om lagreglering av ideella föreningar (Betänkande 1982/83:LU22 Lagutskottet)

LU 1982/83:22

Lagutskottets betänkande
1982/83:22

om lagreglering av ideella föreningar
Ärendet

I betänkandet behandlas motion 1982/83:441 och 1982/83:718 i vilka tas
upp frågan om en lagreglering av ideella föreningar.

I motion 1982/83:441 av Per-Olof Strindberg (m) och Allan Ekström (m)
yrkas att riksdagen hos regeringen begär utredning om ramlagstiftning för
ideella organisationer.

I motion 1982183:718 av Gullan Lindblad (m) och Allan Åkerlind (m)
yrkas att riksdagen hos regeringen begär att frågan om ramlagstiftning för
ideella föreningar utreds.

Motionärerna anser att det finns ett behov av grundläggande regler
beträffande de idella föreningarnas status och verksamhet inte minst med
hänsyn till den stora roll som många föreningar, bland dem fackliga, spelar i
dagens samhälle. Behovet av en lagreglering är särskilt framträdande när det
gäller förhållandet mellan föreningen och de egna medlemmarna. Viktiga
frågor som behöver regleras är t. ex. medlems bundenhet av beslut som fattas
utan medlems direkta medverkan och medlems inträde i och uteslutning ur
förening. I motionerna påpekas också att stiftelseutredningen inom kort
kommer att lägga fram förslag till lagreglering om stiftelser. Om det förslaget
genomförs blir, framhåller motionärerna, de idella föreningarnas verksamhet
den enda del inom associationsrätten och närstående rättsområden som
kvarstår oreglerad.

Gällande ordning

I juridiskt hänseende skiljer man mellan ekonomiska föreningar och
ideella föreningar. De ekonomiska föreningarna regleras i lagen (1951:308)
om ekonomiska föreningar. För att en förening skall kunna registreras som
ekonomisk förening fordras enligt 1 § att föreningen har till ändamål att
främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom sådan ekonomisk
verksamhet i vilken medlemmarna deltar som avnämare eller leverantörer
eller med egen arbetsinsats eller genom begagnande av föreningens tjänster
eller på annat dylikt sätt. Det krävs alltså dels att föreningen bedriver
ekonomisk verksamhet, dels att verksamheten skall syfta till att främja
medlemmarnas ekonomiska intressen. Saknas endera av dessa förutsättningar
är föreningen att anse som en ideell förening.

Ideella föreningar omfattas inte av lagen om ekonomiska föreningar.
Beträffande ideella föreningar liksom i fråga om stiftelser saknas en sådan

1 Riksdagen 1982/83. 8 sami. Nr 22

LU 1982/83:22

detaljerad civilrättslig lagstiftning som finns rörande aktiebolag och ekonomiska
föreningar. Inte heller finns det i lagstiftningen någon definition av
begreppet ideell förening.

De ideella föreningarna kan delas in i två huvudgrupper. Dels finns sådana
föreningar som har annat ändamål än att främja sina medlemmars
ekonomiska intressen, t. ex. föreningar för religionsutövning, politisk
verksamhet, vetenskaplig forskning, välgörenhet, sällskapsliv, idrott och
skytte, försvarsföreningar, kamratföreningar, djurskyddsföreningar m. fl.
Dels finns föreningar som syftar till att främja sina medlemmars ekonomiska
intressen på annat sätt än genom ekonomisk verksamhet i lagens mening,
t. ex. arbetsgivarföreningar, fackföreningar och branschsammanslutningar.

I rättspraxis har sedan länge ansetts att en ideell förening äger rättskapacitet
då den har antagit stadgar som inte är alltför bristfälliga och valt styrelse.
Förbindelser som ingås för en sådan förening binder endast föreningen, inte
de enskilda medlemmarna. Om föreningen inte uppfyller nämnda förutsättningar
- vanligt bland föreningar av enklare slag, såsom läsecirklar och svagt
organiserade sällskapsföreningar - blir avtal som ingås för föreningens
räkning bindande endast för dem som har ingått detta avtal. Enligt praxis
anses vidare följande principer gälla. Styrelsen äger rätt att företräda
föreningen om inte stadgarna säger något annat. Stadgarna avgör föreningens
organisation och inre rättsförhållande. Styrelsen handhar löpande
ärenden och andra ärenden som stadgan eller föreningsstämman anförtror
denna. I övrigt är föreningsstämman beslutande genom i regel enkel
majoritet, om stadgan inte föreskriver annat. Särskilt ingripande beslut,
t. ex. ändring av föreningens ändamål, torde kräva samtyckte från alla
föreningsmedlemmar. Beslut som strider mot föreningens ändamål eller som
otillbörligt gynnar vissa medlemmar på andras bekostnad är ogiltiga, om inte
alla medlemmar, eller i det sistnämnda fallet de vilkas rätt eftersätts, ger sitt
samtycke. Frågor om ideell förenings beslut att utesluta medlem kan prövas
av domstol. Beträffande föreningar med utpräglat ideell inriktning, närmast
religiösa föreningar, har det ansetts ankomma på föreningen själv att avgöra
om en medlem bör uteslutas. Domstolsprövning av fackliga organisationers
och liknande föreningars rätt att utesluta medlem har också förekommit (se
bl. a. NJA 1977:129).

Ideell förening som driver näringsverksamhet kan enligt handelsregisterlagen
(1974:157) registreras i handelsregister. Vidare gäller enligt firmalagen
(1974:156) att ideell förening som är näringsidkare förvärvar ensamrätt till
firma genom registrering eller inarbetning. Firmalagen stadgar också att
registrering av en näringsidkares firma inte får ske om firman innehåller
något som är ägnat att uppfattas som bl. a. benämning på ideell förening eller
liknande sammanslutning. Skyddet för en ideell förening i sistnämnda
hänseende är inte beroende av om föreningen är näringsidkare.

När man talar om föreningsrättsliga problem kan man avse inte bara frågor

LU 1982/83:22

som rör förhållandet mellan en förening och dess medlemmar eller som rör
verkan mot utomstående av rättshandlingar som företagits på föreningens
vägnar utan också vissa andra problem. Med termen föreningsrätt kan
sålunda avses den allmänna medborgerliga rätten att utan hinder eller
inblandning av offentlig myndighet sammansluta sig och verka för gemensamma
syften i föreningar. För tydlighetens skull brukar termen föreningsfrihet
användas för att beteckna det offentligrättsliga begreppet och för att
markera skillnaden till föreningsrätten i privaträttslig mening. Föreningsfriheten
ingår bland de grundläggande fri- och rättigheter som upptas i
regeringsformen.

Det privaträttsliga begreppet föreningsrätt förekommer också inom
arbetsrätten. Med föreningsrätt avses i lagen (1976:580) om medbestämmande
i arbetslivet (MBL) rätten för arbetsgivare och arbetstagare att tillhöra
arbetsgivar- eller arbetstagarorganisation, utnyttja medlemskapet samt
verka för organisationen eller för bildandet av sådan organisation utan att bli
utsatt för påtryckningar eller annan obehörig inblandning från motpart i
arbetsförhållandet. Förening äger för egen del skydd i lagen endast så till
vida, att den inte är skyldig att tåla sådan kränkning av enskild arbetsgivares
eller arbetstagares föreningsrätt som innebär intrång i dess verksamhet.
Reglerna har enbart till syfte att skydda rätten att organisera sig (den s. k.
positiva föreningsrätten) men ger inte något skydd för anspråk på att få vara
oorganiserad eller för rätt att inte tillhöra viss förening (den s. k. negativa
föreningsrätten).

Tidigare behandling

Frågan om en lagstiftning rörande ideella föreningar har åtskilliga gånger
tagits upp till prövning i olika sammanhang. Senast prövades frågan hösten
1982 då riksdagen avslog ett motionsyrkande av samma innebörd som de nu
föreliggande. För en närmare redogörelse för frågans tidigare behandling
hänvisas till utskottets betänkande LU 1982/83:2.

Utredningar

Lagutskottet har tidigare framhållit att det arbete som bedrivs av nya
arbetsrättskommittén, stiftelseutredningen och kooperationsutredningen
kan få betydelse för frågan om en lagreglering av ideella föreningar. En
redogörelse för utredningarnas direktiv finns intagen i betänkandet LU
1982/83:2.

Nya arbetsrättskommittén har nyligen slutfört sitt uppdrag genom att avge
betänkandet (SOU 1982:60) MBL i utveckling. Kommittén hade i direktiven
bl. a. fått i uppdrag att överväga frågorna om skydd för den s. k. negativa
föreningsrätten och om föreningsrättsskydd för arbetssökande. I betänkandet
finner kommittén i likhet med den förra arbetsrättskommittén att det inte

LU 1982/83:22

finns anledning att föreslå lagregler som tar sikte på den negativa
föreningsrätten och föreningsrättsskyddet för arbetssökande. Vad gäller
användningen av s. k. organisationsklausuler i kollektivavtal understryker
kommittén betydelsen av att facklig anslutning skall vara frivillig och bero av
den enskildes bestämmanderätt. Kommittén vill dock inte förorda ett lagfäst
förbud mot organisationsklausuler. I betänkandet diskuteras även frågan om
bevisbördan i föreningsrättsmål. Kommittén drar den slutsatsen att det är
mest naturligt att se detta spörsmål som en rättstillämpningsfråga varför
någon lagreglering inte bör komma till stånd.

Utskottet

I betänkandet behandlas två motioner vari yrkas att en utredning tillsätts
med uppgift att lägga fram förslag till en ramlagstiftning om ideella
föreningar.

Frågan om en lagstiftning beträffande de ideella föreningarna har tidigare
aktualiserats i olika sammanhang. Bl. a. har spörsmålet med anledning av
motioner prövats i riksdagen vid fem tillfällen, senast hösten 1982 (LU
1982/83:2). Motionerna har på förslag av utskottet avslagits av riksdagen.

Vid den senaste riksdagsbehandlingen anförde utskottet bl. a. att ett
ställningstagande till frågan om en lagreglering av ideella föreningar borde
anstå i avvaktan på statsmakternas beslut med anledning av de förslag som
stiftelseutredningen och nya arbetsrättskommittén skulle komma att lägga
fram. Utskottet tilläde att också kooperationsutredningens översyn av lagen
om ekonomiska föreningar kan få betydelse för frågan.

Sedan utskottet senast behandlade frågan har nya arbetsrättskommittén
avlämnat sitt slutbetänkande (se ovan s. 3 och 4). Något slutligt beslut med
anledning av betänkandet har ännu inte fattats av regeringen.

Enligt utskottets mening ger inte motiveringarna i motionerna vid handen
att det har tillkommit sådana nya omständigheter att den begärda utredningen
nu bör komma till stånd. Inte heller i övrigt har, anser utskottet, något
framkommit som bör föranleda riksdagen att frångå sin tidigare intagna
ståndpunkt.

Utskottet hemställer på grund av det anförda

att riksdagen avslår motionerna 1982/83:441 och 1982/83:718.

Stockholm den 1 mars 1983

På lagutskottets vägnar
PER-OLOF STRINDBERG

LU 1982/83:22

Närvarande: Per-Olof Strindberg (m), Lennart Andersson (s), Stig Olsson
(s)*, Martin Olsson (c), Elvy Nilsson (s), Arne Andersson i Gamleby (s),
Ingemar Konradsson (s)*, Mona Saint Cyr (m), Marianne Karlsson (c), Owe
Andréasson (s), Allan Ekström (m)*, Sigvard Persson (c), Per Israelsson
(vpk)*, Inga-Britt Johansson (s) och Sten Andersson i Malmö (m).

’ Ej närvarande vid betänkandets justering
Reservation

Per-Olof Strindberg, Mona Saint Cyr, Allan Ekström och Sten Andersson
i Malmö (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar med ”Sedan
utskottet”, och slutar med ”intagna ståndpunkt” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill, liksom vid tidigare behandling av frågan om en lagstiftning
beträffande ideella föreningar, framhålla att dessa föreningar är en viktig del
av vårt samhälle. De fullgör betydelsefulla uppgifter på många olika
områden, exempelvis inom facklig, politisk och humanitär verksamhet samt
vid religionsutövning, vetenskaplig forskning och idrott. Utskottet har
tidigare också konstaterat att många ideella organisationer lagstiftningsvägen
har kommit att få ett starkt inflytande över samhällsutvecklingen. Till
detta kommer, som motionärerna har påpekat, att samhället på olika sätt
stöder organisationer och föreningar av skiftande slag.

Trots den betydelse som sålunda är att tillmäta olika organisationer saknas
i dag normer av grundläggande karaktär som rör sådana elementära ämnen
som den enskildes ställning i förhållande till organisationen. För associationer
av annan typ är läget det motsatta. För aktiebolag och ekonomiska
föreningar föreligger t. ex. noggrann lagreglering. Avsaknaden av regler
angår sådana centrala ämnen som den enskildes rätt att inträda i, kvarstanna i
eller utträda ur en förening och hans rätt att slippa bli ansluten till en förening
mot sin vilja (negativ föreningsrätt, kollektivanslutning). Detsamma gäller
förekomsten av s. k. organisationsklausuler av innebörd att arbetsgivaren
förbinder sig att icke anställa personer som ej tillhör den avtalsslutande
arbetstagarorganisationen.

Mot denna bakgrund saknas anledning att motsätta sig ett krav på
utredning. Det går inte heller längre att mot ett sådant krav åberopa att nya
arbetsrättskommittén vore i färd med att överväga frågan om negativ
föreningsrätt, eftersom kommittén nyligen avslutat sitt arbete utan att
presentera en lösning av de problem som föranledde denna del av
kommitténs uppdrag.

Beräffande den närmare inriktningen av utredningsarbetet vill utskottet
framhålla att tyngdpunkten i en eventuell lagreglering bör ligga i det som från
samhällets sida är mest skyddsvärt, nämligen den enskilde medlemmens

LU 1982/83:22

ställning i förhållande till organisationen. Andra angelägna uppgifter för
utredningen bör vara att utforma bestämmelser om medlems inträde i,
avgång från och uteslutning ur förening, medlems bundenhet av beslut som
fattats utan hans medverkan, förhållandet till tredje man, skadeståndsskyldighet,
firmateckning, ansvarighet för uppkomna förbindelser och föreningens
upplösning. Det bör ankomma på regeringen att närmare bestämma
formerna för utredningsarbetets bedrivande.

Vad utskottet sålunda anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottet bort hemställa

alt riksdagen med bifall till motionerna 1982/83:441 och 1982/
83:718 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört angående utredning om ramlagstiftning för ideella
föreningar.

Särskilt yttrande

Martin Olsson, Marianne Karlsson och Sigvard Persson (samtliga c)
anför:

Vid ett flertal tillfällen, senast hösten 1982, har riksdagen på lagutskottets
hemställan avslagit motionskrav om utredning av frågan om ramlagstiftning
för ideella organisationer. Motiv för avslagen har varit att man velat avvakta
statsmakternas beslut med anledning av de förslag som stiftelseutredningen
och nya arbetsrättskommittén skulle komma att lägga fram. Hösten 1982
hänvisades även till kooperationsutredningens pågående arbete.

Vi vill betona att awisandena av motionskraven ej inneburit att riksdagen i
princip uttalat sig emot någon form av lagstiftning gällande ideella föreningar
utan endast att ett ställningstagande till frågan skulle anstå i avvaktan på
resultatet av nämnda utredningar.

Justitieminister Carl Axel Petri uttalade samma uppfattning i en frågedebatt
i riksdagen hösten 1981. Men han framhöll därvid även att han fann det
naturligt att vi med tiden får en lag om ideella föreningar i vilken bl. a. skall
finnas allmänna bestämmelser om skydd för den enskilde.

Vi delar dåvarande justitieministerns uppfattning och anser att det
kommer att fordras lagregler om bl. a. grundläggande rättigheter för medlem
inom och gentemot en organisation. Vi förutsätter att det arbete gällande
bl. a. den associationsrättsliga lagstiftningen som riksdagen avvaktar skall
slutföras under de närmaste åren.

Vi vill i detta sammanhang emellertid betona att vi anser att det nämnda
utredningsarbetet inte bör avvaktas när det gäller en speciell fråga som rör de
ideella föreningarnas verksamhet, nämligen skydd för den enskildes rätt att
själv bestämma om medlemskap i politiskt parti. Sedan årliga riksdagsuttalanden
sedan 1973 mot kollektivanslutningen helt nonchalerats bör en

LU 1982/83:22

lagstiftning som förbjuder kollektivanslutning komma till stånd. Denna fråga
tillhör dock ett annat utskotts beredningsområde.

mlnab/gotab Stockholm 1983 73717