om lagstiftning beträffande ideella föreningar och stiftelser (Betänkande 1983/84:LU14 Lagutskottet)

LU 1983/84:14

Lagutskottets betänkande
1983/84:14

om lagstiftning beträffande ideella föreningar och stiftelser
Sammanfattning

I betänkandet behandlas dels fyra motioner (m, c, fp) vari framförs
önskemål om lagstiftningsåtgärder beträffande ideella föreningar, dels två
motioner (s, c) angående lagstiftningen om stiftelser.

Utskottet anser att det inte finns behov av en särskild lagstiftning om
ideella föreningar och avstyrker därför de fyra motionerna i denna fråga. Mot
utskottets ställningstagande reserverar sig ledamöterna från moderata
samlingspartiet och centerpartiet.

Utskottet avstyrker vidare de två motionerna om stiftelser med hänvisning
till det utredningsarbete som f. n. pågår inom justitiedepartementet.

Motionsyrkanden

I motion 1983/84:527 av Allan Ekström (m) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag till lag om ideella föreningar.

I motion 1983/84:608 av Martin Olsson m. fl. (c) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär att frågan om ramlagstiftning för ideella föreningar utreds.

I motion 1983/84:714 av Jörgen Ullenhag (fp) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär lagförslag som tillförsäkrar individen ovillkorlig rätt att
lämna ideell förening.

I motion 1983/84:1535 av Bengt Silfverstrand och Bo Nilsson (båda s) yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförs om behovet av en skyndsam översyn av gällande lagstiftning om
stiftelser.

I motion 1983/84:1538 av Anders Svärd (c) och Lars Ernestam (fp) yrkas
att riksdagen beslutar om sådan ändring i lagen om tillsyn av stiftelser att
borgerliga och kyrkliga kommuner undantas från den årliga redovisningsskyldigheten.

I motion 1983/84:2190 av Gullan Lindblad m. fl. (m) yrkas att riksdagen
hos regeringen begär att frågan om ramlagstiftning för ideella föreningar
utreds.

Gällande ordning

I juridiskt hänseende skiljer man mellan ekonomiska föreningar och
ideella föreningar. De ekonomiska föreningarna regleras i lagen (1951:308)
om ekonomiska föreningar. För att en förening skall kunna registreras som

1 Riksdagen 1983184. 8 sami. Nr 14

LU 1983/84:14

ekonomisk förening fordras enligt 1 § att föreningen har till ändamål att
främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom sådan ekonomisk
verksamhet i vilken medlemmarna deltar som avnämare eller leverantörer
eller med egen arbetsinsats eller genom begagnande av föreningens tjänster
eller på annat dylikt sätt. Det krävs alltså dels att föreningen bedriver
ekonomisk verksamhet, dels att verksamheten skall syfta till att främja
medlemmarnas ekonomiska intressen. Saknas endera av dessa förutsättningar
är föreningen att anse som en ideell förening.

Ideella föreningar omfattas inte av lagen om ekonomiska föreningar.
Beträffande ideella föreningar saknas en sådan detaljerad civilrättslig
lagstiftning som finns rörande aktiebolag och ekonomiska föreningar. Inte
heller finns det i lagstiftningen någon definition av begreppet ideell förening.

De ideella föreningarna kan delas in i två huvudgrupper. Dels finns sådana
föreningar som har annat ändamål än att främja sina medlemmars
ekonomiska intressen, t. ex. föreningar för religionsutövning, politisk
verksamhet, vetenskaplig forskning, välgörenhet, sällskapsliv, idrott och
skytte, försvarsföreningar, kamratföreningar, djurskyddsföreningar m. fl.
Dels finns föreningar som syftar till att främja sina medlemmars ekonomiska
intressen på annat sätt än genom ekonomisk verksamhet i lagens mening,
t. ex. arbetsgivarföreningar, fackföreningar och branschsammanslutningar.

I rättspraxis har sedan länge ansetts att en ideell förening äger
rättskapacitet då den har antagit stadgar som inte är alltför bristfälliga och
valt styrelse. Förbindelser som ingås för en sådan förening binder endast
föreningen, inte de enskilda medlemmarna. Om föreningen inte uppfyller
nämnda förutsättningar - vanligt bland föreningar av enklare slag, såsom
läsecirklar och svagt organiserade sällskapsföreningar - blir avtal som ingås
för föreningens räkning bindande endast för dem som har ingått detta avtal.
Enligt praxis anses vidare vissa andra principer också gälla. En närmare
redogörelse härför finns i betänkandet LU 1982/83:22.

Bestämmelser i stadgarna för en ideell förening vilka är oskäliga mot
medlemmarna kan ogiltigförklaras eller jämkas av allmän domstol med stöd
av 36 § avtalslagen. I ett rättsfall från år 1982 (NJA I 1982 s. 853) har högsta
domstolen sålunda ogiltigförklarat en bestämmelse i stadgarna för en
fackförening om att frågor om medlems rätt till utträde ur föreningen skulle
avgöras av en skiljenämnd med viss sammansättning.

När man talar om föreningsrättsliga problem kan man avse inte bara frågor
som rör förhållandet mellan en förening och dess medlemmar eller som rör
verkan mot utomstående av rättshandlingar som företagits på föreningens
vägnar utan också vissa andra problem. Med termen föreningsrätt kan
sålunda avses den allmänna medborgerliga rätten att utan hinder eller
inblandning av offentlig myndighet sammansluta sig och verka för
gemensamma syften i föreningar. För tydlighetens skull brukar termen
föreningsfrihet användas för att beteckna det offentligrättsliga begreppet och
för att markera skillnaden till föreningsrätten i privaträttslig mening.

LU 1983/84:14

Föreningsfriheten ingår bland de grundläggande fri- och rättigheter som
upptas i regeringsformen.

Det privaträttsliga begreppet föreningsrätt förekommer också inom
arbetsrätten. Med föreningsrätt avses i lagen (1976:580) om medbestämmande
i arbetslivet (MBL) rätten för arbetsgivare och arbetstagare att tillhöra
arbetsgivar- eller arbetstagarorganisation, utnyttja medlemskapet samt
verka för organisationen eller för bildandet av sådan organisation utan att bli
utsatt för påtryckningar eller annan obehörig inblandning från motpart i
arbetsförhållandet. Förening äger för egen del skydd i lagen endast så till
vida, att den inte är skyldig att tåla sådan kränkning av enskild arbetsgivares
eller arbetstagares föreningsrätt som innebär intrång i dess verksamhet.
Reglerna har enbart till syfte att skydda rätten att organisera sig (den s. k.
positiva föreningsrätten) men ger inte något skydd för anspråk på att få vara
oorganiserad eller för rätt att inte tillhöra viss förening (den s. k. negativa
föreningsrätten).

Inte heller beträffande stiftelser finns det någon detaljerad civilrättslig
lagstiftning.

Man brukar skilja mellan självständiga och osjälvständiga stiftelser. En
självständig stiftelse anses komma till genom att egendom ställs under
särskild förvaltning för att såsom självständig förmögenhet fortvarande tjäna
visst ändamål. Sedan förvaltare för stiftelsen, vanligen en styrelse, har
utsetts, anses stiftelsen vara en juridisk person som kan förvärva rättigheter
och ikläda sig skyldigheter. Något erkännande av myndighet eller
registrering behövs inte. En osjälvständig stiftelse uppkommer genom att ett
existerande rättssubjekt - ofta en statlig eller kommunal myndighet - tillförs
medel som skall bilda en fond och användas för visst av stiftaren angivet
ändamål. En osjälvständig stiftelse är inte juridisk person.

Stiftelser kan tjäna många olika ändamål. Till stiftelserna hör i första hand
den stora grupp av stiftelser, tidigare kallade ”fromma stiftelser”, som
uppkommit främst genom donationer av enskilda för allmännyttiga ändamål
såsom understöd av fattiga, barnavård och sjukvård, undervisning och
vetenskaplig forskning m. m. Många av dessa stiftelser har mycket
begränsade tillgångar medan ett mindre antal har betydande förmögenheter.
Förvaltningen är ibland fristående och i andra fall anförtrodd kommuner,
sjukvårdsinrättningar, utbildningsanstalter eller liknande. Vidare finns ett
stort antal pensions- och personalstiftelser. Stiftelseformen har även kommit
till användning för ekonomisk verksamhet av olika slag. Ett exempel härpå är
företagsgruppen Samhällsföretag, vars moderföretag är Stiftelsen Samhällsföretag.

Det finns ett stort antal huvudsakligen kommunala stiftelser, som har till
ändamål att förvärva fastigheter och tomträtter för uppförande och
förvaltning av bostadshus m. m. Även annan verksamhet bedrivs av
kommunala och andra allmänna stiftelser. Stiftelseformen används också för
verksamhet som staten bedriver i samarbete med enskilda, t. ex. Stiftelsen

1 * Riksdagen 1983184. 8 sami. Nr 14

LU 1983/84:14

Norrlandsfonden för att tillgodose forskningsändamål och behov av
ekonomiskt stöd till näringslivet i de nordligaste länen. Inom regionalpolitiken
bedrivs statlig stödverksamhet dessutom genom Stiftelsen Industricentra.
Inom försvars- och utbildningsområdena samt på det fackliga området
förekommer likaledes i inte obetydlig omfattning statlig och kommunal
verksamhet resp. i enskild regi anordnad allmännyttig verksamhet i
stiftelseform. Slutligen finns ett antal stiftelser som på olika sätt är knutna till
företag inom det enskilda näringslivet och vars förmögenheter stundom
uppgår till betydande belopp.

Stiftelsernas förhållanden är i olika avseenden reglerade i lagstiftningen.
Här kan nämnas lagen (1929:116) om tillsyn över stiftelser (tillsynslagen) vari
föreskrivs beträffande vissa stiftelser anmälningsskyldighet till och
övervakning (tillsyn) genom länsstyrelse samt lagen (1967:531) om tryggande
av pensionsutfästelse m. m. som innehåller vissa specialbestämmelser för
pensions- och personalstiftelser.

Enligt tillsynslagen skall stiftelser i princip anmälas till länsstyrelsen.
Undantagna från anmälningsskyldighet - och därmed från tillsyn - är
stiftelser som genom anknytning till staten eller särskilda institutioner antas
vara förvaltade på ett betryggande sätt. Undantagna är även stiftelser som
har av regeringen fastställda stadgar och enligt dem står under särskild
anordnad tillsyn, stiftelser som är anförtrodda åt ideella föreningar och andra
samfund samt stipendiestiftelser vid enskilda undervisningsanstalter. Vidare
undantas s. k. familjestiftelser, dvs. stiftelser till förmån för medlemmar av
viss släkt eller vissa släkter, samt stiftelser vars förmögenhet inte överstiger
20000 kr. Slutligt undantas stiftelser som enligt regeringens förordnande
eller stiftarens föreskrift inte skall vara underkastade tillsyn enligt
tillsynslagen.

Alla anmälningsskyldiga stiftelser omfattas inte av tillsyn enligt
tillsynslagen. Tillsyn är föreskriven endast för sådana stifelser som främjar
ett allmännyttigt ändamål. Länsstyrelsen kan besluta att allmännyttig
stiftelse inte skall stå under tillsyn.

Tillsynen innebär en övervakning av att stiftelsens förvaltning sköts i
enlighet med lagen och de föreskrifter som gäller för vederbörande stiftelse.
Som underlag för länsstyrelsens granskning skall stiftelsens styrelse årligen
till länsstyrelsen insända ekonomisk redovisning.

Om stiftelses styrelse har fattat beslut som strider mot lag eller för styrelsen
gällande föreskrifter, får länsstyrelsen förbjuda verkställighet av beslutet
eller, om verkställighet redan har skett, förelägga styrelsen att vidta rättelse.
Även i övrigt får länsstyrelsen förelägga styrelsen att fullgöra sina
åligganden. Föreläggande och förbud kan i vissa fall förenas med vite.
Länsstyrelsen får vidare förordna om skadeståndstalan mot styrelseledamot
eller, vid vanvård av stiftelsens angelägenheter, om anordnande av annan
förvaltning.

LU 1983/84:14

Utredningsarbete

På olika håll har bedrivits och bedrivs utredningsarbete med anknytning
till motionsspörsmålen.

Frågan om negativ föreningsrätt har sålunda övervägts av nya
arbetsrättskommittén som 1982 avlämnade sitt slutbetänkande (SOU
1982:60) MBL i utveckling. I betänkandet finner kommittén i likhet med den
förra arbetsrättskommittén att det inte finns anledning att föreslå lagregler
som tar sikte på den negativa föreningsrätten och föreningsrättsskyddet för
arbetssökande. Vad gäller användningen av s. k. organisationsklausuler i
kollektivavtal understryker kommittén betydelsen av att facklig anslutning
skall var frivillig och bero av den enskildes bestämmanderätt. Kommittén vill
dock inte förorda ett lagfäst förbud mot organisationsklausuler. I
betänkandet diskuteras även frågan om bevisbördan i föreningsrättsmål.
Kommittén drar den slutsatsen att det är mest naturligt att se detta spörsmål
som en rättstillämpningsfråga varför någon lagreglering inte bör komma till
stånd.

Betänkandet övervägs f. n. inom arbetsmarknadsdepartementet. En
proposition på grundval av vissa av kommitténs förslag i betänkandet väntas
bli förelagd riksdagen våren 1984.

Stiftelseutredningen (Ju 1975:01) tillkallades år 1975 på riksdagens begäran
med uppdrag att företa en översyn av lagstiftningen om stiftelser. En viktig
fråga som utredningen enligt direktiven skulle ta ställning till var om stiftelse i
framtiden skall tillåtas för varjehanda ändamål. Om stiftelseinstitutet
begränsas borde utredningen pröva om samhället kan delta i vissa stiftelsers
förvaltning. I samband härmed skulle också prövas hur förvaltningen skall
vara ordnad och om nuvarande regler beträffande minimikrav om stadgarnas
innehåll är tillfredsställande. Andra frågor som skulle behandlas av
utredningen var bokföringsplikt och revision, möjligheter till skadeståndstalan
mot styrelseledamot i stiftelse samt behovet av bestämmelser om
likvidation eller fusion.

Efter beslut av regeringen den 30 juni 1983 upphörde utredningen med sitt
arbete i månadsskiftet september-oktober 1983 och överlämnade därvid som
resultat av arbetet ett antal promemorior.

Som svar på en fråga av Per-Olof Strindberg om översyn av lagstiftningen
om stiftelser framhöll justitieministern den 6 december 1983 (rd 1983/84:40
s. 27) att det inom justitiedepartementet arbetades med en departementspromemoria
om stiftelser samt att det då var för tidigt att uttala sig om när det är
möjligt att förelägga riksdagen ett förslag till en ny lagstiftning. Enligt
justitieministern visade det material som överlämnats på ganska klara brister
i den lagstiftning som vi i dag har om stiftelser. Bristerna gäller framför allt
det allmännas möjligheter till insyn i och kontroll över stiftelseväsendet. Han
upplyste vidare att beredningsarbetet i departementet redan lett till vissa
hypoteser om tänkbara åtgärder på lagstiftningsområdet. Sålunda är det

LU 1983/84:14

tveksamt om nuvarande möjlighet för stiftaren att undandra stiftelsen från
länsstyrelsens tillsyn bör bestå. En annan fråga är om inte stiftelser utan
tillsyn bör bli bokföringsskyldiga. Också frågan om skyldighet för stiftelser
att ha revisor övervägs liksom spörsmålet om skyldighet för stiftelser att ha
stadgar.

Kooperationsutredningen (I 1977:01) fick i tilläggsdirektiv år 1981 i
uppdrag att göra en allmän översyn av lagstiftningen om ekonomiska
föreningar i syfte att framför allt åstadkomma en tidsenlig lagstiftning om
kooperativa föreningar. Utredningsarbetet borde enligt direktiven i första
hand inriktas på en analys av vad som är karakteristiskt för den kooperativa
företagsformen. Utredningens arbete borde utmynna i ett förslag till ny
lagstiftning om ekonomiska föreningar. Utredningen borde vidare bl. a. göra
en genomgång av den föreningsrättsliga lagstiftningen vid sidan av
föreningslagen och föreslå de följdändringar som kan visa sig påkallade.
Utredningen har i dagarna slutfört sitt uppdrag genom att avlämna
betänkandet (SOU 1984:9) Kooperativa föreningar. I betänkandet läggs
fram förslag till en helt ny lag om sådana föreningar, vilken skall ersätta lagen
om ekonomiska föreningar. Förslaget innebär bl. a. att kooperativa
föreningar, vars syfte är mer socialt än ekonomiskt, frivilligt skall kunna
ansöka om registrering. Registreringsskyldiga är dock bara kooperativa
föreningar som har till ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska
intressen genom ekonomisk verksamhet.

Tidigare riksdagsbehandling

Frågan om lagstiftning rörande ideella föreningar har sedan 1971 prövats
åtskilliga gånger av riksdagen, senast våren 1983 (se LU 1982/83:22), med
anledning av motioner. Motionerna har avslagits av riksdagen. En närmare
redogörelse för frågans tidigare behandling finns i LU 1982/83:2 och
1982/83:22.

Spörsmålen om lagstiftning om rätt till utträde för en medlem i ideell
förening och om negativ föreningsrätt var hösten 1983 föremål för två
interpellationsdebatter (rd 1983/84:40 s. 29 och 1983/84:43 s. 156).
Justitieministern framhöll därvid beträffande frågan om rätt till utträde att
han inte avsåg att vidta någon åtgärd. Han anförde vidare att det inom
fackföreningsrörelsen pågick en diskussion om stadgarna, i synnerhet om de
delar av stadgarna som reglerar frågor om rätt till utträde ur den fackliga
organisationen. Enligt justitieministern skulle regeringen följa dessa
diskussioner och lägga dem till grund för överväganden om lagstiftning.
Arbetsmarknadsministern framhöll beträffande den negativa föreningsrätten
att hon delade den uppfattning som nya arbetsrättskommittén kommit
fram till, nämligen att det inte finns skäl att nu vidta några
lagstiftningsåtgärder som tar sikte på den negativa föreningsrätten i
förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare. Hon påpekade också att
arbetsdomstolen i några principavgöranden klart sagt ifrån att LO:s

LU 1983/84:14

normalstadgar inte hindrar att medlemmarna måste anses ha rätt att säga upp
sitt medlemskap i ett LO-förbund.

Motionsmotiveringar

Motionärerna i motionerna 527 och 2190 (m) anser att det finns ett behov
av grundläggande regler beträffande de ideella föreningarnas status och
verksamhet inte minst med hänsyn till den stora roll som många föreningar,
bland dem fackliga, spelar i dagens samhälle. Behovet av en lagreglering är
särskilt framträdande när det gäller förhållandet mellan föreningen och de
egna medlemmarna. Viktiga frågor som behöver regleras är t. ex. medlems
bundenhet av beslut som fattas utan medlems direkta medverkan och
medlems inträde i samt utträde ur förening.

I motion 608 (c) framhålls att det finns flera starka skäl som talar för att en
lagstiftning om ideella föreningar behövs. Motionärerna hänvisar till många
olika händelser under senare år som visar att den enskilde föreningsmedlemmen
har behov av ett skydd mot föreningen. Vidare påpekas den starka
ställning och det stora inflytande som olika organisationer har i samhället.
Motionärerna framhåller att tidigare motioner på området avslagits med
hänvisning till nya arbetsrättskommitténs och stiftelseutredningens arbete
men att frågan nu kommit i ett nytt läge sedan dessa båda utredningar
avslutat sitt arbete. En lagstiftning bör bl. a. innehålla regler om rätten till
inträde i och utträde ur förening, negativ föreningsrätt, uteslutning ur
förening samt om föreningsbeslut som gäller medlemmens förhållanden
utanför det område som är föreningens egentliga. Motionärerna påpekar att
det finns stora skillnader mellan olika ideella organisationer och att det
därför är viktigt att en lagstiftning inte medför att variationsrikedomen
begränsas.

I motion 714 (fp) påpekas att avsaknaden av lagbestämmelser gör det
möjligt för en förening att vägra en medlem utträde, vilket framstår som
stötande. Vidare framhålls liksom i motion 608 att frågan om en lagstiftning
nu hamnat i ett nytt läge.

I motion 1535 (s) framhålls att många stiftelser har en ideell målsättning
men att de huvudsakligen fungerar som ett instrument för kontroll och
maktutövning inom näringslivet. Motionärerna anser det otillfredsställande
att samhället i dag saknar möjligheter till insyn i och kontroll av stiftelser. Det
är därför angeläget att det pågående arbetet inom justitiedepartementet
beträffande stiftelserna påskyndas och att en proposition med förslag till en
ny och rättvisare lagstiftning framläggs år 1984.

Motionärerna i motion 1538 (c, fp) framhåller att tillsynslagen även
omfattar stiftelser som förvaltas av borgerliga och kyrkliga kommuner.
Enligt motionärerna är en sådan ordning onödig inte minst med hänsyn till att
det genom den kommunala revisionen finns garantier för att stiftelsernas
tillgångar inte används på fel sätt.

LU 1983/84:14

Utskottet

I betänkandet behandlas sex motioner vari framförs önskemål om
lagstiftningsåtgärder beträffande ideella föreningar och stiftelser.

I juridiskt hänseende skiljer man mellan ekonomiska föreningar och
ideella föreningar. De förstnämnda föreningarna regleras i lagen (1951:308)
om ekonomiska föreningar. För att en förening skall kunna vinna registrering
som ekonomisk förening fordras dels att föreningen bedriver ekonomisk
verksamhet, dels att verksamheten skall syfta till att främja medlemmarnas
ekonomiska intressen. Saknas någon av dessa förutsättningar är föreningen
att anse som en ideell förening. Till skillnad från vad som gäller beträffande
de ekonomiska föreningarna saknas en närmare lagreglering av de ideella
föreningarna i civilrättsligt hänseende.

Inte heller när det gäller stiftelser finns det någon detaljerad civilrättslig
lagstiftning. Stiftelsernas verksamhet är emellertid reglerad i andra
avseenden. Som framgår av redogörelsen ovan (s.3) gäller sålunda enligt
lagen (1929:116) om tillsyn över stiftelser att stiftelser med vissa undantag
skall anmälas till länsstyrelsen samt att anmälningsskyldiga stiftelser är
underkastade länsstyrelsens tillsyn om de främjar ett allmännyttigt ändamål.
Stiftelser som skall stå under tillsyn är skyldiga att varje år till länsstyrelsen
sända in ekonomisk redovisning.

År 1975 tillkallades på riksdagens begäran stiftelseutredningen med
uppdrag att företa en översyn av lagstiftningen om stiftelser. Efter beslut av
regeringen upphörde utredningen med sitt arbete hösten 1983. På grundval
av det arbete utredningen utfört arbetar man inom justitiedepartementet
med en departementspromemoria om stiftelser.

I motion 1983/84:527 (m) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag
till lag om ideella föreningar. I motionerna 1983/84:608 (c) och 2190 (m)
yrkas att frågan om en ramlagstiftning för ideella föreningar utreds.
Motionärerna i de tre motionerna framhåller att det finns ett behov av
grundläggande regler om de ideella föreningarna särskilt när det gäller
medlems inträde i och utträde ur föreningen och andra förhållanden mellan
föreningen och medlemmen. I motion 1983/84:714 (fp) framförs önskemål
om en lagstiftning som tillförsäkrar individen ovillkorlig rätt att lämna ideell
förening.

Utskottet vill framhålla att de ideella föreningarna är en viktig del av vårt
samhälle och fullgör betydelsefulla uppgifter på många olika områden. Med
hänsyn till den roll många ideella föreningar spelar för samhällsutvecklingen
kan det i och för sig te sig mindre tillfredsställande att det saknas en
civilrättslig lagreglering av föreningarnas förhållanden. Som utskottet
framhållit då frågan tidigare varit aktuell (se senast LU 1982/83:2 och 22) är
emellertid en sådan lagstiftning förenad med åtskilliga svårigheter. Bl. a. är
det med hänsyn till de väsentliga skillnaderna mellan olika föreningars
karaktär svårt att åstadkomma regler som passar alla föreningar. Några

LU 1983/84:14

omständigheter har inte heller nu framkommit som tyder på att avsaknaden
av lagregler medfört några väsentliga olägenheter.

Till det anförda vill utskottet lägga att de ideella organisationerna måste
ges ett betydande utrymme för att själva besluta om sina angelägenheter och
att man i en lagstiftning därför bara kan ge grundläggande bestämmelser
beträffande föreningarnas verksamhet och deras förhållande till sina
medlemmar. Vissa sådana regler har utbildats i rättspraxis. När det gäller de i
motionerna upptagna spörsmålen om medlemmens förhållande till
föreningen vill utskottet erinra om att tvister mellan en förening och
medlemmarna kan prövas av allmän domstol. I de fall föreningens stadgar
innehåller bestämmelser som är oskäliga mot medlemmarna kan
bestämmelserna jämkas eller ogiltigförklaras av domstol. Vad särskilt angår
den i motionerna berörda frågan om utträde ur fackförening vill utskottet
hänvisa till att arbetsdomstolen slagit fast att fackföreningsmedlem har rätt
att säga upp sitt medlemskap. I sammanhanget finns också skäl att erinra om
att de ideella föreningarna i stor utsträckning kan tillämpa bestämmelserna i
föreningslagen samt att åtskilliga lagbestämmelser som gäller för de olika
associationsrättsliga verksamhetsformerna är tillämpliga också på ideella
föreningar. Exempelvis är en ideell förening som driver näringsverksamhet
bokföringspliktig liksom andra näringsidkare.

Det anförda leder utskottet till den uppfattningen att det saknas skäl för en
lagstiftning beträffande de ideella föreningarna. Utskottet vill avslutningsvis
peka på att såväl arbetet inom justitiedepartementet med en lagstiftning om
stiftelser som de överväganden om den negativa föreningsrätten som
föranleds av nya arbetsrättskommitténs förslag har viss anknytning till
motionsspörsmålet. Också de överväganden som kommer att föranledas av
kooperationsutredningens i dagarna avlämnade betänkande (SOU 1984:9),
Kooperativa föreningar, kan få betydelse för frågan.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna
527, 608, 714 och 2190.

I motion 1983/84:1535 (s) framhålls att det är otillfredsställande att
samhället f. n. saknar möjligheter till insyn i och kontroll av stiftelser.
Motionärerna begär därför att det pågående arbetet inom justitiedepartementet
påskyndas så att en proposition om stiftelser kan läggas fram under år
1984.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är angeläget att man får
till stånd en tidsenlig lagstiftning om stiftelser. Med hänsyn till frågans vikt
utgår utskottet från att arbetet inom justitiedepartementet bedrivs så
skyndsamt som möjligt. Något särskilt tillkännagivande från riksdagens sida i
saken är dock inte erforderligt. Motion 1535 bör därför inte föranleda någon
riksdagens vidare åtgärd.

I motion 1983/84:1538 (c och fp) yrkas att lagen om tillsyn av stiftelser skall
ändras så att stiftelser som förvaltas av borgerliga och kyrkliga kommuner
undantas från den årliga redovisningsskyldigheten. Enligt motionärerna är

LU 1983/84:14

redovisningsskyldigheten onödig med hänsyn bl. a. till att det genom den
kommunala revisionen finns garantier för att stiftelsernas tillgångar inte
används på fel sätt.

Utskottet erinrar om att enligt tillsynslagen en stiftare kan undanta
stiftelsen från anmälningsskyldighet till länsstyrelsen och därmed också från
tillsyn. Vidare har länsstyrelsen möjlighet att befria en stiftelse från tillsyn.
Som framgår av redogörelsen ovan (s. 5 och 6) avser det pågående arbetet
inom justitiedepartementet bl. a. frågan om tillsynen över stiftelseväsendet.
Enligt utskottets mening bör regeringens ställningstagande till resultatet av
arbetet inte föregripas. Utskottet avstyrker därför bifall till motion 1538.
Utskottet hemställer

1. beträffande ideella föreningar

att riksdagen avslår motionerna 1983/84:527, 1983/84:608,

1983/84:714 och 1983/84:2190,

2. beträffande översyn av lagstiftningen om stiftelser
att riksdagen avslår motion 1983/84:1535,

3. beträffande tillsyn över kommunala stiftelser
att riksdagen avslår motion 1983/84:1538.

Stockholm den 6 mars 1984

På lagutskottets vägnar
PER-OLOF STRINDBERG

Närvarande: Per-Olof Strindberg (m), Lennart Andersson (s). Stig Olsson
(s), Martin Olsson (c)*, Elvy Nilsson (s)*, Allan Ekström (m), Owe
Andréasson (s), Stig Gustafsson (s)*, Sigvard Persson (c), Per Israelsson
(vpk), Margit Gennser (m)*, Inga-Britt Johansson (s), Kersti Johansson (c),
Berit Löfstedt (s) och Sten Andersson i Malmö (m).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservation

Ideella föreningar (mom. 1)

Per-Olof Strindberg (m), Martin Olsson (c), Allan Ekström (m), Sigvard
Persson (c), Margit Gennser (m), Kersti Johansson (c) och Sten Andersson i
Malmö (m) anser

dels att den del av utskottets yrkande som börjar på s. 8 med orden
”Utskottet vill” och slutar på s. 9 med orden ”och 2190” bort ha följande
lydelse:

Som utskottet framhållit då frågan om en lagstiftning beträffande ideella

LU 1983/84:14

föreningar tidigare varit aktuell utgör dessa föreningar en viktig del av vårt
samhälle. De fullgör betydelsefulla uppgifter på många olika områden,
exempelvis inom facklig, politisk och humanitär verksamhet samt vid
religionsutövning, vetenskaplig forskning och idrott. Utskottet kan liksom
tidigare också konstatera att många ideella organisationer lagstiftningsvägen
kommit att få ett starkt inflytande över samhällsutvecklingen. Till detta
kommer, som motionärerna påpekat, att samhället på olika sätt stöder
organisationer och föreningar av skiftande slag.

Trots den betydelse som olika organisationer sålunda har saknas i dag
normer av grundläggande karaktär beträffande organisationernas förhållanden.
För associationer av annan typ är läget det motsatta. För aktiebolag och
ekonomiska föreningar - för att nämna ett exempel - föreligger noggrann
lagreglering. Avsaknaden av regler angår sådana centrala ämnen som den
enskildes rätt att inträda i, kvarstanna i eller utträda ur en förening och hans
rätt att slippa bli ansluten till en förening mot sin vilja (negativ föreningsrätt,
kollektivanslutning). Inte heller finns det regler mot s. k. organisationsklausuler
av innebörd att arbetsgivaren förbinder sig att icke anställa personer
som ej tillhör den avtalsslutande arbetstagarorganisationen. Ytterligare
exempel på frågor som - i enlighet med vad som anges i motionerna - är
oreglerade är minoritetsskyddet, ekonomi och revision, skadeståndsskyldighet,
ansvar för uppkomna förbindelser och upplösning av föreningen.

Enligt utskottets mening ger utvecklingen under senare år tveklöst stöd för
ståndpunkten att den enskildes ställning i förhållande till organisationerna
behöver ges ett lagfäst skydd. Det har sålunda inträffat fall där medlem
uteslutits ur en förening eller vägrats utträde under uppmärksammade
former. Ett annat belysande exempel är det i motionerna omnämnda
rättsfallet från högsta domstolen (NJA I 1982 s. 853) där en skiljedomsklausul
i stadgarna för ett LO-förbund underkändes som oskälig. Utskottet vill
också peka på fall där föreningen avtalat med försäkringsbolag om kollektiva
hemförsäkringar för sina medlemmar utan att ha inhämtat deras samtycke.
Andra händelser som tilldragit sig betydande intresse har slutligen varit
blockader som riktats mot företagare utan anställda eller med anställda som
inte är medlemmar i den blockerande organisationen.

Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att det ovedersägligen finns
starka skäl för en närmare utredning rörande såväl behovet som den lämpliga
utformningen av lagstiftning om de ideella föreningarna. Utskottet vill i
sammanhanget erinra om att riksdagen tidigare ansett att man före ett slutligt
ställningstagande borde avvakta resultatet av stiftelseutredningens,
kooperationsutredningens och - såvitt gäller den negativa föreningsrätten -nya arbetsrättskommitténs arbeten. Stiftelseutredningens arbete avbröts
hösten 1983 efter regeringsbeslut. De övriga utredningarna har nu avslutat
sitt arbete utan att föreslå några åtgärder inom ifrågavarande område som
gör motionsyrkandena mindre angelägna. Beträffande den negativa
föreningsrätten har arbetsmarknadsministern dessutom i en interpellations -

LU 1983/84:14

debatt hösten 1983 (rd 1983/84:43 s. 156) förklarat att hon inte avser att vidta
någon lagstiftningsåtgärd. Som framhålls av motionärerna är tiden därför nu
mogen för att ta itu med de frågor som avses med motionerna.

Beträffande den närmare inriktningen av utredningsarbetet vill utskottet
framhålla att en viktig utgångspunkt måste vara att variationsrikedomen
inom föreningslivet inte får begränsas. Det är vidare angeläget att
föreningslivet och organisationsväsendet inte hindras eller försvåras.
Tyngdpunkten i en ifrågasatt lagstiftning bör ligga i det som från samhällets
sida är mest skyddsvärt nämligen den enskilde medlemmens ställning i
förhållande till organisationen. Viktigt är också att det - som motionärerna
påpekat - tillskapas grundläggande regler om organisationen som sådan,
bl. a. villkoren för att en förening skall anses vara en juridisk person. Andra
angelägna uppgifter för utredningen bör som framgått vara att utforma
bestämmelser om medlems inträde i, avgång från och uteslutning ur
förening, medlems bundenhet av beslut som fattats utan hans medverkan
eller som rör frågor utanför föreningens verksamhetsområde, förhållandet
till tredje man, skadeståndsskyldighet, firmateckning, ansvarighet för
uppkomna förbindelser och föreningens upplösning. Det bör ankomma på
regeringen att närmare bestämma formerna för utredningsarbetets
bedrivande.

Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motionerna 527, 608, 714
och 2190 bör ges regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 1 bort hemställa
1. beträffande ideella föreningar
att riksdagen med anledning av motionerna 1983/84:527,
1983/84:608, 1983/84:714 och 1983/84:2190 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört om utredning av frågan
om lagstiftning beträffande ideella föreningar.

minab/gotab Stockholm 1984 77857