om registrering av varumärken på livsmedel (Betänkande 1982/83:LU7 Lagutskottet)

LU 1982/83:7

Lagutskottets betänkande
1982/83:7

om registrering av varumärken på livsmedel
Ärendet

I motion 1981/82:876 av Sten Svensson och Bengt Wittbom (båda m) yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motion
1981/82:875 anförts om inregistrering av varumärken i vissa fall på
livsmedelsområdet.

Utskottet har inhämtat remissyttranden över motionen från patent- och
registreringsverket, patentbesvärsrätten, Sveriges Industriförbund och
Svenska föreningen för industriellt rättskydd.

Gällande ordning

Rätten till varumärke regleras i varumärkeslagen (1960:644). Varumärkesrätten
innebär en principiell ensamrätt för innehavaren att använda det
skyddade kännetecknet i sin näringsverksamhet. Den innebär samtidigt ett
förbud för andra att i sin näringsverksamhet använda kännetecknet.
Överträdelse av detta förbud kallas varumärkesintrång.

Varumärkesrätt kan enligt varumärkeslagen förvärvas till varumärke och
andra särskilda varukännetecken.

Med varumärke avses en näringsidkares särskilda kännetecken för att från
andras varor skilja sådana varor som han tillhandahåller i sin rörelse. Bland
särskilda arter av varumärken kan först och främst nämnas figurmärke, dvs.
märke som består av en bild eller en kombination av bild och ord, och
ordmärke, dvs. märke som består av ett eller flera ord. Ett varumärke kan
även bestå av bokstäver eller siffror eller av säregen utstyrsel av vara eller
dess förpackning (1 § 1 och 2 st.).

Till varukännetecken som inte är varumärke hör slagord, utstyrsel av
annonser och affärsbilar, särskilda anordningar för skyltning och andra
liknande särskilda varukännetecken.

Vad som i lagen stadgas om varor skall i tillämpliga delar gälla även
tjänster. Varumärke som avser tjänster kallas ofta servicemärke.

Rätt till varumärke kan uppkomma genom registrering och inarbetning.
Rätt till särskilt varukännetecken kan uppkomma endast genom inarbetning.
Ett kännetecken anses inarbetat om det här i riket bland dem till vilket det
riktar sig är allmänt känt som beteckning för innehavarens varor.

Registrering av varumärke sker i det för hela riket gemensamma
varumärkesregistret, som förs av patent- och registreringsverket (12 §).

En grundläggande förutsättning för att ett varumärke skall kunna

1 Riksdagen 1982/83. 8 sami. Nr 7

LU 1982/83:7

registreras är att det har s. k. särskiljningsförmåga eller distinktivitet. Enligt
13 § skall märke som uteslutande eller med endast mindre ändring eller
tillägg angiver varans art, beskaffenhet, mängd, användning, pris eller
geografiska ursprung eller tiden för dess framställande icke i och för sig anses
äga särskiljningsförmåga. Vid bedömnande av om märke äger särskiljningsförmåga
skall hänsyn tagas till alla föreliggande omständigheter och särskilt
till den tid och omfattning märket varit i bruk.

Ett av syftena med denna bestämmelse är att beskrivande eller generiska
ord inte skall förbehållas en enskild näringsidkare med verkan att övriga
företag i branschen inte får begagna beteckningen.

En ytterligare förusättning för att varumärke skall kunna registreras är att
det från allmän synpunkt kan accepteras att en enskild näringsidkare får
ensamrätt till varumärket i fråga. Registrering får sålunda inte ske, om
officiella beteckningar, såsom statsvapen och statsflaggor, utan tillstånd
intagits i märket eller om märket uppenbarligen är ägnat att vilseleda
allmänheten. Registrering får ej heller ske om märket strider mot lag, allmän
ordning eller är ägnat att väcka förargelse.

Ansökan om registrering skall göras skriftligen till patent- och registreringsverket.
Sedan ansökan inkommit skall patentverket göra en noggrann
prövning av registrerbarheten. Om verket finner att varumärket är
registrerbart skall ansökningen kungöras (20 §). Syftet härmed är att göra det
möjligt för utomstående att framställa invändning. Kungörelsen sker i
Svensk Varumärkestidning, som har spridning inom näringslivet. Den som
vill framställa invändning mot ansökningen skall göra detta inom två
månader från kungörelsedagen. Finnes skäl föreligga för invändningen
vägras registrering.

Medges registrering trots invändningen kan invändaren anföra besvär över
beslutet till patentbesvärsrätten.

Skulle trots prövningen och invändningsförfarandet i något fall ett
varumärke bli registrerat fastän så ej bort ske på grund av något inte
observerat registreringshinder kan den som lider förfång av registreringen
föra talan vid domstol om registreringens hävande (25 och 26 §§). Sådan
talan kan också föras av myndighet som regeringen bestämmer ävensom av
sammanslutning av berörda näringsidkare.

Motionsmotivering

I motion 875 hävdas att patent- och registreringsverket får ansökningar om
registrering av varumärken sorn, om de godtogs, kan ge upphov till
konkurrensbegränsning. Ett sådant fall, som enligt motionärerna blivit
särskilt uppmärksammat, gäller registreringen av beteckningen Backbacon.

Enligt motionärerna anser man inom livsmedelsbranschen att ”Backbacon”
inte är något varumärke utan en produkt. De företag som skall

LU 1982/83:7

marknadsföra en sådan produkt utomlands bör kunna använda dess rätta
engelska vedertagna namn. Det kan, menar motionärerna, inte vara rimligt
att endast ett svenskt exportföretag skall få namnge produkten Backbacon,
medan konkurrentföretag tvingas använda andra - konstruerade - namn.

Motionärerna anser att den medgivna registreringen har principiell
betydelse för framtiden. 1 anslutning till den satsning som statsmakterna gör
på en ökad export av svenska livsmedel förefaller det motionärerna
välbetänkt att en översyn av reglerna om registrering av varumärke sker.
Motionärerna anser att riksdagen bör uttala att regeringen på ett lämpligt sätt
bör föranstalta om en sådan översyn.

Pågående utredningsarbete

Varumärkesutreättingen (Ju 1974:10) tillkallades 1974 för att bl. a. följa
utvecklingen på varumärkesområdet inom EG där man söker att skapa ett
gemensamt varumärkessystern. Utredningen har därför enligt den senaste
kommittéberättelsen funnit det lämpligt att inte avsluta utredningsarbetet nu
utan tills vidare avvakta den fortsatta utvecklingen av arbetet inom EG.

Remissvaren

Samtliga remissinstanser avstyrker bifall till motionen.

Patent- och registreringsverket uppger att vid granskning av varumärken
som kan tänkas sakna särskiljningsförmåga företar verkets varumärkesbyrå
en ingående undersökning av om ordet förekommer i svenska ordböcker och
branschlexika. Till följd av att språket ständigt utvecklas uppstår emellertid
hela tiden nybildningar och fackuttryck som först så småningom kan beläggas
i uppslagsverk. Ofta uppträder nya ord och uttryck första gången som lånord,
främst från engelska språket. Varumärkesbyråns granskning omfattar därför
även utländska universitetslexika och tekniska fackböcker. I förekommande
fall konsulterar byrån även expertis på området.

Verket påpekar vidare att även med de mest noggranna metoder för
varumärkesgranskning kan naturligtvis undantagsvis ord och uttryck undgå
upptäckt, antingen genom att de inte finns belagda i de tryckta källor som
granskats eller av förbiseende inte beaktats. Denna situation är emellertid
förutsedd i varumärkeslagen genom införandet av reglerna om invändningsförfarandet,
besvärsrätten och rätten att få en felaktig registrering hävd.

Beträffande det i motionen angivna fallet upplyser verket att AB Samfood
i en ansökan som inkom till verket den 14 juli 1980 anhöll om registrering av
ordet Backbacon som varumärke för kött. Trots att de noggranna
undersökningar som har beskrivits ovan vidtogs kunde ordet Backbacon inte
beläggas som ett ord utan erforderlig särskiljningsförmåga. Någon invändning
mot registreringen av ordet Backbacon inkom inte i ärendet.

Enligt patentverkets bedömning tillgodoser varumärkeslagens regler väl

LU 1982/83:7

det allmänna intresset att beskrivande eller generiska beteckningar inte skall
kunna monopoliseras genom registrering så att konkurrensen begränsas.
Verket avstyrker därför bifall till motionen.

Patentbesvärsrätten framhåller efter en redogörelse för gällande rätt att
patentverkets prövning utmärker sig genom stor noggrannhet men att det
självfallet förekommer i undantagsfall att förhållande som bort leda till
anmärkning om bristande särskiljningsförmåga passerar oanmärkt; patentverkets
varumärkesbyrå behandlar årligen drygt 7 000 ansökningar om
registrering av nya varumärken. Patentbesvärsrätten påpekar vidare att
invändningsförfarandet har betydelse. Sålunda inkommer åtskilliga invändningar
som innehåller påpekanden av omständigheter som ej beaktats under
den tidigare prövningen och som kan utgöra registreringshinder.

Patentbesvärsrätten anser att nuvarande regler på området är i alla
avseenden väl avvägda från såväl enskild som allmän synpunkt. Patentverkets
prövning av varumärkesärenden får anses fylla högt ställda krav i fråga
om både noggrannhet och snabbhet. Någon översyn av reglerna på området
eller förfarandet i patent- och registreringsverket är enligt rättens mening
icke erforderlig. Patentbesvärsrätten anser därför motionen icke påkalla
någon riksdagens åtgärd.

Sveriges industriförbund anför till en början att frågan huruvida ett visst
varumärke, som registrerats i Sverige, kan komma att vinna skydd på
utländska marknader saknar samband med svensk lagstiftning och därmed
de regler som svenska registreringsmyndigheter har att tillämpa vid sitt
ställningstagande. Detta förhållande har sin grund i att näringsidkare som
önskar skydd för sitt varumärke måste registrera detta i varje land där han
önskar saluföra sin produkt. Ett varmärkesrättsligt skydd för exempelvis
”Backbacon” ger således inte automatiskt någon ensamrätt i andra
länder.

Industriförbundet påpekar vidare att varumärkesrätten innebär ett visst
mått av konkurrensbegränsning, vilket ligger i rättsinstitutets natur. Lagstiftningen
har dock tagit hänsyn härtill genom att inte tillåta alltför stort
intrång i friheten att använda ord som måste vara fria för allmänt bruk. Enligt
Industriförbundet innehåller varumärkeslagen redan i dag de medel som
motionärerna synes åsyfta för att upprätthålla kravet på konkurrensneutralitet.

När det gäller det av motionärerna påtalade ”Backbacon”-fallet framhåller
Industriförbundet att, om det förhåller sig så som motionärerna gör
gällande, nämligen att beteckningen Backbacon är en, allmänt använd,
beskrivande produktbenämning torde märket sakna särskiljningsförmåga
och därmed inte kunna registreras. Har märket redan registrerats finns det
möjlighet att häva registreringen. Det av motionärerna åberopade fallet kan
därför enligt Industriförbundet inte läggas till grund för ett påstående om att
det finns behov av att se över varumärkeslagen eller dess tillämpningsbestämmelser.
Mot bakgrund av det ovan anförda avstyrker förbundet
motionen.

LU 1982/83:7

Svenska föreningen för industriellt rättsskydd konstaterar att motionärerna
låter ett enda fall av varumärkesregistrering, till vilket de ställer sig kritiska,
bilda utgångspunkten för ett yrkande om översyn av varumärkeslagstiftningen
eller i vart fall registreringspraxis. Enligt föreningens mening kan ett
enstaka registreringsärende absolut inte läggas till grund för dylika långtgående
slutsatser. Det är självklart att bland de tusentals registreringsärenden
som årligen förekommer ett eller annat beslut kan vara föremål för delade
meningar.

Föreningen hänvisar därefter till det särskilda invändningsförfarandet och
till rätten att besvära sig till patentbesvärsrätten. Härtill kommer, framhåller
föreningen, att den som anser att ett registrerat varumärke lider vederbörande
till förfång kan föra talan härom vid allmän domstol och yrka att
registreringen hävs. I motionen ges inga närmare data angående registreringen
av det nämnda varumärket, men enligt föreningen står sannolikt i
detta fall talerätten i domstol fortfarande öppen för t. ex. konkurrentföretag
inom den aktuella branschen. Lösningen på det konkreta fall som berörs i
motionen är således sannolikt att söka inom ramen för en domstolsprocess i
det särskilda fallet.

Enligt föreningens bestämda mening bör den aktuella motionen inte
föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

Utskottet

I motionen begärs en översyn av reglerna om registrering av varumärke.
Till grund för motionen ligger ett fall där registrering skett fastän det enligt
motionärerna varit fråga om en benämning på en produkt och inte ett
varumärke. Motionärerna anser att den felaktiga registreringen kommer att
få principiell betydelse för framtiden och försvåra för svenska exportföretag
att marknadsföra produkter utomlands.

Bestämmelser om varumärken finns i 1960 års varumärkeslag. Med
varumärke avses särskilt kännetecken för att från andras varor skilja sådana
varor som näringsidkare tillhandahåller i sin rörelse. Enligt varumärkeslagen
kan näringsidkare få ensamrätt till varumärke genom att låta registrera det i
varumärkesregistret hos patent- och registreringsverket. Ensamrätt kan
emellertid också förvärvas utan registrering, nämligen om märket blivit
inarbetat.

För att ett varumärke skall kunna registreras krävs att det har särskiljningsförmåga,
dvs. att det är ägnat att särskilja innehavarens varor från
andras. I vissa fall får registrering inte ske, t. ex. om märket är lätt
förväxlingsbart med annans registrerade märke.

När en ansökan om registrering inkommit till patentverket skall verket
göra en noggrann prövning av registrerbarheten. Om verket finner att
varumärket är registrerbart skall ansökningen kungöras. Syftet härmed är att
göra det möjligt för utomstående att framställa invändningar mot en

LU 1982/83:7

registrering av varumärket. Om invändning inkommer till patenverket men
ansökningen om registrering ändock bifalls kan besvär över beslutet föras
hos patentbesvärsrätten.

Skulle trots prövnings- och invändningsförfarandet ett registreringshinder
förbises och en felaktig registrering komma till stånd kan den som lider
förfång härav föra talan vid domstol om registreringens hävande.

Utskottet har inhämtat yttranden över motionen. Samtliga remissinstanser
har ansett att de nuvarande reglerna om registrering av varumärke utgör en
tillfredsställande avvägning mellan enskilda och allmänna intressen och att
det inte finns något behov av en översyn av reglerna. Utskottet delar denna
uppfattning. Utskottet vill tillägga att det även med ett mycket noggrant
prövningsförfarande självfallet inte helt kan undvikas att ett varumärke
felaktigt registreras. Om det först efter registreringen framkommer att det
förelegat ett registreringshinder finns emellertid, som utskottet ovan
redovisat, alltid möjligheter att få den felaktiga registreringen hävd. Med
anledning av motionärernas påstående om att registreringen kan få negativa
konsekvenser för exportindustrin vill utskottet stryka under att en registrering
av varumärke i Sverige ger varumärkeshavaren ensamrätt till sitt
varumärke endast i Sverige. En svensk näringsidkare som vill ha ett
varumärke internationellt skyddat måste söka och vidmakthålla nationell
registrering i var och en av de stater i vilken skydd önskas. Registreringen av
ett varumärke i Sverige påverkar således inte möjligheten för andra svenska
företag än det som innehar varumärket att utomlands marknadsföra sina
produkter med samma kännetecken.

På anförda skäl hemställer utskottet

att riksdagen avslår motion 1981/82:876.

Stockolm den 9 november 1982

På lagutskottets vägnar
PER-OLOF STRINDBERG

Närvarande: Per-Olof Strindberg (m), Lennart Andersson (s), Stig Olsson
(s), Martin Olsson (c), Elvy Nilsson (s), Joakim Ollén (m), Arne Andersson i
Gamleby (s), Ingemar Konradsson (s), Mona S:t Cyr (m), Marianne
Karlsson (c), Owe Andréasson (s), Stig Gustafsson (s), Allan Ekström (m),
Sigvard Persson (c) och Per Israelsson (vpk).