om mänskliga rättigheter (Turkiet, Iran, kurder m.m.) (Betänkande 1983/84:UU12 Utrikesutskottet)

UU 1983/84:12

Utrikesutskottets betänkande
1983/84:12

om mänskliga rättigheter (Turkiet, Iran, kurder m. m.)

Motionerna

I motion 1983/84:969 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas

1. att riksdagen hos regeringen hemställer om nya initiativ i Europarådet i
fråga om den turkiska militärjuntans övergrepp,

2. att riksdagen hos regeringen begär initiativ till att frågan om den
turkiska militär juntan också tas upp i FN,

3. att riksdagen uttalar ett fördömande av förtrycket i Iran,

4. att riksdagen uttalar ett fördömande av Israels och Syriens krigföring i
Libanon,

6. att riksdagen hos regeringen hemställer om initiativ till att ta upp den
kurdiska frågan i FN:s kommission för mänskliga rättigheter,

7. att riksdagen hos regeringen hemställer om åtgärder på det internationella
planet i övrigt för samordnade aktioner till stöd för kurderna,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
framförts om flyktingarna från Västasien.

Yrkande 5 i motionen behandlas i UU 1983/84:15.

I motion 1983/84:1550 av Tore Nilsson (m) hemställs att riksdagen anhåller
att regeringen inom FN verkar för att internationella sanktioner vidtas mot
Iran i syfte att humanisera förhållandena i landet.

Utskottet

Utskottet har under föregående riksmöte i två betänkanden behandlat
frågan om Sveriges insatser för främjande av mänskliga rättigheter, UU
1982/83:1 och UU 1982/83:21. I förstnämnda betänkande lämnades en
utförlig redovisning av föreliggande internationella deklarationer och konventioner
på detta område.

Kränkningar mot människans grundläggande fri- och rättigheter förekommer
i många länder. I den senaste årsrapporten från Amnesty International
upptas över 115 stater. Även om det i flera av dessa länder rör sig om enstaka
och kanske juridiskt oklara fall är det uppenbart att det i ett stort antal stater
förekommer omfattande och svåra brott mot människans rättigheter. Inte
sällan rör det sig om ett förtryck som bedrivs eller uppmuntras av de egna
myndigheterna eller utan motåtgärder tolereras av dem. I några stater har
förföljelse, diskriminering och omänsklig behandling upphöjts till allmän
lag.

Utskottet anser att upprätthållande av respekten för mänskliga rättigheter
1 Riksdagen 1983184. 9sami. Nr 12

UU 1983/84:12

är en grundläggande angelägenhet för världssamfundet. Genom medlemskap
i FN och anslutning till förklaringen om de mänskliga rättigheterna eller
till internationella konventioner har alla stater en skyldighet att respektera
och främja mänskliga rättigheter. Inom FN-systemet intar kommissionen för
de mänskliga rättigheterna därvid en central roll. Den sammanträder under
sex veckor i början av varje år. Sverige är f. n. inte medlem av kommissionen
- vilket i viss mån begränsar våra initiativmöjligheter inom FN:s ram - men
deltar aktivt som observatör. Vid det senaste mötet hölls tre svenska inlägg,
ett om det pågående arbetet att utarbeta en konvention som förbjuder tortyr,
ett mot dödsstraffet och ett om situationen i en rad enskilda länder. Senare
under våren varje år diskuteras frågor om mänskliga rättigheter i ECOSOC
och under höstarna i FN:s generalförsamling och dess tredje utskott.

Kritik har ofta framförts mot att FN intar en selektiv hållning, när det
gäller att påtala kränkningar av mänskliga rättigheter som begås av enskilda
länder. Kritiken är i viss mån befogad. Det är uppenbart att vissa länder i FN
på grund av politiska hänsyn och ibland av religiösa eller geografiska skäl
känner sig förhindrade att delta i en opinionsyttring mot ett enskilt land.
Detta bör dock enligt utskottets mening ej hindra agerande i de fall där det är
möjligt att nå resultat.

Utskottet vill också betona värdet av det långsiktiga, normgivande arbete
som sker genom utarbetande av konventioner eller andra instrument
varigenom vissa företeelser i kränkandet av de mänskliga rättigheterna
begränsas.

Inget tvivel kan råda om Sveriges engagemang och aktivitet till skydd för
och främjande av mänskliga rättigheter i internationella sammanhang.
Regeringen har vid upprepade tillfällen förklarat att brott mot mänskliga
rättigheter skall påtalas var de än förekommer. Utskottet ställer sig bakom
detta ställningstagande. Utskottet vill också erinra om att Sverige genom sitt
humanitära bistånd och sin flyktingpolitik ger konkret uttryck för sin
inställning till mänskliga rättigheter.

Turkiet

I yrkande 1 i motion 969 föreslås att riksdagen hos regeringen hemställer
om nya initiativ i Europarådet i fråga om den turkiska militärjuntans
övergrepp. I yrkande 2 i samma motion hemställs att riksdagen hos
regeringen begär initiativ till att frågan om den turkiska militärjuntan också
tas upp i FN.

I sitt betänkande UU 1981/82:18 vari bl. a. hemställdes att situationen i
Turkiet skulle föras fram i FN, Europarådet och andra internationella
församlingar uttalade utskottet som sin mening att det mest naturliga var att
driva Turkiet-frågan i Europarådet. Vid ett senare tillfälle avstyrkte utskottet
i betänkandet UU 1982/83:3 ett yrkande att hos regeringen begära att den
turkiska frågan skulle tas upp i FN och upprepade därvid sin åsikt att det

UU 1983/84:12

föreföll mest ändamålsenligt att Sverige för sin del i första hand drev frågan i
Europarådet.

Sedan riksdagen antog sistnämnda betänkande den 24 november 1982 har
parlamentsval ägt rum i Turkiet, vilket skedde den 6 november 1983, och en
civil regering tillträtt. Valen var dock omgärdade av mycket betydande
restriktioner, och militärjuntan tillät endast tre politiska partier att delta.
Kommunala val har förutskickats att äga rum under våren. Enligt vad
parlamentet beslutat skall partier som hindrades delta i de allmänna valen i
november förra året nu tillåtas delta.

Undantagstillstånd råder alltjämt i större delen av landet. Yttrandefriheten
är begränsad liksom föreningsfriheten. De pågående massrättegångarna
mot fackliga förtroendemän ter sig särskilt stötande. Rapporter om nyligen
inträffade dödsfall i ett turkiskt fängelse har väckt internationell uppmärksamhet.

Inom Europarådets ministerkommitté har den svenska regeringsrepresentanten
upprepade gånger tagit till orda med anledning av den rådande
situationen i Turkiet, senast i november 1983, och påtalat missförhållandena
i landet och med skärpa erinrat om de krav vad gäller ett demokratiskt
styrelseskick som Europarådets stadga ställer på sina medlemmar.

Den parlamentariska församlingen har också ställt sig kritisk till de
rådande förhållandena i Turkiet och till den alltför långsamma återgången till
demokrati. De ledamöter av den svenska delegationen som tagit till orda i
församlingens debatt har givit uttryck för sin kritiska inställning.

Utskottet noterar vidare att behandlingen av Sveriges och fyra andra
länders anmälan mot Turkiet fortsätter inom Europarådets kommission för
de mänskliga rättigheterna.

Enligt utskottets mening är det angeläget att Sverige även framgent inom
Europarådet ägnar frågan om situationen i Turkiet stor uppmärksamhet.

Mot bakgrund av vad ovan anförts får yrkande 1 i motion 969 anses vara
besvarat medan utskottet avstyrker yrkande 2 i samma motion.

Iran

I motion 969, yrkande 3 hemställs att riksdagen uttalar ett fördömande av
förtrycket i Iran.

I motion 1550 hemställs att riksdagen anhåller att regeringen inom FN
verkar för att internationella sanktioner vidtas mot Iran i syfte att humanisera
förhållandena i landet.

Utskottet behandlade situationen i Iran i betänkandet UU 1982/83:1, då
utskottet bl. a. hade att ta ställning till en motion vari gjordes en liknande
hemställan, nämligen att riksdagen skulle föreslå svenska åtgärder i FN i
syfte att humanisera förhållandena i Iran. Utskottet gav då bl. a. uttryck för
sin oro över situationen i Iran och nämnde särskilt den utsatta situation
medlemmar i bahaisamfundet befann sig i.

UU 1983/84:12

I betänkandet UU 1982/83:21 avstyrkte utskottet en motion med krav att
regeringen skulle avbryta handeln med Iran på grund av brott mot
konventionen om de mänskliga rättigheterna.

FN-rapporter ger belägg för att avrättningar alltjämt förekommer i Iran
och äger rum på godtyckliga grunder eller efter ett ytterst summariskt
förfarande. Tortyr förekommer likaså. Fängslanden sker utan rättegång, och
personer som arresterats kan hållas i fängsligt förvar i månader utan att
anhöriga får reda på vad vederbörande är anklagad för eller var personen i
fråga befinner sig. Fängslade människor utsätts för grym, omänsklig och
förnedrande behandling. Förföljelse av religiöst oliktänkande fortsätter. Fall
av försvinnanden rapporteras.

I ett anförande den 9 mars 1984 inför FN:s kommission för de mänskliga
rättigheterna tog den svenska regeringens observatör upp situationen i Iran
och påtalade att situationen i detta land fortsätter att ge upphov till oro och
erinrade om de FN-rapporter som vittnar om summariska och godtyckliga
avrättningar, tortyr och fängslanden utan rättegång.

Kommissionen antog en resolution där man uttrycker sin djupa oro över de
fortsatta allvarliga kränkningarna av de mänskliga rättigheterna i Iran.

I ett interpellationssvar i riksdagen den 29 november 1983 redovisade
utrikesminister Lennart Bodström att regeringen noga följer händelseutvecklingen
i Iran vad avser mänskliga rättigheter. Han redogjorde vidare för
de bilaterala kontakter som förekommit till förmån för politiska fångar och
bahaier i Iran.

Trots att det iranska ledarskapet i december 1982 offentliggjorde ett
åttapunktsprogram vari fastslås att grundläggande mänskliga rättigheter ej
får åsidosättas konstaterar utskottet dock att brotten mot de mänskliga
rättigheterna i Iran fortsätter.

Utskottet delar den svenska regeringens oro vad gäller den bristande
respekten för mänskliga rättigheter i Iran och menar att det finns anledning
för Sverige att även framgent noga följa utvecklingen i landet på detta
område och i den mån så är möjligt även aktualisera frågan i internationella
fora.

Med vad som därmed anförts får yrkande 3 i motion 969 anses besvarat.

Vad gäller frågan om sanktioner gentemot Iran må först erinras om att det
är FN:s säkerhetsråd som äger fatta beslut om bindande sanktioner.

Säkerhetsrådet har upprepade gånger diskuterat situationen i Iran inte
minst i samband med konflikten med Irak. Några förslag att rådet skulle
besluta om sanktioner har inte lagts fram. Enligt utskottets uppfattning torde
förutsättningar saknas för att ett sådant förslag skulle accepteras av alla
ständiga medlemmar i rådet. Därmed skulle genom vetorätten ej heller något
beslut kunna fattas.

Med hänvisning till vad sålunda anförts avstyrker utskottet yrkandet i
motion 1550.

UU 1983/84:12

Kriget i Libanon

I yrkande 4 i motion 969 hemställs att riksdagen uttalar ett fördömande av
Israels och Syriens krigföring i Libanon.

Den senaste tidens händelseutveckling i Libanon har varit djupt tragisk.
Som ofta är fallet vid väpnade konflikter är det civilbefolkningen som
drabbats hårdast. Den svenska regeringen har ej heller tvekat att fördöma
såväl det israeliska som syriska agerandet i Libanon gentemot civilbefolkningen.
Detta framgick bl. a. av utrikesminister Lennart Bodströms svar i
riksdagen den 12 december förra året.

Det är utskottets förhoppning att de stridande parterna i Libanon upphör
med stridigheterna och enas om en form för fredlig samlevnad. Alla
främmande trupper måste lämna landet och respekten för Libanons territoriella
integritet och suveränitet återupprättas.

Mot denna bakgrund är utskottet inte berett att tillstyrka det i motion 969,
yrkande 4, föreslagna uttalandet, varför det avstyrks.

Kurdernas situation

I yrkande 6 i motion 969 begärs att riksdagen hos regeringen hemställer
om initiativ till att ta upp den kurdiska frågan i FN:s kommission för
mänskliga rättigheter; i yrkande 7 begärs att riksdagen hos regeringen
hemställer om åtgärder på det internationella planet i övrigt för samordnade
aktioner till stöd för kurderna.

I betänkandet UU 1982/83:4 behandlade utskottet ett yrkande av delvis
samma innehåll som de nu aktuella yrkandena. Utskottet avstyrkte detta
yrkande med motivering att utskottet ville överlämna åt regeringen att
avgöra vilka kanaler och fora den i varje särskilt fall som gällde brott mot
mänskliga rättigheter önskade använda. Utskottet påpekade också att
Sverige ej heller var medlem av FN:s kommission för de mänskliga
rättigheterna.

I ett tidigare betänkande, UU 1981/82:7, underströk utskottet också att det
är önskvärt att ha stöd av en internationell opinion om man önskar ta upp en
fråga i FN och att initiativ som väcks och ej har framgång kan riskera att
skada den sak man velat gagna.

Utskottet gör alltjämt den bedömningen att det finns anledning att
påminna den internationella opinionen om den förföljelse som äger rum mot
kurder. Graden av förföljelse i de olika länder där kurder lever har varierat.
F. n. synes kurderna i Iran varit särskilt utsatta för förföljelse. Vilka kanaler
eller fora på det internationella planet som bäst lämpar sig att utnyttja till
stöd för kurder bör avgöras av regeringen vid varje särskilt tillfälle.

Med hänvisning till vad som således anförts avstyrker utskottet yrkande 6 i
motion 969 medan yrkande 7 i motion 969 får anses besvarat.

UU 1983/84:12

Flyktingfrågan i Västasien

I yrkande 8 i motion 969 hemställs att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad som i motionen anförs om flyktingarna från
Västasien.

Den 16 februari 1984 gav statsrådet Anita Gradin som svar på en fråga i
riksdagen sin och regeringens syn på hur Sverige uppfyller sina internationella
åtaganden i fråga om flyktingar. I svaret framhölls att regeringen väl
uppfyller sina åtaganden i enlighet med 1951 års Genévekonvention om
flyktingars rättsliga ställning. Av svaret framgick vidare att svensk lagstiftning
erbjuder skydd även för andra kategorier av flyktingar än dem som
omfattas av konventionen. Med särskild hänvisning till flyktingsituationen i
Mellersta Östern sade statsrådet Gradin att regeringen nyligen tagit initiativ
till särskilda konsultationer med FN:s flyktingkommissarie i syfte att
åstadkomma en mer effektiv internationell samverkan där även Sverige var
berett att ta sitt ansvar.

I motion 969 tas till kritisk granskning särskilt upp vad som vanligen kallas
principen om första asylland och som innebär ett huvudansvar för det land till
vilket en flykting först anländer.

Enligt vad utskottet erfarit förbereds inom regeringskansliet en proposition
som innebär en viss uppmjukning i den ordning som nu gäller med
avseende på tillämpningen av principen om första asylland.

Med vad således anförts får yrkande 8 i motion 969 anses besvarat.

Hemställan

res. 1 (vpk)
res. 2 (vpk)

Stockholm den 22 mars 1984

På utrikesutskottets vägnar
STIG ALEMYR

Närvarande vid ärendets slutbehandling: Stig Alemyr (s), Sture Korpås (c),

Carl Bildt (m), Sture Palm (s), Gunnel Jonäng (c), Sture Ericson (s),

Margaretha af Ugglas (m), Jan Bergqvist (s), Axel Andersson (s), Sten Sture
Paterson (m), Maj-Lis Lööw (s), Bengt Silfverstrand (s), Ivar Virgin (m),

Rune Ångström (fp) och Bertil Måbrink (vpk).

Utskottet hemställer

1. att riksdagen förklarar motion 1983/84:969, yrkandena 1, 3, 7 och
8, besvarade med vad utskottet anfört,

2. att riksdagen avslår motion 1983/84:969, yrkande 2,

3. att riksdagen avslår motion 1983/84:969, yrkande 4,

4. att riksdagen avslår motion 1983/84:969, yrkande 6,

5. att riksdagen avslår motion 1983/84:1550.

UU 1983/84:12

Reservationer

1. Turkiet

Bertil Måbrink (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 3 som börjar med ”Mot
bakgrund” och slutar med ”samma motion.” bort ha följande lydelse:

Frågans utveckling i Europarådet ger dock anledning förmoda att de som
önskar fortsätta en kritisk granskning av Turkiet hamnar i minoritet. Den
rådande situationen i Turkiet med regimens institutionalisering av ett slags
låtsasdemokrati är dock oroväckande. Därför är det nödvändigt att frågan
även drivs i andra internationella fora. FN är i det sammanhanget ett
självskrivet forum och är särskilt väl lämpat för att vinna en internationell
opinion mot den nuvarande regimen i Turkiet. Utskottet menar därför att
regeringen bör ta initiativ till att föra upp Turkiet-frågan i FN.

Mot bakgrund av vad som ovan anförts får yrkande 1 i motion 969 anses
vara besvarat medan utskottet ansluter sig till den uppfattning som framförts
i yrkande 2 i motion 969.

dels att utskottets hemställan i moment 2 bort ha följande lydelse:

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:969, yrkande 2, som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om att
Turkiet-frågan bör tas upp i FN.

2. Kurder

Bertil Måbrink (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med ”Vilka
kanaler” och slutar med ”anses besvarat.” bort ha följande lydelse:

Kurdernas situation har inte hittills behandlats i FN:s kommission för de
mänskliga rättigheterna. Den kurdiska frågan har över huvud taget inte tagits
upp till någon egentlig behandling inom FN. Som skäl härför har anförts att
det inte torde finnas någon tillräckligt omfattande internationell opinion för
att föra in frågan i FN-arbetet.

Utskottet anser emellertid att det förhållandet att det inom FN-systemet
torde saknas förutsättningar för en framgångsrik behandling av den kurdiska
frågan inte bör få påverka Sveriges agerande. En sådan princip skulle ju
innebära att alla möjligheter att driva en fråga för att påverka opinionen
inom FN-systemet skulle vara stängda. Det är ju just för att de kurdiska
minoriteternas dåliga villkor i skilda länder inte påtalats och för att
regeringarna i dessa länder är motståndare till alla förändringar, som frågan
om kurderna måste drivas både i FN och andra internationella fora.
Kurdernas sak har varit och är så missgynnad att den inte kan skadas av
framstötar i FN, även om misslyckanden inte kan uteslutas. Alla initiativ är
till gagn för dem.

UU 1983/84:12

Argumentet att Sverige för tillfället inte är medlem av FN:s kommission
för mänskliga rättigheter är inte heller särskilt relevant. Om Sverige skulle
kunna agera endast under de perioder som ett sådant medlemskap gäller, blir
vårt lands möjligheter drastiskt beskurna.

Eftersom utskottet håller med om att de kurdiska minoriteternas villkor
förtjänar uppmärksamhet och stöd, är ett svenskt initiativ i FN en följdriktig
åtgärd.

Utskottet delar således den uppfattning som framförs i yrkande 6 i motion
969, nämligen att regeringen bör verka för att kurdernas situation tas upp i
FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna.

dels att utskottets hemställan i moment 4 bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen med bifall till motion 1983/84:969, yrkande 6, som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om att ta upp
den kurdiska frågan i FN:s kommission för mänskliga rättigheter.

minab/gotab 78270 Stockholm 1984