Om PKbankens förvärv av Carnegie Fondkommission AB (prop. 1987/88:178) (Betänkande 1987/88:NU44 Näringsutskottet)

Näringsutskottets betänkande
1987/88:44

om PKbankens förvärv av Carnegie
Fondkommission AB (prop. 1987/88:178)

Ärendet

I detta betänkande behandlas
dels proposition 1987/88:178 om PKbankens förvärv av Carnegie Fondkommission
AB,

dels fem motioner som har väckts med anledning av propositionen.

Upplysningar i ärendet har inför utskottet lämnats av statssekreterare Ulf
Göransson, finansdepartementet, och förste verkställande direktören i
PKbanken Christer Zetterberg.

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om att statens andel av aktierna i
PKbanken skall få minska från 84,45 % till 66,71 % genom en nyemission i
samband med bankens förvärv av Carnegie Fondkommission AB. Motionsyrkanden
(c; vpk) om avslag på propositionen avstyrks därmed, med
reservation från företrädarna för resp. parti. Också övriga motioner avstyrks
av utskottet. I huvudsak gemensamma reservationer från de tre borgerliga
partierna föreligger till stöd för motioner om utförsäljning av statens aktier i
PKbanken (m; fp; c) och konkurrensneutralitet från statens sida i förhållande
till banken (c).

Propositionen
Huvudsakligt innehåll

I propositionen redovisas att PKbanken - i vilken staten för närvarande äger
84,45 % av det totala antalet aktier - har träffat en överenskommelse med D.
Carnegie & Co AB (Carnegie) om förvärv av 90,1 % av aktierna i det av
Carnegie helägda bolaget Carnegie Fondkommission AB. PKbanken har
option att förvärva resterande aktier. Enligt överenskommelsen skall
betalning ske genom en riktad emission till Carnegie, som därigenom
kommer att få 21 % av det totala antalet aktier i PKbanken. Statens
ägarandel skulle samtidigt minska till 66,71 %. Det anmäls att Carnegie har
förklarat sig berett att sälja vidare merparten eller t.o.m. samtliga av de

1987/88:44

1 Riksdagen 1987/88. 17sami. Nr 44

förvärvade aktierna och att under innehavet inte utöva rösträtt för aktierna
under förutsättning att staten alltjämt är majoritetsägare i banken. Avsikten
är att PKbanken genom förvärvet av Carnegie Fondkommission skall få en
väsentligt ökad marknadsandel inom aktiehandeln och därigenom också
goda möjligheter att ge kvalificerad aktieservice till företag, institutioner och
privatpersoner.

Förslag

Regeringen föreslår riksdagen att godkänna den planerade emissionen i
PKbanken, innebärande att statens andel av aktierna sänks från 84,45 % till
66,71 %.

Motionerna

Yrkanden

De motioner som har väckts med anledning av propositionen är följande:

1987/88:N67 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen

1. avslår proposition 1987/88:178,

2. som sin mening ger regeringen till känna att PKbankens kunder via ett
representantskap bör ges inflytande i bankens verksamhet.

1987/88:N68 av Erik Hovhammar m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs
angående försäljning av statens samtliga aktier i PKbanken,

2. bemyndigar regeringen att avyttra statens samtliga aktier i PKbanken.

1987/88:N69 av Nils G Åsling (c) vari yrkas att riksdagen beslutar uttala att
staten och dess verk skall iaktta konkurrensneutralitet även i förhållande till
PKbanken.

1987/88:N70 av Hadar Cars m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs
angående försäljning av statens aktier i PKbanken,

2. bemyndigar regeringen att avyttra statens aktier i PKbanken till
allmänheten.

1987/88:N71 av Ivar Franzén m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen

1. avslår proposition 1987/88:178,

2. som sin mening ger regeringen till känna att försäljning av aktier i
PKbanken skall ske i enlighet med de riktlinjer som redovisas i motionen.

Motivering

I motion 1987/88:N68 (m) hänvisas till moderata samlingspartiets ståndpunkt
att staten i princip inte bör äga affärsdrivande företag. Enligt motionärernas
uppfattning visar den aktuella affären att regeringens roller som beslutsinstans
enligt banklagstiftningen och som företrädare för ägarintresset i den

NU 1987/88:44

statsägda affärsbanken kan blandas samman på ett olämpligt sätt. Som
exempel anförs bl.a. att regeringen kan komma att få ta ställning till
eventuella besvär över beslut av bankinspektionen i ärende om medgivande
enligt bankaktiebolagslagen till nyteckning mot betalning med apportegendom
(se s. 4), en fråga som regeringen enligt motionärerna redan har tagit
ställning till i sak såsom företrädare för PKbankens ägare.

Vidare anförs i motionen att det underlag som i propositionen föreläggs
riksdagen är synnerligen magert. Bl.a. saknas uppgift om grunderna för
prissättningen och om Carnegie Fondkommissions tillgångar. Motionärerna
understryker dock att den fråga riksdagen har att ta ställning till är om staten
skall avstå från sin företrädesrätt vid nyemission i PKbanken. Det ankommer
i första hand på bankens ledning och styrelse, och i andra hand på regeringen,
att göra de kommersiella bedömningarna kring apportegendomens värde
m.m., anförs det.

I motionen erinras om att moderata samlingspartiet i olika sammanhang
har föreslagit att staten skall avyttra alla sina aktier i PKbanken. Detta
förslag upprepas nu. Vid försäljningen av aktier bör man sträva efter att
skapa ett spritt ägande av PKbanken, menar motionärerna. Bankens
anställda och småsparare bör få goda möjligheter att skaffa sig aktier i
banken. Den koncentration av aktier till en ägargruppering som kan uppstå
genom den nu aktuella affären bör motverkas vid framtida försäljningar.

Liknande synpunkter framförs i folkpartiets motion 1987/88:N70. Endast
när det gäller riksdagens roll vid prövningen av det aktuella ärendet redovisas
en avvikande mening. Motionärerna anser således att riksdagen av omsorg
om skattebetalarnas medel bör bilda sig en uppfattning om huruvida
köpeskillingen är rimlig.

I motion 1987/88:N71 (c) anförs att centerpartiet i många sammanhang har
ställt krav på ett decentraliserat ägande och vänt sig mot både privat och
offentlig maktkoncentration. Den nu aktuella affären innebär emellertid,
hävdas det, att offentlig och privat makt knyts samman utan att någondera
begränsas, vilket motionärerna betecknar som oacceptabelt. Även om
motionärerna anser att propositionen bör avslås är de positiva till en
försäljning av statens aktier i PKbanken. Det är särskilt viktigt att ett
koncentrerat ägande i banken undviks, menar de. Ett direkt enskilt ägande
bör eftersträvas. I första hand bör de anställda erbjudas aktieteckning och
därefter allmänheten. I sista hand bör institutioner som ägs av många -1.ex.
aktiefonder och pensionsstiftelser - ges möjlighet till aktieteckning om så är
nödvändigt för att försäljningen skall kunna genomföras fullt ut, anförs det.

Avslag på propositionen yrkas också i vänsterpartiet kommunisternas
motion 1987/88:N68. Motionärerna anser det viktigt att det finns en statlig
bank som kan bilda en motvikt till de stora privata bank- och finansinstituten.
De ser det som oacceptabelt att mäktiga privata intressenter släpps in i
banken som led i ett företagsförvärv. Det slås fast att vänsterpartiet
kommunisterna aldrig har godtagit något privat ägande i PKbanken. I stället
för en ägarspridning, som sägs gynna storföretag eller institutionella
placerare, föreslår motionärerna att PKbanken går i spetsen för mer
demokratiska förvaltningsformer. Sålunda skulle bankens kunder, som
främst utgörs av vanliga löntagare, t.ex. genom ett valt representantskap

NU 1987/88:44

kunna ha ett inflytande över utformningen av bankens långsiktiga policy och
verksamhet.

Frågan om PKbankens utbetalningar av statliga löner och pensioner tas
upp i motion 1987/88:N69 (c). Motionären - som inte har någon erinran mot
affären mellan PKbanken och Carnegie i sig - anser att riksdagen bör
godkänna affären endast under förutsättning att bankens ”kvarstående
privilegier” slopas. Vad som här främst åsyftas är vad motionären betecknar
som PKbankens faktiska ensamrätt till statliga betalningar av bl.a. löner och
pensioner. Med tillämpning av normal upphandlingsordning borde även
andra banker ha kommit i fråga för statliga betalningar, anförs det.
Motionären anser att det nu bör slås fast att principen om konkurrensneutralitet
på bankmarknaden skall hävdas med kraft av staten och dess verk även i
förhållande till PKbanken.

Uppgifter i anslutning till propositionen och
motionerna

Vissa bestämmelser i banklagstiftningen

För PKbankens förvärv av Carnegie Fondkommission AB krävs tillstånd
enligt olika bestämmelser i banklagstiftningen.

Bestämmelser om bankaktiebolags förvärv av aktier finns i 2 kap. 6 §
bankrörelselagen (1987:617). Där stadgas att ett bankaktiebolag efter
tillstånd av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, bankinspektionen
får förvärva aktie i annat bankaktiebolag samt aktie eller andel i
utländskt bankföretag och i svenskt eller utländskt företag, vars ändamål kan
anses vara till nytta för bankväsendet eller det allmänna. Genom 54 §
bankrörelseförordningen (1987:647) har regeringen delegerat till bankinspektionen
att pröva frågor om tillstånd till förvärv enligt 2 kap. 6 §
bankrörelselagen om förvärvet inte är av principiell betydelse eller i övrigt av
särskild vikt.

I det aktuella fallet räknar bankinspektionen enligt uppgift med att med
eget yttrande överlämna frågan till regeringen.

Om vid nyemission aktier skall tecknas mot betalning med apportegendom
krävs enligt 4 kap. 2 § andra stycket bankaktiebolagslagen (1987:618)
bankinspektionens medgivande för detta. Inför den bolagsstämma vid vilken
frågan om nyemission skall behandlas skall, enligt 4 kap. 7 § samma lag,
styrelsen lämna en redogörelse för de omständigheter som kan vara av vikt
för bedömandet av värdet på apportegendomen. Över styrelsens redogörelse
skall revisorerna avge yttrande av vilket skall framgå att egendom, som skall
tillföras bolaget, inte i redogörelsen har åsatts högre värde än det verkliga
värdet för bolaget och att apportegendomen är eller kan antas bli till nytta för
bolagets verksamhet. I emissionsbeslutet skall anges att bankinspektionens
medgivande enligt 2 § andra stycket, styrelsens redogörelse och revisorernas
yttrande har lämnats.

I specialmotiveringen till 4 kap. 2 § bankaktiebolagslagen (prop. 1986/

NU 1987/88:44

87:12 s. 41) anges uttryckligen att enligt denna lag, till skillnad från vad som
förut har gällt, tillåts även apportegendom bestående av finansbolag eller
fondkommissionsbolag. Vid bankinspektionens prövning av huruvida apportemissionen
skall tillåtas är det, anförs det, av vikt att styrelsen lämnar all
tillgänglig information om apportegendomen. Tillstånd till apportemission
lämnas - som framgår av den refererade lagtexten - innan bolagsstämman
fattar beslut om nyemissionen.

Beslutet om nyemission skall enligt 4 kap. 12 § anmälas för registrering
inom sex månader från beslutet. För registrering krävs att vissa åtgärder har
vidtagits, såsom att all apportegendom är tillförd bolaget. Även vid
registreringen skall bankinspektionen företa en närmare granskning av
apportegendomen. Om inspektionen befarar att något oförutsett har inträffat
med apportegendomen kan inspektionen begära biträde av revisor, som
då skall avge ett yttrande över egendomens värde och beskaffenhet.

Utbetalning av statliga löner och pensioner

År 1975 träffade försvarets civilförvaltning (FCF) på regeringens uppdrag ett
huvudavtal med PKbanken om utbetalning av statliga löner och pensioner
mot rabatterade avgifter. I samband med tillkomsten år 1980 av det statliga
generella löneuträkningssystemet (SLÖR) trädde statens löne- och pensionsverk
(SPV) in i FCF:s ställe. Genom beslut av regeringen den 5 mars 1981
bemyndigades SPV att teckna huvudavtal med PKbanken ”eller annan
lämplig bank” angående utbetalning genom banken av pensioner och löner.
Sedan SPV genom förhandlingar med PKbanken uppnått en viss minskning
av den ekonomiska ersättningen till banken träffades en överenskommelse
härom, vilken godkändes av regeringen den 21 januari 1982. Avtalet mellan
SPV och PKbanken gäller tills vidare.

I en gemensam skrivelse den 25 oktober 1982 hemställde Svenska
bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen och Sveriges föreningsbankers
förbund att regeringen skulle anbefalla SPV att i föreskriven ordning
föranstalta om upphandling avseende förmedling av statliga löner och
pensioner m.m. till kontohavare i medlemsbanker hos de tre bankorganisationerna.

I remissyttrande över skrivelsen anförde SPV att PKbankens service och
prissättning granskades fortlöpande. Avtalsändringen år 1981 hade inneburit
kostnadsminskningar för berörda myndigheter med nära 4 milj. kr. om året.
Dessutom ställde PKbanken i utsikt slopandet av i stort sett alla återstående
avgifter, vilket skulle innebära en ytterligare kostnadsminskning för statsverket
av 3 milj. kr. om året. Vid överläggningar med bankorganisationerna
hade SPV framhållit att PKbankens åtaganden medfört en väsentlig lättnad
för SPV, speciellt när det gäller pensionsutbetalningarna, detta främst på
grund av användningen av PKbankens personkonto. Vidare anfördes att
SPV inte hade ansett sig böra säga upp 1975 års avtal och inleda ett
upphandlingsförfarande främst därför att avgifterna till PKbanken hade
kunnat successivt reduceras och servicen fungerade tillfredsställande. En
eventuell övergång till att anlita andra banker skulle enligt SPV:s bedömning
inte medföra några reella kostnadsbesparingar. SPV hänvisade också till att

NU 1987/88:44

en systemomläggning skulle innebära ett merarbete i en för verket ansträngd
arbetssituation. Yttrandet utmynnade i ett förslag om att bankorganisationernas
skrivelse inte skulle föranleda någon åtgärd. Regeringen beslöt den 26
maj 1983 i enlighet härmed.

Sedan år 1982 har motioner (m) årligen väckts om att postgirots och
PKbankens särställning vid statliga betalningar bör upphöra. Därvid har
bl.a. yrkats på att regeringen skall uppdra åt SPV att föranstalta om
upphandling avseende förmedling av statliga löner och pensioner m.m. till
kontohavare i andra banker än PKbanken. Motionerna har behandlats av
finansutskottet tillsammans med andra frågor om betalningar till och från
staten. Utförligast skedde detta i betänkandet FiU 1982/83:35, till vilket
fogades remissyttranden från postverket, riksrevisionsverket och de tre
förenämnda bankorganisationerna. För egen del såg finansutskottet det som
naturligt att staten anlitar posten och PKbanken för sina betalningar på
samma sätt som många privata företag genom ägarförhållanden är knutna till
vissa banker. Finansutskottet ansåg att den befintliga infrastrukturen på
betalningsmedelsområdet utgjorde en viktig förutsättning för en väl fungerande
samhällsservice. Med hänvisning härtill avstyrktes ifrågavarande
motionsyrkande. De borgerliga partiernas företrädare reserverade sig häremot.
Det förhållandet att nuvarande ordning för utbetalning av löner och
pensioner fungerat väl utgjorde inte tillräckligt skäl för att avstå från att
upphandla tjänster på vanligt sätt, menade reservanterna. Riksdagen följde
utskottet.

Även under innevarande riksmöte har riksdagen att ta ställning till ett
motionsyrkande i frågan efter beredning av finansutskottet (FiU 1987/
88:24).

Utskottet

Inledning

Bakgrunden till PKbankens förvärv av Carnegie Fondkommission AB från
D. Carnegie & Co AB (Carnegie) är bankens strävan att uppnå en andel av
aktiehandeln som motsvarar dess ställning på marknaden för övriga banktjänster.
Enligt bankens bedömning har möjligheten att erbjuda kunderna en
fullgod service också inom aktiehandeln stor betydelse från konkurrenssynpunkt.
Genom förvärvet skulle PKbanken komma att befästa sin position
som en av de tre ledande affärsbankerna.

Det ankommer inte på riksdagen att pröva den aktuella affärsuppgörelsen
i sig. Detta är en fråga för bankens styrelse och bolagsstämma. Som har
framgått krävs också tillstånd av regeringen eller bankinspektionen för olika
element i affären.

Uppläggningen av affären är att PKbanken erlägger köpeskillingen till
Carnegie - ca 2,4 miljarder kronor - för en andel av 90.1 % av Carnegie
Fondkommission genom en riktad nyemission av aktier i banken, innebärande
att de nuvarande aktieägarna avstår från sin företrädesrätt att delta i

NU 1987/88:44

emissionen. Denna betalningsform har bedömts erbjuda betydande affärsmässiga
fördelar för såväl köparen som säljaren. Förutsatt att värderingen av
Carnegie Fondkommission är rimlig kommer de nuvarande aktieägarna i
PKbanken inte att få vidkännas någon minskning av värdet av sina
aktieinnehav. Däremot kommer deras andel av det totala antalet aktier efter
emissionen att minska. För statens del skulle andelen minska från ca 84 % till
ca 67 %.

Frågan om en sådan minskning av statens ägarandel har regeringen nu
underställt riksdagens prövning. Detta sker i enlighet med gällande praxis på
området, som innebär att riksdagen skall höras inte bara vid försäljning av
aktier i av staten direkt ägda bolag utan också vid andra åtgärder som innebär
ett minskat ägarinflytande för staten i sådana bolag (se NU 1986/87:17). I
några fall har regeringen av riksdagen bemyndigats att medverka till framtida
minskningar av statens andel av röstetalet ned till vissa angivna nivåer. T.ex.
gäller för Procordia AB att andelen får minskas till två tredjedelar utan
riksdagens hörande (NU 1986/87:41); för SSAB Svenskt Stål AB har gränsen
satts vid 51 % (NU 1986/87:22). Utskottet noterar att regeringen i fråga om
PKbanken har valt att inte begära ett sådant förhandsbemyndigande.
Regeringen föreslår endast att den nu aktuella minskningen av den statliga
ägarandelen i PKbanken skall godkännas. Därest banken vid ett utnyttjande
av optionen att förvärva resterande 9,9 % av aktierna i Carnegie Fondkommission
skulle vilja betala för förvärvet genom en riktad nyemission måste
alltså ett nytt godkännande inhämtas. Därest ett sådant förvärv skulle
komma att genomföras av PKbanken i annan form än med egna aktier, t.ex.
mot kontant betalning, behöver frågan däremot självfallet inte underställas
riksdagen.

Emission i PKbanken

Regeringens begäran om godkännande av den planerade emissionen i
PKbanken avvisas med skilda motiveringar i motionerna 1987/88:N71 (c) och
1987/88:N67 (vpk). I den förstnämnda motionen godtas i princip en
försäljning av aktier i statliga företag. Motionärerna anser emellertid att den
riktade emissionen till Carnegie inte uppfyller de krav på spridning av
ägandet som bör ställas i syfte att motverka ytterligare maktkoncentration
inom näringslivet. I motion 1987/88:N67 (vpk) avvisas på principiella
grunder ett privat ägande i PKbanken.

Som framgått är det bolagsstämmans sak att ta ställning till den planerade
emissionen i PKbanken sedan vissa frågor har prövats av regeringen eller
bankinspektionen. På riksdagen ankommer det att ta ställning till den
minskning av statens ägarandel i banken som uppstår genom emissionen.

Utskottet godtar förslaget i propositionen. Följaktligen bör regeringen
kunna medverka till den planerade nyemissionen i PKbanken. Av praktiska
skäl synes riksdagens godkännande av att den statliga ägarandelen i
PKbanken reduceras böra omfatta inte bara den nu aktuella minskningen till
ca 66,71 % utan även en framtida minskning som kan komma att följa av att
optionen på förvärv av resterande 9,9 % av aktierna i Carnegie Fondkommission
utnyttjas och därvid samma betalningsform som nu används, dvs.

NU 1987/88:44

nyemitterade aktier i PKbanken. Statens ägarandel i banken torde vid ett
sådant eventuellt utnyttjande av optionen komma att minska med högst
några få procentenheter.

Av det sagda följer att utskottet inte kan biträda kraven i motionerna
1987/88:N71 (c) och 1987/88:N67 (vpk) på att propositionen skall avslås.
Motionerna avstyrks därför i berörda delar.

Avveckling av statens ägande i PKbanken

Av årsredovisningen för år 1987 framgår att PKbanken har ca 15 000
aktieägare. Bland de 20 största ingår, förutom staten, ett antal aktiefonder,
pensionsfonder, försäkringsbolag och fackliga organisationer. Den näst
största ägaren, PKbankens aktiefonder, har mindre än 2 % av aktierna.

Genom den planerade nyemissionen skulle Carnegie tillkomma som ägare
övergångsvis av ca 21 % av aktierna. Som nämnts har Carnegie förklarat sig
berett att snarast efter emissionen sälja vidare merparten av aktierna i
samråd med banken och att under innehavet inte utöva rösträtt för aktierna.
Enligt uppgift övervägs en försäljning till allmänheten av aktier till ett värde
av 200 å 400 milj. kr. Återstoden av de aktier som säljs skulle placeras hos
institutioner m.fl.

Frågan om spridning av ägandet i PKbanken tas upp i flera motioner. I
motionerna 1987/88:N68 (m) och 1987/88:N70 (fp) hänvisas till att PKbanken
i tidigare motioner från moderata samlingspartiet resp. folkpartiet om
försäljning av statliga företag har angivits som ett lämpligt försäljningsobjekt.
Vid försäljningen bör ett spritt ägande eftersträvas, anförs det.
Liknande synpunkter framförs i motion 1987/88:N71 (c). Det betecknas som
särskilt viktigt att en ägarkoncentration undviks i banken.

Riksdagen har nyligen på grundval av betänkandet NU 1987/88:35
behandlat motioner från de tre borgerliga partierna om försäljning av statliga
företag. Motionerna avstyrktes av utskottet - med gemensam reservation
från de tre borgerliga partiernas företrädare - och avslogs av riksdagen.

Utskottet ställer sig alltjämt avvisande till en allmän utförsäljning av
statliga företag såsom förespråkas av moderata samlingspartiet, folkpartiet
och centern. Yrkandena i motionerna 1987/88:N68 (m), 1987/88:N70 (fp)
och 1987/88:N71 (c) om en försäljning av statens aktier i PKbanken avstyrks
följaktligen.

Enligt utskottets mening skulle motionärernas önskemål om en ökad
spridning av ägandet i stor utsträckning tillgodoses om nyemissionen
genomförs på planerat sätt. En vidareförsäljning av aktier enbart eller främst
till allmänheten skulle emellertid knappast kunna genomföras inom rimlig tid
med hänsyn till de stora belopp det här gäller. Samtidigt vill utskottet
understryka vikten av att minskningen av statens ägande i PKbanken inte
leder till att en eller flera privata intressegrupper får ökade möjligheter att
påverka bankens verksamhet. I sammanhanget erinrar utskottet om att vissa
begränsningar enligt bankaktiebolagslagen (1987:618) gäller i fråga om
aktieägares rösträtt på bolagsstämma. Dessa begränsningar väntas komma
att skärpas som en följd av det pågående arbetet inom kreditmarknadskommittén
(Fi 1983:06). Utskottet har vid sin prövning av det aktuella ärendet

NU 1987/88:44

utgått från att ingen enskild ägare i PKbanken i framtiden kommer att inneha
aktier i banken som motsvarar mer än 10 % av aktiekapitalet eller utöva
rösträtt för mer än 5 % av de vid bolagsstämman företrädda aktierna. Genom
sådana begränsningar torde en viss spridning av det enskilda ägandet i
banken kunna säkerställas.

Beträffande yrkandet i motion 1987/88:67 (vpk) om ett valt representantskap
som alternativ till en spridning av ägandet i PKbanken vill utskottet
endast påpeka att ett sådant organ inte torde vara förenligt med nuvarande
lagstiftning på området. Denna innebär en klar uppdelning av befogenheter
och ansvar mellan bolagsstämma, styrelse och verkställande ledning i ett
bankaktiebolag. Utskottet avstyrker motionsyrkandet.

I motionerna 1987/88:N68 (m) och 1987/88:N70 (fp) föreslås att riksdagen
bemyndigar regeringen att genomföra en försäljning av statens aktier i
PKbanken. Också i motion 1987/88:N71 (c) torde förutsättas att regeringen
ges ett sådant bemyndigande.

Av vad utskottet har anfört följer att någon utförsäljning av statens aktier i
PKbanken inte bör komma i fråga. De tre nämnda motionerna avstyrks
följaktligen i berörda delar.

Utbetalning av statliga löner och pensioner m.m.

Utskottet tar till sist upp yrkandet i motion 1987/88:N69 (c) om att staten
skall iaktta konkurrensneutralitet i förhållande till olika kreditinstitut. Vad
motionären vänder sig emot är i första hand att PKbanken handhar
utbetalningen av statliga löner och pensioner m.m. enligt ett avtal från år
1975. Denna tjänst borde upphandlas på normalt sätt. Motionären anser att
riksdagen bör göra ett uttalande av denna innebörd i samband med
godkännandet av emissionen i PKbanken.

Av utskottets redogörelse (s. 5) har framgått att motionären tar upp ett
krav som framfördes av tre bankorganisationer år 1982 men av regeringen
lämnades utan åtgärd. Därefter har motionsyrkanden av liknande innebörd
årligen avslagits av riksdagen på förslag av finansutskottet. Även nu
föreligger för riksdagens behandling ett sådant yrkande, som avstyrks av
finansutskottet (FiU 1987/88:24).

Näringsutskottet avser inte att gå närmare in på frågan om systemet för
utbetalning av statliga löner och pensioner, vilket inte hör till dess beredningsområde.
Här skall endast konstateras att PKbankens hantering av
betalningarna har ägt rum på villkor som av den ansvariga myndigheten har
bedömts vara fördelaktigare för staten än vad som skulle kunna uppnås vid
anlitande av andra banker. Utskottet förutsätter att regeringen vid den
fortlöpande översynen av olika statliga betalningssystem beaktar också
intresset av konkurrens på marknaden för tjänster till staten. En sådan
sammankoppling av frågan om vissa utbetalningstjänster med godkännandet
av den aktuella affären som begärs i motion 1987/88:N69 (c) finner utskottet
opåkallad. Motionen avstyrks därför.

NU 1987/88:44

Hemställan

NU 1987/88:44

Utskottet hemställer

1. beträffande emission i PKbanken

att riksdagen med bifall till proposition 1987/88:178 och med avslag på
motion 1987/88:N67 yrkande 1 och motion 1987/88:N71 yrkande 1
godkänner vad som anförs i propositionen om minskning av statens
andel av aktierna i PKbanken till ca 66,71 % i samband med bankens
förvärv av aktier i Carnegie Fondkommission AB samt medger att
statens framtida andel av aktierna i banken ytterligare minskas i
samband med att banken utnyttjar en option på förvärv av resterande
aktier i bolaget,

2. beträffande spridning av ägandet i PKbanken

att riksdagen avslår motion 1987/88:N67 yrkande 2, motion 1987/
88:N68 yrkande 1, motion 1987/88:N70 yrkande 1 och motion
1987/88:N71 yrkande 2 i ifrågavarande del,

3. beträffande försäljning av statens aktier i PKbanken

att riksdagen avslår motion 1987/88:N68 yrkande 2, motion 1987/
88:N70 yrkande 2 och motion 1987/88:N71 yrkande 2 i ifrågavarande
del,

4. beträffande utbetalning av statliga löner och pensioner m.m.
att riksdagen avslår motion 1987/88:N69.

Stockholm den 1 juni 1988
På näringsutskottets vägnar

Nils Erik Wååg

Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Hadar Cars (fp), Erik Hovhammar (m),
Sten Svensson (m). Birgitta Johansson (s), Åke Wictorsson (s), Gudrun
Norberg (fp), Per Westerberg (m), Bo Finnkvist (s), Per-Ola Eriksson (c),
Jörn Svensson (vpk), Reynoldh Furustrand (s), Jan Hyttring (c). Mats
Lindberg (s) och Leo Persson (s).

Reservationer

1. Emission i PKbanken (mom. 1)

Per-Ola Eriksson (c) och Jan Hyttring (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 7 med ”Utskottet
godtar” och slutar på s. 8 med ”berörda delar” bort ha följande lydelse:
Den nu aktuella affären mellan PKbanken och Carnegie innebär att
banken som huvudägare vid sidan av staten får ett företag som ingår i en av de
dominerande maktgrupperna i näringslivet. Som anförs i motion 1987/
88:N71 (c) är en sådan kombination av offentlig och privat makt i en ledande

affärsbank inte önskvärd. Enligt utskottets mening bör tendenserna till ökad
koncentration på kreditmarknaden med kraft motarbetas. Propositionen bör
därför avslås. Utskottet tillstyrker alltså yrkandet härom i nämnda motion.
Även avslagsyrkandet i motion 1987/88:N68 (vpk) skulle tillgodoses genom
vad utskottet har förordat; utskottet har emellertid en annan syn på frågan
om statligt företagande än den som kommer till uttryck i motionen. Utskottet
återkommer till frågan om lämpliga former för en spridning av ägandet i
PKbanken.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande emission i PKbanken
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N71 yrkande 1 och med
anledning av motion 1987/88:N67 yrkande 1 avslår proposition
1987/88:178.

2. Emission i PKbanken (mom. 1)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 7 med ”Utskottet
godtar” och slutar på s. 8 med ”berörda delar” bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är det av största betydelse att det finns en statlig
affärsbank som i någon mån kan bilda en motvikt till de stora privata
finansinstituten. Från denna synpunkt var det olyckligt att det statliga
ägandet i PKbanken minskade år 1984. Den nu planerade emissionen
innebär ytterligare ett steg i fel riktning. Såsom påpekas i motion 1987/
88:N67 (vpk) är emissionen betänklig även från affärsetisk synpunkt,
eftersom mäktiga privata intressen skulle få en stark ställning i banken och
därmed också möjligheter att till sin fördel påverka bankens verksamhet på
andra kundgruppers bekostnad. Utskottet biträder alltså motionärernas
yrkande om avslag på propositionen. Om riksdagen följer utskottets förslag
skulle också avslagsyrkandet i motion 1987/88:N71 (c) tillgodoses, även om
motionärerna till skillnad från utskottet ställer sig principiellt positiva till en
spridning av ägandet i PKbanken. Utskottet återkommer till frågan om
åtgärder för att stärka det demokratiska inflytandet över bankens verksamhet.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande emission i PKbanken
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N67 yrkande 1 och med
anledning av motion 1987/88:N71 yrkande 1 avslår proposition
1987/88:178.

3. Spridning av ägandet i PKbanken (mom. 2)

Hadar Cars (fp), Erik Hovhammar (m). Sten Svensson (m). Gudrun
Norberg (fp) och Per Westerberg (m) anser att den del av utskottets yttrande
som börjar på s. 8 med ”Utskottet ställer” och slutar på s. 9 med ”kunna
säkerställas” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är de allmänna motiven för en utförsäljning av

NU 1987/88:44

statliga företag i hög grad giltiga i fråga om PKbanken. Banken torde vara
synnerligen väl lämpad för överföring i enskild ägo, bl.a. med hänsyn till att
aktierna redan är noterade på Stockholms fondbörs. Utskottet instämmer i
vad som anförs i motionerna 1987/88:N68 (m), 1987/88:N70 (fp) och
1987/88:N71 (c) om att en stor spridning av aktierna bör eftersträvas vid en
avveckling av statens ägande i banken. I första hand bör bankens anställda
och enskilda hushåll ges möjlighet att förvärva aktier.

Utskottet har, som framgått, ansett sig böra godta den nu aktuella
minskningen av statens ägarandel i PKbanken med hänsyn bl.a. till att den
kan ses som ett steg mot en önskvärd fullständig privatisering. Enligt
utskottets mening bör regeringen nu initiera försäljningar av statens aktier i
banken. Därvid bör, såsom anförs i motionerna 1987/88:N68 (m) och
1987/88:N70 (fp), i möjligaste mån undvikas en koncentration av ägandet i
banken till en eller ett fåtal intressegrupper. Detta bör riksdagen ge
regeringen till känna som sin mening. Genom ett uttalande av denna
innebörd skulle de två nämnda motionerna tillgodoses i berörda delar. Ett
sådant uttalande ligger också i linje med vad som anförs om ägandespridning
i motion 1987/88:N71 (c).

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande spridning av ägandet i PKbanken
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N68 yrkande 1 och motion
1987/88:N70 yrkande 1, med anledning av motion 1987/88:N71
yrkande 2 i ifrågavarande del och med avslag på motion 1987/88:N67
yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

4. Spridning av ägandet i PKbanken (mom. 2)

Per-Ola Eriksson (c) och Jan Hyttring (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 8 med ”Utskottet
ställer” och slutar med ”kunna säkerställas” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets (= reservation 3) förvärva aktier.

Utskottet har, som framgått, ansett sig böra avvisa den av regeringen
föreslagna minskningen av statens ägarandel eftersom den ingår som ett led i
en från ägandespridningssynpunkt helt oacceptabel affärsuppgörelse. Enligt
utskottets mening bör regeringen i stället initiera försäljningar av statens
aktier i PKbanken med sikte på en fullständig privatisering. Sådana
försäljningar bör, till skillnad från den nu aktuella affären, läggas upp så att
en koncentration av ägandet i banken till en eller ett fåtal intressegrupper
omöjliggörs. Såsom anförs i motion 1987/88:N71 (c) bör institutionella
placerare ges möjligheter att förvärva aktier endast i den mån det är
nödvändigt för att försäljningen skall kunna genomföras fullt ut. Därvid bör
inga andra institutioner komma i fråga än sådana som har många ägare, t.ex.
aktiefonder och pensionsstiftelser. Detta bör riksdagen ge regeringen till
känna som sin mening. Genom ett uttalande av angiven innebörd skulle
nämnda motion tillgodoses i berörd del. Ett sådant uttalande ligger också i
linje med vad som anförs om ägandespridning i motionerna 1987/88:N68 (m)

NU 1987/88:44

och 1987/88:N70 (fp), även om motionärerna genom att godta den aktuella
affären enligt utskottets mening öppnar dörren för en oacceptabel maktkoncentration
i PKbanken.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande spridning av ägandet i PKbanken
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N71 yrkande 2 i ifrågavarande
del, med anledning av motion 1987/88:N68 yrkande 1 och
motion 1987/88:N70 yrkande 1 samt med avslag på motion 1987/
88:N67 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

5. Spridning av ägandet i PKbanken (mom. 2)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 8 med ”Utskottet
ställer” och slutar på s. 9 med ”avstyrker motionsyrkandet” bort ha följande
lydelse:

Utskottet ställer sig principiellt avvisande till en privatisering av statliga
företag. Inte minst inom kreditväsendet är ett starkt statligt ägarinflytande
nödvändigt. Utskottet tar därför avstånd från förslagen i motionerna
1987/88:N68 (m), 1987/88:N70 (fp) och 1987/88:N71 (c) om en utförsäljning
av aktier i PKbanken. Tanken att en sådan utförsäljning skulle kunna leda till
en minskad maktkoncentration är enligt utskottets mening felaktig. Såsom
påpekas i motion 1987/88:N67 (vpk) skulle i stället storföretag och institutionella
placerare gynnas. Utskottet instämmer också i vad som anförs i
motionen om att PKbanken borde införa mer demokratiska förvaltningsformer,
t.ex. genom inrättande av ett representantskap som företräder bankens
kunder. Enligt utskottets uppfattning skulle en sådan åtgärd, till skillnad från
en utförsäljning av statens aktier, kunna innebära en reell spridning av
inflytandet över bankens verksamhet. Regeringen bör, såsom företrädare för
bankens huvudägare, ta erforderliga initiativ till en sådan reform. I
sammanhanget bör också behovet av ändringar i nuvarande banklagstiftning
undersökas. Riksdagen bör genom ett tillkännagivande till regeringen
ansluta sig till vad utskottet har anfört. Motion 1987/88:N67 (vpk) tillstyrks
följaktligen i berörd del. Motsvarande yrkanden i de tre borgerliga partiernas
motioner avstyrks däremot.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande spridning av ägandet i PKbanken
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N67 yrkande 2 och med
avslag på motion 1987/88:N68 yrkande 1, motion 1987/88:N70 yrkande
1 och motion 1987/88:N71 yrkande 2 i ifrågavarande del som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

NU 1987/88:44

6. Försäljning av statens aktier i PKbanken (mom. 3)

Hadar Cars (fp), Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m), Gudrun
Norberg (fp), Per Westerberg (m), Per-Ola Eriksson (c) och Jan Hyttring (c)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”Av vad” och
slutar med ”berörda delar” bort ha följande lydelse:

Som tidigare har konstaterats bör frågan om minskningar av statens
ägarinflytande i direktägda bolag genom aktieförsäljningar eller nyemissioner
prövas av riksdagen. I syfte att möjliggöra en fullständig avveckling av
det statliga innehavet av aktier i PKbanken bör riksdagen nu bemyndiga
regeringen att avyttra samtliga statens aktier i PKbanken. Härvid bör
eftersträvas en stor spridning av aktierna, i första hand till bankens anställda
och enskilda hushåll. Utskottet tillstyrker alltså motionerna 1987/88:N68
(m), 1987/88:N70 (fp) och 1987/88:N71 (c) i ifrågavarande delar.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande försäljning av statens aktier i PKbanken

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N68 yrkande 2, motion
1987/88:N70 yrkande 2 och motion 1987/88:N71 yrkande 2 i ifrågavarande
del medger att statens samtliga aktier i PKbanken avyttras.

7. Utbetalning av statliga löner och pensioner m.m. (mom. 4)

Hadar Cars (fp). Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m), Gudrun
Norberg (fp), Per Westerberg (m), Per-Ola Eriksson (c) och Jan Hyttring (c)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”Näringsutskottet
avser” och slutar med ”avstyrks därför” bort ha följande lydelse:
Näringsutskottet avser inte att gå närmare in på frågan om systemet för
utbetalning av statliga löner och pensioner, som inte hör till dess beredningsområde.
Utskottet vill emellertid med eftertryck slå fast att principen om
konkurrensneutralitet bör gälla i förhållandet mellan statliga organ och olika
kreditinstitut på marknaden. Från denna synpunkt är det enligt utskottets
mening otillfredsställande att utbetalningen av statliga löner och pensioner
m.m. har förbehållits PKbanken. Såsom anförs i motion 1987/88:N69 (c)
borde också andra banker ges möjlighet att konkurrera om sådana tjänster
genom ett normalt upphandlingsförfarande, dvs. genom att anbud infordras
av den upphandlande myndigheten. Inte minst mot bakgrund av den
fortgående privatiseringen av PKbanken framstår det som orimligt att
banken skall ha en särställning vid utförandet av olika tjänster för staten.
Riksdagen bör genom ett särskilt uttalande ställa sig bakom vad som här har
anförts om konkurrensneutralitet gentemot bankerna. Därmed skulle motionen
tillgodoses.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande utbetalning av statliga löner och pensioner m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N69 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

NU 1987/88:44

Innehåll

NU 1987/88:44

Ärendet 1

Sammanfattning 1

Propositionen 1

Huvudsakligt innehåll 1

Förslag 2

Motionerna 2

Yrkanden 2

Motivering 2

Uppgifter i anslutning till propositionen och motionerna 4

Vissa bestämmelser i banklagstiftningen 4

Utbetalning av statliga löner och pensioner 5

Utskottet 6

Inledning 6

Emission i PKbanken 7

Avveckling av statens ägande i PKbanken 8

Utbetalning av statliga löner och pensioner m.m 9

Hemställan 10

Reservationer 10

1. Emission i PKbanken (c) 10

2. Emission i PKbanken (vpk) 11

3. Spridning av ägandet i PKbanken (m, fp) 11

4. Spridning av ägandet i PKbanken (c) 12

5. Spridning av ägandet i PKbanken (vpk) 13

6. Försäljning av statens aktier i PKbanken (m, fp, c) 14

7. Utbetalning av statliga löner och pensioner m.m. (m, fp, c) 14

gotab Stockholm 1988 15445