om riktlinjer för energipolitiken såvitt avser handelsdepartementets verksamhetsområde (prop. 1980/81:90 bil. 3) (Betänkande 1980/81:FöU21 Försvarsutskottet)

FöU 1980/81:21

Försvarsutskottets betänkande
1980/81:21

om riktlinjer för energipolitiken såvitt avser handelsdepartementets
verksamhetsområde (prop. 1980/81:90 bil. 3)

I betänkandet behandlas de förslag i proposition 1980/81:90 bilaga 3
rörande riktlinjer för energipolitiken såvitt avser handelsdepartementets
verksamhetsområde, som regeringen - efter föredragning av handelsministern,
statsrådet Staffan Burenstam Linder - har förelagt riksdagen.
Förslagen gäller riktlinjer för ett reviderat program för beredskapslagring av
råolja och oljeprodukter t. o. m. år 1986, oljelagringsfondens användning
samt vissa anslagsfrågor. I betänkandet behandlas vidare motionerna
1980/81:245, 858, 1035 och 1216.

1. Oljelagringsprogram m. m.

Regeringen har i proposition 1980/81:90 bilaga 3 - i det följande kallad
energipropositionen - (s. 1-21) föreslagit riksdagen att

1. godkänna de riktlinjer för ett reviderat program för beredskapslagring
av råolja och oljeprodukter t. o. m. år 1986 som föredragande statsrådet har
förordat,

2. godkänna de ändringar för oljelagringsfondens användning som
föredragande statsrådet har förordat.

Bakgrund

Sveriges beredskapslager av olja för krigs- och avspärrningssituationer
har byggts upp under fyra decennier. Detta har till helt
övervägande del skett i form av tvångslagring hos större säljare och
förbrukare av olja.

Genom beslut av 1957 års riksdag fastställdes ett program för lagring av
mineraloljor under femårsperioden 1958-1962. Programmet innebar att det
tidigare systemet med lagring av viss procentuell andel av föregående års
försäljning ersattes av ett system med fasta lagringsmål för skilda oljeslag.
Lagringsmålen fastställdes med beaktande av dels de mängder som
bedömdes komma att erfordras i krig (krigsreserven), dels vad som kunde
behövas med hänsyn till tänkbara störningar i oljetillförseln under fred
(försörjningsreserven). Krigsreserven skulle tillgodose behoven för totalförsvaret
och samhället i övrigt under krig. Försörjningsreservens storlek
bestämdes till vad som ansågs erforderligt för att trygga försörjningen under
vintrar med svåra isförhållanden och beräknades motsvara behoven under en

1 Riksdagen 1980181. 10 sami. Nr 21

Föll 1980/81:21

normal vinter. De lagringsskyldiga fick möjlighet att minska den mängd
eldningsolja som skulle lagras, den s. k. vinterdispensen. Denna möjlighet
kvarstår fortfarande.

I 1963-1969 års oljelagringsprogram övergick försörjningsreserven till att
vara en avspärrningsreserv och utökades betydligt. Avspärrningsreserven
skulle vid ett totalt avbrott i tillförseln täcka en starkt beskuren konsumtion
under en för alla oljeprodukter i princip lika lång tidsperiod och hade en klart
säkerhetspolitisk motivering.

En fortsatt ökning av lagringen för avspärrning och krig skedde genom
1970-1976 års oljelagringsprogram, vilket sedermera förlängdes med ett
år.

Enligt det oljelagringsprogram som genom 1977 års försvarsbeslut
fastställdes för perioden 1978-1984 (prop. 1976/77:74, FöU 1976/77:13, rskr
1976/77:311) skall som riktmärke för dimensioneringen av lagringen gälla det
miljöunderlag som hade utnyttjats vid den planering som på försök hade
genomförts för det ekonomiska försvaret (FöU 1976/77:13 s. 99).

Krigsreserven består i sin helhet av konsumtionsfärdiga produkter. Utöver
den helt övervägande delen tvångslagrade oljeprodukter ingår i denna reserv
också vissa statligt lagrade flygdrivmedel m. m. Drivmedel förvaras i
bombskyddade anläggningar i konsumtionsområdena. Krigsreserven av
eldningsolja finns i anläggningar, vilkas lokalisering har bestämts av
beredskapsmässiga överväganden.

I det nu löpande oljelagringsprogrammet avses ca 25 % av avspärrningsreserven
hållas i form av råolja. I övrigt utgörs avspärrningsreserven av olika
oljeprodukter. Råoljan och en mindre del oljeprodukter lagras genom
överstyrelsens för ekonomiskt försvar (ÖEF) försorg. I övrigt tillämpas
tvångslagring.

Ett första steg i planeringen av oljeförsörjningsberedskapen för f r e d s -kriser togs år 1973 då riksdagen beslöt att staten skulle lagra 3 milj. m3
råolja för fredskriser (prop. 1973:194, FöU 1973:27, rskr 1973:366).

Oljelagringsprogrammet för tidsperioden 1978-1984 innebar en kraftig
utbyggnad av fredskrislagringen. Denna lagring avsågs till 80 % bestå av
råolja. Resten skulle utgöras av färdigprodukter.

För att finansiera uppbyggnaden av beredskapslager av råolja och
petroleumprodukter inrättades år 1975 oljelagringsfonden. Fonden
är räntelös och förvaltas av riksgäldskontoret. Till fonden förs huvuddelen av
inkomsterna av en särskild beredskapsavgift som tas ut av konsumenterna i
samband med köp av olja och bensin.

1 början av år 1980 tillsatte handelsministern en kommitté med uppgift att
se över oljelagringsprogrammet för perioden 1978-1984. En sådan s. k.
kontrollstation vid lämplig tidpunkt under programperioden hade förutsatts
när programmet fastställdes. Kommittén som antog namnet 19 80 års
oljelagringskommitté har till regeringen överlämnat delbetänkandet
(SOU 1980:41) Olja i kristid. Ett sammandrag av förslaget har fogats till

FöU 1980/81:21

propositionen som bilaga 3.1. En sammanställning av remissyttranden finns i
bilaga 3.2.

Det reviderade oljelagringsprogram som föreslås i propositionen har
utarbetats på grundval av oljelagringskommitténs delbetänkande.

Föredragande statsrådet

Handelsministern kommenterar inledningsvis några av de förutsättningar
för lagringsprogrammet som oljelagringskommittén har granskat och som
ingående diskuterats av remissinstanserna (s. 4-8). Mot denna bakgrund
lägger han fram förslag till ett reviderat oljelagringsprogram t. o. m. år 1986
(s. 8-19). Han förordar också viss ändring av oljelagringsfondens användning
(s. 19-20).

Beträffande förutsättningarna för ett reviderat oljelagringsprogram
berör handelsministern bl. a.
o risker för störningar i oljetillförseln
o kostnader för råolja och oljeprodukter
o nya prognoser för energianvändningen
o försörjningsplanen på energiområdet.

Vid behandlingen av fö r s 1 a ge t till lagringsprogram uppehåller
han sig vid

o särskild reserv för att täcka osäkerheter i förutsättningarna
o sammansättning av beredskapslager
o behov av beredskapslager
o lagringsanläggningar
o återbetalning av rörlig kredit
o den s. k. vinterdispensen
o oljeavgift och vitesföreläggande

o utnyttjande av kommersiella lager och av beredskapslager
o finansieringen.

Utskottet

Vårt land är för sin försörjning starkt beroende av import av råolja och
oljeprodukter. Importen sker och kommer under överskådlig tid att till stor
del ske genom tillförsel från avlägsna och politiskt instabila områden. Sverige
har ända sedan andra världskriget sökt gardera sig mot denna sårbarhet
genom att beredskapslagra olja. Sedan år 1958 har lagringen skett enligt
riktlinjer i olika oljelagringsprogram som riksdagen har fastställt. Programmen
har i allmänhet omfattat tidsperioder om fem år.

Det nu gällande oljelagringsprogrammet fastställdes samtidigt som
riksdagen våren 1977 tog ställning till totalförsvarets fortsatta inriktning för
perioden 1977/78- 1981/82. En sådan samordning var naturlig eftersom 1977
års försvarsbeslut inte endast som tidigare försvarsbeslut avsåg inriktningen

1* Riksdagen 1980181. 10 sami. Nr 21

FöU 1980/81:21

av det militära försvaret och civilförsvaret utan också innefattade riktlinjer
för det ekonomiska försvaret och av vissa delar av övrigt totalförsvar.
Oljelagringsprogrammet fastställdes att gälla t. o. m. år 1984. Det kom alltså
att sträcka sig utöver tidsperioden för försvarsbeslutet. Skälen till detta var
att programmet förutsatte stora kostnader och tidskrävande byggnadsarbeten.

Utskottet finner det naturligt att oljelagringen - som nu sker - övervägs i
anslutning till de samlade riktlinjer för vår energiförsörjning som regeringen
behandlar i proposition 1980/81:90. Oljelagringskommittén har i sitt arbete
samrått med 1978 års försvarskommitté. Nästa försvarsbeslut kan emellertid
komma att innehålla ställningstaganden som påverkar oljelagringsprogrammets
utformning. Handelsministern framhåller t. ex. att de krisfall - krig,
avspärrning och fredskris - som man i planeringen för oljelagringen hittills
har utgått ifrån kommer att prövas i samband med övervägandena om
totalförsvarets utveckling efter 1982. Utskottet delar därför handelsministerns
uppfattning att det bl. a. med hänsyn till kommande försvarsbeslut bör
göras en ytterligare översyn av oljelagringsprogrammet före utgången av år
1983. Andra faktorer som talar för en sådan åtgärd är- som handelsministern
också framhåller - osäkerheten bl. a. om den framtida energikonsumtionen
och energitillförseln.

Lagringen av råolja skulle enligt det nu gällande oljelagringsprogrammet
uppgå till totalt 9,6 milj. m3. Fram till sommaren 1980 hade endast 2 milj. m3
råolja inlagrats. Handelsministern räknar med en markant nedgång i behovet
att lagra råolja i förhållande till målet i det nu gällande oljelagringsprogrammet.
Enligt hans beräkningar behöver det lagras 6,5 milj. m3 råolja.
Oljelagringskommittén har förordat ett ännu lägre lagringsmål, 5,1 milj. m3.
Skillnaden mellan oljelagringskommitténs och handelsministerns uppfattning
beror bl. a. på deras olika syn på hur tillgångarna i de kommersiella
lagren skall beräknas. Med handelsministerns beräkningar - som utskottet
anser sig kunna godta - kommer de lagerutrymmen för råolja som redan är
tillgängliga eller håller på att färdigställas att bli utnyttjade. Utskottet anser
det tillfredsställande att gjorda investeringar på detta sätt kommer att
utnyttjas till fullo.

I propositionen behandlas även vissa andra ändringar av den statliga
beredskapslagringen av olja (s. 12-13). I syfte att anpassa tvångslagringen till
föreliggande behov förordar handelsministern också vissa förändringar av
dess sammansättning (s. 11). Bl. a. ökar behovet av tvångslager på grund av
en ändring i den s. k. vinterdispensen som föreslås i propositionen (s. 15-16).
Utskottet kan godta även dessa förändringar av det gällande oljelagringsprogrammet
liksom den tidsplan för genomförandet av det reviderade
programmet som handelsministern föreslår. Den innebär att den statliga
delen av oljelagringsprogrammet är avslutad före utgången av år 1984. Om
inlagringsperioden av marknadsmässiga eller statsfinansiella skäl behöver
utsträckas något får detta ske längst till utgången av år 1986. Utbyggnaden av

FöU 1980/81:21

huvuddelen av tvångslagren avses också vara genomförd före utgången av
1986.

Kostnaderna för den statliga oljelagringen under perioden, beräknade till
ca 5 200 milj. kr. i prisläget sommaren 1980, avses finansieras över
oljelagringsfonden. För andra investeringar, främst köp av petrokemikalier,
beräknar man behöva disponera omkring 1 000 milj. kr. från fonden. Denna
bedöms tillföras 7 000 milj. kr. från juli 1980 t. o. m. december 1984. Den
ändrade sammansättningen av tvångslagringen innebär investeringskostnader
för de lagringsskyldiga som uppgår till 548 milj. kr. netto i samma
prisläge. Deras driftkostnader för lagringen beräknas till 84 milj. kr.

Utskottet har ingen erinran mot vad handelsministern anför rörande
finansieringen av det reviderade oljelagringsprogrammet men vill i sammanhanget
understryka osäkerheten i kostnadsberäkningarna på grund av att
utvecklingen av oljepriserna är oviss. Det bör i sammanhanget också beaktas
att oljelagringsfonden avses tas i anspråk för återbetalning av rörliga krediter
(prop. 1980/81:90 bil. 3 s. 15). Ett senare förslag om lagring av gasbensin
(prop. 1980/81:100 bil. 14 s. 118) kan också komma att beröra fonden.

Utskottet har inte heller i övrigt något att erinra mot vad handelsministern
har anfört om ett reviderat program för beredskapslagring av råolja och
oljeprodukter.

Utskottet övergår nu till att behandla handelsministerns förslag om
utnyttjande av oljelagringsfonden.

Riksdagen uppdrog hösten 1980 åt regeringen att närmare överväga om
det är lämpligt och medför besparingar att låta driftkostnader för oljelagring
helt eller delvis bestridas från oljelagringsfonden. Därvid borde särskilt
beaktas principiella och budgettekniska synpunkter (FöU 1980/81:10, rskr
1980/81:69).

Flandelsministern anför i propositionen att han anser det vara principiellt
riktigt att driftkostnaderna för oljelagringen - med undantag för räntor - i
likhet med investeringarna får bestridas över oljelagringsfonden.

Utskottet biträder det utvidgade nyttjande av oljelagringsfonden som
handelsministern förordar. Frågan om oljelagringsfondens utnyttjande för
driftkostnader inom andra delprogram har utskottet behandlat i betänkande
FöU 1980/81:20.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

1. att riksdagen godkänner de riktlinjer för ett reviderat program
för beredskapslagring av råolja och oljeprodukter t. o. m. år
1986 som föredragande statsrådet har förordat,

2. att riksdagen godkänner de ändringar för oljelagringsfondens
användning som föredragande statsrådet har förordat.

FöU 1980/81:21

2. Anslagsfrågor

ELFTE HUVUDTITELN

Regeringen har i proposition 1980/81:90 bilaga 3 föreslagit riksdagen att till
Drift av beredskapslager för budgetåret 1981/82 anvisa ytterligare
244 412 000 kr. (s. 21-22).

Vidare har regeringen beträffande Beredskapslagring och industriella
åtgärder (s. 22-24) föreslagit riksdagen

1. att bemyndiga regeringen att besluta om byggnadsarbeten för förrådsanläggningar
inom de kostnadsramar som föredragande statsrådet har
förordat,

2. godkänna ett mellan överstyrelsen för ekonomiskt försvar och Svenska
Petroleum AB träffat samarbetsavtal i vad avser rätt för överstyrelsen att vid
upphandling anlita annan leverantör.

Utskottet

Med anledning av den genomförda översynen av det löpande oljelagringsprogrammet
anmälde handelsministern i budgetpropositionen att huvuddelen
av delprogrammet Bränslen och drivmedel m. m. inte behandlades där.
Regeringen skulle, uppgav han, återkomma med förslag om den fortsatta
utbyggnaden av oljelagringen i den aviserade propositionen om den framtida
energipolitiken.

Utskottet har tidigare, vid behandlingen av förslag om ekonomiskt försvar
i budgetpropositionen, tillstyrkt att på förslagsanslaget Drift av beredskapslager
för budgetåret 1981/82 förs upp 138 680 000 kr. (FöU 1980/81:20).

Handelsministern anmäler i energipropositionen behov av ytterligare
medel för nästa budgetår för driften av beredskapslager inom delprogrammet
Bränslen och drivmedel m. m. Han beräknar detta ytterligare behov till
244 412 000 kr. Därvid har han utgått från att alla driftkostnader för
oljelagringen utom räntekostnader enligt hans, av utskottet i det föregående
godtagna, förslag skall finansieras av medel från oljelagringsfonden. Dessa
driftkostnader beräknas till ca 17,7 milj. kr.

Utskottet biträder regeringens förslag om ytterligare medel för drift av
beredskapslager. Anslaget Drift av beredskapslager bör föras upp med
(138 680 000 + 244 412 000) 383 092 000 kr.

Utskottet har vid behandlingen av det ekonomiska försvaret i sitt
betänkande FöU 1980/81:20 föreslagit att riksdagen under ett nytt reservationsanslag
Beredskapslagring och industriella åtgärder för budgetåret
1981/82 skall anvisa 144 100 000 kr. De ökade kostnader (1 669 705 000 kr.)
som uppkommer vid ett genomförande av förslagen i energipropositionen
avses täckas av medel ur oljelagringsfonden. Några medel utöver dem som
utskottet redan har tillstyrkt behöver alltså inte föras upp på anslaget för

FöU 1980/81:21

nästa budgetår. I betänkande FöU 1980/81:20 biträdde utskottet beträffande
beredskapslagring och industriella åtgärder ett bemyndigande för regeringen
att besluta om vissa byggnadsarbeten. I energipropositionen begär regeringen
ett ytterligare bemyndigande av samma slag. Också detta biträds av ,
utskottet. Utskottet lämnar i det följande förslag till beslut om dessa
bemyndiganden i ett sammanhang.

Utskottet har ingen erinran mot det samarbetsavtal mellan ÖEF och
Svenska Petroleum AB som har underställts riksdagen för godkännande.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

1. att riksdagen med bifall till proposition 1980/81:100 och med
avslag på motion 1980/81:1495, yrkande 1, till Drift av
beredskapslager för budgetåret 1981/82 anvisar ett förslagsanslag
av 383 092 000 kr.,

2. att riksdagen beträffande Beredskapslagring och industriella
åtgärder

a. bemyndigar regeringen att besluta om byggnadsarbeten för
förrådsanläggningar inom de kostnadsramar som föredragande
statsrådet har förordat i proposition 1980/81:100 bilaga 14 och
proposition 1980/81:90 bilaga 3,

b. godkänner ett mellan överstyrelsen för ekonomiskt försvar
och Svenska Petroleum AB träffat samarbetsavtal såvitt avser
rätt för överstyrelsen att vid upphandling anlita annan leverantör.

3. Motionerna

Utskottet behandlar i detta sammanhang motionerna

1980/81:245 av Nils Hjorth m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen beslutar att
hos regeringen begära en förnyad prövning av frågan om byggandet av en
oljelagringsanläggning i Hargshamn.

1980/81:858 av Oswald Söderqvist (vpk) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag om att den planerade oljelagringsanläggningen i
Hargshamn snarast kommer till stånd och att medel för en fortsatt utbyggnad
av industriområdet ställs till förfogande.

1980/81:1035 av Kjell Nilsson m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om installation
av värmepannor för torv- och/eller fliseldning i oljeeldade värmekraftverk
för att förbättra och förbilliga beredskapen inför eventuell avspärrning.

1980/81:1216 av Esse Petersson (fp) och Margareta Andrén (fp) vari yrkas
att riksdagen hos regeringen begär att åtgärder vidtas för att utarbeta nya
ransoneringsmetoder för villaolja i enlighet med vad som anförts i
motionen.

FöU 1980/81:21

Utskottet

Motionerna 245 (s) och 858 (vpk) gäller inrättande av ett beredskapslager
för olja i Hargshamn på Upplandskusten. Frågan har tidigare behandlats av
utskottet i betänkande FöU 1979/80:14 (s. 6) med anledning av motion
1979/80:619 som också rörde ett sådant lager. Utskottet redogjorde i
betänkandet för frågans tidigare handläggning. Regeringen beslutade den 1
mars 1979 att en tilltänkt lageranläggning inte skulle byggas. Som svar på en
interpellation i riksdagen om skälet för detta beslut angav dåvarande
handelsministern Hadar Cars att regeringen hade funnit att en lokalisering av
ett beredskapslager av olja till Hargshamn var klart olämplig från försvarssynpunkt.
Utskottet fann inte tillräcklig anledning att ifrågasätta denna
regeringens bedömning. Riksdagen avslog motionen på förslag av utskottet.

I motion 245 yrkas att riksdagen beslutar att hos regeringen begära en ny
prövning av frågan om byggandet av en oljelagringsanläggning i Hargshamn.
Skälet till att ånyo ta upp frågan anger motionärerna vara att ett planerat
industriområde genom regeringens och riksdagens avslag inte kunnat
komma till stånd. Trots höjda statsbidrag har det nämligen visat sig att
kostnaderna för detta blir dubbelt så höga som om det byggs i samband med
att man bygger ett bergrum för olja.

Ett annat skäl att ta upp ärendet till ny prövning är enligt motionärerna att
de motiv som har åberopats för avslag enligt deras uppfattning synes vara
förhastade. Det finns, sammanfattar de, inte någon negativ inställning från
militärt håll till projektet även om det skulle medföra någon liten operativ
nackdel.

Även i motion 858 yrkas att den planerade oljelagringsanläggningen i
Hargshamn snarast kommer till stånd och att medel för en fortsatt utbyggnad
av ifrågavarande industriområde ställs till förfogande. Motionären anser att
de militära invändningarna mot projektet med ännu större giltighet måste ha
kunnat anföras mot det närbelägna kärnkraftbygget i Forsmark. Om detta
kraftverksbygge kunde genomföras borde, anser motionären, också Hargshamnsprojektet
kunna förverkligas.

Utskottet kan inte tillstyrka att det uppförs en oljelagringsanläggning i
Hargshamn. Utöver tidigare anförda skäl för sitt ställningstagande vill
utskottet peka på det reviderade oljelagringsprogram som har behandlats i
det föregående. Det innebär en minskning av målen för beredskapslagring av
olja. Något behov av en anläggning i Hargshamn för statlig oljelagring
kommer inte att finnas. Även nu framförda motionsyrkanden om en
oljeanläggning i Hargshamn bör därför avslås av riksdagen.

I motion 1216 (fp) uttalar motionärerna att det inte förefaller finnas några
godtagbara metoder för oljeransonering för villauppvärmning, färdiga att
användas i ett snabbt uppkommet krisläge.

Enligt vad utskottet har inhämtat är ett system för ransonering av

FöU 1980/81:21

eldningsolja till hushåll utarbetat i sina huvuddrag. Det bygger på en
kvotering i handelsledet genom oljebranschens försorg. Systemet innebär i
stort sett att varje fastighet ges en tilldelning som svarar mot fastighetens
tidigare förbrukning av eldningsolja reducerad med hänsyn till föreskriven
ransoneringsnivå. Tilldelningen erhålls från ordinarie oljeleverantör, som
regel utan ansökan. För fastighetsägare som anser att tilldelningen inte är
tillräcklig finns möjlighet att ansöka om jämkning eller behovsprövad extra
tilldelning.

Som framgår av redogörelsen finns en beredskap för ransonering av
villaolja. Utskottet anser därför att motion 1216 bör avslås.

I detta sammanhang vill utskottet erinra om sina tidigare uttalanden att det
är viktigt att man så långt möjligt har rättvisa utgångspunkter om man tvingas
påbjuda inskränkningar av olika slag (FöU 1973:29 s. 2 och FöU 1974:10 s.
1). Normalt sparsamma förbrukare bör självfallet inte drabbas särskilt.

Växjö kommun har, enligt vad som uppges i motion 1980/81:1035 (s),
byggt om sitt oljeeldade fjärrvärmeverk så att det också kan eldas med
inhemska bränslen. De praktiska, beredskapsmässiga och ekonomiska
erfarenheter som har vunnits genom projektet bedöms vara goda. Mot denna
bakgrund föreslår motionärerna att övriga oljeeldade fjärrvärmeverk i
landet åläggs att installera värmepanna för torv- och/eller fliseldning i syfte
att förbättra och förbilliga beredskapen inför en eventuell avspärrning.

Det innebär självfallet en förbättring av vår beredskap på energiområdet
om en del av den energiproduktion som f. n. är beroende av olja i stället
baseras på eldning av inhemska bränslen. En övergång till sådana bränslen
blir främst beroende av prisutvecklingen för olika slag av bränsle och
produktionens belägenhet i förhållande till var de inhemska bränslena står
att få.

Förberedelser för omställning av oljebaserad energiproduktion ökar
beredskapen inför avspärrningar och fredskriser och kan förbilliga en
prismotiverad övergång till inhemska bränslen. Från beredskapssynpunkt är
det önskvärt att stora anläggningar som fjärrvärmeverk vidtar sådana
förberedelser. Det bör i så fall helst ske när anläggningarna byggs eller
renoveras.

Utskottet vill peka på att handelsministern i proposition 1980/81:90 (bil. 3
s. 8) anmäler ett par frågor som också gäller eldning med inhemska bränslen.
I det sammanhanget uppger han att i det ekonomiska försvarets perspektivstudie
del 2 har föreslagits viss planering vid landets fjärrvärmeverk för
omställning till sådana bränslen. Han erinrar vidare om att perspektivstudien
utgör en del av underlaget för 1982 års försvarsbeslut.

Utskottet anser att denna fråga bör behandlas i samband med nästa
försvarsbeslut och kan därför inte tillstyrka att riksdagen bifaller motion
1035.

FöU 1980/81:21

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

1. att riksdagen avslår motionerna 1980/81:245 och 1980/81:858
om en oljelagringsanläggning i Hargshamn,

2. att riksdagen avslår motion 1980/81:1216 om ransonering av
villaolja,

3. att riksdagen avslår motion 1980/81:1035 om användning av
inhemska bränslen i fjärrvärmeverk.

Stockholm den 21 april 1981

På försvarsutskottets vägnar

PER PETERSSON

Närvarande: Per Petersson (m), Eric Holmqvist (s), Gudrun Sundström (s),
Gunnar Oskarson (m), Ulla Ekelund (c), Evert Hedberg (s), Göthe Knutson
(m), Karl-Erik Svartberg (s), Holger Bergman (s), Eric Hägelmark (fp),
Ulla-Britta Larsson (c), Margit Jonsson (fp) och Ture Ångqvist (s).

Reservation
Anslagsfrågor (punkt 2)

Eric Holmqvist, Gudrun Sundström, Evert Hedberg, Karl-Erik Svartberg,
Holger Bergman och Ture Ångqvist (alla s) anser - under förutsättning av
bifall till reservationen i försvarsutskottets betänkande FöU 1980/81:20 -

dels att den del av utskottets anförande som på s. 6 börjar ”Utskottet har
tidigare” och slutar ”(FöU 1980/81:20)” bort ha följande lydelse:

I reservationen till utskottets betänkande FöU 1980/81:20 uttalas att
förslagsanslaget Drift av beredskapslager för budgetåret 1980/81 bör föras
upp med 134 680 000 kr. Riksdagen har bifallit denna reservation.

dels att den del av utskottets anförande som på s. 6 börjar ”Utskottet
biträder” och slutar ”383 092 000 kr.” bort ha följande lydelse:

Utskottet biträder regeringens förslag i energipropositionen om ytterligare
medel för drift av beredskapslager. Anslaget Drift av beredskapslager bör
föras upp med (134 680 000 + 244 412 000) 379 092 000 kr.

dels att utskottets hemställan (s. 7) i moment 1 bort ha följande
lydelse:

1. att riksdagen med avslag på proposition 1980/81:100 och med
bifall till motion 1495, yrkande 1, till Drift av beredskapslager
för budgetåret 1981/82 anvisar ett förslagsanslag av 379 092 000
kr.

GOTAB 66933 Stockholm 1981