om lagstiftning beträffande ideella föreningar (Betänkande 1985/86:LU15 Lagutskottet)

Lagutskottets betänkande

1985/86:15

Sammanfattning

I betänkandet behandlas fyra motioner vari tas upp frågor om lagstiftning
beträffande ideella föreningar.

Utskottet anser att det inte finns behov av en särskild lagstiftning om
ideella föreningar och avstyrker därför motionerna. Mot utskottets ställningstagande
reserverar sig m-, fp- och c-ledamöterna.

Motionerna

Motion 1985/86:L201 av Martin Olsson m. fl. (c) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär att frågan om lagstiftning för ideella föreningar utreds.

Motion 1985/86:L202 av Allan Ekström (m) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag till lag om ideella föreningar.

Motion 1985/86:L219 av Gullan Lindblad och Sten Andersson i Malmö (båda
m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att frågan om ramlagstiftning
för ideella föreningar utreds.

Motion 1985/86:L273 av Kjell-Arne Welin m. fl. (fp) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär förslag till ramlag om ideella föreningar.

Gällande ordning

I juridiskt hänseende skiljer man mellan ekonomiska föreningar och ideella
föreningar. De ekonomiska föreningarna regleras i lagen (1951:308) om
ekonomiska föreningar. För att en förening skall kunna registreras som
ekonomisk förening fordras enligt 1 § att föreningen har till ändamål att
främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom sådan ekonomisk
verksamhet i vilken medlemmarna deltar som avnämare eller leverantörer
eller med egen arbetsinsats eller genom begagnande av föreningens tjänster
eller på annat dylikt sätt. Det krävs alltså dels att föreningen bedriver
ekonomisk verksamhet, dels att verksamheten skall syfta till att främja
medlemmarnas ekonomiska intressen. Saknas endera av dessa förutsättningar
är föreningen att anse som en ideell förening.

Ideella föreningar omfattas inte av lagen om ekonomiska föreningar.

Beträffande ideella föreningar saknas en sådan detaljerad civilrättslig 1

1 Riksdagen 1985186.8sami. Nr 15

lagstiftning som finns rörande aktiebolag och ekonomiska föreningar. Inte
heller finns det i lagstiftningen någon definition av begreppet ideell förening.

De ideella föreningarna kan delas in i två huvudgrupper. Dels finns sådana
föreningar som har annat ändamål än att främja sina medlemmars ekonomiska
intressen, t. ex. föreningar för religionsutövning, politisk verksamhet,
vetenskaplig forskning, välgörenhet, sällskapsliv, idrott och skytte, försvarsföreningar,
kamratföreningar, djurskyddsföreningar m.fl. Dels finns föreningar
som syftar till att främja sina medlemmars ekonomiska intressen på
annat sätt än genom ekonomisk verksamhet i lagens mening, t. ex. arbetsgivarföreningar,
fackföreningar och branschsammanslutningar.

I rättspraxis har sedan länge ansetts att en ideell förening äger rättskapacitet
då den har antagit stadgar som inte är alltför bristfälliga och valt styrelse.
Förbindelser som ingås för en sådan förening binder endast föreningen, inte
de enskilda medlemmarna. Om föreningen inte uppfyller nämnda förutsättningar
- vanligt bland föreningar av enklare slag, såsom läsecirklar och svagt
organiserade sällskapsföreningar - blir avtal som ingås för föreningens
räkning bindande endast för dem som har ingått detta avtal. Enligt praxis
anses vidare vissa andra principer också gälla. En närmare redogörelse
härför finns i betänkandet LU 1982/83:22.

Bestämmelser i stadgarna för en ideell förening vilka är oskäliga mot
medlemmarna kan ogiltigförklaras eller jämkas av allmän domstol med stöd
av 36 § avtalslagen. I ett rättsfall från år 1982 (NJA 11982 s. 853) har högsta
domstolen sålunda ogiltigförklarat en bestämmelse i stadgarna för en
fackförening om att frågor om medlems rätt till utträde ur föreningen skulle
avgöras av en skiljenämnd med viss sammansättning.

När man talar om föreningsrättsliga problem kan man avse inte bara frågor
som rör förhållandet mellan en förening och dess medlemmar eller som rör
verkan mot utomstående av rättshandlingar som företagits på föreningens
vägnar utan också vissa andra problem. Med termen föreningsrätt kan
sålunda avses den allmänna medborgerliga rätten att utan hinder eller
inblandning av offentlig myndighet sammansluta sig och verka för gemensamma
syften i föreningar. För tydlighetens skull brukar termen föreningsfrihet
användas för att beteckna det offentligrättsliga begreppet och för att
markera skillnaden till föreningsrätten i privaträttslig mening. Föreningsfriheten
ingår bland de grundläggande fri- och rättigheter som upptas i
regeringsformen.

Det privaträttsliga begreppet föreningsrätt förekommer också inom
arbetsrätten. Med föreningsrätt avses i lagen (1976:580) om medbestämmande
i arbetslivet (MBL) rätten för arbetsgivare och arbetstagare att tillhöra
arbetsgivar- eller arbetstagarorganisation, utnyttja medlemskapet samt
verka för organisationen eller för bildandet av sådan organisation utan att bli
utsatta för påtryckningar eller annan obehörig inblandning från motpart i
arbetsförhållandet. Förening äger för egen del skydd i lagen endast så till
vida, att den inte är skyldig att tåla sådan kränkning av enskild arbetsgivares
eller arbetstagares föreningsrätt som innebär intrång i dess verksamhet.
Reglerna har enbart till syfte att skydda rätten att organisera sig (den s. k.
positiva föreningsrätten) men ger inte något skydd för anspråk på att få vara
oorganiserad eller för rätt att inte tillhöra viss förening (den s. k. negativa
föreningsrätten).

LU 1985/86:15

Motionsmotiveringar

LU 1985/86:15

I motion L201 (c) framhålls att det utan tvekan finns starka skäl för en
närmare utredning rörande såväl behovet som den lämpliga utformningen av
en lagstiftning om ideella föreningar. En utgångspunkt för en lagstiftning
måste vara att variationsrikedomen i föreningslivet inte får begränsas och att
föreningslivet och organisationsväsendet inte får hindras. Lagstiftningen bör
reglera det som från samhällets synpunkt är mest skyddsvärt, nämligen den
enskildes ställning i förhållande till organisationen. Enligt motionärerna kan
det bli aktuellt att införa t. ex. regler om rätten till inträde i och utträde ur
förening, negativ föreningsrätt, uteslutning ur förening samt om föreningsbeslut
som gäller medlemmens förhållande utanför det område som är
föreningens egentliga. Vidare bör övervägas en lagreglering av minoritetsskyddet,
föreningens ekonomi och revision, ansvaret för uppkomna förbindelser
och villkoren för en upplösning av föreningen.

Motiveringen till yrkandet i motion L202 (m) finns i motion 1985/86:K201.
I den sistnämnda motionen framhåller motionären bl. a. att det är anmärkningsvärt
att rättsliga normer saknas i förhållandet inbördes mellan föreningen
och den enskilde i fråga om möjligheten att få ett beslut från föreningens
sida överprövat, rätten att inträda i, vara kvar i och utträda ur föreningen
samt rätten att slippa bli ansluten till en förening mot sin vilja. Enligt
motionären är det angeläget att skapa allmänna rättsregler även för ideella
föreningar.

Motionärerna i motion L219 (m) anser att vissa grundläggande krav bör
kunna ställas på föreningar och organisationer. För den som vill tillhöra en
förening eller organisation måste det klarare än i dag framgå hur långt
organisationens befogenhet sträcker sig. En utredning av förutsättningarna
för en ramlagstiftning gällande ideella föreningar bör enligt motionärernas
mening omgående företas. En sådan lagstiftning bör innehålla regler om
t. ex. en medlems bundenhet av beslut som fattas utan medlemmens direkta
medverkan och om medlemsinträde i samt utträde ur en förening.

I motion L273 (fp) påpekas att praktiskt taget alla människor i Sverige är
medlemmar i en eller flera ideella föreningar. Sådana föreningar har därför
kommit att spela en betydande roll. En lagstiftning om ideella föreningar bör
bl. a. omfatta regler om rätten till inträde i, kvarstannande i och utträde ur
förening samt om negativ föreningsrätt. Dessutom bör en lagreglering
övervägas i fråga om minoritetsskyddet, föreningarnas ekonomi och revision,
skadeståndsskyldigheten, ansvar för uppkomna förbindelser och upplösning
av förening. Motionären framhåller att en ramlagstiftning dock inte
får verka hindrande på föreningslivet och organisationsväsendet eller på
något sätt begränsa variationsrikedomen inom föreningslivet.

Tidigare riksdagsbehandling

Frågan om lagstiftning rörande ideella föreningar har sedan 1971 prövats
åtskilliga gånger av riksdagen, senast hösten 1985, med anledning av
motioner. På förslag av lagutskottet har motionerna avslagits av riksdagen.
Beträffande frågans tidigare behandling och de närmare skälen för ställningstagandet
till motionerna hänvisas till LU 1983/84:14 och LU 1985/86:5.

Utskottet

LU 1985/86:15

I betänkandet behandlas fyra motioner vari framförs önskemål om lagstiftningsåtgärder
beträffande ideella föreningar.

I juridiskt hänseende skiljer man mellan ekonomiska föreningar och
ideella föreningar. De förstnämnda föreningarna regleras i lagen (1951:308)
om ekonomiska föreningar. För att en förening skall kunna vinna registrering
som ekonomisk förening fordras dels att föreningen bedriver ekonomisk
verksamhet, dels att verksamheten skall syfta till att främja medlemmarnas
ekonomiska intressen. Saknas någon av dessa förutsättningar är föreningen
att anse som en ideell förening. Till skillnad från vad som gäller beträffande
de ekonomiska föreningarna saknas en närmare lagreglering av de ideella
föreningarna i civilrättsligt hänseende.

I motion 1985/86:L201 (c) och L219 (m) yrkas att riksdagen hos regeringen
begär att frågan om en lagstiftning för ideella föreningar utreds. I motionerna
L202 (m) och L273 (fp) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till
lag om ideella föreningar. Motionärerna i de fyra motionerna framhåller att
det finns ett behov av grundläggande regler om de ideella föreningarna
särskilt när det gäller medlems inträde i och utträde ur föreningen och andra
förhållanden mellan föreningen och medlemmen.

Utskottet erinrar om att riksdagen under de senaste tio åren tillhopa åtta
gånger avslagit motioner med samma syfte som de nu aktuella. Senast
prövades frågan i novemer 1985 (se LU 1985/86:5) då utskottet framhöll att
det saknades skäl för en lagstiftning om ideella föreningar. Någon anledning
för riksdagen att nu fyra månader senare inta en annan ståndpunkt finns inte.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionerna 1985/86:L201, 1985/86:L202,
1985/86:L219 och 1985/86:L273.

Stockholm den 25 februari 1986

På lagutskottets vägnar

Per-Olof Strindberg

Närvarande: Per-Olof Strindberg (m), Lennart Andersson (s), Owe Andréasson
(s), Stig Gustafsson (s), Martin Olsson (c), Inga-Britt Johansson (s),
Allan Ekström (m), Bengt Kronblad (s), Inger Hestvik (s), Bengt Harding
Olson (fp), Marianne Karlsson (c), Berit Löfstedt (s), Ewa Hedkvist
Petersen (s), Ewy Möller (m) och Kjell-Ame Welin (fp).

Reservation

Per-Olof Strindberg (m), Martin Olsson (c), Allan Ekström (m), Bengt
Harding Olson (fp), Marianne Karlsson (c), Ewy Möller (m) och Kjell-Arne
Welin (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar med orden
”Utskottet erinrar” och slutar med orden ”finns inte” bort ha följande
lydelse:

Som utskottet framhållit då frågan om en lagstiftning beträffande ideella
föreningar tidigare varit aktuell utgör dessa föreningar en viktig del av vårt
samhälle. De fullgör betydelsefulla uppgifter på många olika områden,
exempelvis inom facklig, politisk och humanitär verksamhet samt vid
religionsutövning, vetenskaplig forskning och idrott. Utskottet kan liksom
tidigare också konstatera att många ideella organisationer lagstiftningsvägen
kommit att få ett starkt inflytande över samhällsutvecklingen. Till detta
kommer, som motionärerna påpekat, att samhället på olika sätt stöder
organisationer och föreningar av skiftande slag.

Trots den betydelse som olika organisationer sålunda har saknas i dag
normer av grundläggande karaktär beträffande organisationernas förhållanden.
För associationer av annan typ är läget det motsatta. För aktiebolag och
ekonomiska föreningar - för att nämna ett exempel - föreligger noggrann
lagreglering. Avsaknaden av regler angår sådana centrala ämnen som den
enskildes rätt att inträda i, kvarstanna i eller utträda ur en förening och hans
rätt att slippa bli ansluten till en förening mot sin vilja (negativ föreningsrätt,
kollektivanslutning). Inte heller finns det regler mot s. k. organisationsklausuler
av innebörd att arbetsgivaren förbinder sig att icke anställa personer
som ej tillhör den avtalsslutande arbetstagarorganisationen. Ytterligare
exempel på frågor som - i enlighet med vad som anges i motionerna - är
oreglerade är minoritetsskyddet, ekonomi och revision, skadeståndsskyldighet,
ansvar för uppkomna förbindelser och upplösning av föreningen.

Enligt utskottets mening ger utvecklingen under senare år tveklöst stöd för
ståndpunkten att den enskildes ställning i förhållande till organisationerna
behöver ges ett lagfäst skydd. Det har sålunda inträffat fall där medlem
uteslutits ur en förening eller vägrats utträde under uppmärksammade
former. Ett annat belysande exempel är det i motionerna omnämnda
rättsfallet från högsta domstolen (NJA 1 1982 s. 853) där en skiljedomsklausul
i stadgarna för ett LO-förbund underkändes som oskäligt. Utskottet vill
också peka på fall där föreningen avtalat med försäkringsbolag om kollektiva
hemförsäkringar för sina medlemmar utan att ha inhämtat deras samtycke.
Andra händelser som tilldragit sig betydande intresse har slutligen varit
blockader som riktats mot företagare utan anställda eller med anställda som
inte är medlemmar i den blockerande organisationen.

Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att det ovedersägligen finns
starka skäl för en närmare utredning rörande såväl behovet som den lämpliga
utformningen av lagstiftning om de ideella föreningarna.

Betäffande den närmare inriktningen av utredningsarbetet vill utskottet
framhålla att en viktig utgångspunkt måste vara att variationsrikedomen
inom föreningslivet inte får begränsas. Det är vidare angeläget att föreningslivet
och organisationsväsendet inte hindras eller försvåras. Tyngdpunkten i
en ifrågasatt lagstiftning bör ligga i det som från samhällets sida är mest
skyddsvärt, nämligen den enskilde medlemmens ställning i förhållande till
organisationen. Viktigt är också att det - som motionärerna påpekat -tillskapas grundläggande regler om organisationen som sådan, bl. a. villko -

LU 1985/86:15

ren för att en förening skall anses vara en juridisk person. Andra angelägna
uppgifter för utredningen bör som framgått vara att utforma bestämmelser
om medlems inträde i, avgång från och uteslutning ur förening, medlems
bundenhet av beslut som fattats utan hans medverkan eller som rör frågor
utanför föreningens verksamhetsområde, förhållandet till tredje man, skadeståndsskyldighet,
firmateckning, ansvarighet för uppkomna förbindelser
och föreningens upplösning. Det bör ankomma på regeringen att närmare
bestämma formerna för utredningsarbetets bedrivande.

Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motionerna L201, L202,
L219 och L273 bör ges regeringen till känna.

dels att utskottet bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionerna 1985/86:L201,
1985/86:L202, 1985/86:L219 och 1985/86:L273 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört om utredning av frågan om
lagstiftning beträffande ideella föreningar.

LU 1985/86:15

gotab Stockholm 1986 10274