om särskilt förmånlig kreditgivning (prop. 1981/82:27) (Betänkande 1981/82:UU12 Utrikesutskottet)

UU 1981/82:12

Utrikesutskottets betänkande
1981/82:12

om särskilt förmånlig kreditgivning (prop. 1981/82:27)

Propositionen

I proposition 1981/82:27 föreslår regeringen riksdagen att bemyndiga
regeringen att disponera 120 milj. kr. av anslaget C 2. Bilateralt utvecklingssamarbete
för särskilt förmånlig kreditgivning till u-land under budgetåret
1981/82.

Regeringen föreslog redan i budgetproposition 1980/81:100, bil. 6, att 120
milj. kr. under anslaget C 2. Bilateralt utvecklingssamarbete skulle anvisas
för förmånlig kreditgivning till u-länder under budgetåret 1981/82. Riksdagen
beslutade på denna punkt enligt reservation 19 till utrikesutskottets
betänkande, vilket innebar att särskilda medel inte ställdes till förfogande för
ändamålet (UU 1980/81:20. rskr 1980/81:268). Detta skedde med motiveringen
att några förmånliga u-landskrediter dittills inte hade lämnats och att
det därför inte förelåg skäl att anslå ytterligare medel. Riksdagen antog
emellertid regeringens förslag till totalram för anslaget C 2, varför 120 milj.
kr. nu finns tillgängliga som ofördelad reserv under detta anslag.

I föreliggande proposition meddelar regeringen att beredningen för
internationellt tekniskt samarbete (BITS) hittills behandlat 39 ansökningar
om förmånliga u-landskrediter, varav 18 tillstyrkts och ytterligare åtta är
under beredning. Krediterna avser bl. a. leveranser till Algeriet, Egypten,
Cuba, Tunisien och Portugal. Med dessa länder bedriver Sverige s. k.
bredare samarbete inom ramen för utvecklingsbiståndet. Vidare har krediter
tillstyrkts för fem leveranser till programländer för bilateralt utvecklingssamarbete,
nämligen Zimbabwe, Bangladesh, Mozambique och Tanzania.

Eftersom de medel som tidigare anslagits för ändamålet således utnyttjats
föreslås riksdagen att ge regeringen bemyndigande att disponera 120 milj. kr.
av anslaget C 2. Bilateralt utvecklingssamarbete för särskilt förmånlig
kreditgivning till u-land under budgetåret 1981/82.

Motionen

I motion 1981/82:68 av Sture Palm m. fl. (s) hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om riktlinjer för
förmånlig kreditgivning till u-länder.

När kreditsubventioner ges till u-länder inom ramen för systemet med
förmånliga krediter bör detta ske som ett led i en medveten u-landspolitik
och enligt klara riktlinjer, framhåller motionärerna. Långtgående hänsyn
bör tas till bistånds- och solidaritetspolitikens principer. Det är nödvändigt

1 Riksdagen 1981/82. 9 sami. Nr 12

UU 1981/82:12

att riksdagen får möjlighet att ta ställning till de riktlinjer som bör gälla för
användningen av ifrågavarande anslagspost.

Motionärerna har synpunkter och förslag framför allt på tre områden. De
konstaterar för det första att initiativet till en ansökan om en förmånlig kredit
i dag vanligen ligger hos det berörda svenska företaget. Enligt motionärernas
uppfattning bör övergripande samarbetsavtal ingås med de u-länder Sverige
önskar inleda ett närmare samarbete med och frågan om krediter till ett visst
land avgöras inom samarbetsavtalens ram. En möjlighet att arbeta med
ramkrediter bör finnas.

För det andra efterlyser motionärerna en mer konkret avgränsning av den
grupp kreditmottagarländer ”vars utvecklingspolitik ligger i linje med de
svenska biståndspolitiska målsättningarna”. Hänsyn måste tas till denna
ländergrupps utvecklingspolitiska strävanden mot exempelvis ekonomisk
och social rättvisa.

För det tredje önskar motionärerna en bättre samordning mellan systemet
med förmånliga krediter och övriga delar av den svenska biståndsverksamheten.
Detta gäller särskilt i förhållande till programländerna. Kreditriskfrågan
bör lösas på ett sätt som ger långsiktig planeringstrygghet för
biståndsverksamheten.

Motionärerna utgår från att regeringen i den kommande budgetpropositionen
föreslår riksdagen konkreta riktlinjer för det biståndsfinansierade
systemet med förmånliga krediter.

Slutligen erinrar motionärerna om riksdagens tidigare uttalande rörande
ett exportpolitiskt, icke biståndsfinansierat system för u-landskrediter.

Utskottet

När riksdagen i december 1980 godkände förslaget om införande av ett
system med förmånliga krediter för u-länder, antog riksdagen samtidigt
allmänna riktlinjer för systemet (prop. 1980/81:41, UU 1980/81:16). Enligt
dessa skall förmånliga krediter kunna beviljas u-länder med vilka vi redan
har bilateralt biståndssamarbete och u-länder vars utvecklingspolitik ligger i
linje med de svenska biståndspolitiska målsättningarna. Någon närmare
avgränsning av vilka länder som skulle kunna komma i fråga enligt det senare
kriteriet gjordes inte. Riksdagen noterade emellertid att det var regeringens
avsikt att i valet av mottagarländer och projekttyp skapa garantier för att
traditionella svenska biståndsprinciper blir tillgodosedda.

Som framgår av propositionen har av hittills tillstyrkta 18 krediter fem gått
till programländer och tio till länder med vilka Sverige har eller har haft
programsamarbete eller biståndssamarbete i annan form. Endast två
krediter har gått till länder med vilka Sverige inte har annat biståndssamarbete,
nämligen Burma och Ecuador.

De organ som handhar de förmånliga krediterna tycks med andra ord ha
tolkat riktlinjerna för systemet så att i främsta rummet de länder med vilka

UU 1981/82:12

Sverige redan bedriver eller bedrivit ett biståndssamarbete kommer i fråga
för krediter. Detta rimmar väl med regeringens uttalande i proposition
1980/81:41 att redan de biståndspolitiska skälen är tillräckliga för att införa
ett system med förmånlig kreditgivning.

Utskottet utesluter emellertid inte att utförligare riktlinjer kan behöva
utarbetas. Den hittillsvarande praktiska tillämpningen av systemet bör
kunna vara vägledande för framtida sådana riktlinjer.

Frågan om vilka länder som skall kunna komma i åtnjutande av särskilt
förmånliga krediter har betydelse för bedömningen av uppkommande
kreditrisker och finansieringen av skadefall.

Om förmånliga krediter lämnas länder eller projekt för vilka exportkreditnämnden
enligt sina regler inte utan vidare kan lämna kreditgaranti
uppstår behov av att utnyttja biståndsanslaget för att avlyfta risken. En sådan
situation kan bli aktuell när det gäller utpräglat biståndsmotiverade krediter
till länder vars kreditvärdighet vid en bankmässig bedömning inte är
tillräckligt hög.

Motionärerna föreslår också att Sverige med lämpliga u-länder ingår
allmänna samarbetsavtal, inom vars ram en prövning av kreditbehov skulle
kunna ske och ett system med ramkrediter kunna användas. Utskottet har
tidigare, bl. a. i UU 1978/79:27, behandlat frågan om samarbetsavtal med
u-länder. Utskottet vill inte utesluta att samarbetsavtal kan visa sig vara
ändamålsenliga instrument för ett närmare samarbete med vissa u-länder. I
andra fall innebär de kanske i alltför hög grad en administrativ belastning. I
de fall samarbetsavtal ingås förefaller det emellertid utskottet naturligt att
möjligheten av förmånliga krediter övervägs inom dess ram.

Ramkrediter har hittills erbjudits till ett land, nämligen Mogambique. Det
innebär att en kreditram och kreditvillkor uppställs och att diskussioner
därefter förs med mottagarlandet om lämpliga projekt. I det aktuella fallet
finansieras ramkrediten delvis över Mogambiques landram och delvis med
medel från anslaget för förmånliga krediter. Eventuella skadefall finansieras
med medel ur biståndsanslaget.

Möjligheten att använda ramkrediter prövas således redan. Om erfarenheterna
därav blir positiva bör inget hinder föreligga mot att även med andra
länder med vilka vi har eller planerar ett samarbete av viss omfattning
använda ramkrediter.

I motionen aktualiseras vidare en samordning av den svenska biståndsverksamhetens
olika grenar. Även denna fråga har utskottet behandlat
tidigare i olika sammanhang, bl. a. i betänkandena UU 1978/79:30 och
1979/80:20.

Utskottet konstaterar att den nyligen ombildade beredningen för internationellt
tekniskt samarbete (BITS), i vilken SIDA är företrädd, har en central
funktion när det gäller förmånliga krediter samtidigt som BITS är
huvudansvarig för det bredare samarbetet med u-länder. När det gäller
krediter till programländer deltar SIDA direkt i beslutsprocessen. Det

UU 1981/82:12

existerar även ett nät av informella kontakter mellan olika organ med ansvar
för relationerna med u-länderna.

Som utskottet påpekade i UU 1978/79:30 är det angeläget att behovet av
samordning mellan olika i biståndssamarbetet engagerade organ fortlöpande
blir uppmärksammat. Länderval och därmed sammanhängande kreditrisker
har betydelse för utformningen av själva administrationen av systemet med
förmånliga krediter. Det förefaller utskottet rimligt att beslutsordningen för
förmånliga krediter och ansvarsfördelningen mellan berörda organ blir
bedömd i ljuset av de erfarenheter som vunnits.

Kreditgivning till de u-länder som inbegrips i de angivna kategorierna kan
vara förenad med betydligt större risker än vid t. ex. exportkrediter till rika
industriländer. I debatten kring de förmånliga krediterna och deras
kostnader har denna aspekt kommit i skymundan. Genom att den svenska
exportören/kreditgivaren normalt ansöker om exportkreditgaranti aktualiseras
emellertid denna fråga.

Exportkreditnämnden har i sin verksamhetsberättelse för 1980/81 uttalat
farhågor för att nämndens riskbild skall försämras på grund av systemet med
förmånliga krediter. Det torde inte föreligga några möjligheter att med
kommersiellt rimliga premier svara för den ökade garantigivning som
utbyggnaden av systemet med u-landskrediterna medför.

Att belasta de garantisökande företagen med så stora premier att de
motsvarar kreditriskerna skulle med stor säkerhet inskränka utnyttjandet av
resurserna för de förmånliga krediterna.

Regeringen har utformat och fått riksdagens godkännande av ett system
för förmånliga krediter som i första hand motiveras av biståndspolitiska skäl.
Detta understryks i proposition 1980/81:41. Gåvoelementet i krediterna
finansieras också med biståndsmedel. Dessa utgångspunkter måste vara
avgörande för hur frågan om risktäckningen löses. Exportkreditnämndens
försäkringsmässiga prövning bör inte få vara utslagsgivande för om en
förmånlig kredit skall lämnas eller ej. Regeringen har i den nämnda
propositionen angett hur budgetmedel kan användas för att täcka kreditrisker
som överstiger vad som är normalt i nämndens verksamhet. Utskottet
anser det angeläget att regeringen på dessa grunder utarbetar ett fast system
för risktäckningen och tillämpar detta i den fortsatta verksamheten.
Utskottet kan inte godta att de förmånliga krediterna genom hänvisning till
EKN:s problem förbehålls endast någon eller några av de av riksdagen
fastlagda ländergrupperna.

Riksdagen har vid två tillfällen uttalat att det är angeläget att regeringen
prövar frågan om ett exportpolitiskt motiverat icke biståndsfinansierat
system för förmånliga krediter till u-länderna. De ovan berörda problemen
skulle inte vara lika framträdande i ett sådant system. Utskottet har upplysts
om att regeringen prövat frågan i samband med proposition 1980/81:130 om
industripolitikens inriktning. Den får dock förnyad aktualitet vid överväganden
om förändringar av systemet med förmånliga krediter.

UU 1981/82:12

Mot bakgrund av det ovan anförda tillstyrker utskottet proposition
1981/82:27 och föreslår att motion 68 anses besvarad med vad utskottet
anfört.

Utskottet hemställer
att riksdagen

1. med bifall till proposition 1981/82:27 bemyndigar regeringen att
disponera 120 milj. kr. av anslaget C 2. Bilateralt utvecklingssamarbete
för särskilt förmånlig kreditgivning till u-land under
budgetåret 1981/82,

2. förklarar motion 1981/82:68 besvarad med vad utskottet
anfört.

Stockholm den 1 december 1981

På utrikesutskottets vägnar
ALLAN HERNELIUS

Närvarande vid ärendets slutbehandling: Allan Hernelius (m). Sture Palm
(s), Linnea Hörlén (fp), Olle Göransson (s), Ingrid Sundberg (m), Gunnel
Jonäng (c). Sture Ericson (s), Per-Olof Strindberg (m). Sture Korpås (c),
Carl Lidbom (s), Axel Andersson (s), Paul Grabo (c), Maj-Lis Lööw (s) och
Ulla Orring (fp).

GOTAB 69971 Stockholm 1981