om regler om byggande m.m. (Betänkande 1983/84:BoU3 Bostadsutskottet)

BoU 1983/84:3

Bostadsutskottets betänkande
1983/84:3

om regler om byggande m. m.

1 Motionerna

Utskottet behandlar i detta sammanhang motionerna 1982/83:

401 av Bengt Lindqvist och Margareta Persson (båda s) vari hemställs
att riksdagen hos regeringen begär utredning i syfte att efter översyn av
gällande lagstiftning föreslå en omarbetning av densamma för att tillse att
även den planerade utemiljön omfattas av bestämmelser angående tillgänglighet
för handikappade,

675 av Elvy Nilsson och Hagar Normark (båda s) vari hemställs att
riksdagen måtte besluta att utreda förutsättningarna för att ändra bestämmelserna
i byggnadsstadgan så att toalettstolarna i nyproducerade hus får
samma höjd som i dag är standard på sjukvårdsinrättningar och servicehus,

828 av Christer Eirefelt (fp) vari hemställs att riksdagen hos regeringen
anhåller att 61 § byggnadsstadgan ändras så att kravet på ansvarig arbetsledare
ersätts med ett krav på ansvarigt företag som genom anställda eller
på annat sätt har den kompetens som f. n. ställs på ansvarig arbetsledare,
830 av Birgitta Johansson m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen begär att
regeringen ändrar 75 § resp. 54 § byggnadsstadgan på sådant sätt att förslaget
i PBL kan gälla snarast möjligt,

1063 av Margareta Palmqvist (s) vari hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en
förbättrad tillgänglighet för handikappade i offentliga myndigheters lokaler,

1547 av Knut Billing m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts beträffande
behov av utvärdering och normändringar inom sophantering, handikappoch
energiområdet m. m.,

1568 av Barbro Nilsson i Visby (m) vari hemställs att riksdagen beslutar
att ändra den s. k. svartbyggarlagen — LPI (SFS 1976:66) — i enlighet med
vad som i motionen anförts,

2092 av Monica Andersson m. fl. (s) vari såvitt nu är i fråga hemställs
(1) att riksdagen hos regeringen anhåller att åtgärder vidtas i syfte att
styra den pågående översynen av normer på bostadspolitikens område så
att en standardförsämring av bostäderna förhindras samt att regler som
garanterar tillgång till gemensamhetslokaler och en god yttre miljö i bostadsområdena
införs i enlighet med vad som anförs i motionen,

2203 av Göran Persson och Margot Wallström (båda s) vari — med
hänvisning till motion 1982/83:2199 — hemställs att riksdagen beslutar att

1 Riksdagen 1983/84. 19 sami. Nr 3

BoU 1983/84:3

som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts
angående låsning av brunnslock.

Från Sveriges arbetsledareförbund (SALF) har inkommit en skrivelse
med synpunkter på motion 1982/83:828 om ansvarig arbetsledare enligt
byggnadsstadgan.

2 Gällande ordning m. m.

2.1 Byggregler — allmänt

Genom byggnadslagstiftningen ställer samhället grundläggande krav på
byggnaders säkerhet och funktion. De grundregler som ges i byggnadsstadgan
(BS) utvecklas och konkretiseras i den av statens planverk med stöd av
76 § 1 mom. i denna stadga utgivna Svensk byggnorm (SBN). Härvid gäller
dock att föreskrift av inte oväsentlig ekonomisk betydelse liksom föreskrift
som av annan orsak är av större vikt skall fastställas av regeringen. Planverket
omprövar fortlöpande gällande normer med hänsyn till fattade
politiska beslut, teknisk utveckling m. m. Kostnadskonsekvenserna av vissa
normförändringar har beräknats av byggprisutredningen i dess betänkande
Prisutvecklingen inom bostadsbyggandet och dess orsaker (SOU
1982:34).

På uppdrag av regeringen lämnade planverket år 1982 förslag till ett nytt
kapitel 71 i SBN som bl. a. behandlar bostäders planlösning och möblerbarhet.
En utgångspunkt för förslaget skulle dock enligt regeringens direktiv
vara att standarden inte skulle försämras. Förslaget är efter remissbehandling
under beredning i planverket. Delar av förslaget torde komma att
ingå i det förslag till nya ombyggnadsnormer som verket på regeringens
uppdrag har att utarbeta till den 1 januari 1984.

Riksdagen beslutade (CU 1982/83:5) hösten 1982 om en ändring i
byggnadsstadgan (67 §) som bl. a. innebär att en byggnadsnämnd, efter
beslut av regeringen, för visst byggnadsprojekt får medge mer omfattande
dispenser från gällande bestämmelser om byggnaders yttre och inre anordnande
än som tidigare var möjliga. I fråga om låneunderlagsberäkningen
vid bostadslån för dessa projekt kan regeringen besluta att länsbostadsnämnden
får fastställa ett låneunderlag som svarar mot den uppgivna
produktionskostnaden i de delar som kan omfattas av bostadslån. På
förslag av utskottet beslöt riksdagen hos regeringen begära en utvärdering
efter två eller tre försöksprojekt.

Genom lagändringen har öppnats en möjlighet för mer omfattande
avvikelser från byggbestämmelserna. Härigenom har ett tävlingsförfarande
med en anbudstävling på temat ”normfritt byggande” avseende ett
flerbostadshusområde i Uppsala kunnat komma till stånd. Tävlingsförslagen
har utvärderats av byggprisutredningen med hjälp av en grupp fristående
experter. Två av tävlingsförslagen har också antagits och byggstart

BoU 1983/84:3

beräknas äga rum i december 1983.1 Uppsala pågår dessutom byggandet
av ett projekt av utvecklingskaraktär. Detta projekt har tillkommit genom
beslut i byggnadsnämnd och länsstyrelse på grundval av de dispensmöjligheter
som redan innan den ovannämnda lagändringen hösten 1982 fanns
i byggnadsstadgans 67 §.

2.2 Byggregler — handikapptillgänglighet m. m.

I civilutskottets betänkande CU 1981/82:36 s. 3—4 lämnas en redogörelse
för gällande regler avseende handikappanpassningen av bostäder
och utemiljö. I korthet innebär dessa regler att bostäder för annat än
fritidsändamål och utrymmen i byggnader till vilka allmänheten äger
tillträde eller som utgör arbetslokaler skall vara så utformade att de blir
tillgängliga för och kan användas av personer med nedsatt rörelse- eller
orienteringsförmåga till följd av ålder, invaliditet eller sjukdom.

Regeringen beslöt den 20 oktober 1983 om en lagrådsremiss med förslag
till ny plan- och bygglag m. m. (PBL). I förslaget finns ett kapitel (3 kap.)
om krav på byggnader m. m. Beträffande tillgängligheten till byggnader
föreslås i remissen att gällande krav på tillgänglighet förs över till PBL.
Dessutom införs krav på att bostadshus i två våningar, med lägenheter som
inte är tillgängliga från markplanet, skall utformas så att de kan förses med
hiss eller lyftanordning.

I lagrådsremissen föreslås vidare att större krav än f. n. skall kunna
ställas på att också bestämmelser om anpassning av den yttre miljön
utanför den egna tomten införs. Dagens krav på tillgänglighet till den yttre
miljön för personer med nedsatt rörelse- och orienteringsförmåga innebär
att det skall finnas möjlighet att ta sig över tomten till de byggnader som
finns där. Kravet på tillgänglighet bör enligt förslaget i lagrådsremissen
utökas och i skälig utsträckning gälla även tomten som sådan, så att t. ex.
lek- och utevistelseytor kan nyttjas av handikappade.

Bestämmelser om anpassning av den yttre miljön utanför den egna
tomten föreslås även införas. Ofta är det, enligt vad som anges i lagrådsremissen,
mycket enkla åtgärder som behövs för att närmiljön skall fungera
för nästan alla. Som exempel på åtgärder som kan behövas anges att
markbeläggningen görs slät och halksäker, att räcken anordnas vid ramper
och trappor, att övergångsställen markeras på rätt sätt eller att extra stark
belysning ordnas på vissa ställen. Planverket och handikappinstitutet har
i en skrift informerat kommunerna om det nu gällande regelsystemet. '

Enligt svensk standard skall en toalettstol ha en sitshöjd på 40—42 cm.
Detta betyder att höjden är ungefär densamma som på flertalet vanliga
stolar. Om förhöjd wc-stol erfordras enligt handikappbyggnormerna godtas
enligt SBN en sitshöjd av 46 cm.

Genom särskilda tillsatser är det möjligt att åstadkomma en förhöjd
toalettstol. För sådana tillsatser kan bostadsanpassningsbidrag utgå. För
rullstolsbundna finns särskilda hjälpmedel i form av speciella rullstolar.

BoU 1983/84:3

2.3 Byggregler — övrigt

Bestämmelserna i SBN innefattar bl. a. regler om skyddsanordningar på
byggnadsdelar m. m. Enligt dessa bestämmelser skall lock och galler på
brunnar i mark anordnas så, att de ger tillfredsställande säkerhet mot
olycksfall. SBN äger tillämpning endast på byggnad och på tomtmark, och
någon motsvarande bestämmelse för mark utanför tomt finns inte. Enligt
5 § 2 mom. allmänna ordningsstadgan (SFS 1956:617) skall dock vid brunnar
vidtagas sådana skyddsanordningar som med hänsyn till platsens
belägenhet och övriga omständigheter kan anses påkallade.

2.4 Vissa bestämmelser i byggnadsstadgan

Enligt 54 § 1 mom. andra stycket byggnadsstadgan krävs byggnadslov,
om en byggnad tas i anspråk för ett väsentligen nytt ändamål även om
några ändringsåtgärder inte behöver vidtas. Så snart inredningsåtgärder
behövs för det nya ändamålet hänförs emellertid såväl det nya ianspråktagandet
som ändringsåtgärderna till nybyggnad enligt 75 § första stycket
d) byggnadsstadgan. Att åtgärderna hänförs till nybyggnad innebär att
samhället kan kontrollera dem i vid omfattning. Behövs däremot inga
inredningsåtgärder torde endast en mycket begränsad prövning kunna ske
i byggnadslovsärenden som avser åtgärder i områden utan detaljplan.
Arbetsmiljö-, hälsovårds- och brandskyddssynpunkter och liknande kan
dock beaktas. Detsamma torde gälla kravet på parkeringsutrymmen.

Bestämmelsernas utformning innebär sålunda att möjligheterna till en
planmässig prövning enligt nu gällande lagstiftning blir beroende av om
en inredningsåtgärd behöver vidtas eller inte.

Frågan om ändrat användningssätt har behandlats av regeringsrätten
vid flera tillfällen. Enligt en av regeringsrätten meddelad dom torde ändrat
användningssätt utan samtidig inredningsåtgärd kunna regleras inom område
med detaljplan. Ärendet gällde ändring av en fabriksbyggnad till
detaljhandel, vilket stred mot stadsplanen som angav industriändamål.
Regeringsrätten ansåg att byggnadsnämnden haft fog för sin vägran att
meddela byggnadslov (dom den 19 november 1982, 953—1981). För områden
som inte omfattas av detaljplan torde rättsläget vara det motsatta,
dvs. någon planmässig bedömning kan inte ske av ändrat användningssätt
som inte förutsätter någon inredningsåtgärd (se regeringsrättens dom den
22 februari 1977, RÅ 1977:26).

I regeringens tidigare nämnda lagrådsremiss uppmärksammas de olikheter
i byggnadslovsprövningen som kan uppstå vid ändrat användningssätt.
Lagrådsremissen är därför så utformad att ett väsentligt ändrat sätt att
använda en byggnad även framdeles skall kräva byggnadslov och att en
prövning i vid omfattning då skall kunna ske, oavsett om några inredningsåtgärder
behövs eller inte.

Enligt 61 §§ BS får ett byggnadsarbete som kräver byggnadslov påbörjas

BoU 1983/84:3

först sedan den byggande utsett en ansvarig arbetsledare. Som sådan skall
utses en person som statens planverk för visst slag av arbete och för viss tid,
eller byggnadsnämnden för visst arbete, prövat äga erforderliga kvalifikationer
och egenskaper. Den ansvarige arbetsledaren skall utöva fortlöpande
ledning och tillsyn över arbetet och göra föreskrivna anmälningar till
byggnadsnämnden.

I lagrådsremissen med förslag till ny PBL föreslås att systemet med
ansvarig arbetsledare skall föras över till den nya lagstiftningen. I detta
sammanhang tar bostadsministern också upp frågan om att ersätta den
ansvarige arbetsledaren med ”ansvarigt företag” eller liknande. Han konstaterar
härvid att han inte kan finna att en sådan ordning skulle leda till
färre ansvarsproblem eller en bättre förebyggande kontroll. Samtidigt
uttalas dock att den ansvarige arbetsledarens roll kan vara konfliktfylld
och oklar och att den därför i vissa avseenden bör preciseras och stärkas.

I lagrådsremissen lämnas ytterligare synpunkter på hur egenkontrollen
närmare bör utformas.

2.5 Lagen om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande

Enligt 2 § lagen om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande
(LPI) åligger det byggnadsnämnden att ta upp fråga om påföljd eller
ingripande så snart det finns anledning att anta att en överträdelse har skett
av sådana föreskrifter om byggande som har meddelats i eller med stöd av
byggnadslagen eller byggnadsstadgan. Om en åtgärd som kräver byggnadslov
har utförts utan lov, skall nämnden verka för att det utförda
undanröjs eller rättas på annat sätt, om inte byggnadslov till åtgärden
meddelas i efterhand.

Bestämmelsen innebär att byggnadsnämnden skall behandla frågan om
påföljd eller ingripande enligt LPI så snart den får vetskap om en överträdelse.
Med påföljd avses i lagen sanktionerna avgift och straff. Till ingripande
hänförs förbud, handräckningsåtgärder och förelägganden.

I LPI:s avgiftssystem ingår tre olika avgifter, nämligen byggnadsavgift,
särskild avgift och tilläggsavgift. Byggnadsavgift tas ut när någon utan lov
vidtar en åtgärd, som kräver byggnadslov (4 §). Särskild avgift utgår för
sådana överträdelser som inte utgör olovligt byggande (6 §). Tilläggsavgift
skall tillsammans med byggnadsavgift tas ut vid vissa angivna former av
olovligt byggande som anses särskilt angelägna att motverka. Den som
gjort sig skyldig till olovligt byggande kan undgå avgiftsskyldighet om han
tar bort eller på annat sätt rättar det olovligt utförda innan frågan om
påföljd eller ingripande tas upp vid sammanträde med byggnadsnämnden
(5 §)•

Enligt förslaget i den tidigare nämnda lagrådsremissen skall den nuvarande
lagen om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande med vissa
modifieringar ingå som ett särskilt kapitel i PBL. Förslaget innebär bl. a.

BoU 1983/84:3

att byggnadsnämnden skall kunna nedsätta byggnadsavgiften eller underlåta
att påföra avgift om överträdelsen är ringa. Också tilläggsavgiften
föreslås kunna nedsättas eller efterges av domstol i motsvarande fall.

3 Utskottet

3.1 Byggregler — allmänt

I motion 1547 (m) begärs en utvärdering och därav påkallade normändringar
inom sophantering, handikapp- och energiområdet m. m. Enligt
motionärerna bör utvärderingen syfta till att ändra eller avskaffa föreskrifter
eller normer som inte leder till ett rimligt samhällsekonomiskt utbyte av
insatta medel.

1 byggnadsstadgan finns bestämmelser om hur en byggnad skall placeras,
utformas, konstrueras och underhållas. Avsikten är att åstadkomma
trevnad, hygien, säkerhet, energihushållning, tillgänglighet och en god
avfallshantering. Byggnadsstadgan kompletteras som ovan framgått (avsnitt
2.1) med bestämmelser som utges av statens planverk under benämningen
Svensk byggnorm.

Statens planverk har enligt sin instruktion (1967:329, ändrad senast
1980:409) bl. a. att meddela föreskrifter för byggnadsväsendet och i anslutning
därtill ge exempel på lösningar och metoder som uppfyller kraven i
föreskrifterna. Vidare har verket att arbeta för samordning mellan planverkets
och andra myndigheters regler som rör plan- och byggnadsväsendet.

Det får sålunda anses vara en instruktionsenlig uppgift för verket att
samla erfarenheter och följa det praktiska utfallet av bl. a. de i motionen
nämnda normerna. Enligt utskottets uppfattning finns mot bakgrund härav
inte tillräckliga motiv att tillstyrka motionen. Utskottet kan inte dela
motionärernas principiella uppfattning om att en utvärdering bör syfta till
att avskaffa föreskrifter eller normer som inte leder till ett rimligt samhällsekonomiskt
utbyte av insatta medel. Ett sådant synsätt är enligt utskottets
mening uttryck för en uppfattning som, om den fick genomslag, skulle
kunna innebära en väsentlig försämring av bebyggelsemiljön i vid mening
och ett uppgivande av vissa grundläggande värderingar när det gäller att
utforma samhällets politik avseende bebyggelsens utformning.

Med utgångspunkt dels i planverkets förslag till nya byggnormer från
hösten 1982, dels i försök med ökade dispensmöjligheter i avsikt att möjliggöra
byggnadsprojekt av utvecklingskaraktär hemställs i motion 2092
(s) yrkande 1 att åtgärder vidtas i syfte att styra den pågående översynen
av normer på bostadspolitikens område så att en standardförsämring av
bostäderna förhindras. Vidare föreslås att regler införs som garanterar
tillgången till gemensamhetslokaler och en god yttre miljö i bostadsområden.
Bl. a. bör inom den statliga långivningen krav ställas på att gemen -

BoU 1983/84:3

samhetslokaler byggs ute i bostadsområdena. Motionärerna påpekar att
normerna tillkommit för att garantera hela folket tillgång till rymliga,
ljusa, hygieniska och välplanerade lägenheter med en ändamålsenlig utrustning
och att det därför är viktigt att de sociala målen för bostadsbyggandet
bibehålls och förstärks.

De övergripande bostadssociala mål som refereras till i motion 2092 (s)
står också utskottet bakom.

Emellertid måste det enligt utskottets uppfattning vara möjligt att, med
bibehållande av grundläggande krav, genomföra vissa byggnadsprojekt av
försökskaraktär. Utskottet har tidigare (CU 1982/83:5) givit uttryck för
denna uppfattning. Vad beträffar det nu behandlade yrkandet förutsätter
utskottet att resultatet av översynen av byggnormsystemet inte leder till
den av motionärerna befarade standardförsämringen.

Vad i motionen anförts om behovet av gemensamhetslokaler i bostadsområdena
samt att sådana lokaler bör kunna belånas inom ramen för den
statliga långivningen vill utskottet erinra om att det redan f. n. är möjligt
att erhålla statliga bostadslån bl. a. för hobby- och klubblokaler samt för
mindre motionslokaler.

Mot bakgrund av det ovan anförda finner utskottet inte tillräckliga skäl
föreligga att tillstyrka motion 2092 (s) yrkande 1.

3.2 Byggregler — handikapptillgänglighet m. m.

Enligt vad som framhålls i motion 401 (s) är målsättningen vid planering
av fysisk miljö att den skall vara orienterbar, tillgänglig och användbar för
alla. Samtidigt påpekar motionärerna att några bestämmelser som garanterar
detta inte finns för den planerade utemiljön, dvs. gator, gångvägar,
parker, torg och andra allmänna platser i tätortsbebyggelse. Mot bakgrund
härav föreslås en översyn av gällande lagstiftning för att tillse att även den
planerade utemiljön omfattas av bestämmelser angående tillgänglighet för
handikappade.

I lagrådsremissen med förslag till PBL finns bestämmelser som innebär
ökade krav på utemiljöns tillgänglighet för handikappade. Enligt vad som
redovisas i avsnitt 2.2 gäller detta utökade tillgänglighetskrav såväl själva
tomten som miljön utanför den egna tomten. Vad i motion 401 (s) yrkats
torde sålunda komma att prövas av riksdagen i samband med propositionen
om PBL. Yrkandet i motionen bör sakprövas i detta sammanhang.
Motionen avstyrks med hänvisning härtill.

I motion 675 (s) framhålls det positiva i att utformningen av moderna
bostäder tillförsäkrar såväl rullstolsbundna som andra rörelsehindrade
personer tillträde till dem. Samtidigt påpekas att låga toalettstolar utgör
stora hinder för många handikappade och äldre människor, vilket gör att
dessa många gånger drar sig för att besöka släkt och vänner. Motionärerna
föreslår därför att förutsättningarna för att ändra gällande bestämmelser

BoU 1983/84:3

skall utredas så att toalettstolarna i nyproducerade hus får samma höjd
som i dag är standard på bl. a. sjukvårdsinrättningar.

Värdet av en för alla tillgänglig miljö torde vara obestritt. Det är enligt
utskottets mening därför viktigt att miljön utformas så att den kan användas
också av handikappade. Detta kan ske dels genom generella åtgärder,
dels genom individuellt anpassade åtgärder.

Vad beträffar den i motionen behandlade frågan finns, som framgått
ovan (avsnitt 2.2) olika möjligheter att genom kompletteringar göra toalettstolarna
mera anpassade till de handikappades önskemål. I vissa fall kan
bostadsanpassningsbidrag utgå. Enligt utskottets uppfattning bör dessa
individuella anpassningsåtgärder bl. a. medverka till att handikappade
och äldre längre kan bo kvar i sitt hem, något som måste anses värdefullt.

Enligt utskottets uppfattning får syftet med motionen i allt väsentligt
anses tillgodosett varför utskottet avstyrker bifall till densamma.

I motion 1063 (s) föreslås att berörda statliga myndigheter, och då i
första hand byggnadsstyrelsen, skall inventera sina byggnader med avseende
på handikapptillgängligheten. Därefter bör en prioriteringslista över
lämpliga, angelägna åtgärder upprättas i samråd med handikapporganisationerna.
I motiveringen pekar motionären på att flera kommuner gjort
motsvarande inventeringar och därefter åtgärdat bristerna där det varit
mest angeläget.

Lagrådsremissen med förslag till ny PBL innebär utökade krav på miljöns
tillgänglighet. Med hänsyn till en allt starkare strävan att så fullständigt
som möjligt integrera de handikappade i samhället är det naturligt att
också de offentliga myndigheterna ser över sitt lokalbestånd med avseende
på handikapptillgängligheten. Det bör därför ankomma på byggnadsstyrelsen
eller annan myndighet att i lämpligt sammanhang göra en inventering
av de statliga myndigheternas lokalbestånd med avseende på handikapptillgängligheten.
Vad utskottet med anledning av motion 1063 (s)
anfört bör ges regeringen till känna.

3.3 Byggregler — övrigt

Med hänvisning till motion 2199 föreslås i motion 2203 (s) att bestämmelser
skall införas som syftar till att säkra brunnar mot drunkningsolyckor,
genom att brunnarna förses med låsta eller på motsvarande sätt säkra
lock. 1 motiveringen pekar motionärerna på att antalet drunkningsolyckor
gått ned kraftigt under 1900-talet men att det dock fortfarande inträffar
drunkningsolyckor i brunnar. Dessa hade enligt motionärerna kunnat
undvikas om brunnarna varit försedda med lås.

Vikten av att riskerna för såväl barnolycksfall som andra olycksfall
beaktas vid normarbetet kan enligt utskottets uppfattning inte nog betonas.
I gällande normer har också intagits en rad föreskrifter som syftar till
att skydda mot olycksfall. Detta gäller också för brunnar på tomtmark. För

BoU 1983/84:3

övrig mark torde det i första hand vara en kommunal angelägenhet att
tillse att ett tillfredsställande skydd finns. Detta har också markerats med
de bestämmelser angående skyddsanordningar vid brunnar som tagits in
i allmänna ordningsstadgan (1956:617).

Enligt utskottets mening är det viktigt att sprida information om de
tekniska lösningar som finns för att åstadkomma det eftersträvade skyddet
mot olyckor. En sådan informationsuppgift torde närmast åvila planverket.
Utskottet utgår från att verket i lämpligt sammanhang utan riksdagens
uttryckliga begäran därom informerar kommuner m. fl. om hur ett tillfredsställande
skydd kan åstadkommas.

Utskottet är emellertid inte berett tillstyrka motion 2203 (s) med dess
krav på bestämmelser om att brunnar skall förses med låsta eller på
motsvarande sätt säkra lock.

3.4 Vissa bestämmelser i byggnadsstadgan

Det förhållandet att byggnadslovsprövningen vid ändrad användning av
byggnad blir olika beroende på om inredningsåtgärder vidtas eller inte tas
upp i motion 830 (s). Med hänvisning till PBL-utredningen påpekar motionärerna
att det är det ändrade användningssättet i sig som utgör ett
allvarligt problem ur plansynpunkt och att en planmässig prövning därför
alltid bör vara möjlig. Med hänvisning till att ett förslag till lösning lagts
fram i PBL-utredningen hemställs att 75 § resp. 54 § BS skall ändras i
enlighet därmed.

Såsom också motionärerna påpekar har de olikheter i byggnadslovsprövningen
som kan uppkomma vid ändrad användning av byggnad
uppmärksammats i PBL-arbetet. Frågan har tagits upp i lagrådsremissen
med förslag till ny PBL. Om förslaget i remissen realiseras torde vad i
motionen anförts få anses bli beaktat.

Utskottet konstaterar att frågan om ändrad användning ytterligare kommer
att övervägas vid riksdagens behandling av en ny PBL. Motionen
avstyrks med hänvisning härtill.

Med hänvisning till att reglerna om ansvarig arbetsledare i 61 § byggnadsstadgan
inte är tillfredsställande hemställs i motion 828 (fp) att dessa
regler ändras så att kravet på ansvarig arbetsledare ersätts med ett krav på
ansvarigt företag som genom anställda eller på annat sätt har den kompetens
som f. n. ställs på ansvarig arbetsledare. I sin motivering pekar motionären
på de olägenheter som enligt hans mening vidlåder nuvarande
ordning. Det gäller bl. a. oklarheter i ansvarsfrågan och svårigheter i
byggnadsnämndernas kontroll av den som skall utses som ansvarig arbetsledare.

Frågan om att ersätta systemet med en ansvarig arbetsledare med ett
system med ansvarigt företag tas upp i lagrådsremissen med förslag till ny
PBL (jfr. avsnitt 2.4). Förslaget avvisas dock av bostadsministern som i

BoU 1983/84:3

stället föreslår att nuvarande oklarheter kring bl. a. arbetsledarens roll
löses. Riksdagen kommer sålunda att få pröva även den i motion 828 (fp)
behandlade frågan. Mot bakgrund härav bör motionen inte i nu förevarande
sammanhang föranleda någon riksdagens åtgärd.

3.5 Lagen om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande (LPI)

I motion 1568 (m) framhålls att LPI har en utformning som kategoriskt
påför byggnadsnämnden en dömande roll utan att möjlighet ges för nämnden
att modifiera påföljderna med hänsyn bl. a. till uppsåt, okunnighet och
god tro. Lagen föreslås med hänvisning härtill ändrad så att den blir ett
smidigare organ för behandling av svartbyggesfrågorna. Såsom framgår av
framställningen i avsnitt 2.5 föreslås LPI överförd till den nya PBL. Samtidigt
föreslås lagstiftningen modifierad i den riktning motionären föreslår.
Motionens syfte torde därmed komma att bli tillgodosett i och med
den nya PBL. Utskottet har med hänsyn härtill inte funnit det motiverat att
nu göra ändringar i lagen. Motion 1568 (m) avstyrks.

3.6 Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande utvärdering av vissa normer att riksdagen avslår motion
1982/83:1547,

2. beträffande åtgärder mot en standardförsämring att riksdagen
avslår motion 1982/83:2092 yrkande 1,

3. beträffande utemiljöns tillgänglighet för handikappade att riksdagen
avslår motion 1982/83:401,

4. beträffande toalettstolars höjd att riksdagen avslår motion
1982/83:675,

5. beträffande inventering av handikapptillgängligheten i offentliga
myndigheters lokaler att riksdagen med anledning av motion
1982/83:1063 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

6. beträffande brunnslock att riksdagen avslår motion 1982/
83:2203,

7. beträffande byggnadslovsprövningen vid ändrad användning av
byggnad att riksdagen avslår motion 1982/83:830,

8. beträffande ansvarig arbetsledare att riksdagen avslår motion
1982/83:828,

9. beträffande ändring i lagen om påföljder och ingripanden vid
olovligt byggande att riksdagen avslår motion 1982/83:1568.

Stockholm den 8 november 1983

På bostadsutskottets vägnar
KJELL A. MATTSSON

BoU 1983/84:3

Närvarande: Kjell A. Mattsson (c), Oskar Lindkvist (s), Rolf Dahlberg
(m), Maj-Lis Landberg (s), Knut Billing (m), Magnus Persson (s), Bertil
Danielsson (m), Birgitta Hambraeus (c), Per Olof Håkansson (s), Lennart
Nilsson (s), Margareta Gard (m), Kerstin Ekman (fp), Tore Claeson (vpk),
Margareta Palmqvist (s) och Rune Evensson (s).

BoU 1983/84:3

Reservation

Utvärdering av vissa normer

Rolf Dahlberg, Knut Billing, Bertil Danielsson och Margareta Gard
(alla m) anser att

dels den del av utskottets betänkande på s. 6 som börjar ”Det får” och
slutar ”bebyggelsens utformning” bort lyda:

Det har i många sammanhang påvisats att normernas kostnadspåverkan
på byggandet blivit ett allt allvarligare problem. Detta framgår bl. a. av de
uppgifter som byggprisutredningen redovisat. Byggarna har också med sin
utredning Mer valuta för byggkronan påvisat att stora kostnader är förenade
med nuvarande regler för sophantering samt inom handikapp- och
energiområdet m. m.

Enligt utskottets mening är det mot bakgrund härav naturligt att en
utvärdering av gällande normer kommer till stånd. De praktiska erfarenheter
som nu vunnits av normernas tillämpning ger också ett underlag
härför. Utvärderingen bör syfta till att ändra eller avskaffa föreskrifter
eller normer som inte ger ett rimligt samhällsekonomiskt utbyte av insatta
medel.

Vad utskottet med anledning av motion 1547 (m) anfört bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.

dels utskottet under 1 bort hemställa

1. beträffande utvärdering av vissa normer att riksdagen med anledning
av motion 1982/83:1547 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

BoU 1983/84:3

Särskilt yttrande
Ansvarig arbetsledare

Kerstin Ekman (fp) anför:

Det nuvarande systemet med ansvarig arbetsledare innebär att den
enskilde arbetsledaren påförs ett personligt ansvar för att normer och
bestämmelser uppfylls. Detta skapar bl. a. oklarheter i ansvarsförhållandet
mellan konsumenten/beställaren och den som utför arbetet. Problem kan
också uppstå i samband med den ansvarige arbetsledarens frånvaro eller
i samband med att denne slutar sin anställning under pågående byggnation.
Genom att överföra ansvaret från den ansvarige arbetsledaren till
företaget torde dessa problem och oklarheter kunna lösas. Detta är också
i linje med arbetsgivarens principalansvar, som innebär att han är ansvarig
för handlingar som den anställde utför. Det får förutsättas att det ansvariga
företaget ombesörjer att en i normfrågor kompetent person övervakar
varje objekt. Genom att införa ett system med ansvarigt företag underlättas
också byggnadsnämndernas administration. Det antal företag som måste
kontrolleras torde bli betydligt färre än det stora antal ansvariga arbetsledare
som i dag måste kontrolleras. Det finns sålunda motiv för att arbetsledaransvaret
utformas enligt de riktlinjer som angivits i motion 828 (fp).
Med hänsyn till att denna fråga kommer att aktualiseras i samband med
behandlingen av förslaget till ny PBL har jag dock avstått från att nu yrka
bifall till motionen.

LiberTryck Stockholm 1983