Om lag om näringsförbud, m. m. (prop. 1985/86:126) (Betänkande 1985/86:NU22 Näringsutskottet)

Näringsutskottets betänkande
1985/86:22

om lag om näringsförbud, m. m.
(prop. 1985/86: 126)

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels proposition 1985/86:126 (finansdepartementet) om lag om näringsförbud,
m. m.,

dels fyra motioner som har väckts med anledning av denna proposition,

dels två motioner från allmänna motionstiden år 1985 rörande lagstiftning
om krav på näringstillstånd, m. m.,

dels en motion från allmänna motionstiden år 1986 i vad avser etableringsfrihet.

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till lag om näringsförbud. Denna
innebär att en näringsidkare som har grovt åsidosatt vad som ålegat honom
i näringsverksamhet kan bli underkastad näringsförbud inte bara - som nu
- i samband med konkurs utan även i vissa fall när han har gjort sig skyldig
till brottslighet eller underlåtit att betala skatt m. m. Två reservationer går
ut på en mera begränsad användning av näringsförbud. Enligt den ena (m)
bör förslaget till ny lag avslås; näringsförbud skulle då även fortsättningsvis
kunna — på grundval av konkurslagen (1921:225) - meddelas i samband
med konkurs. Enligt den andra (fp) skulle endast begångna brott
kunna medföra näringsförbud. Ytterligare reservationer syftar till att innebörden
av begreppet brott i näringsverksamhet skall begränsas (fp) och att
polisen skall från kronofogdemyndigheterna överta tillsynen över att näringsförbud
efterlevs (fp). Regeringens förslag om en utvidgad vandelsprövning
innan någon får trafiktillstånd enligt yrkestrafiklagen (1979:559)
eller tillstånd att servera alkoholdrycker enligt lagen (1977:293) om handel
med drycker tillstyrks också (reservation m, fp, c). Motioner om krav på
näringstillstånd i ytterligare fall avstyrks (reservation vpk). De borgerliga
partierna kräver i detta sammanhang ett generellt uttalande av riksdagen
mot inskränkningar i etableringsfriheten.

1985/86:22

1 Riksdagen 1985/86 17 sami. Nr 22

Propositionen

NU 1985/86:22

Förslag

Regeringen föreslår - efter föredragning av statsrådet Bengt K. A. Johansson
— att riksdagen antar förslag till

1. lag om näringsförbud,

2. lag om ändring i konkurslagen (1921:225),

3. lag om ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173),

4. lag om ändring i yrkestrafiklagen (1979:559),

5. lag om ändring i lagen (1977: 293) om handel med drycker.

Lagförslagen har granskats av lagrådet. I sitt slutliga skick finns de på s.

3-14 i propositionen. Förslaget till lag om näringsförbud återges som
bilaga till detta betänkande (s. 00).

Huvudsakligt innehåll

Den föreslagna nya lagen om näringsförbud skall träda i stället för de mera
begränsade bestämmelser om näringsförbud som nu finns i konkurslagen
(1921:225). Lagändringar som också föreslås syftar till en utökad vandelsprövning
av näringsidkare inom restaurang- och transportbranscherna.
Förslagen betecknas som ett led i kampen mot ekonomisk brottslighet.

Enligt nuvarande regler kan näringsförbud i vissa fall meddelas en enskild
näringsidkare eller företrädare för en juridisk person, om näringsidkaren
eller den juridiska personen har försatts i konkurs. Lagen om näringsförbud
- som bygger på ett betänkande av näringsförbudskommittén
— innebär att oseriösa näringsidkare eller företrädare för juridiska personer
skall kunna få näringsförbud även om det inte har förekommit någon
konkurs. Brott liksom underlåtelse att betala skatter, tullar och avgifter till
det allmänna föreslås sålunda i vissa lägen kunna leda till näringsförbud.
Liksom nu skall näringsförbud dessutom i vissa fall kunna meddelas i
samband med konkurs. Som grundläggande förutsättningar för förbud
uppställs, vid sidan om de nämnda, att vederbörande har grovt åsidosatt
vad som ålegat honom i näringsverksamhet och att förbud är påkallat från
allmän synpunkt.

Den som är underkastad näringsförbud får i princip inte driva näringsverksamhet.
Han får inte heller vara bolagsman i handelsbolag eller ha
vissa närmare angivna befattningar, såsom styrelseledamot i handelsbolag,
aktiebolag eller vissa andra slag av juridiska personer, och inte heller
faktiskt utöva ledningen av en näringsverksamhet. Inte heller får han äga
så många aktier i ett aktiebolag att hans andel av röstetalet för samtliga
aktier i bolaget överstiger 50%.

I syfte att förhindra att ett förbud kringgås föreskrivs vidare att den som
är underkastad ett sådant saknar rätt att vara anställd eller ta emot återkommande
uppdrag i en näringsverksamhet som drivs av en närstående,
liksom i den där han har åsidosatt sina åligganden.

För att onödigt hårda konsekvenser av näringsförbud skall undvikas
skall den som är underkastad ett sådant kunna få dispens för att driva en

viss näringsverksamhet, inneha en viss anställning osv. Ett näringsförbud NU 1985/86: 22
skall också i vissa fall kunna upphävas.

Ett näringsförbud skall vara tidsbegränsat och gälla under lägst tre och
högst fem år.

Frågor om näringsförbud skall liksom nu prövas av allmän domstol på
talan av allmän åklagare. Tillsynen över meddelade förbud skall utövas av
tillsynsmyndigheterna i konkurs. Att bryta mot ett näringsförbud skall
även vara straffbart.

Bestämmelserna om utökad vandelsprövning i restaurang- och transportbranscherna
grundar sig på ett förslag om näringstillstånd från kommissionen
mot ekonomisk brottslighet (eko-kommissionen). Innebörden
av den utökade vandelsprövningen är att benägenheten att fullgöra skyldigheter
mot det allmänna skall ges ökad vikt vid den tillståndsprövning
som redan sker i dessa branscher.

Den nya lagstiftningen avses träda i kraft den 1 juli 1986.

Motionerna

Yrkanden

De motioner som har väckts med anledning av propositionen är följande:

1985/86:445 av Lars Werner m.fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om införandet
av etableringskontroll.

1985/86:446 av Ulf Adelsohn m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen avslår
proposition 1985/86:126 i dess helhet.

1985/86:447 av Elving Andersson m.fl. (c), vari hemställs att riksdagen

1. avslår proposition 1985/86:126 vad avser förslag om ändringar i yrkestrafiklagen
(1979:559) och i lagen om handel med drycker (1977:293),

2. beslutar att ansluta till de riktlinjer för tillämpningen av lagen om
näringsförbud som förordas i motionen.

1985/86:448 av Christer Eirefelt m.fl. (fp), vari hemställs att riksdagen

1. beslutar om sådan ändring i [förslaget till lag om näringsförbud] att
1 § får följande lydelse:

1 § Näringsförbud får, om det är påkallat från allmän synpunkt, meddelas
den som i egenskap av enskild näringsidkare grovt åsidosatt vad som
ålegat honom i näringsverksamhet och därvid gjort sig skyldig till brottslighet
som inte är ringa.

2. beslutar att 2 § i [förslaget till lag om näringsförbud] skall utgå,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
angående innebörden i begreppet brott i näringsverksamhet,

4. beslutar om sådan ändring i 24 § [förslaget till lag om näringsförbud]
att det av denna framgår att det är polismyndigheten som har att utöva

tillsynen av meddelade förbud. 3

tl Riksdagen 1985186. 17 sami. Nr 22

De motioner från allmänna motionstiden år 1985 som behandlas här är NU 1985/86: 22
följande:

1984/85:2066 av Barbro Evermo m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen anhåller om förslag till lagstiftning avseende näringstillstånd,
utvidgat näringsförbud samt osunt utnyttjande av bulvaner i enlighet med
motionens syfte.

1984/85:2636 av Lars Ulander m.fl. (s), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär förslag till lag om näringstillstånd i enlighet med vad som
anförs i motionen.

Den motion från allmänna motionstiden år 1986 som behandlas här är
följande:

1985/86:N307 av Christer Eirefelt m.fl. (fp), såvitt gäller hemställan (11)
att riksdagen uttalar att inskränkningar i etableringsfriheten enligt vad som
sägs i motionen ej bör förekomma.

Motivering

I detta avsnitt refereras huvudsynpunkterna i de fyra motioner som har
väckts med anledning av proposition 1985/86:126.

Rätten att starta och driva företag ger den nödvändiga vitaliteten åt en
stat byggd på marknadsekonomi, anförs det i motion 1985/86:446 (m). Nya
idéer och metoder kan introduceras. Konkurrensen är en förutsättning för
effektiv resursallokering. När det gäller inskränkningar i rätten att driva
företag måste därför, säger motionärerna, kraven på rättssäkerhet ställas
lika högt som för straff i form av böter och frihetsberövande. Regeringens
förslag präglas emellertid, anser de, av en oacceptabel brist på respekt för
rättssäkerheten och för kravet att individer skall behandlas lika.

Ett näringsförbud kan i praktiken fungera som ett yrkesförbud, hävdar
motionärerna. Följderna blir då utomordentligt ingripande, även för närstående
till den som ålagts förbud. Motionärerna menar att ett näringsförbud
är att betrakta som ett straff. Proportionalitet bör då råda så att
allvarliga brott straffas hårdare än mindre allvarliga. I propositionen saknas,
säger motionärerna, en analys av hithörande frågor. Balansen i påföljdssystemet
rubbas. Näringsförbud skall enligt motionärerna inte kunna
användas annat än då det är förutsebart och då inga andra möjligheter står
till buds. De anser att den nuvarande regleringen i konkurslagen uppfyller
dessa krav.

Beträffande näringsförbud vid underlåtenhet att betala skatter etc. uttalar
motionärerna att det är helt oacceptabelt att näringsförbud skall kunna
tillgripas trots att inte något brott har begåtts. Behövs en kraftigare reaktion
mot försummad skattebetalning bör försummelsen kriminaliseras. Att
äldre oegentligheter skulle kunna åberopas när näringsförbud övervägs
betecknar motionärerna som ett kringgående av 2 kap. 10 § första stycket
regeringsformen, vari föreskrivs att brottspåföljd inte får åläggas för en
gärning som inte var belagd med sådan påföljd när den förövades.

Ett tillfälligt näringsförbud finner motionärerna godtagbart endast om

vid friande dom kan ges full ersättning till den som har lidit skada genom NU 1985/86: 22
förbudet. Normalt borde inte ett näringsförbud träda i kraft när det bestrids
i högre instans. I stället för förbud mot tjänstgöring hos närstående
borde ett bulvankriterium tillämpas.

Förslaget om utökad vandelsprövning visar enligt motionärerna att regeringen
inte inser farorna med ett system där blivande näringsidkare är helt
utlämnade åt myndighetspersoners subjektiva åsikter. En oenhetlig lagtilllämpning
i skilda delar av landet riskeras.

Sammanfattningsvis uttalar motionärerna att regeringen, om den bedömer
det vara angeläget att näringsförbud kan utdömas vid brottsliga
handlingar även utan samband med konkursmissbruk, bör återkomma till
riksdagen med ett förslag som bättre tar hänsyn till rättssäkerheten och till
nödvändigheten av att slå vakt om näringsfriheten.

Näringsfrihetens betydelse som en förutsättning för marknadsekonomin
understryks också i motion 1985/86:448 (fp). Folkpartiets uppfattning är
att näringsfriheten skall stärkas. Med hänvisning till vad minoriteten i
näringsförbudskommittén föreslog avvisar motionärerna konkursmissbruk
och underlåtenhet att betala skatt etc. såsom rekvisit för näringsförbud. En
bestämmelse att förutsättningen för näringsförbud skall vara ett brott
förstärker rättssäkerheten utan att de facto minska möjligheterna att meddela
näringsförbud där detta är motiverat, hävdar motionärerna. Med
kritik av vissa exempel i propositionen — misshandel av kund, rattfylleri i
samband med taxirörelse — anför motionärerna att som brott i näringsverksamhet
bör betraktas endast ekonomisk brottslighet, dvs. brottsliga
beteenden som har syftat till att öka företagets eller företagarens ekonomiska
vinning. I konsekvens med sitt förslag att en förutsättning för
näringsförbud skall vara brottslighet anser motionärerna att tillsynsansvaret
bör överflyttas från kronofogdemyndigheterna till polisen. Med hänsyn
till näringsförbudets allvarliga konsekvenser finner de det angeläget med
en fortlöpande bevakning av näringsförbudslagens tillämpning.

Mot förslaget om utökad vandelsprövning för transport- och restaurangbranscherna
vänder sig motionärerna bestämt. De menar att det är en
orimlig tanke att myndigheterna på förhand skall kunna avgöra vilka som
efter att ha startat en näringsverksamhet kommer att fullgöra sina skyldigheter
mot det allmänna. Kriminella handlingar får lagforas i efterhand i
sedvanlig ordning. Motionärerna erinrar om att folkpartiet har krävt att
yrkestrafiklagstiftningen skall liberaliseras så att såväl behovsprövning
som lämplighetsprövning avskaffas.

Förslaget till lag om näringsförbud har, sägs det i motion 1985/86:477
(c), efter lagrådets granskning fått en acceptabel utformning. Motionärerna
vill dock understryka att den praktiska tillämpningen måste vara sådan att
endast personer som uppenbart och medvetet har åsidosatt sina samhälleliga
skyldigheter drabbas av näringsförbud. Det krävs, kort sagt, att de
rättsliga instanserna och övriga berörda myndigheter tillämpar lagstiftningen
med sunt förnuft. Förslaget om utökad vandelsprövning ifrågasätts
i motionen från integritetssynpunkt. Motionärerna finnér det också oacceptabelt
att man skall kunna nekas näringstillstånd innan något oegentligt
har kunnat påvisas i näringsutövningen. 5

Enligt motion 1985/86:445 (vpk) vittnar regeringens förslag om rädsla för
och underkastelse under marknadskrafterna. Fler branscher borde komma
i fråga för krav på etableringstillstånd, och även brott mot lagar och avtal
på arbetsmarknaden liksom brott mot yttre miljö borde utgöra skäl att inte
medge tillstånd. Den personkrets som skall kontrolleras borde utvidgas till
att omfatta alla i ledande ställning i ett företag. I anslutning till förslag av
eko-kommissionen efterlyser motionärerna ett krav på att den som etablerar
ett företag skall ställa ekonomisk garanti till samma belopp som det
lägsta möjliga aktiekapitalet. I sammanhanget borde detta höjas från nuvarande
belopp, 50000 kr., så att det ursprungliga realvärdet återställs. Ett
register över gäldenärer med skatteskulder om 200000 kr. eller mer borde
införas. Registreringen av ledamöter i aktiebolagsstyrelser borde hållas
aktuell, och registrerade personer borde ha ekonomiskt ansvar till dess
ändring registrerats. Näringstillståndsprövningen borde innefatta en kompetensbedömning,
avseende bl. a. branschkunnighet och kunskaper i företagsekonomi
etc. Kretsen av branscher där näringstillstånd skulle krävas
är enligt motionärerna för snäv inte bara i regeringens utan också i ekokommissionens
förslag. Den sistnämnda nämnde restaurang-, transport-,
schaktentreprenad-, måleri-, bil- och städbranscherna. Därutöver borde,
menar motionärerna, i stort sett hela byggbranschen komma i fråga.

Utskottet

Inledning

Som ett led i kampen mot ekonomisk brottslighet föreslås i proposition
1985/86:126 lagstiftningsåtgärder av två slag. De medför i båda fallen en
inskränkning i näringsfriheten, men den principiella innebörden är olika.

En lag om näringsförbud skall möjliggöra sanktioner mot näringsidkare
som på vissa sätt grovt har åsidosatt vad som ålegat dem i näringsverksamhet.
Sedan år 1980 finns i konkurslagen (1921:225) bestämmelser om
näringsförbud, längst för en femårsperiod, såsom en påföljd vid konkursmissbruk.
Dessa bestämmelser flyttas enligt regeringens förslag till den
nya lagen. I denna föreskrivs att motsvarande förbud även utan anknytning
till konkurs skall kunna meddelas i fall då en näringsidkare har gjort
sig skyldig till brottslighet som inte är ringa eller i avsevärd omfattning har
underlåtit att betala skatt, tull eller avgift till staten. Till grund för förslaget
om den nya lagen ligger ett omfattande utredningsarbete av näringsförbudskommittén,
redovisat i betänkandet (SOU 1984:59) Näringsförbud.
Lagen har släktskap med den lag (1985:354) om förbud mot yrkesmässig
rådgivning i vissa fall, m. m. som riksdagen beslöt om för drygt ett år sedan
och som trädde i kraft den 1 juli 1985.

Det andra inslaget i den nu föreslagna lagstiftningen kan inordnas under
kategorin krav på näringstillstånd. Det är alltså fråga om en etableringskontroll,
dock utan kvantitativ begränsning av tillträdet till marknaden.
Den avsedda kontrollen har formen av en utvidgad vandelsprövning i två
branscher beträffande vilka det redan finns regler om viss prövning av
näringsidkares personliga lämplighet. Det är fråga om restaurangbran -

NU 1985/86:22

schen, närmare bestämt de företag som får servera alkoholdrycker, och
den yrkesmässiga biltrafiken. Den vidgade kontroll som nu föreslås betecknas
uttryckligen som en försöksverksamhet, dock utan att de nytillkommande
bestämmelsernas giltighet blir tidsbegränsad. Regeringens förslag
i denna del har sin grund i den s.k. eko-kommissionens arbete. Det
har emellertid långt mindre räckvidd än kommissionens förslag i betänkandet
(SOU 1984:8) Näringstillstånd. Enligt detta skulle nämligen regeringen
genom en ramlag få möjlighet till motsvarande ingripande i vaije bransch
där bristande laglydnad eller underlåtenhet att betala skatter och avgifter
bedömdes förekomma bland näringsidkarna i betydande omfattning.

Oppositionspartierna har reagerat på skilda sätt inför propositionen.
Moderata samlingspartiet avvisar - enligt en partimotion - den föreslagna
lagstiftningen i dess helhet. Folkpartiet vill inskränka tillämpligheten av
lagen om näringsförbud till fall då det föreligger brottslighet. Varken underlåten
skatte- eller avgiftsbetalning eller - som nu - konkursmissbruk
utan samtidig brottslighet skulle alltså kunna medföra sådant förbud. Både
folkpartiet och centern tar avstånd från förslaget om utökad vandelsprövning
inom restaurang- och transportbranscherna. Vänsterpartiet kommunisterna
välkomnar den nya lagstiftningen men finnér den otillräcklig.
Partiet önskar en mera omfattande etableringskontroll enligt eko-kommissionens
förslag.

I anslutning till propositionen och de motioner som denna har föranlett
tar utskottet upp några tidigare motionsyrkanden rörande etableringskontroll.

Lag om näringsförbud

Allmänt

Syftet med det förslag till lag om näringsförbud som nu framläggs är att
institutet näringsförbud fortsättningsvis skall spela en större roll i kampen
mot ekonomisk brottslighet. Förutom — såsom hittills — vid konkursmissbruk
skall en näringsidkare kunna åläggas näringsförbud för en tid av trefem
år när han har gjort sig skyldig till brottslighet som inte är ringa eller i
avsevärd omfattning har underlåtit att betala skatt, tull eller avgift till
staten. Lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter
bestämmer vilka avgifter som avses. Som förutsättning för näringsförbud
gäller i samtliga fall dels att förbudet är påkallat från allmän synpunkt,
dels att näringsidkaren genom den påtalade gärningen eller underlåtenheten
har grovt åsidosatt sina åligganden i näringsverksamhet. Det skall
särskilt beaktas om åsidosättandet har varit systematiskt eller syftat till
betydande vinning och om det har medfört eller varit ägnat att medföra
betydande skada. På samma sätt blir det belastande om näringsidkaren
tidigare har dömts för brott i näringsverksamhet. Med enskilda näringsidkare
jämställs vissa angivna delägare i eller befattningshavare hos juridiska
personer.

I motiveringen för lagförslaget anförs sammanfattningsvis att näringsförbud
skall tillgripas bara när en näringsidkare har gjort sig skyldig till

NU 1985/86:22

allvarliga oegentligheter. Syftet skall främst vara att undanröja en skadehärd.
Man skall också kunna ingripa med förbud i ett fall då det skulle
framstå som stötande om en person som har begått allvarliga oegentligheter
i näringsverksamhet trots detta skulle få fortsätta att ägna sig åt sådan.
Även allmänpreventiva hänsyn skall tas. Samtidigt betonas emellertid
vikten av att rättssäkerheten blir tillfredsställande. En näringsidkare måste
kunna bedöma när han närmar sig riskzonen för förbud.

Det är alltså, som lagrådet har framhållit, motstående synpunkter som
gör sig gällande. Ett effektivt system förutsätter regler som är så pass vida
och täckande att de inte kan kringgås utan får en verklig genomslagskraft.
Men rättssäkerheten kräver att reglerna är tillräckligt strama och precisa
för att deras verkningar skall kunna förutses i rimlig utsträckning och för
att tillämpningen inte skall drabba andra än dem som lagen verkligen är
riktad mot. Det blir i sista hand domstolarna som får tillse att avvägningen
blir riktig. Lagrådet menar emellertid att de motstående synpunkterna har
iakttagits mycket klart i lagstiftningsarbetet. Analysen av sakfrågorna betecknas
av lagrådet som ingående och allsidig, och lagrådet är på det hela
taget erkännsamt mot regeringens förslag. Detta har i anslutning till lagrådsgranskningen
överarbetats ytterligare. Utskottet kan i sina kommentarer
till propositionen inte gå närmare in på något större antal punkter. I den
mån inte annat följer av vad som uttryckligen sägs ställer sig utskottet vid
tillstyrkan av olika delar av regeringens lagförslag också bakom den motivering
för bestämmelserna som ges i propositionen.

Utvidgade förutsättningar för näringsförbud

Näringsförbudskommittén har grundat sitt förslag om en utvidgad användning
av institutet näringsförbud på en utvärdering av hur konkurslagens
bestämmelser om näringsförbud har tillämpats. Det huvudsakliga syftet -att utesluta vissa oseriösa näringsidkare från rätten och möjligheten att
driva näring - har enligt kommittén uppfyllts delvis men inte helt. Många
personer som har gjort sig skyldiga till grova ekonomiska brott har fråntagits
rätten att driva näring, men andra har undgått ett förbud som skulle ha
varit väl motiverat. Kontrollen av att näringsförbud efterlevs har i stor
utsträckning varit otillräcklig.

Kommittén har varit enig om att näringsförbud bör kunna meddelas när
en näringsidkares grova åsidosättande av åligganden i näringsverksamheten
innefattar brott, även om näringsidkaren inte har försatts i konkurs.
Enligt kommitténs majoritet skulle ett sådant åsidosättande kunna föranleda
näringsförbud även om det inte innefattade brott. Regeringens förslag
går inte lika långt. Förutom brottslighet blir det endast konkursmissbruk
och underlåtenhet — i avsevärd omfattning - att betala skatt, tull eller
avgift till staten som kan utgöra grund för näringsförbud. Det finns, sägs
det i propositionen, ofta anledning att se särskilt allvarligt på underlåtelse
att betala skatt m. m. i näringsverksamhet. Vid den totalbedömning som
görs när en domstol prövar talan om näringsförbud skall även åsidosättanden
av civilrättsliga förpliktelser kunna beaktas. Ensamma skall sådana
åsidosättanden dock inte kunna ligga till grund för näringsförbud.

NU 1985/86:22

Moderata samlingspartiet avvisar i motion 1985/86:446 regeringens förslag
i dess helhet. Förslaget kännetecknas enligt motionen av en oacceptabel
brist på respekt för rättssäkerheten. Ett näringsförbud kan vara liktydigt
med ett yrkesförbud och måste betraktas som ett straff, menar motionärerna.
Med den utgångspunkten finnér de att kravet på proportionalitet
mellan brott och straff liksom också kravet på rättsliga reaktioners förutsebarhet
har åsidosatts. Om regeringen anser det angeläget att näringsförbud
skall kunna utdömas utan samband med konkursmissbruk borde den återkomma
till riksdagen med ett förslag som bättre tar hänsyn till rättssäkerheten.
De nuvarande bestämmelserna i konkurslagen om näringsförbud
som sanktion mot konkursmissbruk godtar motionärerna uttryckligen.

Från folkpartiets sida accepterar man näringsförbud endast såsom reaktion
mot en brottslighet som inte är ringa. Detta kommer till uttryck i
motion 1985/86:448. Den brottslighet som skall räknas måste vara av
ekonomisk natur, tillägger motionärerna och pläderar för en snävare definition
av begreppet brott i näringsverksamhet än den som möter i propositionen.
Enbart konkursmissbruk får enligt deras mening inte tas till intäkt
för näringsförbud. Också i denna motion hänvisas till kravet på rättssäkerhet.

Utskottet återkommer senare dels till frågan om hur begreppet brott i
näringsverksamhet skall definieras, dels till frågan om i vilken mån konkursmissbruk
skall kunna resultera i näringsförbud. Vad saken nu närmast
gäller är om regeringens förslag beträffande utvidgade förutsättningar för
näringsförbud skall godtas.

Utskottet finnér det väl motiverat att institutet näringsförbud får en
vidare användning än som sanktion vid konkursmissbruk. När brottslighet
och betalningsunderlåtelser av den art och omfattning som nu avses förekommer
i samband med näringsverksamhet är det befogat att staten har ett
motmedel som under skälig tid håller den ansvarige borta från sådan
verksamhet. Att, såsom det uttrycks i propositionen, undanröja en skadehärd
måste i sådana fall vara legitimt. Givetvis gör sig kravet på rättssäkerhet
lika starkt gällande i detta sammanhang som när det är fråga om gängse
straffrättsliga sanktioner. Utskottet kan inte finna annat än att detta krav
kommer att bli fullt tillgodosett vid en riktig tillämplig av den föreslagna
lagen om näringsförbud. De möjliga reaktioner mot det klandervärda beteendet
som berörda personer kan förutse på grundval av nuvarande lagstiftning
kompletteras enligt den nya lagen med ytterligare en, som måste
anses vara lika förutsebar. Utskottet hänvisar till lagrådets principiella
kommentarer och tar avstånd från den refererade kritiken i motionerna
1985/86:446 (m) och 1985/86:448 (fp). Detta innebär att utskottet tillstyrker
att förutsättningarna för näringsförbud utvidgas i de två angivna hänseendena.

De refererade bestämmelserna i 1 § lagförslaget innebär att endast brott
som vederbörande har gjort sig skyldig till i sin egenskap av näringsidkare,
dvs. i utövningen av näringsverksamhet, skall få beaktas när det är fråga
om att meddela någon näringsförbud på grund av brottslighet. Propositionen
innehåller (s. 47 f., 149 f.) ganska omfattande resonemang om vilka
brott som skall kunna anses ha begåtts i näringsverksamhet. Sådana är

NU 1985/86:22

givetvis, framhålls det, brott mot föreskrifter som riktar sig till enbart NU 1985/86:22
näringsidkare. Men till samma kategori skall även kunna räknas brott
enligt straffbestämmelser med generellt syfte. I den allmänna motiveringen
diskuterar föredragande statsrådet några av näringsförbudskommitténs exempel.
Ett avser rattfylleri som innehavaren av en taxirörelse gör sig
skyldighet till under yrkesmässig körning, ett annat misshandel av en kund
på näringsidkarens kontor och ett tredje förvaring i företagets lokaler av
hälerigods, när häleriet inte har något samband med hälarens ställning som
näringsidkare. Den ståndpunkt som kommer till uttrycket i propositionen
är, kort sammanfattad, att även sådana brott får anses vara utövade i
näringsverksamhet, men att det kan finnas skäl för att de i det enskilda
fallet lämnas obeaktade när talan om näringsförbud prövas. En förutsättning
för ett sådant förbud är ju nämligen att det är påkallat från allmän
synpunkt. En rad ytterligare exempel behandlas i specialmotiveringen.

Motion 1985/86:448 (fp) innehåller ett särskilt yrkande om att begreppet
brott i näringsverksamhet skall definieras snävare än i propositionen.

Endast ekonomisk brottslighet i mera strikt bemärkelse bör få åberopas
som skäl för näringsförbud, menar motionärerna.

Utskottet ansluter sig på denna punkt till vad som anförs i propositionen.
Den avgränsning av kategorin brott i näringsverksamhet som görs där
- med en rikhaltig exemplifiering - är enligt utskottets mening logisk och
välmotiverad. Som nyss nämnts skall emellertid prövningen i varje särskilt
fall också gälla huruvida ett näringsförbud är påkallat från allmän synpunkt.
Härigenom betonas, påpekas det i propositionen (s. 154), de rättspolitiska
syftena bakom regleringen. Näringsförbudet är främst avsett att
undanröja en skadehärd. En person skall också kunna hindras från att
fortsätta med näringsverksamhet om detta framstår som stötande med
hänsyn till de oegentligheter som han gjort sig skyldig till. Även allmänpreventiva
överväganden skall kunna göras. En rättstillämpning baserad på
dessa principer kommer, menar utskottet, att leda till ett resultat som
väsentligen överensstämmer med vad som åsyftas med det i motion 1985/

86:448 (fp) föreslagna restriktiva motivuttalandet. Motiven avstyrks sålunda
i angiven del.

Vad beträffar näringsförbud till följd av konkursmissbruk innebär regeringens
förslag att huvudparten av sakinnehållet i de nuvarande bestämmelserna
härom, vilka finns i 11 kap. konkurslagen (1921:225), överförs till
den nya lagen om näringsförbud. En förändring bör noteras. De föreslagna
bestämmelserna ger inte som de nuvarande möjlighet att utfärda näringsförbud
för en näringsidkare som vid upprepade tillfällen har använt konkursinstitutet
för att begå oegentligheter som inte är kriminaliserade.

Som redan framgått har moderata samlingspartiet och folkpartiet redovisat
skiljaktiga uppfattningar beträffande näringsförbud i konkurssituationer.
Det generella avslagsyrkandet i motion 1985/86:446 (m) innebär att
de gällande bestämmelserna i konkurslagen skall kvarstå oförändrade; som
nämnts uttalar motionärerna också att de ställer sig positiva till dessa
bestämmelser. Enligt motion 1985/86:448 (fp) bör däremot konkursrekvisitet
helt utgå ur lagstiftningen om näringsförbud.

I sak är dock skillnaden mellan de tre linjerna inte så stora i detta

hänseende. Såsom framhålls i propositionen (s. 56) kan näringsförbuds- NU 1985/86: 22
kommitténs undersökning av de näringsförbud som meddelades t. o. m. år
1983 synas peka på att det knappast finns behov av ett särskilt konkursrekvisit.
I ett enda av de studerade fallen har enbart andra omständigheter
än brott åberopats som grund för förbudet. Olika skäl talar dock, anförs
det i propositionen, för att den nuvarande regleringen bibehålls i något
reviderad form. Näringsförbud kan vara till nytta som instrument mot
förfaranden som är specifikt inriktade på illojal användning av konkursinstitutet.
Om det vid en konkursutredning framkommer misstanke om brott
kan det likväl vara angeläget att redan innan brottsutredningen och den
därpå följande lagföringen har slutförts få till stånd ett näringsförbud på
grundval av kanske ostridiga icke-kriminaliserade oegentligheter.

Utskottet finner denna argumentering vägande och avstyrker därför
yrkandet i motion 1985/86:448 (m) om att konkursrekvisitet skall utgå ur
den föreslagna lagen om näringsförbud.

1 konsekvens med yrkandet att brottslighet, inte konkursmissbruk, skall
vara det primära rekvisitet för näringsförbud föreslås i motion 1985/86:448
(fp) att 24 § lagförslaget skall ändras därhän att det blir polismyndigheterna

- och inte, som nu, de kronofogdemyndigheter som är tillsynsmyndigheter
i konkurs - som skall utöva tillsyn över att näringsförbud efterlevs.

Regeringens skäl för att de nämnda kronofogdemyndigheterna skall
behålla tillsynsuppgiften är bl. a. följande. Det övervägande antalet näringsförbud
torde även i framtiden komma att meddelas i samband med
konkurs. Med sin vana vid konkurstillsyn och med de kunskaper som
följer med denna tillsyn är de berörda kronofogdemyndigheterna väl lämpade
för uppgiften. Det är värdefullt om någon myndighet känner ett
särskilt ansvar för kontrollen. Som en bland många av polisens övervakningsuppgifter
skulle denna uppgift riskera att inte prioriteras tillräckligt
högt. De nuvarande tillsynsmyndigheterna har en viss vana vid uppgiften
och bättre resurser för registerspaning än polisen.

Yrkandet på denna punkt i motion 1985/86:448 (fp) är följdriktigt om
motionärernas förslag beträffande användningen av institutet näringsförbud
godtas. Utskottet har avstyrkt att så sker. Med instämmande i det just
refererade resonemanget i propositionen föreslår utskottet att 24 § förslaget
till lag om näringsförbud antas oförändrad.

Oavsett hur bestämmelserna om näringsförbud utformas och vilka myndigheter
som får ansvaret för tillsynen över att sådana förbud efterlevs är
det, vill utskottet framhålla, av central betydelse att tillsynen blir effektiv.

Som framgår av propositionen (s. 112 f.) har tillsynen hittills inte fungerat
så väl som varit önskvärt. Utskottet utgår från att regeringen framgent
kommer att tillse att rättsreglerna på området kombineras med sådana
aktiva tillsynsinsatser som behövs för att reglerna skall uppfattas som
rättvisa och få avsedd effekt.

Med hänvisning till vad som har anförts föreslår utskottet att riksdagen
antar regeringens förslag till lag om näringsförbud även såvitt avser 2 § och

— med nedan angivna tillägg — de delar som inte särskilt har berörts.

Utskottet tillstyrker också det med dessa lagförslag sammanhängande
förslaget till lag om ändring i konkurslagen, detta dock efter korrigering av

t2 Riksdagen 1985186. 17 sami. Nr 22

ett tryckfel i 19 § andra stycket. Förslaget till lag om ändring i kreditupp- NU 1985/86: 22
lysningslagen (1973:1173) föranleds av de utvidgade förutsättningarna för
näringsförbud och tillstyrks likaledes.

Vad gäller 4 och 6 §§ förslaget till lag om näringsförbud finnér utskottet
vissa tillägg motiverade, såsom närmare utvecklas i nästa avsnitt under
rubriken Personkretsen för näringsförbud och förbudets räckvidd.

Ett återstående yrkande rörande förslaget till lag om näringsförbud finns
i motion 1985/86:447 (c). Riksdagen uppmanas där att ansluta sig till de
riktlinjer för lagens tillämpning som förordas i motionen. Dessa har följande
innehåll. Den praktiska tillämpningen av lagen måste vara sådan att
endast personer som uppenbart och medvetet åsidosätter sina samhälleliga
skyldigheter drabbas av näringsförbud. En person som utan egen förskyllan
har dragits in i oegentligheter som en oseriös näringsidkare har bedrivit
får inte ställas till vare sig rättsligt eller ekonomiskt ansvar för dennes

verksamhet. ”Det krävs, kort sagt, att en lagstiftning av denna typ

tillämpas med sunt förnuft av de myndigheter och rättsliga instanser som
har att övervaka dess efterlevnad.”

Utskottet kan inte i de nu refererade riktlinjerna finna något som har
annan innebörd än regeringens förslag. Det berörda yrkandet i motion
1985/86:447 (c) bör inte ge anledning till något särskilt uttalande av riksdagen.

Personkretsen för näringsförbud och förbudets räckvidd

Den personkrets som näringsförbud skall kunna riktas mot enligt regeringens
förslag överensstämmer i huvudsak med den som nu kan bli föremål
för näringsförbud enligt konkurslagen. Till personkretsen hänför dels —
enligt 1 § - enskilda näringsidkare, dels — enligt 4 § första stycket - vissa
befattningshavare hos näringsidkare som är juridiska personer, dels -enligt 4 § andra stycket — personer som i annan egenskap faktiskt utövar
ledningen av en näringsverksamhet eller utåt har framträtt som ansvariga
för en enskild näringsverksamhet. De särskilt angivna befattningshavarna
hos juridiska personer är sådana som redan på grund av sin formella
ställning får antas ha haft ett bestämmande inflytande på verksamheten.

Det rör sig om följande kategorier: bolagsmän i vanliga handelsbolag,
komplementärer i kommanditbolag, styrelseledamöter och suppleanter för
styrelseledamöter i aktiebolag och ekonomiska föreningar samt verkställande
och vice verkställande direktörer i aktiebolag. Utskottet finner det
naturligt att näringsförbud kan meddelas personer som ingår i den sålunda
definierade personkretsen. Några andra befattningstyper synes det inte
finnas anledning att inkludera.

En fråga som bör resas är emellertid om uppräkningen i 4 § av olika slags
juridiska personer är tillräckligt omfattande. Utskottet vill härvidlag fasta
uppmärksamheten på den särskilda associationsrättsliga lagstiftning som
gäller för företag inom bankväsendet och försäkringsväsendet. Denna synes
inte ha beaktats på de hittillsvarande stadierna av lagstiftningsarbetet.

Bankaktiebolag och försäkringsaktiebolag får betraktas som två särskilda

slag av associationer - reglerade genom lagen (1955:183) om bankrörelse 12

resp. försäkringsrörelselagen (1982:713) - vilka knappast täcks av begrep- NU 1985/86: 22
pet aktiebolag i det nu aktuella lagförslaget. Helt uppenbart är att sparbanker
och ömsesidiga försäkringsbolag faller utanför den krets av företag
som uppräknas i 4 §. Däremot tillhör föreningsbankerna denna krets,
eftersom de enligt lagen (1956:216) om jordbrukskasserörelsen skall vara
registrerade såsom ekonomiska föreningar. Detsamma gäller kreditaktiebolagen;
enligt lagen (1963:76) om sådana bolag är dessa primärt reglerade
genom aktiebolagslagen (1975:1365).

Behovet av att näringsförbud skall kunna riktas mot befattningshavare
hos affärsbanker, sparbanker och försäkringsbolag torde i och för sig i
avsevärd mån bli tillgodosett genom 4 § andra stycket lagförslaget, enligt
vilket första stycket — där näringsförbud anges som möjlig sanktion i fråga
om vissa befattningar hos vissa typer av associationer — gäller också den
som i annan egenskap än där sägs faktiskt har utövat ledningen av en
näringsverksamhet. Även bankaktiebolag, sparbanker och försäkringsbolag
torde emellertid böra uttryckligen nämnas i första stycket. Härför talar
också sambandet mellan bestämmelserna i 4 § om den krets av befattningshavare
som skall kunna komma i fråga för förbud och bestämmelserna i 6
och 7 §§ om verkan av förbud. Verkställande direktör och ställföreträdare
för sådan, i bankaktiebolag skall tillhöra styrelsen och behöver därför ej
särskilt nämnas.

På försäkringsområdet finns förutom försäkringsbolag också understödsföreningar,
som får anses utgöra en särskild typ av associationer,
reglerad genom lagen (1972:262) om understödsföreningar. Eftersom den
försäkringsrörelse som dessa driver icke skall vara av affärsmässig art och
omfattningen av detta slags verksamhet är avtagande, synes de kunna
lämnas åsido vid den nu aktuella lagstiftningen.

Den som är underkastad näringsförbud får enligt 6 § inte driva näringsverksamhet
eller faktiskt utöva ledningen av näringsverksamhet m. m.

Han får inte heller inneha vissa befattningar hos juridiska personer eller
äga aktiemajoritet i aktiebolag.

Vad utskottet tidigare har sagt om företag inom bank- och försäkringsrörelse
är tillämpligt även i fråga om 6 §. Visserligen har bankinspektionen
och försäkringsinspektionen såsom tillsynsmyndigheter vissa möjligheter
att ingripa i händelse att olämpliga personer placeras på ledande poster i
sådana företag. Övervägande skäl talar emellertid för att ett näringsförbud
redan genom domstolens beslut bör bli giltigt beträffande samma slags
befattningar hos bankaktiebolag, sparbanker och försäkringsbolag som hos
aktiebolag i allmänhet. Utskottet föreslår därför att 6 § kompletteras i
detta hänseende. Vidare bör hindret för den som har näringsförbud att
inneha aktiemajoriteten i ett aktiebolag utsträckas till att gälla även bankoch
försäkringsaktiebolag.

Enligt lagförslaget utgör näringsförbud inte hinder för en person att vara
stiftare av ett aktiebolag. Stiftarens roll innefattar inte direkt drivande av
näringsverksamhet. Det synes emellertid otillfredsställande att en person
som är ålagd näringsförbud skall - kanske ensam eller tillsammans med en
eller flera som ålagts likadant förbud - kunna bilda ett nytt bolag, bestämma
vilka som skall få teckna aktier i detta och i övrigt ange villkoren för 13

bolagsbildningen. Utskottet föreslår därför att 6 § kompletteras med en NU 1985/86: 22
bestämmelse enligt vilken den som är underkastad näringsförbud inte får
vara stiftare av ett aktiebolag. Även denna bestämmelse bör förutom
aktiebolag omfatta bankaktiebolag, sparbanker och försäkringsbolag.

Utvidgad vandelsprövning

Inledningsvis (s. 7) har nämnts att eko-kommissionen år 1984 föreslog en
lag om näringstillstånd med karaktären av ramlag. I lagförslaget angavs tre
instrument — vandelsprövning, krav på viss utbildning och krav på ekonomiska
garantier - som vart och ett för sig eller tillsammans skulle kunna
användas i syfte att försvåra för oseriösa näringsidkare att bedriva verksamhet.
Kommissionen hade fem branscher i åtanke - restaurangbranschen,
transportbranschen (i vart fall åkeriverksamhet), byggbranschen
(schaktentreprenörs- och måleriverksamhet), bilbranschen (reparationsverksamhet
och handel med begagnade bilar) och städbranschen. Den
redan befintliga tillståndsprövningen i restaurang- och åkeribranscherna
skulle samordnas med det nya systemet. Huvudprincipen skulle — till
skydd för konkurrenslikställigheten - vara att både nytillträdande och
befintliga företag skulle omfattas av kraven på näringstillstånd. Med hänvisning
bl. a. till remissutfallet uttalas i propositionen att inga krav på
ekonomiska garantier för kommande förpliktelser mot det allmänna skall
införas för rätt att driva näring och att det för närvarande inte heller skall
ställas upp formella utbildningskrav. Vad som återstår av eko-kommissionens
förslag är alltså att det skall införas en utökad vandelsprövning.

Förslaget om en sådan har begränsats till att gälla yrkestrafikområdet och
restaurangbranschen. Beträffande det förstnämnda föreslås att bestämmelserna
i yrkestrafiklagen (1979:559) om prövning om den personliga lämpligheten
hos dem som söker trafiktillstånd ändras så att det uttryckligen
framgår att sådant tillstånd ges endast till den som bedöms lämplig med
avseende på laglydnad och benägenhet att fullgöra sina skyldigheter mot
det allmänna. För restaurangbranschens del är innebörden att det lämplighetskrav
som enligt lagen (1977:293) om handel med drycker gäller vid
tillståndsprövningen för servering av alkoholdrycker kompletteras. Det
blir i lagen uttryckligen angivet att vid prövningen särskild hänsyn skall tas
till sökandens lämplighet med avseende på laglydnad och benägenhet att
fullgöra sina skyldigheter mot det allmänna. Lämplighetskravet skall gälla
även för tillstånd som redan har meddelats.

Det framhävs i propositionen att båda de nu nämnda branscherna är
drabbade av oseriöst företagande. Det nuvarande systemet för tillståndsgivning
avseende yrkesmässig trafik innebär inte att ailä missförhållanden
kan undgås. Systemet måste, sägs det, följas upp och förändras. För
restaurangbranschens del är bilden liknande. Där har redan — år 1982 —
ekonomisk misskötsamhet införts som en grund för att serveringstillstånd
kan vägras eller återkallas. Enligt de nu föreslagna lagändringarna skall vid
tillståndsprövningen för båda branscherna hänsyn tas även till brottslighet
och misskötsamhet som påverkar lämpligheten att driva näringsverksamhet
över huvud taget. Det innebär, konstateras det i propositionen, att 14

även brister när det gäller att följa t. ex. lagstiftning till skydd för anställda NU 1985/86: 22
skall beaktas. Som inledningsvis har nämnts betecknar regeringen den nu
föreslagna utökade vandelsprövningen som en försöksverksamhet. Denna
skall, sägs det i propositionen (s. 127), bli föremål för praktisk utvärdering,
förslagsvis efter en treårsperiod. Utvärderingen avses ge underlag för
ställningstagande till fortsatta åtgärder mot oseriösa näringsidkare.

De tre borgerliga partierna tar alla avstånd från förslaget om utvidgad
vandelsprövning. Regeringens ståndpunkt innebär i princip, sägs det i
motion 1985/86:446 (m), att systemet skulle kunna utsträckas till att omfatta
alla näringsgrenar och verksamheter. Regeringen har, menar motionärerna,
inte förstått den fundamentala betydelsen av fri etableringsrätt.
Tillståndsmyndigheterna får, hävdar de vidare, enligt förslaget möjlighet
att utöva sin makt på ett skönsmässigt sätt. Enligt motion 1985/86:448 (fp)
är det en orimlig tanke att myndigheterna på förhand skall kunna avgöra
vilka personer som efter att ha startat en näringsverksamhet kommer att
”fullgöra sin skyldighet mot det allmänna”. Genom kravet på näringstillstånd
skulle alla som vill starta verksamhet inom de berörda branscherna
utpekas som potentiella brottslingar. Liknande synpunkter möter i motion
1985/86:447 (c). En vandelsprövning av föreslagen art kan enligt denna
motion ifrågasättas från integritetssynpunkt. Den tillämnade nya lagen om
näringsförbud — som godtas i denna motion - borde göra den utvidgade
vandelsprövningen obehövlig, hävdas det.

Utskottet finner motionärernas starka reaktion mot denna del av regeringens
förslag obefogad. Det rör sig, såsom framgår av det sagda, om en
ganska marginell utvidgning av en lämplighetsprövning som har gammal
hävd. Det är till yttermera visso fråga om en försöksverksamhet som skall
utvärderas i en nära framtid. Utskottet har svårt att se att dessa begränsade
åtgärder inom två branscher, där olika slags regelöverträdelser otvivelaktigt
förekommer, skäligen kan betraktas som långtgående ingrepp i näringsfriheten
vilka dessutom skulle lämna fältet fritt för ett godtyckligt
handlande från myndigheternas sida. Med tillbakavisande av motionärernas
kritik mot propositionen i denna del tillstyrker utskottet de föreslagna
ändringarna i yrkestrafiklagen och i lagen om handel med drycker.

Etableringskontroll

Slutligen behandlar utskottet några motioner som mera allmänt tar upp
frågan om en vidgad användning av etableringskontroll i regleringen av det
svenska näringslivet. Motionerna pekar i skilda riktningar. I motion 1985/

86:N307 (fp) begärs ett uttalande av riksdagen om att inskränkningar i
etableringsfriheten inte bör förekomma. Motiveringen är att den liberala
ekonomiska revolten mot tidigare epokers regleringssamhälle har haft en
oöverskattbar betydelse för den ekonomiska utvecklingen och att olika
förslag om etableringskontroll för den skull bör avvisas. Från förra riksmötet
härrör två motioner, 1984/85:2066 (s) och 1984/85:2636 (s). I båda
efterlyses förslag från regeringen till lagstiftning om näringstillstånd med
inriktning på särskilt utsatta branscher. Enligt den förra motionen borde
lagstiftningen också avse utvidgat näringsförbud och åtgärder mot osunt 15

utnyttjande av bulvaner. Slutligen har vänsterpartiet kommunisterna med NU 1985/86: 22
anledning av propositionen avlämnat partimotionen 1985/86:445 med krav
på ett uttalande av riksdagen till regeringen om införande av etableringskontroll.
Den utvidgade vandelsprövning som föreslås i propositionen är
inte tillräckligt vittgående, hävdas det. Kretsen av branscher med krav på
näringstillstånd borde utvidgas till att innefatta i första hand övriga av ekokommissionen
föreslagna och i andra hand också nästan alla de delar av
byggbranschen som eko-kommissionen inte ansett böra komma i fråga.

Vad beträffar det berörda yrkandet i motion 1985/86:N307 (fp) konstaterar
utskottet att man från motionärernas sida har accepterat att förutsättningarna
för näringsförbud utvidgas, låt vara inte så långt som regeringen
har föreslagit. Någon fast princip tycks man alltså inte avse att ge uttryck
för genom det nu aktuella yrkandet. Liksom motionärerna sålunda faktiskt
synes göra anser utskottet att frågor om hur långt näringsfriheten skall
sträcka sig får avgöras från fall till fall. I proposition 1985/86:126 betecknas
näringsfriheten som en av grundstenarna i vårt ekonomiska system. Det
bör, anförs där, generellt sett krävas starka skäl om den skall inskränkas
ytterligare, och existerande inskränkningar bör kunna omprövas så fort
förhållandena medger det. Utskottet finner inte att ett opreciserat och icke
konsekvent tillämpat uttalande av den typ som föreslås i motion 1985/

86:N307 (fp) skulle vara bättre ägnat än regeringens här återgivna deklaration
att tjäna som vägledning vid fortsatta överväganden om åtgärder mot
ekonomisk brottslighet etc. Motionsyrkandet avstyrks.

De båda motionerna (s) från förra året får anses ha blivit i det väsentliga
tillgodosedda genom framläggandet av proposition 1985/86:126.1 den mån
de syftar längre än denna bör de bedömas mot bakgrund av vad föredragande
statsrådet i propositionen (s. 142) anför om forskning och utvärdering.
Det är, uttalar han, angeläget att det i anslutning till försöksverksamheten
med utökad vandelsprövning bedrivs forskning om den ekonomiska
brottslighetens utbredning och utveckling i andra branscher. Särskilt
intressanta branscher anser han måleri-, bil-, och byggbranscherna vara.

Brottsförebyggande rådet bör, heter det, ges ansvaret för det forskningsoch
utvärderingsarbete som bör komma till stånd och i detta arbete samverka
med bl. a. berörda branschorganisationer och fackliga organisationer.
Regeringens sålunda redovisade intentioner får anses tillgodose såväl
de båda motionerna från förra riksmötet rörande lagstiftning om näringstillstånd
etc. som den av propositionen föranledda motion 1985/86:445
(vpk). Utskottet anser därför att riksdagen nu bör lämna dessa tre motioner
utan särskild åtgärd.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande utvidgade förutsättningar för näringsförbud
att riksdagen med avslag på motion 1985/86:446 i ifrågavarande del
och motion 1985/86:448 yrkande 1 i ifrågavarande del antar det i
proposition 1985/86:126 framlagda förslaget till lag om näringsförbud
i vad avser 1 och 9 §§ samt 16 § första stycket, 16

2. beträffande begreppet brott i näringsverksamhet
att riksdagen avslår motion 1985/86:448 yrkande 3,

3. beträffande tillsynen över att näringsförbud efterlevs

att riksdagen med avslag på motion 1985/86:446 i ifrågavarande del
och motion 1985/86:448 yrkande 4 antar det i proposition 1985/
86:126 framlagda förslaget till lag om näringsförbud i vad avser 24 §,

4. beträffande lagstiftningen om näringsförbud i övrigt
att riksdagen

a) med avslag på motion 1985/86:446 i ifrågavarande delar dels
med avslag på motion 1985/86: 448 yrkande 2 antar det i proposition
1985/86:126 framlagda förslaget till lag om näringsförbud, i den mån
det inte omfattas av utskottets hemställan under 1 och 3, med
ändrad lydelse av 4 och 6 §§ enligt utskottets förslag i det följande:

Regeringens förslag

Har näringsverksamhet bedrivits
av en juridisk person får, under de
förutsättningar som anges i 1—3 §§,
näringsförbud meddelas, i fråga om
kommanditbolag: komplementär,
annat handelsbolag: bolagsman,
aktiebolag: ledamot och suppleant
i styrelsen samt verkställande
direktör och vice verkställande direktör,

ekonomisk förening: ledamot och
suppleant i styrelsen,

om denne begått brottet i näringsverksamheten
eller innehade sin
ställning när betalningen av skatt,
tull eller avgift underläts eller den
juridiska personen försattes i konkurs.

Första stycket gäller också den
som i annan egenskap än där sägs
faktiskt har utövat ledningen av en
näringsverksamhet eller utåt har
framträtt som ansvarig för en enskild
näringsverksamhet.

Den som är underkastad näringsförbud
får inte

1. driva näringsverksamhet,

2. vara bolagsman i ett annat
handelsbolag än kommanditbolag
eller komplementär i ett kommanditbolag,

3. vara ledamot eller suppleant i
styrelsen för ett aktiebolag, ett han -

Utskottets förslag

Har näringsverksamhet bedrivits
av en juridisk person får, under de
förutsättningar som anges i 1—3 §§,
näringsförbud meddelas, i fråga om
kommanditbolag: komplementär,
annat handelsbolag: bolagsman,
aktiebolag, sparbank och försäkringsbolag'.
ledamot och suppleant i
styrelsen samt verkställande direktör
och vice verkställande direktör,
bankaktiebolag och ekonomisk
förening: ledamot och suppleant i
styrelsen,

om denne begått brottet i näringsverksamheten
eller innehade sin
ställning när betalningen av skatt,
tull eller avgift underläts eller den
juridiska personen försattes i konkurs.

Den som är underkastad näringsförbud
får inte

1. driva näringsverksamhet,

2. vara bolagsman i ett annat
handelsbolag än kommanditbolag
eller komplementär i ett kommanditbolag,

3. vara stiftare av ett aktiebolag,
ett bankaktiebolag, en sparbank el -

NU 1985/86:22

Regeringens förslag

Utskottets förslag

NU 1985/86:22

delsbolag eller en ekonomisk förening
eller en sådan ideell förening
eller stiftelse som driver näringsverksamhet,

4. vara verkställande direktör eller
vice verkställande direktör i ett
aktiebolag,

5. i annan egenskap vara ställföreträdare
för en sådan juridisk
person som anges vid 3,

6. faktiskt utöva ledningen av en
näringsverksamhet eller av en sådan
juridisk person som är bokföringspliktig
även om den inte driver
näring,

7. äga så många aktier i ett aktiebolag
att hans andel av röstetalet
för samtliga aktier i bolaget överstiger
femtio procent.

Näringsförbud utgör inget hinder
mot att sådan verksamhet bedrivs
som innebär utövning av rättighet
som avses i 2 kap. 1 § regeringsformen
eller 1 kap. 1 §, 4 kap. 1 §, 6
kap. 1 § eller 13 kap. 5 § tryckfrihetsförordningen.

ler ett försäkringsbolag,

4. vara ledamot eller suppleant i
styrelsen för ett aktiebolag, ett
bankaktiebolag, en sparbank, ett
försäkringsbolag, ett handelsbolag
eller en ekonomisk förening eller en
sådan ideell förening eller stiftelse
som driver näringsverksamhet,

5. vara verkställande direktör eller
vice verkställande direktör i ett
aktiebolag, en sparbank eller ett
försäkringsbolag,

6. i annan egenskap vara ställföreträdare
för en sådan juridisk
person som anges vid 4,

7. faktiskt utöva ledningen av en
näringsverksamhet eller av en sådan
juridisk person som är bokföringspliktig
även om den inte driver
näring,

8. äga så många aktier i ett aktiebolag,
ett bankaktiebolag eller ett
försäkringsaktiebolag att hans andel
av röstetalet för samtliga aktier i
bolaget överstiger femtio procent.

Näringsförbud utgör inget hinder
mot att sådan verksamhet bedrivs
som innebär utövning av rättighet
som avses i 2 kap. 1 § regeringsformen
eller 1 kap. 1 §, 4 kap. 1 §, 6
kap. 1 § eiler 13 kap. 5 § tryckfrihetsförordningen.

dels antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i
konkurslagen (1921:225) med ändrad lydelse av 199a § enligt utskottets
förslag i det följande:

Regeringens förslag Utskottets förslag

199 a §

Gäldenären får av förbudet.

I 2§ lagen (1986:000) om näringsförbud
föreskrivs om möjlighet
för domstol att meddela en enskild
näringsidkare som försätts i
konkurs näringsförbud i vissa fall.

I 2 § lagen (1986:000) om näringsförbud
föreskrivs om möjlighet
för domstol att meddela en enskild
näringsidkare som försatts i
konkurs näringsförbud i vissa fall.

dels antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i
kreditupplysningslagen (1973:1173),
b) finner motion 1985/86:447 yrkande 2 ha besvarats genom vad
utskottet anfört,

5. beträffande utökade vandelsprövning
att riksdagen med avslag på motion 1985/86:446 i ifrågavarande del

och motion 1985/86:447 yrkande 1 antar de i proposition 1985/ NU 1985/86:22
86:126 framlagda förslagen till

a) lag om ändring i yrkestrafiklagen (1979:559),

b) lag om ändring i lagen (1977:293) om handel med drycker,

6. beträffande etableringskontroll m. m.

att riksdagen avslår motionerna 1984/85:2066, 1984/85:2636 och
1985/86:445 och motion 1985/86: N307 yrkande 11,

Stockholm den 22 maj 1986

På näringsutskottets vägnar

Nils Erik Wååg

Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Erik Hovhammar (m), Wivi-Anne
Radesjö (s), Birgitta Johansson (s), Åke Wictorsson (s), Hadar Cars (fp),

Bo Finnkvist (s), Ivar Franzén (c), Gudrun Norberg (fp), Per-Ola Eriksson
(c), Lars Ahlström (m), Nic Grönvall (m), Mats Lindberg (s), Paul Lestander
(vpk) och Leo Persson (s).

Reservationer

1. Utvidgade förutsättningar för näringsförbud (morn. 1)

Erik Hovhammar, Lars Ahlström och Nic Grönvall (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”Utskottet
finner” och slutar med ”angivna hänseendena” bort ha följande lydelse:

Kritiken i motion 1985/86:446 (m) mot förslaget till lag om näringsförbud
är enligt utskottets uppfattning tungt vägande. Den straffrättsliga lagstiftningen
ger staten möjligheter att kraftfullt reagera mot sådan brottslighet
och sådan underlåtenhet att betala skatter och avgifter som lagförslaget
riktar sig emot. Det ter sig inte rimligt att näringsidkare och därmed
jämställda personer mer eller mindre regelmässigt skall riskera att som
tillägg till den ordinarie påföljden få ett näringsförbud vilket i många fall får
samma verkan som ett yrkesförbud. Kravet på rättssäkerhet innefattar,
som motionärerna framhåller, krav på proportionalitet mellan brott och
straff. Statens reaktion på ett otillåtet beteende måste kunna förutses
någorlunda klart. Det nu aktuella lagförslaget tillgodoser inte detta krav.

En sådan mer begränsad utvidgning av förutsättningarna för näringsförbud
som föreslås i motion 1985/86:448 (fp) skulle innebära en förbättring i
förhållande till regeringens förslag men är inte heller den förenlig med det
grundläggande rättssäkerhetskravet och med näringsfrihetens princip.

Riksdagen bör nu, såsom påyrkas i motion 1985/86:446 (m), avvisa förslaget
till lag om näringsförbud.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

1. beträffande utvidgade förutsättningar till näringsförbud
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:446 i ifrågavarande del
och med avslag på motion 1985/86:448 yrkande 1 avslår proposition
1985/86:126 i vad avser 1 och 9 §§ samt 16 § första stycket förslaget
till lag om näringsförbud.

2. Utvidgade förutsättningar för näringsförbud (mom. 1)
Hadar Cars (fp) och Gudrun Norberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”Utskottet
finner” och slutar med ”angivna hänseendena” bort ha följande lydelse:
Kritiken i motion 1985/86:448 (fp) mot regeringens förslag om utvidgade
förutsättningar för näringsförbud är enligt utskottets uppfattning tungt
vägande. Den befintliga lagstiftningen ger erforderliga möjligheter till motåtgärder
när någon försummar att fullgöra sina ekonomiska förpliktelser
mot staten. Att näringsidkare i sådana fall skall riskera en extra pålaga av
mycket ingripande art ter sig oförenligt med rättssäkerhetens krav. Av de
nya förutsättningar för näringsförbud som föreslås i propositionen bör
riksdagen endast godta den ena, nämligen att näringsidkaren har gjort sig
skyldig en brottslighet som inte är ringa. Utskottet föreslår följaktligen att
1 § i lagförslaget utformas på det sätt som anges i motion 1985/86:448 (fp).
Detta medför att 9 § skall utgå och en följdändring genomföras i 16 §.
Genom vad utskottet nu har förordat blir även motion 1985/86:446 (m) i
väsentlig del tillgodosedd.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

1. beträffande utvidgade förutsättningar för näringsförbud
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:448 yrkande 1 i ifrågavarande
del och med anledning av motion 1985/86:446 i ifrågavarande
del

dels antar det i proposition 1985/86: 126 framlagda förslaget till lag
om näringsförbud i vad avser 1 § och 16 § första stycket med ändrad
lydelse enligt alternativt förslag i det följande:

Regeringens förslag

Näringsbud får, om det är påkallat
från allmän synpunkt, meddelas
den som i egenskap av enskild näringsidkare
grovt åsidosatt vad som
ålegat honom i näringsverksamhet
och därvid

1. gjort sig skyldig till brottslighet
som inte är ringa, eller

2. i avsevärd omfattning underlåtit
att betala sådan skatt, tull eller
avgift som omfattas av lagen
(1978:880) om betalningssäkring
för skatter, tullar och avgifter.

Alternativt förslag

Näringsbud får, om det är påkallat
från allmän synpunkt, meddelas
den som i egenskap av enskild näringsidkare
grovt åsidosatt vad som
ålegat honom i näringsverksamhet
och därvid gjort sig skyldig till
brottslighet som inte är ringa.

NU 1985/86: 22

Regeringens förslag

Alternativ! förslag

NU 1985/86:22

16 § första stycket
Om den som genom en lagakraft- Om den som genom en lagakraft vunnen

dom fått näringsförbud vunnen dom fått näringsförbud

grundat på 1 § 7 frikänns från an- grundat på 1 § frikänns från ansvar

svar för brottsligheten, skall nä- för brottsligheten, skall näfingsför ringsförbudet

samtidigt upphävas. budet samtidigt upphävas. Avser

Avser frikännandet endast en viss frikännandet endast en viss del av

del av brottsligheten eller hänförs brottsligheten eller hänförs denna

denna under mildare straffbestäm- under mildare straffbestämmelser,

melser, skall rätten pröva om och skall rätten pröva om och under vil under

vilken tid förbudet fortfaran- ken tid förbudet fortfarande skall

de skall gälla. I fall som avses nu får gälla. I fall som avses nu får rätten

rätten också upphäva eller ändra ett också upphäva eller ändra ett bebeslut
om skyldighet att svara för slut om skyldighet att svara för räträttegångskostnader,
om ett sådant tegångskostnader, om ett sådant

har meddelats i samband med do- har meddelats i samband med domen
om förbud. men om förbud.

dels avslår propositionen i vad avser 9 § i samma lagförslag.

3. Begreppet brott i näringsverksamhet (mom. 2)

(under förutsättning av bifall till reservation 1)

Erik Hovhammar, Lars Ahlström och Nic Grönvall (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med ”Utskottet
ansluter” och slutar med ”angiven del” bort ha följande lydelse:
Synpunkterna i motion 1985/86:448 (fp) på begreppet brott i näringsverksamhet
är enligt utskottets mening mycket välgrundade. De ligger helt
i linje med den kritik mot regeringens lagförslag som framförs i motion
1985/86:446 (m). Om lagförslaget, såsom utskottet föreslår, avvisas i enlighet
med yrkandet i denna motion bortfaller emellertid behovet av ett
sådant motivuttalande som påyrkas från folkpartiets sida.

4. Begreppet brott i näringsverksamhet (mom. 2)

Hadar Cars (fp) och Gudrun Norberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med ”Utskottet
ansluter” och slutar med ”angiven del” bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer till fullo i de nu återgivna synpunkterna i motion
1985/86:448 (fp). En ofrånkomlig förutsättning för en sådan utvidgad
tillämpning av institutet näringsförbud som utskottet har förordat i det
föregående är att endast vad som i verklig mening är ekonomisk brottslighet
får åberopas som grund för förbud. Motivuttalandena i propositionen
synes öppna väg för att även helt ovidkommande förseelser kan tas till
intäkt för att en näringsidkare skall berövas sin näringsfrihet. Detta är helt
oacceptabelt. Riksdagen bör därför uttryckligen instämma i vad motionärerna
anför om begreppet brott i näringsverksamhet.

dels att utskottet under 2 bort hemställa

2. beträffande begreppet brott i näringsverksamhet

att riksdagen med anledning av motion 1985/86:448 yrkande 3 godkänner
vad utskottet anfört.

5. Tillsynen över att näringsförbud efterlevs (mom. 3)

(under förutsättning av bifall till reservation 1)

Erik Hovhammar, Lars Ahlström och Nic Grönvall (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”Yrkandet
på” och slutar med ”antas oförändrad” bort ha följande lydelse:
Näringsförbud skall enligt utskottets förslag meddelas endast med anledning
av konkursmissbruk. Det finns då inga skäl att överväga ett sådant
byte av tillsynsmyndigheter som, utifrån en avvikande uppfattning om
institutets tillämpning, förordas i motion 1985/86:448 (fp).

dels att utskottet under 3 bort hemställa

3. beträffande tillsynen över att näringsförbud efterlevs

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:446 i ifrågavarande del
och med avslag på motion 1985/86:448 yrkande 4 avslår proposition
1985/86:126 i vad avser 24 § förslaget till lag om näringsförbud.

6. Tillsynen över att näringsförbud efterlevs (mom. 3)

Hadar Cars (fp) och Gudrun Norberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”Yrkandet
på” och slutar med ”antas oförändrad” bort ha följande lydelse:

Som redan antytts följer av utskottets förslag beträffande användningen
av institutet näringsförbud att ansvaret för tillsynen bör överföras från de
kronofogdemyndigheter som det nu åvilar till vederbörande polismyndigheter.
Utskottet tillstyrker alltså motion 1985/86:448 (fp) på denna punkt
och framlägger förslag om den ändring i 24 § förslaget till lag om näringsförbud
som är påkallad. Någon särskild bestämmelse om tillsynsmyndighets
anmälan till åklagare behövs inte vid denna organisation; rättegångsbalkens
regler om relationerna mellan polismyndighet och åklagare är till
fyllest. Utskottet vill anmärka att det, såsom framgår av propositionen (s.
113), finns goda skäl för att polisen blir övervakningsmyndighet även om
utskottets restriktiva linje när det gäller användning av näringsförbud inte
skulle vinna gehör.

dels att utskottet under 3 bort hemställa

3. beträffande tillsynen över att näringsförbud efterlevs
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:448 yrkande 4 och med
avslag på motion 1985/86:446 i ifrågavarande del antar det i proposition
1985/86:126 framlagda förslaget till lag om näringsförbud i vad
avser 24 § med ändrad lydelse enligt alternativt förslag i det följande: -

Regerings förslag

Alternativt förslag

NU 1985/86:22

24 §

Tillsyn över att näringsförbud
och tillfälliga näringsförbud efterlevs
utövas av de kronofogdemyndigheter
som är tillsynsmyndigheter
i konkurs. Tillsynen ankommer
på den kronofogdemyndighet
som är tillsynsmyndighet för konkurser
som handläggs vid tingsrätten
i den ort där den som är underkastad
förbudet är bosatt.

Om det finns skäl att misstänka
att ett förbud överträds eller att den
som fått dispens enligt 19 § åsidosätter
vad som åligger honom i den
verksamhet som avses med dispensen,
eller vad som rätten föreskrivit
i samband med att den beviljade
dispens, skall tillsynsmyndigheten
göra anmälan om förhållandet till
åklagaren.

Tillsyn över att näringsförbud
och tillfälligt näringsförbud efterlevs
utövas av polismyndigheten i
det polisdistrikt där den som är underkastad
förbudet är bosatt.

7. Lagstiftningen om näringsförbud i övrigt (mom. 4)

Erik Hovhammar, Lars Ahlström och Nic Grönvall (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”Utskottet
finnér” och slutar med ”om näringsförbud” bort ha följande lydelse:

De nuvarande bestämmelserna om näringsförbud — i konkurslagen -antogs enhälligt av riksdagen år 1980. De fyller, såsom framhålls i motion
1985/86:446 (m), kravet på att ett näringsförbud skall vara förutsebart och
att ingen mera lämplig sanktion skall stå till buds. Utskottets tillstyrkan av
motion 1985/86:446 (m) innebär, förutom att förslaget till lag om näringsförbud
avvisas, att konkurslagens bestämmelser om näringsförbud förutsätts
kvarstå oförändrade.

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 11 med ”Med
hänvisning” och slutar på s. 14 med ”och försäkringsbolag” bort ha
följande lydelse:

Med hänvisning till vad som har anförts föreslår utskottet att riksdagen
— med bifall till motion 1985/86:446 (m) i motsvarande del - avslår
förslaget till lag om näringsförbud även såvitt avser 2 § och de delar som
inte särskilt har berörts liksom också förslagen till lag om ändring i konkurslagen
och till lag om ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173),
vilka sammanhänger med det förstnämnda lagförslaget.

Ett återstående (= utskottet) dess efterlevnad.”

Detta yrkande i motion 1985/86:447 (c) saknar aktualitet om riksdagen
såsom utskottet har förordat avslår lagförlaget. Det bör således lämnas
utan åtgärd av riksdagen.

dels att utskottet under 4 bort hemställa

4. beträffande lagstiftningen om näringsförbud i övrigt
att riksdagen

a) med bifall till motion 1985/86:446 i frågavarande delar avslår
proposition 1985/86:126 i vad avser

dels förslaget till lag om näringsförbud i den mån det inte omfattas

av utskottets hemställan under 1 och 3,

dels förslaget till lag om ändring i konkurslagen (1921:225),

dels förslaget till lag om ändring i kreditupplysningslagen

(1973:1173),

b) avslår motion 1985/86:447 yrkande 2.

8. Lagstiftningen om näringsförbud i övrigt (mom. 4)

Hadar Cars (fp) och Gudrun Norberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”Utskottet
finner” och slutar med ”om näringsförbud” bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till yrkandet i motion 1985/86:448 (fp) att 2 § med
det särskilda konkursrekvisitet skall utgå ur den föreslagna lagen om
näringsförbud. De skäl för bibehållande av denna paragraf som anförs i
propositionen och som utskottet nyss har redogjort för är inte övertygande.
Som utskottet tidigare har deklarerat bör näringsförbud kunna
meddelas endast om en näringsidkare i sin näringsverksamhet har gjort sig
skyldig till brottslighet som inte är ringa.

dels att den del av utskottets yttrande som böljar på s. 11 med ”Med
hänvisning” och slutar på s. 12 med "av riksdagen” bort ha följande
lydelse:

Med hänvisning till vad som har anförts föreslår utskottet att riksdagen
avslår förslaget till lag om näringsförbud i vad avser 2 § och — i konsekvens
därmed — 16 § andra stycket samt punkt 4 övergångsbestämmelserna.
De delar av lagförslaget som inte särskilt har berörts tillstyrker
utskottet - med nedan angivna tillägg — och likaledes tillstyrks de därmed
sammanhängande förslagen till lag om ändring i konkurslagen och till lag
om ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173).

Vad gäller (= utskottet) dess efterlevnad.”

Detta yrkande i motion 1985/86:447 (c) saknar aktualitet om riksdagen,
såsom har förordats i det föregående, endast godtar ett striktare rekvisit
för näringsförbud, nämligen en brottslighet som inte är ringa. Yrkandet bör
således lämnas utan åtgärd av riksdagen.

dels att utskottet under 4 bort hemställa

4. beträffande lagstiftningen om näringsförbud i övrigt
att riksdagen

a) med avslag på motion 1985/86:446 i frågavarande delar, i den mån
den inte tillgodoses enligt utskottets förslag,

dels med bifall till motion 1985/86:448 yrkande 2 avslår det i proposition
1985/86:448 yrkande 2 avslår det i proposition 1985/86:126

NU 1985/86:22

framlagda förslaget till lag om näringsförbud i vad avser 2 §, 16 § NU 1985/86:22

andra stycket och punkt 4 övergångsbestämmelserna,

dels i övrigt antar förslaget till lag om näringsförbud, i den mån det

inte omfattas av utskottets hemställan under 1 och 3, med ändrad

lydelse av 4 och 6 §§ enligt alternativt förslag i det följande:

Regeringens förslag

Har näringsverksamhet bedrivits
av en juridisk person får, under de
förutsättningar som anges i 1—3 §§,
näringsförbud meddelas, i fråga om

kommanditbolag: komplementär,
annat handelsbolag: bolagsman,
aktiebolag: ledamot och suppleant
i styrelsen samt verkställande
direktör och vice verkställande direktör,

ekonomisk förening: ledamot och
suppleant i styrelsen,

om denne begått brottet i näringsverksamheten
eller innehade sin
ställning när betalningen av skatt,
tull eller avgift underläts eller den
juridiska personen försattes i konkurs.

Alternativt förslag

Har näringsverksamhet bedrivits
av en juridisk person får, under de
förutsättningar som anges i I och
3 §§, näringsförbud meddelas, i fråga
om

kommanditbolag: komplementär,
annat handelsbolag: bolagsman,
aktiebolag, sparbank och försäkringsbolag:
ledamot och suppleant i
styrelsen samt verkställande direktör
och vice verkställande direktör,
bankaktiebolag och ekonomisk
förening: ledamot och suppleant i
styrelsen,

om denne begått brottet i näringsverksamheten
eller innehade sin
ställning när betalningen av skatt,
tull eller avgift underläts eller den
juridiska person försattes i konkurs.

6 §

(= utskottet)

dels antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i
konkurslagen (1921:225) med den avvikelsen att det föreslagna andra
stycket i 199 a § utgår,

dels antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i
kreditupplysningslagen (1973:1173),

b) avslår motion 1985/86:447 yrkande 2.

9. Utökad vandelsprövning (mom. 5)

Erik Hovhammar (m), Hadar Cars (fp), Ivar Franzén (c), Gudrun Norberg
(fp), Per-Ola Eriksson (c), Lars Ahlström (m) och Nic Grönvall (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 15 som börjar med ”Utskottet
finner” och slutar med ”med drycker” bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer med motionärerna. Den utvidgade vandelspröv- NU 1985/86: 22
ning som nu föreslås saknar egentligt samband med den prövning de båda
lagarna påbjuder i sin nuvarande utformning. Den lämnar rum för godtycke
hos de prövande instanserna och ojämlik behandling av konkurrerande
näringsidkare. Framför allt utgör den ett opåkallat ingrepp i näringsfriheten
vilket utskottet av principiella skäl tar avstånd ifrån. Utskottet stöder
sålunda de tre nämnda motionsyrkandena och avstyrker proposition 1985/

86:126 i här aktuell del.

dels att utskottet under 5 bort hemställa

5. beträffande utökad vandelsprövning

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:446 i ifrågavarande del
och motion 1985/86:447 yrkande 1 avslår proposition 1985/86:126 i
vad avser förslag till

a) lag om ändring i yrkestrafiklagen (1979:559),

b) lag om ändring i lagen (1977:293) om handel med drycker.

10. Etableringskontroll (mom. 6)

Erik Hovhammar (m), Hadar Cars (fp), Ivar Franzén (c), Gudrun Norberg
(fp), Per-Ola Eriksson (c), Lars Ahlström (m) och Nic Grönvall (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med ”Vad
beträffar” och slutar med ”särskild åtgärd” bort ha följande lydelse:

I det föregående har angivits en rad omständigheter som ger vid handen
att regeringen inte tillbörligt beaktar näringsfrihetens betydelse som en av
grundvalarna för en positiv ekonomisk utveckling. Den inledande deklaration
om att näringsfriheten bör vara vidsträckt som förekommer i proposition
1985/86:126 jävas av de konkreta förslag till utvidgad etableringskontroll
som propositionen också innehåller. Det är därför angeläget att riksdagen
genom att instämma i det här aktuella yrkandet i motion 1985/

86:N307 (fp) på ett tydligt sätt markerar sin anslutning till näringsfrihetens
princip och sitt motstånd mot ingrepp i den fria etableringsrätten.

Ett sådant uttalande innebär samtidigt ett bestämt avvisande av de
signaler om en utvidgad etableringskontroll som utgår från motionerna
1984/85:2066 (s), 1984/85:2636 (s) och 1985/86:445 (vpk). Dessa motioner
avstyrks.

dels att utskottet under 6 bort hemställa

6. beträffande etableringskontroll

att riksdagen med anledning av motion 1985/86:N307 yrkande 11 och
med avslag på motionerna 1984/85:2066, 1984/85:2636 och 1985/

86:445 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

11. Etableringskontroll (mom. 6)

NU 1985/86: 22

Paul Lestander (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med ”Vad
beträffar” och slutar med ”särskild åtgärd” bort ha följande lydelse:

I eko-kommissionens direktiv slog regeringen fast att det finns en stor
dold ekonomisk brottslighet och att denna omfattar mycket stora belopp.
Skattebrott och skatteflykt, manipulativa bolagsbildningar och konkurser,
otillåtna valutatransaktioner och användning av grå arbetskraft är några av
de metoder som oseriösa företag använder för att skaffa sig fördelar
framför sina konkurrenter. Detta drabbar samhället hårt. Många enskilda
får också bära följder i form av arbetslöshet, höga bostadskostnader,
skadlig arbetsmiljö och andra påfrestningar.

Avarterna inom näringslivet kan inte stävjas effektivt enbart genom
ingripanden i efterhand. Det är nödvändigt att samhället försöker förebygga
att personer med tvivelaktig vandel, otillräcklig kompetens och bristande
förmåga att fullgöra grundläggande ekonomiska förpliktelser får tillfälle
att etablera och förvärva företag.

Bland eko-kommissionens förslag är att regeringen skulle få möjlighet
att införa krav på näringstillstånd i vissa branscher eller delbranscher.
Krav som skulle kunna ställas är att den som vill etablera sig som företagare
skall undergå vandelsprövning, styrka att han har erforderlig kompetens
och ställa vissa ekonomiska garantier. Kommittén har nämnt ett antal
branscher där ett krav på näringstillstånd skulle vara välbefogat.

Kommitténs förslag i detta hänseende har ganska blygsam omfattning.
En ekonomisk garanti på 50000 kr. per företag är givetvis i allmänhet helt
otillräcklig. Några generella regler om kompetensprövning har man inte
förordat. Områdena för etableringskontroll har angetts snävt. Ändå utgör
kommitténs förslag en god grund för ett åtgärdsprogram.

Regeringen har emellertid i stort sett lagt denna del av kommitténs
arbetsresultat åt sidan. Vad som har kommit ut av det hela är en utökad
vandelsprövning i två branscher, av utskottets nyss karakteriserad som
”en ganska marginell utvidgning av en lämplighetsprövning som har gammal
hävd”. Regeringen har alltså svikit förväntningarna och gett efter för
de intressen som vill ge marknadskrafterna fritt spelrum.

En stark opinion, bl. a. den samlade fackföreningsrörelsen, har begärt
kraftigare tag. Utskottet ansluter sig till detta krav och tillstyrker följaktligen
motion 1985/86:445 (vpk), där det påyrkas att en mera omfattande
etableringskontroll skall införas på basis av eko-kommissionens förslag
men med vidare syfte och omfattning. Motionerna 1984/85:2066 (s) och
1984/85:2636 (s) vittnar om att motsvarande önskemål är väl förankrade
också inom socialdemokratin. Detta kom för övrigt till uttryck när näringsutskottets
majoritet (s, vpk) i början av förra året (NU 1984/85:4 y) framställde
samma krav som sedermera har tagits upp i de två just nämnda
motionerna.

Sammanfattningsvis anser utskottet att riksdagen bör anmoda regeringen
att med det snaraste lägga fram förslag om en effektiv etablerings -

kontroll som vapen mot ekonomisk brottslighet. Genom ett sådant beslut NU 1985/86: 22

av riksdagen tillgodoses såväl motion 1985/86:445 (vpk) som motionerna
1984/85:2066 (s) och 1984/85:2636 (s). Folkpartiyrkandet - i motion 1985/

86:N307 - om att riksdagen skall uttala sig mot vaije inskränkning i
etableringsfriheten har utskottet genom vad här sagts tagit bestämt avstånd
ifrån.

dels att utskottet under 6 bort hemställa

6. beträffande etableringskontroll

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:445, med anledning av
motionerna 1984/85:2066 och 1984/85:2636 och med avslag på motion
1985/86:N307 yrkande 11 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

Lagförslag 1 i proposition 1985/86:126

Förslag till
Lag om näringsförbud

NU 1985/86:22
Bilaga

Härigenom föreskrivs följande.

Meddelande av förbud

1 § Näringsförbud får, om det är påkallat från allmän synpunkt, meddelas
den som i egenskap av enskild näringsidkare grovt åsidosatt vad som
ålegat honom i näringsverksamhet och därvid

1. gjort sig skyldig till brottslighet som inte är ringa, eller

2. i avsevärd omfattning underlåtit att betala sådan skatt, tull eller avgift
som omfattas av lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar
och avgifter.

2 § Näringsförbud får också, om det är påkallat från allmän synpunkt,
meddelas den som försatts i konkurs och då var enskild näringsidkare, om
han förfarit grovt otillbörligt mot sina borgenärer eller på annat sätt grovt
åsidosatt vad som ålegat honom i näringsverksamhet.

3 § Vid prövningen av om näringsförbud är påkallat från allmän synpunkt
skall särskilt beaktas om åsidosättandet varit systematiskt eller
syftat till betydande vinning, om det medfört eller varit ägnat att medföra
betydande skada eller om näringsidkaren tidigare dömts för brott i näringsverksamhet.

4 § Har näringsverksamhet bedrivits av en juridisk person får, under de
förutsättningar som anges i 1-3 §§, näringsförbud meddelas, i fråga om

kommanditbolag: komplementär,
annat handelsbolag: bolagsman,

aktiebolag: ledamot och suppleant i styrelsen samt verkställande direktör
och vice verkställande direktör,

ekonomisk förening: ledamot och suppleant i styrelsen,
om denne begått brottet i näringsverksamheten eller innehade sin ställning
när betalningen av skatt, tull eller avgift underläts eller den juridiska
personen försattes i konkurs.

Första stycket gäller också den som i annan egenskap än där sägs
faktiskt har utövat ledningen av en näringsverksamhet eller utåt har framträtt
som ansvarig för en enskild näringsverksamhet.

5 § Näringsförbud skall meddelas för en viss tid, lägst tre och högst fem
år.

Verkan av förbud

6 § Den som är underkastad näringsförbud får inte

1. driva näringsverksamhet,

2. vara bolagsman i ett annat handelsbolag än kommanditbolag eller
komplementär i ett kommanditbolag,

3. vara ledamot eller suppleant i styrelsen för ett aktiebolag, ett handelsbolag
eller en ekonomisk förening eller en sådan ideell förening eller

stiftelse som driver näringsverksamhet, 29

4. vara verkställande direktör eller vice verkställande direktör i ett
aktiebolag,

5. i annan egenskap vara ställföreträdare för en sådan juridisk person
som anges vid 3,

6. faktiskt utöva ledningen av en näringsverksamhet eller av en sådan
juridisk person som är bokföringspliktig även om den inte driver näring,

7. äga så många aktier i ett aktiebolag att hans andel av röstetalet för
samtliga aktier i bolaget överstiger femtio procent.

Näringsförbud utgör inget hinder mot att sådan verksamhet bedrivs som
innebär utövning av rättighet som avses i 2 kap. 1 § regeringsformen eller 1
kap. 1 §, 4 kap. 1 §, 6 kap. 1 § eller 13 kap. 5 § tryckfrihetsförordningen.

7 § Den som är underkastad näringsförbud får inte vara anställd eller ta
emot återkommande uppdrag i en näringsverksamhet som drivs av en
närstående till honom eller där en närstående har en sådan ställning som
anges i 4 §. Som närstående anses hans make, den med vilken han samlever
under äktenskapsliknande förhållanden, förälder, barn och syskon
samt den som är besvågrad med honom i rätt upp- eller nedstigande led
eller så att den ene är gift med den andres syskon.

Inte heller får den som är underkastad näringsförbud vara anställd eller
ta emot återkommande uppdrag i den näringsverksamhet där han åsidosatt
sina åligganden.

Förfarandet vid prövningen av frågor om förbud

8 § Talan om näringsförbud förs i tingsrätt av allmän åklagare. Angående
utredningen och förfarandet i mål om näringsförbud skall, om inte annat
föreskrivs i denna lag, i tillämpliga delar gälla vad som i allmänhet är
föreskrivet om mål som rör allmänt åtal för brott där straffet är fängelse i
högst ett år. Tvångsmedel enligt 24 och 25 kap. rättegångsbalken får dock
inte tillgripas i fråga om näringsförbud.

Talan om näringsförbud grundat på 2 § får tas upp av samma tingsrätt
som handlägger eller har handlagt konkursen.

9 § Varje kronofogdemyndighet skall särskilt uppmärksamma när det
kan finnas skäl att meddela näringsförbud grundat på 1 § 2 och anmäla
förhållandet till åklagaren.

10 § Är det uppenbart att grund för näringsförbud föreligger, får rätten
meddela förbud för tiden till dess frågan om näringsförbud slutligt har
avgjorts (tillfälligt näringsförbud).

En fråga om tillfälligt näringsförbud tas upp på yrkande av åklagaren.
Innan ett förbud meddelas skall den som yrkandet avser få tillfälle att yttra
sig, om det inte finns anledning att anta att han har avvikit eller på annat
sätt håller sig undan.

Rätten får hålla förhandling för frågans prövning. Till förhandlingen skall
den som avses med yrkandet kallas personligen. I kallelsen skall han
upplysas om att frågan kan avgöras även om han inte inställer sig. Om
förhandlingen gäller i tillämpliga delar föreskrifterna i 24 kap. 14 § rättegångsbalken.

Bifalls en talan om näringsförbud, får rätten i domen självmant förordna
om tillfälligt förbud.

NU 1985/86:22

11 § Ett beslut om tillfälligt näringsförbud gäller omedelbart, om inte
annat förordnas. Beslutet skall delges den som avses med förbudet.

Har ett tillfälligt näringsförbud meddelats, skall detta beaktas vid
tillämpning av 5 §.

12 § Ett beslut om tillfälligt näringsförbud, som har meddelats under
rättegången, överklagas särskilt.

Överklagas ett beslut om tillfälligt förbud, får högre rätt omedelbart
förordna att förbudet tills vidare inte skall gälla.

13 § Om rätten meddelar ett tillfälligt näringsförbud innan talan om näringsförbud
har väckts, skall den utsätta en tid inom vilken sådan talan
skall väckas. Tiden får inte bestämmas längre än vad som bedöms nödvändigt.
Är den utsatta tiden inte tillräcklig, får rätten medge förlängning, om
åklagaren före tidens utgång gjort framställning om sådan.

14 § I samband med att näringsförbud eller tillfälligt näringsförbud meddelas
skall rätten till den som avses med förbudet överlämna en särskild
underrättelse, där innebörden av förbudet beskrivs.

Upphävande av förbud

15 § Har talan om näringsförbud inte väckts inom utsatt tid, och har en
framställning om förlängning av tiden inte heller inkommit, skall ett beslut
om tillfälligt näringsförbud omedelbart upphävas. Detsamma gäller om
talan återkallas eller lämnas utan bifall eller om det inte längre finns skäl
för det tillfälliga näringsförbudet. Om talan bifalls, skall rätten pröva om
det tillfälliga näringsförbudet fortfarande skall gälla.

16 § Om den som genom en lagakraftvunnen dom fått näringsförbud
grundat på 1 § 1 frikänns från ansvar för brottsligheten, skall näringsförbudet
samtidigt upphävas. Avser frikännandet endast en viss del av brottsligheten
eller hänförs denna under mildare straffbestämmelser, skall rätten
pröva om och under vilken tid förbudet fortfarande skall gälla. 1 fall som
avses nu får rätten också upphäva eller ändra ett beslut om skyldighet att
svara för rättegångskostnader, om ett sådant har meddelats i samband med
domen om förbud.

Upphäver rätten det konkursbeslut som utgjort förutsättning för ett
näringsförbud enligt 2 §, skall näringsförbudet samtidigt upphävas.

Rättens beslut om att upphäva eller ändra ett näringsförbud skall gälla
omedelbart.

17 § Ett lagakraftvunnet beslut om näringsförbud får upphävas på ansökan
av den som förbudet avser, om det senare kommer fram att han inte
hade grovt åsidosatt sina åligganden i näringsverksamhet.

Beträffande mål om upphävande av förbud gäller i tillämpliga delar vad
som föreskrivs i 8 § om talan om förbud. Ett sådant mål tas upp av den
tingsrätt som tidigare handlagt målet om näringsförbud. Målet får i stället
tas upp av rätten i den ort där sökanden har sitt hemvist, om rätten med
hänsyn till utredningen samt kostnader och andra omständigheter finner
det lämpligt.

Mål om upphävande av förbud får avgöras utan huvudförhandling, om
saken ändå kan utredas tillfredsställande. Har rätten beslutat att målet
skall avgöras utan huvudförhandling, skall parterna ges tillfälle att slutföra
sin talan, om det inte är uppenbart att detta inte behövs.

Rättens beslut om att upphäva ett näringsförbud skall gälla omedelbart.

NU 1985/86:22

Tid för avveckling av förbjuden näringsverksamhet m. m.

NU 1985/86:22

18 § En domstol som meddelar beslut om näringsförbud eller om tillfälligt
näringsförbud skall fastställa en begränsad tid efter vilken förbudet
skall gälla, om tiden behövs för avvecklingen av näringsverksamhet, anställning,
uppdrag, delägarskap i handelsbolag eller aktieinnehav som
anges i 6 och 7 §§. Rätten får föreskriva vilka åtgärder som får vidtas eller
som skall vara förbjudna under denna tid och vad den som fått näringsförbud
i övrigt då har att iaktta.

Om det föreligger synnerliga skäl, får tiden för avveckling förlängas på
ansökan av den som fått förbudet.

Beträffande mål om förlängning av tiden för avveckling gäller vad som
sägs om upphävande av förbud i 17 § andra och tredje styckena.

Dispens från förbud

19 § Den som är underkastad näringsförbud eller tillfälligt näringsförbud
får medges dispens för att driva en näringsverksamhet, inneha anställning
eller uppdrag, vara delägare i ett handelsbolag eller äga vissa aktier. Rätten
får föreskriva vad den som medges dispens har att iaktta då denna utnyttjas.

20 § En dispens får återkallas, om den som medgetts denna överträder
näringsförbudet eller det tillfälliga näringsförbudet eller bryter mot en
föreskrift som är knuten till dispensen. Detsamma gäller om den som
medgetts dispens från ett förbud i 6 § i annat hänseende åsidosätter vad
som åligger honom i den verksamhet som avses med dispensen.

21 § En fråga om dispens får prövas i samband med dom om näringsförbud
eller beslut om tillfälligt näringsförbud eller efter en senare gjord
ansökan.

När en fråga om dispens prövas särskilt, gäller i tillämpliga delar vad
som sägs i 17 § andra och tredje styckena.

22 § Talan om återkallelse av dispens förs av allmän åklagare. När
frågan prövas i ett särskilt mål, gäller i tillämpliga delar vad som sägs i 17 §
andra stycket. Målet får dock tas upp även av den tingsrätt som tidigare
prövat frågan om dispens.

Tillsynen av meddelade förbud m.m.

23 § Riksskatteverket skall föra ett register över näringsförbud och tillfälliga
näringsförbud.

24 § Tillsyn över att näringsförbud och tillfälliga näringsförbud efterlevs
utövas av de kronofogdemyndigheter som är tillsynsmyndigheter i konkurs.
Tillsynen ankommer på den kronofogdemyndighet som är tillsynsmyndighet
för konkurser som handläggs vid tingsrätten i den ort där den
som är underkastad förbudet är bosatt.

Om det finns skäl att misstänka att ett förbud överträds eller att den som
fått dispens enligt 19 § åsidosätter vad som åligger honom i den verksamhet
som avses med dispensen, eller vad som rätten föreskrivit i samband
med att den beviljade dispens, skall tillsynsmyndigheten göra anmälan om
förhållandet till åklagaren.

Överträdelse av förbud m.m.

NU 1985/86:22

25 § Den som överträder ett näringsförbud eller ett tillfälligt näringsförbud
eller bryter mot en föreskrift som meddelats med stöd av 18 eller 19 §
skall dömas till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter
eller fängelse i högst sex månader.

26 § Ett näringsförbud som överträds får förlängas med högst fem år.
Sker flera förlängningar, får den sammanlagda tiden för förlängning inte
vara mer än fem år. Talan om förlängning skall väckas innan förbudstiden
har gått ut.

När en fråga om förlängning prövas särskilt, gäller i tilllämpliga delar
vad som föreskrivs i 8 § om mål om näringsförbud.

I 20 § finns bestämmelser om återkallelse av dispens när ett förbud
överträds.

27 § Om den som är underkastad ett näringsförbud får ett nytt förbud,
skall rätten upphäva det tidigare meddelade förbudet.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986.

2. Bestämmelserna i 15 §, 16 § andra och tredje styckena, 17 § samt
19-27 §§ tillämpas även i fråga om sådant näringsförbud och tillfälligt
näringsförbud som har meddelats enligt äldre bestämmelser.

3. Vid prövning av förutsättningarna enligt 1 § för näringsförbud eller
tillfälligt näringsförbud får hänsyn tas till vad som ägt rum före ikraftträdandet
endast så vitt avser frågan om förbud är påkallat från allmän
synpunkt.

4. Meddelas ett beslut om näringsförbud eller tillfälligt näringsförbud
med anledning av konkurs och grundas bedömningen att den som skall
vara underkastad förbudet förfarit grovt otillbörligt mot borgenärerna eller
på annat sätt grovt åsidosatt sina åligganden på förfaranden som hänför sig
till tiden före ikraftträdandet, gäller i stället för 6 § första stycket och 7 §
att han inte får driva verksamhet med vilken följer bokföringsskyldighet
enligt bokföringslagen (1976:125). Han får inte heller såsom styrelseledamot
eller i någon annan egenskap vara ställföreträdare för ett aktiebolag,
ett handelsbolag eller en ekonomisk förening eller en sådan ideell förening
eller stiftelse som driver bokföringspliktig verksamhet. Inte heller får han
faktiskt handha ledningen eller förvaltningen av en sådan juridisk persons
angelägenheter. Rätten skall i sitt beslut erinra om näringsförbudets verkan
enligt denna punkt. Vad som i 5 § föreskrivs om att näringsförbud skall
meddelas för lägst tre år gäller ej i ett sådant fall som sagts nu.

Talan om näringsförbud får ej väckas, om konkursbeslutet har meddelats
före den 1 juli 1984 och konkursen avslutats före ikraftträdandet.

Innehåll

NU 1985/86:22

Ärendet 1

Sammanfattning 1

Propositionen 2

Förslag 2

Huvudsakligt innehåll 2

Motionerna 3

Yrkanden 3

Motivering 4

Utskottet 6

Inledning 6

Lag om näringsförbud 7

Allmänt 7

Utvidgade förutsättningar för näringsförbud 8

Personkretsen för näringsförbud och förbudets räckvidd 12

Utvidgad vandelsprövning 14

Etab le ringskontroll 15

Hemställan 16

Reservationer 19

1. Utvidgade förutsättningar för näringsförbud (m) 19

2. Utvidgade förutsättningar för näringsförbud (fp) 20

3. Begreppet brott i näringsverksamhet (m) 21

4. Begreppet brott i näringsverksamhet (fp) 21

5. Tillsynen över att näringsförbud efterlevs (m) 22

6. Tillsynen över att näringsförbud efterlevs (fp) 22

7. Lagstiftningen om näringsförbud i övrigt (m) 23

8. Lagstiftningen om näringsförbud i övrigt (fp) 24

9. Utökad vandelsprövning (m, fp, c) 25

10. Etableringskontroll (m, fp, c) 26

11. Etableringskontroll (vpk) 27

Bilaga

Lagförslag 1 i proposition 1985/86:126 (lag om näringsförbud) 29

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1986