om polisens organisation, m.m. (prop. 1983/84:89 jämte motioner) (Betänkande 1983/84:JuU16 Justitieutskottet)

JuU 1983/84:16

Justitieutskottets betänkande
1983/84:16

om polisens organisation, m. m. (prop. 1983/84:89 jämte motioner)

Propositionen

I proposition 1983/84:89 har regeringen (justitiedepartementet) föreslagit
riksdagen att godkänna de riktlinjer i fråga om polisens organisation m. m.
som har förordats i propositionen.

Rörande propositionens huvudsakliga innehåll hänvisas till vad som anförs
i det följande under rubriken Utskottet på s. 4.

Motioner

I samband med propositionen behandlar utskottet följande sex motioner
som väckts med anledning av propositionen.

I motion 1983/84:1146 av Gunilla André m.fl. (c) hemställs

1. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som anförts i motionen om utbildning av de förtroendevalda ledamöterna i
polisstyrelserna,

2. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna att
någon omorganisation av polisens regionala organisation utöver Stockholms,

Göteborgs och Bohus samt Jämtlands län inte bör komma till stånd,

3. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna att
polishögskolan bör bilda en egen organisatorisk enhet direkt under
rikspolisledningen,

4. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna att
rekryteringsorganisationen bör utformas i enlighet med polisberedningens
förslag, bl. a. innebärande att det bör finnas en tjänsteman vid polisdistrikten
som är ansvarig för rekryteringsfrågorna.

I motion 1983/84:1514 av Kjell Johansson (fp) och Kenth Skårvik (fp)
hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om den ordning i vilken slutlig översyn av den regionala
polisorganisationen bör ske.

I motion 1983/84:1515 av Björn Körlof m.fl. (m) hemställs

1. att riksdagen beslutar inrätta en tjänst som biträdande länspolismästare
i Göteborgs och Bohus län,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att riksdagen
skall beredas tillfälle att ta ställning till polisberedningens förslag beträffande
polisorganisationen i de län som ej behandlas i föreliggande proposition,

1 Riksdagen 1983184. 7sami. Nr 16

JuU 1983/84:16

3. att riksdagen beslutar inrätta en tjänst som professor vid polishögskolan,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts beträffande fortbildning om ekonomisk brottslighet.

I motion 1983/84:1519 av Hans Petersson i Röstånga (fp) och Kerstin
Ekman (fp) hemställs att riksdagen beslutar att en tjänst som biträdande
polischef skall inrättas även i Göteborgs polisdistrikt.

I motion 1983/84:1524 av Karl-Erik Svartberg m. fl. (s, fp, c, m) hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en tjänst som
biträdande polischef bör inrättas även i Göteborgs polisdistrikt.

I motion 1983/84:2176 av Göran Ericsson (m) hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts rörande rikspolisstyrelsens verksamheter i Sollefteå och Strängnäs,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i övrigt
anförts om utbildning i motionen.

Utskottet

Inledning

Det svenska polisväsendet förstatligades den 1 januari 1965. I samband
därmed ändrades organisationen på ett genomgripande sätt. Samtidigt
underströks att organisationsfrågorna måste ägnas fortlöpande uppmärksamhet
och att organisationen måste anpassas till förändringar i samhället.
År 1975 tillkallade chefen för justitiedepartementet efter regeringens
bemyndigande sakkunniga för en översyn i detta syfte, 1975 års
polisutredning.

Polisutredningen avlämnade år 1979 principbetänkandet (SOU 1979:6)
Polisen. Efter remissbehandling lade regeringen för riksdagen fram förslag
till allmänna riktlinjer för en reform av polisväsendet (prop. 1980/81:13).
Riksdagen godkände år 1981 i huvudsak de av regeringen förordade
riktlinjerna (JuU 1980/81:24, rskr 210).

I enlighet med vad som förordats i den nyss nämnda propositionen - och
som godtagits av riksdagen - tillkallade chefen för justitiedepartementet
efter regeringens bemyndigande en kommitté med uppdrag att behandla
frågor om genomförandet av reformen rörande polisens uppgifter,
utbildning och organisation m. m. Kommittén antog namnet 1981 års
polisberedning.

Polisberedningen har lagt fram en rad förslag i skilda ämnen. Förslagen har
nästan genomgående publicerats i departementsserien, ömsom som
promemorior ömsom som betänkanden.

De förslag som läggs fram för riksdagen i nu förevarande proposition

JuU 1983/84:16

bygger - förutom på 1981 års riksdagsbeslut - huvudsakligen på
polisberedningens två betänkanden (Ds Ju 1983:10) Polisorganisationen
och (Ds Ju 1983:15) Rekrytering och utbildning inom polisväsendet samt
remissbehandlingen av dem.

1981 års riksdagsbeslut

Riksdagens principbeslut år 1981 om allmänna riktlinjer för en reform av
polisväsendet innebär i huvudsak följande.

Inom ramen för en helhetssyn på polisens huvuduppgift att upprätthålla
allmän ordning och säkerhet skall en starkare betoning av de egentliga
polisuppgifterna eftersträvas. Den hjälpande verksamheten blir en
självständig polisuppgift vid sidan av uppgifterna att förebygga och beivra
brott.

För att möjliggöra en snabb och smidig anpassning av polisens
verksamhetsinriktning och organisation till regionala och lokala förhållanden
förordades en decentralisering av olika funktioner inom polisväsendet. I
detta hänseende innebär riksdagens beslut bl. a. att den nuvarande centralt
beslutade »jänstefördelningen löses upp till förmån för ett ökat regionalt och
lokalt inflytande. De regionala och lokala styrelserna skall få ökat ansvar när
det gäller att genomföra statsmakternas beslut och i övrigt utforma
verksamheten och organisationen efter uppkommande behov.

Medborgarinflytandet över polisväsendet stärks genom att de politiskt
valda polisstyrelserna får ett bredare ansvarsområde. Endast frågor som
gäller polisledning i särskilt fall läggs utanför styrelsernas kompetensområde.

Den regionala polisorganisationen skall behålla sin anknytning till
länsstyrelserna. Länspolischeferna förblir tjänstemän i länsstyrelserna och
deras ställning inom länsstyrelseorganisationen förstärks. Deras verksamhet
inriktas i högre grad än f. n. på planering, samordning och tillsyn av
polisverksamheten inom länen samt på samverkan mellan länen liksom på
särskilda funktioner såsom beredskapsplanering och säkerhetstjänst. Den
direkta ledningen av polispersonal som är avsedd för mer än ett distrikt skall i
princip vara förlagd till det lokala planet. För Stockholms län samt Göteborgs
och Bohus län valdes en särlösning som innebär att befattningen som
länspolischef förenas med tjänsten som polismästare i det största
polisdistriktet i resp. län. Såvitt gäller Jämtlands län innefattar riksdagens
beslut inte något slutligt ställningstagande utan det uttalades att
polisberedningen förutsättningslöst skulle pröva frågan.

Bekämpandet av narkotikabrottsligheten och den organiserade och den
ekonomiska brottsligheten ges fortsatt hög prioritet. Den brottsförebyggande
verksamheten betonas liksom arbetet med att analysera och planera
polisverksamheten på skilda nivåer.

I fråga om villkoren för antagning till polisyrket förordades vissa
ändringar. Ingripande ändringar skall ske i fråga om polisutbildningen. Den

1* Riksdagen 1983/84. 7sami. Nr 16

JuU 1983/84:16

grundläggande polisutbildningen läggs om till en sammanhållen utbildningsgång
med praktik såväl i polisdistrikt som vid andra samhällsorgan, t. ex.
inom socialtjänsten. Utbildningen ges en mera högskoleinriktad prägel med
ett ökat inslag av bl. a. samhällsorienterande ämnen.

De grundläggande bestämmelserna om polisens uppgifter, organisation
och befogenheter skall samlas i en särskild polislag. Förberedelsearbetet för
att utforma en sådan lag liksom ytterligare organisations- och planläggningsarbete
för det praktiska genomförandet av reformen i övrigt skall, såsom
redan angetts, ankomma på 1981 års polisberedning. För reformarbetet skall
gälla den nuvarande ekonomiska ramen för polisväsendet.

Propositionens huvudsakliga innehåll m. m.

I propositionen föreslås en ändrad organisation m. m. för myndigheterna
inom polisväsendet. Förslaget skall ses som ett första led i polisreformens
genomförande. I propositionen tas upp främst de frågor som gäller
organisationen på central nivå och vissa särskilda frågor om den regionala
och lokala polisorganisationen.

För att ge statsmakterna och myndigheterna inom polisväsendet ett bättre
underlag för beslut om resursfördelning m. m. föreslås ett nytt
planeringssystem. Systemet får sin största betydelse när hela polisreformen
har genomförts men det kommer att underlätta genomförandet av de förslag
som nämns i det följande.

Medborgarinflytandet över polisväsendet stärks. Polisstyrelserna föreslås
få ökade befogenheter att fatta beslut rörande t. ex. inriktningen av
verksamheten vid polismyndigheten.

För den regionala organisationen i Jämtlands län föreslås samma lösning
som tidigare beslutats i fråga om Stockholms län samt Göteborgs och Bohus
län och som innebär att tjänsten som länspolischef skall förenas med tjänsten
som polismästare i det största polisdistriktet i länet. Vidare anges hur arbetet
skall fördelas mellan den nye regionale chefen och länsstyrelsen i övrigt i
fråga om de uppgifter som ankommer på länsstyrelsen som högsta
polismyndighet i länet.

Rikspolisstyrelsen skall även i fortsättningen vara central förvaltningsmyndighet
för polisväsendet men en decentralisering av vissa arbetsuppgifter
förordas. Styrelsens befogenheter att meddela föreskrifter för och leda viss
polisverksamhet föreslås bli begränsade. På det polisiära området i övrigt
skall styrelsens verksamhet inriktas på metodutveckling. De föreslagna
åtgärderna leder till ett minskat personalbehov vid styrelsen. Förändringar
föreslås också i fråga om organisationen vid rikspolisstyrelsen.

Den centrala utbildningsverksamheten föreslås organisatoriskt bli samlad
inom en polishögskola som får ställning som en byrå vid rikspolisstyrelsen.
Flertalet av de centrala utbildningsaktiviteterna avses bli förlagda till
polishögskolan Ulriksdal i Solna kommun. Mot bakgrund av det numera

JuU 1983/84:16

gynnsamma rekryteringsläget föreslås förändringar i rekryteringsverksamheten.
Den särskilda rekryteringsorganisationen minskas och verksamheten
ges en ny inriktning.

De i propositionen föreslagna åtgärderna avses i huvudsak bli genomförda
fr. o. m. den 1 juli 1984.

För polisreformens fulla genomförande återstår ännu vissa frågor som
riksdagen har att pröva. De gäller bl. a. frågan om den förutnämnda särskilda
polislagen. En proposition (prop. 1983/84:111) med förslag till sådan lag med
ikraftträdande den 1 juli 1984 har nyligen förelagts riksdagen. Propositionen
bereds f. n. av justitieutskottet. - Övriga frågor som bl. a. gäller ökade
befogenheter för polismyndigheterna att besluta om resursanvändning och
prioritering av verksamheten samt polisutbildningens innehåll avses bli
redovisade i en annan proposition i sådan tid att reformerna på ett smidigt
sätt kan genomföras den 1 juli 1985.

Planeringsprocessen inom polisväsendet

Ett viktigt syfte med polisreformen är att ge de regionala och lokala
polisorganen ett ökat inflytande när det gäller att genomföra statsmakternas
beslut om inriktningen av den totala polisverksamheten. Det ökade
inflytandet för de lokala organen skapas bl. a. genom ett system med
basorganisation, fria resurser och medelsramar, vilket system skall börja
tillämpas fr. o. m. den 1 juli 1985. Ordningen med basorganisation m. m.
förutsätter i viss mån att ett nytt planeringssystem för budgetprocessen har
tagits i bruk inom polisväsendet. Ett nytt planeringssystem är också
nödvändigt för att möjliggöra en effektiv styrning av polisverksamheten från
statsmakternas sida.

I propositionen redovisas hur det är tänkt att det nya planeringssystemet
för budgetprocessen skall vara utformat. I huvudsak går den planeringsmodell
som skisseras ut på att årsplaneringen skall ske på ett tidigare stadium än
f. n. och att det planeringsunderlag som tas fram på lokal och regional nivå
blir mindre omfattande samtidigt som det i större utsträckning än f. n.
inriktas på väsentligheter. Det nu sagda innebär bl. a. att det nuvarande
kravet på formell anslagsframställning från polisstyrelse och länsstyrelse
slopas. Vidare skall rikspolisstyrelsen inte längre avge någon verksamhetsberättelse
till regeringen.

Enligt den i propositionen angivna planeringsmodellen skall regeringen
meddela föreskrifter om den indelning i aktiviteter inom polisväsendet som
rikspolisstyrelsen skall använda i sin anslagsframställning. Det förutsätts att
presentationen av polisväsendet i budgetpropositionen görs med utgångspunkt
i samma redovisning av aktiviteter som rikspolisstyrelsen har gjort i sin
anslagsframställning. En viktig uppgift för rikspolisstyrelsen sägs vara att på
ett så tidigt stadium som möjligt informera de regionala och lokala

JuU 1983/84:16

myndigheterna om vilken inriktning på polisverksamheten som statsmakterna
har tänkt sig för det kommande budgetåret.

Det skall ankomma på regeringen att besluta om den närmare
utformningen av planeringssystemet.

Utskottet anser det för sin del lovvärt att för polisreformens genomförande
snabbt försöka få i gång ett nytt planeringssystem inom polisväsendet. Inte
minst viktigt är att söka få till stånd ett system enligt vilket årsplaneringen på
det regionala och lokala planet kan ske på ett tidigare stadium än f. n. Den
ordning som i detta hänseende förordas i propositionen innebär bl. a. att
länsstyrelserna och polisstyrelserna utför sin planering för det kommande
budgetåret samtidigt som regeringens budgetförslag behandlas i riksdagen.
En sådan ordning är enligt utskottets mening inte helt invändningsfri.
Utskottet anser sig emellertid, med hänsyn till de vinster i tid och effektivitet
som kan uppnås, kunna t. v. godta den beskrivna ordningen. Det är enligt
utskottets mening angeläget att utvecklingen av det nya planeringssystemet i
detta hänseende noga följs, särskilt från budgetregleringssynpunkter. Det
måste också understrykas att den planering som sker hos myndigheterna före
riksdagens ställningstagande till budgetförslaget självfallet inte kan vara
annat än preliminär.

Styrningen i stort av polisverksamheten och de därtill anknytande
prioriterings- och resursfördelningsfrågorna utgör viktiga uppgifter för
statsmakterna. Det gäller här frågor som måste omprövas från tid till annan
och dessa har därför sin naturliga plats i framför allt budgetbehandlingen av
anslagen till polisväsendet. Prioriterings- och resursfördelningsfrågorna
tilldrar sig i allmänhet stor uppmärksamhet i riksdagen. Utskottet vill
understryka att det blivande planeringssystemet bl. a. vad gäller utformningen
av budgetpropositionen i aktuella delar måste tillgodose riksdagens behov
av beslutsunderlag på området. I detta hänseende kan erinras om att
utskottet tidigare uttalat sig om riksdagens behov av beslutsunderlag för
ställningstagande i budgetfrågor (se JuU 1980/81:33 s. 10 ang. omfördelning
av resurser på polisområdet).

Med det anförda ansluter sig utskottet till den modell rörande
planeringsprocessen för polisväsendet som förordas i propositionen.

Medborgarinflytandet över den lokala polisverksamheten

Som förut sagts syftar polisreformen bl. a. till att ge de lokala polisorganen
ett ökat inflytande över polisverksamheten. Medborgarinflytandet över
polisledningen i distrikten skall samtidigt förstärkas. Enligt 1981 års
riksdagsbeslut skall den förtroendevalda polisstyrelsen förvandlas från ett i
huvudsak rådgivande organ till ett i egentlig mening styrande organ för
polisen. Polisstyrelsen i plenum bör sålunda fatta de långsiktiga besluten om
fördelningen och användningen av resurserna inom polisdistriktet och
handlägga bl. a. viktigare frågor om organisation och verksamhetsplanering.

JuU 1983/84:16

Den i egentlig mening operativa polisledningen skall dock enligt 1981 års
riksdagsbeslut även i fortsättningen utövas av polischefen eller av honom
underställt polisbefäl; polisledning i det särskilda fallet skall således inte höra
till polisstyrelsens uppgifter.

Enligt vad som anges i propositionen är det förutsatt att det skall ankomma
på regeringen att meddela föreskrifter om i vilka fall polisstyrelsen skall
besluta i frågor som ankommer på polismyndigheten och i vilka fall beslutet
skall fattas av polischefen eller någon annan tjänsteman. För riksdagens
godkännande redovisas emellertid i propositionen hur den framtida
fördelningen av uppgifter mellan å ena sidan polisstyrelsen och å andra sidan
polischefen närmare bör utformas.

Enligt vad som sammanfattningsvis anges av departementschefen i
propositionen bör polisstyrelserna - utöver de befogenheter de f. n. har - i
fortsättningen ha till uppgift att besluta i viktigare frågor rörande planeringen
och inriktningen av verksamheten i distriktet. Likaså bör viktigare frågor om
distriktets organisation höra till de valda ledamöternas kompetensområde.
Departementschefen framhåller i sammanhanget att det är naturligt att
polisstyrelsens medverkan i planeringsprocessen avser mera väsentliga
frågor och frågor som gäller verksamheten över en längre period, t. ex. ett
budgetår.

De frågor som gäller polisledning i särskilt fall bör enligt vad departementschefen
understryker exklusivt höra till polischefens kompetensområde;
här finns således en yttersta gräns för vilka frågor som polischefen kan
hänskjuta till styrelsen. Med uttrycket polisledning i särskilt fall bör enligt
departementschefen förstås chefskapet över en polisstyrka under pågående
arbete liksom över huvud taget situationer då det är fråga om en order eller
en kommendering där en bestämd polisman eller en grupp av polismän är
utpekad.

Med den nu angivna ordningen följer att också polismyndighetsärenden av
polischefen kan hänskjutas till polisstyrelsen. Departementschefen framhåller
emellertid att det är naturligt att endast de ärenden som från någon
utgångspunkt är av särskild betydelse tas upp till prövning av styrelsen.

Utskottet konstaterar att de redovisade förslagen rörande uppgiftsfördelningen
mellan polisstyrelsen och polischefen överensstämmer med de
riktlinjer som beslutats av riksdagen år 1981. Förslagen föranleder inte någon
erinran från utskottets sida, utan utskottet vill här endast i likhet med
departementschefen framhålla betydelsen av att polisstyrelsen inriktar sin
verksamhet på frågor av såväl mera långsiktig som mera väsentlig art.
Polisstyrelsen bör således, såsom polisberedningen anfört, inte ägna sig åt
detaljplanering och i regel inte heller åt planering för kortare perioder. Det
nu sagda har enligt utskottets mening särskild betydelse när det gäller
ärenden av mera operativ karaktär, såsom vid kortsiktiga bedömningar
rörande inriktningen av verksamheten och resursanvändningen inom
polisdistriktet.

1 * * Riksdagen 1983184. 7sami. Nr 16

JuU 1983/84:16

I motion 1146 tas upp behovet av utbildning av de förtroendevalda
ledamöterna i polisstyrelserna. Motionärerna anser det angeläget att de
förtroendevalda ges möjligheter till fördjupade kunskaper om polisverksamheten
och det nya ansvarsområde som polisstyrelserna skall ha. Särskilda
utbildningsinsatser bör därför enligt motionärerna göras för att de
förtroendevalda skall kunna fullgöra sina uppgifter på avsett sätt.

Enligt utskottets mening ställer det ökade inflytandet för de
förtroendevalda ledamöterna i polisstyrelserna särskilda krav på ledamöternas
kunskaper om polisverksamheten. Det är därför angeläget att
ledamöterna ges en allsidig information om polisverksamheten och om de
regler som gäller för den. Utskottet anser i likhet med vad som anförs i såväl
propositionen som motionen att det är nödvändigt med viss utbildning i
anslutning till att reformen genomförs. Enligt vad som upplyses i
propositionen planerar rikspolisstyrelsen f. n. en utbildning på området för
polisstyrelsernas ledamöter. Med hänsyn härtill anser utskottet att någon
riksdagens åtgärd med anledning av önskemålet i motionen inte är påkallad.

- I sammanhanget vill utskottet tillägga att man, då frågan om de
förtroendevaldas behov av utbildning diskuteras, inte får glömma att dessa
också framdeles har ställning som lekmän; någon mer organiserad eller
permanent verksamhet syftande till en speciell polisiär utbildning kan därför
inte anses lämplig.

Den regionala polisorganisationen

Den regionala strukturen i Jämtlands län, m. m.

Riksdagens tidigare principbeslut innebär som nämnts att en ny regional
polisorganisation skall gälla för Stockholms län samt Göteborgs och Bohus
län. Beträffande Jämtlands län innefattade beslutet inte något slutligt
ställningstagande; det ifrågasattes dock om en ordning med en länspolischef
och två polisdistrikt kunde vara ändamålsenlig. Organisationen för länet
borde närmare övervägas av polisberedningen. Övervägandena borde ske
förutsättningslöst.

I propositionen föreslås - på grundval av polisberedningens överväganden

- att den regionala polisorganisationen i Jämtlands län utformas i linje med
vad som skall gälla för de nyss nämnda båda storstadslänen. Länsstyrelsen
behålls alltså som högsta polisorgan i länet och befattningarna som
länspolischef och polismästare i Östersunds polisdistrikt föreslås bli förenade
i en tjänst utanför länsstyrelsen.

Utskottet kan ansluta sig till den lösning som föreslås för Jämtlands län.

Utskottet har inte något att erinra mot den i propositionen förordade
ordningen beträffande fördelningen av arbetsuppgifter mellan länsstyrelsen i
de tre nu berörda länen och den nye regionale chefen. I sammanhanget kan
f. ö. tilläggas att utskottet inte har anledning till invändning mot den

JuU 1983/84:16

tjänstebenämning på den nye regionale chefen - länspolismästare - som
departementschefen upplyser att han stannat för.

Enligt riksdagens principbeslut skall en tjänst som biträdande polischef
inrättas i Stockholms polisdistrikt huvudsakligen för det löpande arbetet
inom distriktet.

I propositionen redovisas närmare hur fördelningen av uppgifter mellan
länspolismästaren i Stockholm och den biträdande chefen där (biträdande
länspolismästare) bör ske. Utskottet kan ansluta sig till departementschefens
uppfattning att de regionala frågorna bör ses som länspolismästarens primära
uppgift. Självfallet kan även större lokala frågor av såväl operativ som
administrativ och organisatorisk natur falla på denne. Med denna
utgångspunkt får, såsom departementschefen anför, den biträdande chefen
förutom de löpande frågorna i distriktet även förutsättas ta befattning med
vissa löpande ärenden av regional natur.

Biträdande chef i Göteborgs polisdistrikt

Riksdagens principbeslut innefattade inte något uttryckligt ställningstagande
till frågan om inrättande av en tjänst som biträdande polischef i
Göteborgs polisdistrikt. Polisberedningens överväganden mynnade ut i att
funktionen som ersättare för den nye regionale chefen i Göteborg lämpligen
borde utövas av den befattningshavare i Göteborgs polisdistrikt som är
ställföreträdare för polischefen där; någon tjänst som biträdande chef i
Göteborgs polisdistrikt föreslogs således inte. Beredningens ståndpunkt
lämnades vid remissbehandlingen utan erinran av polisstyrelsen i Göteborgs
polisdistrikt. - I propositionen förklarar sig departementschefen, med
hänsyn till bl. a. polisstyrelsens inställning, f. n. inte vara beredd att föreslå
att en tjänst som biträdande chef inrättas i Göteborgs polisdistrikt.

I tre motioner -1515,1519 och 1524 - begärs att en tjänst som biträdande
länspolismästare skall inrättas även i Göteborgs polisdistrikt. Motionärerna
pekar på att den regionale chefen ges en förstärkt ställning i länsstyrelsen
samtidigt som polisstyrelsen i distriktet får vidgade befogenheter.
Motionärerna anser att om en tjänst som biträdande länspolismästare inte
inrättas resurserna på ledningsnivå försvagas i förhållande till nuläget.

Vid ställningstagande till motionsyrkandena vill utskottet till att börja med
framhålla att den föreslagna organisationen för Göteborgs och Bohus län
självfallet måste innebära att den nye länspolismästaren i Göteborgs
polisdistrikt vid sin sida skall ha en kvalificerad medarbetare i
ledningsfunktionen. Fördelningen av arbetsuppgifter mellan dem kommer,
som utskottet ser det, att i huvudsak vara densamma som skall gälla för
motsvarande befattningar i Stockholm. Oavsett vilken tjänstebenämning
denne länspolismästarens medarbetare ges, saknas det därför enligt
utskottets mening anledning befara någon försvagning av resurserna på
ledningsnivå vare sig i länsstyrelsen eller i Göteborgs polisdistrikt.

JuU 1983/84:16

Med det synsätt utskottet har återstår frågan vilken tjänsteställning och
tjänstebenämningsom länspolismästarens medarbetare i ledningsfunktionen
bör ha. Självklart är att befattningen måste utövas av en tjänsteman med
polisledande ställning och kompetens. Intresset härav kan enligt utskottets
mening tillgodoses inom ramen för den nuvarande organisationen i
Göteborgs polisdistrikt. Att motsvarande befattning i Stockholms
polisdistrikt skall utövas av en befattningshavare med tjänstebenämningen
biträdande länspolismästare innebär enligt utskottets mening inte
nödvändigtvis att samma ordning nu måste tillämpas i Göteborgs
polisdistrikt. Enligt utskottets mening kan man inte bortse från de skillnader
som råder mellan de båda storstadsområdena vad gäller bl. a. regionernas
befolkningsmässiga storlek och struktur. (Stockholms län omfattar 13
polisdistrikt och Göteborgs och Bohus län omfattar 5 polisdistrikt. Antalet
invånare i Stockholms kommun är långt större (ca 995 000) än antalet
invånare i hela Göteborgs och Bohus län (ca 709 000). Det ungefärliga
antalet polismanstjänster är i Stockholms län 4 350, varav i Stockholms
polisdistrikt 2 960, och i Göteborgs och Bohus län 1 735, varav i Göteborgs
polisdistrikt 1 389.)

Med hänvisning till det anförda anser sig utskottet kunna dela
departementschefens uppfattning i frågan om inrättande av en tjänst som
biträdande chef i Göteborgs polisdistrikt. Utskottet avstyrker alltså bifall till
motion 1515 i här behandlad del samt motionerna 1519 och 1524.

Det fortsatta reformarbetet

Såsom har redovisats i det föregående innebär riksdagens principbeslut år
1981 att den regionala polisorganisationen skall behålla sin av ålder
bestående anknytning till länsstyrelserna. Länspolischeferna skall, med
förstärkt ställning, förbli tjänstemän i länsstyrelserna. Riksdagens
principbeslut omfattade också de principer som bör gälla i fråga om
arbetsfördelningen m. m. mellan länsstyrelsens styrelse, landshövdingen
resp. länspolischefen.

I det föregående har redogjorts för de särlösningar som skall gälla för
Stockholms samt Göteborgs och Bohus län. Vidare har förut i detta
betänkande behandlats det i propositionen framlagda förslaget om en
liknande särlösning beträffande Jämtlands län. - När det gäller Malmöhus
län innebar riksdagens beslut inte några genomgripande förändringar i
förhållande till vad som f. n. gäller. Riksdagen gav dock regeringen till känna
att erfarenheterna från den nya ordningen i Stockholms- och Göteborgsområdena
borde studeras för att senare ligga till grund för fortsatta
överväganden beträffande Malmöhus län.

I förra årets budgetproposition (prop. 1982/83:100 bil. 4, s. 46) uttalade
chefen för justitiedepartementet sin avsikt att senare ge polisberedningen i
uppdrag att, med utgångspunkt i vad beredningen preliminärt hade föreslagit

JuU 1983/84:16

för storstadslänen och Jämtlands län, överväga frågan om den regionala
polisorganisationen för övriga län utom Gotlands län. Departementschefen
framhöll att det skulle vara en klar fördel om man så snart som möjligt kunde
komma fram till en i hela landet likartad organisation för den regionala
polisverksamheten. - Beträffande de sålunda aviserade direktiven till
polisberedningen anförde justitieutskottet (JuU 1982/83:20 s. 20), med
anledning av en motion mot departementschefens planer, att det för det
dåvarande saknades anledning att ta ställning i frågan. Utskottet utgick från
att regeringen på lämpligt sätt och i vederbörlig utsträckning skulle komma
att beakta vad som skulle framkomma under polisberedningens fortsatta
arbete och vid den inom regeringskansliet kommande beredningen av
frågorna. Utskottet avstyrkte därför bifall till motionen. Riksdagen följde
utskottet.

Enligt regeringens bemyndigande utfärdade departementschefen i
december 1983 tilläggsdirektiv till polisberedningen (Dir. 1983:68). Med
utgångspunkt i kravet på effektivaste och billigaste organisation för
polisverksamheten skall beredningen enligt tilläggsdirektiven län för län
pröva förutsättningarna för att genomföra en organisation i linje med vad
som tidigare har föreslagits för de båda storstadsregionerna och Jämtlands
län och lägga fram därav föranledda förslag. Enligt vad som anförs i
direktiven ter det sig naturligt att beredningen i ett inledande skede
behandlar sådana län där tjänsten som länspolischef är eller i en nära framtid
blir vakant.

I den nu förevarande propositionen uttalar departementschefen att
regeringen enligt hans mening utan riksdagens medverkan fortsättningsvis
bör kunna ta slutlig ställning till de förslag som beredningen lämnar i fråga
om den regionala polisorganisationen i resp. län.

I tre motioner tas upp frågor som gäller den regionala polisorganisationen.
I motion 1146 förespråkas att någon omorganisation av polisens regionala
organisation inte bör komma till stånd i vidare mån än såvitt gäller de två
storstadslänen och Jämtlands län. I motionerna 1514 och 1515 begärs att
frågan om den framtida regionala polisorganisationen underställs riksdagens
prövning.

Utskottet vill i linje med tidigare ställningstagande i ämnet (JuU
1980/81:24 s. 13) framhålla det angelägna i att den regionala polisverksamheten
i landet ges en effektivare och mera rationell organisation. Ett viktigt steg
i den riktningen har också tagits i och med att organisationsformerna för de
båda storstadslänen och för Jämtlands län har lagts fast. Utskottet anser sig
nu inte ha anledning att närmare ta ställning vare sig till frågan om det
beträffande övriga län kan behöva göras förändringar eller till frågan vilka
förändringar som i sådant fall kan vara ändamålsenliga. Här kan f. ö. erinras
om vad riksdagen tidigare har uttalat beträffande fortsatta överväganden
beträffande Malmöhus län. Det nu anförda innebär att utskottet inte kan
ställa sig bakom önskemålen i motion 1146 om att någon omorganisation av

JuU 1983/84:16

den regionala polisverksamheten inte bör komma till stånd. Utskottet
avstyrker bifall till motionen i denna del.

När det gäller den i de båda andra motionerna aktualiserade frågan om
riksdagens medverkan i beslutsprocessen vill utskottet erinra om att
riksdagen i sitt beslut år 1981 dragit upp riktlinjer för den framtida regionala
polisorganisationen. Som förut sagts innebär riktlinjerna, såvitt nu är i fråga,
att den regionala polisorganisationen skall behålla sin anknytning till
länsstyrelserna och att länspolischeferna skall förbli tjänstemän där. De
tilläggsdirektiv i ämnet som har utfärdats till polisberedningen kan leda till
att man söker åstadkomma en regional polisorganisation som avviker från de
beslutade riktlinjerna. Såsom utskottet nyss sagt anser sig utskottet inte nu ha
anledning att ta ställning till frågan om den regionala polisorganisationens
närmare utformning. Utskottet anser emellertid i linje med vad som
förespråkas i motionerna att, om någon avvikelse från beslutade riktlinjer
befinns erforderlig, frågan bör underställas riksdagens prövning. Vad
utskottet nu anfört med anledning av motion 1514 och motion 1515 i denna
del bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Avslutningsvis vill utskottet kort beröra en tidigare i riksdagen
uppmärksammad fråga rörande polisverksamheten på länsplanet. Frågan
gäller de nackdelar som det för med sig att den regionala polisorganisationen
sorterar under ett annat departement och anslagsmässigt särbehandlas
jämfört med polisväsendet i övrigt. Utskottet vill såsom tidigare understryka
att det är angeläget att alla vägar prövas för att åstadkomma
rationaliseringsvinster och ökad enhetlighet när det gäller behandlingen av
anslagsfrågor och liknande rörande all polisverksamhet.

Rikspolisstyrelsens framtida roll inom polisväsendet

I 1981 års principbeslut underströks rikspolisstyrelsens betydelse för
uppbyggnaden av dagens moderna och effektiva polisväsende. Det framhölls
också att rikspolisstyrelsen kommer att ha en mycket betydelsefull roll för
landets polisväsende också i fortsättningen. Enligt beslutet skulle
rikspolisstyrelsen bli föremål för en organisatorisk översyn med sikte på ett
minskat personalbehov. Vid denna översyn måste beaktas att det också i
fortsättningen skulle komma att behövas resurser för att samlat bedöma
polisverksamheten och att verka för samordning och effektivitet.

I propositionen läggs nu fram förslag som inte bara tar sikte på de berörda
decentraliseringsfrågorna utan även innebär förändringar i fråga om
rikspolisstyrelsens funktion och befogenheter som centralmyndighet för
polisväsendet. Förslagen rörande rikspolisstyrelsen har nära samband med
de övriga åtgärder som föreslås i propositionen i fråga om de regionala och
lokala polisorganens framtida uppgifter och organisation.

Rikspolisstyrelsens framtida roll återspeglas delvis i det för riksdagen
nyligen framlagda förslaget till polislag. Enligt förslaget skall rikspolisstyrel -

JuU 1983/84:16

sen vara central förvaltningsmyndighet för polisväsendet. Rikspolisstyrelsen
har enligt 7 § lagförslaget tillsyn över polisväsendet. Styrelsen skall verka för
planmässighet, samordning och rationalisering av polisens arbete. Styrelsen
får enligt förslaget leda polisverksamhet och meddela föreskrifter om sådan
verksamhet endast i de särskilda hänseenden som regeringen bestämmer.

Med utgångspunkt i rikspolisstyrelsens uppgifter enligt den föreslagna
polislagen anger departementschefen i nu förevarande proposition hur
styrelsen närmare bör bedriva sitt arbete på de områden där den
huvudsakligen skall verka. De riktlinjer som departementschefen anger går i
huvudsak ut på följande.

Omfattningen av rikspolisstyrelsens inspektionsverksamhet skall i
huvudsak förbli oförändrad. Den kanske viktigaste uppgiften i framtiden för
rikspolisstyrelsen blir arbetet med metodutveckling inom det polisiära
området. Styrelsens uppgifter på det administrativa området bör på sikt
begränsas. Begränsningar förordas också i fråga om rikspolisstyrelsens
möjligheter att meddela föreskrifter och allmänna råd till de regionala och
lokala polismyndigheterna. Utgångspunkten är härvidlag den att styrelsens
befogenheter att styra verksamheten begränsas till vad som är oundgängligen
nödvändigt. Styrelsens direkta ledningsuppgifter när det gäller trafikövervakningen
föreslås bli begränsade och ledningsbefogenheterna beträffande
sjöpolisverksamheten föreslås upphöra. Däremot förordas att ledningen av
flygverksamheten och befogenheterna när det gäller bevaknings- och
säkerhetsarbetet i samband med statsbesök o.d. skall ligga kvar på
rikspolisstyrelsen. Vidare föreslås inskränkningar i styrelsens rätt att
kommendera personal till tjänstgöring vid styrelsen och i befogenheterna att
besluta om polisförstärkning över länsgränserna.

När det gäller rikspolisstyrelsens uppgifter på kriminalpolisområdet
konstateras i propositionen att det även i fortsättningen bör finnas centrala
resurser för spaning och utredning. Ledningsbefogenheterna måste dock
enligt vad departementschefen framhåller avgränsas till sådana områden
eller situationer där en central ledning eller samordning framstår som helt
nödvändig. Uppgifterna på området bör såsom hittills handläggas vid en
särskild enhet inom rikspolisstyrelsen, rikskriminalen. Departementschefen
anför vidare att styrelsens förstärkningsuppgifter på kriminalpolisområdet
bör betonas starkare än tidigare. En annan uppgift för styrelsen är att svara
för registrering och bearbetning av sådana uppgifter som kan ha betydelse i
ett framtida spanings- eller utredningsarbete som avser kvalificerad
brottslighet (s. k. förspaning). Styrelsen bör ha till uppgift att bedriva spaning
i fråga om vissa grova brott och vissa brott som är av riksomfattande karaktär
eller har en utpräglat internationell anknytning; till denna grupp hör
narkotikabrott och ekonomisk brottslighet. I begränsad omfattning bör
enligt vad departementschefen anför styrelsen också svara för utredning av
dessa brottstyper och vissa andra brott av speciell art. Rikspolisstyrelsen
föreslås även i fortsättningen ha ett ansvar för samordningen av

JuU 1983/84:16

polisväsendets åtgärder mot illegal invandring.

I propositionen dras även upp riktlinjer för rikspolisstyrelsens framtida
organisation. Beträffande ledningsstrukturen föreslås att chefstjänstemännen
inom rikspolisstyrelsen i större utsträckning än nu bör arbeta som en
direktion inom organisationen. Vidare förordas att det inrättas ett
verkskansli som skall stå till verksledningens förfogande. Även i fråga om
avdelningsindelningen föreslås vissa förändringar.

Enligt utskottets mening innebär de i propositionen förordade riktlinjerna
att rikspolisstyrelsen även framdeles kommer att ansvara för betydelsefulla
uppgifter inom polisväsendet. Styrelsens arbete ges dock en annan inriktning
än f. n. med betoning på olika former av central service samt stöd och råd åt
polismyndigheterna. Utskottet finner detta ändamålsenligt. De förslag
rörande rikspolisstyrelsens föreskriftsrätt och ledningsuppgifter inom
polisverksamheten som läggs fram utgör enligt utskottets uppfattning en
lämplig avvägning mellan intresset av att polismyndigheterna självständigt
löser sina uppgifter å ena sidan och behovet av central vägledning och
styrning å den andra sidan. Välbetänkt är i sammanhanget att inte ge frågan
om rikspolisstyrelsen bör ges bemyndigande att meddela verkställighetsföreskrifter
till lagstiftning inom särskilda områden någon generell lösning. I
likhet med departementschefen anser utskottet att frågan måste lösas från
fall till fall.

Det nu anförda innebär sammanfattningsvis att utskottet ansluter sig till
departementschefens överväganden vad gäller rikspolisstyrelsens framtida
uppgifter m.m. Samtidigt vill utskottet framhålla att frågan om styrelsens
funktion och befogenheter inom polisorganisationen naturligtvis från tid till
annan måste ägnas uppmärksamhet så att de jämkningar och ändringar kan
vidtas som betingas av vunna erfarenheter och förändringar i samhället.

Utskottet godtar också i princip de riktlinjer för rikspolisstyrelsens
framtida organisation som presenteras i propositionen. Även här bör
emellertid tilläggas att styrelsens organisation och personalsammansättning
fortlöpande måste anpassas till de förändringar som sker i olika hänseenden.
-Till spörsmålet om utbildningsfrågornas handläggning inom rikspolisstyrelsen
återkommer utskottet i det följande.

Utbildningsorganisationen m. m.

Utbildningsfrågornas handläggning inom rikspolisstyrelsen

Utbildningsfrågorna handläggs inom rikspolisstyrelsen vid utbildningsbyrån,
som tillsammans med tekniska byrån f. n. utgör en egen avdelning.
Utbildningsbyrån är indelad i en utbildningssektion vid rikspolisstyrelsen och
de skilda utbildningsenheterna. Dessa är f. n. polishögskolan Ulriksdal,
polishögskolan Solna, polishundsektionen i Sollefteå och trafikutbildningssektionen
i Strängnäs.

JuU 1983/84:16

Det förslag som läggs fram i propositionen innebär att all central utbildning
samlas i en gemensam organisation, polishögskolan. Skolan föreslås
organisatoriskt få ställning som en byrå som tillsammans med ekonomi- och
personalbyråerna skall utgöra en avdelning vid rikspolisstyrelsen.

I motion 1146 förordas att polishögskolan bildar en egen organisatorisk
enhet inom rikspolisstyrelsen direkt under verksledningen. Enligt
motionärerna bör polishögskolan vara fristående från avdelnings- och
byråindelningen vid styrelsen. En sådan ordning skulle främja skolans
möjligheter till samverkan bl. a. med andra högskolor och med olika enheter
inom styrelsen.

Enligt utskottets mening är det från många synpunkter lämpligt att
samtliga centrala utbildningsfrågor sammanförs till en organisatorisk enhet
med benämningen polishögskolan. Utskottet anser det vidare ändamålsenligt
att polishögskolan organisatoriskt knyts till rikspolisstyrelsen, även om
man därigenom bibehåller en för polishögskolan avvikande ställning i
jämförelse med högskoleväsendet i övrigt i landet.

Såsom departementschefen anför och i linje med vad som sägs i motionen
finns det ett behov av ett nära samarbete mellan polishögskolan samt andra
enheter inom rikspolisstyrelsen och verksledningen. I likhet med
departementschefen anser utskottet att den organisationsstruktur för
styrelsen som föreslås inte utgör något hinder för kontakter mellan byråerna
på de olika avdelningarna utan snarast bör underlätta dessa. Utskottet anser
vidare att polishögskolans möjligheter till samarbete med andra
utbildningsorgan i samhället och med olika myndigheter inte kommer att
påverkas av skolans organisatoriska ställning inom rikspolisstyrelsen. Med
hänsyn till det anförda anser utskottet att det inte finns skäl att
organisatoriskt särbehandla utbildningsfrågorna. Polishögskolan bör alltså
ges ställning som en byrå. Denna bör såsom föreslås i propositionen ingå i
den avdelning där också ekonomi- och personalfrågorna handläggs.

Vad nu sagts innebär att utskottet ansluter sig till departementschefens
uppfattning om utbildningsfrågornas handläggning inom rikspolisstyrelsen.
Utskottet avstyrker därmed bifall till motion 1146 i den delen.

Lokaliseringen av de centrala utbildningsaktiviteterna

Som berörts i föregående avsnitt avses den centrala utbildningsverksamheten
inom polisen bli sammanförd i en gemensam organisation,
polishögskolan. Skolan skall organisatoriskt få ställning som en byrå vid
rikspolisstyrelsen.

Utbildningsverksamheten föreslås i propositionen bli koncentrerad till
Ulriksdal i Solna kommun. Förslaget innebär att polishögskolan Solna dras
in och att verksamheten vid polishundsektionen i Sollefteå och vid
trafikutbildningssektionen i Strängnäs ändras till uppdragsverksamhet.

I motion 2176 föreslås att polisens engagemang vid statens hundskola i

JuU 1983/84:16

Sollefteå avvecklas. Enligt motionären bör det vara fördelaktigare för
polisen att själv handha såväl upphandling av hundar som utbildning av dessa
och av hundförare. I samma motion föreslås vidare att polisens engagemang
vid arméns motorskola i Strängnäs avvecklas; utbildningen där torde vara
obehövlig.

Utskottet ansluter sig till departementschefens uppfattning om lämpligheten
av att lokalisera de centrala utbildningsaktiviteterna för polisen till
Ulriksdal. En sådan lokalisering bör ge möjligheter till en effektivare
användning av polisväsendets samlade utbildningsresurser; samordning och
planering m. m. av utbildningen kommer att underlättas, något som bör leda
till en höjd utbildningskvalitet. Åtgärderna bör såsom departementschefen
framhåller också medföra direkta besparingar för staten.

Polishundsektionen i Sollefteå svarar för den centralt anordnade
hundutbildningen inom polisväsendet. Sektionen har också vissa uppgifter
på den operativa sidan och materielsidan, bl. a. taktisk användning av
hundpatrull, tilldelning av hundar samt anskaffning och kassation av hundar.
Verksamheten vid sektionen bedrivs i vissa avseenden i samarbete med
statens hundskola, t. ex. i fråga om anskaffning av hundar och hundsjukvård.
- Polisväsendet har f. n. omkring 500 hundar. Flertalet har köpts från
hundskolan. Dressyr av de nya hundarna genomförs i huvudsak vid lokal
utbildning.

Förslaget i propositionen går ut på att polishundsektionen upphör som en
organisatorisk enhet och att polishundutbildningen sker på uppdragsbas vid
statens hundskola.

Enligt utskottets mening är det angeläget att söka rationalisera
polishundutbildningen och den därmed sammanhängande verksamheten.
Åtgärder i sådan riktning får emellertid inte gå ut över kravet på kvalitet vad
gäller hundar och utbildningens innehåll. Med dessa utgångspunkter anser
sig utskottet inte kunna förorda den i motion 2176 föreslagna ordningen att
polisen själv skall handha såväl upphandling av hundar som utbildningsverksamheten
på området.

Enligt utskottets mening främjas polishundutbildningen m. m. bäst av att
man bibehåller det nuvarande samarbetet med statens hundskola. Förslaget
härom i propositionen medför rationaliseringsvinster för såväl polisen som
hundskolan. För polisens del upphör behovet av särskild polisiär
administration för utbildningen. Samverkansmöjligheterna med övrig
utbildning vid hundskolan utnyttjas fullt ut samtidigt som närheten till
skolans övriga tjänster behålls. För skolan innebär lösningen en breddning av
verksamheten, något som kan vara värdefullt bl. a. från regionalpolitisk
synpunkt.

Det anförda innebär att utskottet ställer sig bakom den i propositionen
föreslagna ordningen beträffande polishundverksamheten. Och utskottet
avstyrker bifall till motion 2176 i motsvarande del.

JuU 1983/84:16

Den centrala motor- och trafikutbildningen inom polisväsendet bedrivs vid
trafikutbildningssektionen i Strängnäs. Verksamheten skeri nära samarbete
med bl. a. arméns motorskola. Vid sektionen sker funktionsinriktad
utbildning för trafikövervakande personal.

Förslaget i propositionen innebär att trafiksektionen skall upphöra som en
organisatorisk enhet och att verksamheten ändras till uppdragsverksamhet.
Enligt utskottets mening torde förslaget medföra både rationaliseringsvinster
och kostnadsbesparingar för polisen, och utskottet kan därför ansluta sig
till förslaget. Att såsom förespråkas i motion 2176 helt avveckla polisens
engagemang vid motorskolan torde enligt utskottets mening däremot inte
vara till gagn för polisen. Bl. a. skulle polisen då gå miste om de fördelar som
uppenbarligen ligger i ett samarbete med motorskolan. Utskottet avstyrker
därför bifall till motion 2176 i denna del.

Professur i polisforskning

I motion 1515 begärs att riksdagen beslutar inrätta en professur vid
polishögskolan.

Frågan om inrättande av en professur i polisforskning vid polishögskolan
behandlades av utskottet vid budgetberedningen år 1982 (JuU 1981/82:37).

Utskottet uttalade därvid att det återstår åtskilligt att uträtta inom det
aktuella forskningsfältet, och utskottet instämde i uttalandena i då
föreliggande motioner om att polisarbetet med hänsyn till dess viktiga
funktioner i samhället motiverar särskilda forskningsinsatser. Utskottet
ansåg också att det därför kan finnas skäl för att en professur i ämnet inrättas
eller att forskningsverksamheten på området på annat sätt förstärks.
Utskottet tilläde att ett sådant ställningstagande också ligger i linje med
statsmakternas allmänna satsningar på en förstärkning av forskningen. Med
hänsyn till frågans anknytning till polisberedningens arbete borde den enligt
utskottets mening närmare övervägas av polisberedningen. Vad utskottet
uttalat gav riksdagen som sin mening regeringen till känna.

Även vid förra årets budgetberedning behandlade utskottet samma fråga
med anledning av en motion i ämnet (JuU 1982/83:20). Utskottet förklarade
sig sakna anledning att göra annat ställningstagande än året dessförinnan.

Utskottet noterar att polisberedningen har behandlat den aktuella frågan.
Beredningen har därvid funnit att det är vissa problem förknippade med att
inrätta en forskartjänst med polisiär inriktning. Enligt beredningen är de
berörda problemen emellertid inte av så avgörande natur att man nu bör
avstå från att inrätta en professur knuten till polishögskolan.

Utskottet, som delar beredningens uppfattning, utgår från att regeringen
återkommer till riksdagen i saken. Med hänsyn till det sagda finns det inte
anledning till någon åtgärd från riksdagens sida med anledning av
motionsyrkandet. Utskottet avstyrker motion 1515 i denna del.

JuU 1983/84:16

Övriga utbildningsfrågor

I motionerna 1515 och 2176 förespråkas att man beträffande
polisutbildningen inom olika specialområden tar till vara de utbildningsresurser
som finns på andra håll i samhället. Motionärerna nämner i
sammanhanget socialhögskolan för polisens utbildning på det sociala
området. Vidare pekas på handelshögskolans och riksskatteverkets
möjligheter att erbjuda fortbildning av polismän inom området ekonomisk
brottslighet.

De riktlinjer för den framtida polisutbildningen som riksdagen beslutade
år 1981 gällde främst ett principförslag om en ny sammanhållen
grundutbildning. Behovet av vidareutbildning skall tillgodoses genom
funktionsinriktade specialkurser och genom reguljär vidareutbildning. I
riksdagsbeslutet berördes också vissa frågor rörande polisutbildningens
samordning och samverkan med högskoleorganisationen. Det var förutsatt
att olika frågor rörande polisutbildningens utformning närmare skulle
undersökas i det fortsatta beredningsarbetet.

Polisberedningen har under hösten 1983 lagt fram ett betänkande rörande
bl. a. polisutbildningens innehåll. Förslag på grundval av beredningens
arbete kommer att föreläggas riksdagen i ett senare skede tillsammans med
de frågor som i övrigt återstår för polisreformens fulla genomförande.

Utskottet vill erinra om att syftet med den nya utbildningsordningen för
polisen är att förbättra och anpassa utbildningen till nya krav och
förutsättningar. Avsikten är bl. a. att man vid sidan av utbildningen i rent
polisiära ämnen skall lägga tonvikt vid studier i sociologi, kriminalvård m. fl.
samhällsorienterande ämnen. Härvidlag är det - i linje med vad som
framhålls i motionerna och såsom betonats i 1981 års riksdagsbeslut - av
värde att polisutbildningen i högre grad än f. n. kan integreras med den
övriga högre utbildningen i samhället. Enligt utskottets mening är det också
angeläget att man vid de funktionsinriktade specialkurserna i den
utsträckning det är lämpligt tar till vara de resurser beträffande bl. a.
ekonomisk brottslighet som finns hos de myndigheter som är engagerade i
kampen mot denna brottslighet.

Med tanke på att frågor rörande polisutbildningens närmare innehåll
kommer att tas upp i en senare proposition till riksdagen anser utskottet att
det nu saknas skäl till någon åtgärd från riksdagens sida med anledning av
motionerna. Utskottet avstyrker alltså bifall till motionerna 1515 och 2176 i
här behandlade delar.

Rekryteringsorganisationen

Rekryteringen av polispersonal bedrivs såväl centralt som på regional och
lokal nivå inom polisorganisationen.

Rikspolisstyrelsen har bl. a. att leda och övervaka rekryteringsverksamhe -

JuU 1983/84:16

ten inom polisväsendet. Rikspolisstyrelsen bereder ansökningar till
polismans- och polischefskarriärerna och beslutar om antagning till dessa
karriärer. Vidare utarbetar styrelsen det bakgrunds- och informationsmaterial
som används i rekryteringsarbetet, såsom annonser, statistik m. m.

Det egentliga rekryteringsarbetet utförs på regional och lokal nivå. F. n.
finns elva heltidsanställda rekryteringskonsulenter (polisinspektörer för
rekryteringsuppgifter) som arbetar med vissa län eller polisdistrikt som
verksamhetsområde. Konsulenterna svarar för information och samordning
av rekryteringsarbetet samt har vissa uppgifter i urvalsprocessen.
Rekryteringskonsulenterna lyder administrativt under rikspolisstyrelsen
men verkar i nära samråd med berörda länsstyrelser och polisstyrelser.

Länsstyrelsens uppgifter på rekryteringsområdet är att ägna sig åt
rekrytering och fortbildning av polismän i den utsträckning som
rikspolisstyrelsen föreskriver.

I rekryteringsarbetet har länsstyrelserna getts relativt begränsade
uppgifter. Länsstyrelserna avger yttranden i rekryteringsärenden till
rikspolisstyrelsen men har därutöver inga direkta åligganden i anställningsförfarandet.

Polisstyrelsernas uppgifter i fråga om rekryteringen är att särskilt verka för
en god rekrytering av tjänstemän till polisväsendet. I varje polisdistrikt finns
en eller flera rekryteringsmän. Dessa är polismän och svarar för
polisdistriktets uppgifter i rekryteringssammanhang. Rekryteringsmännen
har att vid sidan av sina övriga polisiära uppgifter svara för information och
utföra lämplighetsutredningar.

Enligt 1981 års riksdagsbeslut är det angeläget att skapa förutsättningar för
att den lokala och regionala rekryteringsverksamheten skall kunna
stimuleras och aktiveras. I beslutet uttalades att polisberedningen närmare
borde belysa organisationen av rekryteringsarbetet på regional och lokal
nivå.

Med hänsyn till det nuvarande gynnsamma rekryteringsläget föreslås i
propositionen förändringar i rekryteringsorganisationen med sikte på att
begränsa de resurser som f. n. satsas på en aktiv rekrytering. Inriktningen av
arbetet skall enligt propositionen koncentreras på själva urvalsprocessen.

Förslaget i propositionen innebär först och främst att antagningen till
polisyrket och polischefskarriären även i fortsättningen skall ske centralt,
dvs. hos rikspolisstyrelsen. Arbetet där med rekryteringsfrämjande åtgärder
bör dock minskas.

Rekryteringskonsulenternas verksamhet föreslås få en huvudsaklig
inriktning på urvalsfrågor; de rekryteringsfrämjande åtgärderna begränsas.
Konsulenterna föreslås i stället ta över ansvaret för de lämplighetsutredningar
som nu utförs av polisdistriktens rekryteringsmän.

Även polisdistriktets uppgifter i rekryteringssammanhang sägs enligt
propositionen bli inriktade på urvalsprocessen. I polisdistrikten kommer
enligt förslaget arbetsuppgifterna för de lokala rekryteringsmännen att

JuU 1983/84:16

försvinna och dessa kan fullt ut tas i anspråk för sina ordinarie
arbetsuppgifter.

I motion 1146 förespråkas en ordning beträffande rekryteringsorganisationen
som polisberedningen hade föreslagit och som innebär bl. a. att de elva
rekryteringskonsulenterna dras in och ersätts med ökade lokala insatser i
rekryteringsarbetet. Enligt motionärerna bör i varje polisdistrikt polisinspektören
vid kansliet i regel vara den tjänsteman i polisdistriktet som
handlägger rekryteringsfrågorna; det nuvarande systemet med lokala
rekryteringsmän bör således upphöra.

Utskottet kan för sin del till att börja med ansluta sig till den i
propositionen angivna målsättningen att i det nu rådande läget begränsa de
resurser som används i det mera aktiva rekryteringsarbetet. Utskottet kan
också ställa sig bakom uppfattningen att inriktningen av arbetet på området
bör koncentreras på själva urvalsprocessen.

Enligt utskottets mening finns det värdefulla erfarenheter av rekryteringsfrågor
i den nuvarande regionala organisationen. Att såsom föreslås i
motionen avveckla rekryteringskonsulentorganisationen framstår därför
enligt utskottets mening som mindre välbetänkt. I likhet med departementschefen
anser utskottet att de erfarenheter och kunskaper som finns hos
rekryteringskonsulenterna bör tas till vara och utvecklas. Genom att man
bibehåller denna organisation vinner man också den fördelen att det för
framtiden finns en organisatorisk beredskap om de rekryteringsfrämjande
åtgärderna behöver intensifieras. Med en sådan ordning och med den
inriktning som rekryteringsarbetet i framtiden bör ha följer att behovet av
lokala insatser på området blir begränsat.

Vad utskottet nu anfört innebär att utskottet ansluter sig till det förslag
rörande den framtida rekryteringsorganisationen som läggs fram i
propositionen. Utskottet avstyrker bifall till motion 1146 i motsvarande del.

Övrigt

De förslag som läggs fram i propositionen och som utskottet inte särskilt
har behandlat i det föregående föranleder inte något uttalande från
utskottets sida.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande planeringsprocessen inom polisväsendet

att riksdagen med godkännande av vad utskottet anfört godkänner
de riktlinjer som förordas i proposition 1983/84:89 i detta
hänseende,

2. beträffande medborgarinflytandet över den lokala polisverksamheten -

JuU 1983/84:16

att riksdagen godkänner de riktlinjer som förordas i propositionen
om uppgiftsfördelningen mellan polisstyrelse och polischef,

3. beträffande utbildning för de förtroendevalda i polisstyrelserna
att riksdagen avslår motion 1146 i denna del (yrkande 1),

4. beträffande den regionala polisverksamheten i Jämtlands län

att riksdagen godkänner de riktlinjer som förordas i propositionen i
detta hänseende,

5. beträffande uppgiftsfördelningen mellan länsstyrelsen och den nye
regionale chefen i Stockholms m.fl. län

att riksdagen godkänner de riktlinjer som förordas i propositionen i
detta hänseende,

6. beträffande uppgiftsfördelningen mellan länspolismästaren och den
biträdande länspolismästaren i Stockholm

att riksdagen godkänner de riktlinjer som förordas i propositionen i
detta hänseende,

7. beträffande tjänst som biträdande chef i Göteborg

att riksdagen med avslag på motion 1983/84:1515 i denna del
(yrkande 1), motion 1983/84:1519 och motion 1983/84:1524
godkänner de riktlinjer som förordas i propositionen i detta
hänseende,

8. beträffande den regionala polisverksamheten i övriga län

att riksdagen avslår motion 1983/84:1146 i denna del (yrkande 2),

9. beträffande formerna för det fortsatta reformarbetet rörande den
regionala polisverksamheten

att riksdagen med anledning av motion 1983/84:1514 och motion
1983/84:1515 i denna del (yrkande 2) som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört i detta hänseende,

10. beträffande rikspolisstyrelsens framtida roll

att riksdagen godkänner de riktlinjer som förordas i propositionen i
detta hänseende,

11. beträffande utbildningsfrågornas handläggning inom rikspolisstyrelsen att

riksdagen med avslag på motion 1983/84:1146 i denna del
(yrkande 3) godkänner de riktlinjer som förordas i propositionen i
detta hänseende,

12. beträffande polishundverksamheten samt motor- och trafikutbildningen att

riksdagen med avslag på motion 1983/84:2176 i denna del
(yrkande 1) godkänner de riktlinjer som förordas i propositionen i
dessa hänseenden,

13. beträffande lokaliseringen av de centrala utbildningsaktiviteterna i
övrigt

att riksdagen godkänner de riktlinjer som förordas i propositionen i
detta hänseende,

JuU 1983/84:16

14. beträffande professur i polisforskning

att riksdagen avslår motion 1983/84:1515 i denna del (yrkande 3),

15. beträffande polisutbildningens innehåll i vissa delar

att riksdagen avslår motion 1983/84:1515 i denna del (yrkande 4)
och motion 1983/84:2176 i denna del (yrkande 2),

16. beträffande rekryteringsorganisationen

att riksdagen med avslag på motion 1983/84:1146 i denna del
(yrkande 4) godkänner de riktlinjer som förordas i propositionen i
detta hänseende,

17. beträffande riktlinjer för polisens organisation m. m. i övrigt

att riksdagen godkänner de riktlinjer som förordas i propositionen i
detta hänseende i den mån de inte omfattas av utskottets
hemställan ovan.

Stockholm den 6 mars 1984

På justitieutskottets vägnar
BERTIL LIDGÅRD

Närvarande: Bertil Lidgård (m), Lisa Mattson (s), Arne Nygren (s), Björn
Körlof (m), Hans Pettersson i Helsingborg (s), Helge Klöver (s), Arne
Svensson (m), Gunilla André (c), Karl-Gustaf Mathsson (s), Ulla-Britt
Åbark (s), Sven Munke (m), Hans Petersson i Röstånga (fp), Lars-Erik
Lövdén (s), Hans Göran Franck (s) och Åke Polstam (c).

Reservationer

1. Tjänst som biträdande chef i Göteborg (mom. 7)

Bertil Lidgård (m), Björn Körlof (m), Arne Svensson (m), Gunilla André
(c), Sven Munke (m), Hans Petersson i Röstånga (fp) och Åke Polstam (c)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 9 med ”Vid
ställningstagande” och slutar på s. 10 med ”och 1524” bort ha följande
lydelse:

Den föreslagna organisationen för Göteborgs och Bohus län innebär - i
likhet med vad som kommer att bli fallet i Stockholms län - att uppgifterna
för den nye regionale chefen uppenbarligen kommer att bli omfattande. Den
nye länspolismästaren tar över nuvarande länspolischefs uppgifter och ges en
förstärkt ställning i länsstyrelsen. En uppgift som kan bli aktuell för
länspolismästaren i framtiden är också att tjänstgöra som landshövdingens
ställföreträdare. Härjämte skall han med betydande arbetsuppgifter upprätthålla
funktionen som chef i Göteborgs polisdistrikt. Vid detta förhållande är

JuU 1983/84:16

det enligt utskottets mening nödvändigt att länspolismästaren i Göteborg vid
sin sida har en kvalificerad medarbetare i ledningsfunktionen; en annan
ordning skulle leda till en oacceptabel försvagning av kanske såväl den
regionala som lokala polisledningen. Fördelningen av arbetsuppgifter mellan
länspolismästaren och dennes medarbetare bör i huvudsak bli densamma
som skall gälla för motsvarande befattningar i Stockholm: de regionala
frågorna, liksom större lokala frågor av såväl operativ som administrativ och
organisatorisk natur, bör ses som länspolismästarens primära arbetsuppgift,
medan hans medarbetare i ledningsfunktionen förutsätts ta befattning med
de löpande frågorna i distriktet samt vissa löpande ärenden av regional natur.

Det nu anförda leder enligt utskottets mening till att befattningen som
länspolischefens medarbetare i ledningsfunktionen måste utövas av en
tjänsteman med polisledande ställning och kompetens. Arbetsuppgifternas
art är sådana att det enligt utskottets uppfattning inte är ändamålsenligt att
såsom föreslås i propositionen lägga dessa uppgifter på befattningshavare i
den nuvarande organisationen; en sådan lösning måste f. ö. innebära en
resursmässig försvagning av Göteborgs polisdistrikt. Med hänsyn till det
anförda anser utskottet i likhet med vad som sägs i motionerna att det är
nödvändigt att det i Göteborgs polisdistrikt inrättas en tjänst som biträdande
chef.

Vad utskottet nu med anledning av motionerna 1515,1519 och 1524 anfört
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande tjänst som biträdande chef i Göteborg
att riksdagen med anledning av motion 1983/84:1515 i denna del
(yrkande 1), motion 1983/84:1519 och motion 1983/84:1524 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört i detta
hänseende.

2. Den regionala polisverksamheten i övriga län (mom. 8)

Gunilla André (c) och Åke Polstam (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 11 med ”Utskottet
vill” och slutar på s. 12 med ”denna del” bort ha följande lydelse:

I linje med sina tidigare ställningstaganden i ämnet (JuU 1980/81:24 s. 13)
vill utskottet framhålla det angelägna i att den regionala polisverksamheten i
landet ges en effektivare och mera rationell organisation. Ett uttryck för
ansträngningarna i den riktningen utgör den organisationsform för de båda
storstadslänen och Jämtlands län som har lagts fast. När det gäller övriga län
anser utskottet att en inte önskvärd centralisering måste undvikas; man kan
sålunda alls inte utgå från att de skäl som talar för att befattningen som
länspolischef skall förenas med tjänsten som polismästare i resp. residensstad
i Stockholms, Göteborgs och Bohus län samt Jämtlands län skulle föreligga

JuU 1983/84:16

beträffande övriga län. Det kan enligt utskottets mening t. o. m. visa sig vara
direkt olämpligt i många län med en sådan ordning. Utskottet anser därför att
en omorganisation i linje med den som lagts fast för de nyss nämnda länen
och som förordas i direktiven till polisberedningen inte bör komma till stånd.
De förändringar beträffande den regionala polisverksamheten i övriga län
som kan behöva göras måste givetvis ske med utgångspunkt i de riktlinjer för
den fiamtida regionala polisorganisationen som riksdagen beslutat år 1981.

Vad utskottet nu med anledning av motion 1146 uttalat bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande den regionala polisverksamheten i övriga län

att riksdagen med anledning av motion 1983/84:1146 i denna del
(yrkande 2) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört i detta hänseende.

3. Utbildningsfrågornas handläggning inom rikspolisstyrelsen (mom. 11)

Gunilla André (c) och Åke Polstam (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 15 som börjar med ”Såsom
departementschefen” och slutar med ”den delen” bort ha följande lydelse:

Fastän polishögskolan organisatoriskt knyts till rikspolisstyrelsen anser
utskottet - att den i likhet med högskoleväsendet i övrigt i landet - bör ges en
relativt fristående ställning. Enligt utskottets mening tillgodoses inte detta
intresse med den organisatoriska lösning som departementschefen föreslår.
Hans förslag att skolan skall ges ställning som en byrå som tillsammans med
ekonomi- och personalbyråerna skall utgöra en avdelning vid rikspolisstyrelsen
riskerar också, om det genomförs, att bli till ett hinder för kontakter med
byråerna på de olika avdelningarna. Även samarbetet med andra utbildningsorgan
i samhället och med olika myndigheter kan komma att försvåras
med den i propositionen valda organisationen.

Såsom anges i motion 1146 tillgodoses intresset av att skolan ges en
självständig ställning bäst genom att skolan får bilda en egen organisatorisk
enhet inom rikspolisstyrelsen, direkt under verksledningen. En sådan
ordning skulle också främja skolans möjligheter till samverkan bl. a. med
andra högskolor och med olika enheter inom styrelsen.

Det anförda innebär att utskottet inte kan ansluta sig till departementschefens
uppfattning om utbildningsfrågornas handläggning inom rikspolisstyrelsen.
Utskottet ställer sig i detta hänseende bakom önskemålet i motion 1146.
Utskottets uppfattning i saken bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.

JuU 1983/84:16

dels att utskottets hemställan under moment 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande utbildningsfrågornas handläggning inom rikspolisstyrelsen att

riksdagen med anledning av motion 1983/84:1146 i denna del
(yrkande 3) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört i detta hänseende.

4. Rekryteringsorganisationen (mom. 16)

Gunilla André (c) och Åke Polstam (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 20 som börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ”motsvarande del” bort ha följande lydelse:

Med hänsyn till det gynnsamma rekryteringsläget finns det enligt utskottets
mening skäl att se över den nuvarande rekryteringsorganisationen.
Målsättningen måste härvidlag vara att begränsa de resurser som f. n. satsas
på en aktiv rekrytering av befattningshavare till tjänster inom polisväsendet.
Med denna utgångspunkt ter det sig enligt utskottets uppfattning naturligt
att, såsom föreslagits av polisberedningen och som förespråkas i motionen,
man avvecklar den särskilt uppbyggda rekryteringsorganisationen. Som
departementschefen framhåller motsvaras rekryteringskonsulenternas ursprungliga
uppgifter numera inte av något egentligt behov.

Enligt utskottets mening är det mest ändamålsenligt att det egentliga
rekryteringsarbetet bedrivs på det lokala planet. Viss förändring i den
nuvarande lokala rekryteringsorganisationen är emellertid önskvärd. Utskottet
anser således att rekryteringsfrågorna i varje polisdistrikt i regel bör
handhas av polisinspektören vid kansliet. Det nuvarande systemet med
lokala rekryteringsmän bör alltså upphöra.

Vad utskottet nu anfört innebär att utskottet tar avstånd från det förslag
rörande den framtida rekryteringsorganisationen som läggs fram i propositionen
och ansluter sig till förslaget i motion 1146 i motsvarande del.

dels att utskottets hemställan under moment 16 bort ha följande lydelse:

16. beträffande rekryteringsorganisationen

att riksdagen med anledning av motion 1983/84:1146 i denna del
(yrkande 4) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört i detta hänseende.

Särskilt yttrande

Bertil Lidgård (m) anför:

Polisväsendet står nu inför den första mera genomgripande reformen efter
polisväsendets förstatligande den 1 januari 1965. Till grund för reformen
ligger bl. a. 1975 års polisutrednings betänkande (SOU 1979:6) Polisen och
av riksdagen år 1981 beslutade riktlinjer (prop. 1980/81:13, JuU 24, rskr

JuU 1983/84:16

210). Reformarbetet har förts vidare genom 1981 års polisberedning och den
nu föreliggande propositionen. Riksdagen har vidare i en särskild proposition
(prop. 1983/84:111) förelagts förslag till en polislag. Återstående
reformfrågor avses bli behandlade i en proposition som läggs fram senare i år.

En del av förslagen i den nu aktuella propositionen - bl. a. i fråga om
planeringssystemet och rikspolisstyrelsens ställning och organisation - inger
viss tveksamhet, och bättre lösningar hade kanske stått att vinna genom
ytterligare diskussioner och överväganden. Det är emellertid angeläget att de
förestående reformerna genomförs i praktiken så snart som möjligt, så ätt de
anställda inom polisväsendet kan finna sina arbetsformer och får känna
arbetsro efter den osäkerhet som det långvariga förberedelsearbetet skapat.

Mot denna bakgrund bör man enligt min mening nu godta den föreslagna
organisationsreformen även om den inte är i alla delar tillfredsställande.
Efter ett antal år måste givetvis den nya organisationen utvärderas och
undergå de jämkningar som erfarenheterna motiverar.

Av vad jag nu sagt följer att man - inte minst från riksdagens sida - måste
ägna fortlöpande uppmärksamhet åt den nya organisationens funktionsduglighet
och ändamålsenlighet. Härvidlag är det ett par ämnen som förtjänar att
särskilt framhållas.

Reformen förutsätts innefatta en förskjutning av tyngdpunkten, en
decentralisering, från rikspolisstyrelsen till de regionala och - framför allt -till de lokala polisorganen; särskild vikt har lagts vid att stärka medborgarinflytandet
över polisväsendet genom att de politiskt valda polisstyrelserna får
ett bredare ansvarsområde. Om värdet härav råder full enighet. Saken har
emellertid också en annan sida. Samtidigt som vissa uppgifter lyfts bort från
rikspolisstyrelsen öppnas nämligen möjligheter till en ökad centralstyrning
från en högre nivå, dvs. en departementsstyrning som kan komma i konflikt
med grundsatsen om de centrala ämbetsverkens självständighet.

I den förevarande propositionen saknas inte skrivningar som kan tolkas
som tecken på en begynnande utveckling i sådan riktning. Saken har
uppmärksammats av utskottet vid behandlingen av planeringsprocessen
inom polisväsendet (s. 5 och 6). I det sammahanget har i propositionstexten
talats om rikspolisstyrelsens uppgift att informera länsstyrelserna och
polisstyrelserna om budgetpropositionens innehåll såvitt gäller polisväsendet.
Departementschefen uttalar att det är en viktig uppgift för rikspolisstyrelsen
att så tidigt som möjligt informera de nämnda organen om vilken
inriktning på polisverksamheten som statsmakterna tänkt sig för det
kommande budgetåret. Uttalandet föder två reflexioner. Den ena är att den
angivna uppgiften - närmast av expeditionell natur - knappast kan anses höra
till dem av ett centralt ämbetsverks uppgifter som är särskilt betydelsefulla.
Den andra är att i uttalandena - något som också utskottet påtalat -riksdagens roll i budgetregleringssammanhang inte synes ha tillräckligt
beaktats. - Det bör noteras att en utveckling mot ökad centralisering -önskvärd eller ej - skulle komma att stå i strid mot den decentraliseringstan -

JuU »983/84:16

ke som varit ett ledmotiv i reformarbetet.

Ett annat ämne som bör observeras är följande. Som ett led i decentraliseringen
av uppgifter från rikspolisstyrelsen förordas i propositionen vissa
begränsningar i styrelsens möjligheter att meddela föreskrifter och allmänna
råd till de regionala och lokala polismyndigheterna. I linje med vad utskottet
har uttalat rörande rikspolisstyrelsens föreskriftsrätt (s. 14) bör det framhållas
att rikspolisstyrelsens föreskrifter är av stor betydelse för rättsenhetligheten
och rättssäkerheten i samhället; det är ett viktigt intresse för medborgarna
att polisiära beslut och åtgärder i landets 118 olika polisdistrikt - vare sig
det gäller tillståndsärenden enligt vapenlagen, frågor om motortävlingar på
isbana eller åtgärder av renodlat polisoperativ natur - präglas av den
enhetlighet som gäller för rättstillämpningen i övrigt.

Sammanfattningsvis bör framhållas att det såväl vid genomförandet av den
nya organisationen som vic den efterföljande utvärderingen av den finns
spörsmål av central konstitutionell betydelse och frågor av väsentlig betydelse
för rättssäkerheten som måste uppmärksammas. Vikten av att så sker inses
lätt om man beaktar hur ingripande för den enskilde medborgaren den
maktutövning är som polisen betrotts med.

JuU 1983/84:16

Innehållsförteckning

Propositionen 1

Motioner 1

Utskottet 2

Inledning 2

1981 års riksdagsbeslut 3

Propositionens huvudsakliga innehåll m. m 4

Planeringsprocessen inom polisväsendet 5

Medborgarinflytandet över den lokala polisverksamheten 6

Den regionala polisorganisationen ...... 8

Den regionala strukturen i Jämtlands län, m. m 8

Biträdande chef i Göteborgs polisdistrikt 9

Det fortsatta reformarbetet 10

Rikspolisstyrelsens framtida roll inom polisväsendet 12

Utbildningsorganisationen m. m 14

Utbildningsfrågornas handläggning inom rikspolisstyrelsen
14

Lokaliseringen av de centrala utbildningsaktiviteterna ... 15

Professur i polisforskning 17

Övriga utbildningsfrågor 18

Rekryteringsorganisationen 18

Övrigt 20

Utskottets hemställan 20

Reservationer 22

1. Tjänst som biträdande chef i Göteborg (mom. 7) (m, c, fp) 22

2. Den regionala polisverksamheten i övriga län (mom. 8) (c) 23

3. Utbildningsfrågornas handläggning inom rikspolisstyrelsen
(mom. 11) (c) 24

4. Rekryteringsorganisationen (mom. 16) (c) 25

Särskilt yttrande (m) 25

minab/gotab Stockholm 1984 77995