om naturvård (Betänkande 1987/88:JoU5 Jordbruksutskottet)

Jordbruksutskottets betänkande
1987/88:5

om naturvård

JoU

1987/88:5

Sammanfattning

I betänkandet behandlas ett 20-tal motioner från allmänna motionstiden
1987 om olika naturvårdsfrågor. Motionerna gäller i huvudsak följande
ämnesområden.

— Inriktningen av naturvårdsarbetet m.m.

— Nationalparker och naturreservat

— Hotade arter

— Våtmarker

— Ersättning till markägare

— Ny naturvårdslagstiftning

— Antarktis

Motionerna avstyrks av utskottet med hänvisning bl.a. till pågående
överväganden om naturvårdsförvaltningen och om naturvårdsobjekt i fjällvärlden.
I fråga om ersättnings- och lagstiftningsfrågor hänvisas främst till
riksdagens beslut om ny plan- och bygglag, naturresurslag m.m.

Till betänkandet fogas 17 reservationer.

Motioner

Motion 1986/87 :Jo236 av Ingvar Eriksson m. fl.(m), vari yrkas såvitt nu är i
fråga (yrkande 5) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
den enskilde skall ha full ersättning för intrång i bruknings- och äganderätt.

Motion 1986/87:Jo314 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari yrkas såvitt nu är i
fråga (yrkande 9) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
inventeringen av skyddsvärda naturområden snarast skall slutföras samt att
riksdagen därefter föreläggs förslag om framtida skydd för dessa områden.

Motion 1986/87 :Jo704 av Carl Bildt m. fl. (m), vari yrkas såvitt nu är i fråga
(yrkandena 3, 4, 5, 7, 8 och 10),

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att de påverkade
områdena i Stora Sjöfallets och Abisko nationalparker skall överföras
till naturreservat,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sjaunjaområdet
bör bli nationalpark,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nationalparker och naturreservat,

1 Riksdagen 1987/88. 16 sami. Nr 5

7. att riksdagen hos regeringen begär utvärdering om huruvida syftet
med nuvarande naturreservat är uppfyllt,

8. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändringar av naturskyddslagen
i syfte att skydda utrotningshotade arter,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ersättning till markägare för försvårande av pågående
markanvändning och för vård av värdefulla naturparker.

Motion 1986/87:Jo705 av Sten Svensson (m), vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av bestämmelserna för
dispensförfarande och handläggning av överklagningsärenden i frågor som
angivits i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att berörda
markägare skall tillerkännas skälig ersättning för det intrång som bildandet
av tillfälliga naturreservat medför,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ersättningsmark
bör garanteras berörda markägare vid bildandet av naturreservat eller
vid motsvarande former av intrång på enskilt ägd mark.

Motion 1986/87:Jo715 av Carl Bildt m. fl. (m), vari yrkas med hänvisning
till vad som anförts i motion 1986/87 :Bo205, att riksdagen hos regeringen
begär förslag till sådana ändringar av naturvårdslagen (1964:822) att
strandskyddet utformas i enlighet med vad som i motionen anförts.

Motion 1986/87:Jo722 av Inger Hestvik m. fl. (s), vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om behovet av en
översyn av 21 § skogsvårdslagen, så att naturvårdshänsyn bättre kan tillvaratas.

Motion 1986/87:Jo723 av Lars Ernestam (fp), vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om översyn
av skogsvårdslagen och naturvårdslagen för skydd av hotade arter.

Motion 1986/87 :Jo724 av Nils T Svensson och John Johnsson (s), vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts beträffande information i anslutning till vilthägn.

Motion 1986/87 :Jo762 av Ivar Franzén (c), vari yrkas att riksdagen beslutar
att som sin mening ge regeringen till känna de riktlinjer för vården av det
svenska kulturlandskapet som anförs i motionen.

Motion 1986/87:Jo780 av Siw Persson (fp), vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om tillägg till
den svenska CW-listan.

Motion 1986/87 :Jo781 av Sigge Godin (fp), vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag till ny naturvårdslag.

Motion 1986/87:Jo794 av Per Arne Aglert och Lars Ernestam (fp), vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär att naturvårdsverket vidtar åtgärder
för att ge Gullhögsfloarna ett varaktigt skydd.

JoU 1987/88:5

Motion 1986/87 :Jo802 av Alf Svensson (c), vari yrkas såvitt nu är i fråga

(yrkande 10), att riksdagen beslutar förklara Kalixälven med dess källvat- • JoU 1987/88:5
ten och biflöden som nationalälv, med ett skydd motsvarande nationalparkers.

Motion 1986/87 :Jo803 av Bengt Westerberg m. fl. (fp), vari yrkas såvitt nu
är i fråga (yrkandena 32, 42, 43, 44, 45, 46, 47, 49, 52 och 53),

32. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ytterligare marina reservat,

42. att riksdagen hos regeringen begär att en utredning tillsätts med uppgift
att utarbeta ett förslag till ny naturvårdslag i enlighet med vad som
anförts i motionen,

43. att riksdagen hos regeringen begär förslag om inrättande av en nationalpark
i Sjaunjaområdet,

44. att riksdagen hos regeringen begär förslag om inrättande av en nationalpark
i Taavavuomaområdet,

45. att riksdagen hos regeringen begär förslag om inrättande av en nationalpark
i Rogenområdet,

46. att riksdagen hos regeringen begär en plan för skydd av fjällvärlden,

47. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Stora Sjöfallets nationalpark,

49. att riksdagen hos regeringen begär att de fjällnära skogar för vilka
överenskommelser träffats om skydd snarast skyddas som naturreservat,

52. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skydd för våtmarkerna,

53. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om insatser för flora- och faunavård.

Motion 1986/87:Jo827 av Olle Svensson m. fl. (s), vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
skälen till att göra Ridö — Sundbyholmsarkipelagen till nationalpark.

Motion 1986/87:Jo828 av Sven Munke m. fl. (m), vari yrkas att riksdagen
beslutar om sådan ändring i naturvårdslagens 18 c § att naturliga vattensamlingar
och märgelgravar även omfattas av de prövningsbestämmelser
som gäller för sjö.

Motion 1986/87 :Jo834 av Siw Persson m. fl. (fp), vari yrkas såvitt nu är i
fråga (yrkandena 6 och 7), med hänvisning till vad som anförts i motion
1986/87 :A490,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om större resurser till förfogande för genomförande av naturvårdsplaner,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om bättre beslutsunderlag i den fysiska planeringen när det
gäller våtmarker.

Motion 1986/87: Jo837 av Karl Erik Olsson m. fl. (c), vari yrkas såvitt nu är i
fråga (yrkande 3) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som i motionen anförts om initiativ för att få Antarktis förklarat som

internationell nationalpark. 3

1* Riksdagen 1987/88. 16 sami. Nr 5

Utskottet

JoU 1987/88:5

Inriktning av naturvårdsarbetet. Nationalparker,
naturreservat m. m.

I motion Jo314 yrkande 9 av Lars Werner m. fl. (vpk) krävs åtgärder för en
samordning av skyddet av hotade arter, unika naturområden och områden
med representativ natur. För detta krävs en samordnad, landsomfattande
naturvårdsstrategi som kan fungera som underlag för en rangordning av
skyddsintressena. En totalinventering av skyddsvärda områden bör göras
med underlag från länens naturvårdsplaner, naturvårdsverkets och skogsstyrelsens
urskogsinventering samt utredning om naturtyper i Norden. De
områden som därmed bedöms skyddsvärda måste garanteras skydd för
framtiden.

I motion Jo704 av Carl Bildt m. fl. (m) diskuteras principerna för bildande
av naturreservat m. m. Enligt motionen bör begreppet naturskydd renodlas.
Naturreservat bör inrättas i första hand för att bevara särskilda naturtyper
men inte av hänsyn till rekreation och friluftsliv. Många av dagens
naturreservat bör få ändrad status. Regeringen bör därför ges i uppdrag att
utvärdera syftet med nu befintliga naturreservat (yrkandena 5 och 7). Vidare
framställs yrkanden om specificerade skyddsinsatser, bl. a. för Sjaunjaområdet,
som enligt motionen bör bli nationalpark. De nuvarande nationalparkerna
Abisko och Stora Sjöfallet bör ombildas till naturreservat såvitt
avser de områden som är påverkade av olika exploateringsåtgärder.

Som en allmän princip beträffande nationalparker anför motionärerna
att skyddet för dessa måste vara mycket starkt. Ingrepp bör få ske endast
efter lagstiftning i särskilda fall.

I motion Jo762 av Ivar Franzén (c) föreslås åtgärder för skydd av det
svenska kulturlandskapet. Lantbrukare bör i större omfattning anlitas —
och ersättas — för den natur- och kulturminnesvårdsinsats de utför. Det
direkta ansvaret för hävden av ett skyddsobjekt bör ligga så nära objektet
som möjligt, gärna i kombination med driften av ett jordbruksföretag. Skötselarbetet
bör inte vara beroende av beredskapsarbeten. En omfördelning
bör ske av medel från anslaget till sysselsättningsskapande åtgärder till
anslag för direkta vårdinsatser.

I motion Jo802 yrkande 10 av Alf Svensson (c) anförs att de outbyggda
Norrlandsälvarna är en oersättlig miljöresurs som måste bevaras. Mycket
talar för att frågan om ytterligare utbyggnad av dessa älvar kan aktualiseras
i samband med beslut om kärnkraftens avveckling. Kalixälven bör därför
enligt motionen klassas som ”nationalälv”, eftersom den har flera unika
kvaliteter.

I motion Jo803 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) framförs ett flertal yrkanden
om olika naturvårdsfrågor. Ytterligare marina reservat måste inrättas
med hänsyn bl. a. till planerna på sandsugning och till föroreningarna i
haven som hotar sälstammen (yrkande 32). Vidare yrkas en rad specificerade
skyddsinsatser, såsom inrättande av nationalparker i Sjaunja, Taavavuoma
och Rogenområdet. Delar av Stora Sjöfallets nationalpark bör införlivas
med Sareks nationalpark resp. en ny nationalpark i Sjaunja (yrkandena
43—45 och 47). Enligt yrkande 46 bör det svenska fjällområdet ges ett bättre 4

och mer varaktigt skydd mot exploatering. De fjällnära skogar som enligt JoU 1987/88:5

uppgörelse mellan berörda myndigheter m. fl. undantas från skogsavverkning
bör avsättas som naturreservat (yrkande 49). Enligt yrkande 53 måste
flora- och faunavårdsarbetet ges ökad tyngd. Det anslag för vård av hotade
arter m. m. som nyligen inrättats är ett steg i rätt riktning. Ytterligare åtgärder
krävs dock i form av fridlysning, inrättande av djurskyddsområden,
forskning och inventeringar m. m.

Enligt motion Jo827 av Olle Svensson m. fl. (s) finns det en rad skäl som
talar för att Ridö — Sundbyholmsarkipelagen i Mälaren ombildas från naturreservat
till nationalpark. Växt- och djurlivet i området är mycket speciellt.
Även på grund av de kulturhistoriska värdena är området av riksintresse.
De sociala värdena — med hänsyn till friluftsliv och rekreation m. m. —
är betydande.

1 motion Jo834 av Siw Persson m. fl. (fp) yrkas att länsstyrelsen erhåller
större resurser för att genomföra upprättade naturvårdsplaner (yrkande 6).

Motiveringen återfinns i motion A490 om regionalpolitiska åtgärder för
Skåne. Med nuvarande medelstilldelning kommer enligt motionen genomförandet
av ”länets” naturvårdsplan att ta lång tid.

Utskottet får inledningsvis erinra om att naturvårdsförvaltningskommittén
år 1986 lagt fram förslag om administration och ansvarsfördelning samt
skötsel och ekonomi såvitt avser landets naturvårdsobjekt (Ds Jo 1986:4).

Förslagen bereds i miljö- och energidepartementet. I avbidan på resultatet
av denna beredning bör riksdagen enligt utskottets mening inte fatta beslut
som innebär väsentliga avvikelser från nu gällande principer för naturvårdsförvaltningen
eller ställer krav på ökade resurser för angivna ändamål.

Yrkandet i vpk-motionen Jo314 (yrkande 9) om en samordnad, landsomfattande
naturvårdsstrategi och en totalinventering av skyddsvärda områden
i landet avstyrks med hänvisning till vad utskottet nyss anfört.

Utskottet är ej heller berett att tillstyrka yrkande 6 i fp-motionen Jo834
om ökade resurser för länsstyrelsernas naturvårdsarbete. Utskottet utgår
från att det finns anledning att återkomma till frågan i samband med budgetberedningen
för nästkommande budgetår.

I anslutning till motion Jo704 av Carl Bildt m. fl. (m) får utskottet anföra
följande.

De grundläggande bestämmelserna om nationalparker och naturreservat
finns i naturvårdslagen (1964:822). Nationalparkerna åtnjuter som naturskyddsområde
ett särskilt kvalificerat skydd. För att ytterligare trygga dessa
områden finns särskilda förbehåll även i andra författningar, t. ex. gruvlagen
(1974:342), väglagen (1971:948) och lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter.
Ingrepp i en nationalpark i samband med exploatering e. d.
kräver riksdagens medgivande.

Riksdagen har tidigare, på förslag av jordbruksutskottet, slagit fast vissa
principer rörande intrång i nationalparker (JoU 1979/80:39). Därvid anfördes
bl. a.

Utskottet anser — i likhet med vad föredraganden anfört — att man måste
se allvarligt på varje intrång i en nationalpark, oberoende av intrångets

omfattning. Syftet med nationalparkerna är att åt samtid och eftervärld JoU 1987/88:5
såsom en hela nationens tillhörighet skydda sammanhängande större områden,
vilka utgör karaktäristiska prov på ursprungliga eller av kulturinflytelser
relativt oberörda landskapstyper med tillhörande ytbildning, växtvärld
och djurvärld. Som orörda referensområden för vetenskaplig forskning har
parkerna en viktig funktion. Detta innebär att i princip varje ingrepp av nu
ifrågasatt karaktär i en nationalpark strider mot syftet med nationalparkens
tillkomst. Mot denna bakgrund vill utskottet starkt understryka vikten av
att nationalparkernas områden bevaras intakta för framtiden och att den
allra största restriktivitet iakttas när sådana ingrepp av någon angelägen
anledning aktualiseras.

Utskottet finnér med hänvisning till det anförda att yrkande 5 i motion
Jo704 inte påkallar någon vidare åtgärd, såvitt avser skyddet för nationalparker.
Någon utvärdering av syftet med skyddsformen naturreservat —
enligt yrkande 7 i motionen — är utskottet ej heller berett att förorda i
avbidan på resultatet av bl. a. naturvårdsförvaltningskommitténs överväganden.

Motion Jo762 (c) går i huvudsak ut på att ansvaret för vården av ett naturvårdsobjekt
bör ligga så nära objektet som möjligt och att det bör finnas
möjlighet att ersätta t. ex. en jordbrukare för direkta vårdinsatser. Utskottet
vill härvidlag erinra om att medel utgår från anslaget Särskilda projekt på
naturvårdens område för bl. a. stöd till jordbruksföretag. Enligt ett pressmeddelande
i juni 1987 från miljö- och energidepartementet har regeringen
beslutat att naturvårdsverket får använda 10 milj. kr. för sådant stöd, i syfte
att bevara ett urval värdefulla ängs- och hagmarker. Motionen får anses i
huvudsak tillgodosedd och påkallar ingen ytterligare åtgärd från riksdagens
sida.

Det får enligt utskottets mening ankomma i första hand på berörda länsstyrelser
att bedöma behovet av ytterligare marina reservat, mot bakrund av
eventuella planer på sandsugning m. m. Det kan tilläggas att länsstyrelsen i
Gotlands län nyligen beslutat inrätta ett marint naturreservat om ca 700 km3
i anslutning till Salvorev i Östersjön. Med det anförda avstyrker utskottet
motion Jo803 yrkande 32.

1 anslutning till motionsyrkandena om specificerade skyddsinsatser i fjällvärlden
m. m. får utskottet anföra följande:

Olika frågor om naturvårdsobjekt i fjällområdena har upprepade gånger
blivit föremål för riksdagens behandling (bl. a. JoU 1984/85:11, 1985/

86:10,1986/87:3). Utskottet har därvid bl. a. hänvisat till naturvårdsverkets
fjällutredning, som ligger till grund för verkets och berörda länsstyrelsers
arbete med en naturvårdsplan för fjällen. Naturvårdsverkets arbete omfattar
bl. a. de nordliga nationalparkerna. Uppdraget skall redovisas senast
den I juli 1988.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna Jo704
yrkande 3 delvis och yrkande 4 samt Jo803 yrkandena 43 och 47, såvitt avser
Stora Sjöfallet och Sjaunja.

Vidare avstyrks motion Jo704 yrkande 3 i återstående del, såvitt avser
Abisko nationalpark.

Med samma hänvisning avstyrks motion Jo803 yrkandena 44 och 45
såvitt avser nationalparker i Taavavuoma och Rogenområdet.

Enligt lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser är större delen av
fjällvärlden av riksintresse med hänsyn till de natur- och kulturvärden som
finns i områdena. Exploateringsföretag och andra ingrepp i miljön i dessa
områden får komma till stånd endast under vissa, restriktivt angivna förutsättningar.
I lagen regleras även skyddet för de fyra huvudälvarna, däribland
Kalixälven (3 kap. 6 §). Dessa är enligt lagen skyddade mot exploatering.
1 samband med behandlingen av förslaget till naturresurslag behandlade
bostadsutskottet motionsyrkanden om att Kalixälven m. fl. älvar skulle
klassas som nationalälvar. Enligt bostadsutskottet kunde motionerna
anses tillgodosedda genom att de fyra huvudälvarna omfattas av 3 kap. 6 §
naturresurslagen (Boij 1986/87:3 s. 34 f.).

Utskottet gör samma bedömning i fråga om motion Jo802 yrkande 10 (c)
om skyddet för Kalixälven och avstyrker därför yrkandet i fråga.

Frågan om en nationalpark i Ridö — Sundbyholmsarkipelagen behandlades
senast i jordbruksutskottets betänkande 1986/87:3. På utskottets förslag
lämnades den då aktuella motionen utan vidare åtgärd med hänvisning till
att naturvårdsverket arbetade med en plan över sådana områden i landets
södra delar som borde ges nationalparksskydd.

En arbetsgrupp inom naturvårdsverket arbetar alltjämt med hithörande
nationalparksfrågor m. m. Ridö—Sundbyholmsområdet kommer att granskas
särskilt av arbetsgruppen. Uppdraget skall redovisas senast den 1 juli
1988.

Det anförda innebär att motion Jo827 (s) ej påkallar någon särskild åtgärd
från riksdagens sida.

Yrkandena 46 och 49 i motion Jo803 (fp) avstyrks med hänvisning främst
till att domänverket nyligen inrättat 70 domänreservat längs fjällkedjan.
Syftet med reservaten är att skydda stora arealer fjällnära skog och angränsande
fjällmark för framtiden. Totalt omfattar reservaten ca 1,2 milj. ha
mark, varav ca 420 000 ha produktiv skogsmark och fjällbjörkskog. Parallellt
med de fjällnära domänreservaten inrättar berörda länsstyrelser ytterligare
ett 50-tal naturreservat, huvudsakligen på domänverkets marker. De
fjällnära naturreservaten byggs upp kring de urskogsområden som undersökts
i naturvårdsverkets urskogsinventering.

Vad beträffar flora- och faunavårdsarbetet bör följande framhållas:

Naturvårdsverket har under år 1984 startat ett särskilt program för floraoch
faunavård. Under de senaste åren har kunskaper om hotade och sällsynta
arter tagits fram och hot mot dessa kartlagts. Dagens teknik inom
framför allt de areella näringarna åstadkommer mycket snabba förändringar
vad gäller djurens och växternas livsbetingelser. Enligt uttalanden av
miljö- och energiministern bör arbetet nu inriktas på en genomgång av vilka
åtgärder som behövs för olika arter i avsikt att vända utvecklingen, liksom
en bedömning av var resurserna bäst bör användas och hur de bör samordnas
(prop. 1986/87:100 bil. 16). Sverige har också ett internationellt ansvar
för flera arter. Förutom vissa växtarter gäller detta flera av de stora rovdjuren,
exempelvis björn, lo och järv. Även sälarna är aktuella i detta sammanhang
liksom pilgrimsfalk och örn. För att möta dessa behov har riksdagen
beslutat om ett nytt anslag för särskilda insatser för vård av hotade arter
(JoU 1986/87:17 p. 10). För budgetåret 1987/88 har anvisats ett reservationsanslag
av 2 milj. kr.

JoU 1987/88:5

1 * * Riksdagen 1987/88. 16 sami. Nr 5

Yrkande 53 i motion Jo803 får enligt utskottets mening anses i hög grad JoU 1987/88:5
tillgodosett med vad som anförts ovan.

Våtmarker m.m.

I motion Jo803 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) yrkande 52 understryks
våtmarkernas betydelse från ekologisk synpunkt. Som ostörda områden för
djur och växter och som inslag i landskapsbilden har våtmarkerna ett stort
bevarandevärde. Med hänsyn till exploateringsintressen m.m. måste i den
fysiska planeringen ägnas större uppmärksamhet åt våtmarkerna. Beslutsunderlaget
måste förbättras genom en planmässig satsning på forskning
och rikstäckande inventeringar. För många områden är det aktuellt med
reservatsbildning.

Även i motion Jo834 av Siw Persson m. fl. (fp) yrkande 7 anförs att ett
bättre beslutsunderlag krävs i den fysiska planeringen såvitt avser våtmarker.

Utskottet erinrar om att det sedan den 1 juli 1986 föreligger tillståndsplikt
för markavvattning enligt 18 c § naturvårdslagen (prop. 1985/86:159,

JoU 21, rskr. 249). Syftet med denna lagändring var att förstärka skyddet
för bl.a. våtmarker som är värdefulla från naturvårdssynpunkt. I nyssnämnda
proposition gjordes följande uttalanden om våtmarkerna:

En avgörande förutsättning för en god naturresurshushållning i fråga om
våtmarkerna är att vi har tillfredsställande kunskaper om våtmarkerna,
deras antal och karaktär. Denna kunskap nås bl. a. genom de inventeringar
av våtmarkerna som naturvårdsverket utför i samarbete med länsstyrelserna
i Uppsala, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Kristianstads, Hallands,

Älvsborgs, Skaraborgs, Kopparbergs och Västerbottens län. I flertalet av de
nu nämnda länen beräknas inventeringsarbetet vara avslutat i år, medan
arbetet i Kopparbergs och Västerbottens län, där våtmarksarealen är mycket
stor, väntas vara slutfört år 1989. 1 flertalet av landets övriga län har
länsstyrelserna utfört egna inventeringar.

Genom de nu beskrivna inventeringarna bör det vara möjligt att successivt
få ett bättre underlag för bedömningar av olika våtmarkers skyddsvärde.
Utöver denna form av inventering pågår också en mera riktad inventeringsverksamhet.
Regeringen gav således våren 1986 statens energiverk i
uppdrag att genomföra en torvmarksinventering i syfte att öka kunskaperna
om torvmarkernas förutsättningar för energiproduktion. Denna inventering
skall bedrivas i samarbete med naturvårdsverket och vara slutförd
senast den 30 september 1986.

Det är viktigt att den kunskap vi har om behovet av att skydda våtmarkerna
förs ut till dem som har inflytande över dessa markers utnyttjande eller
bevarande. Särskild betydelse i detta sammanhang har den rådgivning som
skogsvårdsstyrelser och lantbruksnämnder lämnar till markägare i olika
produktionsfrågor. Såsom framhållits bl. a. i prop. 1985/86:74 om jordbruksforskning,
m.m. är det viktigt att rådgivningen inom lantbruket i ökad
utsträckning kommer att omfatta rådgivning om produktionsmetoder som
innebär ett ökat hänsynstagande till miljöskydds- och naturvårdsaspekter.

Också forskningen om våtmarkerna måste vidgas och intensifieras. Som
ett uttryck för detta behov vill jag se det långsiktiga, tvärvetenskapliga program
för skogsforskning som skogs- och jordbrukets forskningsråd lagt
fram. Programmet omfattar en intensifierad och vidgad forskning kring
skogsskötsel på våra marker. I regeringens skrivelse till riksdagen om forsk- «

ning rörande skog och miljö (1985/86:76) har förordats att forskningsprogrammet
genomförs.

Utskottet kan instämma i motionärernas synpunkter på våtmarkernas betydelse
från ekologisk synpunkt. Emellertid framgår av de ovan refererade
uttalandena att regeringen och berörda myndigheter fäster stor vikt vid att
det finns tillfredsställande kunskaper om våtmarkerna. Någon särskild åtgärd
med anledning av motionerna Jo803 yrkande 52 och Jo834 yrkande 7
synes inte påkallad.

I motion Jo780 av Siw Persson (fp) behandlas den internationella våtmarkskonventionen
(Convention on Wetlands) och den lista över internationellt
viktiga våtmarker som är fogad till konventionen. Denna förteckning, den
s.k. CW-listan, upptar för Sveriges del 20 objekt. Enligt motionen bör även
den inre delen av Skälderviken och delar av Lundåkrabukten föras upp på
den svenska listan över våtmarker av internationell betydelse.

Utskottet vill framhålla att frågan närmast tillhör regeringens och naturvårdsverkets
kompetensområde. Vid naturvårdsverket pågår för närvarande
en översyn av den s. k. CW-listan som omfattar svenska våtmarker av
internationell betydelse. Listan upptar i dag 20 områden. Under hösten
1987 kommer verket att för regeringen lägga fram förslag om utökning av
CW-listan med — troligtvis — 7 eller 8 nya områden. Motionen avstyrks
med hänvisning till vad sålunda anförts.

I motion Jo794 av Per Arne Aglert och Lars Ernestam (båda fp) yrkas att
naturvårdsverket får i uppdrag att vidta åtgärder för att skydda Gullhögsfloarna,
ett våtmarksområde i Härjedalen. Enligt flera bedömare ligger områdets
naturvärden på en hög internationell nivå. Området hotas emellertid
av planerad torvexploatering i Härjedalen.

Gullhögsfloarna är ett våtmarksområde i Härjedalen som anses ha högt
skyddsvärde. Området är av riksintresse för den vetenskapliga naturvården.
Ett företag har beviljats s. k. undersökningskoncession för torvbrytning
för viss del av Gullhögsfloarna enligt lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter.
Naturvårdsverket och länsstyrelsen i Jämtlands län har på
uppdrag av regeringen genomfört en utredning av skyddsvärdet för Gullhögsfloarna
och några angränsande våtmarksområden. Ansökan om bearbetningskoncession
för Gullhögsfloarna har ännu ej inkommit till länsstyrelsen.
Enligt uppgift från länsstyrelsen har man för avsikt att ytterligare
utreda skyddsbehovet för Gullhögsfloarna innan man tar ställning till en
eventuell ansökan om bearbetningskoncession.

Av det anförda framgår att frågan om exploatering av Gullhögsfloarna
ännu inte prövats slutgiltigt i fråga om vare sig områdets naturvärden eller
dess lämplighet från torvbrytningssynpunkt. Utskottet ser därför ingen anledning
för riksdagen att i detta ärende föregripa länsstyrelsens prövning
och avstyrker således motion Jo794.

I motion Jo828 av Sven Munke m. fl. (m) yrkas att bestämmelserna i 18 c §
naturvårdslagen om prövning av vissa markavvattningsföretag utvidgas till
att gälla även naturliga vattensamlingar och märgelgravar.

En liknande motion behandlades i utskottets betänkande JoU 1985/86:21
om tillståndsplikt för markavvattning m.m. Därvid anförde utskottet bl. a.:

JoU 1987/88:5

Enligt motion 550(m)bördenföreslagnaprövningsbestämmelsenomfatta JoU 1987/88:5
även åtgärder för att sänka eller tappa ur naturliga vattensamlingar och
märgelgravar. Dessa vattenområden har enligt motionen stora natur- och
kulturvärden. 1 Skåne har märgelgravarna sedan drygt ett århundrade tillbaka
präglat landskapsbilden. För fågellivet betyder dessa vattensamlingar
mycket. De är dessutom ofta kringgärdade av buskage som ger fältviltet
både skydd och häckningsplatser.

Utskottet erinrar om att den föreslagna 18 c § bygger på i princip samma
markavvattningsbegrepp som enligt definitionen i 1 kap. 4 § punkt 4 vattenlagen.
Det innebär att tillståndsprövningen bl. a. omfattar åtgärder för att
sänka eller tappa ur en sjö men ej annan typ av vattenområde. Åtgärder som
avses i motionen kan däremot komma att definieras som ett vattenföretag
enligt den allmänna definitionen i 1 kap. 3 § punkt 1 i vattenlagen. Vid en
eventuell tillståndsprövning enligt denna lag finns möjlighet att beakta
även sådana natur- och kulturvärden som är förknippade med vissa vattensamlingar
av det slag som åsyftas i motionen.

Vidare bör framhållas att ett dikningsföretag som tillståndsprövas enligt
naturvårdslagen 18 c § kan tänkas beröra också vattenområden av typ märgelgravar
och liknande. I så fall omfattar prövningen enligt NVL också
detta förhållande.

Utskottet delar motionärernas synpunkter på bl.a. märgelgravarnas värde
från naturvårds- och kulturminnesvårdssynpunkt och anser det angeläget
att dessa värden beaktas i de sammanhang där en prövning av vattenföretag
äger rum enligt naturvårds- och vattenlagstiftningen. Utöver dessa
uttalanden av utskottet bör motionerna inte föranleda någon åtgärd.

Utskottet har vid prövningen av den nu aktuella motionen inte funnit
anledning till ändrat ställningstagande. Det kan tilläggas att också de allmänna
bestämmelserna i naturvårdslagen om skydd för vissa naturtyper
m. m. — dvs. naturreservat, naturvårdsområde samt prövningen av arbetsföretag
som kan väsentligt ändra naturmiljön — bör kunna tillämpas i
hithörande fall. Det bör närmast ankomma på vederbörande länsstyrelse
att bedöma skyddsbehovet och vidta de åtgärder som kan vara befogade.

Skydd för denna typ av objekt torde även kunna säkerställas genom
skötselavtal med enskilda markägare.

I den mån märgelgravar e. d. berörs av markanvändningen i jordbruket
kan föreskrifter om skydd av odlings- och kulturlandskapet meddelas med
stöd av lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark. I lantbruksstyrelsens
allmänna råd 1984:1 om jordbrukets hänsyn till naturvårdens intressen anförs
bl. a. följande i fråga om våtmarker och mindre ytvatten:

VÅTMARKER OCH MINDRE YTVATTEN

De marker som berörs här är de inslag i och nära jordbruksmarken som
permanent håller ytvatten eller en fuktig markyta.

Som exempel kan nämnas kärr, gölar, översilningsmarker, kallkällor,
märgelgravar, stränder, bäckar, öppna diken och dammar.

Våtmarker har i långa tider utnyttjats för slåtter och bete då de genom
årlig näringstillförsel ofta varit de områden som gett den bästa avkastningen.
I vissa områden av landet har man också utnyttjat översilningens gynnsamma
effekter genom att bygga diken och därigenom sprida vattnet över
större områden. Märgelgravarna är lämningar efter tidigare brukningsteknik
då man tog upp den näringsrika och kalkhaltiga märgeln för att sprida
över åkrarna.

Våtmarkerna har stor betydelse för flora och fauna. De ger tillgång till JoU 1987/88:5
vatten, foder och skydd för flera djurarter. Miljön erbjuder också goda
betingelser för vissa insekter som dels kan vara till nytta för jordbruket, dels
kan vara värdefull föda för t. ex. fältviltet. Små permanenta vatten är också
av särskilt stor betydelse för groddjuren.

Fågelfaunan kan vara både art- och individrikare i mindre ytvatten än i
större vatten. Detta beror på att i de mindre ytvattnen är näringen både
riklig och lätt tillgänglig vilket är av stort värde för de häckande fåglarna. 1
en större sjö finns motsvarande förhållande endast i grunda skyddande
vikar. Störningar från det rörliga friluftslivet blir också ofta mindre i småvatten
än i sjöar.

FÖRESKRIFTER

— Våtmarker och mindre ytvatten får inte fyllas igen eller på annat sätt
förstöras om de är lokaler för hotade eller sällsynta växt- och djurarter.

— Igenfyllning av våtmarker och mindre ytvatten sorn främst syftar till
arealvinst får inte ske om åtgärden inte samtidigt medför betydande
brukningsfördelar.

ALLMÄNNA RÅD

— Märgelgravar och rester av äldre dräneringssystem bör inte fyllas igen
eller tas bort inom områden som därigenom riskerar att förlora betydelsefulla
exempel på äldre odlingsteknik.

I lantbruksstyrelsens informationsskrift om naturvård vid dränering och
bevattning anges bl. a. att samråd med länsstyrelsen krävs vid igenfyllning
av småvatten om naturmiljön kan komma att väsentligt ändras genom åtgärden.

Utskottet anser med hänvisning till det anförda att syftet med motionen
bör kunna tillgodoses inom ramen för nu gällande bestämmelser om tillstånds-
resp. samrådsplikt för åtgärder som på olika sätt påverkar kulturoch
odlingslandskapet.

Ersättning till markägare m. m.

I motion Jo236 av Ingvar Eriksson m. fl. (m) yrkas att riksdagen uttalar att
den enskilde skall ha full ersättning för intrång i bruknings- och äganderätt
(yrkande 5). Motionärerna hänvisar bl. a. till plan- och bygglagen och naturresurslagen,
vilka ger ytterligare möjligheter till inskränkningar i ägande
och brukande av fast egendom. Enligt motionen är det orimligt att t. ex.
kommunen skall kunna blanda sig i hur en skogsbrukare skall sköta sin
skog.

I motion Jo704 av Carl Bildt m. fl. (m) yrkande 10 framhålls att ersättning
till markägare måste utgå för intrång som innebär att pågående markanvändning
försvåras. Vidare bör markägare erhålla ersättning för vård av
värdefulla naturmiljöer såsom ängar och hagar. Motionärerna understryker
bl. a. att förutsättningarna för att rädda den svenska kulturbygden blir
bättre om man ger ett förvaltaransvar även till markägarna.

I motion Jo705 av Sten Svensson (m) förs en principdiskussion om ersättningsfrågor
i samband med olika typer av intrång i markägandet. En entydig
lagstiftning i detta hänseende är enligt motionen ett oavvisligt krav. Vid

planering av skyddsåtgärder enligt naturvårdslagen m. m. bör ett nära sam- JoU 1987/88:5
arbete initieras redan i inledningsskedet mellan myndigheter och berörda
parter. Detta samarbete bör omfatta även överenskommelser rörande ansvarsfördelning
och underhållskostnader. Klarhet måste vinnas om berörda
markägare kan erbjudas ersättningsmark. Alla som så önskar bör erhålla
likvärdig ersättningsmark i så stor utsträckning som möjligt. En nyckelfråga
är att markägarna hålls skadeslösa. Det gäller bl. a. i samband med bildandet
av tillfälliga naturreservat, ärenden som ofta innebär långa handläggningstider
och ekonomiskt avbräck för enskilda som berörs av åtgärden.
Motionen utmynnar i ett yrkande om översyn av bestämmelserna om
dispensförfarande och överklagande i ärenden som anges i motionen. Vidare
yrkas riksdagsuttalanden om skälig ersättning vid bildande av tillfälliga
naturreservat och om ersättningsmark till markägare.

Utskottet vill inledningsvis erinra om att ersättningsfrågor i samband med
olika typer av intrång i markanvändningen är rättsfrågor som ytterst avgörs
av domstolarna i enlighet med gällande lagbestämmelser och de motivuttalanden
som gjorts i samband med dessa bestämmelsers tillkomst. Fristående
uttalanden från riksdagens sida om ersättningens storlek m. m. kan i
princip inte påverka prövningen i enskilda fall av hithörande ersättningsfrågor.

Vidare bör framhållas att frågorna om ersättning till markägare vid olika
typer av intrång blev föremål för ingående prövning i samband med riksdagsbehandlingen
av regeringens förslag till plan- och bygglag m. m. (BoU
1986/87:1 s. 130—156 och BoU 1986/87:4 s. 7—29). Ett flertal utskott, däribland
jordbruksutskottet, hade avgett yttrande till bostadsutskottet i bl. a.
hithörande frågor. Bostadsutskottets betänkanden innehåller en omfattande
och systematisk genomgång av de lagbestämmelser m. m. som ger möjlighet
att besluta om olika former av intrång i markanvändningen. Jordbruksutskottet
vill här hänvisa till de uttalanden som gjordes av bostadsutskottet
angående bl. a. intrång i jord- och skogsbrukets markanvändning.

Riksdagen beslöt i ovan angivna sammanhang, i enlighet med bostadsutskottets
förslag, om vissa ändringar i intrångs- och ersättningsbestämmelserna
i bl. a. följande lagar, nämligen plan- och bygglagen, naturvårdslagen,
vattenlagen och byggnadsminneslagen. Den huvudsakliga innebörden
av lagändringarna är att reglerna om intrångsersättning samordnas i de
olika lagarna och att bedömningar angående graden av intrång relateras till
den berörda delen av fastigheten. Vidare har bestämmelser införts om s. k.
ackumulerad skada, vilket i korthet innebär att man i ersättningsfrågor
m. m. tar hänsyn även till effekterna av vissa tidigare beslut om intrång
beträffande den berörda fastighetsdelen.

Lagändringarna har trätt i kraft den 1 juli 1987.

Ersättningsbestämmelserna i naturvårdslagen omfattar även beslut om
intrång i markanvändningen som meddelas i samband med s. k. interimistiska
naturreservat (26 § tredje stycket och 11 §).

Vid bedömningar angående ersättningens storlek tillämpas expropriationsrättsliga
grundsatser. Utgångspunkten är att ersättningen skall bestämmas
till skillnaden mellan fastighetens marknadsvärde utan intrånget och 12

dess värde med beaktande av intrånget. Skall fastigheten inlösas betalas JoU 1987/88:5
löseskilling med belopp som motsvarar fastighetens marknadsvärde. Även
annan ekonomisk skada kan ersättas, såsom t. ex. påverkan på ägarens
arbetsinkomster (se BoU 1986/87:1 s. 155). Expropriationslagen inrymmer
ej möjlighet att bestämma ersättningen på annat sätt än i pengar. I praktiken
förekommer det att ersättningsmark — i mån av tillgång — ställs till förfogande
i samband med t. ex. skyddsåtgärder enligt naturvårdslagen.

Det anförda innebär sammanfattningsvis att de ersättningsfrågor som tas
upp i motionerna kommit i ett nytt och för markägarintressena förmånligare
läge sedan plan- och bygglagen jämte följdlagstiftning nu börjat tillämpas.
Utskottet avstyrker därför motionerna Jo236 yrkande 5, Jo704 yrkande
10 och Jo705.

I anslutning till motion Jo704, som också berör möjligheten till frivilliga
skötselavtal med markägare, bör nämnas att utskottet tidigare framhållit
sådana skötselavtal som komplement till skyddsåtgärder enligt naturvårdslagen.
Som utskottet redovisat i föregående avsnitt avsätts särskilda medel
för detta ändamål när det gäller insatser för naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet.
I årets budgetproposition, bil. 16 (s. 49), anför miljö- och energiministern
att naturvårdsverkets verksamhet med naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet
nu har inletts med att verket under innevarande budgetår
kommer att träffa avtal med brukare av kända naturvårdsobjekt. Det är
angeläget att verksamheten får fortsätta och utvidgas. Medel från anslaget
bör användas för bl.a. riktat stöd till jordbruksföretag för att bevara ett
urval av värdefulla ängs- och hagmarker. Sådana marker representerar ofta
både naturvärden och kulturhistoriska värden, vilket bör vägas in vid urvalet
av områden för bevarandeåtgärder och när vårdinsatser planeras. Samråd
bör i dessa frågor ske med riksantikvarieämbetet.

Vissa lagstiftningsfrågor m.m

I motion Jo704 av Carl Bildt m. fl. (m) yrkande 8 hemställs om förslag till
ändring i naturvårdslagen rörande förstärkt skydd för hotade djur- och
växtarter. När arter försvinner eller reduceras sker en genetisk utarmning,
anför motionärerna. Denna utveckling måste motverkas med direkta lagbestämmelser.
Kostnaderna för skyddsåtgärderna bör inte belasta markägaren
utan betalas av det allmänna.

Ett liknande yrkande framförs i motion Jo723 av Lars Ernestam (fp).

Motionären påpekar att det svenska skogs- och jordbrukslandskapet omvandlas
i snabb takt. Detta leder till en utarmning av flora och fauna och av
naturmiljön. Reglerna om naturvårdshänsyn i skogsvårdslagen är otillräckliga.
De ändrade ersättningsregler som beslutades i samband med plan- och
bygglagen får negativa konsekvenser för naturvården. Skyddsbehovet för
djur och växter kan inte tillgodoses med nuvarande lagstiftning och resurser.
En översyn av såväl skogsvårdslagen som naturvårdslagen är nödvändig
för att förbättra skyddet för hotade arter.

I motion Jo715 av Carl Bildt m. fl. (m) yrkas, med hänvisning till motion
Bo205, att naturvårdslagens bestämmelser om strandskydd ändras. Det generella
strandskyddet bör avskaffas. Det bör enligt motionen omfatta en- 13

dast de områden som kommunerna undantar från bebyggelse. Också områ -

den av nationellt intresse bör skyddas. Genom en sådan ändring skulle JoU 1987/88:5

medborgarnas önskemål om byggande av t. ex. fritidshus med strandnära

läge kunna tillgodoses. Den utomordentligt goda tillgången på stränder i

vårt land innebär att endast en mycket liten del av strandområdena skulle

behöva tas i anspråk.

I motion Jo722 av Inger Hestvik m. fl. (s) yrkas en översyn av skogsvårdslagens
bestämmelser om hänsyn till naturvården. Kunskapen om hotade
arter och miljöer är dålig, anser motionärerna. Att 21 § skogsvårdslagen
saknar sanktioner vid uppenbara överträdelser bidrar inte till att stärka
naturvårdshänsynen. En markägare som medvetet struntar i sitt naturvårdsansvar
måste kunna göras skadeståndsskyldig. Resurser måste tillskapas
och en rejäl översyn göras så att inte värdefulla områden spolieras eller
att djur, flora och fauna skadas på ett oreparabelt sätt. Bäst vore om paragrafen
kunde ges tvingande innebörd.

I motion Jo781 av Sigge Godin (fp) anförs att den svenska naturskyddslagstiftningen
är bristfällig på många punkter. Trots att skyddet av naturmiljön
är lika betydelsefullt för samhället som samhällsekonomin betraktas
naturskyddet endast som ett sektorsintresse. Svenska naturskyddsföreningen
har hösten 1986 utarbetat ett förslag till ny naturskyddslagstiftning, som
bl. a. avses vara överordnad annan speciallagstiftning. Motionären redovisar
huvuddragen i detta förslag och föreslår att riksdagen hos regeringen
hemställer om förslag till ny naturskyddslag. Ett liknande yrkande framförs
i motion Jo803 av Bengt Westerberg m. fl. (fp), yrkande 42.

Som framgår av redovisningen ovan tar motionerna sikte på dels en helt ny
naturvårdslagstiftning, dels vissa delreformer på naturvårdsområdet. Motionsyrkanden
om ny naturvårdslagstiftning behandlades senast i utskottets
betänkande JoU 1986/87:3. Utskottet avstyrkte dessa yrkanden med hänvisning
till att det under 1970- och 1980-talen genomförts en rad viktiga
reformer på naturvårdsområdet och till vissa pågående utredningar m.m.

I anslutning till önskemålen om en ny eller reviderad naturvårdslagstiftning
bör även framhållas att den nya lagen (1987:12) om hushållning med
naturresurser trätt i kraft den 1 juli 1987. Lagen syftar till en från ekologisk,
social och samhällsekonomisk synpunkt långsiktigt god hushållning med
naturresurserna, dvs. marken, vattnet och den fysiska miljön i övrigt. I
lagen anges övergripande och grundläggande principer för hushållningen
med våra naturresurser, vilka skall tillämpas i mål och ärenden enligt olika
speciallagar som reglerar mark- och vattenanvändningen. Lagen blir därmed
ett instrument för att väga olika sektoriella intressen mot varandra och
för att påverka och samordna myndigheters beslutsfattande i riktning mot
en bättre hushållning med naturresurserna.

Utskottet har inte funnit anledning att frångå tidigare ställningstaganden
i denna fråga och avstyrker därför motionerna Jo781 och Jo803 yrkande 42.

Såväl naturvårdslagen som skogsvårdslagen innehåller bestämmelser som
ger möjlighet att skydda hotade djur- och växtarter. Som redovisats i det
föregående har riksdagen beslutat om ett nytt anslag för särskilda insatser
för vård av hotade arter. Utskottet avstyrker därför motion Jo704 yrkande 8
och motion Jo723 i motsvarande del. ^

Vad särskilt beträffar hänsynsreglerna i 21 § skogsvårdslagen har utskot- JoU 1987/88:5
tet tidigare uttalat att de tillämpningsföreskrifter som skogsstyrelsen utfärdat
rörande skogsbrukets hänsyn till naturvården är utförliga och detaljerade
och ger uttryck för en hög ambitionsnivå i naturvårdsarbetet. I skogsstyrelsens
och skogsvårdsstyrelsernas verksamhet ägnas dessa frågor stor uppmärksamhet
bl. a. i samband med utbildningsinsatser inom skogsvårdsorganisationen.
Utskottet delar motionärernas synpunkter så till vida att det
är viktigt att berörda myndigheter ständigt strävar efter att flytta fram positionerna
i naturvårdsarbetet. Någon särskild riksdagens åtgärd med anledning
av motionerna Jo722 och Jo723 i motsvarande del är för närvarande
inte påkallad.

Utskottet har inte funnit anledning att frångå tidigare ställningstaganden
om det generella strandskyddet enligt 16 § naturvårdslagen. Frågan aktualiserades
senast i samband med behandlingen av förslaget till plan- och bygglag
(BoU 1986/87:4). På förslag av jordbruks- och bostadsutskotten avslog
riksdagen i detta sammanhang en motion om avskaffande av det generella
strandskyddet. Utskottet föreslår att riksdagen avslår även den nu aktuella
motionen, Jo715.

Viltstängsel

I motion Jo724 av Nils T Svensson och John Johnsson (båda s) anförs att
det i rådande jordbrukspolitiska läge finns ett ökat intresse för köttproduktion
inom viltstängsel. Det innebär risk för att de allemansrättsligt tillgängliga
markerna minskar. Naturvårdslagen ger möjlighet för länsstyrelsen att
vägra tillstånd till uppförande av viltstängsel eller att ställa villkor för sådant
tillstånd. Det är enligt motionen viktigt att det i anslutning till viltstängsel
finns utförlig information om rätten att vistas i naturen, om djurlivet
och fakta om det aktuella vilthägnet.

Utskottet erinrar om att det enligt 24 a § naturvårdslagen gäller tillståndsplikt
för vilthägn på områden där allmänheten får färdas fritt (prop. 1981/

82:220, JoU 1982/83:4).

Frågor om tillstånd prövas av länsstyrelsen, som därvid skall ta hänsyn
till behovet av skydd för friluftslivet och naturmiljön. Tillstånd skall förenas
med villkor som behövs till skydd för dessa intressen.

Detaljbestämmelser om utformningen av vilthägn och om genomgångar
för allmänhetens tillträde till området m. m. finns i naturvårdsverkets jaktkungörelse
(SNFS 1983:1).

Utskottet delar motionärernas synpunkter så till vida att det måste göras
en noggrann avvägning mellan å ena sidan behovet av allemansrättsligt
tillgängliga markområden och å andra sidan de areella näringarnas intresse
av kompletterande produktionsformer m. m. Det får i första hand ankomma
på naturvårdsverket och berörda länsstyrelser att göra dessa avvägningar
och i samband därmed bedöma informationsbehovet i enlighet med motionärernas
synpunkter. Motionen bör kunna tillgodoses inom ramen för
nu gällande bestämmelser, och utskottet är således inte berett att föreslå
något initiativ från riksdagens sida i detta ämne. 15

Antarktis

JoU 1987/88:5

I motion Jo837 av Karl Erik Olsson m. fl. (c) yrkande 3 hemställs att det tas
initiativ för att få Antarktis förklarat som internationell nationalpark. En
liknande motion (c) behandlades vid föregående riksmöte (JoU 1986/87:3).

I betänkandet, till vilket här hänvisas, redovisades utförligt det internationella
samarbetet m. m. rörande Antarktis. Utskottet ställde sig i stort sett
positivt till motionen men ansåg att det nuvarande fördragssystemet fungerat
väl och att möjligheterna till utvidgat samarbete på grundval av detta
system är goda. Motionen ansågs i huvudsak tillgodosedd med de redovisade
uttalandena.

Vid beredningen av det nu aktuella motionsyrkandet har utskottet inte
funnit anledning att frångå den i nyssnämnda betänkande gjorda bedömningen.
Med det anförda avstyrks motion Jo837 yrkande 3.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande en landsomfattande naturvärdsstrategi m. m.
att riksdagen avslår motion 1986/87 :Jo314 yrkande 9,

2. beträffande ökade resurser till länsstyrelserna

att riksdagen avslår motion 1986/87:Jo834 yrkande 6,

3. beträffande nationalparker och naturreservat

att riksdagen avslår motion 1986/87:Jo704 yrkandena 5 och 7,

4. beträffande vården av kulturlandskapet
att riksdagen avslår motion 1986/87:Jo762,

5. beträffande Stora Sjöfallets nationalpark

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:Jo704 yrkande 3 i motsvarande
del och 1986/87 :Jo803 yrkande 47,

6. beträffande nationalpark i Sjaunja

att riksdagen avslår motionerna 1986/87 :Jo704 yrkande 4 och 1986/

87:Jo803 yrkande 43,

7. beträffande Abisko nationalpark

att riksdagen avslår motion 1986/87 :Jo704 yrkande 3 i återstående
del,

8. beträffande nationalparker i Taavavuoma och Rögen

att riksdagen avslår motion 1986/87:Jo803 yrkandena 44 och 45,

9. beträffande Ridö—Sundbyholmsarkipelagen
att riksdagen avslår motion 1986/87 :Jo827,

10. beträffande skogsbruk i fjällområdet m. m.

att riksdagen avslår motion 1986/87 :Jo803 yrkandena 46 och 49,

11. beträffande marina naturreservat

att riksdagen avslår motion 1986/87 :Jo803 yrkande 32,

12. beträffande Kalixälven

att riksdagen avslår motion 1986/87:Jo802 yrkande 10,

13. beträffande flora- och faunavårdsarbetet

att riksdagen avslår motion 1986/87:Jo803 yrkande 53,

14. beträffande våtmarkernas betydelse

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:Jo803 yrkande 52 och 16

1986/87:Jo834 yrkande 7,

15. beträffande tillägg till CW-listan JoU 1987/88:5

att riksdagen avslår motion I986/87:Jo780,

16. beträffande Gullhögsfloarna

att riksdagen avslår motion 1986/87 :Jo794,

17. beträffande torrläggning av märgelgravar m. m.
att riksdagen avslår motion 1986/87 :Jo828,

18. beträffande ersättning till markägare m. m.

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:Jo236 yrkande 5, 1986/

87:Jo704 yrkande 10 och 1986/87:Jo705,

19. beträffande ny naturvårdslagstiftning

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:Jo781 och 1986/87:Jo803
yrkande 42,

20. beträffande översyn av 2! § skogsvårdslagen

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:Jo722 och 1986/87 :Jo723 i
motsvarande del,

21. beträffande naturvårdslagens bestämmelser om hotade arter
att riksdagen avslår motionerna 1986/87:Jo704 yrkande 8 och 1986/

87:Jo723 i motsvarande del,

22. beträffande strandskyddet

att riksdagen avslår motion 1986/87:Jo715,

23. beträffande viltstängsel

att riksdagen avslår motion 1986/87:Jo724,

24. beträffande Antarktis

att riksdagen avslår motion 1986/87:Jo837 yrkande 3.

Stockholm den 29 oktober 1987
På jordbruksutskottets vägnar

Karl Erik Olsson

Närvarande: Karl Erik Olsson (c), Håkan Strömberg (s), Grethe Lundblad
(s), Sven Eric Lorentzon (m), Ove Karlsson (s), Lars Ernestam (fp), Martin
Segerstedt (s), Jan Fransson (s), Åke Selberg (s), Lennart Brunander (c), Jan
Jennehag (vpk), Leif Marklund (s), Ivar Virgin (m), Anders Castberger (fp)
och Mona Saint Cyr (m).

Reservationer

JoU 1987/88:5

1. En landsomfattande naturvårdsstrategi m. m. (mom. 1)

Jan Jennehag (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med ”Utskottet får”
och slutar med ”nyss anfört” bort ha följande lydelse:

I vårt land finns alltjämt ett stort antal unika naturområden, värdefulla
växt- och djurarter och områden med representativ natur, vilka inte åtnjuter
tillfredsställande skydd mot olika typer av exploatering. För att samordna
de nödvändiga skyddsinsatserna krävs en samordnad, landsomfattande naturvårdsstrategi,
grundad på en totalinventering av skyddsvärda områden.
Denna inventering bör utföras snarast och med underlag från bl. a. länens
naturvårdsplaner, naturvårdsverkets och skogsstyrelsens urskogsinventering
och utredningen om naturtyper i Norden. De områden som därvid
klassificeras som skyddsvärda måste garanteras ett skydd för framtiden.
Det anförda innebär att utskottet instämmer i motion Jo314 yrkande 9.
Detta bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande en landsomfattande naturvårdsstrategi m. m.
att riksdagen med anledning av motion 1986/87:Jo314 yrkande 9
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Nationalparker och naturreservat (mom. 3)

Sven Eric Lorentzon, Ivar Virgin och Mona Saint Cyr (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”Utskottet
finner” och slutar med ”naturvårdsförvaltningskommitténs överväganden”
bort ha följande lydelse:

Vad riksdagen sålunda anfört om skyddet för nationalparker bör tillgodose
syftet med motion Jo704 yrkande 5 (delvis). Utskottet utgår givetvis
från att uttalandet följs av regeringen och de myndigheter som handlägger
dessa frågor. Detta bör ges regeringen till känna. När det gäller skyddsformen
naturreservat delar utskottet motionärernas uppfattning att naturreservatet
i första hand bör syfta till ett skydd för särskilda naturtyper, t. ex.
biotoper för hotade arter och geologiska formationer. Däremot bör denna
skyddsform inte komma i fråga av hänsyn till friluftsliv och rekreation. Här
finns andra, mindre ingripande skyddsformer att tillgå. Där det är möjligt
bör en ägare av den berörda marken eller intilliggande mark få ett tillsynsansvar
för naturreservatet. Härigenom uppnås en personlig ansvarskänsla,
och kostnaderna för tillsynen minskar. Denna modell kan användas även
för andra naturvårdsobjekt. Många av dagens naturreservat har inte sådan
status att de bör kvarstå som naturreservat. Regeringen bör därför utvärdera
syftet med denna skyddsform. Vad utskottet anfört med anledning av
yrkandena 5 och 7 i motionen bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande nationalparker och naturreservat
att riksdagen med anledning av motion 1986/87 :Jo704 yrkandena 5
och 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Vården av kulturlandskapet (mom. 4) JoU 1987/88:5

Karl Erik Olsson (c), Sven Eric Lorentzon (m), Lars Ernestam (fp), Lennart
Brunander (c), Ivar Virgin (m), Anders Castberger (fp) och Mona Saint Cyr
(m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”Motion
Jo762” och slutar med ”riksdagens sida” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar synpunkterna i motion Jo762 så till vida att naturvårdsarbetet
i betydligt större utsträckning än som nu sker bör inriktas på ett samarbete
med enskilda jordbrukare m. fl. Som motionären framhållit kan stora
fördelar uppnås om den enskilde markägaren anlitas för att vårda och bevara
natur- och kulturvärden i sitt företag och även erhåller ersättning härför.
Härigenom minskar behovet av ingripanden med stöd av naturvårdslagstiftningen.
Kostnaderna för naturvårdsarbetet minskar. Genom att lägga
ansvaret för vård och skötsel så nära skyddsobjektet som möjligt kan man
dra nytta av den enskildes detaljkunskaper om och personliga ansvarskänsla
för objektet. En omfördelning bör göras från beredskapsarbeten till sådana
direkta skötselinsatser som utskottet här förordat. Utskottet föreslår att
riksdagen med anledning av motion Jo762 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört om riktlinjer för vården av det svenska kulturlandskapet.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande vården av kulturlandskapet

att riksdagen med anledning av motion 1986/87:Jo762 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Stora Sjöfallets nationalpark och nationalpark i Sjaunja
(mom. 5 och 6)

Sven Eric Lorentzon (m), Lars Ernestam (fp), Ivar Virgin (m), Anders Castberger
(fp) och Mona Saint Cyr (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar "Med hänvisning”
och slutar med ”och Sjaunja” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas åsikt att delar av Stora Sjöfallets nationalpark
är så påverkade av exploatering att de inte längre kan sägas representera
några väsentliga naturvärden. Vidare bör Sjaunjaområdet ges starkare
skydd än vad nuvarande reservatsförordnande medger, dvs. området bör
avsättas som nationalpark. De delar av Stora Sjöfallets nationalpark som
fortfarande har något skyddsvärde kan införlivas med Sareks nationalpark,
resp. den nyinrättade nationalparken i Sjaunja. Detta bör ges regeringen till
känna.

dels att utskottets hemställan under 5 och 6 bort ha följande lydelse:

5. beträffande Stora Sjöfallets nationalpark

att riksdagen med anledning av motionerna 1986/87 :Jo704 yrkande
3 i motsvarande del och 1986/87:Jo803 yrkande 47 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. beträffande nationalpark i Sjaunja JoU 1987/88:5

att riksdagen med anledning av motionerna 1986/87:Jo704 yrkande

4 och 1986/87 :Jo803 yrkande 43 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

5. Abisko nationalpark (mom.7)

Sven Eric Lorentzon, Ivar Virgin och Mona Saint Cyr (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”Vidare
avstyrks” och slutar med ”Abisko nationalpark” bort ha följande lydelse:

Även i Abisko nationalpark har ingrepp gjorts bl. a. i samband med
vägbyggen. Dessa områden bör brytas ut från nationalparken och överföras
till naturreservat. Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motion
Jo704 yrkande 3 i motsvarande del bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande Abisko nationalpark

att riksdagen med anledning av motion 1986/87:Jo 704 yrkande 3 i
återstående del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

6. Nationalparker i Taavavuoma och Rögen (mom. 8)

Lars Ernestam och Anders Castberger (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”Med samma”
och slutar med ”och Rogenområdet” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser, i likhet med vad som anförts i motion Jo803, att både
Taavavuoma och Rogenområdet har unika naturvärden och att de bör avsättas
som nationalparker. Vad utskottet anfört med anledning av motion
1986/87:Jo803 yrkandena 44 och 45 bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande nationalparker i Taavavuoma och Rögen

att riksdagen med anledning av motion 1986/87 :Jo803 yrkandena 44
och 45 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Skogsbruk i fjällområdet m. m. (mom. 10)

Lars Ernestam och Anders Castberger (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med ”Yrkandena
46” och slutar med ”naturvårdsverkets urskogsinventering” bort ha följande
lydelse:

1 fjällvärlden finns landets mest värdefulla naturområden med bl. a. vildmarkskaraktär,
alpina glaciärområden, högproduktiva älvdalar, urskogar
och hedområden med rik flora. Området är genom sin storlek, sin relativa
orördhet och sina naturvärden unikt i Europa. Fjällvärlden erbjuder också
utomordentliga rekreations- och turistvärden såväl sommar- som vintertid.

Fjällområdet är också en bas för rennäringen.

På olika sätt har statsmakterna sökt skydda fjällvärlden mot exploate- JoU 1987/88:5
ring. Redan i seklets början avsattes nationalparker. Ytterligare parker har
tillkommit senare. Sarek—Padjelanta — Stora Sjöfallet är ett av världens
största sammanhängande skyddade områden. Genom den fysiska riksplaneringen
har även andra delar av fjällen givits ett visst om än osäkert skydd,
bl. a. genom att obrutna fjällområden avgränsats.

I praktiken är det dock inte lika väl beställt. Den nya naturresurslagen
medger att mineralutvinning sker även i områden som åtnjuter särskilt
skydd mot exploateringsföretag. Bestämmelsen bör utgå ur lagen.

Inte ens nationalparksskyddet — dvs. utfästelsen att till kommande generationer
spara särskilt värdefulla naturtyper — har visat sig hållbart. I Stora
Sjöfallets nationalpark har flagranta ingrepp och gränsändringar skett vid
en rad tillfällen för att möjliggöra vattenkraftsutbyggnad. Omfattande vägbyggen
har också utförts. Abisko nationalpark genombryts av den s. k.

Norgevägen. Riktlinjerna i den fysiska riksplaneringen har visat sig mycket
tänjbara så snart de ställts mot mer konkreta krav från skogsbruket eller på
utbyggnad av fritidshus och vägar. Det finns en rad hot av detta slag även
mot de mest skyddsvärda fjällområdena. Skyddet har inte hindrat planer på
vattenkraftutbyggnad, ytterligare vägdragningar och prospektering efter
malm och mineraler. Sådan exploatering drabbar också rennäringen.

Det är nödvändigt att ge det svenska fjällområdet ett bättre och mer
varaktigt skydd mot exploatering. Området innehåller värden som måste
bevaras för naturvård och för kommande generationer men också göras
tillgängliga för fler människor. Det är vidare angeläget att de fjällnära skogar
beträffande vilka överenskommelser träffats snarast erhåller skydd som
naturreservat. Det skydd som ges genom inrättande av s. k. domänreservat
är enligt utskottets mening inte tillräckligt. Vad utskottet sålunda anfört
med anledning av motion Jo803 yrkandena 46 och 49 bör ges regeringen till
känna.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande skogsbruk i fjällområdet m. m.
att riksdagen med anledning av motion 1986/87 :Jo 803 yrkandena 46
och 49 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. Marina naturreservat (mom. 11)

Lars Ernestam och Anders Castberger (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”Det får” och
slutar med ”yrkande 32” bort ha följande lydelse:

I likhet med vad som anförts i motion Jo803 anser utskottet att ambitionsnivån
i naturvårdsarbetet måste höjas när det gäller marina skyddsområden.
Inom vissa områden, främst i Öresund och runt Gotska Sandön, är
t. ex. sandsugning ett hot mot den marina miljön. Flera områden i Stockholms
skärgård och på västkusten behöver skyddas. Den allvarliga situationen
för sälstammen i Östersjön kräver vidare en rad kraftfulla åtgärder.

Även de genetiska variationerna hos olika fiskarter måste bevaras. Utskottet
anser således att naturvårdsarbetet bör inriktas på att ytterligare marina
reservat inrättas. Detta bör ges regeringen till känna.

dets att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse: JoU 1987/88:5

11. beträffande warina naturreservat

att riksdagen med anledning av motion 1986/87:Jo803 yrkande 32
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

9. Kalixälven (mom. 12)

Lars Ernestam och Anders Castberger (båda fp) anser

dets att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med ”Utskottet
gör” och slutar med ”i fråga” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill med anledning av motion Jo802 understryka det angelägna
i att samtliga fyra huvudälvar (dvs. Torneälven, Kalixälven, Piteälven och
Vindelälven) erhåller ett starkare skydd mot exploatering än vad naturresurslagen
medger. Detta kan endast åstadkommas genom att de fyra
huvudälvarna förklaras som nationalälvar och erhåller motsvarande skydd
som nationalparkerna. Det bör ankomma på regeringen att till riksdagen
återkomma med förslag om inrättande av fyra nationalälvar i enlighet med
vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande Kalixälven m. m.

att riksdagen med anledning av motion 1986/87:Jo 802 yrkande 10
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
inrättande av fyra nationalälvar,

10. Flora- och faunavårdsarbetet (mom. 13)

Lars Ernestam och Anders Castberger (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med ”Yrkande 53”
och slutar med ”anförts ovan” bort ha följande lydelse:

En viktig uppgift för naturvården är att slå vakt om floran och faunan.

Våra inhemska växt- och djurarter representerar stora värden både i sig och
som delar av ekosystem. Att de bevaras i sin naturliga miljö är ett grundläggande
naturvårdskrav. Flora- och faunavården utgör dock en starkt försummad
del av naturvården. Flera hundra växt- och djurarter hotas av
utrotning. 1 de flesta fall är huvudorsaken miljöförändringar, oftast till
följd av det moderna jord- och skogsbruket.

Flora- och faunavårdsarbetet måste ges en ökad tyngd. Det måste bedrivas
längs flera linjer. Lämpliga instrument finns delvis, men de måste användas
i större utsträckning och på ett mer målmedvetet sätt. Av grundläggande
betydelse är att bibehålla eller återskapa lämpliga miljöer för de
aktuella arterna. Särskilt värdefulla miljöer måste avsättas som naturreservat.
Vidare bör lagstiftningen ändras så att kritiska områden för hotade
arter ges ett automatiskt skydd liknande det som finns i USA. Detta är dock
inte tillräckligt, utan därutöver krävs allmänt ökad hänsyn till växt- och
djurlivet från jord- och skogsbrukets sida. Tvingande regler om tillräckligt
långtgående sådan hänsyn är nödvändiga. Denna fråga bör tas upp vid den

av utskottet föreslagna revisionen av naturvårdslagen (reservation 13). 22

Regeringens förslag om ett anslag för flora-och faunavård är ett steg i rätt JoU 1987/88:5
riktning. Men det krävs ytterligare åtgärder. Växtarter som hotas av blomplockning
måste skyddas genom fridlysning enligt naturvårdslagen. På
samma sätt måste djurarter som hotas av förföljelse, insamling e. d. fridlysas
enligt jaktlagstiftningen eller naturvårdslagen. Till skydd för djurarter
som hotas av störning (främst fåglar och sälar) måste djurskyddsområden
komma till stånd enligt naturvårdslagen och reglering av småbåtstrafik med
stöd av sjötrafikförordningen.

Vidare krävs ökad forskning samt fortlöpande inventering och kartläggning
av åtskilliga växt- och djurarter liksom i många fall aktiva insatser för
djurlivet i form av utfodring, bevakning av bon, uppfödning och återinplantering
m. m. En permanent databank för utrotningshotade växt- och
djurarter bör inrättas och ett handlingsprogram för bevarande av genetiska
resurser utarbetas.

Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo803 yrkande 53 bör ges
regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande flora- och faunavårdsarbetet
att riksdagen med anledning av motion 1986/87:Jo803 yrkande 53
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

11. Våtmarkernas betydelse (mom. 14)

Lars Ernestam och Anders Castberger (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”Utskottet
kan” och slutar med ”inte påkallad” bort ha följande lydelse:

1 landet finns 6—7 miljoner ha våtmarker av skilda slag, som inte ger
någon produktiv avkastning för jord- och skogsbruket. Dessa områden är
ekologiskt sett av utomordentligt stor betydelse. De spelar stor roll för
vattenbalansen. Deras naturvårdsbetydelse ökar i takt med den ökande
intensiteten i skogs- och jordbruket. De utgör refugier, dvs. ostörda områden
för djur och växter, särskilt sådana arter som trängs tillbaka i det moderna
produktionslandskapet. Våtmarkerna bidrar också i hög grad till
omväxlingen i landskapet.

Våtmarkerna kan genom nya tekniska landvinningar numera utnyttjas i
betydligt större utsträckning än man kunde tänka sig för 10—20 år sedan.

De är därför intressanta för ett expanderande skogsbruk. Våtmarkerna är
emellertid också av intresse för energiförsörjningen. Många av dem innehåller
stora mängder torv, som kan brytas och utnyttjas som bränsle. De är
också intressanta för s. k. energiskogsodling.

De samlade intressen och anspråk som redovisats eller kan räknas fram
är väsentligt större än den totala areal av våtmarker, som finns att tillgå.

Därför måste en planering av deras utnyttjande och skydd komma till
stånd.

1 den fysiska planeringen måste dessa områden på alla nivåer ägnas ett
avsevärt större intresse än hittills. Beslutsunderlaget måste förbättras genom
en planmässig satsning på forskning och på rikstäckande inventering -

ar. Naturvårdens synpunkter måste komma in redan i planeringsarbetets
begynnelseskeden.

Inventeringar av olika våtmarkers värde för naturvården har utförts och
pågår också för närvarande i bl. a. naturvårdsverkets regi. Det har framgått
att nästan alla våtmarker skadats och att det är mycket angeläget med snara
skyddsåtgärder för många särskilt skyddsvärda områden, framför allt reservatsbildning.
Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo803 yrkande
52 bör ges regeringen till känna. Härigenom tillgodoses även motion
Jo834 yrkande 7.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande våtmarkernas betydelse
att riksdagen med anledning av motionerna 1986/87:Jo803 yrkande
52 och 1986/87:Jo834 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

12. Ersättning till markägare m. m. (mom. 18)

Sven Eric Lorentzon, Ivar Virgin och Mona Saint Cyr (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med ”Det anförda”
och slutar med ”Jo705” bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att de nya intrångsbestämmelserna i plan- och
bygglagen och anknytande lagstiftning visserligen ger något bättre möjligheter
att ersätta markägare för olika typer av intrång. Emellertid måste
grundprincipen vara att markägaren alltid hålls skadeslös när staten i det
allmännas intresse inkräktar på driften av ett jordbruks- eller skogsföretag.
Det fortsatta reformarbetet bör därför inriktas på att full ersättning utgår
vid alla grader av intrång. Detta gäller självfallet även i samband med sådana
interimistiska beslut som avses i motion Jo705. Som utskottet anfört
ovan (reservation 3) bör vidare understrykas möjligheten att ersätta eller
komplettera naturvårdslagens skyddsformer med enskilda skötselavtal. Ett
sådant system skulle innebära fördelar i många avseenden. Det förutsätter
dock, som motionärerna framhållit, ett nära samarbete redan i inledningsskedet
mellan berörda myndigheter och markägare. Vad utskottet anfört
med anledning av motionerna Jo236 yrkande 5 och Jo704 yrkande 10 bör
ges regeringen till känna. Härigenom tillgodoses till stor del även motion
Jo705.

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:

18. beträffande ersättning till markägare m. m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1986/87 :Jo236 yrkande
5, 1986/87:Jo704 yrkande 10 och 1986/87:Jo705 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

13. Ny naturvårdslagstiftning (mom. 19)

Lars Ernestam och Anders Castberger (båda fp) anser

JoU 1987/88:5

dels att den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”yrkande 42” bort ha följande lydelse:

Sorn Svenska naturskyddsföreningen visat i sitt förslag till ny naturskyddslag
har den nuvarande naturvårdslagen betydande brister. Det gäller
bl. a. den låga ambitionsnivån med otillräckliga kravregler, svårigheter att
med hjälp av lagen tillgodose behovet av skydd för växt- och djurarter,
skyddsinstitutet naturvårdsområde som visat sig svårt att tillämpa och samrådsförfarande!
som visat sig uddlöst, främst genom att ett ingrepp inte kan
stoppas helt. Till detta kommer de från naturvårdssynpunkt olyckliga ändringar
av ersättningsbestämmelserna som är en följd av PBL-beslutet i riksdagen.
Därigenom försvagas naturvårdshänsynen i jord- och skogsbruk,
vilket ökar behovet av att använda naturvårdslagens skyddsinstitut. På detta
sätt kan dock inte försämringarna för naturvården ens tillnärmelsevis
kompenseras.

En utredning bör tillsättas med uppgift att på grundval av bl. a. naturskyddsföreningens
förslag utarbeta ett förslag till modernisering av naturvårdslagen.

Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Jo781 och Jo803 yrkande
42 bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:

19. beträffande ny naturvårdslagstiftning
att riksdagen med anledning av motionerna 1986/87 :Jo781 och
1986/87 :Jo803 yrkande 42 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,

14. Naturvårdslagens bestämmelser om hotade arter (mom.

21)

Sven Eric Lorentzon, Ivar Virgin och Mona Saint Cyr (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med ”Såväl
naturvårdslagen” och slutar med ”motsvarande del” bort ha följande lydelse: Utskottet

delar motionärernas bedömning att skyddet för hotade växtoch
djurarter bör förstärkas. Detta bör främst ske inom naturvårdslagstiftningens
ram. I naturvårdslagen bör införas regler som möjliggör ett direkt
skydd för sådana arter med genetiska variationer som är utrotningshotade
eller annars i behov av skydd. Skyddsåtgärderna bör bekostas av det allmänna.
Ersättning skall utgå för försvårande av pågående markanvändning.
Den skall vara sådan att markägaren upplever det som positivt att ta
sitt ansvar för den hotade arten. Vad utskottet anfört med anledning av
motion Jo704 yrkande 8 bör ges regeringen till känna. Härigenom tillgodoses
i viss mån även motion Jo723 i motsvarande del.

dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:

21. beträffande naturvårdslagens bestämmelser om hotade arter
att riksdagen med anledning av motionerna 1986/87:Jo704 yrkande
8 och 1986/87:Jo723 i motsvarande del som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

JoU 1987/88:5

15. Naturvårdslagens bestämmelser om hotade arter (mom.

21)

Lars Ernestam och Anders Castberger (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med ”Såväl
naturvårdslagen” och slutar med ”motsvarande del” bort ha följande lydelse: Den

viktigaste åtgärden för skydd av sällsynta eller hotade arter är att
säkerställa deras biotoper. Många gånger innebär detta ett avsevärt försvårande
av pågående markanvändning vilket medför att markägaren är ersättningsberättigad.
Enda möjligheten är då att tillgripa något av NVL:s
skyddsinstitut, främst naturreservat. Av skilda orsaker avsätts endast ett
fåtal naturreservat varje år. Resurserna är så små och problemen så stora att
inte ens de värdefullaste områdena kan skyddas som naturreservat inom
överskådlig tid. Detta betyder att det i praktiken är svårt att avsätta naturreservat
enbart till skydd för en sällsynt eller hotad art. 1 regel krävs stora
samverkande naturvärden för att naturreservat skall komma i fråga. Därtill
kommer att det är mycket svårt att med NVL:s hjälp tillfälligt skydda en
lokal som endast under några år är häckningslokal för en hotad art. Några
statliga medel för att skydda lokaler som inte omfattas av något av NVL:s
skyddsinstitut, t. ex. med nyttjanderättsavtal, finns inte.

Då inte naturreservat eller nationalpark kan bli aktuella återstår möjligheten
för länsstyrelsen att tillgripa naturvårdsområde eller samrådsplikt
enligt 20 § NVL och slutligen de allmänna naturvårdshänsyn som för skogens
vidkommande är uttryckta i 21 § skogsvårdslagen. Gemensamt för
dessa är att de inte får innebära annat än marginella inskränkningar i pågående
markanvändning. Många arter är dock sällsynta eller hotade just därför
att de har svårt att samexistera med dagens skogs- och jordbruk. Lokalt
är därför mer omfattande inskränkningar i markanvändningen än vad som
kan krävas med 21 § SVL ofta av nöden.

Man kan således med fog hävda att det i dag föreligger ett stort gap
mellan å ena sidan NVL:s skyddsinstitut och å andra sidan de möjligheter
till biotopskydd som ges i NVL och SVL. Detta gap är en mycket försvårande
faktor i arbetet med att skydda hotade eller sällsynta arter. Med de nya
ersättningsreglerna i plan- och bygglagen m. fl. lagar kan gapet bli ödesdigert
stort.

Så kräver exempelvis ett havsörnsbo 10 — 12 ha skyddad skog och ett revir
för den akut utrotningshotade vitryggiga hackspetten 50—100 ha, där samtliga
lövträd (2 000—10 000 stycken) lämnas vid alla skogsbruksåtgärder.
För att skydda våra mest hotade djur- och växtarter skulle vi behöva något
tusental skyddade småområden. Totalt sett skulle dessa inte omfatta så
stora arealer, men i dag är de inte möjliga att klara med nuvarande lagstiftning
och naturvårdsresurser.

Det anförda innebär att naturvårdslagens bestämmelser om skydd för
hotade arter måste bli föremål för en översyn. Utskottet förordar att en
sådan översyn snarast kommer till stånd, i enlighet med de synpunkter som
redovisas i motion Jo723. Härigenom tillgodoses i viss mån även motion
Jo704 yrkande 8.

dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:

21. beträffande naturvårdslagens bestämmelser om hotade arter
att riksdagen med anledning av motionerna 1986/87:Jo704 yrkande
8 och 1986/87 :Jo723 i motsvarande del som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

16. Strandskyddet (mom. 22)

Sven Eric Lorentzon, Ivar Virgin och Mona Saint Cyr (alla m) anser

dets att den del av utskottets yttrande på s. 15 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”Jo715” bort ha följande lydelse:

Som anförs i motion Jo715 har vårt land en utomordentligt god tillgång
på strandområden som skulle kunna utnyttjas för t. ex. bebyggelse utan att
naturvårdens intressen behövde trädas för när. Naturvårdslagens bestämmelser
om strandskydd bör därför ändras så att endast de strandområden
som kommunerna undantar från bebyggelse skyddas. Undantag måste givetvis
göras även i områden av nationellt intresse. Utskottet förordar således
i likhet med motionärerna att det generella strandskyddet avskaffas och
att strandskyddsreglerna utformas på sätt som föreslagits i motionen. Det
bör ankomma på regeringen att lämna förslag till lagändring i enlighet med
det sagda. Detta bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:

22. beträffande strandskyddet

att riksdagen med anledning av motion 1986/87:Jo715 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

17. Antarktis (mom. 24)

Karl Erik Olsson (c), Lars Ernestam (fp), Lennart Brunander (c) och Anders
Castberger (fp) anser

dets att den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med ”Vid beredningen”
och slutar med ”yrkande 3” bort ha följande lydelse:

1 likhet med vad som anförs i motion Jo837 vill utskottet för sin del
framhålla att Antarktis spelar en avgörande roll i jordens ekologiska system.
Antarktis miljö är mycket känslig, och det kan med fog sägas att
Antarktis är det enda större område på jorden som ännu inte har utsatts för
mänskliga ingrepp i någon större omfattning. Området har därför särskild
betydelse som referensområde för forskningen, och dess betydelse härvidlag
kan förväntas öka i takt med att övriga delar av jorden utsätts för ett
alltmer ökat tryck från en växande befolkning.

Genom de förhandlingar som, enligt vad utskottet erfarit, har pågått
sedan flera år om mineralutvinning på Antarktis har frågan om ett totalt
skydd för området mot sådan exploatering blivit högaktuell. En mineralutvinning
på Antarktis skulle utan tvivel innebära allvarliga störningar i flera
hänseenden.

JoU 1987/88:5

Enligt utskottets mening är det därför nödvändigt att Sverige nu tar internationella
initiativ genom UNEP för att få Antarktis förklarat som en internationell
nationalpark, öppen för alla länder för fredlig samverkan och fri
forskning utan kommersiell exploatering. Vad utskottet sålunda anfört med
anledning av motion Jo837 bör riksdagen ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:

24. beträffande Antarktis
att riksdagen med anledning av motion 1986/87:Jo834 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

JoU 1987/88:5

Svenskt Tryck Stockholm 1987