om rätten till vapenfri tjänst under krig (Betänkande 1981/82:FöU7 Försvarsutskottet)

FöU 1981/82:7

Försvarsutskottets betänkande
1981/82:7

om rätten till vapenfri tjänst under krig

I motion 1980/81:1474 av Gunnar Biörck i Värmdö (m) yrkas att riksdagen
hos regeringen anhåller om utredning och, vid behov, förslag till lagstiftning
om inskränkning i rätten till vapenfri tjänstgöring under krig.

Med utgångspunkt i en tidningsartikel uttalar motionären att ingen svensk
värnpliktig under krig eller beredskap bör ha rätt att under en eller annan
förevändning undandra sig plikten att med vapen försvara vårt land.

Utskottet

Enligt 1 § lagen (1966:413) om vapenfri tjänst äger värnpliktig erhålla
tillstånd att fullgöra vapenfri tjänst i stället för värnpliktstjänstgöring, om det
kan antas att bruk av vapen mot annan är så oförenligt med den värnpliktiges
allvarliga personliga övertygelse att han inte kommer att fullgöra värnplikten.
Värnpliktig som har fått tillstånd till vapenfri tjänst kallas vapenfri
tjänstepliktig.

Enligt 3 § samma lag får vapenfri tjänstepliktig inte övas i bruk av vapen
eller åläggas att bära vapen eller ammunition. Söker den som fullgör
värnpliktstjänstgöring tillstånd att fullgöra vapenfri tjänst så gäller den
bestämmelsen för honom till dess ansökningen blivit slutligt avgjord, under
förutsättning att det är första gången han söker sådant tillstånd.

I kungörelsen (1969:380) om värnpliktigas tjänstgöring m. m. regleras
närmare hur det skall gå till om en tjänstgörande värnpliktig söker vapenfri
tjänst. Han skall då hemförlovas, om särskilda skäl inte föranleder annat.
Om han inte hemförlovas skall han beordras att fullgöra tjänstgöringen. Han
får dock inte övas i bruk av vapen eller åläggas att bära vapen eller
ammunition (65 8).

Nämnda bestämmelser gäller både i fredstid och under krig. Genom en
förstagångsansökan om vapenfri tjänst kan alltså en värnpliktig undandra sig
vapentjänst även i situationer då hans insats kan ha direkt betydelse för
samhällets försvar.

Under våren 1978 tog riksdagen ställning till regeringsförslag om ändringar
inom vapenfrilagstiftningens område (prop. 1977/78:159, FöU 1977/78:28,
rskr 1977/78:371). Förslagen var grundade på resultat av 1973 års vapenfriutredning
(SOU 1977:7). Utredningen förutsatte att möjligheten att ansöka
om och få vapenfri tjänst skulle finnas kvar även under beredskaps- och
krigsförhållanden (s. 147).

Enligt vapenfriutredningen visar erfarenheterna från beredskapstiden
1939-1945 dels att antalet vapenfrisökande minskade, dels att ett stort antal
1 Riksdagen 1981182. 10 sami. Nr 7

Föll 1981/82:7

vapenfria begärde att få återgå till vapentjänst. Utredningen fann det inte
vara självklart att man kan utgå från att samma förhållande skulle
uppkomma vid en krissituation nu som under beredskapsåren. Efter en
diskussion av tänkbara reaktioner bland de värnpliktiga konstaterade
utredningen att under en beredskaps- eller krigssituation kommer kravet på
en skyndsam handläggning av vapenfriansökningar att starkt accentueras.
Enligt utredningens mening borde därför göras en krigsplanläggning för
vapenfrinämnden.

Vapenfriutredningen lämnade också synpunkter på förfarandet vid
ansökan om vapenfri tjänst och på utredningsförfarandet under beredskapsoch
krigsförhållanden (s. 148). Om det råder sådana förhållanden så bör
detta enligt utredningens mening vara ”särskilda skäl” emot att värnpliktiga
hemförlovas sedan de under pågående tjänstgöring sökt vapenfri tjänst.

I proposition 1977/78:159 uttalade föredragande statsrådet (s. 119) beträffande
prövningsförfarande m. m. under beredskap och krig att det enligt
hans mening inte fanns behov av att föra in särskilda föreskrifter härom i
vapenfrilagen. Däremot kunde viss planering och annan administrativ
särreglering med hänsyn till förhållandena under beredskap och krig
övervägas i huvudsaklig överensstämmelse med de tankegångar som
utredningen hade fört fram. Det fick enligt statsrådet ankomma på
regeringen att i annat sammanhang besluta om detta. Försvarsutskottet
(FöU 1977/78:28 s. 26) godtog att särskilda föreskrifter i ämnet inte fördes in
i vapenfrilagen och tillstyrkte att de tankegångar som utredningen hade fört
fram skulle övervägas för beslut av regeringen.

Utskottet anser det vara väsentligt med förberedelser för en ändamålsenlig
och säker handläggning av vapenfriansökningar även i ett beredskaps- eller
krigsläge. Regeringen har föreskrivit att vapenfrinämnden skall upprätthålla
sin verksamhet under beredskap och i krig. Nämnden planlägger f. n. för
sådan verksamhet. Härvid berörs bl. a. handläggningen inom försvarsmakten
och hos arbetsmarknadsstyrelsen.

Utskottet förutsätter att regeringen uppmärksamt följer vapenfrilagens
tillämpning. Med hänvisning till sitt ställningstagande i FöU 1977/78:28 och
till den beredskapsplanläggning som pågår anser utskottet att riksdagen inte
bör ta ställning för en utredning enligt motionsförslaget.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motion 1980/81:1474.

Stockholm den 5 november 1981

På försvarsutskottets vägnar
PER PETERSSON

FöU 1981/82:7

Närvarande: Per Petersson (m). Eric Holmqvist (s). Gudrun Sundström (s),
Hans Lindblad (fp), Gunnar Oskarson (m). Åke Gustavsson (s). Ulla
Ekelund (c), Evert Hedberg (s). Göthe Knutson (m), Karl-Erik Svartberg
(s), Anders Gernandt (c), Holger Bergman (s). Eric Hägelmark (fp), Ralf
Lindström (s) och Erik Egervärn (c).