om lagreglering av verksamheten med artificiell insemination
Betänkande 1981/82:LU24
LU 1981/82:24
Lagutskottets betänkande
1981/82:24
om lagreglering av verksamheten med artificiell insemination
Ärendet
I betänkandet behandlas tre motioner i vilka framförs önskemål om
lagreglering av verksamheten med artificiell insemination.
I motion 1980/81:909 av Lena Öhrsvik (s) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär en översyn av faderskapsreglerna vid insemination i syfte
att trygga barnets rätt till en far.
I motion 1980/81:1189 av Gunnar Biörck i Värmdö (m) yrkas att riksdagen
hos regeringen anhåller att frågan om ”inseminationsbarns” rätt att få
kunskap om det verkliga, biologiska faderskapet prövas i utredningen om
barnets rätt.
I motion 1981/82:524 av Allan Åkerlind (m) yrkas att riksdagen beslutar
att artificiell insemination skall vara förbjuden om inte barnafaderns namn
kan fastställas och registreras.
Allmänt om artificiell insemination
Möjligheterna att befrukta en kvinna på konstlad väg, s. k. artificiell
insemination, har under senare år tilldragit sig allt större uppmärksamhet.
Tillgängliga uppgifter tyder på att det f. n. föds mer än 200 barn per år i
Sverige som har kommit till genom artificiell insemination. Artificiell
insemination utförs i allmänhet på sjukhus. 1979 fanns det i landet tio sjukhus
som utförde sådan insemination. Artificiell insemination torde i regel göras
endast på gifta kvinnor och efter uttryckligt medgivande av maken.
Inseminationen sker i det stora flertalet fall med sperma från en anonym
givare, s. k. givar- eller donatorinsemination. Ibland förekommer det också
makeinsemination, dvs. sperma från kvinnans make överförs till henne på
konstlad väg. Anledningen till att artificiell insemination görs är ofta att
mannen inte kan producera befruktningsdugliga spermier. Andra anledningar
finns emellertid också. Bl. a. kan det föreligga ogynnsam genetisk
kombination mellan makarna så att en graviditet sannolikt inte kan
fullbordas eller avslutas med födseln av ett friskt barn. Det finns också fall då
mannen visserligen har befruktningsdugliga spermier men en befruktning
ändå inte kan ske på grund av olika fysiska omständigheter.
I allmänhet används endast färska spermier. Det finns emellertid
möjligheter att göra artificiell insemination med nedfrusna spermier.
Utomlands lär det förekomma att frysta spermier lagras i s. k. spermabanker.
1 Riksdagen 1981182. 8 sami. Nr 24
LU 1981/82:24
2
Som regel är det läkaren som utser givaren, och makarna har inga
möjligheter att påverka valet. Givaren är garanterad anonymitet.
Vissa regler i föräldrabalken
11 kap. 1 § föräldrabalken (FB) finns en presumtionsregel som innebär att
om en gift kvinna föder ett barn så skall mannen i äktenskapet anses som
barnets fader. Samma regel gäller om barnets moder är änka och barnet föds
så kort tid efter mannens död att det kan vara avlat dessförinnan. Enligt 2 §
kan presumtionen hävas av domstol, bl. a. om det på grund av barnets
arvsanslag eller annan särskild omständighet kan hållas för visst att mannen
inte är barnets far. Är kvinnan inte gift vid barnets födelse eller har domstol
hävt faderskapspresumtionen fastställs faderskapet genom dom eller erkännande
av mannen. Ett erkännande av faderskap skall ske skriftligen och
godkännas av socialnämnden. Nämnden får lämna sitt godkännande endast
om det kan antas att mannen är far till barnet. Domstol kan förklara att ett
erkännande saknar verkan om det senare visas att den som lämnat det ej är
far till barnet (4 §). När faderskap skall fastställas genom dom gäller enligt 5 §
som förutsättning att det skall vara utrett att mannen haft samlag med
modern under konceptionstiden och att det med hänsyn till samtliga
omständigheter är sannolikt att barnet har avlats av honom.
Några särskilda regler om faderskap till barn som tillkommit genom
artificiell insemination finns inte. Faderskapet till sådana barn får alltså
bestämmas med tillämpning av de ovan redovisade bestämmelserna. Är det
fråga om ett barn som föds i ett bestående äktenskap presumeras alltså
mannen vara fader till barnet. Förutsättningar finns emellertid för honom
eller barnet att få presumtionen hävd av domstol särskilt i fall då
givarinsemination skett och omständigheterna är sådana att mannen rent
faktiskt inte kan ha avlat barnet. Är modern ogift eller har en faderskapspresumtion
hävts torde faderskapet inte kunna fastställas vare sig genom
dom eller erkännande.
Motionsmotiveringar
I motion 909 framhålls att antalet barn som tillkommit genom artificiell
insemination kan antas öka i framtiden och att det därför är angeläget att
FB:s regler ses över i syfte att trygga dessa barns rätt till en far. Enligt
motionären är det knappast aktuellt att slopa anonymiteten för givaren.
Enda utvägen är då att mannens möjligheter att få faderskapspresumtionen
hävd inskränks.
Motionären i motion 1189 framhåller att såväl i Sverige som utomlands har
man uppställt stränga regler för att bevara givarens anonymitet, vilket leder
till en situation, där barnet för all framtid saknar möjlighet att få reda på sitt
biologiska ursprung på fädernet. Inte minst i våra dagar, då allt flera
LU 1981/82:24
3
människor söker efter sina rötter måste man enligt motionären fråga sig vilka
rättsregler som bör gälla för inseminationsverksamheten och vilka konsekvenser
olika förfaranden kan få, inte bara för modern och den formelle
fadern resp. den biologiske fadern utan också - framför allt - för barnet i
framtiden.
Motionären anser det uppenbart att lagstiftningen måste skydda den
biologiske fadern mot juridiska och ekonomiska anspråk. Om man hävdar
tesen om barnets rätt till en far är det däremot inte lika självklart att
samhället skall hemlighålla det verkliga förhållandet, så att barnet ej heller
vid vuxen ålder skall kunna få reda på sanningen. Hur en betryggande
avvägning av dessa intressen skall kunna komma till stånd bör enligt
motionären utredas.
I motion 524 framhålls att verksamheten med artificiell insemination för
med sig problem, vilka belyses av ett nyligen avgjort faderskapsmål. Genom
domen hävdes faderskapspresumtionen beträffande ett barn som tillkommit
genom sådan insemination. Detta barn saknar enligt motionären en får trots
att det enkelt skulle kunnat konstateras vem som är far till barnet, om givaren
registrerats och om modern fått reda på hans identitet. Motionären anser att
varje barn bör ha en självklar rätt att kunna få veta sitt ursprung. Att
samhället genom sin sjukvård skall hjälpa till att skapa förhållanden som gör
det omöjligt för barnet att få reda på vem som är dess far kan inte under några
förhållanden accepteras.
I motionen hänvisas till att en utredning på området aviserats. I avvaktan
på utredningens resultat och oavsett vilka resultat denna utredning än
kommer till måste enligt motionären åtgärder vidtas snabbt. Verksamheten
med artificiell insemination måste stoppas i alla de fall där det inte klart kan
dokumenteras för kvinnan eller det eventuella barnet vem som är barnafadern.
Frågans tidigare behandling
Frågan om en lagreglering av verksamheten med artificiell insemination
har tidigare diskuterats och utretts i Sverige (se SOU 1946:49 och 1953:9)
utan att arbetet lett till någon lagstiftning. Inom Europarådet framlades år
1981 ett förslag till en rekommendation rörande artificiell insemination för
medlemsländernas interna lagstiftning. Vid omröstning i den rådgivande
församlingen avvisades dock förslaget.
År 1980 anordnade Svenska läkaresällskapets delegation för medicinsk
etik ett symposium om etiska och juridiska aspekter på artificiell insemination.
En redogörelse för symposiet har publicerats i Läkaresällskapets
handlingar (band 89, häfte 3, 1980) Artificiell insemination.
LU 1981/82:24
4
Pågående utredningsarbete
En särskild utredare av verksamheten med artificiell insemination har
nyligen tillkallats. Enligt direktiven för utredningsarbetet (Dir 1981:73) skall
utredaren i den utsträckning som det är möjligt kartlägga omfattningen av
och formerna för artificiella inseminationer i Sverige. Med denna kartläggning
som underlag bör utredaren ta ställning till om det behövs en reglering
för själva verksamheten som sådan och hur en sådan reglering i så fall bör
utformas. Av betydelse för detta ställningstagande är bl. a. de synpunkter av
etisk och medicinsk natur som kan anläggas på en verksamhet av detta
slag.
Utredaren bör vidare undersöka i vilken utsträckning de familjerättsliga
regler som gäller i dag bör ändras, främst för att skydda de barn som har
kommit till genom artificiell insemination. En allmän utgångspunkt bör vara
att artificiell insemination får ske endast om barnet kan antas komma att växa
upp under goda förhållanden. Utredaren bör också överväga vilka regler som
kan behövas av hänsyn till givaren, kvinnan och i förekommande fall hennes
make eller samboende.
När det gäller s. k. makeinseminationer framhålls i direktiven att rättsliga
problem endast torde uppkomma i fall då mannens sperma förvaras i en s. k.
spermabank och används först efter hans död. Utredaren bör överväga om
insemination med sperma från en avliden make över huvud taget bör få
förekomma och hur i så fall de rättsliga problem som kan uppkomma bör
lösas. Vidare framhålls att den faktiska situationen för män och kvinnor som
utan att vara gifta med varandra sammanlever under äktenskapsliknande
förhållanden är i stort sett densamma som för gifta makar. Det finns därför
skäl att överväga om inte artificiell insemination bör få förekomma också för
en ogift kvinna med sperma från den man som hon bor tillsammans med. Den
rättsliga situationen för ett barn vars mor inte är gift skiljer sig dock från den
som gäller för ett barn till gifta föräldrar. En förutsättning för att artificiell
insemination skall få ske i fråga om samboende par där mannen själv är
givare bör vara att denne rättsligt anses som far till barnet.
Beträffande givarinseminationer framhålls att om kvinnan är gift en
förutsättning för insemination bör vara att den äkta mannen har samtyckt till
att åtgärden vidtas och till att han skall betraktas som far till barnet. Starka
skäl talar för att den som har lämnat ett sådant samtycke inte skall kunna
avsäga sig faderskapet till ett barn som har kommit till genom insemination.
Den möjlighet som en gift man i dag har att föra talan om att han inte är far till
ett barn som har fötts i äktenskapet bör därför enligt direktiven inte finnas i
fall då det är klart att barnet har avlats genom en insemination som den gifta
mannen har samtyckt till. Utredaren bör vidare överväga om barnet bör ha
kvar sin rätt att föra talan om hävande av faderskapspresumtionen.
Ett alternativ kan vara att som krav för artificiell insemination ställa upp
att kvinnans make före inseminationen adopterar det blivande barnet. En
LU 1981/82:24
5
sådan lösning kräver ändring i de nuvarande adoptionsbestämmelserna,
eftersom de inte tillåter adoption av ett ofött barn.
I direktiven uttalas att frågan huruvida artificiell insemination bör få äga
rum på en ogift kvinna bör bli föremål för särskilda överväganden. Om
kvinnan lever under äktenskapsliknande former tillsammans med en man
kan det ligga nära till hands att tillåta artificiell insemination under
förutsättning att den samboende mannen med bindande verkan tar på sig det
juridiska ansvaret som far för barnet. En tänkbar möjlighet även i dessa fall
är att kräva att mannen före inseminationen adopterar det blivande barnet,
utan att modem för den skull förlorar sin rättsliga ställning som förälder till
barnet.
Om kvinnan däremot lever ensam är det mera tveksamt om insemination
bör tillåtas. Utredaren bör pröva denna fråga utifrån vad som kan antas vara
förenligt med barnets bästa.
Beträffande frågorna om sekretess skall utredaren närmare analysera de
skäl som kan anföras för och emot ett anonymitetsskydd för givaren och
föreslå de åtgärder som kan finnas påkallade. När det särskilt gäller frågan
om sekretess i förhållande till barnet talar enligt direktiven mycket för att
barnet bör ha rätt att åtminstone få veta att det har kommit till genom
artificiell insemination. Huruvida barnet också bör ha kunskap om vem som
är givare är mera svårbedömt. Det finns en risk för att en sådan kunskap
skulle störa relationerna mellan barnet och den rättslige fadern. Dessutom
kan det kanske bli svårt att finna lämpliga givare, om de riskerar att deras
identitet avslöjas.
Om utredaren kommer fram till att givaren - i vissa fall eller generellt - bör
vara känd, får också övervägas hur faderskapet till barnet då bör regleras. Av
lagstiftningen bör tydligt framgå att givaren inte rättsligt skall anses som
barnets far, om någon annan har tagit på sig faderskapet med bindande
verkan.
I utredningsuppdraget ingår vidare prövning av bl. a. vissa medicinska
frågor liksom spörsmål av närmast administrativ natur.
Utskottet
I betänkandet behandlas tre motioner vari framförs önskemål om
lagstiftning rörande artificiell insemination.
Under senare tid har verksamheten med artificiell insemination tilldragit
sig allt större uppmärksamhet. Tillgängliga uppgifter tyder på att det föds
omkring 200 barn per år i Sverige, vilka kommit till genom sådan
insemination. Som regel är det endast gifta kvinnor som får artificiell
insemination. Inseminationen sker i det stora flertalet fall med sperma från
en annan man än kvinnans make. Givaren är då garanterad anonymitet. Det
förekommer emellertid också insemination med sperma från kvinnans
make.
LU 1981/82:24
6
Några lagregler om verksamheten med artificiell insemination finns inte.
Inte heller finns det några särskilda bestämmelser om barn som kommit till
genom artificiell insemination. Beträffande sådana barn gäller alltså de
vanliga reglerna i föräldrabalken (FB). Av dessa regler följer att mannen i ett
äktenskap presumeras vara far till barn som kommit till genom artificiell
insemination. Presumtionen kan emellertid hävas av domstol på talan av
mannen eller barnet under vissa förutsättningar. Dessa förutsättningar torde
föreligga i många fall där artificiell insemination skett. Har presumtionen
hävts eller är det fråga om ett barn till en ogift mor saknas i allmänhet
möjlighet att fastställa faderskapet.
I motion 1980/81:909 framhålls att det är angeläget att barnets rätt till en
far tryggas. Enligt motionären är den enda utvägen att mannens möjligheter
att få faderskapspresumtionen hävd inskränks. Motionären yrkar att
faderskapsreglema skall ses över i syfte att vid insemination trygga barnets
rätt till en far.
I motion 1980/81:1189 begärs att frågan om ”inseminationsbams” rätt att
få kunskap om det verkliga, biologiska faderskapet skall prövas. Enligt
motionären måste lagstiftningen skydda den biologiske fadern vid givarinseminationer
mot juridiska och ekonomiska följder. Med hänsyn till barnets
intresse anser motionären det inte lika självklart att samhället skall
hemlighålla det verkliga förhållandet och förhindra att barnet vid vuxen ålder
får reda på sitt biologiska ursprung.
Barnets rätt till en far och dess intresse att få kännedom om det biologiska
faderskapet är utgångspunkten också för yrkandet i motion 1981/82:524.
Motionären hänvisar till att en utredning på området tillkallats och begär att,
i avvaktan på resultatet av utredningsarbetet, verksamheten med artificiell
insemination skall förbjudas utom i fall då givarens namn kan fastställas och
registreras.
Som närmare framgår av redogörelsen ovan har en särskild utredare av
verksamheten med artificiell insemination nyligen tillkallats. Bland utredarens
uppgifter ingår att undersöka i vilken utsträckning de familjerättsliga
reglerna bör ändras främst för att skydda de barn som har kommit till genom
artificiell insemination. Andra frågor som skall prövas av utredaren gäller
anonymitetsskyddet för givaren och sekretessen i förhållande till barnet. I
direktiven framhålls härvidlag bl. a. att mycket talar för att barnet bör ha rätt
att åtminstone få reda på att det kommit till genom artificiell insemination,
men att det är mera svårbedömt om barnet också bör ha kunskap om vem
som är givaren.
Med hänsyn till att de frågor som tagits upp i motionerna 909 och 1189
numera utreds anser utskottet att något initiativ från riksdagen sida med
anledning av dessa motioner inte är erforderligt. Enligt utskottets mening
saknas skäl för att i avvaktan på resultatet av utredningsarbetet förbjuda
verksamheten med artificiell insemination i enlighet med önskemålet i
motion 524.
LU 1981/82:24
7
Utskottet hemställer
att riksdagen avslår motion 1980/81:909, motion 1980/81:1189 och
motion 1981/82:524.
Stockholm den 23 mars 1982
På lagutskottets vägnar
LENNART ANDERSSON
Närvarande: Lennart Andersson (s), Bernt Ekinge (fp), Inger Lindquist
(m)*, Ivan Svanström (c)*, Elvy Nilsson (s), Joakim Ollén (m)*, Arne
Andersson i Gamleby (s)*, Martin Olsson (c), Ingemar Konradsson (s), Olle
Aulin (m), Owe Andréasson (s), Marianne Karlsson (c). Bengt Silfverstrand
(s), Margot Håkansson (fp) och Ingrid Segerström (s).
* Ej närvarande vid betänkandets justering.