om planering och anslag (prop. 1987/88:100 bil. 6)

Betänkande 1987/88:FöU11

Försvarsutskottets betänkande
1987/88:11

om planering och anslag (prop. 1987/88:100 bil. 6)

I betänkandet behandlas förslag sorn regeringen — efter föredragning av
försvarsministern, statsrådet Roine Carlsson — har förelagt riksdagen i
proposition 1987/88:100, bilaga 6, i det följande benämnd budgetpropositionen.
Vissa förslag i budgetpropositionen har utskottet redan behandlat i
tidigare betänkanden, nämligen dels frågan om kontantförmåner till värnpliktiga
m.fl. (prop. s. 51) som behandlats i betänkandet FöU 1987/88:5,
dels om en för totalförsvaret gemensam skyddsskola (prop. s. 18) som behandlats
i betänkandet FöU 1987/88:9 och dels om kustbevakningen (prop.
s. 95) som behandlats i betänkandet FöU 1987/88:10.

I betänkandet behandlas dessutom 127 motionsyrkanden från 58 inlämnade
motioner. Vissa under den allmänna motionstiden inlämnade motioner
som berör frågor om förstärkning av försvarets ubåtsskyddsförmåga
behandlar utskottet i ett särskilt betänkande.

En sammanställning av de i detta betänkande behandlade motionsyrkandena
återfinns i bilaga (bilaga 1) av vilken det framgår var i betänkandet de
olika yrkandena behandlas.

Som bilaga till detta betänkande återfinns även (bilaga 2) den skrivelse
som 1984 års försvarskommitté i juni 1987 avgav till regeringen (Ang. riksdagens
inflytande på utvecklingen inom totalförsvarssektorn, m.m., 1987-06-04).

Sammanfattning

Betänkandet gäller i huvudsak frågor rörande planering och anslag för de
militära och civila delarna av totalförsvaret.

I ett inledande avsnitt om riksdagen och försvarsplaneringen återger utskottet
de förslag som lämnats av 1984 års försvarskommitté i fråga om
parlamentarisk insyn och medverkan i försvarsplaneringsprocessen. Utskottet
konstaterar, med avslag på vissa motioner som berör detta ämne, att
ett godtagande av kommitténs förslag och ett fullföljande av vad som anför- 1

FöU
1987/88:1

1 Riksdagen 1987/88. 10 samt. Nr 11

des i dessa frågor i 1987 års försvarsbeslut väl tillgodoser behovet av parla- FÖU 1987/88:11
mentarisk insyn och medverkan.

Utskottet föreslår att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande
statsrådet i budgetpropositionen anför om säkerhets- och försvarspolitikens
inriktning. Beträffande vissa för totalförsvaret gemensamma frågor
föreslår utskottet likaledes att riksdagen, med avslag på vissa motionsyrkanden
angående planeringsförutsättningarna, ledning och samordning,
och hälso- och sjukvården, lämnar utan erinran vad som anförs i propositionen.

Beträffande totalförsvarets militära del tillstyrker utskottets majoritet regeringens
förslag om en inriktning i huvudsak enligt 1987 års försvarsbeslut.

I linje därmed tillstyrker utskottet att den i propositionen föreslagna, mot
denna inriktning avpassade, planeringsramen för försvarsbeslutsperiodens
återstående fyra år fastställs av riksdagen. Beträffande utgiftsramen för
budgetåret 1988/89 tillstyrker utskottet att denna i enlighet med propositionsförslaget
fastställs till 26 147 000 000 kr. i prisläge februari 1987.

I två reservationer förordas en högre ambition än vad som anges i propositionen.
Företrädarna för moderata samlingspartiet stödjer den i partimotionen
angivna inriktningen av det militära försvaret som i stort sammanfaller
med partiets reservationer i samband med försvarsbeslutet. Moderaterna
föreslår också att medel tillskjuts för att öka repetitionsutbildningen.

Centerpartiets företrädare förordar likaledes, också här i anslutning till den
egna partimotionen, utökad repetitionsutbildning. Även centerpartiet förespråkar
på vissa punkter en annan inriktning beträffande det militära försvaret
än den som föreslås av regeringen.

När det gäller totalförsvarets civila de! föreslår utskottets majoritet att
riksdagen skall fastställa planeringsramen för perioden 1988/89—1991/92
i enlighet med propositionens förslag samt att riksdagen även i övrigt skall
godta vad som i propositionen föreslås beträffande ekonomiska resurser till
den civila delen av totalförsvaret. Inom ramen för detta ställningstagande
avstyrker utskottet bifall till två motioner (c och vpk). Vidare föreslår utskottet
att riksdagen godkänner de principer för val av beredskapsåtgärder
inom det civila totalförsvaret som anges och att riksdagen lämnar utan
erinran vad som anförs om den fortsatta utvecklingen på detta område.

Utskottet avstyrker riksdagens bifall till ett antal motioner som rör frågor
om civil ledning och samordning, befolkningsskydd och räddningstjänst,
inkl. fredsräddningstjänsten, samhällets sårbarhet och försörjningsberedskapen.

I avsnittet om forskning och försvarsindustri har utskottet, med anledning
av ett antal motionsyrkanden i detta ämne, anledning att särskilt uppehålla
sig vid Karlskronavarvets problem. Utskottet hänvisar, med avslag på ett
antal motionsyrkanden med förslag om olika samhällsåtgärder och med
bifall till propositionen, bl.a. till att regeringen i bil. 8 till årets kompletteringsproposition
föreslagit beställning till varvet av ytterligare ett minröjningsfartyg.

Beträffande tre anslag föreslår utskottet smärre förändringar i förhållande
till regeringens förslag.

Ett flertal av de motionsyrkanden som behandlas i detta betänkande 2

föreslås av utskottet avslås av riksdagen med motiveringen att de frågor FÖU 1987/88:11

som tas upp är föremål för behandling inom ramen för det omfattande

utredningsarbete inom centrala områden som pågår inom berörda militära

och civila myndigheter, ett utredningsarbete som inte bör föregripas genom

uttalanden eller andra åtgärder från riksdagens sida.

20 reservationer och 8 särskilda yttranden har lämnats till föreliggande
betänkande.

1 Riksdagen och försvarsplaneringen

Regeringen har i budgetpropositionen (s. 8) berett riksdagen tillfälle att ta
del av vad föredragande statsrådet har anfört om riksdagen och försvarsplaneringen.

Föredragande statsrådet

I budgetpropositionen hänvisar föredragande statsrådet till de förslag som
lämnades av 1984 års försvarskommitté i rapporten (juni 1987) Angående
riksdagens inflytande på utvecklingen inom totalförsvarssektorn, m. m.
Kommitténs förslag utgick från det uppdrag som riksdagen i december
1983 gav regeringen i fråga om att låta 1984 års försvarskommitté pröva
tidigare lämnade förslag av riksdagens revisorer (Förs. 1982/83:22, FöU
1983/84:6, rskr. 22).

De av försvarskommittén i dessa frågor redovisade förslagen hade följande
huvudsakliga innebörd:

— att riksdagens försvarsutskott ges ett vidgat verksamhetsområde genom
att utskottet engagerar sig i en regelbunden och systematisk kontroll och
uppföljning av genomförandet av riksdagsbeslut om försvaret och av
systemplaneringen inom viktigare områden,

— att inför ett flerårigt försvarsbeslut proposition bör lämnas senast i början
av februari beslutsåret,

— att försvarskommittébetänkanden om säkerhetspolitikens inriktning
och — som underlag för programplaneringen — den allmänna inriktningen
av totalförsvarets fortsatta utveckling bör undergå en bred remissbehandling.

Försvarsministern säger sig i propositionen anse att dessa förslag från
försvarskommittén i sina huvuddrag är lämpliga och bör beaktas i planeringen
inför kommande försvarsbeslut. Han anser vidare att en ökad ambition
från försvarsutskottets sida enligt försvarskommitténs rekommendationer
allmänt sett är motiverad med hänsyn till statsmakternas beslut om
ledning av den statliga förvaltningen (prop. 1986/87:99, KU 29, rskr. 226).

Motionerna

1987/88:Fö202 av Olof Johansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkandena

I. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en parlamentarisk
utredning bör tillsättas för att förbereda 1989 års försvarsbeslut,

2. att riksdagen beslutar öka den demokratiska insynen i försvarspla- FÖU 1987/88:11
neringen i enlighet med motionen.

1987/88:Fö205 av Lars Werner m.fl. (vpk) såvitt gäller yrkande 1 att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett
sammansatt säkerhetspolitiskt underlagsmaterial inför nästa försvarsbeslut.

Utskottet

Utskottet fick i samband med beredningen inför 1987 års försvarsbeslut
anledning att uppehålla sig vid frågorna om planeringsläget inom totalförsvaret
och den därtill knutna frågan om behovet av parlamentarisk insyn
och medverkan vid totalförsvarets utveckling. Det finns i detta sammanhang
skäl att erinra om vad som därvid anfördes från utskottets sida.

Sålunda konstaterade utskottet (FÖU 1986/87:11, s. 13—14) att totalförsvarets
utveckling fram till sekelskiftet i hög grad torde komma att påverkas
av ett intensivt utredningsarbete under de första åren av försvarsbeslutsperioden
1987/88—1991/92 och att detta gällde såväl den militära som den
civila delen av totalförsvaret. Utskottet hänvisade i detta sammanhang å
ena sidan till det utredningsarbete inom försvarsmakten som skall redovisas
av överbefälhavaren i september 1988, å andra sidan till den i försvarsbeslutet
aviserade ändrade inriktningen av befolkningsskyddet med åtföljande
uppdrag till berörda myndigheter såsom överstyrelsen för civil beredskap
och statens räddningsverk att företa en översyn av de regionala måloch
riskanalyserna och i september 1988 redovisa en samlad syn på befolkningens
behov av skydd i krig.

1 anslutning till detta anfördes följande, såsom ett tillkännagivande från
riksdagen, beträffande parlamentarisk insyn och medverkan:

— Försvarsutskottet bör genom återkommande redovisningar och på andra
sätt aktivt följa det utrednings- och planeringsarbete som här nämnts.
Detta bör ses både som uppföljning av 1987 års försvarsbeslut och som
förberedelse för utskottets beredningsarbete med försvarsbeslutet 1992
och med riksdagsbeslut dessförinnan om arméns krigsorganisation,
m.m. Utskottets arbete härmed måste påbörjas hösten 1987.

— Regeringen bör tillsätta en eller flera kommittéer, bestående främst av
riksdagsledamöter, med uppgift att ta noggrann del av utredningsresultaten
och redovisa sina bedömningar härav till regeringen som ytterligare
underlag för dess förslag till riksdagen.

Vad därefter beträffar 1984 års försvarskommittés förslag syftande till att
inom konstitutionellt och på annat sätt givna ramar öka det parlamentariska
inflytandet över försvarsplaneringen konstaterar utskottet att dessa förslag
formellt sett först genom föreliggande proposition blir ett ärende som
föranleder ett ställningstagande från utskottets sida. Även om försvarskommitténs
förslag hänförde sig till riksdagen och försvarsutskottet så följer av
det faktum att kommittén utsetts av regeringen och därför hade att lämna

förslag till regeringen att anhängiggörandet till riksdagen formellt sker först FÖU 1987/88:1 1
genom propositionen. I denna biträder således föredragande statsrådet försvarskommitténs
förslag. Kommitténs skrivelse bifogas till detta betänkande
som bilaga.

Vissa av dessa förslag, nämligen beträffande remissbehandling av kommande
försvarskommittébetänkanden samt tidpunkt för lämnande av totalförsvarsproposition,
föranleder inga synpunkter från utskottets sida i
detta sammanhang. Däremot får utskottet anledning att redovisa sitt ställningstagande
till försvarskommitténs förslag enligt vilket utskottet bör åta
sig utökade uppgifter, utöver de i riksdagsordningen angivna ordinarie
uppgifterna, i fråga om att följa upp och kontrollera genomförandet av
fattat totalförsvarsbeslut.

Utskottet anser i likhet med försvarsministern att försvarskommitténs
förslag i denna del är lämpligt och välmotiverat såsom ett steg mot ett ökat
parlamentariskt inflytande över totalförsvarsplaneringen, i ljuset av ett antal
års erfarenheter av tillämpade planerings- och ekonomisystem (FPE).

Utskottet är således berett att inom ramen för sina kansli- och tidsresurser
åta sig den uppföljningsuppgift som försvarskommittén föreslagit. Utskottet
har i själva verket redan börjat tillämpa denna ordning till följd av vad
som enligt ovan i totalförsvarsbeslutet tillkännagavs om att aktivt följa det
igångsatta utredningsarbetet inom den militära resp. den civila delen av
totalförsvaret. Utskottet har sålunda, med faktisk tillämpning av försvarskommitténs
förslag i denna del och i enlighet med 1987 års riksdagsbeslut,
under innevarande riksmöte hållit sig fortlöpande och noggrant informerat
om utredningsarbetets fortskridande inom den s.k. Försvarsmaktsutredning
88 och även om operativa och strategiska frågor i anslutning till denna
liksom om nämnda utredningsarbete på civil sida. Det är utskottets avsikt
att fullfölja detta arbete fram till dess de olika myndighetsförslagen föreligger
hösten 1988. Enligt vad utskottet erfår kan det redan dessförinnan bli
aktuellt att tillsätta en eller flera parlamentariska kommittéer med uppgift
att i detalj pröva och ta ställning till resp. förslag inför det riksdagsbeslut
som förväntas behöva fattas våren 1989.

Det är naturligt och ofrånkomligt att utskottet inom ramen för den uppföljningsuppgift
som här redovisas i nu aktuellt skede koncentrerar uppmärksamheten
till de större problemkomplex som i försvarsbeslutets efterföljd
fram till våren 1989 är föremål för en särskild beredning. I ett senare
skede under förhandenvarande försvarsbeslutsperiod kan det vara angeläget
och naturligt att ägna stor uppmärksamhet åt en uppföljning av genomförandet
av andra delar av senaste försvarsbeslut. I det sammanhanget är
det av betydande intresse även för riksdagen att det för närvarande sker en
metodutveckling inom regeringskansliet syftande till en effektiviserad och
förenklad kontroll och uppföljning från regeringens sida gentemot myndigheterna
inom ramen för en tänkt successiv måluppfyllelse under en given
försvarsbeslutsperiod.

1 två motioner från den allmänna motionstiden berörs frågor rörande
riksdagen och försvarsplaneringen.

I motion 1987/88:Fö202 (c) anförs att erfarenheterna från förra försvarsbeslutet
talar för ett ökat demokratiskt inflytande på försvarsplaneringen. 5

Motionärerna anser att större tid måste ges åt fördjupad diskussion om FÖU 1987/88:11
försvarsfrågorna hos en intresserad allmänhet, hos berörd personal, i partier
och organisationer. De framhåller i enlighet härmed att det är nödvändigt
att försvarsutredningsbetänkanden remissbehandlas och anför vidare
att det är viktigt att riksdagen nu fattar beslut om principerna för ett utökat
inflytande på försvarsplaneringen samt att en parlamentarisk utredning
tillsätts för att förbereda 1989 års försvarsbeslut. I två inledande yrkanden i
partimotionen begärs ett tillkännagivande om att en sådan parlamentarisk
utredning bör tillsättas samt ett riksdagsbeslut om att öka den demokratiska
insynen i försvarsplaneringen i enlighet med motionen.

Utskottet avstyrker bifall till dessa motionsyrkanden. Riksdagen har,
som framgått i det föregående, redan i samband med totalförsvarsbeslutet
1987 uttalat sig om behovet av parlamentarisk insyn och medverkan inför
det mellanbeslut som förestår våren 1989 på grundval av nämnda utredningsarbete.
Utskottet har anledning att utgå ifrån att regeringen i enlighet
med riksdagens uttalande kommer att tillsätta en eller flera parlamentariska
kommittéer för att bereda ifrågavarande problemkomplex med utgångspunkt
från myndigheternas förslag. Något uttalande från riksdagens sida
om behovet av parlamentarisk utredning torde således inte erfordras.

Beträffande demokratisk insyn i övrigt torde vad utskottet här ovan anfört
som sitt ställningstagande till försvarskommitténs förslag i allt väsentligt
tillgodose motionärernas synpunkter. Dessa frågors karaktär är dessutom
sådan att ett formellt riksdagsbeslut inte ter sig lämpligt.

Vad slutligen beträffar frågan om remissbehandling av försvarskommittébetänkanden
erinrar utskottet om att såväl försvarsutskottet tidigare
(FöU 1983/84:6) som nu senast försvarskommittén i sin ovannämnda skrivelse
fastslagit att det av praktiska tidsskäl tyvärr inte är möjligt att remissbehandla
en försvarskommittés slutbetänkande. Försvarskommittén anförde
för sin del att just detta förhållande gör det desto mer angeläget att
tidigare kommittébetänkanden remissbehandlas.

I motion 1987/88:Fö205 (vpk) anser motionärerna att arbetet inför nästa
fleråriga försvarsbeslut bör inriktas på studier och utredningar avseende en
sammansatt svensk säkerhetspolitik vari alla delar av säkerhetspolitiken —
militärt, ekonomiskt och civilt försvar, bistånd, handel, utrikes- och fredspolitik
— vägs samman. I yrkandet på denna punkt hemställs om ett tillkännagivande
angående ett sammansatt säkerhetspolitiskt underlag inför nästa
försvarsbeslut.

Utskottet konstaterar att föregående försvarskommitté — i likhet med de
tidigare — i enlighet med sina direktiv hade anledning att i ett första skede
av sitt arbete redovisa sina allmänna säkerhetspolitiska bedömningar för att
därefter i ljuset av dessa bedömningar bearbeta frågorna rörande totalförsvaret.
1984 års försvarskommitté berörde de säkerhetspolitiska bedömningarnas
roll i sin ovan nämnda skrivelse (Ang. riksdagens inflytande på
utvecklingen inom totalförsvarssektorn, m.m.) och anförde därvid bl.a. följande: Kommittén

anser att all erfarenhet visar att det är viktigt och principiellt
riktigt att ett totalförsvarsbeslut grundas på ett utredningsarbete som ger
uttryck för den centrala principen att säkerhetspolitiken utformas i ett sam- 6

spel mellan dess huvuddimensioner utrikespolitiken och försvarspolitiken. FÖU 1987/88:11
Vidare är det i sak angeläget att detta arbete bedrivs i enlighet med principen
att förslag rörande totalförsvarets utveckling måste utgå ifrån en bred
och inträngande säkerhetspolitisk analys. Det är viktigt att vår försvarspolitik
präglas och genomsyras av våra säkerhetspolitiska grundlinjer.

Utskottet delar denna syn och konstaterar att detta uttalande av dåvarande
försvarskommittén väl återger den strävan som faktiskt präglar vårt försvarsplaneringssystem
och försvarskommittéernas arbete. Något uttalande
från riksdagens sida i enlighet med vad som anförs i motion FÖ205 kan
därför inte anses motiverat. Motionsyrkandet bör avslås.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande parlamentarisk utredning

att riksdagen avslår motion 1987/88:FÖ202, yrkande 1,

2. beträffande riksdagen och försvarsplaneringen i övrigt

att riksdagen med avslag på motion 1987/88:Fö202, yrkande 2, och
motion 1987/88:Fö205, yrkande 1, lämnar utan erinran vad föredragande
statsrådet har anfört.

2 Säkerhets- och försvarspolitiken

Regeringen har i budgetpropositionen (s. 9 — 13) berett riksdagen tillfälle att
ta del av vad föredragande statsrådet har anfört om
dels säkerhetspolitiken,
dels försvarspolitikens inriktning.

Föredragande statsrådet

I budgetpropositionen lämnar föredragande statsrådet en redovisning av
sina säkerhetspolitiska överväganden. Han konstaterar att det råder en bred
enighet om den allmänna inriktningen av och grunderna för den svenska
säkerhetspolitiken och att detta politiskt har manifesterats i den parlamentariska
försvarskommittén och i 1987 års försvarsbeslut.

I den därefter följande redovisningen av de närmare säkerhetspolitiska
övervägandena utgår försvarsministern från den redogörelse som lämnades
i totalförsvarspropositionen (1986/87:95) och som därefter återgavs i riksdagens
försvarsbeslut (FöU 1986/87:11). Försvarsministern anför sålunda
bl.a.:

Sveriges säkerhet är i hög grad beroende av den internationella utvecklingen,
särskilt av relationerna mellan stormaktsblocken i Europa.

Förhållandet mellan Sovjetunionen och Förenta staterna kännetecknas
såväl av rivalitet, politiska motsättningar och fortsatta rustningar som av en
viss samverkan, främst i syfte att undvika en konflikt som kan leda till
direkta konfrontationer och ytterst till kärnvapenkrig. Kampen om inflytande
fortgår dock i global skala.

En överenskommelse har nyligen träffats mellan Sovjetunionen och Fö -

renta staterna om att avskaffa markbaserade medeldistanskärnvapen i Eu- FÖU 1987/88:11

ropa. Positiv är även ambitionen att kraftigt minska de strategiska kärnvapenarsenalerna
och att inleda samtal om begränsningar för kärnvapenprov.

I nedrustningskonferensen i Genéve förefaller en uppgörelse om förbud
mot kemiska vapen ligga inom räckhåll. De överenskommelser om förtroende-
och säkerhetsskapande åtgärder i Europa som träffades i den s.k.

Stockholmskonferensen granskas av ett uppföljningsmöte i Wien.

Regeringen följer uppmärksamt eventuellt kommande och intensifierade
samtal mellan maktblocken om konventionella rustningar i Europa och
särskilt sådana som mer direkt kan beröra svenska säkerhetsintressen.

Stormakterna engagerar sig i lokala konflikter på olika håll i världen. I
Mellanöstern och Gulfområdet, där de båda ledande makterna har starka
intressen, finns risk för en direktkonfrontation mellan stormakterna.

Den militära situationen i Europa återspeglar rådande motsättningar och
misstänksamhet mellan maktblocken. Båda sidor har sedan den nuvarande
politiska och militära strukturen i Europa grundlädes för omkring 40 år
sedan byggt upp mycket stora insatsberedda militära styrkor i Europa. Betydande
kärnvapenresurser liksom mycket omfattande konventionella
stridskrafter står mot varandra på ömse sidor om blockgränsen i Centraleuropa.
De militära satsningarna inom både NATO och Warszawapakten har
under det senaste decenniet gradvis ökat i reala termer, främst för att höja
den materiella kvaliteten på de konventionella stridskrafterna.

Den militärpolitiska situationen i Europa kännetecknas samtidigt av betydande
stabilitet. Inte minst hotet från kärnvapnen har fört med sig mycket
starka restriktioner på agerandet. Utfallet av ett konventionellt krig i Europa
beror på så många och skilda faktorer, att det även framgent blir utomordentligt
svårt för parterna att förutse utgången. Trots att båda maktblocken
har delvis skilda uppfattningar om vad som är politiskt och militärt önskvärt
i Europa, är det mot denna bakgrund osannolikt att någondera parten
skulle vara beredd att tillgripa våld i syfte att ändra de rådande maktförhållandena
till sin fördel. Maktblockens styrkedispositioner, som kännetecknas
av hög beredskap och långtgående operativa förberedelser, visar emellertid
att man inte utesluter möjligheten av en konflikt.

Den pågående utvecklingen i Sovjetunionen motiveras bl.a. av ett starkt
behov av effektiviserande reformer inom industri och samhälle. I Östeuropa
består spänningen mellan sovjetiska säkerhetsintressen och folkens nationella
aspirationer. Den långsiktiga utvecklingen i såväl Sovjetunionen
som Östeuropa är svårbedömbar. Kriser och konflikter inom och mellan
dessa stater kan inte uteslutas.

Vidare anför försvarsministern:

Nordeuropa karaktäriseras dels av en fortsatt grundläggande stabilitet i vad
avser den politiska situationen och den säkerhetspolitik som förs av de
nordiska länderna, och dels av att det nordeuropeiska och nordatlantiska
området ägnas ett ökande säkerhetspolitiskt och strategiskt intresse från
stormakternas sida.

Trots skilda säkerhetspolitiska lösningar har de nordiska länderna i stor
utsträckning sammanfallande intressen. De nordiska länderna har på denna
grund också kunnat verka gemensamt, företrädesvis inom Förenta Nationerna
och andra internationella organisationer. En förutsättning för detta
samarbete är de nordiska ländernas respekt för varandras skilda säkerhetspolitiska
lösningar och politiska ställningstaganden.

De militärstrategiska förändringarna innebär att det nordiska områdets
läge skulle vara mer utsatt i samband med kriser och väpnade konflikter 8

mellan maktblocken. Det nordiska området, även Sverige, kan komma att FÖU 1987/88:11
beröras redan i inledningsskedet av en militär konflikt mellan maktblocken.

Det nordiska områdets strategiska betydelse liksom de rådande alliansförhållandena
innebär dock att sannolikheten för ett angrepp mot det nordiska
området som inte har ett omedelbart samband med en storkonflikt
mellan maktblocken framstår som mycket ringa.

Sveriges totalförsvar skall verka i första hand fredsbevarande genom att
ha sådan styrka, sammansättning, ledning och beredskap att en angripares
förluster och andra uppoffringar i samband med ett försök att utnyttja vårt
land inte ter sig rimliga i förhållande till fördelarna. Ett så utformat totalförsvar
utgör ett väsentligt bidrag till lugn, stabilitet och en begränsad stormaktsnärvaro
i det nordiska området i fred och i internationella kriser. Det
är därtill en förutsättning för att svensk neutralitet skall bli respekterad vid
krig i vårt närområde.

Ett militärt angrepp mot Sverige skall kunna mötas varifrån det än kommer.
Våra stridskrafter skall i det längsta kunna förhindra att angriparen får
fast fot på svensk mark. Skulle angriparen likväl lyckas tränga in på vårt
territorium skall ett effektivt och uthålligt motstånd genomföras i varje del
av landet. Befolkning och egendom skall skyddas och den livsnödvändiga
försörjningen tryggas. Samhällets väsentligaste funktioner skall säkerställas.

Totalförsvaret skall även inriktas på att möta konsekvenser av andra
säkerhetspolitiska kriser än krig. Sådana kriser kan bli utdragna och kan
kännetecknas bl.a. av ekonomisk och handelspolitisk konfrontation. Det är
väsentligt för vår säkerhetspolitiska trovärdighet och för vårt totalförsvars
styrka i krig att vi kan möta försök till påtryckningar och handelsrestriktioner
i sådana situationer.

Försvarsministern konstaterar att kränkningar av vårt lands territoriella
integritet har konstaterats även under 1987.

Främmande undervattenskränkningar har förekommit på vårt sjöterritorium,
inklusive på inre vatten. Sverige kommer aldrig att acceptera kränkningar
av vår territoriella integritet. Vårt lands territorium skall värnas med
alla till buds stående medel. Regeringens förordning innebär att försvarsmakten
utan föregående varning skall tillgripa vapenmakt mot en främmande
ubåt i inre vatten. Syftet är att tvinga den kränkande ubåten till ytan
för identifiering och andra åtgärder. Ubåtsskyddet fortsätter att förstärkas.

Respekten för vår territoriella integritet skall tryggas genom förmåga att
ingripa mot varje form av kränkningar av vårt territorium i såväl fred som
under neutralitet vid krig i omvärlden.

Regeringen kommer att fullfölja neutralitetspolitiken med kraft och konsekvens.
Den inriktning av totalförsvaret som angavs genom försvarsbeslutet
1987 ligger fast.

Beträffande försvarspolitikens inriktning hänvisar föredragande statsrådet
till den moderniserade beskrivning av det svenska totalförsvarets mål som
föreslogs av 1984 års försvarskommitté och därefter i totalförsvarspropositionen
och som antogs inom ramen för riksdagens totalförsvarsbeslut. Han
hänvisar även till de förslag rörande operativa grunder för totalförsvaret
som framlades i totalförsvarspropositionen och som riksdagen lämnade
utan erinran. Enligt försvarsministerns mening har det sedan försvarsbeslutet
1987 inte inträffat något som gör att han vill förorda ändringar i

beskrivningen av det svenska totalförsvarets mål eller i de operativa grun- FÖU 1987/88:1 1
derna för totalförsvaret.

Härutöver anger försvarsministern bl.a. att ökad uppmärksamhet i planeringen
skall ägnas åt förmågan att i fred, kris och under neutralitet hantera
uppkommande situationer, även om ett militärt angrepp med syfte att
utnyttja Sverige är det allvarligaste hotet och därmed skall utgöra den viktigaste
utgångspunkten för planeringen.

Motionerna

1987/88:Fö203 av Gunhild Bolander m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av
åtgärder i anledning av principavtalet om den ekonomiska zonen i Östersjön.

1987/88:Fö207 av Carl Bildt m.fl. (m) såvitt gäller yrkande 1 att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hotet
mot Sverige.

Utskottet

Utskottet konstaterar i likhet med försvarsministern att den breda enighet
som finns i vårt land om de grundläggande riktlinjerna för Sveriges säkerhetspolitik
manifesterats i senaste försvarskommittés säkerhetspolitiska
rapport och senast kommit till uttryck i samband med 1987 års försvarsbeslut.
Enigheten i sig är en betydande säkerhetspolitisk tillgång. Utskottet
konstaterar vidare att de säkerhetspolitiska överväganden som redovisas i
budgetpropositionen i allt väsentligt utgår ifrån och återspeglar de bedömningar
som redovisades i försvarsbeslutet. Utskottet anser följaktligen att
riksdagen bör lämna utan erinran vad föredragande statsrådet i propositionen
anför om säkerhetspolitiken.

När det gäller försvarspolitikens inriktning delar utskottet försvarsministerns
mening att det inte sedan totalförsvarsbeslutet inträffat något som bör
föranleda ändringar i beskrivningen av det svenska totalförsvarets mål eller
i de operativa grunderna för totalförsvaret. Utskottet har inte heller i övrigt
något att erinra mot vad som anförs om försvarspolitiken.

Utskottet behandlar i detta sammanhang två motionsyrkanden som berör
säkerhets- och försvarspolitiken.

1 motion 1987/88:Fö207 (m) yrkas att riksdagen som sin mening bör ge
regeringen till känna vad som i motionen anförs när det gäller hotet mot
Sverige. Motionärerna hänvisar bl.a. till att den tekniska utvecklingen och
pågående ubåtskränkningar har påvisat ett behov av att även under kris och
fred upprätthålla en acceptabel försvarsförmåga. Vidare anförs att militära
hot kan ha många former och ha flera olika syften. Enligt motionärerna
måste de olika sabotageförberedelser som identifierats tas på stort allvar.

Utskottet anser att vad som anförs i motionen i denna del i allt väsentligt

överensstämmer med de säkerhetspolitiska överväganden som redovisas i
föreliggande proposition liksom med de uttalanden som utskottet tidigare
gjort med anledning av misstänkta försök till bl.a. kartläggning av svenska
totalförsvarsobjekt från främmande makts sida (FöU 1987/88:2). Utskottet
anser emellertid inte att det finns anledning för riksdagen att nu göra ett
särskilt uttalande i linje med vad som föreslås i motionen.

I motion 1987/88:Fö203 (c) aktualiserar motionärerna vad de anser vara
vårt lands juridiska och säkerhetspolitiska skyldigheter och därmed vår
övervaknings- och incidentkapacitet på Gotland till följd av det träffade
principavtalet mellan Sverige och Sovjetunionen om den ekonomiska zonen
i Östersjön. 1 motionen berörs bl.a. kustbevakningens uppgifter, och
motionärerna anser därutöver att den säkerhetspolitiska markeringen av
zonen även kräver insatser av svenska örlogsfartyg. Svenska örlogsfartyg
måste, anser de, uppträda i Östersjön och främst öster om Gotland i större
utsträckning än vad som hittills varit fallet. Den nya situationen kräver
enligt motionärerna i första hand att ett säkert och tillräckligt effektivt övervakningssystem
skapas så att största möjliga del av centrala Östersjön och i
varje fall hela den svenska ekonomiska zonen täcks av radarspaning. Såväl
militära bevakningsfartyg som kustbevakningens fartyg och flyg bör i ökad
utsträckning baseras på Gotland. En god samverkan, anför motionärerna
avslutningsvis, mellan fiskare, kustbevakning och militära enheter är en
förutsättning för att svenska intressen skall kunna tillvaratas och att goda
och säkra relationer med utländska enheter kan säkerställas.

Utskottet erinrar inledningsvis om att i de operativa grunder för totalförsvaret
som antogs i samband med 1987 års försvarsbeslut och vars fortsatta
giltighet föredragande statsrådet bekräftar i föreliggande proposition det
anges att östra Mellansverige inkl. Gotland tillhör de delar av landet som
särskilt bör uppmärksammas — inom ramen för målsättningen att varje del
av landet skall försvaras och att militära angrepp skall kunna mötas varifrån
de än kommer. Vidare hänvisar utskottet till att försvarsministern i
budgetpropositionen i linje med totalförsvarsbeslutet särskilt poängterar
att totalförsvaret förutom i krig har väsentliga uppgifter också i fred och i
olika kris- och neutralitetssituationer. Dessa båda element i beskrivningen
av totalförsvarets operativa grunder och vår försvarspolitiks inriktning ger
uttryck för en allmän strävan som i hög grad tillmötesgår motionärernas
inriktning.

Det är enligt utskottets mening uppenbart att överenskommelsen mellan
Sverige och Sovjetunionen om avgränsningen av kontinentalsockeln och av
den svenska fiskezonen och den sovjetiska ekonomiska zonen i Östersjön
bör aktualisera frågan om lämpliga och erforderliga resurser för övervakning,
m.m. i området och för främjande av svenska intressen. Utskottet
erinrar i detta sammanhang om vad som från utskottets sida uttalades beträffande
kustbevakningsresurser i betänkandet (FöU 1987/88:10) om kustbevakningen
innevarande riksmöte. Utskottet sade sig där biträda den uppfattning
som framfördes i en i betänkandet behandlad motion i fråga om
vikten av att tillräckliga bevakningsresurser ställs till förfogande till följd av
det nya läget i Östersjön och hänvisade bl.a. till att behoven i detta hänseende
uppmärksammats i aktuella programplaneanvisningar. Utskottet erfar

att dessa behov även uppmärksammas i regeringens förestående proposi- FÖU 1987/88:11
tion om godkännande av överenskommelsen mellan Sverige och Sovjetunionen.

Utskottet finner mot bakgrund av de olika uttalanden som här redovisats
att riksdagen inte bör se sig föranledd att tillkännage en mening av det slag
som förordas i motionen. Denna får anses i allt väsentligt tillgodosedd av de
olika uttryck för en medvetenhet om behoven som redovisats.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande säkerhetspolitiken

att riksdagen med avslag på motion 1987/88:Fö207, yrkande 1, lämnar
utan erinran vad föredragande statsrådet har anfört om säkerhetspolitiska
överväganden,

2. beträffande försvarspolitiken

att riksdagen med avslag på motion 1987/88:Fö203 lämnar utan
erinran vad föredragande statsrådet har anfört om försvarspolitikens
inriktning.

3 Vissa för totalförsvaret gemensamma frågor

Regeringen har i budgetpropositionen (s. 14—20) föreslagit riksdagen att ta
del av vad föredragande statsrådet har anfört om

dels ledning och samordning av totalförsvaret,

dets utveckling av planerings- och uppföljningssystemet.

Föredragande statsrådet

I budgetpropositionen berörs under rubriken Vissa för totalförsvaret gemensamma
frågor följande områden:

— Vissa gemensamma utgångspunkter för planeringen

— Ledning och samordning av totalförsvaret

— Skydd mot kärnvapen, biologiska stridsmedel och kemiska hot (dessa
frågor har utskottet behandlat i betänkandet FöU 1987/88:9 om en för
totalförsvaret gemensam skyddsskola, m.m.)

— Utveckling av planerings- och uppföljningssystemet.

Beträffande vissa gemensamma utgångspunkter för planeringen betonar

föredragande statsrådet inledningsvis behovet av balans och en väl fungerande
samordning mellan totalförsvarets olika militära och civila delar.
Vidare understryker han betydelsen av att gemensamma operativa grunder
tillämpas inom alla totalförsvarsdelar och samhällssektorer. Enhetliga antaganden
om krisers och krigs varaktighet och karaktär måste enligt försvarsministerns
mening tillämpas inom hela samhället i syfte att uppnå en
tillfredsställande balans i fråga om uthållighet.

Vad beträffar dessa antaganden om krisers och krigs varaktighet och

karaktär anför försvarsministern bl.a. att ett s.k. förkrigsskede som utgångs- FÖU 1987/88:11
punkt för planeringen kan antas ha en varaktighet av upp till ett år. Beredskapsplaneringen
skall emellertid även ta hänsyn till att ett krigsutbrott i
Europa kan följa efter en förhållandevis kort kris. Bedömningen i fråga om
ett upp till ettårigt förkrigsskede får enligt försvarsministern inte innebära
att vår krigsuthållighet avsevärt försvagas. Samtidigt måste beredskapen
också tillgodose de krav som blir resultatet av en kortvarig kris och förvarning
före ett krigsutbrott. Beträffande den period av krig i vår omvärld som
kan följa på förkrigsskedet anser försvarsministern att vår uthållighet härför
bör dimensioneras utgående från en bedömning av varaktigheten av ett
akut krigsskede mellan maktblocken i Europa. En rimlig uppskattning är,
framhåller han, att ett sådant skede kan pågå några månader. Totalförsvaret
skall ha en betryggande uthållighet i relation härtill.

Försvarsministern påpekar att förloppet av en framtida kris inte kan
förutses och understryker betydelsen av ett flexibelt synsätt i beredskapsarbetet
och att valet av åtgärder för att säkerställa beredskap och uthållighet
bör ske så att de stärker vårt lands anpassningsförmåga även i kriser av
annan karaktär än den som anges som gemensam utgångspunkt för planeringen.

Föredragande statsrådet återger därefter inriktningen i de i december
1987 utfärdade föreskrifterna för totalförsvarets planläggning och övriga
fredstida förberedelser. Genom dessa och andra föreskrifter anser han att
det skapats en god grund för planläggning och förberedelser inom totalförsvaret
för att nå målet att avhålla en tänkbar angripare från militär aggression
eller hot därom.

Beträffande ledning och samordning av totalförsvaret hänvisar försvarsministern
till det utredningsarbete som bedrivs inom olika myndigheter och
som i vissa fall redan redovisats och för närvarande bereds inom regeringskansliet.
Ett samlat underlag för totalförsvarets ledning skall föreligga till
hösten 1989 varefter försvarsministern avser att lämna förslag till regeringen
om organisation och om former för en effektivare och mer samordnad
ledning av totalförsvaret under kriser och i krig.

Sist i avsnittet om vissa för totalförsvaret gemensamma frågor berör föredragande
statsrådet frågor rörande utveckling av planerings- och uppföljningssystemet.
Han anför som sin uppfattning att statsmakternas styrning
mer än hittills måste inriktas på försvarets förmåga och beredskap enligt ett
försvarsbesluts intentioner och hänvisar till att riksdagen lämnade utan
erinran vad han i totalförsvarspropositionen 1987 anmälde i fråga om ändrad
inriktning av ledningssystemet, nämligen att de mål som anges i försvarsbeslutet
för femårsperioden i form av kvalitet och kvantitet hos krigsförbanden
även skall utgöra mål för de centrala myndigheternas produktion.
De hittillsvarande årsvis uppstyckade produktionsmålen från statsmakternas
sida avses därför tonas ner i hög grad. Det viktiga blir i stället att
visa och följa upp hur myndigheternas verksamhet gradvis leder mot försvarsbeslutets
mål.

Försvarsministern anger att dessa styrningsprinciper införts att gälla
fr.o.m. den 1 juli 1987.1 regleringsbrevet i juni 1987 för försvarsdepartementets
verksamhetsområde har målen för myndigheternas verksamhet i större ' 3

utsträckning än tidigare hänförts till krigsorganisationen och uppdelats på FöU 1987/88:11

program. Beskrivningen av målen har utgått från riksdagens beslut om totalförsvarets
fortsatta utveckling och från information ur myndigheternas
långsiktiga planering för utvecklingen av det militära försvaret och de civila
delarna av totalförsvaret. Myndigheterna skall under försvarsbeslutsperioden
nå de på detta sätt preciserade målen inom en av riksdagen i fast prisläge
bestämd ekonomisk ram, något som aktualiserar en konflikt mellan målstyrning
och ramstyrning. Det ankommer enligt försvarsministern på överbefälhavaren
och överstyrelsen för civil beredskap att på sektoransvarig
myndighets nivå hantera denna konflikt mellan mål och resurser. Detta
skedde tidigare med målen successivt rullande i fem och tio års perspektiv
men sker nu enligt de nya styrningsprinciperna med målen liggande fast i
försvarsbeslutets tidsperspektiv. Försvarsministern aviserar ett fortsatt utvecklingsarbete
med denna inriktning och med avsikten att förbättra regeringens
möjligheter att följa upp och kontrollera verksamheten inom försvarsdepartementets
ansvarsområde.

Motionerna

1987/88:Fö207 av Carl Bildt m.fl. (m) såvitt gäller yrkande 2 att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
regeringen skall föranstalta om prövning av grunderna avseende försörjningsberedskapen.

1987/88:FÖ208 av Kerstin Ekman m.fl. (fp) såvitt gäller yrkande 3 att riksdagen
hos regeringen begär att kommande budgetpropositioner innehåller
en särskild redovisning av hur förstärkningsåtgärder för sjukvården i krig
genomförts.

1987/88:Fö303 av Erik Janson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts dels om att
läkare endast inkallas till försvarsövningar som har samband med deras
krigsuppgift, dels om en samplanering mellan försvaret och den civila sjukvården
för att lösa nödvändig läkarinsats vid övningsförbanden och regementen.

1987/88 :Fö304 av Margareta Mörck och Bengt Harding Olson (fp) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om samlokalisering av totalförsvarsledning på högre regional nivå.

Utskottet

Utskottet behandlade frågan om totalförsvarsgemensamma utgångspunkter
för planeringen tämligen utförligt inom ramen för försvarsbeslutet 1987.
Utskottet får, med anledning av vad som anförs i motion 1987/88:Fö207
(m), yrkande 2, om att regeringen bör föranstalta om en prövning av grun -

derna avseende försörjningsberedskapen, anledning att erinra om vad som FÖU 1987/88:11
därvid uttalades vid behandlingen av ett likalydande motionsyrkande.

Utskottet anförde sålunda följande i denna fråga (FÖU 1986/87:11 s. 32):

Utskottet erinrar om att det i propositionen uttryckligen framhålls att vad
som anförs om krisers och krigs varaktighet och karaktär främst avser att
utgöra underlag för dimensionering av lagringsåtgärder, detta emedan andra
beredskapsåtgärder inte på samma sätt är beroende av speciella antaganden
om främst ett förkrigsskedes egenskaper. Beträffande krigsskedet bör
noteras att det i propositionen anförs att totalförsvaret skall ha en betryggande
uthållighet i relation till den antagna varaktigheten om några månader.

De i propositionen angivna planeringsantagandena utgår ifrån de bedömningar
som försvarskommittén under enighet redovisade i sin säkerhetspolitiska
rapport och därefter närmare preciserade i sitt betänkande
angående inriktningen av programplaneringen. Grunderna för de i propositionen
redovisade planeringsantagandena kan enligt utskottets mening
således sägas ha varit föremål för en omfattande beredningsprocess under
betydande politisk enighet. Inom ramen för det arbete som nu skall igångsättas
för att förbereda nästkommande försvarsbeslut kan det likväl finnas
skäl att ånyo göra frågorna om den politiska och militära säkerhetspolitiska
miljön och krisers och krigs karaktär till föremål för en ingående granskning.
De analyser som framkommer som resultat av detta arbete kommer att
underställas en ny försvarskommitté för dess prövning och ställningstagande.
Att tillsätta en särskild expertgrupp med företrädare för berörda myndigheter
med uppdrag att pröva dessa frågor framstår i ljuset av dessa förhållanden
som föga meningsfullt. Mot bakgrund av de olika sakliga och
formella förhållanden som här berörts avstyrker utskottet bifall till yrkande
2 i motion Fö 128.

Utskottet har inget skäl att nu göra en annan bedömning, särskilt som föredragande
statsrådet i föreliggande proposition med än större tydlighet
markerar betydelsen av ett flexibelt synsätt och att valet av åtgärder för att
säkerställa beredskap och uthållighet bör ske så att de stärker vårt lands
anpassningsförmåga även i kriser av annan karaktär än den som anges i
planeringsförutsättningarna. Härtill kommer att frågor rörande totalförsvarsgemensamma
planeringsantaganden är av en sådan vikt med tanke på
deras försvars- och samhällsekonomiska konsekvenser att det inte ter sig
lämpligt att de hanteras och prövas på nivån av myndighetsexperter. Utskottet
avstyrker således bifall till yrkande 2 i motion 1987/88:Fö207.

I en motion som utskottet har att behandla, motion 1987/88:FÖ304 (fp),
berörs frågan om samlokalisering av totalförsvarsledning på högre regional
nivå. Motionärerna anför att behovet av en samlokalisering mellan militärbefälhavarna
och civilbefälhavarna, företrädesvis till militärområdesstabernas
lokaliseringsort, blivit än mer markant sedan detta behov påtalades
av försvarsmaktens ledningsutredning 1978. Risken för överraskande anfall
har ökat och därigenom behovet av att kunna uppta strid redan innan
en mobilisering hunnit genomföras. I ett sådant läge kan en gemensam
totalförsvarsledning behöva utövas redan från fredsuppehållsplatserna.

Motionärerna konstaterar att samlokaliserade milostaber och CB-kanslier
för närvarande endast finns i ett av de sex militär- och civilområdena och
menar att denna organisationsbild starkt kan ifrågasättas. Frågan om sam- ' 5

lokalisering måste enligt motionärernas mening på nytt upptas till övervä- F5U 1987/88:11

gande.

Utskottet har vid flera tillfällen fått anledning att behandla frågan om
CB-kansliernas lokalisering och eventuell samlokalisering mellan dessa
och milostaberna. Senast skedde detta i samband med totalförsvarsbeslutet
(FöU 1986/87:11, s. 105) varvid utskottet anförde att pågående utredningsarbete
bl.a. rörande frågan om antalet militär- och civilområden tillkommit
som ytterligare stöd för bedömningen att det inte finns skäl att förorda en
ändring i den lokalisering som regeringen har beslutat. Utskottet konstaterar
ånyo att frågan om lokalisering av MB- och CB-kanslierna torde komma
att beröras i nu aktuellt utredningsarbete inom ramen för den s.k. Försvarsmaktsutredning
88 och det särskilda utredningsuppdrag som regeringen
nyligen givit generaldirektören Gunnar Nordbeck. Utskottet anser att
detta utredningsresultat bör avvaktas innan frågan om resp. kansliers lokalisering
görs till föremål för riksdagens behandling och ställningstagande.

Utskottet avstyrker med hänvisning till vad som här anförts bifall till motion
FÖ304.

I ett par motioner behandlas vissa frågor rörande hälso- och sjukvården i
krig. Utskottet finner det lämpligt att behandla dessa motioner i detta sammanhang
med hänsyn till hälso- och sjukvårdsfrågornas totalförsvarsgemensamma
karaktär, detta trots att föredragande statsrådet tar upp hälsooch
sjukvårdsfrågorna i avsnittet om totalförsvarets civila del.

I motion 1987/88: FÖ208 (fp) yrkas (yrk. 3) att riksdagen hos regeringen
begär att kommande budgetpropositioner innehåller en särskild redovisning
av hur förstärkningsåtgärder för sjukvården i krig genomförts. Motionärerna
framhåller att det område inom den civila delen av totalförsvaret
som inger mest oro är sjukvårdssidan. Redan i 1982 års försvarsbeslut underströks
vikten av att förbättra sjukvården i krig. Men i praktiken fördröjdes
åtgärderna, anför motionärerna, främst till följd av slitningar på myndighetsnivå.
Socialstyrelsen, statens förhandlingsnämnd och Landstingsförbundet
kunde inte samarbeta. Flera riksdagsutskott, bl.a. konstitutionsutskottet,
har granskat dessa missförhållanden och framfört allvarlig kritik.

Mot denna bakgrund anser motionärerna att det är utomordentligt angeläget
att de förstärkningar rörande sjukvården som krävdes i 1987 års försvarsbeslut
verkligen blir genomförda. De föreslår att regeringen ges i uppdrag
att i kommande budgetpropositioner lämna en särskild redovisning
kring hur förstärkningsåtgärder inom sjukvårdsområdet genomförts och
om problem av den typ som kännetecknade föregående femårsbeslut fortfarande
försvårar genomförande av riksdagsbeslut.

Utskottet underströk, med instämmande i ett yttrande av socialutskottet,
i sitt betänkande med anledning av totalförsvarspropositionen 1987 (FöU
1986/87:11) det angelägna i att de olika förslag till förstärkning av beredskapen
inom hälso- och sjukvårdens område som framlades i propositionen
skulle förverkligas i enlighet med intentionerna. Utskottet erinrade om att
hälso- och sjukvården i 1982 års försvarsbeslut uppmärksammades som en
av de svagaste länkarna i totalförsvaret och betonade, med hänvisning till
kvarvarande brister, den synnerliga vikten av att effektiva insatser sätts in

för att förstärka vår beredskap och uthållighet på detta nyckelområde så att ' 6

en rimlig balans åstadkoms i förhållande till beredskapen och uthålligheten
inom andra delar av totalförsvaret.

Utskottet förutsätter, även med anledning av vad som i budgetproposi- FÖU 1987/88:11
tionen (p. 8.4.4 Hälso- och sjukvård m.m.) anförs beträffande en prioritering
av hälso- och sjukvården i krig enligt inriktningen i 1987 års försvarsbeslut,
att regeringen kommer att noga följa upp och kontrollera genomförandet
av försvarsbeslutet inom detta angelägna och prioriterade område. Någon
begäran därom såsom föreslås i motionen torde inte erfordras. Utskottet
får i detta sammanhang anledning att erinra om att utskottet inom ramen
för sin egen uppgift att följa upp genomförandet av försvarsbeslutet från
riksdagens horisont beslutat att under kommande riksmöte anordna en offentlig
utskottsutfrågning inom detta område. Utskottet avstyrker med hänvisning
till det anförda bifall till motion 1987/88:Fö208, yrkande 3.

1 motion 1987/88:Fö303 (s) påtalas försvarsmaktens svårigheter att rekrytera
läkare till sina regementsläkartjänster liksom den civila sjukvårdens
problem med läkarförsörjningen i vissa landsdelar, inte minst i öppenvården.
Enligt motionärerna förekommer det att försvaret löser sina rekryteringsproblem
genom att inkalla värnpliktiga läkare varvid stora olägenheter
för den berörda sjukvården kan uppstå. När läkare därför ansöker om
uppskov från inkallelsen är avslag vanligt förekommande. Den uppgift
inkallade läkare tilldelas under sin inkallelse fordrar sällan läkarkompetens
och är ofta orelaterad till läkarens krigsplacering. För att komma till rätta
med missförhållandena erfordras enligt motionärerna en samplanering
mellan försvarsmakten och den civila sjukvården. De yrkar att riksdagen
skall uttala sig enligt motionen dels i fråga om att läkare endast inkallas till
försvarsövningar som har samband med deras krigsuppgift, deisi fråga om
behovet av en samplanering mellan försvaret och den civila sjukvården för
att lösa nödvändig läkarinsats vid övningsförbanden och regementen.

Utskottet konstaterar med anledning av vad som anförs i denna motion
att det sedan länge varit statsmakternas inriktning att de värnpliktiga läkarnas
användning i fredssjukvården snarast möjligt bör avvecklas. Utskottet
redovisade sålunda sitt ställningstagande i frågan vid 1977/78 års riksmöte
(FöU:27) och anförde då att medverkan av värnpliktiga läkare i fredssjukvården
dittills varit en tvingande nödvändighet vid många förband men att
denna så snart som möjligt borde upphöra. Åtgärder i syfte att genom samverkan
med civila sjukvårdshuvudmän tillgodose behovet av läkare har
sedan dess prövats i olika omgångar. Sålunda inrättade regeringen t.ex. ett
antal nya tjänster för förbandssjukvården år 1983, och genom regeringsbeslut
1986 fick de militära myndigheterna befogenheter att inrätta läkartjänster,
m.m., varefter rekryteringen av läkare enligt vad utskottet erfar avsevärt
har accelererat. Utskottet konstaterar således att situationen i de avseenden
som berörs i motionen nu håller på att förbättras. Något tillkännagivande
av riksdagen torde därför inte erfordras. Utskottet avstyrker bifall till
motionen.

Utskottet har i det föregående redovisat sina synpunkter på vissa motioner
som tar upp olika totalförsvarsgemensamma frågor. Utskottet har i
övrigt inget att erinra om vad som i budgetpropositionen anförs om vissa
för totalförsvaret gemensamma frågor, inkl. delavsnittet om utveckling av
planerings- och uppföljningssystemet.

2 Riksdagen 1987/88. 10 sam!. Nr 1!

Hemställan

FöU 1987/88:11

Utskottet hemställer

1. beträffande gemensamma utgångspunkter för planeringen
att riksdagen avslår motion 1987/88:Fö207, yrkande 2,

2. beträffande ledning och samordning av totalförsvaret

att riksdagen med avslag på motion 1987/88:FÖ304 lämnar utan
erinran vad föredragande statsrådet har anfört om ledning och samordning
av totalförsvaret,

3. beträffande utveckling av planerings- och uppföljningssystemet
att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet har
anfört,

4. beträffande vissa för totalförsvaret gemensamma frågor i övrigt
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Fö208, yrkande 3, och
1987/88:Fö303.

4 Totalförsvarets militära del

A. Verksamheten inom det militära försvaret under
budgetåret 1986/87

Regeringen har i budgetpropositionen (s. 21—23) berett riksdagen tillfälle
att ta del av vad föredragande statsrådet har anfört om det ekonomiska
utfallet för budgetåret 1986/87.

Utskottet

1 propositionen redogör försvarsministern för verksamheten under budgetåret
1986/87. Han bedömer att resultatet av den genomförda verksamheten
är godtagbart och finner att den efter gjorda reduceringar i huvudsak har
skett planenligt.

Beträffande det ekonomiska utfallet konstateras i propositionen att den
tillgängliga uppgiftsramen förbudgetåret blev 24 204 510 000 kr. Utgifterna
under de rambundna anslagen inkl. prisregleririgsmedel uppgick till
24 820 528 000 kr. Utgifterna var alltså avrundat 616 milj. kr. större än utgiftsramen.
Efter justering av detta belopp med hänsyn till vissa redovisningstekniska
effekter av en övergång till nytt redovisningssystem (612 milj.
kr.) kan det sammanlagda överutnyttjandet beräknas till 4 milj. kr. Regeringen
uppges komma att med stöd av riksdagens bemyndigande
(prop. 1986/87:95 bil. 1 s.92, FöU 11, rskr. 310) beakta detta överutnyttjande
när utgifterna för det militära försvaret för budgetåret 1987/88 prisregleras.

Utskottet har inte något att invända mot vad föredragande statsrådet har
anfört om det ekonomiska utfallet för budgetåret 1986/87.

Hemställan

FöU 1987/88:11

Utskottet hemställer

att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet har
anfört om det ekonomiska utfallet för budgetåret 1986/87.

B. Verksamheten inom det militära försvaret under
budgetåret 1987/88

Regeringen har i budgetpropositionen (s. 23 — 24) berett riksdagen tillfälle
att ta del av vad föredragande statsrådet har anfört om verksamheten under
innevarande år.

Utskottet

Föredragande statsrådet erinrar om att innevarande budgetår utgör första
året i nu gällande försvarsbeslutsperiod och påminner om att han i proposition
1986/87:95, bil. 1 (s. 50) angav att hans strävan var att tona ned de
årsvisa produktionsmålen. Han avser därför inte närmare beröra verksamheten
under innevarande år, utöver vad han anmäler i anslutning till sin
redogörelse för det militära försvarets fortsatta utveckling. Han uppger att
han däremot kommer att i kommande propositioner anmäla hur och i vilken
takt som då genomförd verksamhet leder fram till försvarsbeslutets mål
för budgetåret 1991/92. Avslutningsvis redovisar försvarsministern försvarsmaktens
resurser efter mobilisering i läge juni 1988.

Utskottet har inte något att invända mot vad föredragande statsrådet har
anfört om verksamheten inom det militära försvaret under innevarande
budgetår.

Hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet har
anfört om verksamheten under innevarande år.

C. Det militära försvarets fortsatta utveckling

Regeringen har i budgetpropositionen (s. 24 — 56)

1. berett riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet har
anfört om regeringens uppdrag till överbefälhavaren om bl.a. arméns fortsatta
utveckling,

2. berett riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet har
anfört om 1987 års försvarsbeslut och säkerheten i planeringen,

3. föreslagit riksdagen att fastställa planeringsramen, tillika utgiftsramen,
för det militära försvaret förbudgetåret 1988/89 till 26 147 000 000 kr.
i prisläget februari 1987,

4. föreslagit riksdagen att fastställa planeringsramen för det militära försvaret
för perioden 1989/90—1991/92 i enlighet med vad föredragande
statsrådet har förordat,

5. föreslagit riksdagen att bemyndiga regeringen att justera utgiftsramen FÖU 1987/88:11
för det militära försvaret för budgetåret 1988/89 med hänsyn till prisutvecklingen
efter februari 1987 enligt försvarsprisindex 1987,

6. föreslagit riksdagen att bemyndiga regeringen att justera lämnade beställningsbemyndiganden
enligt nettoprisindex,

7. föreslagit riksdagen att bemyndiga regeringen att justera utgiftsramen
för det militära försvaret för budgetåret 1988/89 på grund av över- eller
underutnyttjande av utgiftsramen för budgetåret 1987/88,

8. föreslagit riksdagen att bemyndiga regeringen att under budgetåret
1988/89 medge överskridande av utgiftsramen för det militära försvaret
samt av lämnade beställningsbemyndiganden, om det behövs av beredskapsskäl,

9. berett riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet har
anfört om inriktningen av huvudprogrammen,

10. berett riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet har
anfört om krigsorganisationens långsiktiga utveckling,

11. berett riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet har
anfört om JAS-projektet,

12. berett riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet har
anfört om anställd personal,

13. berett riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet har
anfört i pilotfrågan,

14. berett riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet har
anfört om vissa frågor rörande gemensamma skolor,

15. berett riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet i
övrigt har anfört om vissa frågor rörande värnpliktiga (återstående del),

16. berett riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet har
anfört om fredsorganisationen.

Föredragande statsrådet

Försvarsministern tar under rubriken Totalförsvarets fortsatta utveckling
upp en rad frågor rörande försvarsmaktens framtida inriktning till behandling.
Han inleder med en redogörelse för regeringens uppdrag till överbefälhavaren
om bia. arméns fortsatta utveckling (s. 24 — 26) och uppehåller sig
därefter vid 1987 års försvarsbeslut och säkerheten i planeringen (s. 26 — 29).

1 redogörelsen för sin syn på det militära försvarets fortsatta utveckling
behandlar försvarsministern vidare planeringsramarna för nästa budgetår
och för perioden 1989/90— 1991/92 och den med planeringsramen för det
kommande budgetåret sammanfallande utgiftsramen (s. 29 — 31). Under
rubriken inriktningen av huvudprogrammen redovisar han den fortsatta utvecklingen
av arméstridskrafterna, marinstridskrafterna, flygstridskrafterna
och den operativa ledningen (s. 31 —34).

Beträffande det militära försvarets fortsatta utveckling behandlar försvarsministern
vidare (s. 34—48)

— krigsorganisationens långsiktiga utveckling

— redovisniög av JAS-projektet

— anställd personal

— pilotfrågan FÖU 1987/88:11

— vissa frågor rörande gemensamma skolor

Försvarsministern tar också upp frågor rörande de värnpliktiga och
deras tjänstgöring (s. 48 — 51) och uppehåller sig avslutningsvis vid några
ämnen med anknytning till fredsorganisationen såsom rationalisering, informationssystem
för försvaret, vidareutveckling av militärmusiken och
lekmannainflytande i försvarsmaktens regionala och lokala myndigheter
(s. 51-56).

Motionerna

Beträffande överbefälhavarens utredning om bia. arméns fortsatta utveckling I987/88:FÖ421

av Gunnar Hökmark m.fl. (m) såvitt gäller yrkande 1 att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om försvarsmaktsutredningens fortsatta arbete.

Beträffande inriktningen av huvudprogrammen och krigsorganisationen

1987/88:FÖ201 av Olle Aulin m.fl. (m) såvitt gäller yrkandena

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om krigsförbandens kvalitet, utbildning och omfattning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om pansarvärn och ny stridsvagn,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tillförsel av ytterligare en jaktdivision,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om successiv förstärkning av de marina förbanden med ytterligare
kustkorvetter och ubåtar.

1987/88:FÖ202 av Olof Johansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkandena

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förstärkning av luftförsvaret,

5. att riksdagen sorn sin menjng g?r regeringen till känna vad i motionen
anförts Otti lll! • '■■'O'»'»»'*'»

6. att riksdagen anslår ytterligare 40 milj. kr. till marinens materielanskaffning,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tidigareläggning av Ubåt 90,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av repetitionsutbildning,

11. att riksdagen anslår ytterligare 60 milj. kr. till repetitionsutbildning.

1987/88:Fö207 av Carl Bildt m.fl. (m) såvitt gäller yrkandena

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om reducering av arméns brigader,

7. att riksdagen bemyndigar regeringen, i enlighet med vad som i motionen
anförts, att beställa en division JA 37 Viggen, 21

9. att riksdagen bemyndigar regeringen, i enlighet med vad som i motio- FÖU 1987/88:11
nen anförts, att beställa tvåsitsig JAS 39 Gripen som skolflygplan,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om upprättande av en andra ubåtsskyddsstyrka,

11. att riksdagen bemyndigar regeringen, i enlighet med vad i motionen
anförts, att beställa två korvetter av Göteborgsklassen.

1987/88:FÖ406 av Göthe Knutson och Gullan Lindblad (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
dels om bibehållande av nuvarande militärområdesindelning, dels om att i
den händelse ändring sker, en milostab fortfarande skall finnas i Karlstad.

1987/88:Fö408 av Eva Rydén och Elving Andersson (c) såvitt gäller yrkande
1 att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av större försvarsresurser på västkusten.

1987/88:FÖ421 av Gunnar Flökmark m.fl. (m) såvitt gäller yrkandena

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna de i motionen
angivna riktlinjerna för att förstärka försvaret av Storstockholmsområdet
samt för att betydligt höja beredskapen i fred för härav berörda militära och
civila enheter,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att särskilda studier av behovet på längre sikt av resurser och
beredskap för försvaret av Storstockholmsområdet i vid bemärkelse bör
göras.

1987/88:Fö702 av Ulla Tillander (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående förstärkt
havsövervakning i Öresund.

Utskottet behandlar i detta sammanhang också de under punkt 7 i det följande
redovisade yrkandena i motion 1987/88:Fö207 samt det under rubriken
planeringsramar i det följande upptagna yrkandena i motion 1987/

88:FÖ608 i de delar de gäller inriktningen av huvudprogrammen.

Beträffande planeringsramar

1987/88: FÖ205 av Lars Werner m.fl. (vpk) såvitt gäller yrkande 2 att riksdagen
med ändring av proposition 1987/88:100, bilaga 6, mom. 7.3.3 beslutar
att anslaget till det militära försvaret för budgetåret 1988/89 sätts till
25 359 000 000 kr. inkl. priskompensation.

I987/88:FÖ608 av Göthe Knutson och Karl-Gösta Svenson (m) såvitt gäller
yrkandena

1. att riksdagen beslutar att planeringsramen för det militära försvaret för
perioden 1987/88 — 1991/92 ges en sådan inriktning att två kustkorvetter av
s.k. Göteborgsklass och en modern ubåt av typ Ubåt 90 inryms.

2. att riksdagen, därest yrkandet under 1 icke skulle bifallas, bemyndigar
regeringen att medge beställningar av två minröjningsfartyg av Landsortsklass.

Utskottet behandlar i detta sammanhang också de under rubriken inrikt -

22

ningen av huvudprogrammen och krigsorganisationen upptagna yrkande- FÖU 1987/88:11
na i motion I987/88:FÖ202 i de delar de berör ramfrågor. Utskottet behandlar
också de under punkt 7 i det följande redovisade yrkandena i motion
1987/88:Fö207 i de delar yrkandena har konsekvenser för ramberäkningen.

Beträffande anställd personal

1987/88:Fö202 av Olof Johansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkande 12 att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
personalutveckling.

1987/88:Fö207 av Carl Bildt m.fl. (m) såvitt gäller yrkande 12 att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en
utvärdering av befälsordningen.

1987/88:Fö402 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående studier utförda av FOA beträffande teknisk flygtjänst och
submarin tjänst,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om samlevnadsundervisning i den militära befälsutbildningen.

1987/88:Fö410 av Margareta Hemmingsson (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om alkoholförbud
på marinens fartyg.

1987/88:FÖ416 av Kerstin Ekman m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag om sänkt pensionsålder för yrkesofficerare till 55
års ålder samt om möjlighet för befäl att avgå ur aktiv tjänst med "årlig
ersättning” från 50 års ålder.

1987/88:FÖ4I8 av Ann-Cathrine Haglund och Margareta Gard (m) vari
yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ytterligare
militära yrkesområden skall öppnas för kvinnor,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att aktiva rekryteringsåtgärder
skall vidtas i enlighet med vad i motionen anförts.

1987/88:Fö426 av Göthe Knutson m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om slopande av
reservpensionens samordning med ATP och uppräkning av reservpensionens
engångsbelopp.

Beträffande vissa frågor rörande gemensamma skolor

1987/88:Fö301 av Olle Aulin och Göthe Knutson (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna att försvarshögskolan fortfarande
bör lyda under överbefälhavaren.

Beträffande värnpliktsfrågor

1987/88 :Fö202 av Olof Johansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkande 9 att riksda -

23

gen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den FÖU 1987/88:11
allmänna värnplikten som grund i det militära försvaret.

1987/88:Fö404 av Inger Koch (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag till ändring av värnpliktslagen så att delgivning av postförsändelse
från militär myndighet alltid skall ske.

1987/88:FÖ405 av Inger Hestvik m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att förbättra
möjligheterna för uppskov i samband med militära repetitionsövningar.

1987/88:Fö409 av Margareta Hemmingsson (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet
av en översyn av reglerna för frikallelse i vissa fall.

1987/88:Fö412 av Margareta Hemmingsson (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om värnpliktiga
skyddsombud.

1987/88:Fö413 av Margareta Hemmingsson (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om reglerna för de värnpliktigas reseförmåner,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en överföring av administrationen av värnpliktsresorna och den
centrala reseverksamheten till försvarets civilförvaltning.

1987/88:Fö414 av Margareta Hemmingsson (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av utbildning i vakttjänst under värnpliktsutbildningen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en tioveckors utbildad vaktstyrka för bevakningstjänst.

I987/88:FÖ417 av Britta Bjelle (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag om de värnpliktigas försäkringsskydd i enlighet med vad som
anförs i motionen.

1987/88:FÖ425 av Ingbritt Irhammar och Gunilla André (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att omständigheterna av betydelse för trafikskador bland värnpliktiga
blir allsidigt utredda,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att den trafiksäkerhetsmässiga betydelsen av ekonomiskt stöd
till värnpliktigas permissionsresor beaktas därvid,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att de tekniska möjligheterna till förbättring av de värnpliktigas
personbilar uppmärksammas och dokumenteras samt att arbetet skall vara
en fortsättning av de orienterande studier som tillkom som resultat av bl.a.
tidigare riksdagsmotioner i ämnet och initiativ från tränginspektören i ett
samarbete mellan representanter från Umeå universitet, Statshälsan i Umeå

och nu även tekniska högskolan i Stockholm. 24

1987/88:Fö429 av Gunhild Bolander m.fl. (c) såvitt gäller yrkandena FÖU 1987/88:11

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inriktningen av allmänna värnplikten,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utnyttjande av det civila kunnandet i värnplikts- och civilförsvarstjänstgöringen,

4. att riksdagen beslutar att en genomgång sker av trafiksäkerhetsfrågorna
inom försvarsmakten,

5. att riksdagen beslutar att en försöksverksamhet med tio utbildningsdagar
och fyra fridagar prövas vid förband med många fjärrekryterade värnpliktiga,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utbildning av besättningar för Herculesplan,

7. att riksdagen beslutar begära att regeringen upptar förhandlingar med
trafikbolagen så att värnpliktskortet blir en giltig färdhandling på allmänna
kommunikationer i hela landet,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om värnpliktssocial utredning,

10. att riksdagen beslutar att försäkringsskyddet för värnpliktiga skall
jämställas med fem månaders förvärvsarbete vid ansökan om kontant arbetsmarknadsstöd,

11. att riksdagen hos regeringen begär att försäkringsskyddet för den
värnpliktige kompletteras så att det blir heltäckande under värnpliktstiden.

Beträffande vissa frågor rörande fredsorganisationen

1987/88 :Fö202 av Olof Johansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkande 3 att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
principen minst ett förband/militärmyndighet i varje län.

1987/88 :Fö403 av Sten Svensson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inrättandet av en
musikpluton inom västra militärområdet.

1987/88:Fö407 av Siri Häggmark (m) vari yrkas att riksdagen beslutar förlägga
underhållet av fyra tunga helikoptrar till andra helikopterdivisionen.

1987/88:FÖ408 av Eva Rydén och Elving Andersson (c) såvitt gäller yrkandena 2.

att riksdagen begär att regeringen beslutar att underhållsverksamheten
vid andra helikopterdivisionen på Säve skall återupptas för där stationerade
helikoptrar,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att underhållet av de fyra helikoptrar som skall tillföras marinen
skall förläggas till andra helikopterdivisionen på Säve.

1987/88:FÖ411 av Bertil Danielsson och Ewy Möller (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om flyttning av försvarsområdesstaben för Kalmar försvarsområde, Fo 18,
från Växjö till Kalmar. ^5

1987/88:FÖ415 av Oile Aulin och Karl-Gösta Svenson (m) vari yrkas att FÖU 1987/88:11

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om inrättande av en musikpluton inom marinen med placering i Karlskrona.

I987/88:FÖ419 av andre vice talman Karl Erik Eriksson (fp) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag om överföring av verkställighetsuppgifter
rörande försvarets anställda och värnpliktiga från försvarsstaben
till myndigheter i Karlstad.

1987/88:Fö420 av Oswald Söderqvist (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär en redogörelse för vilka militära
investeringar som planeras vid F16/F20,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en utlokalisering av F16/

F20 från Uppsala till Uppsala läns norra delar.

1987/88 :Fö424 av Agne Flansson och Gösta Andersson (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om lokalisering av militär myndighet till Kalmar län.

1987/88:Fö427 av Sigge Godin (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokalisering av arméns
luftvärnsutbildning för nedre Norrland till KA 5 i Härnösand.

1987/88:Fö429 av Gunhild Bolander m.fl. (c) såvitt gäller yrkande 3 att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om sammansättning av lekmannastyrelser på förbanden.

Utskottet

Överbefälhavarens utredning om bl.a. arméns fortsatta utveckling

Försvarsministern pekar på det omfattande utredningsarbete som för närvarande
pågår under överbefälhavarens ledning. Han redovisar därvid bl.a.
bakgrunden till och direktiven för den s.k försvarsmaktsutredningen (FU
88) som har sin upprinnelse i ett uppdrag som regeringen gav överbefälhavaren
i mars 1987. Enligt uppdraget skall överbefälhavaren redovisa de
operativa grunderna för utvecklingen av arméstridskrafterna, de operativa
behoven av beredskap och ledning samt de operativa inflytelserna på fredsorganisationen
i övrigt. Uppdraget skall redovisas för regeringen senast den
30 september 1988.

Försvarsministern erinrar vidare om att överbefälhavaren och överstyrelsen
för civil beredskap (ÖCB) har regeringens uppdrag att utreda totalförsvarets
ledning i kriser och krig, varvid bl.a. antalet ledningsorgan på
varje nivå kommer att övervägas. Frågan om antalet civil- och militärområden
kommer enligt ett särskilt regeringsuppdrag att utredas av generaldirektören
Gunnar Nordbeck.

Ett annat uppdrag till överbefälhavaren som försvarsministern riktar
uppmärksamheten på gäller en redovisning av de åtgärder som behövs för

att förbättra produktionsledningen. 26

Försvarsministern framhåller sammanfattningsvis att många av de för- FÖU 1987/88:11
slag som nu behandlas inom FU 88 och andra här redovisade utredningar är
av stor principiell och praktisk betydelse. Han vill inte här kommentera det
utredningsarbete som pågår med inriktning på ett riksdagsbeslut under
1988/89 års riksmöte utöver att understryka det väsentliga i att utredningarna
utförs enligt givna direktiv och bereds i den ordning som riksdag och
regering uttalat sig för.

Försvarsministern uppger avslutningsvis att den av överbefälhavaren
ledda samlade utredningen är samordnad med perspektivplanestudierna
inför nästa långsiktiga försvarsbeslut och att arbetet följs av en referensgrupp
ur regeringskansliet.

En motion, FÖ421, som gäller försvaret av Stockholmsområdet, innehåller
kritik mot det pågående utredningsarbetet. Av vad motionären hittills
har erfarit om försvarsmaktsutredningens arbete som utgår från att nuvarande
anslagsnivå skall bibehållas drar han slutsatsen att detta kommer att
leda till den mest omfattande nedrustningen i Sverige sedan 1925 års försvarsbeslut.
Han anser därför att riksdagen bör ge regeringen till känna att
försvarsmaktsutredningens arbete måste inriktas på att nuvarande operativa
uppgifter även i framtiden måste kunna fullgöras samt att alla delar av
landet skall försvaras. Ett planeringsarbete som innebär reduktioner av
arméns förband måste enligt motionären avvisas.

Utskottet vill inledningsvis erinra om riksdagens redan i det föregående
berörda uttalande om parlamentarisk insyn och medverkan i det utredningsabete
som här är i fråga. Det kan i sammanhanget också påminnas om
att utskottet i linje med detta uttalande genom ett flertal orienteringar har
följt det pågående utredningsarbetet. Enligt utskottets mening bör riksdagen
med hänsyn till den parlamentariska förankring det pågånde utredningsarbetet
sålunda har inte göra något uttalande i denna utredningsfråga.

Beträffande själva sakfrågan anser utskottet för övrigt i likhet med försvarsministern
att utredningsarbetet bör fullföljas enligt gällande direktiv och
beredas på angivet sätt för regeringens och slutligen riksdagens ställningstagande
under 1988/89 års riksmöte. Utskottet har sålunda ingen erinran mot
redogörelsen i propositionen om regeringens uppdrag till överbefälhavaren
rörande bl.a. arméns fortsatta utveckling. Motion FÖ421 bör avslås av riksdagen
såvitt nu är i fråga.

1987 års totalförsvarsbeslut och säkerheten i planeringen

Redan i samband med 1987 års försvarsbeslut aktualiserades frågan om
säkerheten i planeringen. Försvarsministern konstaterade i proposition
1986/87:95 att erfarenheterna från de senaste försvarsbeslutsperioderna
visade att de planer sorn legat till grund för försvarsbesluten har varit behäftade
med betydande osäkerheter, främst avseende förhållandena mellan
planerad verksamhet och tillgängliga ekonomiska resurser. Han redovisade
vissa åtgärder han vidtagit eller avsåg vidta i syfte att öka säkerheten. För att
komma till rätta med den osäkerhet som hänför sig till prisutveckling och
priskompensation föreslog han — på grundval av försvärskommitténs rekommendation
— ett modifierat priskompensationssystem. 27

Utskottet ansåg (FöU 1986/87:11 s. 82) att säkerheten i planeringen och FÖU 1987/88:11
genomförandet av det militära försvarets verksamhet borde förbättras. Enligt
utskottets mening var det också angeläget att regeringen noga följde
utvecklingen och om så erfordrades såg till att verksamheten gavs den inriktning
försvarsbeslutet anger. Utskottet hade inga invändningar mot det
föreslagna prisregleringssystemet, som utskottet ansåg kunna skapa en
ökad fasthet i planeringen.

1 budgetpropositionen återkommer försvarsministern till problemet med
det stora mått av osäkerhet som fortfarande vidlåder planeringen inom det
militära försvaret. Han konstaterar att det modifierade priskompensationssystem
som numera tillämpas kommer att förbättra överensstämmelsen
mellan den verkliga prisutvecklingen och den kompensation som det militära
försvaret får för denna. Problemen kvarstår dock, konstaterar han, när
det gäller osäkerheten i förhållandet mellan planerad verksamhet och tillgängliga
ekonomiska resurser, något som bekräftas av det faktum att överbefälhavaren
i sin programplan för perioden 1988/98—1991/92 anmält att
en planering i full överensstämmelse med statsmakternas på tidigare underlag
vilande intentioner skulle medföra kostnader som betydligt överstiger
tilldelade medel.

Överbefälhavaren har därför sett sig nödsakad att göra betydande omplaneringar
i verksamheten under den aktuella programplaneperioden i
förhållande till den planering för perioden som redovisades för försvarskommittén.
Enligt överbefälhavaren medför de ändrade planeringsförutsättningarna
— främst uppskjuten materielanskaffning, ökade kostnader
för arbetsvårdsfall, höjda frivilligförmåner och förstärkt utbildning vid
armén — kostnadsökningar på 200 milj. kr. per budgetår. Ungefär lika stort
årligt omfördelningsbehov har enligt överbefälhavaren uppstått genom fördyringar
och ambitionsförändringar i materielplanerna. Härtill kommer
lönesatsningar till en kostnad av ca 150 milj. kr. per år utöver vad som kan
tilldelas i priskompensation och som måste tas inom den ekonomiska ramen.
Försvarsministern erinrar om att det redan i försvarsbeslutet förutsattes
en reducering av främst materielanskaffningen med 840 milj. kr. under
perioden. Enligt överbefälhavaren innebär dessa ändrade planeringsförutsättningar
att betydande resurser saknas för att kunna genomföra den planering
sorti förutsattes i den av överbefälhavaren reviderade prögraihftlanen
för perioden 1987/88—1991/92.

Överbefälhavaren har föreslagit reduceringar av repetitionsutbildningen
inom armén och marinen, senareläggning och reduceringar av den materiella
förnyelsen, främst inom armén, samt begränsningar av krigsorganisationen
som möjliga åtgärder för att avväga de brister som följer av de ändrade
förutsättningarna.

Föredragande statsrådet erinrar om att betydande delar av de brister som
överbefälhavaren har anmält redan berördes i proposition 1986/87:95 och
därmed har behandlats av riksdagen. Han anger att försvarsbeslutets prioriteringar
och mål således ligger fast, även om vissa delmål inte hinner realiseras
fullt ut före år 1992. Han finner det dock oacceptabelt att säkerheten i
planeringen är så låg att överbefälhavaren redan några månader efter för -

28

svarsbeslutet behöver hemställa om regeringens medgivande att få reducera FÖU 1987/88:11
repetitionsutbildningen.

Enligt försvarsministerns mening är det angeläget att säkerheten i det
fortsatta arbetet med försvarsplaneringen ökas.

I propositionen redovisar försvarsministern en rad åtgärder som vidtagits
eller planeras vidtas i syfte att öka säkerheten i försvarsplaneringen.

Sålunda ställde regeringen i sina programplaneanvisningar år 1987 ökade
krav på ekonomisk realism i kommande planer bl.a. för materielplaneringen.
överbefälhavaren har utformat sin senaste programplan utgående från
dessa anvisningar. Försvarsministern uppger sig kunna konstatera att förändringarna
i förhållande till föregående plan har varit omfattande i syfte
att skapa en ökad säkerhet i planeringen för perioden fram till år 1992.

Vidare har det bl.a. tillsatts en särskild arbetsgrupp med representanter
från regeringskansliet och berörda myndigheter för att bedöma och lämna
förslag till åtgärder för att öka den ekonomiska säkerheten i den militära
planeringen för försvarsbeslutsperioden. Försvarsministern säger sig sammanfattningsvis
kunna konstatefä, utgående från arbetsgruppens analys av
den nuvarande planeringen, att den ekonomiska säkerheten och stabiliteten
för perioden 1987/88—1991/92 i nu föreliggande plan är bättre än tidigare.

Det kan också erinras om att regeringen i anvisningarna inför nästa programplan
har begärt att överbefälhavaren ytterligare belyser säkerheten i
planeringen och redovisar alternativ för hur försvarsbeslutets intentioner
skall kunna förverkligas.

Utskottet finner det oroande att det kunde konstateras föreligga brister i
underlaget för 1987 års försvarsbeslut endast några månader efter riksdagsbeslutet.
Även tidigare försvarsbeslut har inte kunnat förverkligas fullt ut på
grund av att de har vilat på delvis orealistiskt underlag. Det är därför enligt
utskottets mening angeläget att statsmakternas beslut i framtiden grundas
på säkrare underlag än hittills. Utskottet ser därför med tillfredsställelse att
det i budgetpropositionen redovisas en rad åtgärder som vidtagits och övervägs
i syfte att förbättra förutsättningarna härför. Utskottet anser att vad
föredragande statsrådet har anfört om 1987 års försvarsbeslut och om säkerheten
i planeringen kan lämnas utan erinran.

Inriktningen av huvudprogrammen och krigsorganisationfri

Som bakgrund till sin behandling av inriktningen av arméstridskrafterna
erinrar föredragande statsrådet om att det enligt 1987 års försvarsbeslut är
nödvändigt med en långsiktig förändring av arméns krigsorganisation, utbildning
och fredsorganisation. Han förutsätter att underlag för beslut härom
kommer att föreligga under hösten 1988, när överbefälhavaren har redovisat
sina förslag med anledning av det nu pågående utredningsarbetet
rörande arméns framtida utveckling.

Försvarsministern anmäler vidare att det av ekonomiska skäl föreligger
behov av reduceringar av repetitionsutbildningen under budgetåret 1987/-88. Han anger dock att repetitionsutbildningen skall säkerställas för de

29

viktigaste förbanden men konstaterar att återverkningarna blir stora på FÖU 1987/88:11
övriga förband. Den operativa effekten hos infanteribrigaderna av typ IB
66 M och av en stor del av lokalförsvaret kommer sålunda att ytterligare
begränsas. Enligt försvarsministern är detta nödvändigt i rådande läge eftersom
arméns grundutbildning och materielanskaffning behöver ges något
ökade resurser. Reduceringarna av repetitionsutbildningen har enligt försvarsministern
ett klart samband med det förväntade resultatet från pågående
utredningar om en ändrad organisation. Han framhåller att de föreslagna
åtgärderna i sig inte innebär att infanteribrigader av typ IB 66 M
kommer att utgå ur krigsorganisationen. Däremot kommer denna förbandstyps
förmåga att lösa krigsuppgifter att minska ytterligare.

I avvaktan på ett beslut om den framtida inriktningen av arméstridskrafterna
anser försvarsministern att dessa i huvudsak skall utvecklas i enlighet
med vad som angavs i 1987 års försvarsbeslut; Dock måste förnyelsen av
arméförbandens materiel ske i en långsammare takt än vad som förutsattes i
detta beslut. För att skapa utrymme för utvecklingsöbjekt inför arméns
förnyelse under 1990-talet har vidare anskaffning av luftvärn med medellång
räckvidd senarelagts och anskaffning av robotsystem 70 i mörkerversionen
planerats beställas i reducerat antal.

I moderata samlingspartiets partimotion FÖ207 framhåller motionärerna
att det är av vikt att det i diskussionerna kring försvarsmaktsutredningen
slås fast att det antal kvalificerade förband som i dag finns i arméns krigsorganisation
utgör ett minimum av vad som krävs för att de säkerhetspolitiska
ambitionerna skall kunna uppnås. Motionärerna anser att de konsekvenser
som följer av en framskrivning av nuvarande ekonomiska ramar innebär att
principen om ett försvar av hela landet måste ifrågasättas. Ytterligare reduktion
av antalet kvalificerade brigader kan enligt motionärerna inte accepteras.
Motionärerna är inte heller beredda att godta den reducering av
repetitionsutbildningen som i propositionen har angetts vara nödvändig.

För att öppna möjlighet till repetitionsutbildning i större omfattning än vad
som propositionen räknar med vill de ställa ytterligare 155 milj. kr. till
förfogande för ändamålet. De anser vidare att det är av stor betydelse att
tillräckliga medel avsätts för att klara annan nödvändig utbildning av
arméns förband och för att lösa de personalproblem som armén brottas
med. För denna ambitionshöjning föreslår motionärerna att 60 milj. kr. .
tillförs utöver regeringens förslag. Motionärerna kan inte heller godta att
högt prioriterade materielbeställningar som t.ex. luftvärn med medellång
räckvidd skjuts framåt i tiden med ytterligare fördyringar och osäkerhet
som följd. De anser att 30 milj. kr. bör tillföras för materielanskaffning till
luftvärnet.

Som ett led i den förstärkning av försvaret av Skåne som är huvudtemat i
motion FÖ201 (m) är det enligt motionärerna i denna motion nödvändigt att
tillföra det militära försvaret så stora resurser att förbandens kvalitet kan
höjas. Detta förutsätter enligt deras mening att grundutbildningen får en
högre kvalitet och att repetitionsövningar av kvalificerade förband genomförs
i full utsträckning. För att möta de mekaniserade förband som kan
komma att användas vid en operation mot Skåne anser de vidare att pansarvärnet
bör förstärkas med förband utrustade med en ny pansarvärnsheli- 30

kopter. Dessutom måste de nuvarande stridsvagnarna enligt motionärernas FÖU 1987/88:11
mening under 1990-talet ersättas med nya moderna stridsvagnar. Därtill
måste, anser de, medel avsättas för studier av påbörjad svensk utveckling av
en ny stridsvagn.

1 centerpartiets partimotion FÖ202 föreslås en annan inriktning av
arméstridskrafterna när det gäller repetitionsutbildningen än den regeringen
ansett bör gälla. Den minskning av repetitionsövningarna som avses
genomföras anser motionärerna vara alltför omfattande. Neddragningen
innebär enligt deras uppfattning ett säkerhetspolitiskt risktagande. De föreslår
därför att ytterligare 60 milj. kr. anslås till repetitionsutbildning.

Av redogörelsen i propositionen av marinstridskrafternas inriktning
framgår att man även inom marinen är inriktad på reduceringar av repetitionsutbildningen
under det närmaste budgetåret. Detta beror bl.a. på att
överbefälhavaren i sin programplan för perioden 1988/89—1991/92 har
prioriterat kvalitetsförbättringen av ubåtsskyddet. Till följd härav har han
inte heller funnit det vara möjligt att tidigarelägga anskaffningen av Ubåt
90. Vidare framgår av planen att materielförnyelsen inom marinen inte till
alla delar bedömts kunna genomföras i den takt som förutsattes i försvarsbeslutet.
Försvarsministern säger sig för egen del för närvarande inte ha
anledning att ifrågasätta överbefälhavarens planering i dessa delar.

Försvarsministern uppger vidare att överbefälhavaren har konstaterat att
stora förändringar skett inom marinens planering sedan förra årets programplan.
Orsakerna till detta har inte till fullo kunnat klarläggas. De långsiktiga
ekonomiska konsekvenserna kan inte heller överblickas. Överbefälhavaren
avser därför att under kommande budgetår fördjupa granskningen
av planeringen inom marinen i syfte att närmare klarlägga i vilken takt 1987
års försvarsbeslut kan genomföras. Liksom beträffande armén kommer
därvid en reduktion av marinens organisation att prövas. Försvarsministern
bedömer att marinens planering är osäker och delar överbefälhavarens
uppfattning att organisationen bör prövas i nästa års planering. Han utgår
därvid från att inriktningen i 1987 års försvarsbeslut ligger fast.

Moderata samlingspartiet återkommer i sin motion FÖ207 med ett yrkande
om ytterligare två kustkorvetter av Göteborgsklassen sorn partiet framförde
redan i samband med fjolårets försvarsbeslut. Genom bl.a. beställningen
av kustkorvetterna blir det, framhåller motionärerna, möjligt att
upprätta den andra ubåtsjaktstyrka, som de i samband med försvarsbeslutet
också föreslog skulle upprättas och som det enligt motionärernas mening i
dag framstår som än angelägnare att anskaffa. De anser också nu liksom då
att ytterligare en ubåt typ Ubåt 90 skall beställas. Ett provfartyg för ett nytt
ytattackfartyg bör också snarast tas fram och beställas så snart tekniskt
underlag föreligger. Genom dessa beställningar kan, framhåller motionärerna,
sysselsättningsproblemen vid Karlskronavarvet lösas. Motionärerna
anser att 120 milj. kr. skall anvisas under nästa budgetår för beställning av
kustkorvetter och för ubåtsskydd.

1 motionen framhåller motionärerna vidare att det är av stor vikt att de
planerade amfibiebataljonerna inom kustartilleriet kan upprättas enligt
planerna. Utrymme måste enligt deras mening också finnas för både modernisering
av lätta kustbatterier och förnyelse av de viktiga tunga batterier 31

sorn eftersattes i samband med den dramatiska nedskärning som vidtagits FöU 1987/88:11
av antalet kanonbatterier typ 12/70.

Vidare föreslås det i moderaternas partimotion att det fordras en mer
omfattande repetitionsutbildning inom marinen under nästa budgetår än
vad som anges i propositionen. De anser att det för ändamålet skall tillföras
40 milj. kr.

I motion FÖ202 (c) anser motionärerna att den parlamentariska utredning
som de föreslår i ett annat, av utskottet i det föregånde behandlat och
avstyrkt motionsyrkande bör få i uppdrag att utreda hur ytterligare resurser
skulle kunna avdelas för ubåtsförbanden och hur en tidigareläggning av
anskaffningen av Ubåt 90 skall kunna ske. De föreslår att ytterligare 40 milj.
kr. anslås till marinens materielanskaffning.

I motion FÖ608 (m) framför motionärerna förslag om att planeringsramen
för perioden 1987/88—1991/92 skall höjas så att det blir möjligt att
anskaffa två korvetter av s.k. Göteborgsklass och en Ubåt 90 alternativt två
minröjningsfartyg av Landsortsklass.

Beträffande inriktningen av flygstridskrafterna konstaterar försvarsministern
att de relativt sett betydande förstärkningar av flygstridskrafterna som
förutsattes i 1987 års försvarsbeslut i allt väsentligt har inplanerats. Sålunda
noterar han att det finns program och medel avdelade för en förbättrad
jaktrobotbeväpning och motmedelskapacitet för såväl system JA 37 som
JAS 39. På motsvarande sätt förstärks system AJ 37 med en modern sjömålsrobot
och en förbättrad attackrobot. Tillsammans med de åtgärder
som kommer att vidtas för att utveckla stril- och robotsystemen leder detta
enligt försvarsministerns uppfattning till en successivt ökad kapacitet för
luftförsvars- och attackfunktionerna. Han säger sig tills vidare kunna acceptera
överbefälhavarens planering och förklarar att han avser ge anvisningar
om särskild uppföljning av det nya radarjaktrobotprojektet.

Försvarsministern tar också upp frågan om modifiering av ett antal flygplan
J 35. Han uppger därvid att överbefälhavaren såsom försvarsutskottet
förutsatte i sitt betänkande FöU 1986/87:11 (s. 61) har prövat möjligheten
att modifiera fler flygplan J 35 än vad som tidigare beslutats. Överbefälhavaren
föreslår sålunda att ytterligare tolv sådana plan byggs om. Enligt
överbefälhavaren skapar en sådan åtgärd handlingsfrihet att på 1990-talet
organisera ytterligare en jaktdivision.

Enligt försvarsministern kan den av överbefälhavaren inom den givna
ramen föreslagna omfördelningen för modifiering av ytterligare tolv flygplan
J 35 godtas med hänsyn till den handlingsfrihet som detta ger. Han
utgår från att en sådan modifiering grundas på en helhetssyn på organisation,
materiel, behov av utbildning och anläggningar samt därav föranledda
anspråk. Försvarsministern förutsätter vidare att erforderligt underlag
för beslut om krigsorganisationens utveckling föreligger inför 1992 års försvarsbeslut.
Då måste också, anför försvarsministern avslutningsvis, finnas
underlag för ställningstaganden beträffande den framtida jaktrobotbeväpningen,
i första hand för JAS 39.

I motion FÖ207 (m) konstaterar motionärerna att de medel som i försvarsbeslutet
anslogs för flygvapnet inte räcker till en beställning av en
skolversion av JAS 39 Gripen. För att möjliggöra en bra och säker utbild- 32

ning av våra piloter och även av exportskäl måste enligt motionärerna en FÖU 1987/88:11
sådan tvåsitsig skolversion tas fram skyndsamt. Riksdagen bör därför enligt
motionärernas mening bemyndiga regeringen göra en sådan anskaffning.

Motionärerna återupprepar också förslaget i samband med försvarsbeslutet
att upprätta ytterligare en division JA 37. De föreslår att för budgetåret
1988/89 175 milj. kr. anvisas för ändamålet. Med tanke på den synnerliga
vikt som förstärkningen av luftförsvaret enligt motionärerna har bör i
andra hand en division J 35 Draken omedelbart livstidsförlängas och organiseras.
Motionärerna konstaterar att det ankommer på överbefälhavaren
att besluta om användningen av en sådan division men menar att en säkerhetspolitisk
bedömning pekar mot att den bör placeras så att den förstärker
den södra luftförsvarssektorn. 1 motionen tas det slutligen upp frågor rörande
televapensystem, varvid motionärerna bl.a. anser det vara mycket
angeläget att resurser satsas på att utveckla den svenska försvarsindustriella
basen främst vad gäller sådana vapen samt spanings- och eldledningssystem.
De föreslår att för budgetåret 1988/89 20 milj. kr. avsätts till vissa
motmedel m.m.

I motion FÖ201 (m) om Skånes försvar finns ett motionsyrkande som i
linje med vad som föreslås i den nyss redovisade partimotionen (m) förordar
att ytterligare en jaktdivision sätts upp bl.a. för försvaret av Skåne i
avvaktan på att JAS-flygplan kan tillföras.

I motion FÖ202 (c) konstaterar motionärerna att en förstärkning av luftförsvaret
är nödvändig. För att tillgodose den allt viktigare incidentberedskapen
bör enligt deras mening möjligheterna att i ökad utsträckning utnyttja
Drakensystemet tas till vara. Motionärerna erinrar om överbefälhavarens
förslag att modifiera tolv J 35-plan och anser att riksdagen skall
besluta att dessa skall stationeras på F 10 i Ängelholm. De bör enligt motionärernas
mening användas för att förstärka bevakningen av Östersjöområdet
och bör i stor utsträckning baseras i Visby.

Föredragande statsrådet lämnar slutligen en kort redogörelse för inriktningen
av den operativa ledningen.

I motion FÖ406 (m) tar motionärerna upp en organisationsfråga som har
anknytning till denna verksamhet. Mot bakgrund av överväganden att avskaffa
Bergslagens militärområde som har sin stab i Karlstad argumenterar
motionärerna för att i första hand den nuvarande militärområdesindelningen
skall behållas och att man i andra hand även vid en annan militärområdesindelning
än den nuvarande väljer Karlstad som lokaliseringsort för en
militärområdesstab.

Utskottet konstaterar inledningsvis att inriktningen av det militära försvaret
liksom av totalförsvaret i övrigt under de närmaste fyra åren vilar på
1987 års försvarsbeslut. Det bör i det sammanhanget erinras om att det
omfattande utredningsarbete som pågår främst rörande arméns framtida
utveckling med inriktning på ett särskilt riksdagsbeslut våren 1989 var förutsatt
i försvarsbeslutet och genomförs i enlighet med de ställningstaganden
som gjordes i samband därmed.

Utskottet anser det angeläget att slå vakt om det fattade försvarsbeslutet
och har mot denna bakgrund i det föregående haft anledning att beklaga att

den planering som låg till grund för beslutet visat sig vara behäftad med så 33

3 Riksdagen 1987/88. 10 sami. Nr 11

stor osäkerhet att det har ansetts nödvändigt att redan första året av för- F5U 1987/88:11
svarsbeslutsperioden minska den tidsmässiga ambitionen i förhållande till
vissa i försvarsbeslutet uppsatta mål.

Utskottet har dock vid sin granskning av propositionen kunnat fastställa
att den inriktning av huvudprogrammen för det militära försvaret som där
anges — bortsett från vissa justeringar av delmålen — i allt väsentligt står i
överensstämmelse med försvarsbeslutet. Utskottet anser därför att huvudprogrammen
kan utvecklas i enlighet men vad som anges i propositionen.

Utskottet har inte heller någon erinran mot vad föredragande statsrådet har
anfört om krigsorganisationens långsiktiga inriktning.

Beträffande marinstridskrafternas utveckling bör det dock nämnas att
utskottet inom kort i ett särskilt betänkande kommer att behandla ett regeringsförslag
i proposition 1987/88:150 bil. 8 om åtgärder i syfte att förstärka
skyddet mot främmande undervattensverksamhet. Propositionen vilar på
en överenskommelse mellan regeringen, folkpartiet och centerpartiet.

Överenskommelsen innebär att yrkande 6 i motion FÖ202 (c) om ytterligare
40 milj. kr. till marinens materielanskaffning därmed är tillgodosett och
skall på denna grund avslås.

Utskottet vill beträffande inriktningen av flygstridskrafterna erinra om
att den modifiering av ytterligare tolv flygplan J 35 som försvarsministern
godtagit, under förutsättning att den kan genomföras genom omfördelning
av resurser inom den givna ekonomiska ramen för flygvapnets verksamhet,
ligger i linje med och delvis tillgodoser de synpunkter på en sådan modifiering
som framförs i motionerna FÖ202 (c) och FÖ207 (m).

Med hänvisning till vad utskottet anfört bör riksdagen enligt utskottets
mening avslå samtliga yrkanden i motionerna FÖ201 (m), FÖ207 (m) och
FÖ608 (m) och återstående yrkanden i motion FÖ202 (c) som enligt vad som
framgår av redogörelsen i det föregående innebär förslag om en annan
inriktning av det militära försvaret än den i propositionen förordade.

Motion FÖ406 (m) om militärbefälstaben i Karlstad bör enligt utskottets
mening avslås med hänvisning till den utredning som för närvarande pågår
rörande landets indelning i militär- och civilområden och vars resultat bör
avvaktas innan riksdagen tar ställning.

Andrahandsyrkandet 2 i motion FÖ608 (m) om bemyndigande till regeringen
att beställa två minröjningsfartyg av Landsortsklass har delvis tillgodosetts
genom regeringens förslag i proposition 1987/88:150 bil. 8 och bör
därför avslås.

Utskottet vill här också behandla tre motioner som behandlar regionalt
anknutna försvarsfrågor.

1 motion FÖ421 (m) lämnas förslag till riktlinjer för försvaret av Storstockholmsområdet
och särskilda studier av behovet på längre sikt av resurser
och beredskap för försvaret av Storstockholmsområdet.

Motionärerna i motion FÖ408 (c) anser i ett yrkande att tillräckliga resurser
inte har tilldelats försvaret av västkusten framför allt när det gäller
flottan och kustartilleriet.

1 motion FÖ702 (c) finner motionären den marina övervakningen i Öresund
vara otillräcklig och föreslår en rad åtgärder för att förbättra den.

Utskottet konstaterar att yrkandena i motionerna FÖ421 (m) och FÖ408 34

(c) i första hand gäller den operativa förmågan i krig. Ansvaret för den FöU 1987/88:11
operativa planeringen åvilar överbefälhavaren. Utskottet har inte skäl att
göra annan bedömning än att försvarsmaktens resurser i huvudsak är geografiskt
avvägda enligt givna riktlinjer. Det bör i sammanhanget erinras om
att den operativa planeringen också innefattar möjligheten till omgrupperingar
av de militära resurserna för att möta uppväxande eller förväntade
hot mot olika delar av vårt land. Mot denna bakgrund bedömer utskottet att
den operativa förmågan inom de i motionerna FÖ408 och FÖ421 aktualiserade
regionerna inte är påtagligt mindre än i någon annan del av landet.

Beträffande det för Stockholmsområdet särskilt aktuella sabotagehotet och
risken för anfall med kort förvarningstid har utskottet inhämtat att överbefälhavaren
i den operativa planläggningen tagit ökad hänsyn härtill med
bl.a. en ökad övningsverksamhet inne i Stockholm som följd. Enligt vad
utskottet har inhämtat övervägs ytterligare åtgärder inom ramen för FU
88:s arbete och i annan långsiktig verksamhet.

Det i motion FÖ702 (c) påtalade behovet av ökade resurser för den marina
övervakningen av Öresund har enligt vad utskottet inhämtat till stor del
tillgodosetts genom att överbefälhavaren beslutat att under år 1988 tillföra
militärbefälhavaren i södra militärområdet ytterligare en vedettbåt för att
förstärka bevakningen i Öresund. Han ser för närvarande också över hur en
samordnad sjöbevakning i bl.a. Öresund skall kunna lösas.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna
FÖ702 (c) liksom FÖ408 (c) och FÖ42I (m) såvitt nu är i fråga.

Planeringsramar

Försvarsministern uppger att han i enlighet med gällande metod för ramberäkning
har beräknat utgiftsramen för det militära försvaret för budgetåret
1988/89 till 26 147 000 000 kr. i pris-, löne-och växelkursläget februari 1987.

Planeringsramen för budgetåren 1988/89— 1991/92, vari bl.a. ingår planeringsramen
för budgetåret 1988/89 som är densamma som utgiftsramen
för detta budgetår, presenterar försvarsministern i följande tabell

Budgetår 1988/89 1989/90 1990/91 1991/92

Milj. kr. 26 147 26 356 26 565 26 774

Utskottet har i det föregående godtagit den inriktning av huvudprogrammen
som angivits i propositionen. Den föreslagna planeringsramen, tillika
utgiftsramen, för budgetåret 1988/89 som regeringen föreslagit riksdagen
att fastställa har beräknats med denna inriktning som grund. Den planeringsram
t.o.m. budgetåret 1991/92 som redovisas i propositionen återspeglar
samma på 1987 års försvarsbeslut vilande inriktning. Utskottet anser
med hänvisning till det anförda att riksdagen bör följa regeringsförslaget
när det gäller de i propositionen angivna ekonomiska ramarna och således
avslå de motioner som anger andra ekonomiska nivåer för den militära
verksamheten än de i propositionen föreslagna. Detta innebär att utskottet
föreslår att riksdagen avslår motionerna FÖ20I (m), FÖ202 (c), FÖ207 (m) 35

och FÖ608 (m) såvitt nu är i fråga. Ett yrkande i motion FÖ205 (vpk) om att FöU 1987/88:11
minska den militära utgiftsramen för nästa budgetår skall fastställas till
25 359 000 000 kr. inkl. priskompensation bör likaledes avslås.

Utskottet vill här erinra om att regeringen i proposition 1987/88:150 bil. 8
lagt fram förslag om åtgärder i syfte att förstärka skyddet mot främmande
ubåtsverksamhet. De åtgärder som där föreslås får till följd en höjning av de
ekonomiska ramar för verksamheten inom det militära försvaret som här
behandlas.

Redovisning av JAS-projektet

Försvarsministern erinrar vid sin redovisning av JAS-projektet om de olika
riksdagsbeslut som ligger till grund för detta projekt. Han gör vidare en
teknisk värdering av projektet, varvid han konstaterar att JAS-projektet i
tekniska avseenden utvecklas mot avsedd nivå. Han berör i det sammanhanget
vissa förseningar som har uppstått med projektet och uppger att
tidpunkten för leverans av operativt användbara flygplan kan komma att
förskjutas och i så fall försena tidpunkten för krigsorganisationen av JASdivisioner.
Försvarsministern understryker därvid bestämt att industrin i
samverkan med myndigheterna måste pröva varje möjlig åtgärd för att
förhindra ytterligare förseningar.

Vid sin redovisning av de ekonomiska förutsättningarna för projektet
konstaterar försvarsministern att detta håller sig inom de kostnadsramar
som förutsattes i grundbeslutet för typarbetet och för de första 30 flygplanen.
För delserie två och vissa vapensystem kan, uppger försvarsministern,
priset ännu inte säkert fastställas. Han konstaterar vidare att återstående
planeringsram och beräknade kostnader för projektet nu i det närmaste
stämmer överens. Försvarsministern framhåller också att kostnaderna för
JAS-projektet fortsätter att minska i jämförelse med föregående år främst
till följd av att nedgången av den amerikanska dollarn sänker projektets
totalkostnad.

Försvarsministern behandlar också vissa industripolitiska aspekter på
projektet och erinrar om de utfästelser Industrigruppen JAS (IG JAS) lämnade
i samband med att JAS-kontraktet slöts år 1982. Bl.a. utlovade IG JAS
att skapa drygt 800 arbetstillfällen fram till mitten av år 1987, varav minst
100 i Norrbotten. När denna period var till ända hade, uppger försvarsministern,
1 200 nya arbetstillfällen tillkommit. Av dessa kan drygt 140 hänföras
till Norrbotten.

Utskotlel föreslår att riksdagen lämnar utan erinran vad försvarsministern
har anfört om JAS-projektet.

Anställd personal och pilotfrågan

Försvarsministern påminner inledningsvis om den relativt utförliga behandling
personalfrågorna fick i samband med 1987 års totalförsvarsbeslut
(prop. 1986/87:95 s. 67—95, FöU 11 s. 63 — 65, rskr. 310). Han uppger att
vad han då anförde i proposition 1986/87:95 fortfarande gäller. Han begränsar
sig därför till att belysa den nu aktuella planeringens konsekvenser 36

för de anställda, redovisa det långsiktiga behovet av anställda, beröra styr- FÖU 1987/88:1 I
metoderna beträffande personalvolymen samt slutligen redovisa vissa åtgärder
för att täcka personalbehoven.

Vid redovisningen av det långsiktiga behovet av anställd personal konstaterar
försvarsministern bl.a. att det för närvarande föreligger brist på
reservofficerare och yrkesofficerare men att det långsiktiga behovet av yrkesofficerare,
reservofficerare och civilt anställda inom det militära försvaret
kan komma att minska till följd av regeringens och riksdagens ställningstagande
till resultatet av nu pågående utredningar. Han anser dock att
överbefälhavarens planeringsinriktning, som bl.a. innebär en ökning av
antalet yrkesofficerare för att täcka nuvarande brist, tills vidare bör kunna
godtas.

Försvarsministern uppger vidare bl.a. att överbefälhavaren har lämnat
ett förslag till ändringar i systemet för utbildning till och av yrkesofficerare.

Han konstaterar att detta innehåller sådana avsteg från gällande befälsordning
att eventuella ändringar behöver riksdagens godkännande och erinrar
om att en arbetsgrupp inom försvarsdepartementet har fått till uppgift att
följa upp och utvärdera införandet av den nya befälsordningen samt bereda
de förslag till ändringar som eventuellt kan komma att aktualiseras. Försvarsministern
avser att, sedan gruppen slutfört sitt arbete, föreslå regeringen
att återkomma till riksdagen med en redovisning och då också ta upp
eventuella behov av ändringar av befälsordningens principer.

Av försvarsministerns redogörelse framgår vidare att regeringen för att
stimulera rekryteringen till reservofficersutbildningen har beslutat höja den
premie som utbetalas efter genomförd reservofficersutbildning. Vidare har
regeringen, uppger försvarsministern, uppdragit åt generaldirektören Alf
Resare att se över det nuvarande reservofficerssystemet.

Försvarsministern lämnar i propositionen också en redogörelse för pilotfrågan
(s. 43—44) varvid han inledningsvis erinrar om riksdagens tidigare
behandling av denna fråga (prop. 1984/85:100 bil. 6 och skr. 1984/85:148,

FÖU 1984/85:9,prop. 1985/86:100bil.6ochskr. 1985/86:156, FöU 19856:9
och prop. 1986/87:100 bil. 6, FöU 5, rskr. 143). Han anser att det avtal
(pilotavtalet) som slöts mellan statens arbetsgivarverk och personalorganisationerna
våren 1986 utgör en grund för en långsiktig lösning på problemet
med militära flygares avgång till de civila flygbolagen. Efter det att detta
avtal slöts har, uppger han bl.a., huvuddelen av flygvapnets stridspiloter
förbundit sig att stanna kvar i tjänst upp till tio år.

Utskottet har inte något att erinra mot vad föredragande statsrådet har
anfört om anställd personal och i pilotfrågan.

Utskottet vill mot bakgrund av föredragande statsrådets redovisning av
olika personalfrågor behandla två motionsyrkanden med nära anknytning
till denna redovisning. Det gäller ett yrkande i motion FÖ202 (c) om personalutvecklingen
inom försvarsmakten och ett i FÖ207 (m) om översyn av
befälsordningen.

Yrkandet i motion FÖ202 (c) med förslag till riktlinjer för personalutvecklingen
inom försvarsmakten är ett återupprepande av det yrkande i frågan
som riksdagen behandlade i anslutning till fjolårets försvarsbeslut (FöU
1986/87 fils. 65, rskr. 310). Utskottet kan nu liksom då i allt väsentligt ställa 37

sig bakom de synpunkter rörande personalutvecklingen inom försvarsmak- FÖU 1987/88:11
ten som motionärerna framför. Vad som anförs överensstämmer i huvudsak
med den inriktning av personalfrågorna som gavs enligt gällande försvarsbeslut.
Något uttalande av riksdagen i enlighet med vad som föreslås i
motion FÖ202 (c) anser utskottet därför inte behövas.

Även i motion FÖ207 (m) återkommer motionärerna med ett tidigare
framfört, i anslutning till försvarsbeslutet behandlat yrkande om en utvärdering
avbefälsordningen. Utskottet ansåg vid behandlingen av detta yrkande
att den arbetsgrupp inom försvarsdepartementet som har till uppgift att
genomföra en sådan översyn var ett lämpligt forum för att behandla de i den
då aktuella motionen upptagna frågorna. Utskottet gör samma bedömning
när det gäller yrkandet i motion FÖ207. Det kan i det sammanhanget också
erinras om att överbefälhavaren behandlar frågan inom ramen för FU 88-utredningen. Enligt utskottets mening är det arbete som nu pågår med frågor
kring befälsordningen betingat av ett behov att i enlighet med vad försvarskommittén
anförde vidareutveckla tillämpningen av befälsordningssystemet.
Utskottet vill dock understryka att den grundläggande inriktningen
och målsättningen för den nya befälsordningen därvid inte bör frångås. I
avvaktan på resultatet av den pågående översynen och därpå grundad
eventuell proposition bör utskottet inte göra något uttalande i frågan. Motion
FÖ207 (m) bör därför inte bifallas av riksdagen såvitt nu är i fråga.

Utskottet övergår till att behandla några ytterligare motionsyrkanden
rörande den anställda personalen.

1 motion FÖ416 (fp) redovisas en rad olyckliga konsekvenser av den överenskommelse
om en höjning av pensionsåldern för militär personalsom träffades
i anslutning till 1971 års löneförhandlingar. Erfarenheterna av höjningen
är enligt motionärerna nästan enbart negativa. De anser därför att
riksdagen hos regeringen bör begära förslag om sänkt pensionsålder för
yrkesofficerare till 55 års ålder samt om möjlighet för befäl att avgå ur aktiv
tjänst med ”årlig ersättning" från 50 års ålder.

Utskottet kan i likhet med motionärerna konstatera att den år 1971 genomförda
pensionsåldershöjningen hade som förutsättning vissa organisatoriska
åtgärder som illa harmoniserade med den utveckling som därefter
kom att prägla personalfrågorna inom försvarsmakten. Enligt de organisatoriska
överväganden som låg till grund för överenskommelsen skulle sammanlagt
1 800 nya tjänster för aktiv personal successivt tillföras organisationen
i takt med att personal stannade i tjänst efter att ha passerat den
tidigare pensionsåldern. En del av dessa nya tjänster avsågs tillkomma genom
omvandling av s.k. arvodestjänster med administrativa uppgifter.

Denna utökning av antalet nya tjänster i syfte att hindra ”förgubbningen” i
organisationen kom inte att ske i tänkt omfattning, eftersom många av de
för den äldre personalen avsedda tjänsterna av rationaliseringsskäl drogs in
som resultat av en samtidigt rådande strävan att minska försvarsmaktens
personal. Resultatet har blivit att ett växande antal äldre officerare har att
konkurrera om ett krympande antal för dem lämpade befattningar. Mot
denna bakgrund finns enligt utskottet skäl att eftersträva en differentierad
pensionsålder för den militära personalen. Enligt vad utskottet har inhämtat
pågår för närvarande förhandlingar om ett nytt pensionsavtal. Utskottet 38

utgår från att regering och myndigheter därvid bidrar med underlag som FÖU 1987/88:11
kan underlätta en överenskommelse med denna inriktning. Med hänsyn till
de förhandlingar som pågår bör riksdagen inte göra något uttalande i frågan.
Motion FÖ416 (fp) bör därför inte bifallas.

Motionerna FÖ402 (fp) och FÖ418 (m) tar upp jämställdhetsfrågor inom
försvarsmakten.

I motion FÖ402 (fp) återupprepar motionärerna två yrkanden som folkpartiet
väckte under den allmänna motionstiden 1987 och som behandlades
av riksdagen i anslutning till 1987 års försvarsbeslut. Det ena syftar till ett
påskyndande av den studie som försvarets forskningsanstalt (FOA) i samband
med beslutet att öppna officersyrket för kvinnor avsågs genomföra
rörande de medicinska förutsättningarna för att öppna de av medicinska
skäl för kvinnor då undantagna yrkesgrenarna taktisk flygtjänst och submarin
tjänst. 1 det andra betonas vikten av att föra in samlevnadsundervisning
och könsrollsfrågor i befälsutbildningen.

Motionärerna i motion FÖ418 (m) anser att ytterligare militära yrkesområden
skall öppnas för kvinnor och att aktiva rekryteringsåtgärder skall
vidtas, inte minst i skolorna.

Utskottetvill inledningsvis framhålla sin positiva inställning till kvinnors
rekrytering till officersyrket, men vill samtidigt påminna om att de första
kvinnliga yrkesofficerarna har utexaminerats inom armén så sent som år
1986 och inom marinen och flygvapnet endast några år tidigare. Detta gör
— såsom utskottet konstaterade när det i fjol behandlade frågan om kvinnors
rekrytering till officersyrket (FöU 1986/87:11 s. 66) — att underlaget
för en utvärdering av hur rekryteringen av kvinnor till officersyrket har
utfallit är begränsat. Överbefälhavaren anser med hänsyn till denna begränsade
erfarenhet att man i nuläget inte skall öppna fler yrkesområden inom
försvarsmakten för kvinnor. Han vill i stället koncentrera kraft och resurser
på att förbättra förhållandena inom de områden som redan står öppna för
rekrytering av kvinnliga yrkesofficerare. Utskottet anser inte heller att riksdagen
nu i enlighet med vad som föreslås i motion FÖ418 (m) skall ge
regeringen till känna att ytterligare militära yrken skall öppnas för kvinnor.

Däremot finner utskottet i likhet med sin tidigare uppfattning (FöU 1986/

87:11 s. 66) att det är naturligt att man inom ramen för den utvärdering av
den nya befälsordningen som pågår inom försvarsdepartementet även tar
upp frågor om kvinnors tillträde till befälsyrket.

Detta utskottets ställningstagande utesluter inte att utskottet kan stödja
de i motion FÖ402 (fp) framförda synpunkterna rörande forskningen om
förutsättningarna att öppna de för kvinnor av medicinska skäl ännu stängda
yrkesgrenarna. Utskottet fann när det senast behandlade ett motionsyrkande
i denna fråga (FöU 1986/87:11 s. 66) att det var självklart att FOA
inom ramen för sin ordinarie verksamhet avrapporterar de resultat inom
området som är av intresse. Utskottet vidhåller denna uppfattning men vill
samtidigt betona betydelsen av en samlad redovisning för forskningsläget
på området. Utskottet utgår från att en sådan kommer till stånd utan att
riksdagen uttalar sig i frågan. Motion FÖ402 i denna del bör därför avslås.

Även beträffande yrkandet i motion FÖ402 om ett uttalande om vikten av
att föra in samlevnadsundervisning och könsrollsfrågor i befälsutbildning- 39

en konstaterar utskottet nu liksom tidigare att könsrollsfrågor och därmed FÖU 1987/88:11
sammanhängande attityder och värderingar ingår i den ledarskapsutbilning,
som är ett led i befälsutbildningen. I övrigt hänvisar utskottet till vad
det tidigare anfört i denna fråga (FÖU 1985/86:9 s. 8, FÖU 1986/87:11 s. 66).

Utskottet delar också uppfattningen i motion FÖ418 (m) om behovet av
information och andra åtgärder för att främja rekryteringen av kvinnor till
officersyrket. Utskottet räknar dock med att sådan kommer att genomföras
utan att riksdagen behöver göra något uttalande därom.

Motion FÖ426 (m) gäller frågan om samordning av reservpensionen med
ATP och uppräkning av reservpensionens engångsbelopp.

Utskottet vill inledningsvis betona sin uppskattning av reservbefälets insatser
för vårt försvar. Beträffande den i motion FÖ426 (m) aktualiserade
samordningen av reservpensionen och ATP vill utskottet erinra om att det
tidigare behandlat en motion (1979/80:827), vari föreslogs en översyn av
reglerna för denna samordning. Utskottet anförde därvid följande:

Omkring en tredjedel av landets reservofficerare är f.n. anställda på sådant
sätt att de får reservpension. I denna grupp har länge funnits missnöje med
de regler som gäller för samordning av denna pension med den allmänna
tjänstepensionen. Vissa förändringar i samordningsreglerna, som mildrar
effekten av samordningen, har också genomförts. Genom olika avtal mellan
arbetsmarknadens parter har det belopp med vilket reservpensionen vid
samordningen skall minskas blivit sänkt från ursprungliga 25 % till 10 % av
ATP. Ytterligare förändringar av reglerna för samordningen eller slopande
av denna är frågor som avgörs efter förhandlingar. Utskottet vill mot den
bakgrunden inte förorda en utredning i enlighet med motionärens förslag.

Med hänvisning till vad utskottet tidigare anfört rörande den samordning
som motion FÖ426 (m) på nytt har aktualiserat vill utskottet inte heller nu
förorda ett uttalande av riksdagen i ämnet. Utskottet räknar dock med att
även om den samordning varom här är fråga primärt skall avgöras efter
förhandlingar det likväl kan vara möjligt att också observera den i anslutning
till den översyn av reservofficerssystemet som enligt redogörelsen i det
föregående för närvarande pågår. Frågan om uppräkning av reservpensionens
engångsbelopp kommer att behandlas i samband med nämnda översyn.
Motion FÖ426 (m) bör inte bifallas.

1 motion FÖ410 (s) anser motionären att det bör råda alkoholförbud ombord
på marinens fartyg även under personalens fritid eftersom fritiden
snabbt kan avbrytas för tjänstgöring.

Utskottet anser det vara självklart att personal som tjänstgör eller som
kan förväntas med kort varsel kallas till tjänstgöring inte skall vara påverkad
av berusningsmedel av något slag. Det Finns också bestämmelser som
inom marinen — varom här är fråga — förbjuder sådant bruk, t.ex. i Tjänstereglemente
för marinen (TjRM). Bestämmelserna begränsar nyttjandet av
berusningsmedel även under personalens fritid eftersom de förutsätter att
verkan därav inte får kvarstå vid en tjänstgörings början. Utskottet anser att
motionens syfte, som utskottet stödjer, uppnås med tillämpning av gällande
bestämmelser. Riksdagen bör inte uttala sig i frågan. Motionen FÖ410 bör
avslås.

40

Vissa frågor rörande gemensamma skolor

FöU 1987/88:11

Försvarsministern behandlar i detta avsnitt i propositionen vissa frågor
rörande försvarshögskolan och försvarets förvaltningsskola. Beträffande
försvarshögskolan förordar försvarsministern att den inte längre skall tillhöra
försvarsmakten eller lyda under överbefälhavaren utan vara direkt
underställd regeringen. Några praktiska administrativa problem torde enligt
försvarsministerns mening inte uppkomma genom denna förändring.
Tills vidare bör skolan dock finansieras inom den militära utgiftsramen.
Försvarsministern anser att skolans råd skall omvandlas till en styrelse.

I motion FÖ301 (m) argumenterar motionärerna för ett bibehållande av
försvarshögskolans lydnadsställning under överbefälhavaren. De anser det
vara ändamålsenligt att ha skolan knuten till en myndighet på central nivå.
Överbefälhavaren är därvid den myndighet som enligt dem i första hand
kommer i fråga inte minst mot bakgrund av de omfattande erfarenheter av
totalförsvarsövningar som byggts upp vid försvarsstaben. Vidare har det
enligt motionärerna erfarenhetsmässigt visat sig vara av stort värde att överbefälhavaren
i samverkan med andra chefer inom totalförsvaret leder
chefskurserna vid skolan.

Utskottet konstaterar att försvarshögskolans uppgift är att bedriva utbildning
av personal på civila och militära myndigheter för ledande befattningar
i totalförsvaret och att huvuddelen av eleverna är civila. Utskottet finner
mot denna bakgrund det vara logiskt att försvarshögskolan ges en gentemot
försvarsmakten fristående ställning. Andra för totalförsvaret gemensamma
myndigheter under fjärde huvudtiteln har redan en sådan ställning, t.ex.
försvarets forskningsanstalt och försvarets rationaliseringsinstitut. En sådan
lydnadsställning hindrar inte att överbefälhavaren personligen även i
fortsättningen leder chefskurserna, något som utskottet i likhet med motionärerna
anser vara av stort värde. Riksdagen bör lämna utan erinran vad
föredragande statsrådet har anfört om vissa frågor rörande gemensamma
skolor och avslå motion FÖ301 (m).

Vissa frågor rörande värnpliktiga

Föredragande statsrådet behandlar i detta avsnitt frågor som rör de värnpliktigas
utbildning, deras kontantförmåner och medinfiytande samt behovet
av en större översyn av de grundutbildningsvärnpliktigas ekonomiska
och sociala villkor.

Utskottet har redan behandlat propositionsförslagen rörande de värnpliktigas
kontantförmåner (FöU 1987/88:5, rskr. 127).

Beträffande de värnpliktigas utbildning erinrar försvarsministern om att
arméns utbildningssystem för närvarande utreds av överbefälhavaren. Genom
en ändring i värnpliktsförordningen (1980:1035) har överbefälhavaren,
uppger försvarsministern vidare, fått befogenhet att föreskriva om
grundutbildningens förläggning under året. Detta möjliggör att en fullständig
förstegsutbildning införs. Försvarsministern uppger vidare att det be -

41

slutade nya utbildningssystemet vid marinen senareläggs med ett år till FÖU 1987/88:11
budgetåret 1991/92.

Försvarsministern uppger vidare bl.a. att strävan bör vara att minska det
nuvarande besvärande kvarståendeläget och att utbildningsorganisationens
kapacitet bör anpassas till den framtida tillgången på värnpliktiga. De
senaste prognoserna från värnpliktsverket tyder på, uppger försvarsministern,
att den framtida värnpliktstillgången ökar.

1 fråga om de värnpliktigas medinflytande uppger försvarsministern att
detta inflytande numera Finns reglerat i en förordning (FFS 1987:30) i ämnet.
Enligt hans mening vilar de värnpliktigas medinflytande numera på en
fast grund. Detta får dock inte, anför försvarsministern, hindra att verksamheten
utvecklas med hänsyn till ändrade förutsättningar. En sådan utveckling
bör enligt försvarsministern kunna åstadkommas genom samråd med
överbefälhavaren och Sveriges centrala värnpliktsråd inom ramen för nu
gällande förordning.

Enligt utskottets mening bör riksdagen lämna utan erinran vad försvarsministern
har anfört om utbildning av och medinflytande för värnpliktiga.

Försvarsministern behandlar avslutningsvis behovet av en större översyn
av grundutbildningsvärnpliktigas ekonomiska och sociala villkor rn.m. Han
erinrar därvid om att han mot bakgrund av riksdagens behandling av ett
motionsförslag om en större värnpliktssocial utredning (Fö 1985/86:5, rskr.

117) uppdrog åt en sakkunnig att till våren 1987 förbereda ett eventuellt
sådant kommittéarbete. Den sakkunnige överlämnade, uppger försvarsministern,
i mitten av april 1987 rapporten (Ds Fö 1987:3) Grundutbildningsvärnpliktigas
ekonomiska och sociala villkor m.m.

Försvarsministern anger att han för sin del har kommit till slutsatsen att
en större utredning av de värnpliktigas ekonomiska, sociala och andra villkor
inte bör göras nu. Om de pågående utredningarna skulle leda till genomgripande
förändringar för de värnpliktiga bör dock frågan, anser han,
ånyo aktualiseras som ett led i förberedelserna för nästa försvarsbeslut.

1 motion FÖ429 (c) uttrycker motionärerna sin förvåning över att regeringen
inte anser att en utredning av de värnpliktigas förhållanden bör
göras nu. De anser att behovet är lika stort som tidigare och föreslår att
regeringen snarast tillsätter en sådan utredning.

Utskottet anser i likhet med försvarsministern att man kan ta ställning till
behovet av en värnpliktssocial utredning först när resultatet av det pågående
utredningsarbetet föreligger. Enligt utskottets mening bör riksdagen därför
avslå motion FÖ429 (c) i här behandlad del och lämna vad föredragande
statsrådet har anfört om behovet av en värnpliktssocial utredning utan erinran.

Utskottet övergår att behandla en rad motioner som tar upp olika frågor
rörande de värnpliktiga och deras utbildning.

I ett yrkande i motion FÖ202 (c) återkommer centerpartiet med ett förslag
att riksdagen skall uttala att den allmänna värnplikten är grundval för det
militära försvaret. Utskottet erinrade vid behandlingen av detta tidigare
yrkande om de uttalanden utskottet har gjort i olika sammanhang om betydelsen
för vårt militära försvar av den allmänna värnplikten för män (FöU
1986/87:11 s. 68). Utskottet framhöll vidare att det militära försvaret enligt 42

totaiförsvarspropositionen liksom hittills skall utvecklas på den allmänna FÖU 1987/88:11

värnpliktens grund. Utskottet ansåg därför att riksdagen inte behövde göra

något uttalande av det slag som föreslogs i motionen för att stadfästa den

allmänna värnpliktens betydelse. Utskottet lägger samma synpunkter på

det här behandlade yrkandet som därför bör avslås.

Även i två yrkanden i motion FÖ429 (c) tar motionärerna upp den allmänna
värnplikten. I det ena yrkandet (yrkande 1) framhålls värnpliktens
avgörande betydelse för det svenska folkets känsla av delaktighet i försvarssträvandena.
Motionärerna betonar i det sammanhanget också övriga
pliktlagars betydelse i detta hänseende. I det andra yrkandet (yrkande 2)
framhåller motionärerna att det civila kunnandet skall tillvaratas i värnplikts-
och civilförsvarstjänstgöringen.

Utskottet delar de synpunkter rörande värnpliktstjänstgöringen och annan
plikttjänstgöring som framförs i här behandlade yrkanden i motion
FÖ249 (c) men anser att riksdagen inte bör göra något uttalande i frågan.

I ett annat yrkande i motion FÖ429 (c) föreslår motionärerna i syfte att
förbättra förutsättningarna för de värnpliktigas hemresor att riksdagen
skall besluta att en försöksverksamhet med den s.k. 10/4-utbildningen (tio
utbildningsdagar och fyra fridagar) skall prövas vid förband med många
fjärrekryterade värnpliktiga. Utskottet behandlade utförligt ett motsvarande
yrkande i sitt betänkande FöU 1986/87:11 (s. 69) och fann därvid med
hänsyn till de möjligheter som redan fanns att genomföra sådan försöksverksamhet
att riksdagen inte behövde göra något uttalande.

Utskottet vidhåller denna uppfattning och föreslår att riksdagen avslår
motion FÖ429 (c) i här behandlad del.

1 motion FÖ414 (s) rörande bevakningstjänsten inom det militära försvaret
finnér motionären det olämpligt att överbefälhavaren planerar en förstärkning
av bevakningen av våra mobiliseringsförråd med särskilda bevakningsgrupper
som endast har tio veckors utbildning. 1 stället borde man
enligt motionären förstärka utbildningen i vakt- och bevakningsuppgifter
under den ordinarie värnpliktsutbildningen.

Enligt vad utskottet har inhämtat kommer FU 88 att studera och överväga
olika alternativ att förstärka bevakningen av skyddsobjekt som är viktiga
för totalförsvaret. I avvaktan på resultatet av dessa överväganden bör riksdagen
inte göra något uttalande i frågan. Motion Fö414 (s) bör därför avslås
av riksdagen.

Motion FÖ404 (m) rör delgivning av försändelse från militär myndighet.

Motionären erinrar om att värnpliktiga har skyldighet att kvittera ut försändelser
från militära myndigheter och att de vid underlåtelse att göra detta
kan bestraffas. Det är mot denna bakgrund enligt motionären otillfredsställande
att, som nu sker, förutsätta att en avi om en försändelse från militär
myndighet verkligen har mottagits därför att posten har noterat att den har
sänts ut, men där man inte säkert vet att den har kommit adressaten till
handa. För att straffa den försumlige bör det enligt motionären krävas
någon form av delgivningsbevis.

Utskottetfmner att det förfarande som motionären föreslår skulle medföra
administrativa nackdelar som inte vägs upp av fördelarna med den föreslagna
ordningen. Det kan i sammanhanget erinras om att det årligen sänds 43

ut 300 000—500 000 inkallelser tili tjänstgöring och meddelanden om krigs- FÖU 1987/88:11
placering. Det bör också noteras att det genom det nuvarande förfarandet
föreligger tillräcklig grund för straffrättsliga åtgärder mot den som underlåter
att kvittera ut en militärförsändelse eller inställa sig till tjänstgöring
enligt en genom rekommenderad försändelse mottagen inställelseorder. En
delgivning med t.ex. mottagningsbevis ändrar inte förutsättningarna i detta
hänseende. Motion FÖ404 (m) bör avslås.

I motion FÖ405 (s) anser motionären att möjligheterna för anstånd \ samband
med repetitionsövningar bör förbättras.

Utskottet konstaterar att ett ställningstagande till en anståndsansökan
ofta innebär en svår avvägning mellan nackdelarna för försvarsmakten av
ett anstånd och ett hänsynstagande till den värnpliktiges situation. Tillämpad
praxis torde enligt utskottets uppfattning i de flesta fall ge uttryck för en
rimlig avvägning mellan dessa båda intressen. Utskottet anser att riksdagen
inte bör göra något uttalande i frågan. Motion FÖ405 bör därför avslås.

I motion FÖ409 (s) begär motionären en översyn av reglerna för frikallelser.

Utskottet erinrar om att frågan om undantag i det enskilda fallet från
skyldigheten att fullgöra värnpliktstjänstgöring nyligen har behandlats av
riksdagen i samband med antagandet av en lag om ändring i värnpliktslagen
(prop. 1987/88:54, FöU 4, rskr. 116). Med hänsyn till att de gällande
reglerna på området sålunda nyligen har setts över och den nya lagstiftningen
ännu är oprövad kan utskottet inte förorda ett uttalande av riksdagen om
en ny översyn av detta område. Motionen bör inte bifallas av riksdagen.

I motionerna FÖ412 (s), FÖ425 (c) och yrkande 4 i motion FÖ429 (c)
behandlas trafiksäkerhetsskyddet och andra skyddsfrågor rörande de värnpliktiga.

I motion FÖ429 (c) framhåller motionärerna att antalet trafikolyckor
inom försvaret ökar dramatiskt på grund av den ökade motoriseringen. De
anser att brister i utbildningen av fordonsförare är en av orsakerna. 1 motionen
föreslås en systematisk genomgång av trafiksäkerhetsfrågorna inom
försvarsmakten.

Även i motion FÖ425 (c) vill motionärerna ha en allsidig utredning av
omständigheter av betydelse för trafikskador bland värnpliktiga. De anger i
motionen vissa aspekter på trafiksäkerhetsfrågorna som de anser bör beaktas
i detta sammanhang.

Motionären i motion FÖ412 (s) återkommer till den av utskottet tidigare i
olika sammanhang behandlade frågan om att ge de nuvarande värnpliktiga
skyddsassistenterna status som skyddsombud med därigenom ökade möjligheter
att kunna stoppa moment under utbildning och övning som de
bedömer farliga. Även i motion FÖ429 vill motionärerna också ge skyddsassistenterna
sådana befogenheter.

Utskottet behandlade i anslutning till 1987 års försvarsbeslut motionsyrkanden
som också de rörde trafiksäkerhetsfrågor inom försvarsmakten.

(FöU 1986/87:11 s. 72). Utskottet anförde därvid bl.a. följande:

Utskottet har tidigare i olika sammanhang behandlat de värnpliktigas
skydd mot olyckor och ohälsa, senast i betänkandet FöU 1984/85:9 (s. 60).

Utskottet berörde därvid bl.a. olyckor i trafiken och informerade om att 44

åtgärder vidtogs för att förbättra personalens säkerhet i trafiken. Enligt vad FöU 1987/88:11
utskottet har inhämtat fortgår detta arbete. En särskild arbetsgrupp har
tillsatts inom arméstaben med uppgift att främja utvecklingen och komma
med förslag till åtgärder.

I avvaktan på en revidering av sina föreskrifter om militär vägtrafik (FFS
1982:4) har överbefälhavaren med giltighet från den 10 februari 1987 utfärdat
bestämmelser som i huvudsak tillgodoser motionärernas krav.

Utskottet vidhåller vad det då anförde. Därutöver kan tilläggas att utskottet
har inhämtat att chefen för armén planerar att initiera ett samarbete mellan
armén, marinen och flygvapnet i syfte att göra en omfattande kartläggning
av olyckorna inom försvarsmakten.

Med hänvisning till det anförda anser utskottet att riksdagen inte bör
bifalla motionerna FÖ425 (c) och FÖ429 (c) såvitt nu är i fråga.

Beträffande förslaget i motion FÖ412 (s) att de värnpliktiga skyddsassistenterna
skall ges befogenheter som skyddsombud erinrar utskottet om att
riksdagen tidigare har avslagit förslag med denna innebörd (bl.a. i FöU
1981/82:18 s. 95, rskr. 374 och FöU 1986/87:11 s. 72, rskr. 310). Utskottet
finner inte skäl till ändrat ställningstagande i denna fråga. Motionen bör
avslås.

En grupp motioner från den allmänna motionstiden tar upp frågor rörande
de värnpliktigas fria resor.

I motion FÖ4I3 (s) hävdar motionären bl.a. att de värnpliktiga fått en
sämre standard sedan ansvaret för deras fria resor decentraliserats. Ett ökat
lokalt ansvar för resorna kräver enligt motionären självfallet anpassade
regler som ger lokal myndighet stor frihet att bestämma hur värnpliktsresorna
skall genomföras. Det måste dock, anför hon, finnas centrala regler som
tillförsäkrar de värnpliktiga en viss förmånsnivå. Åtgärder bör därför enligt
motionären genomföras för att återinföra tidigare regler om rätt till flyg vid
ressträckor över 80 mil samt förbud för busstransporter vid längre ressträckor
än 50 mil. Motionären vill vidare att administrationen av värnpliktsresorna
och den centrala reseverksamheten skall föras över från försvarsstaben
till försvarets civilförvaltning.

Motionärerna i motion FÖ429 (c) återkommer med tidigare framförda
förslag att regeringen bör ta upp förhandlingar med trafikbolagen i syfte att
göra värnpliktskortet till giltig färdhandling på allmänna kommunikationer
i hela landet. För att underlätta möjligheterna till flygresor för värnpliktiga
bör, anser motionärerna vidare, ytterligare besättningar för Tp 84 Herculesplan
utbildas.

Utskottet har nyligen informerats om reseverksamheten inom försvarsmakten
och därvid kunnat konstatera att kostnaderna för de värnpliktigas
resor mellan budgetåren 1985/86 och 1986/87 har minskat från 400 till 350
milj. kr. i löpande priser. Det kan antas att det s.k. lokala kostnadsansvaret i
stor utsträckning har bidragit till denna kostnadsutveckling. En tillämpning
av detta förutsätter, som motionären i motion FÖ413 (s) framhåller, viss
frihet för de lokala myndigheterna när det gäller organiserandet av reseverksamheten.
Utskottet vill dock understryka att man därvid måste ta hänsyn
till den värnpliktiges komfort vid resandet och erinrar om att utskottet i
annat sammanhang har anslutit sig till principen att den värnpliktige skall

kunna nå hemmet samma dag som tjänsten slutar (FöU 1985/86:9 s. 12). FÖU 1987/88:11

Utskottet räknar med att reseförhållandena för de — såvitt kan bedömas —

utomordentligt få värnpliktiga som har ovanligt långa hemresor närmare

granskas mot bakgrund av grundläggande principer för reseverksamhetens

genomförande. Motion FÖ413 (s) bör avslås.

Beträffande här behandlade yrkanden i motion FÖ429 (c) vill utskottet
erinra om att de flesta länsbolag godtar värnpliktskortet som färdhandling.

Med några av dem har emellertid inte någon överenskommelse kunnat
träffas på grund av de stora ersättningar som har begärts. Möjligheterna att
enligt motionärernas förslag utbilda fler besättningar till Tp 84 Herculesplan
bedömer utskottet i dagens personalläge vara begränsade. Utskottet
anser med hänvisning till det anförda att inget av de motionsyrkanden som
gäller de värnpliktigas reseförmåner bör bifallas av riksdagen.

Slutligen vill utskottet behandla motion FÖ417 (fp) och ett yrkande i
motion FÖ429 (c) som gäller de värnpliktigas försäkringsskydd. I motion
FÖ417 uppehåller sig motionären därvid särskilt ingående viden höjning av
begravningshjälpen för föräldrar till ensamstående värnpliktiga. I motion
FÖ429 efterlyser motionärerna en komplettering av försäkringsskyddet så
att det blir heltäckande under värnpliktstjänstgöringen. Utskottet behandlade
likartade yrkanden i sitt betänkande FöU: 1986/87:11 (s. 74) och anförde
därvid följande:

Utskottet har nyligen behandlat de värnpliktigas försäkringsskydd i ett yttrande
till socialförsäkringsutskottet (FöU 1985/86:1 y). Frågan har av den
särskilda utredningsmannen fått en bred belysning i betänkandet Grundutbildningsvärnpliktigas
ekonomiska och sociala villkor m.m. (Ds Fö
1987:3). Där konstateras — i likhet med vad utskottet gjorde i sitt yttrande
— att de värnpliktiga har ett försäkringsskydd som i allt väsentligt motsvarar
arbetstagares motsvarande skydd och som i några avseenden är bättre.

Vissa kompletteringar kan dock enligt utredningsmannens mening behövas.
Förslag till lagändringar och kostnadsberäkningar härför bör utarbetas.
Detta kan, anser utredningsmannen, göras av berörda myndigheter. En
kommittéutredning för dessa frågor anser han inte motiverad.

Utskottet ansåg i avvaktan på ett ställningstagande till utredningsmannens
förslag att det behandlade motionsyrkandet borde avslås. Utskottet har
inhämtat att arbetet med komplettering av de värnpliktigas försäkringsskydd
har påbörjats inom regeringskansliet. Utskottet — som anser detta
arbete angeläget — anser att de berörda yrkandena i motion FÖ417 (fp) och
FÖ429 (c) därmed i huvudsak tillgodosetts.

Utskottet vill i sammanhanget erinra om att regeringen så sent som i juli
1987 höjde begravningshjälpen till en avliden värnpliktigs dödsbo från
8 000 kr. till 12 050 kr. (ett halvt basbelopp).

I ett yrkande (yrkande 10) i motion FÖ429 (c) hemställs att riksdagen
beslutar att försäkringsskyddet för värnpliktiga skall jämställas med fem
månaders förvärvsarbete vid ansökan om kontant arbetsmarknadsstöd.

Riksdagen avslog under föregående riksmöte efter beredning av arbetsmarknadsutskottet
ett motsvarande yrkande (AU 1986/87:11, rskr. 139).
Arbetsmarknadsutskottet anförde som motiv för sitt förslag till avslag bl.a.

att arbetslöshetsersättning till värnpliktstjänstgörande bör ses i samband 46

med det utryckningsbidrag som utgår till värnpliktiga och som har samma FÖU 1987/88:11
syfte som kontantstödet vid arbetslöshet, nämligen ett bidrag till uppehället.
Med hänvisning till arbetsmarknadsutskottets ställningstagande föreslår
utskottet att även det nu aktuella yrkandet i fråga avslås av riksdagen.

Det bör i sammanhanget erinras om att kontantstödet vid arbetslöshet för
närvarande är under beredning i arbetsmarknadsutskottet med anledning
av ett regeringsförslag i ämnet.

Vissa frågor rörande fredsorganisationen

Försvarsministern erinrar om att förändringar i fredsorganisationen kan
komma att föreslås av överbefälhavaren som följd av regeringens uppdrag
att granska arméns framtida utveckling m.m. 1 följande under den allmänna
motionstiden 1988 väckta motioner framförs förslag som har anknytning
till detta utredningsarbete:

FÖ202 (c), yrkande 3, i vilket motionärerna föreslår att riksdagen genom ett
tillkännagivande till regeringen skall stadfästa principen att det skall finnas
ett förband/militär myndighet i varje län,

FÖ411 (m) i vilken motionärerna föreslår att försvarsområdesstaben för
Kalmar försvarsområde flyttas från Växjö till Kalmar,

FÖ419 (fp) med förslag om omlokalisering av viss central personaladministration
från försvarsstaben till myndigheter i Karlstad,

FÖ424 (c) som innehåller förslag om lokalisering av militär myndighet till
Kalmar,

FÖ427 (fp) i vilken motionärerna föreslår att arméns luftvärnsutbildning för
nedre Norrland skall lokaliseras till Härnösand.

Här uppräknade motioner bör på grund av sin nära anknytning till pågående
av överbefälhavaren ledda utredningsarbete avslås av riksdagen i avvaktan
på resultatet av detta utredningsarbete.

Riksdagen bör även avslå motion FÖ420 (vpk) som innehåller ett tidigare
framfört av riksdagen avslaget förslag (FöU 1986/87:11 s. 79, rskr 310) om
omlokalisering av F16/F20 till norra Uppland, m.m.

I propositionen behandlar försvarsministern i nämnd ordning rationaliseringar,
informationssystem för försvaret, vidareutveckling av militärmusiken
samt lekmannainflytande i försvarsmaktens regionala och lokala
myndigheter såsom frågor rörande fredsorganisationen.

Beträffande vidareutveckling av militärmusiken uppger försvarsministern
att överbefälhavaren har regeringens uppdrag att redovisa förutsättningarna
för militärmusiken. Redovisningen skulle, uppger försvarsministern, ha
gjorts i september 1987. Överbefälhavaren har emellertid anmält att en samlad
redovisning kan göras först i september 1989 på grund av att tjänste-,
ceremoni- och högvaktsmusiken för närvarande organiseras om. Ett annat

skäl till senareläggningen är att överväganden inom ramen för regeringens 47

uppdrag om arméns fortsatta utveckling m.m. kan påverka utbildningen av FÖU 1987/88:11
musikplutoner för krigsorganisationen.

Utskottet anser i ljuset av vad försvarsministern sålunda anfört att motionerna
FÖ403 (m) om inrättande av en musikpluton i Västra militärområdet
och FÖ415 (m) om skapande av en sådan pluton i Karlskrona skall avslås i
avvaktan på resultatet av den begärda redovisningen av förutsättningarna
för militärmusiken.

1 samband med redogörelsen för sina synpunkter på lekmannainflytandet
i försvarsmaktens regionala och lokala myndigheter uppger försvarsministern
efter en redogörelse för avslutad försöksverksamhet på området att
lekmannaorgan med beslutanderätt inte bör införas på nämnda nivåer i
försvarsmakten. Däremot bedömer han på grundval av resultatet av
försöksverksamheten att rådgivande lekmannaorgan är av värde som stöd
för myndighetschefens beslutsfattande och som kontaktyta med kommuner
och landsting. Initiativ till att skapa sådana organ bör enligt försvarsministerns
mening tas av resp. myndighet, med beaktande av för myndigheten
specifika förutsättningar. Han avser att återkomma till regeringen med förslag
om hur sådant lekmannainflytande bör komma till stånd. Kostnaderna
som följer härav bör, tillägger han, finansieras inom den militära ramen.

1 motion FÖ429 (c) är det enligt motionärerna viktigt att, när försöksverksamheten
med lekmannainflytande på regional och lokal nivå nu permanentas,
lekmannaorganen får en allsidig sammansättning och att värnpliktiga
och befäl adjungeras.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att de rådgivande lekmannaorganen
som nu tillkommer på regional och lokal nivå bör ges en bred
sammansättning. Utskottet räknar med att så kommer att ske utan att riksdagen
gör något uttalande i frågan. Motionen bör avslås såvitt nu är i fråga.

Utskottet har inget att erinra mot vad föredragande statsrådet har anfört
om fredsorganisationsfrågor.

Utskottet vill avslutningsvis behandla en fredsorganisationsfråga med
anknytning till marinen.

I motionerna FÖ407 (m) och FÖ408 (fp) återkommer tidigare framförda
yrkanden om att det till 1. helikopterdivisionen på Berga koncentrerade
helikopterunderhållet delvis skall föras över till 2. helikopterdivisionen på
Säve. Av såväl ekonomiska som kapacitets- och kvalitetsskäl är det, hävdar
motionärerna, fördelaktigt att för fyra helikoptrar återuppta underhållsverksamheten
vid 2. helikopterdivisionen.

Utskottet konstaterar i likhet med vad som skedde då det senast behandlade
denna fråga (FöU 1986/87:11 s. 79) att gällande organisation av helikopterunderhållet
är utformad enligt de riktlinjer som riksdagen fastställde
år 1983 (prop. 1982/83:138, FöU 15, rskr. 324). Utskottet anser sig nu liksom
då inte ha underlag att föreslå någon ändring av dess riktlinjer. Motionsyrkandena
bör avslås.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande överbefälhavarens utredning om bl.a. arménsfortsat- 48

ta utveckling

att riksdagen med avslag på motion 1987/88:Fö421, yrkande 1, lärn- FÖU 1987/88:11
nar utan erinran vad föredragande statsrådet har anfört,

2. beträffande 1987 års försvarsbeslut och säkerheten i planeringen
att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet har
anfört,

3. beträffande inriktningen av arméstridskrafterna

att riksdagen med avslag på motionerna 1987/88:Fö201, yrkandena
1 och 2, 1987/88 :Fö202, yrkande 10, samt 1987/88:FÖ207, yrkande 3,
yrkande 4 i denna del och yrkande 6 i denna del, lämnar utan erinran
vad föredragande statsrådet har anfört,

4. beträffande inriktningen av marinstridskrafterna

a) att riksdagen avslår motion 1987/88:Fö202, yrkande 6, om ytterligare
40 milj. kr. för materielanskaffning vid marinen,

b) att riksdagen med avslag på motionerna 1987/88:Fö201, yrkande
4, 1987/88:Fö202, yrkande 7, 1987/88:FÖ207, yrkande 5 i denna
del, yrkandena 10 och 11 och yrkande 13 i denna del, samt 1987/

88:Fö608, yrkande 1 i denna del, lämnar utan erinran vad föredragande
statsrådet har anfört,

c) att riksdagen avslår motion 1987/88 :Fö608, andrahandsyrkande
2, om beställning av två minröjningsfartyg,

5. beträffande inriktningen av flygstridskrafterna

att riksdagen med avslag på motionerna 1987/88:Fö201, yrkande 3,
och 1987/88:Fö202 yrkandena 4 och 5 och 1987/88:Fö207, yrkande
7, yrkande 8 i denna del, och yrkande 9 lämnar utan erinran vad
föredragande statsrådet har anfört,

6. beträffande inriktningen av huvudprogrammen i övrigt

a) att riksdagen avslår motion Fö 1987/88:202, yrkande 11 i denna
del, om ytterligare resurser till repetitionsutbildning,

b) att riksdagen avslår motion 1987/88:FÖ406 om militärbefälstaben
i Karlstad,

c) att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet
har anfört,

7. beträffande krigsorganisationens långsiktiga utveckling

att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet har
anfört,

8. beträffande västkustens försvar

att riksdagen avslår motion 1987/88:Fö408, yrkande 1,

9. beträffande försvaret av Storstockholmsområdet

att riksdagen avslår motion 1987/88:Fö421, yrkandena 2 och 3,

10. beträffande sjöövervakningen i Öresund
att riksdagen avslår motion 1987/88:FÖ702,

11. beträffande planeringsramar

a) att riksdagen med bifall till propositionen och avslag på motionerna
1987/88:Fö202, yrkande II i denna del, 1987/88:Fö205, yrkande
2, 1987/88:Fö207, yrkande 4 i denna del, yrkande 5 i denna
del, yrkande 6 i denna del, yrkande 8 i denna del och yrkande 13 i
denna del fastställer planeringsramen, tillika utgiftsramen, för det
militära försvaret för budgetåret 1988/89 till 26 147 000 000 kr. i pris- 49

läget februari 1987,

4 Riksdagen 1987/88. 10 sami. Nr 11
Rättelse: S. 62 — 63 omkastade sidor

b) att riksdagen med avslag på motion 1987/88 :FÖ608, yrkande 1 i FÖU 1987/88:11
denna del, fastställer planeringsramen för det militära försvaret för

perioden 1989/90—1991/92 i enlighet med vad föredragande statsrådet
har förordat,

c) att riksdagen bemyndigar regeringen att justera utgiftsramen för
det militära försvaret för budgetåret 1988/89 med hänsyn till prisutvecklingen
efter februari 1987 enligt försvarsprisindex 1987,

d) att riksdagen bemyndigar regeringen att justera lämnade beställningsbemyndiganden
enligt nettoprisindex,

e) att riksdagen bemyndigar regeringen att justera utgiftsramen för
det militära försvaret för budgetåret 1988/89 på grund av över- eller
underutnyttjande av utgiftsramen för budgetåret 1987/88,

f) att riksdagen bemyndigar regeringen att under budgetåret 1988/

89 medge överskridande av utgiftsramen för det militära försvaret
samt av lämnade beställningsbemyndiganden, om det behövs av beredskapsskäl,

12. beträffande JAS-projektet

att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet har
anfört,

13. beträffande anställd personal

att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet har
anfört,

14. beträffande pilotfrågan

att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet har
anfört,

15. beträffande personalutvecklingen inom försvarsmakten
att riksdagen avslår motion 1987/88:Fö202, yrkande 12,

16. beträffande utvärdering av befälsordningen

att riksdagen avslår motion 1987/88 :Fö207, yrkande 12,

17. beträffande pensionsåldern för militär personal
att riksdagen avslår motion I987/88:FÖ416,

18. beträffande studie om kvinnor i submarin tjänst m.m.
att riksdagen avslår motion 1987/88 :FÖ402, yrkande 1,

19. beträffande samlevnadsundervisning i befälsutbildningen
att riksdagen avslår motion 1987/88:Fö402, yrkande 2,

20. beträffande ytterligare militära yrkesområden för kvinnor m.m.
att riksdagen avslår motion 1987/88:FÖ418,

21. beträffande reservpensionen

att riksdagen avslår motion 1987/88 :Fö426,

22. beträffande alkoholförbud på marinens fartyg
att riksdagen avslår motion 1987/88:Fö410,

23. beträffande vissa gemensamma skolor

a) att riksdagen med avslag på motion 1987/88:FÖ301 lämnar utan
erinran vad föredragande statsrådet har anfört om försvarshögskolans
lydnadsställning,

b) att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet i
övrigt har anfört,

24. beträffande vissa frågor rörande värnpliktiga 50

a) att riksdagen med avslag på motion 1987/88 :Fö429, yrkande 9, FöU 1987/88:11
lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet har anfört om en

värnpliktssocial utredning,

b) att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande i övrigt har
anfört i här behandlad del,

25. beträffande den allmänna värnplikten som grund för det militära
försvaret

att riksdagen avslår motion 1987/88:Fö202, yrkande 9,

26. beträffande inriktningen av den allmänna värnplikten
att riksdagen avslår motion 1987/88:Fö429, yrkande 1,

27. beträffande utnyttjandet av det civila kunnandet i plikttjänstgöringen att

riksdagen avslår motion 1987/88:FÖ429, yrkande 2,

28. beträffande 10/4-utbildningen

att riksdagen avslår motion 1987/88:Fö429, yrkande 5,

29. beträffande bevakningstjänsten

att riksdagen avslår motion 1987/88:Fö414,

30. beträffande delgivning av militär försändelse
att riksdagen avslår motion 1987/88:Fö404,

31. beträffande möjligheterna till anstånd
att riksdagen avslår motion 1987/88:Fö405,

32. beträffande reglerna för frikallelse

att riksdagen avslår motion 1987/88 :Fö409,

33. beträffande utredning om trafiksäkerhetsfrågor

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Fö425 och 1987/88:Fö429,
yrkande 4,

34. beträffande värnpliktiga skyddsombud
att riksdagen avslår motion 1987/88 :Fö412,

35. beträffande de värnpliktigas fria resor
att riksdagen avslår motion 1987/88:Fö413,

36. beträffande värnpliktskort som färdhandling

att riksdagen avslår motion 1987/88:Fö429, yrkande 7,

37. beträffande utbildning av förare för Herculesplan
att riksdagen avslår motion 1987/88:Fö429, yrkande 6,

38. beträffande de värnpliktigas försäkringsskydd

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Fö417 och 1987/88:Fö429,
yrkande 11,

39. beträffande kontant arbetsmarknadsstöd

att riksdagen avslår motion 1987/88:FÖ429, yrkande 10,

40. beträffande ett förband/militärmyndighet i varje län
att riksdagen avslår motion 1987/88:Fö202, yrkande 3,

41. beträffande lokalisering av staben för Kalmar försvarsområde
att riksdagen avslår motion 1987/88: Fö411.

42. beträffande lokalisering av militär myndighet till Kalmar
att riksdagen avslår motion 1987/88:Fö424,

43. beträffande lokalisering av central personaladministration till
Karlstad

att riksdagen avslår motion 1987/88:FÖ419, 51

44. beträffande lokalisering av arméns luftvärnsutbildningför nedre FÖU 1987/88:11
Norrland

att riksdagen avslår motion 1987/88:Fö427,

45. beträffande lokalisering av F16/F20
att riksdagen avslår motion 1987/88:Fö420,

46. beträffande helikopterunderhåll

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:FÖ407 och 1987/88:FÖ408,
yrkandena 2 och 3,

47. beträffande vidareutveckling av militärmusiken

a) att riksdagen avslår motion 1987/88:FÖ403 om en musikpluton i
Västra militärområdet,

b) att riksdagen avslår motion 1987/88:Fö415 om en musikpluton i
Karlskrona,

c) att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet
har anfört,

48. beträffande lekmannainflytande i försvarsmakten

a) att riksdagen avslår motion 1987/88:Fö429, yrkande 3,

b) att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet
har anfört,

49. beträffande fredsorganisationsfrågor i övrigt

att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet har
anfört.

5 Totalförsvarets civila del

Regeringen har i budgetpropositionen (s. 57 — 89) föreslagit riksdagen att

1. godkänna de principer för val av beredskapsåtgärder inom totalförsvarets
civila del som föredragande statsrådet har angett,

2. ta del av vad föredragande statsrådet i övrigt har anfört om den fortsatta
utvecklingen av totalförsvarets civila del,

3. fastställa planeringsramen för totalförsvarets civila del för perioden
1988/89— 1991/92 i enlighet med vad föredragande statsrådet har angett,

4. fastställa att anslagen på statsbudgeten inom den ekonomiska planeringsramen
för totalförsvarets civila del för budgetåret 1988/89 förs upp
med sammanlagt 1 639,9 milj. kr. i beräknat genomförandeprisläge 1988/
89,

5. bemyndiga regeringen att för budgetåret 1988/89 justera lämnade bemyndiganden
med hänsyn till prisutvecklingen enligt nettoprisindex,

6. bemyndiga regeringen att medge att det med hänsyn till prisutvecklingen
enligt nettoprisindex justerade anslagsbeloppet för budgetåret 1987/88,
inkl. medel som överförts från budgetåret 1986/87, under anslaget H 3.
Skyddsrum minskat med det faktiska utfallet för budgetåret förs över till
motsvarande anslag budgetåret 1988/89,

7. bemyndiga regeringen att under budgetåret 1988/89 medge överskridande
av anslagen inom den ekonomiska ramen för totalförsvarets civila
del samt av lämnade bemyndiganden om det behövs av beredskapsskäl,

8. ta del av vad föredragande statsrådet i övrigt har anfört om ekonomis- FÖU 1987/88:11
ka resurser för totalförsvarets civila del,

9. ta del av vad föredragande statsrådet har anfört om den fortsatta utvecklingen
inom funktionen Civil ledning och samordning,

10. godkänna de riktlinjer för den fortsatta utvecklingen inom funktionen
Befolkningsskydd och räddningstjänst som föredragande statsrådet
har förordat,

11. godkänna de riktlinjer för den fortsatta utvecklingen av fredsräddningstjänsten
som föredragande statsrådet har förordat,

12. ta del av vad föredragande statsrådet har anfört om den fortsatta
utvecklingen inom funktionen Psykologiskt försvar,

13. godkänna de riktlinjer för säkerheten och den tekniska försörjningen
inom hälso- och sjukvård som föredragande statsrådet har förordat,

14. ta del av vad föredragande statsrådet i övrigt har anfört om funktionen
Hälso- och sjukvården m.m.,

15. ta del av vad föredragande statsrådet har anfört om den fortsatta
utvecklingen inom funktionen Telekommunikationer,

16. ta del av vad föredragande statsrådet har anfört om den fortsatta
utvecklingen inom funktionen Transporter,

17. ta del av vad föredragande statsrådet har anfört om den fortsatta
utvecklingen inom funktionen Livsmedelsförsörjning m.m.,

18. ta del av vad föredragande statsrådet har anfört om den fortsatta
utvecklingen inom funktionen Energiförsörjning,

19. ta del av vad föredragande statsrådet har anfört om den fortsatta
utvecklingen inom funktionen Övrig varuförsörjning,

20. ta del av vad föredragande statsrådet har anfört om den fortsatta
utvecklingen inom Övriga viktiga samhällsfunktioner,

21. ta del av vad föredragande statsrådet har anfört om beredskap inom
ADB-området.

Föredragande statsrådet

Den fortsatta utvecklingen av totalförsvarets civila del

Grunder och inriktning

Försvarsministern redogör inledningsvis för innehållet i stort i 1987 års
försvarsbeslut i fråga om den civila delen av totalförsvaret, inkl. synen på
krisers och krigs varaktighet och karaktär som grund för planeringen. Han
hänvisar därefter till överstyrelsens för civil beredskap (ÖCB) programplan
1988 — 1993 i vilken överstyrelsen redovisat en gruppering av importvaror
som grund för antaganden om genomsnittlig import under ett förkrigsskede.
Försvarsministern anser att ÖCB:s gruppering är ändamålsenlig som
grund för prioritering av beredskapsåtgärder.

Försvarsministern återger även ÖCB:s i programplanen redovisade bedömning
av beredskapsläget inom den civila delen av totalförsvaret, varvid

bl.a. framhålls att uthålligheten på vissa områden, främst på hälso- och 53

sjukvårdsområdet, inte är tillfredsställande och att sårbarheten i fråga om FÖU 1987/88:11
kommunalteknisk försörjning samt på el-, tele- och ADB-områdena är betydande.

Försvarsministern säger sig i huvudsak kunna ställa sig bakom de principer
för val av beredskapsåtgärder som ÖCB i programplanen har redovisat.

Han betonar därvid särskilt värdet av att i en krissituation på väsentliga
områden ha tillgång till produktionskapacitet. Eftersom karaktären av en
kris eller ett krig inte med säkerhet kan förutses innebär den flexibilitet och
den uthållighet som sammanhänger med en produktionskapacitet väsentliga
fördelar jämfört med beredskapslagring. På vissa områden är det emellertid,
tillägger han, av vikt att förnödenheter finns omedelbart tillgängliga
vid angrepp på Sverige, exempelvis vissa läkemedel och viss sjukvårdsmateriel.
Här bör beredskapslagring väljas före andra åtgärder.

Grundsyn mål- och riskanalyser, m.m.

Försvarsministern erinrar om att regeringen i december 1987 fastställt att en
av överbefälhavaren och ÖCB föreslagen grundsyn för regionala mål- och
riskanalyser skall tillämpas i det fortsatta arbetet inom ramen för av regeringen
angivet utredningsuppdrag. De olika delutredningarna avseende regionala
mål- och riskanalyser och befolkningens behov av skydd i krig skall
av resp. myndigheter redovisas den 1 september 1988.

Ekonomiska överväganden

Försvarsministern erinrar om den i 1987 års försvarsbeslut fastställda planeringsramen
om 7 823 milj. kr. samt vad som i försvarsbeslutet därutöver
angavs i fråga om att avdela 500 milj. kr. för att förbättra beredskapen på
hälso- och sjukvårdsområdet och att televerket skall finansiera beredskapsåtgärder
genom krigsskyddsåtgärder under perioden motsvarande ett belopp
av 375 milj. kr. Den ekonomiska ramen för totalförsvarets civila del för
budgetåret 1987/88 fastställdes till 1 591,8 milj. kr. i beräknat genomförandeprisläge
1987/88.

Han redovisar därefter

— ekonomiska planeringsförutsättningar,

— fördelning av planeringsramen enligt ÖCB:s förslag,

— finansieringsprinciper,

— ekonomisk ram för budgetåret 1988/89,

— anslagsfrågor m.m. för budgetåret 1988/89,

— ekonomisk planeringsram för perioden 1988/89—1991/92.

Försvarsministern omtalar beträffande fördelningen av planeringsramen
att redovisade beredskapsåtgärder inom den ekonomiska planeringsramen
enligt ÖCB inte är tillräckliga för att nå uppsatta mål enligt 1987 års
försvarsbeslut samt att ÖCB därför har redovisat ytterligare medelsbehov
för vissa funktioner. Försvarsministern framhåller dock att försvarsbeslutets
inriktning och ekonomiska prioriteringar bör ligga fast, varför det
inte är möjligt att förorda den resursförstärkning som ÖCB föreslår.

Försvarsministern redovisar sin beräkning av den ekonomiska ramen för 54

totalförsvarets civila del för budgetåret 1988/89 och anger denna till FÖU 1987/88:11
1 639 900 000 kr. i beräknat genomförandeprisläge 1988/89.

Funktionsvis inriktning

Civil ledning och samordning

Härunder redovisar föredragande statsrådet frågor rörande

— överstyrelsen för civil beredskap,

— civilbefälhavarna,

— länsstyrelserna,

— kommunal beredskap.

Befolkningsskydd och räddningstjänst

I ett inledande avsnitt redovisar föredragande statsrådet grunder och inriktning
för den civila totalförsvarsfunktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst,
med betoning bl.a. av statens räddningsverks centrala roll och
kommunernas nya uppgifter. Pågående utredningsverksamhet på olika delområden
refereras och pågående internationellt samarbete inom fredsräddningstjänstområdet
beskrivs.

Försvarsministern erinrar om att befolkningsskyddet och räddningstjänsten
i fredstid har samlats i uttrycket fredsräddningstjänst medan motsvarande
verksamhet under civilförsvarsberedskap kallas civilförsvarsverksamhet.

Försvarsministern konstaterar i enlighet med försvarsbeslutets inriktning
att en väl fungerande fredsräddningstjänst, som utvecklats med hänsyn
tagen till krigsuppgifterna, är en väsentlig grund för att motsvarande verksamhet
i krig skall kunna genomföras effektivt. Samtidigt får detta, framhåller
han, inte innebära att kraven på krigsorganisationen sänks. Han förordar
därför att utbildning, övning och utrustning av krigsorganisationen
ges högre prioritet än vad som förutsätts i räddningsverkets programplan.

Den pågående integrationen av civilförsvarsverksamheten och fredsräddningstjänsten
bör enligt försvarsministern fortsätta emedan detta skapar
förutsättningar för en bättre verksamhet både i fred och i krig.

Föredragande statsrådet behandlar därefter frågor rörande inriktningen
av befolkningsskyddet i fred resp. i krig. I fråga om befolkningsskyddet i
krig erinrar han om att regeringen uppdragit åt berörda myndigheter att
göra en översyn av de regionala mål- och riskanalyserna samt att genomföra
studier och redovisa en samlad syn på befolkningens behov av skydd,
anpassat till de olika risknivåer som anges i mål- och riskanalysen. Vidare
behandlas bl.a. frågor rörande produktion av och skyddsnivå för kommunala
ledningsplatser och utvecklingen av hemskyddsorganisationen. Han
föreslår att Sveriges civilförsvarsförbund ges fortsatt stöd i sitt arbete med
rekrytering och utbildning av de frivilliga hemskyddsombuden.

Beträffande inriktningen av räddningstjänsten anför försvarsministern
att förmågan att leda räddningstjänsten under svåra förhållanden både i 55

fred och i krig bör stärkas. Han understryker därvid betydelsen av räddningsverkets
samordnande roll inom såväl den statliga som den kommunala
räddningstjänsten, t.ex. när det gäller alarmering, ledning och samband,
planläggning, övning, utbildning, materielstandardisering, erfarenhetssammanställning
samt forskning och utveckling. Hela krigsorganisationen
bör enligt försvarsministern erhålla den övning som har förutsatts i försvarsbeslutet;
han förordar att åtgärder för att bättre uppfylla försvarsbeslutets
intentioner genomförs genom omprioriteringar. Sålunda anför han
att utbyggnaden av varningssystemet bör kunna ske i något långsammare
takt och viss omprioritering komma i fråga beträffande ledningsplatserna.
Härutöver omfattar föredragande statsrådets redovisning frågor rörande

— psykologiskt försvar,

— hälso- och sjukvård m.m.,

— telekommunikationer,

— transporter,

— livsmedelsförsörjning m.m.,

— energiförsörjning,

— övrig varuförsörjning,

— övriga viktiga samhällsfunktioner samt

— beredskap inom ADB-området.

Motionerna

beträffande befolkningsskydd och räddningstjänst

1987/88 :FÖ201 av Olle Aulin m.fl. (m) såvitt gäller yrkande 5 att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skyddet
för civilbefolkningen.

1987/88:Fö508 av Per Olof Håkansson (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av
förslag om ett forskningsprogram m.m. för det allmänna säkerhetsområdet.

1987/88:Fö509 av Olle Östrand m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om byggande av
skyddsrum.

1987/88: Fö512 av Olof Johansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkande 2 att riksdagen
hos regeringen begär förslag om automatisk alarmering.

1987/88:Fö520 av Carl-Johan Wilson och Ingrid Ronne-Björkqvist (fp)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att medel för nybygge resp. modernisering av skyddsrum
bör anvisas i ett enda anslag, som fördelas av räddningsverket.

1987/88:Fö527 av Yngve Wernersson och Lennart Pettersson (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att alarmering av allmänhet i fred, beredskap och
krig utreds.

1987/88:FÖ528 av Marianne Andersson och Stina Gustavsson (c) vari yrkas FöU 1987/88:11

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en översyn av varningssystemen för allmänheten i fred och
under beredskap och i krig,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en översyn av larmanordningar på utryckningsfordon.

1987/88:Fö534 av Elisabeth Fleetwood och Karl-Gösta Svenson (m) vari
yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att televerket får i uppdrag att införa
visuella signaler för ”Viktigt meddelande” på hörselskadades telefonapparater,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att överenskommelse
om information om ”Viktigt meddelande till hörselskadade” snarast
bör komma till stånd mellan Sveriges Riksradio och text-TV.

beträffande fredsräddningstjänst

1987/88:Fö507 av Iris Mårtensson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av
särskilda åtgärder för att förebygga översvämningskatastrofer i Gävleborgs
län.

1987/88:Fö513 av Yngve Wernersson (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökat behov av
utbildning till brandingenjörer.

1987/88:Fö521 av Bengt Kindbom (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär en utredning om privatradioorganisationernas integrering i samhällets
räddningsorganisation i enlighet med vad som anförts i motionen.

beträffande samhällets sårbarhet

1987/88:Fö207 av Carl Bildt m.fl. (m) såvitt gäller yrkande 17 att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samhällets
sårbarhet.

1987/88:FÖ422 av Erik Holmkvist (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nödvändigheten
av att genom ett väl utvecklat näringsliv samt hög beredskap hos totalförsvarets
civila delar upprätthålla ett uthålligt försvar i ofred även för övre
Norrland.

1987/88:Fö512 av Olof Johansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkandena

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om inriktningen av arbetet med att minska sårbarheten i samhället,

4. att riksdagen hos regeringen begär en studie av sårbarhetsproblemen i
storstäderna,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om åtgärder för att minska sårbarheten i storstäderna. 57

1987/88:FÖ530 av Karin Söder m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen begär att FÖU 1987/88:11
regeringen ger ÖCB i uppdrag att genomföra en specialstudie om sårbarhetssituationen
i landets tre storstadsområden.

beträffande organisations- och strukturfrågor

I987/88:FÖ208 av Kerstin Ekman m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandena

1. att riksdagen hos regeringen begär att mobiliseringsansvaret för civilförsvarets
lokala organisation överförs från länsstyrelserna till kommunerna,

2. att riksdagen hos regeringen begär att personaluttagningen för civilförsvarets
lokala organisation överförs från länsstyrelserna till kommunerna.

1987/88:FÖ506 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen beslutar
att civilbefälhavarens kansli för södra civilområdet skall stationeras i Kristianstad.

1987/88:Fö515 av Björn Ericson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokaliseringen av ÖCB.

1987/88:FÖ523 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ersättare för
civilbefälhavare.

beträffande försörjningsberedskap

1987/88:Fö512 av Olof Johansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkande 3 att riksdagen
beslutar medge undantag från regeln om central upphandling, för de
militära myndigheterna.

1987/88:Fö533 av Hans Nyhage och Arne Svensson (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av fortsatt försörjningsberedskapsstöd på tekoområdet.

beträffande ekonomisk ram m.m.

1987/88:FÖ202 av Olof Johansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkandena

13. att riksdagen beslutar anslå 50 milj. kr. till ökat skyddsrumsbyggande,

14. att riksdagen beslutar anslå 20 milj. kr. ytterligare till materiel för
civilförsvaret.

1987/88:FÖ205 av Lars Werner m.fl. (vpk) såvitt gäller yrkandena

3. att riksdagen med ändring av proposition 1987/88:100, bilaga 6, mom.

8.3.3 beslutar att den ekonomiska planeringsramen för den civila delen av
totalförsvaret för femårsperioden 1988/89— 1992/93 ökas med 965 000 000
kr. i enlighet med ÖCB:s förslag,

4. att riksdagen under förutsättning av bifall till yrkande 3 beslutar att
anslaget för totalförsvarets civila del för budgetåret 1988/89 ökas i motsvarande
grad. 58

Utskottet

FöU 1987/88:11

Grunder och inriktning

Med totalförsvaret avses alla de åtgärder som är nödvändiga för att förbereda
landet inför yttre hot och för att ställa om samhället till krigsförhållanden.
I krig omfattar totalförsvaret hela samhällets verksamhet. Beredskapsförberedelserna
i fred inom totalförsvarets civila del syftar till att göra denna
beredd att under kriser och i krig medverka i de samlade försvarsansträngningarna
och att säkerställa individens och samhällets överlevnad.

Utskottet understryker betydelsen av vad föredragande statsrådet utgående
från 1987 års försvarsbeslut inledningsvis anför i fråga om grunder
och inriktning för den fortsatta utvecklingen av totalförsvarets civila del:

Totalförsvarets civila del har viktiga uppgifter i alla skeden av en krisutveckling.
Uppgifterna är mer beroende av arten och omfattningen av de
störningar och skador som uppstår på samhället än av vilken typ av yttre
omständigheter som har orsakat dessa.

Totalförsvarets civila del har till uppgift dels att i krig stödja försvarsmaktens
krigsorganisering och stridsförmåga, upprätthålla de viktigaste
samhällsfunktionerna, samt värna civilbefolkningen mot verkningarna av
krigshandlingar genom att bereda skydd, rädda nödlidande och ombesörja
vård, dels att under kriser och krig trygga en livsnödvändig försörjning.

Möjligheterna för den civila delen av totalförsvaret att fullgöra dessa
uppgifter har stor betydelse för vår förmåga att avhålla från angrepp samt
att motstå hot och ekonomiska påtryckningar. Således bidrar t.ex. vår försörjningsberedskap
till den krigsavhållande förmågan genom att göra det
troligt att vi kan motstå ekonomiska påtryckningar och upprätthålla vår
försvarsförmåga även vid kraftiga störningar i utrikeshandeln.

Vår förmåga i här nämnda avseenden grundas främst på det fredstida
samhällets resurser, dess förmåga att möta störningar och dess förmåga till
omställning. Grundprincipen är att ansvar för viss verksamhet i fred också
innebär ett motsvarande ansvar i krig.

Jag vill betona vikten av att det i fredstida planering och samhällsutveckling
tas särskild hänsyn till beredskapen för kriser och krig. Sådana åtgärder
kan i sin tur vara betydelsefulla även för fredssamhället t.ex. vid olyckor
och katastrofer av olika slag. En samhällsplanering som sker i fred under
beaktande av totalförsvarsintressena minskar behovet av beredskapsplanering
och särskilda beredskapsåtgärder.

Utskottet konstaterar att föredragande statsrådet i sitt anförande redovisar
vissa viktiga delar av den programplan (Programplan för det civila försvaret)
som den samordnande myndigheten på central nivå inom det civila
totalförsvaret, överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB), lämnade i augusti

1987. 1 denna redovisade ÖCB bl.a. förslag till principer för prioriteringen
mellan olika beredskapsåtgärder inom ramen för 1987 års försvarsbeslut.
Försvarsministern säger sig i huvudsak kunna ställa sig bakom dessa.

Enligt ÖCB bör därvid följande principiella inriktning gälla.

Beredskapslagring bör förutom för neutralitets- eller krigsskedet endast ske
för den tid under det s.k. förkrigsskedet då tillförseln understiger de oundgängliga
behoven eller skyddsnätet.

Åtgärder för bevarad produktionskapacitet bör vidtas när kostnaden för

kapacitetsbevarandet understiger kostnaden för lagring av varor enligt tidi- FÖU 1987/88:11
gare redovisad princip. Sådan åtgärd bör också vidtas i det fall kapacitetskostnaden
inte väsentligt överstiger lagringskostnaden med hänsyn till fördelen
av en levande, flexibel kapacitet under ett neutralitetsskede. Ett krigsskede
kan dock på vissa områden innebära motsatta krav.

Åtgärder för substitut och omställning bör vidtas om omställningen eller
produktionsstarten är klar innan neutralitets- eller krigsskedet gått till ända
och om kostnaden för åtgärden — inkl. erforderlig lagring under omställningstid
eller starttid — inte väsentligt överstiger kostnaden för lagring
enligt tidigare redovisad princip. Beslut om omställning eller substitut antas
härvid kunna fattas tidigast fr.o.m. fjärde månaden under förkrigsskedet.

Utskottet anser, med understrykande av den utomordentligt viktiga roll
som ÖCB spelar vid utvecklingen av totalförsvarets civila del och dess samordning
med det militära försvaret, att riksdagen bör godkänna dessa principer
eller kriterier för val av beredskapsåtgärder. Principerna får anses
utgöra en rimlig tolkning och precisering av totalförsvarsbeslutet i dessa
delar. Utskottet instämmer även i vad försvarsministern har att anföra i
anslutning till redovisningen av principerna.

Befolkningsskydd och räddningstjänst

Utskottet konstaterar, utgående från propositionen, att begreppet befolkningsskydd
avser de förebyggande åtgärder som vidtas för att förhindra
olyckor och för att begränsa skadan, om en olycka skulle inträffa. Med
begreppet räddningstjänst avses de räddningsinsatser som staten eller kommunerna
skall svara för vid olyckshändelser och överhängande fara för
olyckshändelser för att förhindra och begränsa skador på människor, egendom
eller miljön. Befolkningsskyddet och räddningstjänsten i fredstid benämns
fredsräddningstjänst medan motsvarande verksamhet under civilförsvarsberedskap
kallas civilförsvarsverksamhet.

Utskottet instämmer i vad föredragande statsrådet, med biträdande av
statens räddningsverks förslag, anför om att den pågående integrationen av
civilförsvarsverksamheten och fredsräddningstjänsten bör fortsätta. Utskottet
önskar i detta sammanhang understryka betydelsen av den ledande
och samordnande roll det nya statens räddningsverk, såsom central förvaltningsmyndighet
för frågor om befolkningsskydd, inkl. frågor om landtransporter
av farligt gods m.m., och räddningstjänst spelar och i framtiden
än mer kan komma att spela på dessa områden.

Av de motioner under den allmänna motionstiden som berör frågor om
befolkningsskydd och räddningstjänst behandlar utskottet till att börja med
vissa motionsyrkanden som tar upp frågor rörande befolkningsskyddet och
skyddsrumsbyggande (motionerna 1987/88:Fö201, yrkande 5, 1987/

88:Fö509 samt 1987/88:FÖ520).

I motion 1987/88:FÖ201 (m), som i olika yrkanden behandlar frågor
rörande Skånes försvar, betonar motionärerna att civilbefolkningen i Skåne
kan komma att bli hårt utsatt redan vid inledningen av ett krig genom
den förbekämpning som inleder en invasion. Förvarningstiderna är mycket
korta, menar motionärerna, varför det finns behov av skyddsrum som medger
vistelse under lång tid. De framhåller också att stora delar av Skåne kan 60

komma att bekämpas även i samband med markstrid över ytan varför det
krävs god tillgång till skydd för civilbefolkningen (skyddsrum och skyddsmasker)
inte bara i de stora städerna. Civilförsvarets undsättningsenheter
måste kunna användas direkt efter mobilisering. Enligt motionärerna måste
brister i fråga om civilbefolkningens skydd och undsättningsförbandens
krigsberedskap för Skånes del avhjälpas med hög prioritet.

I motion 1987/88:Fö509 (s) anförs, under åberopande bl.a. av skyddsrumsproduktionens
karaktär av långsiktig investering, att den nya inriktning
för skyddsrumsproduktionen som angavs i senaste försvarsbeslut innebär
att många i krig samhällsviktiga verksamheter byggs utan skyddsrum
eftersom dessa är belägna utanför de mest utsatta områdena med nuvarande
målanalys som grund. Som exempel anges bl.a. att barnstugor uppförs i
tätbebyggda områden utan skyddsrum, vilket enligt motionärerna medför
att kommunerna måste planera för att flytta delar av barnomsorgen långt
från de områden där befolkningen har sina bostäder. Försvarsbeslutet innebär
vidare, anser de, att den regionala obalans som skulle kunna minskas
med hjälp av skyddsrumsanslagen i stället ytterligare accentueras. Motionärerna
anför avslutningsvis bl.a. att skyddsrum bör utföras i anslutning
till nybyggnad i skyddsrumsorternas tätbebyggda områden och för samhällsviktiga
verksamheter som måste fortsätta sin verksamhet i krig.

1 motion 1987/88:Fö520 (fp) framhåller motionärerna att de medel som
är tillgängliga för skyddsrumsbyggande torde räcka till cirka tio gånger fler
skyddsrumsplatser vid modernisering av äldre skyddsrum jämfört med om
de används till nybygge. De menar att det därför på många platser vore en
fördel om renoveringstakten kunde öka på bekostnad av antalet nybyggda
skyddsrumsplatser och anför att räddningsverket borde ha större frihet att
bedöma hur medel för skyddsrum skall disponeras. Medel för nybygge
resp. modernisering av skyddsrum borde därför anvisas i ett anslag, som av
räddningsverket fördelas på objekt.

Utskottet får med anledning av dessa motionsyrkanden anföra följande.

I fråga om yrkandet i motion 1987/88:Fö201 konstaterar utskottet att
hithörande frågor är föremål för en grundlig utredning inom ramen för
överbefälhavarens och ÖCB:s pågående översyn av de regionala mål- och
riskanalyserna samt räddningsverkets s.k. skyddsstudie. I detta arbete studeras
utifrån såväl geografiska som funktionella kriterier vilka risker som
är förknippade med olika delar av landet och, med successiv tillämpning av
analysresultatet, vilket behov av skydd som civilbefolkningen kan bedömas
ha i krig. Resultatet av dessa studier skall redovisas av resp. myndigheter i
september 1988 varefter frågorna kommer att beredas vidare. Riksdagen
har således i dagsläget ingen anledning att uttala sig i dessa frågor. Utredningsresultatet
och den vidare beredningen måste först avvaktas. Med hänsyn
härtill bör motionsyrkandet avslås.

Beträffande motion 1987/88:FÖ509 konstaterar utskottet att riksdagen i
försvarsbeslutet fastlade den inriktning i fråga om befolkningsskyddet och
skyddsrumsbyggandet som nu gäller. I beslutet angavs att det framtida
skyddsrumsbyggandet i högre grad än hittills skall inriktas på områden där
mer betydande risker finns för civilbefolkningen, att en ökad satsning skall
göras på att komplettera skyddsrumsbyggandet med andra skyddsåtgärder.

att enklare skydd skall tas fram i syfte att förbättra den totala skyddsnivån FÖU 1987/88:11
mot radiaknedfall och mot kemiska hot och att olika metoder skall prövas
för att höja skyddsnivån i hus och anläggningar i samband med ny- och
ombyggnad. I beslutet betonades också vikten av att underlag tas fram för
att säkerställa att skyddsrum kan byggas fullt ut i de nya riskområdena i
samband med nyproduktion av byggnader och anläggningar. Utskottet anser
att denna inriktning bör ligga fast. Den närmare innebörden kommer att
kunna fastställas i ljuset av nämnda utredningsarbete inom berörda myndigheter.
Med hänvisning till ovanstående anser utskottet att motion 1987/

88:Fö509 bör avslås.

Utskottet kan instämma i vad som i motion 1987/88:FÖ520 anförs om
vikten av att äldre skyddsrum underhålls och moderniseras och om att det
kan vara kostnadseffektivt att i vissa fall tillhandahålla skyddsrumsplatser
genom modernisering snarare än nybyggnad. Utskottet anser dock att ett
övergripande ställningstagande till en eventuell överföring av medel från
nybyggnad till modernisering bör avvakta räddningsverkets skyddsstudie.

Utskottet konstaterar därtill att regeringen i sin budgetproposition föreslår
att bemyndiganden och betalningsmedel anvisas för det samlade behovet i
fråga om skyddsrum och att detta sker under ett enda anslag (H 3. Skyddsrum).
Något uttalande av riksdagen i enlighet med motionen torde således
inte erfordras. Motionen bör avslås.

Utskottet övergår därefter till att behandla ett antal motioner (1987/

88:Fö512, 1987/88:Fö521, 1987/88:Fö527, 1987/88:FÖ528 samt 1987/

88:Fö534) som tar upp olika frågor rörande varning och alarmering inom
fredsräddningstjänsten och civilförsvarsverksamheten. Utskottet behandlar
först de motionsyrkanden som i första hand har anknytning till fredsräddningstjänsten.

1 motion 1987/88:FÖ521 (c) yrkas att riksdagen hos regeringen skall begära
en utredning om privatradioorganisationernas integrering i samhällets
räddningsorganisation. Motionären framhåller att privatradioorganisationerna
visat intresse för samverkan med samhällets organisationer inom
räddningsverksamheten. I den utredning som förordas bör enligt motionärens
mening också televerkets regler, bestämmelser och licenser diskuteras
liksom frågan om statligt bidrag till privatradioorganisationerna.

1 motion 1987/88:Fö528 (c) anser motionärerna (yrkande 2) att det beträffande
utryckningsfordon finns en betydande osäkerhet om vilka fordon
som är att anse som utryckningsfordon och vem som har ansvaret för att
registrera dessa. De hänvisar till hittillsvarande restriktivitet från trafiksäkerhetsverkets
och regeringens sida i fråga om att registrera olika kategorier
fordon som utryckningsfordon och anför att frågan om utryckningsfordon
och larmanordningar på dessa bör ses över mot bakgrund av den nya räddningstjänstlagen
och med målsättningen att åstadkomma så effektiva räddningsinsatser
som möjligt på ett så trafiksäkert sätt som möjligt.

Utskottet erfar att räddningsverket redan i nuläget har tagit kontakt med
flera olika frivilliga radioorganisationer för att med dessa diskutera tänkbara
former för dessas medverkan i bl.a. räddningstjänsten. Räddningsverket
anser dock för närvarande inte, enligt vad utskottet erfar, att dessa organisationer
bör integreras i räddningstjänsten. Med hänvisning till detta och 62

till att en eventuell utredning om privatradion i enlighet med motionsförsla- FÖU 1987/88:11
get rimligen bör anstå till dess en tids samlade erfarenheter vunnits av den
samverkan som redan påbörjats finner utskottet att riksdagen inte bör begära
den av motionären förordade utredningen. Vad sedan beträffar motionsyrkandet
om utryckningsfordon konstaterar utskottet att den restriktivitet i
fråga om att registrera fordon som utryckningsfordon som hittills visats av
regeringen och trafiksäkerhetsverket haft rimliga skäl för sig. Oavsett fördelar
från räddningstjänstsynpunkt skulle en mångfald av olika kategorier av
utryckningsfordon innebära en risk för att allmänhetens respekt för larmanordningarna
allmänt sett skulle minska. Någon översyn av denna fråga
enligt motionärernas önskemål synes i dagsläget inte motiverad.

Utskottet avstyrker med hänvisning till vad som anförts bifall till motionerna
1987/88:Fö521 och 1987/88:Fö528, yrkande 2.

Vad sedan beträffar de motionsyrkanden om frågor rörande alarmering
m.m. som i första hand kan knytas till civilförsvarsverksamheten anser utskottet
det lämpligt att inledningsvis behandla motionerna 1987/88:Fö527
och 1987/88:Fö528, yrkande 1.

I motion 1987/88:FÖ527 (s) anser motionärerna att en översyn snarast
bör göras av antalet alarmerings- och varningssignaler, deras innebörd och
karaktär. De redovisar det omfattande varnings- och alarmeringssystem
som sedan andra världskriget har byggts ut i vårt land och de brister och
problem som nu kan konstateras vidlåda detta system, bl.a. till följd av att
televerket övergår till det s.k. AXE-systemet. Problemet att kunna varna/
alarmera landets ca 800 000 hörselhandikappade uppmärksammas. Motionärerna
konstaterar mot bakgrund av sin beskrivning av varnings- och
alarmeringssystemet att frågan om det är lämpligt och möjligt att ha så
många olika signaler som blivit fallet i vårt land har varit föremål för fortlöpande
diskussioner och överväganden, bl.a. med hänvisning till erfarenheterna
i våra grannländer. De menar också att allmänhetens kunskap om
innebörden av signalen Viktigt meddelande torde vara låg samt att denna
signal är svår att skilja från Beredskapslarm.

Likartade synpunkter anförs i motion 1987/88:FÖ528 där motionärerna
framhåller att ett varningssystem som är lättfattligt och lättillgängligt för
allmänheten är nödvändigt med hänsyn till det moderna samhällets sårbarhet
för olika typer av olyckor och vårt lands geografiskt utsatta läge med
åtföljande risk att dras in i konflikter och krigstillstånd. Enligt dessa motionärers
mening är det nödvändigt att omgående se över samhällets varningssystem
för att få ett enhetligare och mer lättbegripligt system som når
alla människor i Sverige oavsett vistelseort, hörselhandikapp och språkkunnighet.

Utskottet får med anledning av dessa motionsyrkanden anledning att
anföra följande. Utskottet noterar att motionärerna i dessa motioner uppmärksammar
en viktig aspekt på befolkningsskyddet och räddningstjänsten.
Utskottet instämmer för sin del i vad som i motionerna anförs om att
det omfattande och komplexa alarmerings- och varningssystem som kommit
att byggas upp i vårt land nu kan behöva ses över på ett samlat sätt, både
med hänsyn till konstaterade brister och problem och i syfte att åstadkomma
ett större mått av enhetlighet, lättbegriplighet och lättillgänglighet. Det 63

är därför tillfredsställande att regeringen i februari 1988 gav statens rädd- FÖU 1987/88:11
ningsverk i uppdrag bl.a. att påbörja studier avseende alarmeringen inom
den kommunala och statliga räddningstjänsten samt systemen för varning
av befolkningen i fred och i krig. I studierna skall räddningsverket även
överväga SOS-centralernas och övriga centralers utnyttjande som stöd vid
räddningsinsatser. På grundval av resultatet av dessa studier skall räddningsverket
framlägga förslag till samordning av ansvaret för uppgifterna.

Förslagen skall redovisas i perspektivstudierna inför 1992 års försvarsbeslut.
Inriktningen av arbetet skall redovisas för regeringen senast den 1
september 1988.

Utskottet anser med hänvisning till det sålunda redan igångsatta studieoch
utredningsarbetet inom statens räddningsverk att syftet med motionärernas
yrkanden i dessa avseenden får anses i allt väsentligt uppfyllt. Något
särskilt tillkännagivande av riksdagen enligt vad som anförs i motionerna
torde således inte erfordras. Utskottet avstyrker därför riksdagens bifall till
motionerna 1987/88:Fö527 och 1987/88:Fö528, yrkande 1.

Utskottet avstyrker med ovanstående motivering riksdagens bifall även
till motionerna 1987/88:Fö512 (c), yrkande 2, och 1987/88:Fö534 (m). 1
motion FÖ512 yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om automatisk
alarmering. Motionärerna anför därvid, under åberopande av de problem
i fråga om inomhusalarmeringen som införandet av det nya AXEsystemet
visat sig innebära, att televerket bör ges i uppdrag att utarbeta
system för automatisk alarmering. Utskottet hänvisar dock ånyo till det
utredningsuppdrag enligt ovan som regeringen givit statens räddningsverk
och som nu lämpligen bör avvaktas.

I motion FÖ534 påpekas att hörselskadade omöjligen kan uppfatta signalen
Viktigt meddelande eller ta del av den viktiga information som med
anledning av denna signal ges i radions program 3. Motionärerna anför att
en speciell, visuell signal för Viktigt meddelande skulle göra det möjligt
även för hörselskadade att få kännedom om det inträffade och att informationen
bör sändas såväl över texttelefonnätet som i text-TV samtidigt. I två
yrkanden begärs att televerket får i uppdrag att införa nämnda visuella
signaler och att en överenskommelse om information om ”Viktigt meddelande
till hörselskadade” snarast bör komma till stånd mellan Sveriges
Riksradio och text-TV. Utskottet får än en gång hänvisa till det utredningsarbete
som igångsatts inom räddningsverket. Utskottet har anledning att
förutsätta att verket inom ramen för sina studier kommer att beakta den
problematik och de behov som motionärerna tar upp. Något uttalande av
riksdagen torde i avvaktan på utredningsresultatet inte vara lämpligt.

Utskottet behandlar avslutningsvis i detta avsnitt tre motioner som tar
upp frågor rörande räddningstjänsten.

I motion 1987/88:Fö508 (s) anför motionären att det för en effektiv och
rationell förebyggande räddningstjänst och anslutande verksamheter är av
stor vikt att kunna utföra denna med stöd av rön och beprövade erfarenheter
från forsknings- och utvecklingsverksamhet m.m. Han framhåller att ett
allmänt säkerhetsforskningsprogram effektivt skulle kunna bidra till en
framgångsrik verksamhet av såväl skadeförebyggande som skadebegrän sande

art. Riksdagen bör därför enligt motionären hos regeringen begära 64

förslag om att det på lämpligt sätt inrättas ett forskningsprogram för de FÖU 1987/88:11
säkerhetsfrågor som nämns i motionen, bl.a. riskhantering.

Utskottet instämmer i att det inför framtiden finns ett stort forskningsbehov
inom räddningstjänst- och säkerhetsområdet. Utskottet konstaterar
samtidigt att det redan i dagsläget pågår forskningsverksamhet i anslutning
till det område som motionären berör, särskilt inom statens räddningsverk
som enligt sin instruktion skall följa utvecklingen av forskning och teknik
inom sitt verksamhetsområde. Verket har en sammanhållande roll inom
forskningsområdet och samverkar med andra forskningsorgan som Brandforsk,
FOA och tekniska högskolan i Lund genom att ta del av och påverka
deras forskningsprogram. Utskottet anser mot denna bakgrund inte att riksdagen
har anledning att uttala sig om behovet av ett forskningsprogram
enligt motionärens yrkande. Motion 1987/88:Fö508 bör därför avslås.

I motion 1987/88 :FÖ507 (s) anförs att Gävleborgs län har återkommande
problem med översvämningar vid höga vattenflöden och erinras om att ett
arbete budgetåret 1986/87 inleddes för att förbättra kunskaperna om vattenflödet
i länets älvar. Motionärerna beklagar att räddningsverket nu inte
ansett sig ha resurser för att kunna fullfölja det av verket finansierade arbetet
och hemställer att riksdagen skall uttala sig om behovet av särskilda
åtgärder för att förebygga översvämningskatastrofer i länet.

Utskottet har inhämtat att räddningsverket visserligen inte anser sig kunna
bidra till den nämnda verksamheten men att i stället berörda kraftproducenter
sedermera beslutat att tillskjuta erforderliga medel för att SMH1
skall kunna slutföra de påbörjade arbetena. Även dammsäkerhetsutredningens
betänkande (SOU 1987:64) Dammsäkerhet och skydd mot översvämningar
som för närvarande bereds inom regeringskansliet har arbetat
med hithörande frågor. Motionärernas önskemål torde följaktligen i hög
grad redan vara tillgodosedda varför något riksdagsuttalande inte torde
erfordras. Motionen bör avslås.

Den rådande akuta bristen på brandingenjörer uppmärksammas i motion
1987/88:Fö513 (s). Motionären konstaterar att var fjärde brandingenjörstjänst
i kommunerna är obesatt, bl.a. till följd av att brandingenjörer i
ökad grad rekryteras av företag, försäkringsbolag och organisationer, i sin
tur en följd av att dessa fått ett ökat intresse för sårbarhetsfrågor och en
irtsikt om att betydande vinster kan uppnås genom riskbevakning samt
olycks- och skadeförebyggande åtgärder. Han hänvisar till att räddningsverket
för ett år sedan bedömde att det enbart inom den offentliga sektorn
behövs 100 nya brandingenjörer fram till år 1991. Med nuvarande utbildningstakt
bedöms tillskottet av brandingenjörer fram till detta år bli ca 90,
vilket innebär att en betydande brist kvarstår även om samtliga dessa skulle
gå till den offentliga sektorn. Motionären betonar brandingenjörernas ledande
roll inom räddningstjänsten och anför att utbildningen av brandingenjörer
omedelbart bör ökas så att behoven kan tillgodoses.

Utskottet kan i hög grad instämma i detta motionsyrkande och vill för
egen del understryka det utomordentligt angelägna i att en ökad utbildning
kommer till stånd vid Lunds tekniska högskola och vid räddningsskolan i
Revinge. Utskottet har inhämtat att nuvarande tendens tyder på ett behov
av närmare 200 brandingenjörer till år 1991 med hänsyn till det ökade all- 65

5 Riksdagen 1987/88. 10 sami. Nr 11

Rättelse: S. 79 högra spalten rad 15 Står: 13 120 000 Rättat till: 51 150 000

manna behovet i samhället av personal med sådan utbildning. Räddnings- FÖU 1987/88:11
verket har redovisat att, trots vidtagna åtgärder för att på både lång och kort
sikt försöka öka tillgången på brandingenjörer till räddningstjänsten, ett
besvärande stort antal tjänster med brandingenjörskompetens fortfarande
är vakanta. Enligt vad räddningsverket uppger är denna situation inte
förenlig med räddningslagen, som bl.a. anger brandingenjörskompetens
för räddningschefer och ställföreträdare, och inte heller förenlig med räddningslagens
anda i fråga om strävan till kompetenshöjning inom räddningstjänsten.
Utskottet noterar att regeringen i budgetpropositionen föreslår
att utbildningen av brandingenjörer ökas till 30 elever från nuvarande
25 vid högskolan och att räddningsverket härutöver parallellt med högskolan
anordnat en motsvarande utbildning vid räddningsskolan i Rosersberg.

Något tillkännagivande av riksdagen i frågan torde mot bakgrund av de
ansträngningar som sålunda görs för att avhjälpa bristen inte erfordras
varför motionen enligt utskottets mening bör avslås. Utskottet vill dock för
sin del ånyo understryka det angelägna i att alla ansträngningar görs för att
lösa detta besvärande problem.

Samhällets sårbarhet

1 några motioner framförs synpunkter och yrkanden som berör olika aspekter
på det moderna samhällets allmänna sårbarhet.

I partimotionen 1987/88:Fö207 (m) uttalas att sårbarheten i samhället
har ökat, bl.a. på grund av datateknologins utbredning. Detta ställer enligt
motionärerna krav på försvarsmässiga hänsyn i planering, myndighetsutövning
och verksamhet. Den oaktsamhet och oskicklighet som framkommit
inom viktiga samhällsorgan i samband med de gångna årens extraordinära
händelser borde, anser de, leda till eftertanke och snabba åtgärder för att
avhjälpa de brister som ådagalagts. Ett tillkännagivande härom begärs.

I motion 1987/88: FÖ422 (m) anförs, mot bakgrund av en redogörelse för
behoven när det gäller det militära försvaret av övre Norrland, att ett väl
utvecklat näringsliv samt en hög beredskap hos totalförsvarets civila delar
är en förutsättning för att vi i ofred skall kunna upprätthålla ett uthålligt
försvar. Motionären hemställer om ett tillkännagivande beträffande nödvändigheten
av att genom ett väl utvecklat näringsliv samt hög beredskap
hos totalförsvarets civila delar upprätta ett uthålligt försvar i ofred även för
övre Norrland.

1 motion 1987/88:Fö512 (c) behandlas i tre olika yrkanden vissa sårbarhetsfrågor.
Motionärerna i denna partimotion anför inledningsvis att det
sårbara moderna samhället kan bli mindre sårbart genom decentralisering.

De konstaterar att förändringar görs i samhället för att öka den fredstida
effektiviteten varvid dock samtidigt förmågan minskar att motstå störningar
av olika slag som kan vara aktuella i krig. De pekar vidare på olika
strukturella och tekniska förändringar, däribland befolkningskoncentrationen
till de tre storstadsområdena, och menar att sårbarhetsproblemen i
likhet med miljöproblemen är mycket lättare att bemästra om man beaktar
dem från början. I dag bygger vi in sårbarheten i samhället i stället för att

skapa flexibla och hållbara system, anser de. ÖCB föreslås få i uppdrag att 66

genomföra en omfattande specialstudie om sårbarhetsproblemen i våra FÖU 1987/88:11
storstadsområden. Riksdagen föreslås uttala sig enligt motionens inriktning
om åtgärder för att minska storstadssårbarheten.

1 motion 1987/88:Fö530 (c) anslås ett likartat tema. En lång rad för hela
landet livsviktiga funktioner finns samlade i storstadsområdena, samtidigt
som storstäderna utgör särskilt sårbara miljöer i krigs- och krislägen. Ett
antal exempel på denna speciella storstadssårbarhet redovisas, varefter motionärerna
bl.a. anför att sårbarhetsdebatten i vårt land borde breddas och
framför ett motsvarande yrkande i fråga om ett uppdrag till ÖCB.

Utskottet kan för sin del instämma i mycket av vad som anförs i dessa
motioner om vikten av att olika sårbarhetsproblem i samhället i allmänhet
liksom i olika delar av landet beaktas i planering och samhällsutveckling
samt i fråga om att ett väl utvecklat näringsliv och ett fungerande civilt
totalförsvar är en förutsättning för möjligheterna till ett effektivt försvar. I
totalförsvarsbeslutet 1987 behandlades frågan om samhällets ökade sårbarhet
och konsekvenserna härav för totalförsvaret. 1 beslutet framhölls att
beredskapsplaneringen inom den civila delen av totalförsvaret skall förbereda
åtgärder för att motverka sårbarheten inom resp. samhällsområden.

Det angavs att sårbarhetsfrågorna bör betraktas som problem som avser
enskilda funktioner och poängterades att planeringen av åtgärder genomförs
av resp. funktionsansvarig myndighet. 1 beslutet betonades vidare vikten
av att myndigheterna i sitt fortsatta planeringsarbete beaktar bl.a. Norrlandsproblemen.
Rapport i enlighet med regeringens uppdrag till ÖCB att i
samråd med ÖB och berörda funktionsansvariga myndigheter redovisa åtgärder
och förslag i syfte att förbättra försörjningsläget i Norrland, på Gotland
och i storstadsområdena under kriser och i krig förväntas till hösten

1988.

Med hänvisning till den i försvarsbeslutet angivna inriktningen i fråga
om sårbarhetsfrågornas hantering och vad i det föregående i övrigt anförts
om pågående studier och aktuell planering anser utskottet att riksdagen inte
bör uttala sig i enlighet med de motionsyrkanden som här behandlats. Utskottet
avstyrker således bifall till motionerna 1987/88:Fö207, yrkande 17,

1987/88:Fö422,1987/88:Fö512, yrkandena 1,4 och 5 samt 1987/88:Fö530.

Organisations- och strukturfrågor, m.m.

Under denna rubrik behandlar utskottet fyra motioner som tar upp olika
frågor rörande funktionen Civil ledning och samordning.

1 motion 1987/88:FÖ208 (fp) tar motionärerna i två yrkanden upp frågor
rörande mobiliseringsansvaret och personaluttagningen för civilförsvarets
lokala organisation. De anser att båda dessa verksamheter bör överföras
från länsstyrelserna till kommunerna.

Motionärerna hänvisar till sina tidigare framförda propåer om att kommunerna
bör få ett ännu klarare ansvar än det som gäller i dag. Kommunerna
har, framhåller de, ansvaret för ledningen i krig av räddningstjänsten,
men kommunerna har inte givits mobiliseringsansvar och heller inte ansvar
för personaluttagning och personalplacering. Dessa funktioner ligger fortfarande
på länsstyrelserna, något som motionärerna anser vara en ologisk 67

uppdelning med hänsyn till att mobilisering och ledning hänger nära samman.
Vidare anförs att en mycket stor fördel om kommunerna ges ansvar
för personaluttagningen vore att man kan få en god lokalrekrytering och ta
till vara personer med särskild kunskap. Med en uppläggning såsom förordas
i motionen skulle den fredstida räddningstjänsten utgöra en stomme
som sedan — vid beredskap men också vid katastrofer i fredstid — skulle
kunna öka kapaciteten genom att kalla in mer personal.

Utskottet erinrar om att det i senaste försvarsbeslut liksom i nu aktuell
budgetproposition framhållits att integreringen av civilförsvarsverksamheten
och fredsräddningstjänsten bör fullföljas varvid kommunernas ansvar
för verksamheten i stort successivt utvidgas. I det fortsatta arbetet med
denna inriktning kan det enligt utskottets mening bli naturligt att även
pröva mobiliseringsansvarets och personaluttagningens överförande till
kommunerna, såsom för närvarande successivt sker i fråga om övningen av
civilförsvarsverksamheten. Utskottet erinrar också om att provplanläggningskommittén
år 1983 föreslog att kommunerna skulle ansvara för mobiliseringsplanläggningen.
I propositionen (1984/85:49) om ändring i civilförsvarslagen
m.m. förutskickade föredragande statsrådet en vidgning av
kommunernas ansvar. Den överföring som motionärerna avser har således
redan tidigare varit föremål för överväganden.

Utskottet anser således att mycket talar för att kommunernas ansvar i
dessa avseenden kommer att utökas. Utskottet anser emellertid, med instämmande
bl.a. i ett yttrande som i denna fråga inhämtats från räddningsverket,
att en eventuell överföring bör utredas noggrant och att en tidigt
aktualiserad förändring av detta slag skulle innebära en ny arbetsbelastning
på kommunerna i ett arbetskrävande övergångsskede. De förändringar som
redan skett i ansvarsfördelningen mellan central, regional och lokal nivå
har ännu inte funnit sina former fullt ut. En förändring enligt motionsförslaget
bör enligt utskottets mening i varje fall anstå en tid. Motionsyrkandena
bör med hänvisning till detta avslås.

Utskottet behandlade under punkt 3 ovan (Vissa för totalförsvaret gemensamma
frågor) ett motionsyrkande som förordade samlokalisering
mellan CB-kanslierna och milostaberna. I motion 1987/88:Fö506 (m)
framförs ett yrkande med liknande innebörd. Motionärerna säger sig vara
medvetna om att riksdagen tidigare avstyrkt motsvarande motioner men
hemställer, med tanke på de starka skäl de anser tala till förmån för bifall,
att riksdagen beslutar att civilbefälhavarens kansli för södra civilområdet
skall stationeras i Kristianstad. Utskottet hänvisar för sin del till vad som
under punkt 3 ovan anfördes vid behandlingen av en motion med samma
innebörd och avstyrker bifall till denna motion.

I motion 1987/88:Fö523 (fp) påpekas att frågan om ersättare för civilbefälhavaren
i fredstid är olöst. I krig gäller att regeringen, när civilbefälhavaren
är hindrad att utöva sin tjänst, förordnar ersättare efter anmälan. I
avvaktan på regeringens beslut fullgörs civilbefälhavarens åligganden av
chefen för kansliet. En klar och på förhand reglerad rutin i ersättarfrågan
måste enligt motionären finnas i fredstid. Den lösning som ligger närmast
till hands anser han vara att ersättarfrågan i fred löses på samma sätt som i
krig.

Utskottet konstaterar till detta att den översyn som regeringen uppdragit FÖU 1987/88:11

åt överbefälhavaren och ÖCB att göra av totalförsvarets ledning, liksom det
särskilda uppdrag som regeringen givit generaldirektören Gunnar Nordbeck,
torde komma att medföra att instruktionen för civilbefälhavare
(1970:363) behöver ses över. Därvid torde ersättarfrågan komma att aktualiseras.
I avvaktan härpå ter det sig inte meningsfullt att riksdagen uttalar
sig i denna fråga enligt motionärens yrkande. Utskottet avstyrker därför
bifall till denna motion.

Den av utskottet även vid tidigare riksmöten behandlade frågan om
ÖCB:s lokalisering i kvarteret Rosteriet på Liljeholmen i Stockholm tas upp
i motion 1987/88:FÖ515 (s). Utskottet kvarstår vid sin tidigare — av riksdagen
biträdda — uppfattning att ÖCB med tanke på överstyrelsens uppgifter
behöver en väl belägen lokalisering i Stockholms stad. Utskottet erfar i
detta sammanhang att finansutskottet för närvarande behandlar budgetpropositionens
bilaga 9 i vilken regeringen hemställer att riksdagen skall
anvisa medel enligt propositionens förslag för den planerade nybyggnaden
i kvarteret Rosteriet. Utskottet räknar således med att ÖCB planenligt skall
kunna företa omflyttning när kontraktet på de nuvarande lokalerna utgår.

Motion 1987/88 :Fö515 bör avslås av riksdagen.

Försörjningsberedskap

Utskottet har att ta ställning till två under innevarande riksmöte inlämnade
motioner som tar upp frågor rörande försörjningsberedskapen.

I centerpartiets partimotion 1987/88:FÖ512 om det sårbara samhället
finns ett yrkande (yrkande 3) där det hemställs att riksdagen skall besluta
medge undantag från regeln om central upphandling för de militära myndigheterna.
Motionärerna hävdar att det är av stor regionalpolitisk betydelse
att militära förband upphandlar från den egna ortens näringsliv. De
försök som pågått med decentraliserad upphandling bör, anser de, nu omsättas
i klarare regler. Inriktningen bör vara att undantag tillåts för de militära
myndigheterna från reglerna om central upphandling. Detta bör gälla
såväl dagligvaror som viss materiel och upphandling av byggnadsverksamhet.

Utskottet anser inte att riksdagen har anledning att fatta något beslut på
sätt som förordas i motionsyrkandet. Det torde vara till fyllest att konstatera
att möjligheten finns för lokal upphandling inom vissa varuområden. Motionsyrkandet
bör enligt utskottets mening följaktligen avslås.

1 motion 1987/88:Fö533 (m) påtalas ett behov av fortsatt försörjningsberedskapsstöd
på tekoområdet. Motionärerna noterar att frågan om ÖCB:s
försörjningsberedskapsstöd helt förbigås i budgetpropositionen och framhåller
att denna fråga i samband med riksdagsbehandlingen av totalförsvarspropositionen
1987 präglades av stor osäkerhet beträffande regeringens
ambitioner i detta avseende. Motionärerna anser, med hänsyn till de
redan i dag ansträngda möjligheterna att upprätthålla en begränsad produktionskapacitet
på tekoområdet inför eventuella försörjningskriser och

med hänvisning till den prioriterade ställning som sjukvården i sådana 69

lägen måste ges, att det är angeläget att klara beslut nu kan tas om ett fortsatt FÖU 1987/88:11
försörjningsberedskapsstöd.

Utskottet konstaterar att bestämmelserna om försörjningsberedskapsstöd
i förordningen (1984:1129) inte har upphävts och sålunda alltfort gäller.
Detta innebär att ÖCB oavsett budgetpropositionens innehåll även
framgent har möjligheten att, i den mån överstyrelsen finner det angeläget
av försörjningsberedskapsskäl och ekonomiskt försvarbart, använda denna
stödform. Detta kan i så fall ske genom omfördelning av resurser inom
anslaget J 2. Utskottet anser det dock inte lämpligt att riksdagen uttalar sig
om behovet av detta stöd i enlighet med motionärernas önskemål. I konsekvens
härmed avstyrker utskottet bifall till motionen.

Utskottet har, slutligen, inget att erinra mot eller anföra till vad som i
budgetpropositionen anförs om den fortsatta utvecklingen inom funktionerna
Livsmedelsförsörjning m.m., Energiförsörjning samt Övrig varuförsörjning.

Ekonomisk ram, m.m.

Utskottet har inte något att erinra mot de ekonomiska överväganden som
föredragande statsrådet redovisar i budgetpropositionen i denna del. Utskottet
erinrar om vad som från utskottets sida i betänkandet med anledning
av totalförsvarspropositionen 1987 anfördes i fråga om det värdefulla i
att det tillskapats en sammanhållen ekonomisk planeringsram för totalförsvarets
civila del inom vilken medelsförbrukningen kan förskjutas såväl
mellan olika budgetår som mellan olika områden. Härigenom, liksom genom
tillkomsten av ÖCB som samordnande myndighet, har tillhandahållits
en värdefull möjlighet till planeringsmässig rationalitet och överblick över
helheten. Årets budgetproposition redovisar för första gången ÖCB:s förslag
till årlig fördelning av den ekonomiska fördelningsramen och regeringens
ställningstagande därtill.

Utskottet har således inget att erinra mot vad som i budgetpropositionen
redovisas beträffande planeringsramar, finansieringsprinciper, ekonomisk
ram för budgetåret 1988/89, vissa anslagsfrågor m.m. för budgetåret 1988/

89 samt ekonomisk planeringsram för perioden 1988/89— 1991/92.

Detta ställningstagande innebär att utskottet avstyrker bifall till motionerna
1987/88:Fö202 (c), yrkandena 13 och 14, och 1987/88:Fö205 (vpk),
yrkandena 3 och 4, eftersom det i dessa motioner framförs förslag beträffande
planeringsinriktning och medelsanvisning som avviker från propositionens
förslag och utskottets ställningstagande.

Totalförsvarets civila del i övrigt

Utskottet har inte heller i övrigt något att invända mot eller anföra till vad
som i propositionen anförs om totalförsvarets civila del.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande grunder och inriktning

a) att riksdagen godkänner de principer för val av beredskapsåtgärder
inom totalförsvarets civila del som föredragande statsrådet 70

har angett,

b) att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet i FÖU 1987/88:11
övrigt har anfört om den fortsatta utvecklingen av totalförsvarets
civila del,

2) beträffande civil ledning och samordning
att riksdagen med avslag på motionerna 1987/88:Fö208, yrkandena
1 och 2, I987/88:FÖ506, I987/88:FÖ515 samt 1987/88:Fö523 lämnar
utan erinran vad föredragande statsrådet har anfört om den fortsatta
utvecklingen inom funktionen Civil ledning och samordning,

3. beträffande befolkningsskydd och räddningstjänst

a) att riksdagen avslår motion 1987/88:FÖ201, yrkande 5, om
skyddet för civilbefolkningen och civilförsvarets undsättningsenheter,

b) att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motionerna 1987/88:Fö509, 1987/88:Fö512, yrkande 2, 1987/

88:Fö520, 1987/88:FÖ527, 1987/88:Fö528, yrkande 1, och 1987/

88:Fö534 godkänner de riktlinjer för den fortsatta utvecklingen
inom funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst som föredragande
statsrådet har förordat,

4. beträffande fredsräddningstjänsten

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motionerna
1987/88:Fö507, 1987/88:FÖ508, 1987/88:Fö513, 1987/

88:Fö521 och 1987/88:Fö528, yrkande 2, godkänner de riktlinjer för
den fortsatta utvecklingen av fredsräddningstjänsten som föredragande
statsrådet har förordat,

5. beträffande samhällets sårbarhet

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Fö207, yrkande 17, 1987/

88:Fö422, 1987/88:Fö512, yrkandena 1, 4 och 5 samt 1987/

88:Fö530,

6. beträffande försörjningsberedskap

a) att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet
har anfört om den fortsatta utvecklingen inom funktionen Livsmedelsförsörjning,

b) att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet
har anfört om den fortsatta utvecklingen inom funktionen Energiförsörjning,

c) att riksdagen avslår motion 1987/88:Fö512, yrkande 3, om decentraliserad
upphandling,

djatt riksdagen med avslag på motion 1987/88:FÖ533 lämnar utan
erinran vad föredragande statsrådet har anfört om den fortsatta utvecklingen
inom funktionen Övrig varuförsörjning,

7. beträffande totalförsvarets civila del i övrigt

a) att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet
har anfört om den fortsatta utvecklingen inom funktionen Psykologiskt
försvar,

b) att riksdagen godkänner de riktlinjer för säkerheten och den
tekniska försörjningen inom hälso- och sjukvården som föredragande
statsrådet har anfört,

c) att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet i 71
övrigt har anfört om funktionen Hälso- och sjukvården m.m.,

d) att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet FÖU 1987/88:11
har anfört om den fortsatta utvecklingen inom funktionen Telekommunikationer,

e) att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet
har anfört om den fortsatta utvecklingen inom funktionen Transporter,

f) att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet
har anfört om den fortsatta utvecklingen inom Övriga viktiga samhällsfunktioner,

g) att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet
har anfört om beredskap inom ADB-området,

8. beträffande ekonomisk ram, m.m.

a) att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motionerna 1987/88:Fö202, yrkandena 13 och 14, och 1987/

88:Fö205, yrkandena 3 och 4 fastställer planeringsramen för totalförsvarets
civila del för perioden 1988/89—1991/92 i enlighet med
vad föredragande statsrådet har angett,

b) att riksdagen med bifall till propositionen fastställer att anslagen
på statsbudgeten inom den ekonomiska planeringsramen för
totalförsvarets civila del för budgetåret 1988/89 förs upp med sammanlagt
1 639,9 milj. kr. i beräknat genomförandeprisläge 1988/89,

c) att riksdagen bemyndigar regeringen att för budgetåret 1988/89
justera lämnade bemyndiganden med hänsyn till prisutvecklingen
enligt nettoprisindex,

d) att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att det med hänsyn
till prisutvecklingen enligt nettoprisindex justerade anslagsbeloppet
för budgetåret 1987/88, inkl. medel som överförts från budgetåret
1986/87, under anslaget H 3. Skyddsrum minskat med det
faktiska utfallet för budgetåret förs över till motsvarande anslag budgetåret
1988/89,

e) att riksdagen bemyndigar regeringen att under budgetåret 1988/

89 medge överskridande av anslagen inom den ekonomiska ramen
för totalförsvarets civila del samt av lämnade bemyndiganden om
det behövs av beredskapsskäl,

0 att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet i
övrigt har anfört om ekonomiska resurser för totalförsvarets civila
del.

6 Forskning och försvarsindustri

Regeringen har i budgetpropositionen (s. 90—93) föreslagit riksdagen att ta
del av vad föredragande statsrådet har anfört om vissa frågor rörande
forskning och försvarsindustri.

Föredragande statsrådet

I budgetpropositionen anförs i detta avsnitt inledningsvis att en kvalificerad
försvarsforskning är en viktig förutsättning för att vi skall kunna tillgo- 72

dogöra oss den militärtekniska utvecklingen. Forskningen bidrar till att
upprätthålla ett visst nationellt oberoende till omvärlden vid framtagning
av viktiga system. Härigenom utgör den ett betydelsefullt stöd för vår säkerhetspolitik.

Anslagsramen för försvarsforskningen förutsätter enligt försvarsministern
en koncentration av verksamheten till ett begränsat antal områden.
Härvid bör, betonar han, särskilt sådana forskningsområden prioriteras
där den tekniska utvecklingen går särskilt snabbt eller eljest är av stor betydelse
för totalförsvaret, exempelvis informationsteknologi, bioteknik, kemi
och forskning av särskild betydelse för det civila totalförsvaret samt ABCskydd.
Erforderlig kompetens för de militärtekniska tillämpningarna bör
eftersträvas inom de viktigaste delarna av områdena

— Underrättelse-, lednings- och sambandssystem

— Kvalificerade vapensystem

— Styrd ammunition samt land- och sjöminor

— Telekrigföring

— Undervattensteknologi med försvarstillämpning.

Beträffande försvarsforskningen anför föredragande statsrådet avslutningsvis: Jag

vill betona betydelsen av att det svenska försvaret kan utformas med
egna värderingar och eget kunnande som grund. Försvarsforskningen skall
i linje härmed stödja utvecklingen genom att tidigt upptäcka, identifiera
och analysera sådana förändringar, dels i vår omvärld och dels inom landet,
vilka har betydelse för våra försvarsansträngningar. Försvarsforskningen
skall vidare lämna underlag för erforderlig anpassning inom totalförsvaret.
Sveriges alliansfria politik gör att vi måste sätta målen högt i
dessa hänseenden och innebär att den svenska försvarsforskningen måste
ha hög kvalitet.

Jag erinrar om det senast fattade försvarsbeslutet (prop. 1986/87:95, FöU
11, rskr. 310) där riktlinjerna för den framtida försvarsforskningen slås fast.

Den föreslagna inriktningen av den försvarsgemensamma forskningen
stämmer i allt väsentligt överens med inriktningen i försvarsbeslutet.

Beträffande den svenska försvarsindustrin anför försvarsministern bl.a.:

Inhemsk kapacitet att utveckla, tillverka och underhålla försvarsmateriel är
en betydande säkerhetspolitisk tillgång. Vår försvarsindustri är därtill en
viktig förutsättning för att vi självständigt skall kunna vidmakthålla, utveckla
och tillverka försvarsmateriel under kriser och krig. I 1987 års försvarsbeslut
framhöll riksdagen bl.a. att industrins förmåga att hålla samman
utveckling och tillverkning av kvalificerad försvarsmateriel så långt
möjligt bör bevaras. Enligt min bedömning kommer dessutom behovet av
inköp utifrån av tekniskt kunnande, komponenter och delsystem att öka i
omfattning i framtiden. Ett samarbete med utländsk industri för att bevara
och befästa systemkompetenser bygger därför på förutsättningen att hög
teknisk och industriell kompetens även fortsättningsvis kan upprätthållas
inom svensk försvarsindustri.

En annan förutsättning för försvarsindustrins förmåga och möjligheten
att bevara väsentliga delar av sin kompetens, kapacitet och konkurrensförmåga
är möjligheter till export. Enbart det svenska försvarets planerade
beställningar av utveckling och produktion av materiel ger varken tids- eller
volymmässigt tillräcklig beläggning vid industrin för att göra verksamheten

möjlig till rimliga kostnader och — kanske än viktigare — med bibehållan- FÖU 1987/88:11
de av en hög teknisk nivå. Frågor som rör krigsmaterielexporten är emellertid
för närvarande föremål för beredning inom regeringskansliet. Överväganden
i hithörande frågor kommer därför att närmare presenteras i samband
med en kommande proposition om ökad styrning och kontroll av
krigsmaterielexporten. Jag har i denna fråga samrått med statsrådet Gradin.

Jag delar överbefälhavarens uppfattning att försvarsindustrin står inför anpassningsåtgärder
som i vissa fall även kan kräva strukturförändringar.

Försvarsindustrins kapacitet behöver anpassas till försvarsmaktens behov
av materiel och till rimliga exportantaganden. En sådan anpassning förutsätter
samtidigt att försvarsmaktens planering i högre grad än vad som i dag
är fallet anpassas till industrins behov av jämnare beläggning. 1 det följande
utvecklar jag min syn på vissa materielområden.

Föredragande statsrådet berör därefter situationen inom

— varvsindustrin

— flygindustrin, inkl. flygmotorområdet

— ammunitionsindustrin

— artilleri- och pansarvärnssystem samt

— robotindustrin.

Motionerna

1987/88:Fö207 av Carl Bildt m.fl. (m) såvitt gäller yrkande 14 att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om försvarsindustrins
situation.

1987/88:Fö601 av Ralf Lindström och Yvonne Sandberg-Fries (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att överflytta översynen av ett antal ubåtar till Karlskronavarvet.

1987/88:Fö602 av Ralf Lindström och Yvonne Sandberg-Fries (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förutsättningarna för att flytta viss militär verksamhet till Karlskrona.

!987/88:Fö603 av Karl-Gösta Svenson (m) och Karl-Anders Petersson (c)
vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att även ubåtsproduktionen för den svenska marinens räkning
förläggs till Karlskronavarvet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om underhållet av svenska marinens ubåtar,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om underhållet av statsisbrytarna,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lokalisering av underhållsavdelningen vid FMV till Karlskrona,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om tillverkning av en mål-ubåt för ubåtsskyddsverksamhet samt för FÖU 1987/88:11
forskningsändamål.

1987/88:Fö605 av Lennart Alsén (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att
trygga sysselsättningen vid Karlskronavarvet.

1987/88:Fö606 av Karl-Gösta Svenson (m) och Karl-Anders Petersson (c)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om den militära utbildningen vid Karlskrona örlogsskolor.

1987/88:Fö607 av Yvonne Sandberg-Fries och Ralf Lindström (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder för att behålla och utveckla Karlskronavarvet AB:s
kompetens på det marina området.

1987/88:FÖ608 av Göthe Knutson och Karl-Gösta Svenson (m) såvitt gäller
yrkandena

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om det framtida sysselsättningsläget vid Karlskronavarvet,

4. att riksdagen hos regeringen begär att överbefälhavaren och chefen för
marinen får i uppdrag att redovisa marinens behov av nya fartyg för tiden
fram till år 2000 samt därmed sammanhängande behov av Karlskronavarvet
med angivande av kapacitet och kompetens.

Utskottet

Utskottet har redovisat sin övergripande syn i fråga om den svenska försvarsindustrins
säkerhetspolitiska betydelse och framtida förutsättningar i
1987 års betänkande (FöU 1986/87:11) med anledning av totalförsvarspropositionen,
där även utskottets syn i fråga om försvarsforskningens inriktning
redovisades, och nu senast i ett yttrande till utrikesutskottet över regeringens
proposition om frågor rörande krigsmaterielexport (FöU 1987/
88:4 y).

Utskottet konstaterar att föredragande statsrådets anförande i fråga om
forskning och försvarsindustri ligger i linje med och nära överensstämmer
med inriktningen i 1987 års försvarsbeslut.

1 motion 1987/88:Fö207 (m) framhålls, med instämmande i propositionen
i denna del, vikten av att vår försvarsindustriella förmåga så långt
möjligt bevaras. En förutsättning härför är möjligheten till export. Vidare
betonar motionärerna att det ökande beroendet av kvalificerad teknik nödvändiggör
försvarsindustrielit samarbete med omvärlden. Såvitt möjligt
bör dock en högteknologisk svensk försvarsmaterielproduktion bibehållas,
något som kräver en noggrann prioritering. Motionärerna anför att uteblivna
beställningar från det svenska försvaret i kombination med exportrestriktioner
kan ge allvarliga svackor i kompetensutnyttjande i försvarsindustrin.
Speciellt allvarligt är läget för Karlskronavarvet varför särskilda, kapa -

citetsbevarande åtgärder erfordras. Motionärerna yrkar att riksdagen skall FÖU 1987/88:11
uttala sig i enlighet med motionen om försvarsindustrins situation.

Utskottet anser inte att ett allmänt uttalande från riksdagens sida i enlighet
med detta motionsyrkande skulle tillföra något väsentligt nytt element,
utöver vad som anfördes i riksdagens tillkännagivande om försvarsindustrin
i 1987 års försvarsbeslut och vad som nu anförs i propositionen.

Utskottet hänvisar också till nämnda yttrande till utrikesutskottet (FöU
1987/88:4 y). Utskottet anser mot denna bakgrund att riksdagen inte bör
bifalla motionen i denna del. Motion 1987/88:Fö207, yrkande 14, bör således
avslås.

Beträffande den svenska varvsindustrin, som uppmärksammas i ett antal
motioner, anför försvarsministern att denna industris förmåga att utveckla
och producera örlogsfartyg enligt marinens behov så långt möjligt bör bevaras
inom landet. Därefter uttalar han:

Jag konstaterar dock att det svenska försvarets behov av varvskapacitet blir
lägre under den närmaste 10-årsperioden. Dessa lägre behov hänför sig
främst till den minskande produktionen av övervattensfartyg. Ubåtsproduktionen
kan dock i stort upprätthållas enligt tidigare inriktning. Mot
ovanstående bakgrund är det min uppfattning att den totala kapaciteten för
nybyggnad och underhåll av örlogsfartyg måste anpassas till aktuella förhållanden.
Härvid måste kompetensen att utveckla och producera ubåtar
enligt min mening prioriteras.

Utskottet behandlar i anslutning härtill ett antal motioner som tar upp situationen
vid Karlskronavarvet. I dessa motioner framläggs, mot bakgrund
av den kris med åtföljande varsel om uppsägningar i stor skala som drabbat
företaget till följd av uteblivna beställningar, ett antal olika förslag till åtgärder
som skulle kunna förbättra sysselsättningsläget i Karlskrona.

Sålunda föreslås i motion 1987/88:Fö601 (s) att översynen av ytterligare
fyra ubåtar flyttas till Karlskrona. I motion 1987/88:Fö602 (s) föreslår samma
motionärer ett antal tänkbara åtgärder för att flytta viss militär verksamhet
till Karlskrona. Motion 1987/88:Fö603 (m, c) omspänner fem olika
yrkanden om tillkännagivanden angående ubåtsproduktionens förläggande
till Karlskrona, ubåtsunderhåll, underhåll av statsisbrytarna, underhållsavdelningens
vid FMV lokalisering till Karlskrona och tillverkning av
en mål-ubåt. Även i motion 1987/88 :Fö605 (fp) föreslås ett antal åtgärder
för att förbättra sysselsättningssituationen, däribland överförande till
Karlskrona av underhållet på övervattensfartyg, ubåtsunderhåll, viss militär
utbildning samt ubåtsproduktionen i sin helhet. Motionärerna i motion
1987/88:Fö606 (m, c) tar likaledes upp frågan om överflyttning till Karlskrona
av viss militär utbildning. I motion 1987/88:FÖ607 (s), slutligen,
anges ytterligare åtgärder, däribland direktiv till ökad möjlighet till alternativ
produktion, tidigareläggning av ubåtsprojekt, byggande av miniubåt
främst för målgångsverksamhet och tillverkning av kustbevakningsfartyg.

Utskottet konstaterar att motionärerna i dessa motioner uppvisar en betydande
uppfinningsrikedom när det gäller att föreslå åtgärder som skulle
kunna bidra till att förbättra det kritiska sysselsättningsläget till följd av
Karlskronavarvets beläggningssituation. Utskottet vill ånyo uttala som sin

mening att det med hänsyn till Karlskronavarvets betydelse för det svenska 76

försvaret och även av regionalpolitiska skäl är angeläget att de negativa FÖU 1987/88:11
effekterna av förestående produktionssvacka kan begränsas. Utskottet kan
emellertid inte tillstyrka att något av här redovisade motionsyrkanden bifalls
av riksdagen. Utskottet förutsätter att såväl regeringen som berörda
försvarsmyndigheter och även den statligt ägda koncernen Celsius AB, i
vilken det statliga ägarskapet företräds av industridepartementet, kan ha
anledning att pröva motionsförslagen till åtgärder vid sökandet efter lösningar
på Karlskronavarvets problem. Utskottet vill dock i detta sammanhang
hänvisa till att regeringen i bilaga 8 till årets kompletteringsproposition
föreslår riksdagen att Karlskronavarvet får en beställning om ytterligare
ett minröjningsfartyg till ett värde av 200 milj. kr., något som i väsentlig
grad torde tillmötesgå strävan i här behandlade motioner. Motionerna
FÖ601, FÖ602, FÖ603, FÖ605, FÖ606 och FÖ607 bör således enligt utskottets
mening avslås.

I motion 1987/88:Fö608 (m) behandlas ytterligare aspekter på Karlskronavarvets
problem. Motionärerna frågar sig bl.a. hur länge Karlskronavarvet
får och kan behålla sina skickliga yrkesarbetare och tekniker som bär
upp varvets unika kompetens på plastteknikens område. De anför ett antal
områden och funktioner inom vilket det Finns behov av nya fartyg, militära
och civila, och betonar statens ansvar för sysselsättningen och för varvet
som sådant. Äventyras nu framtiden för Karlskronavarvet innebär det enligt
motionärerna ett ökat säkerhetspolitiskt risktagande. I två här behandlade
yrkanden hemställs om ett riksdagsuttalande om det framtida sysselsättningsläget
samt att riksdagen hos regeringen skall begära att överbefälhavaren
och chefen för marinen får i uppdrag att redovisa marinens behov
av fartyg för tiden fram till år 2000 och därmed sammanhängande behov av
Karlskronavarvet med angivande av kapacitet och kompetens.

Utskottet kan inte tillstyrka bifall till dessa motionsyrkanden. Något uttalande
från riksdagens sida utöver vad som här ovan återgivits om sysselsättningsläget
i Karlskrona kan inte anses motiverat. Vidare pågår enligt vad
utskottet har inhämtat redan i nuläget diverse kartläggnings- och studiearbeten
inom marinstaben och försvarsstaben samt inom FMV för att inom
ramen för 1987 års försvarsbeslut och som förberedelse för 1992 års försvarsbeslut
pröva olika sätt att möta Karlskronavarvets beläggningsproblem
de närmaste åren och även pröva marinens behov av varvsresurser i ett
längre perspektiv. Något nytt uppdrag i enlighet med vad som föreslås i
motionen torde inte erfordras.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande åtgärder för att avhjälpa krisen vid Karlskronavarvet
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Fö601, 1987/88:Fö602,

1987/88:Fö603, 1987/88:Fö605, 1987/88:Fö606 och 1987/

88:Fö607,

2. beträffande det framtida sysselsättningsläget vid Karlskronavarvet,
m.m.

att riksdagen avslår motion 1987/88:Fö608, yrkandena 3 och 4, 77

3. beträffande forskning och försvarsindustri i övrigt FÖU 1987/88:11

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motion
1987/88 :FÖ207, yrkande 14, lämnar utan erinran vad föredragande
statsrådet i övrigt har anfört om forskning och försvarsindustri.

7 Anslagsfrågor för budgetåret 1988/89

FJÄRDE HUVUDTITELN

Regeringen har i budgetpropositionen föreslagit riksdagen att för budgetåret
1988/89 anvisa medel och lämna beställningsbemyndiganden m.m.
enligt följande sammanställning.

Anslag Belopp kr.

A 1.	Försvarsdepartementet (s. 96)	förslagsanslag	37 490 000
A 2.	Utredningar m. m. (s. 96)	reservationsanslag	3 000 000
A 3.	Extra utgifter (s. 96—97)	reservationsanslag	770 000
B 1.	Arméförband: Ledning och för-bandsverksamhet (s. 98 —101)	förslagsanslag	7 055 000 000
B 2.	Arméförband: Anskaffning av materiel (s. 101 — 104)	bemyndigande förslagsanslag	4 277 500 000 2 145 000 000
B 3.	Arméförband: Anskaffning av anläggningar (s. 104—105)	förslagsanslag	135 000 000
C 1.	Marinförband: Ledning och förbandsverksamhet (s. 106 — 108)	förslagsanslag	2 200 000 000
C 2.	Marinförband: Anskaffning av materiel (s. 109— 111)	bemyndigande förslagsanslag	1 187 400 000 1 743 000 00
C 3.	Marinförband: Anskaffning av anläggningar (s. 111 — 113)	förslagsanslag	110 000 000
D 1.	Flygvapenförband: Ledning och förbandsverksamhet (s. 114— 116)	förslagsanslag bemyndigande	3 407 000 000
D 2.	Flygvapenförband: Anskaffning av materiel (s. 117—119)	bemyndigande förslagsanslag	3 545 300 000 5 241 000 000
D 3.	Flygvapenförband: Anskaffning av anläggningar (s. 119—120)	förslagsanslag	377 000 000
E 1.	Operativ ledning m. m.: Led-ning och förbandsverksamhet (s. 121-123)	förslagsanslag	799 000 000
E 2.	Operativ ledning m. m.: An-skaffning av materiel (s. 123 — 124)	bemyndigande förslagsanslag	181 200 000 207 500 000
E 3.	Operativ ledning m. m.: An-skaffning av anläggningar (s. 124-125)	förslagsanslag	122 000 000

Anslag

Belopp kr.

E 4. Operativ ledning m. m.: Forskning
och utveckling (s. 125 —

127)

Fl. Försvarets civilförvaltning
(s. 128-129)

F 2. Försvarets sjukvårdsstyrelse
(s. 129-131)

F 3. Fortifikationsförvaltningen
(s. 131-133)

F 4. Försvarets materielverk (s.
133-136)

F 5. Gemensam försvarsforskning
(s. 136-138)

F 6. Anskaffning av anläggningar
för försvarets forskningsanstalt
(s. 138-139)

F7. Försvarets radioanstalt (s. 139 —
140)

F8. Värnpliktsverket (s. 140—142)

F 9. Försvarets rationaliseringsinstitut
(s. 142-144)

F 10. Försvarshögskolan (s. 144—145)

Fil. Militärhögskolan (s. 145 —147)

F 12. Försvarets förvaltningsskola (s.
147-149)

F 13. Försvarets läromedelscentral
(s. 149-150)

F 14. Krigsarkivet (s. 150—152)

F 15. Statens försvarshistoriska museer
(s. 152-153)

F 16. Frivilliga försvarsorganisationer
m. m. (s. 153-154)

F 17. Försvarets datacentral (s. 154—
156)

F 20. Vissa nämnder m. m. inom det
militära försvaret (s. 159—161)

F 21. Reserv för det militära försvaret
(s. 161-162)

F 22. Reglering av prisstegringar för
det militära försvaret

G 1. Överstyrelsen för civil beredskap:
Förvaltningskostnader
(s. 163-165)

G 2. Civil ledning och samordning
(s. 165-167)

G 3. Civilbefälhavarna (s. 167 —170)

G 4. Signalskydd (s. 170—172)

bemyndigande

förslagsanslag

förslagsanslag

förslagsanslag

förslagsanslag

bemyndigande

förslagsanslag

bemyndigande

förslagsanslag

förslagsanslag

förslagsanslag

förslagsanslag

förslagsanslag

förslagsanslag

förslagsanslag

förslagsanslag

förslagsanslag

förslagsanslag

förslagsanslag

förslagsanslag

förslagsanslag

förslagsanslag

anslag

förslagsanslag

förslagsanslag

bemyndigande

reservationsanslag

förslagsanslag

bemyndigande

reservationsanslag

55 600 000
87 000 000

109 480 000

32 450 000

184 200 000

700 000 000
761 700 000

11 000 000
366 580 000

42 850 000

263 300 000

119 000 000
22 555 000

5 220 000
51 150 000

13 120 000

1 000

8 940 000

14 870 000

103 600 000
1 000
16 270 000
165 513 000
I 600 000 000
44 900 000

60 000 000
24 000 000

3 930 000

4 180 000

Anslag

Belopp kr.

FöU 1987/88:11

G 5.	Vissa teleanordningar (s. 172— 173)	reservationsanslag	12 110000
H 1.	Befolkningsskydd och rädd-ningstjänst (s. 174—180)	bemyndigande bemyndigande bemyndigande förslagsanslag	239 250 000 63 700 000 588 500 000
H 2.	Anläggningar för fredsorganisa-tionen (s. 180—181)	förslagsanslag	21 200 000
H 3.	Skyddsrum (s. 182— 184)	bemyndigande förslagsanslag	431 000 000 489 300 000
H 4.	Identitetsbrickor (s. 184—185)	förslagsanslag	935 000
H 5.	Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst m. m. (s. 185 — 186)	förslagsanslag	4 000
I 1.	Styrelsen för psykologiskt för-svar (s. 187)	förslagsanslag	8 000 000
J 1.	Drift av beredskapslager (s. 188-189)	bemyndigande förslagsanslag	241 454 000
J 2.	Beredskapslagring och industri-ella åtgärder (s. 189—190)	bemyndigande reservationsanslag	83 508 000
J 3.	Täckande av förluster till följd av statliga beredskapsgarantier m. m. (s. 191)	förslagsanslag	1 000
K 1.	Försvarets forskningsanstalt: Intäktsfinansierad uppdrags-verksamhet (s. 192—193)	förslagsanslag	1 000
K 2.	Flygtekniska försöksanstalten (s. 193-196)	förslagsanslag	8 837 000
K 3.	Beredskapsstyrka för FN-tjänst (s. 196-198)	förslagsanslag	34 200 000
K 4.	FN-styrkors verksamhet utom-lands (s. 198-201)	förslagsanslag	205 120 000
K 5.	Övervakningskontingenten i Korea (s. 201-202)	förslagsanslag	3 500 000
K 6.	Anläggningar m. m. för vissa militära ändamål (s. 202 — 203)	reservationsanslag	9 400 000
K 7.	Nämnden för vapenfriutbild-ning (s. 203 — 204)	förslagsanslag	5 830 000
K 8.	Vapenfria tjänstepliktiga (s. 204-205)	förslagsanslag	122 320 000
K 9.	Vissa nämnder m. m. inom för-svarsdepartementets område (s. 206-207)	förslagsanslag	8 040 000

Motion

1987/88:Fö207 av Carl Bildt m.fi. (m) såvitt gäller yrkandena

4. att riksdagen till Arméförband: Ledning och förbandsverksamhet för
budgetåret 1988/89 anvisar ett förslagsanslag av 7 270 000 000 kr. med anledning
av vad som i motionen anförts om repetitionsutbildning m.m.,

80

5. att riksdagen till Marinförband: Ledning och förbandsverksamhet för FÖU 1987/88:11
budgetåret 1988/89 anslår ett förslagsanslag av 2 240 000 000 kr. med anledning
av vad som i motionen anförts om repetitionsutbildning,

6. att riksdagen till Arméförband: Anskaffning av materiel för budgetåret
1988/89 anvisar ett förslagsanslag om 2 175 000 000 kr. med anledning av
vad i motionen anförts om luftvärnet,

8. att riksdagen till Flygvapenförband: Anskaffning av materiel för budgetåret
1988/89 anvisar ett förslagsanslag av 5 436 000 000 kr.,

13. att riksdagen till Marinförband: Anskaffning av materiel för budget
året 1988/89 anvisar ett förslagsanslag av 1 863 000 000 kr. med anledning
av vad i motionen sagts om anskaffning av korvetter och ubåtsskydd,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av försvarets rationaliseringsinstitut.

Utskottet

Moderata samlingspartiet har i sin partimotion FÖ207 beträffande budgetåret
1988/89 föreslagit medelsanvisningar och beställningbemyndigande
enligt följande sammanställning:

Anslag		Belopp (kr.)
B 1.	Arméförband: Ledning och förbandsverksamhet	7 270 000 000
B 2.	Arméförband: Anskaffning av materiel	2 175 000 000
C 1.	Marinförband: Ledning och förbandsverksamhet	2 240 000 000
C 2.	Marinförband: Anskaffning av materiel	1 863 000 000
D 2.	Flygvapenförband: Anskaffning av materiel	5 436 000 000

Utskottet — som i det föregående har godtagit regeringens förslag till utgiftsram
för det militära försvaret under budgetåret 1988/89 — anser att
riksdagen i linje med detta ställningstagande bör avslå motion FÖ207 såvitt
nu är i fråga.

Moderata samlingspartiet har vidare i sin partimotion FÖ207 ifrågasatt
behovet av försvarets rationaliseringsinstitut. Motionärerna konstaterar att
det är naturligt att i ökad utsträckning utnyttja det civila samhällets kompetens
när det gäller informationshantering, organisationsutveckling och rationalisering
inom försvarsmakten. Att upprätthålla ett försvarsspecifikt
rationaliseringsinstitut anser de mot den bakgrunden inte ha något berättigande.

Utskottet erinrar om att behovet av ett särskilt rationaliseringsorgan för
försvarsmakten har prövats i olika sammanhang, bl.a. av den s.k. HPG
5-utredningen. Nytt underlag för en bedömning av i vilka former rationaliseringsverksamheten
inom försvarsmakten skall bedrivas torde framkomma
som resultat av överbefälhavarens pågående utredningsarbete. 1 avvaktan
därpå bör riksdagen inte uttala sig i frågan. Motion FÖ207 bör därför
avslås av riksdagen också i denna del.

6 Riksdagen 1987/88. 10 sami. Nr 11

Beträffande anslaget F 7. Försvarets radioanstalt har utskottet noterat att FÖU 1987/88:11
regeringen föreslår ett belopp som med 1,65 milj. kr. understiger vad försvarets
radioanstalt (FRA) har begärt (prop. 1987/88:100 bil. 6 s. 139). Även för
innevarande budgetår tilldelades FRA ett anslag för sin verksamhet som
inte motsvarade myndighetens önskemål (— 5,5 milj. kr.). Utskottet har
vidare konstaterat att det i enlighet med försvarskommitténs förslag har
avsatts 150 milj. kr. för förstärkning av funktionen Underrättelsetjänst under
försvarsbeslutsperioden.

I likhet med vad som skedde vid föregående riksmöte i samband med
ställningstagandet till anslagsbeloppet för innevarande budgetår vill utskottet
påminna om den prioriterade ställning som underrättelsetjänsten
har enligt försvarsbeslutet. Nu liksom då förutsätter utskottet att förstärkningar
enligt försvarskommitténs förslag kommer till stånd och att den del
av resurstillskottet för underrättelseverksamhet som bör tilldelas FRA utgår
ograverad under femårsperioden.

Från anslaget F 16. Frivilliga försvarsorganisationer m.m. utgår ekonomiskt
stöd till frivilligorganisationernas verksamhet. Överbefälhavaren har
föreslagit en ökning av anslaget — inom utgiftsramen för det militära försvaret
— som överstiger regeringens förslag med 2 milj. kr. Utskottet anser
att anslaget bör föras upp med det belopp som överbefälhavaren har föreslagit.
Ökningen av anslaget bör enligt utskottets mening inte öka utgifterna
för det militära försvaret nästa budgetår. Regeringen bör beakta detta i
samband med prisregleringen för budgetåret.

Under anslaget H 1. Befolkningsskydd och räddningstjänst har för Sveriges
civilförsvarsförbund beräknats 12 185 000 kr., varav 3 810 000 kr. avses
för allmän administration och resten, 8 375 000 kr., för förbundets insatser
för uppbyggnaden av hemskyddet. Utskottet anser att ytterligare I milj. kr.
skall ställas till civilförsvarsförbundets förfogande som stöd för dess viktiga
uppgift att genom utbildningsverksamhet bygga upp den frivilliga hemskyddsverksamheten
i landet. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna. Medlen skall tillföras genom omfördelning inom anslaget.

Under anslaget K 9. Vissa nämnder m.m. inom försvarsdepartementets
område, finns för nästa budgetår beräknat 3 485 000 kr. för bidrag till Stiftelsen
Gällöfsta Kurscentrum. Detta är ca 300 000 kr. mindre än vad stiftelsen
begärt. Utskottet anser att anslaget i förhållande till regeringens förslag
bör höjas med 300 000 kr. för att tillgodose stiftelsens medelsbehov.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. att riksdagen till Försvarsdepartementet lör budgetåret 1988/89
anvisar ett förslagsanslag av 37 490 000 kr.,

2. att riksdagen till Utredningar m.m. förbudgetåret 1988/89 anvisar
ett reservationsanslag av 3 000 000 kr.,

3. att riksdagen till Extra utgifter för budgetåret 1988/89 anvisar
ett reservationsanslag av 770 000 kr.,

4. att riksdagen till Arméförband: Ledning och förbandsverksamhet

82

med bifall till propositionen och avslag på motion 1987/88:Fö207, FÖU 1987/88:11

yrkande 4 i denna del, för budgetåret 1988/89 anvisar ett förslagsanslag
av 7 055 000 000 kr.,

5. beträffande Arméförband: Anskaffning av materiel

a) att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att beställningar
av materiel m.m. och utvecklingsarbete för arméförband får läggas ut
inom en kostnadsram av 4 277 500 000 kr.,

b) att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motion 1987/88:Fö207, yrkande 6 i denna del, för budgetåret 1988/

89 anvisar ett förslagsanslag av 2 145 000 000 kr.,

6. att riksdagen till Arméförband: Anskaffning av anläggningar för
budgetåret 1988/89 anvisar ett förslagsanslag av 135 000 000 kr.,

7. att riksdagen till Marinförband: Ledning och förbandsverksamhet
med bifall till propositionen och med avslag på motion 1987/

88:Fö207, yrkande 5 i denna del, för budgetåret 1988/89 anvisar ett
förslagsanslag av 2 200 000 000 kr.,

8. beträffande Marinförband: Anskaffning av materiel

a) att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att beställningar
av materiel m.m. och utvecklingsarbete för marinförband får läggas
ut inom en kostnadsram av 1 187 400 000 kr.,

b) att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motion 1987/88:Fö207, yrkande 13 i denna del, för budgetåret 1988/

89 anvisar ett förslagsanslag av 1 743 000 000 kr.,

9. att riksdagen till Marinförband: Anskaffning av anläggningarför
budgetåret 1988/89 anvisar ett förslagsanslag av 110 000 000 kr.,

10. beträffande Flygvapenförband: Ledning och förbandsverksamhet a)

att riksdagen för budgetåret 1988/89 anvisar ett förslagsanslag
av 3 407 000 000 kr.,

b) att riksdagen bemyndigar regeringen att justera anslaget D 1.
med hänsyn till de omfördelade kostnaderna mellan den civila och
militära vädertjänsten,

11. beträffande Flygvapenförband: Anskaffning av materiel

a) att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att beställningar
av materiel m.m. och utvecklingsarbete för flygvapenförband får läggas
ut inom en kostnadsram av 3 545 300 000 kr.,

b) att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motion 1987/88:FÖ207, yrkande 8 i denna del, för budgetåret 1988/

89 anvisar ett förslagsanslag av 5 241 000 000 kr.,

12. att riksdagen till Flygvapenförband: Anskaffning av anläggningar
För budgetåret 1988/89 anvisar ett förslagsanslag av 377 000 000
kr.,

13. att riksdagen till Operativ ledning m.m.: Ledning och förbandsverksamhet
för budgetåret 1988/89 anvisar ett förslagsanslag av
799 000 000 kr.,

14. beträffande Operativ ledning m.m.: Anskaffning av materiel

a) att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att beställningar

83

av materiel m.m. för operativ ledning m.m. får läggas ut inom en FÖU 1987/88:11
kostnadsram av 181 200 000 kr.,

b) att riksdagen för budgetåret 1988/89 anvisar ett förslagsanslag
av 207 500 000 kr.,

15. att riksdagen till Operativ ledning m.m.: Anskaffning av anläggningar
för budgetåret 1988/89 anvisar ett förslagsanslag av
122 000 000 kr.,

16. beträffande Operativ ledning m.m.: Forskning och utveckling

a) att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att utvecklingsarbete
för operativ ledning m.m. får läggas ut inom en kostnadsram
av 55 600 000 kr.,

b. att riksdagen för budgetåret 1988/89 anvisar ett förslagsanslag
av 87 000 000 kr.,

17. att riksdagen till Försvarets civilförvaltning förbudgetåret 1988/

89 anvisar ett förslagsanslag av 109 480 000 kr.,

18. att riksdagen till Försvarets sjukvårdsstyrelse för budgetåret
1988/89 anvisar ett förslagsanslag av 32 450 000 kr.,

19. att riksdagen till Fortifikationsförvaltningen för budgetåret
1988/89 anvisar ett förslagsanslag av 184 200 000 kr.,

20. beträffande Försvarets materielverk

a) att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att för budgetåret
1988/89 förnödenheter för fredsutbildningen får beställas så att
vid varje tillfälle uteliggande skuld inte överstiger 700 000 000 kr.,

b) att riksdagen för budgetåret 1988/89 anvisar ett förslagsanslag
av 761 700 000 kr.,

21. beträffande Gemensam försvarsforskning

a) att riksdagen bemyndigar regeringen att under budgetåret 1988/

89 medge att materiel för forskningsändamål får beställas inom en
kostnadsram av 11 000 000 kr.,

b) att riksdagen för budgetåret 1988/89 anvisar ett förslagsanslag
av 366 580 000 kr.,

22. att riksdagen till Anskaffning av anläggningar för försvarets
forskningsanstalt för budgetåret 1988/89 an visar ett förslagsanslag av
42 850 000 kr.,

23. att riksdagen till Försvarets radioanstalt för budgetåret 1988/89
anvisar ett förslagsanslag av 263 300 000 kr.,

24. att riksdagen till Värnpliktsverket för budgetåret 1988/89 anvisar
ett förslagsanslag av 119 000 000 kr.,

25. beträffande Försvarets rationaliseringsinstitut

a) att riksdagen avslår motion 1987/88:FÖ207, yrkande 16, om
behovet av försvarets rationaliseringsinstitut,

b) att riksdagen för budgetåret 1988/89 anvisar ett förslagsanslag
av 22 555 000 kr„

26. att riksdagen till Försvarshögskolan för budgetåret 1988/89 anvisar
ett förslagsanslag av 5 220 000 kr.,

27. att riksdagen till Militärhögskolan för budgetåret 1988/89 anvisar
ett förslagsanslag av 51 150 000 kr.,

84

28. att riksdagen till Försvarets förvaltningsskola för budgetåret FÖU 1987/88:1 1
1988/89 anvisar ett förslagsanslag av 13 120 000 kr.,

29. att riksdagen till Försvarets läromedelscentral för budgetåret
1988/89 anvisar ett förslagsanslag av 1 000 kr.,

30. att riksdagen till Krigsarkivet för budgetåret 1988/89 anvisar ett
förslagsanslag av 8 940 000 kr.,

31. att riksdagen till Statens försvarshistoriska museer för budgetåret
1988/89 anvisar ett förslagsanslag av 14 870 000 kr.,

32. att riksdagen till Frivilliga försvarsorganisationer m.m. med anledning
av propositionen för budgetåret 1988/89 anvisar ett
förslagsanslag av 105 600 000 kr.,

33. att riksdagen till Försvarets datacentral för budgetåret 1988/89
anvisar ett förslagsanslag av 1 000 kr.,

34. att riksdagen till Vissa nämnder m.m. inom det militära försvaret
för budgetåret 1988/89 anvisar ett förslagsanslag av 16 270 000 kr.,

35. att riksdagen till Reserv för det militära försvaret för budgetåret
1988/89 anvisar ett anslag av 165 513 000 kr.,

36. att riksdagen till Reglering av prisstegringar för det militära försvaret
för budgetåret 1988/89 anvisar ett förslagsanslag av
1 600 000 000 kr.,

37. att riksdagen till Överstyrelsen för civil beredskap: Förvaltningskostnader
för budgetåret 1988/89 anvisar ett förslagsanslag av
44 900 000 kr.,

38. beträffande Civil ledning och samordning

a) att riksdagen bemyndigar regeringen att av de reserverade medlen
per den 30 juni 1988 på nuvarande anslaget G 5. Vissa skyddsrumsanläggningar
220 000 kr. förs över till anslaget G 2. Civil ledning
och samordning,

b) att riksdagen för budgetåret 1988/89 anvisar ett reservationsanslag
av 60 000 000 kr.,

39. att riksdagen till Civilbefälhavarna för budgetåret 1988/89 anvisar
ett förslagsanslag av 24 000 000 kr.,

40. beträffande Signalskydd

a) att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att beställningar
av signalskyddsmateriel får läggas ut inom en kostnadsram av
3 930 000 kr.,

b) att riksdagen för budgetåret 1988/89 anvisar ett reservationsanslag
av 4 180 000 kr.,

41. att riksdagen till Vissa teleanordningar för budgetåret 1988/89
anvisar ett reservationsanslag av 12 110 000 kr.,

42. beträffande Befolkningsskydd och räddningstjänst

a) att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att av de reserverade
medlen per den 30 juni 1988 på nuvarande anslaget G 5. Vissa
skyddsrumsanläggningar 800 000 kr. förs över till anslaget H 1. Befolkningsskydd
och räddningstjänst,

b) att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att materiel beställs
inom en kostnadsram av 239 250 000 kr.,

85

c) att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att ersättning FÖU 1987/88:11
utgår för produktion av anläggningar för civilförsvarets krigsorganisation
inom en kostnadsram av 63 700 000 kr.,

d) att riksdagen för budgetåret 1988/89 anvisar ett förslagsanslag
av 588 500 000 kr.,

e) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
har anfört om ytterligare medel till Sveriges civilförsvarsförbund
genom omfördelning av medel inom anslaget,

43. att riksdagen till Anläggningar för fredsorganisationen för budgetåret
1988/89 anvisar ett förslagsanslag av 21 200 000 kr.,

44. beträffande Skyddsrum

a) att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att ersättning
utgår för anskaffning av skyddsrum för befolkningen inom en kostnadsram
av 431 000 000 kr.,

b) att riksdagen för budgetåret 1988/89 anvisar ett förslagsanslag
av 489 300 000 kr.,

45. att riksdagen till Identitetsbrickoriöx budgetåret 1988/89 anvisar
ett förslagsanslag av 935 000 kr.,

46. att riksdagen till Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst
m.m. för budgetåret 1988/89 anvisar ett förslagsanslag av 4 000 kr.,

47. att riksdagen till Styrelsen för psykologiskt försvar för budgetåret
1988/89 anvisar ett förslagsanslag av 8 000 000 kr.,

48. beträffande Drift av beredskapslager

a) att riksdagen bemyndigar regeringen att sätta ned statskapitalet
med 10 996 300 kr. för under budgetåret 1986/87 uppkomna lagringsförluster,

b) att riksdagen för budgetåret 1988/89 anvisar ett förslagsanslag
av 241 454 000 kr.,

49. beträffande Beredskapslagring och industriella åtgärder

a) att riksdagen bemyndigar regeringen att inom en kostnadsram
av 42 000 000 kr. medge avtal om nya beredskapslån som medför
utbetalningar under senare budgetår,

b) att riksdagen för budgetåret 1988/89 anvisar ett reservationsanslag
av 83 508 000 kr.,

50. att riksdagen till Täckande av förluster till följd av statliga beredskapsgarantier
m.m. för budgetåret 1988/89 anvisar ett förslagsanslag
av 1 000 kr.,

51. att riksdagen till Försvarets forskningsanstalt: Intäktsfmansierad
uppdragsverksamhet för budgetåret 1988/89 anvisar ett förslagsanslag
av 1 000 kr.,

52. att riksdagen till Flygtekniska försöksanstalten för budgetåret
1988/89 anvisar ett förslagsanslag av 8 837 000 kr.,

53. att riksdagen till Beredskapsstyrka för FN-tjänst för budgetåret
1988/89 anvisar ett förslagsanslag av 34 200 000 kr.,

54. att riksdagen till FN-styrkors verksamhet utomlands för budgetåret
1988/89 anvisar ett förslagsanslag av 205 120 000 kr.,

55. att riksdagen till Övervakningskontingenten i Korea för budgetåret
1988/89 anvisar ett förslagsanslag av 3 500 000 kr., 86

56. att riksdagen till Anläggningar m.m.för vissa militära ändamål FÖU 1987/88:1 I
för budgetåret 1988/89 anvisar ett reservationsanslag av 9 400 000

kr.,

57. att riksdagen till Nämnden för vapenfriutbildning för budgetåret
1988/89 anvisar ett förslagsanslag av 5 830 000 kr.,

58. att riksdagen till Vapenfria tjänstepliktiga för budgetåret 1988/

89 anvisar ett förslagsanslag av 122 320 000 kr.,

59. att riksdagen till Vissa nämnder m.m. inom försvarsdepartementets
område med anledning av propositionen för budgetåret 1988/89
anvisar ett förslagsanslag av 8 340 000 kr.

Stockholm den 10 maj 1988
På försvarsutskottets vägnar

Arne Andersson

Närvarande: Arne Andersson i Ljung (m), Olle Göransson (s), Roland
Brännström (s), Åke Gustavsson (s), Kerstin Ekman (fp), Gunhild Bolander
(c), Evert Hedberg (s), Göthe Knutson (m), Ingemar Konradsson (s),

Ingvar Björk (s), Hans Lindblad (fp), Olle Aulin (m), Iréne Vestlund (s),

Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c) och Christer Skoog (s).

Reservationer

1. Riksdagen och försvarsplaneringen (punkt 1, mom. 1)

Gunhild Bolander och Ingvar Karlsson i Bengtsfors (båda c) anser

dels att den del av utskottets anförande som på på s. 6 börjar med ”Utskottet
avstyrker” och slutar med ”inte erfordras” bort ha följande lydelse:

Riksdagen har redan i samband med totalförsvarsbeslutet 1987 uttalat sig
om behovet av parlamentarisk insyn och medverkan inför det mellanbeslut
som förestår våren 1989 på grundval av nämnda utredningsarbete. Utskottet
har visserligen anledning att utgå ifrån att regeringen i enlighet med
riksdagens uttalande kommer att tillsätta en eller flera parlamentariska
kommittéer för att bereda ifrågavarande problemkomplex med utgångspunkt
från myndigheternas förslag. Utskottet anser dock i linje med vad
som anförs i motion FÖ202 i denna del att det parlamentariska inslaget i
pågående utredningsarbete, som berör för totalförsvaret synnerligen viktiga
framtidsfrågor, lämpligen borde ha aktiverats av regeringen redan tidigare.
Med de tidsförhållanden som nu är aktuella finns enligt utskottets
mening en betydande risk att beredningsarbetet inför 1989 års mellanbeslut
erhåller en tämligen summarisk och ytlig parlamentarisk förankring, vilket
torde försvåra uppnåendet av största möjliga enighet i riksdagen när denna
skall ta ställning till regeringens proposition.

dels att utskottets hemställan (s. 7) i moment 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande parlamentarisk utredning

87

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Fö202, yrkande 1, som FÖU 1987/88:11

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört om en
parlamentarisk utredning inför 1989 års försvarsbeslut.

2. Vissa för totalförsvaret gemensamma frågor (punkt 3,
mom. 1)

Arne Andersson i Ljung, Göthe Knutson och Olle Aulin (alla m) anser

dels — beträffande gemensamma utgångspunkter för planeringen — att den
del av utskottets anförande som på s. 14 börjar med ”Utskottet behandlade”
och på s. 15 slutar med ”i motion 1987/88:Fö207” bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att regeringen i föreliggande proposition står fast
vid de gemensamma utgångspunkter för totalförsvarets planering som angavs
i 1987 års totalförsvarsbeslut. Dessa gemensamma utgångspunkter
gällde främst försörjningsberedskapen och inrymde, med ändring av hittillsvarande
planeringsantaganden i fråga om försörjningsberedskapen,
vissa antaganden om krisers och krigs varaktighet och karaktär. De nya
planeringsantagandena, som byggde på 1984 års försvarskommittés förslag,
talade om ett ”förkrigsskede” med en tänkt varaktighet på upp till ett
år, följt av ett ”akut krigsskede” mellan maktblocken på ”några månader”
och därefter ett återhämtningsskede som kan påverka främst utrikeshandeln
under ”något år”.

Utskottet delar den åsikt som framförs i motion FÖ207 att en sådan schematisering
inte kan godtas som grund för totalförsvarets långsiktiga planering.
Utskottet instämmer i vad som i motionen anförs om att en storkonflikt
mellan de bägge maktblocken kan komma att bli en världsbrand av en
intensitet och varaktighet som går långt utöver vad denna modell antyder.

Såsom motionärerna framhåller kommer det nordeuropeiska och nordatlantiska
området att omedelbart bli berört av en sådan världsbrand som
under en längre tidsrymd kan innefatta serier av mer eller mindre omfattande
konventionella krigsoperationer i stora delar av världen. Trots detta
finns det möjligheter att förhindra att vårt land dras in i direkt krig. Vi har
då sannolikt att inrikta oss på en längre period av krav såväl på mycket hög
militär insatsberedskap som på begränsningar i utrikeshandeln med vissa
varor.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att frågan om utgångspunkter
för planeringen mot denna bakgrund bör prövas på nytt och att en sådan
prövning lämpligen bör genomföras redan före 1992 års försvarsbeslut av
en expertgrupp med företrädare för berörda myndigheter.

dels att utskottets hemställan (s. 18) i moment 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande gemensamma utgångspunkter för planeringen
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Fö207, yrkande 2, som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört om att
regeringen skall föranstalta om prövning av grunderna avseende försörjningsberedskapen.
88

3. Totalförsvarets militära del (punkt 4 C, mom. 1) FöU 1987/88:11

Arne Andersson i Ljung, Göthe Knutson och Olle Aulin (alla m) anser

dels — beträffande överbefälhavarens utredning om bia. arméns fortsatta
utveckling — att den del av utskottets anförande som på s. 27 börjar med
” Utskottet vill” och slutar med ”i fråga” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med vad som anförs i motion FÖ421 (m) att det
utredningsarbete som i dag pågår inom försvarsmaktsutredningen med bibehållen
anslagsnivå som utgångspunkt inger stor oro. Ett genomförande
av hittills redovisade studieresultat skulle innebära den mest omfattande
nedrustning som har skett i Sverige sedan 1925 års försvarsbeslut. En sådan
nedrustning skulle skapa betydande svårigheter att försvara alla delar av
vårt land. Mot denna bakgrund bör riksdagen redan nu, såsom föreslås i
motion FÖ421, ge regeringen till känna att försvarsmaktsutredningens arbete
måste inriktas på att nuvarande operativa uppgifter måste kunna fullgöras
även i framtiden samt att försvarsmakten måste utformas så att i enlighet
med målet för våra försvarsansträngningar alla delar av landet skall kunna
försvaras.

dels att utskottets hemställan (s. 48) i moment 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffade överbefälhavarens utredning om bia. arméns fortsatta
utveckling

att riksdagen med anledning av propositionen och med bifall till
motion 1987/88 :Fö421, yrkande 1, som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet har anfört.

4. Totalförsvarets militära del (punkt 4 C, mom. 3, 4 b, 5,

6 a, 7 och 11 a och b)

Arne Andersson i Ljung, Göthe Knutson och Olle Aulin (alla m) anser

dels — beträffande inriktningen av huvudprogrammen och krigsorganisationens
långsiktiga utveckling — att den del av utskottets anförande som på s.
33 börjar med ” Utskottet konstaterar” och på s. 34 slutar med ”propositionen
förordade” bort ha följande lydelse:

Att bevara fred och frihet är en av de allra viktigaste uppgifterna för våra
nationella strävanden. Totalförsvaret är vårt främsta värn för freden. Totalförsvaret
skall tillförsäkra vårt land fred och frihet genom att ha en sådan
styrka, sammansättning och beredskap att en angripares förluster och andra
uppoffringar, i samband med försök att utnyttja vårt land, inte ter sig
rimliga i förhållande till fördelarna.

1984 års försvarskommitté konstaterade bl.a. att Sveriges läge har blivit
mer utsatt i samband med kriser och väpnade konflikter i vår omvärld.
Kommittén slog vidare fast att denna utveckling har lett till ökade påfrestningar
i fred, främst i form av kränkningar av vårt territorium. Bakgrunden
är att de strategiska intressen som finns inom området fått ökad tyngd samt
att denna utveckling sannolikt kommer att fortsätta. Samtidigt som kommittén
framhöll att antalet förband i den svenska försvarsmakten minskat
under de senaste decennierna drog kommittén slutsatsen: ”Det nordeuro -

peiska och nordatlantiska området har till följd av utvecklingen under de FÖU 1987/88:11
senaste 15 — 20 åren fått ökad militärstrategisk betydelse för maktblocken.

Detta läge torde bestå under överblickbar tid.”

Vårt försvar kan enbart mätas i förhållande till de hot som det har till
uppgift att kunna möta. Det är därför försvarets styrka i förhållande till
omvärldens militära förmåga som är avgörande för försvarets fredsbevarande
effekt.

Utvecklingen ställer utan tvekan ökade och delvis nya krav på det svenska
totalförsvaret.

Utskottet konstaterar att 1987 års totalförsvarsbeslut innebar att försvarsplaneringen
inriktades mot en mindre real ökning under en första femårsperiod
och ingen real ökning under den därpå följande femårsperioden.

Därmed bäddade försvarsbeslutet, såsom framhålls i motion FÖ207 (m), för
framtida ekonomiska problem som redan har börjat visa sig endast något år
efter det beslutet fattades. Utskottet anser mot denna bakgrund att det militära
försvaret skall ges ökade resurser i enlighet med den inriktning som
föreslås i moderata samlingspartiets partimotion FÖ207 (m) och i de denna
närliggande motionerna FÖ201 (m) och FÖ608 (m). Den utveckling av det
militära försvaret som föreslås i dessa motioner sammanfaller i huvudsak
med den uppfattning om inriktningen av det militära försvaret som moderata
samlingspartiet framförde i samband med 1987 års försvarsbeslut. Utskottets
ställningstagande innebär vidare bl.a. att det skapas förutsättning
att genomföra repetitionsutbildning i större utsträckning än regeringen enligt
propositionen anser vara möjlig av ekonomiska skäl.

Motioner som förordar annan inriktning av det militära försvaret än den
i motionerna FÖ201, FÖ207 och FÖ608 angivna bör avslås av riksdagen.

Yrkande 6 i motion FÖ202 (c) om ytterligare 40 milj. kr. för materielanskaffning
för marinen bör avslås med hänsyn till att det inte längre vidhålls av
motionärerna.

Utskottets uppfattning om det militära försvarets framtida inriktning innebär
att inte heller vad föredragande statsrådet anfört om krigsorganisationens
långsiktiga utveckling kan lämnas utan erinran. Denna bör enligt
utskottets mening anpassas till den inriktning av det militära försvaret som
utskottet har förordat i det föregående.

dels — beträffande planeringsramar — att den del av utskottets anförande
på s. 35 som börjar med "Utskottethar” och på s. 36 slutar med ”likaledes
avslås" bort ha följande lydelse:

I enlighet med utskottets ställningstagande rörande det militära försvarets
fortsatta inriktning bör utgiftsramen för det militära försvaret fastställas
till 26 757 000 000 kr. Ett yrkande i motion FÖ205 (vpk) enligt vilket
utgiftsramen för det militära försvaret för nästa budgetår skall fastställas till
25,359 miljarder kronor bör avslås i detta sammanhang.

Utskottet förutsätter att regeringen kommer att anpassa planeringsramen
för perioden 1989/90— 1991/92 till riksdagens ställningstagande till det militära
försvarets fortsatta inriktning. Utskottet kommer i det följande att
behandla regeringens förslag till anslag inom den utgiftsram som utskottet

har förordat. Utskottet räknar med att regeringen anpassar bemyndigande- 90

na under anslagen till vad som behövs för att fullfölja den av utskottet FÖU 1987/88:11
godtagna inriktningen av det militära försvaret.

dets att utskottets hemställan (s. 49) i momenten 3,4 b, 5,6 a, 7 och 11 a och b
bort ha följande lydelse:

3. beträffande inriktningen av arméstridskrafterna

att riksdagen med anledning av propositionen, med avslag på motion
1987/88:Fö202, yrkande 10, samt med bifall till motionerna
1987/88:Fö201, yrkandena 1 och 2, och 1987/88:Fö207, yrkande 3,
yrkande 4 i denna del och yrkande 6 i denna del, som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet har anfört,

4. beträffande inriktningen av marinstridskrafterna

b) att riksdagen med anledning av propositionen, med avslag på
motion 1987/88:Fö202, yrkande 7, samt med bifall till motionerna
1987/88:Fö201, yrkande 4, 1987/88:Fö207, yrkande 5 i denna del,
yrkandena 10 och 11 och yrkande 13 i denna del och 1987/88:Fö608,
yrkande 1 i denna del, som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet har anfört,

5. beträffande inriktningen av flygstridskrafterna

att riksdagen med anledning av propositionen, med avslag på motion
1987/88:Fö202, yrkandena 4 och 5, samt med bifall till motionerna
1987/88:Fö201, yrkande 3, och 1987/88:Fö207, yrkande 7,
yrkande 8 i denna del och yrkande 9, som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet har anfört,

6. beträffande inriktningen av huvudprogrammen i övrigt

a) (= utskottet)

7. beträffande krigsorganisationens långsiktiga utveckling

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
har anfört,

11. beträffande planeringsramar

a) att riksdagen med avslag på propositionen och motionerna
1987/88:Fö202, yrkande 11 i denna del, och 1987/88:Fö205, yrkande
2, samt med bifall till motion 1987/88:Fö207, yrkande 4 i denna del,
yrkande 5 i denna del, yrkande 6 i denna del, yrkande 8 i denna del
och yrkande 13 i denna del, fastställer utgiftsramen, tillika planeringsramen,
för det militära försvaret för budgetåret 1988/89 till
26 757 000 000 kr. i prisläget februari 1987,

b) att riksdagen med anledning av propositionen och motion
1987/88:Fö608, yrkande 1 i denna del, som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet har anfört om anpassning av planeringsramen
för det militära försvaret för perioden 1989/90—1991/92.

5. Totalförsvarets militära del (punkt 4 C, mom. 3, 4 b, 5,

6 a, 7 och 11 a och b)

Gunhild Bolander och Ingvar Karlsson i Bengtsfors (båda c) anser

dets — beträffande huvudprogrammens inriktning — att den del av utskottets

anförande på s. 33 som börjar med ” Utskottet konstaterar” och på s. 34

slutar med ”propositionen förordade” bort ha följande lydelse: 91

Utskottet konstaterar att det redan vid ingången av försvarsbeslutsperio- F5U 1987/88:11
den är tydligt att det kommer att fattas flera miljarder kronor för genomförandet
av den i försvarsbeslutet angivna inriktningen av det militära försvaret.
Detta ser utskottet som särskilt oroande eftersom det delar centerpartiets
uppfattning i samband med försvarsbeslutet att redan däri uppsatta mål
i vissa avseenden är otillräckliga. Mot den bakgrunden anser utskottet det
vara angeläget att utvecklingen av det militära försvaret i huvudsak ges den
i förhållande till regeringsförslaget ambitiösare inriktning som anges i motion
FÖ202, inte minst när det gäller den för vår säkerhetspolitiska trovärdighet
viktiga repetitionsutbildningen.

Beträffande marinstridskrafternas utveckling bör nämnas att utskottet
inom kort i ett särskilt betänkande kommer att behandla ett regeringsförslag
i proposition 1987/88:150 bil. 8 om åtgärder i syfte att förstärka skyddet
mot främmande undervattensverksamhet. Propositionen vilar på en överenskommelse
mellan regeringen, folkpartiet och centerpartiet. Överenskommelsen
innebär att yrkande 6 i motion FÖ202 (c) om ytterligare 40
milj. kr. till marinens materielanskaffning därmed kommer att tillgodoses
och skall på denna grund avslås.

Beträffande marinstridskrafternas inriktning i övrigt bör i linje med vad
som anförts i motion FÖ202 (c) vidare under parlamentarisk medverkan
utredas hur ytterligare resurser skall kunna avsättas för en tidigareläggning
av anskaffningen av Ubåt 90.

När det gäller flygstridskrafternas inriktning konstaterar utskottet att
den modifiering av ytterligare tolv flygplan J 35 som föredragande statsrådet
godtagit ligger i linje med och delvis tillgodoser de synpunkter på en
sådan modifiering som framförs i motion FÖ202 (c). Utskottet vill dock
starkt betona sin uppfattning att dessa flygplan bör, såsom föreslås i motion
FÖ202, stationeras i Ängelholm och baseras i Visby. Detta bör komma till
uttryck genom ett bifall till motionen. Baseringen i Visby är viktig som en
resurs för övervakningen av den fiskezon som tillfaller Sverige enligt den
nyligen träffade överenskommelsen med Sovjetunionen rörande gränsdragningen
i Östersjön.

Enligt utskottets mening bör repetitionsutbildning inom försvarsmakten
förstärkas. Utskottet stödjer därför förslaget i motion FÖ202 om en ökning
av repetitionsövningarna inom försvarsmakten redan under nästa budgetår
med utnyttjade av de 60 milj. kr. som enligt motion FÖ202 bör tillföras för
ändamålet. Även de 40 milj. kr. som avsågs för numera tillgodosedda behov
av materielanskaffning inom marinen bör enligt utskottets mening användas
för repetitionsutbildning.

dels — beträffande planeringsramar och krigsorganisationens långsiktiga utveckling
— att den del av utskottets anförande på s. 35 som börjar med
" Utskottet har” och på s. 36 slutar med ”likaledes avslås” bort ha följande
lydelse:

1 enlighet med utskottets ställningstagande rörande det militära försvarets
fortsatta inriktning bör utgiftsramen för det militära försvaret för budgetåret
1988/89 fastställas till 26 247 000 000 kr. Ett motionsyrkande i motion
FÖ205 (vpk) om att utgiftsramen för det militära försvaret för nästa 92

budgetår skall fastställas till 25,359 miljarder kronor bör avslås i detta sam- FöU 1987/88:11
manhang.

Utskottet förutsätter att regeringen anpassar utnyttjandet under budgetåret
1988/89 av bemyndiganden och betalningsmedel inom utgiftsramen
till den inriktning av verksamheten som riksdagen bestämmer.

Krigsorganisationens långsiktiga inriktning och den planeringsram för
perioden 1989/90—1991/92 som regeringen har föreslagit riksdagen att
anta bör anpassas till den inriktning av det militära försvaret som kom till
uttryck i centerpartiets reservation nr 7 i försvarsutskottets betänkande
FöU 1986/87:11.

dels att utskottets hemställan (s. 49) i momenten 3,4 b, 5, 6 a, 7 och 11 a och b
bort ha följande lydelse:

3. beträffande inriktningen av arméstridskrafterna

att riksdagen med anledning av propositionen, med avslag på motionerna
1987/88:Fö201, yrkandena 1 och 2, och 1987/88:Fö207, yrkande
3, yrkande 4 i denna del och yrkande 6 i denna del, samt med
bifall till motion 1987/88:FÖ202, yrkande 10, som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet har anfört,

4. beträffande inriktningen av marinstridskrafterna

b) att riksdagen med anledning av propositionen, med avslag på
motionerna 1987/88:FÖ201, yrkande 4, 1987/88:Fö207, yrkande 5 i
denna del, yrkandena 10 och 11 och yrkande 13 i denna del, och
1987/88:FÖ608, yrkande 1 i denna del, samt med bifall till motion
1987/88:Fö202, yrkande 7, som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet har anfört,

5. beträffande inriktningen av flygstridskrafterna

att riksdagen med anledning av propositionen, med avslag på motionerna
1987/88:Fö201, yrkande 3, och 1987/88:Fö207, yrkande 7,
yrkande 8 i denna del och yrkande 9, samt med bifall till motion
1987/88:FÖ202, yrkandena 4 och 5, som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet har anfört,

6. beträffande inriktningen av huvudprogrammen i övrigt

a) att riksdagen med bifall till motion 1987/88:FÖ202, yrkande 11 i
denna del, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har
anfört om ökade resurser för repetitionsutbildning,

7. beträffande krigsorganisationens långsiktiga utveckling

att riksdagen som sin mening bör ge regeringen till känna vad utskottet
har anfört,

11. beträffande planeringsramar

a) att riksdagen med avslag på propositionen och motionerna
1987/88:Fö205, yrkande 2, och 1987/88:Fö207, yrkande 4 i denna
del, yrkande 5 i denna del, yrkande 6 i denna del, yrkande 8 i denna
del och yrkande 13 i denna del, samt med bifall till motion 1987/

88:FÖ202, yrkande 11 i denna del, fastställer planeringsramen, tillika
utgiftsramen, för det militära försvaret för budgetåret 1988/89 till
26 247 000 000 kr. i prisläget februari 1987,

b) att riksdagen med anledning av propositionen och med avslag 93

på motion 1987/88:Fö608, yrkande 1 i denna del, som sin mening FöU 1987/88:11
bör ge regeringen till känna vad utskottet har anfört om anpassning
av planeringsramen för det militära försvaret för perioden 1989/

90-1991/92.

6. Totalförsvarets militära del (punkt 4 C, mom. 15)

Gunhild Bolander och Ingvar Karlsson i Bengtsfors (båda c) anser

dels — beträffande personalutvecklingen inom försvarsmakten — att den del
av utskottets anförande som på s. 37 börjar med ”Yrkandet i” och på s. 38
slutar med ”inte behövas” bort ha följande lydelse:

Utskottet finner det viktigt att såsom sker i motion FÖ202 betona att
personalen är försvarsmaktens största resurs. Det är därför angeläget att
personalfrågorna prioriteras och att organisatoriska förändringar genomförs
med stor hänsyn till personalpolitiska faktorer.

För att åstadkomma en gynnsam personalutveckling krävs att den enskilde
upplever överensstämmelse mellan mål, resurser och personliga insatser.

Planerad förstärkning på utbildningsområdet medför förbättrade förutsättningar
för att den enskilde skall uppleva en sådan överensstämmelse. Dagens
akuta situation med svåra avvägningsproblem kräver att besluten fattas
nära produktionen och den anställda personalen. För att dessutom i
framtiden lättare kunna hantera personalförsörjningsproblemen och undvika
akuta situationer, av det slag vi för närvarande befinner oss i, är det
nödvändigt att se över chefers befogenheter. Framtiden kommer att innebära
krav på chefer på alla nivåer att ta hand om personal.

Andra åtgärder som ger effekt på kort tid är:

— bättre och mer långsiktig planering av den enskildes utveckling,

— möjligheter till frivilliganställning,

— tillfällig omfördelning mellan förband med olika befälsläge.

Vad sålunda i motion FÖ202 anförs om personalutvecklingen bör vara vägledande
för personalutvecklingen inom försvarsmakten. Detta bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.

dels åli. utskottets hemställan (s. 50) i moment 15 bort ha följande lydelse:

15. beträffande personalutvecklingen inom försvarsmakten
att riksdagen med bifall till motion I987/88:FÖ202, yrkande 12, som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört.

7. Totalförsvarets militära del (punkt 4 C, mom. 21)

Arne Andersson i Ljung, Göthe Knutson och Olle Aulin (alla m) anser

dels — beträffande reservpensioner — att den del av utskottets anförande
som på s. 40 börjar med "Med hänvisning” och slutar med ”inte bifallas”
bort ha följande lydelse:

Reservpensionen är ingen pension i vanlig mening. Den beräknas inte på
avgångslönen utan på ett på 1940-talet fastställt belopp, som årligen fram räknas.

Den innefattar inte heller någon familjeförmån. Den har närmast 94

karaktär av en premie att jämställa med livränta eller avgångsvederlag, FÖU 1987/88:11

såsom tidigare framhållits av försvarets civilförvaltning och statskontoret
(SPV:s föregångare), set.ex. prop. 1943:143, s. 73. Den härtill sitt realvärde
påtagligt försämrats sedan den fastställdes.

Reservofficerare, anställda enligt äldre bestämmelser, kan inte acceptera
att de förmåner de en gång utlovades vid anställningen genom ensidigt
beslut av arbetsgivare och genom inflationen försämras i den utsträckning
som skett.

När möjligheterna att byta ut reservpension mot engångsbelopp infördes
med bestämmelsen om att engångsbeloppet skulle beräknas som det kapitaliserade
värdet av pensionens grundbelopp kunde den kommande inflationsutvecklingen
inte förutses.

För att engångsbeloppen skall återfå sitt ursprungliga realvärde behöver
de räknas upp med en faktor 10.

Det är enligt utskottets mening en hederssak för staten som arbetsgivare
och en viktig rättvisefråga att reservpensionens samordning med ATP slopas
och att pensionens engångsbelopp räknas upp så att det återfår sitt
ursprungliga realvärde. Utskottet anser därför att dessa båda angelägna
reformer bör genomföras inom ramen för den pågående översynen av reservofficerssystemet.
Detta bör riksdagen med bifall till motion FÖ426 (m)
som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan (s. 50) i moment 21 bort ha följande lydelse:

21. beträffande reservpensionen
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Fö426 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet har anfört.

8. Totalförsvarets militära del (punkt 4 C, mom. 23 a)

Arne Andersson i Ljung, Göthe Knutson och Olle Aulin (alla m) anser

dels — beträffande vissa gemensamma skolor — att den del av utskottets
anförande som på s. 41 börjar med ” Utskottet konstaterar” och slutar med
”motion FÖ301 (m)” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med motionärerna i motion FÖ301 att försvarshögskolan
av praktiska skäl bör behålla sin nuvarande lydnadsställning.

Genom anknytningen till överbefälhavaren har skolan tillgång till den omfattande
erfarenhet av totalförsvarsövningar som finns samlad i försvarsstaben.
Med en sådan lydnadsställning skapas också naturliga förutsättningar
för överbefälhavarens uppskattade ledning av försvarshögskolans
chefskurser. Utskottet finner det också omotiverat att, såsom sker i propositionen,
förorda en ändrad lydnadsställning för försvarshögskolan innan
resultatet av pågående utredningsarbete rörande ledningen av det militära
och civila försvaret föreligger. Vad utskottet sålunda har anfört om försvarshögskolans
lydnadsställning bör riksdagen med avslag på propositionen
och med bifall till motion FÖ301 (m) som sin mening ge regeringen till
känna.

dels att utskottets hemställan (s. 50) i moment 23 a bort ha följande lydelse:

95

23. beträffande vissa gemensamma skolor FÖU 1987/88:11

a) att riksdagen med avslag på propositionen och med bifall till

motion I987/88:FÖ301 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet har anfört om försvarshögskolans lydnadsställning.

9. Totalförsvarets militära del (punkt 4 C, mom. 24 a)

Gunhild Bolander och Ingvar Karlsson i Bengtsfors (båda c) anser

dels — beträffande vissa frågor rörande värnpliktiga — att den del av utskottets
anförande som på s. 42 börjar med ” Utskottet anser” och slutar med
”utan erinran” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i motion FÖ429 att regeringen snarast bör
tillsätta en kommitté för att samlat utreda de värnpliktigas sociala och ekonomiska
förhållanden. Kommittén bör behandla alla frågor som är centrala
för de värnpliktiga och bör sålunda överväga såväl de värnpliktigas förmåner,
inbegripet bl.a. värnpliktsresor och hälso- och sjukvård, som kulturoch
fritidsfrågor m.m. Vad utskottet anfört om tillsättande av en värnpliktssocial
utredning bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan (s. 50) i moment 24 a bort ha följande lydelse:

24. beträffande vissa frågor rörande värnpliktiga

a) att riksdagen med avslag på propositionen och med bifall till
motion 1987/88 :Fö249, yrkande 9, som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet har anfört om en värnpliktssocial utredning.

10. Totalförsvarets militära del (punkt 4 C, mom. 25)

Gunhild Bolander och Ingvar Karlsson i Bengtsfors (båda c) anser

dels — beträffande den allmänna värnplikten som grund för det militära
försvaret — att den del av utskottets anförande som på s. 42 börjar med ”1
ett” och på s. 43 slutar med ”bör avslås” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill starkt betona att den allmänna värnplikten för män är av
grundläggande betydelse för det militära försvaret. Inte minst inför aktuella
överväganden rörande främst arméns framtida organisation bör detta klart
komma till uttryck genom att riksdagen som sin mening ger utskottets uppfattning
om värnpliktens grundläggande betydelse regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan (s. 51) i moment 25 bort ha följande lydelse:

25. beträffande den allmänna värnplikten som grund för det militära
försvaret

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Fö202, yrkande 9, som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört.

11. Totalförsvarets militära del (punkt 4 C, mom. 33)

Gunhild Bolander och Ingvar Karlsson i Bengtsfors (båda c) anser

dels beträffande utredning om trafiksäkerhetsfrågor — att den del av utskottets
anförande som på s. 45 börjar med ”Utskottet vidhåller” och slutar med

”är i fråga” bort ha följande lydelse: 96

Utskottet finnér det ökade antalet trafikolyckor i samband med värn- FÖU 1987/88:11
pliktstjänstgöringen oroande och anser i likhet med vad som anförs i motionerna
FÖ429 (c) och FÖ425 (c) att det behövs en systematisk genomgång av
trafiksäkerhetsfrågorna inom försvarsmakten. I samband därmed bör bl.a.
sådana aspekter på trafiksäkerhetsfrågorna som framförs i motion FÖ425
(c) övervägas.

dels att utskottets hemställan (s. 51) i moment 33 bort ha följande lydelse:

33. beträffande utredning om trafiksäkerhetsfrågor
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Fö425 och med bifall
till motion 1987/88:Fö429, yrkande 4, som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet har anfört.

12. Totalförsvarets militära del (punkt 4 C, mom. 38)

Gunhild Bolander och Ingvar Karlsson i Bengtsfors (båda c) anser

dels — beträffande de värnpliktigas försäkringsskydd — att den del av utskottets
anförande som på s. 46 börjar med ”Utskottet ansåg” och slutar
med ”(ett halvt basbelopp)” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med motionärerna i motion FÖ429 (c) och FÖ417
(fp) att försäkringsskyddet för de värnpliktiga måste förbättras. Regeringen
bör därför i enlighet med vad som anförs i motion FÖ429 vidta åtgärder i
syfte att ge de värnpliktiga ett heltäckande försäkringsskydd under värnpliktstjänstgöringen.
Det arbete med komplettering av de värnpliktigas försäkringsskydd
som enligt uppgift har påbörjats i regeringskansliet bör ges
denna inriktning.

dels att utskottets hemställan (s. 51) i moment 38 bort ha följande lydelse:

38. beträffande de värnpliktigas försäkringsskydd
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Fö417 och med bifall
till motion 1987/88:Fö429, yrkande 11, som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet har anfört.

13. Totalförsvarets militära del (punkt 4 C, mom. 39)

Gunhild Bolander och Ingvar Karlsson i Bengtsfors (båda c) anser

dets — beträffande kontant arbetsmarknadsstöd — att den del av utskottets
anförande som på s. 46 börjar med ”1 ett yrkande” och på s. 47 slutar med ”i
ämnet” bort ha följande lydelse:

Motion FÖ429 (c) innehåller ett yrkande om att grundutbildningen för
värnpliktiga skall jämställas med fem månaders förvärvsarbete vid ansökan
om kontant arbetsmarknadsstöd. Utskottet delar denna uppfattning eftersom
miltärtjänstgöringen enligt utskottets mening ger god erfarenhet av
arbetslivet. Det kan i sammanhanget erinras om att grundutbildningen ger
fullvärdig arbetslivserfarenhetspoäng vid ansökan till utbildning vid högskola.
Riksdagen bör därför enligt utskottets mening anmoda regeringen att
utarbeta och förelägga riksdagen ett lagförslag med detta innehåll.

dels att utskottets hemställan (s. 51) i moment 39 bort ha följande lydelse: 97

7 Riksdagen 1987/88. 10 sami. Nr 11

39. beträffande kontant arbetsmarknadsstöd FÖU 1987/88:11

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Fö429, yrkande 10, som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört.

14. Totalförsvarets civila del (punkt 5, mom. 3 a)

Arne Andersson i Ljung, Göthe Knutson och Olle Aulin (alla m) anser

dels — beträffande skyddet för civilbefolkningen — att den del av utskottets
anförande som på s. 61 börjar med ”1 fråga om yrkandet” och slutar med
”motionsyrkandet avslås” bort ha följande lydelse:

Yrkandet i motion FÖ201 avser dels krav på att civilförsvarets undsättningsenheter
måste kunna användas direkt efter mobilisering, dels krav på
prioritering av befolkningsskyddet till utsatta områden. Motiveringen för
yrkandet beträffande undsättningsenheterna återfinns även i motion 1987/

88:Fö207, där behovet av oftare återkommande övningar för undsättningsenheterna
påtalas.

Utskottet understryker, med instämmande i motion FÖ201 i denna del,
vikten av att undsättningsenheterna är så övade att de är direkt användbara
omedelbart efter mobilisering. En tätare övningsrytm är därför önskvärd.

Detta bör kunna åstadkommas utan ökning av den totala övningstiden.

Utskottet anser att riksdagen som sin mening bör ge regeringen detta till
känna.

Prioritering av befolkningsskyddet bör vidare, såsom anförs i motionen,
ske till områden som tidigt kan komma att beröras av stridshandlingar. Den
regionala mål- och riskanalys som totalförsvarsmyndigheterna nu genomför
bör därvid utgöra grund.

dels att utskottets hemställan (s. 71) i moment 3 a bort ha följande lydelse:

3. beträffande befolkningsskydd och räddningstjänst

a) att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Fö201, yrkande 5,
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört om
skyddet för civilbefolkningen och civilförsvarets undsättningsenheter.

15. Totalförsvarets civila del (punkt 5, mom. 5)

Gunhild Bolander och Ingvar Karlsson i Bengtsfors (båda c) anser

dels — beträffande samhällets sårbarhet — att den del av utskottets anförande
som på s. 67 börjar med "Med hänvisning” och slutar med ”1987/

88:Fö530” bort ha följande lydelse:

Icke desto mindre anser utskottet, med instämmande i vad som anförs i
motionerna FÖ5I2 och FÖ530 i dessa delar, att det finns skäl för riksdagen
att i ett tillkännagivande understryka sårbarhetsproblemens karaktär och
omfattning och ange inriktningen av arbetet för att minska dessa problem.

Utskottet instämmer även i vad motionärerna anför om de speciella sårbarhetsproblem
som hänför sig till storstadsområdena och om att regeringen
borde ge ÖCB i uppdrag att genomföra en omfattande specialstudie i detta

ämne. 98

dels att utskottets hemställan (s. 71) i moment 5 bort ha följande lydelse: FÖU 1987/88:11

5. beträffande samhällets sårbarhet
att riksdagen med bifall till motionerna 1987/88:FÖ512, yrkandena
1, 4 och 5, och 1987/88:Fö530 och med avslag på motionerna 1987/

88:Fö207, yrkande 17, och 1987/88:Fö422 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet har anfört om samhällets sårbarhet
och ÖCB-studie om storstadsområdenas sårbarhetsproblem.

16. Totalförsvarets civila del (punkt 5, mom. 5)

Arne Andersson i Ljung, Göthe Knutson och Olle Aulin (alla m) anser

dels — beträffande samhällets sårbarhet — att den del av utskottets anförande
som på s. 67 börjar med ”Med hänvisning” och slutar med ”1987/

88:FÖ530” bort ha följande lydelse:

Icke desto mindre anser utskottet, med instämmande i motion FÖ207 i
denna del, att det finns skäl för riksdagen att i tillkännagivandets form
särskilt understryka det starka sambandet mellan det civila samhället och
totalförsvaret samt att sårbarheten i samhället, bl.a. på grund av datateknologins
utbredning, har ökat. Detta ställer, såsom motionärerna påpekar,
krav på försvarsmässiga hänsyn i planering, myndighetsutövning och verksamhet.
Även i motion FÖ422 betonas det viktiga sambandet mellan det
civila samhällets kapacitet och totalförsvarets effekt.

dels att utskottets hemställan (s. 71) i moment 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande samhällets sårbarhet
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Fö207, yrkande 17, med
anledning av motion 1987/88: FÖ422 samt med avslag på motionerna
1987/88:Fö512, yrkandena 1, 4 och 5, och 1987/88:Fö530 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört om samhällets
sårbarhet och sambandet mellan det civila samhället och totalförsvaret.

17. Totalförsvarets civila del (punkt 5, mom. 6 c)

Gunhild Bolander och Ingvar Karlsson i Bengtsfors (båda c) anser

dels — beträffande decentralicerad upphandling — att den del av utskottets
anförande som på s. 69 börjar med ” Utskottet anser” och slutar med ”följaktligen
avslås” bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i motionärernas bedömning beträffande den regionalpolitiska
betydelsen av att militära förband upphandlar från den egna
ortens näringsliv liksom i fråga om behovet av klarare regler på grundval av
hittillsvarande försök med decentraliserad upphandling. Inriktningen bör,
såsom motionärerna framhåller, vara att undantag tillåts för de militära
myndigheterna från reglerna om central upphandling. Utskottet anser, med
bifall till motion FÖ512 i denna del, att riksdagen bör besluta om medgivande
av sådant undantag.

dels att utskottets hemställan (s. 71) i moment 6 c bort ha följande lydelse:

99

6. beträffande försörjningsberedskap FÖU

c) att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Fö512, yrkande 3,
beslutar medge undantag från regeln om central upphandling för de
militära myndigheterna.

18. Totalförsvarets civila del (punkt 5, mom. 8 a)

Gunhild Bolander och Ingvar Karlsson i Bengtsfors (båda c) anser

dels — beträffande planeringsram — att den del av utskottets anförande
som på s. 70 börjar med ”Utskottet har inte” och slutar med ”utskottets
ställningstagande” bort ha följande lydelse:

Utskottet biträder i stort vad föredragande statsrådet i budgetpropositionen
anför som sina ekonomiska överväganden i fråga om totalförsvarets
civila del och understryker det värdefulla i att det tillskapats en sammanhållen
ekonomisk ram för det civila totalförsvaret, varigenom en möjlighet har
tillhandahållits till planeringsmässig rationalitet och överblick över helheten.
Utskottet instämmer dock i vad som i motion FÖ202 (c) anförs om
behovet av en ytterligare satsning på befolkningsskyddet jämfört med regeringens
förslag. Utskottet föreslår därför att riksdagen bifaller motionärernas
yrkande om att medlen till skyddsrumsbyggande för försvarsbeslutsperioden
ökas med 50 milj. kr. Skälet härför är att de minskade resurserna till
skyddsrumsbyggande enligt totalförsvarsbeslutets inriktning innebär en
risk för att skyddsrum inte kan byggas i takt med nyproduktion inom riskområdena.
Utskottet biträder även, mot bakgrund av de skäl som redovisas
i motion FÖ202, yrkandet att ytterligare 20 milj. kr. bör anslås för materiel
till civilförsvaret.

dels att utskottets hemställan (s. 72) i moment 8 a bort ha följande lydelse:

8. beträffande ekonomisk ram, m.m.

a) att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Fö202, yrkandena
13 och 14, och med avslag på propositionen i denna del samt på
motion 1987/88:Fö205, yrkandena 3 och 4, beslutar i enlighet med
vad utskottet har anfört om planeringsramen för totalförsvarets civila
del för perioden 1988/89— 1991/92.

19. Forskning och försvarsindustri (punkt 6, mom. 2 och 3)

Arne Andersson i Ljung, Göthe Knutson och Olle Aulin (alla m) anser

dels — beträffande detframtida sysselsättningsläget vid Karlskronavarvet —
att den del av utskottets anförande som på s. 77 börjar med "Utskottet kan”
och slutar med ”inte erfordras” bort ha följande lydelse:

Utskottet biträder motionärernas uppfattning att statens ansvar för
Karlskronavarvets framtid och det allvarliga sysselsättningsläget vid varvet
gör det angeläget att riksdagen uttalar sig om det framtida sysselsättningsläget
vid Karlskronavarvet i enlighet med vad som anförs i motion FÖ608.

Utskottet anser vidare i likhet med motionärerna att riksdagen hos regeringen
bör begära att överbefälhavaren och chefen för marinen får i uppdrag
att redovisa marinens behov av nya fartyg för tiden fram till år 2000

1987/88:11

100

samt därmed sammanhängande behov av Karlskronavarvet med angivan- FÖU 1987/88:11
de av kapacitet och kompetens.

dels — beträffande forskning och försvarsindustri i övrigt — att den del av
utskottets anförande som på s. 76 börjar med ”Utskottet anser” och slutar
med ”således avslås” bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att vad som anförs i motionen i denna del i allt
väsentligt överensstämmer med tidigare uttalanden av riksdagen i dessa
frågor och kan — med hänsyn till den svenska försvarsindustrins betydelse
för totalförsvaret och säkerhetspolitiken — biträda uppfattningen att riksdagen
ånyo, med bifall till motionärernas yrkande, uttalar sig på det sätt
som föreslås om försvarsindustrins situation.

dels att utskottets hemställan (s. 77) i momenten 2 och 3 bort ha följande
lydelse:

2. beträffande det framtida sysselsättningsläget vid Karlskronavarvet,
m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Fö608, yrkandena 3 och
4, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,

3. beträffande forskning och försvarsindustri i övrigt

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Fö207, yrkande 14, och
med anledning av propositionen som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet har anfört om försvarsindustrins situation.

20. Anslagsfrågor för budgetåret 1987/88 (punkt 7, mom. 4,

5 b, 7, 8 b och 11 b)

Under förutsättning av bifall till reservation 4

Arne Andersson i Ljung, Göthe Knutson och Olle Aulin (alla m) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 81 börjar med "Utskottet
— som” och slutar med ”är i fråga” bort ha följande lydelse:

Utskottet — som i det föregående har föreslagit riksdagen att fastställa
utgiftsramen för det militära försvaret under budgetåret 1988/89 i enlighet
med vad som följer av motion FÖ207 (m) — anser att riksdagen med bifall
till motionen i här behandlad del bör anvisa de anslag som följer av detta
ställningstagande.

<Mratt utskottets hemställan (s. 82-83) i momenten 4, 5 b, 7, 8 b och 11 b bort
ha följande lydelse:

4. att riksdagen till Arméförband: Ledning och förbandsverksamhet
med avslag på propositionen och med bifall till motion 1987/

88:FÖ207, yrkande 4 i denna del, för budgetåret 1988/89 anvisar ett
förslagsanslag av 7 270 000 000 kr.,

5. beträffande Arméförband: Anskaffning av materiel

b) att riksdagen med avslag på propositionen och med bifall till
motion 1987/88:Fö207, yrkande 6 i denna del, för budgetåret 1988/

89 anvisar ett förslagsanslag av 2 175 000 000 kr.,

7. att riksdagen till Marinförband: Ledning och förbandsverksamhet * 01

8 Riksdagen 1987/88. 10 sami Nr II

med avslag på propositionen och med bifall till motion 1987/ FÖU 1987/88:11
88:Fö207, yrkande 5 i denna del, för budgetåret 1988/89 anvisar ett
förslagsanslag av 2 240 000 000 kr.,

8. beträffande Marinförband: Anskaffning av materiel

b) att riksdagen med avslag på propositionen och med bifall till
motion 1987/88:Fö207, yrkande 13 i denna del, förbudgetåret 1988/

89 anvisar ett förslagsanslag av 1 863 000 000 kr.,

11. beträffande Flygvapenförband: Anskaffning av materiel

b) att riksdagen med avslag på propositionen och med bifall till
motion 1987/88:Fö207, yrkande 8 i denna del, för budgetåret 1988/

89 anvisar ett förslagsanslag av 5 436 000 000 kr.

Särskilda yttranden

1. Säkerhets- och försvarspolitiken (punkt 2) — hotet mot
Sverige

Arne Andersson i Ljung, Göthe Knutson och Olle Aulin (alla m) anför:

Vi konstaterar att det råder bred enighet om inriktningen av säkerhetspolitiken,
såsom den uttryckts i 1987 års försvarsbeslut.

Samtidigt konstaterar vi att hotet mot Sverige har accentuerats genom de
fortsatta kränkningarna av våra inre vatten och genom de olika tecken på
infiltrations- och sabotageförberedelser som kunnat iakttas. Exempel på de
senare är kartläggning av svenska piloter och rekognosering med lastbilar i
anslutning till viktiga militära anläggningar.

Vi vill understryka att dessa hot måste tas på allvar och medföra motåtgärder
av skilda slag så att trovärdigheten i våra strävanden att värna vårt
territorium kan upprätthållas.

2. Vissa för totalförsvaret gemensamma frågor (punkt 3) —
gemensamma utgångspunkter för planeringen

Gunhild Bolander och Ingvar Karlsson i Bengtsfors (båda c) anför:

1 centerpartiets reservation till majoritetens ställningstagande avseende gemensamma
utgångspunkter för planeringen i totalförsvarsbeslutet 1987 anförde
vi att centerpartiet inte kunde ställa sig bakom de importantaganden
som regeringen föreslog skulle läggas till grund för planeringen när det
gäller de långsiktiga försörjningsbehoven. När regeringen nu återkommer i
föreliggande budgetproposition med anvisningar om motsvarande planeringsförutsättningar
får vi från centerpartiets sida — med hänvisning till
ovannämnda reservation — anledning att ånyo framhålla att det hotscenario
som ligger till grund för de angivna planeringsförutsättningarna präglas
av godtycke. Det är visserligen riktigt att ett visst mått av balans i fråga om
uthålligheten är allmänt önskvärt inom totalförsvaret och att orimliga skillnader
härvidlag i vissa fall tillåtits uppstå. Vidare är det sant att varje tänkbar
planeringsförutsättning i avsaknad av facit måste präglas av osäkerhet.
Men inom ramen för den givna osäkerheten får anspråken på rimlighet
aldrig överges. Angivandet av planeringsantaganden kan inte — om an -

språken på rimlighet skall bevaras — präglas av en strävan att söka leda i FÖU 1987/88:11
bevis att mer gynnsamma importantaganden än hittillsvarande planeringsinriktning
kan motivera sänkt totalförsvarsambition på väsentliga områden.
Det är faktiskt inte rimligt att först fastslå ekonomiskt utrymme och
sedan konstruera en hotbild som helt överensstämmer med detta. Ingen vet
ju faktiskt hur en framtida konflikt kan komma att gestalta sig; självklart
har ingenting tillkommit 1987 som skulle tala för minskade risker jämfört
med bedömningarna 1982 för långvarig avspärrning.

3. Totalförsvarets militära del (punkt 4) — medel för
materielanskaffning för marinen

Gunhild Bolander och Ingvar Karlsson i Bengtsfors (båda c) anför:

I centerpartiets partimotion FÖ202 föreslogs att för budgetåret 1988/89
skulle utöver regeringens förslag anvisas 40 milj. kr. för materielanskaffning
inom marinen. De behov för vilka dessa medel var avsedda har i allt
väsentligt blivit tillgodosedda i den överenskommelse som nyligen har träffats
mellan regeringen, centerpartiet och folkpartiet rörande förstärkning
av skyddet mot främmande ubåtsverksamhet. Mot denna bakgrund har vi
anslutit oss till uppfattningen att ifrågavarande yrkande i partimotionen
bör avslås. Eftersom de åtgärder som vidtas inom ramen för nämnda överenskommelse
finansieras i särskild ordning kan de i partimotion FÖ202 för
ändamålet avsatta medlen frigöras att användas för andra angelägna behov.
Såsom framgår av reservation 5 anser vi att dessa 40 milj. kr. skall
användas för att möjliggöra en ökad repetitionsutbildning inom försvarsmakten.

4. Totalförsvarets militära del (punkt 4) — militärbefälsstab
i Karlstad

Göthe Knutson (m) anför:

Pågående utredningsarbete motiverar att frågan om landets indelning i militärområden
inte nu tas upp till behandling. Det bör dock betonas att det
därmed återstår för riksdagen att i annat sammanhang ta ställning till frågan
om ett bibehållande av Bergslagens militärområde. Det är enligt min
mening angeläget att detta militärområde kommer att finnas även i en ny
ledningsorganisation på högre regional nivå. Även om organisationen i
detta hänseende skulle bli en annan är det naturligt att Karlstad med en rad
centrala myndigheter med totalförsvarsanknytning förblir lokaliseringsort
för en militärområdesstab.

5. Totalförsvarets militära del (punkt 4) — utvärdering av
befälsordningen

Arne Andersson i Ljung, Göthe Knutson och Olle Aulin (alla m) anför:

För närvarande pågår enligt vad utskottet har inhämtat inom regeringskansliet
viss översyn av befälsordningen. Vi förutsätter att resultatet av
detta arbete kommer att kunna läggas till grund för den i motion FÖ207

åsyftade vidareutvecklingen av befälsordningen. Mot denna bakgrund har '03

vi ansett att riksdagen inte behöver uttala sig om behovet av en särskild
utvärdering av befälsordningen.

6. Totalförsvarets militära del (punkt 4) — inriktningen av FöU
den allmänna värnplikten

Gunhild Bolander och Ingvar Karlsson i Bengtsfors (båda c) anför:

I ett par yrkanden i motion FÖ429 (c) behandlas inriktningen av den allmänna
värnplikten. Motionärerna betonar att utbildningen skall vara meningsfull
och leda till en relevant krigsplacering. Det framhålls också som
angeläget att den civila utbildningen och kunnandet tillvaratas i värnpliktsutbildningen.
Synpunkterna vinner utskottets stöd men utskottet anser att
riksdagen inte bör göra något uttalande i frågan. Vi delar denna uppfattning
utgående från att dessa för värnpliktsutbildningen grundläggande
principer kan förutsättas självklart vara vägledande för myndigheters arbete
med värnpliktsfrågorna.

7. Totalförsvarets militära del (punkt 4) — den s.k.
10/4-utbildningen

Gunhild Bolander och Ingvar Karlsson i Bengtsfors (båda c) anför:

Utskottet föreslår avslag på ett yrkande i motion FÖ429 (c) att den s.k.
10/4-utbildningen skall tillämpas vid förband med många fjärrekryterade
värnpliktiga. Utskottet hänvisar därvid till de möjligheter myndigheterna
redan har att anordna sådan utbildning om de finnér det lämpligt. Vi räknar
med att värnpliktsutbildning enligt nämnda utbildningssystem kommer att
tillämpas vid förband med många fjärrekryterade värnpliktiga i enlighet
med vad som anförs i motion FÖ429 (c). En tillämpning av detta utbildningssystem
kan bidra till att underlätta organiserandet av hemresor vid
förband där problemen med sådana resor är stora.

8. Totalförsvarets militära del (punkt 4) — värnpliktigas
hemresor

Gunhild Bolander och Ingvar Karlsson i Bengtsfors (båda c) anför:

I motion FÖ429 anser motionärerna att riksdagen skall föreslå regeringen
att uppta förhandlingar med trafikbolagen så att värnpliktskortet blir giltig
färdhandling på allmänna kommunikationsmedel i hela landet. Utskottet
föreslår att yrkandet avslås med hänvisning till att de flesta länsbolag godtar
värnpliktskortet som färdhandling. Vi anser i likhet med vad som anförs
i motion FÖ429 att strävan bör vara att söka finna lösningar som medför att
värnpliktskortet i än större utsträckning än för närvarande blir giltig färdhandling
på allmänna kommunikationsmedel. Vi godtar dock att riksdagen
inte gör något uttalande i frågan med hänsyn till att en sådan utveckling
förutsätter förhandlingar som bör vara förutsättningslösa. Vi godtar också
med hänsyn till nuvarande begränsade personalresurser inom flygvapnet
utskottets förslag till avslag på motionsyrkandet om utbildning av ytterligare
besättningar till Herculesplanen. Förslaget är framfört i syfte att öka
möjligheterna att använda dessa plan för de värnpliktigas hemresor. Vi
utgår från att den föreslagna utbildningen kommer att genomföras så snart
förutsättning härför föreligger.

1987/88:11

104

Sammanställning av motionsyrkanden

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1988

1987/88:Fö201 av Olle Aulin m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om krigsförbandens kvalitet, utbildning och omfattning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om pansarvärn och ny stridsvagn,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tillförsel av ytterligare en jaktdivision,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om successiv förstärkning av de marina förbanden med ytterligare
kustkorvetter och ubåtar,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skyddet för civilbefolkningen.

I987/88:FÖ202 av Olof Johansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkandena

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en parlamentarisk
utredning bör tillsättas för att förbereda 1989 års försvarsbeslut,

2. att riksdagen beslutar öka den demokratiska insynen i försvarsplaneringen
i enlighet med motionen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om principen minst ett förband/militärmyndighet i varje län,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förstärkning av luftförsvaret,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lokalisering av flygförband,

6. att riksdagen anslår ytterligare 40 milj. kr. till marinens materielanskaffning,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tidigareläggning av Ubåt 90,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om den allmänna värnplikten som grund i det militära försvaret,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av repetitionsutbildning,

11. att riksdagen anslår ytterligare 60 milj. kr. till repetitionsutbildning,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om personalutveckling,

13. att riksdagen beslutar anslå 50 milj. kr. till ökat skyddsrumsbyggande,

14. att riksdagen beslutar anslå 20 milj. kr. ytterligare till materiel för
civilförsvaret.

FöU 1987/88:11

Bilaga I

Behandlas i betänkande
utsk. reserv,

hemst. nr

punkt

4, 5

4

4

4

4

4

4

4

4

4

5
5

4, 5

4, 5

4, 5

14

4, 5
4, 5

4, 5

10

4, 5

4, 5
6

18

18

!987/88:Fö203 av Gunhild Bolander m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av
åtgärder i anledning av principavtalet om den ekonomiska zonen i Östersjön.

105

FöU 1987/88:11

Bilaga I

Behandlas i betänkande
utsk. reserv,

hemst. nr

punkt

1987/88:Fö205 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett sammansatt säkerhetspolitiskt underlagsmaterial inför nästa
försvarsbeslut,

2. att riksdagen med ändring av proposition 1987/88:100, bil. 6, mom.

7.3.3 beslutar att anslaget till det militära försvaret för budgetåret 1988/89
sätts till 25 359 000 000 kr. inkl. priskompensation,

3. att riksdagen med ändring av proposition 1987/88:100, bil. 6, mom.

8.3.3 beslutar att den ekonomiska planeringsramen för den civila delen av
totalförsvaret för femårsperioden 1988/89— 1992/93 ökas med 965 000 000
kr. i enlighet med ÖCB:s förslag,

4. att riksdagen under förutsättning av bifall till yrkande 3 beslutar att
anslaget för totalförsvarets civila del för budgetåret 1988/89 ökas i motsvarande
grad.

4, 5

18

18

I987/88:FÖ207 av Carl Bildt m.fl. (m) såvitt gäller yrkandena

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om hotet mot Sverige, 2

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen 3 2

anförts om att regeringen skall föranstalta om prövning av grunderna avseende
försörjningsberedskapen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen 4 4, 5

anförts om reducering av arméns brigader,

4. att riksdagen till Arméförband: Ledning och förbandsverksamhet för 4, 7 4,5,20

budgetåret 1988/89 anvisar ett förslagsanslag av 7 270 000 000 kr. med anledning
av vad som i motionen anförts om repetitionsutbildning m.m.,

5. att riksdagen till Marinförband: Ledning och förbandsverksamhet för 4,7 4, 5,

budgetåret 1988/89 anslår ett förslagsanslag av 2 240 000 000 kr. med an- 20

ledning av vad som i motionen anförts om repetitionsutbildningen,

6. att riksdagen till Arméförband: Anskaffning av materiel för budgetåret 4, 7 4,5,20

1988/89 anvisar ett förslagsanslag om 2 175 000 000 kr. med anledning av

vad i motionen anförts om luftvärnet,

7. att riksdagen bemyndigar regeringen, i enlighet med vad som i motio- 4 4, 5

nen anförts, att beställa en division JA 37 Viggen,

8. att riksdagen till Flygvapenförband: Anskaffning av materiel för bud- 4, 7 4,5,20

getåret 1988/89 anvisar ett förslagsanslag av 5 436 000 000 kr.,

9. att riksdagen bemyndigar regeringen, i enlighet med vad som i motio- 4 4, 5

nen anförts, att beställa tvåsitsig JAS 39 Gripen som skolflygplan,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen 4 4, 5

anförts om upprättande av en andra ubåtsskyddsstyrka,

11. att riksdagen bemyndigar regeringen, i enlighet med vad i motionen 4 4, 5

anförts, att beställa två korvetter av Göteborgsklassen, 106

FöU 1987/88:11

Bilaga 1

Behandlas i betänkande
utsk. reserv,

hemst. nr

punkt

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en utvärdering av befälsordningen,

13. att riksdagen till Marinförband: Anskaffning av materiel förbudgetåret
1988/89 anvisar ett förslagsanslag av 1 863 000 000 kr. med anledning
av vad i motionen sagts om anskaffning av korvetter och ubåtsskydd,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om försvarsindustrins situation,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av försvarets rationaliseringsinstitut,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om samhällets sårbarhet.

1987/88:Fö208 av Kerstin Ekman m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att mobiliseringsansvaret för civilförsvarets
lokala organisation överförs från länsstyrelserna till kommunerna,

2. att riksdagen hos regeringen begär att personaluttagningen för civilförsvarets
lokala organisation överförs från länsstyrelserna till kommunerna,

3. att riksdagen hos regeringen begär att kommande budgetpropositioner
innehåller en särskild redovisning av hur förstärkningsåtgärder för sjukvården
i krig genomförts.

1987/88:FÖ301 av Olle Aulin och Göthe Knutson (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna att försvarshögskolan fortfarande
bör lyda under överbefälhavaren.

1987/88:FÖ303 av Erik Janson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts dels om att läkare
endast inkallas till försvarsövningar som har samband med deras krigsuppgift,
dels om en samplanering mellan försvaret och den civila sjukvården för
att lösa nödvändig läkarinsats vid övningsförbanden och regementen.

I987/88:FÖ304 av Margareta Mörck och Bengt Harding Olson (fp) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om samlokalisering av totalförsvarsledning på högre regional nivå.

1987/88:Fö402 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående studier utförda av FOA beträffande teknisk flygtjänst och
submarin tjänst,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om samlevnadsundervisning i den militära befälsutbildningen.

1987/88 :Fö403 av Sten Svensson (m) vari yrkas att riksdagen som sin me -

4

4,7

6

7

5

4,5,20

19

15, 16

107

FöU 1987/88:11

Bilaga I

Behandlas i betänkande
utsk. reserv,

hemst. nr

punkt

ning ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inrättandet av en
musikpluton inom Västra militärområdet.

1987/88:Fö404 av Inger Koch (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen 4

begär förslag till ändring av värnpliktslagen så att delgivning av postförsändelse
från militär myndighet alltid skall ske.

I987/88:FÖ405 av Inger Flestvik m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin 4

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att förbättra
möjligheterna för uppskov i samband med militära repetitionsövningar.

1987/88:Fö406 av Göthe Knutson och Gullan Lindblad (m) vari yrkas att 4

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
dels om bibehållande av nuvarande militärområdesindelning, dels om att i
den händelse ändring sker, en milostab fortfarande skall finnas i Karlstad.

1987/88:FÖ407 av Siri Häggmark (m) vari yrkas att riksdagen beslutar för- 4

lägga underhållet av fyra tunga helikoptrar till andra helikopterdivisionen.

1987/88: FÖ408 av Eva Rydén och Elving Andersson (c) såvitt gäller yrkandena 1.

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen 4
anförts om behovet av större försvarsresurser på västkusten,

2. att riksdagen begär att regeringen beslutar att underhållsverksamheten 4
vid andra helikopterdivisionen på Säve skall återupptas för där stationerade
helikoptrar,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen 4
anförts om att underhållet av de fyra helikoptrar som skall tillföras marinen

skall förläggas till andra helikopterdivisionen på Säve.

1987/88:FÖ409 av Margareta Hemmingsson (s) vari yrkas att riksdagen 4

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet
av en översyn av reglerna för frikallelse i vissa fall.

1987/88:Fö410 av Margareta Hemmingsson (s) vari yrkas att riksdagen 4

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om alkoholförbud
på marinens fartyg.

1987/88:FÖ411 av Bertil Danielsson och Ewy Möller (m) vari yrkas att 4

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om flyttning av försvarsområdesstaben för Kalmar försvarsområde, Fo 18,
från Växjö till Kalmar.

1987/88:FÖ412 av Margareta Hemmingsson (s) vari yrkas att riksdagen 4

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om värnpliktiga
skyddsombud.

108

FöU 1987/88:11

Bilaga I

Behandlas i betänkande
utsk. reserv,

hemst. nr

punkt

1987/88:FÖ413 av Margareta Hemmingsson (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen 4
anförts om reglerna för de värnpliktigas reseförmåner,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen 4
anförts om en överföring av administrationen av värnpliktsresorna och den
centrala reseverksamheten till försvarets civilförvaltning.

1987/88:Fö414 av Margareta Hemmingsson (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen 4
anförts om behovet av utbildning i vakttjänst under värnpliktsutbildning en,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen 4
anförts om en tio veckors utbildad vaktstyrka för bevakningstjänst.

1987/88:FÖ415 av Olle Aulin och Karl-Gösta Svenson (m) vari yrkas att 4

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om inrättande av en musikpluton inom marinen med placering i Karlskrona.

1987/88:FÖ416 av Kerstin Ekman m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen hos 4

regeringen begär förslag om sänkt pensionsålder för yrkesofficerare till 55
års ålder samt om möjlighet för befäl att avgå ur aktiv tjänst med ”årlig
ersättning” från 50 års ålder.

1987/88:Fö417 av Britta Bjelle (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen 4 12

begär förslag om de värnpliktigas försäkringsskydd i enlighet med vad som
anförs i motionen.

1987/88:Fö418 av Ann-Cathrine Haglund och Margareta Gard (m) vari
yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ytterligare 4
militära yrkesområden skall öppnas för kvinnor,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att aktiva rekry- 4
teringsåtgärder skall vidtas i enlighet med vad i motionen anförts.

1987/88:Fö419 av andre vice talman Karl Erik Eriksson (fp) vari yrkas att 4

riksdagen hos regeringen begär förslag om överföring av verkställighetsuppgifter
rörande försvarets anställda och värnpliktiga från försvarsstaben
till myndigheter i Karlstad.

1987/88:Fö420 av Oswald Söderqvist (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär en redogörelse för vilka militära 4
investeringar som planeras vid F16/F20,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en utlokalisering av F16/ 4

F20 från Uppsala till Uppsala läns norra delar. 109

9 Riksdagen 1987/88. 10 sami. Nr II

1987/88:FÖ421 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om försvarsmaktsutredningens fortsatta arbete,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna de i motionen
angivna riktlinjerna för att förstärka försvaret av Storstockholmsområdet
samt för att betydligt höja beredskapen i fred för härav berörda militära och
civila enheter,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att särskilda studier av behovet på längre sikt av resurser och
beredskap för försvaret av Storstockholmsområdet i vid bemärkelse bör
göras.

1987/88:FÖ422 av Erik Holmkvist (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nödvändigheten
av att genom ett väl utvecklat näringsliv samt hög beredskap hos totalförsvarets
civila delar upprätthålla ett uthålligt försvar i ofred även för övre
Norrland.

1987/88:FÖ424 av Agne Hansson och Gösta Andersson (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om lokalisering av militär myndighet till Kalmar län.

1987/88:FÖ425 av Ingbritt Irhammar och Gunilla André (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att omständigheterna av betydelse för trafikskador bland värnpliktiga
blir allsidigt utredda,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att den trafiksäkerhetsmässiga betydelsen av ekonomiskt stöd
till värnpliktigas permissionsresor beaktas därvid,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att de tekniska möjligheterna till förbättring av de värnpliktigas
personbilar uppmärksammas och dokumenteras samt att arbetet skall vara
en fortsättning av de orienterande studier som tillkom som resultat av bl.a.
tidigare riksdagsmotioner i ämnet och initiativ från tränginspektören i ett
samarbete mellan representanter från Umeå universitet, Statshälsan i Umeå
och nu även tekniska högskolan i Stockholm.

1987/88 :Fö426 av Göthe Knutson m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om slopande av
reservpensionens samordning med ATP och uppräkning av reservpensionens
engångsbelopp.

1987/88 :FÖ427 av Sigge Godin (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokalisering av arméns
luftvärnsutbildning för nedre Norrland till KA 5 i Härnösand.

1987/88:FÖ429 av Gunhild Bolander m.fl. (c) såvitt gäller yrkandena

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inriktningen av allmänna värnplikten,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utnyttjande av det civila kunnandet i värnplikts- och civilförsvarstjänstgöringen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om sammansättning av lekmannastyrelser på förbanden,

4. att riksdagen beslutar att en genomgång sker av trafiksäkerhetsfrågorna
inom försvarsmakten,

5. att riksdagen beslutar att en försöksverksamhet med tio utbildningsdagar
och fyra fridagar prövas vid förband med många fjärrekryterade värnpliktiga,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utbildning av besättningar för Herculesplan,

7. att riksdagen beslutar begära att regeringen upptar förhandlingar med
trafikbolagen så att värnpliktskortet blir en giltig färdhandling på allmänna
kommunikationer i hela landet,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om värnpliktssocial utredning,

10. att riksdagen beslutar att försäkringsskyddet för värnpliktiga skall
jämställas med fem månaders förvärvsarbete vid ansökan om kontant arbetsmarknadsstöd,

11. att riksdagen hos regeringen begär att försäkringsskyddet för den
värnpliktige kompletteras så att det blir heltäckande under värnpliktstiden.

I987/88:FÖ506 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen beslutar
att civilbefälhavarens kansli för södra civilområdet skall stationeras i Kristianstad.

1987/88:Fö507 av Iris Mårtensson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av
särskilda åtgärder för att förebygga översvämningskatastrofer i Gävleborgs
län.

1987/88:Fö508 av Per Olof Håkansson (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av
förslag om ett forskningsprogram m.m. för det allmänna säkerhetsområdet.

1987/88:Fö509 av Olle Östrand m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om byggande av
skyddsrum.

1987/88:Fö512 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

I. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motio -

FöU 1987/88:11

Bilaga 1

Behandlas i betänkande
utsk. reserv,

hemst. nr

punkt

nen anförts om inriktningen av arbetet med att minska sårbarheten i samhället,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om automatisk alarmering,

3. att riksdagen beslutar medge undantag från regeln om central upphandling,
för de militära myndigheterna,

4. att riksdagen hos regeringen begär en studie av sårbarhetsproblemen i
storstäderna,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder för att minska sårbarheten i storstäderna.

1987/88:Fö513 av Yngve Wernersson (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökat behov av
utbildning till brandingenjörer.

1987/88: FÖ515 av Björn Ericson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokaliseringen av ÖCB.

1987/88:Fö520 av Carl-Johan Wilson och Ingrid Ronne-Björkqvist (fp)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att medel för nybygge resp. modernisering av skyddsrum
bör anvisas i ett enda anslag, som fördelas av räddningsverket.

1987/88:FÖ521 av Bengt Kindbom (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär en utredning om privatradioorganisationernas integrering i samhällets
räddningsorganisation i enlighet med vad som anförts i motionen.

I987/88:FÖ523 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ersättare för
civilbefälhavare.

1987/88.FÖ527 av Yngve Wernersson och Lennart Pettersson (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att alarmering av allmänhet i fred, beredskap och
krig utreds.

1987/88:FÖ528 av Marianne Andersson och Stina Gustavsson (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en översyn av varningssystemen för allmänheten i fred och
under beredskap och i krig,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en översyn av larmanordningar på utryckningsfordon.

1987/88:Fö530 av Karin Söder m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen begär att
regeringen ger ÖCB i uppdrag att genomföra en specialstudie om sårbarhetssituationen
i landets tre storstadsområden.

17

15, 16
15, 16

15, 16
112

FöU 1987/88:11

Bilaga I

Behandlas i betänkande
utsk. reserv,

hemst. nr

punkt

1987/88:Fö533 av Hans Nyhage och Arne Svensson (m) vari yrkas att riks- 5

dagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av fortsatt försörjningsberedskapsstöd på tekoområdet.

1987/88:Fö534 av Elisabeth Fleetwood och Karl-Gösta Svenson (m) vari
yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att televerket får i uppdrag att införa 5
visuella signaler för ”Viktigt meddelande” på hörselskadades telefonapparater,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att överenskom- 5
melse om information om "Viktigt meddelande till hörselskadade” snarast

bör komma till stånd mellan Sveriges Riksradio AB och Text-TV.

1987/88:FÖ601 av Ralf Lindström och Yvonne Sandberg-Fries (s) vari 6

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att överflytta översynen av ett antal ubåtar till Karlskronavarvet.

1987/88:Fö602 av Ralf Lindström och Yvonne Sandberg-Fries (s) vari 6

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förutsättningarna för att flytta viss militär verksamhet till Karlskrona.

1987/88 :Fö603 av Karl-Gösta Svenson (m) och Karl-Anders Petersson (c)
vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen 6
anförts om att även ubåtsproduktionen för den svenska marinens räkning
förläggs till Karlskronavarvet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen 6
anförts om underhållet av svenska marinens ubåtar,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen 6
anförts om underhållet av statsisbrytarna,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen 6
anförts om lokalisering av underhållsavdelningen vid FMV till Karlskrona,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen 6
anförts om tillverkning av en mål-ubåt för ubåtsskyddsverksamhet samt för
forskningsändamål.

1987/88:Fö605 av Lennart Alsén (fp) vari yrkas att riksdagen som sin me- 6

ning ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att
trygga sysselsättningen vid Karlskronavarvet.

1987/88 :Fö606 av Karl-Gösta Svenson (m) och Karl-Anders Petersson (c)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

6

113

FöU 1987/88:11

Bilaga 1

Behandlas i betänkande
utsk. reserv,

hemst. nr

punkt

motionen anförts om den militära utbildningen vid Karlskrona örlogsskolor.

I987/88:FÖ607 av Yvonne Sandberg-Fries och Ralf Lindström (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder för att behålla och utveckla Karlskronavarvet AB:s
kompetens på det marina området.

I987/88:FÖ608 av Göthe Knutson och Karl-Gösta Svenson (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att planeringsramen för det militära försvaret för
perioden 1987/88— 1991/92 gesen sådan inriktning att två kustkorvetterav
s.k. Göteborgsklass och en modern ubåt av typ Ubåt 90 inrymmes,

2. att riksdagen, därest yrkandet under 1 icke skulle bifallas, bemyndigar
regeringen att medge beställningar av två minröjningsfartyg av Landsortsklass,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om det framtida sysselsättningsläget vid Karlskronavarvet,

4. att riksdagen hos regeringen begär att överbefälhavaren och chefen för
marinen får i uppdrag att redovisa marinens behov av nya fartyg för tiden
fram till år 2000 samt därmed sammanhängande behov av Karlskronavarvet
med angivande av kapacitet och kompetens.

1987/88:FÖ702 av Ulla Tillander (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående förstärkt
havsövervakning i Öresund.

4, 5

19

19

114

Skrivelse (juni 1987) av 1984 års försvarskommitté
Ang. riksdagens inflytande på utvecklingen inom
totalförsvarssektorn, m.m.

1984 års försvarskommitté (FK 84) har i sina direktiv givits i uppdrag att
pröva i vilken utsträckning och på vad sätt de förslag till stärkande av
riksdagens inflytande över totalförsvarsplaneringen som riksdagens revisorer
lämnat kan tillämpas före, i samband med och efter nästa långsiktiga
försvarsbeslut. Kommittén har funnit det lämpligt att närma sig ämnet med
utgångspunkt från den samlade erfarenheten av en hel försvarsbeslutsperiod
och har därför valt att behandla dessa och närliggande frågor som ett
separat uppdrag vid sidan av den redan avklarade huvuduppgiften att
framlägga ett huvudbetänkande om totalförsvarets fortsatta utveckling.
Kommittén redovisar här nedan sina överväganden och synpunkter i detta
ämne.

1. Bakgrund

I sin skrivelse (förs. 1982/83:22) påminde riksdagens revisorer om att riksdagen
år 1972 beslöt om en ökad parlamentarisk medverkan i försvarsplaneringen,
dvs. i det samma år införda nya planerings- och ekonomisystemet
(FPE) för det militära försvaret och civilförsvaret. Beslutet om en ökad
parlamentarisk roll innebar i huvudsak att regeringen skulle informera försvars-
och utrikesutskotten om viktiga moment i planeringsprocessen. Revisorerna
erinrade om att detta riksdagsbeslut fattades utan erfarenhet av det
nya planeringssystemets sätt att fungera och ansåg att det sedermera uppkommit
anledning att pröva frågan om huruvida den roll som tilldelats
riksdagen var lämplig. Revisorerna ansåg det därvid möjligt och lämpligt
att genom fyra åtgärder stärka riksdagens inflytande på den långsiktiga
utvecklingen av försvarssektorn, nämligen

— att riksdagen ges ökade möjligheter att påverka vilka frågor som skall
utredas inför kommande försvarsbeslut,

— att riksdagen ges möjlighet att under planeringens gång ta ställning till
de säkerhetspolitiska grunderna och andra övergripande frågor som
styr den fortsatta planeringen,

— att riksdagen ges utökad tid för beredning av försvarsbesluten, samt

— att riksdagen ges bättre underlag för beslut med konsekvenser för försvarsindustrin.

Försvarsutskottet behandlade dessa frågor under riksmötet 1983/84 (FöU
6) och konstaterade därvid att det faktum att flertalet ledamöter i en försvarskommitté
utgörs av riksdagsledamöter innebär en parlamentarisk insyn
och medverkan i försvarsplaneringen. Icke desto mindre instämde utskottet
i det allmänt önskvärda i att öka riksdagens inflytande över totalförsvarsutvecklingen.
Utskottet ställde sig dock tveksamt till revisorernas konkreta
förslag och fann det lämpligt att nästa försvarskommitté gavs tillfälle
att närmare överväga dessa frågor.

FöU 1987/88:11

Bilaga 2

115

Utskottet konstaterade i detta sammanhang bl.a. att det råder konkurrens
om det tidsutrymme som står till förfogande under hösten och vintern före
ett långsiktigt beslut om säkerhetspolitikens inriktning och totalförsvarets
fortsatta utveckling. ”Myndigheternas avslutande arbete med programplanerna
samt försvarskommitténs och regeringens ställningstaganden i form
av skriftliga förslag skall hinna utföras innan riksdagen kan påbörja sin
beredning av försvarsbeslutet. En väsentlig ökning av tiden för denna beredning
kan leda till att riksdagen får ett sämre beslutsunderlag.” Utskottet
ansåg därför att försvarskommittén bör vara fri att göra bedömningar av
allt erforderligt underlag innan den lämnar sitt slutbetänkande, men tilläde
att även denna delfråga behövde ytterligare överväganden.

Revisorerna hade på denna punkt anfört att ett eventuellt beslut att totalförsvarspropositionen
skall föreläggas riksdagen redan i januari före ett
försvarsbeslut troligen — av tidsskäl — får till konsekvens att detaljerade
avvägningar på grundval av myndigheternas programplaner knappast kan
hinna göras av försvarskommittén utan måste överlåtas åt regeringen i dess
propositionsarbete. Tyngdpunkten i kommitténs arbete finge i så fall läggas
på ett tidigare framlagt principbetänkande om riktlinjer för programplaneanvisningarna.

2. Kommitténs överväganden och synpunkter

2.1 Allmänna överväganden

Kommittén konstaterar inledningsvis att frågan om det i vårt politiska system
beslutande parlamentets reella medverkan i och inflytande över den
planeringsprocess som föregår ett långsiktigt försvarsbeslut vart femte år är
viktig och grundläggande. Ett försvarsbeslut har betydande samhällsekonomisk
innebörd och berör — genom vårt totalförsvarsbegrepp — utvecklingen
inom ett stort antal samhällsområden. Både för att kunna eftersträva
största möjliga politiska enighet och uppslutning bakom ett försvarsbeslut
— vilket är angeläget av allmänna säkerhetspolitiska skäl — och för att
skapa en successiv politisk förankring inför den slutliga riksdagsbehandlingen
är det nödvändigt med en parlamentarisk medverkan även under
planerings-, förberedelse- och beredningsprocessens gång.

Kommittén konstaterar vidare att vissa av de frågor som berör arbetsformerna
och riksdagsledamöters art och grad av medverkan under förberedelsearbetet,
särskilt dess slutskede, naturligtvis kommer att präglas av det
parlamentariska läge som råder under en given försvarsbeslutsperiod. Vissa
aspekter på frågorna om rollfördelningen och balansen mellan t.ex. regering/försvarsdepartement,
den av regeringen utsedda och parlamentariskt
sammansatta försvarskommittén och riksdagens försvarsutskott torde inte
kunna övervägas generellt utan får antas komma att i viss mån bestämmas
av rådande parlamentariska läge och därmed reella förhandlingssituation.

Kommittén vill i detta sammanhang betona att det kan finnas skäl att
ytterligare överväga frågan om försvarsbeslutsperiodens längd. För en förlängning
av periodens längd med ett år skulle kunna tala dels de allt starka -

FöU 1987/88:11

Bilaga 2

116

re behoven av långsiktighet i totalförsvarets planeringshorisont, dels det FÖU 1987/88:11

politiskt önskvärda i att anpassa försvarsbeslutsperioden till vad som gäller Bilaga 2

som riksdagens mandatperiod. I nuläget innebär den femåriga försvarsbeslutsperioden
och en treårig mandatperiod i riksdagen en haltande rytm
som inte främjar stadga i den parlamentariska medverkan i försvarsplaneringen.
Kommittén anser dock att en eventuell förändring syftande till
ökad symmetri torde behöva avvakta riksdagens ställningstagande till frågan
om en eventuell förlängning av mandatperioden. Intill dess vore det av
värde att allmänt pröva frågan om en från försvarsplaneringssynpunkt optimal
försvarsbeslutsperiod. Därvid finns skäl att uppmärksamma den påtagliga
risken för att en förlängd period kan medföra en försvagad politisk
styrning, alternativt ett behov av någon form av ”kontrollstation” i halvtid
som i praktiken lätt kan få karaktär av "mellanbeslut” som det i sin tur kan
bli svårt att begränsa i omfång.

Kommittén har i detta sammanhang haft anledning att överväga också
frågan om försvarskommittéers befattning med säkerhetspolitikens inriktning.
Frågan har väckts om inte uppgiften att utforma ställningstaganden
rörande säkerhetspolitikens mål och medel borde överlåtas åt en separat
säkerhetspolitisk utredning. (Jfr ledamoten Sture Ericsons särskilda kommentar
i anslutning till denna skrivelse.)

Kommittén anser emellertid att avgörande skäl talar för att uppgiften att
avge utlåtanden om säkerhetspolitiken liksom hittills åvilar en parlamentariskt
sammansatt försvarskommitté, såsom ett led i dennas arbete med att
utarbeta underlag för regeringsförslag och riksdagsbeslut angående säkerhetspolitikens
inriktning och totalförsvarets fortsatta utveckling. Kommittén
anser att all erfarenhet visar att det är viktigt och principiellt riktigt
att ett totalförsvarsbeslut grundas på ett utredningsarbete som ger uttryck
för den centrala principen att säkerhetspolitiken utformas i ett samspel
mellan dess huvuddimensioner utrikespolitiken och försvarspolitiken. Vidare
är det i sak angeläget att detta arbete bedrivs i enlighet med principen
att förslag rörande totalförsvarets utveckling måste utgå ifrån en bred och
inträngande säkerhetspolitisk analys. Det är viktigt att vår försvarspolitik
präglas och genomsyras av våra säkerhetspolitiska grundlinjer. Därtill
kommer, slutligen, det angelägna i att arbetet rörande utformningen av
säkerhetspolitiken i hela dess bredd läggs upp på ett sådant sätt att det är
ägnat att tillförsäkra politisk enighet kring denna och största möjliga enighet
även om försvarspolitiken och totalförsvarets fortsatta utveckling.

Sambandet mellan säkerhetspolitikens olika delar bör således enligt
kommitténs mening manifesteras i försvarskommitténs arbete och sammansättning.
1 själva verket är det just genom försvarskommittéarbetet som
detta centrala samband blir fullt tydligt och meningsfullt.

Inför att nu redovisa sina närmare synpunkter på de i direktiven ställda
frågorna vill kommittén slutligen framhålla att det väsentliga torde vara att
finna former för försvarsplaneringen som på ett optimalt sätt förenar å ena
sidan värdet av ett parlamentariskt deltagande/inflytande, å andra sidan
värdet av en bred folklig förankring och d tredje sidan värdet av en effektiv
och stabil planering. De i direktiven ställda frågorna bör således breddas till
att handla också om remissbehandling av försvarskommittébetänkanden, • I

om olika, varandra kompletterande former för parlamentariskt inflytande
samt om behovet av parlamentarisk granskning av genomförandet av ett
försvarsbeslut. En principiell utgångspunkt är därvid karaktärsskillnaden
mellan riksdagens försvarsutskott och den parlamentariska försvarskommittén.

2.2 Kommitténs synpunkter och förslag

Kommittén har inte funnit anledning att påtala några direkta brister i vårt
försvarsplaneringssystem (FPE) som sådant. Kommittén utgår sålunda
ifrån att systemet med myndigheternas successivt redovisade perspektivplaner/studier
och programplaner kommer att gälla även framgent. Kommittén
vill dock påpeka de särskilda förhållanden som kommer att prägla
nu förestående försvarsbeslutsperiod i och med att viktiga delar av totalförsvaret
skall göras till föremål för särskilda utredningar inriktade på regeringsproposition
och riksdagsbeslut 1989 samt parlamentarisk behandling
dessförinnan enligt riksdagens beslut. Hur detta kommer att påverka planeringssystemets
normalrytm kan i dag knappast överblickas. Kommittén vill
vidare framhålla att uppläggningen av myndigheternas perspektiv- och
programplanering under perioden rimligen bör göras med beaktande av
vad som framstår som lämpligt och tidsmässigt möjligt från utgångspunkten
av riksdagens insyn och medverkan.

Kommittén konstaterar att det med hänsyn till kommande val hösten
1988 samt det ”mellanbeslut” som skall fattas i viktiga frågor våren 1989
sannolikt kommer att av regeringen befinnas ändamålsenligt att tillsätta
nästa försvarskommitté först under senare hälften av år 1989. Kommittén
anser vidare att erfarenheten påvisat ett behov av en systematisk parlamentarisk
granskning och uppföljning av hur det fattade försvarsbeslutet i olika
avseenden gradvis genomförs. Kommittén biträder slutligen riksdagsrevisorernas
och försvarsutskottets allmänna betoning av det angelägna i att i
görligaste mån söka stärka riksdagens roll och inflytande i försvarsfrågorna.
Dessa tre förhållanden formar sig enligt kommitténs mening till tre
samverkande skäl för att riksdagens försvarsutskott kan behöva påta sig mer
omfattande uppgifter under försvarsbeslutsperioden jämfört med hittills.

Om försvarsutskottet är villigt att — inom ramen för sin i riksdagsordningen
givna uppgift att bereda ärenden för kammarbehandling — åta sig
utvidgade uppgifter, skulle enligt kommitténs mening ett reellt behov tillgodoses,
nämligen behovet av regelbunden, systematisk kontroll/uppföljning av
genomförandet av ett fattat riksdagsbeslut om försvaret och av systemplaneringen
inom viktigare områden, samtidigt som utskottet därigenom i
praktiken även skulle bygga upp sin kompetens för huvuduppgiften att i
periodens slutskede bereda nästa försvarsbeslut. Kommittén anser att en
beskrivning av försvarsutskottets uppgifter som inbegriper ovanstående
granskningsroll — något som väl skulle motsvara en allmän tendens i fråga
om synen på riksdagens och riksdagsutskottens roll och ansvar — i hög grad
skulle tillgodose önskemålet om ett stärkande av riksdagens inflytande,
såsom komplement till nu föreliggande former: den parlamentariskt sammansatta
försvarskommittén, informationen till försvars- och utrikesut -

FöU 1987/88:11

Bilaga 2

118

skotten m.fl. utskott, parlamentarikers deltagande i andra kommittéer och FÖU 1987/88:11

utredningar på försvarsområdet samt parlamentarikers ingående i olika Bilaga 2

nämnder och styrelser. I sammanhanget bör dock påpekas att en sådan
utvidgning av försvarsutskottets verksamhetsområde som här föreslås övervägas
kommer att innebära en ökad arbetsbörda för utskottet.

När det gäller den tillmätta tiden för försvarsutskottets beredning av försvarsbeslutet
vill kommittén inledningsvis hänvisa till vad försvarsutskottet
i ovan citerade betänkande anförde om konkurrensen om tidsutrymmet
under hösten och vintern före riksdagsbeslutet. Kommittén vill också hänvisa
till vad som tidigare anfördes om det principiellt och konstitutionellt
rimliga i att planeringssystemet snarare styrs av än tillåts styra vad som kan
vara rimligt och nödvändigt utifrån synpunkten av riksdagens reella möjligheter
att noggrant behandla ärendet.

Kommittén konstaterar i denna fråga, utgående från egna praktiska erfarenheter,
att det inte — med mindre planeringssystemet ändras — ter sig
möjligt att stipulera att en totalförsvarsproposition skall föreläggas riksdagen
i samband med budgetpropositionen i början av januari. Som riksdagsrevisorerna
påpekade torde förutsättningen för detta vara att försvarskommittén
avstår från att avvakta programplanerna innan den avfattar sitt huvudbetänkande
och i stället överlåter programplanebearbetningen åt regeringen.
Ställning till denna senare fråga torde endast kunna tas utifrån
specifika förhållanden — det parlamentariska läget, förhandlingsläget i
kommittén, sakfrågornas svårighetsgrad, osv. — som inte i förväg kan överblickas.
Kommittén erinrar dock om att det hittills alltid visat sig praktiskt
politiskt nödvändigt att en försvarskommitté åtar sig ansvaret att utarbeta
ett detaljerat förslag på grundval av programplaneunderlaget. Det torde
vara en pålitlig prognos att så kommer att bli fallet även 1991/92.

Kommittén konstaterar emellertid samtidigt att det är nödvändigt att
regeringens proposition kommer på riksdagens bord tidigare än den
10 mars. Med så sen ankomst och med tillägg för den tid som därtill kommer
för motionsskrivande, nödvändiga föredragningar och uppvaktningar,
inhämtande och behandling av yttranden från andra utskott, m.m. återstår
för försvarsutskottets realbehandling av ärendet samt utarbetande av utskottsbetänkande
med därtill hörande reservationer och formalia en orimligt
kort tid. Detta omdöme torde vara giltigt oavsett parlamentariska förhållanden,
oavsett om regeringens proposition grundas på en överenskommelse
mellan två eller flera partier och oavsett utskottskansliets storlek.

Kommittén anser det nödvändigt att det överenskoms mellan de politiska
partierna om en regel som innebär att totalförsvarspropositionen skall föreläggas
riksdagen senast i början av februari. Kommittén inser att en sådan
regel genast får konsekvenser i fråga om sluttidpunkt för färdigställande av
försvarskommitténs slutbetänkande. Hur stort tidsutrymme som krävs för
att på grundval av försvarskommitténs slutbetänkande utarbeta proposition
(vilket avgör när ”deadline” för kommittébetänkandet måste sättas)
torde avgöras bl.a. av arten och graden av försvarsdepartementets involvering
i kommittéarbetet. Det viktiga och avgörande är att alla parter accepterar
en tidigarelagd propositionstidpunkt och även accepterar att detta får

nödvändiga konsekvenser i fråga om när kommittéarbetet måste vara av- • 1-

slutat. Om inte regler enligt ovanstående uppfattas och respekteras som
tvingande finns alltid risken att svåra förhandlingslägen leder till överskridanden,
med riksdagen som förlorande part. Kommittén föreslår att regeringen
tar initiativ till att denna förändring genomförs samt även beaktar
vilka förändringar när det gäller tiden för perspektiv- och programplaneringen
som detta kan nödvändiggöra.

Kommittén anser, slutligen, att frågorna om riksdagens inflytande är
nära förknippade med frågor om remissbehandling av försvarskommittébetänkanden.
Ju mer en totalförsvarsproposition grundas på ett kommittéarbete,
som i sin tur kunnat färdigställas under beaktande av synpunkter
som framkommit vid en bred remissbehandling av viktiga delar, desto rikhaltigare
och gedignare blir underlaget för riksdagens beslut.

I kommitténs överväganden om frågan om remissbehandling har synpunkten
förts fram att även och inte minst slutbetänkandet borde remissbehandlas.
Kommittén konstaterar dock att detta inte är praktiskt möjligt med
hänsyn till de tidsförhållanden som tidigare nämndes. För att en remissbehandling
skall vara meningsfull erfordras tidsförhållanden som medger att
inhämtade synpunkter kan beaktas. Ett brett remissförfarande torde kräva
ett antal månader för att gagna sitt syfte. Om regeringen inför utarbetande
av försvarspropositionen skall kunna invänta och realt beakta remissyttranden
över kommitténs slutbetänkande torde det senare behöva tidigareläggas
så långt att det inte längre kan vara fråga om ett på färdiga programplaner
grundat slutbetänkande. Därtill kommer att beaktande av remissyttranden
kan komma att nödvändiggöra avvikelser från vad som överenskommits
inom försvarskommittén, något som skulle komplicera den
vidare politiska processen.

Kommittén finnér det sålunda inte möjligt — med mindre stora förändringar
görs i planeringssystemet som helhet — att remissbehandla en försvarskommittés
slutbetänkande. Enligt kommitténs mening gör detta förhållande
det desto mer angeläget att tidigare kommittébetänkanden om
säkerhetspolitikens inriktning och — som underlag för programplaneanvisningarna
— den allmänna inriktningen av totalförsvarets fortsatta utveckling
undergår en bred remissbehandling, av de principiella skäl som
anförts.

Denna kommitté har givetvis inte uppdrag och befogenhet att avge rekommendationer
i fråga om hur nästa försvarskommitté lämpligen bör lägga
upp sitt arbete. Kommittén anser sig dock böra påpeka att vad som här
sagts om dels den sannolika tidpunkten för nästa försvarskommittés tillkomst
(först senare hälften av år 1989), dels det nödvändiga i att riksdagen
ges utökad tid för beredningen av nästa försvarsbeslut och dels om vikten av
remissbehandling sammantaget ger vid handen att det kan visa sig tidsmässigt
nödvändigt att nästa kommitté inriktar sig på att avge två substantiella
betänkanden, varav det första utgör ett samlingsbetänkande om såväl säkerhetspolitiken
som de principiella riktlinjerna för totalförsvarets fortsatta
utveckling. En remissbehandling av detta, som naturligtvis underlättas av
att betänkandet ges ut så tidigt under perioden som möjligt, skulle tillgodose
behovet av debattstimulans och folklig förankring och senare kunna
beaktas av försvarskommittén vid utarbetandet av slutbetänkandet, samti -

FöU 1987/88:11

Bilaga 2

120

digt som betänkandet utgör underlag för regeringens arbete med programplaneanvisningarna.

Ledamoten Sture Ericson har, med anledning av vad som på s. 4—5 anförs
om säkerhetspolitiken, velat avge följande särskilda kommentar.

Riksdagens inflytande på utvecklingen inom totalförsvaret behöver förstärkas.
Försvarets utveckling bör baseras på de bedömningar som brukar
redovisas i säkerhetspolitiska betänkanden.

Det är av utomordentlig betydelse att det säkerhetspolitiska samspelet
mellan utrikespolitiken och försvarspolitiken efter en bred demokratisk
debatt kan utformas under stor politisk enighet. Samstämmighet i de säkerhetspolitiska
bedömningarna är av grundläggande betydelse för befolkningens
uppslutning bakom totalförsvaret.

De senaste försvarsutredningarna har inlett sitt arbete med att avge säkerhetspolitiska
betänkanden. Den helt övervägande delen av utredningens tid
har sedan ägnats åt att i detalj studera och avge förslag avseende olika delar
av totalförsvaret.

Det är naturligt att de personer som utses att ingå i en försvarsutredning
väljs med tanke på huvuduppgiften att lämna förslag om främst det militära
försvarets framtida utformning. Arbetet med det säkerhetspolitiska betänkandet
blir tidsmässigt pressat och kan ses som något av ett preludium inför
uppgiften att fördela pengar mellan olika delar av totalförsvaret.

Den säkerhetspolitiska analysen och de slutsatser som kan dras av den
förutsätter delvis annan kompetens än som krävs för detaljarbetet i en försvarsutredning.
Mot denna bakgrund vore det lämpligt att befria framtida
försvarsutredningar från uppgiften att skriva säkerhetspolitiska betänkanden.
Den bör i stället läggas på en separat säkerhetspolitisk utredning som
avger sitt betänkande i god tid före tillsättandet av försvarsutredningen. Det
torde vara önskvärt med ett personsamband genom att vissa ledamöter
ingår i bägge utredningarna. Det säkerhetspolitiska betänkandet bör självfallet
bli föremål för en omfattande remissbehandling.

En sådan separat säkerhetspolitisk utredning kan tillsättas av antingen
utrikes- eller försvarsministern och ges en bred allmänpolitisk sammansättning.
Det kan förväntas resultera i ett betänkande som inte begränsas till
snävt militära aspekter på vårt säkerhetspolitiska läge. Med den hittillsvarande
utredningsmetoden finns en risk att de säkerhetspolitiska analyserna
får en alltför ensidig militär prägel. De kan också påverkas av det förväntade
resultatet av försvarsutredningens huvudsakliga arbetsuppgift. Hotanalyser
och säkerhetspolitiska bedömningar måste självfallet göras helt
fristående från de militära myndigheternas önskemål om inriktning och
nivå på framtida anslag.

Kommittén har härmed redovisat sina synpunkter på vilka åtgärder som
skulle kunna vidtas för att bl.a. stärka riksdagens inflytande över försvarsplaneringen.
De övriga frågor som berördes av riksdagsrevisorernas förslag
anser kommittén hanterbara inom ramen för vad som i det föregående
anförts beträffande lämpliga former för planeringens bedrivande.

1984 års försvarskommitté har härmed avslutat sitt arbete.

FöU 1987/88:11

Bilaga 2

121

Innehållsförteckning

FöU 1987/88:11

SAMMANFATTNING 1

RIKSDAGEN OCH FÖRSVARSPLANERINGEN

Föredragande statsrådet 3

Motionerna 3

Utskottet 4

SÄKERHETS- OCH FÖRSVARSPOLITIKEN

Föredragande statsrådet 7

Motionerna 10

Utskottet 10

VISSA FÖR TOTALFÖRSVARET GEMENSAMMA FRÅGOR

Föredragande statsrådet 12

Motionerna 14

Utskottet 14

TOTALFÖRSVARETS MILITÄRA DEL

Verksamheten inom det militära försvaret under budgetåret 1986/87

Utskottet 18

Verksamheten inom det militära försvaret under budgetåret 1987/88

Utskottet 19

Det militära försvarets fortsatta utveckling

Föredragande statsrådet 20

Motionerna 21

Utskottet 26

Överbefälhavarens utredning om bia. arméns fortsatta utveckling . .26

1987 års totalförsvarsbeslut och säkerheten i planeringen 27

Inriktningen av huvudprogrammen och krigsorganisationen 29

Planeringsramar 35

Redovisning av JAS-projektet 36

Anställd personal och pilotfrågan 36

Vissa frågor rörande gemensamma skolor 41

Vissa frågor rörande värnpliktiga 41

Vissa frågor rörande fredsorganisationen 47

Hemställan 48

TOTALFÖRSVARETS CIVILA DEL

Föredragande statsrådet 53

Motionerna 56

Utskottet 59

Grunder och inriktning 59

Befolkningsskydd och räddningstjänst 60

Samhällets sårbarhet 66

Organisations- och strukturfrågor, m.m 67

Försörjningsberedskap 69

Ekonomisk ram, m.m 70

Totalförsvarets civila del i övrigt 70

Hemställan 71 122

FORSKNING OCH FÖRSVARSINDUSTRI FÖU 1987/88:11

Föredragande statsrådet 73

Motionerna 74

Utskottet 75

ANSLAGSFRÅGOR FÖR BUDGETÅRET 1988/89

Motionerna 80

Utskottet 81

RESERVATIONER

1. Riksdagen och försvarsplaneringen (punkt 1) — c 87

2. Vissa för totalförsvaret gemensamma frågor (punkt 3) — m 88

3. Totalförsvarets militära del (punkt 4) — m 89

4. Totalförsvarets militära del (punkt 4) — m 89

5. Totalförsvarets militära del (punkt 4) — c 91

6. Totalförsvarets militära del (punkt 4) — c 94

7. Totalförsvarets militära del (punkt 4) — m 94

8. Totalförsvarets militära del (punkt 4) — m 95

9. Totalförsvarets militära del (punkt 4) — c 96

10. Totalförsvarets militära del (punkt 4) — c 96

11. Totalförsvarets militära del (punkt 4) — c 96

12. Totalförsvarets militära del (punkt 4) — c 97

13. Totalförsvarets militära del (punkt 4) — c 97

14. Totalförsvarets civila del (punkt 5) — m 98

15. Totalförsvarets civila del (punkt 5) — c 98

16. Totalförsvarets civila del (punkt 5) — m 99

17. Totalförsvarets civila del (punkt 5) — c 99

18. Totalförsvarets civila del (punkt 5) — c 100

19. Forskning och försvarsindustri (punkt 6) — m 100

20. Anslagsfrågor för budgetåret 1987/88 (punkt 7) — m 101

SÄRSKILDA YTTRANDEN

1. Säkerhets- och försvarspolitiken (punkt 2) — m 102

2. Vissa för totalförsvaret gemensamma frågor (punkt 3) — c 102

3. Totalförsvarets militära del (punkt 4) — c 103

4. Totalförsvarets militära del (punkt 4) — m 103

5. Totalförsvarets militära del (punkt 4) — m 103

6. Totalförsvarets militära del (punkt 4) — c 104

7. Totalförsvarets militära del (punkt 4) — c 104

8. Totalförsvarets militära del (punkt 4) — c 104

BILAGOR

1. Sammanställning av motionsyrkanden 105

2. Skrivelse (juni 1987) av 1984 års försvarskommitté 115

123