om samhällstjänst för medlemmar av Jehovas vittnen (Betänkande 1985/86:FöU1 Försvarsutskottet)

Försvarsutskottets betänkande
1985/86:1

om samhällstjänst för medlemmar av Jehovas vittnen

I motion 1984/85:495 av Olle Aulin (m) yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts rörande en utredning om
samhällstjänst för Jehovas vittnen. Efter remiss har Bibel- och traktatsällskapet
Vakttornet yttrat sig över motionen.

Bakgrund

I samband med tillkomsten av lagen (1966:413) om vapenfri tjänst infördes
en ordning som innebar att regeringen från fall till fall beslutar att
medlemmar av sekten Jehovas vittnen tills vidare inte skulle kallas in till
värnpliktstjänstgöring (jfr prop. 1966:107 s. 49-50). År 1978 ändrades lagen
om vapenfri tjänst (prop. 1977/78:159, FöU 28, rskr. 371). Ändringen
grundades på 1973 års vapenfriutrednings förslag i betänkandet (SOU
1977:7) Rätten till vapenfri tjänst. Den år 1966 införda ordningen beträffande
medlemmar av sekten Jehovas vittnen behölls därvid och fick sitt lagliga
stöd i en ny paragraf (46 §) i vämpliktslagen (1984:967). Regeringen har
numera delegerat beslutanderätten i dessa frågor till värnpliktsverket (69 §
kungörelsen om värnpliktigas tjänstgöring m. m.).

Motionen

Motionären pekar på att Jehovas vittnen till 1973 års vapenfriutredning
framhöll att man i och för sig inte var emot samhällsnyttig verksamhet och
särskilt nämnde kampen mot alkohol och narkotika. Motionären anser det
mot denna bakgrund vara möjligt att ta medlemmar av Jehovas vittnen i
anspråk för sådan och likartad social verksamhet. Härvid bör, enligt
motionären, såväl män som kvinnor komma i fråga. Han föreslår att en
utredning får i uppdrag att klarlägga förutsättningarna härför.

Yttrandet

Enligt Bibel- och traktatsällskapet Vakttornet synes motionären ha missuppfattat
innebörden av Jehovas vittnens uttalande till 1973 års vapenfriutredning.
Jehovas vittnen anser den i motionen tänkta samhällstjänsten vara att
betrakta som ett substitut för värnpliktstjänstgöring. Att godta en sådan
tjänst skulle enligt deras mening innebära att man överträder gudagivna
principer. Ett Jehovas vittne kan inte acceptera någon som helst tjänst, hur 1

FöU

1985/86:1

1 Riksdagen 1985/86.10sami. Nr 1

lovvärd den än må vara i och för sig, om den ytterst är en ersättning för
värnpliktstjänstgöring.

Utskottet

Den nuvarande särbehandlingen i värnpliktshänseende av medlemmar av
Jehovas vittnen har tillämpats under nära tjugo år. Den är grundad på
bedömningen att det inte finns någon möjlighet att få ett Jehovas vittne att
fullgöra värnpliktstjänstgöring eller någon annan tjänst i stället för denna.
Eftersom det är lätt att klarlägga om en person är medlem i sekten har det
inte varit några problem med den nuvarande prövningen i särskild ordning.

Med stöd av inhämtat yttrande från Bibel- och traktatsällskapet Vakttornet
anser utskottet att man måste räkna med att även verksamhet av det slag
som motionen åsyftar av sekten kommer att uppfattas som ett oacceptabelt
substitut till värnpliktstjänstgöringen. En utredning av det slag motionären
förordar torde därför inte vara meningsfull. Utskottet förutsätter att
regeringen liksom hittills följer särbehandlingen av värnpliktiga medlemmar
av sekten Jehovas vittnen. Motionen bör avslås.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet
att riksdagen avslår motion 1984/85:495.

Stockholm den 5 november 1985

På försvarsutskottets vägnar

Lennart Blom

Närvarande: Lennart Blom (m), Olle Göransson (s), Roland Brännström
(s), Åke Gustavsson (s), Kerstin Ekman (fp), Gunnar Björk i Gävle (c),
Evert Hedberg (s), Ingemar Konradsson (s), Ingvar Björk (s), Olle Aulin
(m), Iréne Vestlund (s), Gunhild Bolander (c), Christer Skoog (s), Carljohan
Wilson (fp) och Sten Andersson i Malmö (m).

FöU 1985/86:1

gotab Stockholm 1985 83499