om miljövård (allmänt)
Betänkande 1986/87:JoU6
Jordbruksutskottets betänkande
1986/87:6
om miljövård (allmänt)
Sammanfattning
I betänkandet behandlas ett antal motioner från allmänna motionstiden i
januari 1986 om miljöpolitiska frågor. Dessa avser den administrativa
organisationen av miljövården, miljöpolitikens inriktning, internationell
miljövårdspolitik, innehållet i miljöskyddslagen, prövnings- och tillsynsavgiften
och ekonomiska styrmedel i miljövården. Utskottet avstyrker samtliga
motionsyrkanden, bl. a. med hänvisning till att regeringen avser förelägga
riksdagen en proposition med förslag till vissa ändringar i miljöskyddslagen
och till att en översyn av miljövårdsorganisationen pågår. Sex reservationer
(m, fp, c, vpk) och tre särskilda yttranden har avlåtits.
Motioner
Yrkanden
Motion 1985/86:Jo708 av Ulf Adelsohn m. fl. (m), vari yrkas såvitt nu är i
fråga (yrkande 2), att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
som i motionen anförts om miljövårdsstimulanser.
Motion 1985/86:Jo713 av Elving Andersson och Kjell A Mattsson (c), vari
yrkas
1. att riksdagen beslutar att avskaffa avgiften för tillsyn enligt miljöskyddslagen
från budgetåret 1986/87,
2. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående principerna för avgiftsuttag för prövning enligt
miljöskyddslagen.
Motion 1985/86: Jo718 av Sven Munke (m), vari yrkas att riksdagen beslutar
att ändra 26 § miljöskyddslagen (SFS 1981:420) så att den får följande
lydelse: Fråga som avses i 23-25 §§ prövas efter framställning av statens
naturvårdsverk eller sakägare.
Motion 1985/86:Jo729 av Kjell-Arne Welin och Siw Persson (fp), vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts angående inrättandet av ett miljöombudsmannaämbete.
Motion 1985/86:Jo738 av Bengt Westerberg m. fl. (fp), vari yrkas såvitt nu är
i fråga (yrkandena 1, 3-4, 28, 46—47),
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts
1 Riksdagen 1986/87.16 sami. Nr 6
JoU
1986/87:6
rörande inrättandet av ett naturresurs- och miljödepartement (miljödepartementet),
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts
rörande kommunernas ansvar för miljö- och naturvård,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts
rörande miljövårdsadministrationen,
28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om styrmedel för miljöpolitiken,
46. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om översyn av miljöskyddslagen,
47. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i övrigt
anförts om förbättrat industriellt miljöskydd.
Motion 1985/86:Jo740 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari yrkas att riksdagen
uttalar sig för samnordiskt arbete på miljöområdet, finansierat genom
Nordiska Investeringsbanken, i enlighet med vad som anförts i motionen.
Motion 1985/86:Jo749 av Erik Hovhammar (m), vari yrkas att riksdagen hos
regeringen anhåller om sådana förändringar i miljöskyddslagen angående
tillståndsplikten vid utbyggnad eller förändrad verksamhet som i motionen
anförs.
Motion 1985/86:Jo752 av Sven Munke (m), vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att särskild tillsynsavgift enligt miljöskyddslagen
avskaffas,
2. att riksdagen hos regeringen i andra hand begär ett förslag om ändring
av tillsynsavgiften.
Motion 1985/86:Jo766 av Sven Munke (m), vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag om obligatorisk förprövning enligt miljöskyddslagen
av allmänna vägar, gator och flygplatser och förändring av 6 § i
miljöskyddslagen.
Motion 1985/86:Jo767 av Sven Munke (m), vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag om ändring i miljöskyddslagen avseende bestämmelserna
om miljöskyddsavgift.
Motion 1985/86:Jo768 av Sven Munke (m), vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändringar i miljöskyddslagen
så att regionala koncessionsnämnder införs och länsstyrelsernas
tillståndsprövning överförs till dessa,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag innebärande att vattenöverdomstolen
övertar behandlingen av besvärsärenden enligt miljöskyddslagen.
Motion 1985/86:Jo774 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari yrkas såvitt nu är i
fråga (yrkande 2) att riksdagen hos regeringen begär att bensinstationsanläggningar
skall prövas enligt miljöskyddslagen inom tättbebyggt område.
Motion 1985/86:Jo775 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari yrkas såvitt nu är i
fråga (yrkande 5), att riksdagen hos regeringen hemställer om en komplettering
av miljöskyddslagen i enlighet med vad i motionen anförs.
JoU 1986/87:6
2
Motion 1985/86:Jo776 av Alf Svensson (c), vari yrkas såvitt nu är i fråga
(yrkandena 9—10)
9. att riksdagen beslutar hos regeringen begära förlängning av preskriptionstiden
för brott mot miljöskyddslagen från nuvarande fem år till tjugo år
samt förändring av bevisföringsreglerna vid miljömål i enlighet med vad som
anförts i motionen,
10. att riksdagen beslutar hos regeringen begära förslag till skärpning av
miljöskyddslagen och brottsbalkens 13 kap. 8 § i enlighet med vad som
anförts i motionen.
Motion 1985/86:Jo777 av Karl Erik Olsson m. fl. (c), vari yrkas såvitt nu är i
fråga (yrkande 9), att riksdagen begär att regeringen skall återkomma med
förslag om förbättrad utbildning i naturresurshållning och miljövård i
enlighet med vad som anförts i motionen.
Motion 1985/86:Jo779 av Margareta Fogelberg (fp), vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om översyn
av miljö- och hälsoskyddslagarna.
Motion 1985/86:Jo786 av Agne Hansson och Gösta Andersson (c), vari yrkas
att riksdagen beslutar begära att regeringen förelägger riksdagen ett nytt
förslag vad gäller prövning och tillsyn enligt miljöskyddslagen i enlighet med
de riktlinjer som anförts i motionen.
Motion 1985/86:Jo790 av Bertil Jonasson m. fl. (c), vari yrkas att riksdagen
beslutar att täktavgiften för grus uttas i efterhand på basis av deklaration från
entreprenörerna.
Motion 1985/86:Jo794 av Lennart Brunander och Bertil Jonasson (c), vari
yrkas att riksdagen beslutar hos regeringen begära en översyn av avgifter för
prövning och tillsyn i enlighet med motionen.
Motion 1985/86:Jo799 av Karin Söder m. fl. (c), vari yrkas såvitt nu är i fråga
(yrkandena 1, 4—6, 20—21 och 23)
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts
om inriktningen av miljöpolitiken,
4. att riksdagen begär att regeringen redovisar vad som gjorts med
anledning av riksdagens beslut om en internationell luft vårdsfond,
5. att riksdagen begär att regeringen tar initiativ till internationella teknikoch
industrimässor om miljöförbättrande teknik,
6. att riksdagen begär att regeringen låter förstärka bevakningen av
miljöfrågorna vid svenska beskickningar i berörda länder i enlighet med
motionen,
20. att riksdagen begär att regeringen tar initiativ till en internationell
konferens om miljö- och naturresurshushållning,
21. att riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag till system
med offentliga utfrågningar och vetenskaplig medling,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken.
JoU 1986/87:6
3
1* Riksdagen 1986/87. lösaml. Nr6
Utskottet
Utskottet behandlar i detta betänkande ett antal motioner och motionsyrkanden
som väckts i januari 1986 och som rör olika miljöpolitiska frågor och
miljöskyddsfrågor.
Miljövårdens organisation
Miljöfrågornas beredning i regeringskansliet har under en följd av år varit
föremål för debatt. I partimotion Jo738 föreslår Bengt Westerberg m. fl. (fp)
att ett särskilt naturresurs- och miljödepartement inrättas (yrkande 1).
Utskottet finner att motionens syfte numera delvis tillgodosetts då regeringen
vid öppnandet av årets riksmöte tillkännagav sin avsikt att inrätta ett
miljö- och energidepartement så snart de praktiska förutsättningarna
föreligger. Någon ytterligare riksdagens åtgärd med anledning av motionsyrkandet
är således icke påkallad.
I motion Jo738 diskuteras även möjligheten att förbättra miljövården
genom organisatoriska förändringar. Motionärerna yrkar att kommunerna
ges ökat ansvar för miljö- och naturvård. Miljö- och hälsoskyddsnämnderna
bör få ett samlat ansvar för miljövården. Det är också nödvändigt att
kommunerna i takt med det ökade ansvar de får inom miljösektorn
rekryterar personal med biologisk och geovetenskaplig kompetens - kommunekologer
(yrkande 3). Riksdagen bör rikta ett tillkännagivande till
regeringen om miljöadministrationen och därvid understryka att naturvårdsverkets
anslag fortsättningsvis utgår på realt oförändrad nivå (yrkande 4).
Riksdagen bör även göra ett uttalande om industriellt miljöskydd. Som
exempel nämns inslag i den tekniska utvecklingen som kan främja en
resurssnål och miljövänlig industriproduktion: industriprocesserna bör vara
slutna, genom bl. a. skärpt lagstiftning, ökad kontroll och tillsyn av miljöfarlig
industriell verksamhet (yrkande 47). Enligt motion Jo779 av Margareta
Fogelberg (fp) hämmas miljö- och hälsoskyddsarbetet av att miljöskyddslagens
och hälsoskyddslagens bestämmelser är illa synkroniserade och att
kommunala myndigheter och länsmyndigheter ofta har att utföra tillsynsåtgärder
som ligger mycket nära varandra. Detta orsakar förvirring både hos
allmänheten och myndigheterna. Mot den bakgrunden yrkas i motionen en
översyn och en sammanslagning av de båda lagarna till en miljö- och
hälsoskyddslag.
Utskottet får med anledning av här berörda motionsyrkanden hänvisa till
att regeringen nyligen har tillkallat en särskild utredare för att genomföra en
översyn av miljövårdsorganisationen. Som utgångspunkt för översynen har
angivits nödvändigheten av att de samlade resurserna för miljövård kan
utnyttjas så effektivt som möjligt för att lösa viktiga miljöproblem. Översynen
skall bedrivas skyndsamt, och förslagen bör enligt direktiven (Dir.
1986:25) redovisas senast den 1 september 1987.
Organisationsöversynen bör enligt direktiven i princip avse hela miljövårdsorganisationen
i vid mening. Den bör inriktas på frågor som rör olika
organs uppgifter och roller inom den samlade miljövårdsorganisationen. I
direktiven framhålls att naturvårdsverkets uppgift bör vara att formulera de
JoU 1986/87:6
4
generella miljökrav som skall gälla, att fullgöra en rådgivande expertfunktion
och att svara för en övergripande bevakning och tillsyn av miljöfrågorna.
Utredaren bör mot den bakgrunden bl. a. analysera rollfördelningen mellan
naturvårdsverket och andra centrala förvaltningsorgan med miljöuppgifter
resp. sektorsansvariga myndigheter som lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen
m. fl. Utredaren bör också pröva om den nuvarande arbetsfördelningen
mellan central, regional och lokal nivå är lämpligt avvägd. Denna prövning
bör ske med utgångspunkt såväl i det allmänna intresset av decentralisering
och delegering av arbetsuppgifter som i de särskilda krav som från
miljösynpunkt kan resas på bl. a. enhetlig hantering av vissa miljöfrågor samt
på effektivt utnyttjande av tillgängliga resurser och särskild sakkunskap.
Utredaren bör vidare på motsvarande sätt som för den centrala nivån ta upp
frågor om ansvarsfördelningen och samordningen mellan olika miljöansvariga
organ och mellan sådana organ och sektorsansvariga organ på såväl
regional som lokal nivå. I sammanhanget bör beaktas den försöksverksamhet
inom bl. a. miljövårdsområdet som bedrivs inom ramen för det s.k.
frikommunförsöket. Utredaren bör även ta upp frågor som sammanhänger
med systemet för prövning och tillsyn enligt miljöskyddslagen. I direktiven
erinras även om att man för att nå framgång i miljöskyddsarbetet behöver ha
tillgång till utrednings- och utvecklingsarbete bl. a. för att få fram nya och
effektiva metoder för att rena utsläpp eller ta i bruk mera resurssnåla
metoder. Utredaren bör verka för att förbättra samordningen mellan
naturvårdsverket och bl. a. STU för att stödja teknikutvecklingen.
Utskottet finner för egen del angeläget att de frågor som hänger samman
med miljövårdens administration, vilken vuxit fram under ett par årtionden,
nu underkastas en genomgripande översyn. Det är värdefullt att regeringen
nu föranstaltat om en sådan översyn .Enligt utskottets mening faller de frågor
som tas upp i de aktuella motionerna i stor utsträckning inom det mandat
utredningsmannen fått. Rollfördelningen mellan länsstyrelserna och de
kommunala hälso- och miljöskyddsnämnderna kommer att prövas. Stödet
till teknikutveckling får som främsta uppgift att förbättra det industriella
miljöskyddet. Utskottet finner mot den bakgrunden att motionärernas syfte
har tillgodosetts i betydande utsträckning. Något särskilt uttalande av
riksdagen påkallas därför icke med anledning av nu aktuella motionsyrkanden.
Enligt motion Jo729 av Kjell-Arne Welin och Siw Persson (fp) bör ett
miljöombudsmannaämbete inrättas. Motionärerna pekar på att miljöskyddslagen
har en rad luckor som dagligen utnyttjas av mindre nogräknade
företagsledare. De menar att inrättandet av ett miljöombudsmannaämbete
skulle vara ett sätt att förstärka samhällets tillsyns- och kontrollmöjligheter.
Utskottet är medvetet om att miljövårdsarbetet kan effektiviseras ytterligare.
De uppgifter som enligt motionen skulle åläggas en miljöombudsman
är emellertid desamma som i dag ligger på de miljövårdande myndigheterna
på central, regional och kommunal nivå. Den nuvarande organisationen
underkastas, som redan framhållits, för närvarande en översyn. Utskottet
finner icke skäl förorda att ett nytt organ inrättas för dessa uppgifter.
Motionen avstyrks.
JoU 1986/87:6
5
Miljöpolitikens inriktning; internationella frågor
JoU 1986/87:6
I centerns partimotion Jo799 av Karin Söder m. fl. behandlas vissa frågor om
den allmänna miljöpolitiken samt internationella aspekter av denna. Riksdagen
bör enligt motionen rikta ett tillkännagivande till regeringen om
inriktningen av miljöpolitiken. Denna bör utgå från att det finns ett absolut
samband natur-människa-samhälle. Därför leder ett förbiseende av naturen
eller människans behov alltid till problem för samhällsutvecklingen på längre
sikt. Kostnaderna måste betalas vid ett senare tillfälle. Kommande generationer
får betala för vår vårdslöshet. För närvarande finns såväl ekologiska
och sociala som rent ekonomiska kostnader uppförda på räkning för framtida
betalning. Den framtida miljöpolitiken måste vara förebyggande så att
problem inte uppstår, framhåller motionärerna (yrkande 1).
Utskottet delar i betydande utsträckning den syn på miljöpolitiken som
motionärerna ger uttryck för. Miljöproblemen är, som miljöministern
nyligen uttryckt det i riksdagens allmänpolitiska debatt, orsakade av
mänsklig verksamhet, av felaktig teknik som hotar vår överlevnad. Det är
därför nödvändigt att vi långsiktigt förändrar vårt sätt att använda naturresurser
och sätter en gräns för hur denna användning tillåts påverka miljön. I
den principiella uppfattningen om hur miljöpolitiken skall inriktas råder det
enligt utskottets mening inga divergerande uppfattningar. Mot den angivna
bakgrunden saknas enligt utskottets mening anledning för riksdagen att göra
något uttalande med anledning av motionen såvitt nu är i fråga (yrkande 1).
I motion Jo799 yrkas även att regeringen återkommer med förslag till
system med offentliga utfrågningar och vetenskaplig medling (yrkande 2).
Ett motsvarande yrkande har tidigare avslagits av riksdagen (JoU 1985/86:5).
Därvid erinrades om att liknande förslag framlagts av naturresurs- och
miljökommittén i betänkandet Naturresursers nyttjande och hävd (SOU
1983:56), vilket då övervägdes i regeringskansliet. Enligt vad utskottet erfarit
är kommitténs förslag fortfarande under övervägande. Utskottet finner med
hänsyn härtill icke att yrkandet bör föranleda något uttalande av riksdagen.
I samma motion, Jo799, återfinns några yrkanden med internationell
inriktning. Regeringen bör ta initiativ till internationella teknik- och
industrimässor om miljöförbättrande teknik (yrkande 5). Regeringen bör
låta förstärka bevakningen av miljöfrågor vid svenska beskickningar i
berörda länder (yrkande 6).
Utskottet får erinra om att motsvarande yrkanden flera gånger tidigare
avslagits av riksdagen. Utskottet har därvid framhållit att det i första hand
bör ankomma på näringslivet att ta initiativ till internationella mässor och att
de svenska utlandsmyndigheterna enligt bedömningen i regeringskansliet
fullgör sin rapportering i miljöfrågor med skicklighet. Utskottet finner icke
anledning att i dag inta en annan ståndpunkt. Utskottet får i detta
sammanhang erinra om att regeringen nyligen utsett en särskild chefsförhandlare
i internationella miljövårdsfrågor, med placering i utrikesdepartementet.
Med hänvisning till det anförda avstyrks nu berörda yrkanden (5 och
6).
I motion Jo799 yrkas vidare att regeringen tar initiativ till en internationell
konferens om miljö- och naturresurshushållning (yrkande 20).
Utskottet erinrar om att Sverige har en viktig tradition att vårda på det
internationella miljöområdet. Sverige tog initiativ till 1972 års miljökonferens
i Stockholm och bidrog aktivt till bildandet av FN:s miljöstyrelse UNEP
vilken var ett resultat av Stockholmskonferensen. Även i det fortsatta
miljösamarbetet på internationell nivå har Sverige varit en pådrivande kraft.
Senast har en internationell parlamentarikerkonferens om kampen mot
försurningen hållits i Stockholm i september 1986. Utskottet erinrar vidare
om att frågan om Sverige skall inbjuda till en ny internationell miljökonferens
nyligen varit föremål för en pressdebatt. Från regeringshåll har därvid
anförts, att möjligheten att gå ut med en sådan inbjudan diskuterats även
inom regeringen. Man har dock inte ansett sig böra gå till verket förrän man
har garantier för att en sådan konferens kan bli meningsfull. Utskottet delar
den uppfattningen. Riksdagen bör således icke på nuvarande stadium göra
något uttalande i frågan.
I motion Jo799 yrkas även att riksdagen av regeringen begär en redovisning
av vad som gjorts med anledning av ett riksdagsbeslut om en
internationell luftvårdsfond (yrkande 4). Bakgrunden är att riksdagen våren
1985 på utskottets förslag uttalade att nya vägar borde prövas för att övertyga
andra länders regeringar om nödvändigheten att vidta åtgärder mot utsläppen.
Ett motionsförslag att genom avgiftsuttag bygga upp en internationell
luftvårdsfond förtjänade enligt utskottets mening att vidare övervägas av
regeringen (JoU 1984/85:28).
Frågan om en internationell fond för att finansiera investeringar i
miljöförbättringar togs upp under riksdagens allmänpolitiska debatt den 23
oktober 1986. Miljöministern framhöll därvid att hon självklart kände en
utomordentligt stor respekt för riksdagens beslut och skulle se till att de
effektuerades. Hon sade vidare att hon blivit alltmer övertygad om att
övergången till en mer resurshushållande och miljövänlig teknik är nödvändig
också i de länder som i dag säger att de inte har råd. Den gamla tekniken i
dessa länder är i själva verket den som är dyrbar och slösaktig.
Som framgår av det anförda övervägs frågan om en internationell fond i
regeringskansliet. Utskottet utgår från att regeringen redovisar ärendet för
riksdagen. Någon ytterligare riksdagens åtgärd med anledning av motionsyrkandet
synes icke påkallad.
Det nordiska miljövårdssamarbetet tas upp i partimotion Jo740 av Lars
Werner m. fl. (vpk). I motionen yrkas att riksdagen uttalar sig för samnordiskt
arbete på miljöområdet, finansierat genom den Nordiska investeringsbanken.
Motionärerna efterlyser nordiska projekt för att utveckla en
miljövänlig teknik som kan ge arbetstillfällen och dessutom exportmöjligheter
på utomnordiska marknader.
Utskottet får erinra om att det inom ramen för nordiska ministerrådets
verksamhet pågår ett brett miljösamarbete mellan de nordiska länderna.
Miljöministrarna antog år 1983 ett nordiskt samarbetsprogram på miljöområdet
för åren 1983—1987. Programmet omfattar bl. a. luftföroreningar,
miljöeffekter vid energiproduktion, miljövårdsforskning, havsföroreningar,
vatten och avlopp, kemikalier, buller, avfall och återvinning, globala
miljö- och resursfrågor, naturvård samt miljökvalitetsövervakning. Medel
från Nordiska Investeringsbanken kan sökas för projekt med markerad
JoU 1986/87:6
7
nordisk profil. Utskottet konstaterar med hänvisning till det anförda, att ett
omfattande nordiskt miljösamarbete äger rum på myndighetssidan och att
nordiska företagssatsningar på miljöteknik har möjlighet att söka finansiellt
stöd i Nordiska Investeringsbanken. Något särskilt uttalande av riksdagen
med anledning av motionen kan mot den bakgrunden icke anses påkallat.
Utbildning i naturresurshushållning och miljövård
I motion Jo777 framhåller Karl Erik Olsson m. fl. (c) att utbildning är ett av
de viktigaste medlen för att åstadkomma en bättre hushållning i framtiden.
Bland de mest angelägna reformerna på kort sikt är miljövårdsutbildningen
och då helst genom integration av miljövårdsaspekter i hela utbildningen. En
integration av dessa frågor på de ekonomiska och administrativa utbildningslinjerna
är också viktig. Det är vidare nödvändigt att också lärarutbildningen
förstärks med grundkunskaper i ekologi, framhåller motionärerna (yrkande
9).
Frågan om utbildning i miljöfrågor har ingående behandlats i betänkandet
Naturresursers nyttjande och hävd (SOU 1983:56). Därvid framhölls bl. a.
vikten av att lärarna ges ekonomiska möjligheter till fortbildning i miljövård.
Betänkandet övervägs, som tidigare nämnts, i regeringskansliet. Frågan har
även behandlats i riksdagen. Utbildningsutskottet konstaterade våren 1986
att ämnet miljö är ett prioriterat ämne i lärarfortbildningen och att intresset
för miljöfrågor är stort bland lärarna. Med hänvisning härtill avslog
riksdagen en motion i ämnet (UbU 1985/86:13, s. 6). Utskottet har även
erfarit att skolöverstyrelsen i sin anslagsframställning för budgetåret 1987/88
föreslagit ett särskilt bidrag till varje län för att utveckla och förstärka
undervisningen om överlevnadsfrågorna, dvs. om krig och fred samt
miljöfrågor.
Utskottet delar motionärernas uppfattning om att utbildningsfrågorna bör
tillmätas stor vikt i det långsiktiga miljövårdsarbetet. Som framgår av den
lämnade redogörelsen uppmärksammas frågan även av de ansvariga utbildningsmyndigheterna.
Naturresurskommitténs betänkande bereds i jordbruksdepartementet.
Enligt utskottets mening bör motionärernas syfte i
väsentlig mån tillgodoses genom de åtgärder som vidtagits. Någon ytterligare
riksdagens åtgärd med anledning av motionen påkallas således icke.
Miljöskyddslagen
Miljöskyddslagen (1969:387:ML) utgör en samlad lagstiftning till skydd mot
s.k. miljöfarlig verksamhet, varmed förstås vattenförorening, luftförorening,
buller och andra störningar. Lagstiftningens syfte är att störningar skall
förebyggas så långt det praktiskt och ekonomiskt är möjligt. För vissa typer
av miljöfarlig verksamhet gäller tillstånds- eller anmälningsplikt. Det står
dock var och en fritt att ansöka om tillstånd till en verksamhet och därvid få
fastslaget om och under vilka villkor verksamheten får drivas. Tillstånd
lämnas av koncessionsnämnden för miljöskydd eller i vissa ärenden av
länsstyrelsen. I vissa fall kan regeringen lämna tillstånd enligt lagen.
Regeringen är även yttersta besvärsmyndighet.
JoU 1986/87:6
Avsikten med ML är att det allmänna skall ha möjlighet att utöva en
effektiv kontroll och att aktivt medverka till att störningar förebyggs.
Regeringen får föreskriva att vissa slag av fabriker eller andra inrättningar
inte får anläggas eller på visst sätt ändras eller att avloppsvatten av visst slag
inte får släppas ut utan att tillstånd lämnats enligt lagen eller särskild anmälan
gjorts. I miljöskyddsförordningen (1981:574:MF) har intagits en förteckning
över de olika verksamheter som fordrar tillstånd enligt ML (bil. A). I en
annan förteckning (bil. B) anges vilka verksamheter som inte är tillståndspliktiga
men är anmälningspliktiga. Tillsynsmyndigheter är naturvårdsverket
och länsstyrelserna. Efter åtagande av en kommun får länsstyrelsen överlåta
åt miljö- och hälsoskyddsnämnden att utöva tillsyn enligt ML. Ett fyrtiotal
kommuner utövar för närvarande sådan tillsyn.
Lagen är straffsanktionerad enligt föreskrifter i ML och brottsbalken. År
1981 infördes en särskild sanktionsavgift, kallad miljöskyddsavgift. Sådan
skall utgå vid överträdelse av föreskrifter som meddelats enligt lagen, om
överträdelsen har medfört ekonomiska fördelar för den som utövar den
miljöfarliga verksamheten och samtidigt medför risk för betydande störningar
för omgivningen.
Miljöskyddslagen har under det senaste decenniet underkastats olika
utredningar och ändringar. Reglerna om miljöskyddsavgift infördes efter
förslag av den år 1976 tillkallade miljöskyddsutredningen. I sitt slutbetänkande
Bättre miljöskydd II (SOU 1983:20) har utredningen lagt fram förslag om
bl. a. miljöskyddsprövning av allmänna vägar och gator samt av flygplatser.
Utredningen föreslår att den nuvarande prövningen för vägar och gator
kompletteras med möjligheter till obligatorisk prövning enligt ML. Regeringen
bör enligt förslaget bemyndigas att beträffande en allmän väg eller
gata föreskriva att anläggning som kan befaras föranleda olägenhet eller
ökad olägenhet av väsentlig betydelse inte får utföras utan koncessionsnämndens
tillstånd enligt ML. Vidare föreslås skyldighet för väghållaren att så
snart fråga väckts om byggande av en väg redovisa de förväntade miljöeffekterna
i form av en miljökonsekvensbeskrivning. Miljökonsekvensbeskrivningen
skall tillställas berörda myndigheter och finnas tillgänglig för allmänheten
. Beskrivningen skall på ett lättfattligt sätt redogöra för de miljömässiga
konsekvenserna av det tillämnade projektet, föreslår utredningen.
Utredningen föreslår även att obligatorisk provning enligt ML skall ske vid
nyanläggning av flygplats och vid sådan ändring av verksamheten vid
flygplats som är av väsentlig betydelse från störningssynpunkt. Förslagen
bereds i regeringskansliet med sikte på att proposition skall föreläggas
riksdagen under innevarande riksmöte.
Förslag om ändring av olika lagrum i miljöskyddslagen framförs i några
motioner. Enligt motion Jo718 av Sven Munke (m) bör 26 § ML ändras så att
frågor om ändring av villkor enligt 23—25 §§ ML får prövas även på talan av
sakägare. Motionären motiverar sitt yrkande med att enskilda personer ofta
råkar ut för skador om de bor i grannskapet av miljöfarlig verksamhet. Det
mest kända fallet är BT-Kemi i Teckomatorp, framhåller motionären.
De bestämmelser som tas upp i motionen avser olägenheter som uppstår
på grund av att ett företag åsidosätter villkor i koncessionsbeslut. Enligt 26 §
JoU 1986/87:6
9
får talan i sådana fall föras efter framställning av naturvårdsverket. Sakägare
har därvid möjlighet att hos verket aktualisera frågor om ändring av villkor.
Utskottet är icke berett tillstyrka förslaget om att tillägga sakägare en egen
rätt att aktualisera ändringar i villkoren. Den möjlighet sakägare redan nu
har att framföra sina synpunkter till naturvårdsverket torde i de allra flesta
fall vara tillfredsställande. Utskottet avstyrker motionen.
I motion Jo749 framhåller Erik Hovhammar (m) att tillståndsprövningen
enligt ML i åtskilliga fall skulle kunna omvandlas till ett enklare anmälningsförfarande.
Länsstyrelsen skulle dock enligt motionen kunna kräva en mera
ingående formell prövning när omständigheterna gör detta påkallat.
Frågan om vilka verksamheter som skall vara uppförda på bilaga A resp.
bilaga B till miljöskyddsförordningen och alltså vara underkastade tillståndsplikt
resp. endast anmälningsplikt har under årens lopp varit föremål för
mycken debatt. En större revision av reglerna företogs år 1981. Som ett
medel att öka resurserna för tillsyn vid länsstyrelserna har naturvårdsverket
sedermera föreslagit vissa förenklingar av den individuella prövningen.
Riksrevisionsverket har nyligen i en granskningspromemoria framhållit att
den individuella avvägningen mellan miljö, teknik och ekonomi är svår och
att prövningsbesluten i allmänhet följer naturvårdsverkets råd och etablerad
branschpraxis. Prövningsfrågorna är även föremål för beredning i regeringskansliet.
Miljöministern har aviserat sin avsikt att ta upp vissa frågor av
betydelse i sammanhanget i en proposition om ändringar i miljöskyddslagen.
Slutligen har, som tidigare nämnts, utredaren av miljövårdsorganisationen
enligt sina direktiv att särskilt se över de regler som rör olika centrala,
regionala och lokala organs möjlighet att prioritera insatser när det gäller
både prövning och tillsyn enligt miljöskyddslagen i syfte att effektivisera
miljöskyddet.
Utskottet konstaterar att den fråga som berörs i motionen ingår som en del
i det centrala frågekomplex inom miljöskyddet som utgörs av prövning och
tillsyn. En framgångsrik lösning av hithörande problem utgör enligt utskottets
mening en nödvändig del i det pågående miljövårdsarbetet. Av den
lämnade redogörelsen framgår att hithörande frågor bereds i såväl regeringskansliet
och berörda myndigheter som i den nyligen påbörjade organisationsöversynen.
Något ytterligare särskilt uttalande av riksdagen i frågan är mot
den bakgrunden icke erforderligt i nuvarande läge.
I motion Jo766 av Sven Munke (m) yrkas att obligatorisk förprövning
enligt miljöskyddslagen införs för allmänna vägar, gator och flygplatser.
Undantagsregeln i 6 § tredje stycket sista meningen - där det stadgas att
vägar, flygfält och järnvägar som prövats i särskild ordning, får användas
även om de föranleder olägenheter av väsentlig betydelse - bör avskaffas,
anser motionären. Ett yrkande om obligatorisk förprövning av vägar, gator
och flygplatser framställs även i partimotion Jo775 av Lars Werner m.fl.
(vpk), yrkande 5. Enligt partimotion Jo774 av Lars Werner m.fl. (vpk)
yrkande 2, bör bensinstationsanläggningar inom tättbebyggt område prövas
enligt miljöskyddslagen. Många bensinstationer i tätorterna är olämpligt
placerade ur omgivningshygienisk synpunkt, framhåller motionärerna. Medvetenheten
om riskerna med bensinstationer intill bostäder och arbetsplatser
är låg i kommunerna. Någon förhandsprövning enligt miljöskyddslagen
JoU 1986/87:6
10
fordras inte, och det är därför ofta kommunernas byggnadsnämnder som får
väga in miljöskälen bland andra skäl när det skall ges byggnadslov för en
bensinstation.
Utskottet får beträffande de nu refererade motionerna erinra om det
arbete som pågår i regeringskansliet på en revision av miljöskyddslagen med
anledning av miljöskyddskommitténs slutbetänkande. Som framgår av den i
det föregående lämnade redogörelsen har kommittén lämnat förslag som i
stort sammanfaller med yrkandena i motionerna Jo766 och Jo775 yrkande 5.
Frågan har även nyligen varit föremål för en frågedebatt i riksdagen.
Miljöministern framhöll då att hon anser att det är mycket viktigt att en
noggrann miljöprövning sker av nya vägar, och att miljökonsekvenserna blir
ordentligt belysta under vägprojekteringen på ett så tidigt stadium som
möjligt. Utskottet delar den uppfattningen. Med hänsyn till att frågan inom
kort torde komma att åter behandlas av riksdagen på förslag av regeringen
bör något riksdagsuttalande icke för närvarande aktualiseras med anledning
av berörda motionsyrkanden.
Utskottet är heller icke berett att i detta sammanhang förorda någon
åtgärd med anledning av motion Jo774 yrkande 2. Frågan om utvidgning över
listan av verksamheter som skall underkastas prövning enligt ML torde som
tidigare framhållits lämpligen böra behandlas i samband med den av
regeringen aviserade propositionen.
I motion Jo768 begär Sven Munke (m) ändringar i ML så att regionala
koncessionsnämnder införs och länsstyrelsernas tillståndsprövning överförs
till dessa (yrkande 1). Vattenöverdomstolen bör överta behandlingen av
besvärsärenden enligt ML (yrkande 2). Motionären hänvisar bl. a. till
miljöskyddsutredningens betänkande Bättre miljöskydd I (SOU 1978:80)
där det framhålls att tillsynen över miljöfarlig verksamhet allmänt har ansetts
som det område där de största bristerna inom miljöskyddet finns. Enligt
motionen visar en utredning i Landskrona att tillsynen fortfarande är
undermålig. Länsstyrelserna bör befrias från den dubbla rollen att främja
näringslivet och att tillse att samma näringsliv inte orsakar olägenheter i
miljön, anser motionären.
Som i det föregående redovisats har en översyn nyligen påbörjats av
miljövårdens organisation. Därvid kommer rollfördelningen mellan olika
miljövårdande myndigheter, såväl på de centrala, regionala och kommunala
nivåerna som mellan dessa nivåer inbördes att genomgås. Utskottet finner
icke anledning att under den tid som utredningen pågår ta närmare ställning
till förslagen i motionen. Motionen avstyrks således.
Preskriptionstiden för brott mot miljöskyddslagen bör enligt motion Jo776
av Alf Svensson (c) förlängas från nuvarande fem år till tjugo år. Samtidigt
bör enligt motionen bevisföringsreglerna vid miljömål ändras så, att för
fällande dom skall räcka att åklagaren styrker att en icke tillåten förorening
av miljön begåtts (yrkande 9). I motionen begärs vidare förslag till skärpning
av miljöskyddslagens straffregler samt av straffen för miljöbrott enligt
brottsbalken.
Miljöskyddslagens påföljdssystem reviderades grundligt våren 1981.
Straffmaximum enligt ML höjdes från ett till två år. Samtidigt infördes ett
allmänt miljöbrott i brottsbalken, med ett straffmaximum av sex års fängelse.
JoU 1986/87:6
11
Hösten 1982 beställde riksdagen en översyn av preskriptionsreglerna enligt
ML (JoU 1982/83:17). I det sammanhanget underströk utskottet det
angelägna i att rättstillämpningen på miljöområdet fortlöpande följs och att
regeringen tar initiativ till de förbättringar i sanktionssystemet som anses
påkallade. Dessa frågor bereds i regeringskansliet. Utskottet har erfarit att
regeringen med anledning av en framställning från statens naturvårdsverk
förbereder förslag om vissa ändringar i sanktionssystemet enligt ML i
samband med den proposition som aviserats om ändring av miljöskyddslagen.
En redogörelse för naturvårdsverkets förslag lämnas i det följande, i
samband med behandlingen av motioner om miljöskyddsavgiften. Med
hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion Jo776 såvitt nu är i
fråga (yrkandena 9 och 10).
Miljöskyddsavgiften. Avgiften för prövning och tillsyn enligt
ML
I motion Jo738 yrkar Bengt Westerberg m.fl. (fp) på en översyn av
miljöskyddslagen som enligt motionärerna visat sig fungera dåligt och bör
omprövas på flera punkter (yrkande 46). Bl. a. bör reglerna för miljöskyddsavgiften
revideras, liksom prövnings- och tillsynsavgiften. Den senare har
enligt motionen visat sig ha mycket negativa konsekvenser. Ett förslag om
ändring av miljöskyddsavgiften förs även fram i motion Jo767 av Sven Munke
(m).
Utskottet har i det föregående lämnat en kortfattad redogörelse för
miljöskyddsavgiften. Statens naturvårdsverk har, sedan erfarenhet vunnits
av fem års tillämpning av reglerna om miljöskyddsavgift, föreslagit regeringen
vissa ändringar av regelsystemet. Enligt naturvårdsverket visar erfarenheterna
entydigt att miljöskyddsavgiften inte blivit den effektiva sanktion som
avsågs då den infördes. Verkets ändringsförslag går ut på att de båda
rekvisiten betydande störning och ekonomisk fördel avskaffas. Den ekonomiska
fördelen bör dock alltjämt utgöra grund för beräkningen av avgiftens
storlek. Avgiften bör enligt förslaget kunna utgå med högst ett belopp som
motsvarar fyra gånger den ekonomiska fördelen av en överträdelse. Samtidigt
med skärpningen föreslås en avkriminalisering av flertalet av de
överträdelser som för närvarande kan föranleda ansvar enligt ML. Naturvårdsverkets
förslag har remissbehandlats och bereds i jordbruksdepartementet.
Enligt vad utskottet erfarit avser regeringen att lägga fram förslag i
frågan för riksdagen i den proposition som aviserats till innevarande
riksmöte. Ifrågavarande motionsyrkanden bör därför icke föranleda någon
ytterligare riksdagens åtgärd, såvitt nu är i fråga.
Avgiften för prövning och tillsyn enligt miljöskyddslagen är föremål för
yrkanden i motionerna Jo713 av Elving Andersson och Kjell A Mattsson (c),
Jo752 av Sven Munke (m), Jo786 av Agne Hansson och Gösta Andersson (c),
Jo794 av Lennart Brunander och Bertil Jonasson (c) samt som ett delyrkande
i den i det föregående refererade motion Jo738 av Bengt Westerberg m. fl.
(fp), yrkande 46.1 motionerna yrkas att tillsynsavgiften avskaffas, alternativt
ges ändrad form.
För att finansiera statens och kommunernas kostnader vid prövning och
JoU 1986/87:6
12
tillsyn enligt miljöskyddslagen infördes år 1984 ett särskilt avgiftssystem.
Samtidigt infördes en grustäktavgift. Bestämmelser om avgifterna meddelas i
förordningen (1984:380) om avgifter för prövning och tillsyn enligt ML och
förordningen (1984:381) om täktavgift. Sedan det visat sig att intäkterna från
avgifterna icke motsvarade de belopp som förutsetts, har viss justering av
reglerna samt en höjning av avgifterna genomförts från den 1 augusti 1986.
Regeringen har uppdragit åt statens naturvårdsverk att överväga vilka
förändringar av systemet som kan genomföras redan till nästa budgetår.
Naturvårdsverket bör enligt regeringens beslut även överväga om myndigheternas
redovisningar kan föranleda ytterligare insatser för att göra
tillämpningen av avgiftssystemet så smidig och effektiv som möjligt.
Utskottet finner angeläget att de vidare överväganden som görs beträffande
avgiftssystemet utmynnar i lösningar som - samtidigt som de bidrar till att i
rimlig utsträckning täcka förrättningskostnaderna - utformas så att minsta
möjliga administrativa omgång förorsakas. Utskottet utgår från att det
uppdrag naturvårdsverket erhållit skall resultera i en effektivisering av
verksamheten. Frågan om avgifterna måste vidare bedömas inom den vidare
ram som prövnings- och tillståndsfrågorna utgör och kommer därigenom att
tas upp till behandling inom den pågående översynen av miljövårdsorganisationen.
Denna har därvid att hålla en nära kontakt med naturvårdsverket.
Det bör enligt utskottets mening vara möjligt att finna lösningar som kan
tillgodose resp. parters intressen och resultera i en effektivisering av
miljöskyddsverksamheten. Någon ytterligare riksdagens åtgärd med anledning
av nu berörda motioner är med hänsyn till det pågående utredningsarbetet
icke påkallad.
I motion Jo790 yrkar Bertil Jonasson m. fl. (c) att täktavgiften för grus tas
ut i efterhand på basis av deklaration från entreprenörerna. Utskottet erinrar
om att en motsvarande motion tidigare avslagits av riksdagen med hänvisning
till att systemet tycks fungera väl. Utskottet har ånyo inhämtat att täktavgiften
ger tillfredsställande intäker och att den fungerar utan onödig administrativ
omgång. Med hänvisning till det anförda avstyrks motionen.
Ekonomiska styrmedel
I tre partimotioner framställs yrkanden om användande i större utsträckning
av ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken. Enligt motion Jo708 av Ulf
Adelsohn m. fl. (m) bör koncessionsinstrumentet kompletteras med flexibelt
utformade miljöstimulanser, t. ex. i form av skatterabatter. Motionärerna
hänvisar till att det föreslagna systemet har accepterats av regeringen i ett
fall, nämligen i fråga om bilavgasområdet (yrkande 2). I motion Jo738 av
Bengt Westerberg m. fl. (fp) yrkas att riksdagen efterlyser styrmedel för
miljöpolitiken för att komma närmare principen om att ”förorenaren
betalar”. Enligt motionen bör ekonomiska styrmedel i form av miljöavgifter
eller försäkringslösningar utvecklas och utnyttjas som alternativ till administrativ
reglering (yrkande 28). Enligt motion Jo799 av Karin Söder m. fl. (c)
bör ekonomiska styrmedel införas genom att man ökar skatte- och avgiftsbelastningen
på resursanvändning (yrkande 23).
Motionsyrkanden av liknande slag har tidigare avslagits av riksdagen.
Utskottet är självfallet medvetet om att ekonomiska styrmedel i vissa fall kan
JoU 1986/87:6
13
vara lämpliga att använda. Enighet råder inom utskottet om att en förorenare
icke skall kunna köpa sig fri från att vidta omfattande reningsåtgärder till
skydd för miljön. Några allmänna uttalanden av de slag som föreslås i de
olika motionerna bör riksdagen icke göra. Motionsyrkandena avstyrks med
hänvisning till det anförda.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande miljödepartement
att riksdagen lämnar motion 1985/86:Jo738 yrkande 1 utan ytterligare
åtgärd,
2. beträffande miljövårdens organisation m. m.
att riksdagen lämnar motion 1985/86: Jo738 yrkandena 3,4 och 47 samt
motion 1985/86:Jo779 utan ytterligare åtgärd,
3. beträffande miljöombudsman,
att riksdagen avslår motion 1985/86:Jo729,
4. beträffande miljöpolitikens inriktning m. m.
att riksdagen lämnar utan ytterligare åtgärd motion 1985/86:Jo799
yrkandena 1 och 21,
5. beträffande internationella mässor m. m.
att riksdagen avslår motion 1985/86:Jo799 yrkandena 5 och 6,
6. beträffande en internationell miljökonferens
att riksdagen lämnar motion 1985/86: Jo799 yrkande 20 utan ytterligare
åtgärd,
7. beträffande en internationell luftvårdsfond
att riksdagen lämnar motion 1985/86: Jo799 yrkande 4 utan ytterligare
åtgärd,
8. beträffande nordiskt miljösamarbete
att riksdagen lämnar motion 1985/86:Jo740 utan ytterligare åtgärd,
9. beträffande utbildning i miljövård m. m.
att riksdagen lämnar motion 1985/86:Jo777 yrkande 9 utan ytterligare
åtgärd,
10. beträffande talan om ändring av villkor
att riksdagen avslår motion 1985/86:Jo718,
11. beträffande tillståndsprövning
att riksdagen lämnar motion 1985/86:Jo749 utan ytterligare åtgärd,
12. beträffande prövning av vägar m. m.
att riksdagen lämnar motionerna 1985/86:Jo766 och 1985/86:Jo775
yrkande 5 utan ytterligare åtgärd,
13. beträffande prövning av bensinstationer
att riksdagen avslår motion 1985/86:Jo774 yrkande 2,
14. beträffande regionala koncessionsnämnder m. m.
att riksdagen avslår motion 1985/86:Jo768,
15. beträffande preskriptionstid m. m.
att riksdagen avslår motion 1985/86:Jo776 yrkandena 9 och 10,
16. beträffande översyn av miljöskyddslagen
att riksdagen lämnar motion 1985/86:Jo738 yrkande 46 utan ytterligare
åtgärd,
JoU 1986/87:6
14
17. beträffande miljöskyddsavgiften
att riksdagen lämnar motion 1985/86:Jo767 utan ytterligare åtgärd,
18. beträffande avgiften för prövning och tillsyn
att riksdagen avslår motionerna 1985/86:Jo713, 1985/86:Jo752, 1985/
86:Jo786 och 1985/86:Jo794,
19. beträffande täktavgift
att riksdagen avslår motion 1985/86:Jo790,
20. beträffande ekonomiska styrmedel
att riksdagen avslår motionerna 1985/86:Jo708 yrkande 2, 1985/
86:Jo738 yrkande 28 och 1985/86:Jo799 yrkande 23.
Stockholm den 4 november 1986
På jordbruksutskottets vägnar
Karl Erik Olsson
Närvarande: Karl Erik Olsson (c), Håkan Strömberg (s), Grethe Lundblad
(s), Arne Andersson i Ljung (m), Ove Karlsson (s), Lars Ernestam (fpf,
Martin Segerstedt (s), Sven Eric Lorentzon (m), Jan Fransson (s), Margareta
Winberg (s), Kerstin Gellerman (fp), Åke Selberg (s), Lennart Brunander
(c), Jan Jennehag (vpk) och Ivar Virgin (m).
Reservationer
1. Miljövårdens inriktning m. m. (mom. 4)
Karl Erik Olsson (c), Lars Ernestam (fp), Kerstin Gellerman (fp) och
Lennart Brunander (c) anser att
dels den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”Utskottet delar”
och slutar med ”av riksdagen” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den syn på miljöpolitiken som motionärerna ger uttryck
för. Miljöfrågorna handlar om liv, hälsa och överlevnad. Olika företeelser i
det moderna samhället upplevs som direkta hot mot en säker och god
framtid. Miljöpolitiken skall utformas så att den aktivt bidrar till att minska
människors oro.
I motionen yrkas även att regeringen återkommer med förslag till system
med offentliga utfrågningar och vetenskaplig medling. Utskottet biträder
förslaget, vilket enligt utskottets mening skulle kunna utgöra ett verkningsfullt
bidrag till att öka kunskapen om olika åtgärders inverkan på miljön.
Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört
med anledning av motion Jo799 yrkandena 1 och 21.
dels utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande miljöpolitikens inriktning m. m.
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört i motion 1985/86:Jo799 yrkandena 1 och 21,
JoU 1986/87:6
5
15
2. Internationella mässorm. m. samt en internationell
miljökonferens (mom. 5 och 6)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (c) anser att
dels den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”Utskottet får” och
slutar med ”(5 och 6)” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas mening. Förslaget om regeringsinitiativ till
internationella teknik- och industrimässor skulle vara ägnat att stärka det
svenska näringslivets satsningar på miljöförbättrande teknik och att föra ut
denna på världsmarknaden. Det är enligt utskottets mening även angeläget
att miljöpolitiken i vissa viktigare länder och regioner erhåller en skärpt
bevakning från utlandsmyndigheternas sida.
dels den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med ”Utskottet
erinrar” och slutar med ”i frågan” bort ha följande lydelse:
Utskottet tillstyrker förslaget. Sverige har en viktig tradition att fullfölja på
den internationella miljövårdens område. Att Sverige står för värdskapet för
nästa stora konferens på miljö- och naturresursområdet skulle enligt
utskottets mening innebära ett naturligt nästa steg på denna väg.
Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört
med anledning av dels yrkandena 5 och 6, dels yrkande 20 av motion Jo799.
dels utskottets hemställan under 5 och 6 bort ha följande lydelse:
5. beträffande internationella mässor m. m.
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört med anledning av motion 1985/86:Jo799 yrkandena 5 och 6,
6. beträffande en internationell miljökonferens
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört med anledning av motion 1985/86:Jo799 yrkande 20,
3. Nordiskt miljösamarbete (mom. 8)
Jan Jennehag (vpk) anser att
dels den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med ”Utskottet får” och
på s. 8 slutar med ”anses påkallat” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas mening. Som påpekas i motionen efterlyste
Nordiska rådet vid sin session i Reykjavik 1985 nordiska projekt för att
utveckla en miljövänlig teknik som kan ge arbetstillfällen och dessutom
exportmöjligheter på utomnordiska marknader. Hittills har inga insatser på
miljöområdet kommit i fråga inom ramen för Nordiska Investeringsbankens
nya låneordning. Enligt banken har inga projekt på området anmälts för
finansiering. Bankens låneordning bör enligt utskottets mening användas till
investeringar på miljöområdet, för att bl. a. utveckla miljövänlig teknik.
Riksdagen bör med bifall till motionen uttala sig för samnordiskt arbete på
miljöområdet, finansierat genom Nordiska investeringsbanken.
dels utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande nordiskt miljösamarbete
att riksdagen bifaller motion 1985/86:Jo740,
JoU 1986/87:6
16
4. Utbildning i miljövård m. m. (mom. 9)
JoU 1986/87:6
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (båda c) anser att
dels den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med ”Utskottet delar”
och slutar med ”således icke” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning om utbildningens betydelse för
det fortsatta miljövårdsarbetet. Det är angeläget att en strategi tas fram för
att förbättra och intensifiera utbildningen i miljövård. Riksdagen bör med
bifall till motionen såvitt nu är i fråga begära att regeringen nu presenterar
åtgärder för förbättring av utbildning i naturresurshushållning och miljövård.
dels utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande utbildning i miljövård m. m.
att riksdagen bifaller motion 1985/86:Jo777 yrkande 9,
5. Miljöprövning av vägar m. m. (mom. 12 och 13)
Jan Jennehag (vpk) anser att
dels den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”Utskottet får”
och slutar med ”aviserade propositionen” bort ha följande lydelse:
Utskottet biträder motionärernas yrkanden om komplettering av miljöskyddslagen.
Som framhålls i motion Jo775 är kravet att vägbyggnationer
skall prövas enligt miljöskyddslagen principiellt viktigt. Regeringen bör
enligt utskottets mening återkomma till riksdagen med förslag i enlighet med
miljöskyddsutredningens förslag. Vad utskottet anfört med anledning av
motionerna Jo766 och Jo775 yrkande 5 bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
Utskottet biträder även förslaget i motion Jo774 om att byggande av
bensinstationer i tätorter bör underkastas prövning enligt miljöskyddslagen.
Riksdagen bör således begära en ändring av miljöskyddslagstiftningen även i
detta hänseende.
dels utskottets hemställan under 12 och 13 bort ha följande lydelse:
12. beträffande miljöprövning av vägar m. m.
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört med anledning av motionerna 1985/86: Jo766 och 1985/86:Jo775
yrkande 5,
13. beträffande miljöprövning av bensinstationer
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört med anledning av motion 1985/86:Jo774 yrkande 2,
6. Ekonomiska styrmedel (mom. 20)
Karl Erik Olsson (c), Arne Andersson (m), Lars Ernestam (fp), Sven Eric
Lorentzon (m), Kerstin Geberman (fp), Lennart Brunander (c) och Ivar
Virgin (m) anser att
dels den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med ”Motionsyrkanden
av” och på s. 14 slutar med ”motionsyrkandena avstyrks” bort ha
följande lydelse:
Utskottet delar den uppfattning som framförs i de tre motionerna att
ekonomiska styrmedel i större omfattning än hittills bör utnyttjas i miljöpolitiska
frågor. Ekonomiska styrmedel kan - som framgår av motiveringen till
resp. motioner - utformas på olika sätt.
För att minska miljöpåverkande utsläpp mer än vad som förutsätts i givna
koncessioner kan miljöstimulanser genom t. ex. skattelindring användas.
Sådana stimulanser har, vilket särskilt påpekats i motion Jo708 (m),
utnyttjats på bilavgasområdet. De kan även utgå i form av avgifter enligt
principen ”förorenaren betalar”, vilket framhållits i motion Jo738 (fp). De
kan också utformas som ett skattepolitiskt instrument. För att förbättra
miljön och hushållningen med naturresurserna kan skattebelastningen på
miljöstörande resursanvändning öka. Detta bör, som framhålls i motion
Jo799 (c) kunna innebära sänkt skatt på arbete. Enighet råder inom utskottet
om att en förorenare icke skall kunna köpa sig fri från att vidta omfattande
reningsåtgärder till skydd för miljön. Vad utskottet sålunda anfört med
anledning av ifrågavarande motionsyrkanden bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
dels utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:
20. beträffande ekonomiska styrmedel
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört med anledning av motionerna 1985/86:Jo708 yrkande 2,
1985/86:Jo738 yrkande 28 och 1985/86:Jo799 yrkande 23.
JoU 1986/87:6
18
Särskilda yttranden
JoU 1986/87:6
1. En internationell luftvårdsfond (mom. 7)
Karl Erik Olsson (c), Arne Andersson i Ljung (m), Lars Ernestam (fp), Sven
Eric Lorentzon (m), Kerstin Gellerman (fp), Lennart Brunander (c) och Ivar
Virgin (m) anför:
Målet med det internationella försurningsarbetet måste vara att inom
ECE-konventionen arbeta för att långsiktigt säkerställa en frisk miljö i
Europa. Detta kommer inte att nås med 30-procentiga minskningar av
svavel- och kväveoxidutsläppen. Enligt gjorda beräkningar krävs åtaganden
om en 80-procentig reduktion. Med dessa värden som grund bör den svenska
regeringen ta initiativ till en europeisk plan för nedtrappning av utsläppen.
Riksdagen beslöt våren 1985 att uppmana regeringen att verka för en
internationell luftvårdsfond. Medlen från fonden skulle kunna utgå till
åtgärder som syftar till effektivare reningsmetoder, effektivare energianvändning
och/eller övergång till mindre försurande energislag. Bidrag eller
lån från fonden skulle göra det möjligt för ekonomiskt svaga länder att inom
rimlig tid satsa på bättre rening och mindre försurande utsläpp.
Det åligger alltså den svenska regeringen att genom upprepade och
enträgna framställningar till länder i Europa kräva reningsåtgärder för att
minska de förorenande utsläppen och också skapa en opinion för en
luftvårdsfond som kan fylla det syfte som riksdagen begärt. Några åtgärder
från regeringens sida har ännu inte vidtagits för att få till stånd en
luftvårdsfond. Detta är enligt vår mening anmärkningsvärt. I en diskussion
om luftvårdsfonder under den allmänna debatten uttalade sig energi- och
miljöministern på ett något negativt sätt. Detta i kombination med dröjsmålet
i åtgärder från regeringen är oroande.
Många åtgärder som måste vidtas ur miljösynpunkt är på längre sikt
lönsamma för dem som skall vidta åtgärderna. Detta understryker ytterligare
vikten av en fond. Även om en åtgärd som sådan är lönsam krävs stora
investeringar och härtill erfordras lån eller bidrag. Här kan fonden få stor och
avgörande betydelse.
Vi utgår från att regeringen mot den bakgrund som redovisats mycket snart
tar initiativ för att uppfylla kravet från riksdagsbeslutet från förra året.
2. Avgifter för prövning och tillsyn m. m. (mom. 18 och 19)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (båda c) anför:
När den nya miljöskyddslagen beslutades av riksdagen 1981 förutsattes att ett
avgiftssystemen skulle utarbetas. Den socialdemokratiska regeringen har
också sedan förelagt riksdagen ett sådant system. Det av regeringen
framlagda förslaget avvek på väsentliga punkter från det förslag som
naturvårdsverket utarbetat. Stark kritik framfördes mot regeringsförslaget
från flera av länens naturvårdsenheter. Kritiken gick ut på att systemet skulle
bli orättvist och dyrt, framför allt för mindre företag och föreningar.
Centerpartiet motsatte sig förslaget och redovisade en annan lösning. Vi har
också återkommit med ändringsförslag därefter.
Regeringen har nu utlovat en översyn av avgiftssystemen för prövning och
tillsyn av miljöskyddslagen. Vi utgår från att detta även gäller täktavgifter.
Mot denna bakgrund och med denna förklaring avvaktar vi regeringens
förslag.
JoU 1986/87:6
gotab Stockholm 1986 11633