om palestinska befrielseorganisationen (PLO) (Betänkande 1980/81:UU7 Utrikesutskottet)

UU 1980/81:7

Utrikesutskottets betänkande
1980/81:7

om palestinska befrielseorganisationen (PLO)

Motionen

I motion 1979/80:414 av Lars Werner m. fl. (vpk) föreslås att riksdagen
beslutar

1. att hos regeringen hemställa om ett svenskt erkännande av PLO som
det palestinska folkets enda legitima representant,

2. att hos regeringen hemställa om åtgärder för att ge PLO:s informationskontor
status som ”förbindelsekontor",

3. att uttala att Sverige bör ge sitt stöd för bildandet av en palestinsk stat
och i framtiden ett demokratiskt Palestina med lika rättigheter för den
palestinska och judiska befolkningen,

4. att begära att regeringen i olika internationella sammanhang verkar för
att Genévekonferensen om fred i Mellanöstern ånyo inkallas,

5. att begära att regeringen riktar en skarp protest mot Israels kränkningar
av libanesiskt territorium och åtföljande terroraktioner.

6. att begära att regeringen i FN protesterar mot den israeliska ockupationsmaktens
övergrepp på palestinierna,

8. att uttala en rekommendation till regeringen att snarast inbjuda Yassir
Arafat till Sverige.

Yrkande 7 i samma motion behandlades i betänkande UU 1979/80:20.

Bakgrund

Utskottet behandlade för ett år sedan situationen i Mellanöstern på
grundval av motionsyrkanden delvis likartade de nu föreliggande (UU
1979/80:11).

Utskottet betonade då den palestinska frågans centrala betydelse för
möjligheterna att nå en allomfattande fred i området. Utskottet delade den
bl. a. av svenska regeringen framförda åsikten att de säkerhetsrådsresolutioner
- 242 och 338 - som hittills legat till grund för förhandlingar om fred i
Mellanöstern måste utvidgas till att omfatta även ett erkännande av
palestiniernas legitima nationella rättigheter.

Under det gångna året har inga egentliga steg mot en varaktig fredslösning
kunnat tas. I den till fredsavtalet mellan Egypten och Israel fogade
skriftväxlingen förutsattes att förhandlingar om autonomi för Västbanken
och Gazaområdet skulle inledas och att en uppgörelse om självstyre för
palestinierna skulle föreligga före den 26 maj 1980. Förhandlingar har förts
men några konkreta resultat hade inte uppnåtts när angivet slutdatum

1 Riksdagen 1980181. 9 sami. Nr 7

UU 1980/81:7

passerades. Det måste nu anses som osannolikt att parterna kommer att
kunna föra autonomiförhandlingarna vidare innan ett till början av nästa år
planerat toppmöte mellan den nyvalde amerikanske presidenten. Egypten
och Israel kunnat äga rum.

Det pågående kriget mellan Iran och Irak har därtill tillfört situationen i
Mellanöstern nya element, vars inverkan på autonomiförhandlingarna i dag
äj svåra att bedöma.

Utskottet

En fredlig lösning av konflikten i Mellanöstern kan inte nås utan att det
palestinska folkets legitima nationella rättigheter erkänns av alla parter och
att det palestinska folket ges möjlighet att självt delta i utformningen av sin
framtid. Samtidigt krävs ett motsvarande erkännande frän palestinsk sida av
Israels rätt att existera.

I sitt fjolårsbetänkande UU 1979/80:11 i denna fråga ansåg utskottet att det
inte fanns någon annan än PLO som kunde betraktas som talesman för hela
det palestinska folket. Utskottet hävdar alltjämt denna mening och beklagar
att Israels regering inte anser sig kunna föra direkta förhandlingar med PLO
om självbestämmande för det palestinska folket på samma sätt som utskottet
beklagar att PLO inte erkänner Israels existensberättigande.

Utskottets ståndpunkt är emellertid inte liktydig med ett utpekande av
PLO som det palestinska folkets enda legitima representant, vilket
motionärerna i sitt första yrkande föreslår att riksdagen skall göra. Det är
enligt utskottets mening inte en svensk angelägenhet att fastställa vem som
skall anses vara ett annat folks enda legitima representant. Yrkande 1
avstyrks därför.

I linje med denna uppfattning ser utskottet inte heller anledning att
närmare uttala sig om vad förhandlingarna om autonomi för det palestinska
folket bör leda till eller vilket forum de bör föras i. Dessa frågor måste det
palestinska folket och övriga berörda parter själva ta ställning till. Därtill
kommer att tanken på sammankallande av Genévekonferensen för närvarande
tycks sakna aktualitet. Yrkandena 3 och 4 avstyrks följaktligen.

I yrkande 2 föreslås att PLO:s informationskontor i Sverige ges status som
förbindelsekontor. Ett liknande yrkande avstyrktes av utskottet i ovannämnda
betänkande UU 1979/80:11. PLO har sedan flera är ett informationskontor
i Stockholm. Det har inte officiell status. Svensk praxis, som bl. a.
grundar sig på 1961 års Wienkonvention om diplomatiska förbindelser, ger
inte utrymme för upprättande av förbindelsekontor av föreslagen art.
Yrkande 2 avstyrks därför.

I yrkande 5 begärs att regeringen protesterar mot Israels aktioner mot
libanesiskt territorium och i yrkande 6 att regeringen i FN protesterar mot
den israeliska ockupationsmaktens övergrepp pa palestinierna.

Regeringen har redan vid flera tillfällen bade tagit avstand fran Israels

UU 1980/81:7

angrepp mot libanesiskt territorium och fördömt Israels åtgärder i de av
landet ockuperade områdena. Den svenska regeringens kritiska inställning i
dessa frågor framgår inte minst av ett svar som utrikesminister Ola Ullsten
lämnade i riksdagen den 2 juni 1980. Det hette däri bl. a. att de israeliska
bosättningarna är det främsta skälet till att inga som helst resultat i våras hade
nåtts i autonomiförhandlingarna.

Även i FN har regeringen klargjort sin ståndpunkt. I ett svensk anförande
under generalförsamlingens extra möte om Palestinafrägan i juli 1980
beskrevs den israeliska bosättningspolitiken som stridande mot folkrätten.
Under generalförsamlingens ordinarie höstmöte återkom utrikesministern
till frågan och framhöll i sitt generaldebattsinlägg att Israel bidrar till
spänningen i Mellanöstern genom sin bosättningspolitik på Västbanken, sina
räder in på libanesiskt område och sina försök att ändra Jerusalems karaktär.
Sverige har också verkat för att Israel skall acceptera att undersökningar görs
av påstådda israeliska kränkningar av mänskliga rättigheter i de ockuperade
områdena.

Enligt utskottets mening föranleder yrkandena 5 och 6 ingen särskild
regeringens åtgärd, varför utskottet föreslår att de avstyrks.

Slutligen föreslås i motionen att regeringen skall rekommenderas inbjuda
PLO:s ledare Yassir Arafat till Sverige. Enligt vad utskottet inhämtat är det
inte regeringens praxis att utfärda officiella inbjudningar till representanter
för befrielserörelser. Detta hindrar emellertid inte regeringen frän att ha
kontakter med representanter för dessa rörelser. Så har exempelvis flera
gånger skett när ledare för befrielserörelser pä annan inbjudan besökt
Stockholm. Utrikesminister Ullsten har under FN:s pågående generalförsamling
haft samtal med Farouk Kaddoumi. som är ansvarig för PLOts
utrikesförbindelser.

Utskottet konstaterar att regeringen har möjlighet till kontakter pä hög
nivå med PLO och att dessa möjligheter också utnyttjas. Mot bakgrund av
vad som ovan anförts avstyrks yrkande 8 i motionen.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår delyrkandena 1-6 och 8 i motion 1979/
80:414.

Stockholm den 11 november 1980

På utrikesutskottets vägnar
GERTRUD SIGURDSEN

Närvarande vid ärendets slutbehandling: Gertrud Sigurdsen (s). Torsten
Bengtson (c). Sture Palm (s). Georg Åberg (fp). Ingrid Sundberg (m).
Gunnel Jonäng (c). Sture Ericson (s). Per-Olof Strindberg (m). Jan
Bergqvist (s). Sture Korpås (c). Björn Molin (fp). Filip Fridolfsson (m) och
Maj-Lis Lööw (s).

GOTAB 659(17 Stockholm 198U