om mark- och konkurrensvillkoren för statliga bostadslån m.m. (prop. 1980/81:194) (Betänkande 1980/81:CU40 Civilutskottet)

Civilutskottets betänkande
1980/81:40

om mark- och konkurrensvillkoren för statliga bostadslån m. m.
(prop. 1980/81:194)

1 Propositionen

Regeringen har i proposition 1980/81:194 (bostadsdepartementet) föreslagit
riksdagen att

1. godkänna de ändringar i grunderna för markvillkoret och markprisprövningen
som förordats i regeringsprotokollet,

2. godkänna vad i regeringsprotokollet förordats i fråga om att temporärt
slopa konkurrensvillkoret och att under den tid konkurrensvillkoret inte
gäller införa produktionskostnadsbelåning för hyres- och bostadsrättshus
som inte upphandlas i konkurrens.

2 Motionerna

I detta sammanhang behandlas motionerna 1980/81:

2194 av Per Bergman m. fl. (s) vari föreslås

1. att riksdagen inte godkänner de ändringar i grunderna för markvillkoret
och markprisprövningen som förordats i regeringsprotokollet,

2. att riksdagen godkänner

a. vad i motionen förordats i fråga om att temporärt ändra konkurrensvillkoret,

b. vad i regeringsprotokollet och motionen förordats om produktionskostnadsbelåning
för hyres- och bostadsrättshus som upphandlats efter
förhandlingsentreprenad eller uppförts i egen regi,

2201 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari föreslås att riksdagen beslutar

1. att avslå proposition 1980/81:194 vad gäller ändring av grunder och
villkor för markvillkor, markprisprövning, konkurrensvillkor och produktionskostnadsbelåning,

2. att som sin mening ge regeringen till känna att markförvärvslånemöjligheten
skall kvarstå även efter utgången av budgetåret 1980/81,

3. att som sin mening ge regeringen till känna att markförvärvslån bör vara
amorteringsfria under fem år för att därefter amorteras under de följande tio
åren.

1 Riksdagen 1988/81. 19 sami. Nr 40-41

CU 1980/81:40-41

3 Tidigare behandling, gällande ordning

3.1 Markvillkoret

I syfte att förbättra kommunernas möjligheter att styra plangenomförandet,
att möjliggöra en kommunal markfördelning och att eliminera
konkurrensen om exploateringsmark föreslogs i proposition 1974:150 ett
s. k. markvillkor: som förutsättning för bostadslån skall gälla att marken
förvärvats från i första hand kommun. Riksdagen godtog förslaget och
anförde (CU 1974:36 s. 28):

I motionerna 1974:1902 (m), yrkandet 1, samt 1907 (fp), yrkandet D 2,
föreslås riksdagen avslå propositionen i denna del. Motiven är dock
oförenligt skilda. I den förstnämnda motionen (m) uppfattas markvillkoret
som en ytterligare åtgärd för att stimulera kommunerna till en socialistiskt
inriktad markpolitik och innebärande en inte önskvärd kommunal monopolställning
i vad gäller mark för statsbelånad bostadsbebyggelse. I den
sistnämnda motionen (fp) delas i propositionen anförda synpunkter på
behovet av ett omfattande kommunalt markinnehav men anförs att strikta
regler om anbudskonkurrens skulle fylla samma grundläggande syfte, sett till
den slutliga produkten. Ett restriktivt tillämpat konkurrensvillkor skulle
enligt motionärerna också på sikt leda till en väsentlig ökning av kommunernas
markinnehav.

Reservanter (m) anförde bl. a. (s. 72):

De motiv för yrkandet om avslag på markvillkoret som framförs i
motionen 1974:1902 (m) finner utskottet bärande. Det finns ingen anledning
att genom införande av markvillkoret skapa ett kommunalt markmonopol
för bostadsbyggande med statliga lån. Genom förslaget i propositionen
elimineras rådande konkurrensförhållanden mellan statligt belånad och icke
statligt belånad bostadsproduktion. Enligt utskottets uppfattning bör i stället
åtgärder som skärper konkurrensen inom bostadssektorn vidtas. Utgångspunkten
för ett sådant synsätt bör vara en konsumentinriktad bostadsproduktion
av miljömässigt och kvalitativt goda bostäder till rimliga priser. Vid
en sådan bedömning finns det inget skäl att införa ett markvillkor som endast
tillåter att produktionen sker på kommunalägd mark. Självfallet innebär inte
detta ställningstagande att samhället inte skall kunna förvärva mark för
bebyggelseplanering och andra viktiga ändamål. En kommuns inflytande
över sanering och bostadsproduktion bör - enligt utskottets mening - ske
genom en rullande markplanering och inte på sätt som föreslås i propositionen.

Riksdagen följde utskottet.

Senare har i motioner (m) föreslagits att markvillkoret skall upphävas eller
inskränkas. Riksdagen har avslagit dessa förslag (CU 1975:7, s. 19,
1975/76:22 s. 30, 1977/78:27 s. 23-24).

Villkoret som det preciserats genom 6 § bostadsfinansieringsförordningen
återges i bilaga 1.

CU 1980/81:40-41

3.2 Särskild prövning av markpriset

Enligt 16 § BFF utgår inte lån för småhus eller sådant flerfamiljshus som
uppförs i område utan samlad äldre bebyggelse, om det pris till vilket marken
förvärvats överstiger vad som är skäligt. Vid bedömningen av prisets
skälighet skall hänsyn ej tas till i priset ingående kostnad för att ställa marken
i ordning för bebyggelse. I övrigt skall bedömningen i tillämpliga delar ske
med ledning av de värderingsgrunder som gäller vid expropriation. 1 princip
prövas det pris som lånesökanden betalt. I vissa fall prövas dock också det
pris som föregående ägare betalt. Denna prövning av markpriset syftar till att
främja det allmänna bostadspolitiska intresset av att markpriset hålls på en
skälig nivå. Bostadsmyndigheternas markprisgranskning har (prop. 1967:100
s. 180) avsetts vara ett stöd i kommunernas markpolitiska strävanden.

3.3 Konkurrensvillkoret

I den nämnda propositionen 1974:150 föreslogs att det skulle ställas ett
principiellt krav på anbudsupphandling och att bostadslån inte skulle lämnas
för bygge i egen regi såvida inte kommunen på förhand lämnat medgivande
eller statlig bostadsmyndighet funnit särskilda skäl. Regeln skulle inte gälla
den som på egen hand uppför ett småhus åt sig själv. Vidare föreslogs
beträffande förhandlingsentreprenad motsvarande undantagsmöjligheter. I
motion (m) föreslogs att det skall ligga i kommunens hand att ställa ett
konkurrensvillkor-förutsatt att kommunen själv på egen mark tillämpar den
fria konkurrensens regler. Vidare föreslogs i motion (fp) bl. a. en striktare
tillämpning medan en motion (c) syftade till undantag vid bygge av ett mindre
antal småhus.

Civilutskottet tillstyrkte propositionen i huvudfrågan. Riksdagen följde
utskottet.

Reservanter (m) ansåg (CU 1974:36 s. 75-76) bl. a. att utskottet borde ha
uttalat:

Utskottet tillstyrker motionen 1974:1902 (m) i denna del. Som framhålls i
motionen bidrar departementschefens förslag inte till att skapa konkurrens i
bostadsbyggandet. Förslagen i propositionen ger i stället motsatt effekt och
medför fortsatt ensidigt gynnande av vissa bostadsbyggnads- och förvaltningsformer.
Vid ett sådant ställningstagande avstyrks alltså departementschefens
förslag liksom förslaget i motionen 1907 (fp), yrkandet D 1, medan
förslaget i motionen 1974:1904 (c), yrkandet 7 delvis, dock tillstyrks.

En reservant (fp) ansåg (s. 76-77) att utskottet borde ha anfört:

Utskottet avstyrker motionen 1974:1902 (m) i denna del med hänsyn
främst till att en föreslagen konkurrensregel saknar tillämpningsbar fasthet.
Det uppgivna syftet skulle därmed kunna helt omintetgöras.

I motionen 1974:1907 (fp) förordas att kravet på anbudskonkurrens
uppställs som villkor för statlig bostadslångivning. Denna princip bör gälla all

1* Riksdagen 1980181. 19 sami. Nr 40-41

CU 1980/81:40-41

mark och alla företagsformer. En strikt tillämpning härav förmodas
tillgodose kravet att projektering och byggande anpassas till konsumenternas
krav på bästa möjliga produkt till lägsta möjliga kostnader.

Utskottet kan i princip ansluta sig till motionärernas uppfattning att vid ett
uppfyllande av denna målsättning större avseende bör fästas vid valet av
konkurrensvillkor än vid frågan om markägandet. Det torde nämligen
knappast vara markägandet som sådant, snarare formerna för beslut om
byggnadsrätt som är bestämmande för kommunernas inflytande i bostadsplaneringen.

Med vad utskottet tidigare anfört beträffande markvillkorets tillämpning
vid sanering torde motionärernas synpunkter i denna del ha tillgodosetts.
Härutöver bör enligt utskottet tillgodoses framförda önskemål om en
förstärkning av tillämpningen av de i propositionen föreslagna konkurrensreglerna.
Detta kan ske på så sätt att i anförda fall öppnas en möjlighet för
bostadslånemyndigheten att vägra bostadslån på samtliga dessa konkurrensprövningsgrunder,
även om kommunen tillstyrkt detsamma och särskilda
skäl kan åberopas.

Viktigt är därvid att kommunen och lånemyndigheten vid den prövning av
marktilldelningen som tillagts dem beaktar vad som sägs i propositionen om
att ”Byggherrarnas skicklighet som byggherrar och förvaltare bör . . . vara
utslagsgivande för fördelningen av byggherreuppdrag”. Detta innebär i sig
också, vilket även betonas i propositionen, ett understrykande av vikten att
byggandet faktiskt sker i olika förvaltningsformer.

Förslaget i den ovan nämnda (m)-motionen från 1974 upprepades och
avslogs (CU 1975/76:22 s. 31) av riksdagen mot reservation (m).

3.4 Produktionskostnadsbelåning m. m.

De generella reglerna för beräkning av bostadslån för nybyggnad innebär
bl. a. att lån utgår med viss andel av ett schablonberäknat låneunderlag och
att säkerhet skall ställas inom ett på motsvarande sätt beräknat pantvärde -ofta lika med låneunderlaget.

En generell förutsättning för att bostadslån skall lämnas är enligt 15 § BFF
att kostnaden inte ”väsentligt överstiger pantvärdet”. Kan lån beviljas enligt
detta villkor får sålunda enligt de generella reglerna de kostnader som inte
kan täckas inom pantvärdegränsen betalas med egen insats eller krediter på
öppna marknaden utan räntebidrag.

Statsmakterna har (prop. 1979/80:100 bilaga 16 s. 51, 53-56, CU
1979/80:22 s. 38-41) öppnat möjlighet till s. k. produktionskostnadsbelåning
för hyres- och bostadsrättshus som uppförts efter anbudskonkurrens. Syftet
angavs vara att snabbt stimulera nybyggnad av bostäder. Beslutet innebär att
i princip de anbudsbaserade kostnaderna läggs till grund för beräkning av
låneunderlag och pantvärde trots att de överstiger de schablonberäknade.
Därav följer att kostnader utöver pantvärdet - överkostnader - kan täckas
med räntebidragsberättigande bostadslån. Fortfarande gäller dock även i
dessa fall att kostnaden inte väsentligt får överstiga pantvärdet. Är detta
fallet kan över huvud taget inte bostadslån beviljas.

CU 1980/81:40-41

Riksdagen har härefter (CU 1980/81:4) vidgat övergångsreglerna så att
produktionskostnadsbelåning kunde medges även för vissa hus som tidigare
upphandlats efter förhandlingsentreprenad eller byggts i egen regi.

Bestämmelserna om produktionskostnadsbelåning ges i 11 b § förordningen
(1978:384, ändrad 1980:57) om beräkning av låneunderlag och pantvärde
för bostadslån (BLP). Bostadsstyrelsen har gett föreskrifter därtill (BOFS
1981:11).

I anslutning till att reglerna om produktionskostnadsbelåning antogs
anförde civilutskottet (CU 1979/80:22 s. 39^10) bl. a.:

I motioner görs ingen annan invändning mot förslaget än att det enligt
motion 1979/80:1833 (s), yrkande 5, bör gälla även vid upphandling genom
förhandling och i egen regi efter prövning i varje enskilt fall.

Det s. k. konkurrensvillkoret innebär att lån i vissa fall kan utgå även om
byggnadsarbetena inte enligt huvudregeln ”upphandlas genom infordrande
av anbud och genom prövning och antagande av anbud utan föregående
förhandling med anbudsgivaren” (11 § BFF). Lån kan sålunda utgå även i
andra fall, t. ex. vid förhandlingsentreprenad, om ”upphandlingen kan
antagas vara minst lika fördelaktig och även i övrigt lämplig” (13 §). Är det
inte fråga om upphandling, dvs. att markägaren själv skall bygga (egenregibygge)
kan också lån utgå ”om kostnaden för bygget bedömes ej överstiga
kostnadsnivån vid upphandling på sätt som eljest krävs för att lån skall utgå
och om egenregibygge med hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet
kan anses vara en lämplig produktionsform” (14 §).

Motionärernas ståndpunkt kan förefalla bestickande: konkurrensvillkoret
skall gälla och tillämpas som förut och innebära att lån lämnas eller inte -beviljas lån skall lånemöjligheterna vara lika. Ett grundläggande syfte med
förslaget om produktionsanpassad belåning är emellertid också att stimulera
till upphandling i konkurrens och därmed åstadkomma gynnsamma effekter
på kostnadsutvecklingen. Bostadsministern har anfört (s. 55) att om detta
grundläggande syfte inte skulle uppnås bör självfallet systemet med
produktionsanpassad belåning avvecklas. Sakfrågan gäller med dessa
utgångspunkter huruvida man önskar stimulera en fortsatt övergång till
upphandling i konkurrens eller inte.

Utskottet ställer sig för sin del på den linje som propositionen anger och
som innebär att även reglerna om produktionskostnadsanpassad belåning
bör användas för att främja den konkurrensprincip som beslöts efter förslag i
prop. 1974:150 i syfte att pressa ner byggnadskostnaderna. Det är visserligen
möjligt att konkurrensreglerna är behäftade med brister. Statsmakterna får
emellertid ta ställning till denna fråga när bostadsstyrelsen under nästa
budgetår redovisar sitt uppdrag att belysa effekterna av mark- och
konkurrensvillkoren. 1 avsaknad av grundade överväganden i annan riktning
bör statsmakterna söka upprätthålla och skärpa de år 1974 fastlagda
principerna. Motionsförslaget avstyrks därför.

Reservanter (s) yrkade bifall till den av majoriteten avstyrkta motionen
och anförde bl. a. (s. 71-73):

Regeringens förslag innebär sålunda att produktionskostnadsbelåning blir
möjlig vid obunden anbudsupphandling medan den inte blir möjlig vid
förhandlingsentreprenad och egenregibygge. Den föreslagna regeln är

CU 1980/81:40-41

formell och medger inga undantag. Även om t. ex. en förhandlingsentreprenad
innebär att upphandling kan konstateras vara uppenbart mer fördelaktig
än en bedömd anbudsupphandling får den sämre belåningsmöjligheter.

Regeringens motivering för att genom en ändring av låneunderlagsreglerna
i sak ändra konkurrensvillkoret för statlig bostadsbelåning förefaller
utskottet inte övertygande. För det första skulle ett bifall till regeringens
förslag innebära att man föregrep den utvärdering av konkurrensvillkoret
som pågår innan ställning tas till om det finns ett behov att ändra det. För det
andra och i sak allvarligare är att regeringsförslaget röjer ett främlingskap
inför verkligheten. Bostadsministerns tes är bestickande: ”konkurrens”
verkar gynnsamt på kostnadsutvecklingen. Detta kan vara riktigt som en
teoretisk modell - den grundfråga som troligen avsiktligt inte berörts av
hänsyn till närliggande produktionsintressen är om byggmarknaden i dag
fungerar enligt denna teoretiska modell. Utskottet har i andra sammanhang
konstaterat att det behövs en genomlysning av prisbildningen inom
byggsektorn mot bakgrund av att anbudspriserna ökar på ett sätt som inte
kan förklaras av mätbara faktorer. Ändringarna i strukturen på byggsektorn
har ostridigt minskat förutsättningarna för att generellt tillämpa den
klassiska ekonomiska konkurrensmodellen.

Det anförda har lett utskottet till bedömningen att riksdagen bör följa
förslaget i den socialdemokratiska partimotionen och ge möjlighet till
produktionskostnadsbelåning även vid de förhandlingsentreprenader och
egenregibyggen som kan godtas enligt ett i sak oförändrat konkurrensvillkor.
Det blir därmed inte fråga om att främja dessa senare upphandlingsformer -syftet är att i avvaktan på ett användbart ytterligare bedömningsunderlag
tillämpa nuvarande villkor. Detta innebär att tillämpningen av sistnämnda
upphandlingsformer fortfarande utsätts för en kritisk prövning av länsbostadsnämnden
från fall till fall. Vad utskottet anfört i denna del bör riksdagen
med bifall till förslaget i den socialdemokratiska partimotionen som sin
mening ge regeringen till känna.

3.5 Byggnadskostnadernas utveckling sedan år 1979

På grundval av uppgifter i de ansökningshandlingar som ligger till grund
för preliminärt beslut om statligt bostadslån upprättar statistiska centralbyrån
(SCB) en särskild låneobjektsstatistik, som bl. a. innefattar uppgifter
avseende produktionskostnader och pantvärden.

Kostnadsutvecklingen för statligt belånade flerfamiljshus och gruppbyggda
småhus samt förhållandet mellan produktionskostnad (Pk) och pantvärde
(Pv) under åren 1979-1980 med fördelning på kvartal framgår av nedanstående
tabell.

CU 1980/81:40-41

År/Kvartal	Flerbostadshus		Gruppbyggda småhus
	Genomsnittlig Pk kr/m2	Pk/Pv	Genomsnittlig Pk kr/m2	Pk/Pv
	lägenhetsyta		bostadsyta
1979:1	3 352	110,3	2 754	106,9
1979:11	3 453	108,8	2 915	105,3
1979:111	3 345	105,4	2 981	106,9
1979:IV	3 617	108,7	3 126	108,2
	Genomsnittlig Pk kr/m2		Genomsnittlig Pk kr/m2
	BRA, p*		BRA, p*
1980:1	3 587	110,4	3 421	110,2
1980:11	3 656	107,1	3 444	109,9
1980:111	4 178	109,3	3 481	107,1
1980: IV	4 447	111,0	3 712	108,1

* BRA, p = primär bruksarea, totalt (för bostäder och lokaler).
Källa: SCB

Vid kvartalsvis redovisning blir det statistiska underlaget förhållandevis
litet. För flerbostadshusen har antalet objekt per kvartal varierat från 23 till
123, medan småhusprojekten varierat från 115 till 334. Variationer som i sig
kan ge upphov till förändringar i statistiken.

Förändringar av produktionskostnaderna mellan olika kvartal kan också
påverkas av byggprojektens geografiska spridning, förändringar i projektstorlek
samt förskjutningar i byggandet mellan exploaterings- och saneringsområden.
I sammanhanget måste också vägas in effekter som har sin grund i
att ingående byggprojekt kan vara av mycket olika karaktär och därmed
uppvisa en mycket olikartad kostnadsbild. För 4 % av lägenheterna i
flerbostadshus är överkostnaden, mätt genom förhållandet mellan produktionskostnad
och pantvärde, högre än 25 %. För 7 % av lägenheterna i
flerbostadshusen var produktionskostnaden lägre än pantvärdet.

Vid ingången av år 1980 infördes dessutom nya mätregler. För objekt som
fått byggnadslov efter 1 januari 1980 har ytbegreppet primär bruksarea ersatt
de tidigare använda begreppen bostadsyta och lägenhetsyta. På grund av de
ändrade mätreglerna har vissa schablonmässiga omräkningar av delar av
underlagsmaterialet måst göras, vilket kan ha haft viss inverkan.

Det här anförda betyder att jämförelser av produktionskostnadsförändringarna
mellan olika kvartal måste göras med stor försiktighet. Detta gäller
inte minst den i detta sammanhang redovisade tidsperioden.

Regeringen har år 1980 tillkallat en särskild utredare med uppdrag att
utreda prisutvecklingen inom bostadsbyggandet och dess orsaker m. m.
(byggprisutredningen). Inom utredningen pågår enligt vad utskottet erfarit
f. n. arbete med följande huvudfrågor:

CU 1980/81:40-41

1. analys av prisutvecklingen 1975-1980,

2. analys av normförändringar 1975-1980,

3. analys och beskrivning av den kommunbestämda delen av kostnadsutvecklingen,

4. analys av belåningssystemet,

5. beskrivning av samhällssubventionerna till boendet.

Analysen av prisutvecklingen koncentreras till att bedöma kostnadskonsekvenserna
av ändrade produktionsförutsättningar inom bostadsproduktionen
efter 1975. Normändringar anses ha drivit på kostnadsutvecklingen. För
vissa mer betydande normändringar gör byggprisutredningen studier av
kostnadskonsekvenserna i ett kort perspektiv. Därutöver kartläggs de nya
normer som införts under perioden. Vad gäller belåningssystemet pågår
försöksvisa beräkningar och tester av ett delvis nytt belåningssystem som
bl. a. syftar till en förenkling av nuvarande beräkningar. I konsekvens med
en ändring av belåningssystemet för huset kommer även ett ändrat
belåningssystem för marken att föreslås. Vad gäller samhällets subvention av
boendet pågår f. n. en kartläggning av subventionernas storlek.

3.6 Bostadsbyggandets omfattning

Antalet påbörjade lägenheter per kvartal sedan år 1979 har uppgått till
följande antal enligt statistiska centralbyråns preliminära uppgifter. Dessa
uppgifter har använts för att lägenhetstalen skall vara jämförbara.

År/Kvartal	Antal påbörjade lägenheter
Totalt	därav i flerbostadshus	småhus
1979:1	9 752	5 842	3 910
1979:11	13 985	10 104	3 881
1979:111	12 628	9 580	3 048
1979:IV	15 998	10 999	4 999
1980:1	8 783	3 346	5 437
1980:11	11 619	2 809	8 810
1980:111	11 447	4 002	7 445
1980: IV	14 336	5 393	8 943
1981:1	8 192	3 048	5 144

Källa: SCB

I samband med att 1980 års långtidsutredning utarbetats har också olika
beräkningar gjorts av det framtida nybyggnadsbehovet. Dessa har baserats på
olika förutsättningar avseende befolkningstillväxt, hushållsbildning, avgången
av lägenheter samt inkomst- och prisutveckling.

För perioden 1981-1985 har bostadsstyrelsen beräknat nybyggnadsbeho -

CU 1980/81:40-41

vet till 55 000 lägenheter per år. Med hänsyn till det underskott i
produktionen som uppstått under åren 1976-1980 anser dock styrelsen det
vara rimligt att räkna med ett nybyggnadsbehov på i genomsnitt 60 000
lägenheter per år under perioden 1981-1985.

Långtidsutredningen redovisar i sin rapport två alternativa produktionsnivåer.
Den ena anger ett nybyggnadsbehov på 50 000 och den andra ett
behov på 45 000 lägenheter per år under perioden 1980-1985. I utredningsrapporten
påtalas samtidigt att inom en och samma ekonomiska investeringsram
kan efterfrågan tillgodoses på olika sätt. Fler lägenheter kan t. ex.
byggas inom samma totalram om man ändrar fördelningen mellan flerbostadshus
och småhus. På samma sätt kan nyproduktionen öka om investeringarna
i ombyggnad och underhåll minskar.

I årets budgetproposition (prop. 1980/81:100 bil. 16) redovisade bostadsministern
vissa överväganden avseende bostadsbyggnadsbehovet och redogjorde
samtidigt för ovan redovisade beräkningar av nybyggnadsbehovet.
Framställningen utmynnade i slutsatsen att det inte var möjligt att mera exakt
ange hur många bostäder som behöver byggas under den kommande
femårsperioden. Det angavs dock som rimligt att som riktmärke för
planeringen t. v. ange ett påbörjande om ca 55 000 lägenheter per år. Något
förslag att riksdagen skulle godkänna denna bedömning lades dock inte
fram.

Mot bakgrund härav och i anledning av vad som uttalades avseende
ombyggnads- och underhållsbehovet anförde civilutskottet (CU 1980/81:29,
s. 33):

Inte heller enligt utskottets mening finns det anledning för riksdagen att nu
göra några andra preciserade uttalanden i denna del. Utskottet konstaterar
att bostadsbyggnadsbehovet under alla förhållanden är märkbart större än
det byggande som, såvitt nu kan bedömas, kan väntas den närmaste
överblickbara tiden med nu rådande förutsättningar.

I årets kompletteringsproposition (prop. 1980/81:150 bil. l.ls. 125) har
igångsättningen av flerbostadshus bedömts kunna hållas uppe på 1980 års
nivå även under år 1981, dvs. 17 000 lägenheter. Däremot anges att
efterfrågan på småhus kan förväntas sjunka 1981 dels med tanke på de för
småhusägarna försämrade reglerna för räntebidragen, dels med tanke på att
hushållens disponibla inkomster torde utvecklas mycket svagt under 1981.
Igångsättningen av småhus har därför antagits sjunka till 29 000 lägenheter,
vilket ger ett totalt igångsättande under år 1981 på 46 000 lägenheter.

4 Utskottet

4.1 Markvillkoret

Regeringen föreslår att markvillkoret slopas i saneringsområden. I
motionerna 1980/81:2194 (s) och 2201 (vpk) föreslås att riksdagen inte
godkänner detta regeringens förslag.

CU 1980/81:40-41

Regeringsförslaget när det gäller saneringsområden motiveras väsentligen
med att markvillkorets effekter där i första hand uppnåtts genom det
inflytande vid beslut om dispens som kommunerna fått samt att behovet av
ett sådant inflytande kan tillgodoses genom kommunens yttrande i låneärenden.
Detta yttrande får frångås endast då det finns särskilda skäl.
Bostadsministern förordar (s. 8) i anslutning därtill att sådana frågor som nu
kan prövas inom ramen för dispenser från markvillkoret i saneringsområden
får omfattas av det kommunala inflytandet i lämplighetsfrågor och hävdas i
yttrandet över låneansökan. Därmed skulle förslaget i denna del inte
innebära någon saklig skillnad när det gäller kommunernas möjligheter att
ställa krav i fråga om överlåtelsepriser, lägenhetsfördelning, gårdssanering
m. m.

I fråga om markvillkorets övriga avsedda effekter, t. ex. att befästa
kommunernas möjligheter att styra plangenomförandet och markfördelningen
i saneringsområden, har den gjorda utvärderingen inte gett något klart
underlag. Det anges som oklart huruvida kommunerna över huvud taget
ökat sina direkta markförvärv i sådana områden som en följd av markvillkoret.
Däremot har hävdats att markvillkoret kan motverka bygginitiativ.

Mot bakgrund av det anförda har utskottet inte funnit bärande skäl till
annat än att tillstyrka regeringens förslag och sålunda avstyrka motionerna i
motsvarande delar.

Regeringen föreslår också att markvillkoret upphävs temporärt vid
nybyggnad av styckebyggda småhus i exploateringsområden. Undantaget
föreslås gälla i fråga om lån som beviljas under tiden den 1 juli 1981-den 30
juni 1982. Förslaget anges som ett led i åtgärder för att undanröja hinder för
ett ökat bostadsbyggande. Som ovan angetts faller nybyggnad av styckebyggda
småhus utanför markvillkoret utom i fall då marken förvärvats från
byggintressent. Syftet har varit att därmed motverka att byggintressenter
som förvärvat mark i sådana områden kan utnyttja en monopolställning.

Bostadsministern anför (s. 8) att den allmänna dämpningen av efterfrågan
på småhus under senare tid talar för att regeln kan slopas tillfälligt utan att det
leder till prisökningar. Utskottet ansluter sig till denna bedömning. Det bör
även noteras att reglerna om låneunderlag och om högsta godkända kostnad
inte påverkas därav. Utskottet tillstyrker sålunda vad i propositionen föreslås
härom och avstyrker motionerna i däremot svarande delar.

Slutligen, i detta sammanhang, föreslår regeringen att övergångstiden för
undantag från markvillkoret förlängs med tre år när det gäller mark i
exploateringsområden som innehas sedan den 1 november 1974.1 saneringsområden
gäller ingen motsvarande tidsgräns för undantaget. Enligt förslaget
skall markvillkoret i angivna fall inte gälla när bostadslån söks före den 1 juli
1987.

Enligt motionerna bör riksdagen avslå även detta förslag.

Övergångstiden sattes ursprungligen till tio år, fram till den 1 juli 1984, för
att ge dessa markägare rimliga möjligheter att utnyttja sin mark för

CU 1980/81:40-41

bostadsbebyggelse utan hinder av markvillkoret. Bostadsministern erinrar
om att byggföretag m. fl. fortfarande äger betydande markområden som inte
kommer att tas i anspråk inom gällande övergångstid och att det inte är
möjligt att kräva att kommunerna förvärvar den mark som behövs före den 1
juli 1984. Det kan då komma att saknas mark för nybyggande i exploateringsområden
om markvillkoret hävdas.

I motion 2201 (vpk) föreslås att riksdagen beslutar att markförvärvslån
skall ges fortsättningsvis och att då amorteringstiden bör förlängas.
Motsvarande fråga har tidigare övervägts (CU 1980/81:5, 11). Utskottet
avstyrker därför förslagen.

Förslaget i propositionen grundas närmast på bedömningen att det
ekonomiska läget gör det omöjligt att garantera att kommunerna får
finansiellt utrymme för att fram till den 1 juli 1984 köpa den byggföretagarägda
exploateringsmark som behövs för att trygga ett kontinuerligt
bostadsbyggande. Storleken av dessa beräknade anspråk har inte närmare
preciserats. Det kan inte uteslutas att en del av marken kan bebyggas av
markägaren. Vidare noteras att finansierings- eller kreditanspråken i vissa
fall är kortfristiga, nämligen då bebyggelsen skall ske inom kort och
krediterna därmed avlyfts genom byggnads- och bostadslån. Trots detta
nödgas utskottet ansluta sig till bedömningen att det inte kan krävas att
kommunerna köper den behövliga marken. Detta i förening med att
omfattningen av möjligt nybyggande sjunkit i jämförelse med 1974 års
perspektiv har lett utskottet till att regeringsförslaget tillstyrks. Motionerna
avstyrks därmed i denna del.

4.2 Den särskilda markprisprövningen

Förslaget i propositionen är att den särskilda markprisprövningen enligt
16 § BFF slopas för ny- och ombyggnad i saneringsområden. Förslaget får ses
i samband med att också markvillkoret enligt ovan föreslås slopat i
saneringsområden. Även här är motivet detsamma - det kommunala
inflytandet över yttrandet i låneärendet anses tillräckligt. Motionsyrkandena
att riksdagen inte skall godta förslaget grundas på att prövningen skulle vara
ett stöd för kommunernas agerande.

Det kan enligt utskottets mening inte förutsättas annat än att kommunerna,
för att kunna fullfölja sina bostadspolitiska intressen, bevakar
markprisutvecklingen inom den nu gällande regelns sakliga ram även om den
avskaffas enligt förslaget. En formaliserad särskild statlig prövning blir
därmed onödig. Utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker
motionerna såvitt nu är i fråga.

CU 1980/81:40-41

4.3 Konkurrensvillkoret och produktionskostnadsbelåningen

Regeringen föreslår - som en åtgärd för att stimulera bostadsbyggandet -att konkurrensvillkoret slopas temporärt och att möjlighet öppnas under
samma tid till produktionskostnadsbelåning för hyres- och bostadsrättshus
även vid förhandlingsentreprenader och egenregiprojekt. Bostadsministern
anför att låneunderlaget inte skall kunna vara högre i dessa fall än för ett
motsvarande projekt som upphandlats i konkurrens. Vidare skall fortfarande
gälla det generella villkoret att lån inte får lämnas om kostnaden väsentligt
överstiger det schablonberäknade låneunderlaget/pantvärdet.

Häremot ställs dels motion 2201 (vpk) med dess yrkande om avslag på
propositionen i motsvarande del, dels motion 2194 (s), som i denna del syftar
till att det sakliga innehållet i regeringsförslaget skall godtas inom ramen för
ett ändrat men bibehållet konkurrensvillkor.

Regeringens förslag utgår från syftet att förhandlingsentreprenad eller
egenregibyggande inte skall leda till sämre belåningsförutsättningar än
anbudsupphandling - förutsatt dock att dessa produktionsformer inte ger ett
sämre resultat än en anbudskonkurrens. Nödvändigheten att som enligt
regeringsförslaget bibehålla denna förutsättning kan knappast sättas i fråga
med den kostnadsutveckling för nyproduktionen som tillgängliga uppgifter
tyder på. Detta torde också vara motivet till bostadsministerns uttalande (s.
9) att högre låneunderlag inte bör kunna fastställas för egenregiprojekt och
förhandlingsupphandlade projekt än för ett motsvarande projekt som är
upphandlat i konkurrens. Denna begränsning är snävare än den generella
jämförelsen med de schablonberäknade kostnaderna: alla jämförelseobjekt
på anbudssektorn måste ju ligga inom denna principiella ram.

Om denna begränsning författningsmässigt knyts till konkurrensregeln
eller inte kan synas vara av mindre betydelse. Regeringsförslaget innebär
emellertid endast en tillfällig åtgärd. Denna förslagets karaktär skulle
betonas om huvudprincipen inte helt uppoffrades utan förslaget genomfördes
i form av en ändring.

Mot denna bakgrund kan enligt utskottets mening de sakliga ståndpunkterna
i propositionen med fördel förenas med den konstruktion som föreslås i
motion 2194 (s). Denna slutsats leder också till att motion 2201 (vpk)
avstyrks. Utskottet förordar sålunda att konkurrensvillkoret ändras.
Ändringen innebär att kravet på en prövning i det enskilda fallet av om
förhandlingsentreprenad eller egenregibyggande är en lämplig produktionsform
temporärt frånfalls.

Utskottet har ingen erinran mot att som förutsättning för tillämpningen
anges att byggnadsarbetena skall påbörjas senast den 30 september 1982. Det
bör ankomma på regeringen att besluta om de tidsgränser som i övrigt kan
behövas.

Enligt även utskottets mening bör i detta sammanhang betonas vikten av
att jämförelsen med schablonkostnaderna prövas och tillämpas strikt.

CU 1980/81:40-41

Beaktansvärda differenser som ansetts böra godtas torde uppenbarligen inte
kunna grundas på konkurrensvillkorets motiv utan hänför sig i så fall till
andra ofullkomligheter i lånesystemet som inte medger belåning av
acceptabla kostnader. Särskilda förslag bör i så fall läggas fram i dessa
avseenden.

4.4 Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande markvillkoret att riksdagen med bifall till regeringens
förslag samt med avslag på motionerna 1980/81:2194
yrkande 1 och 2201 yrkande 1, båda såvitt nu är i fråga,
godkänner de ändringar i grunderna som förordats i regeringsprotokollet,

2. beträffande den särskilda markprisprövningen att riksdagen
med bifall till regeringens förslag samt med avslag på motionerna
1980/81:2194 yrkande 1 och 2201 yrkande 1, båda såvitt
nu är i fråga, godkänner de ändringar i grunderna som förordats
i regeringsprotokollet,

3. beträffande markförvärvslån att riksdagen avslår motion 1980/
81:2201 yrkandena 2 och 3,

4. beträffande konkurrensvillkoret och produktionskostnadsbelåningen
att riksdagen med anledning av regeringens förslag och
motion 1980/81:2194 yrkande 2 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

Stockholm den 21 maj 1981

På civilutskottets vägnar
KJELL A. MATTSSON

Närvarande: Kjell A. Mattsson (c), Per Bergman (s), Rolf Dahlberg (m),
Oskar Lindkvist (s), Lars Henrikson (s), Knut Billing (m), Bertil Danielsson
(m), Kerstin Andersson i Hjärtum (c), Magnus Persson (s), Bertil Dahlén
(fp), Per Olof Håkansson (s), Lennart Nilsson (s), Margareta Palmqvist (s),
Annika Öhrström (c) och Kerstin Ekman (fp).

Reservationer

Per Bergman, Oskar Lindkvist, Lars Henrikson, Magnus Persson, Per
Olof Håkansson, Lennart Nilsson och Margareta Palmqvist, alla (s), har
reserverat sig mot betänkandet i följande delar:

CU 1980/81:40-41

1 Markvillkoret

Reservanterna anser att

dels den del av utskottets betänkande på s. 10 som börjar ”Regeringsförslaget
när” och slutar ”motsvarande delar” bort lyda:

Motiveringen för regeringens förslag att slopa markvillkoret i saneringsområden
är klart bristfällig. Bostadsministern anför i huvudsak endast att
kommunen kan utnyttja sitt yttrande i låneärendet för att hindra att
bostadslån lämnas om markpriset är för högt. Hon går förbi andra frågor
t. ex. varför regeringen anser att man bör undandra kommunen möjligheter
att genom markvillkoret påverka markfördelningen och styra plangenomförandet.
Slutsatsen kan bara bli en: man vill ta tillfället i akt att flytta fram
markägarnas och byggföretagarnas positioner i en situation när man tror att
det skulle kunna accepteras på grund av kraven på ett ökat bostadsbyggande.
Det har inte antytts att man när det gäller saneringsområden ens tänkt
invänta stadsförnyelsekommitténs förslag innan ett beslut aktualiseras.

Propositionen ger sålunda inte grund för att tillstyrka regeringens förslag i
denna del. En tillstyrkan skulle också innebära att riksdagen medverkade till
att på ytterligare en punkt genomföra det moderata program som den
tidigare regeringen så helhjärtat accepterat, ett program som tidigare
förkastats av en bred riksdagsmajoritet.

dels den del av utskottets betänkande på s. 10 som börjar ”Bostadsministern
anför” och slutar ”svarande delar” bort lyda:

Förslaget att temporärt upphäva markvillkoret vid nybyggnad av styckebyggda
småhus i exploateringsområden tar direkt sikte på att beröva
småhusbyggarna möjligheten att utnyttja säljarnas konkurrens. Förslaget
innebär att den småhusförsäljare som har för köparen lämplig mark skall
kunna utnyttja detta för att binda köparen till sig och därmed komma från en
jämförelse med övriga småhusförsäljare om produkten som sådan. Det är
svårt att inse att förslaget kan vara till nytta ens för småhusförsäljarna som
företagsgrupp bortsett från möjligheten att höja prisnivån för jämförelseobjekten
på bostadskonsumenternas bekostnad. Inte ens förslagets temporära
karaktär gör det antagbart.

dels den del av utskottets betänkande på s. 11 som börjar ”Förslaget i” och
slutar ”denna del” bort lyda:

De till byggintressena knutna markexploatörerna har getts en tioårig
övergångstid för att utnyttja sin mark för bostadbyggande utan att
markvillkoret kan åberopas. Det förhållandet att de inte ansett sig kunna få
ut tillräckligt höga förväntningsvärden vid bebyggelse eller försäljning till
kommunen har medfört att de fortfarande äger stora markområden.
Förslaget i propositionen om att förlänga denna övergångstid under
ytterligare tre år syftar uppenbarligen till att ge dem ytterligare en chans att ta

CU 1980/81:40-41

hem vissa spekulationsvinster, en chans som skulle förbättras genom att man
samtidigt vill slopa konkurrensvillkoret. Detta ges dock formen att skälet för
förslaget är att kommunerna inte har och inte kan ges ekonomiska
möjligheter att förvärva marken.

Även om man följer bostadsministerns argumenteringslinje måste konstateras
att det inte erbjudits någon entydig utredning om vilka markarealer som
kommunerna verkligen behöver köpa eller expropriera från byggintressenterna
för att upprätthålla ett avsett bostadsbyggande i former som går att
förena med de fortfarande inte formellt upphävda bostadspolitiska riktlinjerna.
Det har därmed inte heller getts någon klar grund för omdömet att
kommunerna inte har och inte kan ges tillräckligt finansiellt utrymme. Hela
förslaget byggs upp utifrån en allmänt hållen hänvisning till det ekonomiska
läget.

Inte ens den samvetsnöd som får uttryck i utfästelsen att någon ytterligare
förlängning inte skall föreslås ger tillräcklig anledning för utskottet att
tillstyrka regeringens förslag.

dels utskottet under 1 bort hemställa:

1. beträffande markvillkoret att riksdagen med bifall till motionerna
1980/81:2194 yrkande 1 och 2201 yrkande 1, båda såvitt
nu är i fråga, inte godkänner de ändringar i grunderna som
förordats i regeringsprotokollet,

2. Den särskilda markprisprövningen

Reservanterna anser att

dels den del av utskottets betänkande på s. 11 som börjar ”Det kan” och
slutar ”i fråga” bort lyda:

Den nu gällande ordningen innebär att det som en yttre ram för
kommunernas markprisprövning finns ett tak för markpriset där länsbostadsnämnden
kan säga nej till lån, nämligen då priset överstiger marknadsvärdet
i expropriationslagens mening. Inom denna ram har kommunerna full
frihet att agera och hävda sina egna även långsiktiga intressen. Denna
särskilda obligatoriska jämförelse med marknadspriset måste upplevas som
ett stöd för de kommuner som för en aktiv markprispolitik i syfte att sänka
ortsprisnivån och därmed även marknadspriserna. I de fall där en kommun
av någon orsak inte anser sig kunna med kraft hävda sådana intressen är den
gällande regeln ett markprispolitiskt skyddsnät för de bostadspolitiska
intressena. Bostadsministerns argument för förslaget saknar därmed logiskt
samband med förslaget som sådant.

dels utskottet under 2 bort hemställa:

2. beträffande den särskilda markprisprövningen att riksdagen

CU 1980/81:40-41

med bifall till motionerna 1980/81:2194 yrkande 1 och 2201
yrkande 1, båda såvitt nu ari fråga, inte godkänner de ändringar
i grunderna som förordats i regeringsprotokollet,

Särskilt yttrande

Per Bergman, Oskar Lindkvist, Lars Henrikson, Magnus Persson, Per
Olof Håkansson, Lennart Nilsson och Margareta Palmqvist, alla (s),
anför:

Regeringens förslag i propositionen måste ses som en helhet. Mark- och
konkurrensvillkoren samt produktionskostnadsbelåningen har sammantaget
vissa effekter som inte entydigt kan härledas ur den ena eller andra
delbestämmelsen. Man måste bedöma delförslag utifrån den ändring de
medför i de sammantagna handlingsmöjligheterna och deras effekt när det
gäller att främja ett socialt inriktat bostadsbyggande.

Propositionen kan med dessa utgångspunkter ses som den senaste, och för
den propositionsbeslutande regeringen sista, manifestationen av uppslutning
kring det moderata mark- och bostadspolitiska programmet. Det genomgående
syftet är att avveckla samhällsinflytandet till förmån för markägarintressena,
i första hand då de markägarintressen som är förbundna med
entreprenörsintressen.

Möjligheterna att ställa krediter för markköp till kommunernas förfogande
måste aktivt bevakas - detta vare sig det kan ske genom särskilda lån eller
vid kreditprioriteringen.

Vi har med tillfredsställelse noterat att regeringen i fråga om produktionskostnadsbelåningen
nu tar upp det förslag som vi förde fram vid föregående
riksmöte och som riksdagsmajoriteten då hårt argumenterade emot och
avslog. Därmed upphävs ett beslut som formellt gällde produktionskostnadsbelåning
men som i sak innebar en synnerligen kraftig skärpning av den
konkurrensregel regeringen nu sagt sig vilja avskaffa, om än temporärt. Vi
förutsätter som tidigare att det senare skall kunna presenteras ett underlag
som ger saklig grund för förutsättningslösa bedömningar av produktionsapparatens
struktur och möjligheterna att via regler för dess agerande bromsa
den mycket oroande utvecklingen av byggpriserna. Utskottets enhälliga
betoning av oron för en fortsättning i annan skepnad av det tidigare
överkostnadsproblemet kan vara en av utgångspunkterna. Det krävs
emellertid fortsatt och skärpt uppmärksamhet på och snara åtgärder för att
analysera och bromsa utvecklingen av de byggkostnader som nu stiger långt
snabbare än tidigare.

CU 1980/81:40-41

Bilaga

Utdrag ur
Förordning
om ändring i bostadsfinansieringsförordningen
(1974:946);

utfärdad den 29 maj 1980.

6 § Bostadslån för ny- eller ombyggnad beviljas endast om kommunen,
landstingskommunen eller ett aktiebolag, som helt ägs av kommunen eller
landstingskommunen och vars verksamhet uteslutande består i att färva eller
förvalta mark, har till lånesökanden för genomförande av byggnadsföretaget
överlåtit marken, upplåtit den med tomträtt eller överlåtit tomträtt till
marken.

Första stycket gäller ej i följande fall:

1. Om lånet avser ett sådant småhus som skall bebos av sökanden och
förvärvet av marken eller tomträtten ej är förenat med villkor, varigenom
sökandens upphandling av material och byggnadsarbeten binds till en viss
byggintressent.

2. Om sökanden har ägt marken eller innehaft den med tomträtt sedan 1
november 1974. Om marken är belägen inom ett område utan samlad äldre
bebyggelse krävs dock att ansökan om bostadslån ges in före den 1 juli
1984.

3. Om lånet i huvudsak omfattar sådana åtgärder som anges i förordningen
(1975:129) om bidrag av statsmedel till förbättring av boendemiljöer eller
förordningen (1980:334) om statsbidrag till energibesparande åtgärder i
bostadshus m. m. eller sådana åtgärder som behövs för att minska
radondotterhalten i utrymmen som avses i 2 § första stycket till en nivå som är
godtagbar från allmän hälsovårdssynpunkt.

4. Om annars särskilda skäl föreligger och lånet avser hus i ett område
med samlad äldre bebyggelse.

Är förutsättningarna enligt första stycket eller andra stycket 2 uppfyllda
endast för en del av marken, gäller första stycket inte för den återstående
delen, om dess areal är ringa.

Första stycket gäller inte heller i fråga om följande förvärv av mark eller
tomträtt:

{Markvillkoret)

CU 1980/81:40-41

I fråga om hus i områden utan samlad äldre bebyggelse kan bostadsstyrelsen
för särskilt fall medge att bostadslån får beviljas utan hinder av
bestämmelserna i första stycket. Ett sådant medgivande får lämnas endast
efter ansökan av kommunen och om det finns starka skäl.

11 § Bostadslån för nybyggnad av annat hus än småhus som skall bebos av
lånesökanden utgår endast om byggnadsarbetena upphandlas genom infordrande
av anbud och genom prövning och antagande av anbud utan
föregående förhandling med anbudsgivare.

12 § Bostadslån utgår ej, om lånesökanden vid upphandling enligt 11 § har
antagit anbud som är påtagligt sämre än annat anbud och detta innebär att
anbudsgivaren otillbörligt gynnas.

Här förmedlingsorganet avstyrkt låneansökningen på grund av bestämmelserna
i första stycket utgår lån endast om särskilda skäl föreligger.

Har föremdlingsorganet tillstyrkt låneansökningen, skall länsbostadsnämnden
pröva om hinder mot lån föreligger på grund av bestämmelserna i
första stycket, om sådan prövning begärts av anbudsgivare, vars anbud ej
antagits, eller när anledning därtill eljest finns. Föreligger särskilda skäl att
frångå föremdlingsorganets bedömning, skall låneansökningen avslås.

13 § Utan hinder av att upphandling sker på annat sätt än som anges i 11 §
kan lån utgå under förutsättning att upphandlingen kan antagas vara minst
lika fördelaktig och även i övrigt lämplig.

Har förmedlingsorganet tillstyrkt låneansökningen, skall länsbostadsnämnden
pröva om hinder mot lån föreligger på grund av bestämmelserna i
första stycket. Föreligger särskilda skäl att frångå förmedlingsorganets
bedömning, skall låneansökningen avslås.

14 § Bestämmelserna i 11-13 §§ gäller ej beträffande bostadslån för sådan
nybyggnad som skall utföras av ägaren till marken eller tomträttshavaren
(egenregibygge).

Lån som avser egenregibygge av annat hus än småhus som skall bebos av
lånesökanden utgår endast om kostnaden för bygget bedömes ej överstiga
kostnadsnivån vid upphandling på sätt som eljest krävs för att lån skall utgå
och om egenregibygge med hänsyn till omständigheterna i särskilda fallet kan
anses vara en lämplig produktionsform.

Har förmedlingsorganet tillstyrkt låneansökningen, utgår lån endast om
särskilda skäl föreligger.

Har förmedlingsorganet tillstyrkt låneansökningen, skall länsbostadsnämnden
pröva om hinder mot lån föreligger.

(Konkurrensvillkoret) -

CU 1980/81:40-41

Har förmedlingsorganet tillstyrkt låneansökningen, skall länsbostadsnämnden
pröva om hinder mot lån föreligger på grund av bestämmelserna i
andra stycket. Föreligger särskilda skäl att frångå förmedlingsorganets
bedömning, skall låneansökningen avslås.

16 § Bostadslån utgår ej för småhus eller sådant flerfamiljshus som
uppföres i område utan samlad äldre bebyggelse, om det pris till vilket
marken förvärvats överstiger vad som är skäligt.

Vid bedömningen av prisets skälighet skall hänsyn ej tagas till i priset
ingående kostnad för att ställa marken i ordning för bebyggelse. I övrigt skall
bedömningen i tillämpliga delar ske med ledning av de värderingsgrunder
som gäller vid expropriation.

(Särskild prövning
av markpriset)