om samerna och rennäringen (Betänkande 1984/85:JoU17 Jordbruksutskottet)

JoU 1984/85:17

Jordbruksutskottets betänkande
1984/85:17

om samerna och rennäringen
Motion

I partimotion 1983/84:2103 av Jan-Erik Wikström m. fl. (fp) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
beträffande handläggningen av ärenden som rör samerna och rennäringen.

Motionärerna framhåller att renskötseln tillsammans med språket utgör
grunden för den samiska kulturen. För att den samiska kulturen skall
fortleva är det nödvändigt att renskötseln ges utvecklingsmöjligheter.

De samiska organen måste få ett större inflytande över exploateringsfrågor.
Fiske och renskötsel bör upphöjas till riksintresse i den fysiska riksplaneringen.

För att underlätta för samer att klara sin utkomst inom kärnområdet och
skapa grundval för en samlad samisk bosättning bör man ge möjlighet att
bedriva annan ekonomisk verksamhet än rennäringen inom samebyn.

Renskötsel i kombination med någon annan näring kan vara positivt för
sysselsättningen bland samer. De bör ges möjlighet att bilda egna företag
inom samebyns ram.

1 motionen berörs ett antal problemområden där rennäringens intressen
bryter sig mot intressen för konkurrerande markanvändning, såsom skogsbruk
i fjällnära skogar, vattenkraftsutbyggnad m. m. Lagstiftningsskydd
behövs för de obrutna fjällkedjorna enligt den fysiska riksplaneringen och
för riksintressanta outbyggda älvsträckor. Regeringen bör fästa stort avseende
vid samernas synpunkter vid behandlingen av ärenden som är av
stor vikt för samerna, anser motionärerna.

Regeringen bör återkomma till riksdagen med konkreta förslag.

Gällande ordning, utredningar m. m.

Renskötseln åtnjuter grundlagsskydd enligt regeringsformen (RF 1:2)
där grundsatsen fastslås att etniska och språkliga minoriteters möjligheter
att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv bör främjas. Enligt
uttalande av justitieministern vid stadgandets tillkomst (prop. 1975/76:209
s. 138) skall därvid begreppet kultur ges en vidsträckt tolkning. ”Det
innefattar sålunda bl. a. den renskötsel som är ett centralt inslag i samernas
traditionella levnadssätt.”

Vid rennäringslagens tillkomst fastslogs att rennäringen är en förutsättning
för bevarandet av den samiska kulturen. Med hänsyn härtill, fastslog

1 Riksdagen 1984/85. 16 sami. Nr 17

JoU 1984/85:17

utskottet, bör renskötseln även i fortsättningen vara förbehållen samerna
(prop. 1971:51, JoU 1971:37). Ett liknande uttalande återfinns i den s. k.
samepropositionen (prop. 1976/77:80) vari utbildningsministern även
framhöll att det ligger ett särskilt ansvar i att stödja samiska organisationer
och institutioner och i att hävda ett samiskt näringsunderlag framför allt
inom rennäringen för att den samiska kulturen över huvud taget skall
kunna bestå.

Renskötselrätten har sammanfattats på följande sätt (SOU 1983:67).

De rättigheter som enligt rennäringslagen tillkommer samer har i lagen
fått den sammanfattande beteckningen renskötselrätt. Denna beskrivs som
en rätt för samer att begagna mark och vatten till underhåll för sig och sina
renar. I rätten ingår bl. a. renbete, jakt, fiske och visst skogsfång. Rätten
tillkommer främst sådana personer av samisk härkomst som kan åberopa
att någon av deras föräldrar, farföräldrar eller morföräldrar haft renskötsel
som stadigvarande yrke (1 §). Renskötselrätten förvärvas alltså i princip
redan genom att innehavaren tillhör en viss kategori. Även om det inte
uttryckligen sägs i lagen, framgår det av dess reglering att renskötselrätten
inte anses överlåtbar och därmed inte heller möjlig att pantsätta eller
utmäta.

13 § finns bestämmelser om vilka områden som får användas för renbete
och om betestidens längd. Renskötsel får bedrivas hela året

□ i Norrbottens och Västerbottens läns lappmarker dels ovanför odlingsgränsen,
dels nedanför denna gräns på mark som tillhör staten och
renbetesland där skogsrenskötsel av ålder bedrivs under våren, sommaren
eller hösten

□ på renbetesfjällen i Jämtlands län

□ inom de områden i Jämtlands och Kopparbergs län som särskilt upplåtits
till renbete

Nedanför odlingsgränsen får renskötsel följaktligen bedrivas hela året
på sådan mark där skogsrenskötsel av ålder bedrivits under våren, sommaren
eller hösten.

De s. k. vinterbetesmarkerna där renskötsel får bedrivas under tiden 1
oktober—30 april omfattar dels övriga delar av Lappmarken nedanför
odlingsgränsen, dels sådana trakter utanför Lappmarken och renbetesfjällen
där renskötsel av ålder bedrivs vissa tider av året.

För renskötseln finns samebyar. Den mark där renskötsel får bedrivas
hela året skall vara fördelad mellan sådana byar i särskilda byområden
(6 §). Indelning i byområden görs av lantbruksnämnden. Indelningen skall
göras så, att områdena blir lämpade för sitt ändamål med hänsyn till
betestillgång och övriga omständigheter (7 §).

Renskötselrätten får endast utövas av den som är medlem i sameby.
Enligt rennäringslagen råder förbud mot att markanvändningen inom
renskötselns åretruntmarker förändras på ett sådant sätt att det medför
avsevärd olägenhet för renskötseln. Inom vinterbetesmarkerna har endast
flyttningslederna ett motsvarande skydd. En undantagsbestämmelse gäller
dock till förmån för allmänt ändamål av väsentlig betydelse. Vidare kan

JoU 1984/85:17

rennäringen få tåla intrång enligt olika speciallagar (vattenlagen, byggnadslagen,
gruvlagen m. fl. lagar).

Flera utredningar behandlar samernas rättigheter, ekonomi resp. de
fysiska förutsättningarna för renskötseln.

Rennäringskommittén framlade sitt betänkande Rennäringens ekonomi
(SOU 1983:67) i december 1983. Däri görs en genomgång av olika
faktorer som påverkar näringen. Förslag lämnas om smärre reformer av
samebyarnas regler, om utredning av möjligheten att stärka näringsskyddet
i rennäringslagen samt om olika åtgärder för att förbättra samernas
ställning när det gäller konkurrensen om marken (samråd, skadereglering,
utbyggnad av flyttvägar, utvärdering av samhällsnyttan av alternativa
former av fjällnära skogsbruk m. m.).

Vidare lämnas förslag om ökat ekonomiskt stöd, om social trygghet,
katastrofskadeskydd, skatteregler, stöd vid djurförluster, utbildning och
rådgivning, renforskning och kombinationssysselsättning m. m. Slutligen
föreslår utredningen att årliga överläggningar skall äga rum mellan rennäringen
och staten om bl. a. prisstödets storlek.

Statens finansiella stöd till rennäringen bör enligt utredningen öka med
totalt ca 7,5 milj. kr.

Betänkandet har remissbehandlats och bereds i jordbruksdepartementet.

För att få fram bättre underlag för samrådet mellan skogsbruk och
rennäring i samband med planerade avverkningar i fjällnära skogar har
lantbruksstyrelsen låtit utföra en snabbinventering vad gäller förekomsten
av hänglavsbärande skog (Lantbruksstyrelsens meddelanden 1984:4).
Hänglavsskogarna utgör en viktig betesresurs.

Samerättsutredningen (Ju 1983:05) tillkallades i september 1982 och
skall enligt sina direktiv bl. a. undersöka behovet av att stärka skyddet för
rennäringen samt behandla frågan om ett nytt samiskt organ och insatser
för det samiska språket.

Rennäringen avses komma att hänföras till de verksamheter vars markbehov
eller markanspråk i vissa områden kan ha sådan betydelse i ett
nationellt perspektiv, att staten bör ha det yttersta ansvaret för hur markanvändningen
utvecklas. Förslag härom har framlagts i en inom bostadsdepartementet
utarbetad promemoria med förslag till lag om hushållning
med naturresurser (Ds Bo 1984:3). Enligt lagförslaget får områden som har
stor betydelse i ett nationellt perspektiv för renskötseln eller fisket inte tas
i anspråk för en verksamhet eller utsättas för påverkan från en verksamhet
i närheten av områdena på ett sätt som kan påtagligt försvåra näringarnas
bedrivande. Även vissa fjällområden skulle lagskyddas enligt förslaget. I
promemorian anmäls vidare avsikten att riktlinjerna i den fysiska riksplaneringen
avseende undantagna älvar och älvsträckor kommer att tas in i
naturresurslagen. Vad som i den fysiska riksplaneringen betecknas som

JoU 1984/85:17

”riksintresse” motsvarar närmast vad som i promemorian anges med ”stor
betydelse i ett nationellt perspektiv”.

Promemorian bereds i bostadsdepartementet med sikte på att proposition
i ärendet skall läggas fram under innevarande riksmöte.

Utskottet

Utskottet behandlar i betänkandet en motion om samerna och rennäringen.
Motionen som väcktes under allmänna motionstiden i januari 1984
innehåller även uttalanden om samernas rättsliga ställning m. m. Ett yrkande
i anslutning härtill om visst tillkännagivande har i en särskild
motion (2104) beretts av konstitutionsutskottet. Riksdagen har avslagit
denna motion med hänvisning till att motionärernas förslag till åtgärder
ligger inom ramen för pågående utredningsverksamhet (KU 1984/85:2).

I den till jordbruksutskottet remitterade motionen 1983/84:2103 framläggs
förslag om åtgärder för att ge renskötseln utvecklingsmöjligheter.
Utskottet får erinra om att samernas kultur och rennäringen såsom en del
av denna kultur åtnjuter skydd såväl enligt grundlag som enligt rennäringslagen.
Detta framgår av den inledningsvis lämnade redogörelsen för gällande
ordning. I nyligen framlagda utredningar och lagförslag behandlas
olika frågor rörande rennäringen m. m. I rennäringskommitténs betänkande
har förslag lagts fram som syftar till att förbättra rennäringens ekonomi
i olika avseenden och även till att bredda näringen med kombinationssysselsättning.
I promemorian (Ds Bo 1984:4) med förslag till naturresurslag
föreslås att rennäringens karaktär av riksintresse i den fysiska planeringen
lagfästs. Även fjällvärlden och vissa outbyggda älvar och älvsträckor bör
enligt förslaget lagskyddas. I hänglavsinventeringen har frågor som berör
rennäringens intressen i samband med skogsbrukets utnyttjande av fjällnära
skogar beaktats. Denna fråga behandlas av utskottet i annat sammanhang.

Som framgår av det anförda är de frågor som tas upp i motionen föremål
för överväganden i samband med olika utredningar. Mot den bakgrunden
bör någon ytterligare riksdagens åtgärd med anledning av motionen icke
vidtas.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motion 1983/84:2103.

Stockholm den 27 november 1984

På jordbruksutskottets vägnar
EINAR LARSSON

Närvarande: Einar Larsson (c), Arne Andersson i Ljung (m), Grethe
Lundblad (s), Hans Wachtmeister (m), Martin Segerstedt (s), Sven Eric

JoU 1984/85:17

Lorentzon (m), Jan Fransson (s), Margareta Winberg (s), Jens Eriksson
(m), Börje Stensson (fp), John Andersson (vpk), Bengt Kronblad (s),
Lennart Brunander (c) och Inga-Britt Johansson (s).

Särskilt yttrande

Börje Stensson (fp) anför:

1 betänkandet lämnas en redogörelse för förslag som lagts av rennäringskommittén
och för bostadsdepartementets förslag till naturresurslag.
Om förslagen realiseras kommer åtskilliga av de problem som tas upp i
motion 2103 att bringas närmare sin lösning. Frågan om renens vinterbete
och hänglavsinventeringen behandlas av utskottet i samband med motioner
om fjällnära skogar. Jag har mot den bakgrunden inte ansett mig böra
yrka bifall till motionen utan valt att avvakta den vidare utvecklingen för
den samiska minoritetsgruppen.

Liber Tryck Stockholm 1984