om nedrustning (Betänkande 1984/85:UU16 Utrikesutskottet)

UU 1984/85:16

Utrikesutskottets betänkande
1984/85:16

om nedrustning
Motionerna

I motion 1984/85:298 av Kerstin Anér (fp) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär initiativ i FN och UNICEF angående förhållandena för
barn i krig i enlighet med vad som sägs i motionen.

I motion 1984/85:595 av Elving Andersson och Kjell Mattsson båda (c)
hemställs

att riksdagen begär att regeringen i olika internationella sammanhang
aktualiserar problemet med övande ubåtar på fiskeplatser i syfte att få till
stånd ett internationellt gällande förbud mot sådana övningar.

I motion 1984/85:974 av Sture Korpås m. fl. (c) hemställs

att riksdagen beslutar hos regeringen begära en översyn av den utrikespolitiska
forskningens samordning samt den säkerhetspolitiska forskningens
utformning.

I motion 1984/85:1165 av Per Petersson m. fl. (m) hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om inriktningen av det svenska arbetet i Stockholmskonferensen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om inriktningen av det svenska arbetet i FN:s nedrustningskonferens,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om vikten av svensk uppmärksamhet på de strategiska
kärn- och rymdvapenförhandlingarna på sätt som i motionen angivits.

I motion 1984/85:1258 av Sture Korpås m. fl. (c) hemställs

att riksdagen beslutar föreslå regeringen att ta initiativ till ett symposium/konferens
med brett internationellt deltagande och med berörda
vetenskapliga discipliner representerade och med syfte att i en rapport
redovisa och diskutera människors beteende i krig och katastrofer.

I motion 1984/85:1262 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om arbete för fred,

2. att riksdagen uttalar sig för att Sverige bör ta initiativ till ett internationellt
system för registrering, kontroll och begränsning av den internationella
vapenhandeln,

3. att riksdagen uttalar sig för att en delegation för fredsfrågor och
fredsforskning knyts till utrikesdepartementet.

1 Riksdagen 1984/85. 9 sami. Nr 16

UU 1984/85:16

I motion 1984/85:1679 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c) hemställs

1. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts om program för nedrustning av kärnvapen,

2. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förnyade initiativ för
att förhindra militarisering av nya områden,

3. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som motionen anförts om åtgärder för att få till stånd ett fullständigt
förbud mot kärnvapenprov,

4. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära att den återkommer
med förslag om hur FN:s freds- och säkerhetsbevarande roll kan stärkas,

6. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära initiativ i syfte att
åstadkomma militär avspänning i Europa i enlighet med motionen,

7. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förnyade initiativ för
att få till stånd ett totalförbud mot kemiska vapen,

8. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära att den tillsätter en
parlamentarisk referensgrupp att delta i det fortsatta utrednings- och analysarbetet
för att få till stånd en kärnvapenfri zon i Norden,

9. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära initiativ i syfte att få
till stånd förbud mot kryssningsrobotar,

10. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära att denna tar initiativ
till en FN-studie om konflikter i tredje världen i enlighet med motionen,

11. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna
vad som i övrigt anförts i motionen om inriktningen av nedrustningsarbetet.

(Yrkande 5 i motion 1679 behandlas av NU.)

I motion 1984/85:1697 av Lars Werner m. fl. (vpk) föreslås

1. att riksdagen hos regeringen hemställer om en redovisning av de
ekonomiska sammanhangen bakom rustningarna,

2. att riksdagen hos regeringen begär att under de närmaste åren noggrant
följa vapenutvecklingen och tekniken inom det s. k. konventionella
området,

3. att riksdagen hos regeringen begär nya initiativ för att klarlägga läget
när det gäller BC-vapen och för att åstadkomma ett förbud mot sådana
vapen,

4. att riksdagen hos regeringen hemställer om en grundlig redovisning
av sambandet kärnkraft—kärnvapen i enlighet med vad som anges i motionen,

5. att riksdagen hos regeringen begär att frågan om användning av
kärnkraft i rymden tas upp i nedrustningssammanhang.

I motion 1984/85:2416 av Margot Wallström (s) hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om initiativ i FN angående undersökning av effekterna av
kärnvapenprov i Stilla havet.

UU 1984/85:16

I motion 1984/85:2418 av Lars Werner m. fl. (vpk) föreslås

1. att riksdagen beslutar att begära en allmän översyn och skärpning av
tillståndsgivningen för främmande länders militära enheter att uppehålla
sig på svenskt territorium,

2. att riksdagen beslutar att godkänna vad som i motionen anförs om en
nordisk kärnvapenfri zon och utarbetandet av traktattext och säkerhetsgarantier,

3. att riksdagen beslutar att verka för skapandet av en samnordisk
parlamentarisk kommission för säkerhetspolitiska frågor,

4. att riksdagen beslutar att godkänna och för regeringen tillkännage
vad som anförs om de säkerhetspolitiska frågornas ställning i Nordiska
rådet,

5. att riksdagen beslutar att uttala stöd för regeringens hittillsvarande
insatser för att skapa en från slagfältskärnvapen fri korridor i Centraleuropa
och att uppmana regeringen till förnyade initiativ,

6. att riksdagen beslutar att godkänna vad som i motionen anförs om
utökade politiska kontakter.

Bakgrund

Utskottet behandlade nedrustningsfrågor senast i november 1984 (UU
1984/85:1). Liksom vid det tillfället föreligger nu ett antal motionsyrkanden
som även berör centrala säkerhetspolitiska frågor. Några har i första
hand att göra med vapenbalansen mellan de båda militärpakterna, såsom
förbud mot kärnvapenprov, förbud mot kemiska vapen, åtgärder mot
kryssningsmissiler, en fullständigare anslutning till fördraget om ickespridning
av kärnvapen (Non Proliferation Treaty, NPT), frysning av
fortsatt utplacering av kärnvapen och förslaget att åstadkomma en korridor
fri från slagfältskärnvapen i Europa. En nordisk kärnvapenfri zon och
andra frågor som berör säkerhetspolitiken i Norden behandlas i ett par
motioner. Ett yrkande avser den säkerhetspolitiska forskningen i Sverige.
Liksom tidigare år framförs förslag om att stärka FN:s fredsbevarande
förmåga. Den pågående konferensen i Stockholm om säkerhets- och förtroendeskapande
åtgärder uppmärksammas i ett par motioner. Flera yrkanden
avser krigföring i rymden, något som på sistone fått särskild
aktualitet.

De skilda motionsförslagen presenteras närmare i de avsnitt där de
behandlas.

Idet nyssnämnda nedrustningsbetänkandet UU 1984/85:1 lämnades en
utförlig redogörelse för de konkreta förhandlingar som pågår i nedrustningsfrågor,
framför allt inom nedrustningskonferensen i Genéve (CD)
samt för nedrustningsförslag som framlagts i andra sammanhang inom
och utom FN. Läget i Stockholmskonferensen redovisades även. I det
följande sammanfattas i korthet utvecklingen på dessa områden sedan det
förra betänkandet skrevs.

1* Riksdagen 1984/85. 9 sami. Nr 16

UU 1984/85:16

Läget i nedrustningsförhandlingarna

Arbetet i nedrustningskonferensen i Genéve (CD) upptar bl. a. följande
frågor: ett fullständigt provstoppsavtal, förbud mot kemiska vapen, förbud
mot radiologiska vapen och kapprustning i rymden.

Inte på något av CD:s förhandlingsområden har några avgörande framsteg
skett under de gångna sex månaderna. Den fråga som av många anses
vara viktigast på CD:s dagordning — ett fullständigt provstopp — befinner
sig i ett dödläge.

Sedan år 1925 finns ett generellt förbud mot förstaanvändning av kemiska
och biologiska vapen. År 1972 undertecknades en konvention om
förbud mot utveckling, framställning och lagring av biologiska vapen.
Strävanden pågår sedan dess att förstärka B-vapenkonventionen med en
effektiv klagomålsprocedur. Dessa strävanden, som hittills varit resultatlösa,
kommer att fortsätta på granskningskonferensen för B-vapenkonventionen
år 1986.

Det har emellertid hittills inte varit möjligt att nå enighet om någon
motsvarande konvention om förbud mot utveckling, tillverkning och lagring
av kemiska vapen. Nedrustningskonferensen i Genéve arbetar aktivt
med att få fram en konventionstext. Detta arbete som under 1984 bedrevs
under svenskt ordförandeskap har fortsatt framåt. Stora delar av en konventionstext
föreligger nu. Det återstår emellertid att utarbeta de viktiga
avsnitt av en blivande konvention som bl. a. skall göra det möjligt att
kontrollera efterlevnaden av det som överenskommits.

USA är det enda land som hittills öppet erkänt sig inneha kemiska
vapen. Sedan år 1979 äger ingen tillverkning av kemiska vapen rum i USA.
Administrationen har emellertid begärt anslag för att kunna återuppta
tillverkningen, framför allt av s. k binära kemiska vapen, dvs. sådana
vapen som blir aktiva först då två substanser får reagera kemiskt med
varandra i samband med själva användandet. Sovjetunionen har icke
förnekat vare sig innehavet av kemiska vapen eller att sådana fortlöpande
produceras. Enligt västliga uppgifter finns ett stort antal olika kemiska
stridsmedel lagrade inom den sovjetiska försvarsmakten.

Ett förhandlingsarbete pågår också i kommittén för radiologiska vapen.
Förra sommaren framlade den svenska delegationen ett förslag till avtalstext
som bl. a. omfattar förbud mot angrepp på kärnkraftsanläggningar.

Sedan det förra nedrustningsbetänkandet skrevs har inom CD en kommitté
för rymdvapen upprättats. Denna har emellertid ännu inte inlett
något egentligt arbete, bl. a. beroende på att rymd vapen är föremål för
bilaterala förhandlingar mellan USA och Sovjetunionen (se nedan).

Nedrustningskonferensen i Genéve (CD) är enda forum för i verklig
mening multilaterala nedrustningsförhandlingar med deltagande av såväl
stormakter som småstater. Förhandlingarna i CD har emellertid ofta hamnat
i skuggan av de direkta förhandlingar som förts mellan USA och
Sovjetunionen, senast de om strategiska kärnvapen (START = Strategic

UU 1984/85:16

Arms Reduction Talks) och medeldistanskärnvapen (INF = Intermediate-range
Nuclear Forces). Dessa avbröts i slutet av år 1983.

I början av innevarande år enades USA och Sovjetunionen om att ånyo
inleda förhandlingar om kärnvapenfrågor. Enligt en kommuniké från
mötet den 8 januari 1985 mellan Sovjetunionens och USA:s utrikesministrar
skall förhandlingarna i Genéve omfatta strategiska kärnvapen och
kärnvapen av medeldistanstyp samt rymdvapen. Det etableras ett samband
mellan de tre sakområdena som, enligt kommunikén, skall övervägas
och lösas i deras förhållande till varandra. Överläggningarna skall föras i
tre förhandlingsgrupper, en för vart och ett av sakområdena. Det slutliga
målet är högt ställt; förhandlingarna bör leda till fullständigt avskaffande
av kärnvapen överallt.

Förhandlarna träffades för första gången den 12 mars.

Det har blivit särskilt uppmärksammat att rymdvapen skall omfattas av
förhandlingarna och att uppenbarligen alla typer av rymdvapen skall
kunna behandlas. Från sovjetisk sida har särskilt betonats det nära sambandet
mellan de tre områdena. Man har därigenom bl. a. markerat att
framsteg inom rymdförhandlingarna är nödvändiga om enighet skall kunna
nås om reduktioner för strategiska kärnvapen.

Den amerikanska administrationen förefaller mindre villig att låta en
begränsning på rymdvapenområdet bli en förutsättning för resultat på de
övriga två sakområdena. Bakgrunden härtill är att USA:s president i ett
uppmärksammat tal i december 1983 lanserade långtgående planer på ett
forskningsprogram kring ett vapensystem för bekämpande av kärnvapenmissiler,
det s. k. Strategic Defense Initiative (SDI). I ett senare avsnitt i
detta betänkande ges en sammanfattande beskrivning av rymdvapenfrågorna.

På kärnvapenområdet i övrigt har inga avgörande förändringar inträffat
under de närmast gångna månaderna.

En redogörelse för förslaget om frysning av kärnvapenarsenalerna och
tanken på förbud mot förstaanvändning av kärnvapen lämnades i UU
1984/85:1. Även förslaget att upprätta en korridor fri från slagfältskärnvapen
i Europa behandlades senast i detta betänkande. I december 1984
avslutade en intern arbetsgrupp inom utrikesdepartementet en analys av
korridorfrågan. Gruppen konstaterar bl. a. att korridorförslaget bör ses
som en förtroendeskapande åtgärd som skulle kunna minska risken för att
kärnvapen kommer till användning i en konflikt. Den anser att det registrerats
ett ökat intresse för förslaget, även om invändningarna mot det
kvarstår.

I betänkandet från i höstas redovisades också något av den nedrustningsdiskussion
som pågår utanför FN och de officiella förhandlingarna,
däribland bl. a. det s. k. femkontinentinitiativet, dvs. appellen från statsoch
regeringschefer ifrån fem kontinenter om kärnvapenfrysning. I januari
1985 ägde en uppföljning av denna appell rum i New Delhi, där stats -

UU 1984/85:16

och regeringschefer i en ny deklaration bl. a. tog upp frågan om provstopp
och om rymdvapen.

Vidare bör nämnas de studier som bedrivs i Sverige under namnet
Europaprojektet. Detta är ett tvåårigt studieprojekt, som på regeringens
uppdrag håller på att genomföras av överbefälhavaren i samverkan med
försvarets forskningsanstalt. Företrädare för utrikesdepartementet, andra
myndigheter och institutioner deltar i arbetet. Slutrapport beräknas lämnas
den 1 oktober 1986.

Europaprojektets syfte är att bredda och fördjupa de svenska kunskaperna
om de militärstrategiska, militäroperativa och militärtekniska förhållandena
i Europa. Studierna inriktas främst mot frågor som rör konventionella
stridskrafter, men det anses också nödvändigt att behandla kärnvapnens
och de kemiska vapnens tänkbara roller och betydelse som slagfältsvapen.

Studierna skall avse nuvarande militärstrategiska situation och en tänkbar
framtida utveckling till omkring sekelskiftet. Det anses angeläget att
betrakta framtida förändringsmöjligheter mot bakgrund av ett historiskt
perspektiv på den hittillsvarande utvecklingen.

Europaprojektet är inte någon nedrustningsstudie, men under arbetet
med den militärstrategiska situationen i Europa, doktrinutveckling, konsekvenser
av teknisk utveckling, värdering av ömse sidors styrka, svagheter
och handlingsmöjligheter skall också studeras olika faktorers stabiliserande
resp. destabiliserande roll för den europeiska säkerhetssituationen.
Parallellt med detta arbete genomförs inom projektets ram en analys av
tänkbara nedrustnings- och rustningskontrollåtgärders innebörd.

Under sommaren och hösten 1985 samt våren 1986 har planerats delredovisningar
av projektets arbete i form av delrapporter.

Rymdens militarisering

Det har beräknats att sammanlagt över 2 000 satelliter som är helt eller
delvis avsedda för militärt bruk skjutits upp. Ofta har de endast en kort
livslängd. Bland de många användningsområdena märks spaning, väderleksobservation,
kommunikation och navigation. Genom dessa satelliters
militära betydelse kan det således sägas redan ha skett en militarisering av
rymden, även om satelliterna som sådana inte är vapen.

Satellitsystemen ingår i dag som en del av stormakternas strategi för
ömsesidig avskräckning.

Parallellt med utplaceringen av satelliter för militär användning har
stormakterna också prövat möjligheterna att utveckla system för bekämpning
av satelliter, s. k. ASAT-system.

USA bedrev i slutet av 1950-talet och början av 1960-talet viss försöksverksamhet
på detta område. Något operativt system utvecklades icke, och
experimentet avslutades.

UU 1984/85:16

Sovjetunionen har sedan 1960-talet utfört tester med ett ASAT-system
avsett för insatser mot satelliter i låga banor. Detta system anses ha varit
operativt sedan början av 1970-talet och har i dag en viss förmåga att slå
ut t. ex. olika förvarnings- eller spaningssatelliter.

USA utvecklar för närvarande ett ASAT-system avsett för insats från
flygplan. De första testerna av detta system mot mål i rymden avses äga
rum under år 1985.

Med utvecklingen av ASAT-vapen har det också vuxit fram krav på en
internationell rättslig reglering av satellitverksamheten och på ett förbud
mot eller i varje fall en begränsning av ASAT-vapnen. Ett huvudskäl
härför är att ASAT verkar destabiliserande eftersom båda maktblocken
inte minst genom satellitsystemen kan övervaka vad som sker hos motparten
och erhålla viss förvarning vid överraskande anfall. Därtill kommer att
det av många andra skäl finns anledning att söka skapa garantier mot
störningar av satellitverksamheten i rymden.

För närvarande finns det ett antal internationella fördrag som i större
eller mindre grad reglerar verksamhet i rymden. Dessa fördrag och överenskommelser
är emellertid relativt ofullständiga som skydd för satelliter.
Fördraget om yttre rymden, ingånget år 1967, förbjuder utplacering av
kärnvapen och massförstörelsevapen i banor runt jorden. Det partiella
provstoppsfördraget av år 1963 förbjuder kärnvapenprov i atmosfären och
i yttre rymden. Inget av dessa fördrag, eller något annat internationellt
avtal, hindrar emellertid annan militarisering av rymden. I SALT I och II
mellan USA och Sovjetunionen och i ABM-avtalet (mer därom nedan)
mellan samma länder finns bestämmelser som syftar till att skydda militära
satellitsystem. Vissa satelliter för radiokommunikation ges ett visst skydd
genom 1973 års internationella telekonvention.

Under åren 1978 och 1979 fördes förhandlingar mellan USA och Sovjetunionen
om ett ASAT-avtal utan att någon enighet kunde nås. Därefter
har ytterligare förslag framlagts, bl. a. av Italien i CD år 1979 och av
Sovjetunionen i FN år 1981 och 1983.

Den teknik som används för anti-satellitvapen ligger också till grund för
vissa vapen som används mot ballistiska kärnvapenmissiler (ballistisk =
som går i en kastbana). År 1972 ingicks inom ramen för SALT I ett avtal
mellan USA och Sovjetunionen om begränsning av användning av motmedel
mot ballistiska missiler, det s. k. ABM-fördraget (ABM = antiballistic
missile). Enligt detta fördrag åtar sig de båda parterna att inte
använda ABM-system som är baserade till sjöss, i luften eller i rymden
eller som är rörliga på land. Dock tillåts varje part att inneha ett fast,
landbaserat system runt sin huvudstad och ytterligare ett system för försvar
av strategiska kärnvapen, stationerade i silor. I ett senare tillägg begränsades
systemen till ett för vardera landet. För närvarande är endast det
sovjetiska systemet runt Moskva i funktion, medan USA tagit sitt system
ur bruk. ABM-avtalet innehåller också vissa andra begränsningar för
användning av avancerade radaranläggningar.

1** Riksdagen 1984/85. 9 sami. Nr 16

UU 1984/85:16

ABM-fördraget gäller i huvudsak de system som är baserade på den
teknik som var känd eller förutsedd vid den tidpunkt då avtalet ingicks.
Det slås fast i en tilläggsförklaring till avtalet att system för försvar mot
ballistiska robotar som grundas på nya fysikaliska principer skall bli
föremål för förhandlingar mellan fördragsparterna.

Denna tilläggsförklaring har givits två tolkningar. Den ena går ut på att
förklaringen syftar till att genom krav på förhandlingar begränsa den
framtida användningen av ny teknik i de redan tillåtna ABM-systemen
men att den inte ändrar något i ABM-avtalets generella förbud mot sjö-,
luft- och rörliga markbaserade system.

Enligt en annan tolkning skulle tilläggsförklaringen avse alla typer av
ABM-system. Innebörden av förklaringen har då ansetts vara att ABMsystem
som bygger på nya fysikaliska principer inte är generellt förbjudna
men att parterna åtagit sig att förhandla om dem.

Forskning om ABM-system liksom modernisering av de befintliga tillåtna
systemen är emellertid förenligt med avtalet. I USA har sedan lång tid
tillbaka bedrivits viss forskning om olika ABM-teknologier. 1 Sovjetunionen
har det befintliga ABM-systemet runt Moskva byggts ut och moderniserats
med nya robotar och radaranläggningar. Enligt uppgifter i väst
har Sovjetunionen dessutom bedrivit ett omfattande forskningsprogram
kring olika möjliga nya ABM-system.

De amerikanska planerna på ett försvar mot kärnvapenmissiler (Strategic
Defense Initiative, SDI) strider så länge de befinner sig på forskningsstadiet
inte mot ABM-fördraget. Det har dock framförts att planerna kan
anses strida mot fördragets avsikt eftersom forskningen uppenbarligen
måste syfta till att få fram ett praktiskt användbart system.

Strategic Defense Initiative har ifrågasatts på tekniska, ekonomiska och
politiska grunder.

En kärnvapenmissil är på många sätt lättast att upptäcka under uppskjutningsskedet,
då dess drivraketer avger ljus- och värmestrålning. Detta
skede varar i ca 5 minuter, men tiden torde komma att nedbringas ytterligare
i en framtid. Därefter vidtar ett transportskede, då missilen beskriver
en ballistisk bana i rymden under 5 — 20 minuter. Slutligen återinträder
missilen i atmosfären för att uppsöka sitt mål. Om missilen innehåller flera
stridsspetsar (MIRV = Multiple Independently Targetable Re-entry Vehicles)
frigörs dessa från huvudmissilen under den tidigare delen av banan.

De nu fungerande ABM-systemen bygger på att bekämpning sker vid
återinträdet i atmosfären strax innan stridsspetsen når sitt mål. Med SDIprogrammet
sägs avsikten vara att få fram teknik som kan uppspåra och
bekämpa missiler också under eller strax efter uppskjutningsskedet. Sådana
motvapen måste sannolikt bli rymdbaserade. Det är också sannolikt att
man vill utnyttja högenergiteknik, bl. a. för att kunna uppnå ljushastighet.

De tekniska invändningar som riktas mot de amerikanska planerna är
för det första att de bygger på en teknik som i dag är oprövad för sitt

UU 1984/85:16

ändamål. Om planerna blir verklighet kommer motståndaren sannolikt att
ha möjlighet att penetrera ett rymdförsvar bl. a. genom att sända ett mycket
stort antal missiler varav ett antal kan vara attrapper. Även med en 95-procentig
träffsäkerhet, skulle de kärnvapenbärare som undgår motförsvaret
vara tillräckligt många för att åstadkomma svår ödeläggelse av sitt mål.

Den ekonomiska invändningen är att projektet är oerhört kostsamt —
26 miljarder dollar har nämnts enbart för forskningsetappen — och att det
skulle dra väldiga mänskliga resurser från annan angelägen forskning i
flera västländer.

En politisk invändning är att systemet kan verka destabiliserande. Det
har sålunda anförts att Sovjetunionen skulle kunna uppfatta planerna så
att USA i själva verket försöker skaffa sig en förstaslagskapacitet, dvs.
förmåga att genomföra en kärnvapenattack och samtidigt försvara sig mot
en motattack. En ny kapprustning — om herraväldet i rymden — skulle
kunna bli följden av SDI-planerna. Därtill kommer att nya vapen kan bli
en följd av forskningsansträngningarna även om den ursprungliga planen
inte förverkligas.

Representanter för den amerikanska administrationen har understrukit,
att det är först när resultaten av forskningsprogrammet föreligger som
ställning kan tas till en eventuell fortsättning. Detta blir sannolikt först
aktuellt in på 1990-talet. Det har också understrukits, att ett system baserat
på dessa nya teknologier måste vara så skyddat att det inte lätt kan slås ut
av motståndaren och därmed inbjuda till ett förstaslag. De måste också
vara kostnadseffektiva i den meningen att en försvarsåtgärd är billigare än
de utökade offensiva åtgärder som motsidan kan tvingas till. Blir så inte
fallet, kommer systemet enbart att inbjuda till en förstärkt satsning på
offensiva vapensystem. Det påpekas att om ett system icke kan möta dessa
krav kommer det att verka destabiliserande och kommer då icke heller att
anskaffas.

Stockholmskonferensen

Stockholmskonferensen om förtroende- och säkerhetsskapande åtgärder
har nu pågått under något mer än ett år. Under denna tid har fem
mötessessioner hållits. Förhandlingsförslag har framlagts av väststaterna
gemensamt, av gruppen alliansfria och neutrala stater (den s. k. NN-gruppen,
vari Sverige ingår), av Sovjetunionen, av Rumänien och av Malta. En
beskrivning av de fyra förstnämnda förslagen lämnades i betänkandet UU
1984/85:1. Det maltesiska förslaget, som presenterades för konferensen i
november 1984, avser framför allt frågor som har att göra med Medelhavsområdet.

I slutet av förra året nådda konferensen enighet om att tillsätta två
arbetsgrupper för behandling av de olika ämnesområdena i de fem förslagen.
Den ena arbetsgruppen behandlar politiska frågor, såsom överens -

UU 1984/85:16

kommelse om icke-våld, zonförslag m. m. Den behandlar också informationsfrågor
och restriktionsåtgärder. Den andra arbetsgruppen behandlar
föranmälan av manövrar och utbyte av militära observatörer, dvs. den typ
av förtroendeskapande åtgärder som redan finns upptagna i Helsingforsdokumentet.

Sedan Stockholmskonferensens sakfrågor fördelats på arbetsgrupper
har konferensen kommit in i ett mer aktivt förhandlingsskede. Preciseringar
och förtydliganden av tidigare framlagda förslag har lämnats från de
deltagande länderna och ländergrupperna.

I november 1986 skall ett nytt uppföljningsmöte för ESK-processen
inledas, denna gång i Wien. Under Wienmötet skall ESK-länderna summera
resultaten av alla de möten som då ägt rum inom ESK-processens
ram. Vad som uppnåtts på Stockholmskonferensen kommer då att bedömas
vid sidan av bl. a. utfallet av den ESK-konferens om mänskliga
rättigheter som inleddes i Ottawa i början av maj.

Ett nära samarbete äger rum mellan NN-saterna. Vid ett särskilt utrikesministermöte
för NN-staterna, sammankallat i Stockholm i slutet av april,
kunde NN-länderna ytterligare stämma av sina åsikter. I en gemensam
kommuniké från mötet uttalade utrikesministrarna bl. a. att de ”åtgärder
som skall antas av Stockholmskonferensen bör förse ESK-uppföljningsmötet
i Wien med tillräckliga nya element för övervägande av frågan om
komplettering av det nuvarande mandatet för nästa fas av konferensen om
förtroende- och säkerhetsskapande åtgärder och nedrustning i Europa så
att det även berör nedrustning”.

Utskottet

Säkerhetspolitik och rustningsbegränsningar

1 nedrustningskonferensen i Genéve fortsätter förhandlingarna om nedrustningsfrågor.
Under det halvår som förflutit sedan utskottet senast
behandlade detta ämne har inga konkreta beslut om nedrustning eller
rustningsbegränsning fattats, även om tekniska framsteg kan noteras på
vissa förhandlingsområden.

Ändå är situationen nu en annan. Sovjetunionen och USA har återupptagit
sina bilaterala överläggningar. Detta är självfallet något som måste
välkomnas och som kan ses som ett tecken på att de båda supermakterna
inser att det ömsesidiga kärnvapenhotet också kräver att en dialog upprätthålls
mellan dem.

Rustningarna i de båda militärblocken har naturligtvis många förklaringar.
Utskottet har tidigare uppehållit sig vid denna fråga och angett ett
flertal samverkande orsaker som upphov till motsättningar mellan länder.
Det är enligt utskottets mening inte meningsfullt att, så som föreslås i

UU 1984/85:16

motion 1697, särskilt utpeka kampen om världens ekonomiska resurser
som utslagsgivande även om det uppenbarligen är möjligt att spåra ekonomiska
drivkrafter bakom många motsättningar i världen. Med hänvisning
bl. a. härtill avstyrker utskottet det yrkande i motion 1697 som föreslår
att regeringen skall redovisa de ekonomiska sammanhangen bakom
rustningarna.

Det kan samtidigt finnas anledning att slå fast att rustningarna och
rustningarnas storlek inte är en omedelbar spegling av reella motsättningar
mellan länder. 1 själva verket bygger nedrustningssträvandena i stor utsträckning
på övertygelsen att rustningarnas omfattning inte svarar mot
verkliga behov eller en realistisk bedömning av motståndarens avsikter.
Enligt svensk uppfattning är supermakternas arsenaler av kärnvapen nu så
stora att en väsentlig nedskärning av dem inte skulle behöva påverka den
rådande balansen i stort.

Ett betydande hinder för beslut om kärnvapennedrustning har varit och
är militärblockens benägenhet att jämföra varje vapentyp med motsidans
motsvarande utrustning, vilket givit intryck av en brist på balans. I de
bilaterala förhandlingar som nu inletts i Genéve skall emellertid interkontinentala
kärnvapen diskuteras parallellt med medeldistansvapen. Detta
innebär en länge önskad sammanföring av olika vapenförhandlingar,
vilket bör kunna underlätta framsteg.

Utöver strategiska och eurostrategiska kärnvapen skall i Genéve även
rymdvapen diskuteras. Som framgår av beskrivningen tidigare i detta
betänkande har USA igångsatt ett omfattande forskningsprogram om ett
delvis rymdbaserat system för bekämpande av missiler, kallat Strategic
Defense Initiative, SDI. Förslaget har föranlett en intensiv debatt inom
och utom USA vad avser kostnader, teknisk genomförbarhet och strategiska
följder.

Det finns anledning att slå fast att SDI är ett forskningsprogram vars
första praktiska resultat rimligtvis inte kan bedömas förrän om flera år.
Enligt initiativets upphovsmän skulle dock det yttersta målet vara att göra
kärnvapen överflödiga. Det förefaller dock knappast realistiskt att räkna
med att ens ett fullt utbyggt system av denna karaktär skulle leda till att
kärnvapen skulle anses totalt överflödiga.

Även om det inte nu går att göra några säkra bedömningar om ett möjligt
systems slutliga utformning och säkerhetspolitiska roll är det uppenbart att
redan de framlagda planerna lett till farhågor för en destabilisering av det
säkerhetspolitiska mönstret. En utbyggnad av försvaret mot ballistiska
kärnvapenmissiler skulle kunna leda till en kapprustning i rymden. Det
skulle också kunna få till följd en intensifierad satsning på vapensystem
som inte rimligen kan nås av ett rymdbaserat missilförsvar, såsom bl. a.
kryssningsrobotar. Ytterligare en motåtgärd kan bli produktion av ett ökat
antal ballistiska missiler i avsikt att mätta missilförsvaret.

I de bilaterala Genévesamtalen har en länk etablerats mellan kärnvapen

UU 1984/85:16

å ena sidan och rymdförsvarsinitiativet å den andra. Den närmare innebörden
av denna länk är ännu oklar. I den mån den kommer att innebära
att framsteg i kärnvapenförhandlingarna förhindras av planer på ett missilförsvar
finns det enligt utskottets mening anledning att beklaga detta. En
begränsning nu av kärnvapenrustningarna är självfallet starkt motiverad
på samma sätt som det är angeläget att undvika en militarisering av
rymden.

1972 års ABM-avtal med tillägg från år 1974 tillåter USA och Sovjetunionen
att ha vardera ett ABM-system. För närvarande är endast det
sovjetiska systemet runt Moskva i bruk under det att USA har lagt sitt
system i malpåse. Avtalet innebär också vissa begränsningar när det gäller
den typ av avancerade radaranläggningar som kan ingå i ett ABM-system.
1 det sammanhanget finns anledning att notera, att USA anser att en
radaranläggning av denna typ som befinner sig under uppförande vid
Krasnojarsk i Sibirien genom sin lokalisering strider mot avtalets bestämmelser.
Enligt sovjetiska uppgifter är radaranläggningen avsedd för spårning
av föremål i rymden.

Den forskning som skall ske för det amerikanska strategiska försvarsinitiativet
torde inte innebära något brott mot ABM-avtalet. Varje senare
steg i utvecklingen gör det emellertid. Enligt utskottets mening är det av
stor vikt att såväl USA som Sovjetunionen i varje del respekterar ABMavtalets
bestämmelser. Utskottet vill också understryka vikten av de förhandlingar
som nu pågår och uttala förhoppningen att de skall leda fram
till en överenskommelse om den framtida tillämpningen av ABM-avtalet
och därmed förhindra en kapprustning i rymden.

Det finns i sammanhanget anledning att notera att den amerikanska
administrationen uttalat att forskningsprogrammet skall ligga helt i linje
med ABM-avtalet och att varje steg utöver forskning skall diskuteras med
Sovjetunionen. Utvecklingen i såväl USA som Sovjetunionen av olika
defensiva system kan delvis ses som ett resultat av att man hitintills misslyckats
med att uppnå de nedskärningar av de offensiva arsenalerna som
förutsattes i samband med att ABM-avtalet ingicks år 1972. Utskottet
finner icke minst mot denna bakgrund anledning att på nytt understryka
vikten av att man når fram till överenskommelser som leder till betydande
nedskärningar av nu existerande och planerade offensiva arsenaler.

I flera motionsyrkanden berörs Genéveförhandlingarna i olika avseenden.
Motion 1165 (m) beskriver utförligt de tre vapenområden som diskuteras
i Genéve; strategiska kärnvapen, medeldistansvapen och rymdvapen.
Det föreslås att Sverige ägnar en nära uppmärksamhet åt förhandlingarna.
I motion 1679 (c) begärs i yrkande 2 initiativ för att förhindra en
militarisering av rymden. Frågan berörs också i motion 1697 (vpk), vari
begärs att användningen av kärnkraft i rymden tas upp i nedrustningssammanhang.
Även i motion 1262 (fp) understryks det angelägna i att kapprustning
i rymden undviks.

UU 1984/85:16

De mindre staterna har begränsade möjligheter att påverka de förhandlingar
som nu inletts mellan USA och Sovjetunionen. Samtidigt har vad
som där kan uppnås betydelse för de mindre ländernas säkerhetspolitiska
situation och för läget i nedrustningsförhandlingarna i allmänhet. Enligt
utskottets mening finns det stor anledning att välkomna att supermakterna
nu åter vill föra konstruktiva samtal i nedrustningsfrågor även om det
också finns oroande inslag i den nya bilden. Utskottet noterar också med
tillfredsställelse att nedrustningskonferensen i Genéve beslutat inrätta en
särskild kommitté med uppgift att också på multilateral nivå diskutera
frågan om förhindrande av kapprustning i rymden.

Utskottet utgår från att den svenska regeringen nära följer de bilaterala
Genéveförhandlingarna och inte minst strävandena att begränsa militariseringen
av rymden. Det finns också anledning för regeringen att försöka
bedöma vilken inverkan supermaktsdialogen i centrala kärnvapenfrågor
kan få på de multilaterala nedrustningsförhandlingarna inom CD i Genéve,
vilka delvis behandlar samma frågor. Även vår egen säkerhetspolitiska
situation kan komma att påverkas av Genévesamtalen. En oberoende
svensk förmåga att följa utvecklingen inom rymdteknologin kan vara av
stort värde för våra framtida insatser vid internationella nedrustningsförhandlingar.
Inte minst möjligheten att utnyttja rymdteknologin för internationell
övervakning av nedrustningsavtal bör ägnas uppmärksamhet.

I de nämnda motionerna aktualiseras ett antal andra frågor som har att
göra med en begränsning av kärnvapenarsenalerna. Några av dessa frågor
behandlas inom CD, andra har framför allt diskuterats inom FN eller i
bilaterala överläggningar mellan berörda länder. Krav på fullständigt
provstopp tas upp i yrkande 3 i motion 1697 (c), i anslutning till yrkande
2 i motion 1165 (m) och i anslutning till yrkande 1 i motion 1262 (fp).
Frågan om inställande av prov, tillverkning och utplacering av kärnvapen
(frysning) återkommer i motionerna 1262 (fp) och 1679 (c), liksom frågan
om icke-förstaanvändning av kärnvapen. I motionerna 1262 (fp), 1679 (c)
och 2418 (vpk) erinras om förslaget att i Europa upprätta en korridor fri
från slagsfältskärnvapen. Till kärnvapenområdet hör också de s. k. kryssningsmissilerna,
för vilka ett förbud aktualiseras i motion 1165 (m) och i
yrkande 9 till motion 1679 (c).

Flertalet av de frågor som återfinns i dessa motionsyrkanden behandlades
av utskottet i höstas (UU 1984/85:1). De uppfattningar som utskottet
då redovisade kvarstår. Sverige bör sålunda i CD fortsätta ansträngningarna
att få till stånd ett fullständigt provstoppsavtal. Vid nästa granskningskonferens
för icke-spridningsfördraget (NPT) bör vi fortsatt verka
för en ökad anslutning till fördraget.

I frågan om en korridor fri från slagfältskärnvapen har som framgår av
bakgrundsbeskrivningen ett utredningsarbete pågått inom utrikesdepartementet.
Denna utredning leder till slutsatsen att regeringen bör försätta att
verka för att få brett gehör för denna förtroendeskapande åtgärd, även om

UU 1984/85:16

det för närvarande inte tycks vara aktuellt med förhandlingar om genomförande
av en korridor.

Yrkande 11 i motion 1679 (c) och yrkande 2 i motion 1697 (vpk)
behandlar båda rustningarna på det konventionella området.

De konventionella rustningarna har ofta hamnat i skuggan av kärnvapnens
ohygglighet. Det förtjänar därför att erinras om att det på det konventionella
området ägt rum en vapenutveckling som gör krig även utan
kärnvapen förödande.

Förhandlingar om reduktioner av konventionella styrkor äger sedan år
1973 rum i Wien mellan militärallianserna (MBFR = Mutual Balanced
Force Reductions) utan att något avtal kunnat ingås, trots att parterna efter
hand kommit allt närmare varandra.

Sedan slutet av 1970-talet har NATO-länderna ansett att det förelegat ett
behov av förstärkningar av de konventionella försvarsstridskrafterna i
syfte att balansera vad man ansett vara en fortgående förbättring av
Warszawapaktens styrkor. Dessa ömsesidiga förstärkningar är ägnade att
inge oro och understryker på nytt vikten av MBFR-förhandlingarna.

Inom NATO strävar man dessutom efter att förstärka det konventionella
försvaret i syfte att minska beroendet av kärnvapen i händelse av en
övermäktig attack från Warszawapaktens sida. Ett minskat kärnvapenberoende
framstår som angeläget. Utskottet anser att detta bör uppnås på en
balanserad och lägre konventionell rustningsnivå än dagens.

Kryssningsmissiler som är luft-, sjö- eller markbaserade lågflygande
bärare av kärnvapen — eller konventionella vapen — har under senare år
tilldragit sig ökad uppmärksamhet. De är genom sin litenhet och låga
flyghöjd svåra att upptäcka med radar. Kryssningsmissiler är i det strategiska
sammanhanget typiska s. k. andraslagsvapen. Eftersom de är lätta att
dölja, synnerligen rörliga, kan ha både konventionella och nukleära laddningar
och kan förväntas förekomma i stort antal utgör de ett nytt och
starkt komplicerande element i ansträngningarna att begränsa de strategiska
rustningarna. .

Det har, bl. a. av Finlands president, framförts förslag om förbud mot
kryssningsrobotar med lång aktionsradie.

Även om frågan om ett formligt förbud mot kryssningsmissiler inte för
närvarande torde kunna drivas med framgång vill utskottet framhålla att
inriktningen på detta förslag ligger i linje med den svenska inställningen
i dessa frågor. Redan en begränsning av kryssningsmissilerna i båda militärblocken
skulle bidra till ökad säkerhet inte minst i det nordiska området.
Utskottet anser att frågan om kryssningsmissiler bör beaktas i de
pågående bilaterala förhandlingarna.

Av de övriga frågor som tas upp i de nämnda motionerna står även
kemiska vapen på CD:s dagordning. Som framgår av det föregående
spelar Sverige en aktiv roll i arbetet att få till stånd ett förbud mot tillverkning
av kemiska vapen. Arbetet på en konventionstext har ur teknisk

UU 1984/85:16

synvinkel framskridit väl, men fortfarande återstår bl. a. de svåra och
viktiga kontrollfrågorna att iösa.

Den svenska inställningen är att ett förbud mot kemiska vapen bör vara
globalt och att förhandlingarna i CD bör drivas vidare med detta som mål.

I motion 1697 (vpk) kopplas frågan om kemiska vapen även samman
med biologiska vapen, för vilka det redan finns en konvention. Det är
angeläget att B-vapenkonventionen förses med en adekvat klagomålsprocedur;
en fråga som Sverige avser att driva vid B-vapenkonventionens
nästa granskningskonferens år 1986.

I motion 1165 föreslås i motiveringen till yrkande 2 också att regeringen
bör fortsätta att verka för att så många länder som möjligt ansluter sig till
FN:s rapporteringssystem för militära utgifter.

Det rapporteringssystem som utarbetats inom FN och som används
sedan år 1980 syftar bl. a. till att ge överblick över och möjliggöra jämförelser
mellan militärbudgeter i olika länder. Det har beklagligtvis inte
vunnit anslutning från mer än ett begränsat antal länder. Det vore, som
utskottet tidigare påpekat, en förtroendeskapande åtgärd om fler länder
anslöt sig till systemet. Utskottet förutsätter att Sverige i FN även fortsättningsvis
gör vad som är möjligt för att utöka deltagarkretsen.

Med vad som anförts under rubriken Säkerhetspolitik och rustningsbegränsningar
får utskottet föreslå att yrkandena 2 och 3 i motion 1165 (m),
yrkande 1 i motion 1262 (fp), yrkandena 1,2, 3,6,7,9 och 11 i motion 1679
(c), yrkandena 2, 3 och 5 i motion 1697 (vpk) och yrkande 5 i motion 2418
(vpk) anses besvarade.

FN:s roll i nedrustningsarbetet

1 FN :s generalförsamling bedrivs ett viktigt idégivande och normskapande
arbete för fred och nedrustning. Genom åren har ett stort antal
resolutioner antagits som har betydelse för opinionsbildningen och som
också kan sägas tjäna som rättesnöre för det internationella uppträdandet.
Ett flertal värdefulla studier om säkerhets- och nedrustningsfrågor har
utarbetats; några på svenskt initiativ eller under svensk ledning. FN:s
fredsbevarande operationer har betydelse när det gäller att begränsa eller
lösa lokala konflikter och för att förhindra att nya strider blossar upp i
konfliktladdade områden.

Samtidigt är det ovedersägligt att FN:s möjligheter att direkt förhindra
att militära konflikter bryter ut eller att ingripa i redan utbrutna krig mot
parternas vilja är mycket begränsade. Generalförsamlingens resolutioner
är endast rekommendationer och säkerhetsrådet kan inte fatta bindande
beslut om någon av stormakterna vill hindra det. Detta förhållande tas upp
till behandling i motion 1679 (c) vari bl. a. anförs, att FN:s generalsekreterare
måste ges allt stöd i sina ansträngningar att stärka FN:s och säkerhetsrådets
fredsbevarande roll. Den svenska regeringen bör lägga fram
förslag i detta syfte, heter det bl. a. i motionen.

UU 1984/85:16

Motionärernas uppfattning stämmer väl överens med etablerad svensk
politik i fråga om behovet av att stärka FN. Inför 1983 års möte med
generalförsamlingen överlämnade de nordiska länderna gemensamt en
skrivelse till FN:s generalsekreterare med vissa förslag som syftar till att
stärka FN:s kapacitet att lösa internationella konflikter och tvister. En
redogörelse för det nordiska förslaget lämnades i UU 1984/85:1. Utskottet
utgår från att regeringen tillsammans med övriga nordiska länder fortsätter
att arbeta efter de riktlinjer som uppdragits. Samtidigt finns det anledning
att erinra om att FN inte främst kan stärkas genom en förändring av
organisationens stadga eller genom administrativa åtgärder. Helt avgörande
för världsorganisationens styrka är självfallet vilken roll dess medlemsländer
vill tilldela FN.

Med det anförda torde yrkande 4 i motion 1679 få anses besvarat.

I samma motions yrkande 10 föreslås att regeringen tar initiativ till en
FN-studie om konflikter i tredje världen.

Analyser av konflikter och konfliktorsaker i tredje världen har ett värde.
Inte minst bör det vara av intresse att — såsom föreslås i motionen —
kartlägga vilken betydelse ekonomiska orättvisor kan ha för konflikters
uppkomst och spridning och vilken roll stormakterna spelar i dessa konflikter.
Utskottet är dock inte berett att nu förorda att regeringen tar
initiativ till en sådan studie. Som utskottet i annat sammanhang framhållit
kan fristående institut och forskningsorgan ofta vara bättre ägnade för
politiskt betingade studier av detta slag än officiella organ som FN. Yrkande
10 i motion 1679 avstyrks därför.

Utskottet behandlar i detta sammanhang också yrkande 2 i motion 1262
(fp), vari föreslås att Sverige bör ta initiativ till ett internationellt system för
registrering, kontroll och begränsning av den internationella vapenhandeln.

Sverige sökte för drygt ett år sedan genom underhandskontakter i FN att
utröna om det fanns möjligheter att inom FN:s ram få till stånd någon
form av åtgärder på detta område. Tveksamheten var emellertid så stor
från många medlemsländers sida att det inte bedömdes som meningsfullt
att ta något ytterligare initiativ på området. Om regeringen skulle finna
möjligheter att ånyo och med utsikter till någon framgång aktualisera
denna angelägna fråga i internationella sammanhang, utgår utskottet från
att regeringen tar dem till vara. Yrkandet i fråga får därmed anses besvarat.

1 motion 2416 hemställs att regeringen tar initiativ i FN angående
undersökning av effekterna av kärnvapenprov i Stilla havet. I motionen
kritiseras framför allt den franska regeringen för sina numera underjordiska
kärnvapenprov i området.

Sverige verkar sedan lång tid för ett fullständigt förbud mot alla kärnvapenprov,
dvs. även underjordiska sådana. Beklagligtvis tycks förutsättningarna
för något genombrott i denna fråga för närvarande vara dåliga.

Den franska regeringen är självfallet medveten om den kritik och de

UU 1984/85:16

farhågor som under lång tid och från många länder framförts mot provsprängningarna
i Stillahavsområdet. Även Sverige har i bilaterala överläggningar
med Frankrike framfört sina synpunkter. I första hand bör det
vara de i regionen berörda staterna som har att anföra den internationella
opinionsbildningen mot dessa kärnvapenprov. Det är emellertid väsentligt
att även andra länder, som delar dessa staters oro, begagnar sig av sina
förbindelser med Frankrike för att påverka den franska inställningen i
denna allvarliga fråga. Utskottet utgår från att regeringen även fortsättningsvis
handlar i enlighet härmed. Utskottet vill för sin del emellertid inte
förorda att riksdagen närmare föreskriver vilka vägar den svenska regeringen
bör begagna för att nå detta syfte. Motionsförslaget om ett initiativ
i FN avstyrks följaktligen.

Stockholmskonferensen. Säkerhetspolitiken i Norden

Som framgår av bakgrundsbeskrivningen går Stockholmskonferensen
nu in i ett mer aktivt skede. En förhandlingsordning som tillgodoser kravet
på att alla förslag skall få en likvärdig behandling har upprättats. Det finns
nu anledning att anta att Stockholmskonferensens delegationer skall kunna
inleda konkreta förhandlingar om säkerhets- och förtroendeskapande
åtgärder, i enlighet med det av ESK-mötet i Madrid formulerade uppdraget.

ESK-processen och särskilt Stockholmskonferensen berörs i några av de
föreliggande motionerna, nämligen 1165, 1262 och 1679. I motion 1165
(m) finns ett yrkande i frågan. Motionärerna anför att ett alliansfritt land
som Sverige, vilket inte kan ha några bilaterala avtal av säkerhetspolitisk
innebörd med andra länder, har ett särskilt intresse av ESK-processens
möjligheter att påverka säkerheten i gynnsam riktning. Förtroendeskapande
åtgärder kan enligt motionärernas uppfattning minska risken för
överraskande anfall eller för konflikter som utlöses på grund av missförstånd.
Ett militärt informationsutbyte innebär ingen konflikt med vår egen
säkerhetspolitik. Det är önskvärt att Stockholmskonferensen når fram till
överenskommelser om ökad öppenhet om militära dispositioner men även
om s. k. restriktionsåtgärder som begränsar storleken av militära manövrar
i vår närhet, särskilt sådana som omfattar specialenheter avsedda för
överraskande anfall. Motionärerna anser också att Sverige i förhandlingarna
bör fästa vikt vid att de beslutade åtgärderna blir verifierbara.

Motionärernas synpunkter på vad som bör vara Stockholmskonferensens
allmänna inriktning överensstämmer med den av Sverige förda politiken.
Det är exempelvis önskvärt att uppnå överenskommelser som innebär
någon form av begränsning av storleken på manövrar m. m. Den
svenska förhandlingsdelegationen har att verka för att Stockholmskonferensens
resultat blir så konkret som möjligt. De exempel på förtroendeskapande
åtgärder som nämns i motion 1165 ryms alla inom Stockholms -

UU 1984/85:16

konferensens mandat. Förslag till sådana åtgärder har också framlagts av
deltagande länder. De är således föremål för förhandling.

De av deltagarländerna framlagda förslagen omfattar emellertid ett stort
antal åtgärder av relativt vitt skilda slag utöver dem som nämnts i motionen.
Det är ännu för tidigt att göra någon bedömning om vad som kan bli
konferensens slutresultat. 1 detta läge och under pågående förhandling är
det enligt utskottets uppfattning inte önskvärt att riksdagen begränsar
regeringens handlingsfrihet genom att göra ett särskilt uttalande beträffande
vissa förslag.

Yrkande 1 i motion 1165 får därmed anses besvarat.

ESK-processen och därmed också Stockholmskonferensen kan sägas ha
särskild betydelse för de små staterna i Europa. Konkreta resultat på det
förtroende- och säkerhetsskapande området kan inte minst bidra till att
bibehålla och fördjupa den stabilitet och avspänning som råder i Norden.
En kärnvapenfri zon i Norden kan betraktas som ett slag av förtroendeskapande
åtgärd. Frågan berörs i motion 1679 (c) som föreslår att regeringen
tillsätter en parlamentarisk referensgrupp som skall delta i det fortsatta
utrednings- och analysarbetet för att få till stånd en kärnvapenfri zon i
Norden. Motion 2418 (vpk) föreslår att arbetet på en nordisk zon påskyndas
bl. a. genom att regeringen i samråd med övriga nordiska regeringar
utarbetar en preliminär traktattext. Andra förslag i samma motion är att
det inrättas en samnordisk parlamentarisk kommission för diskussion av
zonfrågan och andra säkerhetspolitiska spörsmål samt att Nordiska rådet
ges formell rätt till diskussion om säkerhetspolitiska frågor.

Utskottet vill med anledning av dessa motionsyrkanden erinra om vad
riksdagen vid flera tidigare tillfällen uttalat i fråga om en kärnvapenfri zon
i Norden:

Utskottet finner det tillfredsställande att de nordiska regeringarna, utifrån
sina olika säkerhetspolitiska utgångspunkter, igångsatt egna utredningsarbeten
och gemensamt åsiktsutbyte kring frågan om en kärnvapenfri
zon i Norden. Utskottet utgår ifrån att regeringen fortsätter sitt arbete
i fråga om utredningar och analyser samt håller fortsatt nära kontakt med
övriga nordiska regeringar i frågan, för att undersöka om en gemensam
grund finns mellan de nordiska länderna i syfte att skapa en kärnvapenfri
zon i Norden som ett led i arbetet för ett kärnvapenfria Europa. (UU
1981/82:23, 1983/84:1, UU 1984/85:1.)

Detta uttalande bör enligt utskottets mening ha fortsatt full giltighet.
Regeringens arbete med frågan bör således fortsätta och kontakt hållas
med övriga nordiska regeringar.

Utskottet har tidigare behandlat krav på en parlamentarisk referensgrupp
och därvid funnit att zonfrågan i sitt nuvarande skede inte påkallar
ett sådant initiativ. Detta ämne, liksom andra utrikespolitiska frågor, bör
behandlas på sedvanligt sätt inom de organ regering och riksdag har till sitt
förfogande, hette det i betänkandet UU 1984/85:1.

Utskottet är alltjämt av åsikten att det inte finns behov av en referens -

UU 1984/85:16

grupp av det slag sorn förordas i yrkande 8 i motion 1679. Detta avstyrks
följaktligen.

Utskottet finner inte heller anledning att förorda att en traktattext för en
nordisk zon utarbetas eller att svenska riksdagen tar initiativ till en samnordisk
parlamentarisk kommission. De interna analyser som gjorts i vart
och ett av de nordiska länderna och de kontakter som äger rum mellan de
nordiska ländernas regeringar motsvarar enligt utskottets mening vad som
i frågans nuvarande läge är behövligt och möjligt att göra. Mellan de
nordiska parlamenten sker därtill redan kontakter på partinivå i fråga om
bl. a. en nordisk kärnvapenfri zon.

Enligt Helsingforsavtalet av år 1962 som ligger till grund för Nordiska
rådets verksamhet, hör säkerhetspolitiken inte till de frågor som diskuteras
i rådet. Det finns goda skäl för denna regel. De nordiska länderna har valt
skilda säkerhetspolitiska lösningar. Nordiska rådets verksamhet skulle
enligt utskottets mening inte gagnas om en ändring nu vidtogs i den reg^l
som de nordiska länderna är eniga om och som vunnit hävd i rådets arbete.

Med det anförda avstyrks yrkandena 2, 3 och 4 i motion 2418.

Sveriges säkerhetspolitiska beredskap m. fl. frågor

Under detta avsnitt avser utskottet behandla vissa motionsyrkanden
som bl. a. har att göra med Sveriges säkerhetspolitiska beredskap samt ett
par yrkanden som inte naturligen hör hemma under övriga rubriker.

I motion 2418 (vpk), yrkande 1, föreslås att riksdagen begär en allmän
översyn och skärpning av tillståndsgivningen för främmande länders militära
enheter att uppehålla sig på svenskt territorium. 1 motionens motiveringar
anförs att det ändrade säkerhetspolitiska läget i Norden medfört
allt fler militära incidenter i form av kränkningar av svenskt luftrum och
territorialvatten. Som exempel nämns i motionen ubåtsincidenterna, vissa
händelser i samband med ett västtyskt flottbesök och en genomfart av
franska flottenheter samt en sovjetisk kränkning av svenskt luftrum utanför
Gotland. Mot denna bakgrund önskar motionärerna skärpa de svenska
reglerna för militära övningar på svenskt territorium samt göra en översyn
av tillståndsgivningen.

Utskottet vill med anledning av motionsyrkandet anföra följande.

De bestämmelser som reglerar främmande länders tillträde till svenskt
område återfinns i Förordningen (1982:755) om utländska statsfartygs och
statsluftfartygs tillträde till Sveriges territorium (tillträdesförordningen),
Förordningen (1982:756) om försvarsmaktens ingripanden vid kränkningar
av Sveriges territorium under fred och neutralitet samt i ett antal andra
lagar och förordningar. De relevanta bestämmelserna har sammanförts i
handboken Försvarsmaktens ingripanden vid kränkningar av Sveriges
territorium under fred och neutralitet m. m. (IKFN).

De svenska tillträdesbestämmelserna har nyligen varit föremål för en
genomgripande översyn som resulterade i en ny tillträdesförordning vil -

UU 1984/85:16

ken trädde i kraft den 1 juli 1983. Bestämmelserna innebär i korthet att
utländska militära fartyg och luftfartyg inte får befinna sig på svenskt
territorium utan tillstånd av regeringen. Fartyg har emellertid rätt till s. k.
oskadlig genomfart genom svenskt territorialhav efter föranmälan. Särskilda
regler gäller av hävd i Öresund. Där har fartyg och luftfartyg rätt till
genomfart utan föranmälan.

Med hänsyn till att en översyn av tillträdesförordningen nyligen skett
avstyrks yrkande 1 i motion 2418 om en ny översyn. Utskottet vill i
sammanhanget också erinra om det uppenbara förhållandet att enbart en
ytterligare skärpning av tillträdesbestämmelserna inte automatiskt leder
till att avsiktliga och oavsiktliga kränkningar av territoriet minskar.

1 detta sammanhang behandlar utskottet också motion 595 i vilken
hemställs att regeringen i olika internationella sammanhang försöker få till
stånd ett förbud mot att ubåtar övar på fiskeplatser. I motionen redovisas
fall av svåra olyckor då ubåtar fastnat i fiskenät och därvid förorsakat
fartygsolyckor.

Det problem som motionärerna fäster uppmärksamheten på har stor
räckvidd. Konflikterna mellan det militära och det civila utnyttjandet av
haven begränsar sig för övrigt inte bara till fisket. Frågan har under flera
år bl. a. behandlats av internationella sjöfartsorganisationen i London
utan att någon slutlig lösning kunnat uppnås.

Enligt vad utskottet inhämtat övervägs således redan vilka möjligheter
som står till buds för att få till stånd en tillfredsställande reglering av
frågan. Motionen anses därför besvarad.

I motion 1262 (fp) föreslås att en delegation för fredsfrågor och fredsforskning
knyts till utrikesdepartementet. Motionärerna anser bl. a. att det
folkliga engagemanget för det internationella fredsarbetet samt utbildningen
och forskningen inom detta område bättre skulle kunna tas till vara
genom en sådan delegation, vilken skulle ha en rådgivande ställning till
utrikesdepartementet.

Det organ som utrikesdepartementet har till sitt förfogande för en bred
diskussion om bl. a. nedrustningsarbetet är nedrustningsdelegationen. I
denna är politiska partier företrädda.

Utrikesdepartementet har också på olika sätt nära och fortlöpande
kontakt både med den folkliga fredsrörelsen och fredsforskningen. Utskottet
utgår från att regeringen själv överväger huruvida kontakterna
mellan departementet och fredsrörelsen å ena sidan och fredsforskningen
vid universiteten å den andra behöver förbättras ytterligare. Utskottet
anser sig emellertid inte ha tillräckliga skäl för att förorda den ytterligare
institutionalisering som det skulle innebära om det vid sidan av nedrustningsdelegationen
också inrättas en fast delegation för fredsfrågor. Yrkande
3 i motion 1262 avstyrks därför.

1 motion 974 tas forskningen om fredsfrågor upp i ett bredare säkerhetspolitiskt
sammanhang i det att motionärerna föreslår att regeringen ge -

UU 1984/85:16

nomför en översyn av den utrikespolitiska forskningen med särskild betoning
på säkerhetspolitiken. Ett motiv för förslaget är enligt motionärerna
att det är väsentligt för ett alliansfritt land som Sverige att ha god möjlighet
att göra självständiga säkerhetspolitiska analyser och bedömningar. Det
eventuella behovet av ett centrum för säkerhetspolitisk forskning i landet
bör klarläggas.

Den säkerhetspolitiska forskningen i Sverige bedrivs på en rad olika
institutioner. Försvarets forskningsanstalt (FOA), utrikespolitiska institutet,
universitetsinstitutionerna, SIPRI, Folk och försvar är några organ
som har olika ställning och uppgifter på detta fält. Inom utrikesdepartementet
har en av de politiska enheterna i uppdrag att bl. a. följa utvecklingen
på området. Säkerhetspolitiska bedömningar görs självfallet också
inom försvardepartementet och försvarsstaben. Frågan om ett fristående
institut har för övrigt belysts av försvarsutskottet i betänkandet FöU
1981/82:2.

Utskottet vill inte utesluta att det finns anledning för berörda departement
att något närmare överväga vad som skulle kunna göras för att ge
bättre överblick över den utrikes- och säkerhetspolitiska forskningen och
utredningsverksamheten i Sverige. Sådana överväganden skulle kunna
ligga till grund för en bedömning av behovet av ytterligare åtgärder.

Med det anförda får motion 974 anses besvarad.

Det föreslås i yrkande 6 i motion 2418 (vpk) att Sverige bör stärka sina
säkerhetspolitiska kontakter med europeiska länder såsom Nederländerna,
Belgien och Västtyskland. Som skäl för detta förslag anförs bl. a. att
Sverige bör ha intresse av närmare kontakter med de opinioner i dessa
länder som har en kritisk inställning till NATO:s utplacering av missiler i
Europa. Det framhålls också att de nämnda länderna spelar en central roll
i frågan om upprättande av en korridor fri från kärnvapen i Europa.

Sverige har redan kontakter med dessa länder i olika utrikespolitiska
frågor. Regeringen håller sig väl underrättad om den inställning de politiska
partierna i de europeiska NATO-anslutna staterna intar i säkerhetspolitiska
frågor.

Enligt utskottets mening finns inte skäl för riksdagen att ange särskilda
riktlinjer för den typ av politiska kontakter med vissa länder som åsyftas
i motion 2418. Yrkande 6 i motionen avstyrks därför.

1 motion 1258 föreslås att regeringen tar initiativ till en konferens med
brett internationellt deltagande i syfte att redovisa människors beteende i
krig och katastrofer.

Forskning på detta angelägna område bedrivs dels inom försvarets
forskningsanstalt, dels inom sociologiska insitutionen vid Uppsala universitet.
FOA-forskningen inriktar sig såväl på de rent medicinska följderna
av katastrofer som på människors beteenden vid katastrofer och större
olyckor. Så nyligen som i augusti 1984 arrangerade Folk och försvar ett
symposium i frågan i samarbete med bl. a. FOA och civilförsvarsstyrelsen.

UU 1984/85:16

Utskottet konstaterar att ansvariga myndigheter och forskningsorgan
redan har sin uppmärksamhet riktad på frågan om människors beteende
i krig och katastrofer. Väl förberedda och till bestämda frågor avgränsade
konferenser kan självfallet vara betydelsefulla för att ge tillfälle till internationellajämförelser
och öka intresset för detta viktiga område. Utskottet
anser sig emellertid inte nu böra föreslå något riksdagsinitiativ i frågan.

Motion 1258 får därmed anses besvarad.

I motion 298 föreslås att regeringen begär initiativ i FN och UNICEF
för att åstadkomma ett bättre skydd av barn i krig.

Som framgår av förra årets nedrustningsbetänkande (UU 1984/85:1), i
vilket en motsvarande motion behandlades, driver regeringen denna fråga
på olika sätt. Sverige har sökt åstadkomma en bättre anslutning till Genévekonventionerna,
som bl. a. innehåller bestämmelser om barns skydd i krig.
Sverige ingår också i en arbetsgrupp som inom kommissionen för de
mänskliga rättigheterna i Genéve har till uppgift att utarbeta en konvention
om barns rättigheter. Sedan det ovannämnda betänkandet skrevs har
Sverige tillsammans med andra länder förelagt arbetsgruppen ett förslag
till en konventionstext just på detta område.

I motionen framförs möjligheten av att UNICEF får ett sådant mandat
att organisationen uttryckligen får skyldighet att hjälpa barn i krig och
inbördeskrig.

Enligt vad utskottet inhämtat finns det inget i UNICEF:s mandat som
nu hindrar ett sådant uppträdande. Samtidigt måste UNICEF på samma
sätt som andra FN-organ handla på de villkor som uppställs av medlemsregeringarna.
Utskottet ser positivt på att det inom UNICEF nu bedrivs ett
utredningsarbete om praktiska vägar att stärka organisationens roll på
detta område. Resultatet av detta arbete skall föreläggas UNICEF:s styrelsemöte
år 1986.

Motionens yrkande om ett särskilt initiativ avstyrks med hänvisning till
det anförda.

I motion 1697 (vpk) yrkande 4 föreslås att regeringen gör en grundlig
redovisning av sambandet mellan kärnkraft och kärnvapen.

Denna fråga behandlades utförligt förra hösten i betänkandet UU
1984/85:1. Utskottet kom då till uppfattningen att sambandet mellan
kärnkraft och kärnvapen redan var väl utrett. Utskottet erinrade också om
de ansträngningar som bl. a. på svenskt initiativ pågick inom internationella
atomenergiorganet (IAEA) och inom ramen för icke-spridningsfördraget
(NPT) för att minska risken för kärnvapenspridning.

Utskottet utgår från att regeringen alltfort begagnar sina möjligheter att
verka för icke-spridning och en väl fungerande kontroll över kärnkraftsverksamheten.

Med det anförda torde yrkande 4 i motion 1697 (vpk) få anses besvarat.

UU 1984/85:16

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande rustningarnas orsaker

att riksdagen avslär motion 1984/85:1697 yrkande 1,

2. beträffande pågående nedrustningsförhandlingar

att riksdagen förklarar motion 1984/85:1165 yrkandena 2 och
3, motion 1984/85:1262 yrkande 1, motion 1984/85:1679
yrkandena 1, 2, 3, 6, 7, 9 och 11, motion 1984/85:1697
yrkandena 2, 3 och 5 och motion 1984/85:2418 yrkande 5
besvarade med vad utskottet anfört,

3. beträffande stärkande av FN

att riksdagen förklarar motion 1984/85:1679 yrkande 4
besvarat med vad utskottet anfört,

4. beträffande FN-studie om konflikter i tredje världen
att riksdagen avslår motion 1984/85:1679 yrkande 10,

5. beträffande FN-initiativ om vapenhandel

att riksdagen förklarar motion 1984/85:1262 yrkande 2
besvarat med vad utskottet anfört,

6. beträffande kärnvapenprov i Stilla havet
att riksdagen avslår motion 1984/85:2416,

7. beträffande Stockholmskonferensen

att riksdagen förklarar motion 1984/85:1165 yrkande 1
besvarat med vad utskottet anfört,

8. beträffande parlamentarisk referensgrupp för kärnvapenfri zon
i Norden

att riksdagen avslår motion 1984/85:1679 yrkande 8,

9. beträffande samnordisk parlamentarisk kommission m. m. för
en nordisk kärnvapenfri zon

att riksdagen avslår motion 1984/85:2418 yrkandena 2 och 3,

10. beträffande säkerhetspolitik i Nordiska rådet

att riksdagen avslår motion 1984/85:2418 yrkande 4,

11. beträffande översyn av de svenska militära
tillträdesbestämmelserna

att riksdagen avslår motion 1984/85:2418 yrkande 1,

12. beträffande ubåtsövningar i fiskevatten
att riksdagen avslår motion 1984/85:595,

13. beträffande delegation för fredsfrågor

att riksdagen avslår motion 1984/85:1262 yrkande 3,

14. beträffande säkerhetspolitisk forskning i Sverige

att riksdagen förklarar motion 1984/85:974 besvarad med vad
utskottet anfört,

15. beträffande säkerhetspolitiska kontakter med vissa europeiska
tänder

att riksdagen avslår motion 1984/85:2418 yrkande 6,

res. 1 (vpk)
s. y. 1 (c)

res. 2 (c)
res. 3 (c)

res. 4 (vpk)
res. 5 (fp)

UU 1984/85:16

16. beträffande konferens om katastrofer m. m. s. y. 2 (c)

att riksdagen förklarar motion 1984/85:1258 besvarad med

vad utskottet anfört,

17. beträffande barns skydd i krig

att riksdagen avslår motion 1984/85:298,

18. beträffande redovisning av sambandet kärnkraft—kärnvapen
att riksdagen förklarar motion 1984/85:1697 yrkande 4
besvarad med vad utskottet anfört.

Stockholm den 9 maj 1985

På utrikesutskottets vägnar
STIG ALEMYR

Närvarande vid ärendets slutbehandling: Stig Alemyr (s), Sture Korpås (c),

Carl Bildt (m), Sture Palm (s), Gunnel Jonäng (c), Sture Ericson (s), Jan
Bergqvist (s), Axel Andersson (s), Sten Sture Paterson (m), Maj-Lis Lööw
(s), Ivar Virgin (m), Bertil Måbrink (vpk), Maj Britt Theorin (s), Lars
Hjertén (m) och Ulla Orring (fp).

Reservationer

1. Rustningarnas orsaker

Bertil Måbrink (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med ”Rustningarna
i” och på s. 11 slutar med ”bakom rustningarna.” bort ha följande
lydelse:

Kampen om världens begränsade resurser, kapplöpningen om att först
lägga beslag på dem och strävan att sedan behålla kontrollen för att
möjliggöra en exploatering, är den största och grundläggande orsaken till
alla rustningar. Detta döljer ofta de som är beroende av att lägga under sig
andra staters och regioners tillgångar bakom påståenden om att motsättningarna
är av etnisk, religiös, kulturell eller ideologisk karaktär. Utskottet
vill naturligtvis inte betvivla att konflikter och rustningar också kan ha sin
grund i dessa senare faktorer. Vår historiska kunskap visar emellertid att
de mestadels varit utanverk för bakomliggande, ekonomiska intressen.

Det är utskottets bestämda uppfattning att dessa förhållanden är mera
aktuella än någonsin i dagens värld. Vid bedömningen av staters eller
pakters rustningar är det därför av största betydelse att konstatera vem
eller vilka som har störst behov av att gå utanför sitt eget område, sitt eget
territorium för att skaffa sig ekonomiskt underlag för sin existens.

UU 1984/85:16

Sverige och den svenska regeringen bör i det fortsatta nedrustningsarbetet
ägna större uppmärksamhet åt dessa frågor. Eftersom det endast är
den rika, industrialiserade världen som kan utnyttja sitt övertag gentemot
den fattiga, underutvecklade tredje världen i detta som i många andra fall,
finns här en direkt koppling till den s. k. nord —syd-konflikten.

Vårt land har i andra sammanhang, t. ex. på handelspolitikens område,
aktualiserat denna konflikt. Det är vårt ansvar att också i rustningssammanhang
ta upp konkreta fall, aktuell statistik och annat material för att
visa hur kampen om råvaror och andra tillgångar utgör en direkt orsak till
den ständigt pågående upprustningen.

Vad utskottet framfört bör ges regeringen till känna. Därmed tillgodoses
också yrkande 1 i motion 1697.

dels att utskottets hemställan i moment 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande rustningarnas orsaker

att riksdagens med bifall till motion 1984/85:1697 yrkande 1'
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
rustningarnas orsaker,

2. Kärnvapenprov i Stilla havet

Sture Korpås och Gunnel Jonäng (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med ”Sverige
verkar” och på s. 17 slutar med ”avstyrks följaktligen.” bort ha följande
lydelse:

De upprepade franska kärnvapenproven kring Moruroa-atollen i Stilla
havet har mötts av omfattande protester från många länder och internationella
organisationer. Krav på att en grundlig undersökning av effekterna
av dessa prov bl. a. ur hälsosynpunkt genomförs har tillbakavisats av den
franska regeringen.

Enligt utskottets mening finns det i detta läge anledning att ta fasta på
det förslag som framförs i motion 2416 om att ett initiativ nu bör tas i FN
för att få till stånd de erforderliga undersökningarna.

Utskottet, som i detta hänseende ställer sig bakom motion 2416, anser att
regeringen bör aktualisera denna fråga i FN, om möjligt tillsammans med
stater i regionen.

dels att utskottets hemställan i moment 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande kärnvapenprov i Stilla havet

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2416 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

UU 1984/85:16

3. Parlamentarisk referensgrupp för kärnvapenfri zon

Sture Korpås och Gunnel Jonäng (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med ”Utskottet
har” och på s. 19 slutar med ”avstyrks följaktligen.” bort ha följande
lydelse:

Tanken på en kärnvapenfri zon i Norden har ett brett folkligt stöd.
Utskottet anser att det finns skäl att ta till vara detta stöd och kanalisera det
så att opinionen för en kärnvapenfri zon känner sig kunna påverka utvecklingen.
Förslaget i motion 1679 att inrätta en parlamentarisk referensgrupp
skulle kunna tjäna detta syfte. Redan upprättandet av en sådan grupp, med
företrädare för riksdagspartierna, skulle innebära att frågan förs framåt.
Utskottet ansluter sig därför till motionärernas bedömning och föreslår att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en parlamentarisk
referensgrupp bör knytas till regeringens arbete för en kärnvapenfri zon i
Norden.

dels att utskottets hemställan i moment 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande parlamentarisk referensgrupp för kärnvapenfri zon i
Norden

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:1679 yrkande 8 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. översyn av militära tillträdesbestämmelser m. m.

Bertil Måbrink (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19 börjar med ”De
bestämmelser” och på s. 20 slutar med ”territoriet minskar.” bort ha
följande lydelse:

Den säkerhetspolitiska utvecklingen i och kring de nordiska länderna
har utan tvivel medfört att Sveriges läge blivit mer utsatt. I motion 2418
beskrivs ett antal kränkningar av svenskt territorium, som alla ägt rum
under en relativt kort tidrymd.

Utskottet delar motionärernas oro över utvecklingen. Det finns enligt
utskottets bedömning anledning att med yttersta skärpa slå fast att kränkningar
av vårt territorium eller ett utmanande uppträdande av militära
enheter på besök eller genomfart i vårt land inte kan accepteras. Ett sätt att
uppnå detta syfte vore en genomgripande översyn och skärpning av de
svenska tillträdesbestämmelserna.

Det är också väsentligt för vår trovärdighet att svenskt territorium inte
i något sammanhang upplåts för militära prov eller övningar utförda eller
beställda av främmande makt. En konsekvent neutralitetspolitik kräver att
det inte får uppstå någon tvekan om vår beslutsamhet att freda det svenska
territoriet från all militär inblandning utifrån.

Vad utskottet här anfört med anledning av motion 2418 bör ges regeringen
till känna.

UU 1984/85:16

dels att utskottets hemställan i moment 11 bort följande lydelse:

11. beträffande översyn av de svenska mditära tillträdesbestämmelserna att

riksdagen med bifall till motion 1984/85:2418 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Delegation för fredsfrågor

Ulla Orring (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med "Det
organ” och slutar med ” avstyrks därför.” bort ha följande lydelse:

Det finns i det svenska samhället ett betydande engagemang och betydande
kunskaper om freds- och nedrustningsfrågor. Samtidigt är det
uppenbart att fredsarbetet bedrivs i sammanhang som är sinsemellan
skilda åt, ofta på ett för det gemensamma målet olyckligt sätt. Ett folkligf
engagemang och en bred opinion finns inom fredsrörelsen. Den vetenskapliga
fredsforskningen och säkerhetspolitiska forskningen är koncentrerad
till universiteten och vissa institutioner. Förhandlingsarbetet och
förberedelserna för det sker huvudsakligen inom regeringskansliet.

Enligt utskottets mening finns det anledning att försöka åstadkomma en
bättre samordning mellan dessa olika centra för fredsarbetet. En särskild
delegation för fredsfrågor och fredsforskning, knuten till utrikesdepartementet,
skulle kunna vara ett viktigt forum för informationsutbyte och
samråd. Den skulle kunna vara till gagn såväl för regeringens förhandlingsarbete
som för fredsrörelsen och den akademiska forskningen. Utskottet
anser därför att riksdagen, i enlighet med vad som föreslås i motion
1262, bör uttala sig för att en sådan delegation inrättas.

dels att utskottets hemställan i moment 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande delegation för fredsfrågor

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:1262 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Särskilda yttranden

1. Förbud mot kryssningsmissiler

Sture Korpås och Gunnel Jonäng (båda c) anför:

Kryssningsmissiler är en relativt ny vapentyp som har egenskaper som
gör att det finns särskild anledning att försöka få till stånd ett förbud mot
användningen av dem. De är lågflygande och svåra att upptäcka. De
uppges också vara förhållandevis billiga att tillverka och kan därför befaras
få en allt större spridning om inte åtgärder mot dem sätts in i tid.

UU 1984/85:16

De kan dessutom anses utgöra ett särskilt hot mot icke paktanslutna
länder som Sverige, därigenom att de kan befaras få anflygningsbanor som
kränker vårt territorium. Även i och för sig oavsiktliga kränkningar eller
olycksfall vid hanteringen av dem kan innebära ett hot mot oss.

Vi anser av dessa skäl att det är angeläget att så snart som möjligt få till
stånd internationella förhandlingar som syftar till ett förbud mot kryssningsmissiler.
Sådana förhandlingar bör i första hand inriktas på de typer
av kryssningsmissiler med lång räckvidd som innebär ett särskilt hot mot
neutrala länders territorier.

2. Konferens om människors beteende i krig och katastrofer

Sture Korpås och Gunnel Jonäng (båda c) anför:

Över hela världen pågår ett intensivt forskningsarbete kring konsekvenser
av krig och katastrofer. Syftet är att finna de bästa möjligheterna att
bereda människor skydd för en sådan eventualitet. Det framgår av utskottets
betänkande att forskning på detta område bedrivs även i Sverige och
att en konferens i ämnet ordnats.

Enligt vår uppfattning bör de kunskaper och det intresse för frågan som
nu finns i Sverige tas till vara genom att en brett upplagd konferens ordnas
med deltagande av internationella experter. Konferensens syfte bör vara
att kartlägga och diskutera människors beteende i krig och avspärrning.
Resultaten av konferensen bör sedan sammanställas till en rapport som
bl. a. kan utnyttjas vid utformningen av vår beredskapsplanering.

Vi anser att initiativ till en sådan konferens borde ha kunnat tas nu.

Liber Tryck AB Stockholm 1985