om naturvård
Betänkande 1985/86:JoU10
Jordbruksutskottets betänkande
1985/86:10
&
om naturvård
Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet ett trettiotal motionsyrkanden om naturvård
väckta i januari 1985. Ämnesområdet omfattar frågor om allemansrätten,
om skyddsåtgärder enligt naturvårdslagen som nationalparker, urskogsskyddet,
naturvårdsmarkens skötsel och våtmarker, om naturvårdslagstiftningen,
om landskapsvård, om naturskolor och om skyddet av flora
och fauna. Samtliga motioner avstyrks av utskottet. Skälet till avstyrkande
är i flertalet fall att de frågor som väckts i motionerna redan är föremål för
åtgärder eller överväganden från regeringens eller myndigheters sida.
Till betänkandet har fogats 10 reservationer (fp, vpk).
Motionerna
1 motion 1984/85:360 av Lars Ernestam och Börje Stensson (båda fp) yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförs om handlingsprogram för bevarande av vitryggig hackspett i såväl
Sverige som Norden i övrigt.
I motion 1984/85:362 av Bengt Silfverstrand och Hans Pettersson i Helsingborg
(båda s) yrkas att riksdagen hos regeringen begär en sådan ändring av
naturvårdslagen att det av densamma klart och entydigt framgår att gällande
bestämmelser omfattar såväl markägare och andra sakägare som allmänheten.
1 motion 1984/85:372 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) yrkas, såvitt nu är i
fråga (yrkandena 1 — 5, 7—9, 11, 14—16),
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om Stora Sjöfallets nationalpark,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om inrättande av en nationalpark
i Sjaunjaområdet,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om inrättande av en nationalpark
i Taavavuomaområdet,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om inrättande av en nationalpark
i Rogenområdet,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i övrigt
anförts i motionen om skydd för fjällvärlden,
JoU
1985/86:10
i
1 Riksdagen 1985/86. 16 samt. Nr 10
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i mo- JoU 1985/86:10
tionen anförts om skydd för våtmarker innebärande
a) intensifierad inventering av våtmarker,
b) klassning av deras skyddsvärde,
c) avgränsning och skydd för de våtmarksområden som inte får exploateras
för skogsbruk eller energiutvinning,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om ökade insatser för flora och fauna,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts
i motionen om förslag om införande av ett uthållighets- och miljömål i
jordbrukspolitiken samt regleringen av jordbrukets hänsyn till naturvården,
11. att riksdagen hos regeringen begär att ett program för bevarande av
återstående urskogar (gammelskogar) snarast utarbetas och genomförs
samt att i avvaktan härpå avverkning av sådana skogar ej tillåts,
14. att riksdagen hos regeringen begär att förslag föreläggs riksdagen om
införande av regler om hänsyn till naturvårdens krav i gruv- och minerallagstiftningen,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att statsbidrag
inte bör utgå till åtgärder som strider mot starka naturvårdsintressen,
16. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av och ändringar i
naturvårdslagen i enlighet med vad som anförts i motionen.
I motion 1984/85 :444 av Maja Bäckström och Bengt Silfverstrand (båda s)
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om behov av översyn av organisationen för naturvård.
1 motion 1984/85:445 av Per Olof Håkansson m. fl. (s) yrkas att riksdagen
begär att regeringen tar initiativ till att genomföra en heltäckande aktion
mot björnloka m. m., i enlighet med vad som anges i motionen.
1 motion 1984/85:535 av Rune Evensson m. fl. (s) yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om behovet av tillståndsplikt
för markavvattning.
1 motion 1984/85:879 av Ulf Adelsohn m. fl. (m) yrkas, såvitt nu är i fråga
(yrkande 1), att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till
känna vad som i motionen anförts om avtal vid skötsel av naturvårdsmark.
I motion 1984/85:1074 av Rolf Dahlberg m. fl. (m) yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett miljöoch
naturvårdsprogram vid äldre vattenkraftsstationer.
I motion 1984/85:1076 av Lars Hedfors m. fl. (s) yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om information
om allemansrätten.
I motion 1984/85:1089 av Sten-Ove Sundström m. fl. (s) yrkas att riksdagen
hos regeringen begär förslag om att flytta Abisko nationalparks gräns till ett
läge 2 km söder om Njulla.
2
I motion 1984/85:1091 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas att riksdagen be- JoU 1985/86:10
slutar att hos regeringen hemställa om förslag till varaktigt skydd för skogsområden
i enlighet med vad som anförs i motionen.
I motion 1984/85:1164 av Karin Ahrland och Hans Petersson i Röstånga
(båda fp) yrkas, med hänvisning till vad som anförts i motion 1984/85:1157,
såvitt nu är i fråga (yrkande 1, andra dels-satsen, och yrkande 4),
1. att riksdagen uppdrar åt länsstyrelsen i Malmöhus län och berörda
lokala organ att — dels studera möjligheterna till ytterligare trädplantering
längs länets vägar,
4. att riksdagen begär att regeringen uppdrar åt naturvårdsverket att
göra en sammanställning av internationell forskning och forskningsresultat
i fråga om stranderosioner.
I motion 1984/85:1170 av Ove Eriksson (m) yrkas, med hänvisning till vad
som anförts i motion 1984/85:1169 att riksdagen hos regeringen begär förslag
om sådan ändring av naturvårdslagen att kopplingen mellan tillstånd
för utbyggnad av vattenkraft och bidrag till sysselsättningsskapande fritidsanläggningar
möjliggörs.
I motion 1984/85:1389 av Wivi-Anne Cederqvist m. fl. (s) yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna behovet av åtgärder för att
trygga vitryggiga hackspettens överlevnad i Sverige och övriga Norden.
1 motion 1984/85:1399 av John Johnsson och Nils Svensson (båda s) yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär att uppbyggnad och utveckling av
naturområden för turism och rekreation blir föremål för forskning och att
Malmöhus län blir försöksområde,
2. att riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
att utveckla den pedagogiska delen i naturskolan.
1 motion 1984/85:1415 av Ulla-Britt Åbark (s) yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av
kommunalt ansvar för anläggande av särskilda ridstråk.
I motion 1984/85:2021 av Kerstin Göthberg m. fl. (c, s, m, fp, vpk) yrkas att
riksdagen beslutar att förvandla Ridö — Sundbyholmsarkipelagen till nationalpark
— Mälarens nationalpark.
I motion 1984/85:2044 av Sigvard Persson m. fl. (c) yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om betydelsen av att landskapsvårdande åtgärder vidtas på våra
slättbygder,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av ekonomiska styrmedel för att stimulera till erforderliga
åtgärder.
I motion 1984/85:2603 av Stig Josefson och Ulla Tillander (båda c) yrkas
att riksdagen hos regeringen begär att den vidtar åtgärder så att jättelokan
kan utrotas. 3
I * Riksdagen 1985/86. 16 sam!. Nr 10
I motion 1984/85:2615 av Margot Wallström (s) yrkas att riksdagen hos JoU 1985/86:10
regeringen hemställer om en översyn av naturvårdens organisation i enlighet
med vad som anförts i motionen.
Utskottet
Utskottet behandlar i det följande ett antal motioner om naturvården.
Allemansrätten
Den svenska allemansrätten har sin grund i sedvanerätten. Den är numera
fastslagen men icke närmare preciserad i bl. a. naturvårdslagen (1964:822).
I lagen uttalas att naturen utgör en nationell tillgång som skall skyddas och
vårdas. Den är tillgänglig för alla enligt allemansrätten. Envar skall visa
hänsyn och varsamhet i sitt umgänge med naturen (1 §). 1 naturvårdslagen
stadgas även att naturvården är en såväl statlig som kommunal angelägenhet
(2 §).
Frågan om rättigheter och skyldigheter enligt allemansrätten och hur
kunskapen härom skall spridas till dem som berörs av denna rätt är föremål
för yrkanden i två motioner.
1 motion 1984/85:1076 av Lars Hedfors m. fl. (s) begärs att riksdagen
riktar ett tillkännagivande till regeringen om information om allemansrätten.
Motionärerna pekar på naturvårdsverkets ansvar för att informera den
svenska allmänheten, inte minst ungdomen, och även utländska turister om
allemansrätten, och därvid samarbeta med andra myndigheter, institutioner
och organisationer.
Ulla-Britt Åbark (s) hävdar i motion 1984/85:1415 att bristen på bestämmelser
gör allemansrätten vag och svårtolkad. Bl. a. uppkommer konflikter
med allemansrätten för ridsportens utövare. För att underlätta för ridsportens
utövare borde varje kommun ta sitt ansvar och anlägga särskilda stråk
för dessa. Många kommuner har redan vidtagit sådana åtgärder. Om för
många konflikter och incidenter uppstår emellan allemansrätten och ridsportens
utövare kan kravet komma om en särskild friluftsdag, vilket vore
mycket olyckligt, anser motionären. Riksdagen bör därför göra ett uttalande
om behovet av ett kommunalt ansvar för anläggande av särskilda ridstråk.
Utskottet får erinra om att riksdagen vid olika tillfällen har påtalat vikten
av att information utgår om allemansrättens innehåll. Utskottet har därvid
framhållit att utvecklingen mot ett allt intensivare utnyttjande av våra naturresurser
för rekreation och friluftsliv innebär — vid sidan om sina många
positiva sidor — risker för miljöförslitning och konflikter med markägarnas
intressen.
Naturvårdsverket har fått i uppdrag att bedriva informationsverksamhet
om allemansrättens innehåll. Naturvårdsverket har genomfört ett omfattande
informationsprogram innefattande bl. a. en serie informationsblad
på främmande språk i samarbete med statens turistråd. Verket ger även ut
informationsmaterial för bruk i skolor och i den inhemska turistpropagandan.
I sin anslagsframställning för nästa budgetår har verket anfört att de 4
allemansrättsliga frågorna behöver uppmärksammas än mer för att nå öns- JoU 1985/86:10
kad effekt, och i det sammanhanget begärt ökade anslag.
Utskottet vill för sin del betona vikten av att informationen om allemansrätten
når ut till berörda, såväl till det egna landets medborgare som till
utländska turister. Av den lämnade redogörelsen framgår att naturvårdsverket
redan utför en omfattande verksamhet i detta syfte i samråd med
andra berörda myndigheter. Med hänsyn till att sålunda frågan är föremål
för vederbörande myndigheters uppmärksamhet finner utskottet icke att
någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida påkallas med anledning av
motion 1076.
När det gäller förslaget i motion 1415 om ett riksdagsuttalande om behovet
av ett kommunalt ansvar för anläggande av särskilda ridstråk, får utskottet
anföra följande.
På ryttare ställs samma hänsynskrav enligt allemansrätten som på fotgängare.
Skaderisken är emellertid större. För eventuell skadegörelse på
mark som uppkommer vid bl. a. ridning finns bestämmelser i 12 kap. 4 §
brottsbalken. Vissa möjligheter finns att reglera Tidningen. I de föreskrifter
om vad allmänheten har att iaktta inom naturreservat eller strandskyddsområde
kan således länsstyrelsen reglera bl. a. Tidningen. Även en kommun
kan reglera Tidningen inom kommunen med stöd av bestämmelser i lokal
ordningsstadga. Den torde dock icke kunna inskränka allemansrätten.
Problem av den art som åberopas i motionen torde främst uppstå i närheten
av större ridanläggningar. Utskottet förutsätter att vederbörande kommunala
organ i dessa fall är medvetet om problemen och har möjlighet att
vidta erforderliga åtgärder exempelvis genom att anlägga ridstråk. Någon
anledning för riksdagen att vidare uttala sig i frågan föreligger enligt utskottets
mening icke. Motionen avstyrks på den grunden.
Skyddsåtgärder enligt naturvårdslagen m. m.
Nationalparker, urskogsskyddet m. m.
I motion 1984/85:372 av Bengt Westerbergm. fl. (fp) föreslås olika åtgärder
för att åstadkomma ett bättre och mera varaktigt skydd mot exploatering av
fjällområdena. Motionen innehåller i denna del (yrkandena 1 — 5) förslag
om inrättande av nya nationalparker i Sjaunja, Taavavuoma och Rogenområdet.
Stora Sjöfallets nationalpark bör upphöra som självständig nationalpark.
De skyddsvärda delarna, främst söder om sjön Akkajaure, bör
införlivas med en ny nationalpark i Sjaunja.
I motionen yrkas vidare (yrkande 11) att regeringen utarbetar ett program
för bevarande av den återstående urskogen eller gammelskogen. Samtliga
kända områden bör i avvaktan på programmets genomförande ges ett tillfälligt
skydd mot avverkning.
Frågan om skyddet av urskogarna tas även upp i motion 1984/85:1091 av
Lars Werner m. fl. (vpk). Motionärerna erinrar bl. a. om att olika urskogsreservat
nyligen tillkommit efter överenskommelse mellan naturvårdsverket
och domänverket resp. genom regeringsbeslut. Redan tidigare fanns åtskilliga
s. k. domänreservat och privata reservat. Dessa saknar dock lagligt 5
skydd, och inga garantier finns för att de skall kvarstå orörda. Enligt motio- JoU 1985/86:10
nen bör de redan befintliga reservaten få ett starkt skydd för framtiden.
Detta bör kunna ske genom att naturreservat och, i en del fall, nationalparker
bildas.
Utskottet erinrar om att de frågor som tagits upp i folkpartiets partimotion
flera gånger tidigare behandlats i riksdagen. Under förra riksmötet
avslogs motionsyrkanden av i sak samma innebörd som de nu föreliggande
(JoU 1984/85:11). Utskottet anförde i det sammanhanget bl. a. följande.
Vad beträffat förslagen i (folkpartimotionen) om olika åtgärder avseende
naturvårdsobjekt i fjällregionen får utskottet hänvisa till naturvårdsverkets
fjällutredning, vilken enligt uppgift kommer att ta upp samtliga de frågor
som avses i delyrkandena 1 —4 och 6 i nämnda motion. Det kan tilläggas att
fjällutredningen redan framlagt en översiktlig naturvårdsplan beträffande
Jämtlands läns fjälltrakter, vari bl. a. föreslagits att en ny nationalpark inrättas
i Rogenområdet. Utredningen kommer att slutföras under år 1985. I
anslutning till yrkandet om inrättande av nationalpark i Sjaunja vill utskottet
nämna att ifrågavarande område för närvarande endast är klassat som
fågelskyddsområde, vilket ej innebär något skydd mot skogsavverkning
eller annan exploatering. I naturvårdsverkets urskogsinventering (SNV PM
1511) har Sjaunjaområdet, som ägs av domänverket, betecknats som ett av
landets mest värdefulla våtmarks- och faunaområden. Det innehåller också
en mycket stor urskogsareal. Med hänsyn till områdets storlek, variation av
natur- och skogstyper, orördhet m. m. har det hänförts till högsta bevarandeklass
i inventeringen. Det ligger i sin helhet innanför gränsen för svårföryngrad
skog och omfattas således av tillståndsplikt för avverkning enligt
19 § skogsvårdslagen. Totalarealen är 68 000 ha, varav 31 000 ha barrskog.
Naturvårdsverket och länsstyrelsen i Norrbottens län har tillsammans utarbetat
ett förslag om att större delen av fågelskyddsområdet avsätts som
naturreservat. Överläggningar i reservatsfrågan pågår med bl. a. berörd
kommun.
Enligt vad utskottet erfarit har domänverket anlagt skogsbilvägar för
avverkning inom ett område i södra delen av Sjaunja fågelskyddsområde,
den s. k. Appojaurehalvön. Området, som omfattar ca 800 ha, ligger utanför
gränsen till det planerade naturreservatet. Skogsvårdsstyrelsen i Norrbottens
län har lämnat förhandstillstånd till avverkningen. Samråd mellan domänverket,
skogsvårdsstyrelsen och länsstyrelsens naturvårdsenhet har ägt
rum. Några planer på avverkning innanför den tilltänkta reservatsgränsen
föreligger numera inte från domänverkets sida.
Enligt vad utskottet erfarit beräknas naturvårdsverkets fjällutredning och
därmed även överväganden beträffande nationalparkerna i norr komma att
slutföras kring kommande årsskifte.
De planer som föreligger på att inrätta ett naturreservat i Sjaunja som
omtalas i det refererade stycket är nu långt framskridna. Naturreservatet
skulle bli större än det i naturvårdsverkets PM beskrivna urskogsområdet
och omfatta 34 kvadratmil, dvs. en yta stor som Blekinge län. I länsstyrelsen
i Luleå räknar man med att kunna inrätta reservatet kanske redan före
årsskiftet.
Av den lämnade redovisningen framgår att de överväganden som görs av
vederbörande myndigheter om skyddet av naturen i fjällområdena är långt
framskridna. Mot den bakgrunden påkallar motion 372 såvitt nu är i fråga
(yrkandena 1—5) icke något riksdagens uttalande för närvarande. 6
Med anledning av yrkandena i motion 372 (fp) om ett program för beva- JoU 1985/86:10
rande av återstående gammelskogar och i motion 1091 (vpk) om varaktigt
skydd för dessa skogsområden får utskottet anföra följande.
En omfattande inventering av landets urskogar och urskogsliknande skogar
har under perioden 1979—1982 genomförts av statens naturvårdsverk
och skogsstyrelsen. Med ledning av inventeringen har naturvårdsverket
träffat överenskommelse med domänverket om att skydda 52 urskogsområden
med en sammanlagd areal av en kvarts miljon hektar statsägd skog
huvudsakligen i de fjällnära områdena, i Kopparbergs, Jämtlands, Västerbottens
och Norrbottens län. Därutöver har regeringen beslutat förklara
urskogsområdena Pärlälven, Dellikälven och Kirjesålandet i Lappland
vara av sådan betydelse från naturvårdens synpunkt att de bör bevaras för
framtiden. Naturvårdsverket har fått i uppdrag att utarbeta skydds- och
förvaltningsformer för de nämnda 55 urskogsområdena. (Frågan om urskogar
i de fjällnära skogarna har även behandlats av utskottet i betänkandet
JoU 1985/86:9.)
Urskogsområdena i de nordligaste länen är till övervägande del belägna
på statsägd mark. Så är emellertid icke fallet med ”urskogarna” i södra och
mellersta Sverige. Naturvårdsverket framhåller i sin anslagsframställning
för budgetåret 1986/87 att det skyddsbehov som föranleds av urskogsinventeringen
är betydande och uppskattas till storleksordningen 400—500 milj.
kr. Härvid räknar verket med skydd enbart av de i högsta angelägenhetsklassen
medtagna objekten. Till följd av den begränsade medelstillgången
bör i första hand ersättningar för aktuella objekt utgå till enskilda markägare.
Större delen av urskogarna är belägna på statens mark. Förvaltare av
statens skogar avses få dessa objekt ersatta ekonomiskt under en längre
tidsperiod. Naturvårdsverket avser försöka genomföra ett motsvarande arrangemang
beträffande bolagsägda naturvårdsobjekt. Enligt anslagsframställningen
avses ett större antal objekt som för närvarande förvaltas av
domänverket komma att överföras från domänfonden till naturvårdsfonden
på en gång under budgetåret 1985/86. Betalningen härför samt för
ytterligare ett antal domänfondsobjekt avses ske genom årliga avbetalningar
till domänverket med 8 milj. kr. i minst 5 år.
Utskottet får för egen del framhålla att, som framgår av den lämnade
redogörelsen, frågan om bevarandet av urskogarna i de fjällnära områdena
i praktiken lösts genom de beslut som fattats om bevarande av ett antal
skogsområden. Naturvårdsverket har fått regeringens uppdrag att utarbeta
skydds- och förvaltningsformer för dessa områden. När det gäller urskogsområdena
i övriga delar av landet har naturvårdsverket utarbetat ett program
för bevarande av de områden som förts upp i den högsta angelägenhetsklassen
i den nyligen genomförda urskogsinventeringen. Dessa områden
avses bli inrättade som naturreservat. De önskemål som framförts i
motion 372 (yrkande 11) om ett program för gammelskogarna och i motion
1091 om förslag till varaktigt skydd kan därmed i väsentlig utsträckning
anses tillgodosedda. Dessa motionsyrkanden påkallar därför icke någon
riksdagens ytterligare åtgärd såvitt nu är i fråga.
Enligt motion 1984/85:1089 av Sten-Ove Sundström m. fl. (s) bör gränsen
för Abisko nationalpark justeras för att möjliggöra en utbyggnad av
I * * Riksdagen 1985/86. 16 sami Nr 10
skidliftsystemet. Abisko har i dag en av de finaste backarna i landet för JoU 1985/86:10
alpin sport, anför motionärerna. Den planerade utbyggnaden skulle ge
möjligheter till ett för landet unikt liftsystem med nedfarter i rent alpin
klass.
Utskottet får med anledning av motionen erinra om att riksdagen år 1980
fastslog vissa principer som innebär att den allra största restriktivitet måste
iakttas när ingrepp i nationalparker aktualiseras. Utskottet är med hänsyn
härtill icke berett förorda någon åtgärd med anledning av motionen. Utskottet
får vidare framhålla att det förhållandet att ett fjäll ligger inom en
nationalpark icke nödvändigtvis omöjliggör att en skidlift byggs där. Möjlighet
finns att ändra föreskrifterna för nationalparken så, att den aktuella
utbyggnaden kan förverkligas, om så befinns önskvärt. Det torde i första
hand åligga naturvårdsverket och i andra hand regeringen att ta ställning
till frågan. Motionen avstyrks.
I motion 1984/85:2021 av Kerstin Göthberg m. fl. (c, s, m, fp, vpk) föreslås
inrättande av en ny nationalpark i Mälaren. Motionärerna anser att den
s. k. Ridö —Sundbyholmsarkipelagen mellan Eskilstuna och Västerås besitter
sådana egenskaper att den bör ges kvalificerat skydd som nationalpark.
Utskottet har erfarit att arbete pågår inom naturvårdsverket på en plan
över områden i de södra delarna av landet, vilka bör ges nationalparksskydd.
I samband med detta arbete är även den i motion 2021 omnämnda
Ridö —Sundbyholmsarkipelagen aktuell. Det kan i sammanhanget noteras
att området redan är skyddat som naturreservat. Med hänsyn till att frågan
således är föremål för den berörda myndighetens överväganden finner utskottet
icke att motionen bör föranleda någon ytterligare riksdagens åtgärd.
Naturvårdsmarkens skötsel
I tre motioner framläggs förslag om effektivisering av naturvårdsmarkens
skötsel. Enligt motion 1984/85:444 av Maja Bäckström och Bengt Silfverstrand
(båda s) är frågorna om naturvården i dag uppsplittrade på olika
länsmyndigheter. Härtill kommer att naturvårdsverket belastas av detaljfrågor.
Samma uppfattning hävdas i motion 1984/85:2615 av Margot
Wallström (s) som även anför, att på sikt borde förvaltningen av naturvården
organiseras regionalt och innebära inrättande av fasta jobb för att t. ex.
klara skötseln av landets naturreservat. Motionären har även noterat ett
påstående att skapandet av ungdomslag medfört minskade möjligheter för
AMS att bidra med folk till naturvårdsarbete. 1 båda motionerna begärs en
översyn av naturvårdens organisation.
Frågan om hur naturvårdsområden skall finansieras tas upp i partimotion
1984/85:879 (yrkande 1) av Ulf Adelsohn m. fl. (m). Motionärerna
framhåller att skötseln av naturvårdsområden i de flesta naturtyper kan
garanteras genom avtal, i vilka ägaren mot ersättning från staten ikläder sig
skötselansvar. En sådan lösning blir både bättre och billigare än om särskilda
naturreservat eller nationalparker bildas.
Utskottet får erinra om att jordbruksministern i årets statsverksproposition
meddelade att en översyn kommer att göras av bl. a. naturvårdsförvalt
ningen
för att se om effektiviteten kan höjas genom samordning och ratio- 8
naliseringar. Enligt vad utskottet erfarit har arbetet med en sådan översyn JoU 1985/86:10
inletts. Därvid torde bl. a. sådana frågor som de som tagits upp i motionerna
444 och 2615 komma att beröras.
Utskottet finner att de synpunkter som framförs i framför allt motion
2615 är värda att beaktas. Som motionärerna framhåller borde förvaltningen
av naturvården organiseras regionalt. På sikt bör exempelvis skötseln av
naturreservaten handhas av fast anställd pesonal. Utskottet får i sammanhanget
även erinra om sitt yttrande vid behandlingen av budgeten för innevarande
budgetår (JoU 1984/85:25 s. 58). Utskottet underströk i det sammanhanget
att anslagen till beredskapsarbeten på naturvårdens område har
stor betydelse när det gäller vård och skötsel av naturvårdsobjekt som säkerställts
med medel från anslaget Mark för naturvård. Som utskottet då
framhöll är det angeläget att andelen naturvårdsåtgärder som finansieras
med AMS-medel hålls på en så hög nivå som möjligt. Utskottet utgår från
att hithörande frågor blir genomlysta i den ovan omnämnda översynen.
Någon vidare riksdagens åtgärd med anledning av motionerna 444 och
2615 påkallas därför icke.
Utskottet är även positivt till förslaget i motion 879 om att skötseln av
naturvårdsmark i ökad utsträckning bör kunna garanteras genom avtal med
markägaren. Sådana avtal kan redan enligt gällande regler träffas mellan
naturvårdsmyndigheten och markägaren med användande av medel från
anslaget Vård av naturreservat m. m. Naturvårdsverket har även upptagit
ett nytt anslag betitlat Miljövårdsåtgärder i jordbruket i sin anslagsframställning
för nästa budgetår. Enligt verket är det mycket angeläget att bevara
ett urval av det av åker- och betesbruk öppna, ljusa odlingslandskapet för
framtiden. Det sker bäst och mest ekonomiskt genom riktade bidrag till
jordbruksföretag som finns att tillgå i trakten. Urvalet av områden bör enlig
verket ske med utgångspunkt i naturvårdsvärdet. Enligt förslaget bör anslaget
finansieras via gödselmedelsavgiften. Det bör även nyttjas för andra
ändamål. Utskottet torde få anledning återkomma till anslagsfrågan i samband
med budgetbehandlingen för nästa budgetår. Vidare torde frågan om
skötseln av naturvårdsområdena komma att belysas i den aviserade översynen
av naturvårdsförvaltningen. Mot bakgrund av det anförda bör motionen
såvitt nu är i fråga (yrkande 1) enligt utskottets mening icke föranleda
någon riksdagens ytterligare åtgärd.
Våtmarker
I motion 1984/85:372 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) anförs att det i vårt
land finns stora arealer våtmarker som inte ger någon nämnvärd avkastning
men som från ekologisk synpunkt är utomordentligt värdefulla. De
spelar stor roll för bl. a. vattenbalansen och som tillflyktsort för djur och
växter. Genom nya tekniska landvinningar kan våtmarkerna bli ekonomiskt
intressanta, t. ex. för skogsodling och energiförsörjning. Av naturvårdsverkets
inventeringar av olika våtmarkers värde har framgått att nästan
alla våtmarker skadats. Det är tillfredsställande att en reform om tillståndsplikt
för våtmarksdikning nu aviseras från regeringens sida. Inventeringen
av våtmarkerna bör påskyndas och intensifieras, med klassning av 9
deras skyddsvärde och avgränsning av våtmarker som inte får exploateras JoU 1985/86:10
(yrkande 7). Statligt stöd bör enlig motionen ej utgå till exploatering som
strider mot starka naturvårdsintressen (yrkande 15).
I motion 1984/85:535 av Rune Evensson m. fl. (s) framhålls att bestämmelser
om tillståndsplikt för markavvattningsåtgärder borde införas i naturvårdslagen.
Avvägningen mellan dikningsintresset och naturvårdsintresset
bör göras i länsstyrelsens prövning, anser motionärerna.
Utskottet får erinra om att riksdagen för ett år sedan avslog yrkanden
motsvarande dem som föreligger i folkpartimotionen, med motiveringen
att motionens syfte kunde förväntas tillgodosett utan någon ytterligare åtgärd
från riksdagens sida (JoU 1984/85:11). Till stöd för sitt ställningstagande
yttrade utskottet bl. a. följande.
Utskottet erinrar om att naturvårdsverkets våtmarksinventering, som
igångsattes efter ett riksdagsbeslut år 1977, hittills bl. a. resulterat i en översiktlig
inventering, som redovisades år 1979 (SNV PM 1181-1184). 1 utskottets
betänkande JoU 1982/83:4 lämnas vissa uppgifter om det fortsatta
inventeringsarbetet, till vilka här hänvisas. I nämnda sammanhang uttalades
bl. a. att utskottet delade naturvårdsverkets uppfattning att en fortsatt
inventering var angelägen för att ge nödvändigt underlag för vidare diskussioner
angående avvägningen mellan bl. a. naturvårdens och skogsbrukets
intressen.
Fr. o. m. år 1983 har en regional våtmarksinventering startats för att ge
underlag för en bedömning av våtmarkernas betydelse och skyddsvärde i
förhållande till intressena för bl. a. torvtäkt och skoglig virkesproduktion.
Denna inventering genomförs i samverkan mellan naturvårdsverket och
berörda länsstyrelser. Naturvårdsverket svarar härvid för bl. a. planering,
utbildning och samordning medan resp. länsstyrelse genomför inventeringen
och sammanställer regionala redovisningar.
Utskottet vill i sammanhanget också fästa uppmärksamheten på att den
nya vattenlagen (1983:291), som trätt i kraft den 1 januari 1984, innehåller
bestämmelser som stärker naturvårdens intressen vid prövningen av markavvattningsföretag.
I samband med prövningen av förslaget till vattenlag
förordade utskottet vidare att det vattenrättsliga prövningssystemet borde
kompletteras med en tillståndsprövning enligt naturvårdslagen (JoU 1982/
83:30 s. 57 f.)
Med anledning av det nämnda riksdagsuttalandet (JoU 1982/83:30) har
inom jordbruksdepartementet utarbetats en promemoria (Ds Jo 1985:2) om
förprövning av markavvattningsföretag enligt naturvårdslagen (1964:822).
I promemorian föreslås att generell tillståndsplikt för markavvattning införs
i naturvårdslagen. Tillståndspliktens omfattning är bestämd på samma
sätt som i vattenlagen. Enligt förslaget kommer således markavvattningsföretagen
att bli förprövningspliktiga enligt naturvårdslagen i samma utsträckning
som de redan nu är enligt vattenlagen. Promemorian har remissbehandlats
och bereds i departementet.
Utskottet har erfarit att den regionala våtmarksinventeringen som utförs
gemensamt av naturvårdsverket och resp. länsstyrelser är färdig för publicering
när det gäller fyra län, nämligen Uppsala, Kalmar, Kristianstads och
Hallands län. Under våren 1986 beräknas den regionala inventeringen vara
slutförd även i Jönköpings, Älvsborgs och Skaraborgs län. I ytterligare tre 10
län, nämligen i Kronobergs, Kopparbergs och Västerbottens län pågår in- JoU 1985/86:10
ventering med sikte på att slutföras under åren 1987—1989. I övriga län
bedöms inventeringsbehovet vara mindre, beroende på antingen att inventeringar
genomförts av vederbörande länsstyrelse eller på att föga anspråk
ställs på våtmarkerna. Vissa kompletterande inventeringsinsatser kommer
dock enligt naturvårdsverkets planering att pågå även efter den angivna
tiden, avseende bl. a. myrar och sumpskogar med mindre areal än 50 ha.
Genom våtmarksinventeringen har man inom naturvårdsverket numera ett
gott kunskapsmaterial att falla tillbaka på när det gäller att i bl. a. planeringssammanhang
göra avvägningar mellan natur- och kulturvårdens resp.
friluftslivets intressen och exploateringsintressena. Enligt naturvårdsverkets
anslagsframställning för nästa budgetår har förhandlingar inletts för
att ge ca 80 våtmarker skydd som naturreservat.
Enligt utskottets mening får syftet med motion 372 anses vara tillgodosett
genom de omfattande åtgärder och överväganden som sålunda redovisats.
Motionen avstyrks mot den bakgrunden, såvitt nu är i fråga (yrkande 7).
Som framgår av den lämnade redovisningen pågår ett arbete i regeringens
kansli för att införa tillståndsplikt för markavvattning enligt naturvårdslagen.
Därmed torde även motion 535 komma att tillgodoses. Motionen
avstyrks därför.
I motion 372 yrkas att statligt stöd icke bör utgå till åtgärder som strider
mot starka naturintressen. Utskottet får i detta sammanhang hänvisa till att
skogsstyrelsen i sina nyligen utgivna föreskrifter för verkställigheten av
förordningen (1979:792) om statligt stöd till skogsbruket (SKSFS 1985:2)
intagit särskilda regler om naturvårdshänsyn. Enligt 4 § får stöd således inte
beviljas till åtgärd som påtagligt skadar särskilda värden för natur- och/eller
kulturminnesvården. Detsamma skall gälla för område som är av särskild
betydelse för rennäringen, såsom flyttled eller nattbetesplats eller för annat
dokumenterat allmänt intresse. Inte heller får stöd beviljas till följdåtgärd
om föregående åtgärder påtagligt skadat eller skadar sådant värde eller
intresse. Utskottet konstaterar att åtgärder av det slag som efterlyses i motionen
redan vidtagits av skogsstyrelsen. Motionens syfte är således till
väsentliga delar tillgodosett såvitt nu är i fråga (yrkande 15). Mot bakgrund
härav avstyrks yrkandet.
Naturvårdslagstiftningen m. m.
Hänsynsreglerna
Enligt motion 1984/85:372 (yrkande 16) av Bengt Westerberg m. fl. (fp) är
naturvårdslagen i vissa avseenden otillräcklig. Det är därför tid för en allmän
översyn av lagen, varvid man bör eftersträva att i en ny lag inarbeta
bestämmelser från annan lagstiftning som berör naturvården. En annan
utgångspunkt bör vara att regler om hänsyn till naturvården införs i sådan
lagstiftning som reglerar verksamhet med inverkan på naturen. Ett mera
konkret kommunalt ansvar för naturvården bör vidare slås fast. I avvaktan
på en allmän översyn föreslår motionärerna en ändring av naturvårdslagen
som skulle ge naturvårdsverket möjlighet att direkt hos regeringen ta initia- 11
tiv till att skydda värdefulla naturområden. Det finns enligt motionen en JoU 1985/86.10
rad exempel på att vederbörande länsstyrelse — trots påpekanden från
naturvårdsverket — underlåtit att ta upp skyddsfrågan för ett visst område,
varigenom värdefull natur förstörts.
I samma motion framställs yrkanden om hänsynen till naturvården i de
lagar som reglerar jordbruksskötseln, skogsvården och mineralhanteringen.
Frågan om naturvårdshänsynen enligt skogsvårdslagen har behandlats
av utskottet i dess betänkande om skogsvård, JoU 1985/86:9. Motionärerna
framhåller att det är hög tid att miljö- och naturvård ges större vikt inom
ramen för jordbrukspolitiken. Till de traditionella målen för jordbrukspolitiken
bör även föras ett uthållighets- och miljömål. Därigenom skulle ekologiska
och miljömässiga aspekter bättre kunna beaktas. I motionen understryks
vikten av att de nyligen införda reglerna om naturvårdshänsyn i
jordbruket ges stringenta former (yrkande 9). Regler om naturvårdshänsyn
bör enligt motionen införas också i den lagstiftning som styr gruv- och
mineralhanteringen. Mineralhanteringen är sannolikt den näring där hänsynen
till naturvård är minst, anför motionärerna (yrkande 14).
Utskottet får erinra om att riksdagen vid flera tidigare tillfällen har avvisat
motionsyrkanden om översyn av naturvårdslagen. Utskottet har därvid
hänvisat bl. a. till att det under 1970- och 1980-talen genomförts en rad
viktiga reformer på naturvårdens område. Någon allmän översyn av naturvårdslagen
har utskottet ej funnit anledning förorda i detta sammanhang.
Beträffande förslaget att ge naturvårdsverket viss initiativrätt i fråga om
skyddsåtgärder enligt naturvårdslagen har utskottet hänvisat till de bestämmelser
i lagen som gör det möjligt för verket att bl. a. besvärsvägen få till
stånd en prövning av ett visst naturområdes skyddsvärde. Enligt utskottets
mening äger de synpunkter som tidigare anförts full giltighet även i dagens
läge. Mot den bakgrunden avstyrks motion 372 såvitt nu är i fråga (yrkande
16).
I sammanhanget får utskottet även påpeka att mark- och vattenområden
med naturvärden skall kunna skyddas enligt förslaget till naturresurslag
(prop. 1985/86:3). Enligt förslaget till plan och bygglag (prop. 1985/86:1)
kommer kommunerna att ges huvudansvaret för planeringen medan statens
organ — i första hand länsstyrelsen och regeringen — ges möjlighet att
gripa in i frågor av riksintresse.
Enligt motion 372 finns det anledning att till de traditionella målen för
jordbrukspolitiken också föra ett uthållighets- och miljömål. Utskottet får i
det sammanhanget erinra om att miljöfrågorna numera beaktas i målsättningen
för livsmedelspolitiken. När riksdagen våren 1985 godkände regeringens
förslag om livsmedelspolitiken uttalades sålunda, att jordbruket
och livsmedelsproduktionen liksom all annan verksamhet måste ta hänsyn
till kravet på en god miljö och till behovet av en långsiktig och planerad
hushållning med våra naturresurser (prop. 1984/85:166, JoU 1984/85:33).
Motionärernas syfte får således anses vara tillgodosett i denna fråga. Motsvarande
gäller den del av motionen vari understryks vikten av att lagstiftningen
om naturvårdshänsyn inom jordbruket ges stringenta former. I lagen
(1979:425, ändrad 1984:197) om skötsel av jordbruksmark finns nume- 12
ra en särskild bestämmelse — § 6 a — om att hänsyn skall tas till naturvår- JoU 1985/86:10
dens intressen vid skötsel av jordbruksmark och vid annan markanvändning
i jordbruket. Lantbruksstyrelsen har utfärdat föreskrifter som är
bindande (LSFS 1984:37) och allmänna råd (1984:1) om jordbrukets hänsyn
till naturvårdens intressen. Föreskrifterna och råden har sammanförts i
en fyllig broschyr som är avsedd att bl. a. tjäna som grund för lantbruksnämndernas
rådgivning. Där framhålls att det är ytterst angeläget att jordbrukarna
får en positiv inställning till naturvårdshänsyn. En sådan effekt
uppnås bäst genom en omfattande informationsverksamhet. Föreläggande
och förbud bör tillämpas mycket restriktivt.
Utskottet Finnér, med hänvisning till vad som anförts om målen för livsmedelspolitiken
och uppföljningen av lagstiftningen om naturvårdshänsyn
i jordbruket, att det aktuella motionsyrkandet i allt väsentligt får anses
tillgodosett. Mot den bakgrunden avstyrks motion 372 såvitt nu är i fråga
(yrkande 9).
Även frågan om gruv- och mineralhanteringens hänsyn till naturvården
har tidigare behandlats av riksdagen. Motioner i frågan har avslagits på
förslag av såväl jordbruksutskottet som näringsutskottet. Jordbruksutskottet
har i samband därmed påpekat att det ingalunda saknas bestämmelser
om hänsynen till miljövårdens och naturvårdens intressen i detta hänseende
och anfört exempel i olika lagar.
Minerallagstiftningen är för närvarande föremål för utredning i 1983 års
minerallagstiftningskommitté. Enligt direktiven bör kommittén ha i uppgift
att ” — utreda hur den nuvarande lagstiftningen inom mineralområdet
— dvs. främst gruvlagen och minerallagen — bör förändras för att kunna
ersättas av ett mer eller mindre enhetligt rättsligt regelsystem. Ett
enhetligt system torde också medföra att tillämpningen av minerallagstiftningen
bättre kan samordnas med tillämpningen av annan lagstiftning,
främst byggnads-, rennärings- samt naturvårds- och miljöskyddslagstiftningen.
” Kommittén beräknas slutföra sitt arbete under år 1986.
Hänsynen till naturvården torde således komma att behandlas av minerallagstiftningskommittén.
Riksdagen bör enligt utskottets mening icke för
närvarande ta något initiativ i denna fråga. Motion 372 avstyrks således
såvitt nu är i fråga (yrkande 14).
”NIMIS”
Bengt Silfverstrand och Hans Pettersson i Helsingborg (båda s) begär i
motion 1984/85:362 ändring av naturvårdslagen med anledning av ett konkret
fall. En konstnär har utan lov byggt en ”skapelse” benämnd NIMIS av
drivved vägande 14 ton inom naturreservatet Östra Kullaberg i Höganäs
kommun. När regeringen som sista instans fastställt rivningsföreläggande
har konstnären sålt sin skapelse till utländsk medborgare. I en straffprocess
har hovrätten frikänt konstnären från ansvar enligt naturvårdslagen. Lagens
föreskrifter i berörda delar riktade sig nämligen mot markägaren och
andra sakägare. Konstnären tillhörde inte den åsyftade personkretsen, varför
åtalet måste ogillas. Riksåklagaren hade vid tiden för motionen fullföljt
talan i högsta domstolen. 13
Mot bakgrund av det refererade målet yrkar motionärerna att natur- JoU 1985/86:10
vårdslagen ändras så att det klart och tydligt framgår av lagen att bestämmelserna
omfattar såväl markägare och andra sakägare som allmänheten.
Utskottet vill med anledning av motionen framhålla att frågan, som
nämnts, anhängiggjorts hos högsta domstolen. Målet har ännu icke avdömts.
Utskottet finner det i och för sig otillfredsställande att osäkerhet
beträffande rättsläget uppkommit i ett fall som det nu refererade. Med
hänsyn till att den aktuella frågan är föremål för rättslig prövning är utskottet
icke berett föreslå riksdagen att ta något initiativ för närvarande. Motionen
avstyrks således.
Miljöförbättringar kring vattenkraftverk
I två motioner diskuteras frågor om miljön kring vattenkraftverk. Rolf
Dahlberg m. fl. (m) framhåller i motion 1984/85:1074 att de äldre vattenkraftverken
är särskilt förfulande i naturen. Vid dagens vattenkraftsutbyggnad
åläggs kraftföretagen att vidta åtgärder för att minska ingreppen i naturen
så att ingreppen lättare kan accepteras av alla. Motionärerna föreslår
mot den bakgrunden att en kartläggning görs av de viktigaste kraftverken.
Med hjälp av en sådan kartläggning skulle det bli möjligt att bedöma vad
som kan göras för att rätta till de gamla såren i naturen efter äldre kraftutbyggnader.
Sådana arbeten ligger utomordentligt väl till från regional- och
arbetsmarknadssynpunkt, framhåller motionärerna.
I motion 1984/85:1170 tar Ove Eriksson (m) upp en likartad fråga som
gäller nybyggda vattenkraftverk. För att påverka allmänheten till en mer
positiv syn på utbyggnad av vattenkraftverken borde kraftbolagen kunna
åläggas att ge ekonomiskt stöd till exempelvis sysselsättningsskapande turistanläggningar
inom området om förutsättningar för sådana är lämpliga.
Motionären yrkar på lagändring för att möjliggöra dylika villkor.
Med anledning av motionerrna bör följande framhållas.
Tillstånd till utbyggnad av vattenkraftverk meddelas i dom av vattendomstolen.
I domen åläggs kraftverksägaren att betala ersättning för intrång
till följd av kraftverket och att utföra åtgärder som kan minska inverkningarna
av företaget. Det kan gälla anläggande av spegeldammar eller att
hålla viss minimitappning i den gamla älvfåran m. m. Kraftverksägaren
kan därefter i princip inte åläggas att vidta eller bekosta vidare åtgärder
från natur- och miljövårdssynpunkt. Genom den nya vattenlagen
(1983:291) har dock öppnats vidgade möjligheter till omprövning av givna
tillstånd. För att tillgodose allmänna intressen kan vattendomstolen efter
viss tid föreskriva ändrade eller nya vilkor. Den allmänna miljövården är
ett sådant intresse för vilken omprövning skall kunna ske. För de äldre
kraftverken gäller enligt övergångsbestämmelseerna att omprövning kan
ske tidigast 1993. Vidare gäller att omprövning icke får ske förrän 30 år efter
det kraftföretaget fullbordats.
Som påpekas i motion 1170 avskaffades bygdekraftinstitutet år 1974. Enligt
vattenlagen skall emellertid en årlig bygdeavgift betalas av kraftverksägaren.
Syftet med bygdeavgiften är att kompensera berörd bygd för sådan 14
inverkan på omgivningen som inte är ersättningsgill enligt ordinarie expro- JoU 1985/86:10
priationsrättsliga regler såsom ersättning för direkta ingrepp på fastigheter.
Kommunen skall vara huvudmottagare av bygdemedlen, vilka skall användas
för att tillgodose allmänna ändamål i den bygd som berörs av företaget.
Genom den nya lagstiftningen har öppnats en möjlighet att ta bygdeavgiftsmedlen
i anspråk för bildande av en kommunal fond. Denna kan utnyttjas
till stöd för den drabbade bygdens näringsliv inkl. turismen. Vederbörande
kommun får beslutanderätt om den slutliga användningen av pengarna.
Utskottet får för sin del framhålla att de spörsmål motionärerna tar upp
bör kunna lösas utan någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida. Som
framgår av den lämnade redogörelsen kommer de äldsta kraftverken att
kunna omprövas fr. o. m. år 1993. De företag som då icke uppnått trettioårsåldern
kommer sedan successivt att bli föremål för omprövningsreglerna.
Någon kartläggning av det slag motionärerna efterlyser kommer mot den
bakgrunden icke att erfordras. Förslaget i motion 1170 får anses tillgodosett
genom vattenlagens regler om bygdeavgift. Som framgår av redogörelsen
åläggs kraftbolagen enligt dessa regler att bidra ekonomiskt till exempelvis
sysselsättningsskapande åtgärder. Med hänvisning till det anförda avstyrker
utskottet motionerna 1074 och 1170.
Landskapsvård
Åtgärder i slättbygder
Karin Ahrland och Hans Pettersson i Röstånga (båda fp) yrkar i motion
1984/85:1164 (yrkande 1 andra dels-satsen) att länsstyrelsen i Malmöhus
län skall ges i uppdrag att studera möjligheterna till ytterligare trädplantering
iängs länets vägar. Enligt motionärerna har många alléer och trädridåer
försvunnit under senare tid, och fler hotas. Detta medför inte bara en
direkt försämring av landskapsmiljön utan har också förorsakat jordflykt
och bidragit till trafikkaos under snöperioder. I motion 1984/85:2044 av
Sigvard Persson m. fl. (c) utvecklas frågan om hur den fortgående vinderosionen
i slättbygderna och särskilt i Skåne kan angripas. Motionärerna
framhåller att jordbrukets utveckling mot större brukningsenheter och
ökad mekanisering medfört att stora delar av våtmarkerna försvunnit liksom
mängder av småvatten och öppna diken. Antalet busk- och trädridåer
har minskat kraftigt. Bristen på lägivande växtlighet är en viktig anledning
till vinderosionen. Enligt motionen tyder allt på att en ökad satsning på
läplanteringar och bevarande eller rekonstruktion av åkerholmar samt vattenhål
med omgivande växtlighet skulle vara till fördel inte endast för jordbruket
utan även för landskapsbilden som sådan (yrkande 1). Med hänsyn
till att läplantering är en långsiktig åtgärd bör ekonomiska styrmedel införas.
Ekonomiskt stöd bör utgå genom att planteringar utförs som beredskapsarbeten
eller att vederbörande lantbrukare ges bidrag resp. skattelättnader,
anser motionärerna (yrkande 2).
Riksdagen hade för ett år sedan att ta ställning till motionsförslag av
motsvarande innehåll som de nu aktuella (JoU 1984/85:11). Utskottet anförde
därvid följande. 15
Utskottet har i det föregående redogjort för de nya lagreglerna om jordbru- JoU 1985/86:10
kets hänsyn till naturvårdens intressen, vilka ger ökade möjligheter att bevara
vissa inslag i naturmiljön, inbegripet odlings- och kulturlandskapet.
Av redogörelsen framgår vidare att de i motionen berörda frågorna ägnats
stort intresse av såväl myndigheter som organisationer och enskilda lantbrukare.
Länsstyrelsen i Malmöhus län har sålunda bildat en särskild arbetsgrupp
för frågor om landskapsvård inom länet. Verksamheten omfattar
bl. a. skötsel av pilevallar, rensning av märgelgravar och läplanteringar. En
omfattande inventering av länets märgelgravar, vilka framför allt har stor
betydelse för viltvården, har genomförts. Verksamheten med läplanteringar
har mött ett mycket stort intresse från bl. a. jordbruksnäringens sida. Försök
med olika typer av läplanteringar m. m. bedrivs inom ett flertal områden.
Utskottet anser att angivna hänsynsregler och pågående försöksverksamhet
m. m. är ägnade att i stor utsträckning tillgodose syftet med motion
1983/84:2119. Motionen påkallar inte någon åtgärd från riksdagens sida i
nu aktuell del.
Riksdagen följde utskottet.
Utskottet har inhämtat att den i fjolårets betänkande omnämnda försöksverksamheten
fortsätter, i betydande utsträckning med hjälp av AMS-medel.
Utskottet bedömer, liksom motionärerna, att dessa frågor är angelägna.
Lantbruksstyrelsen har även i sina allmänna råd om jordbrukets hänsyn till
naturvårdens intressen betonat vikten av åtgärder mot jordflykt och upprustning
av trädalléer, bevarande av åkerholmar och märgelgravar i jordbruksbygderna.
Åtgärder i denna riktning bör betraktas som åtgärder för
rationalisering av jordbruket. Lånegaranti kan därför ges enligt 15 § förordningen
om statligt stöd till jordbrukets rationalisering.
Utskottet finner sammanfattningsvis att någon ytterligare riksdagens åtgärd
icke påkallas med anledning av motion 1164 såvitt nu är i fråga (yrkande
1 andra dels-satsen), och motion 2044, yrkande 1. Utskottet är heller icke
berett tillstyrka kravet i motion 2044, yrkande 2, om ekonomiska styrmedel.
Ifrågavarande motionsyrkanden avstyrks således.
Stranderosion
Enligt motion 1984/85:1164 av Karin Ahrland och Hans Petersson i Röstånga
(båda fp) bör regeringen uppdra åt naturvårdsverket att göra en
sammanställning av internationell forskning och forskningsresultat i fråga
om stranderosioner (yrkande 4). Erosionen är ett gissel, anför motionärerna.
Myndigheternas försök att bromsa havets vilja är än så länge fåfänga
och bara av uppehållande karaktär. Genom en sammanställning av forskningen
bör de kommuner som drabbas kunna få uppslag till hur de skall
kunna skydda sina stränder.
Liknande motionsyrkanden har flera gånger avslagits av riksdagen. Utskottet
har därvid anfört att det ankommer på den anslagsbeviljande myndigheten
att inom anvisade medelsramar pröva vilka forskningsprojekt eller
uppdrag som kan finansieras.
Utskottet har inhämtat att det inom naturvårdsverket finns ett forskningsmaterial
sammanställt när det gäller stranderosionen. Ett symposium 16
om nyttjande och skydd av sandkuster kommer att hållas i Lund i maj 1986. JoU 1985/86:10
Arrangör är institutionen för vattenresurslära vid tekniska högskolan i
Lund, och deltagare är såväl forskare som tekniker och kommunalpolitiker.
Mot bakgrund av det anförda och med hänsyn till att frågan således blir
föremål för överväganden i samband med det planerade symposiet bör
riksdagen enligt utskottets mening icke göra något uttalande med anledning
av motionsyrkandet.
Naturområden — naturskolor
John Johnsson och Nils Svensson (båda s) framhåller i motion 1984/
85:1399 att det är svårt att uppehålla kraven på närhet till rekreation i skog
och mark i storstäderna. I Skånes storstadsområde med små marktillgångar
är svårigheterna extremt stora. Därför arbetar man på att öka tillgängligheten
till attraktiva och lämpliga natur- och kulturområden inom det sydskånska
ås- och sjölandskapet. Ett projekt pågår även i sydvästra Skåne. Delvis
sker detta på konstlad väg. I samband därmed uppstår många frågor om
vilka kunskapen är splittrad. Forskningen om hur man bygger upp komplexa
miljöer med specifika krav på flora och fauna är dåligt utvecklad.
Sådan forskning och storskaliga försök bör enligt motionen stimuleras, och
Malmöhus län bör bli försöksområde (yrkande 1). Enligt motionen borde
även en naturskoleverksamhet som startat i Snogeholm, med stöd av bl. a.
landstinget i Malmöhus län, kunna få använda sig av skolöverstyrelsen som
samarbetspartner och delfinansiär i utvecklandet av pedagogiska hjälpmedel
(yrkande 2).
Utskottet har erfarit att naturvårdsverkets naturresursavdelning med intresse
följer de ansträngningar som görs i Skåne för att förbättra allmänhetens
möjligheter till naturupplevelser på rimligt avstånd från storstadsområdet.
Inom verket har man dock icke bedömt erforderligt att lämna stöd
med statliga bidrag till de forskningsuppgifter som blir aktuella i sammanhanget.
Sådana frågor kan bäst redas ut på det lokala och regionala planet.
Utskottet har ingen annan bedömning. Motionen avstyrks således såvitt nu
är i fråga (yrkande 1).
Statens naturvårdsverk har tagit initiativ till upprättande av s. k. naturskolor
i landet. Idén har hämtats från Danmark och England där naturskolor
har fungerat i praktiken i ett antal år. Naturskolan vänder sig i första
hand till grundskolans och gymnasieskolans elever samt till deras lärare.
Initiativet bör ses mot bakgrund av att läroplanen för grundskolan föreskriver
att studiet av orienteringsämnena inte får bli ensidigt teoretiskt. I dem
alla bör finnas inslag av exkursioner, studiebesök och fältarbete, i förekommande
fall även av experiment, laborationer och praktiskt arbete. Avsikten
med naturskolan är att ge lärarna hjälp med åskådningsundervisningen om
det ekologiska samspelet och miljövården. 1 naturskolorna hoppas man
väcka barnens intresse för och nyfikenhet på naturen. Kommunerna kan
ställa lokaler med en sakkunnig föreståndare till förfogande för att bereda
grundskolans lärare tillfälle att förlägga temadagar inriktade på natur- och
miljöfrågor till naturskolan. Naturskolorna kan även utnyttjas för lärarnas
egen fortbildning, vid studiedagar, med hänsyn till att lärarutbildningen i 17
miljöfrågor anses otillräcklig. Naturskolorna skall även kunna hyras ut
utom skoltid till ideella föreningar och studieförbund.
Naturvårdsverket har tillsammans med Klippans kommun i Kristianstads
län startat ett pilotprojekt, Skäralids naturskola, för vilket naturvårdsverket
bär den huvudsakliga kostnaden. Verket har även gjort vissa smärre
insatser när andra kommuner startat naturskolor, t. ex. i Kalmar, Nora och
Sollentuna. Med ledning av de erfarenheter som vunnits har naturvårdsverket
givit ut rapporten Naturskolan på Söderåsen (SNV PM 1780). Rapporten
tjänar till vägledning för kommuner som önskar starta nya naturskolor.
Däremot avser naturvårdsverket icke engagera sig finansiellt i dessa skolor.
Naturvårdsverkets engagemang i naturskoleverksamheten bedrivs i samråd
med skolöverstyrelsen inom ramen för ett samarbete mellan de två verken
som varit fast organiserat sedan år 1976 och som senast bekräftats genom ett
avtal från januari 1984. Skolöverstyrelsen är således redan involverad i
verksamheten.
Utskottet vill för sin del betona värdet av det arbete som utförs inom
naturskolan. Enligt vad utskottet inhämtat har också naturskolorna väckt
stort intresse runtom i landets kommuner. Som framhållits i den tidigare
redogörelsen har initiativet utgått från naturvårdsverket. Verket har mot
bakgrund av erfarenheterna från pilotanläggningen och i enlighet med sitt
samarbetsavtal med skolöverstyrelsen ställt och fortsätter att ställa informationsmaterial
m. m. till förfogande för de kommuner som önskar öppna
naturskolor. Utskottet vill dock betona att skolväsendet är en kommunal
uppgift där det statliga stödet är klart reglerat. Utskottet är mot den bakgrunden
icke berett förorda någon ytterligare riksdagens åtgärd med anledning
av motionen såvitt nu är i fråga (yrkande 2).
Flora och fauna
I fern motioner framställs yrkanden om åtgärder beträffande floran och
faunan. 1 folkpartiets partimotion 1984/85:372 av Bengt Westerberg m. fl.
hävdas att flora- och faunavården utgör en starkt försummad del av naturvården.
Flera hundra växt- och djurarter hotas av utrotning. I de flesta fall
är huvudorsaken miljöförändringar, oftast till följd av det moderna jordoch
skogsbruket, anför motionärerna. Flora- och faunaarbetet måste ges en
ökad tyngd.
Bland de arter som är i riskzonen för utrotning är vitryggig hackspett.
Yrkanden om åtgärder för bevarande av arten i Sverige ställs i två motioner,
nämligen i motion 1984/85:360 av Lars Ernestam och Börje Stensson (båda
fp) och i motion 1984/85:1389 av Wivi-Anne Cederqvist m. fl. (s).
Jättebjörnflokan eller jättelokan, (Heracleum mantegazzianum et cons.),
är en sedan 1800-talet introducerad växt i Sverige. Den vållar uppenbara
olägenheter. Den sprider sig, saknar naturliga fiender och tränger ut annan
växtlighet. Dess växtsaft innehåller ett skadligt ämne, furucoumarin som
kan ge upphov till hudutslag. Växten bör bekämpas så långt möjligt, framhåller
Per Olof Håkansson m. fl. (s) i motion 1984/85:445. Enligt motion
1984/85:2603 av Stig Josefson och Ulla Tillander (båda c) bör jättelokan
utrotas.
Utskottet får erinra om att förslaget i folkpartimotionen om åtgärder till JoU 1985/86:10
skydd för flora och fauna flera gånger tidigare har behandlats i riksdagen.
Utskottet har i samband därmed påpekat att hänsynsregler till naturvården
numera finns både i skogsvårdslagen och i lagen om jordbrukets skötsel.
Jaktlagstiftningen reglerar fredandet av vissa djurarter. Vidare har hänvisats
till att naturvårdslagen ger rika möjligheter att avsätta biotoper för
sällsynta djur och växter som naturreservat eller naturvårdsområden. När
det gällt att finansiera ökade insatser har utskottet hänvisat till att beslut
härom bör fattas i samband med budgetbehandlingen.
Naturvårdsverket har startat ett särskilt projekt för flora- och faunavård
under 1984. Syftet är att samordna ett antal artbevarande projekt som pågår
på flera håll i landet på ideell basis och att därigenom effektivisera deras
projekt. I sin anslagsframställning för budgetåret 1986/87 föreslår naturvårdsverket
även att en halv miljon kronor avsätts för ett särskilt åtgärdsprogram
för artbevarande och vård av hotade och sällsynta djurarter.
Utskottet är i hög grad medvetet om att modernt skogsbruk och modernt
jordbruk omvandlat det svenska landskapet. Miljön har även förändrats
genom utsläpp från industri- och energiproduktion, från kommunikationsmedel
och från hushållen. En följd av miljöförändringarna har blivit att
många växt- och djurarter som för blott några decennier sedan var vanliga
nu blivit sällsynta, en del till den grad att de hotas av utrotning. Utskottet
instämmer mot den angivna bakgrunden i motionärernas bedömning att
åtgärder måste till för att bevara flora och fauna. Mycket görs också. Utskottet
erinrar om de skyddsmöjligheter som finns angivna i naturvårdslagen
m. fl. lagar och om reglerna om hänsyn till naturvården inom jord- och
skogsbruket. I lantbruksstyrelsen allmänna råd (1984:1) betonas önskvärdheten
av att lantbruksnämnderna i sin rådgivning utövar sin information på
sådant sätt att jordbrukarna får en positiv inställning till naturvårdshänsynen.
Utskottet vill även hänvisa till det omfattande arbete till skydd för flora
och fauna i förevarande sammanhang som utförs av frivilliga, såväl individuellt
som inom olika organisationer. Naturvårdsverkets flora- och faunaprojekt
syftar till att samordna och effektivisera den verksamheten. Utskottet
är med hänvisning till det anförda icke berett att i förevarande sammanhang
förorda någon ytterligare riksdagens åtgärd med anledning av motion
372 såvitt nu är i fråga (yrkande 8).
Den vitryggiga hackspetten som är föremål för yrkanden i två motioner,
har fått stor uppmärksamhet i djurskyddskretsar. Enligt vad utskottet inhämtat
har ett särskilt program föreslagits för skyddet av denna djurart.
Naturvårdsverkets inställning är att de lokaler där den vita hackspetten
häckar kan skyddas därest de även har andra skyddsvärden. 1 övrigt bör
skogsvårdslagens regler om naturvårdshänsyn tillämpas för att hindra avverkning
av vissa träd m. m. Utskottet har ingen annan bedömning. Motionen
avstyrks på den grunden.
Även den fråga som väckts om åtgärder mot jättebjörnflokan är sedan
någon tid föremål för naturvårdsmyndigheternas uppmärksamhet. Naturvårdsverket
uttalade år 1982 att jättelokan bör bekämpas så långt möjligt.
Verket har i juni 1985 gått ut med en enkät till 500 botanister i landet för att
få en lägeskontroll beträffande jättelokan i Sverige som underlag för even- 19
tuella beslut om bekämpning, information och kanske också lagstiftnings- JoU 1985/86:10
åtgärder. Verket har även riktat en fråga till länsstyrelserna om de har några
problem med jättelokan. Med hänsyn till att frågan således är föremål för
vederbörande myndigheters särskilda uppmärksamhet avstyrker utskottet
motionerna 445 och 2663.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande allemansrätten
att riksdagen avslår motion 1984/85:1076,
2. beträffande ridstråk
att riksdagen avslår motion 1984/85:1415,
3. beträffande skyddet av fjällvärlden
att riksdagen avslår motion 1984/85:372 yrkandena 1—5,
4. beträffande program för gammelskogarna
att riksdagen avslår motion 1984/85:372 yrkande 11,
5. beträffande varaktigt urskogsskydd
att riksdagen avslår motion 1984/85:1091,
6. beträffande Abisko nationalpark
att riksdagen avslår motion 1984/85:1089,
7. beträffande nationalpark i Mälaren
att riksdagen avslår motion 1984/85:2021,
8. beträffande naturvårdens organisation
att riksdagen avslår motionerna 1984/85:444 och 1984/85:2615,
9. beträffande avtal om skötselansvar
att riksdagen avslår motion 1984/85:879 yrkande 1,
10. beträffande våtmarkerna
att riksdagen avslår motion 1984/85:372 yrkande 7,
11. beträffande markavvattningstillstånd
att riksdagen avslår motion 1984/85:535,
12. beträffande statsbidrag till åtgärder som strider mot naturvårdens
intressen
att riksdagen avslår motion 1984/85:372 yrkande 15,
13. beträffande översyn av naturvårdslagen
att riksdagen avslår motion 1984/85:372 yrkande 16,
14. beträffande naturvårdshänsyn i jordbruket
att riksdagen avslår motion 1984/85:372 yrkande 9,
15. beträffande naturvårdshänsyn i minerallagstiftningen
att riksdagen avslår motion 1984/85:372 yrkande 14,
16. beträffande "NIMIS"
att riksdagen avslår motion 1984/85:362,
17. beträffande miljön vid äldre kraftverk
att riksdagen avslår motion 1984/85:1074,
18. beträffande turistanläggningar vid kraftstationer
att riksdagen avslår motion 1984/85:1170, 20
19. beträffande trädplantering
att riksdagen avslår motion 1984/85:1164 yrkande 1, andra dels-satsen,
20. beträffande landskapsvård i slättbygder
att riksdagen avslår motion 1984/85:2044 yrkande 1,
21. beträffande styrmedel
att riksdagen avslår motion 1984/85:2044 yrkande 2,
22. beträffande stranderosion
att riksdagen avslår motion 1984/85:1164 yrkande 4,
23. beträffande forskning om naturområden
att riksdagen avslår motion 1984/85:1399 yrkande 1,
24. beträffande naturskolan
att riksdagen avslår motion 1984/85:1399 yrkande 2,
25. beträffande flora och fauna
att riksdagen avslår motion 1984/85:372 yrkande 8,
26. beträffande den vitryggiga hackspetten
att riksdagen avslår motionerna 1984/85:360 och 1984/85:1389,
27. beträffande jättebjörnflokan
att riksdagen avslår motionerna 1984/85:445 och 1984/85:2603.
Stockholm den 26 november 1985
På jordbruksutskottets vägnar
Karl Erik Olsson
Närvarande: Karl Erik Olsson (c), Håkan Strömberg (s), Arne Andersson i
Ljung (m), Ove Karlsson (s), Lars Ernestam (fp), Martin Segerstedt (s),
Sven Eric Lorentzon (m), Jan Fransson (s), Margareta Winberg (s), Kerstin
Gellerman (fp), Åke Selberg (s), Lennart Brunander (c), Leif Marklund (s),
Ivar Virgin (m) och Oswald Söderqvist (vpk).
Reservationer
1. Skyddet av fjällvärlden (mom. 3)
Lars Ernestam och Kerstin Gellerman (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”Av den” och
slutar med ”för närvarande” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas bedömning att nationalparker i ett första
steg bör inrättas kring Sjaunja och Taavavuoma i Norrbottens län. Det är
enligt utskottets mening inte tillräckligt att bilda naturreservat kring Sjaunja.
I det området krävs det starkaste skyddet, nämligen nationalparksskydd.
Som motionärerna framhåller finns starka skäl för ytterligare nationalparker
i fjällvärlden. Utskottet biträder även förslagen i motionen om att avlysa
nationalparken i de centrala delar av Stora Sjöfallets nationalpark vilka
efter företagen utbyggnad inte längre representerar några naturvärden. Vad
utskottet sålunda anfört med anledning av motion 372 såvitt nu är i fråga JoU 1985/86:10
(yrkandena 1—5) bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande skyddet av fjällvärlden
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört med anledning av motion 1984/85:372 yrkandena 1—5.
2. Program för gammelskogarna (mom. 4)
Lars Ernestam och Kerstin Geberman (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med "Utskottet får”
och slutar med ”i fråga” bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med motionärerna att gammelskogens situation
är ytterst allvarlig. Anspråken från skogsbruket är stora. Resurserna för att
skydda områdena genom att bilda naturreservat är, som framgår av den
lämnade redovisningen, alltför små. Det finns uppenbara risker att också
merparten av de små rester som finns kvar av gammelskogen kommer att
försvinna medan naturvården inventerar och väntar på bättre anslag. Därför
måste samtliga kända sådana områden ges ett tillfälligt skydd mot avverkning
i avvaktan på ett ambitiöst bevarandeprogram. Vad utskottet sålunda
anfört med anledning av motionen såvitt nu är i fråga (yrkande 11)
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Därmed tillgodoses
i väsentliga delar även motion 1091.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande program för gammelskogarna
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört med anledning av motion 1984/85:372 yrkande 11.
3. Varaktigt urskogsskydd (mom. 5)
Oswald Söderqvist (vpk) anser
dets att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med ”Utskottet får”
och slutar med ”i fråga” bort ha följande lydelse:
Utskottet ser det som självklart att de fåtal områden med urskog som
finns kvar i landet skyddas för framtiden. Som framhålls i motion 1091 bör
även vissa skogar bevaras som varit utsatta för bestämda ingrepp av äldre
näringar, eller som i dag har stora naturvärden utan att vara orörda.
Vid sidan av de urskogsområden m. m. som skyddas genom beslut enligt
naturvårdslagen eller som avsatts genom de åtgärder som redovisats i det
föregående, finns det åtskilliga s. k. domänreservat och privata reservat
som avsatts av markägaren på eget initiativ. Nackdelen med dessa är att de
inte har lagligt skydd. Därmed saknas garantier för att de skall kvarstå
orörda.
Utskottet instämmer mot bakgrund av det anförda i motionärernas åsikt
att de områden som nämnts i det föregående bör få ett starkt skydd för
framtiden. Detta bör kunna ske genom att naturreservat och i en del fall
nationalparker bildas. Riksdagen bör således bifalla motion 1091.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse: JoU 1985/86:10
5. beträffande varaktigt urskogsskydd
att riksdagen med bifall till motion 1984/85:1091 beslutar att hos
regeringen hemställa om förslag till varaktigt skydd för skogsområden
i enlighet med vad som anförs i motionen.
4. Våtmarkerna (mom. 10)
Lars Ernestam och Kerstin Gellerman (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ”(yrkande 7)” bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening visar den redovisade tidsplanen för den fortsatta
inventeringen att de anslag som kan utnyttjas för inventeringar i praktiken
skurits ned. En sådan minskning av inventeringstakten bör icke tolereras.
Erforderliga medel bör således anvisas för att inventeringarna skall
kunna slutföras enligt tidigare planering. Vad utskottet anfört bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna med anledning av motion 372
såvitt nu är i fråga (yrkande 7).
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande våtmarkerna
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört med anledning av motion 1984/85:372 yrkande 7.
5. Översyn av naturvårdslagen (mom. 13)
Lars Ernestam och Kerstin Gellerman (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med ”Utskottet
får” och slutar med ”(yrkande 16)” bort ha följande lydelse:
Utskottet biträder motionärernas krav på en allmän översyn av naturvårdslagen.
Lagen fyller inte dagens krav. I en ny naturvårdslag bör man
också söka inarbeta bestämmelser och regler från annan lagstiftning, så att
man får en samlad naturvårdslagstiftning. Motionen tillstyrks alltså, såvitt
nu är i fråga (yrkande 16).
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:
13. beträffande översyn av naturvårdslagen
att riksdagen med bifall till motion 1984/85:372 yrkande 16 hos regeringen
begär en översyn av och ändringar i naturvårdslagen i enlighet
med vad som anförts i motionen.
6. Naturvårdshänsyn i jordbruket (mom. 14)
Lars Ernestam och Kerstin Gellerman (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med ”Utskottet
finnér” och slutar med ”(yrkande 9)” bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med motionärerna att många inom jordbruket har
en genuin känsla för miljö- och naturvård. Men modernt jordbruk innebär ^
också en rad naturvårdsproblem. Det finns inslag i dagens rationella jord -
bruksdrift som innebär ett hot också mot jordbrukets långsiktiga effektivi- JoU 1985/86:10
tet.
Utskottet biträder mot bakgrund av det anförda motionärernas yrkande
att ett uthållighets- och miljömål tillförs de traditionella målen för jordbrukspolitiken.
Likaså är det enligt utskottets mening angeläget att reglerna
för naturvårdshänsyn inom jordbruket ges en stringent tillämpning. Vad
utskottet sålunda anfört med anledning av motion 372 såvitt nu är i fråga
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dets att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande naturvårdshänsyn i jordbruket
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört med anledning av motion 1984/85:372 yrkande 9.
7. Naturvårdshänsyn i minerallagstiftningen (mom. 15)
Lars Ernestam och Kerstin Gellerman (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med ”Hänsynen
till” och slutar med ”(yrkande 14)” bort ha följande lydelse:
Som framgår av den lämnade redogörelsen är gruv- och minerallagstiftningen
för närvarande föremål för utredning inom minerallagstiftningskommittén.
Utskottet finner de synpunkter som framförts i motionen om naturvårdshänsyn
i gruv- och minerallagstiftningen värda allt beaktande. Motionen
bör med hänsyn härtill överlämnas till minerallagstiftningskommittén såvitt
nu är i fråga (yrkande 14).
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:
15. beträffande naturvårdshänsyn i minera/lagstiftningen
att riksdagen hemställer att regeringen överlämnar motion 1984/
85:372 yrkande 14 till minerallagstiftningskommittén för beaktande.
8. Stranderosion (mom. 22)
Lars Ernestam och Kerstin Gellerman (båda fp) anser att
dels den del av utskottets yttrande som börjar på s. 16 med ”Utskottet har”
och slutar på s. 17 med ”av motionsyrkandet” bort ha följande lydelse:
Utskottet har (lika med utskottet) och kommunalpolitiker.
Enligt utskottets uppfattning bör det vara möjligt för naturvårdsverket att
efter det planerade symposiet ge ut en sammanställning av det slag som
efterlyses i motionen. En sådan sammanställning skulle vara av stort värde
för dem som i sin planering har att ta hänsyn till stranderosionen. Vad
utskottet sålunda anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.
dels utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:
22. beträffande stranderosion
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört med anledning av motion 1984/85:1164 yrkande 4. 24
9. Flora och fauna (mom. 25)
JoU 1985/86:10
Lars Ernestam och Kerstin Gellerman (båda fp) anser att
dels den del av utskottets yttrande på s. 19 som börjar med ”Utskottet är"
och slutar med ”(yrkande 8)” bort ha följande lydelse:
Utskottet är (lika med utskottet) flora och fauna. Utskottet
biträder mot den bakgrunden vad som anförs i motionen om att flora- och
faunavårdsarbetet måste ges ökad tyngd. Riksdagen bör bifalla motionen
såvitt nu är i fråga (yrkande 8).
dels utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:
25. beträffande flora och fauna
att riksdagen med bifall till motion 1984/85:372 yrkande 8 som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
ökade insatser för flora och fauna.
10. Den vitryggiga hackspetten (mom. 26)
Lars Ernestam och Kerstin Gellerman (båda fp) anser att
dels den del av utskottets yttrande på s. 19 som börjar med ”Den vitryggiga”
och slutar med ”den grunden” bort ha följande lydelse:
Bland de arter som redan nu är i riskzonen för utrotning är vitryggig
hackspett, vars situation är relativt väl känd och där snabba åtgärder krävs
om den inte skall försvinna från den svenska faunan. Utskottet biträder de
yrkanden som framförs i två motioner om att ett handlingsprogram upprättas
för vidtagande av nödvändiga åtgärder för den aktuella hackspettens
överlevnad. Som framhålls i motion 360 finns även ett förslag om ett samnordiskt
handlingsprogram för att trygga vitryggiga hackspetten och dess
biotopers fortlevnad, i nordiska ministerrådets rapport om hotade växter
och djur i Norden (rapport 1982:4). Vad utskottet anfört med anledning av
motionerna 360 och 1389 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.
dets utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse:
26. beträffande den vitryggiga hackspetten
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört med anledning av motionerna 1984/85:360 och 1984/85:1389.
25