om nationaldagen som helgdag, m.m. (Betänkande 1987/88:KU10 Konstitutionsutskottet)

Konstitutionsutskottets betänkande
1987/88:10

om nationaldagen som helgdag, m.m.

1987/88:10

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas tolv motioner som väckts under den allmänna
motionstiden vid 1986/87 års riksmöte.

De upptagna frågorna gäller:

1. Nationaldagen som helgdag

2. Hyllning av konungen

3. Ny nationalsång

4. Ordnar och medaljer

5. Minnesmedalj över kolonin Nya Sverige i Amerika

6. Utmönstrande av bestämmelser rörande adeln

7. Raoul Wallenberg

8. Under andra världskriget internerade

9. Folkrörelsernas roll för demokratin

10. Kampanj för ett våldsfritt samhälle

11. Ersättning till Olof af Forselles

Motionsyrkandena

I motion 1986/87:K222 av Elver Jonsson och Hans Lindblad (fp) hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om folkrörelsernas roll för demokratins utveckling.

I motion 1986/87:K421 av Gunilla André m.fl. (c) hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om en parlamentarisk ledningsgrupp för kampanj för ett
våldsfritt samhälle.

I motion 1986/87:K801 av Marianne Karlsson (c) hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införande av
särskild dag varvid konungen på olika orter i landet får motta undersåtarnas
folkliga hyllning.

I motion 1986/87:K803 av Alexander Chrisopoulos (vpk) hemställs att
riksdagen hos regeringen begär åtgärder som syftar till att skapa en ny
nationalsång i enlighet med vad som anförs i motionen.

I motion 1986/87 :K804 av Marianne Karlsson (c) hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att göra
Sveriges nationaldag den 6 juni till helgdag.

1 Riksdagen 1987/88. 4sami. Nr 10

I motion 1986/87:K805 av Lars Werner m.fl. (vpk) hemställs att riksdagen
hos regeringen hemställer om åtgärder för upprättelse av de personer som
internerades i arbetsläger under andra världskriget.

I motion 1986/87:K806 av Marianne Karlsson (c) hemställs att riksdagen
begär att regeringen tillsätter en utredning om det officiella belöningssystemet.

I motion 1986/87:K816 av Birger Hagård (m) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär förslag om återupptagande av förläning av vissa utmärkelser
inom Kungl. Maj:ts Orden även till svenska medborgare.

I motion 1986/87:K817 av Birger Hagård (m) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär vidtagande av åtgärder för instiftande av en ny minnesmedalj
över kolonin Nya Sverige i Amerika.

I motion 1986/87:K818 av Nils Berndtson (vpk) hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om att ur statliga
förordningar mönstra ut bestämmelser rörande adeln.

I motion 1986/87:K822 av Elisabeth Fleetwood och Sven Munke (m)
hemställs att riksdagen beslutar att i enlighet med motionen hylla Raoul
Wallenbergs insatser.

I motion 1986/87:K823 av Lars Ahlmark m.fl. (m, fp, c, vpk) hemställs att
riksdagen beslutar om ekonomisk ersättning till Olof af Forselles efter
beredning på sätt i motionen anförts.

De upptagna frågorna

1. Nationaldagen sorn helgdag
Motionen

I motion 1986/87:K804 av Marianne Karlsson (c) föreslås att nationaldagen
den 6 juni också skall göras till helgdag. Motionären anser att det skulle vara
värdefullt om vikten av Sveriges nationaldag ytterligare markerades genom
ett sådant ställningstagande. Firandet av denna dag har ökat och svenska
folket visar enligt motionären en större benägenhet att värna fosterlandet.

Gällande regler och tidigare behandling

Riksdagen antog våren 1982 ny lag om Sveriges flagga (prop. 1981/82:109,
KU 1981/82:26) vilken innehåller regler om flaggans utseende och om den
tretungade flaggans användande. I en särskild av regeringen utfärdad
förordning (SFS 1982:270) ges föreskrifter om vilka dagar som är allmänna
flaggdagar. Utöver Konungens, Drottningens och Kronprinsessans födelseoch
namnsdagar är nyårsdagen, påskdagen, första maj, pingstdagen, nationaldagen
den 6 juni, dag för val i hela riket till riksdagen, FN-dagen den 24
oktober, Gustav Adolf-dagen den 6 november, Nobeldagen den 10 december
samt juldagen allmänna flaggdagar. Vilka dagar som skall anses som
helgdagar anges i 1686 års kyrkolag. Genom Kungl, förordning år 1772

KU 1987/88:10

angående sabbatens firande inskränktes antalet helgdagar kraftigt. Söndagsoch
helgdagsvilan garanteras sedan länge i praktiken av arbetstidslagstiftningen
(och tidigare även av butiksstängningslagstiftningen).

Numera regleras genom avtal mellan arbetsmarknadens parter frågor om
vilka dagar som skall vara arbetsfria. I lag om beräkning av lagstadgad tid
finns också föreskrifter om dagar som jämställs med helgdagar.

Riksdagen antog år 1938 en särskild lag (1938:108) om likställande i vissa
hänseenden av första maj med allmän helgdag (borgerlig helgdag).

Kyrkoförfattningsutredningen har i sitt slutbetänkande i mars 1987 (SOU
1987:5) i samband med sin allmänna översyn av den kyrkorättsliga lagstiftningen
även framlagt ett förslag till särskild lag om allmänna helgdagar.
Kommittén har inte föreslagit att nationaldagen skall uppföras som helgdag.

I betänkandet SOU 1987:4 lämnar kommittén vidare en utförlig redogörelse
för helgdagsbegreppet i olika författningar, m.m.

En motion av samma innebörd behandlades av riksdagen under hösten
1986. Utskottet erinrade i sitt avstyrkande bl.a. om att riksdagen år 1982
antagit en ny lag om Sveriges flagga. I anslutning härtill utfärdade regeringen
föreskrifter om de allmänna flaggdagarna av vilka nationaldagen/svenska
flaggans dag är en. Genom denna åtgärd kom nationaldagen även att få en
författningsmässig reglering. Utskottet ansåg att de nuvarande förhållandena
och formerna för firandet av nationaldagen ger tillräckligt utrymme för att
markera nationaldagens betydelse i det svenska samhället. Riksdagen avslog
motionen.

2. Hyllning av konungen
Motionen

För att konungen som statsöverhuvud bättre skall uppmärksammas och
kunna hyllas av folket föreslår motionären att de olika länen får i uppdrag att
ansöka om möjlighet att få anordna en ”Kungens dag” där konungen får
motta en folklig hyllning som en förlängning av den nuvarande traditionen
med Eriksgata vid trontillträdet.

3. Ny nationalsång
Motionen

I motion 1986/87:K803 av Alexander Chrisopoulos (vpk) begärs åtgärder
som syftar till att skapa en ny nationalsång. Motionären erinrar om att en
nationalsång är den sång som används till att musikaliskt företräda en nation
vid fosterländska tillfällen och i internationellt umgänge. Dessutom bör
nationalsången ge uttryck för de förhoppningar, visioner, ideal och gemensamma
strävanden som förenar en nation i dess ansträngningar att utforma
framtiden. Motionären anser att de ideal som texter i nationalsången återger

KU 1987/88:10

1* Riksdagen 1987188. 4sami Nr 10

tillhör en förhoppningsvis för alltid förgången tid. Det finns enligt motionären
knappast någon som i sina framtidsvisioner drömmer om att Sverige
återigen bli vad det var i sina ”fornstora dar”.

Tidigare behandling

Vid 1960 års riksdag väcktes två likalydande motioner 1:489 av herr Bengtson
(c), 11:609 av herr Brandt i Sätila (c) med begäran om utredning och förslag
till en ny sång som officiellt kunde antas som nationalsång för Sverige. I
motiveringen anfördes bl.a. att texten i nationalsången som inte syftar enbart
på Sverige närmast kan betraktas som en hyllning till Norden och att texten
delvis inte kan anses särskilt tilltalande för ett framåtsträvande och ett
modernt arbetande land som vårt. Motionärerna pekade på möjligheten att
t.ex. genom en pristävlan engagera kompositörer för att få kvalificerade
förslag till ny nationalsång.

Allmänna beredningsutskottet (ABU 1960:20) som inhämtade yttanden
från Musikaliska akademien. Svenska sångarförbundet, Sveriges körförbund
och Föreningen Svenska tonsättare föreslog att motionerna inte skulle
föranleda någon riksdagens åtgärd. Utskottet anförde följande i sin motivering: Den

utveckling som lett till att ”Du gamla, Du fria” numera allmänt
betraktas som Sveriges nationalsång har ägt rum utan påverkan av några av
statsmakterna fattade beslut. Såvitt utskottet kunnat bedöma bör det för dem
som anser angeläget att vi äger en sång med karaktär av nationalsång framstå
såsom väsentligt, att denna sång kunnat få så fast förankring hos mycket stora
grupper av vårt folk att dess egenskap av nationalsång i praktiken icke
ifrågasättes. Enligt utskottets mening bör en nationalsång tillkomma på detta
sätt och utskottet anser icke motiverat med något officiellt fastställande av
nationalsång för Sverige.

Utskottet finner med ovan angivna utgångspunkter icke heller någon
utredning för åstadkommande av en ny nationalsång vara påkallad.

Motionerna avslogs av riksdagen.

4. Ordnar och medaljer
Motionerna

I motion 1986/87: K806 av Marianne Karlsson (c) föreslås att riksdagen begär
att regeringen tillsätter en utredning om det officiella belöningssystemet.
Motionären anser att ordnarna är ett för staten förmånligt praktiskt och
vedertaget medel att belöna tjänster mot samhället. Ett ordensväsende -gärna reformerat i olika avseenden, kanske framför allt genom en breddning
av de grupper som kan få ordnar - måste anses ha en funktion att fylla även i
dagens samhälle. Motionären erinrar vidare om att gamla såväl som nya
stater över hela världen har insett fördelarna med att tillämpa den hävdvunna
internationella praxis som ett fullständigt officiellt belöningssystem utgör.
Emedan ordnar av praktiska skäl inte kan bäras till daglig dräkt bör enligt
motionären en komplettering kunna ske med till orden hörande färgade band
som t.ex. enligt fransk förebild kan fästas på vardagskläder.

KU 1987/88:10

I motion 1986/87:K816 av Birger Hagård (m) föreslås att förläning av vissa
utmärkelser inom Kungl. Maj:ts Orden skall återupptas även för svenska
medborgare. Motionären erinrar om att utdelandet av ordnar till svenska
medborgare upphörde 1974. Åtgärden drabbade ej bott de egentliga
riddarordnarna utan även medaljer, t.ex. utmärkelserna Svärdstecknet och
Svärdsmedaljen. Många skäl talar enligt motionären för att utmärkelserna
åter görs disponibla för belöning av allmänna samhällsinsatser, i främsta
hand dock för sådana som icke stått i direkt anknytning till rent tjänsteutövande.

Tidigare behandling

Vid föregående riksmöte behandlade riksdagen fem motioner rörande
utdelande av ordnar och medaljer (KU 1986/87:16). Utskottet som inhämtat
yttrande från riksmarskalksämbetet och försvarsutskottet ansåg att samordningsfrågor
mellan regering och riksmarskalksämbetet väl kunde lösas inom
ramen för redan förekommande samarbete. Utskottet ansåg vidare att
frågan om ett utvidgat användande av medaljer som belöning åt förtroendemän
m.fl. fick, utan meningsyttring från riksdagens sida, bedömas av
regeringen och riksmarskalksämbetet.

5. Minnesmedalj över kolonin Nya Sverige i Amerika

Motionen

I motion 1986/87:K817 av Birger Hagård föreslås att riksdagen hos regeringen
begär att åtgärder vidtas för instiftande av en ny minnesmedalj över
kolonin Nya Sverige i Amerika. I motiveringen erinrar motionären om att
det vid 300-årsminnet instiftades en särskild medalj som i guld tilldelades
vissa honoratiores. På initiativ av riksdagens talman har en särskild
nationalkommitté för manifestation av det stundande 350-årsjubileet bildats.
Enligt motionären bör regeringen uppdra åt Kungl. Maj:ts Orden att låta
instifta en ”Nya SvMII” och ombesörja dess prägling samt administrera
utdelningen.

6. Utmönstrande av särskilda bestämmelser rörande adeln

Motionen

I motion 1986/87:K818 av Nils Berndtson (vpk) föreslås att riksdagen ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om att ur statliga förordningar
mönstra ut bestämmelser rörande adeln.

Yttrande från Riddarhusdirektionen

I ett yttrande från riddarhusdirektionen (bilaga) föreslås att motionen avslås.
I yttrandet erinras om att adeln under århundraden spelat en inte oväsentlig
roll i Sveriges historia fram till ståndsriksdagens avskaffande 1866. Riddarhusdirektionen
anser det inte motiverat att av gällande författningar

KU 1987/88:10

utmönstra nuvarande bestämmelser rörande adeln och ej heller att till
samhället överföra Riddarhusets skogs- och jordbruksfastigheter.

7. Raoul Wallenberg

Motionen

I motion 1986/87: K822 av Elisabeth Fleetwood och Sven Munke (båda m)
föreslås att riksdagen beslutar att i enlighet med motionen hylla Raoul
Wallenbergs insatser. I motiveringen anförs bl.a. att man i västvärlden på
olika sätt hedrat Raoul Wallenbergs gärning. Han har t.ex. blivit hedersmedborgare
i USA och i Israel. Motionärerna anser att det bör utses en kommitté
inom riksdagen som får i uppdrag att på lämpligaste sätt pröva i vilken
konstnärlig form en manifestation skall kunna förverkligas.

Tidigare riksdagsbehandling

Frågan om Raoul Wallenberg har behandlats vid ett flertal tillfällen i
riksdagen med anledning av motioner och interpellationer. Riksdagen avslog
i maj 1986 motion 1985/86:U501 av Elisabeth Fleetwood (m) och Sven
Munke (m) om hyllning av Wallenberg. Utrikesutskottet (UU 1985/86:27)
anförde att Raoul Wallenbergs stora och betydelsefulla gärning är välbekant.
Utskottet erinrade om att hedersbevisningar av den typ som nämnts i
motionen i vårt land som regel endast kan bli aktuella för avlidna personer.
Den officiella svenska inställningen i fallet Raoul Wallenberg är att vi utgår
från att han lever tills övertygande bevis om motsatsen presenterats.
Utskottet ansåg vidare att det inte bör ankomma på riksdagen att utse en
sådan kommitté som föreslagits.

8. Under andra världskriget internerade

Motionen

I motion 1986/87:K805 av Lars Werner m.fl. (vpk) föreslås att riksdagen hos
regeringen hemställer om åtgärder för upprättelse av de personer som
internerades i arbetsläger under andra världskriget. Motionärerna erinrar
om att ett stort antal personer under längre eller kortare tid internerades i
militära arbetsläger som i olika omgångar upprättades i bl.a. Sveg och
Storlien. De som drabbades av denna politiska internering utsattes enligt
motionärerna för en lagstridig och godtycklig diskriminering utan att de
berörda fick veta skälen för interneringen. Enligt motionen kan man nu efter
den långa tid som gått konstatera att syftet med interneringen uteslutande var
att isolera personer som hade gentemot ledande kretsars protyska uppfattningar
misshagliga politiska åsikter, emedan de nästan alla var kommunister
eller socialister. Motionärerna anser avslutningsvis att det i dag även för
tillskyndarna av dessa interneringar bör vara helt klart att det är nödvändigt
och en moralisk skyldighet att de berörda personerna får upprättelse för de
övergrepp de utsatts för.

KU 1987/88:10

Interpellationsdebatt 1941

KU 1987/88:10

Frågan om upprättande av särskilda arbetskompanier för sådana personer
som av bl.a. politiska skäl bedömdes kunna ha menlig inverkan på
försvarsviljan behandlades bl.a. i ett interpellationssvar av försvarsminister
Per Edvin Sköld den 20 december 1941.

9. Folkrörelserna och demokratin

Motionen

I motion 1986/87:K222 av Elver Jonson och Hans Lindblad (båda fp) föreslås
under yrkande 1 att riksdagen skall ge regeringen till känna vad i motionen
anförts om folkrörelsernas roll för demokratins utveckling. Motionens
yrkanden 2 och 3 som avser stöd m.m. till ideella organisationer m.m. har
överlämnats till kulturutskottet.

I motiveringen erinrar motionärerna om den historiska utvecklingen av
folkrörelserna och deras stora betydelse för den demokratiska utvecklingen i
vårt land. Bl.a. tas frågan upp om erfarenheter från folkrörelsearbetet som
en betydelsefull skolning i praktisk demokrati. Motionärerna anser att vissa
utvecklingstendenser under senare år medfört försämrade arbetsmöjligheter
för många av folkrörelserna, t.ex. slopat stöd till organisationstidskrifter,
ökade portokostnader, utvecklingen på lotteriområdet, m.m.

Utredning rörande folkrörelserna

Civilminister Bo Holmberg förordnade i augusti 1986 en särskild utredare,
förbundsordföranden Karl-Åke Granlund. Enligt direktiven (dir. 1986:17)
fick denne i uppgift att föreslå åtgärder för att undanröja hinder för att
folkrörelser, föreningar och kooperativ skulle kunna ta ett ökat ansvar för
vissa verksamheter som i dag helt eller till större delen bedrivs i offentlig regi.
Vidare skulle erfarenheter av och praktiska exempel på ett ökat föreningsansvar
redovisas. Utredaren skulle vidare se över statsbidragen till folkrörelserna
i syfte att minska antalet bidragsformer samt föreslå förenklingar och
åtgärder för en eventuell bättre samordning av bidragsgivningen. Utredaren
skulle beakta folkrörelsernas olika uppbyggnad och verksamhetsinriktning.

Utredningen som antog namnet folkrörelseutredningen (C 1986:01) erhöll
i tilläggsdirektiv (dir. 1987:14) uppgift att se över statsbidragen till barn- och
ungdomsorganisationerna för att finna bidragsregler som innebär såväl en
förenkling som en ökad rättvisa mellan olika typer av organisationer.

Folkrörelseutredningen framlade i september 1987 tre betänkanden SOU
1987:33-35 med benämningen Ju mer vi är tillsammans. I betänkandena
redovisas en omfattande kartläggning av folkrörelsernas villkor och ett
rikhaltigt förslag till åtgärder. I ett senare betänkande (SOU 1987:37) har
utredningen lagt fram förslag rörande stödet till barn- och ungdomsföreningar.

1987 års lotteriutredning, som tillsattes i februari 1987, och haft i uppdrag
att lägga fram förslag som underlättar för folkrörelserna att finansiera sin
verksamhet genom lotterier, har avgivit betänkandet Folkrörelsernas lotte -

rier och spel (SOU 1987:52). I betänkandet framläggs en serie olika förslag i
syfte att underlätta för folkrörelserna att finansiera sin verksamhet genom
lotterier och spel.

Tidigare riksdagsbehandling

Frågor om folkrörelsernas roll i samhället togs upp i motion 1977/78:914 av
Hilding Johansson m.fl. (s). Konstitutionsutskottet lämnade i betänkandet
1978/79:9 en utförlig redovisning av det stöd som samhället på olika sätt ger
till folkrörelser och föreningsliv. I betänkandet redovisas också det arbete
som då pågick inom dåvarande kommundepartementet och det utredningsarbete
som initierats. Utskottet delade motionärernas uppfattning om
folkrörelsernas betydelsefulla roll i samhällsarbetet och fann att de frågor
som aktualiserats i motionen var föremål för stor uppmärksamhet från
statsmakternas sida. Några särskilda åtgärder från riksdagens sida ansågs
dock ej påkallade. Motionsyrkandet förklarades besvarat med vad utskottet
anfört. I en reservation (s) yrkades att riksdagen skulle med bifall till
motionen ge regeringen till känna vad utskottet anfört beträffande samordning
av folkrörelsefrågorna.

10. Kampanj för ett våldsfritt samhälle

Motionen

I motion 1986/87:K421 av Gunilla André m.fl. (c) föreslås i yrkande 1 att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om en parlamentarisk ledningsgrupp för kampanj för ett våldsfritt
samhälle.

I motiveringen anförs bl.a. att det är nödvändigt att vi får till stånd en
kraftig folkopinion som tar avstånd från och aktivt arbetar för ett våldsfritt
samhälle mot bakgrund av den våldskultur som sköljer in över vårt land och
genom underhållningsvåld medför en ständig ökning av våldsbrottsligheten.
Motionärerna, som noterat att statsministern under föregående år initierat
en folkkampanj (Tänk ett slag) mot våldet och att regeringen vidtagit vissa
åtgärder i saken, anser att det nu krävs en parlamentariskt förankrad
kampanjledning för att planera och genomföra ett brett och intensivt
opinionsarbete mot våldet.

Tidigare behandling

Riksdagen behandlade hösten 1986 en motion av samma motionärer och med
i stort samma syfte, nämligen om en kampanj för ett våldsfritt samhälle.
Utskottet (KU 1986/87:16) delade motionärernas oro över den beskrivna
utvecklingen. Utskottet erinrade om att statsrådsberedningens framtidsgrupp
då nyligen lagt fram en studie av våldets utveckling och redovisat en
rad iakttagelser. Vidare uppmärksammade utskottet att statsministern tagit
initiativ till bildandet av en särskild intresseförening med uppgift att arbeta
mot våldstendenserna. Utskottet underströk starkt vikten av att samhället på
alla sätt deltar i kampen mot våldet. Motionen förklarades besvarad med vad
utskottet anfört.

KU 1987/88:10

11. Ersättning till Olof af Forselles

Motionen

I motion 1986/87:K823 av Lars Ahlmark m.fl. (m, fp, c, vpk) föreslås att
riksdagen beslutar om ekonomisk ersättning till Olof af Forselles efter
beredning på sätt som i motionen anförts. Motionärerna anser att det beslut
som riksdagens förvaltningsstyrelse fattat i december 1986 om ersättning ex
gratia till af Forselles är synnerligen restriktivt. Frågan om beloppets storlek
bör kunna prövas av en oberoende instans, lämpligen av konstitutionsutskottet
och sedan bestämmas av riksdagen.

Tidigare behandling

Frågan om ekonomisk ersättning från riksdagens sida till Olof af Forselles
har behandlats vid ett flertal tillfällen med anledning av motioner. Konstitutionsutskottet
har senast i betänkandet KU 1985/86:24 anfört att motionerna
avvisats av riksdagen med hänvisning till att ärendet behandlades av
riksdagens förvaltningskontor, vars parlamentariskt sammansatta styrelse är
det organ som i första hand skall ta ställning i ärendet.

Riksdagens förvaltningskontor beslöt den 3 december 1986 att tillerkänna
Olof af Forselles ett belopp ex gratia om 5 000 kr. i månaden med början den
1 november 1986 och med upphörande den 30 april 1989 (den månad då af
Forselles uppnår 65 års ålder).

Utskottet

De nu aktuella under den allmänna motionstiden 1987 väckta motionerna
gäller vissa särskilda frågor av olika karaktär.

I motion K804 av Marianne Karlsson (c) föreslås att nationaldagen den 6 juni
också skall göras till helgdag. En liknande motion av samma motionär
behandlades vid föregående riksmöte. Utskottet (KU 1986/87:16) erinrade
då om att riksdagen år 1982 antog en ny lag om Sveriges flagga och att
regeringen i anslutning härtill utfärdat föreskrifter om de allmänna flaggdagarna
av vilka nationaldagen/Svenska flaggans dag är en. Genom denna
åtgärd kom nationaldagen även att få en författningsmässig reglering.
Utskottet fann att de nuvarande formerna för firandet av nationaldagen gav
tillräckligt utrymme för att markera nationaldagens betydelse i det svenska
samhället. Motionen avslogs.

Under hänvisning till den ovan redovisade motiveringen vid behandlingen
av frågan förra året avstyrker utskottet motion 1986/87:K804.

I motion K801 av Marianne Karlsson (c) föreslås att en särskild dag skall
införas varvid konungen på olika orter i landet kan få ta emot folkets
hyllning. Motionären anser att de olika länen skall få i uppdrag att anordna
en särskild Konungens dag vilket skulle kunna vara en lämplig förlängning av
den nuvarande traditionen med Eriksgata.

Utskottet vill med anledning av motionen endast erinra om att det sedan
länge är brukligt att konungen besöker de olika länen. Det är närmast en

KU 1987/88:10

fråga mellan hovet och företrädare för län och kommuner att utforma
ändamålsenliga program. Utskottet avstyrker motionen.

I motion K803 av Alexander Chrisopoulos (vpk) begärs åtgärder som syftar
till att skapa en ny nationalsång. Motionären anser att nationalsången i sin
nuvarande utformning tillhör en förgången tid.

Utskottet vill erinra om att riksdagen år 1960 behandlade och avslog en
motion rörande nationalsången. Allmänna beredningsutskottet framhöll
bl.a. att Du gamla, Du fria kommit att betraktas som Sveriges nationalsång
utan påverkan av några av statsmakterna fattade beslut. Beredningsutskottet
fann det inte påkallat att utreda frågan om en ny nationalsång. Motionen
avslogs av riksdagen. Konstitutionsutskottet har ingen annan uppfattning i
frågan och avstyrker motion 1986/87:K803.

I två motioner tas upp frågor om ordnar och medaljer. Marianne Karlsson (c)
föreslår i motion K806 att regeringen skall tillsätta en utredning om det
officiella belöningssystemet. I motion K816 av Birger Hagård (m) föreslås att
förläning av vissa utmärkelser inom Kungl. Maj:ts Orden skall återupptas
även för svenska medborgare.

Riksdagen behandlade (KU 1986/87:16) vid föregående riksmöte ett antal
motioner rörande ordnar och medaljer, främst frågan om samordningsbehov
mellan regeringen och riksmarskalksämbetet beträffande medaljer samt
belöningsfrågor inom försvaret. Under beredningen inhämtades yttranden
från riksmarskalksämbetet och försvarsutskottet.

Utskottet vill erinra om statsmakternas beslut 1973 om ändring i systemet
med utdelandet av ordnar och medaljer. Detta innebar att utdelandet av
ordnar i praktiken upphörde vad gäller svenska medborgare. Aven medaljväsendet
påverkades. För närvarande förekommer det att H.M. Konungen
och regeringen utdelar vissa medaljer. Utskottet har inte funnit anledning att
föreslå några ändringar i nuvarande ordning utan avstyrker motionsyrkandena.

I motion K817 av Birger Hagård (m) föreslås att åtgärder vidtas för
instiftande av en ny minnesmedalj över kolonin Nya Sverige i Amerika.
Motionären erinrar om att det vid 300-årsminnet instiftades en särskild
medalj och att motsvarande nu bör göras.

Utskottet anser att formerna för högtidlighållandet 1988 av 350-årsjubileet
lämpligen prövas av den för ändamålet bildade nationalkommittén. Utskottet
avstyrker motionen.

I motion K818 av Nils Berndtson (vpk) föreslås att de bestämmelser om adeln
som finns kvar i statliga förordningar skall mönstras ut. Motionären erinrar
om att adelns privilegier efter hand försvunnit. Den av det s.k. adelsmötet
beslutade riddarhusordningen utfärdas dock av regeringen, vilket ger
systemet en viss officiell prägel.

Utskottet har inhämtat yttrande från riddarhusdirektionen (bilaga) som
erinrar om de överväganden om den kvarvarande regleringen rörande adelns
rättsliga ställning som gjordes i grundlagberedningens betänkande år 1972.

Under hänvisning till den prövning som företogs av grundlagberedningen
av frågan om den rättsliga regleringen av ridderskapet och adeln finner

KU 1987/88:10

utskottet inte skäl förorda att man nu vidtar åtgärder för att utmönstra
kvarvarande bestämmelser som huvudsakligen torde beröra formerna för
administrationen av vissa för adeln gemensamma fastigheter. Motion
1986/87:K818 avstyrks följaktligen.

I motion K822 av Elisabeth Fleetwood och Sven Munke (båda m) föreslås att
riksdagen beslutar att i enlighet med motionen hylla Raoul Wallenbergs
insatser. Motionärerna framhåller betydelsen av Raoul Wallenbergs humanitära
insatser under andra världskriget och erinrar om hur han hedrats på
många håll i västvärlden, bl.a. genom hedersmedborgarskap i USA och
Israel. I motionen föreslås att en bland riksdagsmän utsedd kommitté får i
uppdrag att pröva i vilken konstnärlig form en sådan manifestation över hans
gärning under andra världskriget skulle kunna förverkligas, t.ex. genom en
målning eller en skulptur.

Utskottet vill erinra om att riksdagen vid föregående riksmöte behandlade
två motioner rörande Raoul Wallenberg. Den ena (1985/86:U501) av
Elisabeth Fleetwood och Sven Munke gick ut på att riksdagen på lämpligt sätt
skulle besluta att hylla Raoul Wallenbergs insatser. 1 den andra motionen av
Karl-Anders Petersson (c) (1985/86:U528) föreslogs att riksdagen skulle utse
Raoul Wallenberg till hedersmedborgare. Motionerna behandlades och
avstyrktes av utrikesutskottet (UU 1985/86:27). Riksdagen följde utskottet.

Utskottet instämmer i utrikesutskottets motivering 1986 vari Raoul
Wallenbergs stora och betydelsefulla gärning starkt underströks. Enligt
konstitutionsutskottet är det av stor betydelse att man i framtiden håller
minnet av hans insatser levande. Utskottet har sålunda stor förståelse för
motionärernas syfte men finner det inte påkallat att föreslå några särskilda
åtgärder med anledning av motionen, vilken följaktligen avstyrks.

I motion K805 av Lars Werner m.fl. (vpk) föreslås att riksdagen hos
regeringen hemställer om åtgärder för upprättelse av de personer som
internerades i arbetsläger under andra världskriget. I motionen erinras om att
ett stort antal personer under längre eller kortare tid internerades i militära
arbetsläger på grund av sina politiska åsikter. Enligt motionen kan man nu
efter den långa tid som gått konstatera att syftet med interneringarna
uteslutande var att isolera personer som hade gentemot ledande kretsars
uppfattning misshagliga politiska åsikter.

Under andra världskriget förekom att vissa medborgare inkallades till
värnpliktstjänstgöring i särskilda arbetskompanier. Enligt vad som redovisades
av försvarsministern Per Edvin Sköld i ett interpellationssvar i december
1941 inrättades efter mobiliseringen inom ramen för krigsorganisationen ett
antal arbetskompanier avsedda för bl.a. vägarbeten. Till sådana kompanier
inkallades sådana personer ”vilka med skäl kunnat misstänkas för att bland
trupperna driva en agitation till försvagande av försvarsviljan”. Enligt de
principer som försvarsministern redovisade skulle främst sådana värnpliktiga
som hade ledande ställning inom ytterlighetspartierna och som kunde
befaras bedriva disciplinupplösande verksamhet inkallas till arbetskompanierna.

Vid bedömningen av vad som föreslås i motionen måste man enligt
utskottet beakta det allvarliga läge som vårt neutrala land befann sig i under

KU 1987/88:10

andra världskriget och de speciella förhållanden och säkerhetskrav som då
gällde. Enligt utskottet är det efter den långa tid som nu förflutit inte
meningsfullt att vidta åtgärder i syfte att utreda de i motionen påtalade
förhållandena. Motionsyrkandet avstyrks följaktligen.

I motion K222 av Elver Jonsson och Hans Lindblad (båda fp) om
folkrörelserna och demokratin föreslås under yrkande 1 att riksdagen skall ge
regeringen till känna vad som anförts om folkrörelsernas roll för demokratins
utveckling. I yrkandena 2 och 3 tas upp frågor rörande stödet till ideella
organisationer. Motionen har i dessa delar överlämnats till kulturutskottet.

Utskottet vill erinra om att frågor rörande folkrörelserna varit och är
föremål för ett aktivt intresse från statsmakternas sida. Inom civildepartementet
bedrivs ett långsiktigt arbete för samordning av samhällets insatser
och uppföljning av utvecklingen. Den sedan augusti 1986 arbetande folkrörelseutredningen
har redan avlämnat fyra betänkanden i vilka en omfattande
kartläggning av Föreningssverige redovisas. Utredningen har även lagt fram
en serie förslag ägnade att stärka folkrörelsernas villkor och kommer att
fortsätta arbetet rörande bl.a. de ekonomiska förhållandena, m.m. Betänkandena
är nu under beredning i regeringskansliet.

Utskottet delar motionärernas bedömning av folkrörelsernas stora betydelse
för den demokratiska utvecklingen i vårt land. Det är enligt utskottet
viktigt att statsmakterna ger ett aktivt stöd till folkrörelser och föreningsliv.
De ekonomiska frågorna handläggs som framgått av kulturutskottet och
kommer där att bli föremål för prövning. Det är enligt konstitutionsutskottet
angeläget att de ekonomiska villkoren löpande uppmärksammas. Mot
bakgrund av pågående utredningsarbete finner utskottet inte anledning till
något särskilt tillkännagivande till regeringen på sätt motionärerna föreslår.
Motionsyrkande 1 i motion 1986/87:K222 föreslås med det anförda besvarat.

I motion K421 av Gunilla André m.fl. (c) om förhandsgranskning av
videogram föreslås under yrkande 1 att riksdagen skall ge regeringen till
känna vad som anförts om en parlamentarisk ledningsgrupp för ett våldsfritt
samhälle. Det andra yrkandet om förhandsgranskning av videogram behandlas
av utskottet i ett senare sammanhang.

Motionärerna anför bl.a. att det är nödvändigt att man i Sverige får till
stånd en kraftig folkopinion som tar avstånd från våld och aktivt arbetar för
ett våldsfritt samhälle. För att planera och genomföra ett brett och intensivt
opinionsarbete i frågan krävs enligt motionärerna en parlamentariskt
förankrad kampanjledning.

En motion med liknande syfte behandlades under föregående riksmöte.
Utskottet pekade i sitt betänkande (KU 1986/87:16) bl.a. på statsrådsberedningens
framtidsgrupp som har fått i uppdrag att följa frågan om våldsutvecklingen
i landet och att därvid försöka klarlägga frågans orsakssammanhang.
På statsministerns initiativ hade en särskild intresseförening mot våldet
bildats.

Utskottet delar motionärernas oro över den pågående utvecklingen. I
likhet med förra året får utskottet hänvisa till de åtgärder mot våldsutvecklingen
som pågår från samhällets sida. Det bör vidare erinras om att
regeringen i skrivelse 1986/87:2 hösten 1986 lämnade riksdagen en ingående

KU 1987/88:10

redovisning om de åtgärder som då planerades inom justitiedepartementets
ansvarsområde mot våldsbrott m.m.

Utskottet får för sin del starkt understryka vikten av att samhället på alla
sätt deltar i kampen mot våldet. Sålunda är aktiviteter inom föreningslivet,
arbetsplatser, skolor, kyrkliga samfund, barnomsorg och det politiska livet
betydelsefulla och värda stimulans från statsmakternas sida. De redan
vidtagna åtgärderna visar också att utvecklingen ägnas särskild uppmärksamhet.
Utskottet anser emellertid inte påkallat att - som föreslås i motionen -förorda tillsättandet av en särskild parlamentarisk ledningsgrupp för våldsbekämpningen.
Med det anförda får motionsyrkandet anses besvarat.

I motion K823 av Lars Ahlmark m.fl. (m, fp, c, vpk) tas även i år upp frågan
om ersättningen till byggnadsingenjören Olof af Forselles. Motionärerna
föreslår att riksdagen beslutar om ekonomisk ersättning efter beredning på
sätt som i motionen anförts. I motionen anförs bl.a. att det inte är
tillfredsställande att förvaltningsstyrelsen som, under den mångåriga tvisten
mellan riksdagen och af Forselles, varit part i tvisten nu fastställt det belopp
som utgår till af Forselles. Sedan principbeslut om ersättning fattats bör
summans storlek prövas av en oberoende instans, lämpligen konstitutionsutskottet.

Bakgrunden är i korthet följande. Sedan 1978 har af Forselles riktat
ekonomiska anspråk mot riksdagen avseende vissa byggnadsarbeten, m.m.
Frågan har bl.a. varit föremål för behandling vid allmänna domstolar under
ett antal år, men efter vissa kontakter med förvaltningskontoret återkallade
af Forselles sin talan hösten 1986. Därvid vann en dom i tingsrätten i vilken
käromålet ogillades laga kraft. Därefter har riksdagens förvaltningsstyrelse

den 3 december 1986 beslutat ”att mot bakgrund av af Forselles insatser

för riksdagen vid ombyggnadsarbeten under 1950- och 1960-talet och med
hänsyn till af Forselles nuvarande situation tillerkänna honom ett belopp ex
gratia om 5 000 kr. i månaden med början den 1 november 1986 och med
upphörande den 30 april 1989 (den månad då af Forselles uppnår 65 års
ålder)”.

Som framgått har utskottet vid ett flertal riksmöten behandlat motioner
rörande ersättning till af Forselles. Motionerna, senast våren 1986 (KU
1985/86:24), har avstyrkts med hänvisning bl.a. till att ärendet har varit
föremål för handläggning av riksdagens förvaltningskontor, vars parlamentariskt
sammansatta styrelse ansågs vara det organ som i första hand har haft i
uppgift att ta ställning i frågan.

Utskottet vidhåller denna uppfattning och vill ånyo understryka att
förvaltningsstyrelsen enligt den arbetsfördelning som är fastlagd inom
riksdagen har att handlägga ärenden av förevarande karaktär. Det är alltså
inte konstitutionsutskottets uppgift att överpröva förvaltningsstyrelsens
beslut i förvaltningsärenden. Med hänvisning till det anförda avstyrks
motionsyrkandet.

KU 1987/88:10

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande nationaldagen som helgdag
att riksdagen avslår motion 1986/87: K804,

2. beträffande särskild hyllningsdag för Konungen
att riksdagen avslår motion 1986/87:K801,

3. beträffande ny nationalsång

att riksdagen avslår motion 1986/87 :K803,

4. beträffande ordnar och medaljer

a) att riksdagen avslår motion 1986/87:K806,

b) att riksdagen avslår motion 1986/87:K816,

5. beträffande minnesmedalj över kolonin Nya Sverige
att riksdagen avslår motion 1986/87: K817,

6. beträffande utmönstring av bestämmelser om adeln
att riksdagen avslår motion 1986/87:K818,

7. beträffande Raoul Wallenberg

att riksdagen avslår motion 1986/87:K822,

8. beträffande under andra världskriget internerade
att riksdagen avslår motion 1986/87: K805,

9. beträffande folkrörelserna och demokratin

att riksdagen förklarar motion 1986/87:K222 yrkande 1 besvarad med
vad utskottet anfört,

10. beträffande kampanj för ett våldsfritt samhälle

att riksdagen förklarar motion 1986/87:K421 besvarad med vad
utskottet anfört,

11. beträffande ersättning till Olof af Forselles
att riksdagen avslår motion 1986/87:K823.

Stockholm den 10 november 1987
På konstitutionsutskottets vägnar
Olle Svensson

Närvarande: Olle Svensson (s), Anders Björck (m), Wivi-Anne Cederqvist
(s), Kurt Ove Johansson (s), Birgit Friggebo (fp), Bertil Fiskesjö (c), Sture
Thun (s), Hans Nyhage (m), Sören Lekberg (s), Börje Stensson (fp),
Elisabeth Fleetwood (m), Bengt Kindbom (c), Nils Berndtson (vpk), Ove
Karlsson (s) och Ture Ångqvist (s).

Reservationer

1. Nationaldagen som helgdag (mom. 1)

Bertil Fiskesjö och Bengt Kindbom (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med ”Under
hänvisning” och slutar med ”motion 1986/87:K804” bort ha följande lydelse:

KU 1987/88:10

Nationaldagen den 6 juni, som också är Svenska flaggans dag, bör enligt
motion 1986/87:K804 av Marianne Karlsson (c) göras till helgdag. Enligt
motionären har firandet av denna dag ökat, och det svenska folket visar nu en
större benägenhet att värna om vårt land. Det är enligt motionären värdefullt
om vi ytterligare markerade vikten av Sveriges nationaldag. Den 6 juni bör
därför vara helgdag. Utskottet anser att utvecklingen i vårt land under senare
år är sådan att nationaldagen kommit att uppfattas som en nationell
högtidsdag. I likhet med motionären finner utskottet det naturligt att denna
dag också blir stadfäst som helgdag. Så är ju brukligt i de flesta andra länder.
Därför tillstyrker utskottet motion 1986/87:K804.

dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

1. beträffande nationaldagen som helgdag
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:K804 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Ny nationalsång (mom. 3)

Nils Berndtson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med ”1 motion
K803” och slutar med ”motion 1986/87:K803” bort ha följande lydelse:

I motion 1986/87 :K803 av Alexander Chrisopoulos (vpk) föreslås att
riksdagen begär åtgärder som syftar till att skapa en ny nationalsång i enlighet
med vad som anförs i motionen.

Konstitutionsutskottet finner i likhet med motionären att den nuvarande
nationalsången Du gamla, du fria inte längre speglar de uppfattningar som
råder i den svenska nationen. Det vore därför naturligt att man nu lät skapa
en ny nationalsång, som bättre än den nuvarande, återspeglade samtidens
framtidsvisioner. Utskottet föreslår därför att riksdagen hos regeringen
begär åtgärder som syftar till att skapa en ny nationalsång. Utskottet
tillstyrker därför motionen.

dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

3. beträffande ny nationalsång
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:K803 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Utmönstring av bestämmelser om adeln (mom. 6)

Nils Berndtson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med ”Under
hänvisning” och på s. 11 slutar med ”avstyrks följaktligen” bort ha följande
lydelse:

Som framgår av yttrandet från riddarhusdirektionen anser den att ett
utmönstrande av bestämmelser om adeln i statliga förordningar inte behöver
ske.

Utskottet anser emellertid att de rester som fortfarande finns kvar av
offentlig reglering rörande adeln bör utgå. De gamla privilegierna för adeln
har ju undan för undan försvunnit i takt med samhällets demokratisering. I
och med 1974 års grundlagsreform försvann även i författningen kungens rätt

KU 1987/88:10

att utse någon till adligt stånd. Däremot vidtogs ej erforderliga konsekvensåtgärder
som gäller t.ex. formerna för utfärdandet av riddarhusordningen
som fortfarande har formen av en regeringsförordning och därmed ges viss
officiell prägel. Enligt utskottet bör självklart statens befattning med den
relikt från medeltiden som adelsreglerna är snarast upphöra. Därför anser
utskottet att motion 1986/87:K818 bör bifallas.

dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

6. beträffande utmönstring av bestämmelser om adeln

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:K818 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Raoul Wallenberg (mom. 7)

Anders Björck, Hans Nyhage och Elisabeth Fleetwood (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”följaktligen avstyrks” bort ha följande lydelse:
Utskottet ställer sig bakom den motivering av riksdagens utrikesutskott
vid föregående riksmöte som innebär att Raoul Wallenbergs insatser är så
stora, betydelsefulla och välkända att de inte närmare behöver kommenteras.
Den i motion 1986/87:K822 av Elisabeth Fleetwood och Sven Munke
(båda m) framförda tanken att riksdagen på lämpligt sätt bör hedra Raoul
Wallenbergs räddningsinsatser under andra världskriget bör enligt utskottet
kunna fullföljas på sätt som i motionen anges.

Utskottet kan erinra om den hedersbevisning som förlänats Wallenberg i
olika länder och finner det nu naturligt att också den svenska staten genom
tillskapandet av t.ex. en skulptur eller målning ger Wallenbergs insatser sin
hyllning. Utskottet utgår liksom utrikesutskottet från att Wallenberg fortfarande
är i livet. Något annat har ju inte heller bevisats. Trots detta är det med
hänsyn till de synnerligen speciella omständigheter som råder rörande Raoul
Wallenberg på sin plats att Sveriges riksdag nu beslutar om någon form av
lämplig manifestation av de värdefulla insatser Wallenberg gjort i mänsklighetens
tjänst.

Utskottet yrkar därför att motion 1986/87:K822 bifalls.

dels att moment 7 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

7. beträffande Raoul Wallenberg

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:K822 beslutar att hylla
Raoul Wallenbergs insatser,

5. Under andra världskriget internerade (mom. 8)

Nils Berndtson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ”Vid
bedömningen” och på s. 12 slutar med ”avstyrks följaktligen” bort ha
följande lydelse:

Det är uppenbart att många personer under andra världskriget blev
föremål för ”tvångskommendering” till arbetsläger enbart på grund av sin
politiska uppfattning. Genom det forskningsarbete om Sverige under andra

KU 1987/88:10

världskriget och annan forskning och vittnesmål från berörda kan det anses
bekräftat att många, främst kommunister men även andra radikala, sattes i
dessa läger endast därför att de hade gentemot ledande militära kretsars
protyska uppfattning misshagliga åsikter.

Enligt utskottet är det angeläget att regeringen nu vidtar åtgärder för
upprättelse av de personer som internerades i arbetslägren under andra
världskriget. Motionen tillstyrks följaktligen.

dels att moment 8 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

8. beträffande under andra världskriget internerade
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:K805 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. Kampanj för ett våldsfritt samhälle (mom. 10)

Bertil Fiskesjö och Bengt Kindbom (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ”1 likhet” och
slutar med ”mot våldsbrott m.m.” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att det nu finns skäl att tillsätta en parlamentariskt
förankrad kampanjledning för att planera och genomföra ett brett och
intensivt opinionsarbete. Det krävs nämligen en målmedveten inriktning för
att få till stånd en attitydförändring hos hela det svenska folket. Motion
1986/87:K421 tillstyrks följaktligen.

dels att moment 10 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

10. beträffande kampanj för ett våldsfritt samhälle
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:K421 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilda yttranden

1. Ordnar och medaljer

Anders Björck, Hans Nyhage och Elisabeth Fleetwood (alla m) anför:

Utskottet behandlar i detta betänkande två motioner som rör frågan om
ordnar och medaljer. I motion 1986/87:K816 av Birger Hagård (m) erinras
om att utdelandet av Svärdstecknet, Svärdsmedaljen, Vasatecknet och
Vasamedaljen upphörde i anslutning till riksdagens beslut 1973 om utdelandet
av ordnar trots att de aktuella dekorationerna inte är ordnar. Många skäl
talar enligt motionärerna för att de nämnda medaljerna åter görs disponibla
för belöning av allmänna samhällsinsatser, främst sådana som inte stått i
direkt anknytning till ren tjänsteutövning. Även den nyinstiftade Nordstjärnemedaljen
berörs i motionen.

I motion 1986/87:K806 av Marianne Karlsson (c) föreslås att regeringen
skall tillsätta en utredning om det officiella belöningssystemet för att se över
hur ett reformerat ordensväsende genom en breddning av aktuella mottagargrupper
skulle kunna utformas.

Vi anser att erfarenheterna sedan 1973 talar för att det är dags för
statsmakterna att tillsammans med Kungl. Maj:ts Orden överväga hur ett

KU 1987/88:10

utvidgat användande av ordnar och medaljer kan utformas. Regeringen har
ju i tilltagande utsträckning börjat använda medaljer, t.ex. lilis Quorum, för
belöning av framträdande samhällsinsatser. I likhet med vad utskottet
anförde hösten 1986 (KU 1986/87:16) kan det tills vidare ankomma på
regeringen och Kungl. Maj:ts Orden att bedöma frågan om ett utvidgat
användande av medaljer som belöning åt förtroendemän m.fl. Vi anser
emellertid att även ordensfrågorna bör tas med i bedömningen. Det är inte
rimligt att svenska ordnar förbehålls endast utländska medborgare. Ett
reformerat ordensväsende bör kunna bli ett angeläget inslag då det gäller att
från statschef och regering på ett uppskattat sätt belöna samhällsinsatser av
vitt skilda slag. Ekonomiskt är ett sådant system också fördelaktigt.

2. Ersättning till Olof af Forselles

Anders Björck, Hans Nyhage och Elisabeth Fleetwood (alla m) anför:

Frågan om ersättning till Olof af Forselles har sedan den rättsliga tvisten
mellan honom och riksdagen förts åt sidan fått den lösningen att riksdagens
förvaltningsstyrelse tillerkänt honom ett belopp om 5 000 kr. per månad tills
han uppnår pensionsålder. Saken har behandlats av konstitutionsutskottet
vid ett flertal tillfällen med anledning av motioner. När nu förvaltningsstyrelsen
tagit ett beslut som innebär en viss kompensation har emellertid beloppet
kommit att sättas för lågt. Utskottet har ansett att det saknas möjligheter att
överpröva förvaltningskontorets beslut och avstyrker på den grunden motion
1986/87:K823. Vi anser emellertid att detta inte bör utesluta möjlighet för
styrelsen att snarast ompröva beloppets storlek.

KU 1987/88:10

Bilaga

RIDDARHUSET

Box 2022
103 U STOCKHOLM 2

Konoii I j
•nk. ilen i*7-02 -CEjDr\t -

65/1987

Till Konstitutionsutskottet

Riddarhusdirektionen, som beretts tillfälle att avge yttrande
med anledning av motion 1986/87 K818 (vpk 87:179), får härmed
anföra följande.

I motionen har föreslagits dels att riksdagen som sin mening
skall ge regeringen tillkänna vad i motionen anförts om att
ur statliga förordningar utmönstra bestämmelser rörande adeln,
dels att riksdagen hos regeringen skall begära förslag till
överförande i samhällets ägo av riddarhusets skogs- och jordbruksfastigheter.

1. Yrkandet att vad som finns kvar av adelsväsendet i statliga

förordningar bör mönstras ut.

Oen svenska adeln har som bekant under århundraden spelat
en inte oväsentlig roll i Sveriges historia och var fram till
ståndsriksdagens avskaffande 1866 en del av Sveriges riksdag.

Vid grundlagsändringen i samband med tvåkammarriksdagens
införande nämnda år träffades med adeln överenskommelse angående
upphörande av och reglering av adelns tidigare privilegier
samt angående en lämplig form för adeln att framgent handha
sina angelägenheter, exempelvis skötsel av gemensamma tillgångar.

Denna reglering återspeglades bl a dels i 37 § RF, dels
i författningen om Ridderskapets och Adelns privilegier och
dels i 1866 års Riddarhusordning. Konungens rätt att adla bibehölls.
Adelns ställning som en offentligrättslig korporation
bekräftades. Samtidigt reglerades på ett smidigt sätt i ett
slag för framtiden mångå av de ofta sekelgamla rättsregler
som på olika vis berörde adelns hittillsvarande ställning i
samhället. Bl a kom adelsprivilegierna härigenom att framgent
sakna praktisk betydelse.

I grundlagsberedningens år 1972 avgivna betänkande redovisades
vissa överväganden rörande rätten att adla och adelns ställning.
Beredningen fann inte skäl att behålla grundlagsregeln om Kungens
rätt att nobilitera vilken senast använts 1902. Vidare fann
beredningen att adelns rättsliga ställning, bl a som offentligrättslig
korporation, inte skulle förändras på annat sätt än
att förankringen i grundlag skulle upphöra om reglerna i 37 §
rörande riddarhusordningen skulle upphävas. Beredningen föreslog
sålunda att den tidigare 37 § RF i dess helhet skulle utgå
vid fastställandet av ny grundlag.

Beredningens förslag återspeglades i propositionen och riksdagen
beslöt i enlighet härmed.

KU 1987/88:10

Bilaga

Frågan om en eventuell ändring av adelns ställning har sålunda
tämligen nyligen varit föremål för riksdagens behandling.

Det finns nu inte anledning att ånyo belasta riksdagen med
denna fråga. Frågan torde ju också i dagens läge kunna anses
vara av mycket ringa vikt jämfört med de många andra betydande
samhällsfrågor som kräver riksdagens uppmärksamhet. Dessutom
torde det visa sig utomordentligt svårt för alt inte säga omöjligt
att rent praktiskt - om man nu utmönstrar allt som sägs
om adeln i gällande övergripande författningar - uppspåra alla
äldre lagar och förordningar som berör adeln och i varje särskilt
fall utmönstra adeln ur dessa.

Det förtjänar också att påpekas, att den tidigare av Konungen,
senast av regeringen stadfästa riddarhusordningen ger adeln
rätt att av medlemmarna uttaga s k kapi tationsavgift. Denna
används bl a för underhåll av riddarhuspalatset.

Riddarhuspalatset anses utgöra en av vårt lands vackraste
byggnader och representerar ett ovärderligt kulturvärde. Det
är öppet för allmänheten genom visningar. Vikten av att riddarhusfastigheten
sorgfälligt vårdas och underhålles torde bestridas
av ingen. Kostnaderna härför är emellertid avsevärda och stiger
i takt med de tilltagande luftföroreningarna.

Hittills har som sagts dessa kostnader burits av adeln själv
utan bidrag från det allmänna. Skulle regelverket rörande adelns
ställning som offentligrättslig korporation nu ändras är det
troligt att det blir svårt att på frivillig väg insamla de
medel som tidigare kunnat uttaxeras i form av kapitationsavgift.

I så fall återstår inte annat än att från det allmänna utverka
bidrag till riddarhuspalatsets underhåll.

En ändring av regelverket skulle alltså sannolikt komma
att medföra ökade utgifter för statsverket, vilket knappast
är ett allmänt intresse.

Med hänvisning till vad ovan anförts bör enligt riddarhusdirektionens
mening motionen i nu berörda del avslås.

På riddarhusdirektionens vägnar

Öohan Nordenfalk
Ordförande

Riddarhussekreterare

gotab Stockholm 1987 13988