Om miljövård och miljöavgifter (Betänkande 1984/85:JoU8 Jordbruksutskottet)

JoU 1984/85:8

Jordbruksutskottets betänkande
1984/85:8

Om miljövård och miljöavgifter
Sammanfattning

1 betänkandet behandlas under tre olika rubriker ett antal motioner om
miljövård.

Under rubriken Miljövårdsarbetets bedrivande och organisation avstyrker
utskottet motioner (fp, vpk) om inrättande av ett särskilt miljödepartement
i regeringen. Motioner (c) om utbildningen i skolan och i högskolorna
om miljökunskap, om översyn av miljöskyddsarbetet, om utarbetande
av riktlinjer för Sveriges internationella miljöarbete samt om inrättande
av nya instrument för analysen av miljöfrågorna såsom organiserade offentliga
utfrågningar, vetenskaplig medling och införande av naturresursräkenskaper
avstyrks likaså.

Under rubriken Miljöskyddsavgiften föreslås att riksdagen lämnar en
motion (vpk) om översyn av reglerna för miljöskyddsavgiften utan åtgärd.

Under rubriken Miljöavgifter avstyrker utskottet ett antal motioner (c,
m) om omprövning i olika hänseenden av riksdagens beslut hösten 1983
om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöskyddslagen. En motion
(m) om miljöavgifter i koncessionsärenden och en motion (fp) med principiella
synpunkter på frågan om miljöavgifter och ekonomiska styrmedel
i miljöpolitiken avstyrks likaså.

Olika partier (m, c, fp) har avlämnat sammanlagt åtta reservationer.

Motionerna

I motion 1983/84:841 av Einar Larsson m. fl. (c) yrkas, såvitt nu är i
fråga (yrkande 1), att riksdagen som sin mening ger regeringen i uppdrag
att till nästa års riksmöte presentera ett handlingsprogram för utbildning
om naturresurser och miljö.

I motion 1983/84:900 av Jan-Erik Wikström m. fl. (fp) yrkas, såvitt nu
är i fråga (yrkandena 1 —3),

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts rörande utnyttjandet av ekonomiska styrmedel och miljöavgifter,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts rörande kommunernas möjligheter att utöva tillsyn enligt miljöskyddslagen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts rörande inrättandet av ett naturresurs- och miljödepartement (miljödepartement).

1 Riksdagen 1984/85. 16 sami. Nr 8

JoU 1984/85:8

I motion 1983/84:906 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas, såvitt nu är i
fråga (yrkande 1), att riksdagen hos regeringen hemställer om inrättande
av ett särskilt miljödepartement, med en miljöminister som chef, i enlighet
med vad i motionen anförts.

I motion 1983/84:1299 av Per Israelsson och John Andersson (båda
vpk) yrkas att riksdagen hos regeringen hemställer om sådan precisering
av miljöskyddslagens tillämpningsbestämmelser att miljöskyddsavgift kan
tas ut vid praktiskt taget alla fall av olagliga miljöskadliga utsläpp.

I motion 1983/84:1816 av Arne Andersson i Ljung m. fl. (m) yrkas,
såvitt nu är i fråga (yrkande 1), att riksdagen hos regeringen begär utredning
om möjligheten att införa miljöavgifter enligt motionens krav och att
dessa samordnas med skattesystemet i en miljöpolitisk strategi.

1 motion 1983/84:1824 av Elving Andersson och Kjell Mattsson (båda

c) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett nytt förenklat
system för uttag av avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöskyddslagen
i vilket också bör ingå förslag om att verksamheter inom vattenbruket
(fisk-, mussel-, skaldjurs- och algodling) generellt undantas från sådana
avgifter.

1 motion 1983/84:1827 av Sivert Carlsson och Agne Hansson (båda c)
yrkas

1. att riksdagen upphäver beslutet om det av regeringen föreslagna
avgiftssystemet för prövning och tillsyn enligt miljöskyddslagen,

2. att riksdagen hos regeringen hemställer om nytt förslag i enlighet med
de riktlinjer som anförts i motionen.

I motion 1983/84:2338 av Göthe Knutson och Gullan Lindblad (båda
m) yrkas

1. att riksdagen beslutar begära hos regeringen att de organ som har att
utarbeta förslag till avgiftssystem för tillsyn enligt miljöskyddslagen ges
sådana direktiv att de i motionen anförda synpunkterna beaktas,

2. att riksdagen beslutar begära hos regeringen att tillsynens omfattning
skall fastslås — eventuellt inom vissa ramar — i samband med meddelande
av tillstånd,

3. att riksdagen beslutar begära hos regeringen att avgifterna för prövning
begränsas till att avse verksamheter av större omfattning, eventuellt
med begränsning till viss omsättning eller endast för vissa i lagstiftningen
uppräknade verksamheter, på sådant sätt att verksamheter av mindre
omfattning ej kommer att omfattas av avgifter.

I motion 1983/84:2340 av Einar Larsson m. fl. (c) yrkas

1. att riksdagen beslutar att begära att regeringen gör en översyn av
miljöskyddsarbetet i enlighet med motionen,

Joll 1984/85:8

2. att riksdagen beslutar att upphäva riksdagsbeslutet om principer för
uttag av avgift för tillsyn och prövning enligt miljöskyddslagen,

3. att riksdagen beslutar att begära att regeringen återkommer med ett
genomarbetat förslag om avgifter för tillsyn och prövning enligt miljöskyddslagen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om miljöskyddsärenden och småföretagen.

1 motion 1983/84:2342 av Einar Larsson m. fl. (c) yrkas, såvitt nu är i
fråga (yrkande 6), att riksdagen begär att regeringen förelägger riksdagen
förslag om differentierade täktavgifter.

1 motion 1983/84:2505 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c) yrkas, såvitt nu är
i fråga (yrkandena 1, 5 och 6),

1. att riksdagen beslutar begära att regeringen utarbetar riktlinjer för det
internationella miljöarbetet enligt det i motionen anförda,

5. att riksdagen beslutar begära att regeringen återkommer med förslag
till system med offentliga utfrågningar och vetenskaplig medling,

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till inrättande av ett system
för naturresursräkenskaper.

Utskottet

Utskottet behandlar i betänkandet ett antal motioner som väckts under
allmänna motionstiden i januari 1984 och som avser miljövårdsarbetets
organisation och bedrivande i vårt land. Vidare behandlas motioner om
miljöskyddsavgiften och skilda miljöavgifter.

Miljövårdsarbetets bedrivande och organisation

1 motionerna lämnas olika förslag till reformering av miljövårdsarbetet.

Folkpartiet och vänsterpartiet kommunisterna yrkar i sina partimotioner
1983/84:900 av Jan-Erik Wikström m. fl. resp. 1983/84:906 av Lars
Werner m. fl. att ett särskilt miljödepartement inrättas. Enligt folkpartimotionen
är det olämpligt att miljöfrågorna handläggs av det departement
— jordbruksdepartementet — som har huvudansvaret för jordbruks- och
skogspolitiken. Därför bör ett naturresurs- och miljödepartement inrättas,
huvudsakligen baserat på enheter från jordbruks- och bostadsdepartementen
(miljö och planering). Enligt vpk-motionen bör ansvaret för miljöpolitiken
vara politiskt och inte överlåtas till administrationens tolkningar.
Miljöpolitiken borde därför ges en central ställning i landets regering
genom att miljö-, resurs- och energifrågorna fördes under en särskild
minister som blev chef för ett miljödepartement.

Utskottet får erinra om att departementsindelningen är en praktiskt
organisatorisk fråga som det ankommer på regeringen att ta ställning till.

JoU 1984/85:8

Riksdagens uppgift är att styra politikens innehåll men icke att besluta om
regeringsarbetets organisation. Mot den bakgrunden avstyrker utskottet
motionerna.

I motion 1983/84:841 begär Einar Larsson m. fl. (c) att regeringen skall
presentera ett handlingsprogram för utbildning om naturresurser och miljö.
Motionärerna riktar kritik mot att regeringen upplöst en arbetsgrupp
som haft till uppgift att lägga fram förslag om miljövårdsundervisning.
Skolans elever måste fostras till en ekologisk medvetenhet. Målet för en
utbildning om naturresurser och miljö bör vara att förmedla en helhetssyn
på samspelet mellan människa och miljö, anför motionärerna.

Utskottet får för sin del betona angelägenheten av att utbildning om
miljö och naturresurser ingår som en del av utbildningen i skolans olika
stadier och vid universitet och högskolor. Frågans betydelse har även
understrukits av naturresurs- och miljöutredningen i dess betänkande
Naturresursers nyttjande och hävd (SOU 1983:56). Betänkandet övervägs
f. n. i regeringens kansli. Regeringen har i beslut den 1 augusti 1983
föreskrivit att den förutvarande arbetsgruppens för miljövårdsutbildning
uppgifter fortsättningsvis skall fullgöras av skolöverstyrelsen, universitetsoch
högskoleämbetet, lantbruksuniversitetet och naturvårdsverket. Enligt
utskottets mening har genom detta beslut ökade förutsättningar vunnits för
att utbildningen i miljökunskap snabbt skall kunna anpassas till utvecklingens
krav. Motionen synes inte kräva någon ytterligare åtgärd.

Enligt gruppmotion 1983/84:2340 av Einar Larsson m. fl. (c) kan samhällets
olika miljöskyddskostnader uppskattas till minst 5 miljarder kronor
per år. Myndighetsanslagen uppgår till ca 200 milj. kr. per år. En prioritering
av insatserna behövs. Mot denna bakgrund anser motionärerna att
regeringen bör ta initiativ till en översyn av miljöskyddsarbetet.

Utskottet får med anledning av motionen erinra om att statens naturvårdsverk
i sin egenskap av central miljövårdsmyndighet gör fortlöpande
bedömningar av miljöns tillstånd i landet och vilka åtgärder som erfordras
till skydd för miljön. I ”1980-talets stora miljöfrågor. Naturvårdsverkets
långtidsbedömning” som publicerades sommaren 1982, belyste verket de
problemområden som kommer att dominera miljövårdsarbetet under den
återstående delen av 1980-talet. I rapporten Investeringar i miljövård (Ds
Jo 1984:4) härverket lämnat underlagsmaterial med prognoser till 1984 års
långtidsutredning. Därav framgår att den genomsnittliga investeringskostnaden
i miljövård under perioden 1980—1990 kan beräknas uppgå till ca
2 miljarder kronor per år. En utredning av det slag som anges i motionen
är enligt utskottets mening icke påkallad. Motion 2340 avstyrks således
såvitt nu är i fråga (yrkande 1).

I centerns partimotion 1983/84:2505 av Thorbjörn Fälldin m. fl. framhålls
att naturresursernas användning, hushållningen och varsamheten
måste få en grundläggande plats i 1980-talets miljöarbete. Inte minst i
miljöfrågor måste vi ta fram nya instrument för att i tid se och inse

JoU 1984/85:8

problemen och vidta åtgärder mot dem. Motionärerna yrkar på att regeringen
låter utarbeta riktlinjer för vårt internationella miljöarbete. Vidare
föreslås att man som komplettering till det svenska utredningsväsendet
dels inför ett system med hearings, dvs. organiserade offentliga utfrågningar
efter amerikansk modell, dels utvecklar och prövar s. k. vetenskaplig
medling inom naturresurs- och miljöområdet. Tanken med vetenskaplig
medling är enligt motionen att man i olika tekniska och vetenskapliga
frågor skall bereda beslutsunderlaget så att osäkerhetens natur beskrivs så
klart som möjligt. Slutligen föreslår motionärerna att naturresursräkenskaper
prövas som en del av planeringsprocessen när det gäller naturresursoch
miljöfrågorna. Ett system för naturresursräkenskaper kan ge ett förbättrat
underlag för samhällsekonomiska beslut med konsekvenser för
naturresursutnyttjande och för miljön. I motionen hänvisas till erfarenheter
från Holland och Norge.

Utskottet får med anledning av motionen anföra följande.

Vårt internationella miljöarbete bedrivs av tradition i nära anslutning
till miljöarbetet inom landet, med anlitande av experter på området och
med jordbruksdepartementet som samordnande och ledande instans. Ett
nära samarbete sker med utrikesförvaltningen och övriga berörda departement.
Sverige har under lång tid bedrivit ett intensivt internationellt
arbete på miljövårdsområdet. Enligt utskottets bedömning föreligger det
icke anledning att efterlysa riktlinjer av det slag som avses i motion 2505
såvitt nu är i fråga (yrkande 1). Yrkandet avstyrks.

När det gäller de frågor som väcks i motionen om offentliga utfrågningar,
vetenskaplig medling och naturresursräkenskaper får utskottet hänvisa
till att naturresurs- och miljökommittén framlagt motsvarande förslag i sitt
betänkande Naturresursers nyttjande och hävd (SOU 1983:56). Betänkandet
har remissbehandlats och bereds nu i jordbruksdepartementet. Med
hänvisning till att hithörande frågor således är föremål för regeringens
överväganden avstyrks motion 2505 även såvitt nu är i fråga (yrkandena
5 och 6).

Miljöskyddsavgiften

För att stärka miljöskyddslagens (1969:387; M L) system av påföljder vid
överträdelse av lagens bestämmelser infördes en s. k. miljöskyddsavgift år
1981. Syftet med avgiften var att eliminera de ekonomiska fördelar som
sådana överträdelser kan medföra. Miljövårdsavgiften skall tas ut vid
överträdelser som har medfört betydande störningar för omgivningen eller
risk för sådana störningar. Avgiften skall i princip motsvara de ekonomiska
fördelarna av en överträdelse och påföras den fysiska eller juridiska
person som utövar den verksamhet i vilken överträdelsen skedde (prop.
1980/81:92, JoU 1980/81:21).

JoU 1984/85:8

Per Israelsson och John Andersson (båda vpk) yrkar i motion 1983/
84:1299 att tillämpningsreglerna till miljöskyddslagen ändras så att de
miljöskyddsavgifter som kan utmätas enligt lagen blir ett effektivt vapen
i kampen mot olagliga miljöfarliga utsläpp.

Utskottet finner motionärernas synpunkter i och för sig värda beaktande.
Naturvårdsverket har också ifrågasatt effektiviteten av miljöskyddsavgiften
så som bestämmelserna nu är utformade. I skrivelse till miljöskyddsutredningen
har verket sagt sig kunna förutse betydande tillämpningssvårigheter
framför allt när det gäller att bedöma om en överträdelse medfört
en ekonomisk fördel. Verket har därför begärt en översyn av bestämmelserna.
Miljöskyddsutredningen har inte tagit ställning till framställningen
utan hänvisar i sitt betänkande Bättre miljöskydd II (SOU 1983:20) till att
regeringen är i färd med att se över sanktionssystemet enligt ML med
anledning av en framställning från riksdagen (JoU 1982/83:17, rskr 1982/
83:94).

Utskottet får för sin del erinra om att erfarenheterna av ML:s regler om
miljöskyddsavgift ännu är begränsade. Utskottet utgår dock ifrån att de
erinringar som naturvårdsverket framfört mot bestämmelserna beaktas i
samband med nämnda översyn. Syftet med motion 1299 synes därigenom
i väsentlig mån tillgodosett. Motionen påkallar således icke något riksdagens
uttalande.

Miljöavgifter

Hösten 1983 bemyndigade riksdagen regeringen att meddela föreskrifter
om avgift för kostnader i samband med tillståndsprövning och tillsyn
enligt ML (prop. 1983/84:40, JoU 1983/84:15). Utgångspunkten för avgiftsbeläggningen
är att avgifterna skall täcka koncessionsnämndens, länsstyrelsernas
och naturvårdsverkets kostnader i samband med prövningen
enligt ML liksom kostnaderna för myndigheternas tillsyn. Samtidigt bemyndigades
regeringen att införa en täktavgift för att finansiera statens
kostnader för prövning och tillsyn av täktverksamhet. Regeringen har
sedermera utfärdat en förordning (1984:380) om avgifter för prövning och
tillsyn enligt ML och en förordning om täktavgift (1980:381). Till förstnämnda
förordning har utfärdats förordningsmotiv (1984:5). Förordningarna
har trätt i kraft den 1 juli 1984.

I förordningen om prövning och tillsyn anges avgifternas storlek. När
det gäller vattenbruk maximeras avgiften för nytt tillstånd för fiskodling
med högst 50 ton fisk i odlingen och för musselodling med en areal av
högst 40 000 m2 till 5 000 kr. för nytt tillstånd och till 2 000 kr. för ändrat
tillstånd. (I sammanhanget bör märkas att mindre musselodlingar — under
50 ton produktion per år — inte är tillståndspliktiga enligt ML.) Vid
prövningen av motorsportbana och skjutbana kan avgiften sättas ned till
hälften av taxan. Så bör ske om anläggningen anordnas i ideellt syfte. Av
förordningsmotiven framgår även att avgift inte bör debiteras för samråd

JoU 1984/85:8

som är att betrakta som rådgivning på förfrågan av den som bedriver eller
avser att bedriva en miljöfarlig verksamhet. Avgift skall inte betalas för
tillsyn som föranleds av klagomål som visar sig vara obefogade. Har
tillsynen överlåtits åt miljö- och hälsoskyddsnämnden i en kommun, skall
kostnaden för tillsynen täckas genom avgifter till kommunen.

Våren 1984 fattade riksdagen beslut om avgifter på gödsel- och bekämpningsmedel
(prop. 1983/84:176, JoU 1983/84:6 y, SkU 1983/84:47, rskr
1983/84:383). Med anledning av beslutet har utfärdats lag 1984:409 om
avgift på gödselmedel och lag 1984:410 om avgift på bekämpningsmedel.
Avgifternas syfte är enligt förarbetena att minska användningen av handelsgödsel
och av hälso- och miljöfarliga kemikalier. Inkomsterna från
avgifterna skall enligt beslutet användas till utökade insatser i fråga om
forskning, rådgivning och miljöförbättrande åtgärder. Lagarna har trätt i
kraft den 1 juli 1984.

I fyra motioner anförs kritiska synpunkter på de nyligen införda avgifterna
för prövning och tillsyn enligt miljöskyddslagen. I motion 1983/
84:1827 av Sivert Carlsson och Agne Hansson (båda c) liksom i gruppmotion
1983/84:2340 av Einar Larsson m. fl. (c) yrkas att riksdagsbeslutet
upphävs och att regeringen uppmanas att återkomma med ett genomarbetat
förslag om avgifter. Regeringen bör pröva om ett system kan utarbetas
så att den som sköter sin verksamhet på ett från miljösynpunkt tillfredsställande
sätt kan få minskade kostnader. 1 sistnämnda motion yrkas även att
småföretag som inte har någon organisation som hjälper dem och som inte
har råd att anlita konsuler skall erhålla stöd i miljöskyddsärenden av
utvecklingsfonderna. Enligt motion 1983/84:1824 av Elving Andersson
och Kjell A. Mattsson (båda c) bör uttagssystemet förenklas. Vattenbruket
bör generellt undantas från avgifter för prövning och tillsyn. 1 motion
1983/84:2338 av Göthe Knutson och Gullan Lindblad (båda m) framhålls
det angelägna bl. a. i att sökandena på ett tidigt stadium får besked om i
vilken utsträckning deras verksamhet kommer att beläggas med avgifter.
Motionärerna befarar att t. ex. en ideellt anlagd jaktskyttebana kan bli
nedläggningshotad om någon som ideligen uppger sig vara störd av verk
samheten framtvingar ett omfattande tillsynsarbete.

Enligt gruppmotion 1983/84:2342 av Einar Larsson m. fl. (c) bör regeringen
återkomma med förslag om differentierade avgifter för täktverksamhet,
vilka bör ersätta det system riksdagen beslöt om hösten 1983.

Utskottet får erinra om att utgångspunkten för det avgiftssystem som
infördes den 1 juli 1984 är att berörda myndigheters kostnader för prövning
och tillsyn skall ersättas av den som bedriver miljöfarlig verksamhet.
Som framgår av den lämnade redogörelsen för de bestämmelser som
reglerar avgiften har flera av de synpunkter som lämnats i motionerna
även beaktats. Så har t. ex. ett maximibelopp fastställts för prövning av
vattenbruksanläggningar samt av motorsportbanor och skjutbanor som
drivs i ideellt syfte.

JoU 1984/85:8

Utskottet avstyrker därför motionerna 1824, 1827 yrkande 1, 2338 och
2340 yrkande 2.

Utskottet hänvisar vidare till att jordbruksministern som svar på en
fråga i riksdagen har förklarat sig beredd att, sedan naturvårdsverket
redovisat sina erfarenheter av hur avgiftssystemet fungerar i det praktiska
miljövårdsarbetet, föreslå de ändringar i systemet som därvid kan visa sig
erforderliga. Någon anledning att begära att regeringen skall lägga fram ett
nytt förslag om avgifter föreligger icke. Motionerna 1827 (yrkande 2) och
2340 (yrkande 3) avstyrks alltså.

Utskottet är heller icke berett att tillstyrka yrkandet i sistnämnda motion
om att utvecklingsfonderna skall få vidgat uppdrag att bistå småföretag
vid prövning enligt miljöskyddslagen. Utvecklingsfonderna bör icke ge
bidrag till företag för att betala avgifter. Motionen avstyrks alltså såvitt nu
är i fråga (yrkande 4). Även yrkandet i motion 2342 (yrkande 6) om
differentierade täktavgifter avstyrks.

I två motioner framläggs förslag om ökat utnyttjande av ekonomiska
styrmedel och miljöavgifter. Folkpartiet anför i partimotion 1983/84:900
av Jan-Erik Wikström m. fl. att ekonomiska styrmedel i alltför liten utsträckning
har utnyttjats i svensk miljöpolitik. Enligt motionärernas mening
borde vi mer renodlat tillämpa principen om att förorenaren skall
betala, dvs. att all produktion och annan verksamhet skall bära sina
miljökostnader. Detta bör ske genom införande av miljöavgifter. De avgifter
som nyligen införts för prövning och tillsyn enligt ML är ett steg i rätt
riktning. Inkomsterna från dem borde emellertid tillföras miljösektorn och
inte ses som ett medel att förstärka statskassan. Det är vidare angeläget att
viss del av de avgifter som tas in successivt kan komma kommunerna till
del för att därigenom stimulera dem att åta sig vissa tillsynsuppgifter, anför
motionärerna. Enligt moderata samlingspartiets kommittémotion 1983/
84:1816 av Arne Andersson i Ljung m. fl. borde man söka stimulera
miljövårdsarbetet genom att i samband med koncessionsärenden införa
miljöavgifter som står i relation till utsläppen, t. ex. av surgörande ämnen.
Därigenom skulle man åstadkomma större miljövårdssatsningar än vad
som förutsätts i givna koncessioner. Om ett energiföretag genom olika
åtgärder minskar utsläppen, skulle också avgifterna minska. En stimulans
till förbättringar utöver dem som är fastställda i koncessionen skulle erhållas
genom ett sådant system, anser motionärerna.

Utskottet erinrar om att riksdagen våren 1984 avslog en motion av
samma natur som motion 1816(JoU 1983/84:28). Utskottet framhöll då att
likartade förslag prövats i utredningssammanhang men att det genomgående
visat sig svårt att prissätta den minskning av miljöstörningar som
uppnås genom en specificerad reningsåtgärd. Det var enligt utskottets
mening olämpligt att lägga beräkningar av detta slag till grund för ett
skatterestitutionssystem. På samma grund avstyrker utskottet motion 1816
såvitt nu är i fråga (yrkande 1).

JoU 1984/85:8

Icke heller är utskottet berett att tillstyrka yrkandet om miljöavgifter i
motion 900. Som inledningsvis redovisats har riksdagen under föregående
riksmöte fattat beslut om införande av vissa avgifter i miljövårdssammanhang.
Något sådant allmänt uttalande om införande av ytterligare styrmedel
av den innebörd som avses i motionen är utskottet inte berett att ställa
sig bakom. Motionen avstyrks således såvitt nu är i fråga (yrkande 1).
Yrkandet i samma motion om att inkomsterna från avgifterna bör komma
kommunerna till del har som nämnts tillgodosetts i förordningen om
avgifter för prövning och tillsyn enligt ML. Motionen avstyrks även i detta
avseende (yrkande 2).

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande miljödepartement
att riksdagen avslår

a) motion 1983/84:900 yrkande 3,

b) motion 1983/84:906 yrkande 1,

2. beträffande utbildning om naturresurser och miljö
att riksdagen avslår motion 1983/84:841 yrkande 1,

3. beträffande översyn av miljöskyddsarbetet

att riksdagen avslår motion 1983/84:2340 yrkande 1,

4. beträffande miljöpolitiska instrument

att riksdagen avslår motion 1983/84:2505 yrkandena 1, 5 och
6,

5. beträffande miljöskyddsavgiften

att riksdagen lämnar motion 1983/84:1299 utan ytterligare åtgärd,

6. beträffande avgifter för tillståndsprövning m. m.
att riksdagen avslår

a) motion 1983/84:1824,

b) motionerna 1983/84:1827 yrkande 1 och 1983/84:2340 yrkande
2,

c) motion 1983/84:2338,

d) motionerna 1983/84:1827 yrkande 2 och 1983/84:2340 yrkande
3,

7. beträffande miljöskyddsärenden och småföretagen
att riksdagen avslår motion 1983/84:2340 yrkande 4,

8. beträffande täktavgifter

att riksdagen avslår motion 1983/84:2342 yrkande 6,

9. beträffande miljöavgifter i koncessionsärenden

att riksdagen avslår motion 1983/84:1816 yrkande 1,

JoU 1984/85:8

10. beträffande miljöavgifter

att riksdagen avslår motion 1983/84:900 yrkandena 1 och 2.

Stockholm den 25 oktober 1984

På jordbruksutskottets vägnar
EINAR LARSSON

Närvarande: Einar Larsson (c), Håkan Strömberg (s), Ove Karlsson (s),
Hans Wachtmeister (m), Gunnar Olsson (s), Martin Segerstedt (s), Sven
Eric Lorentzon (m), Jan Fransson (s), Margareta Winberg (s), John Andersson
(vpk), Jan-Eric Virgin (m), Bengt Kronblad (s), Lennart Brunander
(c), Bo Arvidson (m) och Lars Ernestam (fp).

Reservationer
1. Inrättande av ett miljödepartement (mom. 1)

John Andersson (vpk) och Lars Ernestam (fp) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 3 börjar med ”Utskottet får”
och på s. 4 slutar med ”utskottet motionerna” bort ha följande lydelse:
Som framhålls i båda motionerna har miljöfrågorna kommit att inta en
central ställning i det politiska livet. För att ge dem starkare genomslag bör
ett särskilt miljödepartement inrättas. Riksdagen bör som sin mening ge
regeringen till känna vad utskottet sålunda anfört med anledning av motionerna
såvitt nu är i fråga

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande miljödepartement

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört med anledning av motionerna 1983/84:900 yrkande
3 och 1983/84:906 yrkande 1,

2. Utbildning om naturresurser och miljö

Einar Larsson och Lennart Brunander (båda c) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar med ”Utskottet får”
och slutar med ”ytterligare åtgärd” bort ha följande lydelse:

Utskottet får (lika med utskottet) regeringens kansli.

Emellertid har regeringen upplöst den interdepartementala arbetsgrupp
för miljövårdsutbildning som tillsattes av mittenregeringen. Därmed försämrades
förutsättningarna för att utbildningen i miljökunskap skall ges
tillbörligt utrymme i undervisningen på olika utbildningsnivåer. Regeringen
bör nu snarast presentera ett handlingsprogram för utbildning om

JoU 1984/85:8

naturresurser och miljö. Från samhällets synpunkt är det viktigt att begreppet
miljövård därvid ges en vid tolkning. Inom forskning och utbildning
är det av vikt att behandla människans totala livsmiljö. En helhetssyn
måste därför prägla undervisningen. Vad utskottet sålunda anfört med
anledning av motionen såvitt nu är i fråga (yrkande 1) bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.

dels utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande utbildning om naturresurser och miljö

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört med anledning av motion 1983/84:841 yrkande 1,

3. översyn av miljöskyddsarbetet (mom. 3)

Einar Larsson och Lennart Brunander (båda c) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar med ”Utskottet får”
och slutar med ”(yrkande 1)” bort ha följande lydelse:

Som motionärerna framhåller kan samhällets årliga miljöskyddskostnader
uppskattningsvis beräknas uppgå till omkring fem miljarder kronor
eller omkring 25 gånger mer än de årliga anslagen till miljöskyddet. De fem
miljarder per år som används skulle kunna ge en mångfaldigt större
miljönytta än vad som nu är fallet om de i större utsträckning användes till
sådant som ger bestående förbättringar av miljön eller som avvärjer bestående
försämringar. Riksdagen bör därför begära att regeringen gör en
översyn av miljöskyddsarbetet i enlighet med motionen såvitt nu är i fråga
(yrkande 1).

dels utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande översyn av miljöskyddsarbetet

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:2340 yrkande 1
beslutar att begära att regeringen gör en översyn av miljöskyddsarbetet,

4. Miljöpolitiska instrument (mom. 4)

Einar Larsson och Lennart Brunander (båda c) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med ”Vårt internationella”
och slutar med ”(yrkandena 5 och 6)” bort ha följande lydelse:

I naturresurs- och miljöpolitiken är det nödvändigt att de globala frågorna
länkas ihop med det nationella arbetet. Det är alldeles självklart att
den svenska förståelsen för och inställningen till de globala miljöfrågorna
måste genomsyra hela vårt internationella agerande. Regeringen bör därför
ta fram riktlinjer för vårt internationella miljöarbete.

JoU 1984/85:8

Som framhålls i motionen beror många av dagens miljöproblem på
bristande förståelse för de biologiska kretsloppen, eko-systemens funktion
och hur natur- och samhällssystem kan och bör samverka. För att förbättra
kunskaperna och för att belysa osäkerheten och motstridigheterna i ett
beslutsunderlag finns det enligt utskottets mening anledning att ingående
pröva de instrument som beskrivs i motionen för komplettering av utredningsmetodiken
så som den f. n. bedrivs i vårt land. Motionärernas förslag
går tillbaka till förslag av naturresurs- och miljökommittén. Utskottet
Finnér att offentlig utfrågning (hearing) bör prövas i anslutning till några
därtill lämpade utredningar. För vissa frågor som gäller osäkerhet i beslutsunderlaget
kan s. k. vetenskaplig medling sättas in. Även det tredje
instrument som nämns i motionen, nämligen användning av s. k. naturresursräkenskaper
som en del av planeringsprocessen i naturresurs- och
miljöpolitiken, bör enligt utskottets mening prövas i Sverige.

Vad utskottet anfört med anledning av motion 2505 såvitt nu är i fråga
(yrkandena I, 5 och 6) bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.

dels utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande miljöpolitiska instrument

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört med anledning av motion 1983/84:2505 yrkandena
1, 5 och 6,

5. Avgifter för tillståndsprövning m. m. (mom. 6, 7 och 8)

Einar Larsson och Lennart Brunander (båda c) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med ”Utskottet får”
och på s. 8 slutar med ”2340 yrkande 2” bort ha följande lydelse:

Utskottet får erinra om att det förslag till avgifter för prövning och
tillsyn enligt miljöskyddslagen som riksdagen antog för ett år sedan i
väsentliga avseenden skilde sig från ett förslag som statens naturvårdsverk
tidigare utarbetat. En bärande invändning mot det system som antagits är
att vi därigenom riskerar att få en försämrad miljövård, eftersom avgiften
kommer att slå mycket hårt på vissa verksamheter. Även om regeringen vid
utfärdandet av förordningen tagit viss hänsyn till den kritik som riktats
mot avgiften, kvarstår åtskilligt av de olägenheter som påpekats av motionärerna.
Riksdagen bör därför med bifall till motionerna 1827 och 2340
yrkandena 2 och 3 samt med anledning av motionerna 1824 och 2338
upphäva riksdagsbeslutet om principer för uttag av avgifter för tillsyn och
prövning enligt miljöskyddslagen samt begära att regeringen återkommer
med ett genomarbetat förslag om sådana avgifter.

Som vidare framhålls i motion 2340 har de stora företagen hjälp av
konsultfirmor i varje större miljöskyddsärende medan motsvarande möj -

JoU 1984/85:8

ligheter inte står till buds för småföretagen. Utskottet biträder därför
motionärernas förslag att utvecklingsfonderna bör få till uppgift att stödja
småföretagen i miljöskyddsärenden. Detta bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.

Utskottet biträder även förslaget i motion 2342 att riksdagen bör ompröva
sitt beslut om uttag av täktavgifter. Regeringen bör återkomma med
förslag om differentierade avgifter för täktverksamhet. Riksdagen bör
således bifalla motionen såvitt nu är i fråga (yrkande 6).

dels utskottets hemställan under 6, 7 och 8 bort ha följande lydelse:

6. beträffande avgifter för tillståndsprövning m. m.

att riksdagen med bifall till motionerna 1983/84:1827 och
1983/84:2340 yrkandena 2 och 3 samt med anledning av motionerna
1983/84:1824 och 1983/84:2338 beslutar att upphäva
riksdagsbeslutet om principer för uttag av avgift för prövning
och tillsyn enligt miljöskyddslagen samt begära att regeringen
återkommer med ett genomarbetat förslag om avgifter för prövning
och tillsyn enligt miljöskyddslagen,

7. beträffande miljöskyddsärenden och småföretag

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört med anledning av motion 1983/84:2340 yrkande
4,

8. beträffande täktavgifter

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:2342 yrkande 6
beslutar att begära att regeringen förelägger riksdagen förslag
om differentierade täktavgifter,

S. Avgifter för tillståndsprövning m. m. (morn. 6 d)

Lars Ernestam (fp) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med ”Utskottet
länvisar” och slutar med ”avstyrks alltså” bort ha följande lydelse:

Utskottet får erinra om att det system för avgiftsfinansiering av myndigteternas
arbete med prövning och tillsyn enligt miljöskyddslagen som
•iksdagen antog för ett år sedan avvisades av bl. a. folkpartiet. Med
länsyn till de svagheter som vidlåder systemet finner utskottet att riksdagen
bör med bifall till motionerna 1827 yrkande 2 och 2340 yrkande 3
legära att regeringen återkommer med ett genomarbetat förslag om avgifer
för tillsyn och prövning enligt miljöskyddslagen.

dels utskottets hemställan under 6 d bort ha följande lydelse:

6. d) att riksdagen med bifall till motionerna 1983/84:1827 yrkande
2 och 1983/84:2340 yrkande 3 beslutar begära att regeringen
återkommer med ett genomarbetat förslag om avgifter för tillsyn
och prövning enligt miljöskyddslagen,

JoU 1984/85:8

7. Miljöavgifter i koncessionsärenden (morn. 9)

Hans Wachtmeister, Sven Eric Lorentzon, Jan-Eric Virgin och Bo Arvidson
(alla m) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med ”Utskottet
erinrar” och slutar med ”fråga (yrkande 1)” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att ett genomfört system av det slag som beskrivs i
motion 1816 borde öka de svenska möjligheterna att i förhandlingar med
våra grannländer i Europa kräva liknande åtaganden från deras sida för
att därigenom minska problemen med de gränsöverskridande luftföroreningarna.
Utskottet biträder alltså motionen såvitt nu är i fråga (yrkande
1).

dels utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande miljöavgifter i koncessionsärenden

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:1816 yrkande 1
begär utredning om möjligheten att införa miljöavgifter enligt
motionens krav och att dessa samordnas med skattesystemet i en
miljöpolitisk strategi,

8. Miljöavgifter (mom. 10)

Lars Ernestam (fp) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”Icke heller”
och slutar med ”avseende (yrkande 2)” bort ha följande lydelse:

Som framhålls i motion 900 kan vi komma åt vissa miljöproblem genom
att mer renodlat tillämpa ”förorenaren betalar”- principen, främst genom
att använda miljöavgifter. Miljöavgifter kan konstrueras på flera sätt. Man
kan ibland mäta miljöskadorna och sätta avgifter därefter. Avgifter kan
utnyttjas i avskräckningssyfte för att förhindra kalkylerade överträdelser
och bestämmelser. Intäkterna från avgifterna kan vara specialdestinerade
eller generella.

Utskottet Finner liksom motionärerna att ekonomiska styrmedel utnyttjats
i alltför liten utsträckning i svensk miljöpolitik. Det första steg som
togs då riksdagen hösten 1983 införde principen om avgifter för bl. a.
prövning och tillsyn enligt miljöskyddslagen var i och för sig ett framsteg
men fick en olycklig utformning genom att regeringen såg de aktuella
avgifterna i första hand som ett medel att stärka statskassan. Regeln bör i
stället vara att inkomsterna tillförs miljösektorn. Det är vidare angeläget
att en del av de avgifter som tas in successivt kan komma kommunerna till
godo för att därigenom stimulera dem att åta sig tillsynsuppgifter. Vad
utskottet sålunda anfört med anledning av motionen såvitt nu är i fråga bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

JoU 1984/85:8

dels utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande miljöavgifter

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört med anledning av motion 1983/84:900 yrkandena
1 och 2,

Liber Tryck Stockholm 1984