om medbestämmandefrågor m.m. (Betänkande 1983/84:AU5 Arbetsmarknadsutskottet)

AU 1983/84:5

Arbetsmarknadsutskottets betänkande
1983/84:5

om medbestämmandefrågor m. m.

I betänkandet behandlas dels regeringens skrivelse 1982/83:176 om de
kommunalanställdas förhandlingsrätt, dels 16 motioner om medbestämmandefrågor
m. m. Motionerna väcktes under allmänna motionstiden 1983.

Sammanfattning

Inledningsvis behandlar utskottet vpk:s motion 1982/83:1057 i vilken yrkas
så omfattande förändringar av nuvarande lagstiftning att ett helt nytt
arbetsrättsligt system skulle bli följden om de genomfördes. Utskottet
avstyrker dessa förslag. Vpk reserverar sig för bifall till partimotionen.

Utskottet avstyrker även krav i motion 1982/83:181 av Nic Grönvall (m)
om en precisering av arbetstagarbegreppet. Ett skäl härtill är att utskottet vill
att medbestämmandelagen (MBL) skall ha ett vidsträckt tillämpningsområde.
I det här sammanhanget behandlas också motion 1982/83:2178 av
Ingemar Eliasson (fp) och Jan-Erik Wikström (fp) om ökat utrymme för
ideella insatser inom den offentliga sektorn. Utskottet är positivt till sådana
insatser men menar att eventuella problem i sammanhanget bör kunna lösas
genom avtal mellan parterna. Motionen avstyrks.

I tre motioner behandlas medbestämmandets utformning i mindre företag.
Det gäller motion 1982/83:182 av Nic Grönvall (m), 1982/83:1636 av Alf
Wennerfors m. fl. (m) och 1982/83:2063 av Olof Johansson m. fl. (c).
Utskottet avvisar tankar på lagstiftning som syftar till att arbetstagarnas rätt
till medbestämmande skall utövas i en viss form. Det måste ankomma på
arbetsmarknadens parter att avtalsvägen ange de lämpliga formerna för
förhandling och information. I sammanhanget erinrar utskottet också om att
medbestämmandets utformning vid mindre företag tas upp i utvecklingsavtalet
mellan SAF och LO/PTK. Motionerna avstyrks. Moderata samlingspartiets
och centerpartiets representanter i utskottet reserverar sig på denna
punkt.

Den negativa föreningsrätten, dvs. rätten att stå utanför en organisation,
tas upp i motion 1982/83:667 av Allan Åkerlind (m) och Gullan Lindblad (m)
samt motion 1982/83:1522 av Erik Hovhammar m. fl. (m, c och fp). Nära
anknytning härtill har ett yrkande av Görel Bohlin (m) i motion 1982/83:656
om förbud mot organisationsklausuler. Utskottet anser att negativ föreningsrätt
och förbud mot organisationsklausuler skulle inkräkta på avtalsfriheten
och avstyrker motionerna. Moderata samlingspartiets representanter i
utskottet reserverar sig.

1 Riksdagen 1983184.18sami. Nr 5

AU 1983/84:5

Avstyrkande från utskottet och reservation från moderata samlingspartiet
är slutresultatet även i behandlingen av yrkanden rörande facklig vetorätt vid
entreprenader i motionerna 1982/83:1636 av Alf Wennerfors m. fl. (m) och
1982/83:1523 av Erik Hovhammar (m).

Begränsningar i rätten att använda blockad som stridsåtgärd tas upp i flera
motioner. Alf Wennerfors m. fl. (m) föreslår i motion 1982/83:1636 dels
generell begränsning i blockadrätten, dels förbud mot blockad av enmansföretag.
Det senare yrkandet återfinns även i motion 1982/83:1525 av Marianne
Karlsson m. fl. (c och m) och motion 1982/83:2063 av Olof Johansson m. fl.
(c). Erik Hovhammar m. fl. (m, c, fp) yrkar i motion 1982/83:1521 förbud
mot blockad av företag som inte har fackligt anslutna och som vägrar teckna
avtal. Utskottet föreslår att riksdagen skall avslå motionerna. Utskottet
menar att den särskilda kartläggning av stridsåtgärderna som på regeringens
uppdrag pågår bör avvaktas innan riksdagen tar upp till behandling här
aktuella yrkanden. Reservationer har avlämnats av moderata samlingspartiet
och av centerpartiet. I sammanhanget avstyrker utskottet även ett krav i
motion 1982/83:2145 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c) om redovisning av
konfliktbidrag.

Rolf Clarkson (m) och Per-Richard Molén (m) föreslår i motion 1982/
83:1511 en analys av skadestånd enligt den arbetsrättsliga lagstiftningen.
Utskottet avstyrker motionen, och moderata samlingspartiet reserverar sig
mot detta.

Formerna för medbestämmandet vid politiska beslut i både stat och
kommun behandlas i tre motioner. Det gäller 1982/83:1127 av Thorbjörn
Fälldin m. fl. (c), 1982/83:1636 av Alf Wennerfors m. fl. (m) och 1982/
83:2063 av Olof Johansson m. fl. (c). Utskottet delar den uppfattning som
förs fram i regeringens skrivelse 1982/83:176 i vilken anförs att eventuella
problem när det gäller gränsdragningen mellan de anställdas medbestämmanderätt
och den politiska demokratin bör lösas avtalsvägen. Det gäller
enligt utskottets mening såväl för den kommunala som den statliga sektorn.
Motionerna avstyrks. Moderata samlingspartiet, centerpartiet och folkpartiet
har reserverat sig mot utskottets ställningstagande.

Ändringar av medbestämmandets utformning i kanslihuset krävs i motion
1982/83:1538 av Knut Wachtmeister (m) och i motion 1982/83:2063 av Olof
Johansson m. fl. (c). Motionerna avstyrks av utskottet med hänvisning till
bl. a. ett redan igångsatt översynsarbete. Moderata samlingspartiets och
centerpartiets ledamöter i utskottet reserverar sig mot detta.

Slutligen avstyrker utskottet yrkanden i motion 1982/83:2063 av Olof
Johansson m. fl. (c) om inskränkningar i de statligt anställdas medbestämmande
vid tillsättning av chefer. Moderata samlingspartiet och centerpartiet
reserverar sig till förmån för motionen.

AU 1983/84:5

Motionerna

1982/83:181 av Nic Grönvall (m)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag om
tillägg till eller ändring i lagstiftningen i syfte att inom olika rättsområden
precisera ”arbetstagarbegreppet”.

1982183:182 av Nic Grönvall (m)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen hemställer att motionen
överlämnas till arbetsrättskommittén för övervägande och förslag.

1982183:656 av Görel Bohlin (m)

I motionen yrkas att riksdagen uttalar sig för att organisationsklausuler i
fackliga avtal ej bör förekomma då de i praktiken inskränker föreningsfriheten
och individens fri- och rättigheter.

1982183:667 av Allan Åkerlind (m) och Gullan Lindblad (m)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om införande
av negativ föreningsrätt.

1982183:1057 av Lars Werner m. fl. (vpk)

I motionen yrkas

1. att riksdagen hemställer hos regeringen om förslag som innebär

a) att arbetsmarknadslagarna tillförs följande demokratiska rättigheter för
fackförening:

dels utvidgad förhandlingsrätt och informationsrätt i alla frågor utan
undantag, att gälla även på koncernnivå,
dels lagstadgad strejkrätt för lokal och central fackförening,
dels vetorätt för fackförening i följande frågor: företagsnedläggelser,
rationaliseringar, avskedande och omplaceringar, i alla entreprenadfrågor, i
data- och teknikfrågor samt arbetsorganisationsfrågor,

b) att inga strejkskadestånd skall kunna utdömas och därmed fredspliktsbestämmelserna
i lagen utmönstras,

c) att deltagande i strejk aldrig får utgöra saklig grund för avskedande,

d) att facklig organisation och dess förtroendevalda skall ha rätt att
solidarisera sig med strejkande utan påföljder eller hinder i lagstiftningen,

e) att rätten att tillgripa lockout upphör och att arbetsköparnas möjlighet
att använda lockout som ekonomiskt påtryckningsmedel omöjliggörs,

f) att de anställda och deras fackliga organisationer skall ha rätt till politisk
verksamhet på arbetsplatsen,

g) att fackföreningarna skall ha rätt till internationella solidaritetsaktioner
utan begränsningar.

Yrkande 2 behandlas i betänkandet AU 1983/84:4.

1982/83:1127 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c)

I motionen yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

AU 1983/84:5

anförs rörande MBL i kommunerna.

Yrkande 1-5 har behandlats av konstitutionsutskottet.

1982/83:1511 av Rolf Clarkson (m) och Per-Richard Molén (m)

I motionen yrkas att riksdagen begär att regeringen utreder frågan om
missbruk av skadeståndsmöjligheterna i den arbetsrättsliga lagstiftningen.

1982183:1521 av Erik Hovhammar m. fl. (m,c)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till
förbud mot blockad av företag där det inte finns någon fackligt ansluten, för
dess vägran att teckna avtal separat eller via arbetsgivarorganisation.

1982183:1522 av Erik Hovhammar m. fl. (m,c,fp)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till
lagstadgad negativ föreningsrätt.

1982/83:1523 av Erik Hovhammar m. fl. (m,c,fp)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om sådana
ändringar i 39 § medbestämmandelagen att arbetstagarorganisation inte ges
möjlighet att utestänga företag utan kollektivavtal/separatavtal från att
konkurrera om entreprenader på ”lika villkor”.

1982/83:1525 av Marianne Karlsson m. fl. (c, m)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag om
förbud mot blockad av enmansföretag för dess vägran att teckna avtal separat
eller via arbetsgivarorganisation.

1982/83:1538 av Knut Wachtmeister (m)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om en översyn av
medbestämmandelagen syftande till en minimering av regeringens skyldighet
att MBL-förhandla.

1982/83:1636 av Alf Wennerfors m. fl. (m)

I motionen yrkas

1. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad i
motionen anförs om representation för arbetstagare vid fullgörande av
förhandlings- och informationsskyldighet enligt medbestämmandelagen,

2. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad i
motionen anförs om facklig vetorätt vid entreprenader,

3. att riksdagen beslutar att hos regeringen anhålla om förslag till lag som
förbjuder blockad mot enmansföretag,

4. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag till begränsning
av facklig organisations rätt att genomföra blockad mot företag enligt vad
som anförs i motionen,

5. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära en översyn av
tillämpningen av medbestämmandelagen i statsförvaltningen i syfte att
begränsa denna enligt vad som anförs i motionen.

AU 1983/84:5

Yrkandena 6-9 behandlas i betänkandet AU 1983/84:3 och yrkande 10 i
betänkandet AU 1983/84:2.

1982183:2063 av Olof Johansson m. fl. (c)

I motionen yrkas

1. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts om utredning angående medbestämmandelagens
tillämpning på den offentliga sektorn m. m.,

2. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts om MBL-verksamheten i regeringskansliet och de
pågående trygghetsavtalsförhandlingarna,

3. att riksdagen beslutar att uttala att chefer inom den offentliga sektorn
kan tillsättas enbart efter information till de anställdas organisationer i
enlighet med det anförda,

4. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om sådan
ändring av MBL i små företag att förhandlingarna kan slutföras direkt med
de anställda,

5. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag till sådan ändring
av arbetsrättslagstiftningen att enmans- och familjeföretagare utan anställd
personal ej kan omfattas av sådan stridsåtgärd som i dag kan förekomma mot
icke avtalsbundna företag i enlighet med vad som anförts i motionen.

1982183:2145 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c)

I motionen yrkas

1. att riksdagen beslutar begära att regeringen framlägger en redovisning
av de konfliktbidrag som betalas ut av fackföreningar och arbetsgivarorganisationer
och storleken av dessa i förhållande till de sammanlagda medlemsavgifterna.

Yrkande 2 har behandlats i betänkandet AU 1982/83:21.

Motiveringen till yrkandena återfinns i motion 1982/83:2140.

1982183:2178 av Ingemar Eliasson (fp) och Jan-Erik Wikström (fp)

I motionen yrkas

1. att riksdagen uttalar att ökat utrymme bör ges för ideella insatser i
offentlig verksamhet såsom inom skolan och vårdsektorn.

Motiveringen till yrkandet återfinns i motion 1982/83:2177.

Yrkande 2 har behandlats av finansutskottet.

Regeringens skrivelse 1982/83:176

I skrivelsen bereder regeringen riksdagen tillfälle att ta del av vad som
anförs om de kommunalanställdas förhandlingsrätt.

AU 1983/84:5

Utskottet

Inledning

Utskottet behandlar i detta betänkande dels 16 motioner som väckts under
allmänna motionstiden 1982 om medbestämmandefrågor m. m., dels regeringens
skrivelse 1982/83:176 om de kommunalanställdas förhandlingsrätt.

1970-talet präglades av ett genomgripande reformarbete på det
arbetsrättsliga området. Flera nya lagar antogs som sammantaget innebär
betydelsefulla förändringar av förhållandena i arbetslivet. Här kan nämnas
lagen om anställningsskydd (1982:80), medbestämmandelagen (1976:580),
lagen om offentlig anställning (1976:600), förtroendemannalagen (1974:
358), arbetsmiljölagen (1977:1160) och jämställdhetslagen (1979:1118).

Lagen om medbestämmande i arbetslivet antogs av riksdagen våren 1976
och trädde i kraft den 1 januari 1977.

Medbestämmandelagen (MBL) innehåller i huvudsak två grupper av
regler. Den ena gruppen har hämtats från den tidigare s. k. arbetsfredslagstiftningen,
dvs. lagarna från 1920-och 1930-talen om medling i arbetstvister,
om kollektivavtal och om förenings- och förhandlingsrätt. Huvuddelen av
bestämmelserna i dessa lagar har med vissa tillägg och förändringar förts över
till MBL. Den andra gruppen regler i MBL hör till det år 1976 införda
regelsystemet om arbetstagarnas medbestämmanderätt. Hit hör reglerna om
förstärkt förhandlingsrätt och om rätt till information samt vidare regler för
medbestämmande genom avtal, bestämmanderätt vid tvist om tolkning av
avtal (tolkningsföreträde) och facklig vetorätt i vissa fall. Bland tilläggen till
de äldre bestämmelserna kan nämnas nya regler om överläggningar vid
arbetstagares olovliga stridsåtgärder, delvis nya skadeståndsregler och nya
regler om tvisteförhandling och rättegång.

För att bl. a. följa introduktionen och tillämpningen av den nya medbestämmandelagstiftningen
tillsattes en särskild kommitté, nya arbetsrättskommittén.
Kommittén avlämnade i december 1982 sitt slutbetänkande
(SOU 1982:60) MBL i utveckling. I betänkandet görs en genomgång av vissa
mera allmänt diskuterade inslag i MBL rörande bl. a. förhandlingsrätt och
rätt till information i koncerner, tillämpningen av MBL inom den offentliga
sektorn, regler för vetorätt, stridsåtgärder på arbetsmarknaden och negativ
föreningsrätt. Kommittén har emellertid i huvudsak avstått från att lägga
förslag till ändringar i och tillägg till MBL. Utskottet kommer i det följande i
anslutning till vissa motionsyrkanden att kortfattat redovisa kommitténs
överväganden på här aktuella punkter.

En avsikt med MBL var att den utveckling mot ett vidgat inflytande för
arbetstagarna som grundlagts genom lagens nya regler skulle föras vidare
genom avtal. Arbetsmarknadens parter skulle själva finna både de former för
medbestämmandet som passade dem bäst och de sakområden för den
fortsatta utvecklingen som tedde sig mest angelägna. Lagen skulle ange

AU 1983/84:5

utgångspunkterna för en fortsatt självständig utveckling i dess anda.

Sedan MBL antogs har ett tiotal centrala medbestämmandeavtal träffats,
först på det statliga området (MBA-S) år 1978 och senast genom det s. k.
utvecklingsavtalet mellan SAF och LO/PTK våren 1982. Sedan utvecklingsavtalet
träffats saknas medbestämmandeavtal endast för vissa mindre
områden av arbetsmarknaden.

I detta sammanhang kan nämnas att en särskild beredningsgrupp för
arbetsrättsliga frågor har tillsatts i arbetsmarknadsdepartementet.

Utskottet tar i det följande först upp yrkanden som kräver ändringar i
MBL av stor omfattning och principiell innebörd och går därefter över till att
behandla yrkanden om ändringar på enskilda punkter i lagstiftningen.

Ett nytt arbetsrättsligt system

Vpk framhåller i partimotion 1057 att partiet är kritiskt mot begreppet
medbestämmande och begär förändringar i gällande lagstiftning som innebär
ett nytt arbetsrättsligt system. Vpk anför att kapitalister och lönarbetare har
oförenliga klassintressen. De kan enligt motionen inte bestämma gemensamt.
Däremot kan facket genom självständig kamp tvinga fram eftergifter
av arbetsgivarna och påverka deras beslut. Den kamplinje vpk företräder
förutsätter andra begrepp än medbestämmande och medansvar. För att de
anställda skall kunna hävda sina intressen i dagskampen och kampen för
långsiktiga mål behövs rättighetslagar som innebär

- utvidgad förhandlingsrätt och informationsrätt i alla frågor utan undantag
att gälla även på koncernnivå,

- lagstadgad strejkrätt för lokal och central fackförening,

- vetorätt för fackförening vid företagsnedläggelser, rationaliseringar, avskedanden
och omplaceringar, i alla entreprenadfrågor, i data- och
teknikfrågor samt arbetsorganisationsfrågor,

- forskare som anlitas av central eller lokal facklig organisation skall ha fritt
tillträde till arbetsplatsen.

I motion 1057 krävs vidare

- att inga strejkskadestånd skall kunna utdömas och att därmed fredspliktsbestämmelserna
i lagen utmönstras,

- att deltagande i strejk aldrig får utgöra saklig grund för avskedande,

- att facklig organisation och dess förtroendevalda skall ha rätt att solidarisera
sig med strejkande utan påföljder eller hinder i lagstiftningen,

- att rätten att tillgripa lockout upphör och att arbetsgivarnas möjlighet att
använda lockout som ekonomiskt påtryckningsmedel omöjliggörs,

- att de anställda och deras fackliga organisationer skall ha rätt till politisk
verksamhet på arbetsplatsen,

- att fackföreningarna skall ha rätt till internationella solidaritetsaktioner
utan begränsningar.

AU 1983/84:5

Vpk har alltsedan beslutet om MBL varit starkt kritiskt mot medbestämmandereformen
och följt upp sin kritik med att lägga fram förslag till
ändringar av samma slag som föreslås också i år. Utskottet kan liksom
tidigare år inte ställa sig bakom förslagen. Dessa skulle sammantagna
medföra en långtgående omgestaltning av det rättsliga system som har
fungerat på den svenska arbetsmarknaden sedan mer än ett halvt sekel.

Vad nu sagts hindrar inte att det finns enskildheter i förslagen som
utskottet hyser sympatier för. Dit hör rätten för forskare att få tillträde till
arbetsplatserna. Samtidigt bör konstateras att det visat sig möjligt att reglera
denna fråga i medbestämmandeavtalen. Det kan dessutom tilläggas att en del
av de frågor som vpk tar upp i sin motion behandlas, enligt vad utskottet
inhämtat, i den tidigare nämnda beredningsgruppen för arbetsrättsliga frågor
inom arbetsmarknadsdepartementet. Detta gäller t. ex. frågan om skadestånd
vid brott mot reglerna om fredsplikt i samband med kollektivavtal.

Mot bakgrund av vad utskottet har anfört avstyrks motion 1057.

Arbetstagarbegreppet

En central fråga i MBL är definitionen av arbetstagare.

Enligt motion 181 av Nic Grönvall (m) har arbetsdomstolen i den
rättspraxis som utvecklats givit arbetstagarbegreppet ett innehåll som inte
kunde förutses då den nya arbetsrätten tillskapades. Vidare framhålls att
arbetstagarbegreppet har stor betydelse även utanför arbetsrättens område
och föreslås att regeringen skall lägga fram förslag om tillägg eller ändring i
lagstiftningen i syfte att precisera arbetstagarbegreppet.

Begreppet arbetstagare definieras inte i MBL bortsett från att 1 § ger en
tilläggsföreskrift om att s. k. beroende uppdragstagare i MBL:s mening
jämställs med arbetstagare. Med arbetsgivare och arbetstagare åsyftar lagen
dem som är arbetsgivare och arbetstagare i civilrättslig mening. I förarbetena
till lagen (prop. 1975/76:105, bil. 1) angavs vissa grundläggande förutsättningar
som måste vara uppfyllda för att ett arbetstagarförhållande i
civilrättslig mening skall anses föreligga. Förhållandet mellan parterna skall
vara grundat på avtal. Avtalet skall gå ut på att ena parten skall prestera
arbete för den andra partens räkning, och den part som åtar sig att prestera
arbete skall själv delta i detta. Det civilrättsliga arbetstagarbegreppets
innehåll i övrigt bestäms i rättstillämpningen. MBL avsågs inte medföra
någon principiell rubbning av den dåvarande rättstillämpningen när det
gäller det civilrättsliga arbetstagarbegreppet. Ett drag hos denna rättstilllämpning
beskrivs som en fortgående utveckling mot en mer vidsträckt
tillämpning av begreppet. Det anfördes i propositionen att denna utveckling
är önskvärd och att den också hade stöd i förarbetena till 1974 års lag om
anställningsskydd (prop. 1973:129).

Utskottet gör samma bedömning som gjordes vid tillkomsten av MBL. Det
är väsentligt att lagstiftningen om föreningsrätt, förhandlingsrätt och kollek -

AU 1983/84:5

tivavtal, med dess centrala betydelse för ordnade förhållanden på arbetsmarknaden,
har ett vidsträckt tillämpningsområde. De preciseringar av
arbetstagarbegreppet som efterfrågas i motion 181 skulle leda till att MBL:s
tillämpningsområde minskas, vilket utskottet inte kan acceptera. Utskottet
vill tillägga att i många av de fall där begreppets innebörd varit på tal, t. ex.
beträffande elevers medverkan i skolan och föräldrars medverkan på
daghem, har det inte i första hand varit fråga om lagtolkning utan i stället om
tolkning av kollektivavtal. Med det anförda avstyrker utskottet motion 181.

En fråga med anknytning till arbetstagarbegreppet tas upp också i motion
2178 av Ingemar Eliasson (fp) och Jan-Erik Wikström (fp), nämligen ideella
insatser inom offentlig sektor. Det anförs i motionen att för medlemmarna i
ideella organisationer och kristna samfund är det naturligt att stödja sin
organisations strävanden både genom frivilliga bidrag och genom att utan
betalning eller mot ringa ersättning utföra arbete i organisationens tjänst.
Den senare typen av insatser kommer enligt motionärerna stundom i konflikt
med vad som uppfattas vara de fackliga organisationernas självklara uppgift,
nämligen att se till att inte medlemmarnas arbetsuppgifter övertas av andra
på villkor som försvagar de fackligt anslutnas ställning på arbetsmarknaden.
Som exempel nämns i motionen yngre medlemmars arbete vid de kristna
samfundens sommargårdar och andra fritids- och semesteranläggningar i de
ideella folkrörelsernas ägo samt elevernas medverkan i vissa enklare sysslor
av praktisk karaktär inom skolan. För att undanröja konflikter i det senare
fallet föreslås i motionen att riktlinjer utarbetas för elevernas möjligheter att
ta ansvar för vissa arbetsuppgifter i skolmiljön och för likartade situationer i
andra verksamheter för vilka kommuner och landsting har direkt eller
indirekt inflytande. Det framhålls vidare att dessa riktlinjer bör ta sin
utgångspunkt i uppfattningen att det är positivt om medborgarna personligen
kan ta ansvar för uppgifter också inom den offentliga sektorn.

Utskottet ser liksom motionärerna positivt på personligt engagemang och
ideella insatser när det gäller uppgifter inom den offentliga sektorn.
Utskottet vill i sammanhanget särskilt peka på den roll folkrörelserna kan
spela. Särskilda riktlinjer som beslutas av riksdagen för att skapa ökat
utrymme för ideella insatser inom den offentliga sektorn behövs emellertid
inte enligt utskottets mening. Här aktuella frågor bör kunna lösas genom
avtal mellan parterna. Mot denna bakgrund avstyrker utskottet motion 2178 i
denna del.

Medbestämmande på lokal nivå

I tre motioner behandlas medbestämmandets utformning i mindre företag
och yrkas att dessa företag skall undantas från medbestämmandelagen eller
att medbestämmandet skall ges en särskild utformning. I motion 1636 av Alf
Wennerfors m. fl. (m) anförs att på många små arbetsplatser representeras
de anställda av en facklig ombudsman som inte har anknytning till det egna

1* Riksdagen 1983184.18 sami. Nr 5

AU 1983/84:5

företaget. Det framhålls som ytterst angeläget att den översyn som pågår av
arbetsrättslagstiftningen och den arbetsrätt som kan komma att avtalas
mellan parterna leder till att lagens grundläggande mål nås, nämligen att ge
ett ökat inflytande åt de direkt berörda på arbetsplatsen även i de små företag
där inte fackklubb eller facklig förtroendeman är utsedd. Även Olof
Johansson m. fl. (c) tar i motion 2063 upp frågan om medbestämmandets
utformning i de mindre företagen. I motionen begärs en ändring av lagen som
syftar till att MBL-förhandlingar i små företag kan slutföras direkt med de
anställda. Det föreslås vidare att arbetstagare som tillhör arbetsgivarens
familj skall undantas från MBL. Därmed skulle enligt motionen i realiteten
alla egenföretagare komma att undantas, och dessutom skulle undantagsreglerna
i lagen om anställningsskydd och i MBL parallellställas.

Motion 182 av Nic Grönvall (m) tar likaså sin utgångspunkt i förhållandena
inom de mindre företagen. Det anförs i motionen att erfarenheterna från
arbetslivet, främst från små och medelstora företag, visar att medbestämmandet
kan utvecklas till en rik och varierande kraftkälla om ansvaret för
utformningen av medbestämmandet överlämnas till arbetsgivarparten och
arbetstagarparten inom företagets ram. Motionären anser att det borde vara
möjligt att utveckla företagsbaserade bestämmandeformer som innebär att
avtal kan träffas mellan arbetstagare och arbetsgivare om hur företaget skall
förvaltas, vilka mål som skall uppnås med företagets förvaltning och under
vilka övriga omständigheter företagets rörelse skall bedrivas.

Utskottet konstaterar att frågan om medbestämmandets utformning på
arbetsplatsen behandlades utförligt vid tillkomsten av MBL. Det framhölls
därvid att det borde vara en uppgift för parterna att träffa överenskommelse
om lämpliga former för förhandling och information enligt MBL samt att
utformningen borde göras med tanke på även de mindre företagen. Det är
utskottets uppfattning att den lokala förankringen av medbestämmandet
tillmäts stor betydelse både på fackligt håll och på arbetsgivarsidan, även om
utgångspunkterna för argumentationen skiljer sig åt.

Nya arbetsrättskommittén redovisar i sitt tidigare nämnda betänkande en
enkätundersökning om utformningen av det lokala medbestämmandet i 15
fackliga organisationer. Undersökningen visar bl. a. att i de fall det inte finns
någon fackklubb vid ett företag är det ofta avdelningen som är den fackliga
parten i frågor som rör MBL. Det framgår också att man i allmänhet försökt
anknyta medbestämmandet till arbetsplatsen genom att utse särskilda
ombud. Från åtskilliga håll har betonats att skapandet och upprätthållandet
av en organisation med kontaktombud eller liknande är mycket tids- och
kostnadskrävande. Några förbund har uttalat att man inte kan nå någon
verklig framgång på detta område utan stöd av en reformerad förtroendemannalagstiftning
och utan de vidgade resurser som en sådan skulle kunna
medföra. Kommittén hänvisar i sammanhanget till sitt tidigare förslag (Ds A
1977:4) om s. k. regionala förtroendemän lill stöd för den lokala fackliga
verksamheten på i första hand de mindre arbetsplatserna. Enligt vad

AU 1983/84:5

utskottet har inhämtat bereds detta förslag f. n. av arbetsmarknadsdepartementets
särskilda beredningsgrupp för arbetsrättsliga frågor.

Utskottet vill också erinra om att medbestämmandets utformning på lokal
nivå tas upp i flera avtal, senast i utvecklingsavtalet mellan SAF och
LO/PTK.

Det framgår av det senare avtalet att formerna för samverkan och
medbestämmande skall anpassas till de lokala förhållandena på arbetsplatsen.
När det gäller de mindre företagen framhålls att arbetstagarorganisation
kan utse kontaktombud/arbetsplatsombud eller motsvarande där lokal
facklig organisation saknas. I en kommentar anförs att parterna är överens
om att det är betydelsefullt att det är de anställda och deras fackliga
representanter i företaget som i första hand utövar medbestämmandet. LO
och PTK samt deras förbund åtar sig att aktivt verka för att ombud utses i
företag utan lokal arbetstagarorganisation och att kontaktombud ges uppgifter
och befogenheter att hantera frågor enligt avtalet på det sätt lokal
arbetstagarorganisation informerar arbetsgivaren om. SAF åtar sig att aktivt
verka för att arbetsgivaren tillser att tid avsätts för ombudets utbildning och
för fullgörande av det fackliga uppdraget.

Utskottet avvisar tanken på lagstiftning som syftar till att fastställa att
arbetstagarnas rätt till medbestämmande skall utövas i en viss form eller
genom något visst slag av representation eller liknande. Det måste ankomma
på arbetsmarknadens parter att avtalsvägen ange de lämpliga formerna för
förhandling och information.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 1636 och 2063 i aktuella
delar. Yrkandet i motion 182 att motionen skulle överlämnas till nya
arbetsrättskommittén saknar numera aktualitet eftersom kommittén avslutade
sitt arbete i december 1982. Utskottet har emellertid genom det som
anförs ovan i sak behandlat vad som tas upp i motionen och föreslår att även
denna avslås.

Negativ föreningsrätt

I tre motioner tas upp frågor om den negativa föreningsrätten, dvs. rätten att
stä utanför en organisation. I motionerna 667 av Allan Åkerlind (m) och
Gullan Lindblad (m) samt 1522 av Erik Hovhammar m. fl. (m, c, fp) föreslås
lagstadgad negativ föreningsrätt. Det anförs i motionerna att det i medbestämmandelagen
stadgas rätt för både arbetsgivare och arbetstagare att
tillhöra arbetsgivar- eller arbetstagarorganisation. Vidare framhålls att
majoriteten av landets företagare valt att vara utan kollektivavtal och att ca
en halv miljon anställda valt att stå utanför de fackliga organisationerna. Den
positiva föreningsrätten, dvs. rätten att tillhöra en facklig organisation,
måste enligt motionerna kompletteras med en negativ föreningsrätt, dvs. rätt
att stå utanför fackliga organisationer. Även yrkandet i motion 656 av Görel
Bohlin (m) om förbud mot s. k. organisationsklausuler har anknytning till

AU 1983/84:5

den negativa föreningsrätten. Det anförs i motionen att överenskommelse
kan träffas i kollektivavtal som syftar till att arbetsgivare skall ge den
avtalsslutande organisationens medlemmar företräde till arbete (s. k. organisationsklausul).
Arbetsgivaren förbinder sig enligt dessa klausuler att
avvisa arbetssökande som inte tillhör den avtalsslutande arbetstagarorganisationen.
Det sägs vidare att detta förhållande innebär ett starkt tryck på den
enskilde sökanden att övergå till eller söka sig till den arbetstagarorganisation
som gynnas genom avtalet. Motionären anför avslutningsvis att det är av
principiellt intresse att markera varje enskild individs valfrihet att avgöra
vilken facklig organisation denne vill tillhöra eller om hon/han helt vill avstå
från medlemskap. I motion 1637 av Alf Wennerfors m. fl. (m) föreslås att
den negativa föreningsrätten skall skrivas in i grundlagen. Detta yrkande
behandlas av konstitutionsutskottet (KU 1983/84:8).

I 7 § MBL stadgas rätt för arbetsgivare och arbetstagare att tillhöra
arbetsgivar- eller arbetstagarorganisation. Detta kan beskrivas som positiv
föreningsrätt. I 8 § fastslås att föreningsrätten skall vara okränkt. Det
vanligaste fallet av föreningsrättskränkning som förbjuds genom denna
paragraf, liksom det förbjöds i tidigare lagstiftning, är att en arbetstagare blir
uppsagd eller avskedad för att han eller hon ansluter sig till en facklig
organisation.

För bedömningen av behovet i praktiken av en lagstiftning om negativ
föreningsrätt är det av betydelse att granska rättsläget på det arbetsrättsliga
området för arbetstagare som vill vara oorganiserade. En sådan granskning
görs av nya arbetsrättskommittén i det tidigare nämnda betänkandet.
Kommittén konstaterar att den redan anställde, oorganiserade arbetstagarens
rättsställning i förhållande till arbetsgivaren är i det väsentliga likvärdig
med den fackligt organiserades, även utan att MBL innehåller regler som
skydd för den negativa föreningsrätten. Anställningsskyddslagen ger t. ex.
alla samma skydd. En arbetstagare kan inte skiljas från sin anställning därför
att han är oorganiserad. Detta gäller även om arbetsgivaren är bunden av
s. k. organisationsklausul.

Det praktiska problemet gäller enligt kommittén i allt väsentligt det
föreningsrättsliga skyddet för den som söker arbete. Det konstateras därvid
att en arbetsgivare kan, utan hinder av föreningsrättsreglerna i MBL, vägra
en arbetstagare anställning av det skälet att han är fackligt organiserad. Inte
heller den positiva föreningsrätten sträcker sig till att vara ett skydd även för
den arbetssökande. Kommittén drar slutsatsen att ett föreningsrättsskydd -positivt eller negativt - som skulle ut sträckas till att omfatta även
arbetssökande, i sak blir en fråga om man skall lagstifta mot s. k.
organisationsklausuler, dvs. förbehåll i kollektivavtal om att en arbetsgivare
åtar sig att endast anställa arbetskraft som tillhör en viss organisation.

Kommittén har gjort en undersökning av förekomsten av organisationsklausuler
i kollektivavtalen på arbetsmarknaden. Undersökningen visar att
organisationsklausuler mätt i antalet arbetstagare som berörs av kollektivav -

AU 1983/84:5

tal med sådana klausuler efter hand får mindre betydelse. Vidare förekommer
det att organisationsklausulerna får en annan och för arbetsgivaren
mindre förpliktande avfattning än tidigare och att de byts ut mot andra
bestämmelser. Organisationsklausuler tas numera främst in i hängavtal på
sådana områden som kännetecknas av ett stort antal små och tillfälliga
arbetsplatser. Ett exempel är byggbranschen.

Det är utskottets mening att facklig anslutning principiellt bör ske frivilligt
och vara en fråga för den enskildes bestämmande. Att den grundsatsen skall
vara vägledande betyder emellertid inte att man i rådande läge bör ingripa
med lagstiftning mot organisationsklausuler med det ingrepp i avtalsfriheten
som detta innebär. Utskottet noterar även i sammanhanget att organisationsklausulernas
betydelse på arbetsmarknaden efter hand har minskat. Utskottet
stödjer med hänsyn till vad som sagts ovan inte heller förslagen om
lagstiftning rörande skydd för den negativa föreningsrätten mot bakgrund av
att en sådan lagstiftning också skulle komma att innehålla regler som
inkräktar på avtalsfriheten. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna
656, 667 och 1522.

Facklig vetorätt i vissa fall

Enligt MBL (38-40 §§) gäller facklig vetorätt vid anlitande av entreprenörer
i vissa fall. Denna vetorätt behandlas i två motioner. Alf Wennerfors m. fl.
(m) anför i motion 1636 att den praktiska tillämpningen på denna punkt
medfört allvarliga olägenheter. Avsikten med lagstiftningen var enligt
motionen aldrig att bestämmelserna skulle hindra seriösa entreprenörer,
vilket sägs ske i många fall. De fackliga representanterna försöker utöka
arbetsuppgifterna på den egna arbetsplatsen genom att hindra anlitande av
entreprenörer. Det förekommer enligt motionärerna att enmansföretag
regelmässigt åsätts stämpeln ”icke seriös”. I motionen noteras att det
utvecklingsavtal som nyligen har träffats mellan parterna på den privata
arbetsmarknaden har uppmärksammat hithörande frågor och man förutsätter
att de därigenom får en tillfredsställande lösning. Skulle så inte bli fallet
föreslås att lagstiftning övervägs. I motion 1523 av Erik Hovhammar m. fl.
(m, c, fp) framhålls att nyss nämnda utvecklingsavtal i och för sig är bra men
att det inte avhjälper de problem som den fackliga vetorätten i detta
sammanhang ger. I motionen föreslås därför att 39 § MBL ändras så att
arbetstagarorganisation inte ges möjlighet att utestänga företag utan kollektivavtal/separatavtal
från att konkurrera om entreprenader på ”lika villkor”.

När en arbetsgivare vill lägga ut arbete på entreprenad gäller enligt MBL
dels en särskild förhandlingsskyldighet för arbetsgivaren (38 §), dels en
facklig vetorätt mot åtgärden i vissa fall (39 §). Vetorätten skall främst vara
ett medel att förhindra kringgående av lagstiftning som reglerar förhållanden
i arbetslivet men också att motverka försök att åsidosätta eller kringgå
träffade kollektivavtal. ,

AU 1983/84:5

Lagen avser sådana arbeten som omfattas av kollektivavtal som arbetsgivaren
är bunden av. Kortvariga och tillfälliga arbeten samt arbeten som
kräver särskild sakkunskap är undantagna från lagen.

Den fackliga vetorätten utövas av central arbetstagarorganisation. Saknas
sådan tillkommer vetorätten den arbetstagarorganisation som slutit
kollektivavtalet. Vetoförklaringen medför att arbetsgivaren inte får besluta
eller verkställa den tilltänkta åtgärden. Gör han det ändå kan han ådömas
skadestånd. Detsamma gäller för arbetstagarorganisationen om vetorätten
utövats utan fog.

Lagreglernas inriktning på förhandlingar har varit ett skäl för parterna att
anpassa tillämpningen genom kollektivavtal till förhållandena i den egna
branschen. En vanlig teknik är därvid att man upprättar listor på godkända
entreprenörer.

Påstått missbruk av vetorätten och yrkanden om lagregler mot detta har
behandlats av utskottet med anledning av motioner vid flera tillfällen de
senaste åren. Frågan tas också upp i nya arbetsrättskommitténs tidigare
nämnda betänkande. Kommittén kommer för sin del till slutsatsen att det
saknas belägg för att vetorättsreglerna i större omfattning utnyttjas för andra
syften än de avsedda. Några ändringar i rättsreglerna föreslås inte. Kommittén
diskuterar möjligheterna att föra in en regel i MBL som skulle innebära
att ett veto inte skulle bli giltigt om inte entreprenören och dennes fackliga
motpart har fått tillfälle att vid en förhandling lägga fram sin syn. Kommittén
avstår emellertid från att lägga fram något förslag med hänvisning till bl. a.
utvecklingsavtalet mellan LO/PTK och SAF. Enligt en anteckning till
förhandlingsprotokollet (3 §) skall utvecklingen på entreprenadområdet
följas aktivt i det nyinrättade Rådet för utvecklingsfrågor.

Utskottet delar kommitténs bedömning på denna punkt. Någon åtgärd
med anledning av motionerna 1523 och 1636 i motsvarande del är därför inte
påkallad. Motionerna bör avslås av riksdagen.

Stridsåtgärder

En rad motioner tar upp de fackliga organisationernas rätt att använda
blockad som stridsåtgärd. Alf Wennerfors m. fl. (m) föreslår i motion 1636
lagfästa regler i syfte att begränsa blockader mot företag utan att därmed
kränka arbetsmarknadens parters eljest grundlagsskyddade rätt att vidta
fackliga stridsåtgärder. Det anförs i motionen att organisationerna måste ta
ett ansvar för att stridsåtgärder på arbetsmarknaden står i rimlig proportion
till det resultat man förväntar sig att uppnå. Motionärerna menar att de
fackliga organisationerna på senare år inte förmått motsvara detta ansvar.
Ett sådant fall gäller blockad mot enmansföretag som enligt motionen över
huvud taget inte bör få förekomma. Förbud mot sådan blockad föreslås bli
införd i lagen. Förbud mot blockad av enmansföretag yrkas också i motion
1525 av Marianne Karlsson m. fl. (c,m) vid fall av vägran att teckna avtal

AU 1983/84:5

separat eller via arbetstagarorganisation. Ett liknande yrkande avseende
enmansföretagare och familjeföretagare utan anställd personal finns i
motion 2063 av Olof Johansson m. fl. (c). Erik Hovhammar m. fl. (m, c)
yrkar slutligen i motion 1521 förbud mot blockad av företag oberoende av
storlek som inte har någon fackligt ansluten och som vägrar att teckna avtal
separat eller via arbetsgivarorganisation.

Rätten att vidta stridsåtgärder på arbetsmarknaden finns fastslagen i
grundlagen (2 kap. 17 § regeringsformen). Denna grundlagsfästa rätt kan
begränsas genom lag eller kollektivavtal. I lagen om offentlig anställning
(LOA) finns regler som bl. a. begränsar rätten till stridsåtgärder i fråga om
arbete som består av myndighetsutövning. I övrigt saknas lagstiftning för
arbetsmarknaden i stort som begränsar rätten att gå till strid när avtal inte
gäller. Regler om fredsplikt i kollektivavtalsförhållande finns i 41-45 §§ i
MBL. Flertalet av dessa senare regler har överförts till MBL från äldre
lagstiftning utan större ändringar.

Nya arbetsrättskommittén gör en allmän genomgång av rättsläget när det
gäller vissa stridsåtgärder på arbetsmarknaden. Kommittén föreslår emellertid
inga ändringar i gällande lagstiftning.

Utskottet noterar för sin del att alltsedan den kollektiva arbetsrätten
började växa fram har de stridsåtgärder som arbetstagare resp. arbetsgivare
kan vidta i konflikter på arbetsmarknaden betraktats som jämställda. De
erkända formerna av stridsåtgärder behandlas på likvärdigt sätt i fredspliktsreglerna
i MBL. Att som föreslås i motion 1636 generellt begränsa just rätten
till blockad mot företag kan utskottet inte acceptera. Utskottet menar f. ö.
att den särskilda kartläggning av stridsåtgärderna som på regeringens
uppdrag pågår sedan år 1981 bör avvaktas innan riksdagen tar upp till
behandling yrkanden av detta slag. Motion 1636 avstyrks därför i denna del.
Av samma skäl avstyrker utskottet förslagen i motion 1521 om förbud mot
blockad av företag som saknar fackligt anslutna.

Även yrkandena i motionerna 1525, 1636 och 2063 om förbud av blockad
mot enmansföretag avstyrks. När det gäller det senare fallet kan dessutom
konstateras att de blockader som vidtogs för några år sedan och som
aktualiserade debatten på detta område är avslutade. Några blockader av
detta slag pågår såvitt utskottet har sig bekant inte f. n.

I anslutning till denna behandling av konfliktåtgärder på arbetsmarknaden
tar utskottet också upp ett yrkande i motion 2145 av Thorbjörn Fälldin m. fl.
om en redovisning av de konfliktbidrag som betalas ut av fackföreningar och
arbetsgivarorganisationer samt storleken av dessa i förhållande till de
sammanlagda medlemsavgifterna. Frågan tas i motionen upp i anslutning till
ett krav om att riva upp riksdagens tidigare beslut om skattereduktion för
fackföreningsavgifter.

I samband med behandlingen år 1981 av yrkanden om rätt till avdrag vid
inkomstbeskattning för medlemsavgifter till fackföreningar uttalade riksdagen
att en fullständig redovisning och kartläggning skulle göras av bl. a. de

AU 1983/84:5

s. k. konfliktbidrag som betalas ut av fackföreningar och arbetsgivarorganisationerna
och storleken av dessa i förhållande till de sammanlagda
medlemsavgifterna (SkU 1981/82:2) innan riksdagen tog ställning i frågan.
Sedermera beslutade riksdagen om rätt till avdrag för fackföreningsavgifter
(SkU 1982/83:15) varför utredningskravet numera torde sakna aktualitet.
Motion 2145 bör därför i denna del inte föranleda någon åtgärd från
riksdagens sida.

Skadestånd

Skadestånd enligt den arbetsrättsliga lagstiftningen tas upp av Rolf Clarkson
(m) och Per-Richard Molén (m) i motion 1511.1 motionen anförs att många
företag under senare år tvingats betala stora belopp till de fackliga
organisationerna som skadestånd för överträdelser av bl. a. reglerna i
medbestämmandelagen och anställningsskyddslagen. Det sägs vidare att
huvuddelen av dessa skadestånd torde erläggas inte efter process i arbetsdomstolen
eller de allmänna domstolarna utan efter underhandsuppgörelser
mellan fackliga funktionärer och berörda företag. Särskilt mindre företag är
enligt motionen osäkra om gällande rättsregler och betalar följaktligen hellre
ett sådant ”informellt skadestånd” än vågar sig in i en långvarig och dyrbar
process inför domstol. Motionärerna förordar att konsekvenserna av den
arbetsrättsliga lagstiftningen analyseras i syfte att förhindra missbruk i detta
sammanhang.

Regeringen avslog i december 1982 en framställning från Företagareförbundet
med samma innebörd.

Brott mot lagstiftningen på arbetslivets område och mot kollektivavtal är
belagt med skadeståndsansvar. Samtidigt kan konstateras att regelsystemet
är inriktat på att parterna genom förhandlingar skall lösa uppkommande
konflikter utan rättegång. Utskottet kan inte se något otillbörligt i att en
uppgörelse därvid leder till att den fackliga organisationen får ekonomisk
gottgörelse vid avtalsbrott. Ett problem i sammanhanget kan emellertid vara
att de parter som deltar i den förhandling som leder till gottgörelsen är olika
väl informerade om den praxis som utvecklats i arbetsdomstolen när det
gäller skadestånd. Detta torde vara ett problem i synnerhet för de arbetsgivare
som inte tillhör någon arbetsgivarorganisation. Detta informationsproblem
varken kan eller bör lösas genom beslut av riksdagen. Mot denna
bakgrund finns det inte anledning för utskottet att föreslå någon åtgärd med
anledning av motionen. Motion 1511 bör därför avslås av riksdagen.

Medbestämmande inom offentlig sektor

Medbestämmandets utformning inom den offentliga sektorn tas upp i flera
motioner. En huvudfråga är därvid formerna m. m. för medbestämmandet
vid politiska beslut. Alf Wennerfors m. fl. (m) erinrar i motion 1636 om att

AU 1983/84:5

avvägningsproblem i detta sammanhang när det gäller landsting och kommuner
skall tas upp i den utredning som riksdagen har begärt, men att
problemen när det gäller den statliga sidan kvarstår. En bestämd åtskillnad
måste enligt motionen göras mellan utövningen av den politiska ledningen i
landet och de fall då regeringen framträder i den mera begränsade rollen som
arbetsgivare. Motionärerna begär en översyn av tillämpningen av medbestämmandelagen
i statsförvaltningen som syftar till en sådan begränsning.
Även i motion 2063 av Olof Johansson m. fl. (c) erinras om den utredning
som riksdagen begärt om gränsdragningen mellan medbestämmandet och
den politiska demokratin. En naturlig utgångspunkt för en sådan utredning
bör enligt motionen vara att riksdagens, regeringens och kommunernas
politiska organ inte skall kunna begränsas av medbestämmandelagen i frågor
där medborgarnas inflytande i så fall skulle minskas.

Thorbjörn Fälldin m. fl. (c) tar i motion 1127 särskilt upp medbestämmandet
i kommunerna och anför att det förekommer att MBL-aktiviteter äger
rum i varje besluts- och beredningsled. Detta försvårar och fördröjer
besluten enligt motionärerna och är ytterst till nackdel för kommuninvånarna.
Det bör enligt motionen vara tillräckligt med MBL-aktivitet en gång i
varje fråga.

Reglerna i MBL om medbestämmande för arbetstagare är i princip fullt ut
tillämpliga även inom den offentliga sektorn. Des. k. avtalsförbud som fanns
i äldre lagstiftning togs bort. Möjligheterna att träffa kollektivavtal blev dock
inte obegränsade. Det betonas i förarbetet till lagen om offentlig anställning
(LOA) att avtal inte får träffas i strid mot tvingande lag, t. ex. regeringsformen
och kommunallagen. Med hänsyn till den politiska demokratin borde
avtal heller inte få förekomma rörande sådana frågor som är att hänföra till
den offentliga verksamhetens ”mål, inriktning, omfattning och kvalitet”. I
det s. k. särskilda huvudavtalet (SHA) förklarade sig parterna ense om att
gränsen mellan medbestämmandet och den politiska demokratin skulle
närmare bestämmas i fredliga förhandlingar. Om parterna stannade i skilda
meningar rörande utrymmet för avtal skulle tvistefrågan kunna hänskjutas
till den offentliga sektorns särskilda nämnd (SHA-nämnden).

På det kommunala området skedde efter det att MBL och LOA beslutats
ett särskilt utrednings- och lagstiftningsarbete som syftade till att vidga
möjligheterna till medbestämmande. Resultatet blev ändringar i kommunallagen
som gjorde det möjligt att inrätta partssammansatta organ hos
landsting och kommuner (prop. 1978/79:188).

Riksdagen beslutade år 1981 (AU 1981/82:4 och 10) om en utredning när
det gäller MBL om gränsdragningen i förhandlingsfrågor mot den politiska
demokratin på de landstingskommunala och primärkommunala områdena.
Regeringen har i skrivelse 1982183:176 anfört att en utredning av det av
riksdagen beslutade slaget inte kan väntas ge särskilt mycket utöver vad som
redan är känt. Det sägs vidare att åtskilliga av de problem som man hittills
upplevt i det praktiska arbetet hos kommuner och landsting helt säkert är

AU 1983/84:5

tillämpningsproblem som kan och bör lösas avtalsvägen eller direkt i
tillämpningen. I skrivelsen erinras vidare om att centrala medbestämmandeavtal
numera har träffats för de olika avtalsområdena inom den primäroch
landstingskommunala sektorn samt att utvecklingen är på gång mot allt
fler avtal även på lokal nivå, dvs. mellan kommuner och landsting och deras
fackliga motparter. Det framhålls att avtal i flera fall har träffats om
behandlingen av just sådana förhandlingsfrågor som tilldragit sig särskild
uppmärksamhet i debatten om medbestämmandet och den kommunala
politiska demokratin. Föredragande statsrådet drar slutsatsen att först om
det skulle visa sig att avtalsvägen inte är framkomlig på det sätt som avsågs
vid tillkomsten av MBL finns det anledning att återvända till frågan om en
särskild utredning om gränsdragningen mellan medbestämmandet för de
kommunalanställda på ena sidan och den politiska demokratin på den andra.

Enligt utskottets mening råder det bred politisk och facklig enighet om att
arbetstagarinflytandet inom den offentliga sektorn måste vara underordnat
den politiska demokratins krav. Detta var ju också en viktig utgångspunkt
vid tillkomsten av MBL och LOA. Utskottet vill inte förneka att det i den
praktiska hanteringen av medbestämmandet på den offentliga sektorn finns
problem med gränsdragningen gentemot de krav den politiska demokratin
ställer. Men dessa problem bör i första hand lösas avtalsvägen. Som sägs i
regeringens skrivelse håller gränsdragningsproblemen också på att klaras ut
genom avtal. Utskottet delar regeringens uppfattning att några ytterligare
åtgärder inte bör vidtas förrän det visat sig att avtalsvägen inte är framkomlig.
Här redovisade synpunkter är tillämpliga även när det gäller utformningen
av medbestämmandet inom den statliga delen av den offentliga sektorn.
Aktuella yrkanden i motionerna 1127, 1636 och 2063 avstyrks därför av
utskottet. Utskottet föreslår vidare att regeringens skrivelse 1982/83:176
läggs till handlingarna utan erinran från riksdagens sida.

En förändring av medbestämmandets utformning inom regeringens kansli
tas upp i två motioner. Olof Johansson m. fl. (c) konstaterar i motion 2063 att
försök pågår att finna lämpliga, alternativa organisationsformer för den
informations- och förhandlingsverksamhet som statens förhandlingsråd
bedriver. Det påpekas i motionen att det viktiga måste vara att medbestämmande
kan utövas när de verkliga besluten under en process tas inför ett
regeringsavgörande samt att regeringen vid beslut har tillgång till alla
relevanta fakta, också personalens ställningstagande till det slutliga förslaget.
Det föreslås därvid att följande ämnesområden prioriteras

- personalförändringar inom statens område,

- flyttning av ärendegrupper,

- omorganisationer,

- förändringar i det personalpolitiska regelsystemet.

Vidare framhålls i motionen betydelsen av ett fungerande trygghetsavtal i
detta sammanhang.

Medbestämmandet i samband med regeringsarbete! tas också upp i motion

AU 1983/84:5

1538 av Knut Wachtmeister (m) som önskar en översyn av medbestämmandelagen
som syftar till en minimering av regeringens skyldighet att MBLförhandla.

När det gäller medbestämmandets utformning i regeringens kansli behandlade
utskottet förra hösten (AU 1982/83:6) frågan om förhandlingar
rörande propositioner och andra regeringsbeslut. Utskottet konstaterade att
detta förhandlingsarbete drivs enligt särskilt avtal samt att verksamheten
behandlats av konstitutionsutskottet i granskningsbetänkandet KU 1978/
79:30. Utskottet erinrade också om sin tidigare framförda uppfattning att
förhandlingsverksamheten i fråga i vissa avseenden varit mindre ändamålsenlig
och att det därför kunde finnas anledning att i ett längre perspektiv ta
upp verksamheten till behandling. Regeringen har därefter i den till förra
riksmötet avgivna budgetpropositionen (prop. 1982/83:100 bil. 15) aviserat
att statens förhandlingsråd (FHR) som spelar en central roll i sammanhanget
skall bli föremål för en översyn. Bl. a. skall möjligheterna prövas att finna
lämpliga alternativa organisationsformer för den förhandlings- och informationsverksamhet
som rådet bedriver.

Det kan vara naturligt att därvid pröva frågor av det slag som tas upp i
motion 2063.

Såvitt utskottet kan bedöma måste förändringar i medbestämmandets
utformning i regeringskansliet föregås av förhandlingar. Dessa bör vara
förutsättningslösa. Det finns därför inga skäl för utskottet att göra några
uttalanden om inriktningen av det pågående översynsarbetet. Med det
anförda avstyrks motionerna 1538 och 2063, den senare i motsvarande del.

Olof Johansson m. fl. (c) tar slutligen i motion 2063 upp frågan om
MBL-förhandlingar i samband med chefstillsättningar inom den offentliga
sektorn. Mot bakgrund av att chefer inom offentlig verksamhet spelar en
annan roll än inom privat samt att det finns speciella regler som skall
tillämpas vid tillsättningar föreslås att riksdagen skall göra ett uttalande om
att tillsättning av chefer inom den offentliga sektorn inte skall MBLförhandlas
enligt 11 § utan bli föremål för information.

Arbetsgivares beslut att tillsätta chefer omfattas enligt rättspraxis av
förhandlingsskyldighet enligt 11 § MBL. Detta torde också gälla för den
offentliga sektorn. På det statliga området täcks chefstillsättningsfrågorna
delvis av avtalet om tillsättning av vissa tjänster hos staten (ATS).

Enligt ATS får arbetsgivaren och berörda arbetstagarorganisationer -SACO/SR, Statsanställdas förbund och TCO:s statstjänstemannasektion -träffa kollektivavtal om information och förhandling vid tjänstetillsättningar
eller förord därom enligt tre alternativ, nämligen (1) förhandling i partssammansatt
grupp, (2) information till organisation som har att påkalla
förhandling inom fem dagar, (3) annan ordning varom arbetsgivaren och
berörda arbetstagarorganisationer är ense.

Vissa tjänster är undantagna från ATS. Det gäller bl. a. tjänster på
utbildningsområdet och tjänster som tillsätts efter sakkunnigförfarande.

AU 1983/84:5

Utskottet är för sin del inte berett att ställa sig bakom motionens krav på
ett uttalande från riksdagens sida beträffande hur chefstillsättningen inom
offentlig sektor skall gå till. Det måste vara en uppgift för parterna att genom
avtal finna praktiska former för hur dessa tillsättningsfrågor skall handläggas.
Utskottet vill här peka på att det nyss nämnda avtalet om förhandlingsordning
i frågor om tillsättning av vissa tjänster hos staten visar en väg om hur
detta kan gå till. Mot denna bakgrund avstyrks motion 2063 i denna del.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande ett nytt arbetsrättsligt system

att riksdagen avslår motion 1982/83:1057 yrkande 1,

2. beträffande precisering av arbetstagarbegreppet
att riksdagen avslår motion 1982/83:181,

3. beträffande ideella insatser inom offentlig sektor

att riksdagen avslår motion 1982/83:2178 yrkande 1,

4. beträffande medbestämmandets utformning i mindre företag
att riksdagen avslår motionerna 1982/83:182, 1982/83:1636
yrkande 1 och 1982/83:2063 yrkande 4,

5. beträffande negativ föreningsrätt m. m.

att riksdagen avslår motionerna 1982/83:656, 1982/83:667 och
1982/83:1522,

6. beträffande facklig vetorätt vid anlitande av entreprenör

att riksdagen avslår motionerna 1982/83:1523 och 1982/83:1636
yrkande 2,

7. beträffande begränsning av blockadrätten

att riksdagen avslår motionerna 1982/83:1521 och 1982/83:1636
yrkande 4,

8. beträffande blockad mot enmansföretag

att riksdagen avslår motionerna 1982/83:1525, 1982/83:1636
yrkande 3 och 1982/83:2063 yrkande 5,

9. beträffande redovisning av konfliktbidrag

att riksdagen avslår motion 1982/83:2145 yrkande 1,

10. beträffande skadestånd enligt den arbetsrättsliga lagstiftningen
att riksdagen avslår motion 1982/83:1511,

11. beträffande medbestämmande inom offentlig sektor

att riksdagen med avslag på motionerna 1982/83:1127 yrkande
6, 1982/83:1636 yrkande 5 och 1982/83:2063 yrkande 1 lägger
regeringens skrivelse 1982/83:176 till handlingarna,

12. beträffande medbestämmandets utformning inom regeringens
kansli

att riksdagen avslår motionerna 1982/83:1538 och 1982/83:2063
yrkande 2,

AU 1983/84:5

13. beträffande chefstillsättningar inom den offentliga sektorn
att riksdagen avslår motion 1982/83:2063 yrkande 3.

Stockholm den 27 oktober 1983

På arbetsmarknadsutskottets vägnar
FRIDA BERGLUND

Närvarande: Frida Berglund (s). Alf Wennerfors (m). Erik Johansson (s).
Lars Ulander (s), Marianne Stålberg (s), Sonja Rembo (m), Lars-Ove
Hagberg (vpk). Sten Östlund (s). Ingrid Hemmingsson (m), Bo Nilsson (s).
Barbro Nilsson i Visby (m), Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c). Sven Lundberg
(s), tredje vice talmannen Karl Erik Eriksson (fp) och Cecilia Jensfelt (c).

Reservationer

1. Ett nytt arbetsrättsligt system (mom. 1)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar ”Vpk har” och
slutar ”motionen 1057” bort ha följande lydelse:

Erfarenheterna av 1976 års medbestämmandereform ger klart vid handen
att den inte innebar den genomgripande demokratisering av arbetslivet som
det påstods att den skulle leda fram till. Det har under de år som gått blivit
alltmer uppenbart att maktförhållandet mellan kapital och arbete är i
grunden oförändrat. Man kan inte göra gällande att arbetstagarna och deras
fackliga organisationer har tilldelats ett medbestämmande i ordets reella
mening.

Om man vill komma till rätta med kapitalägarnas makt på arbetsmarknaden
måste medbestämmandelagen förändras och förstärkas i olika hänseenden.
De riktlinjer för en förändring av lagen som vpk sammanfattningsvis
anger som demokratiska rättigheter för fackförening ställer sig utskottet
bakom. Det gäller bl. a. en utvidgad förhandlings- och informationsrätt samt
vetorätt i sådana för arbetstagarna betydelsefulla frågor som företagsnedläggningar,
rationaliseringar, avskedanden, omplaceringar och införande av
ny teknik.

Utskottet stödjer också vpk:s yrkande om att fredspliktsreglerna och
strejkskadestånden skall avskaffas. Det finns ytterligare strejkhinder som
måste avlägsnas. Dit hör den regel i 42 § medbestämmandelagen som
förbjuder de förtroendevalda i en fackförening att solidarisera sig med
strejkande medlemmar. Inte heller bör det längre vara tillåtet att i vissa fall
avskeda deltagare i strejk. Begreppet saklig grund i anställningsskyddslagen
bör ändras i detta avseende.

AU 1983/84:5

Det är emellertid inte tillräckligt att på detta sätt förstärka arbetarsidans
stridsrätt. Arbetsgivarna har fortfarande i kraft av sitt ägande en överlägsen
position. Denna bekräftas av rätten att tillgripa lockout och därmed
utestänga de arbetande från möjligheterna till försörjning. Det kan inte
hävdas att strejk och lockout är jämförbara vapen. Lockoutvapnet bör
sålunda förbjudas.

Strejken är arbetarnas och fackföreningarnas främsta motvikt till arbetsgivarnas
makt och ägande av produktionsmedlen. Om förhandlingsverksamheten
skall vara meningsfull för fackföreningarna, får de inte hindras att vidta
stridsåtgärder när de anser att detta är befogat. Av detta synsätt följer att
fredspliktsreglerna bör utmönstras ur medbestämmandelagen. När så sker
kommer de regler varigenom fredsplikten sanktioneras för arbetarnas och
fackföreningarnas del, dvs. reglerna om strejkskadestånd, inte längre att
fylla någon funktion. Även dessa regler bör alltså utgå ur medbestämmandelagen.

Utskottet tillstyrker vidare kravet i vpk:s partimotion om rätt för
fackföreningar att delta i internationella solidaritetsaktioner utan begränsningar.

Vid 1976 års riksdagsbehandling av medbestämmandelagen aktualiserades
frågan om att införa en lagfäst rätt att bedriva politisk propaganda och
politisk verksamhet på arbetsplatserna. Man stannade för att frågan borde
lösas genom förhandlingar och avtal. Det utsädes dock uttryckligen att
frågan om lagreglering fick tas upp på nytt om den väg som först borde prövas
inte skulle leda till godtagbara resultat.

Några sådana resultat har inte uppnåtts. Tvärtom har de senaste årens
erfarenheter visat att arbetsgivarna utnyttjat det tillstånd som råder till att på
arbetsplatserna bedriva en intensiv politisk propaganda, avsedd att tjäna
deras syften. I det läget måste arbetarrörelsen kunna gå till motoffensiv ute
på arbetsplatserna och göra det med stöd av en i lag fastställd rätt att där
bedriva politisk verksamhet.

Vad här sagts innebär att utskottet ställer sig bakom de förslag till
förändringar i den arbetsrättsliga lagstiftningen som förordas i motion 1057 i
de aktuella delarna. Detta gäller även den i motionen upptagna frågan om
forskares rätt till tillträde på arbetsplatserna.

Det bör uppdras åt regeringen att utarbeta lagförslag enligt de riktlinjer
som utskottet angivit ovan.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande ett nytt arbetsrättsligt system

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:1057 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

AU 1983/84:5

2. Ett nytt arbetsrättsligt system (mom. 1 - motiveringen)

Alf Wennerfors (m), Sonja Rembo (m), Ingrid Hemmingsson (m), Barbro
Nilsson i Visby (m), Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c), tredje vice talmannen
Karl Erik Eriksson (fp) och Cecilia Jensfelt (c) anser att den del av utskottets
yttrande på s. 8 som börjar ”Vad nu" och slutar ”med kollektivavtal” bort
utgå.

3. Precisering av arbetstagarbegreppet (mom. 2)

Alf Wennerfors, Sonja Rembo, Ingrid Hemmingsson och Barbro Nilsson i
Visby (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar ”Utskottet gör"
och på s. 9 slutar ”motion 181” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som förs fram i motion 181 om att
rättspraxis när det gäller arbetstagarbegreppet har utvecklats på ett sätt som
inte kunde förutses då arbetsrätten tillskapades. Genom att begreppet
arbetstagare ständigt utvidgats har MBL:s tillämpningsområde breddats på
ett sätt som inte är förenligt med lagens egentliga syften. Begreppet
arbetstagare i MBL måste preciseras så att det är helt klart att t. ex. elever
kan medverka i skötseln av skolan och föräldrar på daghem utan att detta
kommer i konflikt med lagen eller skall behöva regleras i kollektivavtal.
Detta bör vara fallet även beträffande nära anhöriga som arbetar i ett
familjeföretag. Regeringen bör snarast lägga förslag om ändringar i MBL i
detta syfte. Utskottet tillstyrker alltså förslaget i motion 181. Regeringen bör
underrättas om vad utskottet här anfört.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande precisering av arbetstagarbegreppet

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:181 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Medbestämmandets utformning i mindre företag (mom. 4)

Alf Wennerfors, Sonja Rembo, Ingrid Hemmingsson och Barbro Nilsson i
Visby (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar ”Utskottet
avvisar” och slutar ”denna avslås” bort ha följande lydelse:

Som framhålls i motion 1636 representeras de anställda på många små
arbetsplatser av en facklig ombudsman som inte har anknytning till företaget
i fråga. Ett sådant ombud har som sägs i motionen ofta begränsade
möjligheter att sätta sig in i förhållandena på de skilda arbetsplatserna och
har ingen skyldighet att i förväg samråda med de anställda. Det förekommer
att väsentlig information når de anställda först långt efter det att arbetsgiva -

AU 1983/84:5

ren fullgjort sin lagstadgade informations- eller förhandlingsskyldighet
gentemot den fackliga organisationen. Denna ordning strider enligt utskottets
mening mot lagens syfte att nå ett decentraliserat och smidigt beslutsfattande
direkt förankrat hos dem som närmast berörs. Utskottet noterar med
tillfredsställelse att medbestämmandet på lokal nivå uppmärksammats i
utvecklingsavtalet mellan SAF och LO/PTK. Enligt utskottets mening är
detta emellertid inte tillräckligt. Riksdagen bör därför uttala att det är ytterst
angeläget att den översyn som pågår inom arbetsmarknadsdepartementet av
arbetsrättslagstiftningen och intentionerna i avtal mellan parterna leder till
att lagens grundläggande syften nås, dvs. att ge inflytande åt de direkt
berörda på arbetsplatserna, även i de små företag där inte fackklubb eller
facklig förtroendeman är utsedd. Detta bör ges regeringen till känna. Vad
här anförts innebär att yrkandena i motionerna 182 och 2063 rörande
utformningen av medbestämmandet i mindre företag delvis tillgodosetts,
varför dessa motioner i aktuella delar inte bör föranleda någon åtgärd från
riksdagens sida.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande medbestämmandets utformning i mindre företag
att riksdagen med bifall till motion 1982/83:1636 yrkande 1
samt med avslag på motionerna 1982/83:182 och 1982/83:2063
yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

5. Medbestämmandets utformning i mindre företag (mom. 4)

Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c) och Cecilia Jensfelt (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar ”Utskottet
avvisar” och slutar ”denna avslås” bort ha följande lydelse:

Även om medbestämmandets utformning i de mindre företagen uppmärksammats
i utvecklingsavtalet mellan LO/PTK och SAF delar utskottet den
uppfattning som förs fram i motion 2063 om att förfarandet vid information
och förhandling i sådana företag bör skrivas in i lagen. Detta förfarande bör
ha följande allmänna utformning. Arbetsgivaren bör kunna fullgöra en
inledande information och en inledande förhandling direkt med de anställda i
företaget. Det som avhandlas vid en sådan överläggning rapporteras
omedelbart skriftligen till vederbörande fackliga organisation. Efter en
rimlig respittid, för avvaktan på eventuell reaktion från den fackliga
organisationen, bör arbetsgivarens skyldigheter enligt MBL anses vara
uppfyllda.

Med hänsyn till de speciella förhållanden som gäller för företag som saknar
andra anställda än familjemedlemmar bör denna typ av företag som föreslås i
motion 2063 undantas från MBL.

Riksdagen bör begära förslag till ändringar i MBL från regeringen på de
punkter utskottet berört ovan med anledning av motion 2063. Regeringen

AU 1983/84:5

bör underrättas om riksdagens ställningstagande. Vad utskottet här sagt
innebär att motionerna 182 och 1636 delvis tillgodosetts varför dessa
motioner i aktuella delar inte behöver föranleda någon åtgärd från riksdagens
sida.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande medbestämmandets utformning i mindre företag
att riksdagen med bifall till motion 1982/83:2063 yrkande 4
samt med avslag på motionerna 1982/83:182 och 1982/83:1636
yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

6. Negativ föreningsrätt m. m. (mom. 5)

Alf Wennerfors, Sonja Rembo, Ingrid Hemmingsson och Barbro Nilsson i
Visby (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar ”Det är” och
slutar ”och 1522” bort ha följande lydelse:

Det är enligt utskottets mening uppseendeväckande att nya arbetsrättskommittén
efter flera års utredningsarbete inte förmådde lägga fram ett
lagförslag om negativ föreningsrätt. Negativ föreningsrätt är enligt utskottets
mening en fråga av stor principiell betydelse. Det är självklart att rätten att
tillhöra en förening bör vara skyddad i lag. Lika självklart är det att rätten att
inte tillhöra en förening bör ha samma skydd. Det är otillbörligt att som nu
sker fackliga organisationer ser sig oförhindrade att genom långtgående
åtgärder försöka tvinga in arbetstagare i de fackliga organisationerna.
Organisationsklausuler som tas upp i motion 656 spelar en stor roll i
sammanhanget.

Utskottet stödjer förslagen i motionerna 667 och 1522 om skydd i lag för
negativ föreningsrätt. I annat sammanhang behandlas förslag från moderata
samlingspartiet om att skriva in den negativa föreningsrätten i grundlagen
(KU 1983/84:8). Genom ett skydd för den negativa föreningsrätten skulle de
problem som aktualiseras i motion 656 rörande organisationsklausuler också
få sin lösning. Vad utskottet här anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande negativ föreningsrätt m. m.

att riksdagen med bifall till motionerna 1982/83:667 och
1982/83:1522 samt med anledning av motion 1982/83:656 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

AU 1983/84:5

7. Facklig vetorätt vid anlitande av entreprenör (moni. 6)

Alf Wennerfors, Sonja Rembo, Ingrid Hemmingsson och Barbro Nilsson i
Visby (alla m) anser

dels att utskottets yttrande på s. 14 som börjar ”Utskottet delar” och slutar
”av riksdagen” bort ha följande lydelse:

Som anförs i motion 1636 har bestämmelserna i MBL om det fackliga
inflytandet vid entreprenadavtal i den praktiska tillämpningen medfört
allvarliga olägenheter. Det är sagt att bestämmelserna inte får hindra seriösa
entreprenörer. I verkligheten är detta vad som sker i många fall. Seriösa
entreprenadföretag får inte möjlighet att konkurrera på lika villkor, till
förfång för dem och för deras anställda. Inte heller skall lagens bestämmelser
få utnyttjas för att styra över ett arbete från ett avtalsområde till ett annat.
Det oaktat visar det sig i praktiken att bestämmelserna utnyttjas för att söka
hindra att företagen via entreprenader får arbeten utförda på det mest
ekonomiska och rationella sättet.

I sammanhanget bör också påtalas att varken entreprenadföretagen eller
deras fackliga organisationer har möjlighet att påverka eller ens föra fram
synpunkter vid beställarföretagets förhandlingar med de fackliga företrädarna
vid det egna företaget. Än mindre kan skälen till att ett entreprenadföretag
blir utestängt från ett uppdrag underkastas rättslig prövning.

Utskottet noterar att i det utvecklingsavtal som slutits mellan SAF och
LO/PTK har vetorätten vid entreprenader uppmärksammats. Utskottet
förutsätter att dessa frågor därigenom får en tillfredsställande lösning. Skulle
så inte bli fallet måste lagstiftning övervägas. Vad utskottet anfört här med
bifall till motion 1636 och med anledning av motion 1523 bör regeringen
underrättas om.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande facklig vetorätt vid anlitande av entreprenör
att riksdagen med bifall till motion 1982/83:1636 yrkande 2 och
med anledning av motion 1982/83:1523 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

8. Begränsning av blockadrätten (mom. 7)

Alf Wennerfors, Sonja Rembo, Ingrid Hemmingsson och Barbro Nilsson i
Visby (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 15 som börjar ”Utskottet
noterar” och slutar ”fackligt anslutna” bort ha följande lydelse:

Rätten att vidta fackliga stridsåtgärder är inskriven i grundlag. Även om
denna rätt kan begränsas genom lag, har riksdagen visat återhållsamhet med
att tillgripa lagstiftning och hänvisat till den praxis som råder på arbetsmarknaden.
Det har överlåtits åt arbetsmarknadens parter att själva genom avtal

AU 1983/84:5

lösa uppkommande frågor på det fackliga området. Denna princip har varit
en styrka för svenskt arbetsliv och en viktig förutsättning för vårt ekonomiska
framåtskridande.

En förutsättning för att denna politik har kunnat bedrivas framgångsrikt
under lång tid är att det har rått balans mellan parterna på arbetsmarknaden i
den meningen att en stridsåtgärd från den ena partens sida har kunnat mötas
med motåtgärder från den andra parten.

I ett avseende råder inte detta förhållande, nämligen då facklig organisation
utlyser blockad mot ett enstaka företag. Det är därför ett oavvisligt krav
att fackliga organisationer inte utnyttjar blockadinstrumentet på ett sätt som
uppfattas som stridande mot näringsfriheten eller den enskildes fri- och
rättigheter. På senare år har det visat sig att fackliga organisationer i ökande
utsträckning utnyttjar blockadinstrumentet på ett sätt som uppfattas som
stötande för rättsmedvetandet.

Blockad tillämpas ofta mot enmansföretagare som inte önskar sluta
kollektivavtal eftersom de inte har några anställda. Det förekommer
emellertid också att blockad tillämpas mot företag som har anställda vilka av
olika skäl inte önskar ansluta sig till facklig organisation och inte heller har
någon önskan att arbetsgivaren tecknar kollektivavtal. Fackliga organisationers
sätt att i sådana fall genom blockad tilltvinga sig kollektivavtal måste
uppfattas som stridande mot de mänskliga fri- och rättigheterna.

Med rätten att vidta stridsåtgärder och lagstiftarens förtroende för
parterna att själva besluta om arten och omfattningen av stridsåtgärder följer
ett ansvar för att dessa står i rimlig proportion till det resultat man förväntar
sig att uppnå. Utskottet konstaterar med beklagande att fackliga organisationer
på senare år inte förmått motsvara detta ansvar. Utskottet föreslår mot
denna bakgrund att det bör uppdras åt regeringen att snarast lägga fram
förslag till lagfästa regler i syfte att begränsa blockader mot företag utan att
därmed kränka arbetsmarknadens parters eljest grundlagsskyddade rätt att
vidta fackliga stridsåtgärder. Utskottets ställningstagande innebär ett tillstyrkande
av motionerna 1521 och 1636 i motsvarande delar.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande begränsning av blockadrätten

att riksdagen med bifall till motionerna 1982/83:1521 och
1982/83:1636 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

9. Blockad mot enmansföretag (mom. 8)

Alf Wennerfors (m). Sonja Rembo (m), Ingrid Hemmingsson (m), Barbro
Nilsson i Visby (m), Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c) och Cecilia Jensfelt (c)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 15 som börjar ”Även
yrkandena” och slutar ”inte f. n.” bort ha följande lydelse:

AU 1983/84:5

Det har i princip överlåtits åt parterna att bestämma vilka stridsåtgärder
som i olika lägen skall tillgripas. Med denna frihet följer emellertid ett ansvar
för att en så ingripande stridsåtgärd som blockad står i rimlig proportion till
de resultat man vill uppnå. Utskottet menar för sin del att blockad av
enmansföretag mot den bakgrunden är en omotiverad facklig stridsåtgärd
som bör förbjudas i MBL. Regeringen bör lägga fram förslag härom. Det
anförda innebär att motionerna 1525,1636 och 2063 i aktuella delar tillstyrks.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande blockad mot enmansföretag

att riksdagen med bifall till motionerna 1982/83:1525, 1982/
83:1636 yrkande 3 och 1982/83:2063 yrkande 5 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

10. Redovisning av konfliktbidrag (mom. 9)

Alf Wennerfors (m), Sonja Rembo (m), Ingrid Hemmingsson (m), Barbro
Nilsson i Visby (m), Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c), tredje vice talmannen
Karl Erik Eriksson (fp) och Cecilia Jensfelt (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar ”1 samband” och
på s. 16 slutar ”riksdagens sida” bort ha följande lydelse:

De icke-socialistiska partierna har i annat sammanhang föreslagit att den
nyligen införda skattereduktionen för fackföreningsavgifter skall slopas
(SkU 1982/83:50). I det sammanhanget anfördes vidare att en förutsättning
för att riksdagen skall pröva förslag om en sådan skattereduktion bör vara att
regeringen först lämnar den redovisning som riksdagen begärde år 1981 av de
konfliktbidrag som betalas ut av fackföreningar och arbetsgivarorganisationer
samt storleken av dessa bidrag i förhållande till de sammanlagda
medlemsavgifterna. Behovet av en sådan redovisning kvarstår enligt utskottets
mening alltjämt. Motion 2145 tillstyrks i denna del. Det anförda bör ges
regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande redovisning av konfliktbidrag

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:2145 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

11. Skadestånd enligt den arbetsrättsliga lagstiftningen (mom. 10)

Alf Wennerfors, Sonja Rembo, Ingrid Hemmingsson och Barbro Nilsson i
Visby (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar ”Brott mot” och
slutar ”av riksdagen” bort ha följande lydelse:

Som sägs i motion 1511 har många företag under senare år tvingats betala

AU 1983/84:5

stora belopp till de fackliga organisationerna som skadestånd för överträdelser
av bl. a. MBL och anställningsskyddslagen. Huvuddelen av dessa
skadestånd erläggs emellertid enligt utskottets bedömning inte efter process i
arbetsdomstolen eller de allmänna domstolarna utan efter underhandsuppgörelser
mellan fackliga funktionärer och berörda företag, ofta under hot om
blockad eller annan stridsåtgärd. Att sådana uppgörelser utan rättegång
kommer till stånd då lag- eller arbetsbrott verkligen har inträffat är i
överensstämmelse med den nuvarande lagens anda. Särskilt mindre företag
är emellertid osäkra om vad gällande rättsregler innebär och betalar därför
ofta hellre ett informellt skadestånd av nyss nämnt slag än vågar sig in i en
långvarig och dyrbar process inför domstol. Denna konsekvens av den
arbetsrättsliga lagstiftningen var inte avsedd vid dess tillkomst. Förslaget i
motion 1511 om att regeringen bör låta analysera konsekvenserna av den
arbetsrättsliga lagstiftningen i fråga om dessa informella skadestånd och
lägga fram förslag som förhindrar missbruk tillstyrks därför. Regeringen bör
underrättas härom.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande skadestånd enligt den arbetsrättsliga lagstiftningen
att riksdagen med bifall till motion 1982/83:1511 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

12. Medbestämmandet inom offentlig sektor (mom. 11)

Alf Wennerfors (m). Sonja Rembo (m). Ingrid Hemmingsson (m), Barbro
Nilsson i Visby (m). Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c), tredje vice talmannen
Karl Erik Eriksson (fp) och Cecilia Jensfelt (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 18 som börjar ”Enligt
utskottets” och slutar "riksdagens sida” bort ha följande lydelse:

Det är en självklarhet att arbetstagarinflytandet inom den offentliga
sektorn skall vara underordnat den politiska demokratins krav. Även om
detta i och för sig var en utgångspunkt vid tillkomsten av MBL och LOA har
utvecklingen de senaste åren visat att det i den praktiska hanteringen av
medbestämmandet på den offentliga sektorn finns betydande problem med
gränsdragningen gentemot de krav den politiska demokratin ställer. Att som
hävdas i regeringens skrivelse dessa problem på det kommunala området
skulle kunna lösas genom avtal är enligt utskottets mening ogrundat. Dessa
möjligheter stod nämligen redan till buds när utskottet hösten 1981 i enlighet
med de enhälligt framställda önskemålen från styrelserna för kommun- och
landstingsförbunden uttalade sig för att gränsdragningen i förhandlingsfrågor
på det kommunala området skulle utredas. Något som i dag skulle
motivera ett annat ställningstagande från utskottets sida har inte inträffat
efter denna tidpunkt. Behovet av en utredning av de kommunalanställdas
förhandlingsrätt vid politiska beslut är enligt utskottets mening fortfarande

AU 1983/84:5

stort. Utredningen bör därför tillsättas med det snaraste och fullföljas enligt
de riktlinjer utskottet angav i sitt betänkande AU 1981/82:4. Med hänsyn till
att här berörda problem efter hand uppstått även på den statliga sidan bör
utredningsuppdraget utvidgas till att omfatta även de statligt anställdas
förhandlingsrätt vid beslut av betydelse för den politiska demokratin. Vad
utskottet anfört här med anledning av regeringens skrivelse 1982/83:176 och
med bifall till motionerna 1127,1636 och 2063 i aktuella delar bör regeringen
underrättas om.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande medbestämmandet inom offentlig sektor

att riksdagen med bifall till motionerna 1982/83:1127 yrkande
6, 1982/83:1636 yrkande 5 och 1982/83:2063 yrkande 1 samt
med anledning av regeringens skrivelse 1982/83:176 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

13. Medbestämmandets utformning inom regeringens kansli (mom.12)

Alf Wennerfors, Sonja Rembo, Ingrid Hemmingsson och Barbro Nilsson i
Visby (alla m) anser

dels att utskottets yttrande på s. 19 som börjar ”När det” och slutar
”motsvarande del” bort ha följande lydelse:

Det förhandlingsarbete som sker i regeringens kansli när det gäller
propositioner och andra regeringsbeslut är i flera avseenden inte ändamålsenligt.
Som sägs i motion 1538 blir effektiviteten i regeringsarbetet och också
regeringsmaktens anseende lidande av den rådande ordningen. Förhållandena
har lett till att konstitutionsutskottet tagit upp verksamheten till granskning
(KU 1978/79:30). Den av regeringen påbörjade översynen av statens
förhandlingsråd som spelar en central roll i sammanhanget är i och för sig
välkommen. Dess verksamhet vilar emellertid på avtal. En mera ändamålsenlig
ordning bör enligt utskottets mening regleras i lag. Utskottet stödjer
därför förslaget i motion 1538 att MBL skall ses över i syfte att minimera
regeringens skyldighet att förhandla. Vad här anförts bör ges regeringen till
känna.

Utskottets ställningstagande innebär att förslaget i motion 2063 därmed
också tillgodoses, varför denna motion inte behöver föranleda någon
riksdagens åtgärd.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande medbestämmandets utformning inom regeringens
kansli

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:1538 och med
avslag på motion 1982/83:2063 yrkande 2 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

AU 1983/84:5

14. Medbestämmandets utformning inom regeringens kansli (mom. 12)

Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c), tredje vice talmannen Karl Erik Eriksson
(fp) och Cecilia Jensfelt (c) anser

dels att utskottets yttrande på s. 19 som börjar ”Det kan” och slutar
”motsvarande del” bort ha följande lydelse:

Aven om det föreslagits i det föregående att den av riksdagen beslutade
utredningen om de kommunalanställdas förhandlingsrätt skall utvidgas till
att omfatta även de statsanställda är det angeläget att översynen av statens
förhandlingsråd fortsätter. En utgångspunkt för översynsarbetet bör vara
bl. a. de principer som anges i motion 2063. Dessa innebär dels att
medbestämmandet skall koncentreras till det tillfälle då det egentliga
beslutet tas, dels att vissa ämnesområden prioriteras. Vad här anförts
innebär ett tillstyrkande av motion 2063 i denna del. Regeringen bör
underrättas härom. Förslaget i motion 1538 att det skall göras en översyn av
MBL som syftar till en minimering av regeringens skyldighet att förhandla
kan utskottet emellertid inte stödja. Motion 1538 avstyrks därför.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande medbestämmandets utformning inom regeringens
kansli

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:2063 yrkande 2 och
med avslag på motion 1982/83:1538 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

15. Chefstillsättningar inom den offentliga sektorn (mom. 13)

Alf Wennerfors (m), Sonja Rembo (m), Ingrid Hemmingsson (m). Barbro
Nilsson i Visby (m), Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c) och Cecilia Jensfelt (c)
anser

dels att utskottets yttrande på s. 20 som börjar ”Utskottet är” och slutar
"denna del” bort ha följande lydelse:

Som anförs i motion 2063 spelar chefen i offentlig verksamhet en annan roll
än chefen inom den privata sektorn. Myndighetspersoner har allmänheten
som främsta uppdragsgivare och rollen som chef för anställda blir mindre
markerad. Dessutom utses vissa kategorier av befattningshavare enligt
särskilda regelsystem där tillsättningen inte kan påverkas genom förhandlingar
med de anställda. Sådan förhandling sker trots det f. n. Eftersom
rättsläget är oklart förordar utskottet att riksdagen enligt vad som anförs i
motion 2063 uttalar att tillsättningen av chefer inom den offentliga sektorn
inte skall omfattas av förhandling enligt 11 § MBL utan endast bli föremål för
information. Regeringen bör utarbeta förslag till anpassning av lagstiftning -

AU 1983/84:5

en i de aktuella delarna med ledning av vad här anförts. Detta bör ges
regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande chefstillsättningar inom den offentliga sektorn
att riksdagen med bifall till motion 1982/83:2063 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilt yttrande

Blockad mot ensamföretag (mom.8)

Tredje vice talmannen Karl Erik Eriksson (fp) anför:

Den stora frihet organisationerna på arbetsmarknaden har när det gäller
att tillgripa stridsåtgärder ställer krav på att stridsmedlen i form av strejk,
lockout och blockad används på ett ansvarsfullt sätt. Så sker också normalt.
Ett antal blockader mot enmansföretag för några år sedan innebar emellertid
enligt min mening att man från fackligt håll tillgrep en stridsåtgärd som inte
stod i rimlig proportion till de resultat man vill uppnå. Någon blockad av
enmansföretag pågår inte f. n. Skulle en sådan stridsåtgärd ånyo tillgripas får
lagstiftning övervägas.

minab/gotab Stockholm 1983 77081