om restaureringen av Hornborgasjö (Betänkande 1983/84:JoU13 Jordbruksutskottet)

JoU 1983/84:13

Jordbruksutskottets betänkande
1983/84:13

om restaureringen av Hornborgasjön

Motionen

Yrkande

I motion 1982/83: 300 av Sten Svensson, m. fl. (m) yrkas

1. att riksdagen beslutar uttala att riksdagens beslut beträffande Hornborgasjöns
restaurering skall fullföljas,

2. att riksdagen beslutar uttala sig för att arbetet enligt punkt 1 bör ske
etappvis med beaktande av vad som anförts i motionen beträffande utredning
av alternativa höjningsnivåer,

3. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts om beaktande av åtgärder för att främja tillgängligheten
för naturintresserad allmänhet,

4. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts om erbjudande av ersättningsmark vid intrång på
enskilt ägd mark.

Motivering

I motionen anförs synpunkter till förmån för ett fullföljande av riksdagens
beslut år 1977 om restaureringen av Hornborgasjön. Emellertid krävs
enligt motionärerna kompletterande utredningar angående risken för vattenutsläpp
genom de planerade invallningarna. Utredningen bör avse lägre
vattennivåer än enligt huvudförslaget, dock med en utformning av vallarna
så att en framtida höjning kan göras till rimliga kostnader. Det är vidare
enligt motionen viktigt att på ett tidigt stadium planera för åtgärder som
underlättar den naturintresserade allmänhetens tillträde till sjön. Som exempel
nämns användningen av tystgående båtar m. m. Motionärerna anser
det också nödvändigt att intrång på enskild mark kompenseras genom att
lämplig ersättningsmark erbjuds.

Bakgrund

Vid riksmötet 1976/77 föreslog jordbruksutskottet med anledning av
väckta motioner (s och fp) att riksdagen skulle förorda en fullständig
restaurering av Hornborgasjön i enlighet med ett av statens naturvårdsverk
utrett restaureringsalternativ (JoU 1976/77: 36).

I det av riksdagen godkända betänkandet anförde utskottet bl. a.:

1 Riksdagen 1983184. 16 sami. Nr 13

JoU 1983/84:13

Utskottet vill för sin del framhålla att en betydande enighet numera
torde råda om det angelägna i att åtgärder vidtas för att trygga Hornborgasjöns
fortbestånd. Även om sjöns betydelse som fågelsjö minskat under
påverkan av de olika torrläggningsföretagen intar den alltjämt som ekosystem
och som naturvårdsobjekt över huvud taget en unik ställning. Den
hittills utförda utrednings- och försöksverksamheten har också tilldragit
sig ett betydande intresse i internationella sammanhang. Flertalet berörda
parter synes vidare ha kommit till insikt om att den fortsatta utvecklingen
- om inga särskilda åtgärder vidtas — kommer att innebära en total
förstörelse av Hornborgasjön som fågelskyddsområde och naturvårdsobjekt
och även får antas komma att medföra svåra problem för bl. a. markägare
och vattenkraftsintressenter. Enligt utskottets mening talar således
övervägande skäl för att en restaurering snarast möjligt kommer till stånd.
Ett ställningstagande i enlighet härmed står i god överensstämmelse inte
minst med Sveriges åtaganden enligt den internationella våtmarkskonventionen.

När det gäller valet av restaureringsalternativ har utskottet gjort en
ingående bedömning av konsekvenserna av de båda av naturvårdsverket
utredda alternativen. Till förmån för en restaurering med en tvärvall tvärs
över sjön talar i första hand det faktum att mindre arealer åkermark
beräknas bli skadade än vad som blir fallet vid en totalrestaurering. Det har
å andra sidan framhållits att också lokala invallningar kan visa sig nödvändiga
för att skydda de marker som ligger söder om tvärvallens tilltänkta
läge. Först och främst synes dock en tvärvall med de dimensioner det här
rör sig om innebära ett omfattande och långtgående tekniskt ingrepp, vars
konsekvenser från naturvårdssynpunkt är utomordentligt svåra att överblicka.
Naturvetenskaplig expertis har t. ex. påpekat att man genom ett
sådant ingrepp riskerar att skapa en konstlad vattenbildning med helt
andra limnologiska och hydrologiska förutsättningar än som f. n. gäller.

Med hänsyn till de många osäkerhetsmoment av såväl teknisk som
naturvårdsmässig art som byggandet av en tvärvall tvärs över sjön inrymmer
kan utskottet för sin del inte tinna att ett sådant projekt står i överensstämmelse
med målsättningen att säkerställa sjöns framtid från naturvårdssynpunkt.
Enligt utskottets mening talar därför starka skäl för att det
fortsatta detaljutredningsarbetet ej längre omfattar detta alternativ. Ett
beslut i denna riktning torde bl. a. innebära att man undviker den ytterligare
tidsutdräkt som vidare undersökningar rörande tvärvallens konstruktion
och limnologiska effekter med nödvändighet skulle innebära.

Det bör understrykas att utskottet, även med den bedömning som nu
gjorts, självfallet har förståelse för de synpunkter som framförts till förmån
för att restaureringen utförs så att minsta möjliga åkerareal påverkas.
Utskottet är också medvetet om att en i sig relativt obetydlig arealförlust
kan utgöra ett betydande ingrepp för ett mindre jordbruk av den typ som är
förhållandevis talrikt representerad i områdena närmast sjön. Situationen
kompliceras ytterligare av att tillgången på ersättningsmark, som bl. a.
lantbruksnämnden i länet framhållit, är mycket begränsad. Särskilt mot
bakgrund av nu angivna förhållanden synes det angeläget att den odlingsbara
marken i det berörda området i största möjliga utsträckning kan
bevaras för jordbruksändamål. Det faktum att restaureringen av sjön är en
fråga av såväl riksintresse som internationellt intresse får givetvis inte
heller innebära att de sociala hänsynstagandena ges en underordnad betydelse.
Enligt vad utskottet inhämtat under ärendets beredning kommer de

JoU 1983/84:13

av naturvårdsverket förordade detaljundersökningarna, däri inbegripet
förhandlingar med berörda markägare, att påbörjas inom en nära framtid.
Utskottet förutsätter att de lokala invallningar som planeras ges en sådan
utformning att de i mesta möjliga mån tillgodoser såväl det allmänna
naturvårdsintresset som berörda markägares berättigade önskemål härvidlag.
Bl. a. synes det angeläget att sådana tekniska frågor som skyddet mot
vallgenombrott och möjligheten tili dränering av invallad åkermark noggrant
utreds. Möjlighet måste självfallet finnas för vederbörande att erhålla
ersättning för de markförluster som bedöms vara ofrånkomliga. Hithörande
frågor och andra med företaget förenade villkor torde emellertid komma
att behandlas i samband med den vattenrättsliga prövningen, varför utskottet
saknar anledning att närmare gå in på dessa. Utskottet förutsätter
att berörda markägare ges en så ingående information att de för var och en
av fastigheterna kan överblicka konsekvenserna av restaureringen innan
densamma verkställs.

När det gäller frågan om tillåtligheten av företaget förutsätter utskottet
att regeringen — med hänsyn till storleksordningen av detsamma — kommer
att förbehålla sig den slutliga prövningen.

Sammanfattningsvis anser utskottet att åtgärder bör vidtas med inriktning
på att åstadkomma en fullständig restaurering av Hornborgasjön i
överensstämmelse med naturvårdsverkets förslag samt att det fortsatta
utredningsarbetet därför bör begränsas till att omfatta endast detta restaureringsalternativ.
Utskottet föreslår att riksdagen, med anledning av förevarande
motioner och motionsyrkande, som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört i denna fråga.

I januari 1981 ingav naturvårdsverket till Vänersborgs tingsrätt, vattendomstolen,
ansökan om tillstånd enligt 2 kap. 9 § andra stycket och 31 §
första stycket vattenlagen (1918:523) att restaurera och reglera Hornborgasjön
för naturvårdsändamål.

I beslut den 23 juli 1981 förordnade regeringen enligt 4 kap. 17 § andra
stycket vattenlagen att frågan om företagets tillåtlighet skulle prövas av
regeringen. Vattendomstolen hänsköt därefter den II februari 1982 ärendet
till regeringen med eget yttrande.

Regeringsbeslutet

I beslut den 16 september 1982 anförde regeringen bl. a. följande:

Regeringen finner att det ansökta företaget, med de invallningar som
naturvårdsverket begärt tillstånd att utföra såsom skadeförebyggande åtgärder,
är tillåtligt enligt 2 kap. 9 § tredje stycket vattenlagen. Företaget
medför inte sådana verkningar för motstående intressen eller eljest, att det
föreligger hinder mot detsamma enligt 2 kap. 3 § andra stycket eller 12 S
vattenlagen eller från allmänna planeringssynpunkter.

Med hänsyn bl. a. till vad lantbruksstyrelsen anfört i sitt yttrande finner
regeringen inte skäl att föreskriva ytterligare invallningar vid Ytterbergsmaden.
Regeringen finner inte skäl att förordna SMHI till kontrollant för
företaget.

Regeringen medger enligt 4 kap. 18 § andra stycket vattenlagen att
tillstånd lämnas till de med den begärda restaureringen av Hornborgasjön

JoU 1983/84:13

avsedda åtgärderna. Restaureringsåtgärderna och de skadeförebyggande
invallningarna skall utföras huvudsakligen i enlighet med vad som tillstyrkts
av vattendomstolen. Det ankommer på domstolen att meddela dels
vattenhushållningsbestämmelser för regleringen, dels de ytterligare föreskrifter
som bör gälla för företaget.

Regeringen uppdrar åt lantbruksstyrelsen att medverka till att ersättningsmark
kan erbjudas ägaren av Hornborga 31:1. Lantbruksstyrelsen
bör även medverka till att ersättningsmark kan erbjudas övriga jordbruksföretag
som drabbas av mera betydande intrång i rörelsen till följd av
restaureringen.

Utskottet

Utskottet behandlar i detta betänkande en motion (m) om restaurering
av Hornborgasjön. Motionärerna hänvisar inledningsvis till riksdagens
beslut år 1977 (JoU 1976/77:36), som av utskottet redovisats i det föregående.
Enligt motionen bör riksdagen uttala att beslutet om Hornborgasjöns
restaurering bör fullföljas. Emellertid krävs, anser motionärerna, kompletterande
utredning angående risken för vattenutsläpp genom de planerade
invallningarna. Utredningen bör avse lägre vattennivåer än enligt huvudförslaget,
dock med en utformning av vallarna så att en framtida höjning
kan göras till rimliga kostnader. Det är vidare enligt motionen viktigt att på
ett tidigt stadium planera för åtgärder som underlättar den naturintresserade
allmänhetens tillträde till sjön. Som exempel nämns användningen av
tystgående båtar m.m. Motionärerna anser det också nödvändigt att intrång
på enskild mark kompenseras genom att lämplig ersättningsmark
erbjuds.

Som framgår av utskottets redogörelse handläggs vattenmålet i fråga
f. n. av Vänersborgs tingsrätt, vattendomstolen. Det bör påpekas att reglerna
i 11 kap. 2 § regeringsformen om domstolarnas självständighet vid
rättstillämpningen utgör hinder för riksdagen att göra uttalanden som är
ägnade att påverka handläggningen av målet. Utskottet vill emellertid
upplysningsvis nämna att naturvårdsverket har för avsikt att i en första
etapp begränsa vattenståndshöjningen till ca 80 cm och avvakta de tekniska
erfarenheter som denna nivåhöjning kan ge. Begränsningen har
gjorts bl.a. med hänsyn till riskerna för vattengenomsläpp under invallningarna.
Både i tekniskt och processuellt hänseende håller man dock
möjligheten öppen att i en senare etapp höja vattenståndet till ursprungligen
planerade 140 cm. Verket räknar med att under våren 1985 få tillstånd
att bygga enligt den första etappen.

Samtidigt med vattenmålets handläggning pågår ett förberedande arbete
med att avsätta hela sjön till naturreservat. I samarbete med vederbörande
länsstyrelse och kommuner planeras åtgärder för att uppföra en informationsanläggning
och underlätta allmänhetens tillträde till området. Åtgärder
av den typ som anges i motionen ingår som ett naturligt led i denna
verksamhet.

JoU 1983/84:13

Vad slutligen beträffar motionärernas synpunkter på erbjudande av ersättningsmark
framgår av regeringsbeslutet - som redovisats i det föregående
— att lantbruksstyrelsen ålagts medverka till att ersättningsmark kan
erbjudas bl. a. jordbruksföretag som drabbas av mera betydande intrång i
rörelsen till följd av restaureringen.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

att riksdagen lämnar motion 1982/83: 300 utan vidare åtgärd.

Stockholm den 29 november 1983

På jordbruksutskottets vägnar
EINAR LARSSON

Närvarande: Einar Larsson (c), Håkan Strömberg (s). Arne Andersson i
Ljung (m), Grethe Lundblad (s). Ove Karlsson (s). Hans Wachtmeister
<m), Gunnar Olsson (s), Martin Segerstedt (s). Jens Eriksson (m), Börje
Stensson (fp), John Andersson (vpk), Åke Selberg (s), Jan-Eric Virgin (m).
Bengt Kronblad (s) och Bertil Jonasson (c).

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1983