om regler för byggande (Betänkande 1987/88:BoU2 Bostadsutskottet)

Bostadsutskottets betänkande

1987/88:2

om regler för byggande

BoU

1987/88:2

Sammanfattning

I betänkandet behandlas dels tre motioner om radon i bostäder, dels nio
motioner som tar upp regler om byggande i övrigt. Samtliga motioner
avstyrks av utskottet, i flertalet fall med hänvisning till redan genomförda
åtgärder eller till pågående arbete.

Till betänkandet har fogats tre reservationer och tre särskilda yttranden.

1 Motionerna m.m.

1986/87:Bo220 av Paul Lestander och Tore Claeson (vpk) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen hemställer om föreskrifter för att möta markradonfaran
i nybebyggelse.

1986/87:Bo232 av Charlotte Branting (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts om krav på rökgångar
i nybyggnationer och vid genomgripande reparationer.

1986/87:Bo236 av Margareta Andrén och Elver Jonsson (fp) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär att en allmän översyn sker gällande
information om radon i bostäder och åtgärder för att minska radondotterhalten.

1986/87 :Bo240 av Ulf Adelsohn m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts beträffande en
ny utformning av bostadspolitiken (i betänkandet behandlas motionen i vad
avser minskade byggnormer m.m.; övriga delar av motionen har behandlats i
tidigare betänkanden).

Motiveringen återfinns i motion 1986/87:A463.

1986/87:Bo257 av Kjell A Mattsson m.fl. (c) vari yrkas
11. att riksdagen hos regeringen begär förslag om bidrag för att sanera
bostäder från radon i enlighet med vad som anförts i motionen.

1986/87:Bo408 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om hyresgästinflytande, boendeservice, boendemiljö, bostadsbyggande
m.m. (i betänkandet behandlas motionsyrkandet i vad avser boendemiljön
m.m.; övriga delar av motionsyrkandet har behandlats i tidigare
betänkanden).

1 Riksdagen 1987/88. 19 sami. Nr2

1986/87:Bo418 av John Johnsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om extraordinära
underhållsåtgärder inom bostadsförvaltningen.

1986/87:Bo421 av Ylva Annerstedt (fp) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär att regeringen utformar förändrade regler för trafikhinder
och för hinder i bostadsområden så, att ambulans- och andra utryckningsfordon
inte uppehålls i sin yrkesutövning.

1986/87:Bo423 av Jan Sandberg (m) vari yrkas

4. att riksdagen beslutar att avveckla statens planverk och dess normer,
med undantag av dem som reglerar enkla tekniska funktionskrav och
grundläggande säkerhetsnormer (i betänkandet behandlas motionsyrkandet
i vad avser normer m.m.; motionsyrkandet i övrigt har behandlats i ett
tidigare betänkande).

1986/87:Bo504 av Marianne Karlsson (c) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär att socialstyrelsens utredning om allergifrågor särskilt
beaktar ventilationens betydelse och att en utvidgad utredning representerande
energi-, miljö- och bostadsdepartementets sakkunniga får i uppdrag
att under år 1987 framlägga förslag till åtgärder för att förbättra ventilationen

1 husbeståndet i enlighet med motionens konstateranden.

1986/87:Bo515 av Alf Svensson (c) vari yrkas att riksdagen beslutar om ett
förbud mot nyinstallation av direktverkande eluppvärmning i permanentbostäder.

Motiveringen återfinns i motion 1986/87:N535.

1986/87:Bo519 av Margareta Andrén (fp) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär en utredning om normer för inbrottsskydd.

Utskottet anordnade den 13 oktober 1987 ett sammanträde om radon i
bostäder. I sammanträdet deltog tjänstemän från bostadsdepartementet,
miljö- och energidepartementet, socialstyrelsen, bostadsstyrelsen, planverket,
strålskyddsinstitutet och Sollentuna kommun.

2 Uppgifter i anslutning till motionerna m.m.

2.1 Radon i bostäder

2.1.1 Inledning

En del grundämnen är radioaktiva. Det innebär att de utan yttre påverkan
sönderfaller under utsändande av joniserande strålning, såsom t.ex. alfa- och
gammastrålning, för att så småningom nå ett stabilt tillstånd. Radioaktivitet
är sålunda egenskapen hos vissa ämnen att spontant utsända joniserande
strålning. Med aktiviteten hos ett radioaktivt ämne avses antalet sönderfall
per tidsenhet. Den i detta sammanhang använda enheten härför är becquerel
(Bq). En Bq motsvarar ett sönderfall per sekund.

Radon är en radioaktiv ädelgas som bildas vid sönderfall av det radioaktiva
grundämnet radium. Radon finns normalt i luften. Denna gas är dock inte

BoU 1987/88:2

stabil utan sönderfaller i sin tur i dotterprodukter - radondöttrar. De
likaledes radioaktiva radondöttrarna är fasta ämnen som lätt binds vid damm
och andra partiklar i luften. Det är dessa produkter som orsakar den största
hälsorisken vid höga radonhalter. I lungor och luftrör, som är känsliga för
alfastrålning, ger de upphov till höga stråldoser och därigenom en ökad risk
för lungcancer.

Såväl radon som radondöttrar är omöjliga att förnimma med våra sinnen.
Det behövs därför särskilda mätningar för att avgöra radondotterhalten i
luften i den enskilda bostaden.

Koncentrationen eller halten av radon och radondöttrar i luft brukar anges
i Bq/m3.

Enligt socialstyrelsens regler är gränsvärdet för radondotterhalten i
befintlig bebyggelse 400 Bq/m3. Vid högre nivåer föreligger sanitär olägenhet
enligt hälsoskyddslagstiftningen, och det åligger härvid fastighetsägaren
att sänka halten under denna nivå.

Enligt Svensk byggnorm 1980 (SBN 1980) är gällande gränsvärden för
radondotterhalten i nya byggnader 70 Bq/m3. Om detta värde överskrids kan
högre värden godtas, om särskilda skäl föreligger, dock högst 400 Bq/m3. För
nya byggnader finns också gränsvärdet 50 n R/h (mikroröntgen/timme) för
gammastrålningsnivån.

Vid ombyggnad är den högsta tillåtna radondotterhalten 200 Bq/m3, men
även i detta fall kan värden upp till 400 Bq/m3 godtas om särskilda skäl
föreligger.

2.1.2 Faktorer som påverkar radonhalten i bostäder

Strålning i byggnader utgörs främst av gammastrålning från mark och
byggnadsmaterial av sten som innehåller de radioaktiva ämnena radium,
kalium och torium samt av alfastrålning från ädelgasen radon och från de
radondöttrar som bildas när radon sönderfaller. Halveringstiden för radium
är så lång att strålningen kan betraktas som konstant under byggnadens
livslängd.

Det radon som finns i våra bostäder kommer till största delen från marken,
men även från byggmaterial som innehåller t.ex. sten eller lera. I vissa
områden kan dessutom vatten från djupborrade brunnar bidra till radonhalten
inomhus. En bidragande orsak till höga radondotterhalter inomhus är
olämpligt anordnad ventilation - detta oavsett varifrån radonet kommer.

De högsta radondotterhalterna inomhus orsakas av markradon, som sugs
in i bostäderna. Omkring hälften av landets kommuner har genomfört
undersökningar för att få en översikt över markradonförhållandena. Med
utgångspunkt häri och med hjälp av geologisk expertis har omkring 10 % av
landets yta beräknats utgöras av högradonmark, 70 % av normalradonmark
och 20 % av lågradonmark. De olika marktyperna är fördelade över hela
landet, vilket betyder att det inom så gott som alla kommuner torde finnas
såväl normal- som hög- och lågriskområden. Högriskmark förekommer där
man har alunskiffer och särskilt radioaktiva graniter. Dessutom utgör
grusåsar, som finns i praktiskt taget hela landet, högriskmark. Gotland är
den enda kommun som med stor sannolikhet består av endast lågriskområden.

BoU 1987/88:2

1* Riksdagen 1987188.19 sami. Nr 2

2.1.3 Förekomsten av radon i bostadsbeståndet

BoU 1987/88:2

Enligt en landsomfattande urvalsundersökning från åren 1980 till 1982 kan
radondotterhalten i bostadsbeståndet år 1975 beräknas fördela sig enligt
följande:

- hälften av bostäderna har nivåer mindre än 30 Bq/m3

- genomsnittsnivån uppgår till 50 Bq/m3

- 10 % av bostäderna har nivåer högre än 100 Bq/m3

- 1 % av bostäderna har nivåer högre än 400 Bq/m3

I extrema fall har mycket höga halter (20 000 Bq/m3) uppmätts i svenska

bostäder.

Sverige, Norge och Finland har betydande radonproblem jämfört med
andra länder i vilka en genomsnittsnivå om 12-15 Bq/m3 kan beräknas.

Det kan beräknas att ca 40 000 befintliga bostäder i Sverige har högre
nivåer än 400 Bq/m3. Av dessa har kommunerna spårat ca 5 400 bostäder
genom 50 000 mätningar.

2.1.4 Beaktande av radonfaran vid planläggning och byggande

Enligt plan- och bygglagen (PBL) skall mark för att få användas för
bebyggelse vara från allmän synpunkt lämplig för ändamålet. Lämplighetsbedömningen
härav skall ske vid planläggningen eller vid bygglovsprövningen
(1 kap. 6 §).

När det gäller hänsynstagande till radonrisken vid planläggning gäller i
korthet följande.

På den planlagda marken skall hus och tomtmark kunna utföras med
sådant byggnadstekniskt skydd mot markradon och markstrålning att
tillräckligt strålskydd erhålls och att kravet på en radondotterhalt på högst 70
Bq/m3 i inomhusluften kan uppfyllas. Samtidigt skall beaktas att byggkostnaderna
ökar med avseende på hur pass omfattande skyddsåtgärder som
erfordras på den aktuella marken. De strålningsbetingade faktorer som i
övrigt bör beaktas är dels risken för att husen inte utförs tillräckligt
radonsäkra, dels befolkningens reaktion inför bebyggelse på mark som kan
ge förhöjd radonrisk eller förhöjd exponering för gammastrålning.

I planen kan markradonförhållandena redovisas med i princip samma
noggrannhet som vid bygglovsprövningen. I detta fall behöver inte ytterligare
undersökningar göras vid denna prövning.

Vid bygglovsprövningen skall beaktas att byggnader enligt PBL (3 kap. 5
§) bl.a. skall ge möjlighet till god hygien och ett tillfredsställande inomhusklimat.
ISBN 1980 som övergångsvis fortsätter att gälla, anges de högsta nivåer
för radondotterhalten som tillåts med avseende härpå. Som redovisats ovan
tillåts i nya byggnader en radondotterhalt om högst 70 Bq/m3. Enligt
planverkets kommentarsamling bör radondotterhalten kontrolleras i färdig
byggnad om halten kan misstänkas överskrida denna gräns. Halter upp till ca
140 Bq/m3 kan dock godtas om en sänkning skulle medföra höga åtgärdskostnader.
I planverkets rapport 59, 1982 anges dessutom att byggnadsnämnd
kan ge dispens för halter upp till 400 Bq/m3 om särskilda skäl föreligger.
Vid ombyggnad är den högsta tillåtna radondotterhalten 200 Bq/m3.

Liksom vid nybyggnad kan dock halter upp till 400 Bq/m3 tillåtas om
särskilda skäl föreligger.

SBN 1980 kommer att ersättas dels av nybyggnadsföreskrifter, dels av
särskilda ombyggnadsföreskrifter till den nya plan- och bygglagen. Planverkets
förslag till nybyggnadsföreskrifter är under beredning i regeringskansliet
och beräknas kunna träda i kraft den 1 juli 1988. Förslag till ombyggnadsföreskrifter
utarbetas för närvarande av planverket.

2.1.5 Det statliga stödet för åtgärder mot radon

Linder tiden den 1 juli 1980 t.o.m. den 31 december 1983 kunde bostadslån
för åtgärder mot radon beviljas, s.k. radonlån, om radondotterhalten i
bostaden översteg 400 Bq/m3. Den lägstakostnad som berättigade till lån var
7 000 kr. Räntebidrag lämnades för den del av låneunderlaget som översteg
25 000 kr. För särskilt omfattande och kostsamma åtgärder kunde bostadslånet,
till den del det översteg 25 000 kr., göras helt eller delvis ränte- och
amorteringsfritt under en femårsperiod.

Sedan år 1984 kan lån för åtgärder mot höga radondotterhalter utgå enligt
förordningen (1983:1021) om tilläggslån för ombyggnad av bostadshus m.m.
Tilläggslån lämnas dock endast om kostnaden för åtgärderna överstiger
husets ekonomiska bärkraft. För småhus är dessa tilläggslån den enda statliga
stödmöjligheten. För hyres- och bostadsrättshus kan dessutom bostadslån
lämnas för åtgärder mot radon under förutsättning av att huset är äldre än 30
år och att arbetena är samordnade med egentliga ombyggnadsarbeten. För
dessa lån utgår räntebidrag om energisparåtgärder som skäligen bör komma
till stånd utförs samtidigt.

T.o.m. utgången av budgetåret 1986/87 har tolv tilläggslån för åtgärder
mot radon beviljats till ett sammanlagt belopp av 435 000 kr. Samtliga lån har
avsett egnahem. Uppgifter om i vilken utsträckning bostadslån vid ombyggnad
av hyres- och bostadsrättshus har omfattat åtgärder mot radon finns
däremot inte tillgängliga.

I sin anslagsframställning för budgetåret 1988/89 föreslår bostadsstyrelsen
att bostadslån får beviljas för åtgärder för att minska radondotterhalten i
egnahem där nivån överstiger 400 Bq/m3, även om åtgärderna inte medför
väsentlig förbättringav husets tekniska eller funktionella kvalitet eller om
lägsta godtagbara standard inte uppnås. Lån bör enligt förslaget medges om
den godkända kostnaden uppgår till minst 40 000 kr. Dessutom föreslås att
ett bidrag skall lämnas till småhusägare med 35 % av den godkända
kostnaden, dock med högst 10 000 kr. per lägenhet.

2.1.6 Vissa undersökningar och information om radon i bostäder m.m.

Radonutredningen avgav i januari 1983 betänkandet Radon i bostäder (SOU
1983:6).

Utredningen uppskattade landsmedelvärdet för radondöttrar till 53 Bq/
m3. Antalet bostäder där radondotterhalten översteg 400 Bq/m3 uppskattades
till ca 40 000. Kostnaderna för att i befintliga hus åtgärda radonproblem i
bostäder varierade enligt utredningen från något hundratal kronor för att

BoU 1987/88:2

justera ventilationen till ca 50 000 kr. för att installera en fläktventilation
med värmeåtervinning.

Statens planverk gör i skriften Kommentarer till Svensk byggnorm -kommentarsamling 1981 en genomgång av de årsmedelvärden avseende
radondotterhalten som högst bör tolereras. Dessa medelvärden har angivits
ovan (avsnitt 2.1.4).

Planverket har vidare i två rapporter Strålning i byggnader (rapport
1981/54) och Radon - planläggning, byggnadslov och skyddsåtgärder (rapport
1982/59) behandlat radonfrågan. Tillsammans med socialstyrelsen och
strålskyddsinstitutet har planverket givit ut broschyren Radon i bostäder.
Verket avser även att behandla frågan i ett cirkulär till kommunerna. De tre
myndigheterna presenterade i juni 1987 lägesrapporten Radon i bostäder.
Redogörelsen under avsnitten 2.1.1-2.1.5 ovan bygger på denna rapport.
Rapporten, som har remissbehandlats, bereds för närvarande i regeringens
kansli.

Arbetarskyddsstyrelsen, socialstyrelsen och planverket har i rapporten
Sunda och sjuka hus (rapport 77/1987) behandlat bl.a. strålningen i bostäder.

Strålskyddsinstitutet har givit ut rapporter om radonproblem, riskbedömning
och mätnoggrannhet. Sveriges geologiska undersökningar har publicerat
geostrålningskartor. Byggforskningsrådet, byggforskningsinstitutet och
provningsanstalten har publicerat utredningar och rapporter om byggnadstekniska
radonproblem.

I planverkets ovan nämnda rapport (1982/59) rekommenderas kommunerna
att bilda sig en uppfattning om markradonförhållandena.

År 1986 företogs en enkät till kommunerna om kartläggning av radon i
byggnader för vilka byggnadslov sökts före den 1 januari 1981. Över 100
kommuner anger att risken för höga radondotterhalter inomhus inte beaktas
vid nybyggande. Ca 160 kommuner anger att radonsäkert eller radonskyddande
byggande inte varit aktuellt inom kommunen. Ett trettiotal kommuner
redovisar att ingen information om risken för markradon lämnats vid
bygglovsprövning. Enkäten visar att många kommuner gjort stora insatser
och att

- 145 kommuner (52 % av 284) beaktar risken för högaradondotterhalter
vid bygglovsprövning

- 88 kommuner (31 %) redovisar att radonsäkert eller radonskyddande
byggande varit aktuellt inom kommunen

- 132 kommuner (46 %) ger någon typ av information om risken för
markradon vid byggnadslovsprövning

- i ca 70 % av ca 160 svarande kommuner utförs inga hus med skyddsåtgärder
mot radon och i ca 5 % utförs alla hus med sådana åtgärder.

Ytterligare resultat av kommunenkäten finns i lägesrapporten (se bl.a. s.
12-1 b samt bil. 2).

Slutligen kan i detta avsnitt erinras om att socialstyrelsen och strålskyddsinstitutet
givit ut en rapport, Kommunerna och radonfrågan 1986-Resultatet
av en enkät.

BoU 1987/88:2

2.1.7 Interpellationer och fråga i riksdagen om radon i bostäder

Radon i bostäder har tagits upp i interpellationer och frågor i riksdagen. I
november 1986 besvarade bostadsministern en interpellation i frågan. Han
redovisade utformningen av statens finansiella stöd till åtgärder mot radon
(se avsnitt 2.1.5) och upplyste om uppdraget till strålskyddsinstitutet m.fl.
myndigheter att utarbeta en lägesrapport om radon i bostäder samt erinrade
om att planverket i översynen av Svensk byggnorm fått i uppdrag att se över
de föreskrifter och allmänna råd som syftar till att minska exponeringen för
radondöttrar.

I ett frågesvar i maj 1987 anförde miljö- och energiministern bl.a. att
strålskyddsinstitutet hade att utreda förutsättningarna för att införa ett
auktorisationssystem för radonmätningar i bostäder. I svaret meddelades att
regeringen, så snart lägesrapporten redovisats, kommer att ta ställning till
vad som behöver göras för att man skall komma till rätta med radonproblemen
i våra bostäder.

I oktober 1987 besvarade bostadsministern en interpellation i ärendet.
Han anförde att frågan om statens ekonomiska stöd till dem som drabbats av
problem med radon i sina hem prövas av regeringen i arbetet med
statsbudgeten för budgetåret 1988/89. Vidare anfördes att planverket nyligen
redovisat ett förslag till föreskrifter inom ramen för översynen av Svensk
byggnorm som ger kommunerna möjlighet att vid bygglovsprövning kräva
åtgärder som begränsar riskerna av radon i bebyggelsen. Även denna fråga
bereds i regeringskansliet.

2.2 Byggnormer m.m.

2.2.1 Byggnormernas utformning och inriktning

Samhällets grundläggande krav på planläggning och byggande ställs i den
sedan den 1 juli 1987 gällande plan- och bygglagen (PBL). Genom 16 kap. 1 §
i denna lag bemyndigas regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer
att meddela de föreskrifter som utöver bestämmelserna i PBL behövs till
skydd för liv, personlig säkerhet eller hälsa samt för att erhålla en lämplig
utformning av bl.a. byggnader och tomter.

Regeringens beslut om utarbetande av en ny Svensk byggnorm i anslutning
till PBL innebär att de regler som styr byggandet så långt möjligt skall
uttryckas som funktionskrav. Häri ingår också att en noggrann prövning skall
ske av behovet av tvingande regler inom de skilda områden där tidigare krav
ställts i den upphävda byggnadsstadgan och i Svensk byggnorm. Ett
grundläggande mål är att kostnaderna i byggandet skall kunna sänkas utan
några avgörande förluster i välfärd, hälsa och säkerhet. Beslutet innebär
vidare att bestämmelserna i den s.k. begränsningskungörelsen (1970:641)
skall tillämpas på de föreskrifter och allmänna råd som meddelas till PBL.
Enligt kungörelsen skall som regel bl.a. ett normförslags kostnadsmässiga
konsekvenser redovisas av myndigheten efter hörande av företrädare för
dem som kan förutses slutligt få bära de ökade kostnaderna för ändrade
normer. Enligt det uppdrag regeringen givit till statens planverk att utarbeta
föreskrifter till PBL skall reglerna dessutom utformas enkelt och tydligt och

BoU 1987/88:2

med beaktande av de riktlinjer för förenkling av myndigheternas regler som
riksdagen har antagit (prop. 1983/84:119, KU 25).

På regeringens uppdrag har statens planverk utarbetet ett förslag till
nybyggnadsföreskrifter. Som framgått ovan bereds förslaget för närvarande i
bostadsdepartementet. De nya föreskrifterna beräknas kunna träda i kraft
den 1 juli 1988. Dessutom pågår inom planverket arbetet med att utarbeta
särskilda ombyggnadsföreskrifter. Övergångsvis fortsätter därför Svensk
byggnorm från 1980 (SBN 1980) att gälla i tillämpliga delar.

2.2.2 Ventilation

Enligt de allmänna kraven på luftkvalitet i SBN 1980 skall en byggnad
anordnas och förses med installationer så att luftväxlingen i varje rum kan
hållas på en sådan nivå att inte sanitär olägenhet eller hälsofara uppstår. Vid
nybyggnad av bostäder innebär detta att inomhusluften skall bytas ut ca en
gång varannan timme. För bl.a. sovrum, kök och badrum gäller dock att
luftväxlingen skall ske i en betydligt snabbare takt. De nämnda kraven är
minimikrav med hänsyn till hälso- och hygienkvaliteten och samtidigt
maximikrav med hänsyn till kravet på att spara energi för uppvärmning. För
att kraven skall kunna uppfyllas godtas endast fläktstyrda system. Det förslag
till nybyggnadsföreskrifter som för närvarande bereds inom bostadsdepartementet
ansluter i allt väsentligt till de ovan refererade normerna i SBN 1980.

2.2.3 Rökgångar

Enligt 3 kap. 3 § PBL skall byggnader medge god hushållning med energi.
Dessutom skall uppvärmningssystemet i skälig utsträckning utformas så att
skilda energislag som är lämpliga från allmän energisynpunkt kan användas
utan omfattande ändringar. Den senare bestämmelsen tar endast sikte på
sådana uppvärmningssystem som är möjliga att förbereda för en övergång till
andra energislag, exempelvis vattenradiatorsystem. För småhus som skall
värmas upp med el eller naturgas gäller därtill att de i skälig utsträckning skall
utföras så att ett byte till uppvärmning med annat energislag underlättas.
Härmed avses att byggnaden skall ha sådan planlösning att t.ex. en skorsten
eller en värmepanna relativt enkelt kan sättas in i efterhand. Bestämmelsen
innebär dock inte något krav på att byggnadstekniska åtgärder behöver
vidtas.

2.2.4 Kollektiv miljö

Genom PBL ställs en rad grundläggande krav på utemiljöns utformning. Det
gäller bl.a. tomters utformning med avseende på handikapptillgänglighet
samt tillgången på friytor för lek och utevistelse (3 kap. 15 §). I fråga om den
gemensamma inre miljön gäller de allmänna kraven på byggnader i 3 kap. 5 §
enligt vilka byggnader bl.a. skall vara lämpliga för sitt ändamål och ge
möjlighet till god trevnad. Dessa grundläggande krav följs i sin tur upp i
planverkets förslag till nybyggnadsföreskrifter som nu bereds av regeringen.

BoU 1987/88:2

2.2.5 Framkomlighet vid räddningstjänst

BoU 1987/88:2

Genom 3 kap. 15 § i PBL ställs bl.a. krav på att tomter skall anordnas så att de
tillgodoser kravet på framkomlighet för utryckningsfordon till och från
bebyggelse på tomten. Även i SBN 1980 regleras framkomligheten vid
räddningstjänst. Bestämmelserna i denna del innebär att en särskild räddningsväg
skall anordnas om inte det befintliga gatunätet ger erforderlig
åtkomlighet för räddningstjänstens fordon i samband med nödutrymning och
släckinsats. De förslag till nybyggnadsföreskrifter som är under beredning i
bostadsdepartementet ansluter till de ovan refererade bestämmelserna i SBN
1980.

2.2.6 Direktverkande elvärme

Genom 3 kap. 3 § PBL ställs krav på att byggnader skall medge god
hushållning med energi. I fråga om direktverkande elvärme innebär detta
krav att en- och tvåbostadshus får förses med direktverkande elvärme endast
om det finns särskilda skäl. Sådana skäl föreligger bl.a. för småhus som är
energisnålt utformade. Ett småhus anses enligt SBN 1980 som energisnålt om
årsbehovet av elenergi för radiatorer och tappvarmvatten kan minskas med
minst 40 % av årsbehovet av elenergi för radiatorerna om byggnaden utförts
så att de minimikrav på värmeisolering och luftomsättning som finns i
normen uppfylls. Denna definition återfinns också i förslaget till nybyggnadsföreskrifter.

De ovan redovisade kraven för installation av direktverkande elvärme har
sitt ursprung i ett riksdagsbeslut från år 1981 (CU 1980/81:37). I samband
härmed aviserades också en omprövning av kraven i mitten av 1980-talet.
Någon sådan omprövning har dock ännu inte kommit till stånd. Med
utgångspunkt i tidigare utredningar har emellertid frågan följts upp i
betänkandet Vägar till effektivare energianvändning (SOU 1986:16). Detta
betänkande bereds för närvarande i regeringskansliet.

2.2.7 Inbrottsskydd

Frågan om inbrottsskydd i byggnader regleras inte genom byggnadslagstiftningen.
Under arbetet med en ny plan- och bygglag har emellertid frågan
varit föremål för överväganden, dock utan att något förslag lagts fram.

2.3 Vissa ansvarsfrågor

Enligt 3 kap. 4 § PBL skall bl.a. byggnaders grundkonstruktion, stomme och
andra bärande delar ha betryggande beständighet. Även övriga byggnadsdelar
skall ha en med hänsyn till ändamålet tillfredsställande hållfasthet. I
samma kapitels 8 § stadgas dessutom att byggnader skall utföras med sådant
material och på ett sådant sätt att reparations-, underhålls- och driftskostnader
begränsas. Detta innebär bl.a. att byggnader skall utformas så att de krav
som i olika avseenden ställs på dem när de uppförs också skall kunna
uppfyllas med skäliga insatser under den avsedda brukstiden. Bestämmelserna
i denna del har bl.a. tillkommit mot bakgrund av de risker som under

senare år visat sig vara förknippade med användningen av oprövade tekniska
lösningar och material.

3 Utskottet

3.1 Radon i bostäder

Radon, som är en radioaktiv ädelgas, bildas vid sönderfall av det radioaktiva
grundämnet radium. Radon finns normalt i luften. Gasen är inte stabil utan
sönderfaller i sin tur i dotterprodukter - radondöttrar. De radioaktiva
radondöttrarna orsakar den största hälsorisken vid höga radonhalter. De ger
upphov till höga stråldoser och kan därigenom leda till en ökad risk för
lungcancer. Koncentrationen av halten av radondöttrar brukar anges i
becquerel (Bq)/m3. Gränsvärdet för radondotterhalten i befintlig bebyggelse
är 400 Bq/m3. Vid högre värden föreligger sanitär olägenhet enligt hälsoskyddslagstiftningen.
Motsvarande gränsvärde i nya byggnader är 70 Bq/m3.
Högre värden dock högst 400 Bq/m3 kan godtas om särskilda skäl föreligger.
Vid ombyggnad är högsta tillåtna värde 200 Bq/m3. Det radon som finns i
våra bostäder kommer till största delen från marken men även från
byggnadsmaterial. Med utgångspunkt i gjorda undersökningar har uppskattats
att 10 % av landets yta utgörs av högradonmark, 70 % av normalradonmark
och 20 % av lågradonmark. De olika marktyperna är jämnt fördelade
över hela landet. Högriskmark förekommer där alunskiffrar och särskilt
radioaktiva graniter finns. Gotland är den enda kommun som med stor
sannolikhet består av endast lågriskområden.

Frågan om radon i bostäder har i Sverige aktualiserats främst under de
senaste tio åren även om det finns undersökningar som går så långt tillbaka i
tiden som till början av 1950-talet.

Från omkring år 1980 och framöver har flera undersökningar och
rapporter gjorts om radon i bostäder (se avsnitt 2.1.6). Det finns nu gott
underlag för statsmakterna att - utöver redan vidtagna åtgärder inom bl.a.
byggnadslagstiftningens, hälsoskyddslagstiftningens och bostadsfinansieringens
område - ytterligare föreslå olika åtgärder i avsikt att undanröja
problemet med radon i bostäder.

Utskottet vill inledningsvis slå fast att ansvaret främst åvilar kommunerna
för att nytillkomna bostäder och bostäder som byggs om inte skall uppvisa
icke acceptabla nivåer av radioaktiv strålning. De gränsvärden som gäller och
som redovisats ovan tillkommer det kommunerna och då i första hand
byggnadsnämnden och miljö- och hälsoskyddsnämnden att beakta vid
bygglovsprövningen. Nu gällande föreskrifter i Svensk byggnorm 1980 (SBN
1980) kommer att ersättas av nybyggnadsföreskrifter och ombyggnadsföreskrifter
anpassade till plan- och bygglagen. Nybyggnadsföreskrifterna beräknas
kunna träda i kraft den 1 juli 1988. Frågan bereds för närvarande i
regeringens kansli.

Vad därefter rör frågan om radon i befintlig bebyggelse finns anledning
anföra följande. Primärt gäller det att få kunskap om hur många av de
befintliga bostäderna som har så hög radioaktiv strålning att den är

BoU 1987/88:2

oacceptabel. Denna fråga togs upp bl.a. i radonutredningens betänkande
Radon i bostäder (SOU 1983:6). Antalet bostäder där radondotterhalten år
1975 översteg det gällande gränsvärdet för befintlig bebyggelse dvs. 400
Bq/m3 uppskattades till ca 40 000. Ungefär 10 % av bostäderna (ca 300 000)
uppskattas ha en nivå högre än 100 Bq/m3. Vad det nu närmast gäller för
kommunerna är att spåra bostäder med en nivå över 400 Bq/m3. Det är
primärt ett kommunernas ansvar att i ombyggnadsfallen liksom vid nybyggande
hävda reglerna i PBL om god hygien och tillfredsställande miljö i våra
bostäder. Utskottet återkommer nedan till frågan om kommunernas ansvar.
Kostnaderna för att åtgärda olämpligt höga radondotterhalter i befintliga
bostäder varierar ganska mycket. Relativt enkla åtgärder såsom inmontering
av tilluftsdon i fönsterkarmar kan beräknas kosta 2 000-3 000 kr. medan
installation av en enkel frånluftsfläkt kostar 3 000-5 000 kr. Andra åtgärder
ställer sig betydligt dyrare. Ett tätskikt på markyta i kryputrymme kan kosta
mer än 30 000 kr.

I tre motioner behandlas problemet med radon i bostäder. I motion
1986/87:Bo220 (vpk) hemställs att föreskrifter utfärdas för att möta markradonfaran
i nybebyggelse. Motionärerna anför att kommunerna bör ges
direktiv att vid byggnadsplanläggningen kartlägga eventuella markskador
och ge ut föreskrifter om särskild grundläggningsteknik där sådan erfordras.

En översyn av gällande information om radon i bostäder och åtgärder för
att minska radondotterhalten påyrkas i motion 1986/87:Bo236 (fp). En
översyn bör göras av de åtgärder som samhället kan erbjuda för att lösa
problemet med radon i bostäder.

I motion 1986/87:Bo257 (c) yrkande 11 föreslås riksdagen hos regeringen
begära förslag om bidrag för att sanera bostäder från radon. Motionärerna
föreslår att ett direkt bidrag införs för att sanera bostäder från radon.
Bidraget bör utgå med 50 % av den kostnad som överstiger 10 000 kr.

Med anledning av vpk-motionen om åtgärder för att möta markradonfaran
i nybebyggelse kan anföras följande. Utskottet har ovan redogjort för
gällande gränsvärden och för kommunernas ansvar. Tillämpningen av
reglerna om beaktande av radonfaran vid planläggning och byggande får
enligt utskottets mening anses väl ägnade syftet att förhindra att nya bostäder
byggs i vilka radonstrålningen överstiger den acceptabla nivån. Ytterligare
underlag för bedömning av frågan blir tillgänglig när beslut fattas om
nybyggnadsföreskrifterna till PBL. Dessa beräknas träda i kraft vid halvårsskiftet
1988. Den ordning som skall gälla vid planläggning och byggande ger
enligt utskottets mening goda möjligheter att undvika radon i nya bostäder.
Skulle det mot förmodan visa sig att gällande ordning inte ger det förväntade
resultatet överväger regeringen, enligt vad utskottet erfarit, att i överläggningar
med företrädare för kommunerna ta upp den nu diskuterade frågan
om vilka åtgärder som eventuellt kan behöva vidtas för att intensifiera
kommunernas verksamhet härvidlag. Med hänvisning till det nu anförda
avstyrker utskottet motion 1986/87:Bo220 (vpk).

Vad rör informationen m.m. om radon i bostäder - en fråga som
aktualiseras i motion 1986/87:Bo236 (fp) - framgår av den ovan lämnade
redogörelsen att mycket arbete lagts ned av olika myndigheter. Den senaste
utredningen är den av strålskyddsinstitutet, socialstyrelsen och planverket

BoU 1987/88:2

utarbetade Lägesrapporten 1987 Radon i bostäder. Denna övervägs för
närvarande i regeringens kansli. Vidare kan nämnas att, förutom den
information planverket publicerat i frågan, verket inom kort i ett cirkulär till
kommunerna kommer att behandla radonproblemet.

Utskottet har ingen annan uppfattning än motionärerna när det gäller
behovet av olika åtgärder för att minska radondotterhalten. Tillgänglig
information, planerade informationsåtgärder samt pågående överväganden i
regeringens kansli har lett fram till slutsatsen att ett bifall till förslaget i
motion 1986/87:Bo236 (fp) nu inte skulle tjäna något reellt syfte.

Slutligen behandlar utskottet i detta avsnitt motion 1986/87:Bo257 (c)
yrkande 11 i vilken begärs att ett bidrag införs för att sanera bostäder från
radon. Förslag om lån och bidrag i detta syfte har tagits upp i bostadsstyrelsens
anslagsframställning för budgetåret 1988/89. Frågan övervägs i regeringens
kansli. Enligt vad utskottet erfarit utgår dessa överväganden från att
statens ekonomiska stöd för att sanera bostäder från radon skall ges en enkel
och lättadministrerad utformning. Utöver det anförda bör pågående överväganden
inte nu begränsas genom ett riksdagens uttalande om den närmare
utformningen av stödet. Med hänvisning till det nu anförda och att riksdagen
vid behandlingen av 1988 års budgetproposition får anledning att återkomma
till frågan avstyrker utskottet motion 1986/87:Bo257 (c) yrkande 11.

3.2 Byggnormer m.m.

3.2.1 Byggnormernas utformning och omfattning

Krav på minskade och förenklade byggnormer förs fram i två motioner.

I motion 1986/87:Bo240 (m) förordas såvitt nu är i fråga att antalet
byggnormer skall minskas. Enligt motionärerna måste bostadsmarknaden bli
friare bl.a. för att hålla nere kostnaderna i byggandet.

Enligt motion 1986/87:Bo423 (m) såvitt nu är i fråga bör byggnormerna
avvecklas med undantag av sådana normer som reglerar enkla tekniska
funktionskrav och grundläggande säkerhetsnormer.

Enligt bostadsutskottets mening innebär införandet av PBL en smidigare
och enklare hantering av många bygg- och planfrågor. Det gäller t.ex. det
förenklade och moderniserade plansystemet, den minskade bygglovsplikten
i vissa fall och de ökade möjligheterna att få bygglov. Av beslutet om PBL
följer bl.a. att de normer m.m. som utfärdas med stöd av PBL skall uttryckas
som funktionskrav, något som i sig syftar till att ge enklare och mindre
detaljerade regler. I beslutet ingår också att en noggrann prövning skall ske
av behovet av tvingande regler inom de skilda områden där tidigare krav
ställts i den numera upphävda byggnadsstadgan och i SBN. Ett grundläggande
mål är sålunda att kostnaderna i byggandet skall kunna sänkas utan att
detta ger några avgörande förluster i välfärd, hälsa eller säkerhet. Det är
statens planverk som har regeringens uppdrag att utarbeta de närmare
föreskrifterna till PBL. I uppdraget ingår att reglerna skall utformas enkelt
och tydligt med beaktande av de riktlinjer för förenkling av myndigheternas
regler som riksdagen antagit år 1984.

Med hänvisning till det nu anförda avstyrks motionerna 1986/87 :Bo240

BoU 1987/88:2

(m) och 1986/87:Bo423 (m). Vad i dessa motioner föreslagits har i inte ringa
grad beaktats genom PBL. De principer för utarbetande av en ny Svensk
byggnorm ligger också i linje med vad i motionerna förordats. Motionerna
avstyrks, båda såvitt nu är i fråga.

3.2.2 Ventilation i bostäder

Enligt motion 1986/87:Bo504 (c) kostar dålig ventilation folkhushållet
mångmiljardbelopp årligen i form av byggskador, fukt och mögelangrepp
samt ohälsa hos de boende. Det är enligt motionären behovet av att spara
energi som är det egentliga motivet till att våra hus inte ventileras tillräckligt.
Det måste därför bli klart för var och en att den friskluft som behöver tillföras
husets ventilation kan förvärmas av frånluften så att alla medborgare får råd
att andas hälsosam och komfortabel luft även om energiprisutvecklingen
innebär ökade kostnader för konsumenterna. Med hänvisning härtill förordas
att socialstyrelsens utredning om allergifrågor särskilt beaktar ventilationens
betydelse och att en utvidgad utredning får i uppdrag att framlägga
förslag till åtgärder för att förbättra ventilationen i bostadsbeståndet.

Bostadsutskottet delar motionärens uppfattning om vikten av att våra
bostäder får en god ventilation som ger en bra luftkvalitet och ett bra
inomhusklimat. Av bestämmelserna i SBN 1980 följer också att bostäder
skall ha en luftväxling som tillgodoser såväl kraven på god luftkvalitet som
kraven på att spara energi. Utskottet har för sin del inte anledning till annat
antagande än att dessa bestämmelser motsvarar de krav som rimligen kan
ställas på luftväxling och luftkvalitet i våra bostäder. Motion 1986/87:Bo504
(c) avstyrks med hänvisning härtill. I den mån nya rön eller nya tekniska
lösningar ger anledning härtill får det förutsättas att dessa också kommer till
uttryck i gällande normer m.m.

3.2.3 Krav på rökgångar

I motion 1986/87:Bo232 (fp) framhålls att bostäderna har blivit extremt
känsliga för avbrott i värmetillförseln i samband med avbrott i distributionen
av el, fjärrvärme och olja. Enligt motionären bör man därför i varje bostad ha
möjlighet att övergå till tillfälliga uppvärmningskällor som ved, fotogenkamin
o.d. En förutsättning härför är att villor och flerbostadshus förses med
rökgångar. Som förutsättning för erhållande av statliga bostadslån bör enligt
motionen därför gälla krav på rökgångar i nybyggda hus. Kravet bör också
ställas vid genomgripande reparationer av äldre hus.

Som redovisas ovan (avsnitt 2.2.3) innebär bestämmelserna i PBL bl.a. att
byggnader som uppvärms med el skall ha en sådan planlösning att en
övergång till uppvärmning med andra energislag underlättas. Häri inbegrips
bl.a. att planlösningen skall medge att en rökgång kan installeras i efterhand
t.ex. vid övergång från eluppvärmning till uppvärmning med fasta bränslen.
Enligt bostadsutskottets mening får dessa bestämmelser i rimlig utsträckning
anses tillgodose kravet på förberedelser för ändrat uppvärmningssätt.
Utskottet är för sin del inte nu berett förorda att också direkta byggnadstekniska
åtgärder vidtas. Motion 1986/87:Bo232 (fp) avstyrks med hänvisning
till det nu anförda.

BoU 1987/88:2

3.2.4 Den kollektiva miljön

BoU 1987/88:2

Enligt vänsterpartiet kommunisternas partimotion 1986/87:Bo408 måste
kvaliteten på den kollektiva miljön förbättras. Med hänvisning härtill förordas
- yrkande 1 såvitt nu är i fråga - att PBL och SBN kompletteras med
rekommendationer rörande den kollektiva yttre och inre miljön när det
gäller utformning och utförande.

Av utskottets ovanstående redovisning framgår (avsnitt 2.2.4) att genom
PBL ställs grundläggande krav på den gemensamma miljön i byggnader och
på tomter. Dessa krav följs i sin tur upp i det förslag till nybyggnadsföreskrifter
som nu är under beredning i regeringskansliet. Utskottet är mot bakgrund
härav inte nu berett förorda att ytterligare bestämmelser utfärdas i denna
del.

Utskottet behandlade år 1986 i sitt PBL-betänkande (BoU 1986/87:1 s. 54)
en partimotion från vpk i vilken togs upp frågan om gemensamma lokaler.
Utskottet erinrade därvid om att kravet på att sådana lokaler anordnades
torde komma att tillgodoses när detaljplaner utarbetades. Den uppfattningen
står fast.

Motion 1986/87:Bo408 (vpk) såvitt nu är i fråga avstyrks med hänvisning
till vad som nu anförts.

3.2.5 Framkomligheten vid räddningstjänst

Det finns enligt motion 1986/87:Bo421 (fp) stora brister i fråga om
framkomlighet och tillgänglighet för utryckningsfordon i olika bostadsområden.
De redovisade problemen gäller trafikmiljöhinder i form av dålig
skyltning, låsta bommar och stolpar m.m. på den tilltänkta utryckningsvägen.
I motionen föreslås ändrade regler i avsikt att motverka att trafikhinder
m.m. i bostadsområden hindrar utryckningsfordon i yrkesutövningen.

Som framgår av redovisningen ovan (avsnitt 2.2.5) innebär bestämmelserna
i PBL och i SBN 1980 att det i anslutning till byggnader skall finnas
erforderliga räddnings- och utrymningsvägar. De grundläggande förutsättningarna
för en god tillgänglighet i samband med insatser från räddningstjänsten
föreligger enligt bostadsutskottets mening därmed. Detta oaktat
kan det naturligtvis i enskilda fall finnas praktiska hinder av den art
motionären redovisar som försvårar tillgängligheten till de befintliga räddningsvägarna.
Enligt utskottets mening får dock dessa frågor lösas på lokal
nivå med utgångspunkt i de lokala förhållandena. Utskottet vill i detta
sammanhang erinra om de möjligheter till ingripanden m.m. i detta avseende
som bl.a. räddningstjänstlagen (1986:1102) ger. Motion 1986/87:Bo421 (fp)
avstyrks med hänvisning till det nu anförda.

3.2.6 Direktverkande elvärme

Med hänvisning till motion 1986/87:N535 (c) hemställs i motion 1986/
87:Bo515 om att ett förbud mot nyinstallation av direktverkande el i
permanentbostäder skall införas. Enligt motiveringen i den förstnämnda
motionen måste som ett led i avvecklingen av kärnkraften den explosionsartade
ökningen av eluppvärmningen av bostäder stoppas.

Bestämmelserna i PBL innebär i princip att direktverkande elvärme
endast får användas i särskilt energisnåla byggnader. Frågan om ändring eller
komplettering av dessa krav har, som framgår ovan (avsnitt 2.2.6), prövats av
flera utredningar under senare år. Det senaste av dessa förslag bereds för
närvarande i regeringskansliet. Enligt utskottets mening bör resultatet av
denna beredning avvaktas. Motion 1986/87:Bo515 (c) avstyrks med hänvisning
härtill.

3.2.7 Normer för inbrottsskydd

Mot bakgrund av de senaste årens ökning av bostadsinbrotten begärs i
motion 1986/87:Bo519 (fp) en utredning av normer för inbrottsskydd i våra
bostäder. Enligt motionären bör det övervägas om inte tvingande normer
borde införas för att åstadkomma ett bättre inbrotts- och stöldskydd.

Riksdagens beslut om PBL innebär bl.a. (se avsnitt 2.2.1) att en noggrann
prövning skall ske av behovet av tvingande regler inom de skilda områden
där tidigare krav ställts genom byggnadsstadgan och i SBN. Utskottet är inte
berett att förorda en utredning om införandet av ytterligare föreskrifter i
enlighet med motionärens förslag. Motion 1986/87:Bo519 (fp) avstyrks med
hänvisning härtill.

3.3 Vissa ansvarsfrågor

Enligt motion 1986/87:Bo418 (s) har det under senare tid konstaterats att
vissa produkter, byggdelar och tekniska lösningar har en betydligt kortare
livslängd än vad som förutsetts. Detta har bl.a medfört att extraordinära
underhållsåtgärder har måst sättas in. De extra kostnader som detta har
medfört drabbar de boende i form av ökade boendekostnader. Enligt
motionärerna är en möjlighet att långsiktigt komma till rätta med denna typ
av problem och att skaffa ekonomiska möjligheter för en statlig medverkan
att införa en särskild ”försäkringsavgift” på byggmaterial. Härigenom skulle
det ekonomiska ansvaret för att avhjälpa byggskador m.m. enligt motionärerna
fördelas på ett rimligare sätt än nu.

Genom PBL ställs krav på att byggnader skall ges en sådan utformning att
de får en betryggande beständighet. Bestämmelserna i denna del innebär
bl. a. att byggnader skall utformas på ett sådant sätt så att de krav som ställs på
dem vid uppförandet också kan uppfyllas med skäliga underhållsinsatser
under den avsedda brukstiden. Som redovisats ovan (avsnitt 2.3) har dessa
bestämmelser bl.a. tillkommit mot bakgrund av de risker som visat sig vara
förknippade med användningen av vissa oprövade tekniska lösningar och
material. Bestämmelserna är sålunda ett uttryck för en strävan att minska
reparations- och underhållskostnaderna under byggnadens brukstid. Enligt
bostadsutskottets mening har härigenom bättre förutsättningar än tidigare
skapats för att få till stånd ett byggande som inte leder till oförutsedda och
onödigt dyrbara underhållskostnader. Ett tillkännagivande enligt motionärernas
förslag bör inte göras av riksdagen. Motion 1986/87:Bo418 (s) avstyrks
med hänvisning till det nu anförda.

Utskottet vill tillägga att i den proposition om ett nytt plan- och
bostadsverk (prop. 1987/88:37) som nyligen överlämnats till riksdagen

BoU 1987/88:2

betonas vikten bl. a. av att det nya verket förmår bedöma sådana nya material
som har en olämplig inverkan på människors hälsa.

3.4 Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande markradonfaran i nybebyggelse
att riksdagen avslår motion 1986/87:Bo220,

2. beträffande information m.m. om radon i bostäder
att riksdagen avslår motion 1986/87 :Bo236,

3. beträffande bidrag för att sanera bostäder frän radon
att riksdagen avslår motion 1986/87:Bo257 yrkande 11,

4. beträffande byggnormer

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:Bo240 och 1986/87:Bo423
båda motionerna såvitt nu är i fråga,

5. beträffande ventilationen i bostadsbeståndet
att riksdagen avslår motion 1986/87:Bo504,

6. beträffande krav på rökgångar

att riksdagen avslår motion 1986/87:Bo232,

7. beträffande kvaliteten på den kollektiva miljön

att riksdagen avslår motion 1986/87: Bo408 såvitt nu är i fråga,

8. beträffande framkomlighet för utryckningsfordon
att riksdagen avslår motion 1986/87:Bo421,

9. beträffande direktverkande el

att riksdagen avslår motion 1986/87:Bo515,

10. beträffande normer för inbrottsskydd
att riksdagen avslår motion 1986/87:Bo519,

11. beträffande "försäkringsavgift” pä byggmaterial
att riksdagen avslår motion 1986/87:Bo418.

Stockholm den 10 november 1987
På bostadsutskottets vägnar
Maj-Lis Landberg

Närvarande: Maj-Lis Landberg (s), Birgitta Hambraeus (c), Magnus Persson
(s), Erling Bager (fp), Knut Billing (m), Margareta Palmqvist (s), Bertil
Danielsson (m), Rune Evensson (s), Tore Claeson (vpk), Nils Nordh (s),
Berit Bölander (s), Margareta Gard (m), Siw Persson (fp) och Sivert
Carlsson (c).

BoU 1987/88:2

Reservationer

BoU 1987/88:2

1. Bidrag för att sanera bostäder från radon (mom. 3)

Birgitta Hambraeus (c), Erling Bager (fp), Siw Persson (fp) och Sivert
Carlsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ”Slutligen
behandlar” och slutar med ”yrkande 11” bort ha följande lydelse:

Som framgått av den ovan lämnade redogörelsen har frågan om radon i
bostäder ägnats stor uppmärksamhet de senaste åren. Skyndsamma åtgärder
erfordras. Ytterligare behov av grundläggande överväganden kan inte nu
anses vara det mest angelägna. I stället krävs konkreta åtgärder för att sanera
bostäderna från radon. I ett frågesvar i riksdagen i maj 1987 anförde miljöoch
energiministern att regeringen så snart den ovannämnda lägesrapporten
lämnats kommer att ta ställning till vad som behöver göras för att man skall
komma till rätta med radonproblemet i våra bostäder. Rapporten blev klar i
juni 1987. Det fanns därför grundad anledning anta att riksdagen hösten 1987
skulle föreläggas ett regeringsförslag i frågan. En sådan handläggning skulle
innebära att ett bidrag för radonsanering i våra bostäder kunnat införas den 1
januari 1988. I det läge som nu uppkommit föreslår utskottet därför att
riksdagen beslutar att ett bidrag skall utgå med 50 % av den kostnad som
överstiger 10 000 kr. Bidraget bör vara enkelt och lättadministrerat och
beslutas av kommunerna. Det bör alltså införas skyndsamt, redan per den 1
januari 1988. Medelsbelastningen för första halvåret 1988 får ske genom
överskridande. Åt regeringen bör uppdras att avgöra vilket anslag som skall
belastas. Vad nu anförts innebär en anslutning till motion 1986/87:Bo257 (c)
yrkande 11. Riksdagen bör med anledning av motionen som sin mening ge
regeringen till känna vad nu anförts om ett bidrag för sanering av radon i
bostäder.

dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

3. beträffande bidrag för att sanera bostäder frän radon
att riksdagen med anledning av motion 1986/87:Bo257 yrkande 11 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om bidrag för
sanering av radon i bostäder fr.o.m. den 1 januari 1988,

2. Byggnormer (morn. 4)

Birgitta Hambraeus (c), Erling Bager (fp), Knut Billing (m), Bertil
Danielsson (m), Margareta Gard (m), Siw Persson (fp) och Sivert Carlsson
(c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ”Enligt
bostadsutskottets” och på s. 13 slutar med ”i fråga” bort ha följande lydelse:
En stor del av de problem som finns på dagens bostadsmarknad har sin
upprinnelse i den centrala styrning och i den detaljreglering som den präglas
av. En nödvändig förutsättning för att komma till rätta med problemen är
därför att skapa en friare bostadsmarknad där den enskilde ges en ökad
valfrihet. Bostadsutskottet delar sålunda den i motionerna 1986/87:Bo240

(m) och 1986/87:Bo423 (m) framförda uppfattningen att antalet styrande
normer måste minskas kraftigt. Målsättningen bör härvid vara att endast
sådana normer som reglerar enkla tekniska funktionskrav och grundläggande
säkerhetskrav skall finnas kvar. Genom att normsystemet inskränks på
detta sätt skapas enligt bostadsutskottets mening förutsättningar för ett mera
varierat och till efterfrågan anpassat byggande. Den förordade ordningen
innebär dessutom att utrymmet för olika experiment och s. k. fribyggeprojekt
ökar - något som i sin tur kan medverka till sänkta byggkostnader.

Vad utskottet nu med anledning av motionerna 1986/87:Bo240 (m) och
1986/87:Bo423 (m), båda motionerna såvitt nu är i fråga, anfört bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 4 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

4. beträffande byggnormer
att riksdagen med anledning av motionerna 1986/87:Bo240 och
1986/87:423, båda motionerna såvitt nu är i fråga, som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfort,

3. Kvaliteten på den kollektiva miljön (mom. 7)

Tore Claeson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med ”Av
utskottets” och slutar med ”nu anförts” bort ha följande lydelse:

Det har under senare år vuxit fram en ökad medvetenhet om den
gemensamma miljöns betydelse för ett bra och väl fungerande boende. Det
är enligt bostadsutskottets mening mot bakgrund härav viktigt att kommunerna
ges möjlighet att aktivt verka för en god gemensam miljö. Genom PBL
och den härtill hörande Svensk byggnorm (SBN) ställs också en rad
grundläggande krav på utformningen av den kollektiva yttre och inre miljön.
Samtidigt tvingas dock utskottet konstatera att dessa krav i sig inte skapar
tillräckliga förutsättningar för kommunerna att hävda kvalitetskraven på
denna punkt. De allmänt hållna bestämmelserna i PBL och SBN måste
därför kompletteras med rekommendationer rörande den kollektiva yttre
och inre miljöns utformning och utförande. Härigenom ges kommunerna en
reell möjlighet att hävda kraven på den kollektiva miljön som de kommer till
uttryck i PBL.

Vad utskottet nu med anledning av motion 1986/87:Bo408 (vpk) yrkande 1
såvitt nu är i fråga anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.

dels att moment 7 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

7. beträffande kvaliteten pä den kollektiva miljön
att riksdagen med anledning av motion 1986/87:Bo408 yrkande 1,
såvitt nu är i fråga, som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

BoU 1987/88:2

Särskilda yttranden

BoU 1987/88:2

1. Bidrag för att sanera bostäder från radon

Knut Billing, Bertil Danielsson och Margareta Gard (alla m) anför:

I betänkandet (avsnitt 3.1) behandlas en motion (c) i vilken föreslås att ett
bidrag för att sanera bostäder från radon införs. Efter att ha konstaterat att
bostadsstyrelsen i sin anslagsframställning för nästa budgetår föreslagit att
lån och bidrag för radonsanering skall kunna utgå anför utskottet att
överväganden i frågan pågår i regeringens kansli. Vi har ställt oss bakom
utskottets skrivning men har därmed inte bundit oss när det gäller att ett
ekonomiskt stöd för att eliminera radon i bostäder skall införas.

Under alla förhållanden lär frågan med anledning av bostadsstyrelsens
förslag komma att aktualiseras i 1988 års budgetproposition. Då finns alltså
anledning att återkomma till den.

2. Krav på rökgångar

Birgitta Hambraeus (c), Erling Bager (fp), Siw Persson (fp) och Sivert
Carlsson (c) anför:

Det har under senare år vid ett flertal tillfällen visat sig hur sårbar
energiförsörjningen är till stora delar av bostadsbeståndet. Inte minst har de
strömavbrott som inträffat belyst detta. Vid avbrotten har ett stort antal
bostäder stått helt utan uppvärmning - bl.a. gäller detta de eluppvärmda
småhusen. Det finns enligt vår mening mot bakgrund härav anledning att
vidta åtgärder som gör det möjligt att använda alternativa uppvärmningsanordningar.
Genom PBL ställs också krav på att planlösningen i småhus
skall möjliggöra att skorsten kan installeras i efterhand, där sådan inte redan
finns. En förutsättning för att denna bestämmelse skall få sin avsedda effekt
är dock att tillräcklig information om lämpliga lösningar sprids och att
tillämpningen i det enskilda fallet följs upp på ett aktivt sätt. Häri bör enligt
vår mening också ingå att information lämnas om vilka direkta installationer
m.m. som på frivillig grund kan göras för att förenkla en framtida
installation. Den byggande bör också upplysas om värdet av att redan från
början installera rökgång.

Oaktat de ovan redovisade åtgärderna kan det enligt vår mening finnas
anledning återkomma till frågan om installation av rökgångar vid bl.a.
nybyggnad - detta i den mån åtgärderna inte visar sig tillräckliga för att
åstadkomma en god beredskap när det gäller värmeförsörjningen.

3. Direktverkande elvärme

Birgitta Hambraeus (c), Tore Claeson (vpk) och Sivert Carlsson (c) anför:

Redan när riksdagen år 1981 beslutade att direktverkande elvärme endast
skulle tillåtas i särskilt energisnåla byggnader aviserades en omprövning av
dessa krav i mitten av 1980-talet. Någon sådan omprövning har dock ännu
inte kommit till stånd - detta trots den snabba tekniska utveckling som skett

på området sedan år 1981. Inte heller utredningen om el och inhemska
bränslen (ELIN), som haft till uppgift att överväga vilka krav som bör ställas
på användningen av el för uppvärmningsändamål, föreslår någon ändring av
de aktuella kraven. Behovet av en omprövning är dock enligt vår mening så
stort att en sådan bör komma till stånd utan vidare dröjsmål.

Den teknikutveckling som skett i byggandet sedan år 1981 har bl.a.
inneburit att kravet på att ett hus skall vara särskilt energisnålt för att
direktverkande elvärme skall få användas inte utgör någon egentlig restriktion
för användningen av denna uppvärmningsform. I stort sett all nyproduktion
uppfyller sålunda kraven utan att några särskilda åtgärder har vidtagits.
Det framstår mot bakgrund härav som både nödvändigt och möjligt att
skärpa kraven för att direktverkande elvärme skall få installeras. Det är i dag
möjligt att med beprövad teknik bygga småhus som inte fordrar någon
särskild energitillförsel alls för uppvärmning. Det enda som behövs är en
braskamin för de veckor på året då det är särskilt kallt samt en radiatoreffekt
på omkring 1 000 W som används när t.ex. husägaren är bortrest. Moderna
flerfamiljshus, kontorsbyggnader och hotell m.m. kan värmas upp med den
överskottsenergi som alstras av t.ex. maskininstallationer, kyl- och frysanläggningar
och belysning m.m. Det finns således goda tekniska förutsättningar
för att väsentligt skärpa kraven för installation av direktverkande elvärme.
Uppvärmning med direktverkande elvärme bör sålunda endast tillåtas i
mycket energisnåla byggnader. Något totalt förbud mot installation av denna
uppvärmningsform i enlighet med motionärernas förslag bör emellertid inte
förordas.

BoU 1987/88:2

göteb Stockholm 1987 13935