om rätt till fotogransk bild (Betänkande 1981/82:LU22 Lagutskottet)

LU 1981/82:22

Lagutskottets betänkande
1981/82:22

om rätt till fotografisk bild
Ärendet

I betänkandet behandlas fyra motioner vari tas upp frågor om rätt till
fotografisk bild som har utförts på beställning.

I motion 1981182:1233 av Ylva Annerstedt (fp) yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen angetts om rätt till
fotografisk bild.

I motion 1981182:1238 av Hans Petersson i Hallstahammar och Eva
Hjelmström (båda vpk) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna att den nuvarande presumtionen till förmån för beställare av
fotografisk bild leder till orimliga resultat och att upphovsrättsutredningen
bör ges i uppdrag att med förtur skyndsamt föreslå ändringar i lagen om rätt
till fotografisk bild.

I motion 1981/82:1240 av Catarina Rönnung m. fl. (s) yrkas att riksdagen
hos regeringen anhåller att upphovsrättskommittén snarast lämnar förslag
till ändring av lagen om rätt till fotografisk bild med beaktande av vad som
anförts i motionen.

I motion 1981182:1714 av Sten Svensson (m) yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts rörande tilläggsdirektiv
till upphovsrättsutredningen.

Gällande bestämmelser

I lagen (1960:730) om rätt till fotografisk bild (fotografilagen) regleras
fotografers rätt till sina bilder. Liksom lagen (1960:729) om upphovsrätt till
litterära och konstnärliga verk (upphovsrättslagen) har den nuvarande
fotografilagen tillkommit i samarbete med Danmark, Finland och Norge och
bygger på internationella konventioner. De nämnda lagarna har gjorts
tillämpliga med avseende på andra länder som tillträtt konventionerna.

Enligt huvudregeln i fotografilagen har den som framställt en fotografisk
bild uteslutande rätt att genom fotografi, tryck, teckning eller annat
förfarande framställa exemplar av bilden liksom att visa den offentligt (1 §).
Fotografen har således en förfoganderätt över bilden, något som i huvudsak
skyddar det ekonomiska värdet av bilden. Fotografilagen innehåller också
regler om ett ideellt skydd av bilden. I 2 § fotografilagen sägs bl. a. att
fotografens namn skall anges när exemplar av fotografiet framställs eller
bilden visas offentligt och att bilden inte får ändras så att fotografens
anseende som sådan kränks.

1 Riksdagen 1981/82. 8 sami Nr 22

LU 1981/82:22

För beställt fotografi gäller särskilda regler. Enligt 14 § fotografilagen
tillkommer rätten till sådan bild beställaren, om inte annat uttryckligen har
avtalats. Fotografen får dock på sedvanligt sätt ställa ut bilden i reklamsyfte,
om inte beställaren förbjuder det. Även om fotografen har förbehållit sig
rätten till ett beställt porträtt får beställaren låta ta in porträttet i tidning eller
tidskrift eller i skrift med biografiskt innehåll, förutsatt att fotografen inte har
gjort särskilt förbehåll mot det.

Det upphovsrättsliga skyddet är enligt 15 § fotografilagen i regel 25 år från
det år då bilden framställdes. Om fotografiet har ett konstnärligt eller
vetenskapligt värde gäller skyddet under samma tid som enligt upphovsrättslagen,
dvs. under fotografens livstid och 50 år därefter.

I sammanhanget kan nämnas att upphovsrätten till litterära och konstnärliga
verk enligt upphovsrättslagen från början alltid tillhör den som har skapat
verket. Detta gäller såväl den ekonomiska rätten att mångfaldiga verket
m. m. som den ideella rätten. Den ekonomiska rätten kan emellertid enligt
27 § upphovsrättslagen överlåtas till annan. I fråga om beställd porträttbild
gäller dock att upphovsmannen inte får överlåta rätten till bilden utan
tillstånd av beställaren eller dennes arvingar. Att exemplar av ett verk
överlåts innebär inte att upphovsrätten överlåts.

Tidigare behandling

Motsvarigheter till bestämmelsen i 14 § fotografilagen om att rätten till
beställd fotografisk bild tillkommer beställaren, om inte annat uttryckligen
avtalats, fanns i lagen (1897:46) angående rätt att återgiva fotografisk bild
och lagen (1919:383) om rätt till fotografiska bilder.

Auktorrättskommittén, vars betänkande (SOU 1956:25) Upphovsmannarätt
låg till grund för 1960 års upphovsrättslagstiftning, föreslog att
presumtionsregeln om att fotografens rätt övergår till beställaren skulle
avskaffas. Huvudregeln borde enligt förslaget vara att fotografen, där annat
inte avtalats eller fick anses vara avtalat, hade fotografirätten i behåll.
Kommittén menade i huvudsak att den gällande presumtionsregeln innebar
ett hinder för en fri avtalstolkning. Beställaren borde emellertid skyddas mot
att fotografen utan beställarens tillstånd mångfaldigade bilden eller gjorde
den tillgänglig för allmänheten. Detta angavs i första hand gälla i fråga om
porträtt och liknande. Därför föreslog kommittén en bestämmelse om att
ytterligare exemplar av bilden inte fick framställas och bilden inte heller
göras tillgänglig för allmänheten utan samtycke av beställaren.

Föredragande departementschefen hänvisade i proposition 1960:17 med
förslag till lag om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk, m. m., till
att ett stort antal remissinstanser yrkat att tidigare bestämmelser skulle
bibehållas. Departementschefen anförde vidare:

Det är tveksamt vilken lösning som här bör väljas. Till förmån för

LU 1981/82:22

kommitténs förslag talar principiella synpunkter. Enligt min mening väger
emellertid de praktiska skäl som i remisskritiken anförts till förmån för den
motsatta lösningen tyngre. Ytterst är här fråga om på vem av parterna som
man bör lägga bördan att vid avtalets ingående göra förbehåll rörande rätten.
Det synes härvid mest ändamålsenligt att det skall ankomma på fotografen,
som yrkesman, att om han av något skäl önskar att förbehålla sig
fotografirätten, träffa avtal därom; dylikt förbehåll kan lätt göras exempelvis
genom påstämpling av de kopior som utlämnas till beställaren. Det kan
vidare anföras, att kommitténs förslag är ägnat att medföra en viss oklarhet
rörande rättsförhållandet; det måste i många fall vara svårt att genom
tolkning av beställningsavtalet bestämt fastställa hur långt beställarens rätt
sträcker sig. Jag vill av anförda skäl förorda, att nu gällande presumtionsregel
beträffande beställda bilder bibehålies. Departementsförslaget står här i
överensstämmelse med vad de delegerade vid det nordiska upphovsrättsmötet
1957 rekommenderat.

Vid riksdagsbehandlingen begärdes i två motioner att kommitténs förslag
skulle genomföras. Första lagutskottet (1LU 1960:41) delade emellertid
departementschefens uppfattning att det i fråga om rätten till beställt
fotografi, liksom dittills, borde gälla att rätten skall tillkomma beställaren,
om inte annat uttryckligen avtalats. Utskottet avstyrkte därmed bifall till
motionerna, vilket riksdagen följde.

Rättsfall

Högsta domstolen har nyligen (DT 3/82, T 441/80) fastställt en dom av
hovrätten över Skåne och Blekinge rörande rätt till fotografisk bild enligt 1 §
och 14 § fotografilagen. Tvisten i målet gällde huruvida en fotograf är skyldig
att utan ersättning lämna ut negativen till bröllopsfotografier som tagits på
beställning, trots att avtal inte hade träffats om överlämnande. Det enda
avtal som hade träffats mellan fotografen och beställaren var att fotografen
skulle ta bilderna. Efter hänvisning till bl. a. uttalanden under förarbetena
till fotografilagarna och tidigare rättspraxis anförde hovrätten:

Vad ovan upptagits finner hovrätten ge vid handen, att med bestämmelsen
i 1 § fotografilagen - liksom med motsvarande regler i tidigare gällande lag -avsetts att tillägga fotografen en ensamrätt att på olika sätt utnyttja en
fotografisk bild. Varken bestämmelsens ordalydelse eller vad i övrigt
förekommit ger stöd för att denna rätt även skulle inbegripa äganderätt till
fysiska exemplar av bilden. Hovrätten finner därför att negativet till en
fotografisk bild inte omfattas av fotografirätten. Enär i fall av beställning
denna rätt på grund av bestämmelsen i 14 § 1 st fotografilagen tillkommer
beställaren, innefattar den således ingen äganderätt till negativ och liknande
material. I stället består rätten i befogenhet att ensam bestämma angående
framställning av exemplar av den fotografiska bilden. Därest kontrahenterna
skulle vilja reglera sina rättigheter på annat sätt, har det överlämnats till dem
att träffa särskilt avtal därom.

Hovrätten tilläde att beställaren inte hade gjort gällande att avtal förelåg
beträffande de aktuella negativen. Vid anförda förhållanden, framhöll

LU 1981/82:22

hovrätten, saknade beställaren fog för sin talan. Beställarens yrkande om att
fotografen utan ersättning skulle lämna över negativen ogillades alltså av
hovrätten. Domen fastställdes utan särskild motivering av högsta domstolen.

Pågående utredningsarbete

Upphovsrättsutredningen (Ju 1976:02)

År 1970 tillsattes en samnordisk utredning med sakkunniga från Danmark,
Finland, Norge och Sverige för att göra en allmän översyn av den
upphovsrättsliga lagstiftningen, den s. k. nordiska upphovsrättskommittén.
Kommittén avgav år 1974 ett delbetänkande med förslag till lagreglering av
bl. a. fotokopiering och bandinspelning inom undervisningsverksamhet.
Kommitténs förslag ledde för svensk del inte till någon lagstiftning. Nordiska
upphovsrättskommittén upplöstes år 1976.1 stället tillsattes åren 1976-1977 i
samtliga nordiska länder utom Island nationella utredningar för översyn av
den upphovsrättsliga lagstiftningen. År 1981 tillsattes en sådan utredning
även i Island.

Med stöd av regeringens bemyndigande den 4 mars 1976 tillkallades för
svenskt vidkommande tre sakkunniga med uppdrag att se över upphovsrättslagstiftningen
m. m. Genom beslut vid regeringssammanträde den 24
februari 1977 erhöll utredningen tilläggsdirektiv. Samtidigt utökades antalet
sakkunniga till fem.

De direktiv upphovsrättsutredningen fick år 1976 byggde i huvudsak på
riktlinjer som Nordiska ministerrådet antagit år 1975 för en översyn av den
nordiska upphovsrättslagstiftningen. I riktlinjerna pekades på att den
tekniska utvecklingen ständigt frambringar nya former för utnyttjande av
upphovsrättsligt skyddade verk och att det var angeläget att de nya
möjligheterna härvidlag togs till vara. Samtidigt framhölls att utvecklingen
medfört att det blivit svårare för upphovsmännen att hävda sina rättigheter.
Det uttalades att en allmän översyn av upphovsrätten borde göras. Vidare
framhölls att det var rimligt att regelsystemet utformades på ett sätt som
beaktade samhällets intressen av att upphovsrätten inte lade hinder i vägen
för en önskvärd tillgång till upphovsrättsligt skyddade verk. Översynen
borde avse inte bara upphovsmännens rättigheter utan också de s. k.
närstående rättigheterna, dvs. de rättigheter som tillkommer utövande
konstnärer, framställare av grammofonskivor eller andra ljudupptagningar
samt radio- och televisionsföretag.

I direktiven till den svenska utredningen återgavs ministerrådets riktlinjer.
Vidare framhölls bl. a. att riktlinjerna inte innebär några begränsningar
såvitt avser de frågor som kan tas upp under utredningsarbetet samt att
riktlinjerna är öppna och inte innebär att några vägar avvisas för att nå de
syften som avses.

LU 1981/82:22

I tilläggsdirektiven år 1977 görs vissa förtydligande uttalanden till ledning
för det fortsatta utredningsarbetet. Uttalandena hänför sig i huvudsak till vad
som anförts i riktlinjerna om vilka lösningar som bör sökas för att man skall
komma till rätta med de svårigheter och nackdelar som nuvarande regler
skapar. Vidare understryks betydelsen av en fortsatt nordisk rättslikhet på
området.

Motiveringar i motionerna

I samtliga fyra motioner görs jämförelser mellan å ena sidan fotografers
och å andra sidan författares och konstnärers upphovsrättsliga skydd.
Motionärerna menar att bestämmelsen i 14 § fotografilagen om att rätten till
fotografisk bild tillkommer beställaren där inte annat uttryckligen avtalats,
innebär att fotografer har en svagare rättslig ställning än övriga grupper som
omfattas av upphovsrätt. I motion 1233 tas som exempel på detta att om ett
uppdrag utförs gemensamt av t. ex. en journalist och en fotograf så har
journalisten automatiskt rätt till återpublicering medan fotografen i förväg
måste förhandla om detta.

I motionerna 1233 och 1240 framhålls att användningen av den fotografiska
bilden har ökat mycket starkt sedan lagens tillkomst och att bilder i dag
beställs främst av annons- och reklambyråer, bokförlag, tidningar och
tidskrifter, industrier och statliga organ. Motionärerna anför att det oftast
kan vara svårt för fotografer att förhandla och nå avtal med så starka
förhandlingspartner. I motion 1238 tilläggs att beställaren ofta har en
starkare ställning genom att han erbjuder ett uppdrag.

Genom att fotografirätten tillerkänns beställaren mister fotografen
kontrollen över bildens användning, anförs i motionerna 1233 och 1240. I
dessa motioner och i motion 1238 pekas också på att fotografen förlorar den
ekonomiskt betydelsefulla rätten att mångfaldiga bilden.

Fotografs rätt till beställd porträttbild bör enligt motionerna 1238 och 1240
även i framtiden vara begränsad av hänsyn till den personliga integriteten.
Skyddet för detta slags bild bör enligt motion 1233 kunna regleras på samma
sätt som gäller enligt upphovsrättslagen beträffande beställd porträttbild.

I motionerna hänvisas till upphovsrättsutredningens arbete. Motionären i
motion 1233 vill att utredningen med förtur skall behandla och föreslå
förändringar i 14 § fotografilagen. I motion 1240 begärs att upphovsrättsutredningen
snarast skall lämna förslag till ändringar i fotografilagen med
beaktande av vad som anförts i motionen. Ett liknande yrkande framställs i
motion 1238. Motionären i motion 1714 vill att upphovsrättsutredningen
skall få tilläggsdirektiv för att behandla frågan om upphovsrätten till
fotografisk bild.

LU 1981/82:22

Utskottet

Genom 1960 års fotografilag ges en fotograf vissa ekonomiska rättigheter
till sina fotografiska bilder. Fotografen har sålunda i princip bl. a. ensam rätt
att mångfaldiga bilden och att visa den offentligt. I lagen finns också
bestämmelser om ideella rättigheter till fotografier, såsom att fotografens
namn skall anges när exemplar av bilden framställs eller visas offentligt.

I fråga om fotografiska bilder som utförts på beställning är ensamrätten
begränsad. Enligt 14 § fotografilagen är det nämligen beställaren som har
den ekonomiska rätten till ett fotografi om inte annat uttryckligen avtalats.
Bestämmelsen innebär bl. a. att om fotografen inte har träffat något avtal om
dispositionsrätten tili bilden så är det beställaren som ensam får besluta om
bilden skall mångfaldigas och spridas. I detta avseende skiljer sig fotografilagen
från upphovsrättslagen, enligt vilken rätten till ett litterärt eller
konstnärligt verk alltid från början tillkommer upphovsmannen och endast
efter avtal kan övergå på annan.

Den nämnda bestämmelsen i 14 § fotografilagen behandlas i motionerna
1981/82:1233, 1238, 1240 och 1714. I motionerna görs jämförelser med
upphovsrättslagens bestämmelser och pekas på att fotografer genom 14 §
fotografilagen har en svagare rättslig ställning än framställare av litterära och
konstnärliga verk. Motionärerna i motionerna 1233 och 1240 framhåller
bl. a. att användningen av fotografiska bilder har ökat starkt sedan
fotografilagens tillkomst och att bilder numera ofta beställs av bl. a.
reklambyråer, bokförlag, tidningar, industrier och statliga organ. En
fotograf kan, anför motionärerna, ha svårigheter att förhandla med dessa
beställare om rätten till bilden. Motionärerna i motionerna 1233, 1238 och
1240 begär att upphovsrättsutredningen med förtur behandlar och lägger
fram förslag till erforderliga lagändringar medan motionären i motion 1714
vill att upphovsrättsutredningen skall få tilläggsdirektiv för att behandla
frågan om rätten till fotografisk bild.

Enligt utskottets mening finns starka skäl som talar för att fotografers
rättigheter i förhållande till beställare av bilder bör förstärkas. Utskottet
delar sålunda motionärernas uppfattning att fotografilagens bestämmelser i
detta hänseende bör bli föremål för en översyn.

Enligt vad utskottet har inhämtat har ordförandena i de fem nordiska
upphovsrättsutredningarna vid ett sammanträde i januari i år redan beslutat
att med förtur behandla den i motionerna väckta frågan om fotografers rätt
till sina bilder. Sakdiskussionerna i frågan kommer att påbörjas vid ett
sammanträde i april. Några tilläggsdirektiv till den svenska upphovsrättsutredningen
eller särskilda uttalanden från riksdagens sida är enligt utskottets
uppfattning därmed inte erforderliga. Utskottet anser det dock lämpligt att
motionerna jämte utskottets betänkande överlämnas till utredningen för att
tas i beaktande under utredningsarbetet.

LU 1981/82:22

Hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen hos regeringen begär att motionerna 1981/82:1233,
1981/82:1238, 1981/82:1240 och 1981/82:1714 jämte utskottets
betänkande överlämnas till upphovsrättsutredningen för att tas
i beaktande under utredningens arbete.

Stockholm den 9 mars 1982

På lagutskottets vägnar
LENNART ANDERSSON

Närvarande: Lennart Andersson (s), Bernt Ekinge (fp), Inger Lindquist (m),
Stig Olsson (s)*, Elvy Nilsson (s), Joakim Ollén (m), Arne Andersson i
Gamleby (s), Martin Olsson (c), Olle Aulin (m), Owe Andréasson (s),
Marianne Karlsson (c), Bengt Silfverstrand (s), Margot Håkansson (fp),
Stina Andersson (c) och Ingrid Segerström (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

GOTAB 70617 Stockholm 1982