om ledningen av befolkningsskyddet och räddningstjänsten (prop. 1984/85:161) (Betänkande 1984/85:FöU12 Försvarsutskottet)

FöU 1984/85:12

Försvarsutskottets betänkande
1984/85:12

om ledningen av befolkningsskyddet och räddningstjänsten (prop.
1984/85:161)

I betänkandet behandlas de förslag som regeringen - efter föredragning av
försvarsministern, statsrådet Anders Thunborg - har förelagt riksdagen i
proposition 1984/85:161. I betänkandet behandlas också motionerna 1984/
85:3082-3084, som har väckts med anledning av propositionen, och den
under allmänna motionstiden väckta motionen 1984/85:1526.

Bostadsutskottet har yttrat sig över propositionen och motionerna 1984/
85:3082, 3083 och 3084, yrkandena 1, 2 och 4 (bilaga 1). Bostadsutskottet har
i sitt yttrande också behandlat motion 1984/85:1526, som det samtidigt har
överlämnat till försvarsutskottet. Trafikutskottet har yttrat sig över propositionen
jämte motioner såvitt avser myndighetsansvaret för frågor rörande
landtransporter av farligt gods (bilaga 2).

Sammanfattning

I betänkandet föreslås att civilförsvarsstyrelsen och statens brandnämnd
den 1 juli 1986 läggs samman till en ny central myndighet, statens
räddningsverk. I betänkandet förordas vidare att till verket skall knytas den
samordningsfunktion avseende beredskapsåtgärder mot kärnkraftsolyckor
som nu åvilar statens strålskyddsinstitut, allt enligt förslagen i propositionen.
Utskottet anser att därutöver också myndighetsansvaret för frågor rörande
landtransporter av farligt gods bör föras från sjöfartsverket till den nya
myndigheten. Överföringen bör - enligt regeringens närmare bestämmande
- ske högst två år senare än omorganisationen i övrigt.

Utskottet biträder i betänkandet också de principer som enligt propositionen
bör gälla för utbildningen av personal för räddningstjänst och sotningsväsende.

Betänkandet är enhälligt utom när det gäller sättet att styra planläggning
och genomförande av skydd och räddningstjänst (reservation m), utbildning
av personal för sotningsväsendet för energihushållningsuppgifter (reservation
m) och beträffande övningsrytmen för civilförsvarets A-enheter (reservation
m).

Propositionen

Regeringen har

dels föreslagit riksdagen att

1. godkänna att en central myndighet, statens räddningsverk, med de
1 Riksdagen 1984185.10 sami. Nr 12

FöU 1984/85:12

uppgifter som föredragande statsrådet har angett inrättas den 1 juli 1986,

2. bemyndiga regeringen att vid statens räddningsverk inrätta en ordinarie
tjänst för generaldirektör med beteckningen p,

3. godkänna att myndigheterna civilförsvarsstyrelsen och statens brandnämnd
samtidigt upphör med sin verksamhet,

4. godkänna riktlinjer för utbildningen av personal för räddningstjänst och
sotningsväsende i enlighet med vad föredragande statsrådet har förordat,

dels lämnat riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet har
anfört i övrigt om ledningen av befolkningsskyddet och räddningstjänsten
m. m.

Föredragande statsrådet

Efter en redogörelse för vissa allmänna utgångspunkter behandlar föredragande
statsrådet

o ledningen av befolkningsskyddet och räddningstjänsten
o huvuduppgifter för statens räddningsverk
o statens räddningsverks organisation
o civilförsvarets personalförsörjning

o utbildningen av personal för räddningstjänst och sotningsväsende.
Motioner

1984/85:1526 av Jan Hyttring (c) och Bertil Jonasson (c) vari, med
hänvisning till vad som anförts i motion 1984/85:1520, yrkas att riksdagen
beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen
anförts om lokaliseringen av statens räddningsverk.

1984/85:3082 av Hugo Bergdahl (fp) vari yrkas att riksdagen beslutar om
en lokalisering av räddningsverket till Västerås.

1984/85:3083 av Magnus Persson m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen beslutar
att sprängämnesinspektionens uppgifter och verksamheten vid sjöfartsverkets
enhet för landtransporter av farligt gods redan från början förs till det i
proposition 1984/85:161 föreslagna statens räddningsverk.

1984/85:3084 av Per Petersson m. fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs

1. rörande räddningsverkets organisation och verksamhetsinriktning,

2. om att centrala och regionala myndigheter skall kunna utfärda
föreskrifter och anvisningar för planläggning och genomförande av skydd
och räddningstjänst,

3. om att civilförsvarets A-enheter skall övas vart tredje år,

4. om att särskild utbildning av sotningsväsendets personal för energihushållningsuppgifter
ej bör ske.

FöU 1984/85:12

Utskottet

I propositionen föreslås att civilförsvarsverksamheten och den fredstida
räddningstjänsten samordnas. I linje därmed förordas att civilförsvarsstyrelsen
och statens brandnämnd läggs samman till en ny central myndighet,
statens räddningsverk. Till verket föreslås knytas den samordningsfunktion
avseende beredskapsåtgärder mot kärnkraftsolyckor som nu ligger
på statens strålskyddsinstitut, Förslaget vilar bl. a. på resultatet av det arbete
som utförts av en kommitté (Kn 1982:03) som haft i uppdrag att utreda frågan
om en samordning av den centrala ledningen av räddningstjänsten i fred och
civilförsvarsverksamheten (CESAM-kommittén). CESAM har föreslagit att
även sprängämnesinspektionen skall ingå i verket samt att frågor om landoch
sjötransporter av farligt gods, som nu handläggs vid sjöfartsverket, skall
föras till den nya myndigheten.

Vid sin redogörelse för regeringsförslaget uppger föredragande statsrådet
att sprängämnesinspektionen enligt hans mening inte bör införlivas med
räddningsverket av bl. a. hänsyn till inspektionens stora betydelse från
arbetarskyddssynpunkt. I stället förordar han att olika åtgärder vidtas för att
förbättra samordningen mellan myndigheterna, t. ex. genom representation i
styrelserna. Han avser, uppger han vidare, att noga följa utvecklingen i detta
avseende och återkomma till frågan inom två år om det visar sig att den
lösning som nu valts inte är tillfredsställande.

Som bakgrund till bedömningen av var myndighetsansvaret för frågor
rörande land- och sjötransporter av farligt gods bör ligga pekar försvarsministern
på att det vid räddningsverket kommer att finnas personal för
uppgifter som hänger samman med de olyckor som ofta sker under sådana
transporter. Dessa uppgifter kommer, framhåller han, att utgöra ett inte
obetydligt inslag i räddningsverkets verksamhet. Han är trots det inte beredd
att följa CESAM:s förslag på denna punkt. Frågor om säkerheten vid
transporter av farligt gods till sjöss bör, anser han, ligga kvar på sjöfartsverket
med hänsyn till deras nära samband med övriga frågor om sjösäkerhet,
fartygskonstruktion osv. För att sjöfartsverket skall behålla ansvaret för
ärenden om landtransporter av farligt gods talar enligt försvarsministern
personalskäl. Det vore en nackdel för personalen att mindre än två år efter
inrättandet av en enhet för dessa frågor vid sjöfartsverket (prop. 1981/82:94,
TU 35, rskr. 412) genomföra den av CESAM föreslagna omorganisationen.
Liksom i fråga om sprängämnesinspektionen avser försvarsministern att i
detta avseende noga följa utvecklingen och återkomma till frågan inom två år
om det visar sig att den nu valda lösningen inte är tillfredsställande.

I motion 3083 (s) förordar motionärerna i enlighet med CESAM :s förslag
att sprängämnesinspektionen och sjöfartsverkets uppgifter avseende landtransporter
av farligt gods redan från början förs till räddningsverket.
Motionärerna i motion 3084 (m) framför i ett yrkande samma uppfattning i
fråga om sjöfartsverkets uppgifter avseende landtransporter med farligt
gods.

1* Riksdagen 1984/85.10sami. Nr 12

FöU 1984/85:12

Bostadsutskottet stöder regeringsförslaget när det gäller bibehållande av
sprängämnesinspektionen som egen myndighet. Beträffande sjöfartsverkets
uppgifter i fråga om landtransporter av farligt gods pekar bostadsutskottet på
det nära samband som finns mellan sjöfartsverkets uppgifter på detta område
och räddningsverkets motsvarande arbete. Enligt bostadsutskottets enhälliga
uppfattning skulle det i längden bli administrativt ohanterligt och
orationellt från säkerhetssynpunkt med en fördelning av ansvaret för dessa
uppgifter på två myndigheter. Betydande skäl talar enligt bostadsutskottet
därför för att räddningsverket får ta över det fulla ansvaret för landtransport -frågorna. Om det av olika skäl inte är möjligt att detta sker redan när verket
inrättas den 1 juli 1986 anser bostadsutskottet att en sammanföring av
uppgifterna inte bör anstå under någon längre tid därefter. Tillräckliga skäl
saknas enligt bostadsutskottet att avvakta med ett beslut i frågan under två
år. Det kan inte heller, hävdar bostadsutskottet, anses erforderligt att frågan
ånyo av regeringen redovisas för riksdagen.

Trafikutskottet tillstyrker för sin del propositionens förslag rörande
myndighetsansvaret för frågor rörande landtransporter av farligt gods. Enligt
trafikutskottet är det angeläget att verksamheten är transportinriktad och tas
om hand av en myndighet med kompetens inom transportområdet. Landtransporter
av farligt gods sker, framhåller utskottet, ofta i kombination med
luft- och/eller sjötransporter. Trafikutskottet bedömer det därför vara svårt
att samla normgivnings- och tillsynsansvaret för dessa transporter till en
myndighet. Man bör dock enligt trafikutskottet eftersträva att så sker i
största möjliga utsträckning. Detta mål anser trafikutskottet har uppnåtts så
långt för närvarande är möjligt genom nuvarande ordning. Om samordningen
mellan sjöfartsverkets uppgifter på området och det nya räddningsverkets
befattning med motsvarande frågor skulle visa sig inte fungera tillfredsställande
kan det, som också aviseras i propositionen, finnas skäl för regeringen
att återkomma med de förslag som i en sådan situation kan finnas
motiverade, avslutar trafikutskottet.

I en avvikande mening (m, fp) till trafikutskottets yttrande förordas ett
överförande från sjöfartsverket till statens räddningsverk av ansvaret för
landtransporter av farligt gods med samma motivering som bostadsutskottet
har anfört för en sådan åtgärd.

Försvarsutskottet anser liksom försvarsministern att ett sammanförande av
räddningstjänsten i fred med civilförsvarsverksamheten medför höjd effektivitet
inom båda dessa verksamhetsområden. Försvarsutskottet biträder
därför tillkomsten av ett räddningsverk med de huvuduppgifter som anges i
propositionen. Beträffande förslaget om överförande till den nya myndigheten
även av sprängämnesinspektionen delar försvarsutskottet i likhet med
bostadsutskottet försvarsministerns mening. Motion 3083 (s) bör avslås såvitt
gäller införlivande av sprängämnesinspektionen i räddningsverket.

CESAM-kommittén har föreslagit att sjöfartsverkets uppgifter avseende
landtransporter med farligt gods skall föras till statens

FöU 1984/85:12

räddningsverk. Förslaget har godtagits av flertalet remissinstanser. Också
föredragande statsrådet anser att uppgifter avseende transporter med farligt
gods passar väl in i räddningsverkets uppgifter. Personal som handlägger
frågor om bl. a. transporter av sådant gods finns för närvarande hos
brandnämnden och kommer att finnas i räddningsverket med hänsyn till att
olyckor med sådant gods - när de inträffar - ofta sker under transporterna.
Dessa frågor kan, framhåller han, beräknas utgöra ett inte obetydligt inslag i
verksamheten. Även försvarsutskottet anser det vara bl. a. från administrativ
synpunkt lämpligt att sjöfartsverkets uppgifter i fråga om landtransporter av
farligt gods förs till statens räddningsverk. Överförandet bör ske högst två år
senare än omorganisationen i övrigt. Den exakta tidpunkten bör få bestämmas
av regeringen. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av
motionerna 3083 (s) och 3084 (m) som sin mening ge regeringen till känna.

I propositionen behandlas också räddningsverkets lokalisering.
Det föreslås att den nya myndigheten liksom civilförsvarsstyrelsen lokaliseras
till Karlstad. Försvarsutskottet stöder liksom bostadsutskottet detta
förslag. Personalhänsyn talar för detta. I det nya verket kommer civilförsvarsstyrelsens
nuvarande uppgifter att få en framskjuten plats varför dess
personal i stor utsträckning kan väntas bli anställd av den nya myndigheten.
Dessutom bör beaktas att civilförsvarsstyrelsen en gång har flyttats till
Karlstad av regionalpolitiska skäl. Enligt försvarsutskottets bedömning kan
räddningsverket - liksom nu är fallet med civilförsvarsstyrelsen - mycket väl
fullgöra sina uppgifter med en sådan lokalisering. Motion 1526 (c), som
förordar Karlstad som lokaliseringsort, sammanfaller med regeringsförslaget
och bör alltså bifallas medan motion 3082 (fp), som talar för en förläggning av
räddningsverket till Västerås, bör avslås.

I likhet med bostadsutskottet vill försvarsutskottet understryka vikten av
att förebyggande arbete kommer att ges den tyngd som propositionen
förordar. Detta gäller vad som i propositionen benämns befolkningsskyddet.
Härmed avses åtgärder som vidtas för att förhindra olyckor och åtgärder som
vidtas för att begränsa skador, om en olycka skulle inträffa, samt inte minst
civilförsvarsverksamheten, genom vilken skapas förutsättningar att möta
krigets krav. Betydelsen av krigsplanläggnings- och beredskapsarbetet bör
därför i det sammanhanget, såsom sker i motion 3084, särskilt understrykas.

I motion 3084 (m) framhålls att de centrala och regionala myndigheterna
måste kunna utfärda föreskrifter och anvisningar för planläggning och
genomförande av skydd och räddningstjänst. Det är enligt motionärerna
otillräckligt att inrikta denna verksamhet genom allmänna råd. Uttalandet
får ses mot bakgrund av försvarsministerns uttalande i propositionen att den
kommunala planläggningen i första hand skall påverkas genom allmänna
råd.

Försvarsutskottet vill peka på att det i propositionen anges att räddningsverket
också skall ges befogenhet att utfärda föreskrifter. Som bostadsutskottet
framhåller i sitt yttrande är det alltså inte fråga om att verket endast

FöU 1984/85:12

skall styra verksamheten med allmänna råd. Den närmare avvägningen av
hur styrningen bör utformas, i form av föreskrifter eller med hjälp av
allmänna råd, bör enligt bostadsutskottet överlämnas åt regeringen och den
nya verksledningen. Försvarsutskottet delar denna uppfattning och anser att
riksdagen inte bör göra något uttalande av det slag som föreslås i motion
3084. Motionen bör avslås i denna del.

I propositionen finns vissa förslag om de principer som bör gälla för
utbildningen av personal för räddningstjänst och sotningsväsendet.
Utskottet vill med anledning av ett yrkande i motion 3084 (m) något
uppehålla sig vid utbildningen inom sotningsväsendet.

Genom riksdagens beslut om utvecklad kommunal energiplanering (prop.
1984/85:5, BoU 6, rskr. 82) godkändes att personal inom sotningsväsendet
skall få kompletteringsutbildning inom energihushållningsområdet. I linje
med detta beslut föreslås i proposition 1984/85:161 bl. a. att detta utbildningsinslag
också skall ingå i den grundläggande utbildningen för personal i
sotningsväsendet.

I motion 3084 uttalas att den grundläggande utbildningen av sotare inte bör
omfatta energihushållning. Enligt motionärernas mening finns det redan ett
stort antal företag inom energiområdet som kan handha dessa uppgifter.

Bostadsutskottet har i sitt yttrande anslutit sig till den uppläggning av här
avsedd utbildning som beskrivs av propositionen. Bostadsutskottet anför
bl. a.:

Sedan riksdagen nyligen godkänt att kompletteringsutbildningen för den
nu verksamma sotningspersonalen skall få omfatta energihushållningsfrågor,
är det naturligt att även den grundläggande utbildningen får omfatta dessa
frågor. Någon konkurrenshämmande inverkan av att sotningspersonalen får
denna ytterligare kompetens kan knappast befaras, eftersom det inte kan bli
fråga om något tvång att anlita just sotningsväsendets personal i energihushållningsfrågor.

Försvarsutskottet delar bostadsutskottets uppfattning och föreslår att
riksdagen avslår motion 3084 i nu behandlad del.

Försvarsutskottet har inte heller i övrigt något att invända i de utbildningsfrågor
som anmäls i propositionen. Utskottet vill särskilt peka på att den
slutliga detaljutformningen av utbildningen återstår. Det är enligt utskottets
mening väsentligt att denna fortlöpande anpassas till föreliggande behov.
Detta gäller inte minst utbildningen av den deltidsanställda brandpersonalen,
som har stor betydelse för räddningstjänsten i vårt land.

Beträffande utbildningen av deltidsanställd brandpersonal har det kommit
till utskottets kännedom att det finns önskemål att behålla viss regional
utbildning som för närvarande bedrivs i samverkan med Kommunförbundets
länsavdelningar. Enligt utskottets uppfattning gäller som första förutsättning
för att behålla en sådan utbildning att den behövs vid sidan av den fyra veckor
långa kompetensutbildning för deltidsanställda brandmän som enligt propositionen
avses ske vid CUFA:s anläggningar. Av vikt är vidare att den kan

FöU 1984/85:12

förenas med principerna för nämnda kompetensutbildning, som bl. a.
innebär att utbildningen sker med civilförsvarsplikt och leder till kompetens
som gruppchef i civilförsvaret. Frågan torde komma att övervägas i det
fortsatta arbetet. Detsamma gäller utformningen av den kompetensutbildning
för deltidsanställda brandbefäl som enligt propositionen kommer att
behövas också i framtiden.

Vad slutligen angår yrkande 3 i motion 3084 (m) att civilförsvarets
A-enheter skall övas vart tredje år hänvisar utskottet till sin behandling av
denna fråga i betänkandet FöU 1984/85:9. Vid behandling av ett motionsyrkande
med samma innehåll ansåg utskottet att en ändring av övningsrytmen
av det slag som föreslogs i den då behandlade motionen borde prövas i
samband med ett långsiktigt försvarsbeslut. Riksdagen har nyligen på
utskottets förslag avslagit motionsyrkandet (rskr. 258). Utskottet vidhåller
sin uppfattning och föreslår att riksdagen avslår även det nu framförda
motionsyrkandet.

I de delar av regeringens förslag som utskottet inte kommenterat särskilt
har utskottet inte något att invända.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

1.att riksdagen godkänner att en central myndighet, statens räddningsverk,
inrättas den 1 juli 1986,

2. att riksdagen avslår motion 1984/85:3083 såvitt gäller de uppgifter
som sprängämnesinspektionen svarar för,

3. att riksdagen med anledning av propositionen samt motionerna
1984/85:3083 i denna del och 1984/85:3084, yrkande 1, som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört om
myndighetsansvaret för frågor rörande landtransporter av farligt
gods,

4. att riksdagen i övrigt godkänner de uppgifter för statens räddningsverk
som föredragande statsrådet har angett,

5. att riksdagen med bifall till propositionen och motion 1984/85:1526
samt med avslag på motion 1984/85:3082 beslutar att statens
räddningsverk skall lokaliseras till Karlstad,

6. att riksdagen bemyndigar regeringen att vid statens räddningsverk
inrätta en ordinarie tjänst för generaldirektör med beteckningen p,

7. att riksdagen godkänner att myndigheterna civilförsvarsstyrelsen
och statens brandnämnd den 1 juli 1986 upphör med sin verksamhet,

8. att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motion 1984/85:3084, yrkande 4, godkänner vad föredragande
statsrådet har förordat om utbildning av sotningsväsendets personal
för energihushållningsuppgifter,

9. att riksdagen i övrigt godkänner de riktlinjer för utbildningen av
personal för räddningstjänst och sotningsväsende som föredragande
statsrådet har förordat,

FöU 1984/85:12

10. att riksdagen avslår motion 1984/85:3084, yrkande 2 om föreskrifter
och anvisningar för planläggning och genomförande av skydd
och räddningstjänst,

11. att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet i
övrigt har anfört om ledningen av befolkningsskyddet och räddningstjänsten
m. m.,

12. att riksdagen avslår motion 1984/85:3084, yrkande 3 om övningsrytmen
för civilförsvarets A-enheter.

Stockholm den 15 maj 1985

På försvarsutskottets vägnar

PER PETERSSON

Närvarande: Per Petersson (m), Olle Göransson (s), Roland Brännström (s),
Gunnar Björk i Gävle (c), Åke Gustavsson (s), Göthe Knutson (m), Evert
Hedberg (s), Karl-Erik Svartberg (s), Olle Aulin (m), Anita Bråkenhielm
(m), Eric Hägelmark (fp), Inge Carlsson (s), Ingvar Björk (s), Iréne
Vestlund (s) och Erik Olsson (m).

Reservationer

1 Föreskrifter för planläggning och genomförande av skydd och räddningstjänst Per

Petersson, Göthe Knutson, Olle Aulin, Anita Bråkenhielm och Erik
Olsson (alla m) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 5 börjar ”Försvarsutskottet
vill” och på s. 6 slutar ”denna del” bort ha följande lydelse:

I likhet med vad som framhålls i en avvikande mening (m) till bostadsutskottets
yttrande kan det inte anses vara tillräckligt att statens räddningsverk
styr planläggning och övrig verksamhet inom civilförsvaret huvudsakligen
genom allmänna råd. Planläggning och genomförande inom detta viktiga
område måste i större utsträckning än vad som förutsätts i propositionen
regleras genom bindande föreskrifter. Detta bör riksdagen med bifall till
motion 3084 (m) som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan i moment 10 bort ha följande lydelse:

10. att riksdagen med anledning av propositionen och med bifall till
motion 1984/85:3084, yrkande 2, som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört om föreskrifter för planläggning och
genomförande av skydd och räddningstjänst.

FöU 1984/85:12

2 Utbildningen av personal för sotningsväsendet för energihushållningsuppgifter Per

Petersson, Göthe Knutson, Olle Aulin, Anita Bråkenhielm och Erik
Olsson (alla m) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 6 börjar ”Bostadsutskottet
har” och slutar ”behandlad del” bort ha följande lydelse:

I likhet med en till bostadsutskottets yttrande fogad avvikande mening (m)
anser försvarsutskottet att behovet av rådgivare i energihushållningsfrågor är
väl täckt genom företag som är verksamma på marknaden. Att med statligt
stöd ge personal inom sotningsväsendet den föreslagna utbildningen för
energihushållningsuppgifter riskerar att snedvrida konkurrensen. Vad utskottet
nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan i moment 8 bort ha följande lydelse:

8. att riksdagen med anledning av propositionen och med bifall till
motion 1984/85:3084, yrkande 4, som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet har anfört om utbildning för energihushållningsuppgifter
av sotningsväsendets personal.

3 Övningsrytmen för civilförsvarets A-enheter

Per Petersson, Göthe Knutson, Olle Aulin, Anita Bråkenhielm och Erik
Olsson (alla m) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 7 börjar ”Vad slutligen”
och slutar ”framförda motionsyrkandet” bort ha följande lydelse:

I en reservation (reservation 12) till försvarsutskottets betänkande FöU
1984/85:9 stödde företrädare för moderata samlingspartiet uppfattningen i en
då behandlad motion 1984/85:594 att civilförsvarets A-enheter skulle övas
vart tredje år. Bristerna i krigsorganisationen och minskningen av denna
talade för en övningsrytm i enlighet med civilförsvarsstyrelsens uppfattning. I
motion 3084 (m) upprepas kravet på att civilförsvarets A-enheter övas med
en periodicitet på tre år. Utskottet delar uppfattningen att ifrågavarande
enheter behöver övas med treårsrytm för att kunna vara användbara
omedelbart efter mobilisering. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan i moment 12 bort ha följande lydelse:

12. att riksdagen med bifall till motion 1984/85:3084, yrkande 3, som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört om
övningsrytmen för civilförsvarets A-enheter.

FöU 1984/85:12

Bilaga 1

Bostadsutskottets yttrande
1984/85:6 y

om ledningen av befolkningsskyddet och räddningstjänsten (prop.
1984/85:161)

Till försvarsutskottet

Försvarsutskottet har berett bostadsutskottet tillfälle att yttra sig över
proposition 1984/85:161 om ledningen av befolkningsskyddet och räddningstjänsten
jämte eventuella motioner.

Bostadsutskottets yttrande omfattar i huvudsak de delar av propositionen
och motionerna som avser räddningstjänsten och det föreslagna nya
statens räddningsverk.

Till bostadsutskottet har under den allmänna motionstiden hänvisats
motion 1984/85:1526 (c), vari hemställs att riksdagen beslutar att som sin
mening ge regeringen till känna vad som anförts i motion 1984/85:1520 (c)
om lokaliseringen av statens räddningsverk. Bostadsutskottet överlämnar
- under förutsättning av försvarsutskottets medgivande - motionen till
försvarsutskottet. Motionen behandlas i detta yttrande.

Propositionen

I propositionen behandlas frågor om samordning av den centrala ledningen
av räddningstjänsten i fred och civilförsvarsverksamheten mot
bakgrund av 1982 års riksdagsbeslut om totalförsvaret och den utredningsverksamhet
som bedrivits med avseende på nämnda samordning. Det
föreslås att civilförsvarsstyrelsen och statens brandnämnd fr. o. m. den I
juli 1986 läggs samman till en ny central myndighet, statens räddningsverk.
Till verket föreslås knuten den samordningsfunktion avseende beredskapsåtgärder
mot kärnkraftsolyckor som åvilar statens strålskyddsinstitut.

Propositionen innehåller också bl. a. förslag om de principer som bör
gälla för utbildningen av personal för räddningstjänst och sotningsväsende.

Propositionen skall ses i sammanhang med den samtidigt beslutade
propositionen 1984/85:160 om ledningen av de civila delarna av totalförsvaret.

Motionerna

De motioner som behandlas i yttrandet är

dets den under den allmänna motionstiden 1985 väckta motionen 1984/
85:

FöU 1984/85:12

1526 av Jan Hyttring m.fl. (c) vari hemställs att riksdagen beslutar som
sin mening ge regeringen till känna vad som i motion 1984/85: 1520 anförts
om lokaliseringen av statens räddningsverk,

dels de med anledning av proposition 1984/85: 161 väckta motionerna
1984/85:

3082 av Hugo Bergdahl (fp) vari hemställs att riksdagen beslutar om en
lokalisering av räddningsverket till Västerås.

3083 av Magnus Persson m.fl. (s) vari hemställs att riksdagen beslutar
att sprängämnesinspektionens uppgifter och verksamheten vid sjöfartsverkets
enhet för landtransporter av farligt gods redan från början förs till det i
proposition 1984/85:161 föreslagna statens räddningsverk,

3084 av Per Petersson m.fl. (m) vari såvitt nu är i fråga hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförs

1. rörande räddningsverkets organisation och verksamhetsinriktning,

2. att centrala och regionala myndigheter skall kunna utfärda föreskrifter
och anvisningar för planläggning och genomförande av skydd och
räddningstjänst,

4. att särskild utbildning av sotningsväsendets personal för energihushållningsuppgifter
ej bör ske.

Bostadsutskottet

I propositionen diskuteras huruvida sprängämnesinspektionen och sjöfartsverkets
uppgifter avseende transport av farligt gods bör - så som
föreslagits av CESAM-kommittén (Kn 1982:03) - föras över till det nya
verket. Departementschefen är inte beredd att nu förorda att så sker.

Beträffande sprängämnesinspektionen finner departementschefen att
det föreligger ett klart samband mellan dess och statens brandnämnds
verksamheter bl. a. med avseende på förebyggande åtgärder och uppbyggnaden
av beredskapen. Samarbetsbehovet förstärks i framtiden, anser
departementschefen.

Andra uppgifter för sprängämnesinspektionen har mer karaktär av produktkontroll
och har inte direkt samband med den nya myndighetens
verksamhet, anför departementschefen vidare. Viss risk för förlust av
kompetent personal i förening med att inspektionen är en relativt ny
myndighet med påtagligt liten administration, talar för att endast begränsade
rationaliseringsvinster kan nås. Departementschefen aviserar att han
avser att återkomma i frågan om ett införlivande av inspektionen med
räddningsverket inom två år om den nu valda lösningen inte är tillfredsställande.

Frågan berörs i motionerna 3083 (s) och 3084 (m) yrkande 1, båda
motionerna såvitt nu är i fråga. I den senare motionen biträds propositions -

Föll 1984/85:12

förslaget i denna del, medan motionärerna i den förra motionen däremot
förordar att sprängämnesinspektionens uppgifter redan från början förs till
räddningsverket. Att pröva inspektionens ställning om två år är enligt
motionärerna ingen ändamålsenlig lösning. Risk finns för viss oro hos
personalen, varför även enligt regeringens förslag kompetensförluster kan
uppkomma. Att inspektionen är en ny myndighet anses inte utgöra något
avgörande skäl att sammanföra den med verket redan från början. Att
vänta några år innebär enligt vad i s-motionen anförs att verksamhetsgrenarna
inte får fullgoda möjligheter att växa in i den nya organisationen.

Bostadsutskottet finnér inga stora åsiktsskillnader föreligga mellan propositionen
och s-motionen. Sålunda framhålls både i departementschefens
anförande och i motionen värdet av en samordning mellan inspektionens
verksamhet och räddningsverket. Dock kan det enligt utskottets uppfattning
vara vissa fördelar förenade med att som regeringen förordar i propositionen
avvakta något innan ställning tas till frågan om sprängämnesinspektionen
skall införlivas med räddningsverket. Bostadsutskottet föreslår
att försvarsutskottet tillstyrker propositionsförslaget, vilket vunnit anslutning
i motion 3084 (m) yrkande 1 såvitt nu är i fråga, och avstyrker motion
3083 (s) såvitt nu är i fråga.

Sjöfartsverkets uppgifter avseende transport av farligt gods passar enligt
departementschefens uppfattning väl in i räddningsverkets uppgifter.
Personal som handlägger dessa frågor finns för närvarande hos brandnämnden
och kommer att finnas i räddningsverket med hänsyn till att
olyckor med sådant gods ofta sker under transporterna. Transporter av
farligt gods till sjöss hör nära samman med frågor om sjösäkerhet och
fartygskonstruktion och bör därför ligga kvar på sjöfartsverket. Det internationella
samarbetet är olika för land- resp. sjötransporter. Enligt departementschefen
talar övervägande skäl för att ansvaret för transporter på
land samlas inom räddningsverket.

Emellertid har sjöfartsverket endast i två år haft hand om frågorna om
transport av farligt gods. Av personalskäl vore det enligt departementschefen
en nackdel med en flyttning av verksamheten nu. Samordningen mellan
myndigheterna bör förbättras. Departementschefen uttalar att han
avser att även i denna fråga noga följa utvecklingen och återkomma inom
två år om det visar sig att lösningen inte är tillfredsställande.

Bedömningen att det bör anstå med överförandet av sjöfartsverkets
uppgifter avseende landtransporterna av farligt gods delas inte i motionerna
3083 (s) och 3084 (m) yrkande 1 båda yrkandena såvitt nu är i fråga.
Motionärerna i den förstnämnda motionen pekar bl. a. på att personal som
handlägger sådana frågor kommer att finnas i det nya verket och att den i
propositionen föreslagna organisationen kan leda till dubbelarbete. 1 den
sistnämnda motionen anges att skäl saknas att avvakta med införandet i
två år. Motionärerna anför bl. a. att hänsynen till personalen talar för att
organisationen tar fast form så snart som möjligt.

FöU 1984/85:12

Bostadsutskottet ansluter sig till departementschefens och motionärernas
bedömning att det finns ett nära samband mellan sjöfartsverkets uppgifter
i fråga om landtransporter av farligt gods och det föreslagna räddningsverkets
motsvarande arbete. Enligt bostadsutskottets uppfattning
skulle det i längden bli administrativt ohanterligt och orationellt från säkerhetssynpunkt
med en fördelning av ansvaret på två myndigheter. Betydande
skäl talar således för att räddningsverket får ta över det fulla ansvaret
för landtransportfrågorna.

Om det av olika skäl inte är möjligt att detta sker redan när verket
inrättas den 1 juli 1986 anser bostadsutskottet att en sammanföring av
uppgifterna inte bör anstå under någon längre tid därefter. Tillräckliga skäl
saknas sålunda att avvakta med ett beslut i frågan i två år. Det kan inte
heller anses erforderligt att frågan ånyo av regeringen redovisas för riksdagen.

Försvarsutskottet bör enligt bostadsutskottets uppfattning föreslå riksdagen
att med anledning av motionerna 3083 (s) och 3084 (m) yrkande 1
båda yrkandena såvitt nu är i fråga som sin mening ge regeringen till känna
vad bostadsutskottet anfört om att räddningsverket skall ges ansvaret för
landtransporter av farligt gods och om vikten av att åtgärder vidtas så att
den nu förordade samordningen kan ske utan onödig tidsutdräkt.

Farhågor har enligt vad som angivits i propositionen förts fram för att
det förebyggande arbetet eller den föreskrivande och inspekterande funktionen
skall få en blygsam roll i den nya myndigheten. Det förebyggande
arbetet skall enligt departementschefen bli ett väsentligt inslag i myndighetens
verksamhet. Bostadsutskottet vill stryka under vikten av att arbetet
ges den tyngd som i propositionen förordats.

I propositionen föreslås att räddningsverket lokaliseras till Karlstad.
Som skäl anges att den personalmässigt dominerande civilförsvarsstyrelsen
redan finns där. Tanken att ha verksamheten på mer än ett ställe
avvisas.

Karlstad är också den föreslagna lokaliseringsorten i motion 1526 (c)
vari hänvisas till regionalpolitiska skäl. 1 motion 3082 (fp) föreslås däremot
att räddningsverket lokaliseras till Västerås. Motionären hänvisar till att
flera remissinstanser varit tveksamma till Karlstad, bl. a. därför att den del
av personalen som ingår i samordningen på fredsräddningssidan inte skulle
flytta med. I Västerås finns lokaler för det nya verket och god tillgång på
bostäder, skolor, barnomsorg m. m. Kommunikationerna är också goda
och kan väntas bli ändå bättre. Motionären anför att riksdagen nu har ett
tillfälle att effektuera sitt uttalande från 1979 om att Västeråsregionen
skulle kompenseras för förlusten av flygflottiljen F 1.

Motionären har i en fråga till försvarsministern, besvarad den 9 april
1985, aktualiserat sina önskemål om en lokalisering till Västeråsregionen.

Bostadsutskottet — som inte vill anlägga några regionalpolitiska synpunkter
på lokaliseringsfrågan - ansluter sig till bedömningar i propositio -

FöU 1984/85:12

nen. Tanken på en sammanslagning av civilförsvarsstyrelsen och brandnämnden
är starkt förbunden med en gemensam placering av det föreslagna
verkets olika enheter. Att förlägga räddningsverket till annan ort än
Karlstad, där civilförsvarsstyrelsen redan finns, torde inte kunna förverkligas
utan betydande praktiska nackdelar. Utskottet föreslår därför försvarsutskottet
att tillstyrka förslaget i propositionen och motion 1526 (c)
samt att avstyrka motion 3082 (fp).

I propositionen föreslås att det nya räddningsverket skall få befogenhet
att utfärda föreskrifter för planeringen av samverkan vid räddningsinsatser
och för räddningstjänsten i krig. 1 första hand anser departementschefen
dock att verket bör påverka verksamheten med allmänna råd.

I motion 3084 (m) yrkande 2 begärs ett riksdagens tillkännagivande av
att centrala och regionala myndigheter skall kunna utfärda föreskrifter för
planläggning och genomförande av skydd och räddningstjänst. Motionärerna
finner det otillräckligt att verksamheten inriktas med allmänna råd.

Bostadsutskottet delar den uppfattning som kommer till uttryck i propositionen.
Det är — i motsats till vad som antyds i motion 3084 — sålunda
inte fråga om att verket enbart skall styra verksamheten med allmänna råd.
Den närmare avvägningen av hur styrningen bör utformas: i föreskriftsform
eller med hjälp av allmänna råd, bör överlämnas åt regeringen och
den nya verksledningen. Motionärerna har heller inget konkret förslag på
denna punkt. Bostadsutskottet föreslår såvitt avser bostadsutskottets beredningsområde
att försvarsutskottet avstyrker motion 3084 (m) yrkande
2,

Mot bakgrund av bl. a. riksdagens beslut om utvecklad kommunal energiplanering
m.m. (prop. 1984/85:5, BoU 6), vari godkändes att personal
inom sotningsväsendet skall få kompletteringsutbildning inom energihushållningsområdet,
föreslås i propositionen att detta utbildningsinslag också
bör ingå i den grundläggande utbildning som föreslås för personalen i
sotningsväsendet.

Detta förslag bemöts i motion 3084 (m) yrkande 4 vari hemställs att
riksdagen ger till känna att särskild utbildning av sotningsväsendets personal
för energihushållningsuppgifter ej bör ske. Motionärerna anser att det
redan finns ett stort antal företag inom energisparområdet som kan handha
dessa uppgifter. Någon särskild utbildning av sotningspersonalen behövs
därför inte.

Bostadsutskottet ansluter sig till den uppläggning av utbildningen för
sotningspersonalen som beskrivs i propositionen. Sedan riksdagen nyligen
godkänt att kompletteringsutbildningen för den nu verksamma sotningspersonalen
skall få omfatta energihushållningsfrågor, är det naturligt att
även den grundläggande utbildningen får omfatta dessa frågor. Någon
konkurrenshämmande inverkan av att sotningspersonalen får denna ytterligare
kompetens kan knappast befaras, eftersom det inte kan bli fråga om
något tvång att anlita just sotningsväsendets personal i energihushållnings -

FöU 1984/85:12

frågor. Bostadsutskottet föreslår därför försvarsutskottet att tillstyrka propositionen
i nu berörd del och avstyrka motion 3084 (m) yrkande 4.

Vad i övrigt i propositionen anförts har inte givit bostadsutskottet anledning
till erinran eller särskilt uttalande.

Stockholm den 2 maj 1985
På bostadsutskottets vägnar
KJELL A. MATTSSON

Närvarande: Kjell A. Mattsson (c). Oskar Lindkvist (s). Rolf Dahlberg
(m). Thure Jadestig (s), Maj-Lis Landberg (s). Knut Billing (m). Bertil
Danielsson (m). Per Olof Håkansson (s). Lennart Nilsson (s). Margareta
Gard (m). Kerstin Ekman (fp). Tore Claeson (vpk), Margareta Palmqvist
(s). Erik Olsson (m) och Rune Evensson (s).

Avvikande meningar

1. Befogenhet att utfärda föreskrifter

Rolf Dahlberg, Knut Billing, Bertil Danielsson, Margareta Gard och
Erik Olsson (alla m) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 5
börjar "Bostadsutskottet delar” och slutar "yrkande 2" hade bort lyda:

Enligt bostadsutskottets uppfattning kräver effektiviteten hos befolkningsskyddet
och räddningstjänsten i krig att verksamheten redan i fredstid
ägnas en stark planering i syfte att svara mot kritiska förhållanden. För
att åstadkomma detta kan det inte anses vara tillräckligt att räddningsverket
huvudsakligen litar till att utfärda allmänna råd. Större vikt än vad som
framgår av propositionen bör läggas vid att reglera planläggning och verksamhet
genom bindande föreskrifter. Detta bör försvarsutskottet med tillstyrkande
av förslaget i motion 3084 (m) yrkande 2 föreslå riksdagen att
som sin mening ge regeringen till känna.

2. Utbildning av sotningsväsendets personal i encrgihushallningsfragor

Rolf Dahlberg, Knut Billing. Bertil Danielsson. Margareta Gard och
Erik Olsson (alla m) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 5
börjar "Bostadsutskottet ansluter" och på s. 6 slutar "yrkande 4" hade
bort lyda:

Bostadsutskottet kan inte ansluta sig till propositionsförslaget beträffande
utbildning åt sotningspersonalen i energihushållningsfrågor. Behovet av
rådgivare på detta område får redan anses täckt av företag som nu är
verksamma på marknaden. Att med statligt stöd ge sotningsväsendet den
föreslagna utbildningen riskerar att snedvrida konkurrensen. Försvarsutskottet
bör därför föreslå riksdagen att avslå propositionen i denna del och
bifalla motion 3084 (m) yrkande 4.

FöU 1984/85:12

Bilaga 2

Trafikutskottets yttrande
1984/85:2 y

om myndighetsansvaret för frågor rörande landtransporter av farligt
gods (prop. 1984/85:161 delvis)

Till försvarsutskottet

Försvarsutskottet har berett trafikutskottet tillfälle att yttra sig över
proposition 1984/85:161 om ledningen av befolkningsskyddet och räddningstjänsten
jämte motioner såvitt avser myndighetsansvaret för frågor rörande
landtransporter av farligt gods.

Propositionen

I propositionen föreslås att en ny central myndighet, statens räddningsverk,
skall ersätta civilförsvarsstyrelsen och statens brandnämnd. Till det nya
verket föreslås att även beredskapsplaneringen mot kärnkraftsolyckor
överförs från statens strålskyddsinstitut.

I det utredningsarbete som föregått propositionsförslaget (SOU 1983:77
och Ds Fö 1984:2) hade även föreslagits bl. a. att sjöfartsverkets uppgifter
avseende transport av farligt gods skulle föras över till det nya verket. Detta
förslag föreslås i propositionen inte nu bli genomfört. I denna fråga anförs i
propositionen sammanfattningsvis å ena sidan att sjöfartsverkets uppgifter
avseende transport av farligt gods passar väl in i räddningsverkets uppgifter.
Personal som handlägger dessa frågor finns för närvarande hos brandnämnden
och kommer att finnas i räddningsverket med hänsyn till att olyckor med
sådant gods ofta sker under transporterna. Transporter av farligt gods till
sjöss hör nära samman med frågor om sjösäkerhet och fartygskonstruktion
och bör därför ligga kvar på sjöfartsverket. Det internationella samarbetet är
olika för land- resp. sjötransporter. Enligt föredragande departementschefen
talar övervägande skäl för att ansvaret för transporter av farligt gods på
land samlas inom räddningsverket. Å den andra sidan anförs i propositionen
att sjöfartsverket endast i två år har haft hand om frågorna om transport av
farligt gods. Av personalskäl vore det en nackdel med en flyttning av
verksamheten nu. Mot denna bakgrund förordas inte nu att uppgifterna förs
över till räddningsverket. Samordningen mellan myndigheterna bör förbättras.
Föredraganden uttalar att han avser att i denna fråga noga följa
utvecklingen och återkomma inom två år om det visar sig att lösningen inte är
tillfredsställande.

Föll 1984/85:12

Motioner

Bedömningen att det bör anstå med överförandet av sjöfartsverkets
uppgifter avseende landtransporterna av farligt gods delas inte i motionerna
1984/85:3083 (s) och 1984/85:3084 (m) yrkande 1, båda yrkandena såvitt nu
är i fråga. Motionärerna i den förstnämnda motionen pekar bl. a. på att
personal som handlägger sådana frågor kommer att finnas i det nya verket
och att den i propositionen föreslagna organisationen kan leda till dubbelarbete.
I den sistnämnda motionen anges att skäl saknas att avvakta med
införandet i två år. Motionärerna anför bl. a. att hänsynen till personalen
talar för att organisationen tar fast form så snart som möjligt. I motionerna
hemställs om riksdagsuttalande i enlighet med resp. motion.

Nuvarande ordning

Riksdagens beslut (prop. 1981/82:94, TU 1981/82:35, rskr. 1981/82:412)
om åtgärder vid transport av farligt gods syftar till att olyckor i ökad
utsträckning skall kunna förebyggas. Det sker genom

1. En enhetlig lagstiftning med regler för alla slags transporter med farliga
varor - på land, till sjöss och i luften.

2. En ny myndighetsorganisation för landtransporterna.

3. En förbättrad organisation för tillsyn av transportverksamheten.

Lagen (1982:821) om transport av farligt gods är en ramlag med de

grundläggande principerna för verksamheten. Bestämmelserna, som har
grundats på förslag av kommittén för transport av farligt gods i betänkandet
(Ds K 1980:10) Säkrare transporter av farligt gods (Del I), syftar till en ökad
samordning av regler och myndighetsansvar. Mer detaljerade bestämmelser
som är gemensamma för alla transport- och varuslag finns i förordningen
(1982:923) om transport av farligt gods. Kompletterande föreskrifter för
olika transportslag utfärdas av luftfartsverket för lufttransporter och av
sjöfartsverket dels för sjötransporter, dels för landtransporter.

Sjöfartsverket handlägger också ärenden som inte gäller ett bestämt
transportslag. Sjöfartsverkets handläggning av ärenden om farligt gods är
delad mellan sektionen för farligt gods och marin miljö, som behandlar
sjötransportfrågorna, och enheten för landtransporter av farligt gods (LFGenheten).
Den senare handlägger övriga ärenden om transport av farligt gods
som sjöfartsverket svarar för. Båda organen ingår i sjöfartsinspektionen.
Inom luftfartsverket ligger ansvaret för frågor om farligt gods på luftfartsinspektionen.

Trafikutskottet

Trafikutskottet ansluter sig till den bedömning som görs i propositionen
och som sammanfattningsvis innebär att myndighetsansvaret för frågor
rörande transporter av farligt gods till sjöss och till lands bör ligga kvar på

FöU 1984/85:12

sjöfartsverket och dess sjöfartsinspektion. Trafikutskottet erinrar om att den
nuvarande organisationen på området bygger på ett omfattande utredningsarbete
och överväganden som gjorts av regeringen och en enhällig riksdag så
sent som år 1982. Enligt utskottets uppfattning är det angeläget att
verksamheten är transportinriktad och sålunda tas om hand av en myndighet
med kompetens inom transportområdet. Landtransporter av farligt gods
sker ofta i kombination med luft- och/eller sjötransporter. Det är därför svårt
att samla normgivnings- och tillsynsansvaret för dessa transporter till en
myndighet. Enligt utskottets mening bör man dock eftersträva att så sker i
största möjliga utsträckning. Denna målsättning synes så långt det för
närvarande är möjligt ha uppnåtts genom nuvarande ordning. Det finns
därför, två och ett halvt år efter det att denna trätt i kraft, inte anledning att
göra någon ändring. Såvitt utskottet känner till fungerar verksamheten väl.
Om samordningen mellan sjövartsverkets uppgifter på området och det nya
räddningsverkets befattning med motsvarande frågor skulle visa sig inte
fungera tillfredsställande kan det, som också aviseras i propositionen, finnas
skäl för regeringen att återkomma med de förslag som i en sådan situation
kan finnas motiverade.

Trafikutskottet tillstyrker sålunda för sin del propositionens förslag i den
del som underställts utskottet av försvarsutskottet och avstyrker motionerna
1984/85:3083 (s) och 1984/85:3084 (m) yrkande 1, båda yrkandena såvitt nu
är i fråga.

Stockholm den 9 maj 1985

På trafikutskottets vägnar
KURT HUGOSSON

Närvarande: Kurt Hugosson (s), Rolf Clarkson (m), Birger Rosqvist (s),
Rune Torwald (c), Olle Östrand (s), Sven-Gösta Signell (s), Rune Johansson
(s), Per Stenmarck (m), Görel Bohlin (m), Olle Grahn (fp), Sven Henricsson
(vpk), Göran Riegnell (m), Anna Wohlin-Andersson (c), Ingrid Andersson
(s) och Margareta Persson (s).

Avvikande mening

Rolf Clarkson (m), Per Stenmarck (m). Görel Bohlin (m). Olle Grahn (fp)
och Göran Riegnell (m) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 2
börjar med ”Trafikutskottet ansluter” och på s. 3 slutar med ”i fråga” bort
ersättas med text av följande lydelse:

Trafikutskottet ansluter sig till föredragandens och motionärernas bedömning
att det finns ett nära samband mellan sjöfartsverkets uppgifter i fråga om
landtransporter av farligt gods och det föreslagna räddningsverkets motsva -

FöU 1984/85:12

rande arbete. Enligt trafikutskottets uppfattning skulle det i längden bli
administrativt ohanterligt och orationellt från säkerhetssynpunkt med en
fördelning av ansvaret på två myndigheter. Betydande skäl talar således för
att räddningsverket får ta över det fulla ansvaret för landtransportfrågorna.

Om det av olika skäl inte är möjligt att detta sker redan när verket inrättas
den 1 juli 1986 anser trafikutskottet att en sammanföring av uppgifterna inte
bör anstå under någon längre tid därefter. Tillräckliga skäl saknas sålunda att
avvakta med ett beslut i frågan i två år. Det kan inte heller anses erforderligt
att frågan ånyo av regeringen redovisas för riksdagen.

Enligt trafikutskottets uppfattning bör riksdagen med anledning av
motionerna 1984/85:3083 (s) och 1984/85:3084 (m) yrkande 1, båda yrkandena
såvitt nu är i fråga, som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet
här ovan har anfört.

minab/gotab Stockholm 1985 82858