i punkt 1 av
anvisningarna till 31 §.

Om särskilda skäl föreligga, får riksskatteverket besluta om avdrag
avseende kostnader för att trygga pensionsutfästelse utöver vad som gäller
enligt första och femte styckena ovan. Mot sådana beslut får talan ej föras.

4.6 Skattskyldig kan efter yrkande hos taxeringsnämnd eller, om besvär
har anförts, hos länsrätt medges rätt att tills vidare få avdrag för värdeminskning
av sina inventarier enligt reglerna i denna anvisningspunkt om
räkenskapsenlig avskrivning. Som förutsättning för detta gäller

a) att den skattskyldige har haft ordnad bokföring som avslutas med
årsbokslut;

b) att avdraget motsvarar avskrivningen i räkenskaperna;

SkU 1985/86:9

6 Senaste lydelse 1984: 1060.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1985/86:9

c) att tillfredsställande utredning föreligger om inventariernas skattemässiga
restvärde;

d) att inventarierna och avskrivna belopp redovisas på ett sådant sätt i
den skattskyldiges räkenskaper och i företedd utredning att trygghet föreligger
att vinster vid avyttring av tillgångarna inte undgår beskattning; samt

e) att - om den skattskyldige inte upprättat årsbokslut för det närmast
föregående räkenskapsåret - det bokförda värdet av inventarierna före
avskrivning bestämts med utgångspunkt i inventariernas skattemässiga
restvärde vid beskattningsårets ingång.

Som anskaffningsvärde för inventarier skall anses, då inventarierna har
förvärvats genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, den verkliga
utgiften för deras anskaffande och, då inventarierna har förvärvats på
annat sätt, deras marknadsvärde vid tiden för förvärvet. Dock skall följande
iakttas. Har inventarierna ingått i en rörelse, som den skattskyldige
har förvärvat på annat sätt än genom köp eller byte eller därmed jämförligt
fång, skall, om inte särskilda omständigheter föranleder annat, som anskaffningsvärde
för inventarierna anses det för den tidigare ägaren gällande
skattemässiga restvärdet. Har den skattskyldige eller någon, som står
honom nära, vidtagit åtgärd för att den skattskyldige skall kunna tillgodoräkna
sig ett högre anskaffningsvärde än som synes rimligt och kan det
antas att detta har skett för att bereda obehörig förmån i beskattningsavseende
åt någon av dem, skall anskaffningsvärdet i skälig mån jämkas.

Har skattskyldig medgivits avdrag för kontraktsavskrivning avseende
inventarier, som har anskaffats under beskattningsåret, skall som anskaffningsvärde
anses den verkliga utgiften minskad med det tidigare medgivna
avdraget. Detta skall gälla även när investeringsreserv e. d. tagits i anspråk
för anskaffning av inventarier under beskattningsåret.

Avdrag för avskrivning får för visst beskattningsår göras med högst 30
procent för år räknat av summan av bokfört värde på inventarierna enligt
balansräkningen för närmast föregående räkenskapsår och anskaffningsvärdet
på sådana under beskattningsåret anskaffade inventarier, vilka vid
beskattningsårets utgång fortfarande tillhörde rörelsen. Vad nu sagts gäller
oavsett när under beskattningsåret inventarierna har anskaffats.

Har inventarier, som har anskaf- Har inventarier, som har anskaffats
före beskattningsårets ingång, fats före beskattningsårets ingång,

avyttrats under beskattningsåret el- avyttrats under beskattningsåret eller
har den skattskyldige rätt till ler har den skattskyldige rätt till

försäkringsersättning för inventa- försäkringsersättning för inventarier,
som har gått förlorade under rier, som har gått förlorade under

beskattningsåret, medges ett sär- beskattningsåret, medges ett särskilt
avdrag med belopp motsvaran- skilt avdrag med belopp motsvarande
den i anledning av avyttringen de den i anledning av avyttringen

eller försäkringsfallet uppkomna in- eller försäkringsfallet uppkomna intäkten.
Avdraget får dock inte täkten. Avdraget får dock inte

överstiga underlaget för beräkning överstiga underlaget för beräkning

av avdrag enligt femte stycket. Har av avdrag enligt fjärde stycket. Har

den skattskyldige fått avdrag som den skattskyldige fått avdrag som

nu sagts skall nämnda underlag nu sagts skall nämnda underlag

fastställas till motsvarande lägre fastställas till motsvarande lägre

belopp. belopp.

Har ett särskilt högt pris eller el- Har ett särskilt högt pris eller eljest
en särskilt hög utgift för inven- jest en särskilt hög utgift för inventarier
berott på att de skall utnyttjas tarier berott på att de skall utnyttjas

1 * * Riksdagen 1985186. 6 sami. Nr 9

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1985/86:9

för ett särskilt arbetstillfälle eller för ett särskilt arbetstillfälle eller
för en konjunktur, som väntas bli för en konjunktur, som väntas bli

endast tillfällig, eller av annan lik- endast tillfällig, eller av annan liknande
omständighet, medges för nande omständighet, medges för

det beskattningsår, varunder inven- det beskattningsår, varunder inventarierna
har anskaffats, avdrag för tarierna har anskaffats, avdrag för

sådant överpris eller sådan merut- sådant överpris eller sådan merut gift.

Om avdrag som nu sagts har gift. Om avdrag som nu sagts har

medgivits, skall avdrag enligt be- medgivits, skall avdrag enligt be stäi

melserna i femte stycket be- stämmelserna i fjärde stycket beräknas
på därefter återstående del räknas på därefter återstående del
av anskaffningsvärdet. av anskaffningsvärdet.

Oavsett vad ovan föreskrivs får avdrag för avskrivning medges med
belopp som erfordras för att det bokförda värdet inte skall överstiga
anskaffningsvärdet av samtliga inventarier, vilka vid beskattningsårets
utgång tillhörde rörelsen, sedan från detta värde har avräknats en beräknad
årlig avskrivning av 20 procent. Visar den skattskyldige att inventariernas
verkliga värde understiger även ett sålunda beräknat värde,
medges avdrag för den ytterligare avskrivning som motiveras av detta.

Då inventarier, som har anskaffats under beskattningsåret, avyttras,
förloras eller utrangeras under samma år, medges avdrag för anskaffningsvärdet.
Med avyttring likställs att inventarier tas ut ur rörelsen för att
tillföras annan förvärvskälla eller för att användas för annat ändamål. Av
bestämmelserna i punkt 1 andra stycket av anvisningarna till 28 § framgår
att belopp, som erhålls vid avyttring av inventarier, i sin helhet skall tas
upp som intäkt av rörelse.

Har skattskyldig gjort avskrivning med större belopp i räkenskaperna än
han får dra av vid taxeringen, föranleder inte detta att det värde, på vilket
räkenskapsenlig avskrivning beräknas, påverkas. Det överskjutande beloppet
får i stället, sedan taxeringen i fråga har blivit slutligt avgjord, dras
av genom årlig avskrivning efter 20 procent för helt år, räknat från och med
beskattningsåret efter det under vilket avskrivningen i fråga verkställdes.

Den omständigheten att vid tillämpning av bestämmelserna ovan avdrag
vid beskattningen skall överensstämma med avskrivning enligt räkenskaperna
utgör inte hinder för skattskyldig att efter övergång till räkenskapsenlig
avskrivning utöver avdrag enligt räkenskaperna tillgodogöra sig avdrag
för sådana avskrivningar, som har gjorts i räkenskaperna före övergången
men inte har föranlett avdrag vid beskattningen. Avdrag för sådant
belopp görs genom årlig avskrivning efter 20 procent för helt år.

Har skattskyldig före övergång till räkenskapsenlig avskrivning tillgodoräknats
större värdeminskningsavdrag vid taxeringen än enligt räkenskaperna,
skall, för åstadkommande av överensstämmelse mellan inventariernas
bokförda värde och deras skattemässiga restvärde, det belopp,
varmed inventariernas skattemässiga restvärde understiger det bokförda
värdet, tas upp som skattepliktig intäkt under det första beskattningsår, för
vilket räkenskapsenlig avskrivning gäller, eller, om den skattskyldige begär
det, med en tredjedel för nämnda beskattningsår och vart och ett av de
två närmast följande åren.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1985/86:9

till 32 §

12 a. Till intäkt av tjänst räknas
avdrag för egenavgifter som har
återförts enligt punkt 7 av anvisningarna
till 33 § samt — i den mån
avdrag har medgetts för avgifterna
vid beräkning av inkomst av tjänst
— restituerade, avkortade eller avskrivna
egenavgifter.

till 33 §

3.7 Har skattskyldig i sin tjänst verkställt resor utom den vanliga verksamhetsorten,
äger han rätt att åtnjuta avdrag icke blott för kostnaden för
själva resan utan jämväl för den ökning i levnadskostnaden, som den
skattskyldige kan hava fått vidkännas på den grund, att han vistas utom sin
vanliga verksamhetsort, såsom för hotellrum, ökad kostnad för föda osv.
Därest i tjänst, som avses i punkt 4 andra stycket av anvisningarna till 32 §,
anvisats särskild ersättning för kostnaderna, får avdrag dock icke äga rum.
Hava jämlikt 25 § första stycket 3) taxeringslagen traktamentsersättningar
och andra ersättningar icke upptagits såsom intäkt, må ej heller de emot
ersättningarna svarande kostnaderna avdragas.

I första stycket avsedd ökning i
levnadskostnaden skall, där den
skattskyldige icke visar större ökning,
anses hava uppgått till ett belopp
motsvarande den ersättning
som av arbetsgivaren utgivits för
kostnadens täckande (traktamente),
dock högst till belopp som i
enlighet med vad nedan i detta stycke
sägs motsvarar största normala
ökning i levnadskostnaden. Riksskatteverket
fastställer för vatje kalenderår
ett belopp (normalbelopp)
motsvarande största normala
ökning i levnadskostnaden för
ett dygn. Har resan varit förenad
med övernattning skall den anses
hava varat det antal dygn som motsvarar
antalet övernattningar. Har
resan ägt rum utan samband med
övernattning skall såsom största
normala ökning i levnadskostnaden
räknas: fyra tiondels normalbelopp,
när förrättningen varat mer än tio
timmar i följd, samt två tiondels
normalbelopp, när förrättningen eljest
varat mer än fyra timmar i
följd. Omfattar vistelse på en och
samma ort längre tid än 15 dygn i

I första stycket avsedd ökning i
levnadskostnaden skall, där den
skattskyldige icke visar större ökning,
anses hava uppgått till ett belopp
motsvarande den ersättning
som av arbetsgivaren utgivits för
kostnadens täckande (traktamente),
dock högst till belopp som i
enlighet med vad nedan i detta stycke
sägs motsvarar största normala
ökning i levnadskostnaden. Riksskatteverket
fastställer för varje kalenderår
ett belopp (normalbelopp)
motsvarande största normala
ökning i levnadskostnaden för
ett dygn. Har resan varit förenad
med övernattning skall den anses
hava varat det antal dygn som motsvarar
antalet övernattningar. Har
resan ägt rum utan samband med
övernattning skall såsom största
normala ökning i levnadskostnaden
räknas: fyra tiondels normalbelopp,
när förrättningen varat mer än tio
timmar i följd, samt två tiondels
normalbelopp, när förrättningen eljest
varat mer än fyra timmar i
följd. Omfattar vistelse på en och
samma ort längre tid än 15 dygn i

7 Senaste lydelse 1984: 839.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1985/86:9

följd, skall från och med det sextonde
dygnet såsom största normala
ökning i levnadskostnaden
räknas sex tiondelar av normalbeloppet.
Vid 1984—1986 års taxeringar
skall för skattskyldig som vid
arbete inom byggnads- och anläggningsbranschen
fortlöpande haft sin
arbetsplats förlagd till en och samma
ort utanför den vanliga verksamhetsorten
under längre tid än
två år för tid därefter såsom största
normala ökning i levnadskostnaden
anses ett belopp motsvarande den
del av normalbeloppet som avser
kost vid förrättning som pågått
längre tid än 15 dygn ökat med faktisk
kostnad för logi på arbetsorten.
Vill skattskyldig visa att kostnadsökningen
i en och samma tjänst varit
större än avdrag som beräknats i
enlighet med vad nu sagts, skall utredningen
avse hans samtliga förrättningar
i nämnda tjänst under beskattningsåret;
dock att i fråga om
avdrag för ökning i levnadskostnaden
från och med det sextonde dygnet
i följd på en och samma ort eller
under förrättning å utrikes ort
levnadskostnadsökningen må beräknas
för varje förrättning för sig.

följd, skall från och med det sextonde
dygnet såsom största normala
ökning i levnadskostnaden
räknas sex tiondelar av normalbeloppet.
Vid 1984-1987 års taxeringar
skall för skattskyldig som vid
arbete inom byggnads- och anläggningsbranschen
fortlöpande haft sin
arbetsplats förlagd till en och samma
ort utanför den vanliga verksamhetsorten
under längre tid än
två år för tid därefter såsom största
normala ökning i levnadskostnaden
anses ett belopp motsvarande den
del av normalbeloppet som avser
kost vid förrättning som pågått
längre tid än 15 dygn ökat med faktisk
kostnad för logi på arbetsorten.
Vill skattskyldig visa att kostnadsökningen
i en och samma tjänst varit
större än avdrag som beräknats i
enlighet med vad nu sagts, skall utredningen
avse hans samtliga förrättningar
i nämnda tjänst under beskattningsåret;
dock att i fråga om
avdrag för ökning i levnadskostnaden
från och med det sextonde dygnet
i följd på en och samma ort eller
under förrättning å utrikes ort
levnadskostnadsökningen må beräknas
för varje förrättning för sig.

Avdrag för ökade levnadskostnader är däremot icke medgivet enbart på
den grund, att den skattskyldige har sitt arbete på annan ort än den, där
han har sin bostad. Har den skattskyldige bosatt sig på annan ort än den,
där han har tjänst eller anställning, eller antagit arbete, som skall utföras på
annan ort än den, där han är bosatt, är avdrag i regel icke medgivet.
Avdrag medgives dock för det fall, att anställningen avser endast en
kortare tid eller skall bedrivas å flera olika platser eller det av annan
anledning icke skäligen kan ifrågasättas, att den skattskyldige skall avflytta
till den ort, där arbetet skall utföras.

Oavsett vad i nästföregående stycke sägs äger skattskyldig, som på
grund av sitt arbete bosatt sig på annan ort än den där hans familj är bosatt,
därest det med avseende på makes förvärvsverksamhet, svårighet att
anskaffa familjebostad eller annan därmed jämförlig omständighet icke
skäligen kan ifrågasättas, att familjen skall avflytta till den skattskyldiges
bostadsort, åtnjuta avdrag för den ökning i levnadskostnaden som föranledes
av den skilda bosättningen. Om båda makarna äro berättigade till
sådant avdrag, skall, där makarna ej överenskommit om annan fördelning,
det sammanlagda avdraget tillkomma dem med hälften var. Vad här sagts
skall, såvitt avser makar, icke äga tillämpning i fall som i 52 § 2 mom. sägs.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1985/86:9

till

2.8 Äger fastighet av annat slag
än som nämns i punkt 1 del i sådan
samfällighet som avses i 41 a§ och
överstiger fastighetens andel av intäkterna
i samfälligheten dess andel
i sådana kostnader i verksamheten
som är på en gång avdragsgilla vid
taxeringen med belopp understigande
100 kronor, föreligger icke
skyldighet att upptaga intäkterna
och kostnaderna vid beräkning av
inkomst av fastigheten. Förvaltas
sådan samfällighet av juridisk person,
skall kapitalinkomster sorn
den juridiska personen har uppburit
och som belöper på fastigheten tas

7. Avdrag medges för påförda
egenavgifter enligt lagen
(1981:691) om socialavgifter i den
mån avgifterna hänför sig till sådan
intäkt av tjänst som enligt 11 kap.
3§ lagen (1962:381) om allmän försäkring
utgör inkomst av annat förvärvsarbete.

Från sådan intäkt av tjänst
medges dessutom avdrag med 18
procent av ett underlag beräknat
enligt nästa stycke. Medgivet avdrag
skall återföras till beskattning
nästföljande beskattningsår.

Underlaget utgörs av sådan intäkt
av tjänst som avses i första
stycket minskad med andra från intäkten
avdragsgilla kostnader än
som avses i föregående stycke och
med inkomst som avses i 11 kap. 3 §
första stycket d lagen om allmän
försäkring.

Avdrag enligt andra stycket
medges emellertid inte skattskyldig
som vid ingången av året före taxeringsåret
har fyllt 65 år eller som
för heta året före taxeringsåret har
åtnjutit hel ålderspension enligt lagen
om allmän försäkring eller som
vid utgången av året före taxeringsåret
inte var inskriven hos allmän
försäkringskassa enligt nämnda
lag.

1 a §

2. Äger fastighet av annat slag än
som nämns i punkt 1 del i sådan
samfällighet som avses i 41 a § och
överstiger fastighetens andel av intäkterna
i samfälligheten dess andel
i sådana kostnader i verksamheten
som är på en gång avdragsgilla vid
taxeringen med belopp understigande
300 kronor, föreligger icke
skyldighet att ta upp intäkterna och
kostnaderna vid beräkning av inkomst
av fastigheten. Förvaltas sådan
samfällighet av juridisk person,
skall kapitalinkomster som den juridiska
personen har uppburit och
som belöper på fastigheten tas upp

8 Senaste lydelse 1984: 1060.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1985/86:9

upp till beskattning i den förvärvskälla
i vilken fastigheten ingår. Om
intäkt av fastighet beräknas enligt
24§ 2 morn., skall dock kapitalinkomster
beskattas hos ägare av fastigheten
i inkomstslaget kapital.
Understiger fastighets andel av ränteintäkter
100 kronor, föreligger
emellertid icke skattskyldighet för
beloppet.

till beskattning i den förvärvskälla i
vilken fastigheten ingår. Om intäkt
av fastighet beräknas enligt 24 § 2
morn., skall dock kapitalinkomster
beskattas hos ägare av fastigheten i
inkomstslaget kapital. Skattskyldighet
föreligger emellertid inte för
den del av fastighets andel av ränteintäkterna
som understiger 300
kronor.

Denna lag träder i kraft tre veckor efter den dag då lagen enligt uppgift
på den utkom från trycket i Svensk författningssamling och tillämpas -med de undantag som anges nedan - första gången vid 1986 års taxering.

1. Äldre bestämmelser i 64 § 1 mom. och punkt 6 av anvisningarna till
39 § skall fortfarande tillämpas vid 1986 års taxering i fråga om skattskyldiga
som då taxeras för beskattningsår som har påbörjats före den 1 januari
1985.

2. De nya bestämmelserna i 35 § 1 morn., punkt 12a av anvisningarna till
32 § och punkt 7 första stycket av anvisningarna till 33 § skall tillämpas
första gången vid 1987 års taxering.

2 Förslag till

SkU 1985/86:9

Lag om ändring i lagen (1985:405) om ändring i
kommunalskattelagen (1928: 370)

Härigenom föreskrivs att 33 § 2 mom. och 39 § 1 mom. kommunalskattelagen
(1928: 370), i momentens lydelse enligt lagen (1985:405) om ändring i
nämnda lag, skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

33 §

2 mom. Skattskyldig, som haft
intäkt av tjänst i form av kontant
lön eller sådan annan ersättning,
som enligt 11 kap. 2§ lagen
(1962:381) om allmän försäkring
skall anses som inkomst av anställning,
skall utöver kostnader som
avses i punkt 3 av anvisningarna
anses ha haft utgifter till ett belopp
av minst 3 000 kronor. Avdraget får
dock inte överstiga tio procent av
intäkten avrundat till närmast högre
hundratal kronor, och ej heller ensamt
eller tillsammans med kostnader
som avses i punkt 3 av anvisningarna
överstiga intäkten.

1 mom. Från bruttointäkt som
avses i 38§ 1 mom. får avdrag
göras för förvaltningskostnader, för
ränta som avses i 33 § 1 mom. andra
stycket samt för annan ränta,
som inte skall dras av enligt bestämmelerna
i 22, 25, 29 eller 36 §
eller i 2 mom. av denna paragraf.

Föreslagen lydelse

2 mom. Skattskyldig, som haft
intäkt av tjänst i form av kontant
lön eller sådan annan ersättning,
som enligt 11 kap. 2§ lagen
(1962:381) om allmän försäkring
skall anses som inkomst av anställning,
skall utöver kostnader som
avses i punkterna 3 och 7 av anvisningarna
anses ha haft utgifter
till ett belopp av minst 3000 kronor.
Avdraget får dock inte överstiga tio
procent av intäkten avrundat till
närmast högre hundratal kronor,
och ej heller ensamt eller tillsammans
med kostnader som avses i
punkterna 3 och 7 av anvisningarna
överstiga intäkten.

I mom. Från bruttointäkt som
avses i 38 § 1 mom. får avdrag
göras för förvaltningskostnader, för
ränta som avses i 33 § 1 mom. tredje
stycket samt för annan ränta, som
inte skall dras av enligt bestämmelserna
i 22, 25, 29 eller 36§ eller i 2
mom. av denna paragraf.

Fysisk person får göra avdrag för förvaltningskostnader endast till den
del dessa överstiger 1000 kronor under beskattningsåret.

3 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt

Härigenom föreskrivs att 2 § 8 mom. och 6§ 1 mom. lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 §

8 mom} Har en kooperativ förening av vinsten av sin kooperativa
verksamhet lämnat rabatt eller pristillägg i förhållande till gjorda köp eller
försäljningar, medges avdrag för denna utdelning.

En Kooperativ förening, vars huvudsakliga verksamhet avser rörelse,
har också rätt till avdrag för utdelning som lämnas i förhållande till inbetalda
insatser enligt lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar. I fråga
om andra insatser än förlagsinsatser medges emellertid inte avdrag till den
del det utdelade beloppet tillfaller någon som enligt 7 § 8 mom. inte är
skattskyldig för utdelningen. Avser denna del av utdelningen högst 10
procent av utdelningen på annat än förlagsinsatser är dock utdelningen i
sin helhet avdragsgill.

Är en ekonomisk förening direkt
eller indirekt centralorganisation
för kooperativa föreningar, vilkas
verksamhet huvudsakligen avser
rörelse, har centralorganisationen
— även om den inte är kooperativ
enligt tionde — tolfte styckena nedan
- rätt till avdrag för utdelning
på förlagsinsatser. Om centralorganisationens
verksamhet huvudsakligen
avser rörelse medges avdrag
vid beräkning av inkomst härav.
I annat fall medges avdrag vid
beräkning av inkomst av kapital. Är
föreningen ett förvaltningsföretag
enligt 7§ 8 mom. tredje stycket
skall det avdragsgilla beloppet
minskas med den del av utdelningen
som föranlett frikallelse från
skattskyldighet enligt nämnda stycke.

Avdrag för utdelning får göras i endast en förvärvskälla och skall avse
det räkenskapsår som utdelningen hänför sig till.

Avdrag medges endast om föreningen visar att förutsättningar för avdrag
föreligger. Yrkande om avdrag skall göras på särskild blankett enligt formulär
som riksskatteverket fastställer.

Sparbank får göra avdrag för bidrag till sparbankernas säkerhetskassa.

Sparbankernas säkerhetskassa får göra avdrag för utdelning till sparbankerna.

SkU 1985/86:9

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:770.

2 Senaste lydelse 1985:470.

Sveriges allmänna hypoteksbank, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa
och Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag får göra avdrag för
belopp, som avsatts till reservfond, i den mån avsättningen är nödvändig
för att uppbringa fonden till ett belopp motsvarande två procent av inrättningens
skulder. Hypoteksförening får göra avdrag för belopp, som avsatts
till reserv- eller säkerhetsfond, i den mån avsättningen är nödvändig för att
uppbringa fonden till ett belopp motsvarande två och en halv procent av
föreningens skulder.

Har reserv- eller säkerhetsfond som avses i åttonde stycket satts ned
skall — om avdrag för fondavsättningen har medgetts — ett belopp motsvarande
det nedsatta beloppet tas upp som intäkt.

En ekonomisk förening är i beskattningshänseende att anse såsom kooperativ,
om den är öppen och i sina angelägenheter tillämpar lika rösträtt.

För att en förening skall anses vara öppen fordras inte bara att den enligt
sina stadgar är berättigad att när som helst anta nya medlemmar, utan
också att den faktiskt visar sig villig att anta till medlem var och en, som är
bosatt inom föreningens verksamhetsområde eller tillhör dess angivna
verksamhetskrets, förbinder sig att följa föreningens stadgar och beslut
och som därjämte skäligen kan antas komma att som medlem bidra till
förverkligandet av föreningens i stadgarna angivna syfte. Den omständigheten,
att styrelsen eller annat föreningsorgan äger rätt att pröva inträdesansökningarna
och avvisa sådana sökande, som inte besitter nu nämnda
kvalifikationer för medlemskap, betar inte föreningen dess egenskap av
öppen. I det fall att en förening säljer till utomstående kan den som regel
inte utan att förlora sin öppna karaktär vägra att motta som medlem någon
som kan visa, att han brukar köpa förnödenheter genom föreningen. Anser
föreningens styrelse emellertid, att vederbörande köpare på grund av rent
personliga förhållanden inte kan beviljas medlemskap - i en stor förening,
som säljer till utomstående, är det omöjligt att i vaije fall inskränka försäljningen
till personer, som skulle vara önskvärda som medlemmar - så bör
föreningen för att anses såsom öppen ha skyldighet att i ekonomiskt hänseende
jämställa honom med medlem, det vill säga ge honom samma återbäring
på köpta varor som medlem erhåller.

Kooperativa föreningars centralorganisationer är att anse såsom öppna,
även om inträde beviljas blott sådana lokala föreningar, som fyller av
centralorganisationen uppställda krav på stadgar, skötsel och ekonomisk
soliditet, och även om endast ett enda företag inom varje område antas
såsom medlem. Vad angår kravet på lika rösträtt så berövas en centralorganisation
inte dess kooperativa karaktär, om rösträtten bland dess förstahandsmedlemmar,
föreningarna, utövas efter föreningarnas medlemsantal.

6§

1 mom? Skyldighet att erlägga skatt för inkomst åligger, såframt ej annat
föreskrivs i denna lag eller i särskilda bestämmelser, meddelade på grund
av överenskommelse eller beslut, varom i 20 och 21 §§ sägs:

a) fysisk person:

för inkomst som avses i denna lag enligt de grunder som anges i 53 § 1
mom. första stycket a) kommunalskattelagen (1928: 370) samt, såvitt avser
tid under vilken han ej varit bosatt här i riket, för inkomst genom utdelning
på andelar i svenska ekonomiska föreningar och för pension enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring även till den del skattskyldighet inte
föreligger enligt nyssnämnda lagrum;

SkU 1985/86:9

3 Senaste lydelse 1983:1044.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1985/86:9

b) svenska aktiebolag och sådana bolag, som enligt särskild författning
äro skyldiga att avstå sin vinst, ekonomiska föreningar, samebyar, samfund,
stiftelser, verk, inrättningar och andra inländska juridiska personer,
dock såvitt gäller sådana juridiska personer som enligt författning eller på
därmed jämförligt sätt bildats för att förvalta samfällighet endast om samfälligheten
taxerats såsom särskild taxeringsenhet och avser marksamfällighet
eller regleringssamfällighet:

för all inkomst, som av dem här i riket eller å utländsk ort förvärvats;

c) utländska bolag:

ör inkomst av här belägen fastighet;

för inkomst av rörelse, som här bedrivits;

för vinst vid icke yrkesmässig avyttring av fastighet eller rörelse här i
riket eller tillbehör till sådan fastighet eller rörelse och av egendom som
avses i 35 § 3 a mom. kommunalskattelagen och som innefattar nyttjanderätt
till ett hus eller del av ett hus här i riket;

för slutlig skatt eller tillkommande skatt, som restituerats, avkortats
eller avskrivits, i den mån avdrag därför av bolaget åtnjutits vid tidigare års
taxeringar; samt

för inkomst genom utdelning å andelar i svenska ekonomiska föreningar.

Ersättning i form av royalty eller
periodvis utgående avgift för utnyttjande
av materiella eller immateriella
tillgångar skall, såvida ersättningen
skall hänföras till intäkt
av rörelse och ersättningen härrör
från här i riket bedriven rörelse,
anses som intäkt av rörelse, som
här bedrivits.

Denna lag träder i kraft tre veckor efter den dag då lagen enligt uppgift
på den utkom från trycket i Svensk författningssamling. De nya bestämmelserna
i 2 § 8 mom. tillämpas första gången vid 1986 års taxering eller,
om föreningen då taxeras för beskattningsår som har påbörjats före den 1
januari 1985, vid 1987 års taxering.

4 Förslag till

SkU 1985/86:9

Lag om ändring i lagen (1947:577) om statlig
förmögenhetsskatt

Härigenom föreskrivs att 12 § 3 mom. lagen (1947:577) om statlig förmö -

genhetsskatt skall ha följande lydelse
Nuvarande lydelse

3 morn.2 Ingår i skattepliktig
förmögenhet fastighet, som äger del
i samfällighet av annat slag än som
avses i 6 § 1 mom. första stycket b),
behöver vid redovisningen av förmögenheten
i den del den utgöres
av fastighetens andel i samfälligheten
ej upptagas belopp som understiger
2000 kronor.

Föreslagen lydelse

3 mom. Ingår i skattepliktig förmögenhet
fastighet, som äger del i
samfällighet av annat slag än som
avses i 6 § 1 mom. första stycket b),
behöver vid redovisningen av förmögenheten
i den del den utgöres
av fastighetens andel i samfälligheten
ej upptagas belopp som understiger
5 000 kronor.

Denna lag träder i kraft tre veckor efter den dag då lagen enligt uppgift
på den utkom från trycket i Svensk författningssamling och tillämpas
första gången vid 1986 års taxering.

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 859.

2 Senaste lydelse 1975:262.

5 Förslag till

SkU 1985/86:9

Lag om ändring i skogskontolagen (1954: 142)

Härigenom föreskrivs att 2§ skogskontolagen (1954: 142)1 skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §2

Beträffande viss förvärvskälla får uppskovet för ett och samma beskattningsår,
om annat ej följer av andra och tredje styckena, avse högst ett
belopp motsvarande summan av

a) sextio procent av den på beskattningsåret belöpande köpeskillingen
för skog, som har avyttrats genom upplåtelse av avverkningsrätt,

b) fyrtio procent av den på beskattningsåret belöpande köpeskillingen
för avyttrade skogsprodukter samt

c) fyrtio procent av saluvärdet av skogsprodukter, som under beskattningsåret
har tagits ut för förädling i egen rörelse.

Medför stormfällning, brand, insektsangrepp eller liknande händelse att
en betydande del av förvärvskällans skog bör avverkas tidigare än vad som
annars skulle ha varit fallet, får skattskyldig, om och i den mån han med
intyg från skogsvårdsstyrelsen i länet eller på annat sätt visar att intäkt
hänför sig till avverkning som nu har sagts, uppskov med högst ett belopp
motsvarande summan av

a) åttio procent av den på beskattningsåret belöpande köpeskillingen för
skog, som har avyttrats genom upplåtelse av avverkningsrätt,

b) femtio procent av den på beskattningsåret belöpande köpeskillingen
för avyttrade skogsprodukter samt

c) femtio procent av saluvärdet av skogsprodukter, som under beskattningsåret
har tagits ut för förädling i egen rörelse.

Uppskov med belopp som anges i andra stycket medges också i fråga om
sådan ersättning för skog eller skogsprodukter som avses i punkt 4 tredje
stycket av anvisningarna till 35 § kommunalskattelagen (1928:370).

Vid tillämpningen av första - tredje styckena avses med köpeskilling
även försäkringsersättning för skog och skogsprodukter.

Uppskov medges inte med så stort belopp att underskott i förvärvskällan
uppkommer vid beräkning av nettointäkt enligt kommunalskattelagen.

Har i förvärvskällan redovisats Har i förvärvskällan redovisats
utdelning från samfällighet, som utdelning från samfällighet, som

avses i 6§ 1 mom. b lagen avses i 6§ 1 mom. första stycket b

(1947:576) om statlig inkomstskatt, lagen (1947:576) om statlig in medges

uppskov för den del av ut- komstskatt, medges uppskov för

delningen som härrör från intäkt av den del av utdelningen som härrör

skogsbruk i samfälligheten under från intäkt av skogsbruk i samfäl det

beskattningsår som utdelningen ligheten under det beskattningsår

hänför sig till på samma sätt som som utdelningen hänför sig till på

om denna del utgjort intäkt av samma sätt som om denna del ut skogsbruk,

som den skattskyldige gjort intäkt av skogsbruk, som den

drivit själv. skattskyldige drivit själv.

Denna lag träder i kraft tre veckor efter den dag då lagen enligt uppgift
på den utkom från trycket i Svensk författningssamling.

1 Lagen omtryckt 1982:325.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1975: 263.

2 Senaste lydelse 1984: 1070.

6 Förslag till

SkU 1985/86:9

Lag om ändring i taxeringslagen (1956: 623)

Härigenom föreskrivs att 42 a§ 1 mom. taxeringslagen (1956:623)' skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 morn.2 Det åligger juridisk person,
som förvaltar samfällighet, att
till ledning vid inkomst- och förmögenhetstaxering
varje år utan anmaning
lämna uppgift enligt följande.
Sådan juridisk person som
avses i 6§ 1 mom. b lagen

(1947:576) om statlig inkomstskatt
skall lämna uppgift om utdelning till
delägare. Uppgiften skall även innehålla
upplysning i det avseende
som behövs för tillämpning av 2 §
sista stycket skogskontolagen
(1954: 142). Annan juridisk person
skall lämna uppgift om delägares
andel av intäkter och kostnader i
samfälligheten. Uppgift behöver
dock icke lämnas, om delägares andel
av ränteintäkt understiger 100
kronor, och ej heller om andelen av
intäkt av annat slag understiger 100
kronor sedan därifrån avdragits andelen
av sådana kostnader som är
omedelbart avdragsgilla vid taxeringen.
Vidare skall annan juridisk
person än sådan som avses i 6 § 1
mom. första stycket b lagen
(1947:577) om statlig förmögenhetsskatt
lämna uppgift om delägares
andel i samfällighetens behållna
förmögenhet. Utgör samfälligheten
icke särskild taxeringsenhet, skall
vid beräkning av den behållna förmögenheten
värde av sådan samfälld
egendom som ingår i de delägande
fastigheternas taxeringsvärde
ej inräknas. Uppgift behöver
dock icke lämnas, om den del av
samfällighetens behållna förmögenhet
som belöper på fastighet understiger
2000 kronor.

1 mom. Det åligger juridisk person,
som förvaltar samfällighet, att
till ledning vid inkomst- och förmögenhetstaxering
varje år utan anmaning
lämna uppgift enligt följande.
Sådan juridisk person som
avses i 6 § 1 mom. första stycket b
lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt
skall lämna uppgift om
utdelning till delägare. Uppgiften
skall även innehålla upplysning i
det avseende som behövs för
tillämpning av 2§ sista stycket
skogskontolagen (1954:142). Annan
juridisk person skall lämna
uppgift om delägares andel av intäkter
och kostnader i samfälligheten.
Uppgift behöver dock icke
lämnas, om delägares andel av ränteintäkt
understiger 300 kronor,
och ej heller om andelen av intäkt
av annat slag understiger 300 kronor
sedan därifrån avdragits andelen
av sådana kostnader som är
omedelbart avdragsgilla vid taxeringen.
Vidare skall annan juridisk
person än sådan som avses i 6 § 1
mom. första stycket b lagen
(1947:577) om statlig förmögenhetsskatt
lämna uppgift om delägares
andel i samfällighetens behållna
förmögenhet. Utgör samfälligheten
icke särskild taxeringsenhet, skall
vid beräkning av den behållna förmögenheten
värde av sådan samfälld
egendom som ingår i de delägande
fastigheternas taxeringsvärde
ej inräknas. Uppgift behöver
dock icke lämnas, om den del av
samfällighetens behållna förmögenhet
som belöper på fastighet understiger
5 000 kronor.

1 Lagen omtryckt 1971:399.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 773.

2 Senaste lydelse 1984: 1081.

Uppgift skall avfattas på blankett enligt fastställt formulär och avlämnas
senast den 31 januari under taxeringsåret i den ordning som gäller för
avlämnande av självdeklaration. Senast nämnda dag skall vidare till delägare
översändas ett exemplar av uppgiften eller denne eljest underrättas
om innehållet i uppgiften.

Denna lag träder i kraft tre veckor efter den dag då lagen enligt uppgift
på den utkom från trycket i Svensk författningssamling och tillämpas
första gången vid 1986 års taxering.

SkU 1985/86:9

7 Förslag till

SkU 1985/86:9

Lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979: 1152)

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 5 § och 3 kap. 4§ fastighetstaxeringslagen
(1979:1152) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

5 §'

Som ägare av fastighet skall i fall som avses nedan anses

a) den som innehar fastighet med fideikommissrätt eller i annat fall utan
vederlag besitter fastighet på grund av testamentarisk! förordnande;

b) den som innehar fastighet med åborätt, tomträtt eller vattenfallsrätt,
innehavare av så kallad ofri tomt i stad samt den som eljest innehar
fastighet med ständig eller ärftlig besittningsrätt;

c) innehavare av skogsområde som blivit av staten upplåtet till kanalbolag
eller till kommun eller annan menighet;

d) innehavare av publikt boställe eller på lön anslagen jord;

e) juridisk person, som förvaltar e) juridisk person, som förvaltar
samfällighet och som enligt 6§ 1 samfällighet och som enligt 6§ 1

mom. b lagen (1947:576) om statlig mom. första stycket b lagen

inkomstskatt är skattskyldig för in- (1947: 576) om statlig inkomstskatt

komst; samt är skattskyldig för inkomst; samt

f) nyttjanderättshavare till täktmark som avses i 2 kap. 4§, om nyttjanderätten
har förvärvats mot engångsvederlag.

Såsom innehavare av publikt boställe eller på lön anslagen jord skall
anses den tjänsteinnehavare eller annan som författningsenligt äger nyttja
fastigheten eller tillgodonjuta dess avkastning. Beträffande sådant löneboställe
som avses i lagen (1970:939) om förvaltning av kyrklig jord är
vederbörande pastorat att anse såsom innehavare.

Skall avkastning utöver husbehovet av skog på fastighet, som avses
under b eller d, författningsenligt helt eller delvis tillkomma allmän fond
eller inrättning, är denna att anse såsom fastighetens innehavare, såvitt
angår fastighetens skogsbruksvärde.

3 kap.

4§

Byggnad samt tomtmark och övrig mark som hör till byggnaden samt
markanläggning som hör till fastigheten skall undantas från skatteplikt om
fastigheten ägs av någon av följande institutioner och om den till övervägande
del används i deras verksamhet såsom sådana

1. kyrkor, barmhärtighetsinrätt- 1. kyrkor, barmhärtighetsinrättningar,
stiftelser och ideella för- ningar, stiftelser och ideella föreningar
som avses i 53 § 1 mom. e) eningar som avses i 7§ 5 och 6

kommunalskattelagen (1928:370) mom. lagen (1947:576) om statlig

inkomstskatt

' Senaste lydelse 1984: 1082.

2. akademier, Nobelstiftelsen, stiftelsen Dag Hammarskjölds Minnesfond,
Apotekarsocietetens stiftelse för främjande av farmacins utveckling
m.m., stiftelsen Sveriges sjömanshus

3. sådana sammanslutningar av studerande vid universitet och högskolor,
i vilka de studerande är skyldiga att vara medlemmar, samt samarbetsorgan
för sådana sammanslutningar med ändamål att fullgöra uppgifter
som ankommer på sammanslutningarna och

4. främmande makts beskickningar.

Skattefriheten skall endast avse egendom, som enligt 4 kap. 11 §
skall ha beskattningsnaturen annan fastighet.

Denna lag träder i kraft tre veckor efter den dag då lagen enligt uppgift
på den utkom från trycket i Svensk författningssamling.

SkU 1985/86:9

8 Förslag till

SkU 1985/86:9

Lag om ändring i lagen (1983: 1053) om skatt på omsättning
av vissa värdepapper.

Härigenom föreskrivs att 3§ lagen (1983:1053) om skatt på omsättning
av vissa värdepapper1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §

Skattskyldig är fondkommissionär som sluter avtal om omsättning av
värdepapper som avses i 1 § eller medverkar till ett sådant avtal. Om den
för vars räkning kommissionären medverkar inte är bosatt i Sverige skall
skatt inte erläggas för hans led när omsättningen avser utländska värdepapper.

Vid omsättning där fondkommissionär inte medverkar är den skattskyldig
som är bosatt i Sverige och som under ett halvt kalenderår omsätter
värdepapper som avses i 1 § till ett värde av minst 500000 kronor.

Vid överlåtelse som avses i 35 § 3 Vid överlåtelse som avses i 2 § 4
mom. själ te stycket kommunalskat- mom. nionde stycket lagen

telagen (1928:370) skall skatt inte (1947:576) om statlig inkomstskatt

utgå. skall skatt inte utgå.

Denna lag träder i kraft tre veckor efter den dag då lagen enligt uppgift
på den utkom från trycket i Svensk författningssamling.

' Lagen omtryckt 1984:164.

Motionerna

SkU 1985/86:9

1985/86:129 av Kjell Johansson (fp) vari yrkas att riksdagen beslutar att de
bestämmelser om ökade levnadskostnader som vid 1987 års taxering skall
tillämpas i fråga om skattskyldiga vilka arbetar inom byggnads- och
anläggningsbranschen utvidgas att gälla alla yrkeskategorier.

1985/86:130 av Knut Wachtmeister m.fl. (m), vari yrkas att riksdagen
beslutar att den tillfälliga bestämmelsen om avdrag för ökade levnadskostnader
som föreslås gälla även vid 1987 års taxering för arbete inom byggnadsoch
anläggningsbranschen utvidgas till att avse samtliga anställda.

1985/86:131 av Stig Josefson (c) och Karl-Anders Petersson (c), vari yrkas att
riksdagen beslutar att lagstiftningen om avdrag för ökade levnadsomkostnader
skall gälla utan den nuvarande begränsningen.

Utskottet

I propositionen föreslås för vissa fall en avdragsrätt för egenavgifter i fråga
om skattskyldiga som har inkomst av tjänst. Vidare föreslås en uppräkning av
de beloppsgränser som gäller för beskattning hos delägare av andel i
samfällighets inkomst och förmögenhet. Slutligen föreslås också att den
tillfälliga bestämmelse om avdrag för ökade levnadskostnader vid arbete
inom byggnads- och anläggningsbranschen som riksdagen antog hösten 1983
och som enligt riksdagsbeslut samma år och 1984 gäller vid 1984-1986 års
taxeringar skall tillämpas också vid 1987 års taxering.

Mot de delar av propositionen som avser rätten till avdrag för egenavgifter
i inkomstslaget tjänst och beskattning av andel i samfällighets inkomst och
förmögenhet har utskottet inte funnit anledning till erinran. Utskottet
tillstyrker således propositionen i dessa delar.

Avdrag för ökade levnadskostnader med belopp motsvarande uppburet
traktamente medges normalt inte under längre tid än två år vid arbete på en
och samma plats utanför den vanliga verksamhetsorten (den s.k. tvåårsregeln).
Genom riksdagsbeslut i december 1983 bestämdes att skattskyldiga,
som vid arbete inom byggnads- och anläggningsbranschen fortlöpande haft
sin arbetsplats förlagd till en och samma ort utanför den vanliga verksamhetsorten
under längre tid än två år, också därefter skulle vara berättigade till
avdrag för ökade levnadskostnader enligt likartade principer. Mot bakgrund
av att traktamentsbeskattningssakkunnigas (numera förmånsbeskattningskommittén)
betänkande (SOU 1983:3) Skatteregler om traktamenten m.m.
ännu inte slutbehandlats bestämdes att reglerna endast skulle tillämpas vid
1984 och 1985 års taxeringar.

Lagstiftningen förlängdes genom riksdagsbeslut förra hösten att gälla även
vid 1986 års taxering.

I propositionen föreslår finansministern - med hänvisning till att beredningen
i regeringskansliet av traktamentsbeskattningssakkunnigas förslag
ännu inte är avslutad - att den tillfälliga lösningen i fråga om dem som arbetar
inom byggnads- och anläggningsbranschen skall gälla också vid 1987 års
taxering.

I de motioner som väckts med anledning av propositionen, 129 av Kjell
Johansson (fp), 130 av
och Karl-Anders Petersson (båda c) godtar man förlängningen av lagstiftningen.
Motionärerna anser emellertid att denna bör gälla utan begränsning
till byggnads- och anläggningsbranschen.

Yrkanden av samma innehåll prövades av utskottet såväl 1983 som 1984.
Utskottet framhöll därvid att anledning saknades att utvidga lagstiftningen
till andra än dem som arbetade med rena anläggningsarbeten och pekade i
sammanhanget på de risker för missbruk som en sådan utvidgning skulle
kunna ge upphov till. Utskottet vidhåller sin uppfattning i denna fråga. Det
torde knappast kunna bestridas att det så gott som uteslutande är inom
byggnads- och anläggningsbranschen som anställningsförhållanden och
arbetsbetingelser i övrigt är sådana att det finns särskild anledning att göra
avsteg från vad som vanligen tillämpas i fråga om avdrag för ökade
levnadskostnader vid arbete utom bostadsorten. Med hänsyn härtill och då
lagstiftningen utgör ett provisorium i avvaktan på en omfattande reformering
av traktamentsbeskattningen i dess helhet saknas enligt utskottets mening
anledning att ändra bestämmelserna.

Utskottet avstyrker följaktligen motionerna och tillstyrker propositionen.

Mot de delar av förslagen i propositionen som utskottet inte behandlat
särskilt har utskottet ingen erinran.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till proposition 1985/86:45 och med avslag
på motionerna 1985/86:129,1985/86:130 och 1985/86:131 antar de vid
propositionen fogade förslagen till

1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

2. lag om ändring i lagen (1985:405) om ändring i kommunalskattelagen
(1928:370),

3. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,

4. lag om ändring i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt,

5. lag om ändring i skogskontolagen (1954:142),

6. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

7. lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152),

8. lag om ändring i lagen (1983:1053) om skatt på omsättning av
vissa värdepapper.

Stockholm den 26 november 1985

På skatteutskottets vägnar

Jan Bergqvist

Närvarande: Jan Bergqvist (s), Knut Wachtmeister (m)*, Bo Forslund (s)*,
Kjell Johansson (fp), Stig Josefson (c), Torsten Karlsson (s), Bo Lundgren
(m), Egon Jacobsson (s)*, Britta Bjelle (fp), Karl Björzén (m), Lars Hedfors
(s), Karl-Anders Petersson (c), Tommy Franzén (vpk), Sverre Palm (s) och
Erkki Tammenoksa (s).

SkU 1985/86:9

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservation

SkU 1985/86:9

Knut Wachtmeister (m), Kjell Johansson (fp), Stig Josefson (c), Bo
Lundgren (m), Britta Bjelle (fp), Karl Björzén (m) och Karl-Anders
Petersson (c) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 25 som börjar med ”Yrkanden
av” och slutar med ”ändra bestämmelserna” bort ha följande lydelse:

De skäl som ansetts motivera en utvidgning av den s.k. tvåårsregeln i fråga
om skattskyldiga vilka arbetar inom byggnads- och anläggningsbranschen
kan enligt utskottets mening med fog göras gällande också i fråga om andra
yrkeskategorier. För att tillgodose kravet på rättvisa och likformighet vid
taxeringen bör därför utvidgningen av tvåårsregeln gälla utan begränsning till
vissa yrkeskategorier.

dels att utskottet bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionerna 1985/86:129, 1985/86:130
och 1985/86:131 samt med anledning av proposition 1985/86:45 antar
de vid propositionen fogade förslagen till

1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) med den
ändringen att i punkt 3 andra stycket anvisningarna till 33 § orden ”vid
arbete inom byggnads- och anläggningsbranschen” utgår,

2. lag om ändring i lagen (1985:405) om ändring i kommunalskattelagen
(1928:370),

3. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,

4. lag om ändring i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt,

5. lag om ändring i skogskontolagen (1954:142),

6. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

7. lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152),

8. lag om ändring i lagen (1983:1053) om skatt på omsättning av
vissa värdepapper.