om röstning i FN beträffande Östra Timor (Betänkande 1982/83:UU8 Utrikesutskottet)

UU 1982/83:8

Utrikesutskottets betänkande
1982/83:8

om röstning i FN beträffande Östra Timor
Motionen

I motion 1981/82:301 av Lars Werner m. fl. (vpk), yrkande 3, hemställs att
riksdagen som sin mening beslutar ge regeringen till känna vad som i
motionen anförs beträffande omröstning i FN om ockupationen av Östra
Timor.

Bakgrund

Riksdagen har under de gångna åren med anledning av motioner,
interpellationer och frågor vid flera tillfällen ingående behandlat situationen
i Östra Timor. Omständigheterna kring den indonesiska ockupationen år
1975 och utvecklingen därefter har beskrivits senast i UU 1981/82:19.
Sveriges möjligheter att lämna humanitärt bistånd till den nödlidande
befolkningen på ön redovisas senast i betänkande UU 1981/82:20, i vilket den
föreliggande motionens yrkanden 1, 2 och 4 behandlats.

Östra Timor är numera fast anknutet till Indonesien. Flera länder -däribland de större västmakterna och länderna i regionen - har erkänt
Indonesiens överhöghet över Östra Timor. De indonesiska myndigheterna
torde också ha en så gott som total kontroll över området. De regelrätta
striderna mellan Fretilins anhängare och de indonesiska styrkorna tycks
praktiskt taget ha upphört. Försörjningssituationen på ön uppges också ha
förbättrats. Fortfarande är emellertid situationen på Östra Timor allvarlig.
Övergrepp mot befolkningen förekommer. Trots att utländska besökare på
sistone tillåtits studera förhållandena på ön, föreligger endast ofullständiga
och delvis motsägelsefulla uppgifter om förhållandena där.

Östra Timor har under en följd av år behandlats i FN:s generalförsamling
på grundval av resolutionsförslag som framlagts av länder som stöder
befrielserörelsen Fretilins sak. I dessa resolutioner bekräftas bl. a. det
timoresiska folkets rätt till självbestämmande och oberoende. Efter hand
som den indonesiska ockupationen av Östra Timor kommit att framstå som
alltmer definitiv har stödet för resolutionerna blivit allt svagare. När frågan
behandlades under 1980 års möte med generalförsamlingen blev röstsiffrorna
58 för resolutionen, 35 mot och 46 nedlagda. Motsvarande siffror år 1981
blev 54-42-46 och år 1982 50-46-50.

Redan år 1979, då Sverige röstade för resolutionen, hade vi i vår
röstförklaring erkänt att det nu rådde en faktisk situation på Östra Timor, till
vilken man inte kunde se något realistiskt alternativ. Sverige stödde dock
resolutionen med hänvisning till dess humanitära innehåll.

1 Riksdagen 1982183. 9 sami. Nr 8

UU 1982/83:8

Påföljande två år avstod Sverige - liksom Danmark, Finland och Norge -från att rösta på motsvarande resolution. I röstförklaringar bekräftades den
svenska uppfattningen att Indonesien genom sin invasion av Östra Timor
brutit mot principen om folkens självbestämmanderätt.

Det underströks också att Sverige stött de internationella humanitära
hjälpinsatserna på ön och att dessa måste få fortsätta om en ny hungerkris
uppstod. Sverige vädjade till Indonesien att hålla möjligheterna härför
öppna och att brådskande lösa aktuella familjeåterföreningsfall.

I en interpellationsdebatt i riksdagen den 16 januari 1981 framhöll
utrikesminister Ola Ullsten att den omständigheten att Sverige avstått från
att rösta på den då föreliggande resolutionen inte berodde på en ändrad
inställning i själva sakfrågan utan hade med resolutionens utformning att
göra. Den hade blivit mera politiskt inriktad än den varit tidigare, anförde
utrikesministern.

I den vid årets möte med generalförsamlingen framlagda resolutionen
återfinns de huvudelement som karakteriserar tidigare års resolutioner.

Folkens självbestämmanderätt slås fast; behovet av humanitära insatser
konstateras. Resolutionens operativa del innehåller emellertid en nyhet,
nämligen en uppmaning till FN:s generalsekreterare att inleda konsultationer
med alla direkt berörda parter i syfte att klarlägga vilka vägar sorn skulle
kunna leda till en allomfattande lösning av problemet.

Sverige avstod från att rösta även denna gång.

Utskottet

Som nämnts vidhåller Sverige att Indonesien vid sin invasion av Östra
Timor bröt mot principen om folkens självbestämmande. Sverige har aldrig
erkänt Indonesiens överhöghet över Östra Timor. Samtidigt har regeringen
måst notera den utveckling som ägt rum och som bl. a. tar sig uttryck i ett allt
svagare stöd i FN för Östra Timors oberoende. Det är också ett faktum att
samverkan med indonesiska myndigheter krävs när humanitärt bistånd
lämnas till den nödlidande befolkningen i Östra Timor.

Sverige har alltid fäst stor vikt vid FN:s och dess generalsekreterares
auktoritet. Det finns risk för att det uppdrag som ges åt generalsekreteraren i
årets resolution inte kommer att kunna genomföras med åsyftat resultat.

Vid en samlad bedömning fann regeringen att Sverige borde avstå från att
rösta på resolutionen om Östra Timor. Utskottet delar denna bedömning och
avstyrker följaktligen yrkande 3 i motion 301.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motion 1981/82:301, yrkande 3. res. (vpk)

Stockholm den 30 november 1982

På utrikesutskottets vägnar
STIG ALEMYR

UU 1982/83:8

Närvarande vid ärendets slutbehandling: Stig Alemyr (s), Sture Korpås (c),
Carl Bildt (m), Sture Palm (s), Gunnel Jonäng (c), Ingrid Sundberg (m). Jan
Bergqvist (s), Margaretha af Ugglas (m), Maj-Lis Lööw (s), Bengt
Silfverstrand (s), Sten Sture Paterson (m), Rune Ångström (fp). Bertil
Måbrink (vpk), Sören Häggroth (s) och Nils Svensson (s).

Reservation

Bertil Måbrink (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 1 som börjar med ”Östtimor är”
och slutar med ”förhållandena där” bort ha följande lydelse:

Östtimor är fortfarande ockuperat av Indonesien. Flera länder - däribland
de större västmakterna och länderna i regionen - har erkänt Indonesiens
överhöghet över Östtimor. Genom militär överlägsenhet har Indonesien
tillskansat sig kontroll över territoriet.

De regelrätta striderna mellan Fretilins anhängare och den indonesiska
ockupationsmakten tycks därmed praktiskt taget ha upphört.

Fortfarande är emellertid situationen på Östtimor allvarlig. Övergrepp
mot befolkningen förekommer. Trots att utländska besökare på sistone
tillåtits studera förhållandena på ön, föreligger endast ofullständiga och
delvis motsägelsefulla uppgifter om förhållandena där.

dels att den del av utskottets yttrande på s. 2 som börjar med ”Sorn
nämnts” och slutar med ”motion 301” bort ha följande lydelse:

Vid 1980 års generalförsamling i FN ändrade den borgerliga svenska
regeringen sin röstning i fråga om den resolution som behandlar rätten till
självbestämmande för folket på Östtimor och behovet av humanitär hjälp till
de nödlidande människorna där. Efter att tidigare ha röstat för motsvarande
resolutioner avstod den svenska regeringen. Detta inkonsekventa handlande
kritiserades av socialdemokrater och kommunister eftersom det var uppenbart
att ingen förändring hade inträffat sorn kunde motivera den förändrade
svenska röstningen. Samma hållning intogs vid 1981 års omröstning.

Sverige vidhåller att Indonesien vid sin invasion av Östtimor bröt mot
principen om folkens självbestämmande. Sverige har aldrig erkänt Indonesiens
överhöghet över Östtimor trots att den borgerliga regeringen ändrat
Sveriges röstning i FN när Östtimorfrågan behandlats. Detta ändrade
röstningsförfarande var förkastligt och har också hårt kritiserats av
socialdemokraterna och vänsterpartiet kommunisterna, som velat stå fast vid
Sveriges tidigare röstning i frågan.

Den socialdemokratiska regeringen har nu i stort sett antagit de förra
borgerliga regeringarnas argument för att hålla fast vid den felaktiga linje
som man tidigare själv kritiserat. Detta trots att förhållandena nu är i stort
sett desamma som de var för ett år sedan. Vidare har det anförts att man inte

UU 1982/83:8

kunde stödja årets Östtimorresolution därför att den uppmanar generalsekreteraren
att inleda konsultationer med berörda parter i konflikten. Detta
kan inte tolkas på annat sätt än att man nu från socialdemokraternas sida är
beredda att ge upp kampen för ett självständigt Östtimor.

Det fullföljande av den borgerliga politiken i Östtimorfrågan som den
socialdemokratiska regeringens röstning i FN:s kolonialutskott om Östtimorresolutionen
hösten 1982 innebär är ett tvärt brott mot tidigare
deklarationer från socialdemokraterna. Mot bakgrund av att bärande
argument för ett fasthållande vid den borgerliga hållningen i frågan inte kan
presenteras och mot bakgrund av att en fortsatt felaktig Östtimorpolitik på
allvar hotar Sveriges anseende bland länder i tredje världen och bland
progressiva befrielserörelser världen över, delar utskottet den uppfattning
som kommer till uttryck i motion 301, yrkande 3.

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

att riksdagen med bifall till motion 1981/82:301, yrkande 3, som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

GOTAB 73125 Stockholm 1982