om lagstiftningen rörande TV-övervakning (Betänkande 1982/83:JuU4 Justitieutskottet)

JulJ 1982/83:4

Justitieutskottets betänkande
1982/83:4

om lagstiftningen rörande T V-ö ver vakning
Motion

I motion 1981/82:1705 av Bengt Kindbom m. fl. (c) hemställs att riksdagen
beslutar att hos regeringen begära att en utredning för översyn av lagen om
TV-övervakning tillsätts.

I motionen framhålls att den moderna tekniken ger möjligheter till sådan
övervakning och kontroll att den personliga integriteten och den enskilda
människans frihet att bestämma över sitt privatliv lätt kan hotas. Motionärerna
tecknar en bild av de senaste årens tekniska utveckling på ADB- och
telekommunikationsområdet och anför att den tekniska utvecklingen leder
till att lagstiftningen snabbt blir passerad; lagen om TV-övervakning bör
därför ses över. Vid översynen bör man utvärdera de bestämmelser som
gäller nu och pröva frågan om deras anpassning till ny teknik. Vidare bör
frågan om samverkan mellan länsstyrelse, datainspektionen och andra
myndigheter prövas i syfte att täcka hela integritetsskyddsområdet. Enligt
motionärerna kan det vara motiverat att välja olika nivåer för tillståndsprövningen;
på valet bör inverka arten av det intrång i den enskildes integritet
som kan befaras och den tekniska lösning som väljs.

Gällande ordning m. m.

Frågor om personövervakning med TV-kamera regleras i lagen (1977:20)
om TV-övervakning. Den tillkom för att förstärka den enskildes skydd mot
integritetskränkningar i samband med övervakning och bevakning som sker
med TV-apparatur (prop. 1975/76:194, JuU 1976/77:14). Enligt lagen skall
TV-kamera brukas med tillbörlig hänsyn till enskilds personliga integritet.
Den som använder TV-kamera skall fortlöpande och på ett verksamt sätt
upplysa om kameran och dess brukande. Överträdelser av skyldigheten att
lämna upplysningar straffas med böter. Dold TV-övervakning är således
straffsanktionerad.

Utanför lagen faller övervakningskamera som för skyddsändamål används
vid anläggning av betydelse från totalförsvarssynpunkt. För att få ha en
övervakningskamera anbringad så att den kan riktas mot plats som är
upplåten för eller annars nyttjas av allmänheten krävs tillstånd. Som exempel
på platser som inte får övervakas utan tillstånd kan nämnas gator, torg samt
tunnelbane- och järnvägsstationer. Andra exempel är tåg, hotell, restauranger
och affärslokaler i den mån och under den tid allmänheten har tillträde till
sådana utrymmen.

1 Riksdagen 1982/83. 7 sami. Nr 4

JuU 1982/83:4

Fråga om tillstånd prövas av länsstyrelsen. Tillstånd får meddelas endast
om kameran behövs för det ändamål den skall användas till och det saknas
anledning att anta att otillbörligt intrång i enskilds personliga integritet skall
uppkomma. Tillstånd skall förenas med föreskrifter om hur övervakningen
får anordnas och hur upplysning om övervakningen skall lämnas. Vidare
skall länsstyrelsen meddela de föreskrifter i fråga om upptagning av bilder
samt förvaring och användning av upptaget material som kan anses
erforderliga av hänsyn till enskilds personliga integritet. Innan tillstånd
meddelas skall yttrande inhämtas från den kommun inom vilken kameran
skall brukas. Kan en tillståndspliktig kamera riktas mot en arbetsplats, t. ex. i
ett varuhus, skall länsstyrelsen också inhämta de anställdas mening. Vidare
gäller en ordning med fortlöpande tillsyn från länsstyrelsens sida kombinerad
med möjligheter för länsstyrelsen att ingripa med ändrade föreskrifter eller
återkallelse av tillstånd om otillbörligt intrång i enskilds personliga integritet
skulle uppkomma. För att kunna utöva tillsyn har länsstyrelsen bl. a. rätt att
få tillträde till övervakningsanläggningen. Den som har en tillståndspliktig
TV-kamera utan tillstånd eller som bryter mot länsstyrelsens föreskrifter
straffas med böter.

Frågan om arbetsgivares rätt att anordna personövervakning på arbetsplats
som inte också är allmän plats har överlämnats till parterna på
arbetsmarknaden för att lösas förhandlingsvägen.

Talan mot länsstyrelsens beslut förs hos regeringen genom besvär.

Justitiekanslern har, i likhet med vad som gäller i andra integritetssammanhang
där de enskilda saknar besvärsrätt, rätt att föra talan mot beslut av
länsstyrelsen.

Vissa föreskrifter om tillståndsförfarandet ges i förordningen (1977:21) om
TV-övervakning.

Tvångsmedelskommittén, som har till uppgift att se över tvångsmedelsregleringen
vid förundersökning i brottmål, avlämnade hösten 1981 delbetänkandet
(Ds Ju 1981:22) Hemlig avlyssning m. m. I det föreslog kommittén en
ändring i lagen om TV-övervakning. Ändringen innebär att man från lagens
tillämpningsområde skulle undanta övervakningskameror som polisen
använder för utredning om brott för vilket endast är föreskrivet fängelse.

Kommitténs förslag är beroende på regeringens prövning.

Tidigare riksdagsbehandling

Hösten 1981 behandlade riksdagen en motion i vilken begärdes en översyn
av lagen om TV-övervakning. Till stöd för begäran framhölls att informationen
till allmänheten om polisens TV-övervakning inte blivit sådan som
förutsattes vid lagens tillkomst och att ordningen med 24 olika tillståndsmyndigheter
(länsstyrelserna) leder till olikheter i praxis.

Motionen bereddes av justitieutskottet. Utskottet inhämtade yttrande
över motionen från justitiekanslern. Denne fann det som anförts i motionen

JuU 1982/83:4

inte ge anledning till någon översyn av lagen.

Utskottet avstyrkte bifall till motionen (JuU 1981/82:9). Riksdagen följde
utskottet.

Vid sitt ställningstagande till motionen uttalade utskottet en viss tveksamhet
inför frågan om informationen till allmänheten om polisens trafikövervakning
sker på ett sådant sätt som förutsattes vid lagens tillkomst. Med
hänsyn till lagstiftningens syfte att bereda skydd mot integritetskränkningar
och med beaktande av det stora intresse som informationsfrågan tilldrog sig
vid lagens tillkomst ansåg sig utskottet dock kunna utgå från att man vid den
fortsatta tillämpningen av lagen tar till vara alla praktiska möjligheter som
står till buds att göra informationen om TV-övervakning effektiv och
kontinuerlig. När det gällde invändningen mot ordningen med ett stort antal
tillståndsmyndigheter anförde utskottet bl. a. att en centralisering skulle
försvåra handläggningen av tillståndsärenden och den tillsyn som skall ske.
Utskottet erinrade också om möjligheterna till central besvärsprövning.

Remissyttranden

Inledning

Utskottet har inhämtat yttranden över motionen och över frågan om
åtgärder för att göra informationen om förekommande TV-övervakning
effektiv och kontinuerlig.

Yttranden har kommit in från rikspolisstyrelsen (RPS), polisstyrelserna i
Stockholms och Göteborgs polisdistrikt, datainspektionen samt länsstyrelserna
i Stockholms län och Malmöhus län.

Polisstyrelsen i Stockholms polisdistrikt har bifogat yttranden från
cheferna för ordnings- och trafikavdelningarna. Länsstyrelsen i Malmöhus
län har bifogat yttranden från polisstyrelserna i Malmö och Helsingborgs
polisdistrikt.

Information om TV-övervakning

I frågan om åtgärder för att göra informationen om förekommande
TV-övervakning effektiv och kontinuerlig m. m. har polisstyrelsen i Stockholms
polisdistrikt upplyst följande. Inom Stockholms polisdistrikt har
polisen en TV-anläggning för trafikövervakning, en för ordningsövervakning
i tunnelbanan, en för ordningsövervakning i centralstationen och en för
övervakning av en fjärrmanövrerad garageport vid ett arrestintag. - Anläggningen
för trafikövervakning omfattar 15 kameror. Den används för att
hämta in omedelbar information om trafikläget och göra det möjligt att
dirigera polispersonal till platser där det inträffat trafikolyckor m. m.
Allmänheten informas om att dessa kameror finns genom kungörande i
Stockholms läns Allmänna kungörelser och genom annonsering en gång

1* Riksdagen 1982/83. 7 sami. Nr 4

JuU 1982/83:4

årligen i de större tidningarna i Stockholm. - Anläggningen för ordningsövervakning
i tunnelbanan omfattar 54 kameror, placerade på nio tunnelbanestationer.
Anläggningen för ordningsövervakning av centralstationen
omfattar nio kameror. Båda anläggningarna används för att ge information
om ordningen inom de övervakade områdena, för att underlätta och
effektivera polisens övervakning samt för att göra det möjligt att orientera
polispersonal om platsen för brott, olyckor m. m. Allmänheten informeras
om dessa kameror genom skyltning på väl synlig plats vid stationernas
ingångar. Skyltarna torde kunna iakttas av de flesta resenärer. Man
kontrollerar skyltarnas skick fortlöpande och skadade skyltar byts ut.

Polisstyrelsen i Göteborgs polisdistrikt har uppgett att den TV-övervakning
som bedrivs med tillståndspliktig övervakningskamera sker för trafikövervakning
på två platser. Kameratekniken får anses medge personidentifiering
endast i begränsad utsträckning. För att sprida kännedom om övervakningen
har polisstyrelsen annonserat i tidningar som är spridda i Göteborg. F. n.
diskuterar man att sätta upp skyltar i anslutning till de platser som
övervakas.

Datainspektionen har förklarat sig vara tveksam till frågan huruvida
lagstiftarens ursprungliga intentioner i realiteten har uppnåtts beträffande
information om TV-övervakning. Inspektionen understryker dock, med
erfarenhet från sin verksamhet, att det inte är varje enskild övervakning utan
den totala övervakningen med TV-kameror, ADB-register m. m. som är
väsentlig ur integritetssynvikel.

Länsstyrelsen i Stockholms län har anfört följande. Beträffande kameror
som övervakar en lokal eller ett begränsat mindre område lämnas den
föreskrivna informationen om TV-övervakning regelmässigt endast genom
anslag vid det övervakade området. Erfarenhetsmässigt sammanfaller
tillståndshavarens och allmänhetens intressen när det gäller att genom anslag
ge effektiv information om att TV-övervakning är anordnad. Anslagen anses
nämligen lika väl som själva anläggningen gagna ändamålet att förebygga
tillgrepp, skadegörelse, obehörigt tillträde m. m. - Såvitt gäller kameror som
används för trafikövervakning och liknande ändamål är det ofta mycket svårt
att utföra skyltningen så att informationskravet kan anses bli helt tillgodosett.
Den ytterligare åtgärd som då kommer i fråga är annonsering i
ortspressen (vanligtvis en gång varje år). I praktiken är detta ett mycket
kostsamt och i de flesta fall ineffektivt sätt att fortlöpande och verksamt
upplysa allmänheten om övervakningen. De kameror vid vilka det inte går
att sätta upp anslag på ett tillfredsställande sätt är emellertid tekniskt
begränsade så att de knappast medger personövervakning i egentlig mening.
Avsikten är ju primärt att ge en översiktsbild av exempelvis trafiksituationen.
Kamerornas placering och optik är anpassade till detta syfte.
- Länsstyrelsen anser att det inte finns något behov av ytterligare föreskrifter
i frågan; den praxis som utvecklas, under kontinuerlig tillsyn av justitiekanslern,
torde fylla rimliga anspråk. Ingen företrädare för allmänheten har

JuU 1982/83:4

någonsin hört av sig för att ifrågasätta brukandet av någon TVövervakningskamera.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har upplyst följande. Länsstyrelsen har
meddelat ett par hundra tillstånd att bruka övervakningskamera i länet. De
avser huvudsakligen övervakning av affärslokaler och industriinfarter.
Någon svårighet att informera allmänheten om övervakningen har inte
förelegat. Länsstyrelsen har inte meddelat något tillstånd till trafikövervakning
med TV-kamera. Svårigheten att informera om sådana tillstånd bör
kunna bemästras genom information i lokalradion i samband med de allt
vanligare trafikprogrammen och genom tidningsannonsering.

Bör lagen om TV-övervakning ses över?

De flesta remissinstanser är negativa till motionsförslaget. Datainspektionen
ansluter sig dock till vad som anförts i motionen i fråga om behovet av en
utredning för att dels se över lagen om TV-övervakning, dels utvärdera det
totala integritetsskyddet. Även polisstyrelsen i Göteborgs polisdistrikt anser
att en översyn behövs. Polisstyrelsen anför dock att vissa skäl talar för att
man bör vänta någon tid med översynen. RPS förklarar att man inte har
någon erinran mot förslaget utifrån synpunkten att det är naturligt att
lagstiftningen ses över från tid till annan och anpassas till bl. a. den tekniska
utvecklingen. RPS uttalar emellertid samtidigt att man inte kan tillstyrka en
lagstiftningsöversyn som skulle hindra ökad effektivitet och säkerhet i
polisens brottsbekämpande arbete. Polisstyrelsen i Stockholms polisdistrikt
anser att någon översyn inte behövs. Länsstyrelsen i Stockholms län föreslår
att motionen avslås och länsstyrelsen i Malmöhus län uttalar att det inte finns
anledning att nu göra någon översyn av lagen.

I sitt yttrande diskuterar RPS främst möjligheten att använda TVövervakning
som hjälpmedel vid brottsbekämpning. Att lagen begränsar
polisens möjligheter att använda TV-kamera försvårar enligt styrelsen
bekämpningen av den grova moderna brottsligheten, främst den organiserade
narkotikabrottsligheten, och styrelsen har därför i december 1980
föreslagit regeringen att lagen skall ändras. Motivet för en lagändring är -anför styrelsen vidare - att det i spaningsverksamheten, inte minst av
sekretess- och tidsskäl, oftast är en omöjlighet att söka tillstånd av
länsstyrelsen. Härtill kommer enligt RPS problemet att uppfylla lagens krav
på information till dem som berörs av övervakningen.

RPS anför vidare att dess förslag till regeringen, som enligt styrelsen i viss
utsträckning synes mindre förenligt med kravet på vidgad information om att
dold TV-kamera används, har resulterat i tvångsmedelskommitténs förslag
om ändring i lagen om TV-övervakning (se ovan under rubriken Gällande
ordning m. m.). RPS anser att kommitténs förslag tillgodoser polisens
behov.

Polisstyrelsen i Stockholms polisdistrikt hänvisar till vad chefen för

JuU 1982/83:4

ordningsavdelningen och chefen för trafikavdelningen anfört.

Chefen för ordningsavdelningen anser att det inte finns något att erinra
mot lagen om TV-övervakning i dess nuvarande utformning och att den
information som lämnas om övervakningen är fullt tillräcklig.

Chefen för trafikavdelningen anser att TV-övervakning av trafiken inte
kan vara till men för de enskilda människorna. Han ser den tvärtom som ett
nödvändigt komplement till de övriga åtgärder som syftar till att skydda
trafikanterna mot olika faror och även som ett värdefullt instrument för att
trygga framkomligheten och på så sätt motverka nedsmutsning av miljön
genom avgaser. Mot denna form av TV-övervakning krävs enligt hans
mening inget integritetsskydd eftersom det bara är två-tre av de 15
kamerorna i distriktet som är monterade så att personer kan identifieras. Att
en vårdslös förares bilnummer stundom kan avläsas kan enligt hans
uppfattning självfallet inte utgöra en kränkning.

Om TV-övervakningen i tunnelbanan anför chefen för trafikavdelningen
att den har visat sig vara ett synnerligen verksamhet medel i polisens strävan
att lämna allmänheten skydd och hjälp. Han anser att ”den stora lojala
allmänheten” uppfattar övervakningen som enbart positiv. Det är -fortsätter han - allmänt känt att resenärer i samband med ingripanden ofta
uttrycker sin tillfredsställelse över kamerornas existens. Enligt hans mening
bidrar denna övervakningsmetod tveklöst till att allmänheten inte anser sig
behöva avstå från att resa under vissa tider på dygnet på grund av rädsla för
övergrepp o. d.

I fråga om övrig TV-övervakning i polisiär verksamhet hänvisas i yttrandet
till kraven på säkerhet och integritet i samband med frihetsberövanden och
till polismännens krav på insyn som skydd mot påståenden om övergrepp.

Chefen för trafikavdelningen anför vidare att det torde vara förenat med
stora svårigheter att för framtida behov kontinuerligt och utan urskilning
lagra all den information som polisen får genom sin TV-övervakning; det
skulle också sakna värde och vara ekonomiskt oförsvarligt. Endast vid
enstaka tillfällen, som när brott av en händelse begås framför en kamera,
torde det enligt vad som anförs i yttrandet vara meningsfullt att göra en
inspelning; men eftersom det då gäller säkrande av bevis torde inte någons
integritet bli kränkt.

Polisstyrelsen i Göteborgs polisdistrikt anser att man säkerligen redan i dag
utifrån innehållet i lagen kan komma till rätta med en del av de olägenheter
motionärerna pekar på, exempelvis videoupptagning och bevarande av
information. Enligt polisstyrelsen är en svårighet helt naturligt det förhållandet
att länsstyrelserna endast undantagsvis torde ha tillgång till tekniskt
kunnig och erfaren personal som rätt kan bedöma ansökningar från enskilda
och de konsekvenser som kan följa av enskildas installationer; med stor
sannolikhet finns här inbyggda problem värda att uppmärksamma. Det är
enligt polisstyrelsen sålunda tämligen klart att lagstiftningen och tillämpning -

JuU 1982/83:4

en av den visar på vissa oklarheter som behöver justeras, varför en översyn
otvivelaktigt behövs. Om nu är rätta tiden eller om man bör vänta något eller
några år anser polisstyrelsen vara svårbedömt. Dock talar enligt polisstyrelsen
vissa skäl för att man bör vänta någon tid med översynen.

Datainspektionen instämmer i motionärernas oro över den koppling
mellan TV-, tele- och ADB-teknik som pågår. Denna koppling kan enligt
inspektionen i framtiden skapa allvarliga problem för integritetsskyddet i det
svenska samhället.

Inspektionen anför att integritetsskyddslagstiftningen ständigt måste
utvärderas och korrigeras för att kunna uppfylla lagstiftarens ursprungliga
intentioner. Detta gäller enligt inspektionen i synnerhet då lagstiftningen
knutits till en teknisk företeelse, som är fallet när det gäller lagen om
TV-övervakning och även datalagen, vilken ständigt har utvärderats sedan
sin tillkomst år 1973 och ändrats senast i maj 1982. Den enligt inspektionens
uppfattning nödvändiga utvärderingen är i än högre grad behövlig då
utvecklingen inom elektroniken är så snabb som den varit under de senaste
decennierna. Denna utveckling kan förväntas fortsätta under överskådlig
framtid, anför inspektionen, och därför är de i motionen antydda framtidsvisionerna
ur teknisk synvinkel inte långt borta.

Mot det ovan förda resonemanget talar enligt datainspektionen givetvis
den traditionella synpunkten att lagarna inte får ändras för ofta. Lagstiftaren
har dock - på grund av den tekniska utvecklingen - ställts inför en ny
situation. Inspektionen befarar att lagstiftningen snabbt kan komma
ohjälpligt efter om den inte försöker hålla jämna steg med utvecklingen.

Länsstyrelsen i Stockholms län anför att den enligt motionärerna snabba
tekniska utvecklingen på området inte har berett länsstyrelsens handläggare
eller beslutsfattare några större problem. Länsstyrelsen vill dock gärna
framhålla att handläggningen av ärendena om TV-övervakning redan med
nuvarande lagstiftning kräver stora arbetsinsatser om tillståndsprövningen
skall kunna hållas på den nivå som lagstiftaren avsett.

Länsstyrelsen uppger att ansökningar om och tillstånd till inspelning av
TV-upptagning hittills har förekommit i ett begränsat antal fall i Stockholms
län. Oftast har tillståndshavarna varit banker. Till tillstånden har knutits
bestämmelser om vilka som får ta del av inspelat material och om den tid -oftast högst en vecka - materialet får bevaras.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att lagen fungerar väl och anför att
gränsdragningen kring den enskildes skydd har lämnats över åt rättstillämpningen.
Vid minsta tvekan om att otillbörligt intrång kan uppkomma i den
enskildes personliga integritet ser länsstyrelsen till att ansökningen modifieras.
Detta fordrar enligt länsstyrelsen i många fall besök på platsen. Lagen
har - fortsätter länsstyrelsen - sin största effekt genom att dess blotta existens
avhåller från ansökningar som skulle kunna medföra integritetskränkningar.

Juli 1982/83:4

Utskottet

I detta betänkande behandlar utskottet en motion vari begärs en översyn
av lagen (1977:20) om TV-övervakning.

Till stöd för motionsönskemålet anförs att användningen av TVövervakning
har ökat kraftigt samtidigt som den tekniska utvecklingen
snabbt fortskrider och öppnar nya möjligheter till sådan kontroll att den
personliga integriteten lätt kan hotas. De gällande bestämmelserna om
TV-övervakning bör därför enligt motionärerna utvärderas och frågan om
reglernas anpassning till ny teknik prövas.

Lagen om TV-övervakning syftar till att stärka den enskildes skydd mot
integritetskränkningar i samband med övervakning och bevakning som sker
med TV-apparatur. Ett principiellt, straffsanktionerat förbud mot dold
TV-övervakning har införts genom lagen. Den som använder en övervakningskamera
är sålunda skyldig att fortlöpande och på ett verksamt sätt
upplysa om kameran och dess brukande. Enligt lagen skall övervakningskamera
brukas med tillbörlig hänsyn till enskilds personliga integritet. Det
krävs tillstånd att ha en övervakningskamera så anbringad att den kan riktas
mot platser som är upplåtna för eller annars nyttjas av allmänheten, t. ex.
gator, torg och järnvägsstationer. Tillståndsplikten är straffsanktionerad.
Tillståndsfrågor prövas av länsstyrelsen, som också har att utöva en
fortlöpande tillsyn. Länsstyrelsen skall i samband med att tillstånd ges
meddela föreskrifter om bl. a. hur övervakningen får anordnas och hur
upplysningar om övervakningen skall lämnas. Om något otillbörligt intrång i
enskilds personliga integritet skulle uppkomma efter tillståndsbeslutet får
länsstyrelsen återkalla tillståndet eller ändra föreskrifterna. Länsstyrelsens
beslut kan överklagas hos regeringen genom besvär. Justitiekanslem har rätt
till besvärstalan för att tillvarata allmänna intressen.

Vid utskottets remissbehandling av motionen har de flesta remissinstanserna
förklarat sig vara negativa till motionsförslaget. Datainspektionen
anser dock att lagen om TV-övervakning bör ses över och att det totala
integritetsskyddet bör utvärderas. Också polisstyrelsen i Göteborgs polisdistrikt
har uttalat sig för en översyn, om än först om något eller några år.

Utskottet har tidigare i samband med motioner om telefonavlyssning
uttalat (JuU 1981/82:35 s. 6 f. och 1981/82:54 s. 4) att det är ett viktigt intresse
från demokratisk synpunkt att diskussionen om enskildas integritet i
förhållande till myndigheterna alltid hålls levande, inte minst mot bakgrund
av den utveckling som har lett till att det nu finns teknik som innebär betydligt
större risker för integritetskränkningar än tidigare. Därvid har utskottet
också framhållit att en minskad vaksamhet när det gäller integritetsfrågor
kan leda till en avtrubbning i den allmänna uppfattningen att integritetskränkningar
endast undantagsvis kan godtas i ett samhälle av den typ vi har.
Utskottet vill i detta ärende understryka att de gjorda uttalandena givetvis
har full giltighet även när det gäller sådana frågor om bevakning och

JuU 1982/83:4

övervakning med TV-kameror som aktualiseras genom motionen. I detta
sammanhang finns det anledning att särskilt beakta att TV-övervakning kan
utföras inte enbart av myndigheter utan också av enskilda, t. ex. företag.

Mot denna bakgrund hyser utskottet förståelse för den oro som
motionärerna ger till känna inför den tekniska utvecklingens möjligheter till
övervakning och kontroll. Utskottet vill emellertid samtidigt framhålla att
lagen om TV-övervakning har till syfte just att förstärka den enskildes skydd
mot integritetskränkningar. Sålunda uppställs i lagen ett uttryckligt krav på
att tillbörlig hänsyn skall tas till enskildas personliga integritet när
övervakningskamera används. Det förtjänar också att betonas att dold
TV-övervakning i princip är förbjuden, att länsstyrelsens tillstånd krävs för
att sätta upp kameror som kan riktas mot platser där allmänheten vistas och
att ett tillstånd när som helst kan återkallas om det skulle uppkomma
otillbörligt intrång i enskilds personliga integritet.

Ingen av remissinstanserna har gjort gällande att det skulle föreligga
brister i lagen om TV-övervakning. Det har heller inte framförts några
önskemål om förändringar i lagen. De remissynpunkter som stöder
motionsyrkandet har i stället sin grund i farhågor att utvecklingen kan
komma att leda till framtida integritetskränkningar, uppkomna till följd av
den tekniska utvecklingen och ett utnyttjande av skilda former av teknik för
ursprungligen icke avsedda syften. Utskottet anser inte att de nu rådande
förhållandena ger anledning till några åtgärder från riksdagens sida. Enligt
utskottets mening finns det alltså f. n. inte skäl att göra en översyn av lagen
om TV-övervakning. Det är dock angeläget att utvecklingen på området följs
med stor uppmärksamhet, inte minst i förebyggande syfte, samt att initiativ
till översyn tas när det påkallas av utvecklingen. Med dessa uttalanden
avstyrker utskottet bifall till motionen.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motion 1981/82:1705.

Stockholm den 25 november 1982

På justitieutskottets vägnar
LISA MATTSON

Närvarande: Lisa Mattson (s), Eric Jönsson (s), Karin Söder (c), Björn
Körlof (m), Hans Pettersson i Helsingborg (s), Arne Svensson (m), Gunilla
André (c), Karl-Gustaf Mathsson (s), Ulla-Britt Åbark (s), Sven Munke (m),
Hans Petersson i Röstånga (fp), Lars-Erik Lövdén (s), Hans Göran Franck
(s), Inger Wickzén (m) och Birthe Sörestedt (s).

JuU 1982/83:4

Särskilt yttrande

Karin Söder (c) och Gunilla André (c) anför:

Motionen tar upp den mycket angelägna frågan om hur den enskildes
personliga integritet skall kunna skyddas på ett tillfredsställande sätt i
framtiden när den snabba tekniska utvecklingen öppnar möjligheter till
kontroll och övervakning på ett sätt som nu inte kan överblickas. Nya
möjligheter öppnas till lagring av information i form av videoteknik som
sedan kan kopplas till ADB-tekniken med dess oerhört stora kapacitet att
lagra och behandla information. Visserligen har det ännu inte påtalats några
missförhållanden som skulle kunna hänföras till brister i lagen om
TV-övervakning. Med hänsyn till utvecklingens snabbhet vill vi emellertid
med eftertryck slå fast att statsmakterna inte får vänta på att missförhållanden
uppkommer. Stor uppmärksamhet måste därför ständigt ägnas utvecklingen
så att motåtgärder utan dröjsmål kan sättas in där det blir nödvändigt
för att värna om de enskildas personliga integritet.

GOTAB 72901 Stockholm 1982