om regionalpolitiken (prop. 1987/88:100, bil. 14) (Betänkande 1987/88:AU13 Arbetsmarknadsutskottet)

Arbetsmarknadsutskottets
betänkande

1987/88:13

om regionalpolitiken (prop. 1987/88:100, bil. 14) Au

' 1987/88:13

I betänkandet behandlas proposition 1987/88:100 beträffande dels bilaga
14 (industridepartementet) såvitt gäller avsnittet C. Regional utveckling,
dels bilaga 2 (civildepartementet) såvitt gäller decentralisering (punkt 2).

I anslutning härtill tar utskottet upp 87 motioner från allmänna motionstiden
i år. Dessa motioner med yrkanden redovisas i en sammanställning
som följer omedelbart efter nedanstående sammanfattning.

Regeringens förslag redovisas i den löpande framställningen. Beträffande
dispositionen av framställningen i övrigt hänvisas till den innehållsförteckning
som avslutar betänkandet.

Sammanfattning

Medelsanvisning

För regionalpolitiska åtgärder föreslår utskottet att riksdagen för budgetåret
1987/88 anvisar 1 768,3 milj. kr. enligt nedanstående huvudsakliga fördelning.

milj. kr.

Lokaliseringsbidrag 362

Lokaliseringslån 200

Regionala utvecklingsinsatser
(länsanslaget) 690

Ersättning för nedsättning av socialavgifter 350

Sysselsättningsstöd 159

övrigt 7,3

1 768,3

Den föreslagna medelsanvisningen skiljer sig från regeringens förslag på en
punkt. Anslaget till regionala utvecklingsinsatser överstiger regeringsförslaget
med 2 milj. kr. Denna uppräkning av anslaget föreslås av utskottet
tillföras glesbygdsdelegationen för insatser inom de pågående landsbygdskampanjerna.

De övriga partiernas inställning till de olika stödformerna redovisas i det
följande. För medelsanvisningen innebär förslagen i reservationerna bl.a.
en uppräkning av länsanslagen med ytterligare 110 milj. kr. (c) och ett nytt
anslag för infrastrukturella insatser på 400 milj. kr. (vpk). 1

1 Riksdagen 1987/88. 18 sami. Nr 13

Den regionala utvecklingen

AU 1987/88:13

Utskottet konstaterar att de regionala obalanserna såväl mellan olika landsdelar
som inom vissa regioner kvarstår. En tendens till utjämning av befolkningsutveckling
och arbetsmarknadssituation kan dock noteras de två senaste
åren. Nettoinflyttningen till storstäderna från andra delar av landet
har minskat. Fortfarande gäller dock att storstadsorienterade verksamheter
är mest expansiva. Den offentliga sektorn ökar väsentligt långsammare än
tidigare, men sektorns storlek och förhållandevis jämna fördelning innebär
alltjämt en utjämnande faktor.

Regionalpolitikens allmänna inriktning

Utskottet framhåller betydelsen av en fortsatt satsning på regionalpolitiken
och tillstyrker regeringens inriktning på politiken. Utskottet hänvisar till
arbetet i den regionalpolitiska utredningen, vilken bl.a. skall se över regionalpolitikens
mål och medel.

Reservationer har i detta avsnitt lämnats från dels moderata samlingspartiet,
folkpartiet och centerpartiet gemensamt, dels vänsterpartiet kommunisterna.

Decentralisering av statlig verksamhet

Utskottet förordar en fortsatt målmedveten decentralisering av den statliga
verksamheten. Någon ny, samlad omlokalisering av större omfattning bör
dock inte komma i fråga.

Utskottet framhåller att omlokalisering av befintlig verksamhet eller lokalisering
av nya myndigheter bör föregås av noggranna överväganden i
olika avseenden. Utöver de mer övergripande regionalpolitiska aspekterna
nämner utskottet förutsättningarna att behålla eller rekrytera kvalificerad
personal, behovet av kontakter med andra myndigheter, de medfiyttandes
möjligheter till arbete etc. Utskottet anser också att det är angeläget att
besluten föregås av information till och samråd med den berörda personalen.

Utskottet avstyrker ett antal motioner, i vilka föreslås lokalisering av
statlig verksamhet till vissa kommuner och län. Utskottet anser att den av
riksdagen fastlagda prioriteringsordningen vid lokalisering skall ligga fast.

Det innebär att i första hand skogslänen och i andra hand sydöstra Sverige
och Sjuhäradsbygden bör komma i fråga vid lokalisering av statlig verksamhet.

Regionalpolitisk! stöd

I detta avsnitt tillstyrker utskottet regeringens förslag beträffande lokaliseringsstöd
till lokaler för uthyrning, beloppsgränser för beslut om lokaliseringsstöd
och investeringsbidrag som fattas av länsstyrelse samt regionalpolitisk!
stöd till framställning av fasta bränslen. Utskottet understryker att
de regionalpolitiska insatserna bör koncentreras till de regioner som har
eller förutses få stora obalansproblem. Dessa regioner är bl.a. norra Sveriges
inland, Bergslagen och delvis sydöstra Sverige. Det permanenta stöd- 2

området bör ligga fast över en längre tidsperiod.

Moderata samlingspartiet föreslår i reservation att nuvarande regional- AU 1987/88:13
politiska stödformer avskaffas och ersätts av ett system med riskgarantilån.

Folkpartiet och centerpartiet föreslår, i gemensamma reservationer, dels att
nuvarande lokaliseringslån ersätts av ett system med statliga kreditgarantier,
dels att sysselsättningsstödet återinförs i stödområde C. Vidare föreslår
centerpartiet en utökning av länsanslaget.

Nedsättning av socialavgifter

Utskottet konstaterar att hittills gjorda utredningar tyder på att effekterna
på sysselsättningen av det hittillsvarande stödet synes vara mindre än vad
man haft anledning förutsätta. Den regionalpolitiska utredningen får nu
utvärdera effekterna av de nedsatta socialavgifterna i Norrbotten och därvid
väga olika stödformers effektivitet mot varandra.

Vänsterpartiet kommunisterna förordar i en reservation att denna stödform
avvecklas till förmån för ett anslag till infrastrukturell utveckling.

Reservationer har också lämnats av moderata samlingspartiet, folkpartiet
resp. centerpartiet. Reservanterna föreslår att nedsättningen av socialavgifter
vidgas geografiskt och branschmässigt.

Insatser i glesbygd

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om dels höjda beloppsgränser för
stöd till företag i glesbygd, dels möjlighet att lämna servicebidrag och högsta
belopp för detta. I gemensamma reservationer från folkpartiet och centerpartiet
föreslås att beloppsgränserna för stöd till företag höjs utöver regeringens
förslag.

Ett antal motioner om utvecklingsprogram m.m. för landsbygden och
skärgården behandlas av utskottet i detta avsnitt. Utskottet påpekar bl.a. att
den regionalpolitiska utredningen bör ägna särskild uppmärksamhet åt utvecklingen
i skärgårdsområdena. Som framhållits inledningsvis föreslår utskottet
att anslaget för regionala utvecklingsinsatser räknas upp med 2 milj.
kr. med anledning av en särskild satsning på de pågående landsbygdskampanjerna.
Utskottet föreslår att regeringen ingående skall pröva det fortsatta
medelsbehovet för verksamheten. Centerpartiet föreslår i en reservation
att ett särskilt anslag om 100 milj. kr. anvisas för landsbygdsutveckling.

Regionalpolitiska insatser i län och regioner

Avslutningsvis behandlar utskottet ett stort antal motioner om utvecklingsproblem
i skilda landsdelar och tar därvid särskilt upp utvecklingen i Stockholmsregionen.
Utskottet avstyrker de yrkanden som därvid framställts.

Reservationer har avlämnats av moderata samlingspartiet, centerpartiet
och vpk.

Motionerna

1987/88:A208 av Carl Bildt m.fi. (m) vari yrkas att riksdagen beslutar avskaffa
lagen (1971:1204) om byggnadstillstånd m.m.

Motiveringen återfinns i motion 1987/88:Bo211. AU 1987/88:13

I987/88:A219 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om regionalpolitikens inriktning och betydelse för sysselsättningen.

1987/88:A401 av Arne Andersson i Gamleby (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kostnad
för statens lånegaranti i anslutning till beviljade glesbygdsstöd.

1987/88:A402 av Gösta Andersson och Agne Hansson (c) vari yrkas att
riksdagen begär att regeringen skall utarbeta ett åtgärdsprogram för en
snabb utveckling av den svenska landsbygden.

1987/88:A403 av Anna Wohlin-Andersson m.fl. (c,m,fp,vpk) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär att glesbygdsförordningen ändras så att
statligt bidrag kan utgå till transportstöd i skärgården utan den nu gällande
begränsningen till ett ”inledningsskede”.

1987/88:A404 av Lennart Alsén (fp) vari yrkas

1. stt riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om lokalisering av ny statlig verksamhet till Blekinge i enlighet med
gjorda principuttalanden i riksdagen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om decentralisering av arbetsuppgifter inom den statliga sektorn till
regionala enheter inom Blekinge län,

1987/88:A405 av Anna Wohlin-Andersson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder
för att samordna skärgårdspolitiken.

1987/88:A406 av Leo Persson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att i
motionen nämnda stödformer får användas även till nybyggnad eller omoch
tillbyggnad av glesbygdsskolor.

1987/88:A407 av Pär Granstedt och Karin Söder (c) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär ett program för omfördelning av
statliga arbetsplatser i Stockholms län,

2. att riksdagen hos regeringen begär en skyndsam utredning av ett system
med lägesavgifter som ett medel att stimulera en bättre fördelning av
arbetsplatser i Stockholmsregionen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av aktiva åtgärder för att få till stånd en bättre balans av
bostäder och arbetsplatser i Stockholms län.

1987/88:A408 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag i syfte att stoppa fortsatt
nedskärning av civila statliga myndigheters verksamhet i våra skärgårdar,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en översyn av skärgårdspolitiken
i syfte att reparera de skador som åstadkommits genom den hittills

förda nedskärningen av verksamheten, 4

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ökat stöd åt den bofasta AU 1987/88:13
skärgårdsbefolkningen.

1987/88:A409 av Bo Forslund m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av
förstärkning av statlig ADB-verksamhet i Västernorrlands län.

1987/88 :A410 av Gunnar Björk och Gunnel Jonäng (c) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
en sammanhållen skärgårdspolitik i södra Norrland.

1987/88:A411 av Göran Magnusson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts dels om regionalpolitiska
hänsyn vid genomförande av statliga verk och myndigheter
dels rationaliseringsverksamhet, dels behovet av breddad samordning mellan
olika organ etc. för att vidmakthålla servicenivån i glest befolkade områden.

1987/88:A412 av Göran Magnusson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om datorn som
regionalpolitisk! medel.

1987/88:A414av Karl Boo och Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas att riksdagen
beslutar att länsanslaget Regionala utvecklingsinsatser för Kopparbergs
län räknas upp till 60 milj. kr. för budgetåret 1988/89.

1987/88:A415 av Olle Svensson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av
åtgärder till stöd för en positiv utveckling inom Södermanlands län.

1987/88:A417 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen beslutar att
bidrag ur de sammanhållna länsanslagen för regionalpolitiska ändamål
skall kunna användas för att understödja etablering av läkarpraktik i glesbygd.

Motiveringen återfinns i motion 1987/88:So426.

1987/88:A418 av Maud Björnemalm m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att stödområdesindelningen bör motsvara näringslivssituationen
i länet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att i övrigt åtgärder bör vidtas till stöd för en positiv utveckling i
Örebro län.

1987/88:A419 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att motverka
obalans inom en region i samband med offentliga organisationsförändringar.

1987/88:A420 av Anita Modin (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hotell-, pensionats-,
camping- och restaurangverksamhet i Norrbottens län.

1987/88:A421 av Birgitta Johansson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om projektverksamhet i Skaraborgs län när det gäller kvinnors arbetsmarknad
och utbildning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om beräkning av de regionalpolitiska medel som tilldelas varje län.

1987/88:A422 av Olle Westberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att
främja utveckling och sysselsättning i Gävleborgs län.

1987/88:A423 av Görel Thurdin (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behov av lokaliseringsstöd
till gruvbrytning i Rocklidengruvan.

1987/88 :A424 av Magnus Persson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att
främja regional utveckling och sysselsättning i Värmlands län.

1987/88:A425 av Sigge Godin m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att högsta belopp för avskrivningslån inom glesbygdsstödet
skall vara 300 000 kr.,

2. att riksdagen beslutar att högsta belopp för uthyrningsstugor inom
glesbygdsstödet skall vara 50 000 kr.,

3. att riksdagen beslutar att högsta belopp för IKS-stöd till enskilda projekt
skall vara 50 000 kr.

1987/88 :A426 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för regionalpolitiken
som framförs i motionens avsnitt 1 och 2,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om den regionalpolitiska utredningen,

3. att riksdagen beslutar om en differentiering av de sociala avgifterna i
enlighet med vad som framförs i motionen,

4. att riksdagen beslutar anslå 470 milj. kr. för ersättning för nedsatta
sociala avgifter (anslaget C 6),

5. att riksdagen beslutar att sysselsättningsstöd även bör kunna ges i stödområde
C,

6. att riksdagen beslutar anslå 184 milj. kr. i sysselsättningsstöd (anslaget
C 7),

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om avskaffande av maximigräns för projektmedel,

8. att riksdagen beslutar att offertstöd inte skall beviljas fr.o.m. 1988-07-01,

9. att riksdagen beslutar anslå 292 milj. kr. för lokaliseringsbidrag m.m.
(anslaget C 2),

10. att riksdagen avslår förslaget om 200 milj. kr. till lokaliseringslån
(anslaget C 3),

11. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett system med statliga
kreditgarantier som ersätter lokaliseringslån.

AU 1987/88:13

1987/88:A427 av Karl Boo m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen beslutar, med AU 1987/88:13
ändring av tidigare beslut, att regionalpolitisk! stöd beviljas till turistanläggningar
inom stödområdena A, B och C.

Motiveringen återfinns i motion 1987/88:Kr408.

1987/88:A428 av Kjell Nilsson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om regionala projektmedel,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utlokalisering av statlig verksamhet.

1987/88:A429 av Åke Gustavsson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utlokalisering av vissa delar av central statlig verksamhet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att lokalisering till Jönköping blir föremål för speciell prövning.

1987/88:A430 av Jan Hyttring m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att länsstyrelserna i Värmlands, Skaraborgs
och Älvsborgs län får 1,5 milj. kr. per länsstyrelse såsom ökade regionala
utvecklingsanslag för kostnadstäckning av projektet Laxfond för
Vänern, budgetåret 1988/89.

1987/88:A432 av Bengt Harding Olson m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett
regionalt utvecklingsorgan för Skåne.

1987/88:A433 av Ingrid Hasselström Nyvall (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten
av en statlig utlokalisering till norra Kalmar län.

1987/88: A436 av Lars De Geer (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Hedemora och
Säters kommuner bör överföras till stödområde ”C”, i varje fall under den
period under vilken finansieringen härför kan tagas ur medel som anslagits
i den s.k.Bergslagspropositionen.

1987/88:A438 av Gunilla André och Bengt Kindbom (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att Karlsborgs, Töreboda och Gullspångs kommuner
skall hänföras till stödområde och att lokaliseringsstöd skall utgå vid
nyetableringar eller vid utökad verksamhet i befintliga företag,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en plan för utlokalisering av statliga myndigheter och företag,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att län som
hittills inte fått del av statliga utlokaliseringar skall komma i första hand för
sådana lokaliseringar.

1987/88 :A439 av Hans Rosengren m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att
genom avlänkning av tillväxt från de överhettade regionerna skapa en bättre
regional balans. 7

1987/88:A440 av Rolf Dahlberg och Håkan Stjernlöf (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om skyndsamma regionalpolitiska åtgärder för Gävleborgs län.

I987/88:A441 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen avslår
äskandet i budgetpropositionen 1988 om 350 000 000 kr. i ersättning för
nedsättning av socialavgifter.

1987/88:A442 av Erik Janson och Rune Johansson (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
den tidigare använda ortsplanen på lämpligt sätt återinförs som instrument
i det regionalpolitiska planeringsarbetet.

1987/88:A443 av Britta Bjelle (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär ett förslag till ändring avseende reglerna angående nedsättning av
socialförsäkringsavgiften för jord- och skogsbruk.

1987/88:A444 av Bo Hammar m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen begär att
regeringen tillsätter en Storstockholmsutredning i enlighet med vad som
anförts i motionen.

1987/88:A445 av Göthe Knutson m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag till finansiering av projektet Laxfond för Vänern
med medel för regionala utvecklingsinsatser.

1987/88:A446 av Barbro Sandberg och Per Arne Aglert (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om införlivande av Älvkarleby kommun i stödområde C.

1987/88:A447 av Sten Svensson m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna behovet av samlade åtgärder för att uppnå
bättre regionalpolitisk utveckling och bättre service på den svenska landsbygden
i enlighet med vad i motionen anförts.

1987/88 :A448 av Kjell Nilsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om landsbygdsutveckling
i hela landet.

1987/88:A449 av Martin Olsson och Görel Thurdin (c) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
samlade insatser syftande till en positiv utveckling för Västernorrlands län.

1987/88:A450 av Nils G Åsling (c) vari yrkas att riksdagen anslår fem milj.
kr. till Nationella Folkrörelsekommittén för kampanjen ”Hela Sverige ska
leva” för budgetåret 1988.

I987/88:A451 av Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c) vari yrkas att riksdagen
beslutar att sysselsättningsstödet skall utgå i stödområde C.

1987/88:A452 av Jan Fransson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av
lokaliseringar till Skaraborgs län.

1987/88: A453 av Rune Ångström och Ulla Orring (fp) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär särskilda arbetsmarknads- och regionalpolitiska

AU 1987/88:13

åtgärder för att hjälpa Storumans kommun ur den sysselsättningskris som AU 1987/88:13
drabbat kommunen i och med nedläggningen av verksamheten vid Stensele
Mekaniska Verkstad.

1987/88:A454 av Ulf Adelsohn m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en framtida kunskaps- och förnyelsepolitik för Stockholmsregionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att inga åtgärder
skall vidtas i syfte att bromsa tillväxten i Stockholmsregionen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en ny utformning av skattepolitiken,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en avreglering av den offentliga sektorn,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett uppbrytande av offentliga monopol,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utbildningspolitiken,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inriktningen av det statliga väganslaget,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inriktningen av den framtida kommunikationspolitiken,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en ny utformning av bostadspolitiken,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inriktningen av den framtida politiken för den södra delen av
regionen,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inriktningen av miljö- och energipolitiken,

12. att riksdagen hos regeringen begär förslag till hur kollektivtrafiken
kan öppnas för konkurrens,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skärgårdsbefolkningens möjlighet till försörjning,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om inriktningen av den framtida Europapolitiken,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en ny inriktning av mediapolitiken,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kredit- och valutapolitiken,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utlokaliseringspolitiken av offentliga myndigheter från Stockholmsregionen.

1987/88:A455 av Larz Johansson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av utökade
medel för regionala utvecklingsinsatser i Södermanlands län.

1987/88 :A456 av Siw Persson m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om särskild satsning på östra Skåne,

Motiveringen återfinns i motion 1987/88:N300. AU 1987/88:13

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ökat kommunalt inflytande över det regionala utvecklingsarbetet
i Skåne.

Motiveringen återfinns i motion 1987/88:N300.

1987/88 :A457 av Charlotte Branting (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökade regionalpolitiska
utvecklingsmedel till Kronobergs län som skall disponeras efter
beslut på länsnivå.

1987/88:A458 av Agne Hansson och Gösta Andersson (c) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till samlat regionalpolitisk!
utvecklings- och åtgärdsprogram för sydöstra Sverige i enlighet med vad
som i motionen anförts,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behov av ökat länsanslag för regionala utvecklingsinsatser,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ändrade villkor för att främja investeringar i Kalmar län.

1987/88:A459 av Jan Hyttring och Bertil Jonasson (c) vari yrkas att riksdagen
beslutar att inom ramen för C 4 anslaget ”Regionala utvecklingsinsatser”
bidrag skall kunna lämnas till utbildning och täckande av inkomstbortfall
i samband med utbildning för småskaliga producenter i enlighet med
vad som anförts i motionen.

Motiveringen återfinns i motion 1987/88:Sk448.

1987/88 :A460 av Larz Johansson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om särskilda resurser
för utveckling av Nyköping—Oxelösund-regionen.

1987/88:A46I av Jan Hyttring och Bertil Jonasson (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av regionalpolitiska satsningar i Värmland,

2. att riksdagen beslutar ta bort arbetsgivaravgifterna i Torsby kommun
med undantag för Fryksände församling,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lokaliseringen av en enhet för Geografiska Sverigedata (GSD)
och om lokaliseringen av ny statlig verksamhet till Värmland,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ökat anslag för regional utveckling i Värmland på 61 milj. kr. för
budgetåret 1988/89,

5. att riksdagen beslutar att sysselsättningsstödet skall återinföras i stödområde
C,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av stöd till lokala kvinnoprojekt i Värmland.

1987/88:A462 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nödvändigheten av en decentralistisk inriktning av regionalpolitiken,
10

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen AU 1987/88:13
anförts om förändrade direktiv för den regionalpolitiska utredningen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att politiken på
alla samhällsområden utformas så att storstädernas andel av befolkningen
långsiktigt hålls oförändrad,

4. att riksdagen hos regeringen begär en kartläggning av befolkningskoncentrationens
negativa miljöeffekter för storstadsmiljön och att regeringen
därefter återkommer till riksdagen med förslag om ett åtgärdsprogram för
att förbättra storstadsmiljön i enlighet med vad som i motionen anförts,

5. att riksdagen som sin meninmg ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att insatserna på alla politikområden underordnas
de regionala målen,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om den ekonomiska politikens inriktning och betydelse för möjligheterna
att uppfylla regional balans,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av opartisk analys av kapitalströmmarna från avfolkningsbygder
till koncentrationsorter,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om sambandet mellan regional balans och ett starkt totalförsvar,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en särskild redogörelse från regeringen om den regionala utvecklingen,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ansvar och former för länsstyrelsernas regionalpolitiska arbete,

11. att riksdagen hos regeringen begär förslag till utvecklingsprogram för
sydöstra Sverige, Norrlands inland och mellanbygder samt hela Bergslagen
i enlighet med vad som i motionen anförts,

12. att riksdagen hos regeringen begär att möjligheterna att differentiera
uttaget av socialavgifter efter regioner utreds i enlighet med vad som i motionen
anförts,

13. att riksdagen hos regeringen begär förslag till investeringsavgift för
nyproduktion av lokaler för kontor och industrier i de expansiva delarna av
Stockholms län i syfte att frigöra resurser för bostadsbyggande m.m. och
avlänka expansionen inom de privata tjänstnäringarna i regionen till regionalt
utsatta delar i landet enligt de riktlinjer som anförts i motionen,

14. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett utvecklingsprogram
för landsbygden i enlighet med vad som i motionen anförts,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att riksdagens beslut om förutsättningar och prioriteringsordning
för lokalisering av statliga myndigheter skall ligga fast och
fullföljas,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utlokalisering av statlig verksamhet och decentralisering av
funktioner inom den statliga verksamheten till läns- och kommunnivå,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om formerna för genomförande av besparingar inom den offentliga

sektorn. 1I

I987/88:A463 av Jörn Svensson m.fl. (vpk) vari yrkas AU 1987/88:13

1. att riksdagen under statsbudgetens bil. 14 (Industridepartementet), littera
C inrättar ett reservationsanslag om 400 milj. kr. för infrastrukturella
insatser i enlighet med riktlinjerna i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om den framtida regionalpolitikens inriktning.

1987/88:A465 av Alf Svensson (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om regionalpolitikens mål och allmänna riktlinjer,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om sänkning av socialavgifterna
i stödområdena i enlighet med vad som i motionen anförs, och till
ersättning för nedsättning av sociala avgifter budgetåret 1988/89, anslag C
6, anvisar ett förslagsanslag av 600 milj. kr., således en höjning med 250
milj. kr.,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att televerket och andra statliga verk måste underordna sig de
regionalpolitiska målen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Regionala utvecklingsinsatser och till Regionala utvecklingsinsatser
budgetåret 1988/89, anslag C 4, anvisar ett förslagsanslag av 788 milj.
kr., således en höjning med 100 milj. kr.,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kommunala aktivitetsprogram.

1987/88:A466 av Björn Samuelson (vpk) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär ett åtgärdspaket för Värmland i enlighet med vad som anförts i
motionen.

1987/88:A467 av Viola Claesson och Alexander Chrisopoulos (vpk) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär en parlamentarisk utredning med
uppgift att granska förutsättningarna för miljövänliga och resurssnåla alternativ
till bilindustriproduktionen i Göteborgsregionen i enlighet med
motionens intentioner.

1987/88:A468 av Gunnel Jonäng och Gunnar Björk (c) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär ekonomiskt stöd för att genomföra
Gävleborgs-paketet som framtagits av länsstyrelsen,

2. att riksdagen hos regeringen begär att försöksverksamhet sker i Hälsingland,
Ockelbo, Hofors och Sandviken med avskrivning av den årliga
studiemedelsavgiften så länge man bor och arbetar i dessa orter,

3. att riksdagen beslutar att regionalpolitisk! stöd skall beviljas till turistanläggningar
inom stödområdena A, B och C samt därtill angränsande
kommuner,

4. att riksdagen beslutar att följande stödområdesindelning tillfälligt
skall gälla för Gävleborgs län: Ljusdal stödområde A, Söderhamn stödområde
B. Övriga kommuner utom Gävle stödområde C,

5. att riksdagen beslutar att till regionala utvecklingsinsatser m.m. anvisa

ett med 112 milj. kr. förhöjt reservationsanslag om 800 milj. kr., 12

6. att riksdagen hos regeringen begär en redovisning av vilka sysselsättningseffekter
som kommit länet till del genom löntagarfondernas placering,

7. att riksdagen uttalar att statlig utlokalisering bör ske till Hälsingland
och Gästrikland.

1987/88 :A469 av Nils Berndtson (vpk) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär initiativ till att utarbeta ett åtgärdsprogram för utvecklingen i
Östergötland i enlighet med vad i motionen anförts.

1987/88:A470 av Nils-Olof Gustafsson och Margareta Winberg (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utlokalisering av statlig verksamhet till Östersund.

1987/88:A471 av Anders G Högmark och Hans Dau (m) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär en utredning om en differentierad statsskatt
som regionalpolitisk! instrument.

1987/88:A472 av Anders G Högmark och Ingrid Hemmingsson (m) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär en utredning om villkorad avskrivningsrätt
för studielån som regionalpolitisk! instrument.

1987/88:A473 av Wivi-Anne Cederqvist m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om insatser
för att stärka kvinnors arbetsmarknad i Gävleborgs län.

1987/88:A474 av Alf Wennerfors m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens förslag att till Lokaliseringsbidrag
m.m. för budgetåret 1988/89 anvisa ett reservationsanslag av 362 000 000
kr.,

2. att riksdagen avslår regeringens förslag att till Lokaliseringslån för
budgetåret 1988/89 anvisa ett reservationsanslag av 200 000 000 kr.,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av lagen
(1983:1055) om nedsättning av socialavgifter och allmänna löneavgifter i
Norrbottens län i enlighet med vad som i denna motion samt i motion 1987/
88:A484 anförts,

4. att riksdagen avslår regeringens förslag att till Sysselsättningsstöd för
budgetåret 1988/89 anvisa ett förslagsanslag av 159 000 000 kr.,

5. att riksdagen till Riksgarantilån (nytt anslag) för budgetåret 1988/89
anvisar ett reservationsanslag av 255 000 000 kr.

1987/88:A476 av Alf Svensson (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär att en utredning tillsätts med uppgift att presentera en plan för utlokalisering
av statliga verk och myndigheter.

1987/88:A478 av Bertil Måbrink (vpk) vari yrkas att riksdagen begär att
regeringen utarbetar en utvecklingsplan för Blekinge enligt de riktlinjer
som anges i motionen.

AU 1987/88:13

1987/88:A479 av Bertil Måbrink (vpk) vari yrkas att riksdagen begär att
regeringen utarbetar en utvecklingsplan för Gävleborgs län.

1987/88:A480 av Gunhild Bolander (c) vari yrkas Att riksdagen som sin AU 1987/88:13
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nödvändigheten
av en helhetssyn på vilka effekter olika åtgärder inom regionalpolitikens
område får för Gotlands län.

1987/88 :A481 av Hans Dau och Anders G Högmark (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om kulturens betydelse i regionalpolitiken.

1987/88:A482 av Börje Hörnlund m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utformningen av det företagsinriktade regionalpolitiska stödet,

2. att riksdagen beslutar att till Regionala utvecklingsinsatser m.m. anvisa
ett med 112 milj. kr. förhöjt reservationsanslag om 800 milj. kr. i enlighet
med vad som anförs i motionen,

3. att riksdagen beslutar att högsta belopp för avskrivningslån för uthyrningsstugor
skall höjas till 75 000 kr.,

4. att riksdagen beslutar att kravet om äldre arbetskraft slopas för intensifierade
kommunala sysselsättningsinsatser (I1CS) samt högsta stödbelopp
höjs till 50 000 kr.,

5. att riksdagen beslutar att lokaliseringsbidrag skall kunna utgå med 50
% för investeringar i industrilokaler i stödområde A och B resp. 40 % i
landsbygdsdelarna i stödområde C,

6. att riksdagen beslutar för Landsbygdsutveckling anvisa ett reservationsanslag
om 100 milj. kr. att disponeras i enlighet med vad som anförs i
motionen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lokaliseringslånen och med avslag på prop. 1987/88:100 i denna
del anvisa ett förslagsanslag om 1 000 kr.,

8. att riksdagen beslutar att kostnaden för expertgruppen för forskning/
regionalutveckling (ERU) skall belasta littera A i prop. 1987/88:100 bil. 14,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ERU:s verksamhet och inriktning,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inplacering av kommuner utanför det ordinarie stödområdet i
tillfälligt stödområde vid strukturkriser,

11. att riksdagen beslutar att sysselsättningsstöd skall kunna utgå inom
stödområde C i enlighet med vad som anförs i motionen,

12. att riksdagen beslutar att den tioprocentiga nedsättningen av socialförsäkringsavgifterna
skall gälla hela stödområde A och i kommuner i
Norrbotten inplacerade stödområde B i enlighet med vad som anförs i
motionen,

13. att riksdagen beslutar att den reducering av socialförsäkringsavgifter
för nytillkommande sysselsättning som utgår i kommuner i Norrbottens län
skall omfördelas i enlighet med vad som anförs i motionen,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om individinriktade stödåtgärder i syfte att stimulera till återflyttning
till kommuner inom stödområdena A och B och begär förslag om: b)

garanterad ränta för nyproduktion av småhus c) avskrivning av studieme- 14

delsavgift i enlighet med vad som anförs i motionen.

1987/88:A483 av Ulla Orring m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen som sin AU 1987/88:13
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Länsstyrelsens
beslutanderätt om servicebidrag till glesbygdsbutiker.

Motiveringen återfinns i motion 1987/88:L727.

1987/88 :A484 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om regionalpolitiken i ett större sammanhang,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till nedsättning av sociala
avgifter i enlighet med vad som i motionen anförts,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om handläggningen av det regionalpolitiska stödet,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om riskgarantilån i enlighet
med vad som i motionen anförts,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om regionala investmentbolag,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om handläggning av beslut om utlokalisering av statliga myndigheter
från Stockholm.

1987/88:A485 av Margareta Fogelberg och Christer Eirefelt (fp) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av arbetsmarknadspolitiska åtgärder på Väröhalvön
med anledning av kärnkraftsavvecklingen.

1987/88:A486 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en sänkning
av skattetrycket är nödvändigt för en positiv näringsutveckling och för att
yrkeskunnigt folk skall kunna rekryteras och behållas i länet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att arbetsgivaravgiften
bör sänkas med 3 % i stödområde B (Torsby kommun),

1987/88:A487 av Karl-Anders Petersson (c) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag till samlade regionalpolitiska och utvecklingsåtgärder
för att främja näringslivet i sydöstra Sverige.

1987/88:A488 av Rune Backlund och Kersti Johansson (c) vari yrkas att
riksdagen begär att regeringen utarbetar ett utvecklings- och åtgärdspaket
för sydöstra Småland, i enlighet med vad som anförts i motionen.

1987/88 :A489 av Stina Gustavsson (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar om ett kraftigt förhöjt länsanslag i enlighet med
det anförda,

2. att riksdagen begär att regeringen utarbetar ett regionalpolitisk! inriktat
åtgärdspaket för sydöstra Sverige samt att Markaryds kommun blir föremål
för likartade insatser.

1987/88:A490 av Hans Lindblad (fp) vari yrkas att riksdagen beslutar att
sysselsättningsstöd skall kunna utgå även inom Hofors kommun. Bjuråkers
församling i Hudiksvalls kommun, Nordanstigs kommun och Söderhamns

kommun. 15

1987/88:A491 av Elver Jonsson och Anders Castberger (fp) vari yrkas AU 1987/88:13

1. att riksdagen beslutar att sysselsättningsstöd även skall kunna ges i
stödområde C,

2. att riksdagen under anslaget C 7 anslår i förhållande till regeringens
förslag ytterligare 25 milj. kr.,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om infrastrukturella förutsättningar för expansion och utveckling.

Motiveringen återfinns i motion 1987/88:T225.

1987/88:A492 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om länets arbetsmarknad,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av utveckling av Stockholms län.

I987/88:A493 av Per-Richard Molén (m) vari yrkas

1. att riksdagen begär att regeringen inom ramen för den regionalpolitiska
utredningen snabbutreder Västernorrlands läns behov av regionalpolitiska
åtgärder och under hösten 1988 redovisar dessa för riksdagen,

2. att riksdagen begär att regeringen snabbutreder och omprioriterar de
arbetsmarknadspolitiska anslaget så att E4 i Ångermanland kan upprustas
från år 1989.

1987/88:A617 av Görel Bohlin m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen upphäver
lagen (1971:1204) om byggnadstillstånd.

Motiveringen återfinns i motion 1987/88:T346.

Regionalpolitiska utredningen

Utdrag ur Kommittédirektiv 1987:48

3 Utredningsarbetets inriktning

3.1 Den regionala utvecklingen

Kommittén bör noggrant analysera drivkrafterna bakom den regionala utvecklingen
sedan mitten av 1970-talet. Särskild uppmärksamhet bör riktas
mot storstadsregionernas expansion, för att klargöra orsakerna till denna,
samt för att undersöka vilken roll dessa regioners tillväxt har för den ekonomiska
utvecklingen i Sverige.

Analysen av drivkrafterna bakom den regionala utvecklingen förutsätts
ligga till grund för en bedömning av möjliga framtida utvecklingsförlopp.

Det är önskvärt att kommittén presenterar flera alternativ, vilka bör ligga
till grund för en diskussion om hur förutsättningarna för regionalpolitiken
förväntas bli förändrade fram till sekelskiftet.

3.2 Regionalpolitikens mål

Målen för regionalpolitiken är att ge alla människor oavsett var de bor i
landet tillgång till arbete, service och en god miljö. Denna målformulering
har i huvudsak gällt sedan början av 1970-talet.

Regionalpolitiken har emellertid inte enbart fördelningspolitiska syften.

Ett annat av dess mål är att främja tillväxten i ekonomin. En framgångsrik 16

regionalpolitik betyder att resurser — människor, infrastruktur etc. — tas AU 1987/88:13
till vara bättre och den förbättrar möjligheterna att upprätthålla balansen i
ekonomin. Regionalpolitiken handlar då också om människors och regioners
möjligheter att bidra till den gemensamma produktionen och till samhällsbyggandet.

För att konkretisera de regionalpolitiska målen har regering och riksdag
angett ett flertal geografiska prioriteringar som varierar beroende på uppställda
mål och anvisade medel. Således finns en stödområdesindelning för
det regionalpolitiska stödet till företag. Inom och i anknytning till dessa
stödområden finns särskilda geografiska riktlinjer för vissa näringar, t.ex.
för turistnäringen och för privata tjänsteföretag. Sänkta socialavgifter är ett
regionalpolitisk! medel, som geografiskt har avgränsats till Norrbottens
län. Gods- och persontransportstöden omfattar i första hand norra Sverige.

Stöd till telekommunikationer kan ges i Malmfältskommunerna. Styrningar
av omlokalisering m.m. av statlig central verksamhet har givits särskilda
geografiska riktlinjer liksom stödinsatser avseende teknik- och kompetensspridning.

Länsstyrelserna bestämmer vilka regioner inom resp. län som ska prioriteras
i det regionala utvecklingsarbetet och vart t.ex. glesbygdsstöd skall
kunna lämnas.

Vidare finns olika riktlinjer beträffande stödets storlek i förhållande till
den totala investeringen, i förhållande till sysselsättningseffekten, vilken
produktion som skall upprätthållas, vilka branscher som kan ges stöd etc.

En annan form av konkretisering av de regionalpolitiska målen sker genom
fördelningen av medel för regional utveckling till länsstyrelserna och
genom de särskilda program för att åstadkomma regional utveckling som
beslutats för särskilt utsatta regioner, som t.ex. Norrbottens län och Bergslagen.

Kommittén bör mot bakgrund av förväntade regionala obalansproblem
precisera målen för regionalpolitiken samt lämna förslag till efter vilka
grunder och till vilka regioner de regionalpolitiska insatserna bör riktas för
att uppnå långsiktigt positiva effekter.

De regionalpolitiska målen att alla människor oavsett var de än bor i
landet skall ha tillgång till arbete, service och en god miljö bör bibehållas.

Målet om jämställdhet mellan kvinnor och män bör särskilt beaktas. Självfallet
kan förhållandena beträffande olika mål variera mellan olika regioner
utan att levnadsnivån för människorna i olika regioner sammantaget
behöver vara olika. Kommittén bör eftersträva att en sammanvägning av
olika faktorer, som bedöms ha betydelse för levnadsnivån, sammantaget
skall ge så likvärdiga levnads- och sysselsättningsförhållanden som möjligt.

Det regionala utvecklingsarbetet har främst kommit att inriktas på frågor
som rör sysselsättning och infrastruktur. När det gäller att i det praktiska
regionalpolitiska arbetet föra in frågor om en god miljö som en väsentlig
förutsättning för regional utveckling krävs det preciseringar. Mot bakgrund
härav bör kommittén redovisa förslag på vilka miljöfrågor som bör innefattas
i ett regionalpolitisk! sammanhang och hur dessa ska föras in och behandlas
i det praktiska arbetet. En motsvarande precisering är angelägen
också när det gäller kulturfrågornas betydelse i regionalpolitiken. Dessa
anknyter i vissa avseenden — t.ex. i fråga om den yttre kulturmiljön — nära
till andra miljöfrågor.

Kommittén bör i syfte att nå en mera operativ målformulering för regionalpolitiken
diskutera några olika scenarier och ge sin syn på vad som kan
vara rimligt att väga samman och jämföra för att nå målen om att alla
människor oavsett var de bor i landet ska ha tillgång till arbete, service och

en god miljö. 17

2 Riksdagen 1987/88. 18 sami. Nr 13

Kommitténs överväganden i de frågor som behandlas ovan bör utmynna AU 1987/88:13
i att de regionalpolitiska insatserna koncentreras till de regioner som har
eller förutses få stora obalansproblem.

3.3 Regionalpolitiska medel

3.3.1 Sektorspolitikens regionalpolitiska betydelser

Samhället har ett övergripande ansvar för att grundläggande samhällsservice
upprätthålls i alla delar av landet. Det gäller utbildning, kollektivtrafik,
barnomsorg, post, tele etc. Bl.a. av den orsaken måste strävan efter regional
balans i ökad utsträckning påverka politiken inom många samhällssektorer.

Erfarenheterna från senare år tyder påatt en väl utbyggd och differentierad
infrastruktur — utbildning, kommunikationer, kulturella aktiviteter,
service etc. — har en mycket stor betydelse för vilken regional utveckling
som kan åstadkommas.

Kommittén bör mot bakgrund av de regionalpolitiska mål som ställs upp
närmare precisera vilka infrastrukturåtgärder som har regionalpolitisk betydelse.
Kommittén bör vidare lämna förslag om vilka förändringar av
infrastrukturen som behövs för att åstadkomma attraktiva utvecklingsmiljöer
för människor och företag samt vilka medel som ger de största långsiktiga
effekterna när det gäller att påverka företagens lokalisering och utveckling.
Det innebär att en noggrann avvägning måste göras mellan åtgärder
för att förbättra utvecklingsmiljön för företagen och insatser avsedda att
direkt påverka företagens investeringar. Vidare bör kommittén bedöma vilka
typer av insatser som är effektivast av de selektiva eller mer eller mindre
automatiskt verkande stödformer, som för närvarande tillämpas. Därvid
bör kommittén särskilt beakta att s.k. generella eller automatiska stöd tenderar
att bli mycket kostsamma.

Åtgärder för att allmänt förbättra näringslivsmiljön i skilda regioner vad
gäller teknisk kompetens, utbildning, kommunikationer m.m. har fått en
allt större betydelse för att åstadkomma regional utveckling. Därför måste
regionalpolitiska hänsyn vägas in i många politikområden. Inte minst för
att bibehålla och förbättra servicen i glesbygdsområden är det viktigt att
verksamheten inom olika samhällssektorer inriktas efter de annorlunda
förhållanden som råder i dessa områden jämfört med tätbebyggda områden.
Betydelsen av en upprätthållen privat service bör också beaktas.

I budgetpropositionen 1987 (prop. 1986/87:100) föreslog regeringen åtgärder
av stor regionalpolitisk betydelse inom flera politikområden. Riksdagen
beslutade i enlighet med regeringens förslag och särskilda medel
anvisades bl.a. för utbildning vid universitet och högskolor, för bärighetshöjande
åtgärder på vägnätet, för investeringar och drift av regionala flygplatser
m.m. Beslut fattades vidare om att regionalpolitisk! stöd skulle kunna
utgå även till vissa verksamheter inom affärsverken. Riksdagen har också
beslutat om åtgärder för jordbruket i norra Sverige (prop. 1986/87:146,

JoU 26, rskr. 346).

Även om det för flera politikområden och vid flera tillfällen lämnats
förslag om regionalpolitisk! motiverade åtgärder gäller normalt att sektorsorganen
själva skall väga in regionalpolitiska mål i sin verksamhet och
medverka till en balanserad regional utveckling.

ERU genomför på regeringens uppdrag en kartläggning av statliga resursöverföringar
av betydelse för infrastruktur och sysselsättning. I en delrapport
(Ds I 1987:6) Geografin i politiken, som presenterades i maj 1987 tar
ERU upp vad man kallar tudelnings-och blandningsmodellerna. I den 18

senare modellen skall respektive sektorsansvarig myndighet i sin verksam- AU 1987/88:13
het tillgodose såväl effektivitets- som fördelningshänsyn, t.ex. regionalpolitiska.
Tudelningsmodellen innebär däremot en särredovisning av de kostnader
som målet om regional balans medför och att sektorsområdet i särskild
ordning kompenseras för dessa kostnader. Riksdagen har vid behandlingen
av budgetpropositionen framhållit att en regionalpolitisk kommitté
ska beakta resultatet av ERU:s överväganden om de offentliga transfereringarna
i ett regionalpolitisk! perspektiv.

Kommittén bör nu i nära samarbete med ERU värdera på vilket sätt en
effektiv och efter regionalpolitiska mål utformad och anpassad sektorspolitik
skall bedrivas. Därvid bör värderas om den nuvarande modellen, där
varje sektorsorgan skall medverka till en balanserad regional utveckling,
kan utvecklas eller om någon annan form för sektorspolitikens medverkan
bör föreslås. Detta innebär att utredningen bl.a. bör redovisa förslag till hur
planeringen och genomförandet av åtgärder inom regionalpolitisk! viktiga
samhällssektorer bör vara utformade för att bäst kunna tillgodose regionalpolitiska
mål. Vid utarbetandet av konkreta förslag bör utredningen lägga
sin egen analys till grund för vilka frågor som är viktiga. Störst vikt bör dock
läggas vid industri-, arbetsmarknads-, jord- och skogsbruks-, utbildnings-,
kultur-, miljö- och kommunikationsområdena. Möjligheterna att påverka
tjänstesektorns, t.ex. turismens utveckling och lokalisering, bör också beaktas.

Kommittén bör hålla sig informerad om den översyn av postverkets och
televerkets verksamhet, som bedrivs genom kommunikationsdepartementets
försorg.

3.3.2 Regionalpolitisk! stöd till företagsutveckling och nyföretagande

Det regionalpolitiska stödet till företagen har huvudsakligen inriktats på
att:

— ta till vara olika regioners egna resurser,

— ge möjligheter att stödja företagsutveckling, produktutveckling, marknadsföring
och investeringar,

— leda till insatser inom utbildningsområdet,

— genomföras i decentraliserad form och förenklas.

Regionalpolitisk! utvecklingskapital infördes 1985 som en ny stödform
för att bl.a. ge ökade möjligheter att finansiera produktutveckling, marknadsföring
och andra s.k. mjuka investeringar.

Exempel på nya regionalpolitisk! betydelsefulla insatser är möjligheterna
att lämna lokaliseringsstöd till uppbyggnad av teknikcentra.

En ökad decentralisering och därmed förenkling av beslutsfattandet har
skett, dels genom att regionalpolitisk! utvecklingskapital lämnas av de regionala
utvecklingsfonderna, dels genom att beloppsgränsen för de investeringar
i samband med vilka länsstyrelsen kan lämna lokaliseringsstöd har
höjts. Närmare 80 % av antalet stödbeslut fattas numera av länsstyrelserna.

Beloppsmässigt svarar länsstyrelserna däremot för mindre än hälften.

Effekterna av stödet har varit goda. Från år 1982 kan det regionalpolitiska
stödet till företag beräknas ha medverkat till mer än 18 000 nya arbetstillfällen.
Subventionen per nytt arbetstillfälle var budgetåret 1986/

87 165 000 kr. Av de företag som erhållit stöd har närmare en fjärdedel varit
nyetableringar.

Enligt min mening bör stöd till enskilda företag också fortsättningsvis
vara ett viktigt medel i regionalpolitiken även om ökad tyngd har lagts och 19

bör läggas vid regionalpolitisk! motiverade insatser för teknik- och kompe- AU 1987/88:13
tensspridning, kommunikationer, utbildning och andra åtgärder för en förbättrad
infrastruktur. Dessa medel måste komplettera varandra. När det
gäller stödet till företag bör fortsatta förbättringar och förenklingar av stödets
inriktning och administration övervägas. Kommittén bör således lämna
konkreta förslag till hur ett framtida företagsstöd bör utformas. Härvid bör
bl.a. eftersträvas att reglerna och administrationen ska kunna förenklas
såväl för de företag som ska ta emot stöd som för dem som ska administrera
stödet.

För- och nackdelar med åtminstone två alternativ bör därvid värderas av
kommittén. Det ena är att låta allt stöd lämnas efter den flexibla och selektiva
typ av regler som gäller för offertstöd och regionalpolitisk! utvecklingskapital.
Det innebär i huvudsak att det företag som söker regionalpolitisk!
stöd och den administrerande myndigheten kommer överens om — inom
vissa givna regler i form av högsta bidragsstat etc. — hur ett eventuellt stöd
skall utformas.

Som tidigare nämnts bör kommittén även jämföra effektiviteten hos sådana
generella stödsystem där företaget om det uppfyller vissa i förväg
angivna krav på verksamhetens lokalisering, sysselsättning etc. får ett stöd
som är relaterat till investeringens storlek eller till det antal nya arbetstillfällen
som skapas, med effektiviteten hos stöd där en selektiv prövning sker av
varje projekt.

Kommittén bör också redovisa förslag om hur olika kombinationer av
stöd eller alternativa stöd till företag på lämpligaste sätt skulle kunna utformas.

I övervägandena om stöd till företag ska ligga att stödet ska ge långsiktiga
effekter på företagets sysselsättning och lönsamhet.

För närvarande lämnas sysselsättningsstöd om företag i stödområdena A
och B ökar och bibehåller sysselsättningen under högst sju resp. fem år.

Fränden 1 juli 1987 har sysselsättningsstödet slopats i stödområde C. Kommittén
bör analysera sysselsättningsstödets betydelse för företagen och bedöma
om sysselsättningsstödet bör bibehållas och utvecklas eller om den
effekt stödet har på företagen kan uppnås på annat sätt inom ramen för det
företagsstöd i samband med investeringar och inkörningskostnader som nu
lämnas eller förutsätts kunna lämnas fortsättningsvis.

Stödformen investeringsbidrag kan lämnas utanför stödområdena i alla
delar av landet. Sammanlagt fattades beslut om stöd för 28 milj. kr. under
budgetåret 1986/87. Stödet innebär att bidrag med högst 15 % kan lämnas
till företag i vissa branscher i samband med investeringar som leder till ökad
sysselsättning. Kommittén bör nu, mot bakgrund av bl.a. de möjligheter de
regionala utvecklingsfonderna har att finansiera företagsutveckling bedöma
om investeringsbidraget kan slopas för att därmed möjliggöra en ytterligare
koncentration av insatserna till de regionalpolitisk! högst prioriterade
regionerna.

Kommittén bör också analysera behovet av lokaliseringslån och lån till
privata investmentbolag samt bankernas och andra finansieringsinstituts
medverkan i finansieringen av regionalpolitisk! motiverade investeringar.

Mot bakgrund av dessa analyser bör kommittén redovisa eventuella förslag
till förändringar. Kommittén bör därvid också värdera förslag som lämnats
av kreditgarantiutredningen.

Slutligen bör kommittén lämna förslag om vilka organ som ska besluta
om olika former av regionalpolitisk! stöd. Möjligheterna till och formerna
för en ökad decentralisering bör därvid prövas för att bl.a. öka möjligheterna
att utnyttja regional och lokal kunskap om företagandets villkor och för

att förenkla och påskynda beslutsfattandet. 20

Vid kommitténs överväganden beträffande stöd till företag bör särskild AU 1987/88:13
vikt ges åt förslag som innebär förenklingar för de minsta företagen. Syftet
bör vara att stimulera till nya initiativ och etableringar av sådana företag.

3.3.3. Skatter och avgifter som instrument i regionalpolitiken

Skattepolitiska instrument har i begränsad utsträckning använts inom
svensk regionalpolitik.

År 1982 beslutade riksdagen att sänkta socialavgifter skulle gälla från och
med år 1983 i Gällivare, Jokkmokks, Kiruna och Pajala kommuner för
företag inom alla branscher utom offentlig verksamhet. År 1983 beslutade
riksdagen att avgiftssänkningen från och med år 1984 skulle utsträckas till
att gälla hela Norrbottens län, samtidigt som vissa begränsningar infördes
beträffande vilka företag som skulle omfattas. I Svappavaara togs socialavgiften
helt bort.

En utvärdering av effekterna på de enskilda företagens verksamhet och
vilken betydelse systemet haft för att företag skulle lockas att nyetablera
eller utvidga sin verksamhet, genomförs på regeringens uppdrag av statens
industriverk.

Som tidigare redovisats har under 1980-talet en stark befolkningstillväxt
skett i storstadsområdena och då främst i Stockholmsregionen samt i universitetsorter.
Denna tillväxt har ägt rum samtidigt som folkminskning
drabbat stora delar av landet i övrigt. För att komma till rätta med de
obalanser som denna utveckling leder till och åstadkomma fler nya arbetstillfällen
utanför de nu expansiva regionerna måste ytterligare regionalpolitiska
insatser göras. Kommittén bör därvid överväga för- och nackdelar
med olika åtgärder som kan bidra till att tillväxten i storstadsområdena och
de expansiva universitetsorterna kan komma de regioner till godo som har
eller bedöms få utvecklingsproblem.

De allmänna investeringsfonderna har periodvis använts för att påverka
företagens investeringar i regionalpolitisk! prioriterade regioner. Inom utredningen
om reformerad företagsbeskattning (Dir. 1985:30) pågår för närvarande
en allmän utvärdering av investeringsfondernas roll i såväl stabiliserings-
som regionalpolitiken. 1 anslutning till denna utvärdering skall
prövas för- och nackdelar med mer direktverkande skattepolitiska instrument.
Där kommer också frågan om särskilda investeringsfonder för regionalpolitiska
syften att övervägas.

Utöver de nu nämnda instrumenten har beskattningen inte använts som
regionalpolitisk! medel annat än i vissa glesbygdsområden där fordonsskatten
är lägre samt i vissa delar av norra Sverige där skatten på elkraft är
lägre. Det bör nu undersökas om det finns anledning att föreslå ytterligare
skattepolitiska instrument i regionalpolitiken. Det finns ett flertal olika förslag
som diskuteras och som nu bör värderas och vägas mot andra medel
såväl ur effektivitets- som kostnadssynpunkt. Dessa skattepolitiska instrument
berör såväl fysiska som juridiska personer.

De specifika förhållandena i glesbygden kan motivera viss särbehandling
för att underlätta företagsutveckling och kombinationssysselsättning. Dessa
frågor bör uppmärksammas särskilt.

Effektiviteten hos olika beskattningsinstrument med regional profil har i
hög grad att göra med den allmänna utformningen av såväl företags- som
inkomstbeskattningen. Den regionalpolitiska kommittén bör när det gäller
beskattningen som instrument i regionalpolitiken beakta det arbete och de
överväganden som sker inom utredningen för reformerad företagsbeskattning.
Ett samråd mellan de båda kommittéerna bör etableras på ett tidigt
stadium. Ett liknande samråd bör i förekommande fall ske med den nyligen 21

tillsatta utredningen om reformerad inkomstbeskattning (dir. 1987:29).

Vid kommitténs behandling av skattefrågor bör även beaktas skatteut- AU 1987/88:13
jämningssystemets betydelse för att åstadkomma en balanserad regional
utveckling.

3.3.4 Åtgärder för att få kvalificerad arbetskraft till regionalpolitisk!
prioriterade områden.

Ett viktigt mål för regionalpolitiken är att skapa differentierade arbetsmarknader.
Därigenom underlättas bl.a. möjligheterna för näringslivet att
rekrytera arbetskraft med olika yrkesutbildning och att när så erfordras
kunna erbjuda båda makarna arbete. Insatserna på detta område kan emellertid
behöva kompletteras med t.ex. åtgärder som riktas direkt till individen
eller arbetsgivaren. Kommittén bör således undersöka behovet av och
lämna förslag som kan underlätta rekryteringen av kvalificerad arbetskraft.

Vidare bör sådana hinder för arbetskraftsrekryteringen som finns på arbetsmarknaden
och som försvårar eller förhindrar för inflyttande arbetskraft
att erhålla en anställning kartläggas och förslag till åtgärder för att undanröja
dessa hinder redovisas. I sammanhanget bör särskilt beaktas åtgärder
som kan bidra till ökad jämställdhet mellan kvinnor och män. 1 sammanhanget
bör också utöver eventuella skattemässiga hinder även andra hinder
för kombinationssysselsättningar, som har särskild betydelse för sysselsättningen
i gleslbygden, analyseras och eventuella förslag till åtgärder lämnas
av kommittén.

3.3.5 Regionalpolitiska frågor i övrigt

De regionalpolitiska insatserna berör utöver de områden som redan nämnts
ytterligare ett antal mycket viktiga områden och medel.

Under senare år har genomförts flera betydelsefulla samordnade insatser,
som varit riktade.till orter och regioner som drabbats av strukturomvandlingsproblem.
Principerna för sådana insatser har riksdagen nyligen
behandlat i anslutning till propositionen 1986/87:74, Näringspolitik inför
90-talet (NU 1986/87:30 rskr. 271). En viktig uppgift för kommittén bör nu
vara att mot bakgrund av vunna erfarenheter från de senaste årens insatser
värdera den lämpligaste utformningen av denna typ av insatser. Därvid bör
kortsiktiga arbetsmarknadspolitiska åtgärder vägas mot mer långsiktiga regionalpolitiska.

Även om glesbygdspolitiken i sin nuvarande utformning i huvudsak
synes fungera bra bör kommittén överväga om det finns anledning att föreslå
några förändringar. Som tidigare nämnts bör bl.a. sektorspolitikens betydelse
i glesbygden och åtgärder som underlättar kombinationssysselsättning
uppmärksammas av kommittén. Kommittén bör också särskilt värdera
effekterna av de statliga insatserna i skärgårdsområdena. Samråd bör i
dessa frågor ske med glesbygdsdelegationen.

Det projektinriktade arbete som bedrivs av statens industriverk och av
länsstyrelserna för att åstadkomma regional utveckling är ett viktigt inslag i
regionalpolitiken för att ta initiativ till och konkretisera olika typer av insatser.
Projektarbetet bör även fortsättningsvis vara ett viktigt inslag i det regionalpolitiska
arbetet. Som tidigare nämnts har statskontoret i uppdrag att
utarbeta förslag till praktiska och effektiva former för länsstyrelsernas hantering
av den regionalpolitiska projektverksamheten.

Statskontoret har också i uppdrag att studera den betydelse länsstyrelsernas
projektverksamhet har för och de samband som finns med av andra

myndigheter och organ bedriven projektverksamhet i vilken bl.a. regional- 22

politiska, näringspolitiska, forsknings- och utbildningspolitiska frågor in- AU 1987/88:13
går som väsentliga delar. Kommittén bör ta del av statskontorets hittillsvarande
erfarenheter.

Inom jordbruksdepartementets område finns ett system med prisstöd till
norra Sverige, särskilda åtgärder för jordbruket i norra Sverige samt stöd
till trädgårdsnäringen m.m. 1 samband med utvärderingen av de regionalpolitiska
stödsystemen bör kommittén även överväga samordningen med
dessa stödformer.

Transportrådet (TPR), som är administrativ myndighet för de regionalpolitiska
transportstöden, genomför en fortlöpande uppföljning av dessa
stöd. Kommittén bör i sitt arbete ta del av TPR:s erfarenheter av stödets
effekter m.m.

Kommittén bör i sitt arbete ta del av erfarenheter och inriktning av regionalpolitiska
åtgärder i andra länder. Vidare bör kommittén i sina överväganden
avseende åtgärder riktade till enskilda företag beakta internationella
överenskommelser och inte lämna förslag som kan leda till konkurrenssnedvridning.

Många kommuner, såväl landstings- som primärkommuner, bedriver ett
aktivt näringspolitiskt arbete inriktat på att ge näringslivet en samhällsservice
och infrastruktur som är gynnsam för företagens utveckling. Detta är
enligt min mening ett mycket viktigt och helt nödvändigt inslag i kommunernas
verksamhet.

Inom det regionalpolitiska arbetet deltar vissa kommuner aktivt. Det sker
bl.a. inom det glesbygdspolitiska arbetet där kommunerna i vissa län deltar
i beredningsarbetet vad gäller stöd till företag m.m. Enskilda kommuner
bedriver ofta gemensamma utvecklingsprojekt med länsstyrelserna elier i
samverkan med flera organ, bl.a. SIND. I samband med program, som
beslutats av regering och riksdag för att hantera strukturomvandlingsproblem,
har kommunerna ofta spelat en aktiv roll.

Kommittén bör nu mot bakgrund av hittills gjorda erfarenheter av ett
aktivt näringspolitiskt arbete i kommunerna och de ställningstaganden som
gjorts i denna fråga av stat- och kommunberedningen (C 1983:02) bedöma
eventuella för- och nackdelar med att kommunerna tar en mer aktiv del i
det regionala utvecklingsarbetet och i vilka former detta bör ske. En utgångspunkt
för detta skall vara att det kommunala engagemanget skall
rymmas inom de ramar som kommunallagen medger.

3.3.6 Genomförandet av regionalpolitiska åtgärder

Kommittén bör, på grundval av sina förslag till utformning och precisering
av de regionalpolitiska målen och medlen, lämna förslag om hur länsstyrelserna
och andra myndigheter och organ skall ta ansvar för de åtgärder och
medel som skall användas för att åstadkomma en balanserad regional utveckling.
Därvid bör eftersträvas att åstadkomma en så långt möjligt decentraliserad
verksamhet utan att möjligheterna att göra nödvändiga nationella
avvägningar åsidosätts. Det senare aktualiseras i ökad utsträckning med
den stora vikt som infrastrukturåtgärder har för att åstadkomma utvecklingsmöjligheter
i regionalpolitisk! prioriterade områden. I sådana sammanhang
är det många gånger helt nödvändigt att låta nationella ställningstaganden
vara avgörande.

3.3.7 Finansiering m.m.

Utgångspunkten för finansieringen av de åtgärder som kommittén kommer

att föreslå är att de ska kunna genomföras inom de ekonomiska ramar som 23

gäller för regionalpolitiska åtgärder. Därmed menar jag dels de åtgärder AU 1987/88:13
där medel anvisas över regionalpolitiska anslag över industridepartementets
huvudtitel, dels sådana åtgärder där regionalpolitiskt motiverade medel
anvisas över andra huvudtitlar.

Riksdagen har, som tidigare nämnts, i samband med behandlingen av
budgetpropositionen 1987 (prop. 1986/87:100, bil. 16, NU 34, rskr. 274)
föreslagit att en regionalpolitisk utredning skulle pröva om kommuner som
har utbyggd vattenkraft i ökad omfattning skulle få del av de vinster som
vattenkraften ger. Detta riksdagens ställningstagande bör beaktas av kommittén.

4 Utredningstid m.m.

Kommittén bör redovisa sina överväganden och förslag senast den 15 maj
1989.

Utskottet

Den regionala utvecklingen

Under 1980-talet har kunnat noteras tecken på ökade regionala obalanser.

Under perioden 1981-1985 ökade utflyttningen från skogslänen samt från
vissa län i Bergslagen och sydöstra Sverige. Storstadslänen och några storstadsnära
län har under den nämnda perioden ökat sin andel av befolkningstillväxten
i riket. Denna befolkningstillväxt i storstadsregionerna beror
till en del på ett kraftigt ökat födelseöverskott liksom en ökad invandring.

De två senaste åren har emellertid obalanserna mellan olika landsdelar i
fråga om befolkningsutvecklingen tenderat att minska. Den inrikes befolkningsomflyttningen
visar en klart minskande nettoinflyttning till storstadsregionerna
— från ca 11 000 år 1985 till ca 5 000 år 1987. För Stockholms del
minskar inflyttningen samtidigt som utflyttningen ökar. Halva befolkningsökningen
i storstäderna beror nu på det ökade födelseöverskottet.

Under år 1987 har nästan samtliga län kunnat dra fördel av den allmänna
befolkningstillväxten. Inte minst den ökade invandringen har betydelse i
detta sammanhang och alla län hade det senaste året en nettoinvandring.

Skogslänen hade sammantaget balans i flyttningsrörelserna, men flera av
länen har ett relativt stort födelseunderskott vilket leder till fortsatt befolkningsminskning.
I Bergslagen fortsätter befolkningen att minska, men i
väsentligt lägre takt än under de föregående åren. Sydöstra Sverige har haft
en negativ utveckling under 1980-talet, men även här har en klar förbättring
ägt rum det senaste året. Blekinge län utgör dock ett undantag med en
betydande utflyttning även under år 1987.

Variationerna i flyttningsrörelserna mellan olika län och landsdelar bör
också ses i samband med befolkningens totala rörlighet. Varje år flyttar
drygt en miljon invånare inom Sverige. Omkring 85 % av alla flyttningsrörelser
är inom samma län. Antalet flyttande över längre avstånd har varit
relativt konstant de senaste tio åren. Befolkningen i de mest flyttningsbenägna
åldersgrupperna kommer att minska relativt kraftigt under 1990-talet

vilket torde leda till en minskad rörlighet. Regionala variationer i födelsetal 24

samt invandrarnas val av bosättningsort kommer att få ökad betydelse för AU 1987/88:13
den regionala befolkningsutvecklingen.

Den förbättrade balansen mellan län och landsdelar innebär inte att de
inomregionala skillnaderna i befolkningsutvecklingen har minskat i någon
större grad. Dessa inomregionala obalansproblem är särskilt stora i skogslänen,
men också i t.ex. delar av sydöstra Sverige finns sammanhängande
områden som under lång tid haft befolkningsutflyttning. Det är främst de
yngre som flyttar och resultatet har blivit en gradvis fortgående urholkning
av befolkningsstrukturen. Detta leder efterhand till minskade födelsetal
och därmed också en accelererad befolkningsminskning.

Den regionala omflyttningen har ett nära samband med utvecklingen av
arbetsmarknad och näringsliv i de olika regionerna. Antalet sysselsatta har
ökat med 4,5 °/o den senaste femårsperioden. Regionalt finns vissa variationer
— Stockholmsregionen har haft den starkaste ökningen medan flertalet
län i Norrland, Bergslagen samt sydöstra Sverige har haft en svagare utveckling.
Andelen sysselsatta har dock ökat relativt likformigt i flertalet
regioner med en liten tendens till utjämning mellan storstadslänen och
skogslänen. Sysselsättningsgraden är enligt arbetskraftsundersökningarna i
dag i storstadslänen ca 84 % och i skogslänen ca 79 %. Skillnaderna mellan
olika län är i detta avseende relativt små. Undantag är Stockholms län och
Norrbottens län med markant högre resp. lägre sysselsättningsgrad än riksgenomsnittet.

Det förbättrade arbetsmarknadsläget har fått genomslag i samtliga län,
men de regionala skillnaderna består. Det senaste året hade flertalet skogslän
samt Blekinge län ca 3 % arbetslösa, medan motsvarande tal för länen i
Sydsverige varierade mellan 1,6 och 2,6 %. Den lägsta resp. högsta arbetslösheten
hade Stockholms län och Norrbottens län. De län som haft en
kraftig strukturomvandling inom jord- och skogsbruk samt inom den tunga
basindustrin har en relativt hög andel av befolkningen utanför den ordinarie
arbetsmarknaden.

Sysselsättningstillväxten inom de långsiktigt expanderande näringsgrenarna,
bl. a. de företagsinriktade delarna av den privata tjänstesektorn,
delar av tillverkningsindustrin samt vissa servicenäringar, är starkt koncentrerade
till i första hand Stockholmsområdet, i andra hand till övriga utbildnings-
och kommunikationscentra. Den offentliga sektorn ökar nu väsentligt
långsammare än under 1970-talet. Dess betydelse för den regionala
balansen är därför avtagande även om sektorns storlek och förhållandevis
jämna fördelning alltjämt innebär en utjämnande faktor i detta sammanhang.

1 Långtidsutredningen 87 framhålls att de nuvarande tendenserna i näringslivets
utveckling skärper obalanserna mellan olika regioner. De delar
av landet som beroende på sin närings- och företagsstruktur inte kan sysselsätta
— eller inte tillräckligt kan attrahera — högutbildad arbetskraft riskerar
att hämmas i sin utveckling.

Som har framgått av redovisningen i det föregående så består i stora drag
de regionala obalanserna mellan olika landsdelar. Regioner med bestående
stora problem är bl. a. norra Sveriges inland, Bergslagen och delvis sydöstra
Sverige. De inomregionala obalansproblemen är särskilt stora i skogslänen. 2

Regeringen tillsatte i november 1987 en kommitté,för att göra en allmän AU 1987/88:13
översyn av regionalpolitiken. I detta sammanhang kommer den regionala
problembilden och utvecklingen att noga belysas och analyseras. Direktiven
till kommittén finns återgivna i en föregående del av betänkandet.

Regionalpolitikens allmänna inriktning

Den regionala utvecklingen bildar utgångspunkt för förslagen i propositionen
och i ett antal motioner beträffande regionalpolitikens inriktning.

Propositionen

I propositionen framhålls att det krävs fortsatt satsning på regionalpolitiken.
Detta är nödvändigt för att motverka de tendenser till ökade regionala
obalanser som uppträtt under 1980-talet och för att långsiktigt klara de
fastlagda målen för regionalpolitiken — en balanserad befolkningsutveckling
i landets olika delar och tillgång till arbete, service och god miljö i alla
delar av landet.

Den nyligen tillsatta regionalpolitiska kommittén skall bl.a. mot bakgrund
av förväntade regionala obalansproblem precisera målen för regionalpolitiken.
Förslag skall också lämnas om på vilka grunder och till vilka
regioner de regionalpolitiska insatserna bör riktas för att uppnå långsiktigt
positiva effekter.

Erfarenheterna från senare år visar bl.a. på nödvändigheten av att i ökad
grad väga in regionalpolitiska hänsyn i sektorspolitiken på olika områden.

Ökad vikt läggs också på åtgärder för att allmänt förbättra näringslivsmiljön
i de regionalpolitisk! prioriterade regionerna vad gäller utbildning,
kommunikationer, teknisk kompetens m.m. Sådana insatser har givits stort
utrymme i propositionen om särskilda regionalpolitiska insatser i delar av
Bergslagen och norra Sveriges inland (prop. 1987/88:64, AU 24 rskr. 147).

Där föreslås att drygt 160 milj. kr. anvisas för olika kompetenshöjande
åtgärder i berörda regioner.

Arbetet med teknik- och kunskapsspridning är brett upplagt med många
aktörer på olika nivåer. Detta är nödvändigt eftersom insatser är angelägna
inom flera politikområden, det gäller t.ex. utbildning, teknikutveckling och
företagsutveckling. En stor del av utvecklingsarbetet kan och bör enligt
propositionen bedrivas på lokal och regional nivå.

Regeringen har vissa medel till sitt förfogande för att stödja teknikspridningsprojekt
i de regionalpolitisk! prioriterade regionerna. Regeringen har
under budgetåret 1986/87 bl.a. beslutat att lämna regionalpolitisk! stöd till
elva projekt.

Vidare framhålls i propositionen att de regionalpolitiska insatserna som
hittills bör fördelas geografiskt med hänsyn till problemens omfattning och
karaktär i skilda delar av landet. I avvaktan på resultat från den regionalpolitiska
utredningen bör den gällande permanenta stödområdesindelningen
för det regionalpolitiska stödet ligga fast.

Beträffande Norrbottens län framhålls i propositionen att regeringen
avser att under våren 1988 återkomma med förslag till åtgärder. Vidare 26

bedrivs inom industridepartementet ett utredningsarbete för att få fram AU 1987/88:13
förslag till åtgärder för att förstärka utvecklingsmiljön i Östersund.

För regionalpolitiska insatser inom industridepartementets område föreslås
anslag med totalt 1 766,3 milj. kr. (1 925,2 milj. kr. innevarande budgetår).
Anslaget till lokaliseringslån minskas med 100 milj. kr. och detta motiveras
med att det finns en stor reservation av lånemedel sedan tidigare.

I denna del av propositionen redovisas också vissa förslag av regional
betydelse under andra huvudtitlar i budgetpropositionen. Förslagen gäller
bl.a. det kommunala skatteutjämningssystemet, trafikpolitiska åtgärder,
prisstödet till jordbruket i norra Sverige och en utbyggnad av flera mindre
och medelstora högskolor.

Motionerna

Moderata samlingspartiet framhåUer i partimotion 1987/88:A484 vikten av
att förhållandena i Sverige betraktas ur olika geografiska perspektiv —
globalt, europeiskt, nationellt och inomregionalt.

Sverige är enligt motionärerna i dag mer centraliserat än någonsin. Trots
att decentralisering sedan 1970-talet har varit ett vanligen förekommande
uttryck i politiken har utvecklingen drivits i motsatt riktning. Den socialistiska
ideologin med krav på likformighet kräver standardiserade lösningar.

Därigenom kan makt och inflytande i samhället centraliseras. Ett av resultaten
är en kraftig tillväxt av den offentliga sektorn vilket har inneburit att
allt fler avgörande ekonomiska beslut fattas av ett fåtal personer i departement
och riksdag.

Successivt har det offentliga inflytandet över individer och företag ökat.

Företag och kommuner styrs av lagar och bestämmelser som oftast förskjuter
makten till Stockholm. Enskilda lagar har ofta förefallit motiverade och
relativt harmlösa. Det sammanlagda resultatet har emellertid blivit svåröverskådliga
lagkomplex, vilkas centraliserande konsekvenser endast ett
fåtal experter kan överblicka. Den centraliserande effekten förstärks också
av de stora organisationerna som strävar efter likformiga lösningar.

Motionärerna pekar också på att det har skapats ett stort antal s.k. specialdestinerade
statsbidrag som staten delar ut till kommunerna om dessa
utformar service m.m. på det sätt som staten vill. 1 realiteten har kommunernas
självstyre därmed kraftigt reducerats.

En annan centraliserande effekt av statens bidragsgivning är enligt motionärerna
att befolkningen i små kommuner många gånger betalar in mera
i skatter och avgifter till staten än vad som återgår i form av statsbidrag.

Invånarna i de små glesbygdskommunerna kan sägas betala för den offentliga
sektorns tillväxt i storstäderna. Sektorerna barnomsorg och bostadsfinansiering
anförs som exempel på hur medel omfördelas från skogslän till
storstäder.

Reglerna för verksamheten inom den offentliga sektorn — t.ex. sjukvården
och barnomsorgen — är enligt motionärerna utformade så att verksamheten
måste utföras i offentlig regi. Därför ser man sällan några privata
alternativ utanför storstäderna. I stället är det storskaliga lösningar som
tillämpas. Även små offentliga sjukvårdsenheter blir dyra, eftersom de för- 2

väntas se ut och arbeta som stora sjukvårdsenheter.

När det gäller regionalpolitiken i ett större sammanhang framhåller mo- AU 1987/88:13

derata samlingspartiet avslutningsvis i partimotion A484 att tillväxten i
storstadsregionerna inte är ett hot mot utvecklingen i andra regioner utan
snarare en förutsättning. Tillväxten i områden som Stockholm, Göteborg
och västra Skåne innebär inte att all befolkning och alla företag kommer att
koncentreras dit i framtiden. Den mycket avancerade teknikutveckling som
i dag sker i storstadsområdena utgör i själva verket förutsättningen för att vi
i Sverige skall kunna utveckla framtidens arbetsinstrument. Dessa ger radikalt
ändrade förutsättningar för decentralisering av produktion och service.

Detta gagnar långsiktigt våra möjligheter att skapa en balanserad regional
utveckling.

Flera av de mellanstora städerna uppvisar i dag en dynamisk tillväxt. Det
är en viktig positiv faktor för mera avlägset belägna delar av landet om de
större städerna i dessa regioner utvecklas. Genom att näringslivet i mellanstora
städer utvecklas växer en servicestruktur upp som hjälper även företagen
i dess omland.

I partimotion 1987/88:A426 av folkpartiet framhålls inledningsvis att regionalpolitiken
skall öka den enskildes möjligheter att fritt kunna välja
arbete och bostadsort och åstadkomma en mer likvärdig ekonomisk, social
och kulturell standard för landets olika delar.

I dag står en mycket omfattande medelsarsenal till regionalpolitikens
förfogande. Motionärerna konstaterar emellertid att de regionala problemen
tycks vara på väg att förvärras. Tendenser finns till överhettning i våra
storstadsområden. Samtidigt ökar utflyttningen från andra delar av vårt
land. Trenden mot ökad koncentration har alltså inte brutits. En icke oväsentlig
orsak till denna utveckling synes enligt motionärerna vara att strukturrationaliseringen
inom traditionella näringar kombineras med introduktionen
av ny teknik inom ”kunskapsintensiva” eller ”högteknologiska” områden.
Även tjänstesektorn är betydelsefull i detta sammanhang. Den privata
tjänstesektorn är i dag stadd i expansion, och inom denna finns en
tendens till koncentration till storstadsområden.

Dessa frågor tas också upp i folkpartiets partimotion 1987/88:A2I9 om
arbetsmarknaden och sysselsättningspolitiken. Motionärerna utvecklar här
sin syn på de möjligheter till decentralisering som uppstår genom den nya
informationsteknologin. Ökad geografisk decentralisering och en regionalt
balanserad sysselsättningsutveckling blir möjlig därför att informationsteknologin
främjar småskalighet och flexibilitet. Detta förhållande kräver enligt
motionärerna en ändrad inriktning av de regionalpolitiska insatserna
med större tonvikt på mobilisering av lokala initativ och egen kunskap.

I motion A426 utvecklas vidare de nya krav som regionalpolitiken har att
möta. De områden som ibland räknas som liggande vid sidan om den egentliga
regionalpolitiken kommer att få än större betydelse. Det gäller t.ex.
infrastrukturen. Regionalpolitik måste framöver handla om mer än central
omfördelning genom kostnadspåverkan och i ökad utsträckning inriktas på
att stödja nyskapande och kreativitet på lokal och regional nivå. Målet
måste vara att ytterligare understödja miljöer för nyföretagande och egna
initiativ även utanför storstäderna. Staten och andra organ kan underlätta
framväxten av kreativa miljöer genom att skapa gynnsamma förutsättning- 28

ar för dem. Regionalpolitiken måste också i högre grad än tidigare rikta sig AU 1987/88:13
mot mindre företag.

Motionärerna vill emellertid också slå vakt om den typ av utvecklingscentra,
som våra större städer utgör. Samtidigt understryker man att en
överhettning i storstäderna inte är bra. En politik som ökar möjligheterna
att finna sysselsättning och bedriva verksamhet utanför storstäderna är därför
till fördel också för storstadsområdena. Det finns alltså ingen anledning
att generellt utmåla en kraftig motsättning mellan de större städerna och
andra delar av landet.

Motionärerna tar också upp frågan om arbetskraftsbristen i ett regionalpolitisk!
perspektiv. Det är inte ovanligt att man även i mindre expansiva
eller problemdrabbade områden upplever brist på arbetskraft. Motionärerna
framhåller att dessa nya tendenser inte bör tas till intäkt för en minskad
ambitionsnivå i regionalpolitiken. En möjlig åtgärd är att införa system av
ekonomiska stimulanser, riktade mot enskilda, för att bosätta sig i problemdrabbade
delar av landet. Rekryteringsproblemen understryker ytterligare
behovet av att inrikta politiken på att skapa och stärka miljöer av nytänkande
och mångfald utanför storstadsregionerna.

Kulturpolitiken är också viktig ur ett regionalpolitisk! perspektiv. Kulturpolitiken
har här en dubbel roll att fylla. Dels skall den syfta till att
understödja kulturyttringar av lokal eller regional karaktär, vilka kan bidra
till uppbyggnaden av en lokal identitet och lokal mobilisering. Dels måste
kulturpolitiken utformas så, att god tillgång till de traditionella konstarterna
finns runt om i landet.

Även invandringspolitiken aktualiseras mot ovanstående bakgrund. Invandringen
till vårt land är en väsentlig faktor bakom bl.a. Stockholmsområdets
tillväxt. Samtidigt syftar vi i dag till att via den kommunala flyktingmottagningen
fördela flyktinginvandringen jämnare över riket. Motionärerna
framhåller att flyktingarna, med sina skiftande bakgrunder och kulturer,
skall ses som en tillgång för vårt land. Detta resonemang äger självfallet
också tillämpning inom regionalpolitiken.

Avslutningsvis påpekar motionärerna att direktiven till den regionalpolitiska
utredningen på väsentliga punkter överensstämmer med den grundsyn
som folkpartiet utvecklat i motion A426. Motionärerna understryker
vikten av att kommittén gör en översyn av de särskilda regionalpolitiska
åtgärder, s.k. ”paket”, som riktas mot avgränsade regioner. Kommittén bör
föra fram förslag om hur sådana insatser framöver bör organiseras. Motionärerna
uttalar skepsis beträffande den tid utredningen givits att arbeta.

Man utgår därför från att den nya utredningen skall ges sådana resurser och
sådan organisation, att ett effektivt och skyndsamt arbete underlättas.

Centerpartiet anför i partimotion 1987/88:A462 att det krävs ett decentralistiskt
synsätt med nytänkande, okonventionella lösningar och mer generella
insatser på olika politikområden för att hela landet skall kunna utvecklas.

De negativa och bestående befolkningsminskningar som pågår på olika
håll i landet måste hejdas och vändas. En sådan politisk inriktning är enligt
motionärerna livsviktig för de stora delar av vårt land som är utfiyttningsområden
men är också lika nödvändig i Stockholm och andra koncentra- 29

tionsorter. En levande landsbygd och en fungerande storstadsmiljö ger till- AU 1987/88:13
sammans förutsättningar för en positiv utveckling av hela landet.

Regionalpolitikens förnyelse är en av förutsättningarna för att bevara
och utveckla miljön i storstäderna och då framför allt Stockholm. De boende
i dessa orter har rätt till en bra livsmiljö, men en kraftig inflyttning
försvårar dessa möjligheter. Ett väsentligt mål för de regionala satsningarna
är således att bevara en bra livsmiljö i storstaden. Målsättningen måste vara
att öka mångfalden och skapa närhet mellan arbete, boende, service och
fritid. Detta mål kan bara uppnås, om en alltför snabb och ensidig expansion
förhindras. Befolkningstillväxten i storstäderna måste därför enligt
motionärernas mening begränsas och storstädernas andel av befolkningen
långsiktigt vara oförändrad.

I anslutning härtill pekar motionärerna på att en ökad befolkningskoncentration
successivt försämrar naturmiljön. Enligt motionärerna bör riksdagen
hos regeringen begära en kartläggning av befolkningskoncentrationens
negativa miljöeffekter och därefter återkomma till riksdagen med förslag
om ett åtgärdsprogram för en förbättrad storstadsmiljö.

Regional balans förutsätter att statsmakterna vid beslut inom alla samhällssektorer
tar hänsyn till vad en sådan målsättning kräver. Samhällets
insatser måste samordnas så att en positiv regional utveckling främjas. Det
är med denna utgångspunkt nödvändigt med en helhetssyn på och samordning
av politiken inom olika sektorer. En sektorsövergripande, konsekvent
och långsiktig politik för en positiv utveckling måste förås.

Motionärerna betonar också den ekonomiska politikens betydelse för
regional balans. De grundläggande balansproblemen i samhällsekonomin
kan inte lösas om inte produktionsförutsättningar i form av mänskligt kunnande,
samhällsinvesteringar och råvarutillgångar över hela landet tas till
vara. Löneglidningen skapar stora spänningar både mellan regioner och
inom regioner mellan människor med olika yrken. Bristen på regionalpolitik
och förkärleken för koncentrationsinriktade lösningar kommer enligt
motionärerna att medföra att regeringens ekonomiska politik förr eller senare
kollapsar.

Motionärerna kräver vidare att bankväsendet och andra finansieringsinstitut
tar ett regionalt ansvar för att minska koncentrationen både av sin
verksamhet och av kapital till expansionsorterna, främst Stockholm. En
opartisk analys bör komma till stånd för att belysa omfattningen av kapitalströmmarna
från avfolkningsbygdernatill koncentrationsorterna. En sådan
analys bör även ta upp formerna för hur banker och andra finansieringsinstitut
skall medverka i en uppbyggnad av en kapitalmarknad som
gynnar en utveckling mot regional balans.

Sambandet mellan regional balans och ett starkt försvar betonas av motionärerna.
En utarmning av stora delar av vårt land försvårar kraftigt möjligheterna
att vid krig eller avspärrning upprätthålla en tillfredsställande
beredskap av livsviktiga förnödenheter och försvarsförmågan. Den pågående
centraliseringen och satsningen på storskaliga lösningar skapar ett
mycket utsatt och sårbart samhälle.

Motionärerna anser att riksdagen årligen bör begära en redogörelse från
regeringen om den regionala utvecklingen. En sådan rapport bör baseras på 30

kommunnivå och innehålla en analys av de regionalpolitiska effekterna av AU 1987/88:13
regeringens förslag.

När det gäller ansvar och former för länsstyrelsernas regionalpolitiska
arbete betonar motionärerna kravet på en medveten länspolitik i alla län.

Motionärerna anser att alla förslag till planerade centraliseringar av statliga
verk och myndigheter måste föreläggas länsstyrelsernas styrelser. Riksdagen
bör uttala att länsstyrelserna i sina beslut skall prioritera den inomregionala
utvecklingen. Länsstyrelserna bör även få i uppdrag att utarbeta en
plan för en inomregional decentralisering av all statlig verksamhet inom
resp. län.

I motionen anges slutligen att riksdagen bör hemställa hos regeringen om
förändrade direktiv till den regionalpolitiska utredningen, innebärande att
utredningen får i uppdrag att lägga förslag till ett program för regional
balans och regional utveckling enligt de riktlinjer som skisseras i motionen.

Man pekar särskilt på att stödsystemet måste förändras och vidgas. Detta
kräver ett system som bygger på att alla verksamheter underordnas de regionala
målen och innefattar infrastrukturella, företagsstimulerande och
individinriktade å*gärder.

I motion 1987/88:A463 av Jörn Svensson m.fl. (vpk) framhålls att regionalpolitiken
— trots icke föraktliga insatser — inte är stark nog att förhindra
koncentrationstendenserna i ekonomin. Avgörande för den regionala
utvecklingen är ett brett spektrum av infrastrukturella åtgärder. De styrande
inslagen i regionalpolitiken måste förstärkas. Fondsystem och statliga
företag bör använda sina resurser inom ramen för en samlad regionalpolitisk
utvecklingsstrategi.

Utskottet redovisar härefter fyra enskilda motioner.

Alf Svensson (c) anger i motion 1987/88:A465 att en regionalpolitik
byggd på en krist-demokratisk samhällssyn kännetecknas av en rättvis fördelning
av välfärden i socialt, ekonomiskt och kulturellt avseende. Samhället
måste verka för ett decentraliserat och differentierat näringsliv. Statliga
verk och myndigheter, bl.a. televerket, bör vara skyldiga att underordna sig
de regionalpolitiska målen. Motionären föreslår därutöver att alla kommuner
skall utarbeta kommunala aktivitetsprogram.

Göran Magnusson m.fl. (s) pekar i motion 1987/88: A412 på datorn som
regionalpolitisk hjälpmedel. Motionärerna tar särskilt sikte på att datateknik
kan vara ett värdefullt stöd för decentralisering av arbetsuppgifter, t.ex.
i samband med att kontor i glesbygd hotas av nedläggning.

1 motion 1987/88:A439 av Hans Rosengren m.fl. (s) påtalas behovet av
åtgärder för att avlänka tillväxten i överhettade områden. Motionärerna
betonar främst behovet av information och praktisk hjälp till företagen att
etablera sig på andra platser. Uppsökande verksamhet, främst riktad till
tjänsteföretag, bör genomföras. Andra åtgärder som kan vara värda att
prövas enligt motionärerna är skatte- och avgiftspolitiken, regionalpolitiska
företagsfonder och ytterligare utlokalisering av statlig verksamhet.

Hans Dau och Anders G Högmark (båda m) ifrågasätter i motion 1987/

88:A481 effektiviteten av de nuvarande regionalpolitiska medlen och pläderar
för en omprioritering till förmån för långsiktiga satsningar inom kulturområdet.
31

Utskottets överväganden

AU 1987/88:13

Utskottet har inledningsvis redovisat vissa tendenser beträffande den regionala
utvecklingen. Därvid konstateras bl.a. att utvecklingen mot ökade regionala
obalanser under den första hälften av 1980-talet har bromsats upp.
Under de senaste två åren har t.ex. den inrikes befolkningsomflyttningen
visat en klart minskande nettoinflyttning till storstadsregionerna. Inflyttningen
till Stockholm har avtagit samtidigt som utflyttningen ökat. Halva
befolkningsökningen i storstäderna hänger numera samman med ett ökat
födelseöverskott.

Enligt utskottets uppfattning är det betydelsefullt för debatten om den
regionala balansen i riket att hänsyn tas till de olika faktorer som påverkar
utvecklingen. Det finns t.ex. anledning att särskilt beakta konsekvenserna
av skillnader mellan regioner avseende födelseöverskott och invandring.
Att Stockholms län ökat sin befolkning i betydande omfattning hänger
sålunda till stor del samman med dessa båda faktorer.

Att det finns positiva tendenser i den senaste tidens regionala utveckling
innebär emellertid inte att de regionala balansproblemen är undanröjda.
Som framgått av redovisningen i det föregående kvarstår i stora drag de
regionala obalanserna mellan olika landsdelar. Regioner med bestående
stora problem är bl.a. Sveriges inland, Bergslagen och delar av sydöstra
Sverige. De inomregionala balansproblemen är särskilt stora i skogslänen. I
Norrland är t.ex. situationen i inlandet i väsentliga avseenden helt olik den i
kustområdet.

Särskild uppmärksamhet bör vidare ägnas utvecklingen på landsbygden.
Utskottet kommer senare i framställningen att ta upp frågor som hänger
samman med landsbygden och dess utvecklingsmöjligheter. Som framhålls
i motion A462 (c) har frågan om regional balans i riket med en levande
landsbygd också försvarspolitiska aspekter.

Utskottet delar mot denna bakgrund uppfattningen i propositionen att
det krävs en fortsatt satsning på regionalpolitiska insatser om vi långsiktigt
skall klara de fastlagda målen för regionalpolitiken, dvs. en balanserad
befolkningsutveckling i landets olika delar och tillgång till arbete, service
och god miljö i alla delar av landet.

Utskottet vill samtidigt framhålla att regionalpolitiken inte ensam kan
lösa de regionala problemen. Den ekonomiska politiken är av grundläggande
betydelse för utvecklingen. Utskottet kan konstatera att den socialdemokratiska
regeringen alltsedan sitt tillträde hösten 1982 genom en målmedveten
politik har lyckats vända den tidigare nedåtgående trenden i den svenska
ekonomin. Det svenska näringslivet har utvecklats positivt. Sysselsättningen
har ökat inom industrin och den privata tjänstesektorn. Investeringsnivån
har höjts påtagligt. Expansionen har dock varit ojämnt fördelad
mellan olika regioner.

Den regionala balansen i riket påverkas emellertid också av den förda
politiken inom enskilda sektorer såsom utbildningen, sjukvården, kommunikationerna,
energin samt jordbruket. Den kommunala skatteutjämningen
har stor betydelse för möjligheterna att erbjuda en god kommunal service
även i kommuner som har en låg skattekraft.

Sorn framhålls i propositionen har erfarenheterna från senare år visat på AU 1987/88:13
nödvändigheten av att i ökad grad väga in regionalpolitiska hänsyn i sektorspolitiken
på olika områden. Ökad vikt läggs också på åtgärder för att
allmänt förbättra näringslivsmiljön i de regionalpolitisk! prioriterade regionerna
vad gäller utbildning, kommunikationer, teknisk kompetens m.m.

Betydande belopp för dessa ändamål har avsatts inom ramen för särskilda
insatser i delar av Bergslagen och norra Sveriges inland (prop. 1987/88:64,

AU 14) liksom i prop. 1987/88:86 om särskilda regionalpolitiska insatser i
Norrbottens län m.m.

Med regionalpolitiska medel görs vidare omfattande insatser för att
främja teknik- och kunskapsspridning i de utvecklingssvaga regionerna.

För att förstärka och förändra inriktningen på utbildningen har resurser
tillförts universitet och högskolor. Inte minst har de små och medelstora
högskolorna fått del av dessa satsningar.

En fråga som på senare tid ägnats uppmärksamhet är betydelsen av ett
kulturellt utbud även utanför storstadsregionerna. Den frågan tas upp i
motionerna A426 (fp) och A481 av Hans Dau och Anders G Högmark
(båda m). Utskottet har ingen annan uppfattning än motionärerna beträffande
värdet av en rik kulturell miljö även i de mindre kommunerna. Särskilda
satsningar har också föreslagits i detta syfte i de tidigare nämnda
propositionerna om insatser i Bergslagen och norra Sveriges inland samt i
Norrbotten.

Den regionala utvecklingen påverkas av det samlade resultatet av insatserna
inom de olika politikområdena. Utskottet vill i likhet med flera motionärer
stryka under betydelsen av en aktiv samverkan mellan departement
och mellan myndigheter. För att åstadkomma en löpande samordning
och bedömning av regionalpolitisk! betydelsefulla sektorsfrågor i regeringskansliet
bereds ett stort antal frågor i en särskild grupp bestående av
statssekreterare från olika departement. I gruppen prövas och vägs samman
olika frågor utifrån de regionalpolitiska aspekterna. De tidigare nämnda
propositionerna med förslag till åtgärder i Bergslagen, norra Sveriges inland
samt Norrbotten är ett resultat av ett omfattande samverkansarbete
mellan olika departement och myndigheter.

Sektorssamverkan är väsentlig även på länsnivån. Det pågående försöket
i Norrbottens län med samordnad länsförvaltning har till syfte att åstadkomma
en bättre samordning av olika sektorsfrågor och att få en mer effektiv
och slagskraftig organisation i arbetet för en positiv regional utveckling.

Liknande verksamheter pågår också i andra län.

1 ett antal motioner tas upp behovet av en ökad decentralisering. Utskottet
kommer i ett senare avsnitt att behandla frågan om decentralisering av
statlig verksamhet. Hithörande frågor ägnas stor uppmärksamhet i regeringens
kansli, och ett antal konkreta initiativ har tagits under senare tid.

Det gäller både lokalisering av verk och delar av verk till de regionalpolitisk
prioriterade regionerna.

Det finns i detta sammanhang anledning att också erinra om betydelsen
av att man inom länen aktivt verkar för en decentralisering av olika verksamheter.
I vissa län har gjorts långtgående försök med positivt resultat i
detta syfte. Det gäller bl.a. inrättande av s.k. länsdelskontor i regionalpoli- 33

tiskt prioriterade områden.

3 Riksdagen 1987/88. 18 sami. Nr 13

Utskottet har tidigare i framställningen redovisat att nettoinflyttningen AU 1987/88:13
till storstadsregionerna minskat under de senaste två åren. Befolkningsökningen
förklaras i väsentlig omfattning av ett ökat födelseöverskott och en
omfattande nettoinvandring. Att begränsa befolkningstillväxten i storstäderna
— såsom föreslås i motion A462 (c) — är sålunda mer komplicerat än
vad motionärerna synes utgå från. Befolkningsutvecklingen i storstäderna
har också ett nära samband med den ekonomiska utvecklingen. Utskottet
vill slutligen i denna del erinra om att det främst är Stockholmsregionen
som uppvisar överhettningstendenser.

Som framhålls bl.a. i motionerna A484 (m) och A426 (fp) är utvecklingen
i storstäderna av stor betydelse för riket i stort. Det framstår emellertid —
som också framhålls i motion A439 av Hans Rosengren m.fl. (s) — som
väsentligt att tillväxten i storstäderna inom bl.a. den privata tjänstesektorn
kan länkas av och också komma andra regioner till del. Regeringen har
aktivt verkat för en sådan utveckling. Hittills har resultatet av dessa ansträngningar
varit otillfredsställande. Det finns emellertid faktorer som talar
för att tjänsteföretagen i ökad utsträckning skall finna skäl för att förlägga
verksamhet utanför storstäderna. Här kan nämnas brist på arbetskraft
och bostäder. Det allmänna kostnadsläget i storstäderna kan också få betydelse
i sammanhanget.

Den nya tekniken bör vidare — som bl.a. anförs i motion A412 av Göran
Magnusson m.fl. (s) — kunna medverka till att arbetsuppgifter kan decentraliseras
från storstäderna. Som framhålls i motionen pågår intressanta
försök i detta syfte ute i länen. Dessa frågor ägnas också uppmärksamhet i
regeringens kansli.

Att storstadsregionerna expanderat kraftigt under senare år skapar, som
framhålls i motionerna A426 (fp) och A462 (c), miljömässiga problem som
kan vara svåra att komma till rätta med. Det framstår därför som angeläget
även för storstadsregionerna att tillväxten där sker på ett balanserat sätt.

Utvecklingen i storstadsregionerna följs uppmärksamt bl.a. av länsstyrelserna
och i regeringens kansli. I riksdagen redovisas varje år i samband med
behandlingen av regeringens budgetproposition förändringarna i vad avser
befolkning, sysselsättning, arbetslöshet osv. Utskottet anser mot denna
bakgrund att det saknas anledning med ett tillkännagivande till regeringen
om en kartläggning av befolkningskoncentrationens negativa miljöeffekter
såsom föreslås i motion A462 (c). Detsamma gäller förslaget om en årlig
redogörelse om den regionala utvecklingen. Utskottet avstyrker även med
hänvisning till vad ovan anförts förslaget i samma motion om en övre gräns
för storstädernas andel av befolkningen.

Utskottet vill slutligen beträffande tillväxten i storstadsområdena hänvisa
till att den regionalpolitiska utredningen har till uppgift att överväga föroch
nackdelar med olika åtgärder som kan bidra till att tillväxten i storstäder
och universitetsorter kan komma de regioner till godo som har eller
bedöms få utvecklingsproblem. I uppdraget ingår även att belysa de miljömässiga
aspekterna i regionalpolitiken.

Som tidigare nämnts har regeringen i enlighet med utskottets önskemål
tillsatt en parlamentarisk utredning med uppgift att utreda regionalpolitikens
inriktning m.m. Direktiven till utredningen finns återgivna tidigare i 34

detta betänkande. Av direktiven framgår att uppdraget för kommittén är AU 1987/88:13

omfattande och brett upplagt. Enligt utskottets uppfattning finns det mot
denna bakgrund inte anledning för utskottet att närmare gå in på alla de
konkreta förslag och synpunkter avseende regionalpolitikens inriktning
som i övrigt redovisas i motionerna. Det gäller bl.a. motion A463 (vpk) om
de styrande inslagen i regionalpolitiken och A465 av Alf Svensson (c) om ett
decentraliserat näringsliv samt myndigheternas och kommunernas regionalpolitiska
roll.

Utskottet avstyrker förslaget i motionerna A426 (fp) och A462 (c) om
ändrade direktiv för utredningen. Som ovan nämnts är direktiven omfattande,
och det får ankomma på utredningen att under arbetets gång ta
ställning till hur de olika frågorna skall behandlas. Utskottet delar uppfattningen
i motion A426 att tidsplanen för arbetet är pressad. Utskottet utgår
emellertid från att utredningen ges erforderliga resurser för att klara arbetet.

Sammanfattningsvis ställer sig utskottet bakom den inriktning på regionalpolitiken
som kommer till uttryck i den förda politiken och i budgetpropositionen
inför budgetåret 1988/89. Sammantaget bör denna politik ge
goda förutsättningar för en balanserad regional utveckling i riket.

Med det anförda avstyrks de i sammanhanget behandlade motionerna
beträffande inriktningen på regionalpolitiken. Till de olika stödformerna
återkommer utskottet senare i framställningen.

Utskottet övergår härefter till ett förslag i motion 1987/88:A442 av Erik
Jansson och Rune Johansson (båda s) om återinförande av ortsplanen.

Riksdagen beslutade våren 1982 att avskaffa den s.k. ortsplanen som
styrinstrument i regionalpolitiken. Utskottet instämde i den dåvarande regeringens
bedömning att arbetet med ortsstrukturfrågorna i fortsättningen
borde göras på den regionala och lokala nivån efter de prioriteringar som
man där bedömer som angelägna och inom ramarna för tilldelade resurser
(AU 1981/82:23, s. 61). Utskottet har ingen annan uppfattning i dag. Utskottet
vill också peka på att flertalet län ägnar uppmärksamhet åt ortsstrukturfrågor,
bl.a. genom att planeringen inriktas på länsdelar och olika
planeringsregioner. Med hänvisning härtill samt till att hithörande frågor
kommer att bli föremål för överväganden i den regionalpolitiska utredningen
avstyrks motion A442.

Centerpartiet begär i partimotionen 1987/88:A462 nya utvecklingsprogram
i utsatta regioner. Motionärerna anser att ett fullföljande av riksdagens
beslut våren 1987 bör innebära att särskilda åtgärdsprogram med infrastrukturella
insatser tas fram för Norrlands inland och mellanbygder,
sydöstra Sverige samt de delar av Bergslagen som inte omfattades av förslagen
i prop. 1987/88:64.

Utskottet avvisar motionen i denna del med hänvisning bl.a. till de åtgärdsprogram
som lagts fram beträffande dels Bergslagen och norra inlandet,
dels Norrbotten. Härutöver bör nämnas prop. 1987/88:50 om trafikpolitiken.
Till utvecklingen i de olika länen återkommer utskottet senare i
betänkandet.

Slutligen i detta avsnitt tar utskottet upp frågan om avskaffande av lagen
(1971:1204) om byggnadstillstånd m.m., som aktualiseras i partimotionen 35

I987/88:A208 (m) och i motion 1987/88:A617 av Görel Bohlin m.fl. (m). AU 1987/88:13
Som skäl för yrkandet anförs att byggstoppet för annat byggande än bostäder
i storstadsområden inte löst några problem men skapat desto fler.

Utskottet har den uppfattningen att lagen om byggnadstillstånd fyller en
viktig funktion när det gäller att balansera aktuella byggprojekt och tillgänglig
arbetskraft. Lagen möjliggör en nödvändig styrning av byggverksamheten.
Motionerna avstyrks därför.

Decentralisering av statlig verksamhet

Den statliga sektorn har en betydelsefull roll i arbetet för en balanserad
regional utveckling. Statliga myndigheter, institutioner och företag tillhör i
många kommuner de största arbetsgivarna.

Sysselsättningen inom den statliga sektorn är av flera skäl ojämnt fördelad
såväl mellan länen som inom länen. I syfte att motverka denna obalans
omlokaliserades under 1970-talet ett trettiotal myndigheter med omkring
10 000 anställda från Stockholmsområdet. Fram till dess var så gott som all
central statlig förvaltning lokaliserad till huvudstaden.

Utskottet uttalade i slutet av 1970-talet att en ny omlokalisering av statlig
förvaltning av det slag som tidigare genomförts då inte var aktuell. I stället
har decentraliseringsarbetet inriktats på två andra huvudvägar. Dels skall
möjligheterna att omlokalisera ny eller expanderande statlig förvaltning
prövas målmedvetet, dels skall en delegering av beslutsfunktioner och arbetsuppgifter
från central nivå eftersträvas.

Vid lokalisering av statlig verksamhet skall enligt riksdagens beslut i första
hand skogslänen och i andra hand sydöstra Sverige och Sjuhäradsbygden
komma i fråga.

I budgetpropositionen (bil. 14), framhåller industriministern att lokalisering
av statlig verksamhet i viss utsträckning har utnyttjats för att motverka
regionala obalanser. Det gäller bl.a. aktuell utlokalisering av vissa verksamheter
inom riksskatteverket till Borlänge, inom Vattenfall till Ludvika och
Luleå samt inom SJ till Borlänge.

När det gäller formerna för arbetet med decentraliseringsfrågorna erinrar
civilministern i budgetpropositionen (bil. 2) om att riksdagen år 1979
beslutade om allmänna riktlinjer för bl.a. arbetet med decentralisering i den
offentliga förvaltningen. Följande år inrättades, på riksdagens begäran, en
decentraliseringsdelegation för att samordna regeringens och regeringskansliets
arbete med decentralisering och lokalisering av statlig verksamhet.
Delegationen fungerade som en fast, interdepartemental arbetsgrupp,
knuten till det dåvarande budgetdepartementet. Till stöd för delegationen
fanns en parlamentarisk referensgrupp.

I samband med regeringskansliets omorganisation efter regeringsskiftet
år 1982 överfördes ansvaret för decentraliseringsfrågorna från budgetdepartementet
till civildepartementet. I september 1983 inrättades en arbetsgrupp
inom civildepartementet för decentralisering av statlig verksamhet.

Gruppen, som ersatte den tidigare decentraliseringsdelegationen, skulle

lämna en slutlig redovisning av sitt arbete under våren 1985. 36

I april 1984 gav regeringen 20 centrala statliga myndigheter i uppdrag att AU 1987/88:13
utarbeta översiktliga decentraliseringsplaner. Syftet var att föreslå decentraliseringsåtgärder
som innebar att minst 10 % av antalet helårstjänster
inom myndigheternas centrala förvaltning i Stockholm och Solna fram till
1990-talets början skulle kunna flyttas till existerande eller nya förvaltningar
på andra håll i landet eller till andra kommuner i Stockholmsregionen.

Decentraliseringen skulle utgå från gällande resursramar och genomföras
på ett sådant sätt att verksamheten också blev effektivare. För de statliga
affärsverkens del skulle särskilda överväganden ske.

Arbetsgruppen för decentralisering av statlig verksamhet redovisade resultaten
av sittarbete i rapporten (Ds C 1985:11) Decentralisering av statlig
verksamhet. I och med överlämnandet av rapporten ansåg gruppen sitt
arbete avslutat.

I rapporten framhålls bl.a. att det i det fortsatta decentraliseringsarbetet
var nödvändigt att regering och riksdag kraftigt markerar sin strävan att
decentralisera förvaltningen. Statliga myndigheter borde enligt rapporten i
anslagsframställningarna redovisa vilka decentraliseringsåtgärder som har
genomförts och vilka åtgärder som planeras. Gruppen ansåg slutligen att
det även i fortsättningen bör finnas ett organ inom regeringskansliet med
uppgift att ta initiativ i decentraliseringsfrågor och kontinuerligt bevaka
decentraliseringsarbetet.

Civilministern framhåller att de myndigheter som flyttats ut från Stockholmsområdet
till de nya lokaliseringsorterna har fört med sig en långsiktigt
stabil verksamhet, som har breddat arbetsmarknaden, förändrat näringsstrukturen
och gett regionerna bättre förutsättningar för utveckling.

Myndigheterna har kunnat fullgöra sina uppgifter effektivt, även om kostnaderna
i tid och pengar för att upprätthålla nödvändiga kontakter har
ökat. Förläggning av utlokaliserade myndigheter till samma byggnad har
gett bättre förutsättningar för att utnyttja gemensamma administrativa resurser
och gjort det möjligt att rationalisera verksamheten. De omfattande
omlokaliseringarna har också visat sig kunna organiseras och genomföras
på ett sådant sätt, att de oundvikliga påfrestningarna på den berörda personalen
har kunnat begränsas.

Decentralisering av statlig verksamhet är, fortsätter civilministern, både
ett medel för att åstadkomma regional utveckling och ett mål för det långsiktiga
förändringsarbetet inom statsförvaltningen. Regeringen kommer att
verka för en fortsatt decentralisering i form av såväl delegering av beslutsbefogenheter
som omlokalisering av statlig verksamhet. Någon ny, samlad
omlokalisering av större omfattning är inte aktuell.

Det framhålls vidare att förutsättningarna för att decentralisera central
statlig verksamhet är bättre nu än de var i början av 1970-talet. Utbyggnaden
av högskolorna och omfattande regionalpolitiska insatser har således
lett till att arbetsmarknaden har breddats i olika delar av landet, bl.a. till
följd av de utlokaliseringar som har genomförts. Vidare har flyg- och telekommunikationerna
förbättrats, vilket gör det möjligt att begränsa kostnaderna
för att upprätthålla nödvändiga kontakter.

Övervägandena om decentralisering avses ske fortlöpande som en integrerad
del av beredningen inom regeringskansliet rörande förändringar i 37

myndigheters verksamhet och organisation. Det arbetet skall bedrivas fortlöpande,
varför det inte behövs något särskilt organ för decentralisering i
regeringskansliet.

Frågan om ändrad lokalisering av myndigheter torde enligt civilministern
i allmänhet få anses gälla sådana grundläggande och långsiktiga förändringar
i förvaltningsstrukturen som enligt regeringens proposition
(1986/87:99) om ledning av den statliga förvaltningen bör beslutas av riksdagen.
Delegeringsfrågor, som gäller myndigheternas sätt att fullgöra sina
uppgifter, bör däremot avgöras av den berörda myndigheten själv eller av
regeringen liksom omlokaliseringar som endast rör en del av en myndighet
och som har liten omfattning.

Utgångspunkten för det vidare arbetet skall också i fortsättningen vara
att myndigheterna skall kunna fullgöra sina uppgifter effektivt även efter en
decentralisering av beslutsbefogenheter eller arbetsuppgifter. De myndigheter
som omlokaliseras måste därför ges förutsättningar att upprätthålla
nödvändiga kontakter och att rekrytera den personal som verksamheten
kräver. Myndigheter som har nära kontakter och verkar inom angränsande
kunskapsområden bör så långt möjligt lokaliseras i varandras närhet. Därigenom
kan det bli möjligt att begränsa de kostnadsökningar för att upprätthålla
nödvändiga kontakter som är ofrånkomliga i samband med en omlokalisering.

Slutligen framhålls att det är väsentligt för mottagarorten att omlokaliseringen
bidrar till att bredda och stärka den lokala arbetsmarknaden. Decentraliseringsåtgärderna
bör syfta till att stödja den näringsstruktur och de
utvecklingsförutsättningar som finns i mottagarorterna. Beslut om att flytta
ut central statlig verksamhet bör därför grundas på en bedömning av de
utvecklingsförutsättningar som en omlokalisering kan ge för såväl förvaltningen
som mottagarorten.

Frågan om inriktningen på decentraliseringen av statlig verksamhet m.m.
tas upp i ett antal motioner.

Moderata samlingspartiet framhåller i partimotionen 1987/88: A484 bl.a.
att när den nuvarande socialdemokratiska regeringen nu inleder en ny utlokaliseringsperiod
så sker det med utomordentligt dåligt underlag. Som
exempel härpå nämns besluten avseende lokalisering av plan- och bostadsverket
till Karlskrona och av det s.k. banverket till Borlänge.

Motionärerna anför vidare att det Finns starka skäl som talar för att de
centrala ämbetsverken med stora kontaktytor bör ligga i landets huvudstadsregion.
Det hindrar inte att det kan Finnas myndigheter eller delar av
myndigheter som utan förfång kan flyttas till andra orter. Ett sådant beslut
måste dock vara noggrant förberett.

I stället för utlokalisering av centrala verk och myndigheter Finns det
enligt motionärerna anledning att decentralisera genom att sprida beslutsfattandet
i olika frågor. En decentralisering inom den offentliga förvaltningen,
som innebär att fler beslut kan fattas på lägre nivå, bidrar till att
minska avståndet mellan beslutsfattande myndighetspersoner och de enskilda
individerna.

Centerpartiet begär i partimotionen 1987/88:A462 att ett riksdagsuttalande
med innebörd att riksdagens beslut om förutsättningar och priorite -

AU 1987/88:13

ringsordning för utlokalisering av statliga myndigheter skall ligga fast och AU 1987/88:13
fullföljas.

1 motionen framhålls vidare betydelsen av en medveten decentralisering
av funktioner från den centrala nivån till läns- och kommunnivåerna. Utvecklingen
har enligt motionärerna gått i motsatt riktning. Den statliga
centrala myndighetsorganisationen har expanderat kraftigt både vad avser
antal och storlek. Ett förslag som innebär att denna utveckling kan vändas
bör tas fram snabbt.

En decentralisering bör också ske av olika länsfunktioner till både kommuner
och kommundelar. Nödvändiga besparingar och rationaliseringsåtgärder
får vidare inte ske på ett sådant sätt att koncentrationsutvecklingen i
samhället förstärks ytterligare, slutar motionärerna.

I motion 1987/88 :A428 av Kjell Nilsson m.fl. (s) förutsätts att ytterligare
statliga verksamheter och tillkommande myndigheter skall utlokaliseras.

I motion 1987/88:A438 av Gunilla André och Bengt Kindbom (båda c)
framhålls att den obalans och överhettning som den snabba tillväxten i
Stockholm leder till måste brytas, varför en ny omgång med utlokalisering
är nödvändig. Riksdagen bör besluta att en plan för utlokalisering av statliga
myndigheter skall föreläggas riksdagen och att län och regioner som
tidigare inte erhållit någon etablering skall komma i första hand.

Alf Svensson (c) föreslår i motion 1987/88 :A476 att en utredning tillsätts
med uppgift att presentera en plan för en ny utlokalisering av statliga myndigheter.
Därvid bör beaktas behovet av ett profiltänkande, dvs. att myndigheter
med likartad inriktning samlokaliseras i samma kommun. Hänsyn
bör också tas till de lokala högskolornas profil.

Åke Gustafsson m.fl.(s) pekar i motion 1987/88:A429 på de fördelar som
en utlokalisering av statlig verksamhet för med sig i vad avser bl.a. den
regionala balansen och effektiviteten hos de utlokaliserade myndigheterna.

En omlokalisering av verksamhet, enheter etc. inom centrala myndigheter
bör ske till ett begränsat antal kommuner med erfarenhet av utlokalisering.

Vidare pekar motionärerna på att en utveckling mot en ökad privatisering
måste ses med stor oro ur ett regionalpolitisk! perspektiv. Olika statliga
verksamheter bör få möjlighet att arbeta på ett sådant sätt att förluster i vissa
områden kan balanseras av överskott i andra områden. De statliga verken
och myndigheterna bör slutligen på ett okonventionellt sätt samverka dels
sinsemellan, dels med kommunala organ och privata intressen för att undvika
att servicenivån i glest befolkade områden raseras.

Slutligen anför Bo Lundgren m.fl. (m) i motion 1987/88:A419 att den
statsfinansiella situationen med nödvändighet innebär nedskärningar av
offentliga utgifter och rationaliseringar av offentlig verksamhet. I vissa fall
kan det leda till organisationsförändringar som leder till sammanläggning
av regionala myndigheter, kontor etc. Det kan i de sammanhangen vara lätt
att sådana organisationsförändringar kan leda till koncentration av kvarvarande
enheter till vissa orter, vilket kan innebära en allvarlig obalans inom
berörd region. Som exempel härpå anges att organisationsförändringar i
Malmöhus och Kristianstads län ofta resulterat i en koncentration till Malmöhus
län och då främst Malmö. Varje organisationsförändring bör därför
ha ett vidare perspektiv, så att det sammantagna resultatet motverkar oba- 39

lans inom en region.

Utskottet vill först framhålla betydelsen av en fortsatt målmedveten decentralisering
av den statliga verksamheten. En sådan utveckling kan på ett
effektivt sätt bidra till en mer balanserad regional utveckling. Härtill kommer
att en decentralisering av verksamheten ligger i linje med det långsiktiga
förändringsarbetet inom statsförvaltningen.

Det framstår därför som en angelägen uppgift för regeringen att i det
fortlöpande beredningsarbetet uppmärksamt pröva förutsättningarna för
en decentralisering av verksamheter. Som framhålls i propositionen är det
också regeringens avsikt att verka för en fortsatt decentralisering i form av
såväl delegering av beslutsbefogenheter som omlokalisering av statlig verksamhet.

Utskottet delar uppfattningen i propositionen att någon ny, samlad omlokalisering
av större omfattning inte är aktuell. När det gäller inrättandet
av nya myndigheter är det angeläget att man ingående prövar förutsättningarna
att välja annan lokaliseringsort än Stockholm/Solna. Det bör sålunda
föreligga särskilda skäl om sådana verksamheter inte skall förläggas till
annan del av landet. Den prioriteringsordning riksdagen beslutat om bör
därvid äga fortsatt giltighet.

Beslut om omlokalisering av befintlig verksamhet eller lokalisering av
nya myndigheter bör föregås av noggranna överväganden i olika avseenden.
Det gäller utöver de ovan nämnda mer övergripande regionalpolitiska
aspekterna förutsättningarna att behålla eller rekrytera kvalificerad personal,
behovet av kontakter med andra myndigheter, de medflyttandes möjligheter
till arbete etc. Det är också angeläget att besluten föregås av information
till och samråd med den berörda personalen. Det kan erinras om att
hänsynstaganden av detta slag ägnades betydande uppmärksamhet i samband
med de stora omlokaliseringsbesluten i början av 1970-talet.

Utskottet delar uttalandet i propositionen att myndigheter som har nära
kontakter och verkar inom angränsande kunskapsområden bör så långt
möjligt lokaliseras i varandras närhet. 1 detta sammanhang bör också —
som framhålls i motion A476 — beaktas inriktningen på de olika högskolorna.
Som framhålls i propositionen är det väsentligt att en omlokalisering
bidrar till att bredda och stärka den lokala arbetsmarknaden. Syftet bör
vara att stödja näringsstrukturen och utvecklingsförutsättningarna i mottagarorterna.

Utskottet vill härutöver erinra om att myndigheterna är ålagda att efter
sina förutsättningar bl.a. beakta möjligheterna till decentralisering och i
övrigt verka för att de regionalpolitiska målen uppnås. Myndigheterna har
skyldighet att efter anmodan av länsstyrelsen varje år läftina uppgifter om
bl.a. planer och aktiviteter som är av betydelse för länets utveckling, t.ex.
pågående organisationsförändringar.

Utskottet har ingen annan uppfattning än motion A419 beträffande behovet
av hänsyn till den inomregionala balansen i samband med omorganisation
m.m. inom statsförvaltningen. Det bör ankomma på berörda myndigheter
och länsstyrelser att uppmärksamma denna viktiga aspekt i arbetet.

Utskottet har ingen erinran mot vad som i övrigt anförs i propositionen
beträffande decentraliseringsarbetet. Utskottet utgår sammanfattningsvis

AU 1987/88:13

från att decentraliseringsfrågorna prioriteras högt i det fortlöpande bered- AU 1987/88:13
ningsarbetet i regeringens kansli. Utskottet bedömer det för närvarande
inte vara erforderligt att en särskild plan föreläggs riksdagen beträffande
kommande lokaliseringsobjekt.

Med det anförda avstyrks de i sammanhanget behandlade motionerna i
aktuella delar.

I sju motioner läggs fram förslag om lokalisering av statlig verksamhet till
vissa regioner enligt följande förteckning:

1987/88:A429 av Åke Gustafsson m.fl. (s) Jönköping

1987/88:A433 av Ingrid Hasselström Nyvall (fp) norra Kalmar län

I987/88:A404 av Lennart Alsén (fp) Blekinge

1987/88: A461 av Jan Hyttring och Bertil Jonasson (båda c) Värmland
1987/88:A468 av Gunnel Jonäng och Gunnar Björk Hälsingland och
(båda c) Gästrikland

1987/88:A470 av Nils-Olof Gustafsson och Margareta
Winberg (båda s) Östersund

I den ovan nämnda motionen A404 föreslås dessutom att arbetsuppgifter
bör decentraliseras till regionala statliga enheter i Blekinge.

Utskottet har tidigare i framställningen framhållit att den av riksdagen
fastlagda prioriteringsordningen vid lokalisering av statlig verksamhet står
fast. Enligt denna skall i första hand skogslänen och i andra hand sydöstra
Sverige och Sjuhäradsbygden komma i fråga vid lokalisering av statlig
verksamhet. Utskottet kan konstatera att de här aktuella motionerna aktualiserar
behovet av statlig verksamhet i län och kommuner som med något
undantag är prioritierade. Beträffande lokalisering till Blekinge kan erinras
om det nya plan- och bostadsverkets lokalisering till Karlskrona och förslaget
i proposition 1987/88:142 om lokalisering av kustbevakningens centrala
ledning till samma kommun. När det slutligen gäller behovet av lokalisering
av statlig verksamhet till Östersund bör nämnas att det pågår ett arbete
inom regeringens kansli med ett åtgärdsprogram för kommunen.

Med hänvisning till det anförda avstyrks här aktuella motioner i behandlade
avsnitt.

Regionalpolitisk! stöd

Inledning

Det regionalpolitiska stödet kan lämnas till företag och personer som bedriver
industriverksamhet, industriservice, viss partihandel och uppdragsverksamhet,
pälsdjursuppfödning och vattenbruk, turistverksamhet, framställning
av fasta bränslen, uppförande av industrilokaler för uthyrning,
teknikcentrum m.m. Fr.o.m. den 1 juli 1987 har införts vidgade möjligheter
att lämna stöd till företag inom den privata tjänstesektorn samt till affärsverk
och uppdragsmyndigheter.

Stödet lämnas i form av lokaliseringsstöd (bidrag och lån), offertstöd, lån
till investmentbolag, investeringsbidrag samt utvecklingskapital. 41

I första hand lämnas stödet till verksamheter inom stödområdena A, B AU 1987/88:13
och C, men stöd kan i vissa fall efter regeringsbeslut också komma i fråga
utanför stödområdena. I samband med investeringar med ett kapitalbehov
på högst 9 milj. kr. kan dessutom investeringsbidrag lämnas av länsstyrelserna
i hela landet.

Allmänna villkor som i princip ställs för stödgivning enligt ovannämnda
förordning är bl.a. att

— tillfredsställande lönsamhet erhålls

— en varaktig sysselsättning för de anställda uppnås

— minst 40 % av de nya arbetsplatserna förbehålls vardera könet, dock
möjlighet till dispens

— lön och förmåner åtminstone är likvärdiga med dem som utgår enligt
kollektivavtal

Reglerna för stödgivningen framgår av förordningen (1982:677, omtryckt
1985:648) om regionalpolitisk! stöd.

Allmänna frågor

I detta avsnitt behandlas vissa allmänna och principiella yrkanden avseende
stödsystemets inriktning.

Moderata samlingspartiet anför i partimotion 1987/88:A484 viss kritik
mot utformningen av de regionalpolitiska stödformerna. En stor del av besluten
om regionalpolitisk! st öd tas av politiska organ eller av handläggare
som är direkt ansvariga inför politiker. Länsstyrelsernas och utvecklingsfondernas
styrelser frestas enligt motionärerna att sätta politiska hänsynstaganden
framför en realistisk affärsmässig bedömning av olika projekt. Motionärerna
framhåller vidare att uppföljningen från stödbeviljande myndigheters
sida inte är tillfredsställande, vilket leder till alltför sena ingripanden
i krisföretag.

1 motion A484 tar man också upp frågan om regionala investmentbolag.

Man är positiv till att det existerande näringslivet satsar kapital i investmentbolagen,
men det är viktigt att de privata intressenterna inte upplever
att de är passiva partners till staten. Därför bör enligt motionärerna statens
medverkan begränsas tidsmässigt och ske i form av ett ränte- och amorteringsfritt
lån — inte i form av ägarandelar.

Nuvarande regionalpolitiska stödformer bör enligt motionen ersättas av
ett system med riskgarantilån. Dessa lån skall kunna utgöra delfinansiering
av företagsprojekt inom stödområdena. Riskgarantins storlek föreslås bli
differentierad beroende på inom vilket stödområde företaget är beläget.

Riskgarantilånen avses kompensera projekten för den högre risk som lokaliseringen
till ett stödområde innebär. Systemet föreslås bli utformat så att
lånens återbetalning kan avskrivas eller uppskjutas om inte tillräckligt stora
intäkter genereras. Ett sådant system innebär fördelar enligt motionärerna,
genom större enhetlighet och överblickbarhet över stödsystemet samt dessutom
ökad snabbhet genom att besluten till övervägande del kan tas på
länsnivå. Motionärerna hemställer att regeringen återkommer med förslag
till regler för riskgarantilån så att detta nya system kan träda i kraft under
det kommande budgetåret. Den sittande regionalpolitiska utredningen kan

senare utarbeta eventuella förslag till modifikationer. 42

Vad gäller beslutsformerna och handläggningen av det regionalpolitiska AU 1987/88:13
stödet anser utskottet, liksom motionärerna, att en realistisk affärsmässig
bedömning är nödvändig av alla projekt. Detta framgår också av förordningen
om regionalpolitisk! stöd, där krav på lönsamhet är ett villkor för att
stöd över huvud taget skall utgå. Vad beträffar sammansättningen av länsstyrelsernas
och utvecklingsfondernas styrelser kan noteras att det är landstingen
som nominerar styrelserepresentanter och att man i detta sammanhang
har möjlighet att tillföra styrelserna kompetens genom att utse representanter
med erfarenhet från näringsliv och arbetsmarknad. Det är för
övrigt regel att så sker, särskilt beträffande utvecklingsfondernas styrelser.

Redan nu finns således en god regional och lokal kunskap om företagandets
villkor i de nämnda styrelserna.

Uppföljningen av stödföretagen är väsentlig, och motionärernas krav i
detta avseende har redan på olika sätt uppmärksammats. Utvecklingsfonderna
har således fått 10 milj. kr. i extra medel för bl.a. uppföljning av
stödföretag. Statens industriverk tar vid anslagsgivningen till fonderna särskild
hänsyn till att dessa avsätter resurser för uppföljningsverksamheten.

Enligt utskottets mening är således motionens syfte i detta avseende tillgodosett.

I fråga om det framtida företagsstödet samt formerna för det privata
näringslivets och statens medverkan i regionala investmentbolag vill utskottet
peka på att dessa frågor skall behandlas av den regionalpolitiska
utredningen. Denna skall bl.a. göra avvägningar mellan generella och selektiva
stödsystem samt, i fråga om investmentbolag, analysera behovet av
lån samt bankernas och andra finansieringsinstituts medverkan i finansieringen
av regionalpolitisk! motiverade investeringar.

Med hänvisning till vad som anförts i det föregående avstyrker utskottet
motion A484 i här berörda delar.

I motion 1987/88:A482 av Börje Hörnlund m.fl. (c) anförs att det vid
sidan av generella åtgärder krävs ett företagsinriktat stöd på regional nivå
för att beslutsprocessen skall bli så effektiv som möjligt. Stödet bör även
vara mer differentierat, flexibelt och möjligt att anpassa efter de skilda
förhållanden som råder i olika delar av landet.

Utskottet behandlade föregående år ett likartat yrkande från centerpartiet
och konstaterade därvid att även utskottet har den principiella uppfattningen
att stödprogrammet bör omfatta såväl generella som företagsinriktade
stödformer. Handläggningen av det regionalpolitiska stödet är i stor
utsträckning decentraliserat till regional nivå och ytterligare decentralisering
föreslås nu i budgetpropositionen. Motion A482 påkallar i aktuell del
inte någon riksdagens åtgärd.

1 motion A482 tas också upp frågan om individinriktade stödåtgärder.

Enligt motionärerna har avfolkningen i vissa kommuner nått så långt att det
krävs införande av avsevärda individuella stimulanser för att få en nödvändig
inflyttning till stånd. Motionärerna föreslår dels att lånevillkoren vid
nyproduktion av småhus inom stödområde A och B förbättras, dels att det
införs en möjlighet att avskriva den årliga studiemedelsavgiften så länge
man bor och arbetar inom stödområde A och B. Ett likartat krav förs fram i
motion 1987/88:A472 av Anders G Högmark och Ingrid Hemmingsson 43

(båda m). Motionärerna hemställer att en utredning genomförs beträffande AU 1987/88:13
villkorad avskrivningsrätt för studielån vid bosättning inom stödområdet
för att därmed underlätta rekryteringen av kvalificerad arbetskraft. En motion
med samma syfte är 1987/88:A471 av Anders G Högmark och Hans
Dau (båda m). I denna motion förordas att en utredning genomförs om en
differentierad statsskatt, vilken enligt motionärerna skulle underlätta rekryteringen
av nyckelpersoner till stödområdena.

Utskottet har de senaste åren behandlat och avstyrkt motioner av samma
innebörd som de nu aktuella vad gäller olika individinriktade stödåtgärder.

Behovet av åtgärder för att underlätta rekryteringen av kvalificerad arbetskraft
till stödområdet är enligt utskottets mening väl dokumenterat. Därför
har i fråga om de arbetsmarknadspolitiska stödformerna möjligheten till
starthjälp behållits för s.k. nyckelpersoner. Vidare fortsätter bidragen för
anställning av medflyttande att utgå enligt ett nyligen fattat beslut av riksdagen
(prop. 1987/88:100 bil. 12, AU 11 rskr. 186). Frågan om behovet av
ytterligare individanknutna åtgärder skall behandlas av den regionalpolitiska
utredningen. Med hänvisning till denna del av utredningsuppdraget
och med hänsyn till vad i övrigt anförts anser utskottet att yrkandena i
motionerna A471, A472 och A482 om nya stödformer av nu aktuellt slag
inte påkallar någon riksdagens åtgärd.

Stödområdesindelningen

Sedan år 1964 finns ett särskilt stödområde för det regionalpolitiska stödet
till företag. Detta områdes avgränsningar har ändrats vid flera tillfällen,
senast år 1982 då stödområdet differentierades i tre zoner med skilda grader
av problem. De tre stödområdena benämns A, B och C, där stödområde A
innebär de förmånligaste regionalpolitiska stöden. Inom och i anknytning
till dessa stödområden finns särskilda geografiska riktlinjer för vissa näringar,
t.ex. för turistnäringen och för privata tjänsteföretag. Härutöver kan
regeringen peka ut orter/regioner med omfattande strukturförändringar
inom näringslivet som tillfälliga stödområden. Regeringen kan också besluta
om stöd till företag utanför stödområdet samt om synnerliga skäl föreligger
också lämna högre bidrag än normalt. Utanför stödområdena kan även
länsstyrelserna lämna regionalpolitisk! stöd i form av investeringsbidrag.

Följande kommuner och delar av kommuner är inplacerade i stödområdena
A, B och C.

Stödområdesindelningen

Län och kommun	Stöd-	Län och kommun'	Stöd-
	område		område
Gotlands län		Västernorrlands län
Gotland	C	Kramfors	C
		Sollefteå	B
Älvsborgs län		Sundsvall, såvitt avser
Bengtsfors	C	Holms och Lidens för-
Dals Ed	C	samlingar	C
Åmål	c	Ånge	B
		Örnsköldsvik, såvitt
Värmlands län		avser Anundsjö, Björna,
Arvika	c	Skorped och Trehör-
Eda	c	ningsjö församlingar	B

Län och kommun Stöd område Filipstad

Hagfors C

Munkfors C

Storfors C

Sunne C

Säfne C

Torsby B

Årjäng C

Örebro län

Hällefors C

Lindesberg, såvitt avser
Guldsmedshyttans och
Ramsbergs församlingar C
Ljusnarsberg C

Västmanlands län
Fagersta C

Norberg C

Skinnskatteberg C

Kopparbergs län
Avesta C

Ludvika C

Malung B

Mora, såvitt avser Venjans
församling B

Orsa C

Smedjebacken C

Vansbro B

Älvdalen B

Gävleborgs län

Hofors C

Hudiksvall, såvitt avser
Bjuråkers församling C

Ljusdal B

Nordanstig C

Söderhamn C

Norrbottens län
Arjeplog A

Arvidsjaur B

Boden C

Gällivare A

Haparanda A

Jokkmokk A

Kalix A

Län och kommun

Örnsköldsvik, såvitt
avser övriga församlingar Jämtlands

län
Berg
Bräcke
Härjedalen
Krokom, såvitt avser
Aspås, Näskotts, Rödöns
och Ås församlingar
Krokom, såvitt avser övriga
församlingar
Ragunda
Strömsund
Åre

Östersund

Västerbottens län

Bjurholm

Dorotea

Lycksele

Malå

Nordmaling
Norsjö
Robertsfors
Skellefteå, såvitt avser
Fällfors, Jörns och Kalvträsks
församlingar
Skellefteå, såvitt avser
övriga församlingar
Sorsele
Storuman
Vilhelmina
Vindeln
Vännäs
Åsele

Kiruna

Luleå

Pajala

Piteå

Älvsbyn

överkalix

övertorneå

Stöd område -

AU 1987/88:13

Förutom inom de stödområden som anges ovan får statens industriverk och
berörda länsstyrelser efter särskilt beslut av regeringen för budgetåret 1987/

88 bevilja lokaliseringsbidrag med högst 20 % av den del av de totala utgifterna
som avser byggnader, markanläggningar, maskiner och andra inventarier
i följande kommuner eller delar av kommuner: Delsbo församling i
Hudiksvalls kommun, Timrå kommun och Hörnefors församling i Umeå
kommun. I följande kommuner får lokaliseringsbidrag beviljas med högst
15 % av nämnda utgifter: Tierp, Östhammar, Kristinehamn, Degerfors,

Karlskoga och Hallstahammar. I nämnda områden får industriverket och
länsstyrelserna även bevilja lokaliseringslån med högst 70 % av det totala
kapitalbehovet. 45

I motion 1987/88:A482 av Börje Hörnlund m.fl. (c) behandlas frågan om AU 1987/88:13
tillfälliga stödområden. Motionärerna framhåller at t regeringens möjligheter
att förklara orter/regioner som drabbas av strukturförändringar och
arbetsmarknadsproblem som tillfälliga stödområden måste utnyttjas på ett
mera rättvist och konsekvent sätt än regeringen hittills gjort. En akut industrikris
eller en kontinuerligt pågående strukturförändring med minskande
sysselsättningstillfällen som följd bör likabehandlas av statsmakterna. Under
senare år har enligt motionärerna flertalet mindre kommuner drabbats
lika hårt eller hårdare av strukturförändringar än vad t.ex. Malmö gjort vid
nedläggningen av Kockums Varv.

Utskottet behandlade föregående år samma yrkande som då återfanns i
centerpartiets partimotion. Utskottet konstaterade därvid att de kommuner
som kommit i fråga för tillfällig inplacering i stödområde haft problem av
en omfattning som motiverat de åtgärder regeringen vidtagit. Enligt utskottets
mening är motionärernas exempel på orättvis inplacering i stödområde
inte särskilt väl valt. Malmö kommun placerades nämligen inte i tillfälligt
stödområde i samband med nedläggningen av Kockums Varv. Motionen
avstyrks i aktuell del.

Följande motioner tar upp yrkanden om inplacering av enskilda kommuner
i stödområde.

Maud Björnemalm m.fl. (s) yrkar i motion 1987/88:A418, vilken behandlar
problemen i Örebro län, att Ljusnarsbergs och Hällefors kommuner
samt Ramsbergs och Guldsmedshyttans församlingar i Lindesbergs kommun
förs till stödområde A. Vidare yrkas att Nora, Karlskoga, Degerfors
samt Lindesbergs församling förs till stödområde B. Motionärerna anser
också att Askersunds kommun under en begränsad tidsperiod bör få stödmöjligheter
som motsvarar stödområde C samt att Nora kommun i övrigt
bör få samma förmåner som övriga Bergslagskommuner.

I motion 1987/88:A436 av Lars De Geer (fp) pekas på den situation som
uppstått för Hedemora och Säters kommuner genom att Borlänge inplacerats
i stödområde. De båda förstnämnda kommunerna har enligt motionären
samma problem som de närliggande kommunerna, vilka alla tillhör
stödområdet. 1 motionen yrkas därför att Hedemora och Säters kommuner
överförs till stödområde C, i varje fall under den period som finansieringen
härför kan tas ur medel som anslagits i den s.k. Bergslagspropositionen.

I motion 1987/88:A446 påtalar Barbro Sandberg och Per Arne Aglert
(båda fp) obalanserna inom Uppsala län. 1 Älvkarleby kommun har sågverket
lagts ned under föregående år. Kommunen bör få konkurrera på lika
villkor som de närliggande kommunerna och bör således enligt motionärerna
införlivas i stödområde C.

1 motion 1987/88:A468 av Gunnel Jonäng och Gunnar Björk (båda c)
föreslås en tillfällig inplacering av Ljusdals kommun (stödområde A), Söderhamns
kommun (stödområde B) samt övriga kommuner utom Gävle i
stödområde C. 1 motion 1987/88:A438 av Gunilla André och Bengt
Kindbom (båda c) föreslås att Karlsborgs, Töreboda och Gullspångs kommuner
skall ingå i stödområde.

Utskottet vill understryka att de regionalpolitiska insatserna bör koncentreras
till de regioner som har eller förutses få stora obalansproblem. Dessa 46

regioner är bl.a. norra Sveriges inland, Bergslagen och delvis sydöstra Sve- AU 1987/88:13

rige. Det permanenta stödområdet bör således ligga fast över en längre
tidsperiod. Uppkommande problem till följd av strukturomvandling i kommuner
utanför stödområde får lösas genom tillfällig inplacering i stödområde
eller genom att regeringen utnyttjar möjligheten att lämna särskilt
regionalpolitisk! stöd. De åtgärder som regeringen vidtagit i dessa avseenden
finnér utskottet väl avvägda. Utskottet vill också erinra om att riksdagen
nyligen har fattat beslut om att Säters kommun tillfälligt skall inplaceras
i stödområde. Yrkandet i motion A436 är därmed delvis tillgodosett. 1
avvaktan på övervägandena från den regionalpolitiska utredningen, som
har att lämna förslag efter vilka grunder och till vilka regioner de regionalpolitiska
insatserna bör riktas, anser utskottet att den nu gällande stödområdesindelningen
bör ligga fast. Motionerna A418, A436, A438, A446 och
A468 avstyrks i här aktuella delar.

Stödet till investeringar m.m.

1 propositionen hänvisas till att den regionalpolitiska utredningen har att
behandla bl.a. det framtida regionalpolitiska stödet till företagsutveckling
och nyföretagande. 1 avvaktan på resultatet av utredningen föreslås i propositionen
endast ett par smärre förändringar av det regionalpolitiska stödet
till företag.

I propositionen föreslås en ytterligare decentralisering av besluten om
regionalpolitisk företagsstöd genom att beloppsgränsen för beslut på regional
nivå föreslås höjd från nuvarande 9 milj. kr. till 12 milj. kr. Förslaget till
höjd beloppsgräns innefattar inte det investeringsbidrag som länsstyrelserna
utanför stödområdet kan lämna. Utskottet tillstyrker regeringens förslag
i denna del.

Vidare anmäls i propositionen att det regionalpolitiska stödet till framställning
av fasta bränslen hittills har lämnats som ett komplement till stöd
från oljeersättningsfonden. Då oljeersättningsprogrammet numera är ersatt
av ett program för utveckling och introduktion av ny energiteknik m.m.
föreslås att regionalpolitisk! stöd till fasta bränslen fortsättningsvis skall
kunna lämnas som komplement till stöd enligt förordningen (1986:171) om
statligt stöd för utveckling och introduktion av ny energiteknik m.m. Övriga
bestämmelser för stöd till detta ändamål bör enligt propositionen vara oförändrade.

Slutligen föreslås i detta avsnitt att alla former av stödberättigad verksamhet
fortsättningsvis skall kunna bedrivas i lokaler som uppförs för uthyrning
med hjälp av regionalpolitisk stöd. Stöd till uthyrningslokaler
utanför stödområdena A — C, vilket kan utgå när det finns särskilda skäl,
föreslås vidare kunna lämnas även till privata intressenter enligt samma
regler som gäller för kommuner.

1 centerpartiets kommittémotion 1987/88:A482 godtas förslagen i propositionen
att vidga lokaliseringsstödet till lokaler för uthyrning men man anser
att lokaliseringsstödet för detta ändamål måste förstärkas för att därmed
underlätta näringslivets breddning och utveckling i mindre orter. Motionärerna
föreslår att lokaliseringsbidrag bör kunna utgå med 50 % för investe- 47

ringar i privata och kommunala industrilokaler i stödområde A och B resp.
40 % för landsbygdsdelarna i stödområde C.

Utskottet vill framhålla att regionalpolitisk! stöd för uppförande av industrilokaler
för uthyrning endast lämnas på mindre orter, varmed avses orter
med högst 10 000 invånare. Stödet är omgärdat av vissa restriktioner och
utgår med ett belopp som är lägre än vad rörelsedrivande företag kan erhålla
i resp. stödområde. Förslaget i motion A482 om förhöjt stöd till uthyrningslokaler
finner utskottet mindre välbetänkt. En sådan ordning skulle
enligt utskottets mening strida mot principen att det i normalfallet bör vara
det rörelsedrivande företaget som skall stimuleras att uppföra lokalerna.

Med avstyrkande av motion A482 i denna del tillstyrker utskottet regeringens
förslag angående vidgat stöd till uthyrningslokaler.

I motionerna I987/88:A426 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) och 1987/
88:A482 av Börje Hörnlund m.fl. (c) föreslås att nuvarande lokaliseringslån
ersätts av ett system med statliga kreditgarantier.

Utskottet har vid flera tillfällen de senaste åren behandlat motioner med
likalydande krav. Utskottet har med utförliga motiveringar avstyrkt dessa
motioner. Med hänvisning härtill samt till den regionalpolitiska utredningens
uppdrag beträffande det framtida företagsstödet avstyrks motionerna
A426 och A482 i här aktuella delar.

1 motion A426 föreslås vidare ett a vskaffande a v offert st ödet fr. o. m. den 1
juli 1988.

Även frågan om offertstödet ligger inom ramen för den regionalpolitiska
utredningens uppdrag, varför yrkandet inte bör föranleda någon riksdagens
åtgärd.

I motion 1987/88:A427 av Karl Boo m.fl. (c) yrkas att regionalpolitiskt
stöd till turistanläggningar skall kunna beviljas inom stödområden A, B och
C, dvs. även inom de delar av stödområde C som inte är primärt rekreationsområde.
Samma yrkande finns i motion 1987/88:A468 av Gunnel Jonäng
och Gunnar Björk (båda c) med det tillägget att sådant stöd bör kunna
beviljas även i kommuner som gränsar till stödområde.

Utskottet har nyligen i betänkande AU 1987/88:14 (s. 22) vidhållit sin
tidigare redovisade inställning att det regionalpolitiska stödet till turistverksamhet
bör koncentreras till de delar av landet, t.ex. fjälltrakterna, där
det inte finns så goda möjligheter för utvecklingen av andra näringsgrenar.
Marknaden är begränsad och en geografiskt mera vidsträckt satsning på
turismen kan försämra förutsättningarna att bygga ut verksamheten inom
de mest prioriterade stödområdena. Utskottet vill också erinra om att regeringen
efter särskild prövning kan lämna stöd till turistanläggningar utanför
det prioriterade stödområdet. Så har under år 1987 skett beträffande en
anläggning i Smedjebackens kommun som ligger i stödområde C men inte i
primärt rekreationsområde. Beslutet motiverades av svårigheterna att där
skapa alternativa arbetstillfällen. På grund av det anförda avstyrks motionerna
A427 och A468, den senare i aktuell del.

AU 1987/88:13

Sysselsättningsstödet

AU 1987/88:13

Sysselsättningsstöd lämnas per kalenderår för ett år i taget under högst sju
år. För att få fullt stöd måste företagen öka sysselsättningen och bibehålla
den nya sysselsättningsnivån under hela perioden. Sysselsättningsstödet
kombineras ofta med annat regionalpolitisk! stöd.

Riksdagen beslöt våren 1987 att avskaffa sysselsättningsstödet i stödområde
C från den 1 juli 1987 (prop. 1986/87 bil. 14, AU 13, rskr. 268).

I sex motioner framförs krav på att sysselsättningsstödet återinförs i stödområde
C.

Folkpartiet framhåller i motion 1987/88:A426 att sysselsättningsstödet
är en stödform som väl överensstämmer med de principer som enligt folkpartiet
bör gälla för stödsystemet. Avskaffandet av sysselsättningsstödet i
stödområde C har enligt motionerna inneburit att bl.a. Bergslagen lämnats
utan möjlighet att åtnjuta sådant stöd.

I centerpartiets kommittémotion 1987/88:A482 föreslås också att sysselsättningsstödet
återinförs i stödområde C. Motivet är enligt motionen att
riktlinjerna för detta stöd lades fast så sent som 1985 och att en presumtiv
stödmottagare har rätt att ställa krav på långsiktighet beträffande stödvillkoren.
Vidare anförs att flertalet kommuner i stödområde C har en negativ
befolkningsutveckling, varför det regionalpolitiska stödet inte får försämras.

Krav på återinförande av sysselsättningsstödet förs vidare fram i motionerna
1987/88:A451 av Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c), 1987/88:A461 av
Jan Hyttring och Bertil Jonasson (båda c), 1987/88:A490av Hans Lindblad
(fp) samt i motion 1987/88:A491 av Elver Jonsson och Anders Castberger
(båda fp). I motion A461 finns ett alternativyrkande om stöd till introduktionsutbildning
vid personalökning för företag belägna inom stödområde
C. I motionen 1987/88:A474av Alf Wennerfors m.fl. (m) föreslås att sysselsättningsstödet
skall avvecklas.

Utskottet konstaterar att den regionalpolitiska utredningen skall ”analysera
sysselsättningsstödets betydelse för företagen och bedöma om sysselsättningsstödet
bör bibehållas och utvecklas”. Utredningen skall vidare
analysera ”om den effekt stödet har på företagen kan uppnås på annat sätt
inom ramen för det företagsstöd i samband med investeringar och inkörningskostnader
som nu lämnas eller förutsätts kunna lämnas fortsättningsvis”.
Frågor som hänger samman med sysselsättningsstödet ligger således
inom ramen för den regionalpolitiska utredningens uppdrag, och här aktuella
motioner avstyrks i motsvarande delar.

Nedsättning av socialavgifter

Lagen om nedsättning av socialavgifter och allmän löneavgift i Norrbottens
län (SFS 1983:1055) trädde i kraft den 1 januari 1984. Syftet är att
genom sänkning av personalkostnaderna höja konkurrenskraften i det
norrbottniska näringslivet. Företagen bedöms därmed få en starkare ställning
på marknaden, vilket i sin tur bör leda till ökad produktion och sysselsättning.
Stödberättigade är företag med huvudsaklig verksamhet inom gru- 49

4 Riksdagen 1987/88. 18 sami. Nr 13

vor och tillverkningsindustri, viss partihandel, uppdragsverksamhet samt AU 1987/88:13
hotell-, pensionats- och campingverksamhet.

Stödet avser dels en nedsättning av socialavgifter och allmän löneavgift
med 10 % i Norrbottens län, dels en fullständig befrielse från avgifterna i
Svappavaara samhälle i Kiruna kommun under tio års tid, dels vid en nettoökning
av sysselsättningen ett särskilt bidrag till avgifterna för verksamhet
inom hela länet.

Motionsförslag i fråga om nedsättningen av socialavgifterna i Norrbotten
har lagts fram alltsedan lagens tillkomst. De nu aktuella motionerna
följer samma linjer som tidigare år, dvs. i partimotionerna från moderata
samlingspartiet, folkpartiet och centerpartiet förordas att avgiftsnedsättningen
med tio procentenheter bör gälla inom hela stödområde A och i
princip omfatta all icke-offentlig verksamhet. Vänsterpartiet kommunisterna
har å andra sidan alltsedan tillkomsten av lagen varit kritiskt till denna
typ av generella stimulanser och yrkar i motion 1987/88:A441 av Lars Werner
m.fl. på en avveckling av stödformen.

1 motion 1987/88:A484 av Carl Bildt m.fl. (m) framhålls att generella
stödformer såsom nedsättning av socialavgifter har flera fördelar jämfört
med selektiva åtgärder. Enligt motionärernas uppfattning är erfarenheterna
från den generella nedsättningen av socialavgifterna i Norrbottens län
positiva genom att företagens marginaler och soliditet har ökat. Motionärerna
förordar därför att socialavgifterna sänks även i andra delar av landet
med stora regionala problem, varvid de områden som har de största problemen
bör prioriteras. Uttaget av de sociala avgifterna bör därför minskas
med tio procentenheter inom stödområde A och med tre procentenheter
inom stödområde B. Denna nedsättning bör gälla samtliga näringsgrenar,
inkl. de affärsdrivande statliga verken. Däremot bör nedsättningen inte
gälla övriga delar av den offentliga sektorn. Den föreslagna avgiftsnedsättningen
bör enligt motion 1987/88:A474 av Alf Wennerfors m.fl. (m) träda i
kraft den 1 januari 1989.

Folkpartiet kritiserar i motion 1987/88 :A426 av Bengt Westerberg m.fl.

(fp) den geografiska och branschmässiga begränsningen av stödet. Enligt
partiets mening har dessa begränsningar fått åtminstone tre negativa effekter.
För det första blev resultatet en relativ försämring av konkurrensläget
för de kommuner som redan tidigare hade nedsatta avgifter. För det andra
innebar begränsningen till vissa branscher att stödet blev mindre effektivt,
t.ex. undantogs jord- och skogsbruk. För det tredje blev systemet mer
krångligt och ibland godtyckligt. Motionärerna föreslår därför att systemet
utformas så, att all icke-offentlig verksamhet i stödområde A erhåller nedsatta
socialförsäkringsavgifter med tio procentenheter.

Enligt motion 1987/88:A462 av Olof Johansson m.fl. (c) skulle en ytterligare
differentiering av uttaget av socialavgifter efter regioner och kommuner
innebära en betydande lokaliseringsstimulans och därmed främja en
utveckling mot regional balans. Man pekar på att det i Norge finns ett
system med betydande skillnader i avgiftsuttag mellan t.ex. Osloregionen
och Nordnorge. Det norska systemet bör noggrant analyseras och studeras
inom ramen för den regionalpolitiska utredningen i syfte att ta fram ett

underlag för beslut om differentiering av socialavgifterna över landet. Där- 50

vid bör enligt motionärerna prövas ett system med såväl rabatter som AU 1987/88:13

tillägg. Systemet skulle utformas så att ett företag lokaliserat i en överhettad
region får ett visst tillägg, medan företag lokaliserade i en utsatt region får
en viss rabatt på den totalsumma avgifter som skall tas ut.

I motion 1987/88:A482 av Börje Hörnlund m.fl. riktas kritik mot den
generella sänkningen av socialförsäkringsavgifterna i hela Norrbotten, vilken
enligt motionärerna gynnar kustkommunerna med förstärkt inomregional
obalans som följd. 1 avvaktan på en generell regional differentiering
föreslår motionärerna följande förändringar. Den nuvarande sänkningen
av socialförsäkringsavgifterna med 10 % i hela Norrbottens län bör i stället
omfatta samtliga kommuner inom stödområde A. Sänkningen bör därutöver
omfatta de kommuner i Norrbotten som inplacerats i stödområde B.

Avgiftsbefrielsen bör gälla samtliga privata, kooperativa och statliga företag.
Avgiftsreduceringen för tillkommande sysselsättning bör i kommuner
belägna i Norrbotten inom stödområde A och B vara 15 000 kr. och i stödområde
C 5 000 kr.

Alf Svensson (c) föreslår i motion 1987/88 :A465 att arbetsgivaravgiften
sänks med tio procentenheter i samtliga kommuner i stödområde A och
därefter successivt höjs i stödområdena B och C för att där nå upp till den
ursprungliga nivån utanför stödområdena. Stödet för ökad sysselsättning
bör differentieras på samma sätt.

1 två motioner yrkas att kretsen av stödberättigade verksamheter vidgas. I
motion 1987/88:A420 av Anita Modin (s) yrkas att nedsättningen av socialavgifterna
även bör gälla restaurangverksamhet, medan Britta Bjelle (fp) i
motion 1987/88:A443 har motsvarande yrkande beträffande jord- och
skogsbruket. Två motioner som behandlar åtgärder för Värmlands län tar
båda upp frågan om nedsättning av socialavgifterna i Torsby kommun. Jan
Hyttring och Bertil Jonasson (båda c) föreslår i motion I987/88:A461 att
arbetsgivaravgifterna slopas i Torsby kommun med undantag av Fryksände
församling. I motion 1987/88 :A486 av Gullan Lindblad och Göthe
Knutson (båda m) yrkas att denna avgift sänks med 3 % i stödområde B
(Torsby kommun).

De nu aktuella motionerna vad gäller nedsättning av socialavgifter har
till sitt sakinnehåll behandlats av utskottet i stort sett varje år sedan lagens
tillkomst. Riksdagen har därvid på framställning av utskottet avslagit yrkandena
i motionerna vad avser ändringar av den geografiska och branschmässiga
avgränsningen. En utvärdering av effekterna på de enskilda
företagens verksamhet samt vilken betydelse systemet haft för att företag
skulle lockas att nyetablera eller utvidga sin verksamhet, genomförs för
närvarande på regeringens uppdrag av statens industriverk. Utvärderingen
kommer att bli ett viktigt underlag för den regionalpolitiska utredningen,
som har att värdera och lämna förslag om det framtida företagsstödet och
därvid bl.a. göra avvägningar mellan selektiva och generella stödsystem.

Utskottet har tagit del av den undersökning om stödeffekterna åren
1984—1986 av avgiftsnedsättningen i Norrbotten som utförts inom nationalekonomiska
institutionen vid Stockholms universitet. Resultaten tyder
på att effekterna på sysselsättningen av det hittillsvarande stödet är väsentligt
mindre än vad man har haft anledning förutsätta. Utskottet vill emeller- 51

tid inte nu dra några bestämda slutsatser av dessa undersökningsresultat. AU 1987/88:13
Statens industriverk måste först slutföra sitt utredningsuppdrag, och den
regionalpolitiska utredningen får därefter väga olika stödformers effektivitet
mot varandra. 1 det arbetet ingår självfallet att inhämta erfarenheter från
andra länder. Med hänvisning till det pågående utredningsarbetet avstyrker
utskottet de föreliggande motionsyrkandena beträffande nedsättning av
socialavgifterna resp. utvidgning av de stödberättigade verksamheterna.

Likaså avstyrker utskottet yrkandet i motion A441 om avslag på anslaget.

Insatser i glesbygd

Inledning

Enligt riksdagens regionalpolitiska beslut år 1985 skall glesbygdspolitiken
inriktas på att ta till vara glesbygdens resurser och utvecklingsmöjligheter.

Riksdagen har vidare uttalat att insatserna bör intensifieras med förstärkt
inriktning på offensiva och utvecklingsbara åtgärder. De ekonomiska insatser,
som inom ramen för det reguljära stödsystemet är avsedda att sättas in
för detta ändamål, är sedan år 1979 samlade under beteckningen glesbygdsstöd.
Detta är en del av det samlade länsanslaget till länsstyrelserna, vilka i
samverkan med bl.a. kommuner, lantbruksnämnder och utvecklingsfonder
svarar för genomförandet av glesbygdspolitiken. På central nivå har glesbygdsdelegationen
en samordnande roll.

Av central betydelse för glesbygdens utveckling är naturligtvis även de
åtgärder som vidtas med inriktning på vissa näringar, främst jord- och
skogsbruk, trädgårdsnäring och fiske. Förutom generella stödformer, såsom
prisstöd m.m., kan nämnas det särskilda åtgärdsprogrammet för de
fem Norrlandslänen samt Värmlands och Kopparbergs län. Programmets
syfte är bl.a. att få till stånd en ökad samordning av stödet till jordbrukets
rationalisering, glesbygdsstödet och olika arbetsmarknadsstöd.

Utvecklingsprogram för landsbygden

I fem motioner tas upp allmänna frågor om landsbygden och i anslutning
därtill frågor om särskilda åtgärder och program för utveckling av landsbygden.
Vissa motioner som behandlar liknande frågor är hänvisade till jordbruksutskottet.
Detta gäller bl.a. moderata samlingspartiets partimotion
I987/88:A484 i denna del.

Centerpartiet anser i partimotion 1987/88 :A462 att ett utvecklingsprogram
för landsbygden bör tas fram. Den allt kraftigare befolkningskoncentrationen
efter regeringsskiftet 1982 hotar enligt motionärerna att ödelägga
stora landsbygdsområden. Utarmningen har gått så långt att det krävs en
inflyttning av ungdomar och unga familjer om många bygder skall ha en
reell chans att långsiktigt överleva. I motionen understryks att en utveckling
av landsbygden förutsätter en helhetssyn på planeringen av infrastruktur,
bebyggelse, service, kulturutbud m.m. Det behövs såväl en nyetablering av
företag som utveckling av befintliga företag. Inom jordbruket bör stimuleras
en mer differentierad produktion. Centerpartiet anser att fler enskilda
människor bör ges tillfälle att på hel- eller deltid äga och bruka egen jord. 52

Kombinationssysselsättningar och olika typer av brukningskombinationer AU 1987/88:13
är önskvärda och måste underlättas. Det är också särskilt viktigt att insatser
görs för att förbättra kvinnors möjligheter att få sysselsättning på landsbygden.

Enligt motion 1987/88:A482 av Börje Hörnlund m.fl.(c) krävs betydande
resurser för landsbygdens utveckling och man föreslår därför att 100 milj.
kr. anvisas på ett särskilt anslag för landsbygdsutveckling.

I motion 1987/88:A402 av Gösta Andersson och Agne Hansson (båda c)
görs en bred genomgång av landsbygdsproblemen i Kalmar län. Motionärerna
kritiserar regeringen för en politik som försvagar och utarmar landsbygden.
Motionen utmynnar i ett krav att regeringen utarbetar ett åtgärdsprogram
för en snabb utveckling av landsbygden. För Kalmar läns vidkommande
pekar motionärerna på en rad behövliga åtgärder för att stärka bl.a.
jordbruk och småföretag.

Sten Svensson m.fl. (m) återkommer i motion 1987/88:A447 till frågan
om en ny regionalpolitik för en levande landsbygd. Motionärerna framhåller
att man under några riksmöten i rad framlagt förslag ägnade att gagna
landsbygdens utveckling och att man nu, efter att ha fått förslagen avslagna
av riksdagsmajoriteten, upprepar dessa med ökad skärpa.

Enligt motionärerna går landsbygdens många problem i mycket hög utsträckning
att hänföra till den socialdemokratiska centraliseringspolitiken.

Den offentliga sektorns expansion och dess service har indirekt kommit att
bli en belastning för landsbygdsbefolkningen. Småskaliga och privata alternativ
har omöjliggjorts genom de offentliga monopolen och de höga skatterna.
Mot denna beskrivning ställer motionärerna den enskildes fria initiativ
som bör stimuleras på olika sätt. Ytterligare styrning och planering av
samhället tillbakavisas, och i stället föreslår motionärerna systemförändringar,
vilka bl.a. innebär avreglering av näringslivet, skattesänkningar för
företag och privatpersoner och avveckling av de offentliga servicemonopolen.
Genom en minskad offentlig inblandning kan situationen enligt motionärerna
förbättras för jord- och skogsbruket samt för småföretagen. Vidare
kan rättvisa skapas i familjepolitiken genom olika avregleringsåtgärder.
Bilens värde för landsbygdsbefolkningen bör också erkännas.

Motionärerna är också kritiska till den solidariska lönepolitiken som gör
det svårt för landsbygdens företagare att följa en löneutveckling baserad på
industri och offentlig sektor. Arbetsrättslagstiftningen bör omprövas för att
ge möjlighet till mer fria anställningsformer. Möjligheterna att säsongs- och
provanställa samt att avtala bort delar av ledighetslagstiftningen måste vidgas,
enligt motionärerna.

1 motion A447 tas slutligen också upp regionalpolitikens mål att skapa
likvärdiga förutsättningar för landets alla regioner. Detta åstadkommes enligt
motionärerna bäst genom ett begränsat antal generellt verkande åtgärder
såsom skattesänkningar och differentiering av avgifter. Svårigheterna i
vissa regioner skall i första hand överbryggas genom marknadsmässig anpassning.
Man slår dock vakt om det särskilda Norrlandsstödet till jordbruket
samt glesbygdsstödet.

I motion 1987/88:A448 av Kjell Nilsson m.fl. (s) önskar man få fart på
arbetet med landsbyggdsutvecklingen genom att hela landet i princip bör få 53

tillgång till samma medel som anvisats till de sju nordliga länen. Motionä- AU 1987/88:13

rerna syftar här på det särskilda åtgärdsprogrammet för jordbruket i norra

Sverige som riksdagen antog förra våren. Vidare önskas i motionen en

utredning med syfte att utforma en långsiktig landsbygdspolitik för hela

landet.

Utskottet har ingen annan uppfattning än motionärerna i fråga om miljövärdena
på landsbygden och behovet att skapa bättre utvecklingsmöjligheter.
De regionalpolitiska målen innebär att alla människor oavsett var de
bor i landet skall ha tillgång till arbete, service och en god miljö. Självfallet
kan förhållandena beträffande olika mål variera mellan skilda regioner,
inte minst mellan stad och landsbygd, utan att levnadsnivån sammantaget
behöver vara olika. När det gäller att i det praktiska regionalpolitiska arbetet
föra in frågan om en god miljö som en väsentlig förutsättning för regional
utveckling krävs emellertid preciseringar, vilket också betonas i direktiven
till den regionalpolitiska utredningen. Denna skall bl.a. redovisa förslag
på vilka miljöfrågor som bör innefattas i ett regionalpolitisk! sammanhang
samt därvid göra en sammanvägning av olika faktorer som bedöms ha
betydelse för att levnadsnivån sammantaget skall ge så likvärdiga levnadsoch
sysselsättningsförhållanden som möjligt.

Utskottet vill också peka på att den regionalpolitiska utredningen skall
studera sektorspolitikens betydelse för glesbygden vad gäller service, kommunikationer,
utbildning m.m. I direktiven betonas vikten av att verksamheter
inom olika samhällssektorer inriktas efter de annorlunda förhållanden
som råder i glesbygdsområden för att därmed bibehålla och förbättra
servicen. Betydelsen av en upprätthållen privat service bör också beaktas.

När det gäller skatter och avgifter som instrument i regionalpolitiken framhålls
vidare i direktiven att de specifika förhållandena i glesbygden kan
motivera viss särbehandling för att underlätta företagsutveckling och kombinationssysselsättning.

Regionalpolitiska utredningen skall således analysera och lämna förslag
som i väsentliga delar berör de frågor som tagits upp i de nu aktuella motionerna.
Utskottet vill, i fråga om åtgärds- och utvecklingsprogram för landsbygden,
därutöver upprepa sin principiella inställning att förhållandena
varierar så kraftigt mellan olika regioner att ett samlat utvecklingsprogram
för hela landet inte blir meningsfullt. Förekommande problem bör i stället
behandlas i utvecklingsplaneringen i resp. län. Alla län arbetar i dag med
utvecklingsfrågor för landsbygden, och länsstyrelserna har fått förstärkta
resurser för bl.a. detta arbete. Arbetet är ett bra exempel på decentraliserade
arbetsformer där t.ex. prioriteringen av områden för glesbygdsstöd avgörs
på länsnivå. Enligt utskottets mening gäller dock fortfarande att insatserna
bör koncentreras till de mest utsatta delarna av landet. Förslaget i motion
A448 (s), att de särskilda åtgärderna för jordbruket i norra Sverige bör
vidgas till hela landet, kan utskottet därför inte biträda. Kravet i samma
motion på en utredning om landsbygdspolitiken får anses tillgodosett genom
den regionalpolitiska utredningens uppdrag i fråga om glesbygdspolitiken.

Förslaget i motion A482 (c) om ett särskilt anslag på 100 milj. kr. för
landsbygdsutveckling finner utskottet omotiverat med hänsyn till den kraf- 54

tiga uppräkning som har gjorts av länsanslagen innevarande budgetår.

Utskottet avvisar de förslag till systemförändringar som föreslås i motion AU 1987/88:13
A447 (m). De regleringar, som har genomförts inom bl.a. jordbruket, har
främst syftat till att ge befolkningen på landsbygden så långt möjligt likvärdiga
levnadsbetingelser med andra befolkningsgrupper. Samma syfte har
de reformer haft som i stor politisk enighet genomförts i syfte att tillförsäkra
alla invånare, oavsett om man bor i stad eller på landsbygd, en likvärdig
service. Den kommunala skatteutjämningen är i dag det främsta instrumentet
för denna politik som i hög grad gynnar små och glesbefolkade
kommuner och ger dessa möjlighet att upprätthålla en god service. Motionärernas
grundrecept för utveckling av landsbygden, dvs. att låta marknadskrafterna
styra samtidigt som man genom långtgående systemförändringar
minskar samhällets möjligheter att erbjuda likvärdig service, skulle
enligt utskottets mening leda till en snabb utarmning av landsbygden och
mindre orter.

Utskottet kan inte i detalj behandla de vittsyftande förslagen i motion
A447 (m), men på en väsentlig punkt måste utskottet bemöta motionärernas
krav, nämligen när man argumenterar för att löntagarnas villkor bör försämras.
Den solidariska lönepolitiken beskrivs som osolidarisk — många
arbetstagare accepterar enligt motionärerna en mindre löneökning till förmån
för en arbetsplats utanför tätorterna.! samma riktning går motionärernas
krav på omprövning av arbetsrättslagstiftningen för att ge möjlighet till
mer fria anställningsformer liksom kraven på vidgade möjligheter att säsongs-
och provanställa samt att avtala bort delar av ledighetslagstiftningen.
Utskottet kan inte inse på vilket sätt de nämnda försämringarna av
löntagarnas villkor skulle bidra till att uppnå motionärernas övergripande
syfte, nämligen att göra det mer attraktivt att bo och verka på landsbygden.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna A402,

A447, A448 och A462 i tillämpliga delar.

Utskottet övergår slutligen till att behandla frågan om medelsbehovet till
landsbygdskampanjerna. 1 motion 1987/88 :A4 50 av Nils G Åsling (c) pekas
på de betydande ideella insatser som görs av de nära 100 folkrörelseorganisationer
som medverkar i kampanjen ”Hela Sverige skall leva”. Motionären
hemställer att riksdagen anslår 5 milj. kr. till Nationella folkrörelsekommittén
som kampanjbidrag.

Inledningsvis vill utskottet peka på att den i motionen nämnda kampanjen
ingår som en väsentlig del i den av Europarådet initierade kampanjen
som syftar till att utveckla och skydda landsbygden i de olika europeiska
länderna. I Sverige har glesbygdsdelegationen fått regeringens uppdrag att
ta huvudansvar för det svenska deltagandet, som här kallas ”Landsbygd
90”. Kampanjen ”Hela Sverige skall leva” är en del av de samlade aktiviteterna
som drivs i nära samverkan mellan glesbygdsdelegationen och de ca
100 folkrörelseorganisationer som samverkar inom Nationella folkrörelsekommittén.

Utskottet har genom representanter för glesbygdsdelegationen och folkrörelsekommittén
tagit del av erfarenheterna från det hittillsvarande arbetet.
Det är uppenbart att ”Landsbygd 90” och folkrörelsearbetet så här långt
varit en framgång i de allra flesta delar av landet, bl.a. genom att en omfattande
lokal mobilisering har åstadkommits. För arbetet med kampanjerna 55

har regeringen, förutom de ordinarie resurserna inom glesbygdsdelegatio- AU 1987/88:13

nen och länsstyrelserna, tillskjutit 5,5 mili. kr., varav 2 milj. kr. beviljats för
folkrörelsekommitténs insatser. Kampanjorganisationen har emellertid
inte lyckats få näringsliv och organisationer att i väntad utsträckning tillskjuta
medel.

Mot den angivna bakgrunden bör glesbygdsdelegationen tillföras ytterligare
medel. Utskottet har inhämtat att regeringen genom omdisposition av
befintliga medel har möjlighet att tillföra de resurser som bedöms erforderliga
för att verksamheten under innevarande budgetår skall kunna genomföras.

För nästa budgetår föreslår utskottet att 2 milj. kr. ur anslaget för regionala
utvecklingsinsatser anvisas för detta ändamål. Utskottet kommer i ett
senare avsnitt att föreslå att detta anslag räknas upp i enlighet härmed.

Medlen bör tillföras glesbygdsdelegationen, som därmed har att tillse att
verksamheten inom folkrörelsekommittén kan drivas vidare.

Det får enligt utskottets uppfattning ankomma på regeringen att efter en
ingående prövning ta ställning till det ytterligare medelsbehov som kan
komma att erfordras för att de aktuella kampanjerna skall kunna fullföljas
under nästa budgetår.

Vad utskottet med anledning av motion A450 (c) anfört om ytterligare
medel till glesbygdsdelegationen bör ges regeringen till känna.

Glesbygdsstödet

Sedan år 1979 är bestämmelserna om de olika stödåtgärderna för glesbygden
samlade i en särskild förordning (SFS 1985:619).

Glesbygdsstöd kan lämnas i form av avskrivningslån, kreditgaranti eller
bidrag till

— företag

— kommersiell service

— intensifierade kommunala sysselsättningsinsatser

— samhällelig service.

Frågor om stöd prövas i allmänhet av länsstyrelsen, som inom resp. län
också svarar för den närmare avgränsningen av de områden inom vilka
glesbygdsstöd kan utgå. När det gäller kommersiell service i glesbygder har
länsstyrelsen att samråda med bl.a. berörd kommun. I principiellt viktiga
ärenden skall samråd ske med konsumentverket.

Glesbygdsstöd lämnades under budgetåret 1986/87 med 157 milj. kr. Huvuddelen
av stödet användes för att delfinansiera företagsinvesteringar av
drygt 1 200 småföretag. Vidare lämnades investeringsstöd till 160 glesbygdsbutiker.

I propositionen framhålls att glesbygdsstödet har visat sig vara ett effektivt
och flexibelt system för att stärka sysselsättning och service i glesbygd.

Några mindre ändringar föreslås vad gäller stödet till företag och stödet till
kommersiell service. Högsta beloppet till företag för avskrivningslån för
investeringar föreslås höjt från 260 000 kr. till 300 000 kr. Vidare föreslås en
höjning från 39 000 kr. till 45 000 kr. av högsta beloppet för avskrivningslån

till uthyrningsstugor. 56

Driftstödet till kommersiell service bör enligt propositionen höjas till ett AU 1987/88:13

högsta belopp av 60 000 kr. per år. Stödet bör benämnas servicebidrag och
utgå under högst tre år. Stöd för ett fjärde år eller längre bör dock enligt
propositionen kunna beviljas i undantagsfall. En särskild ordning för prövningen
i fråga om förlängt driftstöd föreslås genom att länsstyrelsebeslut
som avser servicebidrag för ett fjärde år eller längre bör underställas konsumentverket
för godkännande.

Tre motioner tar upp olika yrkanden med anledning av förslagen i propositionen
om höjda beloppsgränser för stöd till företag i glesbygd.

I motion 1987/88 :A482 av Börje Hörnlund m.fl. (c) yrkas att högsta belopp
för avskrivningslån till uthyrningsstugor skall höjas till 75 000 kr.

Sigge Godin m.fl. (fp) anser i motion 1987/88:A425 att motsvarande
stödbelopp bör höjas till 50 000 kr. Därutöver yrkas att högsta belopp för
avskrivningslån till företag skall vara 300 000 kr.

Enligt utskottets mening är motionärernas yrkanden om höjning av högsta
beloppet för avskrivningslån till uthyrningsstugor delvis tillgodosett genom
förslaget i propositionen. Beloppet höjdes senast år 1985, och i propositionen
föreslås nu en ytterligare höjning från 39 000 kr. till 45 000 kr.

Yrkandet i motion A425 om höjning till 300 000 kr. av det högsta beloppet
för avskrivningslån till företag överensstämmer med förslaget i propositionen.
Motionerna A425 och A482 avstyrks i här aktuella delar. 1 de delar som
ovan behandlats tillstyrker utskottet sålunda propositionens förslag.

I motion 1987/88:A483 av Ulla Orring m.fl. (fp) uttalas att man ansluter
sig till propositionens förslag om förhöjt servicebidrag tillglesbygdsbutiker
samt att det ges möjlighet att utsträcka stödet mer än tre år. Man avstyrker
emellertid vad man menar vara en vetorätt för konsumentverket vid beslut
om förlängt driftstöd.

När det gäller frågan om beslutsordningen vid förlängt driftstöd till glesbygdsbutiker,
som aktualiseras i motion A483, vill utskottet framhålla följande.
Vid alla former av driftstöd måste en noggrann prövning göras. Detta
gäller inte minst vid butiksstöd där kraven på enhetlig tillämpning och
konkurrensneutralitet måste sättas högt. Fortfarande gäller också att sådant
stöd för ett fjärde år eller längre endast beviljas i undantagsfall. Utskottet
finner det därför lämpligt att konsumentverket och dess glesbygdsnämnd,
åtminstone under en övergångsperiod, ges det slutliga avgörandet i fråga
om förlängt driftstöd till glesbygdsbutiker. Med tillstyrkan av propositionens
förslag om berörda bidrag och högsta belopp för detta bör motion
A483 inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

I motionerna A425 och A482 föreslås vidare att högsta stödbelopp för
intensifierade kommunala sysselsättningsinsatser (/KS) höjs till 50 000 kr.

Utskottet anser att propositionens förslag i denna del är väl avvägt. Beloppet
höjdes med 30 % den 1 juli 1985. Förslaget i propositionen om en
höjning av företagsstödet innebär en prioritering av stödet till permanenta
arbetstillfällen. Motionerna A425 och A482 avstyrks i här aktuella delar.

I motion A482 föreslås också att kravet i glesbygdsförordningen om äldre
arbetslösas företrädesrätt till IKS-stöd slopas.

Utskottet konstaterade vid behandlingen av ett likartat yrkande förra
året att äldre arbetslösa även i fortsättningen bör ha företräde till 1KS- 57

stödet. Utskottet noterade därvid att stödformen, enligt en rapport av riks- AU 1987/88:13
revisionsverket, blivit mindre verkningsfull i detta avseende. Utskottet förutsatte
därför att berörda myndigheter vidtar åtgärder som syftar till att i
ökad utsträckning bevilja stöd till den äldre och lokalt bundna arbetskraften.
Motion A482 avstyrks i aktuell del.

I motion 1987/88:A401 av Arne Andersson i Gamleby (s) föreslås att
reglerna för lönegaranti anslutning till beviljat glesbygdsstöd kompletteras
med ett villkor att långivaren ej får uttaga högre ränta än marknadsräntan
för aktuella lån, ej heller via avgifter kompensera den kostnad som staten
uttager. Bakgrunden till förslaget är att långivaren (bank eller annat institut)
till täckning av statens kostnader för administration och för förluster på
grund av infriade garantiåtaganden skall till statsverket betala en årlig avgift
om en procent av utestående belopp. Enligt motionären förekommer
det att långivaren tar ut denna avgift av låntagaren.

Utskottet delar motionärens uppfattning att reglerna för glesbygdsstödet
så långt möjligt bör tillämpas på ett likformigt sätt. Det vore emellertid
olämpligt med ett riksdagens uttalande i frågan om nivån på marknadsräntan
och de närmare villkoren för här aktuella garantilån. Räntenivån bestäms
i en förhandling mellan låntagare och långivare och blir bl.a. beroende
av läget på lånemarknaden och konkurrensen mellan bankerna. Med
hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion A401.

I motion 1987/88 :A406 av Leo Persson m.fl. (s) förordas ett stöd till glesbygdsskolor
genom att stödet till samhällelig service, stödet till samlingslokaler
eller glesbygdsstödet skall få användas till nybyggnad eller om- och
tillbyggnad av sådana skolor.

Utskottet vill framhålla att stödet till samhällelig service i glesbygder är
avsett för särskilda insatser avseende främst vård och service åt äldre eller
handikappade samt aktiviteter för barn och ungdom. Det av motionärerna
föreslagna ändamålet, dvs. ett statligt investeringsstöd åt glesbygdsskolor,
är enligt utskottets mening inte förenligt med stödets syfte. Investeringar i
skolor bör även fortsättningsvis vara en ordinarie kommunal uppgift. Motion
A406 avstyrks med hänvisning härtill.

I motion 1987/88:A417 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkas att bidrag ur de
sammanhållna länsanslagen för regionalpolitiska ändamål skall kunna användas
för att understödja etablering av läkarpraktik i glesbygd. Motiveringen
ges i motion 1987/88:So426 där syftet anges vara att underlätta läkarrekryteringen
till glesbygden varvid lokaliseringsbidrag till sådan investering
är en av flera åtgärder som föreslås.

Utskottet framhöll vid behandlingen av ett likartat yrkande föregående
år att motionärernas syfte, när det gäller glesbygdsområdena, redan är tillgodosett
genom att länsstyrelsen kan lämna sådant stöd enligt förordningen
om glesbygdsstöd. Utskottet anser emellertid inte att man mer allmänt bör
vidga stödmöjligheterna för avsett ändamål till att gälla lokaliseringsstöd
inom samtliga stödområden. Motion A417 avstyrks därför.

Skärgårdsfrågor

I fyra olika motioner tas upp frågor om särskilda insatser i skärgården. Det

gäller bl.a. framtagande av skärgårdsprogram och samordning av statliga 5g

myndigheters verksamhet inom dessa områden.

I motion 1987/88:A405 av Anna Wohlin-Andersson m.fl. (c) önskas åt- AU 1987/88:13
gärder för att samordna skärgårdspolitiken. Den regionalpolitiska utredningen
bör enligt motionärerna tillsätta en mindre grupp, eventuellt fristående,
som speciellt ägnar sig åt att ta fram ett skärgårdsprogram.

Lars Werner m.fl. (vpk) yrkar i motion 1987/88: A408 att fortsatt nedskärning
av civila statliga myndigheters verksamhet i skärgården stoppas samt
att en översyn görs av skärgårdspolitiken. Vidare yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag till ökat stöd åt den bofasta skärgårdsbefolkningen.

1 motion 1987/88:A410 av Gunnar Björk i Gävle och Gunnel Jonäng
(båda c) behandlas förhållandena i kustbandet utanför Gävleborg, den s.k.

Jungfrukusten. Man vänder sig mot att varje statlig myndighet dåligt samordnar
sin verksamhet, vilket leder till att skärgården och kustbandet dör ut.

Det behövs enligt motionärerna en sammanhållen skärgårdspolitik i södra
Norrland. Denna fråga bör bli föremål för en särskild utredning.

Skärgårdsfrågor tas också upp i motion 1987/88 :A454 av Ulf Adelsohn
(m) som yrkar att skärgårdsbefolkningen måste ges rimliga försörjningsmöjligheter,
vilket i dag motverkas genom olika regleringar och hinder.

De frågeställningar som motionärerna aktualiserar återkommer regelmässigt
varje år. Utskottet har därvid hänvisat till gällande regelverk som
syftar till att samordna statliga myndigheters verksamhet i skärgården samt
till att det bör ankomma på länsstyrelserna att utarbeta åtgärdsprogram
m.m. för utvecklingen inom skärgårdsområdena. Den regionalpolitiska utredningen
har nu i uppdrag att överväga om det finns anledning att föreslå
några förändringar av glesbygdspolitiken. Utredningen skall bl.a. uppmärksamma
sektorspolitikens betydelse i glesbygden och särskilt värdera
effekterna av de statliga insatserna i skärgårdsområdena. Utskottet vill i
anslutning till de aktuella motionerna framhålla betydelsen av att den regionalpolitiska
utredningen ägnar särskild uppmärksamhet åt utvecklingen
i skärgårdsområdena. I detta sammanhang får också prövas behovet av
ytterligare myndighetssamordning. Vad utskottet ovan anfört i anslutning
till motionerna A405, A408, A410 och A454, den senare i aktuell del, bör ges
regeringen till känna.

I motion 1987/88:A403 av Anna Wohlin-Andersson m.fl. (c,m,fp,vpk)
tas upp frågan om transportstödet i skärgården. Motionärerna yrkar att förordningen
om glesbygdsstöd ändras så att statligt bidrag till transporter i
skärgården kan utgå utan den nu gällande begränsningen till ett inledningsskede
om längst tre år.

Utskottet har inhämtat att berörda länsstyrelser i varierande grad använder
sig av möjligheterna att ge driftstöd till skärgårdstransporter. Sådant
stöd får lämnas endast om synnerliga skäl föreligger. Utskottet har i det
föregående föreslagit att den regionalpolitiska utredningen skall ägna särskild
uppmärksamhet åt utvecklingen i skärgårdsområdena. Utskottet har
anledning utgå från att även driftstödet till skärgårdstransporter behandlas
i detta sammanhang. Syftet i motion A403 är därmed tillgodosett och bör
inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Anslagsfrågor

AU 1987/88:13

Principfrågor om olika former av regionalpolitisk stöd har utskottet behandlat
i tidigare avsnitt. 1 det följande redovisas föreslagna medel för
skilda ändamål.

C 1. Visst regionalpolitisk stöd

1986/87 Utgift 8 316 471

1987/88 Anslag 5 000 000

1988/89 Förslag 1000 000

Över anslaget anvisas fr.o.m. budgetåret 1985/86 medel endast för vissa
former av regionalpolitisk stöd som beslutats före detta budgetår.

I enlighet med regeringens förslag under punkt C 1 (s. 62—63) bör det
aktuella anslaget föras upp med 1 milj. kr.

C 2. Lokaliseringsbidrag m.m.

1986/87 Utgift 207 770 326 Reservation 579 404 755'

1987/88 Anslag 362 000 000

1988/89 Förslag 362 000 000

Anslaget skall främst användas för att finansiera lokaliseringsbidrag som
beviljats av regeringen eller SIND. Dessutom bekostas offertstöd, lån till
privata regionala investmentbolag m.m.

Regeringen föreslår under punkt C 2 (s 63—65) att riksdagen till lokaliseringsbidrag
m.m. för budgetåret 1988/89 skall anvisa ett reservationsanslag
om 362 000 000 kr. Härav beräknas för offertstöd ett belopp om högst 70
milj. kr.

I den moderata kommittémotionen 1987/88:A484 har, som tidigare redovisats,
föreslagits att bl.a. lokaliseringsbidragen skall avskaffas och och
ersättas med riskgarantilån. I enlighet härmed föreslås i motion 1987/
88:A474 (m) att riksdagen skall anvisa 255 milj. kr. under ett nytt reservationsanslag,
benämnt Riskgarantilån.

I folkpartiets partimotion I987/88:A426 föreslås att anslaget skall bestämmas
till 292 milj. kr. Motionärerna har därvid avräknat de 70 milj. kr.
som regeringen tagit upp för offertstödet.

Utskottet har i det föregående avvisat såväl moderata samlingspartiets
förslag beträffande riskgarantilånen som folkpartiets förslag att slopa offertstödet.
Med hänsyn härtill avstyrks även de båda partiernas följdförslag
beträffande medelsanvisningen. Propositionens beräkning av medelsbehovet
godtas. Anslaget till Lokaliseringsbidrag m.m. bör således föras upp
med det belopp regeringen har begärt.

1 De medel som vid budgetårsskiftet inte var ianspråktagna genom beslut uppgick till
69,7 milj. kr., inräknade de 100 milj. kr. som anvisats på tilläggsbudget II till statsbudgeten
förbudgetåret 1985/86.

C 3. Lokaliseringslån

AU 1987/88:13

1986/87 Utgift 107 248 540 Reservation 490 512 910')

1987/88 Anslag 300 000 000

1988/89 Förslag 200 000 000

1 De medel som vid budgetårsskiftet inte var ianspråktagna genom beslut uppgick till
167,0 milj. kr.

Från anslaget bekostas lokaliseringslån oavsett om dessa beviljas av regeringen,
SIND eller länsstyrelserna.

Regeringen föreslår under punkt C 3 (s. 65—66) att riksdagen skall till
Lokaliseringslån för budgetåret 19888/89 anvisa ett reservationsanslag om
200 000 000 kr.

Moderata samlingspartiet och folkpartiet yrkar i motionerna 1987/

88:A474 resp. 1987/88:A426 att regeringens anslagsframställning skall avslås.
Centerpartiet föreslår i motion 1987/88:A482 att förevarande reservationsanslag
skall ersättas av ett förslagsanslag om 1 000 kr. med uppgift att
täcka eventuella förluster genom det kreditgarantisystem som enligt centerpartiet
bör ersätta lokaliseringslånen.

I den föregående framställningen har utskottet avstyrkt de yrkanden som
framställts i motionerna A474, A426 och A482 om att avskaffa lokaliseringslånen
som stödform. Som en följd härav avstyrker utskottet även de
anslutande motionsyrkandena om anslagsgivningen. Regeringens förslag
till medelsanvisning tillstyrks.

C 4. Regionala utvecklingsinsatser m.m.

1986/87 Utgift 312 399 000 Reservation 653 096 000')

1987/88 Anslag 688 000 000

1988/89 Förslag 688 000 000

1 De medel som vid budgetårsskiftet inte var ianspråktagna genom beslut uppgick till
ca 45 milj. kr. att jämföras med ca 50 milj. kr. året innan.

Från anslaget bestrids utgifterna för av länsstyrelserna beslutade lokaliserings-
och investeringsbidrag, för företagsutveckling, för glesbygdsstöd i
form av stöd till företag, kommersiell service, intensifierade kommunala
sysselsättningsinsatser (IK.S) och samhällelig service samt för regional projektverksamhet.

Riksdagen beslutade förra året om en höjning av anslaget inför budgetåret
1987/88 med 200 milj. kr. till 688 milj. kr. (AU 1986/87:13, rskr. 268). I
samband med riksdagsbehandlingen av anslaget ansåg utskottet att anslaget
till regionala utvecklingsinsatser m.m. på sikt i sin helhet borde fördelas
till länen. För budgetåret 1987/88 ansåg utskottet att högst 40 milj. kr. av
anslaget borde användas för centrala insatser i pågående eller planerade
projekt och aktiviteter. 1 propositionen föreslås i enlighet med riksdagens
uttalande att det högsta beloppet som under nästa budgetår får användas
för centrala insatser sänks från 40 till 35 milj. kr. Återstoden, dvs. 653 milj.
kr., bör enligt propositionen fördelas på länen. 61

I propositionen sägs att kostnaderna för främjande av hemslöjden i fort- AU 1987/88:13
sättningen bör betalas över anslaget regionala utvecklingsinsatser m.m. För
varje länsstyrelse beräknas statsbidrag för två hemslöjdskonsulenter till
280 000 kr. i nuvarande löneläge. Statsbidraget lämnas till huvudmannen
under samma förutsättningar som hittills, dvs. att landstingskommunernas
bidrag skall vara minst lika stora som statens.

Det sammanlagda medelsbehovet för nästa budgetår beräknas till 688
milj. kr.

Medlen till länsstyrelserna har budgetåren 1986/87 och 1987/88 fördelats
enligt följande:

		1986/87	1987/88
1.	Stockholms län	4 000 000	6 000 000
2.	Uppsala län	4 000 000	6 000 000
3.	Södermanlands län	5 500 000	6 500 000
4.	Östergötlands län	3 500 000	4 500 000
5.	Jönköpings län	4 500 000	5 500 000
6.	Kronobergs län	4 000 000	5 000 000
7.	Kalmar län	6 000 000	9 000 000
8.	Gotlands län	7 500 000	11 000 000
9.	Blekinge län	9 000 000	13 000 000
10.	Kristianstads län	2 000 000	3 000 000
II.	Malmöhus län	2 000 000	3 000 000
12.	Hallands län	2 000 000	3 000 000
13.	Göteborgs och Bohus län	7 000 000	9 000 000
14.	Älvsborgs län	8 000 000	11 000 000
15.	Skaraborgs län	3 000 000	5 500 000
16.	Värmlands län	35 000 000	50 000 000
17.	Örebro län	15 000 000	21 000 000
18.	Västmanlands län	17 000 000	21 000 000
19.	Kopparbergs län	36 000 000	50 000 000
20.	Gävleborgs län	33 500 000	50 000 000
21.	Västernorrlands län	46 000 000	70 000 000
22.	Jämtlands län	61 000 000	90 000 000
23.	Västerbottens län	60 000 000	90 000 000
24.	Norrbottens län	71 500 000	105 000 000

1 tre motioner från centerpartiet föreslås att anslaget räknas upp. I kommittémotionen
1987/88:A482 och i motion 1987/88:A468 av Gunnel Jonäng
och Gunnar Björk (båda c) begärs ett med 112 milj. kr. utökat anslag. I
motion 1987/88:A465 av Alf Svensson (c) förordas en höjning av anslaget
med 100 milj. kr.

Som utskottet redovisat i det föregående räknades det ifrågavarande anslaget
upp med 200 milj. kr. inför innevarande budgetår. Utskottet kan med
hänvisning härtill inte biträda de föreslagna uppjusteringarna av anslaget
inför nästa budgetår. I sammanhanget vill utskottet erinra om dels de särskilda
medel som tilldelats Bergslagen och inre Norrland (prop. 1987/

88:64, AU 14), dels förslagen i prop. 1987/88:86 om särskilda regionalpolitiska
insatser i Norrbottens län, m.m. Den senare propositionen kommer att
behandlas senare i vår.

Utskottet har tidigare i framställningen föreslagit att 2 milj. kr. ur anslaget
Regionala utvecklingsinsatser m.m. skall tillföras glesbygdsdelegationen
i syfte att de pågående landsbygdskampanjerna skall kunna drivas
vidare. Som en konsekvens av detta ställningstagande bör det aktuella anslaget
räknas upp med 2 milj. kr. till 690 milj. kr. för nästa budgetår. De

aktuella motionsyrkandena avstyrks. 62

Av anslaget har under innevarande budgetår 131 milj. kr. utgjort ram för AU 1987/88:13

projektmedel. 1 partimotionen 1987/88:A426 (fp) föreslås ett avskaffande
av gränsen för projektmedlen. Därmed skulle friheten på den regionala nivån
att göra egna bedömningar och finna egna linjer för den regionala
utvecklingen öka.

Utskottet vill erinra om att projektmedelsramen har vidgats väsentligt
under senare år, från 51 milj. kr. budgetåret 1982/83 till 131 milj. kr. under
innevarande budgetår. Syftet med projektmedelsramen är att garantera erforderligt
utrymme för insatserna i form av lokaliseringsstöd och glesbygdsstöd.
Enligt utskottets uppfattning bör det vara en angelägen uppgift
för den regionalpolitiska utredningen att närmare pröva behovet av projektmedel
ute i länen. 1 avvaktan på resultatet av det arbetet är utskottet inte
berett tillstyrka att gränsen för projektmedlen avskaffas. Motionen avstyrks
därför i aktuell del.

I motion 1987/88:A421 av Birgitta Johansson m.fl. (s) berörs kriterierna
vid fördelning av de regionalpolitiska medlen till länsnivån. Motionärerna
framhåller att även förvärvsfrekvensen bör vägas in vid medlens fördelning.

Med anledning av motionen vill utskottet erinra om att en stor del av de
regionalpolitiska medlen fördelas efter problemens svårighetsgrad i de olika
länen. Detta gäller inte minst de s.k. länsanslagen. Vid fördelningen tas
hänsyn till ett flertal olika faktorer såsom befolkningsutveckling, arbetslöshet,
förvärvsfrekvens, sysselsättningsgrad, branschstruktur, avstånd, kommunikationer
m.m. Hithörande frågor torde för övrigt bli föremål för överväganden
i samband med översynen av stödformerna i den regionalpolitiska
utredningen. Motion A421 avstyrks med hänvisning till det anförda.

I motion 1987/88 :A459 av Jan Hyttring och Bertil Jonasson (båda c) tas
upp möjligheterna att få bidrag till utbildning av småskaliga producenter.

Motionärerna föreslår att man inom ramen för anslaget Regionala utvecklingsinsatser
m.m. skall kunna få bidrag för utbildning och täckande av
inkomstbortfall i samband med utbildning för dessa producenter. Motionärerna
syftar bl.a. på hemslöjd och småskalig livsmedelsproduktion.

Länsstyrelserna kan av sina projektmedel ställa medel till förfogande för
riktade insatser för hemslöjd eller småskalig livsmedelsproduktion. Lämpligt
organ som tilldelas medel bör sedan fritt kunna disponera medlen på ett
sätt som gynnar näringen och dess utövare, t.ex. för vidareutbildning. Härutöver
kan nämnas att lantbruksnämnderna i norra Sverige disponerar medel
för rådgivning och utvecklingsprojekt.

Utskottet anser mot den angivna bakgrunden att motion A459 bör lämnas
utan åtgärd.

Utskottet tar slutligen i detta avsnitt upp ett antal motioner i vilka föreslås
förstärkta länsanslag i olika län. I vissa motioner har storleken på den begärda
resursökningen angivits, medan andra motioner allmänt pläderar för
utökat länsanslag. De aktuella motionerna redovisas nedan.

1987/88:A430 av ökade länsanslag till Älvsborgs,

Jan Hyttring m. fl. (c) och Skaraborgs och Värmlands län för

1987/88:A445 av finansiering av projektet Laxfond

Göthe Knutson m. fl. (m) för Vänern

1987/88:A445 av
Larz Johansson (c)

ökat länsanslag med 3,5 milj. kr. till AU 1987/88:13
Södermanlands län

I987/88:A428 av

Kjell Nilsson m.fl. (s),
I987/88:A457 av
Charlotte Branting (fp) och
I987/88:A489 av

ökat länsanslag till Kronobergs län

Stina Gustafsson (c)
I987/88:A458 av

ökat länsanslag till Kalmar län

Agne Hansson och Gösta

Andersson (båda c)
1987/88:A461 av

ökat länsanslag till Värmlands län

Jan Hyttring och Bertil Jonasson
(båda c)

1987/88:A414 av

ökat länsanslag till Kopparbergs
län

Karl Boo och Birgitta

Hambraeus (båda c)

Som redovisats ovan fattade riksdagen för ett år sedan beslut om en uppräkning
av anslaget Regionala utvecklingsinsatser m.m. med 200 milj. kr. till
688 milj. kr. Som framgår av sammanställningen över fördelningen mellan
länen innebar detta att samtliga län tilldelades ett utökat anslag under innevarande
budgetår. Enligt utskottets bedömning bör härigenom förutsättningarna
att finansiera t.ex. projektet Laxfond för Vänern ha förbättrats.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna A414,

A428, A430, A445, A455, A457, A458, A46I och A489 i aktuella delar.

C 5. Täckande av förluster på grund av kreditgarantier till företag i
glesbygder m.m.

1986/87 Utgift 12 785 812
1987/88 Anslag 1000

1988/89 Förslag 1 000

Anslaget används för att täcka utgifterna för att infria statliga garantier för
lån till företag i glesbygder och för lån till kommersiell service enligt förordningen
(1985:619) om glesbygdsstöd samt vissa äldre, numera upphävda,
förordningar.

Budgetåret 1984/85 ändrades detta anslag så att riksdagen som dittills
givit årliga beslutsramar för kreditgarantier till företag i glesbygder m.m.
därefter beslutar om en flerårig engagemangsram som successivt skall byggas
upp till 290 milj. kr. För tiden fram t.o.m. budgetåret 1987/88 är engagemangsramen
fastställd till 135 milj. kr. Systemet innebär att länsstyrelsernas
utrymme för ny kreditgivning skapas dels genom amorteringar av lån med
statliga kreditgarantier som beslutats efter den 1 juli 1985, dels genom den
successiva uppbyggnaden av engagemangsramen. 64

Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkt C 5 (s. 67—68) att AU 1987/88:13
ramen för kreditengagemangen nästa budgetår får vidgas till 155 milj. kr.
och att anslaget på nytt uppförs med ett formellt belopp av 1 000 kr.

C 6. Ersättning för nedsättning av socialavgifter

1986/87 Utgift 355 220 227

1987/88 Anslag 395 000 000

1988/89 Förslag 350 000 000

Anslaget används för att täcka avgiftsbortfallet till följd av nedsättningen i
Norrbottens län av socialavgifter och den allmänna löneavgiften. Utgifter
för det särskilda bidraget till arbetsgivaravgifter vid en sysselsättningsökning
belastar däremot anslaget C 7 Sysselsättningsstöd.

Regeringen föreslår under punkt C 6 (s. 68—69) att riksdagen till Ersättning
för nedsättning av socialavgifter för budgetåret 1988/89 anvisar ett
förslagsanslag av 350 000 000 kr.

I folkpartiets motion 1987/88: A426 föreslås ett anslag av 470 milj. kr. och
i motion 1987/88:A465 av Alf Svensson (c) föreslås 600 milj. kr. till Ersättning
för nedsättning av socialavgifter för budgetåret 1987/88. Lars Werner
m.fl. (vpk) yrkar i motion 1987/88:A441 att regeringens anslagsframställning
på denna punkt skall avslås.

Motionsyrkandena går tillbaka på de tidigare i framställningen redovisade
förslagen att vidga resp. slopa nedsättningen av socialavgifter som regionalpolitisk
stödform. Med hänsyn till att utskottet inte har ställt sig bakom
dessa förslag avstyrker utskottet även motionärernas här föreliggande
följdförslag i fråga om anslagsbevillning. Utskottet godkänner den i propositionen
lämnade medelsberäkningen. Medel bör alltså anvisas med det
belopp regeringen har föreslagit.

C 7. Sysselsättningsstöd

1986/87 Utgift 208 183 999

1987/88 Anslag 169 000 000

1988/89 Förslag 159 000 000

Anslaget används för att täcka dels utgifterna för sysselsättningsstöd enligt
förordningen om regionalpolitisk! stöd, dels det särskilda bidrag till arbetsgivaravgifter
som utgår vid sysselsättningsökning i Norrbotten enligt lagen
om nedsättning av socialavgifter och allmän löneavgift i Norrbottens län.

Regeringen föreslår under punkt C 7 (s.69—70) att riksdagen till Sysselsättningsstöd
för budgetåret 1988/89 anvisar ett förslagsanslag av
159 000 000 kr.

I motion 1987/88:A474 av Alf
anslagsframställning på denna punkt skall avslås i enlighet med förslaget i
motion 1987/88 :A484 att sysselsättningsstödet skall upphöra. I folkpartiets
partimotion 1987/88:A426 samt i motion 1987/88:A491 av Elver Jonsson
och Anders Castberger (båda fp) föreslås 184 milj. kr. till anslaget Sysselsättningsstöd.
65

5 Riksdagen 1987/88. 18 sami. Nr 13

Eftersom sysselsättningsstödet enligt utskottets mening bör vara kvar AU 1987/88:13
som stödform avstyrks anslagsyrkandet i motion A474.

Utskottet har i det föregående avstyrkt motionerna om återinförande av
sysselsättningsstöd i stödområde C. De aktuella följdförslagen i motionerna
A426 och A491 om höjning av anslaget till Sysselsättningsstöd bör därför
inte föranleda någon riksdagens åtgärd. Utskottet tillstyrker regeringens
framställning om anslag för det aktuella ändamålet.

C 8. Expertgruppen för forskning om regional utveckling

1986/87 Utgift 4 288 000 Reservation 573 000

1987/88 Anslag 4 300 000

1988/89 Förslag 4 300 000

Regeringen föreslår under punkt C 8 (s. 70) att riksdagen skall anvisa ett
reservationsanslag av 4 300 000 kr. till Expertgruppen för forskning om
regional utveckling (ERU) för budgetåret 1988/89.

1 centerpartiets kommittémotion 1987/88:A482 föreslås att kostnaderna
för ERU:s verksamhet i fortsättningen skall belasta anslaget för Utredningsverksamhet
m.m. (anslag A 3) på industridepartementets huvudtitel.

ERU:s verksamhet och forskningsinriktning bör också, enligt motionärerna,
breddas och få en inriktning som syftar till att utveckla vårt land.

Centerpartiet har flera år i följd lagt fram motsvarande förslag om anslagstilldelningen
till ERU. Valet av anslagstitel är närmast en praktisk
fråga. ERU:s forskningsverksamhet har enligt utskottets mening stor bredd
och bidrar i väsentliga avseenden till att skapa ett bra underlag för det
regionalpolitiska utvecklingsarbetet. Med avstyrkande av motion A482 i
denna del tillstyrker utskottet regeringens begäran om anslag till ERU.

C 9. Kapitaltillskott till en utvecklingsfond för Västnorden

1986/87 Utgift 0 Reservation 6 928 000

1987/88 Anslag 1904 000

1988/89 Förslag 2 000 000

Målet för Västnordensamarbetet, vilket inleddes år 1980, är att nå fram till
en mer tillfredsställande regional balans i Norden samt att knyta Västnorden
närmare det övriga Norden. Vid nordiska ministerrådets möte i augusti
1986 undertecknades avtal och stadgar för en nordisk utvecklingsfond för
Västnorden. Fonden skall främja utvecklingen av ett allsidigt och konkurrenskraftigt
näringsliv i Västnorden. Fondens grundkapital skall uppgå till
ett belopp som motsvarar 14,1 miljoner US dollar, varav Sverige skall svara
för 5,4 miljoner US dollar. Inbetalningen till fonden skall ske under perioden
1987-1995.

Regeringen föreslår under punkt C 9 (s. 71) att riksdagen till Kapitaltillskott
till en utvecklingsfond för Västnorden för budgetåret 1988/89 anvisar
ett förslagsanslag av 2 000 000 kr. Utskottet tillstyrker regeringens framställning
om anslag för det aktuella ändamålet. 66

Nytt anslag för infrastrukturella insatser AU 1987/88:13

I motion 1987/88:A463 av Jörn Svensson m.fl. (vpk) föreslås att de infrastrukturella
insatserna skall prioriteras i regionalpolitiken. Vpk:s förslag
om ett slopande av nedsättningen av socialavgifter i vissa kommuner i
Norrbotten frigör enligt motionen erforderliga medel för att 400 milj. kr.
skall kunna anvisas till infrastrukturella insatser.

Utskottet vill med anledning av motionen erinra om de betydande insatser
som gjorts och planeras beträffande en uppbyggnad av infrastrukturen i
utsatta regioner. Något nytt särskilt anslag för ändamålet kan därför inte
anses vara erforderligt. Motionärernas förutsättning för detta anslag, nämligen
ett slopande av nedsättningen av socialavgifterna i delar av Norrbotten,
föreligger för övrigt inte eftersom detta förslag avvisats av utskottet
tidigare i framställningen. Motion A463 avstyrks därför i aktuell del.

Regionalpolitiska insatser i län och regioner

I detta avsnitt behandlar utskottet 36 motioner som rör utvecklingen i olika
delar av landet. I motionerna redovisas problem och ställs krav på insatser
av olika slag från statsmakterna.

1 motionerna förs också fram partiernas syn på regionalpolitiken i stort.

Dessa frågor har utskottet tagit ställning till i ett tidigare avsnitt. Även
yrkanden om särskilda stödinsatser, decentralisering av statlig verksamhet
och medel för utvecklingsinsatser behandlas i andra avsnitt.

Motioner med anknytning till Bergslagen har behandlats i utskottets betänkande
AU 1987/88:24. Vidare kommer ett antal motioner rörande Norrbotten
att tas upp av utskottet i samband med behandlingen av proposition
1987/88:86 angående särskilda regionalpolitiska insatser i Norrbottens län
m.m.

Utskottet vill allmänt framhålla att regionalpolitiken inte ensam kan lösa
de problem som tas upp i motionerna. Skall utvecklingen kunna påverkas
förutsätts samordnade insatser inom en rad politikområden. Det gäller utöver
regional- och sysselsättningspolitiken även t.ex. utbildnings-, trafikoch
industripolitiken. De särskilda insatser för bl.a. Bergslagen och Norrbotten,
som statsmakterna har beslutat om det senaste åren, är goda exempel
på denna inriktning av politiken. Den ökade decentraliseringen till länen
av beslutsbefogenheter och resurser är också av vikt i detta sammanhang.
Den ekonomiska politiken är emellertid som berörts i det föregående
av grundläggande betydelse för den regionala utvecklingen.

Stockholms län

Under 1970-talet stagnerade befolkningstillväxten i Stockholms län, främst
beroende på en omfattande utflyttning. Omkring år 1980 började en ny fas
och från år 1984 har befolkningen ökat kraftigt. Detta förhållande förklaras
både av en ökad inflyttning från andra delar av landet och en ökad invandring,
men också på starkt ökade födelsetal. Förra året ökade folkmängden i
länet med 12 800 personer, varav nästan hälften berodde på födelseöverskottet.
Den inrikes nettoflyttningen till Stockholm har minskat de två senaste
åren, framför allt beroende på en ökad utflyttning. 67

Länets arbetsmarknad är den mest differentierade i landet, och den starkt AU 1987/88:13
ökade arbetskraftsefterfrågan under 1980-talet är en viktig förklaring till
den befolkningsexpansion som nu sker. Olika flyttningsstudier har visat att
det främst är unga, välutbildade personer som flyttar till Stockholm och att
karriärmöjligheter, kulturutbud, nöjen etc. har en stark dragningskraft.

Sysselsättningsläget i länet är väsentligt bättre än i något annat län. Den
relativa arbetslösheten uppgår till ca I %, vilket är hälften av riksgenomsnittet.
Sysselsättningsgraden, dvs. andelen sysselsatta av befolkningen i åldern
16-64 år, är mycket hög — ca 87 %.

Utvecklingen i Stockholmsregionen behandlas i fem motioner. Förslagen i
två av motionerna tar framför allt sikte på att främja utvecklingen i regionen,
medan två andra motioner främst diskuterar olika åtgärder med syfte
att begränsa tillväxten och förbättra miljön i regionen. I en femte motion
behandlas de obalansproblem som finns i länet.

En motion som i hög grad tar sikte på att främja utvecklingen i Stockholmsregionen
är motion 1987/88:A454 av Ulf Adelsohn m.fl. (m). Motionärerna
föreslår ett riksdagens tillkännagivande att inga åtgärder skall
vidtas i syfte att bromsa tillväxten i Stockholm. Vad Stockholm behöver är
en kunskaps- och förnyelsepolitik som tar till vara regionens starka sidor.

Högskoleutbildningen är viktig, och antalet högskoleplatser måste ökas. En
kreativ miljö bör stimuleras, och inte minst invandrarna utgör ett vitalt
inslag i denna utveckling. Motionärerna framhåller vidare att Mälardalsregionen
bör ses som en helhet där Storstockholm blir en inre kärna i en
gemensam arbetsmarknadsregion. För att klara en nödvändig utbyggnad
av kommunikationerna i denna region samt för att klara miljöproblemen i
Stockholms innerstad krävs nya finansieringsformer där enskilt kapital
medverkar. Länet måste också få en rätmätig del av det statliga väganslaget.

Regeringens utlokaliseringspolitik av offentliga myndigheter från Stockholmsregionen
avvisas av motionärerna. Inte heller bör utlokalisering av
myndigheter användas för att lösa inomregionala balansproblem. De södra
länsdelarna behöver stimulans i stället för regleringar, t.ex. genom sänkta
skatter och ett varierat bostadsbyggande.

Ett sänkt skattetryck är enligt motionärerna nödvändigt för att öka tillväxten.
Tillväxthämmande faktorer bör undanröjas, t.ex. genom en avreglering
av den offentliga sektorn och genom att bryta upp offentliga monopol.
Bostadsmarknad och kollektivtrafik anförs som exempel på områden
där valfriheten måste öka genom konkurrens.

Motionärerna betonar Stockholms stora miljövärden. Regeringen bör
presentera förslag på ekonomiska styrmedel inom miljöpolitikens område.

Motionärerna tar också upp internationella frågor. Man framhåller att
Sverige och Stockholm behöver en mer aktiv Europapolitik. Stockholm
skulle kunna bli ett av det nya Europas finansiella centra. Ett införande av
fri radio och TV skulle göra Stockholmsregionen till Nordens mediacentrum
och öppna oss mot Europa.

I motion 1987/88:492 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) om utvecklingen av
Stockholms län tar motionärerna upp en rad åtgärder för att främja utvecklingen
i Stockholm. Flertalet av dessa yrkanden behandlas av andra utskott.

I motionen framhålls att Stockholm har stor betydelse för hela landets AU 1987/88:13
framtid. Nyckeln till en fungerande regionalpolitik ligger i att skapa kreativa
miljöer över hela landet. En allmän hämsko på Stockholmsregionen
gynnar ingen, utan gör bara Sverige fattigare. De inomregionala problemen
bör man enligt motionärerna lösa genom nyinvesteringar i kommunikationsnäten.

Vad gäller länets arbetsmarknad anförs i motionen att huvudstadsregionen
måste inrymma en betydande administrativ verksamhet. En utflyttning
av för riket gemensamma funktioner är tveksam, men man bör ta till vara
möjligheten att decentralisera beslutsfunktioner inom den offentliga förvaltningen.
Motionärerna pekar vidare på att varuproduktionen minskar i
länet och att det sett till regionen i stort inte finns anledning att med särskilda
medel hålla kvar industri som annars skulle söka sig till områden med
bättre tillgång på arbetskraft.

Enligt centerns partimotion 1987/88:A462 är det nödvändigt att vidta
kraftfulla åtgärder för att dämpa expansionen av framför allt den privata
tjänstesektorn. 1 motionen föreslås att en investeringsavgift på 25 % skall
belasta nyproduktion av lokalytor för kontor och industrier i de expansiva
kommunerna i Stockholms län. De resurser som frigörs genom avgiften bör
återföras till Stockholmsregionen för investeringar i bostäder, miljöförbättringar
och infrastruktur. De företag som drabbas av den höga investeringsavgiften
bör erbjudas möjlighet till särskilt stöd mot att man väljer att förlägga
den planerade byggnationen till de regionalpolitisk! prioriterade områdena.
I detta sammanhang föreslår motionärerna att nya former av offertstöd
prövas, t.ex. skattelättnader.

I motion 1987/88:A444 av Bo Hammar m.fi. (vpk) påtalas att överhettningen
i vissa delar av Stockholmsregionen inte är bra för Sverige och inte
heller för människorna i regionen. Motionärerna kräver radikala åtgärder
för att skydda Stockholms stora miljövärden från ohämmad expansion,
miljöförstörelse och förkvävning. Åtgärder som diskuteras i motionen är
lägesavgifter, miljöavgifter och olika regleringar för att begränsa bilismen.

En särskild Storstockholmsutredning bör tillsättas för att undersöka lämpliga
styrmedel i dessa avseenden.

1 motion 1987/88 :A407 av Pär Granstedt och Karin Söder (båda c) diskuteras
olika åtgärder för att uppnå en bättre balans mellan boende och arbete
i Stockholms län. Det är enligt motionärerna viktigt att tillväxten i statlig
sysselsättning i första hand sker i andra delar av landet. Detta bör ske i form
av decentralisering av uppgifter från centrala till regionala och lokala organ,
snarare än genom förflyttning av hela myndigheter. Staten bör vidare
utarbeta ett program för omfördelning av statliga arbetsplatser i Stockholmsregionen.

Ett annat sätt att påverka arbetsplatsernas fördelning är enligt motion
A407 att lägesavgifter för större arbetsplatser i den centrala delen av Stockholmsregionen
införs. Lägesavgiften bör tillföras en fond för att lösa trafikoch
miljöproblem samt underlätta tillkomsten av fler arbetsplatser i underförsörjda
delar av länet. Också i övrigt bör staten genom sina regionala
organ stimulera näringslivets utveckling i underförsörjda regiondelar och
underlätta en omflyttning av arbetsplatser från överhettade delar av regio- 69

nen. Tillskapande av en högskola för den södra länsdelen anförs av mo- AU 1987/88:13
tionärerna som exempel på en sådan åtgärd.

Utskottet vill först slå fast att det inte råder några delade meningar om att
vårt land skall ha en stark huvudstadsregion. De speciella förutsättningar
som en huvudregion ger som centrum för verksamheter inom administration,
forskning och utbildning skall tas till vara och användas på ett sätt som
främjar näringslivets utveckling inte bara i länet utan också i hela riket. I de
föreliggande motionerna är man, oavsett de skilda utgångspunkterna, ense
om att en god utveckling i Stockholmsregionen är bra för hela landet. Detta
är en mening som också utskottet delar.

I motionerna aktualiseras två huvudsakliga frågeställningar. Den första
gäller om man bör dämpa expansionen i Stockholmsregionen och vilka
styrmedel man i så fall bör tillgripa. Den andra frågeställningen rör de
inomregionala förhållandena i Stockholmsregionen där man i samtliga motioner
diskuterar såväl miljöfrågor som olika åtgärder för att uppnå en
bättre balans mellan den norra och södra delen av regionen.

Utskottet har inledningsvis lämnat en översiktlig redovisning av de senaste
årens utveckling i Stockholm. Även om befolkningsutvecklingen —
och då särskilt inflyttningen — dämpats den senaste tiden finns det skäl att
tala om en överhettning vad gäller bl.a. regionens bostadsmarknad och
arbetsmarknad. En viktig förklaring till utvecklingen i Stockholmsregionen
är den pågående expansionen inom den privata tjänstesektorn. Däremot
har Stockholms län jämte Göteborgs och Bohus län under 1980-talet haft
den lägsta relativa tillväxten av alla län när det gäller den offentliga sektorn.

Expansionen inom främst den privata tjänstesektorn motiverar enligt
utskottets mening att åtgärder vidtas för att avlänka tillväxten till regionalpolitisk!
prioriterade områden. Industridepartementet och statens industriverk
har de senaste åren intensifierat arbetet med denna inriktning. Inom
industridepartementet har en grupp tillsatts med uppgift att särskilt arbeta
med dessa frågor. Även statens industriverk har förstärkt sina resurser för
lokaliseringspåverkan på tjänsteföretagen. Lokalisering av statlig verksamhet
används också för att motverka regionala obalanser.

Utskottet kan mot den angivna bakgrunden inte dela uppfattningen i
motion A454 (m) att inga åtgärder skall vidtas i syfte att bromsa tillväxten i
Stockholmsregionen. Utskottet vill å andra sidan inte nu förorda att särskilda
restriktioner läggs på utvecklingen i regionen, vilket föreslås i motionerna
A462 och A444. Den regionalpolitiska utredningen skall överväga föroch
nackdelar med olika åtgärder som kan bidra till att avlänka tillväxten i
storstadsområdena. Regeringen har vidare nyligen avviserat att en parlamentarisk
utredning skall tillsättas med uppgift att studera bl.a. bilismens
miljöeffekter i storstadsområdena.

I samtliga motioner diskuteras möjliga åtgärder för att uppnå en bättre
balans mellan den norra och södra delen av regionen. 1 flera av motionerna
framhålls att man genom investeringar i trafiksystem och högskoleutbildning
kan stimulera utvecklingen i den södra regiondelen. I motionerna
A407 och A444 vill motionärerna att frågan om s.k. lägesavgifter för arbetsplatser
utreds med syfte att skapa resurser för en bättre inomregional balans.
Förslaget i motion A462 om en investeringsavgift på 25 % för kontor 70

och industrier har delvis samma syfte. I motion A407 krävs också att ett AU 1987/88:13

program utarbetas för omfördelning av statliga arbetsplatser i Stockholmsregionen.
I samma motion yrkas också att staten genom sina regionala
organ stimulerar näringslivet i underförsörjda regiondelar.

De i motionerna påtalade obalansproblemen inom Stockholmsregionen
bör enligt utskottets mening i första hand behandlas av de regionala och
lokala myndigheterna i länet. Som framhålls i flera motioner har Stockholmsregionen
unika resurser i många avseenden. Den kreativa och resursrika
miljö som finns här borde således ge särskilt goda förutsättningar att
klara de nämnda obalansproblemen. Utskottet har i det föregående betonat
att man inte nu vill förorda att särskilda restriktioner läggs på utvecklingen i
regionen. Detta gäller också de föreslagna s.k. lägesavgifterna även om
syftet med dessa anges vara att förbättra den inomregionala balansen.

Vad gäller förslaget i motion A407 om ett program för omfördelning av
statliga arbetsplatser i Stockholmsregionen vill utskottet framhålla att det
sedan länge har funnits en strävan att omfördela de till Stockholm/Solna
koncentrerade statliga arbetsplatserna. För en sådan utveckling talar inte
bara den i motionerna påtalade problematiken utan också statens eget intresse
av att minska sina lokalkostnader. Omflyttningar av myndigheter och
institutioner har ägt rum i viss omfattning. Mot vinsterna av en decentralisering
inom regionen skall emellertid ställas kravet att myndigheterna skall
vara lätta att nå för tillresande besökare. Som framgått av vad utskottet
anfört i avsnittet om decentralisering bör det i fråga om lokalisering av
statlig verksamhet i första hand prövas huruvida sådan verksamhet eller
delar av den kan förläggas till andra delar av landet än Stockholmsregionen.

De i motion A454 föreslagna åtgärderna i fråga om bl.a. ett sänkt skattetryck,
avreglering av den offentliga sektorn, bostadsfinansiering och olika
internationella frågor i ett Stockholmsperspektiv går tillbaka på krav som
redovisats i olika partimotioner. De vittsyftande frågeställningar som motionärerna
tar upp i dessa delar av motionen anser sig utskottet inte behöva
ta närmare ställning till i detta sammanhang. En i motionen aktualiserad
fråga om skärgårdsbefolkningens försörjningsmöjligheter har behandlats i
den föregående framställningen.

Utskottets slutsats av det ovan anförda är att det inte kan anses vara
påkallat att föreslå riksdagen någon åtgärd med anledning av de redovisade
motionerna A407, A444, A454, A462 och A492 i här aktuella delar.

Södermanland och Östergötland

1 Södermanlands län minskade folkmängden med drygt 1 % under perioden
1980—1986. Strukturella förändringar inom industrin har slagit hårt mot
flera kommuner, bl.a. Eskilstuna, Katrineholm och Oxelösund med förhöjd
arbetslöshet och befolkningsutflyttning som följd. Läget var som sämst under
år 1983, men en gradvis förbättring har sedan ägt rum. Det senaste året
ökade länet med ca 600 invånare genom ett inflyttningsöverskott av samma
storleksordning. Arbetslösheten har minskat kraftigt och är nu något under
riksgenomsnittet. Detta gäller dock inte Eskilstuna som i detta avseende har 71

en mer negativ situation. Strukturomvandlingen i länet visar sig bl.a. i en AU 1987/88:13
hög andel förtidspensionerade.

Läget i Östergötland är relativt gynnsamt med viss befolkningsökning
och med tal för arbetslöshet, personer i arbetsmarknadsåtgärder och förtidspensionerade
som ligger något under riksgenomsnittet. Befolkningen i
länet har de senaste fem åren ökat i samma takt som hela riket, men de
inomregionala skillnaderna är relativt stora. Linköpings kommun ökar
stort, medan flertalet av de mindre kommunerna minskar. Arbetslösheten
är dock relativt låg i de flesta av de sistnämnda kommunerna.

Åtgärder för att främja utvecklingen i Södermanlands län föreslås i två
motioner.

1 motion 1987/88:A415 av Olle Svensson m.fl. (s) beskrivs inledningsvis
den positiva utveckling som länet genomgått det senaste året genom att
befolkningen ökat och arbetslösheten minskat. Motionärerna pekar dock
på att ungdomarna fortfarande flyttar ut från länet i relativt stor utsträckning.

Man framhåller vidare att utbildningsfrågorna har en avgörande betydelse
för utvecklingen av arbetsmarknaden i länet. Högskoleutbildningen i
länet bör utökas och motionärerna uppmärksammar därvid de förbättringar
för Eskilstuna/Västerås högskola som föreslås i årets budgetproposition.

Man framhåller vidare att länets kommunikationer är av stor betydelse för
näringslivets utveckling och skapandet av sysselsättningstillfällen.

Motionärerna önskar, mot bakgrund av de arbetstillfällen som försvunnit
inom industrin och även inom den statliga sektorn, att länet prioriteras
vid utflyttning av statlig verksamhet. Eskilstuna bör vidare klassas som
”strukturomvandlingskommun”.

I motion 1987/88 :A460 av Larz Johansson (c) framförs en rad yrkanden
om särskilda insatser i Nyköping—Oxelösund-området. Flertalet av dessa
yrkanden behandlas av andra utskott. I motionen pekas på den negativa
utvecklingen i Nyköping och Oxelösund, och man framhåller i detta sammanhang
ett särskilt utvecklingsprojekt som drivs med hjälp av länsstyrelsens
medel. Motionären yrkar att 1 milj. kr. ställs till förfogande vid sidan av
länsstyrelsens anslag för att därmed kunna fullfölja projektet.

Länsstyrelsen i Södermanlands län har för budgetåret 1987/88 fått förstärkt
länsanslag och bör ha goda möjligheter att genomföra olika projekt.

Yrkandet i motion A460 får därmed anses tillgodosett. Prioriteringen av
insatserna bör göras på regional nivå.

Vad gäller förslaget i motion A415 om utlokalisering av statlig verksamhet
till Södermanlands län vill utskottet erinra om den gällande prioritetsordningen,
vilken utskottet har behandlat i ett föregående avsnitt. Kravet i
samma motion, att Eskilstuna klassificeras som ”strukturomvandlingskommun”,
torde syfta på ökade möjligheter till investeringsstöd i kommunen.

Utskottet vill i detta sammanhang peka på att Eskilstuna ingår bland de 23
kommuner i Bergslagen för vilka ett särskilt åtgärdsprogram finns. Bergslagsdelegationen,
i vilken även Eskilstuna kommun är representerad, har
till uppgift att främja utvecklingen i den nämnda regionen. I övrigt är det
regeringens uppgift att bedöma behovet av temporära stödinsatser av den
art som motionärerna åsyftar. 72

Med hänvisning till det ovan anförda föreslår utskottet att de ovan be- AU 1987/88:13

handlade motionerna A4I5, och A460 lämnas utan åtgärd från riksdagens
sida.

Nils Berndtson (vpk) begär i motion 1987/88:A469 ett initiativ från regeringens
sida i fråga om ett ålgärdsprogram för Östergötland. Vad som brister
i traditionell regional- och arbetsmarknadspolitik är enligt motionären en
analys av de särskilda problem och de särskilda förutsättningar som finns i
berörda områden. Den tilltagande ägande- och maktkoncentrationen har
exempelvis inte ägnats uppmärksamhet. Andra frågeställningar som behöver
analyseras är vilka konsekvenser en industrinedläggning får för samhället
i stort, men framför allt vilka speciella förutsättningar som finns i regionen
för att utveckla nya verksamheter.

Som skäl för speciella satsningar på Östergötland anförs bl.a. det stora
inslaget av militär produktion, data- och elektronikkunnande, förekomsten
av högskolor och goda kommunikationer samt ett mångsidigt kulturliv. I
samverkan mellan statliga och regionala organ, landsting och kommuner
och med aktiv medverkan från fackliga och andra intresseorganisationer
bör därför enligt motionären ett åtgärdsprogram för Östergötland arbetas
fram.

Enligt utskottets mening är upprättandet av åtgärdsprogram för ett län,
innefattande en samlad studie av länets struktur, särskilda problem och
förutsättningar, såsom förordas i motion A469 beträffande Östergötland,
en uppgift som faller inom ramen för det planerings- och utvecklingsarbete
som en länsstyrelse har att bedriva utan särskilt initiativ från statsmakternas
sida. Motion A469 bör därför inte föranleda något riksdagens initiativ.

Småland och Gotland

I detta avsnitt behandlas Smålandslänen, dvs. Jönköpings, Kronobergs och
Kalmar län, samt Blekinge och Gotlands län.

Smålandslänen har alla haft en dämpad befolkningsutveckling under
1980-talet. Jönköpings och Kronobergs län har haft oförändrad folkmängd,
medan Kalmar län har minskat folkmängden.

Det är framför allt de tre residensstäderna samt västra delen av Jönköpings
län som visar en stadig befolkningstillväxt. Arbetsmarknadsläget har
förbättrats markant de senaste åren, och flertalet kommuner har en arbetslöshet
under riksgenomsnittet. Bakom genomsnittssiffrorna döljer sig relativt
stora skillnader, framför allt mellan delar av Jönköpings län med mycket
låga arbetslöshetstal och vissa delar av östra Småland där arbetslösheten
är över riksgenomsnittet.

Blekinge län har sedan lång tid haft en minskande befolkning. Utvecklingen
är jämförbar med skogslänen och länet hade år 1987 den största
relativa utflyttningen av alla län. Arbetsmarknadsläget förbättrades det senaste
året, men fortfarande har samtliga kommuner i länet högre arbetslöshet
än riksgenomsnittet. Den svaga arbetsmarknaden har särskilt drabbat
kvinnor och ungdomar. Sysselsättningsgraden för kvinnor har minskat under
1980-talet och är nu den lägsta i hela landet. 73

Gotlands befolkning har ökat något de senaste åren. Arbetsmarknadslä- AU 1987/88:13
get har emellertid försämrats under samma period, och arbetslösheten har
de senaste två åren legat relativt högt.

Åtgärder i sydöstra Sverige aktualiseras i fem motioner. Motion 1987/

88:A457 av Charlotte Branting (fp) om regionalpolitiska insatser i Kronobergs
län är hänvisad till behandling i andra utskott förutom ett yrkande om
höjt länsanslag som utskottet behandlat i ett tidigare avsnitt.

I motion 1987/88 :A488 av Rune Backlund och Kersti Johansson (båda c)
behandlas utvecklingen i östra delen av Jönköpings län. Motionärerna pekar
på att denna del av länet, som omfattar kommunerna Tranås, Aneby,

Nässjö, Eksjö, Sävsjö och Vetlanda, sedan länge har haft svårt att hävda sig.

Befolkning och sysselsättning har minskat till följd av omstruktureringen
inom jord- och skogsbruk, träindustri samt, för Tranås del, även pälsindustrin.
Motionärerna framhåller att de nämnda kommunerna uppvisar samma
utveckling som närliggande kommuner i grannlänen. Detta område,
som berör fyra län, har således likartade problem, och riksdagen bör därför
hos regeringen begära ett utvecklings- och åtgärdspaket för sydöstra Småland.
För Jönköpings län pekar motionärerna på ett antal angelägna åtgärder
innefattande vägprojekt, SJ :s verksamhet i Nässjö, försvarets organisation
i Eksjö, utbildningsverksamheter samt kraftigt ökade anslag till regionala
utvecklingsinsatser.

Stina Gustavsson (c) föreslår i motion 1987/88:A489 ett antal åtgärder
för att främja utvecklingen i Kronobergs län och sydöstra Sverige. Motionären
påtalar särskilt den negativa utvecklingen i den östra delen av Kronobergs
län, dvs. kommunerna Uppvidinge, Lessebo och Tingsryd. Därutöver
pekar motionären också på den negativa utvecklingen i Markaryds kommun.
För att skapa en god framförhållning bör enligt motionären regeringen
få i uppdrag att ta fram ett åtgärdspaket för sydöstra Sverige. Här bör då,
utöver östra länsdelen av Kronoberg, ingå områden i såväl Kalmar som
Jönköpings län. För Kronobergs län gäller att utöver den östra länsdelen
även Markaryds kommun blir föremål för likartade insatser.

1 motion 1987/88:A458 av Agne Hansson och Gösta Andersson (båda c)
föreslås särskilda regionalpolitiska insatser för Kalmar län och sydöstra
Sverige. Denna region har enligt motionärerna drabbats hårt både av den
socialdemokratiska politikens inriktning och av marknadens drivkrafter
mot centralisering av befolkning och näringsliv. Man pekar på den, i jämförelse
med bl.a. storstadslänen, svaga befolknings- och sysselsättningsutvecklingen
i Kalmar län. Statliga verksamheter är underrepresenterade i
länet. Motionärerna hemställer mot den angivna bakgrunden att riksdagen
hos regeringen begär förslag till ett samlat regionalpolitiskt utvecklingsoch
åtgärdsprogram för sydöstra Sverige.

Motionärerna exemplifierar med en lång rad åtgärder av infrastrukturell
och näringspolitisk art som bör ingå i ett sådant program. Vidare yrkas att
näringslivet, kommunerna och landstinget i Kalmar län får investera för
ökad sysselsättning på samma villkor som gäller för produktion av bostäder
i storstäderna. Ett särskilt anslag på 200 milj. kr. bör därför enligt motionärerna
anvisas för industripolitiska satsningar i Kalmar län.

Karl-Anders Petersson (c) framhåller i motion 1987/88:A487 att särskil- AU 1987/88:13
da regionalpolitiska insatser bör göras för sydöstra Sverige. Motionären
utgår från förhållandena i Blekinge län och pekar på den långsiktigt negativa
befolkningsutvecklingen som bl.a. har sin grund i att länet förlorat ca
3 000 statliga arbetstillfällen. Ytterligare friställningar har aviserats vid
Karlskronavarvet. Riksdagen bör hos regeringen begära förslag till samlade
regionalpolitiska åtgärder för att främja näringslivet i sydöstra Sverige.

Den negativa utvecklingen i Blekinge län är också temat i motion 1987/

88:A478 av Bertil Måbrink (vpk). Även här pekar motionären på att antalet
statliga arbetstillfällen har minskat starkt i länet. De regionalpolitiska resurserna
har varit otillräckliga, och motionären yrkar att riksdagen begär att
regeringen utarbetar en utvecklingsplan för Blekinge innefattande åtgärder
inom miljöteknik, havsteknik, energiområdet samt kommunikationer.

Utskottet har i ett inledande avsnitt konstaterat att utvecklingen i sydöstra
Sverige i vissa avseenden har varit gynnsam de senaste åren. Visserligen
finns det kommuner i Jönköpings län och Kronobergs län som har viss
befolkningsminskning och något förhöjd arbetslöshet, men problemen i
dessa län är enligt utskottets mening inte av den storleksordningen att statliga
insatser i föreslagen omfattning är nödvändiga.

Utvecklingen i Blekinge län och i delar av Kalmar län inger då större
bekymmer, och regeringen har också vidtagit en rad åtgärder med syfte att
stabilisera utvecklingen. Hösten 1986 beslutades om ett särskilt Blekingepaket.
Ett antal framtidsinriktade satsningar är nu under genomförande, bl.a.
beträffande teknikutveckling och teknikspridning, högskoleutbildning och
olika samhällsinvesteringar. Lokaliseringsstöd har åren 1982—1987 beviljats
ett sjuttiotal företag med en beräknad sysselsättningseffekt av drygt 800
personer. Ansökningar om frisläpp ur det allmänna investeringsfonderna
behandlas generöst i fråga om hela Blekinge län samt norra delen av Kalmar
län. Ett stort antal företag i regionen har hittills fått utnyttja sina investeringsfonder
på samma sätt som företag i stödområdena. Sydöstra Sverige
är vidare ett prioriterat område vad gäller utlokalisering av statlig verksamhet.
Utlokaliseringen av plan- och bostadsverket till Karlskrona samt det
nyligen lagda förslaget (prop. 1987/88:142) om lokalisering av kustbevakningens
centrala ledning till samma kommun är exempel på aktuella åtgärder.
Regeringen har vidare föreslagit att en högskola inrättas i Blekinge
fr.o.m. den 1 juli 1989. Blekinge och Kalmar län har också prioriterats vid
fördelningen av medel för regionala utvecklingsinsatser budgetåret 1987/

88.

En lång rad åtgärder, som främst syftar till att ge nya förutsättningar för
näringslivet, har således vidtagits i sydöstra Sverige med tonvikt på Blekinge
län. Det ligger i sakens natur att effekterna av dessa åtgärder till en del
först kan utläsas på sikt. En befolkningsutfiyttning från ett antal kommuner
av samma storleksordning som den senaste tioårsperioden är emellertid
enligt utskottets mening inte tolerabel och bör — om den fortsätter i samma
takt — föranleda ytterligare åtgärder. Utskottet förutsätter att regeringen
liksom hittills noga följer utvecklingen i sydöstra Sverige och vid behov
förelägger riksdagen de förslag till åtgärder som kan visa sig erforderliga.

Utskottet har nu särskilt uppehållit sig vid åtgärdsbehoven i Blekinge län, AU 1987/88:13
vilket emellertid inte innebär en underskattning av problemen i andra delar
av sydöstra Sverige. Förutom de insatser som ligger inom ramen för de
berörda länsmyndigheternas arbete bör således regeringen och centrala
myndigheter även uppmärksamma bl.a. Kalmar län där särskilt den norra
delen har uppenbara svårigheter.

De föreliggande motionerna om länen i sydöstra Sverige får anses besvarade
med vad utskottet ovan anfört. Motionerna A458, A478, A487, A488
och A489 i här aktuella delar bör därför lämnas utan annan åtgärd från
riksdagens sida.

I motion 1987/88:A480 av Gunhild Bolander (c) om regionalpolitiska
insatser för Gotland anförs att det är nödvändigt med en helhetssyn på vilka
effekter olika åtgärder inom regionalpolitikens område får för Gotlands
län. Gotlands län har en fortsatt hög arbetslöshet och har inte fått del av den
allmänna konjunkturuppgång som skett i landet. Ett återinförande av
starthjälp och månadsresor samt en större flexibilitet vid hanteringen av
arbetsmarknadsmedel skulle aktivt medverka till att förbättra arbetslöshetssiffrorna
för Gotland. Lantbruket, som på Gotland spelar en avsevärt
större roll än i något annat län, måste enligt motionen bli föremål för en
allmän regionalpolitisk bedömning. Motionären framhåller att en fortsatt
reglering av jordbruksproduktionen är nödvändig för att få rimlig lönsamhet
i produktionen, men att det krävs regionalpolitiska hänsynstaganden. I
motionen hänvisas till en utredning av statens industriverk och motionären
anser att utredningens intentioner, att jordbruket på Gotland bör garanteras
utrymme för en fortsatt och minst oförändrad produktion av animalier
och socker, måste följas upp med nödvändiga politiska beslut.

Utskottet vill med anledning av motion A480 erinra om att den mindre
gynnsamma utvecklingen av arbetsmarknaden på Gotland har gett anledning
till flera insatser de senaste åren. Ett nytt avtal om Gotlandstrafiken
har nyligen slutits. Regeringen har i två beslut beviljat Utvecklingscentrum
Gotland lokaliseringsstöd för att etablera ett teknik- och utvecklingscentrum.
Vidare har regeringen tillsatt en särskild förhandlare för att utveckla
turistnäringen på ön. Vad gäller de förslag som redovisas i industriverkets
rapport Avstamp Gotland pågår enligt vad utskottet inhämtat för närvarande
en beredning i berörda departement. Slutligen bör framhållas att Gotlands
län har prioriterats vid fördelningen av medel för regionala utvecklingsinsatser.
Länsstyrelsen disponerar innevarande budgetår 11 milj. kr.
för detta ändamål. I fråga om kampanjen Hela Sverige skall leva vill utskottet
erinra om att utskottet i ett tidigare avsnitt föreslagit en förstärkning av
medlen för detta ändamål. Med hänsyn till det ovan anförda påkallar motion
A480 inte någon riksdagens åtgärd.

Skånelänen

Både Malmöhus och Kristianstads län hade en svag befolkningsutveckling
under slutet av 1970-talet och början av 1980-talet. Utvecklingen har emellertid
svängt de senaste åren och under år 1987 hade, med ett pär undantag,
samtliga kommuner i Skåne ett inflyttningsöverskott. Detta gäller sedan 76

några år också de sydöstra delarna av landskapet.

Arbetsmarknadsläget har varit ansträngt under början av 1980-talet. Sär- AU 1987/88:13
skilt påtagligt har detta varit i vissa av städerna i Malmöhus län. Även några
kommuner i Kristianstads län har haft en hög arbetslöshet under flera år.

Arbetslösheten kulminerade år 1983, och i alla kommuner har arbetsmarknadsläget
därefter genomgått en klar förbättring. Den industriella strukturomvandlingen
har varit omfattande på vissa orter, t.ex. i Malmö, Landskrona
och Trelleborg, och arbetslösheten ligger här fortfarande klart över riksgenomsnittet.
Andelen sysselsatta av befolkningen i yrkesverksam ålder har
stagnerat i båda länen.

I två motioner behandlas bl.a. planeringsfrågor i Skånelänen.

I motion 1987/88 :A432 av Bengt Harding Olson m.fl. (fp) framhålls att
Skåne delvis har hamnat i ekonomiskt bakvatten, men att landskapet också
har stora resurser och är en komplett region. Tidigare utgjorde statliga stöd
något av en patentmedicin, men Skåne måste nu tillämpa självtillitstanken
och alltså lita på sina egna resurser. Det bör enligt motionärerna tillskapas
ett regionalt utvecklingsorgan med parlamentarisk sammansättning och
med ansvar för regionens gemensamma frågor. Detta organ bör ha rådgivande
funktion men också beslutanderätt i frågor som länsstyrelserna gemensamt
överlämnar för beslut. Till detta organ bör vidare knytas ett regionalt
forskningsråd samt regionala utvecklingsgrupper. Verksamheten, som
bör vara av försökskaraktär, skulle enligt motionärerna innebära att en del
dubbelarbete kunde undvikas och effektiviteten på detta sätt förbättras.

1 motion 1987/88: A456 av Siw Persson m fl (fp) yrkas med hänvisning till
vad som anförts i motion 1987/88:N300 att särskild uppmärksamhet måste
ägnas östra Skånes näringsliv. Denna regiondel har stora tillgångar som
kan utvecklas, t.ex. fisket och fruktodlingen. Detta motiverar enligt motionärerna
extra satsningar på östra Skåne. Motionärerna yrkar vidare, i
anslutning till en diskussion om statliga insatser, att det kommunala inflytandet
bör öka i fråga om det regionala utvecklingsarbetet i Skåne.

Utskottet har vid de närmast föregående riksmötena behandlat likartade
motioner beträffande näringsutvecklingen i Skåne. Utskottet har därvid
redovisat som sin grundsyn att regionen trots bekymmersamma strukturproblem
också har en rad goda utvecklingsförutsättningar. Motionärerna
synes dela detta synsätt. Regionens starka sidor betonas nu på ett annat sätt
än tidigare och statliga ingripanden och stödåtgärder ses inte som avgörande
för regionens framtida utveckling. I stället framhävs behovet av lokal
och regional mobilisering där regionens egna utvecklingsresurser tas till
vara.

I båda motionerna berörs frågan om regional samverkan. 1 motion A432
föreslås tillsättandet av ett regionalt utvecklingsorgan med rådgivande
funktion, men också beslutanderätt i frågor som länsstyrelserna gemensamt
överlämnar för beslut. Enligt motion A456 bör det kommunala inflytandet
över det regionala utvecklingsarbetet stärkas.

Utskottet vill erinra om att varje länsstyrelse enligt gällande ordning är
skyldig att samråda med länsstyrelsen i ett annat län i frågor av betydelse
för båda länen. Inget hindrar heller att t.ex. två länsstyrelser inrättar lämpliga
samarbetsorgan när så bedöms lämpligt. Gemensamma ställningstaganden
i ett sådant organ eller i andra former kan mer formellt läggas fast 77

genom beslut av resp. verksstyrelse.

Enligt vad utskottet inhämtat har de båda länsstyrelserna utvecklat olika AU 1987/88:13
samverkansformer, såsom gemensamma sammanträden med verksstyrelserna
och tjänstemannagrupper för olika frågor. Något behov av att ändra
gällande beslutsordning för berörda länsstyrelser föreligger inte enligt utskottets
mening. Inrättandet av ytterligare ett regionalt planeringsorgan i
Skåne — det finns utöver länsstyrelserna också flera kommunalförbund
och kommunala samarbetskommittéer — synes för övrigt inte gagna de
syften som motionärerna anger, dvs. att undvika dubbelarbete och förbättra
effektiviteten.

Utskottet vill i detta sammanhang också påpeka att den regionalpolitiska
utredningen skall bedöma eventuella för- och nackdelar med att kommunerna
tar en mer aktiv del i det regionala utvecklingsarbetet och i vilka
former detta bör ske.

1 motion A456 förordas också en särskild satsning på östra Skåne. Enligt
vad utskottet erfarit är den sydöstra delen av Kristianstads län och den östra
delen av Malmöhus län prioriterat område för bl.a. glesbygdssatsningar. De
av motionärerna nämnda resurserna fiske och fruktodling är exempel på
områden där länsstyrelsen i Kristianstads län i samverkan med andra organ
genomför olika utvecklingsprojekt. Motionens syfte är således i denna del
tillgodosett.

Med hänsyn härtill och vad i övrigt anförts påkallar motionerna A432
och A456 inte någon riksdagens åtgärd.

Västsverige

I detta avsnitt redovisas motioner som gäller Hallands län, Göteborgs och
Bohus län, Älvsborgs län och Skaraborgs län.

Göteborg har en stor och differentierad arbetsmarknad, och delar av
Hallands län och Älvsborgs län är bl.a. genom en omfattande arbetspendling
nära anknutna till Göteborgsregionen. 1 Göteborgs och Bohus län
minskade folkmängden under 1970-talet och början av 1980-talet, främst
beroende på en stor utflyttning från Göteborg. Utvecklingen vände år 1984
och länet har därefter ökat befolkningen markant. Detta gäller inte bara
Göteborgsregionen, utan även Uddevallaregionen har nu en stabil utveckling.
Länet har således återhämtat sig väl efter strukturkriserna inom varvsindustrin,
sjöfarten m.m. Arbetslösheten är på samma nivå som riksgenomsnittet.

Hallands län härjämte Uppsala län haft den största relativa befolkningsökningen
av alla län under 1980-talet. Kungsbacka kommun, som ingår i
Göteborgsregionen, svarar för mer än halva befolkningsökningen. Alla
kommuner, utom Hylte, har ett stabilt inflyttningsöverskott. Arbetsmarknaden
är gynnsam med låg arbetslöshet och låg andel sysselsatta i arbetsmarknadspolitiska
åtgärder.

1 Älvsborgs län har befolkningen ökat i samma takt som riksgenomsnittet,
dvs. en stagnation under början av 1980-talet och därefter en viss ökning.
Kommunerna Alingsås och Lerum har den största befolkningsökningen.
Krisdrabbade kommuner som Borås och Trollhättan har återhämtat
sig de senaste åren. Detta gäller också Dalsland som har haft en viss

inflyttning och en minskad arbetslöshet. 78

Skaraborgs län har haft en i stort oförändrad befolkning under 1980-talet. AU 1987/88:13
Strukturellt präglas länet av en stor andel sysselsatta inom jordbruk och
industri, medan den privata tjänstesektorn är svagt utvecklad. Jordbruket
och därtill anknutna verksamheter går tillbaka medan verkstadsindustrin
expanderar. Den relativa arbetslösheten i länet var hög i början av 1980-talet, men har minskat väsentligt i alla kommuner.

1 motion 1987/88:A485 av Margareta Fogelberg och Christer Eirefelt
(båda fp) om regionalpolitiska åtgärder i Hallands län påpekas att förutsättningarna
för halländskt näringsliv är mycket goda. Problem finns dock
genom den stora jordbrukssektorn och fiskets osäkra framtid. Framför allt
pekar man dock på beslutet om kärnkraftsavveckling, som gör att arbetsmarknadssituationen
på Väröhalvön kan bli mycket besvärlig. Detta kan
enligt motionärerna undvikas i första hand genom att den kvalificerade
personal som i dag finns vid Ringhalsverket ges tillfälle att stanna kvar.

Enligt motionärernas uppfattning är detta förhållande ett av flera skäl till
varför en alternativ energiproduktion måste komma till stånd vid Ringhals.

Men också i övrigt krävs att berörda instanser, såväl på central som regional
nivå, uppmärksammar de problem och möjligheter som en avveckling av
kärnkraften innebär för Väröhalvön.

Utskottet vill, med anledning av yrkandet i motion A485, peka på de
åtgärder som hittills genomförts i Väröområdet. Länsstyrelsen i Hallands
län har på regeringens uppdrag och med särskilda medel genomfört ett
program för hur tekniker och teknik vid kärnkraftsverket i Ringhals skall
kunna medverka till industriell utveckling i Varbergsregionen. En referensgrupp
har följt projektet, vilket har avrapporterats till regeringen.

Utskottet har ingen annan uppfattning än motionärerna i fråga om Ringhalsverkets
betydelse för sysselsättningen i Varbergsregionen. Vad gäller
motionärernas påpekande om arbetsmarknadssituationen vid en avveckling
av kärnkraften vill utskottet framhålla att statens vattenfallsverk för
närvarande utreder flera alternativ när det gäller annan energiproduktion
på Väröhalvön. Arbetsmarknadsskäl är ett av flera skäl till att detta utredningsarbete
om ny energiproduktion är inriktat på kärnkraftsorterna. Motionärernas
syfte är således i huvudsak tillgodosett varför motion A485 inte
bör föranleda något initiativ från riksdagens sida.

Viola Claesson och Alexander Chrisopoulos (båda vpk) begär i motion
A467 en parlamentarisk utredning med uppgift att granska förutsättningarna
för miljövänliga och resurssnåla alternativ till bilindustriproduktionen i
Göteborgsregionen. Motionärerna ställer sig kritiska till att bilismen tillåts
expandera, vilket man inte anser vara förenligt med de övergripande miljöpolitiska
målen. Konsekvensbedömningar som omfattar ett intresse att välja
helt nya strukturer för produktion, processer, produktområden osv. i
miljövänlig riktning saknas enligt motionärerna helt i dagens Sverige. Motionärerna
pekar på Göteborgsregionens starka beroende av bilindustrins
utveckling och ställer frågan hur nödvändig alternativ produktion skall
planeras och organiseras för att tillgodose både miljövänliga transporter
och krav på meningsfulla arbeten. Kopplade till ett ekologiskt perspektiv
blir ett sådant arbete enligt motionärerna den enda möjliga vägen ur en
ekologisk och ekonomisk kris. 79

Utskottet delar motionärernas uppfattning i motion A467 om bilindustrins
nyckelroll för sysselsättning och ekonomi inte bara i Göteborgsregionen
utan också för landet i dess helhet. Motionärerna synes emellertid enligt
utskottets mening ha en kluven inställning till bilindustriproduktion i
Sverige. Man framhåller bilindustrins stora betydelse för sysselsättningen,
men ifrågasätter samtidigt — utifrån bl.a. miljöaspekterna — bilindustrins
produktionsinriktning och bilismens allmänna utveckling. Motionärernas
påstående, att det i dagens Sverige helt saknas intresse att välja nya strukturer
för produktion, processer och produktområden i miljövänlig riktning, är
enligt utskottets mening inte särskilt välgrundat. Svensk bilindustri satsar
årligen stora resurser på utveckling av bl.a. bättre motorer och avgasrening,
men också på utveckling av kollektivtrafiksystem. Bilindustrin genomför
för närvarande omfattande investeringsprogram där ett syfte är att förbättra
arbetsorganisation samt yttre och inre miljö i produktionen. Vad man
från samhällets sida bl.a. bör göra, i stället för att kräva en ”alternativ
produktion” i planekonomisk anda, är dels att ställa hårda inre och yttre
miljökrav på bilproduktion och bilism, dels att ge bilindustrin goda produktionsbetingelser
i Sverige. En stark och konkurrenskraftig transportmedelsindustri
i Sverige torde vara den viktigaste förutsättningen för att uppnå
motionärernas krav på tryggad sysselsättning och på utveckling av miljövänliga
kollektivtrafiksystem m.m.

De frågor om sårbarheten som aktualiseras i motion A467 är naturligtvis
värda att beakta. Utskottet vill här upplysa om att LO-distriktet i Göteborg
och TCO-distriktet i Göteborgs och Bohus län tagit initiativ till en studie av
den art som åsyftas i motionen. En förstudie har påbörjats vid Göteborgs
universitet syftande till en kartläggning av sysselsättningen inom bilindustrin
i Västsverige samt effekterna av en eventuellt minskad bilproduktion.
Bilindustrins strukturfrågor ägnas också en betydande uppmärksamhet av
olika myndigheter på central och regional nivå.

Motionärernas syfte är således delvis tillgodosett genom de åtgärder som
redan vidtagits. Något behov av en parlamentarisk utredning med den inriktning
som föreslås i motionen föreligger inte enligt utskottets mening.
Motion A467 avstyrks.

I motion 1987/88:A491 behandlar Elver Jonsson och Anders Castberger
(båda fp) vissa frågor om sysselsättningsfrämjande åtgärder i Älvsborgs län.
Man framhåller att samtliga länsdel ar visar en positiv utveckling. Dalslands
situation ger dock anledning till aktiva regionalpolitiska åtgärder. En
fortsatt expansion av Älvsborgs län och den särskilda del som bildas av
kommunerna Trollhättan och Vänersborg samt kommunerna Uddevalla
och Lysekil i Bohuslän, kallat Fyrstad, är önskvärd. Åtgärder som syftar till
att öka tillväxten förutsätter god infrastruktur, inte minst goda kommunikationer
och utbildning på högskolenivå. Rätt medicin för tillväxt är inte att
strypa aktiva tillväxtcentra, utan att uppmuntra tillväxtprocessen och ge
förutsättningar för näringsgeografiska spridningseffekter kombinerat med
direkta lokaliseringspolitiska åtgärder i vissa fall.

De frågor som aktualiseras i motion A491 om infrastrukturella förutsättningar
för utvecklingen i Älvsborgs län ligger enligt utskottets mening inom
ramen för länsmyndigheternas ordinarie verksamhet vad gäller planering

AU 1987/88:13

och genomförande av olika åtgärder. När det gäller Fyrstadsregionen vill AU 1987/88:13

utskottet peka på de betydande insatser som har gjorts inom ramen för

arbetet med det s.k. Uddevallapaketet som på olika sätt har kommit hela

regionen till godo. Inte minst har dessa särskilda insatser bidragit till att

vitalisera det kommunala samarbetet i regionen. Det är således inte påkallat

med någon riksdagens åtgärd med anledning av motion A591 i här aktuell

del.

I motion A421 om kvinnornas ställning på arbetsmarknaden av Birgitta
Johansson m.fl. (s) behandlas förhållandena i Skaraborgs län. Motionärerna
pläderar för mer projektverksamhet syftande till att motivera kvinnor
för otraditionella yrkesval riktade mot verkstadsindustrin.

Utskottet delar uppfattningen i motion A421 (s) att projektverksamhet i
olika former är ett bra sätt att motivera kvinnor för otraditionella yrkesval.

Inte minst i glesbygden och i regioner med låg kvinnlig yrkesverksamhet
behövs olika insatser med detta syfte. 1 flertalet län bedrivs projektverksamhet
av den art motionärerna åsyftar. I allmänhet finansieras sådana insatser
av länsmyndigheterna inom ramen för ordinarie resurser. Regeringen har i
proposition 1987/88:105 om jämställdhetspolitiken inför90-talet föreslagit
ett särskilt bidrag för att hjälpa och stödja personer som genomgår arbetsmarknadsutbildning
inom yrkesområden som normalt är dominerade av
personer av motsatta könet. Detta förslag har utskottet tillstyrkt i betänkandet
AU 1987/88:17. Motion A420 bör därför lämnas utan ytterligare åtgärd
från riksdagens sida.

Lokaliseringsinsatserför Skaraborgs län diskuteras i motion A452 av Jan
Fransson m.fl. (s). Man framhåller att länets positiva utveckling inte får
skymmas av att framtiden rymmer problem och svårigheter. I länet finns få
huvudkontorsfunktioner och den privata tjänstesektorn är liten i jämförelse
med många andra regioner i landet. En lokalisering av både statliga och
privata tjänsteinriktade verksamheter till länet är enligt motionärerna behövlig
och välmotiverad.

Yrkandet i motion A452 om lokalisering av statliga och andra tjänsteverksamheter
till Skaraborgs län kan utskottet inte biträda. Som utskottet
framhållit i ett tidigare avsnitt bör utlokalisering av statliga och privata
verksamheter från Stockholm inriktas på de prioriterade stödområdena.

Motion A452 bör därför inte föranleda något initiativ från riksdagens sida.

Värmlands och örebro län

1 detta avsnitt behandlar utskottet fyra motioner som berör Värmlands län
samt en motion om utvecklingen i Örebro län. Utskottet har tidigare med
anledning av regeringens förslag om särskilda regionalpolitiska insatser i
bl.a. delar av Bergslagen (prop. 1987/88:64, AU 14) behandlat ett stort antal
motioner som berör Bergslagslänen inkl. Värmlands och Örebro län.

Den under 1980-talet negativa befolkningsutvecklingen i Värmlands län
vände år 1986, och denna tendens har ytterligare förstärkts under det senaste
året. Länet hade då ett inflyttningsöverskott på nästan 1 000 personer,
vilket främst berodde på ökad inflyttning från utlandet. Länet hade balans i
flyttningarna gentemöt bl.a. Stockholm. Arbetslösheten i länet var som 81

6 Riksdagen 1987/88. 18 sami. Nr 13

Rättelse: S. 92 rad 2 Står: förslagsanslag Rättat till: reservationsanslag S. 93 rad 7
Står: reservationsanslag Rättat till: förslagsanslag

högst 1982 — 1983 då nivån låg på ca 5 %. Den relativa arbetslösheten har AU 1987/88:13
därefter minskat i något snabbare takt än vad som gällt för hela riket. Fortfarande
har dock länet en relativt hög arbetslöshet, drygt 3 %, och andelen
personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder är också hög. 1 vissa kommuner,
främst Sunne och Hagfors, ligger arbetslösheten kvar på en hög nivå.

Örebro län har liksom Värmland haft minskade befolkningstal under
1980-talet. Denna tendens har dämpats under 1986 — 1987, men länet har
fortfarande en relativt stor utflyttning till andra län. Omflyttningen inom
länet är också betydande. Örebro ökar medan kommuner som Hällefors,

Laxå, Ljusnarsberg och Karlskoga minskar relativt starkt. Arbetsmarknaden
har varit ansträngd under hela 1980-talet, men har de senaste åren
förbättrats i samma takt som riksutvecklingen. Andelen förvärvsarbetande
av befolkningen i åldern 16 — 64 år är lika med riksgenomsnittet.

1 fem motioner föreslås olika åtgärderför att främja utvecklingen i Värmlands
och Örebro län

I motion 1987/88 :A424 av Magnus Persson m.fl. (s) föreslås en rad åtgärder
för att främja regional utveckling och sysselsättning i Värmlands län.

Motionärerna framhåller att situationen i länet har förbättrats, men problemen
i länet är långt ifrån lösta. Det kommer att krävas avsevärda insatser
för att bygga upp en stark näringsstruktur i länet. De regionalpolitiska ansträngningarna
som görs för att motverka obalanserna i landet motverkas
enligt motionärerna av utbildnings- och forskningsresursernas koncentration.
Kraftfulla och planmässiga satsningar bör göras för att skapa kreativa
miljöer för utbildning, forskning och utveckling vid de mindre och medelstora
högskolorna. Vidare krävs fortsatt statligt stöd vid uppbyggande av
länets teknikcentra liksom åtgärder för att stimulera företagens forskningsoch
utvecklingsinvesteringar. Insatser för att öka förädlingsgraden av länets
råvaror är också angelägna. Kommunerna bör få bättre möjligheter till
stöd för uppförande och upprustning av industrilokaler. Ett industricentrum
i Torsby och ett stöd till introduktionsutbildning är andra angelägna
åtgärder för Värmlands län enligt motionärerna, vilka också vill att länet
prioriteras vid utlokalisering av statliga verk och privata tjänsteverksamheter.

Motionärerna framhåller vidare i motion A424 att länsmyndigheterna
behöver större resurser för det regionala utvecklingsarbetet. Glesbygdsfrågorna
uppmärksammas, och speciellt jordbrukets och turismens roll diskuteras.
Slutligen framhåller man att Värmland bör göras till ett försöksområde
för en kulturell ambitionshöjning som syftar till att påverka den regionala
utvecklingen.

Motion 1987/88:A461 av Jan Hyttring och Bertil Jonasson (båda c) behandlar
sysselsättningsfrämjande åtgärder och regional utveckling i Värmlands
län. Inledningsvis betonar motionärerna att Värmland trots rådande
goda konjunkturer uppvisar höga arbetslöshetssiffror. De norra och östra
delarna av Värmland är värst utsatta för bristen på arbetsplatser. Värmland
behöver ökade ekonomiska insatser för bättre vägar, lokaliseringsbidrag,
utbildning och forskning, utveckling av nya brancher inom tillverkningsindustrin
och ökat glesbygdsstöd. Vidare uttalas att regeringen bör lämna mer
långsiktigt stöd till lokala kvinnoprojekt i Värmland genom ett ökat läns- 82

anslag för projektverksamhet.

I motion I987/88:A466 av Björn Samuelson (vpk) begärs ett samlat åtgärdspaket
för Värmland. Inledningsvis konstateras att Värmland till sin
näringsstruktur kan liknas vid Norrlands inland och att man därför inte bör
dra för stora växlar på den positiva befolkningsutvecklingen i länet. Länet
är mycket sårbart inför de strukturförändringar som kan komma på 1990-talet. Det behövs därför enligt motionären ett samlat grepp för särskilda
insatser i arbetsskapande syfte för Värmland. En lång rad åtgärder föreslås
ingå i ett sådant paket, bl.a. mineralprojekt, utbildning i småföretag, verkstadsindustrien
centrumbildning, utbyggnad av naturgas- och vätgasprojekt,
energiskogsodling och metanolproduktion samt inrättande av en särskild
handelskammare för småföretag med inriktning på tredje världen.

Motion 1987/88:A486 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (båda m)
har parollen Värmland — ett län med problem och möjligheter. För att en
positiv utveckling skall ske av det värmländska näringslivet är det viktigt att
företagens kostnader hålls nere. Viktigast är enligt motionärerna en sänkning
av skattetrycket. Motionärerna hemställer att riksdagen ger regeringen
till känna att en sänkning av skattetrycket är nödvändigt för en positiv
näringsutveckling och för att yrkeskunnigt folk skall kunna rekryteras och
behållas i länet.

Maud Björnemalm m.fl. (s) behandlar i motion 1987/88:A418 den regionala
utvecklingen i Örebro län. Motionärerna konstaterar att befolkningsminskningen
fortsätter och att behovet av nya arbetstillfällen är stort. Länet
är enligt motionärerna missgynnat när det gäller tilldelningen av regionalpolitiska
medel. Vidare framhålls att ytterligare väginvesteringar behövs,
särskilt beträffande den s.k. Nord-Sydleden och för att få hela vägsträckan
Hällefors-Karlskoga utbyggd. En utbyggnad av Mälarbanan är också angelägen
liksom att luftfartsverket tar ett ökat ekonomiskt ansvar för Örebro
flygplats. Yrkesfrekvensen för kvinnor är låg i länets brukskommuner och
komvux-organisationen bör därför enligt motionärerna förstärkas inom
Bergslagskommunerna.

Utskottet vill inledningsvis påpeka att de båda län som behandlas i detta
avsnitt har det gemensamt att betydande delar av dem ingår i Bergslagen.
Länens problem i fråga om sysselsättning m.m. är således till stor del avhängig
Bergslagsproblematiken som utskottet behandlat i betänkandet AU
1987/88:14. 1 det föregående har utskottet också från mer principiella utgångspunkter
behandlat en del av de åtgärder som man i de här föreliggande
motionerna vill pröva på den regionala nivån. Det gäller anslagsfrågorna
till länen, utlokalisering av statlig verksamhet och olika stödfrågor.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det förbättrade arbetsmarknadsläget
och den mer balanserade befolkningsutvecklingen, särskilt
vad gäller Värmlands län, inte innebär att behovet minskat av långsiktiga
insatser med inriktning på näringslivet och infrastrukturen i vid mening.
Som nämnts i det föregående tillhör delar av de båda länen Bergslagen, där
långsiktiga och uthålliga insatser är nödvändiga från statsmaktenas sida.
När det gäller Bergslagen har riksdagen de senaste åren vid tre tillfällen
antagit särskilda åtgärdsprogram som har genomförts eller är under genomförande.
1 de delar av Värmlands län och Örebro län som ingår i åtgärdsprogrammet
för Bergslagen, det gäller i vardera länet fem kommuner,

AU 1987/88:13

finns således nu goda resurser att föra vidare de många projekt som aktualiseras
i motionerna.

Det finns härutöver problemområden i de båda länen. Detta gäller främst
de delar av Värmlands län som ingår i stödområde, men också vissa kommuner
i Örebro län som inte ingår i Bergslagsdelegationens verksamhetsområde.
De båda länsstyrelserna har fått kraftigt förstärkta länsanslag det
senaste budgetåret, och det finns således goda förutsättningar att på regional
nivå göra särskilda insatser i de områden som prioriteras av länsmyndigheterna.
De i motionerna föreslagna åtgärderna hör naturligen hemma i
detta sammanhang. Andra förslag, främst de i motion A466 aktualiserade
energiprojekten, är beroende av pågående utredningsarbete på central nivå
och kan inte bedömas mot bakgrund av förhållandena i ett enskilt län. Den i
motion A486 förordade sänkningen av skattetrycket i Värmlands län som
regionalpolitisk åtgärd ligger enligt utskottets mening inom ramen för den
regionalpolitiska utredningens uppdrag. Utredningen skall också studera
åtgärder för att få kvalificerad arbetskraft till regionalpolitisk! prioriterade
områden. Vad gäller de i motion A4I8 föreslagna vägprojekten vill utskottet
framhålla att planeringssystemet för vägutbyggnad är decentraliserat
och att berörda myndigheter avgör vägklassificering och prioritetsordning i
fråga om enskilda vägprojekt.

Vad utskottet anfört leder sammantaget till att utskottet inte finner skäl
föreslå någon åtgärd med anledning av motionerna A418, A424, A46I,
A466 och A486 i här aktuella delar.

Norrland

Regionalpolitiska åtgärder som berör Gävleborgs, Västernorrlands och
Västerbottens län behandlas i sammantaget tio motioner. Ytterligare fem
motioner, som lämnats under den allmänna motionstiden, berör förhållandena
i Norrbottens län. Dessa senare motioner kommer att tas upp av utskottet
i samband med behandlingen av proposition 1987/88:64 angående
särskilda regionalpolitiska insatser i Norrbottens län m.m.

Utvecklingen i de fem Norrlandslänen har under 1980-talet varit negativ
vad gäller flyttningsrörelserna. De inomregionala obalanserna mellan kustområde
och inland består. Liksom i flertalet andra län har dock situationen
förbättrats det senaste året. Under år 1985 hade endast sju av Norrlands 54
kommuner nettoinflyttning. Detta antal ökade till 20 kommuner det senaste
året. Befolkningsminskningen fortsätter dock i alla län utom Västerbotten.
Norrlandslänen har också sammantaget den sämsta arbetsmarknadssituationen,
vilket är särskilt uttalat beträffande Norrbotten där mer än hälften
av kommunerna har en relativ arbetslöshet som varierar mellan 5 och 10 %.

I motion 1987/88:A422 av Olle Westberg m.fl. (s) föreslås ett antal regionalpolitiska
åtgärder i Gävleborgs län. Inledningsvis framhåller man att länet,
i likhet med de flesta övriga län, har en minskande arbetslöshet. Under
1980-talet som helhet har dock Gävleborgs län upplevt den mest ogynnsamma
utvecklingen jämfört med andra län präglade av regional obalans. Med
hänvisning till de särskilda insatser som gjorts i andra regioner ser motionärerna
det som logiskt med ett helhetsgrepp på situationen i Gävleborgs län.

AU 1987/88:13

En rad åtgärder föreslås, främst inom högskoleområdet samt beträffande AU 1987/88:13
kommunikationer, bl.a. i fråga om utbyggnad av snabbtåget Sundsvall —

Stockholm. Länsanslaget för regionalpolitiska åtgärder bör ökas och stödområdesindelningen
ses över. Fortsatta arbetsmarknadspolitiska åtgärder
är också nödvändiga enligt motionärerna, som avslutar med en önskan att
länet skall få del av statliga verksamheter som kan utlokaliseras.

Även i motion 1987/88:A440 av Rolf Dahlberg och Håkan Stjernlöf
(båda m) föreslås en rad regionalpolitiska åtgärder för Gävleborgs län. 1
motionen pekas på den långsiktigt negativa utvecklingen i länet och den
stora sårbarheten inom basnäringarna. Gävleborgs län måste enligt motionärerna
sättas överst på prioriteringslistan över regionalpolitiska insatser.
Länsanslaget bör räknas upp till minst 55 milj. kr. Kraftfulla satsningar
bör göras på både utbildningsområdet och beträffande utvecklingscentra
och teknikspridning. Ett sysselsättningsprogram är också önskvärt.

I motion 1987/88:A468 av Gunnel Jonäng och Gunnar Björk (båda c)
om genomförande av Gävleborgspaketet framhålls att socialdemokraternas
politik minskar möjligheterna till en positiv utveckling i alla delar av
landet. Gävleborg framhålls som ett län med goda framtidsmöjligheter. Än
så länge är optimismen stor, men länet är beroende av ekonomiskt stöd.

Motionärerna pekar på att Gävleborgs län har haft den mest ogynnsamma
utvecklingen av arbetslösheten under 1980-talet och en stor utflyttning av
ungdomar. De inomregionala problemen ökar, och särskilt landsbygden
måste erhålla sin rättmätiga del av de statliga insatserna.

Motionärerna hemställer om ekonomiskt stöd för att genomföra Gävleborgspaketet
som framtagits av länsstyrelsen. Detta s.k. X-paket innefattar
en rad projekt, varav en del påbörjats, som behöver medel för att kunna
sättas i kraft. Motionärerna pekar särskilt på projekt beträffande fastbränsleteknik
och energiskogsodling. Insatser behövs också för att stärka kvinnornas
ställning på arbetsmarknaden.

I motion A468 yrkas vidare att riksdagen hos regeringen begär dels en
redovisning av vilka sysselsättningseffekter som kommit länet till del genom
löntagarfondernas placeringar, dels att en försöksverksamhet sker i
Hälsingland, Ockelbo, Hofors och Sandviken med avskrivning av den årliga
studiemedelsavgiften så länge man bor och arbetar i dessa orter.

Motion 1987/88:A473 av Wivi-Anne Cederqvist m.fl. (s) behandlar kvinnornas
ställning på arbetsmarknaden i Gävleborgs län. Arbetsmarknaden
är svag för kvinnorna, och de inomregionala obalanserna är stora. Motionärerna
diskuterar en rad möjliga åtgärder för att bryta könsbundna
yrkesval och pekar bl.a. på den försöksverksamhet som bedrivs i länet.

Motionen mynnar ut i ett krav om ett utökat anslag för projekt som syftar
till att stärka kvinnors arbetsmarknad i Gävleborgs län.

1 motion 1987/88:A479 av Bertil Måbrink (vpk) begärs en utvecklingsplan
för Gävleborgs län. Storfinansens kortsiktiga vinstintressen ses som
huvudorsak till länets kris, men länet missgynnas enligt motionären också
vid fördelning av statliga resurser. Motionären hänvisar till länsstyrelsens
Gävleborgspaket som bör genomföras med hjälp av särskilda statliga medel.
I motionen ges exempel på angelägna åtgärder inom utbildning, arbetsmarknad
och kommunikationer samt inom det näringspolitiska och energi- 85

politiska området.

Utskottet konstaterar att fyra av de fem motionerna om utvecklingen i AU 1987/88:13
Gävleborgs län tar sin utgångspunkt i det Gävleborgspaket som har utarbetats
av länsstyrelsen i Gävleborgs län. Utskottet har också vid en uppvaktning
från länsmyndigheterna tagit del av länets problem och möjligheter
och därvid fått en bred genomgång av olika åtgärdsförslag med syfte att
skapa nya utvecklingsförutsättningar i länet.

Med anledning av motionärernas krav om särskilda åtgärder vill utskottet
erinra om de regionalpolitiska insatser som statsmakterna har gjort i
Gävleborgs län. De senaste fem åren har drygt 200 milj. kr. lämnats i regionalpolitisk!
stöd till olika projekt. Dessa investeringar beräknas leda till ca
I 000 nya arbetstillfällen. Andra företagsinriktade projekt genomförs inom
ramen för Bergslagsprogrammet, där bl.a. Hofors och Sandviken ingår.

Regeringen har också medverkat vid tillkomsten av det regionala investmentbolaget
Söderhamns Invest AB samt vid tillkomsten av flera teknikcentra
i länet. Inom arbetsmarknadspolitikens område har genomförts extraordinära
insatser till en kostnad av ca 250 milj. kr. under de senaste åren.

Utbildningsfrågorna har också getts hög prioritet, och en rad åtgärder för
att stärka bl.a. högskoleutbildningen i länet har genomförts. Riksdagen har
nyligen fattat beslut (prop. 1987/88:64, NU 14) om åtgärder som kommer
bl.a. högskolan i Gävle/Sandviken till del. I årets budgetproposition föreslås
vidare försöksverksamhet med förstärkt ingenjörsutbildning i Gävle,

Bollnäs och Hudiksvall.

Det s.k. Gävleborgspaketet, som presenterades av länsstyrelsen våren
1987, har således varit ett viktigt underlag för de åtgärder som vidtagits det
senaste året. Alla projekt har emellertid inte varit möjliga att genomföra i
föreslagen form.

Utskottet vill också framhålla att länsstyrelsen i Gävleborgs län har fått
kraftigt förstärkta resurser de senaste åren. För innevarande budgetår uppgår
anslaget för regionala utvecklingsinsatser till 50 milj. kr. Länsmyndigheterna
har således goda resurser att driva det regionala utvecklingsarbetet
vidare. Detta gäller bl.a. de åtgärder som aktualiseras i motionerna, t.ex.
projektverksamhet i syfte att vidga arbetsmarknaden för kvinnor i länet.

Med hänsyn till länets strukturella problem och den ogynnsamma utvecklingen
de senaste åren är det enligt utskottets mening angeläget att
regeringen på samma sätt som hittills noga följer utvecklingen i länet och
vid behov vidtar erforderliga åtgärder. Utskottet vill framhålla att länet
även har starka sidor. Av stor betydelse är också det engagerade och framåtsyftande
arbete som under stor enighet bedrivs av länsmyndigheter, kommuner,
organisationer och enskilda.

Förslaget i motion A468 om försöksverksamhet i delar av Gävleborgs län
med avskrivning av den årliga studiemedelsavgiften får anses besvarat genom
utskottets ställningstagande beträffande individinriktade stödåtgärder
i ett tidigare avsnitt.

I samma motion begärs också en redovisning av vilka sysselsättningseffekter
som kommit länet till del genom löntagarfondernas placeringar. Utskottet
vill här hänvisa till det svar som statsrådet Bengt K Å Johansson den
5 april detta år gav på en interpellation av Erik Holmkvist (m) om löntagarfondernas
betydelse för näringslivet i Norrland. Enligt statsrådet Johans- 86

son har fondstyrelserna inte ett regionalpolitisk ansvar eller något krav på AU 1987/88:13
sig att begränsa sina kapitalplaceringar till den egna regionen, men det
finns å andra sidan inget som hindrar att ledamöternas regionala förankring
avspeglar sig i de olika styrelsernas placeringar. Så har också enligt
statsrådet Johansson skett genom att Nordfonden redovisar en rad regionala
engagemang. Utskottet vill för egen del framhålla att riksdagen senare i
vår kommer att få en redogörelse för bl.a. löntagarfondstyrelsernas verksamhet
under år 1987.

Med hänvisning till det anförda bör enligt utskottets mening motionerna
A422, A440, A468, A473 och A479 i här aktuella delar inte föranleda något
särskilt initiativ från riksdagens sida.

Utvecklingsfrämjande åtgärder för Västernorrlands län föreslås i fyra motioner.

1 motion 1987/88:A409 av Bo Forslund m.fl. (s) om förstärkning av statlig
ADB-verksamhet m.m. i Västernorrlands län framhålls att det är strategiskt
mycket viktigt att stärka och vidareutveckla Sundsvalls och hela Västernorrlands
datamiljö. Förslaget i budgetpropositionen om inrättande av
en systemvetenskaplig linje vid Sundsvalls/Härnösands högskola är därför
enligt motionärerna glädjande. Denna bör dock förstärkas med en adjungerad
professur med inriktning mot administrativ informatik, föreslår motionärerna.
Med hänsyn till behoven och möjligheterna i Sundsvallregionen
är det vidare angeläget att ett metodutvecklingscentrum kommer till
stånd. Regeringen bör enligt motionärerna låta utreda vilka ytterligare statliga
centrala ADB-verksamheter som kan bli föremål för en effektiv omlokalisering
till Västernorrlands län.

Görel Thurdin (c) yrkar i motion 1987/88:A423 om lokaliseringsstöd till
gruvbrytning i Rockliden i Örnsköldsviks kommun. En eventuell gruvbrytning
i Rockliden skulle enligt motionären betyda ett sjuttiotal arbetstillfällen
i en bygd som i dag får allt svårare att behålla människorna.

I motion 1987/88:A449 av Martin Olsson och Görel Thurdin (båda c)
hävdas att utvecklingen i Västernorrlands län är mycket oroande och att
erforderliga insatser inte har kommit till stånd. Länets samtliga sju kommuner
har minskat sin befolkning under 1980-talet. Det är enligt motionärernas
uppfattning nödvändigt att samhället både genom generella politiska
och regionalpolitiska åtgärder och genom speciella satsningar på Västernorrland
tar sitt ansvar för detta hårt drabbade län. Beträffande åtgärder
hänvisar motionärerna till 15 olika motioner inom områdena utbildning,
kommunikationer samt närings- och regionalpolitik, vilka har förelagts
riksdagen under året. Vidare framhåller man att länet bör prioriteras vid
omlokaliseringar av statliga verksamheter, att produktionsbegränsningar
inom jordbruket inte bör gälla Västernorrland samt att satsningar bör göras
på utbildning och kommunikationer.

1987/88:A493 av Per-Richard Molén (m) begärs regionalpolitiska åtgärder
för att lösa Västernorrlands problem. Motionären pekar på att länet har
tappat 7 000 invånare under 1980-talet och att särskilt inlandskommunerna
har drabbats hårt. Regeringen har enligt motionären gjort mycket litet för
länet, och riksdagen bör därför uppdra åt regeringen att inom ramen för
den regionalpolitiska utredningen snabbutreda länets behov och under det- 87

ta år till riksdagen återkomma med förslag till åtgärder.

I motion A493 yrkas också att riksdagen begär att regeringen snabbutre- AU 1987/88:13
der och omprioriterar det arbetsmarknadspolitiska anslaget så att E4 i Ångermanland
kan upprustas från år 1989.

Utskottet delar uppfattningen i motionerna A449 och A493 att den negativa
befolkningsutvecklingen i Västernorrlands län innebär regionala konsekvenser
av skilda slag. Visserligen minskade utflyttningen under det senaste
året, men befolkningsminskningen fortsatte beroende på ett relativt
stort födelseunderskott. Arbetslösheten har dock minskat och är något lägre
än i övriga skogslän. Andelen sysselsatta i yrkesverksam ålder har också
utvecklats positivt.

Utskottet vill med anledning av yrkandet i motion A493, att den regionalpolitiska
utredningen bör snabbutreda Västernorrlands läns behov av regionalpolitiska
åtgärder, påpeka att utredningens uppdrag är av övergripande
natur. Frågor om åtgärdsbehov i enskilda län och delar av län ankommer
naturligen på berörda länsmyndigheter.

En lång rad åtgärder har genomförts eller är under genomförande i länet.

Exempel på åtgärder är regeringens beslut om lokaliseringsstöd till Företagens
hus i Sollefteå och Institutet för tillämpad hydraulik i Örnsköldsvik.

Inom kommunikationsområdet kan nämnas att linjen Stockholm —Sundsvall
i proposition 1987/88:50 föreslås bli prioriterad för utbyggnad med
snabbtåg. Utskottet vill också framhålla att Västernorrlands län har prioriterats
kraftigt vid fördelningen av de regionalpolitiska länsanslagen. Det
senaste budgetåret höjdes anslaget från 46 milj. kr. till 70 milj. kr. Med dessa
medel kan länsstyrelsen ta initiativ till särskilda åtgärdsprogram m.m. Den i
samma motion aktualiserade frågan vad gäller omprioritering av de arbetsmarknadspolitiska
anslagen till förmån för en upprustning av E4 i Ångermanland
får bedömas av berörda myndigheter mot bakgrund av sysselsättningssituationen
m.m.

Vad gäller yrkandet i motion A409 om förstärkning av statlig ADB-verksamhet
i Västernorrlands län vill utskottet framhålla att olika statliga myndigheter
som är lokaliserade till länet aktivt bör verka för att utvecklingsarbete
m.m. på det datatekniska området förläggs till myndigheternas lokaliseringsorter
och inte till storstadsregionerna. Beträffande omlokalisering
av statliga myndigheter har utskottet i ett föregående avsnitt redovisat sin
principiella inställning i dessa frågor. Utskottet vill också hänvisa till förslagen
i proposition 1987/88:95 om datapolitiken.

Utskottet vill med anledning av motion A423 om lokaliseringsstöd till
gruvbrytning i Rockliden erinra om regeringens överenskommelse med Boliden
Mineral AB, som innebär att bolaget kommer att investera 1,7 miljarder
kronor inom det regionalpolitiska stödområdet och i Bergslagen. Staten
medverkar i Finansieringen av gruvinvesteringarna med 314 milj. kr. i form
av lokaliseringsstöd. Boliden får också möjlighet att använda investeringsfondsmedel.
Ungefär hälften av de totala investeringarna kommer att genomföras
i Västerbottens län. Några projekt, däribland fyndigheten i Rockliden,
har bedömts som alltför ekonomiskt svaga och icke av avgörande
betydelse för råvarutillförseln.

Utskottets slutsats av det ovan anförda är att motionerna A409, A423,

A449 och A493 bör lämnas utan ytterligare åtgärd från riksdagens sida. 88

Rune Ångström och Ulla Orring (båda fp) hemställer i motion 1987/
88:A453 om särskilda regionalpolitiska åtgärder i Storumans kommun.

Bakgrunden till motionen är konkursen vid Stensele Mekaniska Verkstad
i januari 1986 då samtliga 192 anställda varslades om uppsägning.
Motionärerna understryker att en stark mobilisering av samhällsresurserna
bör ske, främst med inriktning på att få i gång ny verksamhet i de lediga
lokalerna men också med inriktning på andra angelägna åtgärder såsom
vägprojekt och utveckling av turismen.

Utskottet har vid en uppvaktning med företrädare för länsmyndigheter
och kommuner fått en bred genomgång av problemen i Västerbottens län
och då särskilt behovet av åtgärder i länets inlandsområden. Verksamheten
vid Stensele Mekaniska Verkstad drivs av en konkursförvaltare. Antalet
anställda uppgår för närvarande till 41 personer.

Riksdagen har nyligen fattat beslut (prop. 1987/88:64 AU 14) om vissa
insatser i norra Sveriges inland. Åtgärder som är positiva för Storumans
kommun är bl.a. kapitaltillskott till Sorbinvest AB och ett fördelaktigt lån
till det nybildade investmentbolaget Sekanten AB samt högskoleutbildning
vid ett lokalt studiecentrum i Storuman.

Den viktigaste åtgärden på kort sikt är naturligtvis att få till stånd alternativ
verksamhet i Stensele. Enligt vad utskottet inhämtat pågår ett arbete med
denna inriktning genom industriverket och konkursförvaltaren. Storumans
kommun tillhör stödområde A, vilket innebär att det finns goda möjligheter
att göra erforderliga regionalpolitiska insatser.

Med hänvisning till de insatser som pågår bör motion A453 inte föranleda
något initiativ från riksdagens sida.

Hemställan
Utskottet hemställer

Regionalpolitikens allmänna inriktning m.m.

1. beträffande regionalpolitikens allmänna inriktning m.m.

att riksdagen avslår motionerna 19?7/88:219 yrkande 3, 1987/
88:A412, 1987/88:A426 yrkandena 1 och 2, 1987/88:A439, 1987/
88:A462 yrkandena 1-10, 1987/88:A463 yrkande 2, 1987/88:A465
yrkandena 1, 3 och 5, 1987/88:A481 och 1987/88:A484yrkande I,

2. beträffande återinförande av ortsplanen
att riksdagen avslår motion 1987/88:A442,

3. beträffande nya utvecklingsprogram i utsatta regioner
att riksdagen avslår motion 1987/88:A462 yrkande 11,

4. beträffande avskaffande av lagen om byggnadstillstånd m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:A208 och 1987/88:A617,

Decentralisering av statlig verksamhet m.m.

5. beträffande decentralisering av statlig verksamhet m.m.

dels att riksdagen avslår motionerna 1987/88:A411, 1987/88:A4I9,
1987/88:A428 yrkande 2, 1987/88:A429 yrkande 1, 1987/88:A438
yrkandena 2 och 3, 1987/88:A462 yrkandena 15—17, 1987/88:A476
och I987/88:A484 yrkande 6,

AU 1987/88:13

res. 1 (m, fp, c)
res. 2 (vpk)

res. 3 (c)
res. 4 (m)

res. 5 (m)
res. 6 (c)

dels att riksdagen lägger till handlingarna vad som anförs i proposition
1987/88:100 bil. 2, punkt 2 om decentralisering,

6. beträffande lokalisering av statlig verksamhet till vissa regioner
att riksdagen avslår motionerna I987/88:A404, 1987/88:A429 yrkande
2, I987/88:A433, I987/88:A46I yrkande 3, I987/88:A468 yrkande
7 och 1987/88 :A470,

Regionalpolitiskt stöd

7. beträffande de regionalpolitiska stödformerna

att riksdagen avslår motion 1987/88 :A484 yrkandena 3, 4 och 5,

8. beträffande företagsinriktat stöd

att riksdagen avslår motion I987/88:A482 yrkande 1,

9. beträffande individinriktade stödåtgärder

att riksdagen avslår motionerna I987/88:A471, 1987/88:A472 och
I987/88:A482 yrkande 14,

10. beträffande tillfälliga stödområden

att riksdagen avslår motion 1987/88:A482 yrkande 10,

11. beträffande inplacering av enskilda kommuner i stödområde
att riksdagen avslår motionerna I987/88:A4I8 yrkande I, 1987/
88:A436,1987/88:A438 yrkande 1, 1987/88:A446 och I987/88:A468
yrkande 4,

12. beträffande beloppsgränser för beslut om lokaliseringsstöd och
investeringsbidrag som fattas av länsstyrelse

att riksdagen godkänner vad som förordas i propositionen i motsvarande
del,

13. beträffande regionalpolitiskt stöd till framställning av fasta
bränslen

att riksdagen godkänner vad som förordas i propositionen i motsvarande
del,

14. beträffande lokaliseringsstödet till lokaler för uthyrning

att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del avslår
motion 1987/88:A482 yrkande 5,

15. beträffande statliga kreditgarantier

att riksdagen avslår motionerna I987/88:A426 yrkande 11 och 1987/
88:A482 yrkande 7 i motsvarande del,

16. beträffande avskaffande av offertstödet

att riksdagen avslår motion 1987/88:A426 yrkande 8,

17. beträffande regionalpolitiskt stöd till turistanläggningar

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:A427 och 1987/88:A468
yrkande 3,

18. beträffande sysselsättningsstödet

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:A426 yrkande 5, 1987/
88:A45I, 1987/88:A46I yrkande 5, 1987/88:A474 yrkande 4 i motsvarande
del, 1987/88:A482 yrkande 11, 1987/88:A490 och 1987/
88:A49I yrkande 1,

19. beträffande stödformen nedsättning av socialavgifter

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:A420, 1987/88:426 yrkande
3, 1987/88:A441 i motsvarande del, 1987/88:A443, I987/88:A461

AU 1987/88:13

res. 7 (m)
res. 8 (c)
res. 9 (c)

res. 10 (c)
res. 11 (vpk)

res. 12 (c)
res. 13 (fp, c)
res. 14 (fp)

res. 15 (m)
res. 16 (fp, c)

res. 17 (m)
res. 18 (fp)
res. 19 (c)
res. 20 (vpk)

yrkande 2, I987/88:A462 yrkande 12, 1987/88:A465 yrkande 2 i AU 1987/88:13
motsvarande del, I987/88:A474 yrkande 3, 1987/88:A482 yrkandena
12 och 13, 1987/88:A484 yrkande 2 och 1987/88:A486 yrkande 2,

Insatser i glesbygd

20. beträffande åtgärder och program för utveckling av landsbygden
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:A402, 1987/88:A447,
1987/88:A448, I987/88:A462 yrkande 14 och 1987/88:A482 yrkande
6,

21. beträffande medelsbehovet till landsbygdskampanjerna

att riksdagen med anledning av motion 1987/88:A450 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

22. beträffande höjda beloppsgränser för stöd till företag i glesbygd
att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del avslår
motionerna 1987/88:A425 yrkandena 1 och 2 och 1987/88:A482 yrkande
3,

23. beträffande möjligheten att lämna servicebidrag m. m.

att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del avslår
motion 1987/88:A483,

24. beträffande högsta belopp för IKS-bidrag

att riksdagen avslår motionerna I987/88:A425 yrkande 3 och 1987/
88:A482 yrkande 4 i motsvarande del,

25. beträffande äldre arbetslösas företrädesrätt till IKS

att riksdagen avslår motion 1987/88:A482 yrkande 4 i motsvarande
del,

26. beträffande reglerna för lånegaranti
att riksdagen avslår motion !987/88:A401,

27. beträffande stöd till glesbygdsskolor
att riksdagen avslår motion 1987/88 :A406,

28. beträffande regionalpolitiskt stöd vid etablering av läkarpraktik
att riksdagen avslår motion 1987/88:A417,

29. beträffande insatser i skärgården

att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:A405, 1987/
88:A408, 1987/88:A410 och 1987/88:A454 yrkande 13 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

30. beträffande transportstödet i skärgården
att riksdagen avslår motion 1987/88:A403,

Anslag till regional utveckling budgetåret 1988/89

31. att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del till
Visst regionalpolitiskt stöd för budgetåret 1988/89 anvisar ett förslagsanslag
av 1 000 000 milj. kr.,

32. att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del
samt med avslag på motionerna I987/88:A426 yrkande 9 och 1987/
88:A474 yrkandena 1 och 5 till Lokaliseringsbidrag m.m. för budgetåret
1988/89 anvisar ett reservationsanslag av 362 000 000 kr.,

33. att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del
samt med avslag på motionerna 1987/88:A426 yrkande 10, 1987/

res. 21 (m)
res. 22 (c)

res. 23 (fp, c)
res. 24 (fp, c)

res. 25 (c)

res. 26 (vpk)
res. 27 (m)

res. 28 (m)
res. 29 (fp)

88:A474 yrkande 2 och 1987/88:A482 yrkande 7 i motsvarande del
till Lokaliseringslån för budgetåret 1988/89 anvisar ett reservationsanslag
av 200 000 000 kr.,

34. att riksdagen med anledning av propositionen samt med avslag
på motionerna 1987/88:A465 yrkande 4, 1987/88:A468 yrkande 5
och 1987/88:A482 yrkande 2 till Regionala utvecklingsinsatser m.m.
för budgetåret 1988/ 89 anvisar ett reservationsanslag av 690 000 000
kr.,

35. beträffande avskaffande av gränsen för projektmedlen
att riksdagen avslår motion I987/88:A426 yrkande 7,

36. beträffande kriterierna vid fördelning av de regionalpolitiska
medlen till länsnivån

att riksdagen avslår motion 1987/88:A421 yrkande 2,

37. beträffande bidrag till utbildning av smdskaliga producenter
att riksdagen avslår motion I987/88:A459,

38. beträffande länsanslagen för finansiering av projektet Laxfond '
för Vänern

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:A430 och 1987/88:A445,

39. beträffande länsanslaget till Södermanlands län
att riksdagen avslår motion 1987/88:A455,

40. beträffande länsanslaget till Kronobergs län

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:A428 yrkande 1, 1987/
88:A457 och 1987/88:A489 yrkande 1,

41. beträffande länsanslaget till Kalmar län

att riksdagen avslår motion 1987/88:A458 yrkande 2,

42. beträffande länsanslaget till Värmlands län

att riksdagen avslår motion 1987/88:A461 yrkande 4,

43. beträffande länsanslaget till Kopparbergs län
att riksdagen avslår motion 1987/88:A414,

44. att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del
medger att statlig kreditgaranti för lån tillföretag i glesbygder och för
lån till kommersiell service får beviljas i sådan omfattning att det sammanlagda
beloppet för utgående garantier som beslutats efter den 1
juli 1985 uppgår till högst 155 000 000 kr.,

45. att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del till
Täckande av förluster på grund av kreditgarantier tillföretag i glesbygder
m.m. för budgetåret 1988/89 anvisar ett förslagsanslag av 1 000
kr.,

46. att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del
samt med avslag på motionerna 1987/88:A426 yrkande 4, 1987/
88:A441 i motsvarande del och 1987/88:A465 yrkande 2 i motsvarande
del till Ersättning för nedsättning av socialavgifter för budgetåret
1988/89 anvisar ett förslagsanslag av 350 000 000 kr.,

47. att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del
samt med avslag på motionerna I987/88:A426 yrkande 6, 1987/
88:A474 yrkande 4 i motsvarande del och 1987/88:A491 yrkande 2
till Sysselsättningsstöd för budgetåret 1988/89 anvisare» förslagsanslag
av 159 000 000 kr.,

AU 1987/88:13

res. 30 (m)
res. 31 (fp, c)

res. 32 (c)

res. 33 (fp)

• res. 34 (c)

res. 35 (fp)
res. 36 (vpk)

res. 37 (m)

res. 38 (fp, c) 92

48. att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del
samt med avslag på motion 1987/88 :A482 yrkandena 8 och 9 till
Expertgruppen för forskning om regional utveckling för budgetåret
1988/89 anvisar ett reservationsanslag av 4 300 000 kr.,

49. att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del till
Kapitaltillskott till en utvecklingsfond för Västnorden för budgetåret
1988/89 anvisar ett förslagsanslag av 2 000 000 kr.,

50. beträffande ett nytt anslag för infrastrukturella insatser
att riksdagen avslår motion 1987/88:A463 yrkande 1,

Regionalpolitiska insatser i län och regioner

51. beträffande utvecklingen i Stockholmsregionen

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:A407, 1987/88:A444,
1987/88:A454 yrkandena 1-12 och 14-17, 1987/88:A462 yrkande
13 och 1987/88:A492,

52. beträffande åtgärder för att främja utvecklingen i Södermanlands
län

att riksdagen avslår motionerna I987/88:A415 och 1987/88:A460,

53. beträffande åtgärdsprogram för Östergötlands län
att riksdagen avslår motion 1987/88:A469,

54. beträffande åtgärder i sydöstra Sverige

att riksdagen avslår motion 1987/88:A458 yrkandena 1 och 3, 1987/
88:A478, 1987/88:A487, 1987/88:A488 och 1987/88:A489 yrkande
2,

55. beträffande regionalpolitiska insatser för Gotland
att riksdagen avslår motion 1987/88 :A480,

56. beträffande planeringsfrågor i Skånelänen

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:A432 och 1987/88:A456,

57. beträffande regionalpolitiska åtgärder i Hallands län
att riksdagen avslår motion 1987/88:A485,

58. beträffande alternativ till bilindustriproduktionen i Göteborgsregionen att

riksdagen avslår motion 1987/88:A467,

59. beträffande sysselsättningsfrämjande åtgärder i Älvsborgs län
att riksdagen avslår motion 1987/88:A491 yrkande 3,

60. beträffande kvinnornas ställning på arbetsmarknaden i Skaraborgs
län

att riksdagen avslår motion 1987/88:A421 yrkande 1,

61. beträffande lokaliseringsinsatser för Skaraborgs län
att riksdagen avslår motion 1987/88:A452,

62. beträffande åtgärder för att främja utvecklingen i Värmlands och
Örebro län

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:A418 yrkande 2, 1987/
88:A424,1987/88:A461 yrkandena 1 och 6,1987/88:A466 och 1987/
88:A486 yrkande 1,

63. beträffande regionalpolitiska åtgärder i Gävleborgs län

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:A422, 1987/88:A440,
1987/88:A468 yrkandena 1, 2 och 6, 1987/88:A473 och 1987/
88:A479,

AU 1987/88:13
res. 39 (c)

res. 40 (vpk)

res. 41 (m)
res. 42 (c)
res. 43 (vpk)

res. 44 (vpk)

res. 45 (c)
res. 46 (vpk)

res. 47 (vpk)

res. 48 (c)
res. 49 (vpk)

res. 50 (m)
res. 51 (c)
res. 52 (vpk)

64. beträffande utvecklingsfrämjande åtgärder för Västernorrlands
län

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:A409, 1987/88:A423,
1987/88 :A449 och 1987/88 :A493,

65. beträffande regionalpolitiska åtgärder i Storumans kommun
att riksdagen avslår motion 1987/88:A453.

Stockholm den 28 april 1988
På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Lars Ulander

Närvarande: Lars Ulander (s), Elver Jonsson (fp). Alf Wennerfors (m),
Lahja Exner (s), Börje Hörnlund (c), Sten Östlund (s), Bo Nilsson (s), Inge
Carlsson (s), Kersti Johansson (c), Sven Lundberg (s), Anders G Högmark
(m), Sigge Godin (fp), Erik Holmkvist (m), Ture Ångqvist (s) och Karl-Erik
Persson (vpk).

Reservationer

1.Regionalpolitikens allmänna inriktning m.m. (mom. 1)

Elver Jonsson (fp), Alf Wennerfors (m), Börje Hörnlund (c), Kersti Johansson
(c), Anders G Högmark (m), Sigge Godin (fp) och Erik Holmkvist (m)
anser

dets att den del av utskottets yttrande som på s. 32 börjar med ”Utskottet
har” och på s. 35 slutar med ”i framställningen” bort ha följande lydelse:

De regionala balansproblemen har förvärrats. Befolkningen i storstadsregionerna,
främst Stockholmsregionen, ökar kraftigt medan situationen är
den motsatta i bl.a. skogslänen, Bergslagen och sydöstra Sverige. Särskilt
bekymmersam är situationen i de delar av regionerna som under lång tid
haft svårigheter att hålla befolkningssiffrorna uppe, dvs. främst de inre
delarna av Norrland.

Det ligger i hela nationens intresse att denna utveckling bromsas upp och
tillväxten fördelas mera balanserat över riket. Det ligger också i linje med
de av statsmakterna fastställda målen för regionalpolitiken. Alla människor
skall, oavsett var de bor i landet, ges tillgång till arbete, service och en god
miljö.

Det är uppenbart att den socialdemokratiska politiken har bidragit till att
koncentrationstendenserna i landet har förstärkts. Den allmänna politiken
har präglats av en centralistisk inriktning, vilket medfört att Sverige i dag
kan sägas vara mer centraliserat än någonsin. Enskilda människor kan i

mindre utsträckning påverka beslut som rör dem själva. Detta har i sin tur 94

AU 1987/88:13

res. 53 (c)
res. 54 (c)

lett till en passivitet där allt fler väntar på att politiker, myndigheter och AU 1987/88:13

offentliga serviceorgan försöker lösa problemen. Utvecklingen mot en
ökad centralisering präglar även näringslivet.

Av avgörande betydelse för en förbättrad regional balans är sålunda att
den övergripande politiken ges en inriktning som stimulerar till enskilda
initiativ och en dynamisk utveckling av näringslivet. Därmed ökar förutsättningarna
att skapa arbetstillfällen även i de mindre glesbygdskommunerna.

Utskottet vill i detta sammanhang peka på betydelsen av att löntagarfonderna
undanröjs. Fonderna har — som de icke socialistiska partierna vid ett
flertal tillfällen anfört i riksdagen — haft en hämmande effekt för den fria
företagsamhetens utveckling. Det har också visat sig att fondernas hittillsvarande
placeringar ofta går stick i stäv med de regionlapolitiska strävandena.
Deras placeringar riktas i stor utsträckning mot de redan starka regionerna
och de största företagen.

Regeringen prioriterar alltför ofta i samband med företagsstöd m.m. de
befolkningstäta regionerna och storföretagen. Som exempel härpå kan
nämnas de osedvanligt stora belopp som satsats från regeringens sida för att
få till stånd bilproduktion i Malmö och Uddevalla. Här krävs uppenbarligen
ett större hänsynstagande till de svaga regionerna och de mindre och
medelstora företagen.

Regeringen kan också bidra till en förbättrad regional balans genom en
mer målmedveten decentralisering av den statliga verksamheten. Alltför
många statliga myndigheter och affärsverk har en stor del av verksamheten
förlagd till Stockholm trots att bl.a. den nya tekniken bör kunna underlätta
en decentralisering av verksamheten.

Inom länen bör bl.a. länsstyrelserna och de statliga myndigheterna beakta
behovet av en inomregional balans. Detta gäller såväl befintliga som
nytillkommande verksamheter.

Vidare krävs en förbättrad sektorssamordning för att undvika att enskilda
myndigheter fattar beslut som står i strid med den regionalpolitiska
målsättningen. Den s.k. statssekreterargruppen bör enligt utskottets mening
kunna åstadkomma betydligt mer på detta område än vad som hittills varit
fallet.

De regionalpolitiska insatserna bör vara mer generella och ges en mer
decentralistisk inriktning. De regionala utvecklingsinsatserna ger enligt utskottets
uppfattning de regionala myndigheterna möjligheter att starta projekt
m.m. som innebär att de lokala krafterna kan utnyttjas och stimuleras
till egna initiativ. Riksdagens beslut våren 1987 som innebär en förstärkning
av dessa insatser med 200 milj. kr. var därför välmotiverat och positivt.

Den nya informationsteknologin främjar småskalighet och flexibilitet
och bör därför rätt använd kunna medverka till ökad geografisk decentralisering
och en regionalt balanserad sysselsättningsutveckling. De regionalpolitiska
insatserna bör mot denna bakgrund ges en ändrad inriktning med
större tonvikt på mobilisering av lokala initiativ.

Insatserna bör vidare inriktas på att ytterligare understödja miljöer för
nyföretagande och egna initiativ även utanför storstadsregionerna. De infrastrukturella
satsningarna måste därför ges hög prioritet. I detta samman- 95

hang bör framhållas betydelsen av en rik kulturell miljö även utanför stor- AU 1987/88:13
städerna.

Utskottet vill stryka under betydelsen av att utvecklingen i landsbygdsområdena
ägnas ökad uppmärksamhet. Utskottet kommer senare i framställningen
att föreslå utökade insatser för de landsbygdskampanjer som
pågår. Kampanjerna syftar bl.a. till att stimulera enskilda människor att ta
initiativ till nya sysselsättningsmöjligheter i dessa bygder.

Som inledningsvis konstaterats har storstadsregionerna haft en betydande
tillväxt under senare år. Det finns flera orsaker till denna utveckling.

Utöver regeringens koncentrationspolitik kan nämnas födelseöverskottet,
invandringen samt expansionen inom tjänstesektorn och högteknologin.

Den hittillsvarande utvecklingen har skapat överhettning på bl.a. bostadsoch
arbetsmarknaden i främst Stockholmsregionen. Redan i dag kan konstateras
en situation med brist på arbetskraft. Det finns tecken som tyder på
att denna situation kommer att ytterligare förvärras. Miljömässiga konsekvenser
har varit ofrånkomliga.

En balanserad regional utveckling med både en levande landsbygd och
bärkraftiga storstadsregioner ger de bästa förutsättningarna för en positiv
utveckling i hela landet.

Utskottet har i inledningen till detta betänkande redovisat den regionalpolitiska
utredningens uppdrag. Enligt utskottets uppfattning bör i utredningens
uppgifter också ingå att göra en översyn av de särskilda regionalpolitiska
åtgärder — de s.k. paketen — som riktas mot avgränsade regioner.

Utredningen bör också studera tillväxten i storstadsregionerna — dess orsaker
och konsekvenser. Utskottet utgår vidare från att utredningen ges
erforderliga resurser och organisation så att ett effektivt och skyndsamt
arbete underlättas.

Som framhålls i motion A484 har statens bidragsgivning en centraliserande
effekt. Likaså går — som anförs i motion A462 — kapitalströmmarna
från avfolkningsbygder till koncentrationsorterna. Hithörande frågor bör i
lämpligt sammanhang bli föremål för särskilda överväganden.

Utskottet delar slutligen uppfattningen i motion A484 att regeringen bör
ge en mer detaljerad redovisning av utvecklingen i landet än hittills. Även
de regionalpolitiska effekterna av förslagen på olika sakområden bör i möjligaste
mån redovisas för riksdagen. Detta kan lämpligen ske i samband
med budgetpropositionen.

Vad utskottet i anslutning till de föreliggande motionerna från moderata
samlingspartiet, folkpartiet och centerpartiet anfört bör ges regeringen till
känna. Övriga motioner bör lämnas utan åtgärd.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande regionalpolitikens allmänna inriktning m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:A2I9 yrkande
3, I987/88:A426yrkandena 1 och 2,1987/88:A462 yrkandena 1 — 10
och 1987/88:A484 yrkande I samt med avslag på motionerna 1987/

88:A412,1987/88:A439,1987/88:A463 yrkande2,1987/88:A465yrkandena
1, 3 och 5 och 1987/88:A481 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört. 0(.

2.Regionalpolitikens allmänna inriktning m.m. (mom. 1) AU 1987/88:13

Karl-Erik Persson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande sorn på s. 32 börjar med ”Utskottet
har” och på s. 35 slutar med ”i framställningen” bort ha följande lydelse:

Näringslivets och ekonomins utveckling har ställt även regionalpolitiken
i en ny situation. Internationaliseringen av kapitalet kan väntas kraftigt
skärpa också geografisk koncentration. Norra Sverige, liksom vissa områden
i Mellan- och Sydsverige riskerar ett klart försämrat utgångsläge. Den
ekonomiska och mänskliga utvecklingspotential som finns i dessa områden
kan då gå förlorad för nationen.

Som framhålls i vpk-motionen A463 är det vidare så att regionalpolitiken
inte är stark nog att förhindra tendensen till koncentration av kapital och
verksamheter i ekonomin. Denna tendens kan nästan bli starkare ju mer
den ekonomiska utvecklingen influeras av transnationaliseringen.

Regionalpolitiken måste därför föras upp på en kvalitativt ny nivå. De
styrande inslagen måste förstärkas. Större samhällsinvesteringar måste
göras. Fondsystem och statliga företag måste spela en offensiv och ledande
roll. Mer av helhetssyn och systemtänkande måste prägla regionalpolitiken.
Det handlar här inte — eller ens huvudsakligen — om att locka företag eller
stimulera näringsliv. Det handlar om att göra regionerna till sinsemellan
likvärdiga, allsidigt fungerande enheter. Det handlar om den samlade levnadsmiljön
för människor.

Regionalpolitik har under många år definierats som tillförsel av särskilt
destinerade resurser så att säga vid sidan av de allmänna tendenserna och
resursfördelningen i stort. Med en sådan utgångspunkt blir regionalpolitik
ett slags kompensation för utvecklingens negativa följder gentemot vissa
delar av landet.

Här måste en förändring ske. Det regionalpolitiska målet — likställdhet
och likvärdighet — måste vara riktgivande inom alla samhällssektorer. Det
innebär en brytning med den kortsiktiga marknads- och anpassningsprincipen
inom de statliga verken och andra offentliga verksamheter. Investeringar
och drift inom järnvägs-, väg- och telesektorerna kan inte längre
passivt följa ett framskridet mönster, där förutsättningen är en fortlöpande
koncentration till södra Sverige. Den långsiktiga inriktningen måste i stället
vara att bygga ut infrastrukturen i de eftersatta regionerna med utgångspunkt
i deras framtida likvärdighet med andra delar av landet. Härför krävs
omfattande investeringar. Det rör sig här om storleksordningen flera miljarder
kronor på några års sikt, främst i Bergslagen, Norrland, Blekinge och
övriga utsatta regioner om regional balans skall kunna uppnås.

Detta innebär en förskjutning i förhållande till nuvarande investeringsmönster.
Det betyder också ett övergivande av det sektorstänkande och den
fragmentisering som i dag präglar offentlig sektor. Om varje särskild del av
infrastrukturen och de offentliga investeringarna skall motivera sin existens
med en intern, s.k. affärsmässig lönsamhet för denna typ av investeringar
avgörs främst av deras externa effekter, dvs. deras förmåga att ge bidrag till
helhetsutvecklingen. Detta bör vara en grundläggande utgångspunkt vid

7 Riksdagen 1987/88. 18 sami. Nr 13

fördelningen av resurser och återspeglas i en samordnad strävan att skapa AU 1987/88:13

en infrastruktur på jämställd nivå i alla regioner.

De regionala skillnaderna kan sålunda inte utjämnas eller ens minska
genom en koncentration av regionalpolitiken till företagsstimulanser eller
glesbygdshjälp. I stället krävs ett brett spektrum av infrastrukturella åtgärder.
Till ett förslag från vpk om en särskild medelsinsats för detta ändamål
återkommer utskottet senare i framställningen.

Vad utskottet anfört i anslutning till vpk-motionen A463 bör ges regeringen
till känna. Övriga i sammanhanget behandlade motioner avstyrks.

dets att utskottets hemställan under I bort ha följande lydelse:

1. beträffande regionalpolitikens allmänna inriktning m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:A463 yrkande 2 samt
med avslag på motionerna 1987/88:A219 yrkande 3, 1987/88:A412,

1987/88:A426 yrkandena 1 och 2, 1987/88:A439, 1987/88:A462 yrkandena
1 — 10, 1987/88:A465 yrkandena 1, 3 och 5, 1987/88:A481
och 1987/88: A484 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.

3. Nya utvecklingsprogram i utsatta regioner (mom. 3)

Börje Hörnlund och Kersti Johansson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 35 som börjar med ”Utskottet
avvisar” och slutar med ”i betänkandet” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill för sin del ställa sig bakom vad som anförs i motion A462
om utvecklingsprogram i sydöstra Sverige, Norrlands inland och mellanbygder
samt Bergslagen.

Riksdagen fattade våren 1987 beslut om att regeringen snarast skulle
återkomma till riksdagen med förslag till infrastrukturella åtgärder i de
utsatta regionerna. Som framhålls i motionen har regeringen inte uppfyllt
riksdagens begäran på denna punkt. Regeringen har i sina förslag på ett
flagrant sätt underlåtit att lägga förslag om infrastrukturella insatser för de
ca 50 Bergslags-, inlands- och mellanbygdskommuner som förlorat mest på
grund av den förda koncentrationspolitiken. Ett antal kommuner i sydöstra
Sverige med stark utflyttning måste också speciellt uppmärksammas. Regeringen
bör sålunda återkomma till riksdagen med åtgärdsprogram enligt
riksdagens uttalade begäran. Detta bör med tillstyrkan av motion A462 i
aktuell del ges regeringen till känna.

de/satt utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande nya utvecklingsprogram i utsatta regioner
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:A462 yrkande 11 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Avskaffande av lagen om byggnadstillstånd m.m. (mom.

Alf Wennerfors, Anders G Högmark och Erik Holmkvist (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 36 som börjar med ”Utskottet 98

har” och slutar med ”avstyrks därför” bort ha följande lydelse:

Som framhålls av de moderata motionärerna har regeringens beslut år AU 1987/88:13
1986 att införa stopp för annat byggande än bostäder i storstadsområdena
inte löst några problem utan fastmer skapat en rad svårigheter. Det finns
sålunda starka skäl att avskaffa möjligheten för regeringen att med användande
av lagen (1971:1204) om byggnadstillstånd tillgripa regleringar som
byggstoppet. Detta bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande avskaffande av lagen om byggnadstillstånd m.m.
att riksdagen med bifall till motionerna 1987/88:A208 och 1987/

88:A617 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

5. Decentralisering av statlig verksamhet m.m. (mom. 5)

Alf Wennerfors, Anders G Högmark och Erik Holmkvist (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 40 börjar med ”Utskottet vill
först” och på s. 41 slutar med ”aktuella delar” bort ha följande lydelse:

Som framhålls i motion A484 (m) visar utvärderingarna av den förra
utlokaliseringsomgången att resultatet i form av minskad effektivitet och
ökade kostnader varierat mellan olika verk. I viss mån har utlokaliseringar
bidraget till att ge de orter som fick del av utlokaliseringarna en mera mångfasetterad
arbetsmarknad. Samtidigt innebar utlokaliseringarna påfrestningar
för enskilda människor och gav staten ett mindre gott renommé som
arbetsgivare.

De utlokaliseringar som den socialdemokratiska regeringen under senare
tid tagit initiativet till har byggt på utomordentligt dåligt underlag. Bristande
hänsyn har tagits bl.a. till förutsättningarna att hålla kvaliteten uppe i
de verksamheter som utlokaliseras. Det krävs enligt utskottets mening en
seriös beredning innan beslut fattas att flytta ut verksamheter.

Utskottet delar för övrigt uppfattningen i motion A484 att det finns starka
skäl för att de centrala ämbetsverken med stora kontaktytor bör ligga i
landets huvudstadsregion. Det hindrar inte att det kan finnas myndigheter
eller delar av myndigheter som utan förfång kan flyttas till andra orter.

En annan väg att gå är — som utskottet starkt vill förorda — att i ökad
utsträckning decentralisera statlig verksamhet genom att sprida beslutsfattandet
i olika frågor. Härmed åstadkommes också att avståndet minskar
mellan beslutsfattande myndighetspersoner och de enskilda individerna.

Utskottet delar vidare uppfattningen i motion A419 att det är väsentligt
att man vid förändringar inom en region tar hänsyn till den inomregionala
balansen.

Vad utskottet anfört i anslutning till motionerna A484 och A419 bör ges
regeringen till känna. Övriga motioner avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande decentralisering av statlig verksamhet m.m.
att riksdagen med bifall till motionerna 1987/88 :A419 och 1987/

88:A484 yrkande 6, med anledning av vad som anförs i proposition 95

1987/88:100 bil. 2, punkt 2 samt med avslag på motionerna 1987/

88:A411, 1987/88:A428 yrkande 2, 1987/88:A429 yrkande 1, 1987/ AU 1987/88:13
88:A438 yrkandena 2 och 3, 1987/88:A462 yrkandena 15—17 och
1987/88:A476 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

6. Decentralisering av statlig verksamhet m.m. (mom. 5)

Börje Hörnlund och Kersti Johansson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 40 börjar med ”Utskottet vill
först” och på s. 41 slutar med ”aktuella delar” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill först framhålla betydelsen av att arbetet med decentralisering
av den statliga verksamheten intensifieras. Regeringen måste på ett helt
annat sätt än hittills prioritera dessa frågor.

Som framhålls i centerpartiets partimotion A462 bör beslut och befogenheter
läggas så nära dem det berör som möjligt. En decentralisering av
funktioner från den centrala nivån till läns- och kommunnivå måste komma
till stånd.

Tyvärr måste konstateras att utvecklingen under efterkrigstiden bl.a. har
inneburit att den statliga centrala myndighetsorganisationen kraftigt har
expanderat både vad avser antal och storlek. Många av dessa myndigheter
har — som anförs i motion A462 — fått en onaturlig storlek och tillskansat
sig en betydande makt. Myndigheterna har starkt medverkat i byråkratiseringen
och centraliseringen av samhällslivet och har genom tunga regelsystem
fördyrat verksamheten.

Det är sålunda hög tid att statsmakterna tar sitt ansvar för att vända
utvecklingen. De statliga verkens centrala administration kan kraftigt minskas
genom att uppgifter och funktioner decentraliseras till läns- och kommunnivån.
Många uppgifter kan också överlämnas till enskildas egna beslut.
Utskottet ansluter sig till uppfattningen i motion A462 (c) att ett förslag
med denna inriktning bör tas fram snabbt. Slutligen bör i detta sammanhang
framhållas att en utlokalisering av offentliga centrala enheter och
funktioner till läns- och kommunnivå innebär att kompetens och kunnande
stärks. Besluten kommer närmare dem som berörs och byråkratin minskas.

Inte minst viktigt är vidare att den förordade inriktningen skulle ge påtagliga
regionalpolitiska effekter. 1 detta sammanhang bör stå fast att nödvändiga
besparingar och rationaliseringsåtgärder inte får ske på ett sådant sätt
att de förstärker koncentrationsutvecklingen i samhället.

Utskottet anser vidare att regeringen bör ta ett samlat grepp över den
framtida utlokaliseringsverksamheten. Riksdagens beslut om förutsättningar
och prioriteringsordning bör dävid ligga fast.

Vad utskottet anfört med tillstyrkan av motion A462 i aktuell del bör ges
regeringen till känna. Med utskottets ställningstagande bör övriga i sammanhanget
upptagna motioner kunna lämnas utan åtgärd.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande decentralisering av statlig verksamhet m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1987/88 :A462 yrkandena 15—17
med anledning av vad som anförs i proposition 1987/88:100 bil. 2, 100

punkt 2 samt med avsiag på motionerna 1987/88:A411, 1987/ AU 1987/88:13
88:A419, 1987/88:A428 yrkande 2, 1987/88:A429 yrkande 1, 1987/

88:A438 yrkandena 2 och 3, 1987/88:A476 samt 1987/88:A484 yrkande
6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

7. De regionalpolitiska stödformerna (mom. 7)

Alf Wennerfors, Anders G Högmark och Erik Holmkvist (alla m) anser

delsaU den del av utskottets yttrande som på s. 43 börjar med ”Vad gäller”
och slutar med ”berörda delar” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning är både utformningen och handläggningen
av det regionalpolitiska stödet alltför politiserad, vilket medverkar till att
bevara existerande industristrukturer snarare än att ge förutsättningar för
framtidsföretag.

Det Finns en rad olika stödformer, och varken myndigheter eller företag
kan få någon klar överblick över stödstrukturen. En del av besluten om
regionalpolitisk! stöd tas av politiska organ eller av handläggare som är
direkt ansvariga inför politiker. Dessa frestas enligt utskottets mening att
sätta politiska hänsynstaganden framför en realistisk affärsmässig bedömning
av olika projekt. Resultatet är att en anmärkningsvärt stor andel av de
företag som fått stöd får ekonomiska problem.

Enligt utskottets uppfattning kan man i dag konstatera att medelsarsenalen
inom regionalpolitiken sedan ett par decennier till stor del bestått av
olika selektiva stödformer. Dessa är förenade med en rad nackdelar, inte
minst från informationssynpunkt, för berörda företag och myndigheter.

Därutöver medför selektiva stödformer ofrånkomligen ökade krav på administration
jämfört med mera generella stödformer. Sammantaget leder
detta till att utskottet förespråkar dels en begränsning av antalet stödformer,
dels att generella kostnadssänkande medel i ökad utsträckning kommer
till användning inom regionalpolitiken.

En sådan nyordning leder enligt utskottets uppfattning till att beslutsordningen
beträffande regionalpolitisk! stöd automatiskt förenklas och att
utrymmet för ”politiska” beslut minskas. En enklare stödhantering ger också
möjligheter till en säkrare uppföljning av projekten. Utskottet biträder
alltså moderata samlingspartiets kritik av den nuvarande beslutsordningen
i partimotionen A484 och föreslår att de nuvarande stödformerna lokaliseringsstöd,
offertstöd och sysselsättningsstöd avskaffas och ersätts av en ny
generell stödform, benämnd riskgarantilån.

Ett system med riskgarantilån kännetecknas av att riskgarantier av olika
storlek utgår beroende på i vilket stödområde företaget är beläget. För de
normala affärsmässiga riskerna bör dock Finansiering med eget kapital och
sedvanliga bankkrediter gälla. Utskottet menar att ett sådant system innebär
en klar markering att det regionalpolitiska stödet inte är en bidragsmöjlighet
för mindre goda affärsprojekt utan att detta stöd uteslutande har till
syfte att kompensera för den högre risk som kan följa av lokaliseringen till
ett stödområde. Det nya systemet kommer inte — såsom det nuvarande — 101

att vara ensidigt inriktat på byggnader och maskiner. I stället tas hänsyn till AU 1987/88:13
samtliga fördyringsaspekter för de berörda företagen i regionalpolitisk!
prioriterade regioner. När det gäller den närmare utformningen av riskgarantilånen
hänvisas till motionen.

Utskottet anser sålunda att man bör pröva ett system med riskgarantilån i
enlighet med motionärernas förslag. Denna nya form för stöd bör kunna
införas snarast. Regeringen bör återkomma med förslag till regler för riskgarantilån
så att detta nya system kan träda i kraft under det kommande
budgetåret. Den sittande regionalpolitiska utredningen kan senare utarbeta
eventuella förslag till modifikationer.

I fråga om de regionala investmentbolag som nu skapas på flera håll i
landet finner utskottet det positivt att det existerande näringslivet varit villigt
att satsa kapital i investmentbolagen. Det är viktigt att de privata intressenterna
inte upplever att de är passiva partners till staten. Därför bör enligt
utskottets mening statens medverkan begränsas tidsmässigt och ej ske i
form av ägarandelar utan i form av ett ränte- och amorteringsfritt lån.

Vad utskottet anfört beträffande de regionalpolitiska stödformerna bör
med tillstyrkan av motion A484 i aktuell del ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande de regionalpolitiska stödformerna

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:A484 yrkandena 3,4 och
5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

8. Företagsinriktat stöd (mom. 8)

Börje Hörnlund och Kersti Johansson (båda c) anser

dets att den del av utskottets yttrande på s. 43 som börjar med ”Utskottet
behandlade” och slutar med ”riksdagens åtgärd” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den grundsyn som redovisas i centerpartiets kommittémotion
A482 vad gäller behovet av ett företagsinriktat stöd på regional
nivå.

Vid sidan av generella åtgärder behövs således mera direkta insatser för
att stimulera till såväl ny företagsetablering som stöd till befintlig företagsamhet
i utsatta regioner. Det företagsinriktade stödet bör i så stor utsträckning
som möjligt hanteras på regional nivå för att beslutsprocessen skall bli
så snabb och effektiv som möjligt. Det bör enligt utskottets mening även
vara mer differentierat, flexibelt och möjligt att anpassa efter de skilda
förhållanden som råder i olika delar av landet.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande företagsinriktat stöd

att riksdagen med bifall till motion 1987/88 :A482 yrkande I som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

9. Individinriktade stödåtgärder (mom. 9)

Börje Hörnlund och Kersti Johansson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 44 som börjar med ”Utskottet 102

har” och slutar med ”riksdagens åtgärd” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att de generella och företagsstimulerande åtgärderna bör AU 1987/88:13
kompletteras med ett individinriktat stöd för dem som väljer att bo och
arbeta i de mest utsatta kommunerna. Den grundläggande avsikten med de
traditionella stödåtgärderna är att åstadkomma en rättvisare fördelning av
tillgängliga resurser mellan regioner, län och kommuner. Avfolkningen i
vissa kommuner har dock nått så långt att det behövs individuella stimulanser
för att få en nödvändig inflyttning till stånd. Utskottet anser därför att
följande individinriktade stimulansåtgärder bör utgå till de mest utsatta
kommunerna.

För det första bör bidragsprocenten till arbetsgivare för anställning av
medflyttande höjas till 90 % av lönekostnaden för den anställde under det
första året.

För det andra bör lånevillkoren vid nyproduktion av småhus inom stödområdena
A och B förbättras. Egnahemsägare bör medges en fast garanterad
ränta under de fem första åren med 3 % innan en upptrappning sker.

För det tredje bör den årliga studiemedelsavgiften avskrivas så länge man
bor och arbetar inom stödområdena A och B. För den enskilde individen
innebär detta en förstärkning av den disponibla inkomsten med 10 000 kr.
årligen för dem som i dagsläget har de största studieskulderna.

Utskottets ställningstagande i anslutning till motion A482 bör, i denna
del, ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande individinriktade stödåtgärder
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:A482 yrkande 14 samt
med avslag på motionerna 1987/88:A471 och 1987/88:A472 ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

10. Tillfälliga stödområden (mom. 10)

Börje Hörnlund och Kersti Johansson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 46 som börjar med ”Utskottet
behandlade” och slutar med "aktuell del” bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i vad som anförs i centerpartiets kommittémotion
A482 om inplacering av kommuner utanför det ordinarie stödområdet i
tillfälligt stödområde.

Regeringens möjligheter att förklara orter/regioner som drabbas av
strukturförändringar och av arbetsmarknadsproblem som tillfälliga stödområden
måste utnyttjas på ett mera rättvist och konsekvent sätt än vad
regeringen hittills gjort. En akut industrikris eller en kontinuerligt pågående
strukturförändring med minskande sysselsättningstillfällen som följd bör
enligt utskottets mening likabehandlas av statsmakterna. Under senare år
har flertalet mindre kommuner drabbats lika hårt eller hårdare av strukturförändringar
än vad t.ex. de större varvsorterna har gjort.

Det anförda, som bör ges regeringen till känna, innebär tillstyrkan av
motion A482 i aktuell del.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande tillfälliga stödområden

103

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:A482 yrkande lOsom sin AU 1987/88:13
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

11. Inplacering av enskilda kommuner i stödområde (mom.

11)

Karl-Erik Persson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 46 börjar med "Utskottet
vill” och på s. 47 slutar med "aktuella delar” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i motion A4I8 att stödområdesindelningen
bör ändras i Örebro län. Flera kommuner som nu ligger utanför stödområdet
är typiska brukskommuner med strukturella svårigheter. Enligt utskottets
mening bör Ljusnarsbergs och Hällefors kommuner samt Ramsbergs
och Guldsmedshyttans församlingar i Lindesbergs kommun förås till
stödområde A. Vidare bör Nora, Karlskoga, Degerfors samt Lindesbergs
församling föras till stödområde B. Askersunds kommun bör under en begränsad
tidsperiod få stödmöjligheter som motsvarar stödområde C. Nora
kommun bör i övrigt få samma förmåner som övriga Bergslagskommuner.

Vad utskottet anfört i anslutning till motion A4I8 bör ges regeringen till
känna. Övriga här aktuella motioner avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande inplacering av enskilda kommuner i stödområde
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:A4I8 yrkande 1 samt
med avslag på motionerna 1987/88:A436, 1987/88:A438 yrkande 1,

1987/88: A446 och 1987/88: A468 yrkande 4 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

12. Lokaliseringsstödet till uthyrningslokaler (mom. 14)

Börje Hörnlund och Kersti Johansson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 48 som börjar med "Utskottet
vill” och slutar med "till uthyrningslokaler” bort ha följande lydelse:

Enligt gällande regler kan lokaliseringsstöd erhållas för uppförande av
industrilokaler för uthyrning i mindre orter. Endast företag med verksamhet
som har industriell anknytning får hyra dessa lokaler. 1 budgetpropositionen
föreslås att fortsättningsvis skall alla former av stödberättigad verksamhet
kunna bedrivas i lokaler som uppförs för uthyrning med hjälp av
lokaliseringsstöd. Utskottet har intet att erinra mot detta förslag. Utskottet
anser dock att lokaliseringsstödet för detta ändamål måste förstärkas med
hänsyn till vikten av att underlätta näringslivets breddning och utveckling i
mindre orter. Utskottet anser därför i likhet med motion A481 (c) att lokaliseringsbidrag
bör kunna utgå med 50 % för investeringar i industrilokaler i
stödområde A och B resp. 40 % i landsbygdsdelarna i stödområde C.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande lokaliseringsstödet till lokaler för uthyrning

104

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:A482 yrkande 5 avslår AU 1987/88:13
propositionen i motsvarande del.

13. Statliga kreditgarantier (mom. 15)

Elver Jonsson (fp), Börje Hörnlund (c), Sigge Godin (fp) och Kersti Johansson
(c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 48 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”aktuella delar” bort ha följande lydelse:

I likhet med vad som anförs i folkpartiets och centerpartiets motioner
(A426 resp. A482) anser utskottet att det är en klar fördel att lokaliseringslånen
hanteras direkt av bankerna i stället för av statliga myndigheter. Statens
engagemang bör begränsas till att ge erforderliga kreditgarantier.

Vad utskottet i anslutning till motionerna A426 och A482 anfört om statliga
kreditgarantier bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:

15. beträffande statliga kreditgarantier

att riksdagen med bifall till motionerna 1987/88:A426 yrkande 11
och 1987/88 :A482 yrkande 7 i motsvarande del som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

14. Avskaffande av offertstödet (mom. 16)

Elver Jonsson och Sigge Godin (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 48 som börjar med ”Även frågan”
och slutar med ”riksdagens åtgärd” bort ha följande lydelse:

Offertstödet är som framhålls i motion 1987/88 :A426 (fp) en utpräglat
selektiv stödform. Det betyder att det inte finns några fasta regler för stödgivningen
utan att denna avgörs efter förhandlingar mellan staten och enskilda
företag. Detta förfarande kan medföra risker för missbruk. På sikt
kan ett sådant system förväntas leda till ekonomisk ineffektivitet därigenom
att stödet lätt kan komma ”fel” företag till godo. Det bör tilläggas
att offertstödet hittills utnyttjats i begränsad omfattning. Med hänsyn till
det anförda tillstyrker utskottet förslaget i motion A426 att offertstödet
avskaffas fr.o.m. 1 juli 1988.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:

16. beträffande avskaffande av offertstödet

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:A426 yrkande 8 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

15. Sysselsättningsstödet (mom. 18) — motiveringen
Under förutsättning av bifall till reservation 7

Alf Wennerfors, Sonja Rembo och Anders G Högmark (alla m) anser

att den del av utskottets yttrande på s. 49 som börjar med ”Utskottet konstaterar”
och slutar med ”motsvarande delar” bort ha följande lydelse:

105

Utskottet häri det föregående föreslagit att de nuvarande regionalpoliti- AU 1987/88:13
ska stödformerna, bl.a. sysselsättningsstödet, bör ersättas av en ny form av
stöd, s.k. riskgarantilån. De nu aktuella motionerna om en utvidgning av
sysselsättningsstödet bör således avslås av riksdagen.

16. Sysselsättningsstödet (mom. 18)

Elver Jonsson (fp). Börje Hörnlund (c), Sigge Godin (fp) och Kersti Johansson
(c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 49 som börjar med ”Utskottet
konstaterar” och slutar med ”motsvarande delar” bort ha följande lydelse:

Som framhålls i bl.a. motionerna A426 och A482 har avskaffandet av
sysselsättningsstödet i stödområde C drabbat kommuner med en negativ
befolkningsutveckling. Riktlinjerna för det nuvarande sysselsättningsstödet
lades fast så sent som vid det regionalpolitiska beslutet våren 1985.

Enligt utskottets mening var det fel att redan efter två år förändra stödreglerna
med hänsyn till de berättigade krav på långsiktighet en presumtiv
stödmottagare har rätt att stilla på de villkor som statsmakterna ställer upp
för beviljande av regionalpolitiskt stöd. Utskottet föreslår därför att sysselsättningsstödet
i stödområde C återinförs. Utskottets ställningstagande bör
ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:

18. beträffande sysselsättningsstödet
att riksdagen med bifall till motionerna 1987/88:A426 yrkande 5,

I987/88:A451, 1987/88:A46! yrkande 5, 1987/88:A482 yrkande 11,

1987/88:A490 och 1987/88:A491 yrkande 1 samt med avslag på motion
1987/88:474 yrkande 4 i motsvarande del som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

17. Stödformen nedsättning av socialavgifter (mom. 19)

Alf Wennerfors, Anders G Högmark och Erik Holmkvist (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 51 börjar med ”De nu” och
på s. 52 slutar med ”på anslaget” bort ha följande lydelse:

Såsom anförs i partimotion A484 från moderata samlingspartiet är det
nödvändigt att i ökad utsträckning använda generella kostnadssänkande
medel i regionalpolitiken. Ett sätt att utforma en sådan kompensation är att
sänka lönekostnaderna för näringslivet.

Förutom i Norrbotten bör socialavgifterna sänkas även i andra delar av
landet med stora regionala problem. Därför bör uttaget av de sociala avgifterna
minskas med tio procentenheter inom stödområde A och med tre
procentenheter inom stödområde B. Denna nedsättning bör gälla samtliga
näringsgrenar inkl. de affärsdrivande statliga verken. Däremot bör nedsättningen
inte gälla övriga delar av den offentliga sektorn. Denna avgiftsnedsättning
bör träda i kraft den 1 januari 1989. Regeringen bör återkomma
med förslag till ändringar i den aktuella lagstiftningen.

Motionerna A474, A478 och A486 tillstyrks i motsvarande delar. Övriga i 106

sammanhanget behandlade motioner bör med hänvisning till vad som ovan AU 1987/88:13

anförts inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:

19. beträffande stödformen nedsättning av socialavgifter
att riksdagen med bifall till motionerna 1987/88:A474 yrkande 3,

1987/88:A484 yrkande 2 och 1987/88:A486 yrkande 2 samt med avslag
på motionerna 1987/88:A420, I987/88:A426 yrkande 3, 1987/

88:A441 i motsvarande del, 1987/88:A443,1987/88:A461 yrkande 2,

1987/88:A462 yrkande 12, 1987/88:A465 yrkande 2 i motsvarande
del och 1987/88:A482 yrkandena 12 och 13 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

18. Stödformen nedsättning av socialavgifter (mom. 19)

Elver Jonsson och Sigge Godin (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 51 börjar med ”De nu” och
på s. 52 slutar med ”på anslaget” bort ha följande lydelse:

Såsom anförs i partimotion A426 (fp) bör nedsättningen av socialavgifterna
koncentreras till de regioner som har de största regionalpolitiska problemen.
1 avvaktan på att en generell regional differentiering genomförs,
vilket utskottet föreslår i det följande, bör nedsättningen av socialförsäkringsavgifterna
utgå från gällande stödområdesgränser och läggas där de
bäst behövs. Utskottet anser därför att den nuvarande sänkningen av socialförsäkringsavgifterna
med 10 % i hela Norrbottens län i stället bör omfatta
samtliga kommuner inom stödområde A.

De ovan förordade förändringarna i gällande regler för nedsättning av
socialförsäkringsavgifterna innebär en kraftig förstärkning av konkurrenskraften
hos företagen i de norrländska inlandskommunerna och då särskilt
Norrbotten. Med den geografiska fördelning nedsättningen får enligt utskottets
förslag Finns heller ingen anledning att undanta någon kategori av
företag från befrielse utan den bör gälla all icke offentlig verksamhet.

Enligt utskottets mening skulle en ytterligare differentiering av uttaget av
socialavgifter efter regioner och kommuner innebära en betydande lokaliseringsstimulans
och därmed främja en utveckling mot regional balans. Ett
exempel som kan nämnas i detta sammanhang är systemet i Norge, där man
har betydande skillnader i avgiftsuttag mellan t.ex. Osloregionen och Nordnorge.
Det norska systemet bör studeras inom ramen för den regionalpolitiska
utredningen i syfte att ta fram ett underlag för beslut om differentiering
av socialavgifterna över landet.

Regeringen bör återkomma med förslag till ändringen i den aktuella
lagstiftningen. Med hänvisning till vad som ovan anförts bör övriga i sammanhanget
behandlade motioner inte föranleda någon åtgärd från riksdagens
sida.

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:

19. beträffande stödformen nedsättning av socialavgifter
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:A426 yrkande 3 samt 107

med avslag på motionerna I987/88:A420, I987/88:A441 i motsva- AU 1987/88:13
rande del, 1987/88:A443, I987/88:A46I yrkande 2, 1987/88:A462
yrkande 12, 1987/88:A465 yrkande 2 i motsvarande del, 1987/

88:A474 yrkande 3, 1987/88:A482 yrkandena 12 och 13, 1987/

88:A484 yrkande 2 och I987/88:A486 yrkande 2 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

19. Stödformen nedsättning av socialavgifter (mom. 19)

Börje Hörnlund och Kersti Johansson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 51 börjar med "De nu ” och
på s. 52 slutar med ”på anslaget” bort ha följande lydelse:

Såsom anförs i partimotion 1987/88:A462 (c) samt i centerns kommittémotion
1987/88 :A482 bör nedsättningen av socialavgifterna koncentreras
till de regioner som har de största regionalpolitiska problemen. I avvaktan
på att en generell regional differentiering genomförs, vilket utskottet föreslår
i det följande, bör nedsättningen av socialförsäkringsavgifterna utgå
från gällande stödområdesgränser och läggas där de bäst behövs. Utskottet
anser därför att den nuvarande sänkningen av socialförsäkringsavgifterna
med 10 % i hela Norrbottens län i stället bör omfatta samtliga kommuner
inom stödområde A samt kommuner i Norrbotten som nu är inplacerade i
stödområde B.

Gällande regler innebär vidare att i Norrbottens län utgår en avgiftsreducering
för tillkommande sysselsättning om 10 000 kr. per årsarbetare, vilken
lämnas i form av ett bidrag till kostnaden för argbetsgivaravgifterna. Ett
motsvarande bidrag lämnas även för att täcka kostnaden för egenavgifter.

Enligt vår mening bör även en sådan reducering ske med beaktande av
problemens omfattning i olika områden. I kommuner belägna i Norrbotten
inom stödområdena A och B bör därför nedsättningen vara 15 000 kr.

De ovan förordade förändringarna i gällande regler för nedsättning av
socialförsäkringsavgifterna innebären kraftig förstärkning av konkurrenskraften
hos företagen i de norrländska inlandskommunerna. Med den geografiska
fördelning nedsättningen får enligt utskottets förslag finns heller
ingen anledning att undanta någon kategori av företag från befrielse, utan
den bör gälla samtliga privata, kooperativa och statliga företag.

Utskottet vill i detta sammanhang peka på systemet i Norge, där man har
betydande skillnader i avgiftsuttag mellan t.ex. Osloregionen och Nordnorge.
Det norska systemet bör noggrant analyseras och studeras inom ramen
för den regionalpolitiska utredningen i syfte att ta fram ett underlag för
beslut om differentiering av socialavgifterna över landet.

Som framhålls i motionerna A462 och A482 (c) bör regeringen återkomma
med förslag till ändring i den aktuella lagstiftningen. Med hänvisning
till vad som ovan anförts bör övriga i sammanhanget behandlade motioner

inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida. ^

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:

19. beträffande stödformen nedsättning av socialavgifter AU 1987/88:13

att riksdagen med bifall till motionerna 1987/88:A462 yrkande 12
och 1987/88:A482 yrkandena 12 och 13 samt med avslag på motionerna
1987/88 :A420, 1987/88:A426 yrkande 3, 1987/88:A441 i motsvarande
del, 1987/88:A443, 1987/88:A461 yrkande 2, 1987/

88:A465 yrkande 2 i motsvarande del, 1987/88:A474 yrkande 3,

1987/88:A484 yrkande 2 och 1987/88:A486 yrkande 2 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

20. Stödformen nedsättning av socialavgifter (mom. 19)

Karl-Erik Persson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 51 börjar med ”De nu” och
på s. 52 slutar med ”på anslaget” bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i de principiella invändningar som anges i motion
A441 (vpk) mot att använda nedsättning av socialavgifter som ett regionalpolitisk!
medel. Socialavgifterna syftar till att finansiera vårt lands medborgerliga
sociala rättigheter och allmänna nyttigheter, och de bör därför vara
likartat utformade i hela landet. Som motionärerna anger finns det därtill
flera skäl utöver de principiella som talar för att denna subvention till företagen
bör upphöra; bl.a. saknar staten möjlighet till såväl insyn som krav på
motprestation från företagens sida. Dessa starka invändningar mot avgiftsnedsättningen
uppvägs på intet sätt av några påvisbara fördelar. Tvärtom
talar mycket för att avgiftsnedsättningen ger mycket liten utdelning i jämförelse
med de selektiva medel som står till statsmakternas förfogande. Detta
har nyligen påvisats i en studie som utförts inom nationalekonomiska institutionen
vid Stockholms universitet. Riksdagen bör avslå det angivna budgetäskandet.

Utskottet återkommer i det följande till de anslagsfrågor som föranleds
av vad som ovan förordats. I detta sammanhang föreslås att riksdagen i ett
uttalande till regeringen ansluter sig till vad som här sagts om att avgiftsnedsättningen
i Norrbotten skall upphöra. Mot denna bakgrund tillstyrker utskottet
motion A441 i motsvarande del. Övriga motioner avstyrks.

dets att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:

19. beträffande stödformen nedsättning av socialavgifter
att riksdagen med bifall till motion 1987/88 :A441 i motsvarande del
samt med avslag på motionerna 1987/88 :A420, 1987/88 :A426 yrkande
3, 1987/88:A443, 1987/88:A461 yrkande 2, 1987/88:A462 yrkande
12,1987/88:A465 yrkande 2 i motsvarande del, 1987/88.A474
yrkande3, 1987/88 :A482 yrkandena 12och 13,1987/88:A484 yrkande
2 och 1987/88:A486 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

21. Åtgärder och program för utveckling av landsbygden
(mom. 20)

Alf Wennerfors, Anders G Högmark och Erik Holmkvist (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 54 börjar med ”Utskottet
har” och på s. 55 slutar med ”tillämpliga delar” bort ha följande lydelse:

109

Stora delar av de utvecklingsmässigt svaga regionerna består av glesbygd. AU 1987/88:13
Genom jord- och skogsbrukets strukturrationalisering har förutsättningarna
för att leva på landsbygden förändrats. Det har resulterat i en betydande
avfolkning.

Utskottet delar uppfattningen i bl.a. motion A447 (m) att den socialdemokratiska
politiken i hög grad har medverkat till att avfolka glesbygden.

Inom den sociala sektorn har den kommunala monopolställningen lett till
att ett antal servicefunktioner koncentrerats till centralorterna.

Utarmningen av landsbygden har på många håll gått mycket långt.

En politik som underlättar bosättning på landsbygden är väsentlig inte
bara för de som bor på landsbygden utan även för resten av befolkningen.

En avfolkad landsbygd innebär inte bara att landskapsbilden radikalt förändras
utan även att vår egen bild av Sverige ändras.

Många människor söker rekreation i naturen, genom att äga eller hyra
fritidshus eller genom turism och bidrar därmed till en levande landsbygd.

Detta kan underlättas bl.a. genom generösare skattebestämmelser och regler
för byggnadslov.

Goda kommunikationer är avgörande för möjligheterna att bo på landet.

Det finns inget realistiskt alternativ till den privata bilen för landsbygdens
befolkning — den är nödvändig. Det innebär att skatteökningar riktade
mot bilismen slår allra hårdast mot landsbygdens befolkning.

Det är inte i sig något negativt att många personer som bor på landsbygden
arbetar i större orter. 1 princip skall man ha rätt att själv välja sin bostad.

Många anser att fördelarna med att bo på landsbygden väl uppväger de
ökade kostnaderna och tidsåtgången för att pendla.

En stor del av befolkningen på landsbygden är pensionärer. För dem är
det väsentligt att det finns en väl fungerande social service som även landsbygdens
befolkning kan utnyttja. Minst lika väsentligt är att den informella
hjälp och det stöd som man där ofta lämnar varandra kan vidmakthållas.

Även av den anledningen är det väsentligt att yngre människor ges möjlighet
att bo på landsbygden.

Bl.a. har jordförvärvslagen försvårat kombinationssysselsättning på
landsbygden. Den nyligen förändrade lagen kan delvis förväntas minska
problemen och medverka till att utvecklingen kan brytas. Utskottet anser
emellertid att enskilda personer i princip fritt bör kunna förvärva jordbruksmark.

Jordbruksproduktionen i glesbygd har betydelse främst från sysselsättningssynpunkt.
Även från beredskaps- och försvarssynpunkt har jordbruksproduktionen
emellertid betydelse, eftersom den innebär att landsbygden
är befolkad i alla delar av vårt land.

Det är väsentligt att lantbrukarna i Norrland kompenseras för de, i förhållande
till andra delar av Sverige, sämre förutsättningarna för att bedriva
jordbruk. Detta sker genom det s.k. Norrlandsstödet. Stödet är av regionalpolitisk
karaktär och bör på sikt överföras till de regionalpolitiska anslagen.

Därvid bör också stödets exakta utformning prövas.

I stora delar av vårt land är skogsbruket och de till skogen knutna förädlingsindustrierna
de viktigaste näringsgrenarna. Skattesänkningar och

minskad reglering tillhör de åtgärder som enligt utskottets mening bör vid- 110

tas för att underlätta för skogsbruket.

Det finns tillväxtkraft på den svenska landsbygden. 1 vissa fall har dock AU 1987/88:13
utflyttningen gått så långt att det är nödvändigt att med skattemedel subventionera
viss verksamhet. För detta ändamål har det s.k. glesbygdsstödet
inrättats. Genom glesbygdsstödet har t.ex. ett antal lanthandlare kunnat
fortsätta sin verksamhet, samtidigt som pensionärer kunnat få varor hemsända
och affären kunnat vara ett serviceorgan för t.ex. systembolag och
apotek. Glesbygdsstödet har emellertid framför allt betydelse för tillkomsten
av sysselsättningsmöjligheter som ett komplement till skogs- och jordbruk.

Glesbygdsstödet har störst betydelse för Norrlands inland. Där råder
speciella förhållanden med långa avstånd och gles bebyggelse. Varje arbetstillfälle
betyder mycket för att upprätthålla den befintliga servicen.

En framsynt landsbygdspolitik får inte bortse från den roll som kulturen
har för människors vilja och förmåga att skapa en levande landsbygd.

En decentralisering av kulturstödet kan utgöra ett viktigt inslag i en god
regionalpolitik, och det statliga stödet till bl.a. länsinstitutionerna måste
utformas så att det möjliggör regionala och lokala lösningar med förankring
i bygdens kultur.

Hembygdsföreningar och hemslöjdsföreningar förvaltar och för vidare
rika kulturtraditioner, och de bör ges goda förutsättningar att verka och
därmed bidra till landsbygdens liv. Särskilda insatser bör göras för att ta till
vara resp. bygds karakteristiska kulturmiljö.

Sammantaget innebär utskottets ställningstagande att regeringen bör ta
initiativ till ett samlat utvecklingsprogram för landsbygden. Vad utskottet
anfört om ett utvecklingsprogram för landsbygden — som bör ges regeringen
till känna — tillgodoser i väsentliga delar de i sammanhanget behandlade
motionerna.

dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:

20. beträffande åtgärder och program för utveckling av landsbygden
att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:A402, 1987/

88:A447, 1987/88:A448, 1987/88:A462 yrkande 14 och 1987/

88:A482 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

22. Åtgärder och program för utveckling av landsbygden
(mom. 20)

Börje Hörnlund och Kersti Johansson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 54 börjar med ”Utskottet
har” och på s. 55 slutar med ”tillämpliga delar” bort ha följande lydelse:

En central del i en politik för en decentralistisk utveckling och en bra
miljö är insatserna för att utveckla landsbygden. En levande landsbygd har
stor betydelse för långt fler än dem som bor på landsbygden. Som framhålls
i partimotion A462 (c) bör landsbygden få sin rättmätiga del av de statliga
insatser som satsas på utveckling och infrastruktur. Statsmakterna och de
statliga myndigheterna har hittills tagit liten eller ingen hänsyn till landsbygden.
111

Den allt kraftigare befolkningskoncentrationen efter regeringsskiftet

1982 hotar stora landsbygdsområden. Utarmningen har gått så långt att det AU 1987/88:13
nu krävs inflyttning av ungdomar och unga familjer om bygderna skall ha
en reell chans att långsiktigt överleva.

Utskottet vill understryka att en positiv utveckling av landsbygden och
skärgården förutsätter en helhetssyn. Infrastrukturen måste byggas upp i
form av vägar, service, kulturutbud m.m. Det behövs såväl nyetablering av
företag som utveckling av befintliga företag. Småindustrier, hantverk,
hemslöjd, turism m.m. är exempel på verksamheter som kan utgöra komplement
till landsbygdens basnäringar.

På den rena landsbygden och i skärgården är sysselsättningen av naturliga
skäl främst anknuten till jord- och skogsbruk med binäringar och fiske.

Det är enligt utskottets mening väsentligt att i huvudsak all åkermark som i
dag är avsedd för livsmedelsproduktion hålls öppen. Odling av energigrödor
och energiskog bör få stor betydelse för förnyelsen av energisystemet.

En väsentlig förutsättning för en sådan positiv utveckling är att det finns en
reell vilja hos statsmakterna att skapa en marknad för inhemska bränslen,
bl.a. drivmedelsetanol. Skatt bör ej utgå på inhemskt producerad drivmedeletanol.

Utskottet delar vidare uppfattningen i motion A462 (c) att fler enskilda
människor bör ges tillfälle att på hel- eller deltid äga och bruka egen jord.
Kombinationssysselsättningar och olika typer av brukningskombinaioner
är önskvärda och måste underlättas. Det är också särskilt viktigt att insatser
görs för att förbättra kvinnors möjligheter på landsbygden.

Det krävs enligt utskottets mening att betydande resurser avsätts för att
stödja projekt som syftar till att främja landsbygdens utveckling. En sådan
satsning skulle även visa att statsmakterna menar någonting med de positiva
uttalanden som gjorts i anledning av den pågående landsbygdskampanjen.
Utskottet föreslår därför att 100 milj. kr. anvisas på ett särskilt anslag
för landsbygdsutveckling. Dessa medel skall avse projekt som ej kan finansieras
över de ordinarie länsanslagen. Länsstyrelserna och de för landsbygdsfrågor
ansvariga länsnämnderna bör få stor frihet att vid bidragsgivningen
bedöma vilka projekt som skall stödjas.

Enligt utskottets mening bör dessutom med tillstyrkan av motion A462
(c) ett utvecklingsprogram för landsbygden tas fram utifrån de riktlinjer
som angivits ovan. Detta bör ges regeringen till känna. Utskottets ställningstagande
innebär att övriga i sammanhanget behandlade motioner kan
anses i huvudsaklig del vara tillgodosedda.

dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:

20. beträffande åtgärder och program för utveckling av landsbygden
att riksdagen med bifall till 1987/88:A462 yrkande 14 och 1987/

88:A482 yrkande 6 samt med anledning av motionerna 1987/

88:A402, 1987/88:A447 och A1987/88:A448 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

23. Höjda beloppsgränser för stöd till företag i glesbygd
(mom. 22)

Elver Jonsson (fp), Börje Hörnlund (c), Kersti Johansson (c) och Sigge 112

Godin (fp) anser

dets att den del av utskottets yttrande på s. 57 som börjar med ”Enligt AU 1987/88:13
utskottets” och slutar med "propositionens förslag” bort ha följande lydelse: Glesbygdsstödet

är en stödform som visat sig ge goda effekter. Det är
enligt utskottets mening önskvärt att man inom ramen för detta stöd kan
finansiera såväl större som mindre investeringar. Den i propositionen föreslagna
höjningen av maximibeloppen för avskrivningslån till företag godtas
av utskottet. Däremot är inte höjningen av avskrivningslånen till uthyrningsstugor
tillräcklig. Avskrivningslån till uthyrningsstugor bör utgå med
75 000 kr. Detta bör ges regeringen till känna. Därmed är motsvarande
förslag i motionerna A425 och A482 tillgodosedda.

dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:

22. beträffande höjda beloppsgrärtser för stöd tillföretag i glesbygd
att riksdagen med anledning av dels propositionen i motsvarande
del, dels motionerna 1987/88:A425 yrkandena 1 och 2 och 1987/

88:A482 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

24. Möjligheten att lämna servicebidrag m.m. (mom. 23)

Elver Jonsson (fp). Börje Hörnlund (c), Kersti Johansson (c) och Sigge
Godin (fp) anser

dels&a den del av utskottets yttrande på s. 57 som börjar med ”När det” och
slutar med ”riksdagens åtgärd” bort ha följande lydelse:

Regeringen föreslår att stödet fortsättningsvis bör benämnas sevicebidrag
och höjas till 60 000 kr. per år, vilket utskottet ansluter sig till. Utskottet
delar även uppfattningen att stöd skall få utgå i mer än tre år. Länsstyrelsen
bör dock som anförs i motion A483 även fortsättningsvis besluta om det
förlängda stödet.

Vad utskottet ovan anfört med tillstyrkan av motion A483 bör ges regeringen
till känna.

dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:

23. beträffande möjlighet att lämna servicebidrag m.m .

att riksdagen dels med anledning av motion 1987/88:A483 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, dets bifaller
vad i övrigt anförs i propositionen i motsvarande del.

25. Äldre arbetslösas företrädesrätt till IK.S (mom. 25)

Börje Hörnlund och Kersti Johansson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 57 börjar med ”Utskottet
konstaterade” och på s. 58 slutar med ”aktuell del” bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i motionärernas uppfattning att IKS-verksamheten
på ett mera offensivt och långsiktigt sätt bör användas som ett regionalpolitisk!
instrument. En förutsättning för detta är att kravet på äldre arbetslösas
företrädesrätt slopas. Utskottet tillstyrker därför motion A482 i motsvaran- 113

de del.

8 Riksdagen 1987/88. 18 sami Nr 13

delszu. utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse: AU 1987/88:13

25. beträffande äldre arbetslösas företrädesrätt till 1KS
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:A482 yrkande 4 i motsvarande
del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

26. Stöd till glesbygdsskolor (mom. 27)

Karl-Erik Persson (vpk) anser

dets att den del av utskottets yttrande på s. 58 som börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”hänvisning härtill” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i motion A406 (s) att många glesbygdskommuner
har svårt att underhålla och anpassa skollokalerna. Glesbygdskommuner
och i vissa fall kommuner i övrigt har utvecklingsprojekt på
gång med syftet att både rationalisera och samtidigt öka kvaliteten på undervisningen.
Utskottet föreslår därför att stödformen för samhällelig service,
stödet till samlingslokaler eller glesbygdsstödet skall kunna anpassas till
att omfatta nybyggnad eller om- och tillbyggnad av glesbygdsskolor av typ
grundskoleenhet.

Vad utskottet anfört bör med tillstyrkan av motion A406 ges regeringen
till känna.

dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse:

27. beträffande stöd till glesbygdsskolor

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:A406 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

27. Regionalpolitiskt stöd vid etablering av läkarpraktik
(mom. 28)

Alf Wennerfors, Anders G Högmark och Erik Holmkvist (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 58 som börjar med ”Utskottet
framhöll” och slutar med ”avstyrks därför” bort ha följande lydelse:

I likhet med motion A417 (m) anser utskottet att det är angeläget att
förbättra läkarförsörjningen inom de glest befolkade delarna i landet. Därför
bör reglerna ändras så att länsanslaget för regionalpolitiska ändamål
också kan användas till stöd vid etablering av läkarpraktik i de regionalpolitiska
stödområdena och andra glesbygdsområden. Utskottets ställningstagande
bör med tillstyrkan av motion A417 ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:

28. beträffande regionalpolitiskt stöd vid etablering av läkarpraktik
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:A417som sin meningger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

114

28. Medelsanvisning till anslaget Lokaliseringsbidrag m.m. AU 1987/88:13
(mom. 32)

Under förutsättning av bifall till reservation 7

Alf Wennerfors, Anders G Högmark och Erik Holmkvist (alla m) anser

dets att den del av utskottets yttrande på s. 60 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”har begärt” bort ha följande lydelse:

Utskottet har i det föregående tillstyrkt förslaget i motion A484 (m) att
införa riskgarantilån och att avskaffa bl.a. lokaliseringsbidragen. I enlighet
härmed bör riksdagen till den nya stödformen anvisa ett särskilt anslag som
bör uppföras med 255 milj. kr. såsom föreslås i motionen. Därmed avstyrks
dels propositionens anslagsberäkning under denna punkt, dels motion
A426.

dels att utskottets hemställan under 32 bort ha följande lydelse:

32. att riksdagen med bifall till motion 1987/88:A474 yrkandena 1
och 5 samt med avslag på dels propositionen i motsvarande del, dels
motion 1987/88:A426 yrkande 9 till Riskgarantilån för budgetåret
1988/89 anvisar ett reservationsanslag av 255 000 000 kr.

29. Medelsanvisning till anslaget Lokaliseringsbidrag m.m.
(mom. 32)

Under förutsättning av bifall till reservation 14
Elver Jonsson och Sigge Godin (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 60 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”har begärt” bort ha följande lydelse:

Utskottet har i det föregående tillstyrkt folkpartiets förslag att slopa offertstödet.
Härigenom minskar medelsbehovet under anslaget med 70 milj.
kr. Förslaget i motion A484 (m) om medel till riskgarantilån har avstyrkts av
utskottet. Följdförslagen i motion A474 (m) beträffande medelsanvisningen
i här aktuella delar av den senare motionen avstyrks därför.

dels att utskottets hemställan under 32 bort ha följande lydelse:

32. att riksdagen med bifall till motion 1987/88:A426 yrkande 9,
med anledning av propositionen i motsvarande del samt med avslag
på motion 1987/88:A474 yrkandena 1 och 5 till Lokaliseringsbidrag
m.m. för budgetåret 1988/89 anvisar ett reservationsanslag av
292 000 000 kr.

30. Medelsanvisning till anslaget Lokaliseringslån (mom.
33)

Under förutsättning av bifall till reservation 7

Alf Wennerfors, Anders G Högmark och Erik Holmkvist (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 61 som börjar med ”1 den” och
slutar med ”medelsanvisning tillstyrks” bort ha följande lydelse:

115

Med införandet av riskgarantilånen — som utskottet föreslagit — bort- AU 1987/88:13
faller lokaliseringslånen och därmed behovet av anslag för ändamålet. Yrkandet
i motion A474 (m) om avslag på regeringens anslagsframställning
på denna punkt tillstyrks alltså. Något behov av statliga kreditgarantier
föreligger inte, och därför behövs inte heller något förslag beträffande anslagsbehovet
härför såsom föreslås i motionerna A426 (fp) och A482 (c).

dels att utskottets hemställan under 33 bort ha följande lydelse:

33. att riksdagen med bifall till motion 1987/88:A474 yrkande 2
samt med anledning av motionerna 1987/88:A426 yrkande 10 och
1987/88:A482 yrkande 7 i motsvarande del avslår propositionen i
vad avser begäran om anslag för budgetåret 1988/89 till Lokaliseringslån.

31. Medelsanvisning till anslaget Lokaliseringslån (mom.

33)

Under förutsättning av bifall till reservation 13

Elver Jonsson (fp), Börje Hörnlund (c), Kersti Johansson (c) och Sigge
Godin (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 61 som börjar med ”1 den” och
slutar med ”medelsanvisning tillstyrks” bort ha följande lydelse:

Utskottet har tidigare tillstyrkt förslaget att ersätta lokaliseringslånen
med statliga kreditgarantier. Regeringens framställning om anslag till sådana
lån bör därför avslås. För att täcka eventuella förluster för staten på
grund av kreditgarantierna bör dock finnas ett anslag som i enlighet med
motion A482 bör uppföras med ett formellt belopp av 1 000 kr. Beviljade
men den 1 juli 1988 inte utbetalade lån kan finansieras med kvarstående
medel på innevarande års låneanslag.

Utskottet tillstyrker sålunda motion A482 i aktuell del. Med det anförda
tillgodoses i sak motionerna A426 och A474 i motsvarande delar.

dels att utskottets hemställan under 33 bort ha följande lydelse:

33. att riksdagen med bifall till motion 1987/88:A482 yrkande 7 i
motsvarande del, med anledning av motionerna 1987/88 :A426 yrkande
10 och 1987/88:A474 yrkande 2 samt med avslag på propositionen
i motsvarande del till Lokaliseringslån för budgetåret 1988/89
anvisar ett förslagsanslag av 1 000 kr.

32. Medelsanvisning till anslaget Regionala
utvecklingsinsatser m.m. (mom. 34)

Börje Hörnlund och Kersti Johansson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 62 som börjar med ”Sorn utskottet”
och slutar med ”motionsyrkandena avstyrks” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i motion A482 (c) beträffande det s.k. länsanslagets
betydelse. Stöd till glesbygdsinsatser och andra typer av regionala 116

insatser har genom detta anslag givit länsstyrelserna en resurs som snabbt AU 1987/88:13
visat sig ge konkreta och varaktiga sysselsättningstillfällen.

Genom utskottets initiativ utökades anslaget inför innevarande budgetår
med 200 milj. kr. Därmed har en rad angelägna projekt kunnat förverkligas
ute i länen. Regeringen visar genom att föreslå oförändrat anslag inför
nästa budgetår återigen en förvånande passivitet när det gäller länsanslagets
förutsättningar och betydelse. Utskottet ansluter sig sålunda till uppfattningen
i de föreliggande motionerna från centerpartiet att anslaget bör
räknas upp.

Utskottet förordar att anslaget i enlighet med förslaget i motion A468 (c)
och A482 under nästa budgetår uppgår till 800 milj. kr. Som utskottet tidigare
förordat avses 2 milj. kr. bli avsatta för de pågående landsbygdskampanjerna.
Utskottets ställningstagande tillgodoser i huvudsak även motion
A465 (c).

dels att utskottets hemställan under 34 bort ha följande lydelse:

34. att riksdagen med bifall till motionerna 1987/88:A468 yrkande
5 och 1987/88:A482 yrkande 2, samt med anledning av dels propositionen
i motsvarande del, dels motion 1987/88 :A465 yrkande 4 till
Regionala utvecklingsinsatser m.m. för budgetåret 1988/89 anvisar ett
reservationsanslag av 800 000 000 kr.

33. Avskaffande av gränsen för projektmedlen (mom. 35)

Elver Jonsson och Sigge Godin (båda fp) anser

dets att den del av utskottets yttrande på s. 63 som börjar med "Utskottet
vill” och slutar med "aktuell del” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i motion A426 (fp) att det finns skäl att
avskaffa gränsen för projektmedlen. Därmed skulle friheten på den regionala
nivån att göra egna bedömningar och finna egna linjer för den regionala
utvecklingen öka. Utskottet har för övrigt under beredningen av de regionalpolitiska
frågorna fått bekräftat ute från länen att det är angeläget att en
ändring kommer till stånd. Vad utskottet anfört om ett avskaffande av gränsen
för projektmedlen bör med tillstyrkan till motion A426 i aktuell del ges
regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 35 bort ha följande lydelse:

35. beträffande avskaffande av gränsen för projektmedlen

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:A426 yrkande 7 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

34. Förstärkta länsanslag i olika län — motiveringen (mom.
38-43)

Under förutsättning av bifall till reservation 32

Börje Hörnlund och Kersti Johansson (båda c) anser att den av utskottets
yttrande på s. 64 som börjar med "Sorn redovisats” och slutar med "aktuella
delar” bort ha följande lydelse:

117

Utskottet har tidigare i framställningen tillstyrkt centerpartiets förslag AU 1987/88:13
om uppräkning av anslaget Regionala utvecklingsinsatser m.m. till 800 milj.
kr. Utskottet har också tillstyrkt centerpartiets förslag om dels ett särskilt
landsbygdsutvecklingsanslag på 100 milj. kr., dels om ett program med
infrastrukturåtgärder i Norrlands inland och mellanbygder, delar av Bergslagen
samt områden i sydöstra Sverige. Därmed ges goda förutsättningar
för att tillgodose de önskemål i de olika länen som redovisas i föreliggande
motioner. Motionerna kan därmed anses vara tillgodosedda.

35. Medelsanvisning till anslaget Ersättning för nedsättning
av socialavgifter (mom. 46)

Under förutsättning av bifall till reservation 18

Elver Jonsson och Sigge Godin (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 65 som börjar med ”Motionsyrkandena
går” och slutar med ”har föreslagit” bort ha följande lydelse:

Med hänsyn till att utskottet tidigare förordat en geografisk och branschmässig
utvidgning beträffande avgiftsnedsättningen av socialavgifter
måste förevarande anslag räknas om på det sätt som angivits i motion A426
(fp), dvs. till 470 milj. kr. Därmed tillgodoses i huvudsaklig del även yrkandena
om anslagsuppräkning i motion A465 (c). Motion A441 (vpk) avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 46 bort ha följande lydelse:

46. att riksdagen med bifall till motion 1987/88 :A426 yrkande 4
samt med anledning av propositionen i motsvarande del och motion
1987/88 :A465 yrkande 2 i motsvarande del samt med avslag på motion
1987/88 :A441 i motsvarande del till Ersättning för nedsättning
av socialavgifter för budgetåret 1988/89 anvisar ett förslagsanslag av
470 000 000 kr.

36. Medelsanvisning till anslaget Ersättning för nedsättning
av socialavgifter (mom. 46)

Under förutsättning av bifall till reservation 20

Karl-Erik Persson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 65 som börjar med ”Motionsyrkandena
går” och slutar med "har föreslagit” bort ha följande lydelse:

Utskottet har tidigare i framställningen tillstyrkt vpk:s förslag om ett
slopande av nedsättningen av socialavgifter i Norrbotten. I konsekvens
härmed tillstyrks förslaget i samma motion att den begärda medelstilldelningen
skall avvisas. Övriga motioner avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 46 bort ha följande lydelse:

46. att riksdagen med bifall till motion 1987/88:A441 i motsvarande
del avslår dels propositionen i vad avser begäran om anslag för
budgetåret 1988/89 till Ersättning för nedsättning av socialavgifter,
dels motionerna 1987/88:A426 yrkande 4 och 1987/88:A465 yrkan- 118

de 2 i motsvarande del.

37. Medelsanvisning till anslaget Sysselsättningsstöd (mom. AU 1987/88:13
47)

Under förutsättning av bifall till reservation 15

Alf Wennerfors, Anders G Högmark och Erik Holmkvist (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 66 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”aktuella ändamålet” bort ha följande lydelse:

Eftersom utskottet i det föregående har föreslagit att sysselsättningsstödet
skall upphöra behöver medel inte längre anvisas för detta ändamål.

Med hänsyn till att stödet löper under flera år bör redan påbörjad stödgivning
dock fullföljas. Sådant stöd bör övergångsvis betalas ut från anslaget C

1. Visst regionalpolitiskt stöd. Som en följd av det anförda avstyrks motionerna
A426 och A491 i motsvarande del.

dels att utskottets hemställan under 47 bort ha följande lydelse:

47. att riksdagen med bifall till motion 1987/88:A474 yrkande 4 i
motsvarande del avslår dels propositionen i vad avser begäran om
anslag förbudgetåret 1988/89 till Sysselsättningsstöd, dets motionerna
1987/88:A426 yrkande 6 och 1987/88:A491 yrkande 2 samt som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om finansiering
av tidigare beviljat sysselsättningsstöd.

38. Medelsanvisning till anslaget Sysselsättningsstöd (mom.
47)

Under förutsättning av bifall till reservation 16

Elver Jonsson (fp), Börje Hörnlund (c), Kersti Johansson (c) och Sigge
Godin (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 66 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”aktuella ändamålet” bort ha följande lydelse:

Utskottet har i det föregående tillstyrkt att sysselsättningsstödet bör återinföras
i stödområde C. Med hänsyn härtill bör det av regeringen beräknade
beloppet för Sysselsättningsstöd räknas upp med 25 milj. kr. Med det
anförda avstyrks motion A474 (m) i här aktuell del.

dels att utskottets hemställan under 47 bort ha följande lydelse:

47. att riksdagen med bifall till motionerna 1987/88:A426 yrkande
6 och 1987/88:A491 yrkande 2, med anledning av propositionen i
motsvarande del samt med avslag på motion 1987/88:A474 yrkande
4 i motsvarande del till Sysselsättningsstöd för budgetåret 1988/89
anvisar ett förslagsanslag av 184 000 000 kr.

39. Medelsanvisning till anslaget Expertgruppen för
forskning om regional utveckling (mom. 48)

Börje Hörnlund och Kersti Johansson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 66 som börjar med ”Centerpartiet
har” och slutar med ”till ERU” bort ha följande lydelse:

119

Utskottet delar uppfattningen i motion A482 (c) att ERU:s verksamhet AU 1987/88:13
bör finansieras på det sätt som skedde tidigare, dvs. från industridepartementets
kommittéanslag (numera benämnt Utredningsverksamhet m.m.).

Regeringen bör underrättas härom. 1 sak innebär utskottets ställningstagande
att regeringens föreliggande begäran om anslag bör avslås.

dels att utskottets hemställan under 48 bort ha följande lydelse:

48. att riksdagen med bifall till motion 1987/88:A482 yrkandena 8
och 9 dets avslår propositionen i vad avser begäran om anslag för
budgetåret 1988/89 till Expertgruppen för forskning om regional utveckling,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört om finansiering av ERU:s verksamhet över industridepartementets
anslag till Utredningsverksamhet m.m.

40. Nytt anslag för infrastrukturella insatser (mom. 50)

Under förutsättning av bifall till reservation 20

Karl-Erik Persson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 67 som börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”aktuell del” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i vpk-motionen A463 att infrastrukturella
insatser bör ges en prioritet i den statliga regionalpolitiken. Utskottet har
tidigare i framställningen tillstyrkt förslaget i samma motion om ett slopande
av nedsättningen av socialavgifter i Norrbotten. Därmed möjliggörs en
extra satsning på 400 milj. kr. på infrastrukturåtgärder. Ett nytt anslag bör
uppföras för ändamålet.

dels utskottets hemställan under 50 bort ha följande lydelse:

50. beträffande nytt anslag för infrastrukturella insatser
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:A463 yrkande 1 anvisar
400 000 000 kr. till ett nytt anslag i vad avser infrastrukturella insatser
under budgetåret 1988/89.

41. Utvecklingen i Stockholmsregionen (mom. 51)

Alf Wennerfors, Anders G Högmark och Erik Holmkvist (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 70 börjar med ”Utskottet
har” och på s. 71 slutar med ”aktuella delar” bort ha följande lydelse:

Tillväxten i Stockholmsregionen är enligt utskottets mening inte ett hot
mot utvecklingen i andra regioner, utan snarare en förutsättning. Tillväxten
innebär inte att all befolkning och alla företag kommer att koncentreras dit i
framtiden. Den avancerade teknikutveckling som i dag sker i Stockholmsregionen
och i de andra storstadsområdena utgör i själva verket förutsättningen
för att vi i Sverige skall kunna utveckla framtidens arbetsinstrument.

Dessa ger radikalt ändrade förutsättningar för decentralisering av produktion
och service och gagnar långsiktigt våra möjligheter att skapa en balanserad
regional utveckling. Utskottet vill också betona att Stockholm inte i 120

första hand konkurrerar med andra regioner i Sverige utan snarare med AU 1987/88:13
utländska storstadsregioner.

Stockholmsregionen behöver en kunskaps- och förnyelsepolitik som tar
till vara framtidens möjligheter. Att uppmuntra det personliga ansvaret,
med utrymme för skaparkraft och idérikedom samt individuella ambitioner
och intressen, måste vara grunden i en sådan politik. Privata alternativ och
konkurrens skulle också vitalisera den offentliga sektorn.

Utskottet har inledningsvis lämnat en översiktlig redovisning av de senaste
årens utveckling i Stockholm. Även om befolkningsutvecklingen —
och då särskilt den inrikes nettoflyttningen — dämpats den senaste tiden,
finns det skäl att tala om en viss överhettning vad gäller bl.a. regionens
bostadsmarknad och arbetsmarknad. En viktig förklaring till utvecklingen i
Stockholmsregionen är den dynamiska utvecklingen inom den privata
tjänstesektorn. Däremot har Stockholms län jämte Göteborgs och Bohus
län under 1980-talet haft den lägsta relativa tillväxten av alla län när det
gäller den offentliga sektorn.

Utskottet vill inte förorda att särskilda restriktioner läggs på utvecklingen
i regionen, vilket föreslås i motionerna A462 och A444. Den regionalpolitiska
utredningen skall överväga för- och nackdelar med olika åtgärder som
kan bidra till att avlänka tillväxten i storstadsområdena. Regeringen har
vidare nyligen aviserat att en parlamentarisk utredning skall tillsättas med
uppgift att studera bl.a. bilismens miljöeffekter i storstadsområdena.

De i motionerna påtalade balansproblemen inom Stockholmsregionen
bör enligt utskottets mening i första hand behandlas av de regionala och
lokala myndigheterna i länet. Som framhålls i flera motioner har Stockholmsregionen
unika resurser i många avseenden. Den kreativa och resursrika
miljö som finns här borde således ge särskilt goda förutsättningar att
klara de nämnda balansproblemen. Utskottet har i det föregående betonat
att man inte vill förorda att särskilda restriktioner läggs på utvecklingen i
regionen. Detta gäller också de föreslagna s.k. lägesavgifterna.

Utskottet har i ett föregående avsnitt behandlat möjligheterna att utlokalisera
och decentralisera statlig verksamhet till andra delar av landet. Betydande
delar av den statliga verksamheten på nationell nivå låter sig inte
flyttas från Stockholmsregionen. Det gäller främst myndigheter och institutioner
som har täta kontakter med bl.a. andra delar av den offentliga förvaltningen
samt olika centrala institutioner.

Ytterligare ett skäl varför offentliga myndigheter lämpligen bör ligga i
Stockholm är tillgängligheten. Det skall vara lätt att från olika delar av
landet ta sig till och från dessa myndigheter. Det senare leder också fram till
att valet av lokalisering i Stockholmsregionen inte är en fråga om att lösa
inomregionala obalansproblem i denna region.

Även här är tillgängligheten till nationella kommunikationer som flyg
och tåg avgörande, liksom närheten till andra statliga myndigheter; eljest
faller delvis motivet för att över huvud taget lokalisera verksamheten till
Stockholm.

Den av oss i annat sammanhang starkt förordade modellen med kraftfull
decentralisering av beslutsfunktionerna inom bl.a. den statliga verksamheten
skulle vara betydligt mer konstruktiv och verkningsfull. 121

9 Riksdagen 1987/88. 18 sami. Nr 13

Vad utskottet anfört med anledning av motion A454 i här behandlade AU 1987/88:13
delar bör ges regeringen till känna. Övriga motioner avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 51 bort ha följande lydelse:

51. beträffande utvecklingen i Stockholmsregionen
att riksdagen med anledning av motion 1987/88 :A454 yrkandena
1 — 12 och 14—17 samt med avslag på motionerna 1987/88:A407,

1987/88:A444,1987/88:A462 yrkande 13 och 1987/88:A492 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

42. Utvecklingen i Stockholmsregionen (mom. 51)

Börje Hörnlund och Kersti Johansson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 70 börjar med ”Utskottet
har” och på s. 71 slutar med ”aktuella delar” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i motion A462 (c) att man måste slå vakt
om Stockholmsregionens kvaliteter, bl.a. genom att begränsa den nuvarande
starka tillväxten.

Regionalpolitikens förnyelse är en av förutsättningarna för att bevara
och utveckla miljön i storstäderna och då framför allt Stockholm. De boende
i dessa orter har rätt till en bra livsmiljö. En kraftig inflyttning försvårar
dessa möjligheter. I den politiska debatten anses ofta att åtgärder som vidtas
för att skapa ett Sverige i bättre balans inte kan förenas med storstädernas
och då framför allt Stockholms intressen. Enligt utskottets mening är
den förda koncentrationspolitiken enbart till fördel för ett litet fåtal personer
som sysslar med den spekulation som bygger på de värdestegringar den
ökande koncentrationen medför. Huvuddelen av stockholmarna och de
inflyttade förlorar på koncentrationspolitiken.

Stockholm är en stark ekonomisk kraft och ett centrum för företagsamhet,
administration, handel, kommunikationer, kultur, utbildning, forskning,
utveckling etc. De främsta kvaliteterna i storstadsmiljön är variationerna
i stadsmiljön och mångfalden av verksamheter — en livsmiljö som
ger individuell frihet och utgör en kreativ miljö med förutsättningar för
närhet mellan boende, arbete och service.

Som framhålls i motion A462 låter sig snabb centralisering svårligen
förenas med småskalighet och mångfald. Samspelet mellan storstaden och
landet i övrigt måste balanseras genom olika åtgärder.

Centraliseringsprocessen har bl.a. lett till ett kraftigt ökat tryck på exploatering
med omfattande rivningar, kontorisering av innerstäderna, utbyggnad
av storskaliga sovstadsområden, trafikleder etc. Trycket ökar nu
snabbt på att bygga nya stora trafikleder m.m., som ger försämrade livsmiljöer
som följd. På bostadsmarknaden har den pågående koncentrationen
medfört att bostadsbristen under senare år blivit allt större med kraftigt
stigande priser som följd. Genom koncentrationen försätts många människor
oförskyllt i en ohållbar social situation genom den överhettning som
har skapats i storstadsregionerna.

Regional balans är således en grundläggande förutsättning för att en bra
livsmiljö skall kunna skapas i Stockholmsregionen. Målsättningen måste 122

enligt utskottets mening vara att öka mångfalden och skapa närhet mellan AU 1987/88:13
arbete, boende, service och fritid. Detta mål kan bara uppnås, om en alltför
snabb och ensidig expansion förhindras.

Det är framför allt inom den privata tjänstesektorn i delar av Stockholms
län som expansionen sker. Ett genomförande av aktuella planer fullt ut
skulle leda till stora problem på bostadsmarknaden och en försämrad miljö.

Det är därför enligt utskottets mening nödvändigt att vidta kraftfulla åtgärder
för att dämpa expansionen inom framför allt den privata tjänstesektorn.

Det är i ett läge med begränsade ekonomiska resurser för samhället rimligt
att de som främst både orsakar och drar fördel av koncentrationen även
svarar för en del av kostnaderna för denna.

Ett sätt att angripa problemen är — som föreslås i motion A462 (c) — att
man inför en investeringsavgift som skall belasta nyproduktion av lokalytor
för kontor och industrier i de mest expansiva kommunerna i Stockholms
län. Utskottet förordar att en 25-procentig investeringsavgift införs
fr.o.m. den 1 juli 1988.

I första hand är det viktigt att se till att tillväxten i statlig sysselsättning
sker i andra delar av landet. Detta bör ske i form av en omfattande decentralisering
av uppgifter från centrala till regionala och lokala organ, snarare än
genom förflyttning av hela myndigheter.

Som framhålls i motion A407 (c) har dock staten ansvar för den ojämna
fördelningen av arbetstillfällen inom Stockholmsregionen. En omlokalisering
av statliga arbetsplatser till förorterna skulle sannolikt leda till lägre
lokalkostnader och ändå möjliggöra bättre lokallösningar.

Enligt utskottets mening bör staten, som en av de dominerande arbetsgivarna
i Stockholmsregionen och en av de huvudansvariga för den ojämna
fördelningen av arbetsplatserna, ta initiativ för en bättre fördelning av arbetsplatser
i regionen.

Vad utskottet i anslutning till motionerna A407 och A462 anfört om utvecklingen
i Stockholmsregionen bör ges regeringen till känna. Övriga motioner
avstyrks i här aktuella delar.

dels Ml utskottets hemställan under 51 bort ha följande lydelse:

51. beträffande utvecklingen i Stockholmsregionen
att riksdagen med bifall till motionerna 1987/88:A407 och 1987/

88:A462 yrkande 13 samt med avslag på motionerna 1987/88:A444,

1987/88:A454 yrkandena 1-12 och 14-17 och 1987/88:A492 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

43. Utvecklingen i Stockholmsregionen (mom. 51)

Karl-Erik Persson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 70 som börjar med ”Utskottet
har” och på s. 71 slutar med ”aktuella delar” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i motion A444 (vpk) att överhettningen i
vissa delar av Stockholmsregionen inte är bra för Sverige och inte heller för
människorna i Stockholmsområdet.

Expansionen i Stockholmsregionen skapar enorma problem. Bostads- 123

bristen förvärras alltmer, och spekulationskarusellen snurrar allt fortare. AU 1987/88:13
Arbetsresorna blir längre och längre för fler och fler människor. Kollektivtrafiken
har otillräckliga resurser och bilismen breder ut sig. Miljöskadorna
är allvarliga i regionen. Det krävs nu enligt utskottets uppfattning radikala
åtgärder för att skydda Stockholmsregionen från ohämmad expansion, miljöförstörelse
och förkvävning.

Som framhålls i motion A444 bör olika åtgärder prövas för att dämpa
tillväxten i Stockholmsregionen. En kommunal arbetsgivaravgift eller lägesavgift
borde tas ut av företagen och differentieras t.ex. med avseende på
näringsgren eller var arbetsplatserna är belägna. En sådan avgift kunde
användas för en kraftig utbyggnad av kollektivtrafiken och sänkta taxor. I
kampen mot miljöförstörelsen i Storstockholmsområdet borde det också
vara möjligt att ta ut en särskild miljöavgift. Olika avgifter och regleringar
behövs för att begränsa bilismen.

En särskild Storstockholmsutredning bör tillsättas för att undersöka förutsättningarna
för att göra sådana förändringar i lagstiftningen som angetts
i det föregående. Motion 1987/88: A444 tillstyrks. Övriga motioner avstyrks
i här aktuella delar.

del.ratt utskottets hemställan under 51 bort ha följande lydelse:

51. beträffande utvecklingen i Stockholmsregionen
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:A444 samt med avslag
på motionerna 1987/88:A407, 1987/88:A454 yrkandena 1 — 12 och
14—17,1987/88:A462 yrkande 13 och 1987/88:A492 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

44. Åtgärder för att främja utvecklingen i Östergötlands län
(mom. 53)

Karl-Erik Persson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 73 som börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ”riksdagens initiativ” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i motion A469 (vpk) att ett åtgärdsprogram
bör utarbetas för Östergötlands län. Den tilltagande ägande- och maktkoncentrationen
i Östergötland bör därvid ägnas särskild uppmärksamhet.

Andra frågeställningar som behöver analyseras är vilka konsekvenser en
industrinedläggning får för samhället i stort, vilka tillgångar, bl.a. i fråga
om speciellt yrkeskunnande, som går förlorade och framför allt vilka speciella
förutsättningar som finns i regionen för att utveckla nya verksamheter.

Det föreslagna åtgärdsprogrammet bör utarbetas i samverkan mellan
statliga och regionala organ, landsting och kommuner och med aktiv medverkan
från fackliga och andra intresseorganisationer. Vad utskottet anfört
i anslutning till motion A469 bör ges regeringen till känna.

dets att utskottets hemställan under 53 bort ha följande lydelse:

53. beträffande åtgärdsprogram för Östergötlands län
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:A469 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

124

45. Åtgärder i sydöstra Sverige (mom. 54)— motiveringen AU 1987/88:13

Under förutsättning av bifall till reservationerna 3, 22 och 32

Börje Hörnlund och Kersti Johansson (båda c) anser att den del av utskottets
yttrande som på s. 75 börjar med ”Utskottet har” och på s. 76 slutar med
”riksdagens sida” bort ha följande lydelse:

Delar av sydöstra Sverige har på senare år fått en allt negativare utveckling
befolknings- och näringslivsmässigt jämfört med landet i övrigt. Vissa
smärre åtgärder har vidtagits från regeringens sida men dessa är dock otillräckliga.
Den socialdemokratiska politiken har inneburit en allt starkare
centralisering av befolkning, bebyggelse och näringsstruktur. Den politiska
inriktningen och marknadens drivkrafter har förstärkt koncentrationen
inom näringslivet både vad avser produktionsstruktur och maktfunktioner.
Den offentliga sektorn har också bidragit till koncentrationen. Denna utveckling
har drabbat delar av sydöstra Sverige mycket hårt.

Utskottet har i det föregående ställt sig bakom centerpartiets förslag beträffande
nya utvecklingsprogram för utsatta regioner som t.ex. delar av
sydöstra Sverige, 100 milj. kr. till landsbygdsutveckling samt 800 milj. kr. till
länsanslag under nästa budgetår. Detta bör sammantaget innebära möjligheter
till kraftfulla insatser i sydöstra Sverige. Med hänsyn härtill kan de i
sammanhanget upptagna motionerna anses tillgodosedda.

46. Åtgärder i sydöstra Sverige (mom. 54)

Karl-Erik Persson (vpk) anser

dets att den del av utskottets yttrande som på s. 75 börjar med ”Utvecklingen
i” och på s. 76 slutar med ”riksdagens sida” bort ha följande lydelse:

De regionala problemen är stora i sydöstra Sverige, och det finns tecken
som tyder på att dessa är på väg att förvärras ytterligare. Blekinges utveckling,
inte minst mot bakgrund av den sedan elva år pågående befolkningsminskningen,
visar att de regionalpolitiska insatserna hittills varit otillräckliga.
Den statliga sysselsättningen i Blekinge har minskat kraftigt, och staten
bör därför ta ett speciellt ansvar för utvecklingen i länet. Enligt utskottets
mening bör en utvecklingsplan utarbetas för Blekinge enligt de riktlinjer
som anges i motion 1987/88:A478 (vpk). Detta bör ges regeringen till känna.
Övriga motioner som behandlats i detta avsnitt avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 54 bort ha följande lydelse:

54. beträffande åtgärder i sydöstra Sverige
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:A478 samt med avslag
på motionerna 1987/88:A458 yrkandena 1 och 3, 1987/88:A487,
1987/88: A488 och 1987/88: A489 yrkande 2 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

125

47. Alternativ till bilindustriproduktionen i AU
Göteborgsregionen (morn. 58)

Karl-Erik Persson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 80 som börjar ”Utskottet delar”
och slutar med ”A467 avstyrks” bort ha följande lydelse:

Motion A467 (vpk) tar upp bilindustrins betydelse för sysselsättningen i
Västsverige, inte minst Göteborgsregionen. Bilindustrin gör enligt motionärerna
regionen särskilt sårbar för förändringar i denna industris utveckling.
De pekar på att optimismen slog fel när det gällde varvsindustrins
framtid och förmåga. De går ett steg vidare och kommer också in på de
miljömässiga problem som vållas av bilismen och framhåller de samhällsekonomiska
vinsterna av en utbyggd kollektivtrafik.

Motionärerna påpekar att ekonomiska konsekvenser i form av kostnader
för miljöåtgärder alltid vägs in i förekommande beslutsunderlag. Däremot
ställer man sällan frågan vilka samhällsekonomiska vinster som blir konsekvensen
av att samhälle och företag tar beslut om miljöåtgärder. Konsekvensbedömningar
som omfattar helt nya strukturer för produktionsprocesser,
produktområden m.m. i miljövänlig riktning saknas helt i vårt land.

Bilismens starka styrning av samhället och trafikstrukturen är ett hinder
för en progressiv utveckling. Såsom vpk föreslagit borde det tillkomma en
samhällsekonomisk generalplan för trafik. En sådan plan förutsätter en
samhällelig, demokratisk styrning med utrymme för olika företagsformer.

Med hänvisning i övrigt till vad som anförs i motion A467 tillstyrker
utskottet motionens förslag att det skall uppdras åt en parlamentarisk utredning
att granska förutsättningarna för miljövänliga och resurssnåla alternativ
till bilindustriproduktionen i Göteborgsregionen i enlighet med
motionens intentioner. Detta bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 58 bort ha följande lydelse:

58. beträffande alternativ till bilindustriproduktionen i Göteborgsregionen att

riksdagen med bifall till motion 1987/88:A467 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

48. Åtgärder för att främja utvecklingen i Värmlands och
Örebro län (mom. 62) — motiveringen

Under förutsättning av bifall till reservationerna 3, 22 och 32

Börje Hörnlund och Kersti Johansson (båda c) anser att den del av utskottets
yttrande som på s. 83 börjar med ”Utskottet vill” och på s. 84 slutar med
”enskilda vägprojekt” bort ha följande lydelse:

Det finns enligt utskottets mening goda skäl för intensifierade satsningar
i Värmlands och Örebro län. Motion A461 (c) anger riktlinjer för hur sådana
satsningar kan utformas i Värmlands län. De norra och östra delarna av
länet har de största problemen, och här krävs speciella satsningar på arbetsmarknaden.
Utskottet har tidigare föreslagit bl.a. utökade länsanslag och
speciella satsningar på landsbygden. Utskottet har också på centerns för -

1987/88:13

126

slag hos regeringen begärt förslag om infrastrukturella åtgärder förde stora AU 1987/88:13
delarna av Bergslagen och skogslänen som inte har beaktats i regeringens
budgetförslag och speciella s.k. paket. Det bör därigenom vara möjligt att
göra kraftfulla satsningar såväl i Värmlands län som i Örebro län. De aktuella
motionerna bör med hänsyn härtill anses tillgodosedda.

49. Åtgärder fär att främja utvecklingen i Värmlands och
Örebro län (mom. 62)

Karl-Erik Persson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 83 börja r med ”Utskottet
vill” och på s. 84 slutar med ”aktuella delar” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill inledningsvis påpeka att de båda län som behandlas i detta
avsnitt har det gemensamt att betydande delar av dem ingår i Bergslagen.

Länens problem i fråga om sysselsättning m.m. är således till stor del avhängiga
Bergslagsproblematiken, som utskottet behandlat i betänkande
AU 1987/88:14. 1 det föregående har utskottet också från mer principiella
utgångspunkter behandlat en del av de åtgärder som man i de här föreliggande
motionerna vill pröva på den regionala nivån. Det gäller anslagsfrågorna
till länen, utlokalisering av statlig verksamhet och olika stödfrågor.

Som nämnts i det föregående tillhör delar av de båda länen Bergslagen, där
långsiktiga och uthålliga insatser är nödvändiga från statsmakternas sida.

Det finns härutöver problemområden i de båda länen. Detta gäller främst
de delar av Värmlands län som ingår i stödområde men också vissa kommuner
i Örebro län som inte ingår i Bergslagsdelegationens verksamhetsområde.
Utskottet finner det därför väl motiverat att ytterligare insatser görs i
Värmlands och Örebro län. Den allmänna inriktningen av sådana samlade
åtgärder anges i motionerna A418 (s) och A466 (vpk). Regeringen bör med
utgångspunkt i förslagen i dessa motioner återkomma till riksdagen med
förslag till samlade åtgärder för Värmlands ocn Örebro län. Övriga i sammanhanget
behandlade motioner avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 62 bort ha följande lydelse:

62. beträffande åtgärder för att främja utvecklingen i Värmlands och
Örebro län

att riksdagen med bifall till motionerna 1987/88:A418 yrkande 2 och
1987/88 :A466 samt med avslag på motionerna A424, A461 yrkandena
1 och 6 samt A486 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

127

50. Regionalpolitiska åtgärder i Gävleborgs län (moni. 63) AU 1987/88:13

— motiveringen

Alf Wennerfors, Sonja Rembo och Anders G Högmark (alla m) anser att
den del av utskottets yttrande som på s. 86 börjar med ”1 samma” och på s.

87 slutar med ”år 1987” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i motion A468 att löntagarfondernas sysselsättningseffekter
bör redovisas, inte bara i Gävleborgs län utan i landet
som helhet. Det finns anledning förmoda att effekterna har varit små och
rent av negativa när det gäller de s.k. skogslänen. Fondskatterna har tagits
från småföretagen som därmed undandragits vinstmedel som skulle använts
för investeringar och framtidssatsningar. Beslut i frågan bör emellertid
tas i samband behandlingen i riksdagen av löntagarfondernas verksamhet.

51. Regionalpolitiska åtgärder i Gävleborgs län (mom. 63)

— motiveringen

Under förutsättning av bifall till reservationerna 3, 22 och 32

Börje Hörnlund och Kersti Johansson (båda c) anser att den del av utskottets
yttrande som på s. 86 börjar med ”Utskottet konstaterar” och på s. 87
slutar med ”år 1987” bort ha följande lydelse:

Som framhålls i motion A468 (c) är Gävleborgs län i dag ett utsatt län
med betydande svårigheter. Regeringen har ännu inte insett allvaret i länet
och då speciellt de norra och västra länsdelarnas situation. Samtidigt är
Gävleborgs län utan tvekan ett län med goda framtidsmöjligheter.

Ett oroande inslag är den åderlåtning som sker av landsbygden. På 20 år
har en avtrappning skett med nästan 31 000 personer, dvs. en tredjedel av
befolkningen. Numera sker flyttningarna direkt från landsbygden till storstaden.
Inlandskommunerna är de hårdast drabbade.

Utskottet delar uppfattningen i motion A468 att det s.k. Gävleborgspaketet
bör genomföras. Utskottets förslag i det föregående om nya utvecklingsprogram
i utsatta regioner samt anslag om 100 milj. kr. till landsbygdsutveckling
och en uppräkning av länsanslagen med 110 milj. kr. till 800 milj.
kr. skapar förutsättningar för detta. Utskottet har också på initiativ av centerpartiet
framhållit nödvändigheten av att regeringen förelägger riksdagen
förslag om infrastrukturella åtgärder för de områden av Bergslagen, Norrlands
inland och Norrlands mellanbygder som förbigåtts i tidigare regeringsförslag.
Gävleborgs län är enligt utskottets mening ett län som regeringen
förbigock i sina förslag.De aktuella motionerna kan därmed anses
vara i huvudsak tillgodosedda.

52. Regionalpolitiska åtgärder i Gävleborgs län (mom. 63)

Karl-Erik Persson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 86 börjar med ”Utskottet
konstaterar” och på s. 87 slutar med ”riksdagens sida” bort ha följande
lydelse:

128

På det regionalpolitiska planet är Gävleborgs län kraftigt missgynnat i AU 1987/88:13
jämförelse med många andra län. Detta är en följd av att socialdemokraterna,
folkpartiet och moderaterna satsar på att anpassa de regionala insatserna
till det privata kapitalets behov.

Utskottet delar uppfattningen i motion A479 (vpk) att länets allvarliga
problem bör föranleda att en särskild utvecklingsplan arbetas fram för
Gävleborgs län. I en sådan plan bör ingå satsningar på bl.a. högskoleutbildning,
arbetsmarknadsutbildning, utveckling av olika energislag samt kommunikationer
i enlighet med de riktlinjer som anges i motion A479.

Vad utskottet med tillstyrkan av motion A479 anfört om en utvecklingsplan
för Gävleborgs län bör ges regeringen till känna. Övriga i sammanhanget
behandlade motioner avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 63 bort ha följande lydelse:

63. beträffande regionalpolitiska åtgärder i Gävleborgs län
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:A479 samt med avslag
på motionerna A422, A440, A468 yrkandena 1, 2 och 6 samt A473
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

53. Utvecklingsfrämjande åtgärder för Västernorrlands län
(mom. 64) — motiveringen

Under förutsättning av bifall till reservationerna 3, 22 och 32

Börje Hörnlund och Kersti Johansson (båda c) anser att den del av utskottets
yttrande på s. 88 som börjar med ”Utskottet delar” och slutar med ”om
datapolitiken” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i motion A449 (c) att den negativa befolkningsutvecklingen
i Västernorrlands län innebär regionala konsekvenser av
skilda slag. Utvecklingen är oroande, och intensifierade insatser bör därför
komma till stånd. Utskottet har i det föregående tillstyrkt centerpartiets
förslag om bl.a. höjda länsanslag till 800 milj. kr. och 100 milj.kr. för landsbygdsutveckling.
Utskottet har även på centerns initiativ hos regeringen
begärt förslag om infrastrukturella åtgärder för Norrlands inland och mellanbygder.
Detta bör ge en god grund för att genomföra de föreslagna
åtgärderna för Västernorrlands län. Motionerna är med hänvisning till centerförslagen
i huvudsak tillgodosedda.

54. Regionalpolitiska åtgärder i Storumans kommun (mom.
65) — motiveringen

Under förutsättning av bifall till reservationerna 3, 22 och 32

Börje Hörnlund och Kersti Johansson (båda c) anser att den del av utskottets
yttrande på s. 89 som börjar med ”Den viktigaste” och slutar med
”regionalpolitiska insatser” bort ha följande lydelse:

Med hänvisning till de problem som uppstått i Storumans kommun till
följd av nedläggningen av Stensele mekaniska verkstad bör särskilda åtgärder
sättas in. Utskottet har i det föregående tillstyrkt centerpartiets förslag
om förstärkta regionalpolitiska insatser, ökade länsanslag till 800 milj. kr. 129

och 100 milj. kr. till landsbygdsutveckling. Utskottet har också begärt att AU 1987/88:13
regeringen skall förelägga riksdagen förslag om infrastrukturella åtgärder
av olika slag.

Utskottet noterar att regeringen inte tagit sitt ansvar för nedläggningen av
Stensele mekaniska verkstad. Med de förslag centerpartiet angen kan emellertid
verkningarna av nedläggningen avsevärt lindras.

Särskilda ytttranden

1. Lokalisering av statlig verksamhet till vissa regioner
(mom. 6)

Karl-Erik Persson (vpk) anför:

Utskottet redovisar de ansträngningar som görs för en ökad decentralisering
av statlig verksamhet. Jag vill betona den betydelse den statliga sektorn
har i regionalpolitiken. Det gäller sålunda att på ett mer aktivt sätt än hittills
ta till vara möjligheterna att föra ut statlig verksamhet till de utsatta delarna
av landet.

2. Avskaffande av gränsen för projektmedlen (mom. 35)

Alf Wennerfors, Anders G Högmark och Erik Holmkvist (alla m) anför:

Enligt vår mening är det angeläget att utvecklingsinsatserna används på ett
effektivt och rationellt sätt. Vi förutsätter att regeringen har detta som utgångspunkt
när ramarna för projektmedlen för resp. län fastställs. Erforderliga
avvägningar görs bäst på länsplanet. Regeringen bör därför fästa
stort avseende härpå.

3. Regionalpolitiska insatser i län och regioner (mom. 51 —
65)

Alf Wennerfors, Anders G Högmark och Erik Holmkvist (alla m) anför:

Regeringens politik präglas av en mängd ”åtgärder och paket”, till synes
vidtagna utan krav på samordning. Regeringen betalar dyrt för ett fåtal
arbetstillfällen i lönsamma storföretag som inte borde behöva skattepengar
för att utvecklas. Samtidigt flyttar regeringen runt hundratals statligt anställda
till nya orter utan att ha en aning om konsekvenserna för vare sig
enskilda eller verksamheten som sådan. Att flytta ”gamla jobb” kan inte
ersätta frånvaron av en politik som förmår skapa nya.

Vi menar att regionala obalanser endast kan undanröjas genom ökad
tillväxt i näringslivet. Därigenom blir det möjligt att skapa arbete och utveckling
i alla delar av landet. Marknadsekonomin är av grundläggande
betygelse för utveckling och regional tillväxt. Skall näringslivet i Sverige
kunna utvecklas positivt krävs ett gott näringslivsklimat som stärker marknadsekonomin
och främjar kreativiteten hos enskilda individer. 130

Dessa frågor behandlades mer utförligt i inledningen till detta betänkan- AU 1987/88:13
de (reservation 1). Vi vill hänvisa härtill.

4. Åtgärder i sydöstra Sverige (morn. 54)

Alf Wennerfors, Anders G Högmark och Erik Holmkvist (alla m) anför:

Utvecklingen i sydöstra Sverige inger bekymmer. Blekinge och norra Kalmar
län har en starkt negativ utveckling. Därutöver finns angränsande
kommuner i Småland med samma art av problem. Denna utveckling kan
inte brytas genom enkla politiska beslut eller fler större regionalpolitiska
paket. Generella insatser inriktade på att skapa goda utvecklingsförutsättningar
för små och medelstora företag vore en bättre lösning för regionen.

Det är också viktigt att genomföra en decentralisering och att ge regionen
större möjlighet att själv påverka sin framtid. Vi vill i detta sammanhang
hänvisa till våra allmänna överväganden i denna fråga, vilka redovisas i
bl.a. reservation 1.

5. Åtgärder i sydöstra Sverige (mom. 54)

Elver Jonsson och Sigge Godin (båda fp) anför:

Sydöstra Sverige tillhör de befolkningsmässigt stagnerande regionerna i
landet. 1 stället för olika ”paket” och kortsiktiga åtgärder behövs en framtidsinriktad
politik för regionen. Nyskapande och kreativitet bör stödjas.

Satsningar på bl.a. utbildningsväsende och goda kommunikationer är av
central betydelse för sydöstra Sverige. Ett breddat kulturutbud är också
viktigt för att regionen skall kunna hävda sig på sikt. Det är också vår
mening att regionens invånare bör ges större inflytande på utvecklingsfrågorna.
Vi vill hänvisa till de allmänna överväganden i denna fråga som bl.a.
redovisas i reservation 1.

6. Regionalpolitiska insatser på Gotland (mom. 55)

Börje Hörnlund och Kersti Johansson (båda c)

Det speciella geografiska läget innebär för Gotlands län särskilda restriktioner
i förutsättningarna för näringslivets verksamhet. Inom vissa områden
behövs därför en särbehandling av Gotland jämfört med andra län.

Gotlands län har en fortsatt hög arbetslöshet och har inte fått del av den
allmänna konjunkturuppgång som skett i landet.

Lantbruket, som på Gotland spelar en avsevärt större roll än i något
annat län, måste bli föremål för en allmän regionalpolitisk bedömning.

Eftersom jordbruksproduktionen och en betydande del av förädlingen av
livsmedlen är lokaliserad till landsbygden är det av speciell vikt att jordbruksproduktionen
kan uppehållas på en nivå som innebär att sysselsättningstillfällena
i de olika leden kan bestå. Ett uppehållande av mjölkproduktionen
är av högsta angelägenhetsgrad. SIND har i en utredning betonat
att jordbruket på Gotland bör garanteras utrymme för en fortsatt och
minst oförändrad produktion av animalier och socker. Detta måste följas '31

upp med nödvändiga politiska beslut. Riksdagsbeslutet om att jordbruket AU 1987/88:13
skall verka i regionalpolitiken måste få ett konkret innehåll även utanför
Norrland. Vi ämnar återkomma till hithörande frågor i annat sammanhang.

Vi vill slutligen framhålla betydelsen för utvecklingen på Gotland av en
förstärkning av länsanslag och landsbygdsstöd i enlighet med centerpartiets
förslag.

132

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Motionerna 3

Regionalpolitiska utredningen 16

Utdrag ur Kommittédirektiv 1987:48 16

Utskottet 24

Den regionala utvecklingen 24

Regionalpolitikens allmänna inriktning 26

Motionerna 27

Utskottets överväganden 32

Decentralisering av statlig verksamhet 36

Regionalpolitisk! stöd 41

Inledning 41

Allmänna frågor 42

Stödområdesindelningen 44

Stödet till investeringar 47

Sysselsättningsstödet 49

Nedsättning av socialavgifter 49

Insatser i glesbygd 52

Inledning 52

Utvecklingsprogram för landsbygden 52

Glesbygdsstödet 56

Skärgårdsfrågor 58

Anslagsfrågor 60

Visst regionalpolitisskt stöd 60

Lokaliseringsbidrag m.m 60

Lokaliseringslån 61

Regionala utvecklingsinsatser m.m 61

Täckande av förluster på grund av kreditgarantier till företag i glesbygder
m.m 64

Ersättning för nedsättning av socialavgifter 65

Sysselsättningsstöd 65

Expertgruppen för forskning om regional utveckling 66

Kapitaltillskott till en utvecklingsforn för Västnorden 66

Regionalpolitiska insatser i län och regioner 67

Stockholms län 67

Södermanland och Östergötland 71

Småland och Gotland 73

Skånelänen 76

Västsverige 78

Värmlands och Örebro län 81

Norrland 84

Utskottets hemställan 89

Reservationer 94

1. Regionalpolitikens allmänna inriktning (m,fp,c) 94

2. Regionalpolitikens allmänna inriktning (vpk) 97

3. Nya utvecklingsprogram i utsatta regioner (c) 98

4. Avskaffande av lagen om byggnadstillstånd m.m. (m) 98 AU 1987/88:13

5. Decentralisering av statlig verksamhet m.m. (m) 99

6. Decentralisering av statlig verksamhet m.m. (c) 100

7. De regionalpolitiska stödformerna (m) 101

8. Företagsinriktat stöd (c) 102

9. Individinriktade stödåtgärder (c) 102

10. Tillfälliga stödområden (c) 103

11. Inplacering av enskilda kommuner i stödområde (vpk) 104

12. Lokaliseringsstödet till uthyrningslokaler (c) 104

13. Statliga kreditgarantier (fp,c) 105

14. Avskaffande av offertstödet (fp) 105

15. Sysselsättningsstödet (m) 105

16. Sysselsättningsstödet (fp,c) 106

17. Stödformen nedsättning av socialavgifter (m) 106

18. Stödformen nedsättning av socialavgifter (fp) 107

19. Stödformen nedsättning av socialavgifter (c) 108

20. Stödformen nedsättning av socialavgifter (vpk) 109

21. Åtgärder och program för utveckling av landsbygden (m) 109

22. Åtgärder och program för utveckling av landsbygden (c) lil

23. Höjda beloppgränser för stöd till företag i glesbygd (fp,c) 112

24. Möjligheten att lämna servicebidrag m.m. (fp, c) 113

25. Äldre arbetslösas företrädesrätt till IK.S (c) 113

26. Stöd till glesbygdsskolor (vpk) 114

27. Regionalpolitisk stöd vid etablering av läkar- praktik (m) 114

28. Medelsanvisning till anslaget Lokaliseringsbidrag m.m. (m) 115

29. Medelsanvisning till anslaget Lokaliseringsbidrag m.m. (fp) .,... 115

30. Medelsanvisning till anslaget Lokaliseringslån (m) 115

31. Medelsanvisning till anslaget Lokaliseringslån (fp,c) 116

32. Medelsanvisning till anslaget regionala utveck- lingsinsatser m.m.

33. Avskaffande av gränsen för projektmedlen (fp) 117

34. Förstärkta länsanslag i olika län (c) 117

35. Medelsanvisning till anslaget Ersättning för nedsättning av socialavgifter
(fp) 118

36. Medelsanvisning till anslaget Ersättning för nedsättning av socialavgifter
(vpk) 118

37. Medelsanvisning till anslaget Sysselsättningsstöd (m) 119

38. Medelsanvisning till anslaget Sysselsättningsstöd (fp,c) 119

39. Medelsanvisning till anslaget Expertgruppen för forskning om
regional utveckling (c) 119

40. Nytt anslag för infrastrukturella insatser (vpk) 120

41. Utvecklingen i Stockholmsregionen (m) 120

42. Utvecklingen i Stockholmsregionen (c) 122

43. Utvecklingen i Stockholmsregionen (vpk) 123

44. Åtgärder för att främja utvecklingen i Östergötlands län (vpk) ... 124

45. Åtgärder i sydöstra Sverige (c) 125

46. Åtgärder i sydöstra Sverige (vpk) 125

47. Alternativ till bilindustriproduktionen i Göteborgsregionen (vpk) . 126 134

48. Åtgärder för att främja utvecklingen i Värmlands och Örebro län AU 1987/88:13

49. Åtgärder för att främja utvecklingen i Värmlands och Örebro län
(vpk) 127

50. Regionalpolitiska åtgärder i Gävleborgs län (m) 128

51. Regionalpolitiska åtgärder i Gävleborgs län (c) 128

52. Regionalpolitiska åtgärder i Gävleborgs län (vpk) 128

53. Utvecklingsfrämjande åtgärder för Västernorrlands län (c) 129

54. Regionalpolitiska åtgärder i Storumans kommun (c) 129

Särskilda yttranden

1. Lokalisering av statlig verksamhet (vpk) 130

2. Avskaffande av gränsen för projektmedlen (m) 130

3. Regionalpolitiska insatser i län och regioner (m) 130

4. Åtgärder i sydöstra Sverige (m) 131

5. Åtgärder i sydöstra Sverige (fp) 131

6. Regionalpolitiska insatser på Gotland (c) 131

Bilaga Statistiska uppgifter om länens utveckling i separat del.

135

Svenskt Tryck Stockholm 1988

Statistiska uppgifter om den regionala utvecklingen au 1987/88:13
sammanställda av riksdagens utredningstjänst Bilaga

Innehållsförteckning Sida

Definitioner och källor B 3

Länen och riket B 4

Stockholmslän B 8

Uppsalalän B 10

Södermanlands län B 12

Östergötlandslän B 14

Jönköpingslän B 16

Kronobergslän B 18

Kalmarlän B 20

Gotlandslän B 22

Blekinge län B 24

Kristianstads län B 26

Malmöhuslän B 28

Hallandslän B 30

Göteborgs och Bohuslän B 32

Älvsborgslän B 34

Skaraborgslän B 36

Värmlands län B 38

Örebrolän B 40

Västmanlandslän B 42

Kopparbergslän B 44

Gävleborgs län B 46

Västernorrlands län B 48

Jämtlandslän B 50

Västerbottens län B 52

Norrbottenslän B 54

1 Riksdagen 1987/88. 18sami Nr 13

t: ■:

■ • V::- ' -L-i

-i ' • '

'y ' - • '•>
	■ . :■> ? A '5# ,y ’’■
. ‘ .--r-r'- \|V -TV- .	■
	-
h '".i;

■ !4

a k. fri J

«*;

•': '■■ ' -"'i"

. • -

;• fe ■

, f-•'•.! •' '4

l r<mä f0!

• • .

r? t" :.,d;. n \ ^r--- -

i? ■ • ; # '% ' v i *$■>: •:••* ■,

.? 5S- ■:

■: ■ :!■

. v, 1

•A * y ' -■

		\ 1 ;•.
	■ '*■■	■ v-

Definitioner och källor

Befolkningsutveckling

Redovisade uppgifter rörande befolkningens storlek 1980, 1985, 1986 och
1987 är hämtade ur statistiska centralbyråns officiella statistik och avser
förhållandena per den 31 december resp. år.

Beteckningen ”1980=100” i tabellen beskriver befolkningsutvecklingen
sedan år 1980 i form av en index.

Flyttning

Statistiken över flyttningen år 1980,1985 och 1987 avser flyttningsöverskottet,
dvs. den inrikes och utrikes inflyttningen efter avdrag för den inrikes- och
utrikes utflyttningen. I tabellerna har dessa uppgifter även relaterats till
medelfolkmängden i resp. kommun. Statistiken har hämtats från statistiska
centralbyråns regionalstatistiska databas (RSDB).

Arbetslöshet

Redovisade uppgifter rörande den procentuella arbetslösheten baseras på
det genomsnittliga antalet kvarstående arbetslösa arbetssökande utan arbete
aktuella för omedelbar placering för åren 1986 och 1987 enligt arbetsmarknadsstyrelsens
arbetssökanderegister.

För att räkna fram den procentuella arbetslösheten har antalet arbetslösa
ställts i relation till den aktuella åldersgruppens storlek. Det totala antalet
arbetslösa samt antalet arbetslösa kvinnor har sålunda ställts i relation till
totalbefolkningen resp. antalet kvinnor i åldern 16-64 år. Antalet arbetslösa
ungdomar har ställts i relation till det totala antalet individer i åldern 16-24
år.

Uppgifterna avser årsmedeltal för resp. år.

Arbetsmarknadsläget år 1987

Samtliga uppgifter rörande arbetsmarknadsläget under år 1987 avser ett
genomsnittsvärde för årets tolv månader. Kvarstående arbetslösa arbetssökande
samt det totala antalet arbetssökande vid månadens slut är hämtade ur
arbetsmarknadsstyrelsens arbetssökanderegister.

Statistiken över antalet lediga platser är baserad på arbetsmarknadsstyrelsens
register över lediga platser.

Antalet sökande kvarstående arbetslösa per ledig plats har beräknats
genom att dividera antalet lediga platser med antalet kvarstående arbetslösa
vid månadens slut.

Uppgifter rörande personer i beredskapsarbete, i övriga sysselsättningsskapande
åtgärder samt i olika typer av arbetsmarknadsutbildning har
hämtats ur löpande statistik från arbetsmarknadsstyrelsen.

Uppgifter rörande antalet personer med förtidspension är hämtade från
riksförsäkringsverkets statistik och avser förhållandet i december 1987.

AU 1987/88:13

Bilaga

B 3

Länen och riket

Kvarstående arbetssökande utan arbete, placerade i arbetsmarknadspolitiska
åtgärder samt förtidspensionerade. Andel av befolkningen i åldern 16—64 dr

(%).

Genomsnitt är 1987.

I Kvarstående arbetslösa arbetssökande II I beredskapsarbete III I ungdomslag IV Anställda med rekryteringsstöd V I AMU VI I AMI, Samhällsföretag samt anställda med lönebidrag VII Förtidspensionerade
Län	I	II	III	IV	V	VI	VII
Stockholm	1,1	0,1	0,0	0,0	0,4	0,9	4,2
Uppsala	1,8	0,1	0,4	0,0	0,7	1,2	4,0
Södermanland	2,1	0,2	0,4	0,1	0,6	1,4	6,5
Östergötland	2,1	0,2	0,4	0,1	0,6	1.3	5,1
Jönköping	1,7	0,1	0,3	0,0	0,5	1,7	4,6
Kronoberg	1,6	0,2	0,5	0,0	0,8	1,5	5,0
Kalmar	2,0	0,3	0,4	0,1	0,8	1,9	5,4
Gotland	2,5	0,4	0,9	0,1	1,3	2,6	4,9
Blekinge	3,1	0,5	0,7	0,1	0,8	2,1	5,6
Kristianstad	2,1	0,2	0,4	0,1	0,5	1,4	5,5
Malmöhus	2,6	0,4	0,3	0,2	0,6	1.3	5,0
Halland	1,7	0,2	0,3	0,0	0,5	1,2	4,6
Göteborgs och Bohus	2,2	0,2	0,2	0,1	0,6	1,4	6,2
Älvsborg	1,8	0,2	0,3	0,1	0,7	1,5	5,2
Skaraborg	1,9	0,2	0,4	0,0	0,6	1,5	3,9
Värmland	3,3	0,7	0,5	0,2	0,7	1,6	6,4
Örebro	2,9	0,6	0,4	0,1	1,0	1,3	6.1
Västmanland	2,6	0,3	0,5	0,2	0,5	1,3	6,4
Kopparberg	3,0	0,5	0,5	0,1	0,8	1,6	6,3
Gävleborg	3,5	0.8	0,8	0,2	0,9	1,8	7,3
Västernorrland	2,7	0,4	0,5	0,1	1,0	1,8	6,6
Jämtland	3,0	0,4	0,5	0,1	0,8	2,5	6,8
Västerbotten	3,0	0,3	0,4	0,1	1,2	2,1	6,8
Norrbotten	4,8	1,0	0,8	0,3	2,1	2,6	6,9
Riket	2,2	0,3	0,3	0,1	0,7	1.4	5,4

AU 1987/88:13

Bilaga

B 4

Länen och riket

AU 1987/88:13

Bilaga

Befolkningsutveckling

Län	Befolkning				1980 =	100		% över	64 år
	1980	1986	1987	1985	1986	1987	1986	1987
Stockholms län	1 528 200	1 593	333	1 606 157	103,3	104,3	105,1	16,4	16,5
Uppsala län	243 585	254	938	257 739	103,4	104,7	105,8	16,1	16,1
Södermanlands län	252 536	249	479	250 073	98,9	98,8	99,0	18,9	19,1
Östergötlands län	392 789	394	753	395 580	100,2	100,5	100,7	19,0	19,2
Jönköpings län	303 156	301	413	302 475	99,2	99,4	99,8	19,8	19,9
Kronobergs län	173 691	173	853	174 116	100,2	100,1	100,2	19,3	19,4
Kalmar län	241 581	237	417	237 356	98,6	98,3	98,3	21,3	21,4
Gotlands län	55 346	56	174	56 269	101,4	101,5	101,7	19,0	19,1
Blekinge län	153 542	150	258	149 600	98,3	97,9	97,4	20,2	20,3
Kristianstads län	280 193	280	609	281 907	100,1	100,1	100,6	20,4	20,5
Malmöhus län	743 286	753	075	757 643	100,9	101,3	101,9	19,1	19,2
Hallands län	230 924	242	250	244 377	104,0	104,9	105,8	18,3	18,4
Göteborgs och Bohus	län 711 195	721	553	726 325	100,6	101,5	102,1	18,7	18,7
Älvsborgs län	425 452	427	638	430 129	100,3	100,5	101,1	18,8	18,9
Skaraborgs län	269 730	270	lil	270 847	100,3	100,1	100,4	19,5	19,6
Värmlands län	284 070	278	861	279 402	98,3	98,2	98,4	21,0	21,1
Örebro län	274 356	269	620	269 341	98,5	98,3	98,2	20,7	20,8
Västmanlands län	259 538	254	423	254 253	98,2	98,0	98,0	18,0	18,2
Kopparbergs län	286 968	283	191	283 330	98,9	98,7	98,7	21,1	21,2
Gävleborgs län	294 020	287	691	286 907	98,3	97,8	97,6	20,7	20,8
Västernorrlands län	267 935	261	089	260 332	97,9	97,4	97,2	20,5	20,6
Jämtlands län	134 934	133	543	133 389	99,4	99,0	98,9	21,7	21,8
Västerbottens län	243 856	245	204	245 703	100,6	100,6	100,8	17,7	17,9
Norrbottens län	267 054	261	039	260 833	98,2	97,7	97,7	16,2	16,4
Riket	8 317 937	8 381	515	8 414 083	100,5	100,8	101,2	18,7	18,8

Arbetslöshet (%)

Kommun	1986			1987
Samt- liga	Kvin- nor	Ung- domar	Samt- liga	Kvin- nor	Ung- domar
Stockholms län	1,23	1,23	1,73	1,14	1,13	1,47
Uppsala län	2,02	2,00	2,95	1,79	1,77	2,71
Södermanlands län	2,45	2,65	4,08	2,13	2,28	3,54
Östergötlands län	2,35	2,45	3,74	2,06	2,14	3,43
Jönköpings län	2,12	2,58	2,89	1,70	2,06	2,30
Kronobergs län	1,87	2,17	2,76	1,55	1,76	2,18
Kalmar län	2,44	2,76	3,50	2,05	2,39	2,94
Gotlands län	2,55	2,33	5,22	2,47	2,18	5,03
Blekinge län	3,67	4,18	6,32	3,14	3,54	5,27
Kristianstads län	2,67	3,05	3,72	2,06	2,34	3,03
Malmöhus län	3,00	3,05	4,39	2,60	2,65	3,92
Hallands län	2,03	2,28	2,77	1,74	1,96	2,30
Göteborgs och Bohus län	2,47	2,46	3,22	2,15	2,19	2,64
Älvsborgs län	2,10	2,22	2,91	1,83	1,89	2,32
Skaraborgs län	2,27	2,50	3,18	1,91	2,17	2,67
yärmlands län	3,85	3,86	5,70	3,29	3,21	4,75
Örebro län	3,25	3,13	4,33	2,91	2,83	3,98
Västmanlands län	2,96	3,08	4,61	2,61	2,71	4,11
Kopparbergs län	3,38	3,45	5,33	2,99	3,03	4,63
Gävleborgs län	3,75	3,94	6,31	3,53	3,73	6,00
Västernorrlands län	3,03	2,80	4,39	2,74	2,64	4,33
Jämtlands län	3,46	2,74	5,46	2,96	2,33	4,59
Västerbottens län	3,11	3,01	4,80	2,98	2,82	4,66
Norrbottens län	5,19	4,59	7,05	4,77	4,22	6,62
Riket	2,52	2,56	3,69	2,21	2,25	3,22

AU 1987/88:13

Bilaga

B 6

Förvärvsarbetande nattbefolkning enl. FoB 85 fördelad efter näringsgren och län. 100-tal

Län	Jord- bruk, skogs- bruk m.m.	Gruvor. Tillverk-ningsind. m. m.	Därav verk- stads- ind.	Bygg- nads- ind.	Handel, restaurang, hotell	Sam-färdsel m. m.	Banker försäkrings-institut, uppdrags-verks. m. m.	Off. för-valtning och an-dra tjänster	Därav Off. verk-samhet	Totalt
Stockholm	66	1 259	652	477	1 438	755	1 060	3 366	2 524	8 644
Uppsala	69	223	87	84	154	80	86	568	482	1 296
Södermanland	63	337	170	76	144	62	80	456	364	1 247
Östergötland	107	525	319	120	227	115	95	768	600	2 005
Jönköping	109	486	214	79	178	84	70	485	402	1 534
Kronoberg	79	251	127	45	109	44	43	294	243	890
Kaimar	112	335	143	64	123	62	51	393	325	1 175
Gotland	43	40	13	16	32	18	12	119	95	289
Blekinge	45	216	126	39	69	35	32	276	231	735
Kristianstad	131	344	90	84	163	79	62	465	383	1 374
Malmöhus	158	811	277	220	535	292	275	1 379	1 064	3 772
Halland	107	280	102	77	166	74	69	411	332	1 224
Göteborgs och Bohus	65	793	478	213	536	349	285	1 327	1 037	3 671
Älvsborg	134	657	318	136	267	122	lil	723	586	2 214
Skaraborg	139	382	174	76	137	63	56	486	407	1 374
Värmland	107	347	131	88	159	78	73	515	423	1 402
Örebro	66	346	115	83	147	80	75	519	421	1 345
Västmanland	56	411	270	80	150	59	79	440	359	1 302
Kopparberg	83	363	129	89	163	77	66	508	399	1 383
Gävleborg	81	374	131	88	158	90	78	523	417	1 429
Västernorrland	73	296	124	101	153	100	70	485	392	1 308
Jämtland	75	99	38	46	78	46	30	276	236	669
Västerbotten	91	253	80	78	136	83	67	508	419	1 245
Norrbotten	76	246	55	90	143	105	65	567	470	1 324
Riket	2 132	9 675	4 362	2 547	5 564	2 954	2 991	15 856	12 610	42 851

.AU 1987/88:13
Bilaga

Stockholm län

Befolkningsutveckling

AU 1987/88:13

Bilaga

Kommun	Befolkning			1980 =	100		% över 64 år
1980	1986	1987	1985	1986	1987	1986	1987
Upplands-Väsby	31 961	34 642	35 023	106,1	108,4	109,6	7,6	7,9
Vallentuna	17 603	19 912	20 343	110,8	113.1	115,6	9,7	9,7
Österåker	25 631	26 881	27 644	102,7	104,9	107,9	’ 7,7	7,8
Värmdö	17 846	19 582	20 169	107,4	109,7	113,0	11,3	11,3
Järfälla	53 321	56 405	56 563	105,1	105,8	106,1	8,4	8,7
Ekerö	15 927	16 968	17 409	103,8	106,5	109,3	10,0	9,9
Huddinge	66 570	71 568	71 910	105,5	107,5	108,0	9,5	9,7
Botkyrka	65 218	66 957	67 536	101,7	102,7	103,6	7,4	7,6
Salem	12 879	12 347	12 278	96,0	95,9	95,3	7,3	7.4
Haninge	58 541	61 172	61 301	104,5	104,5	104,7	7,6	7,8
Tyresö	31 061	32 564	33 112	103,5	104,8	106,6	7,0	7,2
Upplands-Bro	18 489	19 843	20 021	107,6	107,3	108,3	7,2	7,4
Täby	47 105	55 093	55 661	115,0	117,0	118,2	10,3	10,7
Danderyd	27 842	28 645	28 792	103,1	102,9	103,4	18,1	18,3
Sollentuna	45 868	49 424	49 757	105,1	107,8	108,5	11,0	11,3
Stockholm	647 214	663 217	666 810	101,8	102,5	103,0	22,9	22,8
Södertälje	80 045	80 003	80 263	99,6	99,9	100,3	13,1	13,3
Nacka	57 229	60 315	61 084	104,3	105,4	106,7	13,0	13,1
Sundbyberg	25 717	29 692	30 569	110,9	115,5	118,9	19,6	19,4
Solna	50 441	50 108	50 450	98,4	99,3	100,0	21,4	21,8
Lidingö	37 390	38 681	38 818	102,4	103,5	103,8	17,8	18,3
Vaxholm	4 851	6 355	6 468	130,4	131,0	133,3	14,9	14,9
Norrtälje	40 842	42 503	43 140	103,3	104,1	105,6	20,9	20,9
Sigtuna	28 276	29 601	29 900	103,6	104.7	105,7	9,7	9,9
Nynäshamn	20 333	20 855	21 136	102,6	102,6	103,9	15,4	15,4
Stockholms län	1 528 200	1 593 333	1 606 157	103,3	104,3	105,1	16,4	16,5
Riket	8 317 937	8 381 515	8 414 083	100,5	100,8	101,2	18,7	18,8

Flyttning

Kommun Flyttningsöverskott Överskott per 1 000 inv.

	1980	1985	1987	1980	1985	1987
Upplands-Väsby	- 41	81	53	- 1,3	2,4	1,5
Vallentuna	292	152	288	16,6	7,8	14,2
Österåker	58	308	512	2,3	11,7	18,5
Värmdö	94	356	425	5,3	18,6	21,1
Järfälla	406	- 207	- 285	7,6	- 3,7	- 5,0
Ekerö	- 68	30	339	- 4,3	1,8	19,5
Huddinge	- 127	- 37	- 456	- 1,9	- 0,5	- 6,3
Botkyrka	- 19	- 305	- 179	- 0,3	- 4,6	- 2,7
Salem	-219	- 132	- 159	-17,0	-10,7	-12,9
Haninge	181	131	- 463	3,1	2,1	- 7,6
Tyresö	-508	- 181	209	-16,4	- 5,6	6,3
Upplands-Bro	55	27	- 38	3,0	1,4	- 1,9
Täby	531	1 039	209	11,3	19,2	3,8
Danderyd	37	132	30	1,3	4,6	1,0
Sollentuna	-454	295	- 61	- 9,9	6,1	- 1,2
Stockholm	306	6 930	4 118	0,5	10,5	6,2
Södertälje	139	- 100	- 214	1,7	- 1,3	- 2,7
Nacka	1	416	404	0,0	7,0	6,6
Sundbyberg	72	1 009	737	2,8	35,4	24,1
Solna	-922	803	279	-18,3	16,2	5,5
Lidingö	-203	189	14	- 5,4	4,9	0,4
Vaxholm	- 27	41	81	- 5,6	6,5	12,5
Norrtälje	498	153	633	12,2	3,6	14,7
Sigtuna	-546	155	58	-19,3	5,3	1,9
Nynäshamn	114	40	222	5,6	1,9	10,5
Stockholms län	-350	11 325	6 756	- 0,2	7,2	4.2
Riket	9 505	11 003	20 907	1,1	1,3	2,5

Stockholm län

AU 1987/88:13

Bilaga

Arbetslöshet (%)

Kommun	1986			1987
Samt- liga	Kvin- nor	Ung- domar	Samt- liga	Kvin- nor	Ung- domar
Upplands-Väsby	0,98	1,05	1,38	0,75	0,79	0,83
Yallentuna	0,79	0,93	1,19	0,73	0,75	0,89
Österåker	0,92	0,91	1,61	0,79	0,86	1,27
Värmdö	0,80	0,79	1,40	0,81	0,82	1,43
Järfälla	0,82	0,81	1,02	0,94	0,98	1,25
Ekerö	0,44	0,51	0,43	0,31	0,39	0,41
Huddinge	1,02	0,99	1,54	0,90	0,89	1,34
Botkyrka	1,14	1,08	1,70	0,94	0,87	1,44
Salem	0,51	0,50	0,80	0,49	0,52	0,68
Haninge	0,83	0,75	1,31	0,57	0,56	0,85
Tyresö	0,92	0,90	1,32	0,79	0,77	1,13
Upplands-Bro	0,85	0,90	1,25	0,86	0,93	1,13
Täby	0,84	0,93	1,19	0,80	0,81	1,02
Danderyd	0,53	0,55	0,55	0,53	0,56	0,51
Sollentuna	0,81	0,79	1,20	0,67	0,60	0,78
Stockholm	1,47	1,44	1,92	1,43	1,37	1,71
Södertälje	2,13	2,27	3,61	1,86	2,04	2,78
Nacka	1,09	1,02	1,65	1,15	1,04	1,59 •
Sundbyberg	1,34	1,35	1,82	1,01	0,91	1,22
Solna	1,27	1,19	1,69	1,00	0,89	1,22
Lidingö	0,66	0,68	1,05	0,81	0,88	1,13
Vaxholm	0,84	1,17	0,86	0,86	1,14	0,73
Norrtälje	1,59	1,78	2,37	1,31	1,56	2,07
Sigtuna	1,29	1,32	1,77	1,08	1,08	1,43
Nynäshamn	1,10	1,15	1,37	0,79	1,01	0,98
Stockholms län	1,23	1,23	1,73	1,14	1,13	1,47
Riket	2,52	2,56	3,69	2,21	2,25	3,22

Arbetsmarknadsläget är 1987

Antal Andel av befolkningen
i åldern 16-64 år (%)

Länet Riket

Kvarstående arbetslösa arbetssökande
vid månadens slut	12 021	1,1	2,2
Kvarstående lediga platser	11 314	1,1	0,9
Sökande kvarstående arbetslösa per
ledig plats		1,1	2,6
I beredskapsarbete	1 266	0,1	0,3
I arbetsmarknadsutbildning	4 578	0,4	0,7
I ungdomslag	622	0,0	0,3
Anställda med rekryteringsstöd	134	0,0	0,1

Uppsala län

Befolkningsutveckling

AU 1987/88:13

Bilaga

Kommun	Befolkning			1980 =	100		% över 64 år
1980	1986	1987	1985	1986	1987	1986	1987
Håbo	13 301	14 198	14 460	104,3	106,7	108,7	6.1	6,4
Älvkarleby	9 736	9 139	9 082	95,2	93,9	93,3	22,3	22,1
Tierp	20 608	19 771	19 609	96,2	95,9	95,2	24,0	24,4
Uppsala	146 192	157 675	159 962	105,9	107,9	109,4	14,8	14,9
Enköping	32 720	33 058	33 290	100,5	101,0	101,7	18,1	18,4
Osthammar	21 028	21 097	21 336	100,6	100,3	101,5	18,5	18,3
Uppsala län	243 585	254 938	257 739	103,4	104,7	105,8	16,1	16,1
Riket	8 317 937	8 381 515	8 414 083	100,5	100,8	101,2	18.7	18,8

Flyttning

Kommun	Flyttningsöverskott	Överskott per 1 000 inv.
1980	1985	1987	1980	1985	1987
Håbo	109	7	115	8,2	0,5	8,0
Älvkarleby	- 48	- 43	3	- 4,9	-4,6	0,3
Tierp	55	- 76	- 107	2,7	-3,8	-5,5
Uppsala	309	1 300	1 135	2,1	8,4	7,1
Enköping	367	14	116	11,2	0,4	3,5
Östhammar	147	- 78	204	7,0	-3,7	9,6
Uppsala län	939	1 124	1 466	3,9	4,5	5,7
Riket	9 505	11 003	20 907	1,1	1,3	2,5

B 10

Uppsala län

Arbetslöshet (%)

Kommun	1986			1987
	Samt-	Kvin-	Ung-	Samt-	Kvin-	Ung-
	liga	nor	domar	liga	nor	domar
Håbo	1,08	1,43	1,54	1,05	1,32	1,46
Älvkarleby	2,35	2,57	4,29	2,34	2,35	3,63
Tierp	2,61	2,71	2,83	1,87	1,86	2,21
Uppsala	1,89	1,72	2,83	1,75	1,61	2,73
Enköping	2,79	3,20	4,20	2,23	2,58	3,27
Osthammar	1,71	1,80	2,35	1,67	1,79	2,53
Uppsala län	2,02	2,00	2,95	1,79	1,77	2,71
Riket	2,52	2,56	3,69	2,21	2,25	3,22

Arbetsmarknadsläget år 1987
	Antal	Andel av befolkningen i åldern 16-64 år (%) Länet Riket
Kvarstående arbetslösa arbetssökande
vid månadens slut	2 930	1,8	2,2
Kvarstående lediga platser Sökande kvarstående arbetslösa per	1 047	0,6	0,9
ledig plats		2,8	2,6
I beredskapsarbete	237	0,1	0,3
I arbetsmarknadsutbildning	1 222	0,7	0,7
I ungdomslag	576	0,4	0,3
Anställda med rekryteringsstöd	82	0,0	0,1

AU 1987/88:13

Bilaga

B 11

Södermanlands län

Befolkningsutveckling

AU 1987/88:13

Bilaga

Kommun	Befolkning			1980 =	100		% över 64 år
1980	1986	1987	1985	1986	1987	1986	1987
Vingåker	9 750	9 707	9 772	99,7	99,6	100,2	19,8	19,6
Nyköping	64 099	64 199	64 428	100,5	100,2	100,5	18,5	18,7
Oxelösund	14 120	13 134	12 996	93,0	93,0	92,0	14,1	14,3
Flen	18 231	17 084	17 000	93,9	93,7	93,2	20,4	20,6
Katrineholm	32 277	31 777	31 884	98,8	98,5	98,8	21,2	21,3
Eskilstuna	90 354	88 448	88 508	98,0	97,9	98,0	18,8	19,0
Strängnäs	23 705	25 130	25 485	105,1	106,0	107,5	18,6	18,7
Södermanlands län	252 536	249 479	250 073	98,9	98,8	99,0	18,9	19,1
Riket	8 317 937	8 381 515	8 414 083	100,5	100,8	101,2	18,7	18,8

Flyttning

Kommun	Flyttningsöverskott	Överskott per 1 000 inv.
	1980	1985	1987	1980	1985	1987
Vingåker	51	1	64	5,2	0,1	6,5
Nyköping	74	-246	186 '	1,2	- 3,8	2,9
Oxelösund	-223	-248	- 133	- 15,8	- 18,9	- 10,2
Flen	258	-239	- 40	14,2	- 14,0	- 2,4
Katrineholm	36	52	152	1,1	1,6	4,8
Eskilstuna	- 65	- 150	- 1	- 0,7	- 1,7	0,0
Strängnäs	334	181	339	14,1	7,3	13,3
Södermanlands län	465	-649	567	1,8	- 2,6	2,3
Riket	9 505	11 003	20 907	1,1	1,3	2,5

B 12

Södermanlands län

AU 1987/88:13

Bilaga

Arbetslöshet (%)

Kommun	1986			1987
Samt- liga	Kvin- nor	Ung- domar	Samt- liga	Kvin- nor	Ung- domar
Vingåker	1,61	1,39	2,45	1,42	1,28	2,04
Nyköping	1,69	2,02	3,16	1,40	1,62	2,45
Oxelösund	1,80	2,35	3,16	1,43	1,70	2,73
Flen	2,21	2,43	2,78	1,93	2,23	2,68
Katrineholm	2,38	2,36	3,61	1,62	1,57	2,66
Eskilstuna	3,23	3,28	5,31	2,96	3,01	4,82
Strängnäs	2,55	3,10	4,22	2,37	2,90	3,91
Södermanlands län	2,45	2,65	4,08	2,13	2,28	3,54
Riket	2,52	2,56	3,69	2,21	2,25	3,22

Arbetsmarknadsläget är 1987
	Antal	Andel av befolkningen
		i åldern 16-64 år (%)
		Länet	Riket
Kvarstående arbetslösa arbetssökande
vid månadens slut	3 325	2,1	2,2
Kvarstående lediga platser	1 114	0,7	0,9
Sökande kvarstående arbetslösa per
ledig plats		3,0	2,6
I beredskapsarbete	357	0,2	0,3
I arbetsmarknadsutbildning	1 014	0,6	0,7
I ungdomslag	647	0,4	0,3
Anställda med rekryteringsstöd	130	0,1	0,1

B 13

Östergötlands län

Befolkningsutveckling

AU 1987/88:13

Bilaga

Kommun	Befolkning			1980 =	100		% över 64 år
1980	1986	1987	1985	1986	1987	1986	1987
Ödeshög	6 228	6 039	5 968	97,0	97,0	95,8	22,7	23,0
Ydre	4 362	4 304	4 272	99,3	98,7	97,9	23,8	24,0
Kinda	10 595	10 051	10 029	95,7	94,9	94,7	23,9	24,1
Boxholm	5 794	5 597	5 550	97,2	96,6	95,8	22,9	22,5
Åtvidaberg	12 927	12 627	12 551	98,3	97,7	97,1	20,1	20,3
Finspång	24 614	23 692	23 473	96,3	96,3	95,4	18,3	18,5
Valdemarsvik	9 303	8 717	8 701	94,4	93,7	93,5	22,4	22,5
Linköping	112 600	117 835	118 602	103,8	104,6	105,3	17,1	17,3
Norrköping	119 238	118 801	119 001	99,4	99,6	99,8	19,5	19,6
Söderköping	11 467	12 532	12 638	107,6	109,3	110,2	16,2	16,5
Motala	41 965	41 352	41 444	98,5	98,5	98,8	20,2	20,3
Vadstena	7 654	7 462	7 523	97,1	97,5	98,3	22,1	22,4
Mjölby	26 042	25 744	25 828	98,8	98,9	99,2	19,3	19,3
Östergötlands län	392 789	394 753	395 580	100,2	100,5	100,7	19,0	19,2
Riket	8 317 937	8 381 515	8 414 083	100,5	100,8	101,2	18,7	18,8

Flyttning

Kommun Flyttningsöverskott Överskott per 1 000 inv.

1980 1985 1987 1980 1985 1987

Ödeshög	66	38	63	10,6	- 6,3	- 10,6
Ydre	63	- 28	- 31	14,4	- 6,5	- 7,3
Kinda	- 9	- 50	- 25	- 0,8	- 4,9	- 2,5
Boxholm	- 44	- 27	- 22	- 7,6	- 4,8	- 4,0
Åtvidaberg	49	- 124	- 70	3,8	- 9,8	- 5,6
Finspång	- 186	- 163	-237	- 7,6	- 6,9	- 10,1
Valdemarsvik	44	- 117	9	4,7	- 13,3	1,0
Linköping	446	855	235	4,0	7,3	2,0
Norrköping	-659	298	64	- 5,5	2,5	0,5
Söderköping	214	166	67	18,7	13,5	5,3
Motala	26	- 102	45	1,1	- 2,5	5,3
Vadstena	46	- 42	59	6,0	- 5,6	7,8
Mjölby	149	- 53	85	5,7	- 2,1	3,3
Östergötlands län	205	575	116	0,5	1,5	0,3
Riket	9 505	11 003	20 907	1.1	1.3	2,5

B 14

Östergötlands län

Arbetslöshet (%)

Kommun	1986			1987
Samt- liga	Kvin- nor	Ung- domar	Samt- liga	Kvin- nor	Ung- domar
Ödeshög	1,61	1,92	1,90	1.42	1,68	1,85
Ydre	1,86	2,36	2,07	1,60	1.72	1,53
Kinda	2,12	2,68	2,78	1,64	1,96	2,93
Boxholm	1,29	1,99	1,38	1,42	2,08	1,92
Åtvidaberg	1,32	1,57	1,68	1,18	1,40	1,74
Finspång	2,05	2,54	2,80	1,85	2,31	2,66
Valdemarsvik	2,82	3,19	3,50	2,43	2,70	3,65
Linköping	2,41	2,45	3,96	2,04	2,14	3,67
Norrköping	2,59	2,45	4,32	2,42	2,20	4,06
Söderköping	1,16	1,10	1,52	1,17	1.19	1,69
Motala	2,97	3,30	4,83	2,45	2,72	3,78
Vadstena	1,12	1,13	1,16	0,87	1,02	0,99
Mjölby	1,95	2,26	2,90	1,59	1,86	2,38
Östergötlands län	2,35	2,45	3,74	2,06	2,14	3,43
Riket	2,52	2,56	3,69	2,21	2,25	3,22

Arbetsmarknadsläget är 1987
	Antal	Andel av befolkningen
		i åldern 16-64 år (%)
		Länet	Riket
Kvarstående arbetslösa arbetssökande
vid månadens slut	5 095	2,1	2,2
Kvarstående lediga platser	2 110	0.8	0,9
Sökande kvarstående arbetslösa per
ledig plats		2,4	2,6
I beredskapsarbete	512	0,2	0,3
I arbetsmarknadsutbildning	1 447	0,6	0,7
I ungdomslag	982	0,4	0,3
Anställda med rekryteringsstöd	177	0,1	0,1

AU 1987/88:13

Bilaga

B 15

Jönköpings län

Befolkningsutveckling

AU 1987/88:13

Bilaga

Kommun	Befolkning			1980 =	100		% över 64 år
1980	1986	1987	1985	1986	1987	1986	1987
Aneby	6 873	6 881	6 919	100,3	100,1	100,7	20,5	20,6
Gnosjö	9 056	9 235	9 365	101,3	102,0	103,4	14,4	14,3
Gislaved	28 483	28 525	28 715	99,9	100,1	100,8	16,7	16,7
Vaggeryd	12 121	12 049	12 099	99,6	99,4	99,8	19,7	19,7
Jönköping	107 561	108 235	108 962	99,8	100,6	101,3	19,4	19,5
Nässjö	31 694	30 798	30 739	97,1	97,2	97,0	21,9	22,2
Värnamo	30 342	30 737	30 894	101,1	101,3	101,8	18,0	18,2
Sävsjö	11 838	11 517	11 566	97,9	97,3	97,7	22,4	22,5
Vetlanda	28 736	27 784	27 727	97,3	96,7	96,5	21,6	21,6
Eksjö	18 072	17 840	17 804	99,0	98,7	98,5	22,1	22,3
Tranås	18 380	17 812	17 685	97,4	96,9	96,2	23,3	23,3
Jönköpings län	303 156	301 413	302 475	99,2	99,4	99,8	19,8	19,9
Riket	8 317 937	8 381 515	8 414 083	100,5	100,8	101,2	18,7	18,8

Flyttning

Kommun	Flyttningsöverskott	Överskott per 1 000 inv.
1980	1985	1987	1980	1985	1987
Aneby	90	, - 38	30	13,1	-5,5	4,3
Gnosjö	200	46	88	22,1	5,0	9,4
Gislaved	244	- 36	86	8,6	- 1,3	3,0
Vaggeryd	45	- 73	34	3,7	-6,0	2,8
Jönköping	-217	139	581	- 2,0	1,3	5,3
Nässjö	- 123	- 86	- 36	- 3,9	-2,8	- 1,2
Värnamo	125	174	76	4,1	5,7	2,5
Sävsjö	84	- 48	25	7,1	-4,1	2,2
Vetlanda	28	- 153	- 8	1,0	-5,5	-0,3
Eksjö	89	- 89	- 38	4,9	-5,0	- 2,1
Tranås	- 83	- 126	- 39	- 4,5	-7,0	-2,2
Jönköpings län	482	-290	799	1,6	- 1,0	2,6
Riket	9 505	11 003	20 907	1.1	1.3	2,5'

B 16

Jönköpings län

Arbetslöshet (%)

Kommun	1986			1987
Samt- liga	Kvin- nor	Ung- domar	Samt- liga	Kvin- nor	Ung- domar
Aneby	2,33	2,49	1,68	1,95	1,55	1,08
Gnosjö	0,20	0,32	0,15	0,20	0,21	0,15
Gislaved	0,%	1,30	1,05	0,80	1,08	0,91
Vaggeryd	1,12	1,52	1,15	1,02	1,50	0,93
Jönköping	2,71	3,15	4,17	2,29	2,66	3,59
Nässjö	1,78	1,95	2,23	1,41	1,66	1,69
Värnamo	1,08	1,33	1,02	0,84	1,00	0,88
Sävsjö	1,97	2,92	2,13	1,25	1,82	1,31
Vetlanda	2,30	3,16	2,97	1,71	2,42	2,06
Eksjö	2,35	2,61	3,33	1,51	1,64	2,08
Tranås	4,05	4,97	5,26	3,09	3,92	3,56
Jönköpings län	2,12	2,58	2,89	1,70	2,06	2,30
Riket	2,52	2,56	3,69	2,21	2,25	3,22

Arbetsmarknadsläget år 1987
	Antal	Andel av befolkningen
		i åldern 16-64 år (%)
		Länet	Riket
Kvarstående arbetslösa arbetssökande
vid månadens slut	3 136	1,7	2,2
Kvarstående lediga platser	2 140	1,2	0,9
Sökande kvarstående arbetslösa per
ledig plats		1,5	2,6
I beredskapsarbete	242	0,1	0,3
I arbetsmarknadsutbildning	956	0,5	0,7
I ungdomslag	518	0,3	0,3
Anställda med rekryteringsstöd	102	0,0	0,1

AU 1987/88:13

Bilaga

2 Riksdagen 1987/88.18sami. Nr 13

Kronobergs Ian

Befolkningsutveckling

AU 1987/88:13

Bilaga

Kommun	Befolkning			1980 =	100		% över 64 år
1980	1986	1987	1985	1986	1987	1986	1987
Uppvidinge	11 040	10 420	10 469	94,8	94,4	94,8	26,0	26,0
Lessebo	9 006	8 822	8 798	98,2	98,0	97,7	21,3	21,6
Tingsryd	14 773	14 264	14 273	97,3	96,6	96,6	25,2	25,2
Alvesta	19 442	19 552	19 515	100,4	100,6	100,4	19,8	19,8
Almhult	15 562	15 621	15 538	101,0	100,4	99,8	20,2	20,3
Markaryd	11 798	11 075	10 974	95,5	93,9	93,0	21,3	21,8
Växjö	64 661	66 925	67 350	102,9	103,5	104,2	16,1	16,2
Ljungby	27 409	27 174	27 199	99,4	99,1	99,2	19,5	19,5
Kronobergs län	173 691	173 853	174 116	100,2	100,1	100,2	19,3	19,4
Riket	8 317 937	8 381 515	8 414 083	100,5	100,8	101,2	18,7	18,8

Flyttning

Kommun Flyttningsöverskott Överskott per 1 000 inv.

	1980	1985	1987	1980	1985	1987
Uppvidinge	- 40	- 125	77	- 3,6	- 11,9	7,4
Lessebo	- 31	- 8	- 22	- 3,4	- 0,9	-2,5
Tingsryd	39	- 9	41	2,6	- 0,6	2,9
Alvesta	221	-227	- 2	11,4	- 14.2	-0,1
Almhult	59	35	- 82	3,8	2,2	-5,3
Markaryd	- 76	- 45	- 81	- 6,4	- 4,0	-7,4
Växjö	654	139	167	10,1	2,1	2,5
Ljungby	289	- 118	- 27	10,5	- 4,3	- 1,0
Kronobergs län	1 115	-408	71	6,4	- 2,3	0,4
Riket	9 505	11 003	20 907	1,1	1,3	2,5

B 18

Kronobergs län

Arbetslöshet (%)

Kommun	1986			1987
Samt- liga	Kvin- nor	Ung- domar	Samt- liga	Kvin- nor	Ung- domar
Uppvidinge	1,63	2,09	1,86	1,59	2,14	1,92
Lessebo	1,45	2,14	2,51	1,56	2,03	2,66
Tingsryd	1,52	2,08	1,72	1,12	1,47	1,32
Alvesta	1,22	1,63	1,34	0,83	1,01	1,18
Almhult	1,36	1,87	1,96	0,89	1,30	1,52
Markaryd	3,65	4,02	5,52	2,80	3,24	3,96
Växjö	2,10	2,11	3,15	1,82	1,83	2,53
Ljungby	1,70	2,20	2,58	1,37	1,65	1,76
Kronobergs län	1,87	2,17	2,76	1,55	1,76	2,18
Riket	2,52	2,56	3,69	2,21	2,25	3,22

Arbetsmarknadsläget är 1987
	Antal	Andel av befolkningen
		i åldern 16-64 år (%)
		Länet	Riket
Kvarstående arbetslösa arbetssökande
vid månadens slut	1 653	1,6	2,2
Kvarstående lediga platser	1 044	1,0	0,9
Sökande kvarstående arbetslösa per
ledig plats		1,6	2,6
I beredskapsarbete	214	0,2	0,3
I arbetsmarknadsutbildning	915	0,8	0,7
I ungdomslag	539	0,5	0,3
Anställda med rekryteringsstöd	52	0,0	0,1

AU 1987/88:13

Bilaga

B 19

Kalmar län

Befolkningsutveckling

AU 1987/88:13

Bilaga

Kommun	Befolkning			1980 =	100		% över 64 år
1980	1986	1987	1985	1986	1987	1986	1987
Högsby	7 800	7 296	7 215	94,8	93,5	92,5	27,2	27,1
Torsås	7 923	7 804	7 768	99,3	98,5	98,0	24,7	25,0
Mörbylånga	12 613	12 683	12 799	100,7	100,6	101,5	19,8	19,7
Hultsfred	17 794	16 777	16 689	95,3	94,3	93,8	23,3	23,2
Mönsterås	13 135	12 920	12 878	99,0	98,4	98,0	20,3	20,5
Emmaboda	11 324	10 730	10 723	95,8	94,8	94,7	21,4	21,4
Kalmar	52 846	54 554	54 915	102,5	103,2	103,9	19,4	19.5
Nybro	21 636	20 720	20 705	96,4	95,8	95,7	21,8	22,1
Oskarshamn	28 037	27 494	27 351	98,5	98,1	97,6	19,7	20,1
Västervik	41 263	39 752	39 558	96,9	96,3	95,9	21,9	22,0
Vimmerby	16 180	15 589	15 630	97,0	96,3	96,6	21,2	21,3
Borgholm	11 030	11 098	11 125	100,4	100,6	100,9	25,9	25,7
Kalmar län	241 581	237 417	237 356	98,6	98,3	98,3	21,3	21,4
Riket	8 317 937	8 381 515	8 414 083	100,5	100,8	101,2	18,7	18,8

Flyttning

Kommun	Flyttningsöverskott	Överskott per 1 000 inv.
1980	1985	1987	1980	1985	1987
Högsby	- 9	- 95	- 36	- 1,2	- 12,9	-5,0
Torsås	85	- 18	12	10,7	- 2,3	1.5
Mörbylånga	71	- 85	110	5,6	- 6,7	8,6
Hultsfred	- 83	- 116	- 27	- 4,7	- 6,8	- 1,6
Mönsterås	- 3	- lil	- 23	- 0,2	- 8,5	- 1,8
Emmaboda	52	- 55	33	4,6	- 5.1	3,1
Kalmar	203	369	264	3,8	6,8	4,8
Nybro	69	- 47	12	3,2	- 2,3	0,6
Oskarshamn	33	- 125	- 149	1,2	- 4.5	-5,4
Västervik	59	-318	- 116	1,4	- 8,0	-2,9
Vimmerby	21	- 100	37	1,3	- 6,4	2,4
Borgholm	116	- 36	83	10,5	- 3,2	7,5
Kalmar län	614	-737	200	2,5	- 3,1	0,8
Riket	9 505	11 003	20 907	1,1	1,3	2,5

B 20

Kalmar län

Arbetslöshet (%)

Kommun	1986			1987
Samt- liga	Kvin- nor	Ung- domar	Samt- liga	Kvin- nor	Ung- domar
Högsby	4,23	5,02	3,80	2,86	3,70	2,49
Torsås	2,20	2,69	3,11	2,26	2,37	3,12
Mörbylånga	0,98	0,94	1,46	0,80	0,81	1,00
Hultsfred	2,37	2,58	3,17	2,10	2,38	2,88
Mönsterås	3,06	4,00	4,81	2,76	3,86	4,17
Emmaboda	1,77	2,64	2,53	1,62	2,39	2,20
Kalmar	2,13	2,13	3,35	1,78	1,78	2,80
Nybro	1,86	2,16	2,93	1,65	2,13	2,26
Oskarshamn	3,56	4,41	5,10	2,65	3,22	4,06
Västervik	2,44	2,31	3,28	2,26	2,32	2,99
Vimmerby	3,05	3,96	3,72	2,37	3,35	3,31
Borgholm	2,07	2,50	2,64	1,78	2,17	1,97
Kalmar län	2,44	2,76	3,50	2,05	2,39	2,94
Riket	2,52	2,56	3,69	2,21	2,25	3,22

Arbetsmarknadsläget år 1987
	Antal	Andel av befolkningen
		i åldern 16-64 år (%)
		Länet	Riket
Kvarstående arbetslösa arbetssökande
vid månadens slut	2 967	2,0	2,2
Kvarstående lediga platser	1 214	0,8	0,9
Sökande kvarstående arbetslösa per
ledig plats		2,4	2,6
I beredskapsarbete	421	0,3	0,3
I arbetsmarknadsutbildning	1 084	0,8	0,7
I ungdomslag	524	0,4	0,3
Anställda med rekryteringsstöd	90	0,1	0,1

AU 1987/88:13

Bilaga

B 21

Gotlands län

Befolkningsutveckling

AU 1987/88:13

Bilaga

Kommun	Befolkning			1980 =	100		% över	64 år
	1980	1986	1987	1985	1986	1987	1986	1987
Gotland	55 346	56 174	56 269	101,4	101,5	101,7	19,0	19,1
Gotlands län	55 346	56 174	56 269	101,4	101,5	101,7	19,0	19,1
Riket	8 317 937	8 381 515	8 414 083	100,5	100,8	101,2	18,7	18,8

Flyttning

Kommun	Flyttningsöverskott	Överskott per	1 000 inv.
	1980	1985	1987	1980	1985	1987
Gotland	59	- 76	- 6	1,1	- 1,4	-0,1
Gotlands län	59	- 76	- 6	1,1	- 1,4	-0,1
Riket	9 505	11 003	20 907	1,1	1,3	2,5

B 22

Gotlands län

Arbetslöshet (%)

Kommun	1986			1987
Samt- liga	Kvin- nor	Ung- domar	Samt- liga	Kvin- nor	Ung- domar
Gotland	2,55	2,33	5,22	2,47	2,18	5,03
Gotlands län	2,55	2,33	5,22	2,47	2,18	5,03
Riket	2,52	2,56	3,69	2,21	2,25	3,22

Arbetsmarknadsläget är 1987
	Antal	Andel av befolkningen
		i åldern 16-64 år (%)
		Länet	Riket
Kvarstående arbetslösa arbetssökande
vid månadens slut	853	2,5	2,2
Kvarstående lediga platser	301	0,9	0,9
Sökande kvarstående arbetslösa per
ledig plats		2,8	2,6
I beredskapsarbete	132	0,4	0,3
I arbetsmarknadsutbildning	461	1,3	0,7
I ungdomslag	307	0,9	0,3
Anställda med rekryteringsstöd	28	0,1	0,1

AU 1987/88:13

Bilaga

B 23

Blekinge län

Befolkningsutveckling

AU 1987/88:13

Bilaga

Kommun	Befolkning			1980 =	100		% över 64 år
1980	1986	1987	1985	1986	1987	1986	1987
Olofström	15 630	14 903	14 847	96,1	95,3	95,0	17,8	17,9
Karlskrona	60 141	59 007	58 650	98.8	98,1	97,5	21,3	21,4
Ronneby	30 159	29 114	28 988	97,4	96,5	96,1	20,6	20,6
Karlshamn	31 879	31 630	31 429	99,2	99,2	98,6	19,2	19,3
Sölvesborg	15 733	15 604	15 686	98,7	99,2	99,7	19,8	20,0
Blekinge län	153 542	150 258	149 600	98,3	97,9	97,4	20,2	20,3
Riket	8 317 937	8 381 515	8 414 083	100,5	100,8	101,2	18,7	18,8

Flyttning

Kommun	Flyttningsöverskott	Överskott per I 000 inv.
1980	1985	1987	1980	1985	1987
Olofström	- 241	- 68	- 55	- 15,4	-4,5	-3,7
Karlskrona	- 100	-257	- 299	- 1,7	-4,3	-5,1
Ronneby	- 23	- 188	- 59	- 0,8	-6,4	-2,0
Karlshamn	- 7	- 2	- 137	- 0,2	-0,1	-4,4
Sölvesborg	- 31	- 8	97	- 2,0	-0,5	6,2
Blekinge län	-402	-523	-453	- 2,6	-3,5	-3,0
Riket	9 505	11 003	20 907	1,1	1,3	2.5

B 24

Blekinge län

Arbetslöshet (%)

Kommun	1986			1987
Samt- liga	Kvin- nor	Ung- domar	Samt- liga	Kvin- nor	Ung- domar
Olofström	3,40	4,60	5,44	2,79	3,88	5,07
Karlskrona	3,61	3,42	6,91	3,09	2,89	5,80
Ronneby	3,66	4,48	6,36	2,94	3,48	4,85
Karlshamn	3,96	4,80	6,09	3,44	4,15	5,03
Sölvesborg	3,59	4,79	5,37	3,42	4,45	4,59
Blekinge län	3,67	4,18	6,32	3,14	3,54	5,27
Riket	2,52	2,56	3,69	2,21	2,25	3,22

Arbetsmarknadsläget år 1987
	Antal	Andel av befolkningen
		i åldern 16-64 år (%)
		Länet	Riket
Kvarstående arbetslösa arbetssökande
vid månadens slut	2 906	3,1	2,2
Kvarstående lediga platser	868	0,9	0,9
Sökande kvarstående arbetslösa per
ledig plats		3,4	2,6
I beredskapsarbete	468	0,5	0,3
I arbetsmarknadsutbildning	766	0,8	0,7
I ungdomslag	656	0,7	0,3
Anställda med rekryteringsstöd	130	0,1	0,1

AU 1987/88:13

Bilaga

B 25

Kristianstads län

Befolkningsutveckling

AU 1987/88:13

Bilaga

Kommun	Befolkning			1980 =	100		% över 64 år
1980	1986	1987	1985	1986	1987	1986	1987
Östra Göinge	15 424	14 867	14 917	96,5	96,4	96,7	18,5	18,5
Örkelljunga	9 306	9 262	9 334	99,9	99,5	100,3	21,0	20,8
Tomelilla	12 664	12 218	12 157	97,3	96,5	96,0	24,2	24,3
Bromölla	12 069	12 181	12 248	100,8	100,9	101,5	16,5	16,7
Osby	13 765	13 522	13 497	98,7	98,2	98,1	22,1	22,1
Perstorp	7 526	7 189	7 259	95,5	95,5	96,5	17,2	17,6
Klippan	16 549	16 058	16 105	97,3	97,0	97,3	20,3	20,6
Åstorp	12 946	12 667	12 750	98,0	97,8	98,5	14,9	15,0
Båstad	12 091	12 603	12 779	104,0	104,2	105,7	24,9	24,6
Kristianstad	68 883	69 941	70 180	101,3	101,5	101,9	19,8	20,0
Simrishamn	20 303	19 773	19 745	98,0	97,4	97,3	25,2	25,3
Ängelholm	29 813	31 938	32 443	105,6	107,1	108,8	20,4	20,6
Hässleholm	48 854	48 390	48 493	99,2	99,1	99,3	20,3	20,4
Kristianstads län	280 193	280 609	281 907	100,1	100,1	100.6	20,4	20,5
Riket	8 317 937	8 381 515	8 414 083	100,5	100,8	101,2	18,7	18,8

Flyttning

Kommun Flyttningsöverskott Överskott per 1 000 inv.

	1980	1985	1987	1980	1985	1987
Östra Göinge	- 127	- 120		- 8,2	- 8,1	0,0
Örkelljunga	64	- 19	76	6,9	- 2,0	8,1
Tomelilla	73	- 4	- 23	5,8	- 0,3	- 1,9
Bromölla	48	- 11	21	4,0	- 0,9	1,7
Osby	58	- 13		4,2	- 1,0	0,0
Perstorp	33	- 89	51	4,4	- 12,4	7,0
Klippan	- 66	- 130	69	- 4,0	- 8,1	4,3
Åstorp	10	42	48	0,8	3,3	3,8
Båstad	245	132	220	20,3	10,5	17,2
Kristianstad	229	134	162	3,3	1,9	2,3
Simrishamn	209	- 16	64	10,3	0,8	3,2
Ängelholm	405	413	494	13,6	13,1	15,2
Hässleholm	142	- 142	76	2,9	- 2,9	1,6
Kristianstads län	1 323	177	1 258	4,7	0,6	4,5
Riket	9 505	11 003	20 907	1,1	1,3	2,5

B 26

Kristianstads län

Arbetslöshet (%)

Kommun	1986			1987
Samt- liga	Kvin- nor	Ung- domar	Samt- liga	Kvin- nor	Ung- domar
Östra Göinge	2,62	3,33	3,01	1,75	1,92	2,13
Örkelljunga	1,47	1,91	1,56	1,33	1,80	1,81
Tomelilla	2,92	3,20	4,47	2,25	2,46	3,40
Bromölla	3,56	4,71	4,86	2,67	3,68	4,17
Osby	2,73	3,61	3,31	1,77	2,27	2,15
Perstorp	1,56	2,05	2,70	1,46	1,97	2,29
Klippan	3,27	3,69	4,19	2,52	2,79	3,28
Åstorp	2,88	3,77	4,08	2,55	3,17	3,44
Båstad	1,03	1,27	1,14	0,98	1,22	1,22
Kristianstad	2,99	3,03	4,42	2,07	2,14	3,17
Simrishamn	2,20	2,10	2,39	1,99	1,83	2,33
Ängelholm	2,49	2,96	3,58	2,22	2,60	3.33
Hässleholm	2,77	3,16	3,85	2,11	2,47	3,41
Kristianstads län	2,67	3,05	3,72	2,06	2,34	3,03
Riket	2,52	2,56	3,69	2,21	2,25	3,22

Arbetsmarknadsläget år 1987
	Antal	Andel av befolkningen
		i åldern 16-64 år (%)
		Länet	Riket
Kvarstående arbetslösa arbetssökande
vid månadens slut	3 515	2,1	2,2
Kvarstående lediga platser	1 789	1,0	0,9
Sökande kvarstående arbetslösa per
ledig plats		2,0	2,6
I beredskapsarbete	440	0,2	0,3
I arbetsmarknadsutbildning	842	0,5	0,7
I ungdomslag	679	0,4	0,3
Anställda med rekryteringsstöd	194	0,1	0,1

AU 1987/88:13

Bilaga

B 27

Malmöhus län

Befolkningsutveckling

AU 1987/88:13

Bilaga

Kommun	Befolkning			1980 =	100		% över 64 år
1980	1986	1987	1985	1986	1987	1986	1987
Svalöv	12 990	12 516	12 544	97,4	96,4	96,6	19,0	18,8
Staffanstorp	16 368	17 431	17 422	106,3	106,5	106,4	8,4	8,9
Burlöv	14 323	14 310	14 401	99,9	99,9	100,5	12,8	13,2
Vellinge	23 190	25 919	26 425	109,5	111,8	113,9	11,4	11,5
Bjuv	14 672	14 008	14 005	96,1	95,5	95,5	15,7	15,9
Kävlinge	20 643	21 257	21 508	102,5	103,0	104,2	13,3	13,3
Lomma	16 607	16 822	16 898	101,4	101,3	101,8	11,7	12,0
Svedala	15 471	16 870	16 996	108,2	109,0	109,9	11,4	11,4
Skurup	12 583	12 608	12 689	100,7	100,2	100,8	18,8	18,9
Sjöbo	15 016	15 152	15 217	100,9	100,9	101,3	21,3	21,2
Hörby	12 624	12 924	12 891	102,3	102,4	102,1	22,7	22,6
Höör	10 902	11 597	11 828	105,5	106,4	108,5	20,8	20,6
Malmö	233 803	230 056	230 838	98,3	98,4	98,7	22,5	22,6
Lund	78 487	83 391	84 342	104,5	106,2	107,5	14,4	14,4
Landskrona	36 493	35 284	35 371	96,7	96,7	96,9	21,8	21,9
Helsingborg	101 956	106 275	106 982	103,4	104,2	104,9	20,8	21,0
Höganäs	22 lil	22 124	22 172	100,5	100,1	100,3	20,7	20,7
Eslöv	26 829	26 296	26 566	98,2	98,0	99,0	18,7	18,6
Ystad	23 773	24 028	24 186	100,5	101,1	101,7	23,6	23,4
Trelleborg	34 445	34 207	34 362	99,1	99,3	99,8	19,7	19,8
Malmöhus län	743 286	753 075	757 643	100,9	101,3	101,9	19,1	19,2
Riket	8 317 937	8 381 515	8 414 083	100,5	100.8	101,2	18,7	18,8

Flyttning

Kommun Flyttningsöverskott Överskott per 1 000 inv.

	1980	1985	1987	1980	1985	1987
Svalöv	16	- 87	5	1,2	- 6,9	0,4
Staffanstorp	- 38	- 11	- 126	- 2,3	- 0,6	- 7,2
Burlöv	262	- 71	15	18,3	- 5,0	1,0
Vellinge	- 85	296	353	- 3,7	11,7	13,4
Bjuv	- 39	- 81	- 12	- 2,7	- 5,7	- 0,9
Kävlinge	55	89	175	2,7	4,2	8,1
Lomma	- 128	- 148	1	- 7,7	- 8,8	0,1
Svedala	6	181	37	0,4	10,8	2,2
Skurup	55	- 130	92	4,4	- 10,3	7,3
Sjöbo	121	59	73	8,1	3,9	4,8
Hörby	117	88	1	9,3	6,8	0,1
Höör	232	- 11	200	21,3	- 1,0	16,9
Malmö	-838	1 205	1 042	- 3,6	5,2	4,5
Lund	36	332	366	0,5	4,0	4,3
Landskrona	-472	36	132	- 12,9	1,0	3,7
Helsingborg	687	874	709	6,7	8,3	6,6
Höganäs	- 5	- 22	114	- 0,2	- 1,0	5,1
Eslöv	- 120	- 20	183	- 4,5	- 0,8	6,9
Ystad	- 34	102	268	- 1,4	4,3	11,1
Trelleborg	32	73	181	0,9	2,1	5,3
Malmöhus län	- 140	2 754	3 809	- 0,2	3,7	5,0
Riket	9 505	11 003	20 907	1,1	1,3	2,5

B 28

Malmöhus län

AU 1987/88:13

Bilaga

Arbetslöshet (%)

Kommun	1986			1987
Samt- liga	Kvin- nor	Ung- domar	Samt- liga	Kvin- nor	Ung- domar
Svalöv	1,79	2,46	2,25	1,76	2,35	2,72
Staffanstorp	1,38	1,55	2,08	1,26	1,44	1,96
Burlöv	2,84	3,03	3,66	1,97	2,05	2,47
Vellinge	1,49	1,79	1,12	1,63	2,08	1,95
Bjuv	2,17	2,79	3,02	1,79	2,30	2,27
Kävlinge	1,56	1,72	2,12	1,22	1,56	1,82
Lomma	0,85	0,99	1,45	1,08	1,19	1,86
Svedala	1,68	2,29	2,35	1,69	2,26	2,58
Skurup	2,67	3,48	3,68	2,81	3,38	4,24
Sjöbo	3,07	3,73	4,76	2,86	3,71	3,53
Hörby	2,05	2,25	3,00	1,85	2,12	2,65
Höör	2,04	1,94	2,52	2,00	1,83	2,32
Malmö	3,99	3,69	5,79	3,48	3,23	5,45
Lund	2,84	2,65	4,19	2,61	2,44	3,83
Landskrona	2,85	2,86	3,58	3,13	3,36	4,74
Helsingborg	2,99	3,07	4,71	2,14	2,25	3,34
Höganäs	1,99	2,54	2,98	1,64	2,01	2,12
Eslöv	2,38	2,70	3,79	2,17	2,28	3,29
Ystad	3,45	3,91	5,75	2,82	2,79	4,48
Trelleborg	3,75	4,13	5,89	2,92	3,13	4,20
Malmöhus län	3,00	3,05	4,39	2,60	2,65	3,92
Riket	2,52	2,56	3,69	2,21	2,25	3,22

Arbetsmarknadsläget år 1987
	Antal	Andel av befolkningen
		i åldern 16-64 år (%)
		Länet	Riket
Kvarstående arbetslösa arbetssökande
vid månadens slut	12 403	2,6	2,2
Kvarstående lediga platser	3 342	0,7	0,9
Sökande kvarstående arbetslösa per
ledig plats		3,7	2,6
I beredskapsarbete	1 923	0,4	0,3
I arbetsmarknadsutbildning	2 747	0,6	0,7
I ungdomslag	1 319	0,3	0,3
Anställda med rekryteringsstöd	797	0,2	0,1

B 29

Hallands län

Befolkningsutveckling

AU 1987/88:13

Bilaga

Kommun	Befolkning			1980 =	100		% över 64 år
1980	1986	1987	1985	1986	1987	1986	1987
Hylte	11 211	10 858	10 811	96,7	96,9	96,4	22,8	22,7
Halmstad	76 042	77 601	77 942	101,5	102,1	102,5	19,3	19,4
Laholm	21 059	21 490	21 685	101,9	102,0	103,0	20,7	20,8
Falkenberg	34 912	35 822	36 095	102,0	102,6	103,4	20,7	20,8
Varberg	44 164	46 639	47 040	104,7	105,6	106,5	19,0	19,1
Kungsbacka	43 536	49 840	50 804	112,0	114,5	116,7	12,4	12,7
Hallands län	230 924	242 250	244 377	104,0	104,9	105,8	18,3	18,4
Riket	8 317 937	8 381 515	8 414 083	100,5	100,8	101,2	18,7	18,8

Flyttning

Kommun	Flyttningsöverskott	Överskott	per 1 000 inv.
1980	1985	1987	1980 1985	1987
Hylte	62	- 65	- 34	5,5	6,0	- 3,1
Halmstad	366	195	334	4,8	2,5	4,3
Laholm	11	43	171	0,5	2,0	7,9
Falkenberg	301	74	224	8,6	2,1	6,2
Varberg	238	321	276	5,4	6,9	5,9
Kungsbacka	415	813	663	9,5	16,7	13,1
Hallands län	1 393	1 381	1 634	6,0	5,8	6,7
Riket	9 505	11 003	20 907	1,1	1,3	2,5

B 30

Hallands län

Arbetslöshet (%)

Kommun	1986			1987
Samt- liga	Kvin- nor	Ung- domar	Samt- liga	Kvin- nor	Ung- domar
Hylte	1,73	2,34	1,29	1,04	1,47	0,97
Halmstad	2,73	2.94	3,60	2,31	2,43	2,91
Laholm	2,18	2,80	3,39	1,92	2,34	2,67
Falkenberg	2,07	2,45	2,86	1,63	1,96	2,21
Varberg	1,76	1,81	2,63	1,79	2,04	2,78
Kungsbacka	1,17	1,35	1,61	0,99	1,12	1,12
Hallands län	2,03	2,28	2,77	1,74	1,96	2,30
Riket	2,52	2,56	3,69	2,21	2,25	3,22

Arbetsmarknadsläget år 1987
	Antal	Andel av befolkningen
		i åldern 16-64 år (%)
		Länet	Riket
Kvarstående arbetslösa arbetssökande
vid månadens slut	2 616	1,7	2,2
Kvarstående lediga platser	1 262	0,8	0,9
Sökande kvarstående arbetslösa per
ledig plats		2,1	2,6
I beredskapsarbete	337	0,2	0,3
I arbetsmarknadsutbildning	736	0,5	0,7
I ungdomslag	427	0,3	0,3
Anställda med rekryteringsstöd	70	0,0	0,1

AU 1987/88:13

Bilaga

B 31

Göteborgs och Bohus län

Befolkningsutveckling

AU 1987/88:13

Bilaga

Kommun	Befolkning			1980 =	100		% över 64 år
1980	1986	1987	1985	1986	1987	1986	1987
Härryda	23 195	25 068	25 562	106,9	108,1	110,2	11,1	11,2
Partille	27 172	29 418	29 604	107,6	108,3	109,0	13,0	13,2
Öckerö	9 842	10 364	10 434	104,2	105,3	106,0	16,3	16,7
Stenungsund	16 091	17 271	17 516	105,9	107,3	108,9	11,6	11,8
Tjörn	11 701	12 663	12 928	106,7	108,2	110,5	17,1	17,1
Orust	12 364	13 038	13 132	104,3	105,5	106,2	19,6	19,4
Sotenäs	9 252	9 224	9 274	98,7	99,7	100,2	27,2	27,5
Munkedal	10 703	10 790	10 796	100,2	100,8	100,9	20,3	20,1
Tanum	11 463	11 407	11 421	100,1	99,5	99,6	25,6	25,7
Göteborg	431 273	429 339	431 521	98,7	99,6	100,1	20,0	20,0
Mölndal	47 788	50 164	50 549	104,2	105,0	105,8	14,7	14,9
Kungälv	29 702	31 962	32 186	106,9	107,6	108,4	13,9	14,1
Lysekil	15 037	14 804	14 851	98,9	98,5	98,8	21,7	21,5
Uddevalla	46 032	45 983	46 257	99,5	99,9	100,5	19,3	19,7
Strömstad	9 580	10 058	10 294	104,4	105,0	107,5	22,4	22,3
Göteborgs och
Bohus län	711 195	721 553	726 325	100,6	101,5	102,1	18,7	18,7
Riket	8 317 937	8 381 515	8 414 083	100,5	100,8	101,2	18,7	18,8

Flyttning

Kommun	Flyttningsöverskott	Överskott	per 1 000 inv.
1980	1985	1987	1980 1985	1987
Härryda	lil	- 25	317	4,8 -	1,0	12,4
Partille	143	351	- 31	5,3	12.0	- 1,0
Öckerö	25	112	20	2,5	10,9	1,9
Stenungsund	165	68	126	10,3	4,0	7,2
Tjörn	135	21	182	11,5	1,7	14,1
Orust	156	- 9	95	12,6 -	,7	7,2
Sotenäs	117	- 21	86	12,6 -	2,3	9,3
Munkedal	41	- 10	23	3,8 -	,9	2,1
Tanum	76	33	65	6,6	2,9	5,7
Göteborg	- 3 451	1 336	1 373	- 8,0	3,1	3,2
Mölndal	- 156	425	150	- 3,3	8,5	3,0
Kungälv	- 29	412	31	- 1,0	13,0	1.0
Lysekil	- 16	- 43	61	- 1,1 -	2.9	4,1
Uddevalla	- 126	54	146	- 2,7	1.2	3,2
Strömstad	120	69	230	12,5	6.9	22.3
Göteborgs och
Bohus län	-2 689	2 773	2 874	- 3,8	3,9	4,0
Riket	9 505	11 003	20 907	1.1	1.3	2,5

B 32

AU 1987/88:13

Bilaga

Kommun	1986			1987
Samt- liga	Kvin- nor	Ung- domar	Samt- liga	Kvin- nor	Ung- domar
Härryda	0,95	1,09	1,17	0,94	1.11	0,97
Partille	1,51	1,69	2,22	1,52	1,72	2,28
Öckerö	1,30	1,61	1,64	0,95	1,20	1,12
Stenungsund	1,68	1,96	2,44	1,45	1,74	2,11
Tjörn	1,38	1,85	2,00	1,20	1,72	1,53
Orust	1,48	1,91	2,02	1,34	1.82	1,75
Sotenäs	2,29	2,50	2,88	2,13	2,41	2,40
Munkedal	2,34	2,05	3,06	2,02	1,88	2,09
Tanum	2,22	2,16	2,71	1,84	1,85	2,08
Göteborg	2,97	2,92	3,87	2.53	2,55	3,11
Mölndal	1,05	1,18	1,35	0,98	1,14	1,23
Kungälv	1,15	1,38	1,64	1,16	1,31	1,34
Lysekil	2,57	2,47	3,18	2,31	2,39	2,46
Uddevalla	3,14	2,55	3,86	2,91	2,20	3,37
Strömstad	1,35	1,16	1,62	1,23	1,15	1,65
Göteborgs och
Bohus län	2,47	2,46	3,22	2,15	2,19	2,64
Riket	2,52	2,56	3,69	2,21	2,25	3,22

Arbetsmarknadsläget år 1987

Antal Andel av befolkningen
i åldern 16-64 år (%)

		Länet	Riket
Kvarstående arbetslösa arbetssökande
vid månadens slut	10 021	2,1	2,2
Kvarstående lediga platser	4 151	0,9	0.9
Sökande kvarstående arbetslösa per
ledig plats		2,4	2.6
I beredskapsarbete	974	0,2	0.3
I arbetsmarknadsutbildning	3 055	0,6	0.7
I ungdomslag	713	0,2	0.3
Anställda med rekryteringsstöd	361	0,1	0,1

Göteborgs och Bohus län

Arbetslöshet (%)

3 Riksdagen 1987188.18saml.Nrl3

Älvsborgs Ian

Befolkningsutveckling

AU 1987/88:13

Bilaga

Kommun	Befolkning			1980 =	100		% över 64 år
1980	1986	1987	1985	1986	1987	1986	1987
Dals-Ed	5 287	5 410	5 362	101,4	102,3	101,4	23,6	23,4
Färgelanda	7 373	7 418	7 461	100,5	100,6	101,2	19,0	18,9
Ale	23 312	23 402	23 492	100,4	100,4	100,8	12,9	13,2
Lerum	29 871	31 403	31 751	104,0	105,1	106,3	10,4	10,5
Vårgårda	9 256	9 497	9 619	102,4	102,6	103,9	18,5	18,5
Tranemo	12 413	12 110	12 144	98,5	97,6	97,8	18,5	18,8
Bengtsfors	12 199	11 796	11 738	97,5	96,7	96,2	24,9	24,9
Mellerud	10 677	10 416	10 412	98,0	97,6	97,5	23,9	23,9
Lilla Edet	11 836	12 009	12 241	101,1	101,5	103,4	16,3	16,2
Mark	31 418	31 736	31 974	100,9	101,0	101,8	20,4	20,5
Svenljunga	10 989	10 842	10 928	99,1	98,7	99,4	21,4	21,4
Herrljunga	9 347	9 281	9 360	99,3	99,3	100,1	21.1	21,2
Vänersborg	34 574	35 804	35 948	103,3	103,6	104,0	18,4	18,5
Trollhättan	49 600	49 499	49 914	99,1	99,8	100,6	17,5	17,9
Alingsås	29 637	31 718	32 051	105,9	107,0	108,1	19,0	19,1
Borås	102 129	100 054	100 395	97,9	98,0	98,3	20,0	20,1
Ulricehamn	21 970	22 114	22 264	100,5	100,7	101,3	21,6	21,7
Åmål	13 564	13 129	13 075	97,4	96,8	96.4	23,3	23,5
Älvsborgs län	425 452	427 638	430 129	100,3	100,5	101,1	18,8	18,9
Riket	8 317 937	8 381 515	8 414 083	100,5	100,8	101,2	18,7	18,8

Flyttning
Kommun	Flyttningsöverskott	Överskott per 1 000 inv.
1980	1985	1987	1980	1985	1987
Dals-Ed	6	44	- 16	1,1	8,2	- 3,0
Färgelanda	68	- 5	52	9,2	- 0,7	7,0
Ale	311	- 154	- 7	13,3	- 6,6	- 0,3
Lerum	96	- 19	112	3,2	- 0,6	3,5
Vårgårda	117	- 23	116	12,6	- 2,4	12,1
Tranemo	81	- 144	- 1	6,5	- 11.8	- 0,1
Bengtsfors	- 14	- 13	- 19	- 1,1	- 1,1	- 1,6
Mellerud	70	13	20	6,6	1.2	1,9
Lilla Edet	76	10	197	6,4	0,8	16,1
Mark	193	- 1	200	6,1	0,0	6,3
Svenljunga	132	- 70	94	12,0	- 6,4	8,6
Herrljunga	126	- 52	76	13,5	- 5,6	8,1
Vänersborg	- 95	173	95	- 2,7	4,8	2,6
Trollhättan	-327	121	215	- 6,6	2,5	4,3
Alingsås	498	254	241	16,8	8,1	7,5
Borås	-731	45	376	- 7,2	0,5	3,7
Ulricehamn	165	- 22	152	7,5	- 1,0	6,8
Åmål	106	5	2	7,8	0,4	0,2
Älvsborgs län	878	162	1 905	2,1	0,4	4,4
Riket	9 505	11 003	20 907	1.1	1,3	2,5

B 34

Älvsborgs län

Arbetslöshet (%)

Kommun	1986			1987
Samt- liga	Kvin- nor	Ung- domar	Samt- liga	Kvin- nor	Ung- domar
Dals-Ed	3,29	3,97	3,47	1,57	1,62	2,18
Färgelanda	1,93	1,93	2,32	2,61	2,63	2,42
Ale	1,21	1,51	1,57	1,18	1,45	1,45
Lerum	1,76	2,28	2,52	1,64	2,10	2,33
Vårgårda	2,13	2,64	2,87	1,71	2,05	2,13
Tranemo	0,51	0,71	0,82	0,27	0,36	0,45
Bengtsfors	1,88	2,18	2,04	1,64	2,01	2,04
Mellerud	1,95	2,07	2,70	1,27	1,23	1,65
Lilla Edet	2,15	2,17	2,46	2,03	2,13	2,04
Mark	2,16	2,24	3,37	1,71	1,82	2,38
Svenljunga	2,07	2,81	2,52	1,48	1,91	1,13
Herrljunga	0,90	0,71	0,72	0,92	0,97	0,63
Vänersborg	1,64	1,68	2,04	1,46	1.49	1,88
Trollhättan	2,17	2,53	2,81	2,09	2,12	2,17
Alingsås	2,35	2,55	3,00	1,96	2,10	2,40
Borås	2,63	2,34	4,05	2,35	2,12	3,28
Ulricehamn	1,53	1,81	2,30	1,24	1,45	1.47
Åmål	3,61	3,67	4,62	2,67	2,49	3,52
Älvsborgs län	2,10	2,22	2,91	1,83	1,89	2,32
Riket	2,52	2,56	3,69	2,21	2,25	3,22

Arbetsmarknadsläget år 1987
	Antal	Andel av befolkningen
		i åldern 16-64 år (%)
		Länet	Riket
Kvarstående arbetslösa arbetssökande
vid månadens slut	4 859	1,8	2,2
Kvarstående lediga platser	2 371	0,9	0,9
Sökande kvarstående arbetslösa per
ledig plats		2,0	2,6
I beredskapsarbete	511	0,2	0,3
I arbetsmarknadsutbildning	1 752	0,7	0.7
I ungdomslag	710	0,3	0,3
Anställda med rekryteringsstöd	177	0,1	0,1

AU 1987/88:13

Bilaga

B 35

Skaraborgs län

Befolkningsutveckling

AU 1987/88:13

Bilaga

Kommun	Befolkning			1980 =	100		% över 64 år
1980	1986	1987	1985	1986	1987	1986	1987
Grästorp	5 719	5 878	5 927	103,0	102,8	103,6	20,6	20,7
Essunga	6 061	5 845	5 886	96,5	96,4	97,1	22,1	21,7
Mullsjö	6 518	7 032	7099	107,6	107,9	108,9	13,2	13,6
Habo	8 085	8 767	8 830	108,4	108,4	109,2	12,1	12,1
Karlsborg	8 236	8 070	8 049	97,6	98,0	97,7	22,9	23,0
Gullspång	6 685	6 349	6 276	96,2	95,0	93,9	22,1	22,6
Vara	16 932	16 687	16 746	99,1	98,6	98,9	22,0	22,2
Götene	12 854	13 030	13 075	101,8	101,4	101,7	18,8	18,8
Tibro	11 214	11 066	11 007	99,1	98,7	98,2	17,9	18,4
Töreboda	10 393	10 172	10 212	98,2	97,9	98,3	21,3	21,2
Mariestad	24 413	24 255	24 465	99,0	99,4	100,2	18,2	18,5
Lidköping	35 061	35 070	35 082	100,4	100,0	100,1	20,3	20,5
Skara	17 868	18 164	18 283	100,9	101,7	102,3	20,3	20,1
Skövde	46 007	46 311	46 438	100,9	100,7	100,9	17,0	17,0
Hjo	8 740	8 987	9 031	102,7	102,8	103,3	21,1	20,9
Tidaholm	13 069	12 951	12 957	99,7	99,1	99,1	20,8	20,6
Falköping	31 875	31 477	31 484	98,7	98,8	98,8	21,8	22,0
Skaraborgs län	269 730	270 lil	270 847	100,3	100,1	100,4	19,5	19,6
Riket	8 317 937	8 381 515	8 414 083	100,5	100,8	101,2	18,7	18,8

Flyttning

Kommun	Flyttningsöverskott		Överskott per 1 000 inv.
1980	1985	1987	1980	1985	1987
Grästorp	195	71		32	34,1	12,1	5,4
Essunga	14	- 43		55	2,3	- 7,4	9,3
Mullsjö	215	60		8	33,0	8,6	1,1
Habo	117	35		4	14,5	4,0	0,5
Karlsborg	- 8	- 29	-	25	- 1,0	- 3,6	- 3,1
Gullspång	- 81	- 25	-	81	- 12,1	- 3,9	- 12,9
Vara	- 8	- 61		34	- 0,5	- 3,6	2,0
Götene	97	5		71	7,5	0,4	5,4
Tibro		- 34	-	74	0,0	- 3,1	- 6,7
Töreboda	11	- 20		58	1,1	- 2,0	5,7
Mariestad	- 2	- 29		119	- 0,1	- 1,2	4,9
Lidköping	58	2	-	35	1,7	0,1	- 1,0
Skara	189	71		104	10,6	3,9	5,7
Skövde	-1	10	-	58	0,0	0,2	- 1,2
Hjo	187	28		30	21,4	3,1	3,3
Tidaholm	- 9	- 21		36	- 0,7	- 1,6	2,8
Falköping	- 117	- 50		27	- 3,7	- 1,6	0,9
Skaraborgs län	857	- 30		305	3,2	- 0,1	1,1
Riket	9 505	11 003	20 907	1,1	1,3	2,5

B 36

Skaraborgs län

Arbetslöshet (%)

Kommun	1986			1987
Samt- liga	Kvin- nor	Ung- domar	Samt- liga	Kvin- nor	Ung- domar
Grästorp	1,51	1,85	1,58	1,12	1,37	1,28
Essunga	1,64	2,38	1,55	1,73	2,26	1,22
Mullsjö	1,69	2,25	1,76	1,29	1,65	1,53
Habo	1,00	1,39	1,46	0,90	1,23	1,60
Karlsborg	3,02	3,18	2,61	2,13	2,76	2,85
Gullspång	2,70	2,21	2,53	1,98	1,54	2,25
Vara	1,67	1,90	2,36	1,43	1,58	2,09
Götene	1,56	1,69	1,83	1,31	1,51	1,14
Tibro	2,33	2,95	3,16	2,09	2,57	2,64
Töreboda	3,26	3,29	4,44	2,58	2,78	3,71
Mariestad	2,36	2,44	3,65	2,13	2,19	2,91
Lidköping	2,93	3,08	3,59	2,37	2,64	2,74
Skara	1,75	1,63	2,48	1,48	1,53	2,24
Skövde	2,96	3,16	4,40	2,56	2,84	4,11
Hjo	2,22	2,66	3,39	1,46	1,66	1,87
Tidaholm	2,03	2,78	3,44	1,81	2,43	2,39
Falköping	1,48	1,69	2,30	1,30	1,58	2,04
Skaraborgs län	2,27	2,50	3,18	1,91	2,17	2,67
Riket	2,52	2,56	3,69	2,21	2,25	3,22

Arbetsmarknadsläget år 1987
	Antal	Andel av befolkningen
		i åldern 16-64 år (%)
		Länet	Riket
Kvarstående arbetslösa arbetssökande
vid månadens slut	3 158	1,9	2,2
Kvarstående lediga platser	1 379	0,8	0,9
Sökande kvarstående arbetslösa per
ledig plats		2,3	2,6
I beredskapsarbete	351	0,2	0,3
I arbetsmarknadsutbildning	971	0,6	0,7
I ungdomslag	609	0,4	0,3
Anställda med rekryteringsstöd	91	0,0	0,1

AU 1987/88:13

Bilaga

B 37

Värmlands län

Befolkningsutveckling

AU 1987/88:13

Bilaga

Kommun	Befolkning			1980 =	100		% över 64 år
1980	1986	1987	1985	1986	1987	1986	1987
Kil	11 171	11 474	11 657	102,3	102,7	104,4	15,2	15,3
Eda	9 518	9 334	9 332	98,7	98,1	98,0	23,8	23,8
Torsby	15 601	15 018	14 947	97,0	96,3	95,8	26.2	26,5
Storfors	5 508	5 302	5 269	96,8	96,3	95,7	21,1	21,8
Hammarö	12 129	13 102	13 247	106,3	108,0	109,2	14,2	14,2
Munkfors	5 132	4 737	4 704	93,7	92,3	91,7	21,5	27,6
Forshaga	12 019	11 636	11 688	96,4	96,8	97,2	16,8	16,7
Grums	10 805	10 180	10 173	94,6	94,2	94,2	19,3	19,5
Årjäng	9 805	9 762	9 857	100,2	99,6	100,5	24,0	23,7
Sunne	13 344	13 169	13 194	98,3	98,7	98,9	25,7	25,6
Karlstad	74 068	74 669	74 892	100,5	100,8	101.1	18,5	18,7
Kristinehamn	26 977	25 968	26 061	96,8	96,3	96,6	20,7	20,8
Filipstad	14 606	13 520	13 500	93,9	92,6	92,4	25,9	25,9
Hagfors	17 511	16 371	16 298	94,1	93,5	93,1	23,3	23,2
Arvika	26 891	26 521	26 532	98,8	98,6	98,7	23,2	23,3
Säffle	18 985	18 098	18 051	95,6	95,1	22,4	95,1	22,4
Värmlands län	284 070	278 861	279 402	98,3	98,2	98,4	21,0	21,1
Riket	8 317 937	8 381 515	8 414 083	100,5	100,8	101,2	18,7	18,8

Flyttning

Kommun Flyttningsöverskott Överskott per 1 000 inv.

	1980	1985	1987	1980	1985	1987
Kil	147	- 41	110	13,2	- 3,6	9,4
Eda	83	- 44	54	8,7	- 4,7	5,8
Torsby	77	- 22	45	4,9	- 1,5	3,0
Storfors	94	- 57	- 22	17,1	- 10,7	- 4,2
Hammarö	227	317	54	18,7	24,6	4,1
Munkfors	- 30	- 61	- 1	- 5,8	- 12,7	- 0,2
Forshaga	- 19	- %	61	- 1.6	- 8,3	5,2
Grums	- 123	- 157	23	- 11,4	- 15,4	2,3
Årjäng	97	49	152	9,9	5,0	15,4
Sunne	101	63	120	7,6	4,8	9,1
Karlstad	27	73	102	0.4	1,0	1,4
Kristinehamn	- 165	- 178	113	- 6,1	- 6,8	4,3
Filipstad	- 115	- 105	54	- 7,9	- 7,7	4,0
Hagfors	- 148	- 94	22	- 8,5	- 5,7	1,3
Arvika	78	82	77	2,9	3,1	2,9
Säffle	- 161	-207	2	- 8.5	- 11,4	0,1
Värmlands län	170	-478	966	0,6	- 1,7	3,5
Riket	9 505	11 003	20 907	1,1	1,3	2,5

B 38

Värmlands län

Arbetslöshet (%)

Kommun	1986			1987
Samt- liga	Kvin- nor	Ung- domar	Samt- liga	Kvin- nor	Ung- domar
Kil	2,47	2,82	3,53	2,32	2,70	3,50
Eda	2,95	2,74	3,46	2,92	2,51	2,73
Torsby	5,61	4,77	6,40	5,05	4,09	5,51
Storfors	3,78	4,34	4,81	2,61	2,90	3,52
Hammarö	2,38	2,24	3,71	2,56	2,36	3,95
Munkfors	4,72	5,57	7,10	4,20	5,16	6,82
Forshaga	3,81	4,31	5,01	2,95	3,17	4,36
Grums	2,43	2,96	4,05	2,05	2,83	3,21
Årjäng	3,02	2,02	2,45	2,86	1,75	3,20
Sunne	4,69	4,52	6,20	4,70	4,27	5,68
Karlstad	4,23	4,25	7,10	3,30	3,23	5,43
Kristinehamn	2,85	2,79	3,73	2,37	2,30	3,71
Filipstad	3,95	3,32	5,38	3,41	2,78	4,55
Hagfors	5,15	6,04	8,04	4,88	5,71	7,53
Arvika	4,04	4,02	6,02	3,38	3,15	4,27
Säffle	3,50	3,54	5,09	2,89	3,02	3,74
Värmlands län	3,85	3,86	5,70	3,29	3,21	4,75
Riket	2,52	2,56	3,69	2,21	2,25	3,22

Arbetsmarknadsläget år 1987
	Antal	Andel av befolkningen
		i åldern 16-64 år (%)
		Länet	Riket
Kvarstående arbetslösa arbetssökande
vid månadens slut	5 675	3,3	2,2
Kvarstående lediga platser	1 278	0,7	0,9
Sökande kvarstående arbetslösa per
ledig plats		4,4	2,6
I beredskapsarbete	1 198	0,7	0,3
I arbetsmarknadsutbildning	1 184	0,7	0,7
I ungdomslag	888	0,5	0,3
Anställda med rekryteringsstöd	326	0,2	0,1

AU 1987/88:13

Bilaga

B 39

Örebro län

Befolkningsutveckling

AU 1987/88:13

Bilaga

Kommun	Befolkning			1980 =	100		% över 64 år
1980	1986	1987	1985	1986	1987	1986	1987
Laxå	8 662	7 933	7 885	92,0	91,6	91,0	19,8	20,2
Hallsberg	17 246	16 479	16 403	96,8	95,6	95,1	19,7	19,9
Degerfors	12 246	11 787	11 739	97,3	96,3	95,9	19,7	19,9
Hällefors	10 576	9 695	9 449	93,0	91,7	89,3	23,9	24,2
Ljusnarsberg	7 006	6 526	6 428	94,8	93,1	91,7	26,4	26,4
Örebro	116 969	118 443	119 066	100,9	101,3	101,8	20,0	20,0
Kumla	17 760	17 718	17 780	100,1	99,8	100,1	19,3	19,4
Askersund	11 896	11 653	11 723	97,6	98,0	98,5	23,6	23,3
Karlskoga	36 828	34 761	34 395	95,1	94,4	93,4	22,0	22,3
Nora	10 211	10 062	10 027	98,4	98,5	98,2	20,4	20,4
Lindesberg	24 956	24 563	24 446	98,7	98,4	98,0	21,2	21,3
Örebro län	274 356	269 620	269 341	98,5	98,3	98,2	20,7	20,8
Riket	8 317 937	8 381 515	8 414 083	100,5	100,8	101,2	18,7	18,8

Flyttning
Kommun	Flyttningsöverskott	Överskott per 1 000 inv.
1980	1985	1987	1980	1985	1987
Laxå	- 58	- 120	- 51	- 6,7	- 15,1	- 6,5
Hallsberg	- 4	- 133	- 70	- 0,2	- 8,0	- 4,3
Degerfors	19	- 91	- 27	1,6	- 7,6	- 2,3
Hällefors	- 74	- 95	- 196	- 7,0	- 9,7	-20,7
Ljusnarsberg	18	- 75	- 53	2,6	- 11,3	- 8,2
Örebro	108	594	580	0,9	5,0	4,9
Kumla	66	- 48	86	3,7	- 2,7	4,8
Askersund	214	- 90	107	18,0	- 7,7	9,1
Karlskoga	-214	- 77	- 340	- 5,8	- 2.2	- 9,9
Nora	98	- 12	- 8	9,6	- 1,2	- 0,8
Lindesberg	62	- 181	- 100	2,5	- 7,3	- 4,1
Örebro län	235	-328	- 72	,9	- 1,2	- 0,3
Riket	9 505	11 003	20 907	1,1	1,3	2,5

B 40

Örebro län

Arbetslöshet (%)

Kommun	1986			1987
Samt- liga	Kvin- nor	Ung- domar	Samt- liga	Kvin- nor	Ung- domar
Laxå	2,40	2,36	2,98	1,93	1,61	2,20
Hallsberg	2,54	2,27	2.75	2,22	2,06	2,66
Degerfors	3,87	4,64	5.57	3,36	3,18	4,16
Hällefors	2,36	2,78	3,55	2,53	2,84	3,82
Ljusnarsberg	5,24	5,00	7,01	5,33	4,40	4,93
Örebro	3,39	2,88	4,09	3,14	2,91	4,27
Kumla	2,37	1,98	2,95	1,96	1,84	2,64
Askersund	2,64	3,20	3,18	2,32	2,78	2,75
Karlskoga	3,68	4,44	6,56	3,11	3,47	5,13
Nora	3,20	2,90	4,83	2,59	2,40	4.08
Lindesberg	3,17	3,09	3,77	2,63	2,64	3,19
Örebro län	3,25	3,13	4,33	2,91	2,83	3.98
Riket	2,52	2,56	3,69	2,21	2,25	3,22

Arbetsmarknadsläget år 1987
	Antal	Andel av befolkningen
		i åldern 16-64 år (%)
		Länet	Riket
Kvarstående arbetslösa arbetssökande
vid månadens slut	4 833	2,9	2.2
Kvarstående lediga platser	1 212	0,7	0.9
Sökande kvarstående arbetslösa per
ledig plats		4,0	2,6
I beredskapsarbete	1 002	0,6	0,3
1 arbetsmarknadsutbildning	1 655	1,0	0,7
I ungdomslag	753	0,4	0,3
Anställda med rekryteringsstöd	248	0,1	0,1

AU 1987/88:13

Bilaga

4 Riksdagen 1987/88.18sami. Nr 13

Västmanlands län

Befolkningsutveckling

AU 1987/88:13

Bilaga

Kommun	Befolkning			1980 =	100		% över 64 år
1980	1986	1987	1985	1986	1987	1986	1987
Skinnskatteberg	5 346	5 237	5 254	98,6	98,0	98,3	21,2	21,4
Surahammar	11 439	11 159	11 206	98,2	97,6	98,0	15,7	15,9
Heby	13 378	13 096	13 181	97,8	97,9	98,5	20,5	20,3
Kungsör	8 606	8 378	8 291	96,7	97,4	96,3	17,9	17,8
Hallstahammar	18 237	16 681	16 622	92,4	91,5	91,1	16,6	16,9
Norberg	6 843	6 481	6 488	94,8	94,7	94,8	21,5	21,4
Västerås	117 487	117 732	117 563	100,2	100,2	100,1	16,4	16,7
Sala	20 936	21 112	21 231	100,3	100,8	101,4	20,4	20,3
Fagersta	15 121	13 871	13 753	92,5	91,7	91,0	22,1	22,5
Köping	27 201	26 296	26 280	96,9	96,7	96,6	18,5	18,8
Arboga	14 944	14 380	14 384	96,6	96,2	96,3	19,9	20,4
Västmanlands län	259 538	254 423	254 253	98,2	98,0	98,0	18,0	18,2
Riket	8 317 937	8 381 515	8 414 083	100,5	100,8	101,2	18,7	18,8

Flyttning

Kommun	Flyttningsöverskott		Överskott per 1 000 inv.
1980	1985 1987	1980	1985	1987
Skinnskatteberg	- 54	34	21	- 10,1	- 6,5	4,0
Surahammar	- 24	- 209	35	- 2,1	- 18,6	3,1
Heby	109	60	84	8,1	- 4,6	6,4
Kungsör	- 3	5 -	80	- 0,3	- 0,6	- 9,6
Hallstahammar	- 195	- 187 -	49	- 10,7	- 11,1	- 2,9
Norberg	47	41	33	6,9	- 6,3	5,1
Västerås	- 8	- 145 -	523	- 0,1	- 1,2	- 4,4
Sala	26	38	138	1,2	- 1,8	6,5
Fagersta	- 151	- 172 -	66	- 10,0	- 12,3	- 4,8
Köping	- 66	- 131 -	9	- 2,4	- 5,0	- 0,3
Arboga	114	29	13	7,6	- 2,0	0,9
Västmanlands län	- 205	- 1 051 -	403	- 0,8	- 4,1	- 1,6
Riket	9 505	11 003 20 907	1.1	1,3	2,5

B 42

Västmanlands län

Arbetslöshet (%)

Kommun	1986			1987
Samt- liga	Kvin- nor	Ung- domar	Samt- liga	Kvin- nor	Ung- domar
Skinnskatteberg	3,46	4,23	4,45	2,80	3,60	3,96
Surahammar	3,80	4,20	6,37	4,04	3,97	5,27
Heby	2,84	3,28	4,20	2,38	3,11	3,63
Kungsör	3,97	4,77	4,73	3,03	3,74	3,26
Hallstahammar	3,35	3,85	5,63	2,93	3,52	4,98
Norberg	3,41	3,47	4,52	3,33	3,40	4,00
Västerås	2,61	2,48	4,29	2,35	2,14	3,82
Sala	2,57	2,66	4,57	2,09	2,11	3,40
Fagersta	3,97	3,47	5,59	2,42	2,33	3,88
Köping	3,09	3,68	4,55	3,24	3,81	5,32
Arboga	3,26	3,66	3,99	2,57	3,25	3,79
Västmanlands län	2,96	3,08	4,61	2,61	2,71	4,11
Riket	2,52	2,56	3,69	2,21	2,25	3,22

Arbetsmarknadsläget år 1987
	Antal	Andel av befolkningen
		i åldern 16-64 år (%)
		Länet	Riket
Kvarstående arbetslösa arbetssökande
vid månadens slut	4 255	2,6	2,2
Kvarstående lediga platser	1 313	0,8	0,9
Sökande kvarstående arbetslösa per
ledig plats		3,2	2,6
I beredskapsarbete	518	0,3	0,3
I arbetsmarknadsutbildning	864	0,5	0,7
I ungdomslag	869	0,5	0,3
Anställda med rekryteringsstöd	247	0,2	0,1

AU 1987/88:13

Bilaga

B 43

Kopparbergs län

Befolkningsutveckling

AU1987/88:13

Bilaga

Kommun	Befolkning			1980 =	100		% över 64 år
1980	1986	1987	1985	1986	1987	1986	1987
Vansbro	8 523	8 043	7 942	95,6	94,4	93,2	27,7	27,8
Malung	11 971	11 626	11 579	97,6	97,1	96,7	22,9	23,1
Gagnef	9 842	9 788	9 846	100,4	99,5	100,0	20,8	20,8
Leksand	13 572	13 914	13 983	102,6	102,5	103,0	25,8	25,7
Rättvik	11 194	10 947	10 973	98,0	97,8	98,0	28,6	28,7
Orsa	7 354	7 239	7 282	100,0	98,4	99,0	24,4	24,4
Älvdalen	8 348	8 272	8 253	99,0	99,1	98,9	23,6	23,9
Smedjebacken	13 389	13 194	13 100	99,2	98.5	97,8	18,6	18,7
Mora	19 376	19 925	19 993	102,7	102,8	103,2	20,2	20,3
Falun	50 597	51 900	52 202	102,1	102,6	103,2	18,3	18,4
Borlänge	46 794	45 966	45 990	98,0	98,2	98,3	17,8	18,0
Säter	10 874	11 276	11 318	103,0	103,7	104,1	18,4	18,7
Hedemora	17 063	16 748	16 724	99,0	98,2	98,0	21,9	21,8
Avesta	26 376	24 814	24 731	94,7	94,1	93,8	22,1	22,2
Ludvika	31 695	_ 29 539	29 414	94,4	93,2	92,8	23,4	23,5
Kopparbergs län	286 968	283 191	283 330	98,9	98,7	98,7	21,1	21,2
Riket	8 317 937	8 381 515	8 414 083	100,5	100,8	101,2	18,7	18,8

Flyttning

Kommun Flyttningsöverskott Överskott per 1 000 inv.

1980 1985 1987 1980 1985 1987

Vansbro	25	- 35	- 32	2,9	- 4,3	- 4,0
Malung	71	- 46	- 5	5,9	- 3,9	- 0,4
Gagnef	16	- 14	65	1,6	- 1.4	6,6
Leksand	208	58	129	15,3	4,2	9,2
Rättvik	203	- 61	124	18,1	- 5.6	11,3
Orsa	86	5	41	11,7	0,7	5,6
Älvdalen	- 30	6	11	- 3,6	0,7	1,3
Smedjebacken	19	- 46	- 73	1,4	- 3,5	- 5,6
Mora	259	107	76	13,4	5,4	3,8
Falun	446	125	219	8.8	2,4	4,2
Borlänge	341	-441	- 87	7,3	- 9,6	- 1,9
Säter	227	48	10	20,9	4,3	0,9
Hedemora	50	- 94	- 3	2,9	- 5,6	- 0,2
Avesta	- 72	-293	- 26	- 2.7	- 11,7	- 1,1
Ludvika	- 168	- 199	- 58	- 5,3	- 6,7	- 2,0
Kopparbergs län	1 681	-880	391	5,9	- 3,1	1,4
Riket	9 505	11 003	20 907	1,1	1,3	2,5

B 44

Kopparbergs län

Arbetslöshet (%)

AU 1987/88:13

Bilaga

Kommun	1986			1987
Samt- liga	Kvin- nor	Ung- domar	Samt- liga	Kvin- nor	Ung- domar
Vansbro	4,41	4,89	6,08	4,13	4,37	5,35
Malung	4,28	3,99	5,71	2,99	2,21	3,12
Gagnef	3,21	3,48	4,26	2,77	3,08	4,12
Leksand	3,34	3,39	3,79	2,87	2,97	3,28
Rättvik	4,33	3,90	5,59	3,89	3,76	4,92
Orsa	3,59	3,08	4,89	2,70	2,10	3,74
Älvdalen	4,36	3,44	6,41	4,35	3,68	6,71
Smedjebacken	4,34	5,85	6,66	3,86	4,87	6,64
Mora	2,51	2,20	3,95	2,10	1,78	3,13
Falun	2,61	2,44	4,25	2,14	2,14	3,43
Borlänge	3,51	3,68	6,17	3,04	3,33	5,52
Säter	2,03	1,84	3,23	1,88	1,80	2,88
Hedemora	2,47	2,58	3,57	2,28	2,11	2,96
Avesta	3,51	3,79	6,00	3,49	3,57	5,09
Ludvika	4,33	4,85	7,39	4,23	4,42	6,85
Kopparbergs län	3,38	3,45	5,33	2,99	3,03	4,63
Riket	2,52	2,56	3,69	2,21	2,25	3,22

Arbetsmarknadsläget år 1987
	Antal	Andel av befolkningen
		i åldern 16-64 år (%)
		Länet	Riket
Kvarstående arbetslösa arbetssökande
vid månadens slut	5 154	3,0	2,2
Kvarstående lediga platser	1 526	0,9	0,9
Sökande kvarstående arbetslösa per
ledig plats		3,4	2,6
I beredskapsarbete	940	0,5	0,3
I arbetsmarknadsutbildning	1 379	0,8	0,7
I ungdomslag	890	0,5	0,3
Anställda med rekryteringsstöd	252	0,1	0,1

B 45

Gävleborgs län

Befolkningsutveckling

AU 1987/88:13

Bilaga

Kommun	Befolkning			1980 =	100		% över 64 år
1980	1986	1987	1985	1986	1987	1986	1987
Ockelbo	6 663	6 444	6 456	96,6	96,7	96,9	24,3	23,9
Hofors	13 170	12 314	12 293	93,9	93,5	93,3	21,5	21,3
Ovanåker	13 785	13 531	13 457	98,8	98.2	97,6	21,3	21,4
Nordanstig	11 962	11 551	11 457	97,0	96,6	95,8	23,7	23,5
Ljusdal	21 595	21 030	20 958	98,0	97,4	97,1	24,9	24,9
Gävle	87 378	87 431	87 474	100,5	100,1	100,1	18,6	18,8
Sandviken	42 866	40 096	39 876	94,3	93,5	93,0	20,9	21,0
Söderhamn	31 186	29 895	29 709	97,1	95,9	95,3	21,6	21,7
Bollnäs	27 877	27 819	27 659	100,0	99,8	99,2	21,2	21,4
Hudiksvall	37 538	37 580	37 568	100,2	100,1	100,1	20,3	20,3
Gävleborgs län	294 020	287 691	286 907	98,3	97,8	97,6	20,7	20,8
Riket	8 317 937	8 381 515	8 414 083	100,5	100,8	101,2	18,7	18,8

Flyttning

Kommun	Flyttningsöverskott	Överskott per 1 000 inv.
1980	1985	1987	1980	1985	1987
Ockelbo	127	- 65	29	19,1	- 10,1	4,5
Hofors	- 261	- 58	9	- 19,8	- 4.7	0,7
Ovanåker	107	4	- 50	7,8	0,3	- 3,7
Nordanstig	131	2	- 42	11,0	0,2	- 3,7
Ljusdal	194	- 15	39	9,0	- 0,7	1.9
Gävle	129	17	44	1,5	0,2	0,5
Sandviken	- 164	- 222	- 151	- 3,8	- 5,5	- 3,8
Söderhamn	8	- 73	- 106	0,3	- 2,4	- 3,6
Bollnäs	247	- 162	- 83	8,9	- 5,8	- 3,0
Hudiksvall	253	- 64	49	6,7	- 1,7	1,3
Gävleborgs län	771	-636	- 262	2,6	- 2,2	- 0,9
Riket	9 505	11 003	20 907	1,1	1,3	2,5

B 46

Gävleborgs län

Arbetslöshet (%)

Kommun	1986			1987
Samt- liga	Kvin- nor	Ung- domar	Samt- liga	Kvin- nor	Ung- domar
Ockelbo	3,08	3,85	4,46	2,92	3,75	5,67
Hofors	2,49	3,72	4,32	1,98	2,84	3,20
Ovanåker	3,33	4,00	4,85	3,44	4,41	5,18
Nordanstig	3,45	3,95	5,66	3,73	3,99	5,%
Ljusdal	5,56	5,69	9,04	4,76	4,73	8,06
Gävle	3,28	3,19	5,47	3,03	3,03	5,25
Sandviken	3,75	4,61	6,87	3,65	4,53	6,70
Söderhamn	4,22	3,84	7,06	4,29	4,06	6,79
Bollnäs	3,82	3,53	6,39	3,54	3,53	6,25
Hudiksvall	4,27	4,53	7,27	3,88	3,90	6,41
Gävleborgs län	3,75	3,94	6,31	3,53	3,73	6,00
Riket	2,52	2,56	3,69	2,21	2,25	3,22

Arbetsmarknadsläget år 1987
	Antal	Andel av befolkningen
		i åldern 16-64 år (%)
		Länet	Riket
Kvarstående arbetslösa arbetssökande
vid månadens slut	6 314	3,5	2,2
Kvarstående lediga platser	1 132	0,6	0,9
Sökande kvarstående arbetslösa per
ledig plats		5,6	2,6
I beredskapsarbete	1 409	0,8	0,3
I arbetsmarknadsutbildning	1 552	0,9	0,7
I ungdomslag	1 408	0,8	0,3
Anställda med rekryteringsstöd	333	0,2	0,1

AU 1987/88:13

Bilaga

B 47

Västernorrlands län

Befolkningsutveckling

AU 1987/88:13

Bilaga

Kommun	Befolkning			1980 =	100		% över 64 år
1980	1986	1987	1985	1986	1987	1986	1987
Ånge	13 349	12 873	12 760	97,4	96,4	95,6	26,0	26,2
Timrå	18 872	18 269	18 374	96,9	96,8	97,4	17,8	17,9
Härnösand	27 756	27 287	27 252	98,5	98,3	98,2	20,6	20,8
Sundsvall	94 742	92 795	92 721	98,4	97,9	97,9	17,8	17,9
Kramfors	26 611	24 929	24 793	94,8	93,7	93,2	26,9	26.8
Sollefteå	26 053	25 305	25 184	97,5	97,1	96,7	24,8	25,0
Örnsköldsvik	60 552	59 631	59 248	98,9	98,5	97,8	19,7	19,9
Västernorrlands län 267 935	261 089	260 332	97,9	97,4	97,2	20,5	20,6
Riket	8 317 937	8 381 515	8 414 083	100,5	100,8	101,2	18,7	18,8

Flyttning

Kommun	Flyttningsöverskott	Överskott per 1 000 inv.
1980	1985	1987	1980	1985	1987
Ånge	6	- 45	- 27	0,4	- 3,5	- 2,1
Timrå	- 58	- 69	112	- 3,1	- 3,8	6,1
Härnösand	139	- 137	- 15	5,0	- 5,0	- 0,6
Sundsvall	448	-376	- 132	4,7	- 4,0	- 1,4
Kramfors	63	- 54	96	2,4	- 2,1	3,9
Sollefteå	43	- 17	- 23	1.7	- 0,7	- 0,9
Örnsköldsvik	- 156		-299	- 2,6	0,0	- 5,0
Västernorrlands län	485	- 698	- 288	1,8	- 2,7	- 1,1
Riket	9 505	11 003	20 907	1,1	1,3	2,5

B 48

Västernorrlands län

Arbetslöshet (%)

Kommun	1986			1987
Samt- liga	Kvin- nor	Ung- domar	Samt- liga	Kvin- nor	Ung- domar
Ånge	2,54	2,47	3,57	2,51	2,65	3,75
Timrå	4,46	4,16	6,94	3,62	3,78	6,07
Härnösand	2,69	1,93	3,72	2,51	1,86	4,50
Sundsvall	2,98	2,66	4,44	2,52	2,39	4,09
Kramfors	3,54	2,80	4,77	3,14	2,57	4,02
Sollefteå	3,71	3,31	4,44	3,55	3,12	4,80
Örnsköldsvik	2,43	2,87	3,77	2,48	2,88	4,10
Västernorrlands län	3,03	2,80	4,39	2,74	2,64	4,33
Riket	2,52	2,56	3,69	2,21	2,25	3,22

Arbetsmarknadsläget är 1987
	Antal	Andel av befolkningen
		i åldern 16-64 år (%)
		Länet	Riket
Kvarstående arbetslösa arbetssökande
vid månadens slut	4 446	2,7	2,2
Kvarstående lediga platser	950	0,6	0,9
Sökande kvarstående arbetslösa per
ledig plats		4,7	2,6
I beredskapsarbete	603	0,4	0,3
I arbetsmarknadsutbildning	1 540	1,0	0,7
I ungdomslag	778	0,5	0,3
Anställda med rekryteringsstöd	198	0,1	0,1

AU 1987/88:13

Bilaga

B 49

Jämtlands län

Befolkningsutveckling

AU 1987/88:13

Bilaga

Kommun	Befolkning			1980 =	100		% över 64 år
1980	1986	1987	1985	1986	1987	1986	1987
Ragunda	7 571	7 206	7 109	96,9	95,2	93,9	27,5	27,7
Bräcke	9 224	8 701	8 578	95,3	94,3	93,0	26,3	25,9
Krokom	13 418	13 866	13 899	104,2	103,3	103,6	21,4	21,4
Strömsund	17 343	16 374	16 217	95,8	94,4	93,5	26,1	26,2
Åre	9 469	9 606	9 614	102,0	101,4	101,5	23,0	22,6
Berg	9 003	8 553	8 538	96,0	95,0	94,8	26,7	26,7
Härjedalen	13 096	12 575	12 520	97,2	96,0	95,6	25,2	25.5
Ostersund	55 810	56 662	56 914	101,1	101,5	102,0	17,3	17,5
Jämtlands län	134 934	133 543	133 389	99,4	99,0	98,9	21,7	21,8
Riket	8 317 937	8 381 515	8 414 083	100,5	100,8	101,2	18,7	18,8

Flyttning

Kommun	Flyttningsöverskott	Överskott per 1 000 inv.
	1980	1985	1987	1980	1985	1987
Ragunda	34	- 30	- 46	4,5	- 4,1	- 6,5
Bräcke	48	- 63	- 61	5,2	- 7,2	- 7,1
Krokom	24	- 58	33	1,8	- 4,1	2,4
Strömsund	53	- 55	- 101	3,1	- 3.3	- 6,2
Åre	153	64	- 1	16,2	6,6	- 0.1
Berg	74	- 15	49	8,2	- 1,7	5,7
Härjedalen	62	- 118	2	4,7	- 9,3	0,2
Ostersund	263	- 36	152	4,7	- 0,6	2,7
Jämtlands län	711	-311	27	5,3	- 2,3	0,2
Riket	9 505	11 003	20 907	1,1	1,3	2,5

'-J

B 50

Jämtlands län

Arbetslöshet (%)

Kommun	1986			1987
Samt- liga	Kvin- nor	Ung- domar	Samt- liga	Kvin- nor	Ung- domar
Ragunda	3,68	3,39	6,53	3,14	2,75	5,73
Bräcke	2,41	1,91	3,04	2,19	1,55	2,59
Krokom	3,20	2,39	4,88	2,88	2,07	3,97
Strömsund	5,18	3,97	7,61	4,67	3,48	6,46
Åre	3,80	2,45	4,82	3,22	2,14	4,34
Berg	3,69	2,91	5,01	3,12	2,26	4,40
Härjedalen	4,50	3,53	6,54	3,68	3,04	5,65
Ostersund	2,87	2,39	5,12	2,41	2,04	4,22
Jämtlands län	3,46	2,74	5,46	2,96	2,33	4,59
Riket	2,52	2,56	3,69	2,21	2,25	3,22

Arbetsmarknadsläget år 1987
	Antal	Andel av befolkningen
		i åldern 16-64 år (%)
		Länet	Riket
Kvarstående arbetslösa arbetssökande
vid månadens slut	2 402	3,0	2,2
Kvarstående lediga platser	629	0,8	0,9
Sökande kvarstående arbetslösa per
ledig plats		3,8	2,6
I beredskapsarbete	371	0,4	0,3
I arbetsmarknadsutbildning	658	0,8	0,7
I ungdomslag	401	0,5	0,3
Anställda med rekryteringsstöd	109	0,1	0,1

AU 1987/88:13

Bilaga

B 51

Västerbottens län

AU 1987/88:13

Bilaga

Befolkningsutveckling

Kommun	Befolkning			1980 =	100		% över 64 år
1980	1986	1987	1985	1986	1987	1986	1987
Nordmaling	8 124	7 918	7 893	97,2	97,5	97,2	22,7	22,6
Bjurholm	3 354	3 008	2 989	91,5	89,7	89,1	29,1	29,2
Vindeln	7 101	6 538	6 496	93,5	92,1	91,5	25,4	26,1
Robertsfors	7 737	7 661	7 716	99,7	99,0	99,7	21,8	21,8
Norsjö	5 719	5 400	5 384	95,2	94,4	94,1	22,1	21,9
Malå	4 312	4 187	4 153	97,9	97,1	96,3	18,5	18,9
Storuman	8 330	8 106	7 978	98,5	97,3	95,8	19,6	20,3
Sorsele	3 923	3 659	3 624	94,0	93,3	92,4	26,4	26,8
Dorotea	3 972	3 804	3 808	96,2	95,8	95,9	26,1	26,4
Vännäs	8 093	8 123	8 165	100,3	100,4	100,9	19,3	19,6
Vilhelmina	8 681	8 574	8 480	99,5	98,8	97,7	21,4	21,5
Åsele	4 719	4 264	4 201	92,0	90,4	89,0	29,1	29,3
Umeå	81 088	85 698	86 816	105,0	105,7	107,1	12,6	12,8
Lycksele	14 493	13 997	13 909	97,1	96,6	96,0	19,2	19,6
Skellefteå	74 210	74 267	74 091	100,1	100,1	99,8	18,5	18,7
Västerbottens län	243 856	245 204	245 703	100,6	100,6	100,8	17,7	17,9
Riket	8 317 937	8 381 515	8 414 083	100,5	100,8	101,2	18,7	18,8

Flyttning

Kommun	Flyttningsöverskott	Överskott per 1 000 inv.
1980	1985	1987	1980	1985	1987
Nordmaling	133	- 23	- 7	16,4	- 2,9	- 0,9
Bjurholm	- 24	- 47		- 7,2	- 15,3	0,0
Vindeln	29	- 107	- 17	4,1	- 16,1	- 2,6
Robertsfors	115	- 58	53	14,9	- 7,5	6,9
Norsjö	- 14	- 33	- 6	- 2,4	- 6,1	- 1,1
Malå	9	- 24	- 25	2,1	- 5,7	- 6,0
Storuman	- 2	- 75	- 115	- 0,2	- 9,1	- 14,4
Sorsele	13	- 69	- 26	3,3	- 18,7	- 7,2
Dorotea	30	- 16	8	7,6	- 4,2	2,1
Vännäs	80	25	21	9,9	3,1	2,6
Vilhelmina	- 3	- 52	- 92	- 0,3	- 6,0	- 10,8
Åsele	38	- 43	- 22	8,1	- 9,9	- 5,2
Umeå	566	310	443	7,0	3,6	5,1
Lycksele	- 69	- 105	- 99	- 4,8	- 7,5	- 7,1
Skellefteå	548	- 42	- 110	7,4	- 0,6	- 1,5
Västerbottens län	1 449	-359	6	5,9	- 1,5	0,0
Riket	9 505	11 003	20 907	1,1	1,3	2,5

B 52

Västerbottens Ian

Arbetslöshet (%)

Kommun	1986			1987
Samt- liga	Kvin- nor	Ung- domar	Samt- liga	Kvin- nor	Ung- domar
Nordmaling	3,26	3,12	4,55	2,42	2,34	3,15
Bjurholm	4,15	4,51	4,51	3,32	3,18	2,38
Vindeln	2,49	2,81	3,15	1,91	2,09	2,19
Robertsfors	2,50	2,91	3,13	1,41	1,82	1,41
Norsjö	3,41	4,09	4,40	2,41	2,82	2,38
Malå	4,40	5,84	5,55	4,46	5,82	6,68
Stomman	5,18	4,74	8,10	5,41	4,67	8,72
Sorsele	5,37	6,06	4,98	4,43	4,67	4,10
Dorotea	5,45	5,36	6,81	4,07	3,65	4,82
Vännäs	2,55	2,77	4,43	2,06	1,97	3,48
Vilhelmina	4,84	3,65	5,96	4,15	3,35	5,29
Åsele	3,53	2,71	4,61	3,32	2,49	3,83
Umeå	2,63	2,21	4,26	2,68	2,39	4,16
Lycksele	2,83	2,30	4,82	2,62	2,10	4,63
Skellefteå	3,10	3,41	5,11	3,20	3,23	5,56
Västerbottens län	3,11	3,01	4,80	2,98	2,82	4,66
Riket	2,52	2,56	3,69	2,21	2,25	3,22

Arbetsmarknadsläget år 1987
	Antal	Andel av befolkningen
		i åldern 16-64 år (%)
		Länet	Riket
Kvarstående arbetslösa arbetssökande
vid månadens slut	4 594	3,0	2,2
Kvarstående lediga platser	1 189	0,8	0,9
Sökande kvarstående arbetslösa per
ledig plats		3,9	2,6
I beredskapsarbete	488	0,3	0,3
I arbetsmarknadsutbildning	1 922	1,2	0,7
I ungdomslag	667	0,4	0,3
Anställda med rekryteringsstöd	225	0,1	0,1

AU 1987/88:13

Bilaga

B 53

Norrbottens län

Befolkningsutveckling

AU 1987/88:13

Bilaga

Kommun	Befolkning			1980 =	100		% över 64 år
1980	1986	1987	1985	1986	1987	1986	1987
Arvidsjaur	8 392	8 136	8 098	97,5	96,9	96,5	22,4	22,5
Arjeplog	4 041	3 831	3 818	97,2	94,8	94,5	22,3	22,5
Jokkmokk	7 087	6 822	6 820	97,3	96,3	96,2	19,9	20,2
Överkalix	5 083	4 762	4 687	95,2	93,7	92,2	24,8	25,3
Kalix	19 599	19 213	19 143	98,7	98,0	97,7	18,9	19,1
Övertorneå	6 293	6 101	6 151	98,2	96,9	97,7	23,6	23,7
Pajala	8 763	8 646	8 599	99,1	98,7	98,1	22,5	23,1
Gällivare	24 711	23 254	22 908	95,2	94,1	92,7	14,7	15,0
Älvsbyn	9 624	9 414	9 387	98,3	97,8	97,5	18,6	19,0
Luleå	66 834	66 526	66 719	99,6	99,5	99,8	13,0	13,2
Piteå	38 402	38 688	38 828	101,2	100,7	101,1	15,8	16,0
Boden	28 848	28 981	29 117	100,6	100,5	100,9	17,8	18,0
Haparanda	9 672	9 955	10 007	102,8	102,9	103,5	18,0	18,1
Kiruna	29 705	26 710	26 551	90,4	89,9	89,4	11,4	11,8
Norrbottens län	267 054	261 039	260 833	98,2	97,7	97,7	16,2	16,4
Riket	8 317 937	8 381 515	8 414 083	100,5	100,8	101,2	18,7	18,8

Flyttning

Kommun Flyttningsöverskott Överskott per 1 000 inv.

1980 1985 1987 1980 1985 1987

Arvidsjaur	195	62		11	23,2	- 7,6	- 1,4
Arjeplog	19	3	-	21	4,7	- 0,8	- 5,5
Jokkmokk	- 65	12	—	10	- 9,2	- 1,7	- 1,5
Överkalix	- 40	15	_	36	- 7,9	- 3,1	- 7,7
Kalix	183	- 120	-	57	9,3	- 6,2	- 3,0
Övertorneå	67	71		64	10,6	- 11,5	10,4
Pajala	10	5	-	13	1,1	- 0,6	- 1,5
Gällivare	- 48	- 234	-	411	- 1,9	- 9,9	- 17,9
Älvsbyn	71	73	-	57	7,4	- 7,7	- 6,1
Luleå	-671	- 539	-	115	- 10,0	- 8,1	- 1,7
Piteå	98	73		23	2,6	- 1,9	0,6
Boden	37	93		115	1,3	- 3,2	3,9
Haparanda	230	57		62	23,8	- 5,7	6,2
Kiruna	-627	- 457	-	292	-21,1	- 17,0	- 11,0
Norrbottens län	-541	- 1 814	-	759	- 2,0	- 6,9	- 2,9
Riket	9 505	11 003	20 907	1,1	1,3	2,5

B 54

Norrbottens Ian

Arbetslöshet (%)

Kommun	1986			1987
Samt- liga	Kvin- nor	Ung- domar	Samt- liga	Kvin- nor	Ung- domar
Arvidsjaur	5,31	4,54	6,54	5,28	4,73	7,18
Arjeplog	4,68	4,35	4,15	3,98	3,48	3,50
Jokkmokk	3,97	3,15	4,07	3,66	2,98	3,92
Överkalix	6,19	4,01	8,39	5,26	2,93	6,93
Kalix	5,49	4,95	8,31	5,30	4,32	7,77
Övertorneå	8,82	7,96	8,44	7,52	5,99	8,29
Pajala	9,82	7,25	9,28	9,96	7,88	9,94
Gällivare	5,13	3,77	7,88	5,05	3,58	7,47
Älvsbyn	7,17	7,53	8,70	6,15	6,64	6,49
Luleå	3,64	3,33	5,18	3,14	2,88	4,55
Piteå	4,09	3,98	6,45	3,74	3,60	5,60
Boden	3,51	2,84	4,45	2,73	2,34	3,95
Haparanda	8,84	7,83	10,70	7,99	7,22	10,30
Kiruna	8,19	7,94	11,21	8,17	8,17	11,90
Norrbottens län	5,19	4,59	7,05	4,77	4,22	6,62
Riket	2,52	2,56	3,69	2,21	2,25	3,22

Arbetsmarknadsläget är 1987
	Antal	Andel av befolkningen
		i åldern 16-64 år (%)
		Länet	Riket
Kvarstående arbetslösa arbetssökande
vid månadens slut	8 084	4,8	2,2
Kvarstående lediga platser	1 175	0,7	0,9
Sökande kvarstående arbetslösa per
ledig plats		6,9	2,6
1 beredskapsarbete	1 734	1,0	0,3
I arbetsmarknadsutbildning	3 569	2,1	0,7
I ungdomslag	1 389	0,8	0,3
Anställda med rekryteringsstöd	589	0,3	0,1

AU 1987/88:13

Bilaga

B 55

gotab Stockholm 1988 14759