om särskilt inhumana vapen (prop. 1981/82:206) (Betänkande 1981/82:UU27 Utrikesutskottet)

UU 1981/82:27

Utrikesutskottets betänkande
UU 1981/82:27

om särskilt inhumana vapen (prop. 1981/82:206)

Propositionen

I proposition 1981/82:206 föreslås att riksdagen godkänner en vid en
konferens i Genéve den 10 oktober 1980 antagen konvention angående
användningen av vissa konventionella vapen som kan anses vara särskilt
inhumana eller ha urskillningslösa verkningar. Konventionen är avsedd
att öka skyddet för krigets offer i internationella konflikter. Till konventionen
är fogade tre vapenprotokoll, ett som förbjuder vapen vars huvudsakliga
verkan är att skada genom fragment som ej syns på röntgen, ett som
innehåller restriktioner i användningen av landminor och förbud mot
vissa försåtvapen, samt ett som reglerar användningen av napalm och
andra brandvapen.

Förenta Nationernas generalförsamling antog under sitt 32 :a möte år
1977 en resolution 32/152 där man beslöt att sammankalla en FN-konferens
om förbud mot eller begränsningar i användningen av urskillningslösa
eller särskilt inhumana konventionella vapen. Två förberedande möten
hölls i september 1978 resp. april 1979. Huvudkonferensen inleddes genom
en session i september 1979 och avslutades genom en andra session i
september-oktober 1980. Såväl förberedande möten som huvudsessioner
avhölls i Genéve. Vid konferensens avslutande plenarmöte den 10 oktober
1980 antogs konferensens slutakt, till vilken en allmän konvention och tre
protokoll avseende särskilda vapenkategorier fogades som annex. Konventionen
och dess protokoll öppnades för undertecknande vid FN i New
York den 10 april 1981. Sverige undertecknade konventionen denna dag.
Enligt meddelande från depositarien, FN:s generalsekreterare, hade i
mars 1982 konventionen undertecknats av 50 stater.

Konventionen blir bindande för signatärmakterna efter ratifikation,
godtagande eller godkännande. Den står öppen för anslutning av stater,
som inte har undertecknat den inom föreskriven tid. Konventionen träder
i kraft sex månader efter dagen för deponering av det tjugonde ratifikations-
eller anslutningsinstrumentet. För stat som deponerar sitt ratifikations-
eller anslutningsinstrument senare än denna dag, träder konventionen
i kraft sex månader efter det att dess instrument har deponerats. Varje
stat som ratificerar eller ansluter sig till konventionen, måste samtidigt
förklara sig bunden av minst två av de till konventionen fogade protokollen
avseende särskilda vapenkategorier.

Konventionen och protokollen i engelsk originaltext med översättning
till svenska är fogade till propositionen som bilagor.

Efter remiss har yttrande över konventionen och protokollen avgetts av

1 Riksdagen 1981/82. 9 sami. Nr 27

UU 1981/82:27

överbefälhavaren (ÖB).

Konventionen om förbud mot eller inskränkningar i användningen av
vissa konventionella vapen som kan anses vara ytterst skadebringande
eller ha urskillningslösa verkningar utgör en allmän juridisk ram till de
bifogade vapenprotokollen. Konventionen består av en inledning och 11
artiklar.

Protokoll I hänför sig till splittervapen, d. v. s. sådana vapen som skadar
eller dödar genom att splitter, fragment eller kulor intränger i målet. Enligt
protokollet är det förbjudet att använda vapen vars huvudsakliga effekt
beror på att de skadar genom fragment, som efter inträngande i människokroppen
inte kan upptäckas med röntgen.

Protokoll II innehåller förbud och restriktioner i användningen av landminor,
försåtvapen och vad som kallas ”andra anordningar” — i samtliga
fall gäller det vapen använda i landkriget. Regler om sjöminor ingår inte
i protokollet.

I protokollet har införts särskilda regler för att skydda FN-styrkor och
FN-grupper vilka har fredsbevarande uppdrag eller används för observatörstjänst
eller liknande funktioner.

Protokoll III avser förbud och restriktioner vid användning av brandvapen.
Bl. a. förbjuds all användning av flygburna brandvapen, t. ex.
napalm, i befolkade områden.

Föredraganden anser att konventionen och dess protokoll utgör ett
betydelsefullt tillskott till den internationella humanitära rätten tillämplig
i väpnade konflikter. Sverige har i förhandlingsarbetet, i enlighet med sina
utrikespolitiska traditioner, engagerat sig hårt och spelat en väsentlig roll
för att nå detta resultat. I propositionen förordas att Sverige tillträder
konventionen i fråga samt förklarar sin anslutning till samtliga dess protokoll.

Samtidigt framhålls emellertid att flera frågor återstår att lösa.

Det nu framlagda partiella brandvapenförbudet torde endast anses utgöra
ett etappmål på vägen mot ett fullständigt brandvapenförbud, anser
föredraganden.

Det är vidare beklagligt, heter det i propositionen, att staterna, trots allt
material som presenterats i frågan, ännu inte kunnat biträda det av Sverige
och andra stater framlagda förslaget till konstruktionsregel beträffande
finkalibriga vapensystem.

Under vapenkonferensen väcktes förslag också beträffande andra vapen
med särskilt inhumana verkningar, däribland de extrema tryckvapnen
(s. k. kvävningsbomber) samt vissa splitterbomber med extremt stor yttäckande
verkan. Förslagen hann emellertid inte behandlas under konferensen.
De bör därför tas upp på en översynskonferens, anser föredraganden.

Mot denna bakgrund finns det enligt propositionen starka skäl som talar
för att en uppföljning av FN:s vapenkonferens bör äga rum inom en
relativt snar framtid.

UU 1981/82:27

Utskottet

Utskottet finner det tillfredsställande att en konvention på detta område
nu kommit till stånd efter långvarigt internationellt förhandlingsarbete
med aktivt svenskt deltagande.

Det är angeläget att konventionen så snart som möjligt ratificeras av de
stater som har undertecknat den, och därutöver finner vidsträckt anslutning
av andra stater.

Utskottet, som inte har någon erinran mot propositionens förslag, hemställer att

riksdagen med bifall till proposition 1981/82:206 godkänner
konventionen angående förbud mot eller inskränkningar i användningen
av vissa konventionella vapen samt de till konventionen
bifogade protokollen avseende icke detekterbara fragment
(Protokoll I), landminor, försåtvapen och andra anordningar
(Protokoll II) samt brandvapen (Protokoll III).

Stockholm den 11 maj 1982

På utrikesutskottets vägnar
GERTRUD SIGURDSEN

Närvarande vid ärendets slutbehandling: Gertrud Sigurdsen (s), Torsten
Bengtson (c), Sture Palm (s), Linnea Hörlén (fp), Ingrid Sundberg (m),
Sture Ericson (s), Per-Olof Strindberg (m), Jan Bergqvist (s), Sture Korpås
(c), Rune Ångström (fp), Axel Andersson (s), Paul Grabo (c), Maj-Lis
Lööw (s), Sten Sture Paterson (m) och Inge Carlsson (s).