om omhändertagande av dödfött foster (Betänkande 1986/87:KU20 Konstitutionsutskottet)

Konstitutionsutskottets betänkande
1986/87:20

om omhändertagande av dödfött foster

Sammanfattning

Med anledning av den i betänkandet behandlade motionen föreslår utskottet
att riksdagen hos regeringen begär en översyn av rutinerna för omhändertagande
av dödfött foster.

Motionen

I motion 1985I86.K614 av Ingrid Ronne-Björkqvist och Per Arne Aglert
(båda fp) yrkas att riksdagen hos regeringen begär att åtgärder vidtas i syfte
att dödfödd, som avlidit före tjugoåttonde havandeskapsveckan, omhändertas
av kyrkogårdsmyndighet och kremeras.

I motionen pekas på den möjlighet till gravsättning eller kremering som
sedan år 1982 finns för dödfödda som avlidit före tjugoåttonde havandeskapsveckan.
Motionärerna erinrar om att för det fall sådant förfarande inte
begärts bränns den dödfödde med vederbörande sjukhus riskavfall. Enligt
motionärerna har förfarandet upplevts djupt stötande och oetiskt av bl. a.
föräldrar som i efterhand har känt behov av att få klarhet i vad som hänt med
deras foster. Motionärerna förordar en författningsändring som innebär att
kremering av foster blir rutinförfarande oberoende av om detta begärts.

Gällande bestämmelser m. m.

I 30 § fjärde stycket folkbokföringslagen (1967:198) stadgas:

Med barn avses nyfödd, som efter födelsen andats eller visat annat
livstecken, samt dödfödd som avlidit efter utgången av tjugoåttonde
havandeskapsveckan.

Denna definition av barn ligger till grund för stadgandena i 30-32 §§
folkbokföringslagen om skyldighet att anmäla barns födelse samt att anmäla
dödsfall och utfärda dödsbevis. Tillämpningsföreskrifter finns i folkbokföringskungörelsen
(1967:495).

Socialstyrelsen har i sina föreskrifter om dödsbevis m.m. (SOSFS/M/

1980:1 s. 14) anfört följande avseende gränsdragningen levande född -dödfödd.

Med barn avses alla levande födda samt alla dödfödda som framfötts efter

utgången av tjugoåttonde havandeskapsveckan. Levande fött är barnet om 1

1986/87:20

1 Riksdagen 1986/87. 4 sami. Nr 20

det visat tecken på självständigt liv såsom andningsrörelser, hjärtslag,
pulsationer i navelsträngen eller tydliga spontana rörelser av skelettmuskulaturen.
Dödfödda är alla de barn som inte visat nämnda livstecken och vilka
avlidit efter utgången av tjugoåttonde havandeskapsveckan, räknat från
senaste normala menstruationens första dag. Föreligger osäkerhet om
graviditetens längd, bör det framfödda fostrets kroppslängd tillmätas viss
betydelse vid bedömningen av fostrets utvecklingsgrad. Uppgår kroppslängden
till minst 35 cm, bör fostret redovisas som barn.

Om ett levande fött barn avlider skall gravsättning eller eldbegängelse ske.
Detta gäller oavsett om barnet fötts före eller efter utgången av tjugoåttonde
graviditetsveckan. Krav på 'gravsättning eller eldbegängelse gäller även
dödfödda barn om de fötts efter den angivna tidpunkten. Beträffande
dödfödda som fötts tidigare finns numera möjlighet till ett frivilligt förfarande.
Enligt 23 a § KK (1963:540) om begravningsplatser och gravar m.m.
(begravningskungörelsen) får således gravsättning eller eldbegängelse även
avse sådana dödfödda (SFS 1982:519).

I de fall föräldrarna till dödfödda som fötts före utgången av tjugoåttonde
havandeskapsveckan inte begärt gravsättning eller eldbegängelse tillämpas
socialstyrelsens anvisningar (1970 nr 16) Omhändertagande av avfall från
sjukvårds- och liknande inrättningar. Enligt dessa skall biologiskt material
hanteras som riskavfall, något som innebär att omhändertagande och
förbränning sker inom sjukvården. Vid några sjukhus - bl. a. regionsjukhuset
i Örebro och lasarettet i Falun - har införts särskilda rutiner gällande
omhändertagande av dödfödda, som avlidit före utgången av tjugoåttonde
havandeskapsveckan. I samråd med kyrkogårdsförvaltningen på dessa
platser har överenskommits om kremering av sådana foster. Denna rutin
tillämpas vid regionsjukhuset i Örebro på foster födda senare än i tolfte
havandeskapsveckan och vid lasarettet i Falun på foster som är minst 10 cm
långa.

Inom civildepartementet pågår en total översyn av begravningslagstiftningen.
Detta arbete beräknas vara avslutat inom kort. Enligt vad som
inhämtats kommer utredningsarbetet inte att resultera i några förslag som
berör den i ärendet aktualiserade frågan.

Yttrande

Konstitutionsutskottet har inhämtat socialutskottets yttrande över motionen.
Yttrandet har som bilaga fogats till betänkandet.

Utskottet

Motionen gäller det sätt på vilket dödfödda, avlidna före utgången av
tjugoåttonde havandeskapsveckan (i fortsättningen dödfödda foster), skall
slutligt omhändertas.

Enligt gällande ordning sker omhändertagande och förbränning av
dödfödda foster genom sjukvårdens försorg. På begäran kan dock kremering
och/eller gravsättning ske. Vid några sjukhus har införts en generell rutin

KU 1986/87:20 .

som innebär att kremering av dödfödda foster alltid sker, alltså oberoende av
om detta begärts.

Motionärerna föreslår att dödfödda foster generellt bör omhändertas och
kremeras genom kyrkogårdsmyndigheternas försorg.

Utskottet delar den uppfattning som kommit till uttryck i motionen och i
socialutskottets yttrande, nämligen att nuvarande ordning - enligt vilken
dödfödda foster omhändertas inom sjukvården på samma sätt som s. k.
riskavfall - från etiska utgångspunkter är otillfredsställande. Utskottet anser
att åtgärder bör vidtas för att få en ändring till stånd så att dödfödda foster blir
slutligt omhändertagna på ett värdigt och respektfullt sätt. Utskottet är
emellertid inte berett att nu ta slutlig ställning till vilken ordning som bör
tillämpas i dessa fall. Enligt utskottets mening bör det uppdras åt regeringen
att göra en översyn av den aktuella frågan i syfte att nå en etiskt acceptabel
lösning. Vid en sådan översyn bör beaktas de erfarenheter som gjorts vid de
sjukhus som redan infört särskilda rutiner på området.

Utskottet hemställer

att riksdagen med anledning av motion 1985/86:K614 hos regeringen
begär en översyn av rutinerna för omhändertagande av dödfött
foster.

Stockholm den 19 februari 1987
På konstitutionsutskottets vägnar
Olle Svensson

Närvarande: Olle Svensson (s), Anders Björck (m), Kurt Ove Johansson (s),
Birgit Friggebo (fp), Bertil Fiskesjö (c), Sture Thun (s), Hans Nyhage (m),
Anita Modin (s), Sören Lekberg (s), Börje Stensson (fp), Gunnar Biörck i
Värmdö (m), Torgny Larsson (s), Bengt Kindbom (c), Nils Berndtson (vpk)
och Ulla Pettersson (s).

Särskilt yttrande

Gunnar Biörck i Värmdö (m) anför:

I samband med behandlingen av gen-etikkommitténs betänkande inom
statens medicinsk-etiska råd har frågan om begreppet ”levande abortfoster”
kommit upp. Utan att i här förevarande sammanhang vilja belasta ställningstagandet
med detta begrepp vill jag likväl här anteckna att detta kan innebära
att man framdeles måste ta ställning till hur en sådan kategori av mänskliga
varelser skall behandlas.

KU 1986/87:20

Socialutskottets yttrande
1986/87:4 y

om omhändertagande av dödfött foster

KU 1986/87:20

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har beslutat inhämta socialutskottets yttrande över
motion 1985/86: K614 av Ingrid Ronne-Björkqvist och Per Arne Aglert (båda
fp) om omhändertagande av dödfött foster.

Motionen

I motion 1985/86:K614 (fp) hemställs att riksdagen hos regeringen begär att
åtgärder vidtas i syfte att dödfödd, som avlidit före tjugoåttonde havandeskapsveckan,
rutinmässigt skall omhändertas av kyrkogårdsmyndighet och
kremeras. Motionärerna anför att enligt gällande bestämmelser skall ett
dödfött barn som avlidit efter utgången av tjugoåttonde havandeskapsveckan
alltid gravsättas eller kremeras. Beträffande dödfödda som avlidit före
tjugoåttonde veckan gäller emellertid att detta sker endast om föräldrarna
uttryckligen begär ett sådant omhändertagande. Enligt motionärerna har det
nuvarande förfaringssättet då föräldrarna inte begärt annat, nämligen att
fostret som humanbiologiskt avfall bränns bland sjukhusens sopor, upplevts
djupt stötande och oetiskt av bl. a. föräldrar, som i efterhand har känt behov
av att få klarhet i vad som hänt med deras foster.

Utskottet

Gällande bestämmelser m. m.

I folkbokföringslagen (1967:198) 30 § fjärde stycket stadgas:

Med barn avses nyfödda, som efter födseln andats eller visat annat
livstecken, samt dödfödd som avlidit efter utgången av tjugoåttonde
havandeskapsveckan.

Den i 30 § fjärde stycket folkbokföringslagen intagna definitionen av barn
ligger till grund för stadgandena i 30—32 §§ samma lag om skyldighet att
anmäla barns födelse samt att anmäla dödsfall och utfärda dödsbevis.
Tillämpningsföreskrifter finns i folkbokföringskungörelsen (1967:495).

Socialstyrelsen har i sina föreskrifter om dödsbevis m.m. (SOSFS (M)
1980:1 s. 14) anfört följande avseende gränsdragningen levande född -dödfödd.

Med barn avses alla levande födda samt alla dödfödda som framfötts efter
utgången av tjugoåttonde havandeskapsveckan. Levande fött är barnet om
det visat tecken på självständigt liv såsom andningsrörelser, hjärtslag,
pillsationer i navelsträngen eller tydliga spontana rörelser av skelettmuskulaturen.
Dödfödda är alla de barn som inte visat nämnda livstecken och vilka
avlidit efter utgången av tjugoåttonde havandeskapsveckan, räknat från
senaste normala menstruations första dag. Föreligger osäkerhet om graviditetens
längd, bör det framfödda fostrets kroppslängd tillmätas viss betydelse
vid bedömningen av fostrets utvecklingsgrad. Uppgår kroppslängden till
minst 35 cm, bör fostret redovisas som barn.

Om ett levande fött barn avlider skall gravsättning eller eldbegängelse ske.
Detta gäller oavsett om barnet fötts före eller efter utgången av 28:e
graviditetsveckan. Krav på gravsättning eller eldbegängelse gäller även
dödfödda barn om de fötts efter den angivna tidpunkten. Beträffande
dödfödda som fötts tidigare finns numera möjlighet till ett frivilligt förfarande.
Enligt 23 a § KK (1963:540) om begravningsplatser och gravstenar m. m.
(begravningskungörelsen) får således begravning eller eldbegängelse även
avse sådana dödfödda (SFS 1982:519).

I de fall föräldrarna till dödfödda som fötts före utgången av tjugoåttonde
havandeskapsveckan inte begär ovan beskrivna förfarande hanteras fostren
vanligen som s. k. biologiskt avfall. Enligt vad utskottet inhämtat gäller detta
dock inte vid regionsjukhuset i Örebro, där numera alla foster som fötts
senare än i tolfte havandeskapsveckan kremeras och begravs genom
kyrkogårdsförvaltningens försorg. Föräldrarnas begäran eller tillstånd krävs
inte för att rutinen skall tillämpas.

Tidigare utskottsbehandling

Utskottet behandlade i sitt betänkande SoU 1983/84:4 frågan om gränsen
mellan foster och barn med anledning av en motion (fp). Utskottet erinrade
inledningsvis om att ett foster som vid födelsen visat något som helst tecken
på självständigt liv enligt gällande bestämmelser alltid skall betraktas som ett
barn och officiellt registreras som ett sådant, således även vid kortare
graviditet än 28 veckor. Socialutskottet pekade vidare på att den då aktuella
motionen aktualiserade en grundläggande fråga som känns etiskt viktig för
många människor och att motionen således inte bara tog upp en praktisk
angelägenhet rörande redovisningen av dödfödda barn. Utskottet underströk
att det var viktigt att finna en lösning som inte i onödan försvårar för
föräldrarna att hantera den svåra situation som uppstår då ett väntat barn
föds dött. Utskottet ville i det avseendet betona att de enskilda fallen kan
vara mycket olika. Medan det för vissa föräldrar kan te sig naturligt och
riktigt att sörja ett avlidet barn kan det för andra innebära ytterligare psykisk
påfrestning att tvingas ta del i de formella procedurer som följer på ett
dödsfall.

Enligt utskottets mening var det inte nödvändigt att ha någon direkt
koppling mellan folkbokföringens regler och de ökade medicinska möjligheterna
att rädda barn som fötts för tidigt. Det var dessutom enligt utskottets
mening angeläget att inte i onödan utöka byråkratin kring de dödfödda
barnen. Mot bakgrund av detta ställde utskottet sig tveksamt till en ändring

KU 1986/87:20

av nuvarande folkbokföringsregler, vilken bl. a. skulle medföra krav på
gravsättning eller eldbegängelse för ytterligare ett antal dödfödda barn.
Enligt utskottets mening var det främst av hänsyn till föräldrarna mera
ändamålsenligt med det nuvarande frivilliga begravningsförfarandet, vilket
möjliggör en större anpasnsing till de enskilda individernas psykiska
upplevelse av situationen.

De etiska frågor som uppkommit med anledning av transplantationskirurgins
behov av vävnad från foster berördes av utskottet i betänkandet SoU
1986/87:5. Utskottet anmärkte att transplantationsverksamhetens utveckling
bl. a. har lett till att det i landet finns långt framskridna planer på användande
av fostervävnad vid behandling av t. ex. Parkinsons sjukdom och diabetes
och att forskning på området pågår. Utskottet anförde vidare att frågor om
använding av foster vid forskning och transplantationsverksamhet inte kan
helt överlämnas åt praxis. Då arbete redan pågår inom regeringskansliet med
olika frågor som gäller bl. a. transplantationer och hanteringen av avlidna
kroppar ansåg utskottet det lämpligt att frågor som rör hanteringen av
aborterade foster övervägs i det sammanhanget.

Utskottets överväganden

Frågan om hanteringen av avlidna foster berör etiska värderingar och synen
på det mänskliga livet. Det finns dock skäl att erinra om att situationen då ett
barn fötts dött kan vara mycket olika från fall till fall. Det kan gälla en
spontan abort där läkarna trots stora insatser inte lyckas rädda ett önskat
barn, men det kan även vara fråga om en legal abort. Föräldrarna kan ocksåi
båda situationerna - reagera helt olika. För vissa kan det, som utskottet
uttalade i betänkande SoU 1983/84:4, te sig naturligt och riktigt att sörja ett
avlidet barn medan det för andra kan innebära ytterligare psykisk påfrestning
att tvingas ta del i formella procedurer efter ett missfall eller en legal abort.
Just hänsynen till föräldrarna gjorde att utskottet i nämnda betänkande fann
det nuvarande frivilliga begravningsförfarandet mest ändamålsenligt, då det
möjliggör en större anpassning till de enskilda individernas psykiska upplevelse
av situationen.

Enligt utskottets mening bör all hantering inom sjukvården av döda
kroppar grundas på respekt för den döde och hänsyn till de efterlevande.
Detta bör principiellt gälla även hanteringen av foster och dödfödda barn.
Rutiner bör således finnas för att omhänderta dessa på ett värdigt och
respektfullt sätt. Utskottet är emellertid inte berett att nu förorda någon
bestämd lösning på frågan om formerna och ansvaret för omhändertagandet.
Utskottet kan inte heller på nu tillgängligt material ta ställning till om olika
regler bör gälla med hänsyn till när under graviditeten fostrets död inräffat.

Utskottet kan alltså inte tillstyrka motionens förslag. Enligt utskottets
mening är det emellertid angeläget att här aktuella frågor ges en sådan
belysning att riksdagen kan få bättre underlag för ett ställningstagande.

Stockholm den 4 december 1986

KU 1986/87:20

På socialutskottets vägnar
Daniel Tarschys

Närvarande: Daniel Tarschys (fp), Evert Svensson (s). John Johnsson (s),
Göte Jonsson (m), Kjell Nilsson (s), Ulla Tillander (c), Anita Persson (s),
Blenda Littmarck (m), Gunnar Ström (s), Aina Westin (s), Yvonne
Sandberg-Fries (s), Rosa Östh (c), Inga Lantz (vpk), Ingrid RonneBjörkqvist
(fp) och Karl-Gösta Svenson (m).

KU 1986/87:20

gotmb Stockholm 1987 12481