om översyn av reglerna om godtrosförvärv (Betänkande 1982/83:LU20 Lagutskottet)

LU 1982/83:20

Lagutskottets betänkande
1982/83:20

om översyn av reglerna om godtrosförvärv
Ärendet

I betänkandet behandlas motion 1982/83:840 av Ola Ullsten m. fl. (fp) och
motion 1982/83:1218 av Lars Ahlmark (m). Båda motionerna rör pågående
arbete med en översyn av reglerna om godtrosförvärv.

I motion 840 yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om stärkta
rättigheter för den bestulne i samband med häleri.

I motion 1218 yrkas att riksdagen hos regeringen begär att motionen
överlämnas till utredningen om godtrosförvärv av stöldgods för beaktande.

Gällande rätt

I svensk rätt har sedan länge gällt att i god tro gjorda förvärv av lösöre från
den som har egendomen i sin besittning blir gällande även i vissa fall då
överlåtaren inte var egendomens ägare eller eljest hade rätt att disponera
över den. Med god tro avses att förvärvaren varken insåg eller bort inse att
överlåtaren saknade befogenhet att företa rättshandlingen. En förutsättning
för att godtrosförvärv skall vara giltiga är att överlåtaren uppträtt som om
han ägde rätt att förfoga över egendomen. Vidare skall förvärvaren kunna
stödja sig på ett laga fång, dvs. köp, byte eller gåva. Även pant- och
retentionsrätt kan grundas på godtrosförvärv. Slutligen gäller att förvärvaren
måste ha fått egendomen överlämnad till sig.

Om förutsättningarna för ett godtrosförvärv är uppfyllda anses äganderätten
till egendomen ha övergått till förvärvaren. Han blir därmed skyddad
mot anspråk från den ursprunglige rättsinnehavaren på att återfå egendomen.
Dennes rätt utslocknar helt; dock har han i allmänhet rätt att lösa till
sig egendomen. Nuvarande ordning innebär vidare bl. a. att om förvärvaren i
sin tur överlåter egendomen blir den nye innehavaren skyddad även om han
känt till de faktiska förhållandena vid godtrosförvärvet, exempelvis att
förvärvet avsåg stöldgods.

I Finland och Norge gäller liknande regler om godtrosförvärv. En viktig
skillnad är dock att ett godtrosförvärv där inte uppkommer i fall då godset har
frånhänts den rätte ägaren genom stöld eller vissa andra förmögenhetsbrott.
I Danmark å andra sidan erkänns över huvud taget inte principen om
godtrosförvärv utom i vissa undantagsfall. Den rätte ägaren kan alltså, vare
sig godset har frånhänts honom genom brott eller på något annat sätt, i regel
få tillbaka det från den godtroende förvärvaren utan att betala ersättning till
denne.

1 Riksdagen 1982/83. 8 sami. Nr 20

LU 1982/83:20

Utredningen (Ju 1980:06) om godtrosförvärv av stöldgods m. m.

På begäran av riksdagen tillkallade regeringen hösten 1980 en särskild
utredare med uppdrag att se över gällande ordning i fråga om godtrosförvärv
av stöldgods m. m.

I direktiven anförde departementschefen bl. a. följande.

Enligt min mening bör den av riksdagen begärda utredningen anförtros åt
en särskild utredare. Denne bör inte bindas av några närmare anvisningar
utöver dem som riksdagen redan har gett. Som har framhållits i justitieutskottets
betänkande finns det skäl som talar för att den rätte ägaren
behandlas mer gynnsamt än f. n. i fall då han har förlorat sin egendom genom
brott. En modifiering av den gällande ordningen i fråga om godtrosförvärv i
sådana fall skulle också kunna leda till en ökad försiktighet hos allmänheten
när det gäller handel med egendom som utbjuds på ovanligt förmånliga
villkor eller annars under sådana förhållanden att egendomen kan misstänkas
vara stöldgods e. d. Å andra sidan bör beaktas att förvärvaren i
rättspraxis redan har ålagts en ganska långtgående undersökningsplikt i vissa
fall. Vidare bör hänsyn tas till att det i allmänhet torde vara lättare att
försäkra sig mot egendomsbrott än mot risken att behöva återlämna
egendomen till den rätte ägaren utan lösen.

Utredaren bör inte begränsa sina överväganden till förvärv av stöldgods
utan bör även diskutera vilka regler som bör gälla vid förvärv av egendom
som har frånhänts den rätte ägaren genom egendomsbrott i andra fall. Också
skyddet för andra sakrätter än äganderätt, t. ex. återtaganderätt vid
kreditköp, bör beaktas. Utredaren bör vidare vara oförhindrad att, om han
anser det påkallat, lägga fram förslag till en samlad lagstiftning om
godtrosförvärv av lösöre, alltså inte enbart när det har förekommit brott. I
den mån utredaren kommer fram till att regler bör införas om godtrosförvärv,
inställer sig en del andra frågor, bl. a. vilket lösenbelopp som den rätte
ägaren skall betala i fall då han ges rätt att lösa till sig sin egendom.

Som riksdagen har framhållit bör utredaren bedriva sitt arbete i nordiskt
samråd med sikte på att få till stånd en mer enhetlig nordisk reglering.

Motionsmotiveringar

Till stöd för yrkandet i motion 840 anför motionärerna (motiveringen finns
i motion 1982/83:837) att narkomaner finansierar sitt missbruk genom
försäljning av stöldgods och att häleribrotten således är en förutsättning för
narkotikahandeln. Enligt motionärerna är det därför nödvändigt att kampen
mot hälerierna intensifieras. Motionärerna anser det angeläget att det
pågående utredningsarbetet beträffande reglerna om godtrosförvärv påskyndas
så att en lagändring kan åstadkommas som stärker den bestulnes
ställning.

I motion 1218 framhålls att den samhällsutveckling som ägt rum sedan
reglerna om godtrosförvärv utbildades motiverar ett nytt synsätt på
avvägningen mellan den ursprunglige ägarens och godtrosförvärvarens
intressen. Enligt motionären bör lagstiftningen ej lägga hinder i vägen för
den seriösa handeln men samtidigt bidra till att försvåra häleri. Motionären

LU 1982/83:20

anser att nuvarande ordning underlättar sådan brottslighet och att reglerna
bör ändras till förmån för den ursprunglige ägarens intressen. För en sådan
reform talar också enligt motionären önskvärdheten av en enhetlig nordisk
rättsordning på området.

Frågans tidigare behandling

Frågan om godtrosförvärv av stöldgods m. m. har under de senaste 20 åren
övervägts flera gånger i olika sammanhang. En närmare redogörelse härför
finns i betänkandet LU 1981/82:20, vartill hänvisas.

Under den allmänna motionstiden 1980 väcktes en motion vari begärdes
förslag till lagstiftning om godtrosförvärv av lösöre som stärkte skyddet för
ägaren av frånhänd egendom.

Motionen, som remitterats till lagutskottet, överlämnades med yttrande
till justitieutskottet för gemensam behandling med proposition 1979/80:65,
vari framlades förslag till ändringar i brottsbalken. I sitt yttrande (LU
1979/80:1 y) anförde lagutskottet att det fanns skäl som talade för att en
ändring av reglerna om godtrosförvärv borde komma till stånd. En
lagstiftning på området var emellertid förenad med åtskilliga problem inte
minst när det gällde avvägningen mellan olika intressen som gjorde sig
gällande. Med hänsyn härtill förordade utskottet att frågan om godtrosförvärv
av stöldgods m. m. blev föremål för utredning. Utskottet betonade
vikten av att arbetet bedrevs i nordiskt samförstånd med sikte på att få till
stånd en mer enhetlig reglering beträffande godtrosförvärv av stöldgods
m. m. i de nordiska länderna.

Justitieutskottet anslöt sig till lagutskottets ståndpunkt och förordade i
betänkandet JuU 1979/80:26 att en utredning gjordes för att utröna
förutsättningarna för en ändring av gällande ordning. Utredningen borde ske
utan dröjsmål. Utskottet anförde vidare att det borde ankomma på
regeringen att bestämma formerna för utredningsarbetets bedrivande samt
att det var angeläget att arbetet bedrevs i nordiskt samförstånd med sikte på
att få till stånd en mer enhetlig reglering beträffande godtrosförvärv av
stöldgods m. m. i de nordiska länderna. Vad utskottet sålunda anfört gav
riksdagen till känna för regeringen genom rskr 1979/80:183. Som ovan
redovisats tillsatte regeringen med anledning härav utredningen om godtrosförvärv
av stöldgods m. m.

Vid 1981/82 års riksmöte väcktes en motion vari begärdes att utredningen
skulle under 1982 lägga fram ett delbetänkande om godtrosförvärv av
stöldgods. Utskottet behandlade motionen i betänkandet LU 1981/82:20 och
framhöll därvid att enligt vad utredaren upplyst det i huvudsak var gällande
rätt i fråga om godtrosförvärv av stöldgods som kunde behöva ändras. Det
skulle därför inte vara fruktbart att behandla detta område i ett delbetänkande.
Utskottet hänvisade också till att utredaren räknade med att kunna
lägga fram ett slutligt förslag under 1983. Utskottet, som underströk vikten

LU 1982/83:20

av att utredningsarbetet bedrevs skyndsamt, fann inte skäl föreligga för
riksdagen att hos regeringen hemställa om den begärda prioriteringen och
hemställde att motionen skulle avslås. I en reservation till betänkandet
framhöll de socialdemokratiska ledamöterna att utredningen borde få i
uppdrag att förtursbehandla frågan om godtrosförvärv av stöldgods och
hemställde att det anförda skulle ges regeringen till känna. Vid kammarbehandlingen
beslutade riksdagen återförvisa ärendet till utskottet. I sitt av
riksdagen godkända betänkande LU 1981/82:28 hemställde utskottet att
riksdagen skulle besluta i enlighet med utskottets hemställan i betänkandet
LU 1981/82:20.

Utskottet

Enligt svensk rätt gäller sedan länge att den som förvärvar en sak av någon
som inte hade rätt förfoga över den ändå blir ägare till saken, om han var i god
tro, dvs. varken insåg eller borde ha insett att den andre saknade
förfoganderätt. Genom godtrosförvärvet utsläcks således den tidigare
ägarens rätt till saken. Denne kan dock i allmänhet lösa till sig saken från den
godtroende förvärvaren genom att betala ersättning för den.

I samband med att riksdagen våren 1980 behandlade en proposition med
förslag till skärpta regler om häleri uttalade riksdagen att det fanns skäl som
talade för en ändrad ordning när det gäller godtrosförvärv av stöldgods m. m.
och att en utredning därför borde göras utan dröjsmål för att utröna
förutsättningarna för en sådan ändring. Den av riksdagen begärda utredningen
tillsattes hösten 1980.

Under den allmänna motionstiden 1983 har väckts två motioner som rör
det pågående arbetet med en översyn av reglerna om godtrosförvärv. I
motion 1982/83:840 (fp) anförs att det är angeläget att utredningsarbetet
påskyndas så att en lagändring kan åstadkommas som stärker den bestulnes
ställning. Motionären i motion 1982/83:1218 (m) framför synpunkter, som
nära ansluter sig till utredningens direktiv, och yrkar att riksdagen hos
regeringen begär att motionen överlämnas till utredningen för beaktande.

Enligt vad utskottet inhämtat beräknas utredningens arbete kunna
avslutas sommaren 1983. Med hänsyn härtill saknas anledning för riksdagen
att göra något sådant särskilt uttalande om utredningsarbetets bedrivande
som begärs i motion 840. Eftersom motionerna inte innehåller något nytt i
sakfrågan är det inte heller påkallat att motionerna överlämnas till
utredningen för beaktande.

LU 1982/83:20

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionerna 1982/83:840 och 1982/83:1218.

Stockholm den 1 mars 1983

På lagutskottets vägnar
PER-OLOF STRINDBERG

Närvarande: Per-Olof Strindberg (m), Lennart Andersson (s), Stig Olsson
(s)*, Martin Olsson (c). Elvy Nilsson (s), Arne Andersson i Gamleby (s),
Ingemar Konradsson (s)*, Mona Saint Cyr (m), Marianne Karlsson (c), Owe
Andréasson (s), Allan Ekström (m)*, Sigvard Persson (c), Per Israelsson
(vpk)*, Inga-Britt Johansson (s) och Sten Andersson i Malmö (m).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

minab/gotab Stockholm 1983 73617