om kyrkoskatt

Betänkande 1984/85:SkU31

SkU 1984/85:31

Skatteutskottets betänkande
1984/85:31

om kyrkoskatt
Sammanfattning

Utskottet avstyrker en motion som syftar till en begränsning av nedsättningen
av församlingsskatten för den som inte är medlem i svenska kyrkan.

Motionen

1984/85:1205 av Lars Hjertén m. fl. (m)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär utredning om vilken
kyrkoskatt icke medlemmar i svenska kyrkan skall betala.

Gällande bestämmelser m. m.

Enligt lagen (1951:691) om viss lindring i skattskyldigheten för den som
inte tillhör svenska kyrkan (dissenterskattelagen) skall den som vid ingången
av inkomståret inte tillhörde svenska kyrkan och som är mantalsskriven här i
riket för inkomståret erlägga församlingsskatt med endast 30 % av det för
debiteringen bestämda beloppet. Procentsatsen var tidigare 60 men bestämdes
till 30 år 1973 efter förslag av 1968 års beredning om stat och kyrka (SOU
1972:36, Samhälle och trossamfund, prop. 1973:184, SkU 1973:65).

Reglerna motiveras av att den som inte är medlem i svenska kyrkan i
princip inte bör betala den del av församlingsskatten som hänför sig till
kyrkans utgifter av religiös natur utan endast den del som avser att täcka
församlingarnas kostnader för borgeliga angelägenheter. Till sådana allmänt
samhälleliga uppgifter har hänförts verksamhetsgrenarna folkbokföring och
begravningsverksamhet. De sammanlagda bruttokostnaderna för dessa
verksamhetsgrenar hade av beredningen uppskattats till ca 260 milj. kr. år
1969. De totala utgifterna för svenska kyrkans församlingar hade för samma
år beräknats till ca 1000 milj. kr. Av beredningens betänkande framgick att
församlingarna år 1969 uttaxerade ca 675 milj. kr. i församlingsskatt, varav
icke medlemmar betalade ca 15 milj. kr. Detta ledde till slutsatsen att en
nedsättning till 30 % för dessa endast skulle medföra en marginell minskning
av de totala skatteinkomsterna.

1979 års folkbokföringskommitté föreslog i betänkandet Folkbokföringens
framtida organisation (SOU 1981:101) att de allmänna försäkringskassorna
skulle svara för hela den lokala folkbokföringen. Som en följd härav
borde enligt kommittén den centrala tillsynen föras över från riksskatteverket
till riksförsäkringsverket. Kommittén var inte enig. En ledamot ansåg att

1 Riksdagen 1984/85.6 sami. Nr 31

SkU 1984/85:31

2

någon ändring inte behövdes. Andra ledamöter förordade att skattemyndigheterna
borde bli nya huvudmän. Förslaget har ej remissbehandlats.

Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund tillsatte 1982 en
särskild arbetsgrupp för dessa organisationsfrågor. Arbetsgruppen föreslog i
maj 1983 att de lokala skattemyndigheterna skall överta den del av
folkbokföringen som i dag sker hos pastorsämbetena och som avser
kyrkobokföring i viss församling, avregistrering från kyrkobokföring av
annan än den som avlidit samt om överflyttning till obefintlighetsregister.

Statskontoret kostnadsberäknar på regeringens uppdrag f. n. detta förslag
liksom de förslag som framkommit från 1979 års folkbokföringskommitté.

1982 års kyrkokommitté (Kn 1982:05) har i sitt betänkande Församlingar i
samverkan (SOU 1985:1) anslutit sig till den ståndpunkt som Pastoratsförbundets
arbetsgrupp intagit, för den händelse en mer långtgående förändring
inte genomförs som följd av statskontorets utredning.

Begravningsverksamheten är enligt kommittén en tyngande post i den
kyrkokommunala budgeten, ca 16% av de totala utgifterna. Kostnaderna
per invånare varierar kraftigt. De minsta enheterna har de högsta kostnaderna,
trots att servicenivån här i vissa avseenden kan vara lägre.

Kommittén utgår från ett oförändrat kyrkligt huvudmannaskap för
begravningsverksamheten och föreslår att ansvaret för verksamheten delas
mellan församling och pastorat. Församlingen skall svara för den löpande
vården av kyrkogårdarna, gravöppning och gravunderhåll och pastoratet för
de tunga kostnaderna som hör samman med nyanläggningar, maskininvesteringar
etc. Kommittén anför att ett samarbete i större och mera ekonomiskt
bärkraftiga enheter på detta område är på väg. Enligt kommitténs uppfattning
är det väsentligt att de mindre pastoraten stimuleras att samverka kring
begravningsverksamheten med andra pastorat. De möjligheter som föreligger
för en sådan samverkan är gemensamt kyrkoråd för begravningsverksamheten
och samfällighetsbildning. Enligt kommitténs mening kan eventuellt
även kommunalförbundsreglerna formas om så att de möjliggör en enkel
hantering av begravningsverksamheten genom en samverkan mellan flera
pastorat.

En samverkan i samfällighetens form rörande begravningsverksamheten
kan enligt kommittén i dag leda till ogynnsamma effekter på grund av den
s. k. dissenterskatten. De skattebetalare som inte är medlemmar i svenska
kyrkan betalar endast delar av skatten till samfälligheten, trots att denna
endast är avsedd för begravningsverksamheten. Samtidigt får en kyrkokommun
som på detta sätt avhänt sig begravningsverksamheten behålla intäkter
som avser denna verksamhet. Dessa effekter avser kommittén att pröva inför
sitt huvudbetänkande.

SkU 1984/85:31

3

Utskottet

Den som inte är medlem i svenska kyrkan erlägger enligt gällande regler
endast 30% av församlingsskatten. Procentsatsen bestämdes till 30 år 1973
och var tidigare 60. Reglerna grundar sig på att den som inte är medlem av
svenska kyrkan endast skall behöva erlägga den del av kyrkoskatten som går
till kostnader för ombesörjandet av borgerliga angelägenheter, dvs. kyrkobokföring
och begravningsväsende.

I motion 1205 anför Lars Hjertén m. fl. (m) att kostnaderna för kyrkogårdarna
och deras skötsel tenderat att öka och att de inte sällan utgör de största
enskilda posterna i församlingarnas budget. Enligt motionärernas uppfattning
kan det i vissa församlingar röra sig om betydligt mer än 30% av
kyrkoskatten.

Som framgår av den tidigare redogörelsen har 1982 års kyrkokommitté
bl. a. uppmärksammat kostnaderna för begravningsväsendet. Dessa kostnader
varierar avsevärt mellan olika församlingar. Kommittén anför att ett
samarbete i större och mera ekonomiskt bärkraftiga enheter på detta område
är på väg. Kommittén föreslår att pastoraten övertar en del av ansvaret för
verksamheten och pekar också på möjligheterna till samverkan i andra
former i syfte att förbättra kostnadsbilden.

Kommittén avser också att i sitt slutbetänkande ta upp vissa härmed
sammanhängande frågor rörande den nu aktuella lagstiftningen. Härtill
kommer att även organisationsfrågorna rörande folkbokföringen är föremål
för överväganden.

Mot den angivna bakgrunden finner utskottet inte anledning att nu
föranstalta om en särskild utredning rörande den s. k. dissenterskatten utan
avstyrker motionen.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motion 1984/85:1205.

Stockholm den 12 februari 1985

På skatteutskottets vägnar
RUNE CARLSTEIN

Närvarande: Rune Carlstein (s), Knut Wachtmeister (m)*, Stig Josefson (c),
Olle Westberg (s), Hagar Normark (s), Bo Lundgren (m)*, Bo Forslund (s)*,
Karl Björzén (m), Kjell Johansson (fp), Anita Johansson (s)*, Lars Hedfors
(s), Ewy Möller (m), Bruno Poromaa (s), Karl-Anders Petersson (c) och
Erkki Tammenoksa (s).

* Ej närvarande vid justeringen.

minab/gotab Stockholm 1985 82016