om riksdagens revisorers förslag (1984/85:27) angående lönesystem för SIDA:s utlandsstationerade personal, m. m. (Betänkande 1986/87:UU5 Utrikesutskottet)

Utrikesutskottets betänkande

1986/87:5

om riksdagens revisorers förslag (1984/85:27)
angående lönesystem för SIDA:s
utlandsstationerade personal, m. m.

1986/87:5

Bakgrund

Merparten av statens utlandsstationerade personal utgörs av UD- och
SIDA-tjänstemän. För dessa har sedan länge utgått särskilda förmåner för
att täcka de merkostnader som följer av utlandstjänstens karaktär och
förhållandena på de olika stationeringsorterna. Förmånerna har också
relaterats till tjänstemäns särskilda kostnader som officiella företrädare för
Sverige.

När förhandlingsrätten infördes för statliga tjänstemän år 1965 blev det
möjligt för personalorganisationerna att sluta avtal även om utlandsförmåner.
Efter hand slöts tre separata sådana avtal: ett gällande utlandsstationerade
med förflyttningsplikt (UD), ett för SlDA:s fältarbetare (numera under
benämningen Bi-arv) och ett för andra utlandsstationerade arvodister, bl. a.

SIDA:s personal vid biståndskontoren (U-arv) och vissa andra myndigheters
utsända. Under förhandlingarna konstaterades, att en del utlandsförmåner
hade sådan karaktär att de löpande måste kunna ses över under avtalsperioden
eller fastställas med hänsyn till individuella förhållanden. Då personalorganisationerna
önskade använda sig av sin förhandlingsrätt även i dessa
frågor tillskapades utlandslönenämnden (UtN), som ger parterna möjlighet
att själva tolka avtalets generella stadganden. Nämnden har tekniskt sett fått
formen av en myndighet som är arbetsgivare avseende bestämda avtalsreglerade
frågor. I praktiken är den en partssammansatt förhandlingsinstitution
som alltså bildats på grund av att det föreligger förhandlingsrätt i frågor som
inte lämpar sig för detaljreglering i kollektivavtal.

Till de spörsmål som inte reglerats i avtalen hör vilka tekniska metoder
som skall användas dels för att fastställa utlandstillägg och barntillägg, dels
för att följa upp dessa för pris- och kursförändringar. När UtN inledde sin
verksamhet år 1977 påbörjades en översyn av då gällande förmåner för UDoch
biståndskontorens personal. I avvaktan på resultatet av denna översyn
tillämpades de gamla metoderna vilket innebar en för SIDA:s fältarbetare
och en annan för övriga utlandsstationerade tjänstemän. Vidare upphörde i
stort sett fastställandet av nivåerna för utlandstilläggen. Tilläggen i de olika
länderna följdes därför under en period upp enbart med pris/kursförändringar,
utan jämförande nivåkontroller. Detta, tillsammans med de skilda
antaganden om tjänstens krav som från början legat i systemen, bidrog till att
tilläggen i de olika systemen så småningom kom att skilja sig allt mer från
varandra räknat i svenska kronor. 1

1 Riksdagen 1986187. 9sami. Nr5

Beträffande fältarbetarna delegerade nämnden tills vidare rätten att
besluta om utlandstillägg till SIDA, som på eget initiativ påbörjade ett
översynsarbete beträffande denna kategoris löner och utlandsförmåner.
Detta ledde så småningom till ett nytt avtal år 1981 om anställningsvillkoren
(Bi-arv). - Vad gäller beräknings- och uppföljningsmetoderna för tilläggen
har särskilda förhandlingar sedermera inletts. Dessa pågår alltjämt.

För SIDA:s övriga utlandsstationerade personal och UD-tjänstemännen
m. fl. har efter förhandlingar mellan parterna slutits ett avtal i januari 1985.
Detta avtal lade grunden för nya beräknings- och uppföljningsmetoder som
nu tillämpas av UtN.

Riksdagens revisorers förslag

Riksdagens revisorer har i skrivelse till riksdagen (förslag 1984/85:27)
granskat nuvarande lönesystem för SIDA:s personal liksom kostnaderna för
att administrera dessa. Granskningen omfattade såväl den personal som
tjänstgör vid biståndskontoren som fältpersonalen. Syftet har bl. a. varit att
jämföra storleken av de speciella kostnadsersättningar som utgår till SIDA:s
utlandsstationerade personal enligt de olika kollektivavtalen för dessa
kategorier utsända. Vidare har ansvaret för administrationen av SIDA:s
båda lönesystem studerats.

Revisorerna konstaterar bl. a. vissa skillnader mellan tilläggen för SIDA:s
olika kategorier utsända och finner det anmärkningsvärt att SIDA och UtN
kunnat utforma så helt skilda normer för merkostnadsersättning vid utlandstjänst
- därvid avses främst anpassningen av tilläggen till pris/kursförändringar
(uppföljningsmekanismen). Revisorerna föreslår en utredning för att dels
se över arbetsgivaransvaret, vilket för närvarande är uppdelat på flera olika
myndigheter, dels utarbeta enhetliga normer för ersättning för de merkostnader
som är hänförliga till SIDA-personalens utlandsstationering inkl.
förmånernas beskattning.

Utskottet

Sorn ovan framgått är utlandsförmånerna för SIDA:s fältpersonal för
närvarande föremål för förhandlingar mellan parterna. Utskottet har under
ärendets behandling inhämtat upplysningar och synpunkter från representanter
för arbetsgivarverket, UD, SIDA samt TCO-S och SACO/SR. Därvid
har bl. a. framkommit att de olika frågor revisorerna tagit upp i sitt förslag är
sådana som parterna avser reglera i ett nytt kollektivavtal. Förhandlingarna
om ett nytt avtal för kategorin fältanställda (Bi-arv) har emellertid pågått
ganska lång tid och fördröjts, bl. a. av konflikten inom den offentliga
sektorns avtalsområden under 1986. Enligt vad utskottet erfarit är dock
parterna överens om vissa principer, bl. a. att storleken av utlandstilläggen
och metoden att justera dessa skall regleras i kollektivavtalet. Vidare är man
överens om att utlandstilläggens storlek skall relateras på visst sätt till UtN:s
utlandstillägg. I fråga om uppföljningsmekanismen är parterna överens om
att använda samma metodik som UtN. Vad beträffar storleken på förhöj -

UU 1986/87:5

ningen av tilläggen för medföljande och barntilläggens storlek kommer
förhandlingarna att fortsätta, vilket också gäller frågan om kompensation för
hardship. Parterna är också ense om att arbetsgivaransvaret primärt skall
åvila SIDA med viss överprövningsmöjlighet för UtN.

Utskottet finner sålunda att det som berörs i revisorernas förslag i allt
väsentligt är föremål för förhandlingar mellan parterna. Utskottet finner
vidare att parterna nått principiell enighet i de huvudfrågor - uppföljningsmekanismen
för utlandstilläggen och arbetsgivaransvaret - som särskilt
utförligt behandlats av revisorerna. En större samstämmighet mellan villkoren
för statens olika kategorier utsända skulle därigenom kunna uppnås. Mot
denna bakgrund anser utskottet inte erforderligt att, som revisorerna
förordat, en utredning tillsätts för att utarbeta förslag i dessa hänseenden.
Det är emellertid utskottets uppfattning att revisorernas granskning och
förslag bidragit till att fästa uppmärksamheten på dessa frågor och påskyndat
en process mot förmånssystem som framdeles torde komma att bygga på
samma principer för alla statens utsända.

Hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen beslutar att förslag 1984/85:27 inte skall föranleda
någon ytterligare riksdagens åtgärd.

Stockholm den 20 november 1986

På utrikesutskottets vägnar

Stig Alemyr

Närvarande: Stig Alemyr (s), Gunnel Jonäng (c), Sture Ericson (s),
Margaretha af Ugglas (m), Axel Andersson (s), Sten Sture Paterson (m),
Karl-Erik Svartberg (s), Rune Ångström (fp), Nils T Svensson (s), Britta
Hammarbacken (c), Maj Britt Theorin (s), Viola Furubjelke (s), Oswald
Söderqvist (vpk) och Jan-Erik Wikström (fp).

UU 1986/87:5