om kvinnornas villkor på arbetsmarknaden m.m. (Betänkande 1984/85:AU18 Arbetsmarknadsutskottet)

AU 1984/85:18

Arbetsmarknadsutskottets betänkande
1984/85:18

om kvinnornas villkor på arbetsmarknaden m. m.

I betänkandet behandlas

• proposition 1984/85:100 bilaga 12 (arbetsmarknadsdepartementet) anslagspunkt
A 6,

• proposition 1984/85: 100 bilaga 15 (civildepartementet) anslagspunkt
G 1,

• proposition 1984/85:130 om kvinnornas villkor på arbetsmarknaden,

• elva motioner varav åtta från den allmänna motionstiden.

Sammanfattning

Utskottet godtar de åtgärder regeringen föreslår i proposition 1984/
85: 130 för att förbättra kvinnornas villkor på arbetsmarknaden och tillstyrker
5 milj. kr. till anslaget Kommittéer m.m. utöver vad som anvisats i
samband med budgetpropositionen 1985 (AU 1984/85:11). Samtidigt avstyrker
utskottet en kommittémotion från moderata samlingspartiet som
yrkar avslag på medelsanvisningen. Moderata samlingspartiet reserverar
sig på denna punkt. Även en motion om ytterligare medel för projektverksamhet
avstyrks av utskottet. Vidare föreslås avslag på vpk:s kommittémotion
om inriktningen av jämställdhetsarbetet. Vpk har lämnat en reservation
i denna fråga.

Utskottet tillstyrker 2090000 kr. till anslaget Jämställdhetsombudsmannen
m. m. och 2250000 kr. till anslaget Bidrag till kvinnoorganisationernas
centrala verksamhet. Utskottet avstyrker de motioner som tar upp frågor i
anslutning till dessa två anslag. Centerpartiet och folkpartiet har avlämnat
en reservation beträffande anslaget till jämställdhetsombudsmannen
(JämO). När det gäller anslaget till bidrag till kvinnoorganisationernas
centrala verksamhet har moderata samlingspartiet, centerpartiet och vpk
avlämnat reservationer.

De motioner från allmänna motionstiden som utskottet behandlar rör
följande frågor:

- Jämställdhetsarbetets organisation - res. (c)

- Opinionsbildning på jämställdhetsområdet — res. (c + fp)

- Utvärdering av flextid - särskilt yttrande (fp)

- Forskningsprojekt om olikheterna och deras betydelse

- Jämställdhet för män

- Planering av övergången till informationssamhället

- Fler kvinnliga chefer - res. (fp)

I Riksdagen 1984185. 18 sami. Nr 18

AU 1984/85:18

- Kvinnor i statliga styrelser och kommittéer - res. (c + fp), särskilt
yttrande (m)

- Jämställdhetslagen - komplettering av lagen dels för att förhindra
sexuella och andra trakasserier på arbetsplatsen, dels för rätt till tjänst
efter tvist enligt jämställdhetslagen, dels att både kvinnor och män skall
tjänstgöra i arbetsdomstolen och tingsrätterna när mål rörande jämställdhetslagen
behandlas - res. och särskilt yttrande i vissa delar (fp)

- Utbildningsinsatser för kvinnor i samband med regionalpolitiska åtgärder
res. (c -I- fp)

Motionerna har det gemensamt att de med sina olika förslag strävar mot
ökad jämställdhet mellan kvinnor och män. Utskottet har förståelse för
flera av motionernas syften men avstyrker samtliga yrkanden med hänvisning
till bl. a. redan vidtagna åtgärder eller pågående utredningar.

Regeringens förslag

Proposition 1984/85:100, bilaga 12, punkt A 6
I propositionen föreslår regeringen efter föredragning av statsrådet Gradin
att riksdagen till Jämställdhetsombudsmannen m.m. för budgetåret
1985/86 anvisar ett förslagsanslag av 2090000 kr.

Proposition 1984185:100, bilaga 15, punkt G 1
I propositionen föreslår regeringen efter föredragning av statsrådet
Holmberg att riksdagen till Bidrag till kvinnoorganisationernas centrala
verksamhet för budgetåret 1985/86 anvisar ett förslagsanslag av 2250000
kr.

Proposition 1984185:130
I propositionen föreslår regeringen efter föredragning av statsrådet Gradin
att riksdagen

dels till Kommittéer m.m. för budgetåret 1985/86 under tionde huvudtiteln
utöver vad som föreslagits i proposition 1984/85: 100 bilaga 12 anvisar
ytterligare 5000000 kr.,
dels bereds tillfälle att ta del av vad som anförts om åtgärder för att
förbättra kvinnornas villkor på arbetsmarknaden.

Motionerna

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1984/85
1984/85:779 av Birthe Sörestedt (s) och Maja Bäckström (s)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till förtydligande
eller komplettering av jämställdhetslagen för att förhindra sexuella
trakasserier.

AU 1984/85:18

1984/85:804 av Alexander Chrisopoulos m. fl. (vpk)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag
innebärande

a) att det centrala stödet för fristående kvinnoorganisationer även öppnas
för kvinnosammanslutningar inom de nationella riksförbunden,

b) att ett förslagsanslag på 2000000 kr. avsätts för stöd åt verksamhet
bland invandrarkvinnor inom kvinnoorganisationer med huvudsakligen
svenska medlemmar.

1984185:2115 av Barbro Nilsson i Visby (m)

1 motionen yrkas

1. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag att till Bidrag till
kvinnoorganisationernas centrala verksamhet för budgetåret 1985/86 anvisa
ett förslagsanslag av 2250000 kr.,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring av det s.k.
projektbidraget till kvinnoorganisationer i enlighet med vad som förordas i
motionen.

1984185:2128 av Margareta Winberg m. fl. (s)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen
till känna vad i motionen anförts angående en programmatisk planering av
övergången till informationssamhället samt därvid särskilt uppmärksamma
kvinnornas utsatta situation.

1984185:2172 av Bengt Westerberg m. fl. (fp)

I motionen yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts om en parlamentariskt sammansatt jämställdhetskommitté och om
organisationen av jämställdhetsarbetet i regeringskansliet,

2. att riksdagen ger regeringen till känna vad som anförts om tidsbestämda
mål för en jämnare fördelning av kvinnor och män på statliga
chefstjänster och i statliga kommittéer,

3. att riksdagen begär att regeringen låter utreda frågan om ändring av
vissa angivna regler i jämställdhetslagen,

4. att riksdagen beslutar att det av regeringen för JämO:s verksamhet
föreslagna anslaget höjs med 112000 kr. för en skrivbiträdestjänst,

5. att riksdagen begär att regeringen uppdrar åt DELFA att utvärdera
hittills vunna erfarenheter av flextid,

6. att riksdagen ger regeringen till känna vad som anförts om ett forskningsprojekt
om olikheterna och deras betydelse.

1984185:2311 av Karin Andersson m.fl. (c)

I motionen yrkas

4. att riksdagen beslutar att anslaget i budgetpropositionen, bil. 15, G 1.
Bidrag till kvinnoorganisationerna räknas upp med 500000 kr. och i övrigt
ger regeringen till känna vad i motionen sagts om ekonomiskt stöd till
invandrarorganisationernas arbete.

tl Riksdagen 1984185. 18 sami. Nr 18

AU 1984/85:18

Yrkandena 1-3 behandlas i betänkandet AU 1984/85:11. Motiveringen
till yrkandena återfinns i motion 1984/85:2306.

1984185:2312 av Karin Andersson m. fl. (c)

I motionen yrkas

2. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
i motionen sagts om utbildningsinsatser för kvinnor i samband med regionalpolitiska
åtgärder,

3. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
i motionen anförts om kvinnorepresentation i statliga styrelser och kommittéer,

4. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
i motionen anförs om männen och jämställdhetsarbetet,

5. att riksdagen begär att regeringen ger jämställdhetsombudsmannen i
uppdrag att svara för information, opinionsbildning och dokumentation på
hela jämställdhetsområdet och att hon får den personal som är nödvändig
inom ramen för departementets samlade resurser för jämställdhetsarbete,

6. att riksdagen beslutar bemyndiga regeringen att överföra medel till
anslaget under A6. Jämställdhetsombudsmannen m. m.

Yrkande 1 behandlas i AU 1984/85: 11.

1984185:2653 av Gunnel Jonäng (c)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att till Bidrag till kvinnoorganisationernas
centrala verksamhet för budgetåret 1985/86 anvisa ett förslagsanslag
av 2 450 000 kr.

Motioner med anledning av proposition 1984185:130
1984185:2982 av Lars Werner m. fl. (vpk)

I motionen yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om den offentliga sektorns betydelse för kvinnors möjlighet till
arbete,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om uppvärdering av traditionella kvinnoyrken inom den offentliga
sektorn,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om förkortning av arbetsdagen till sex timmar och dess betydelse
för jämlikhet och kvinnors villkor i arbetslivet,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om vikten av en forcerad utbyggnad av barnomsorgen.

1984185:2983 av Alf Wennerfors m. fl. (m)

I motionen yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående jämställdhet mellan könen,

AU 1984/85:18

2. att riksdagen avslår regeringens förslag att till Kommittéer m. m. för
budgetåret 1985/86 under tionde huvudtiteln utöver vad som föreslagits i
proposition 1984/85: 100 bilaga 12 anvisa ytterligare 5 milj. kr.

1984185:2984 av Karin Ahrland (fp)

I motionen yrkas

1. att riksdagen beslutar att till Kommittéer m. m. för budgetåret 1985/
86 under tionde huvudtiteln utöver vad som föreslagits i proposition 1984/
85: 100 bilaga 12 anvisa ytterligare 10000000 kr.,

2. att riksdagen beslutar att projektverksamheten skall fortsätta under
en treårsperiod,

3. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförs om nominering av personer till kommittéer och
styrelser.

Bakgrund

Kvinnorna har ökat sin andel av arbetskraften från ca 37 % år 1963 till ca
47% år 1984 enligt SCB:s arbetskraftsundersökning (AKU). Detta innebär
att också den andel av kvinnorna som tillhör arbetskraften ökat från ca
54% år 1963 till drygt 78% år 1984. Kvinnor med barn under 16 år tillhör
arbetskraften i högre grad än samtliga kvinnor i åldern 16-64 år. Andelen
män i motsvarande ålder som förvärvsarbetar har däremot minskat från
90% till 86% under motsvarande tidsperiod. Om dessa tendenser håller i
sig kommer sannolikt kvinnor och män att finnas i arbetskraften i lika stor
utsträckning någon gång under 1990-talet.

Det är emellertid skillnader mellan kvinnors och mäns villkor i arbetslivet
— skillnader som har betydelse för kvinnornas framtida sysselsättning.
Det gäller framför allt yrkesval, arbetstider, kvalifikationsnivå och därmed
också löner. Även om kvinnorna kommit in på manligt dominerade yrken
så är arbetsmarknaden fortfarande delad i en för kvinnor och en för män.
Folk- och bostadsräkningen åren 1975 och 1980 visar också att kvinnorna
håller fast vid sina traditionella yrkesval i högre grad än männen, men det
finns regionala skillnader i kvinnors yrkesval beroende på arbetsmarknadsstrukturen
(SOU 1984: 1 Sociala aspekter på regional planering).

Tre fjärdedelar av kvinnorna återfinns inom yrkesområdena kontor,
service, vård, affär och utbildning. Datoriseringen av arbetslivet innebär
att många av dessa yrken kommer att försvinna eller få en annan inriktning.
Vidare innebär den minskade utbyggnaden av den offentliga sektorn
att antalet nyanställningar inom denna sektor inte blir lika omfattande som
hittills. Den ökning av kvinnornas förvärvsfrekvens som skedde under
1970-talet berodde till stor del på den primär- och landstingskommunala
expansionen. Slutligen kommer omstruktureringarna av industrin att innebära
ökade krav på teknisk utbildning av arbetskraften. Detta kan komma

AU 1984/85:18

att ytterligare påverka kvinnornas möjligheter att bryta in på hittills mansdominerade
yrkesområden.

Kvinnor söker sig ofta till yrkesområden som medger deltidsarbete.
Närmare hälften av samtliga sysselsatta kvinnor arbetar deltid, dvs. mindre
än 35 timmar per vecka mot ca 7% av männen. Det kan samtidigt
konstateras att kvinnorna under 1980-talet ökat sin arbetstid. Enligt AKU
har andelen heltidsarbetande kvinnor ökat något liksom andelen kvinnor
med lång deltid (20—34 timmar).

Kvinnorna drabbas av arbetslöshet i större omfattning än män. Under år
1984 var arbetslösheten bland kvinnor i genomsnitt 3,3% jämfört med 3%
för männen (AKU). Kvinnorna utgjorde närmare hälften av de arbetslösa
enligt såväl AKU:s som AMS statistik. En genomgång av antalet kvinnor i
arbetsmarknadspolitiska åtgärder visar emellertid att kvinnorna inte fått
del av framför allt beredskapsarbete och rekryteringsstöd i den omfattning
som motsvarar deras andel av de arbetslösa. I riket totalt var i mars 1985
endast 37 % av dem som var sysselsatta i beredskapsarbete kvinnor. Detta
är en nedgång i jämförelse med tidigare år. Även när det gäller rekryteringsstöd
var kvinnorna underrepresenterade i förhållande till deras andel
av de arbetslösa. Endast 34% var kvinnor av dem för vilka rekryteringsstöd
utgick i mars 1985. Förhållandet var det motsatta när det gäller
ungdomslag, där flickorna dominerade markant (64%). Se figur.

Fördelning på kvinnor och män i de tre redovisade åtgärderna är bl.a. en
bekräftelse på att kvinnor och män finns inom skilda yrkesområden. Bland
beredskapsarbetena finns fortfarande ett stort inslag av bygg- och anläggningsarbeten
samt naturvårdsarbeten vilka av tradition är manliga arbetsuppgifter.
När det gäller rekryteringsstödet har detta främst varit inriktat
mot industrin. Därmed har till största delen traditionellt manliga arbetsuppgifter
varit aktuella. Slutligen bekräftas flickornas svagare ställning på
arbetsmarknaden i ungdomslagen. Flickorna kommer inte i fråga i lika stor
utsträckning som pojkarna när det gäller rekrytering till industrin. Dessutom
avbryts inte de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna av militärtjänstgöring
för flickorna. Ungdomslagen blir i stället ett vanligare alternativ för
flickorna.

AU 1984/85:18

Kvinnor i åtgärder, mars 1985 (och 1984)

Kvinnornas andel av arbetslösheten enligt AKU: 47%

Utskottet

Allmänna utgångspunkter

I proposition 130 redovisas uppgifter om kvinnornas villkor på arbetsmarknaden.
Därvid konstateras att på mindre än 20 år har enförsörjarfamiljen
nästan försvunnit och tvåförsörjarfamiljen - eller ensamförsörjarfamiljen
- blivit normen i Sverige. En majoritet av alla förvärvsarbetande
kvinnor arbetar inom den offentliga sektorn. Utbyggnaden av en tjänstesektor
i offentlig regi har inte bara skapat arbete åt en stor mängd kvinnor
utan har också skapat de praktiska förutsättningarna för många andras
förvärvsarbete.

Jämställdhetsministern anför vidare att en väsentlig uppgift för jämställdhetsarbetet
är att verka för en arbetsmarknad som inte är uppdelad i
en manlig och en kvinnlig del utan en där kvinnor och män i stället deltar i
alla delar av arbetslivet på samma villkor och med lika möjligheter. Det
finns emellertid en påtaglig risk att 1970-talets positiva utveckling mot
ökad jämställdhet inte utan vidare kommer att fortgå. Dataeffektutredningens
bild av datoriseringens möjliga konsekvenser för många traditionella

Beredskapsarb.

Rekryt.stöd

Ungdomslag

Samhållsföretag

AU 1984/85:18

kvinnoarbeten inom industrin, service och framför allt kontorsarbete understryker
behovet av omedelbara offensiva åtgärder. Då tillväxten inom
den offentliga sektorn nu sker i en långsammare takt kommer vissa grupper
inte i samma utsträckning som tidigare att kunna beredas arbete inom den
offentliga sektorn. Inom industri och privat tjänstesektor väntas däremot
en ökad efterfrågan på kvalificerad arbetskraft. Kvinnorna har emellertid
en förhållandevis svag ställning i konkurrensen om arbetena inom dessa
sektorer. Deras utbildning och arbetslivserfarenhet hänför sig framför allt
till vård- och servicesektorn. Jämställdhetsministern framhåller vidare att
särskilda projektmedel på ett effektivt sätt kan bidra till en nödvändig
vidareutveckling av jämställdhetsarbetet.

I proposition 1982/83:150 (AU 30, rskr. 394) med förslag till slutlig
reglering av statsbudgeten för budgetåret 1983/84 m. m. (kompletteringspropositionen)
aviserades en kampanj i syfte att få industrin att tidigarelägga
ett kommande rekryteringsbehov och att utbilda för kommande
behov av kvalificerad arbetskraft. För kampanjen anslogs 100 milj. kr. för
budgetåret 1983/84. Av dessa medel avsattes 10 milj. kr. till en delkampanj
för att öka kvinnornas intresse för arbete och vidareutbildning inom industrin
(den s.k. 10-miljonerskampanjeri). Kampanjen genomfördes av arbetsmarknadsdepartementet
i samråd med arbetsmarknadens parter. Inom
kampanjens ram initierades bl. a. en rad datautbildningsprojekt riktade till
kvinnor. Flera av projekten inom 10-miljonerskampanjen fortsätter nu i
reguljär verksamhet.

I proposition 130 föreslår nu jämställdhetsministern att ytterligare projektmedel
avsätts för ett fortsatt arbete med i huvudsak samma inriktning
och uppläggning som 10-miljonerskampanjen. Utifrån helhetsperspektivet
att förbättra kvinnornas villkor på arbetsmarknaden föreslås projekt inom
en rad olika områden från förskolan till alla nivåer i arbetslivet. I proposition
130 anges vissa riktlinjer för projektmedlens användning.

För projektverksamheten beräknas medel dels över social- och utbildningsdepartementets
huvudtitlar, sammanlagt ca 6 milj. kr., dels bör medel
beräknas över arbetsmarknadsdepartementets huvudtitel under anslagen
Kommittéer m.m. (5 milj. kr.) och Arbetsmarknadsutbildning. Av de
medel som chefen för arbetsmarknadsdepartementet totalt beräknat på
anslaget Arbetsmarknadsutbildning för budgetåret 1985/86 avses 4 milj. kr.
disponeras för särskild projektverksamhet för att stärka kvinnornas ställning
på arbetsmarknaden.

I en partimotion 2982 från vpk framhålls den offentliga sektorns betydelse
för kvinnors möjlighet till arbete och behovet av en uppvärdering av
traditionella kvinnoyrken inom den offentliga sektorn. I motionen anförs
bl. a. att politiska åtgärder riktade mot den offentliga sektorn får direkta
återverkningar på kvinnors möjligheter att förvärvsarbeta. Som en följd av
att den offentliga sektorn slutat att växa minskar den traditionella kvinnoarbetsmarknaden
och försämras den sociala servicen som är en förut -

AU 1984/85:18

sättning för det kvinnliga förvärvsarbetet. Vpk anser att samhället måste
erkänna att man är villig att betala för den typ av omsorgsarbete som
kvinnor utför. Vidare framhålls att arbetstidsfrågan är en nyckelfråga när
det gäller jämställdheten mellan könen. En plan för nedtrappning av arbetstiden
med siktet inställt på sex timmars arbetsdag bör utarbetas och
genomföras. En sådan åtgärd skulle stärka kvinnornas ställning i arbetslivet
och ge männen möjlighet att ta aktiv del i barnomsorg och hemarbete. I
motionen betonas även vikten av en forcerad utbyggnad av barnomsorgen,
eftersom det fortfarande är många barn som väntar på daghemsplats.
Frågan om en plan för en generell arbetstidsförkortning har även aktualiserats
av vpk i motion 1984/85:547. I denna motion åberopas ytterligare skäl
till en arbetstidsförkortning.

I en kommittémotion 2983 från moderata samlingspartiet framhålls att
det är i hemmet och skolan som grunden till jämställdhet måste läggas
genom information, diskussion och praktisk tillämpning av jämställdhetsprincipen.
Detta kan sedan prägla den vuxnes olika roller i livet. I skolan
bör man stimulera flickor att bortse från traditionella könsroller vid val av
utbildning och yrke. Inom företag måste man såväl från arbetsgivarnas
som från arbetstagarnas sida acceptera och medverka till att antalet kvinnor
i arbetsledande positioner ökar. Attitydförändringar är också nödvändiga
inom organisationsvärlden.

Utskottet konstaterar att utvecklingen under framför allt 1970-talet har
lett till att kvinnorna definitivt har befäst sin position på arbetsmarknaden.
Det råder i dag också bred politisk enighet om jämställdhetsmålen men det
är delade meningar om medlen. För att förverkliga dessa mål gör en rad
offentliga och enskilda organ olika insatser inom sina resp. områden. Trots
det är enligt utskottets mening kvinnors och mäns villkor i samhället
fortfarande alltför olika. Av föregående redovisning framgår bl. a. att kvinnor
och män har skilda arbetstider, arbetar i skilda branscher och inom
skilda yrken. Dessa olikheter kan framöver bli ännu mer markanta. Datoriseringen
av arbetslivet, den minskade utbyggnaden av den offentliga sektorn
och omstruktureringen av industrin är tre orsaker till att kvinnornas
situation på arbetsmarknaden kan förändras. Kvinnor kommer att beröras
olika bl.a. beroende på social bakgrund, utbildning och bostadsort. Det
krävs därför omfattande åtgärder för att förbättra kvinnornas villkor på
arbetsmarknaden. Dessa åtgärder måste enligt utskottets mening inriktas
på att arbetsmarknaden inte fortsätter vara uppdelad i en kvinnlig och en
manlig del utan en arbetsmarknad där kvinnor och män i stället deltar i alla
delar av arbetslivet på samma villkor och med lika möjligheter. Detta
innebär emellertid inte att de offensiva jämställdhetsåtgärderna enbart
skall riktas mot arbetsmarknaden. De åtgärder som skall vidtas måste ske
såväl i form av reguljära insatser som i form av projekt och spänna över ett
mycket brett område. Det är frågan om insatser i förskolan, grund-, gymnasie-
och högskolan och på olika områden i arbetslivet. Värderingar och

AU 1984/85:18

attityder till jämställdhet i arbetslivet grundläggs i tidig ålder. Jämställdhetsfrågan
måste emellertid ständigt hållas aktuell så att den enskilde inte
faller in i ett traditionellt könsrollstänkande som begränsar dennes möjligheter
i arbetslivet och i samhället i övrigt. Med hänvisning till det nu
anförda bör motion 2983 i den här aktuella delen inte föranleda någon
åtgärd.

Som redovisats inledningsvis har utbyggnaden av den offentliga sektorn
skapat arbete åt en stor mängd kvinnor. Utbyggnaden av barnomsorgen
har varit en nödvändig förutsättning för den ökade förvärvsfrekvensen
bland småbarnsföräldrarna. I proposition 1984/85:209 Förskola för alla
barn tas bl. a. frågan upp om utbyggnaden av barnomsorgen. Propositionen
har hänvisats till socialutskottet och kommer att behandlas av riksdagen
hösten 1985. En generell förkortning av den dagliga arbetstiden med
målet sex timmar per dag skulle också underlätta småbarnsföräldrarnas
möjlighet att kombinera förvärvsarbete med god omsorg om barnen. En
undersökning som genomfördes av delegationen för arbetstidsfrågor
(DELFA) år 1984 visade att en bättring av levnadsstandarden prioriteras
av många heltidsarbetande kvinnor och män framför ökad privat konsumtion.
Föräldraledighetslagen ger emellertid småbarnsföräldrar möjlighet att
förkorta sin arbetstid med ersättning för inkomstbortfall. Enligt utskottets
mening är det angeläget att föräldrarna stimuleras till att fördela denna
ledighet mer jämlikt än vad som skett hittills. En jämnare fördelning av
föräldraledigheten skulle dels förbättra kvinnornas ställning på arbetsmarknaden,
dels också ge männen förmånen till mer aktiv del i barnomsorg
och hemarbete. Bland frågor som enligt regeringens direktiv särskilt skall
tas upp av DELFA kan nämnas åtgärder inom exempelvis familjepolitiken
som kan bidra till en jämnare fördelning mellan föräldrarna av förvärvsarbete,
hemarbete och vård av barn samt frågor om en generell arbetstidsförkortning.
Genom ett aktivt jämställdhetsarbete inom alla delar av samhällslivet
ökar möjligheterna för en praktisk tillämpning av jämställdhetsprincipen
i de enskilda familjerna. Utskottet instämmer således i huvudsak
med de tankar som förs fram i motion 2982 som dock inte bör föranleda
några åtgärder från riksdagens sida. Motion 547 kommer utskottet att
behandla hösten 1985 i samband med övriga arbetstidsfrågor.

I det föregående har redovisats att vissa arbetsmarknadspolitiska åtgärder
inte har kommit kvinnorna till del i den omfattning som motsvarar
deras andel av de arbetslösa. Utskottet anser det ytterst angeläget att
planeringen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna inriktas på att kvinnorna
kan få del av dessa i den omfattning som motsvarar deras andel av
de arbetslösa. Det är samtidigt angeläget att ytterligare försök görs att i
samband med arbetsmarknadspolitiska åtgärder bredda kvinnornas arbetsmarknad.
1 sammansättningen av arbetsuppgifter för ungdomslagen bör
detta särskilt uppmärksammas. 1 ungdomslagen återfinns många flickor
som ännu inte blivit klara över sitt framtida yrkesval. Det kan därför vara

AU 1984/85:18

lämpligt att stimulera dessa flickor till att pröva otraditionella arbetsuppgifter.

Utskottet har med tillfredsställelse noterat att AMS under år 1984 antagit
ett nytt program för jämställdhet mellan kvinnor och män. Styrelsens
ambition är enligt programmet att arbetet för jämställdhet skall gå som en
röd tråd genom verksamheten. Utskottet förutsätter att genomförandet av
AMS jämställdhetsprogram samt de projekt som anmäls i propositionen
om AMU och om särskilda jobbsökarklubbar för flickor i ungdomslag skall
medverka till att bredda kvinnornas arbetsmarknad. Särskilt inriktade
projekt som syftar till att kvinnor i större utsträckning får del av beredskapsarbete
och rekryteringsstöd är enligt utskottets mening också angelägna.
Vid såväl anvisning till beredskapsarbete som vid val av lämplig
AMU bör kvinnor stimuleras till att pröva otraditionella yrken.

Projektverksamhet under anslaget Kommittéer m. m.

I proposition 130 hemställs att riksdagen anvisar 5 milj. kr. för projektverksamhet
under anslaget Kommittéer m. m.

Alf Wennerfors m.fl. (m) yrkar i motion 2983 avslag på regeringens
förslag om särskilda projektmedel. Som skäl för avslag anges att jämställdhetsansträngningar
måste vara en integrerad del av varje myndighets,
företags och organisations verksamhet. Det är vidare otillfredsställande att
riksdagen inte bereds tillfälle att ta ställning till kriterierna för vilka projekt
som bör komma i åtnjutande av statsbidrag.

I motion 2984 yrkar Karin Ahrland (fp) att 5 milj. kr. utöver de i propositionen
föreslagna 5 milj. kr. anslås till projektverksamhet. Karin Ahrland
pekar på ytterligare projekt som är av betydelse. Som exempel framhålls
projekt som syftar till att uppnå en jämnare könsfördelning inom databranschen,
utbildningar för deltidsarbetande kvinnor och åtgärder för
kvinnor som är arbetslösa eller undersysselsatta i glesbygder. I motionen
yrkas också att projektverksamheten skall fortsätta under en treårsperiod.

Utskottet anser att en viktig uppgift i jämställdhetsarbetet är att verka
för en arbetsmarknad som inte är uppdelad i en kvinnlig och manlig del.
Målet måste i stället vara att kvinnor och män deltar i alla delar av
arbetslivet på samma villkor och med lika möjligheter. Den genomförda
10-miljonerskampanjen och andra projekt som har bedrivits sedan 1970-talets början har visat att mycket goda resultat kan uppnås genom särskilda
projektinsatser. Enligt utskottets mening bör även fortsättningsvis jämställdhetsarbetet
i huvudsak bedrivas inom ramen för det ordinarie arbetet
i myndigheter och organisationer. Jämställdhetsplaner och jämställdhetsansvariga
på olika nivåer ger goda förutsättningar för att jämställdheten
skall kunna utvecklas på ett effektivt och målmedvetet sätt. Erfarenheterna
visar emellertid att särskilda projektmedel på ett effektivt sätt kan bidra
till en nödvändig vidareutveckling av jämställdhetsarbetet. I propositionen

t2 Riksdagen 1984185. 18 sami. Nr 18

AU 1984/85:18

redovisas ett antal projekt som är aktuella. Listan över projekt kan göras
ännu längre vilket också anförs i motion 2984. I sådant fall måste ytterligare
medel avsättas för projektverksamhet vilket också föreslås i motionen.
Utskottet ansluter sig emellertid till den nivå och inriktning på projektverksamhet
som föreslås i propositionen. Regeringen har i kompletteringspropositionen
1984/85:150 återkommit till riksdagen med förslag om ytterligare
medel till i sammanhanget aktuell arbetsmarknadsutbildning under budgetåret
1985/86. Syftet med motion 2984 är därmed tillgodosett, och motionen
bör inte föranleda någon åtgärd. Motion 2983 i motsvarande del bör
dock avslås.

Anslag till Jämställdhetsombudsmannen (Prop. 1984/85:100 bil. 12)

Regeringen föreslår riksdagen att till jämställdhetsombudsmannen
(JämO) m. m. för budgetåret 1985/86 anvisa ett förslagsanslag av 2090000
kr. I detta anslag är även medelsbehovet för jämställdhetsnämnden inräknat.

1 två motioner tas frågan upp om anslag till JämO. 1 folkpartiets partimotion
2172 yrkas att det föreslagna anslaget till JämO höjs med 112000 kr.
för en skrivbiträdestjänst. I centerpartiets kommittémotion 2312 framhålls
att JämO:s verksamhet är viktig och någon nedskärning av anslaget i
enlighet med huvudalternativet inte bör ske. Riksdagen bör bemyndiga
regeringen att överföra medel för anslaget Kommittéer m. m. till anslaget
Jämställdhetsombudsmannen.

JämO har i sin anslagsframställning till regeringen påtalat behovet av
personalförstärkning och att huvudalternativet inte bör tillämpas. Utskottet
anser i likhet med motionärerna att JämO:s verksamhet är viktig och
bör bedrivas med en i stort sett oförändrad verksamhet.

De budgetmässiga överväganden som regeringen har gjort godtas emellertid
av utskottet. Det innebär att några ytterligare medel utöver de av
regeringen föreslagna inte bör anvisas till JämO. När det gäller förslaget i
motion 2312 om att regeringen bör få bemyndigande att överföra medel
från anslaget A 2 Kommittéer m. m. har utskottet i det föregående tillstyrkt
medel för särskilda jämställdhetsprojekt. Utskottet har också kunnat notera
att inom det anslaget har medel redan reserverats för forskning, utredning
och utveckling vad avser bl. a. jämställdhetsfrågor. Anslaget för kommittéer
m. m. för budgetåret 1985/86 har utskottet behandlat i betänkandet
AU 1984/85:10. Utskottet tillstyrker regeringens förslag beträffande anslag
för JämO och avstyrker motionerna 2172 och 2312 i motsvarande delar.

Bidrag till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet (Prop. 1984/85:100
bil. 15)

I proposition 1984/85:100 bil. 15 under punkt G 1 föreslår regeringen att
riksdagen till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet för budgetåret
1985/86 skall anvisa ett förslagsanslag av 2250000 kr.

AU 1984/85:18

1 motion 2115 yrkar Barbro Nilsson i Visby (m) avslag på regeringens
förslag om bidrag till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet. Motionären
yrkar också att projektbidragen till kvinnoorganisationerna omformas
till ett generellt bidrag till de icke-politiska kvinnoorganisationerna.

I en kommittémotion 2311 från centerpartiet yrkas att det här aktuella
anslaget räknas upp med 500000 kr. för stöd åt kvinnosektionerna inom
invandrarorganisationerna. Även i vpk:s kommittémotion 804 yrkas att det
centrala stödet öppnas för kvinnosammanslutningar inom invandrarorganisationerna.
I motion 804 yrkas också att ett förslagsanslag på 2 milj. kr.
inrättas för stöd åt verksamhet bland invandrarkvinnor inom kvinnoorganisationer
med huvudsakligen svenska medlemmar.

Även i motion 2653 av Gunnel Jonäng (c) yrkas en höjning av anslaget
till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet. Som motiv för höjningen
anförs inflationsutvecklingen.

Vid riksdagsbehandling våren 1984 av bidrag till kvinnoorganisationernas
centrala verksamhet yrkades från moderata samlingspartiet i likhet
med innevarande år avslag på förslaget om bidrag till kvinnoorganisationerna.
Även yrkandet om att projektbidragen bör omformas till ett generellt
bidrag till de icke-politiska kvinnoorganisationernas centrala verksamhet
behandlades under våren 1984. Utskottet avstyrkte inledningsvis
yrkandet om avslag på anslaget med samma motiv som vid införandet av
bidraget våren 1982. Utskottet ansåg då att kvinnoorganisationerna är
betydelsefulla i samhället och det kan inte godtas att dessa organisationer i
motsats till andra jämförbara folkrörelser skulle stå utan någon form av
statligt stöd. 1 motion 2115 har inte anförts några nya omständigheter som
skulle motivera en ändrad ståndpunkt från utskottets sida. Motion 2115 i
motsvarande del avstyrks. Med detta ställningstagande saknas anledning
att närmare gå in på motionens andra yrkande att omforma projektbidraget
till ett stöd av generell karaktär. Riksdagen bör således avslå även denna
del av motion 2115.

I två motioner 2311 och 804 föreslås att anslaget till kvinnoorganisationernas
centrala verksamhet får användas för stöd åt kvinnosektionerna
inom invandrarorganisationerna. I motion 2311 föreslås också att anslaget
höjs med 500000 kr. för detta ändamål.

Utskottet behandlade ett liknande yrkande våren 1984. Utskottet hänvisade
då till att frågan om den framtida utformningen av anslaget Åtgärder
för invandrare prövades av den invandrarpolitiska kommittén. Detta arbete
är nu slutfört. Utskottet har nu erfarit att en proposition i anslutning till
kommitténs slutbetänkande bereds inom regeringskansliet. Propositionen
kommer att lämnas till riksdagen senare under året. Frågan om stöd till
särskilda invandrarprojekt kommer enligt vad utskottet erfarit också att
beredas vidare. Resultatet av denna beredning bör inte föregripas med
åtgärder av det slag som föreslås i motionerna. Utskottet avstyrker således
motionerna 2311 och 804 i motsvarande delar.

AU 1984/85:18

I motion 804 yrkas även att 2 milj. kr. avsätts för stöd till verksamhet
bland invandrarkvinnor inom kvinnoorganisationer med huvudsakligen
svenska medlemmar. Med anledning av den beredning av frågan om stöd
till invandrarprojekt som hänvisats till ovan är utskottet inte berett att
föreslå att det anvisas medel till projektbidrag av detta slag vid sidan av
den medelstilldelning som sker över det nyssnämnda anslaget Åtgärder för
invandrare. Utskottet avstyrker således motionen 804 även i denna del.

Motion 2653 om att anslaget till kvinnoorganisationerna bör höjas ytterligare
med 200000 kr. för att inte urholkas i värde kan utskottet inte
tillstyrka. Regeringens förslag innebär en uppräkning med 150000 kr. från
innevarande budgetår. Anslaget har räknats upp beroende på dels att vissa
organisationer kan öka sitt medlemsantal, dels att någon ny organisation
kan komma att uppfylla bidragsvillkoren. Utskottet finner denna avvägning
tillfredsställande och tillstyrker därför regeringens förslag. Motion
2653 avstyrks.

Övriga motioner om jämställdhetsarbetet

Jämställdhetsarbetets organisation

I motion 2172 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) tas frågan upp om jämställdhetsarbetets
organisation. Motionärerna anser att den parlamentariska
jämställdhetskommitté som tillsattes i samband med regeringsskiftet
år 1976 hade en viktig roll som utredningsorgan, opinionsbildare och som
samordnare av jämställdhetsarbetet. I samband med regeringsskiftet år
1982 avvecklades kommittén. I stället inrättades ett jämställdhetssekretariat
på arbetsmarknadsdepartementet. Dessutom tillsattes en delegation
för jämställdhetsforskning - JÄMFO - och ett rådgivande organ, Jämställdhetsrådet,
där bl. a. de politiska partierna och en rad organisationer
ingår. En följd av denna förändring blev att jämställdhetskommitténs utåtriktade
arbete försvann och den parlamentariska förankringen försvagades
starkt. Enligt motionärerna talar erfarenheterna under den gångna mandatperioden
för en återgång till ett system med en parlamentariskt sammansatt
jämställdhetskommitté. Vidare ifrågasätts om jämställdhetsfrågorna i
framtiden skall behandlas i arbetsmarknadsdepartementet. Frågorna berör
alla departement och ansvaret borde därför vara placerat inte i något
enskilt fackdepartement utan i ett övergripande organ, förslagsvis statsrådsberedningen.

Frågan om jämställdhetsarbetets organisation har varit föremål för riksdagens
uppmärksamhet sedan början av 1970-talet. Senast hösten 1984 i
betänkandet AU 1984/85:8 behandlades en motion om parlamentarikernas
direkta inflytande på jämställdhetsarbetet. Utskottet konstaterade därvid
att den nuvarande organisationen har inneburit en effektivering av regeringens
jämställdhetsarbete. Det i motionen nämnda jämställdhetsrådet ger
dessutom frågorna en bredare förankring. De politiska partierna är också
representerade i delegationen för jämställdhetsforskning (JÄMFO). Ut -

AU 1984/85:18

skottet vill även nu betona att de politiska partierna har viktiga uppgifter i
dessa båda organ. Utskottet har fortfarande uppfattningen att det parlamentariska
inflytandet i jämställdhetsarbetet är väl tillgodosett i nuvarande
organisation. Utskottet avstyrker motion 2172 i den här aktuella delen.

Opinionsbildning på jämställdhetsområdet

Karin Andersson m.fl. (c) anser i motion 2312 att omorganisationen av
jämställdhetsarbetet, som regeringen genomfört, har inneburit att opinionsbildningsarbetet
helt fallit bort. Det behövs en dokumentationscentral
för alla som arbetar med jämställdhetsfrågor. I motionen yrkas att
regeringen ger jämställdhetsombudsmannen i uppdrag att svara för information,
opinionsbildning och dokumentation på hela jämställdhetsområdet
och att hon får den personal som är nödvändig inom ramen för departementets
samlade resurser för jämställdhetsarbetet.

Utskottet behandlade hösten 1984 en motion med samma yrkande (AU
1984/85:8). Utskottet framhöll då att det är viktigt att skapa opinion i olika
jämställdhetsfrågor. Statsmakterna är särskilt lämpade för denna betydelsefulla
uppgift. I den nuvarande organisationen är opinionsbildning i första
hand uppgifter för JämO, JÄMFO och jämställdhetssekretariatets uppgift.
I proposition 1984/85:130 redovisar jämställdhetsministern jämställdhetsprojekt
från förskolan till olika delar av arbetslivet. I propositionen anges
även att den typ av åtgärdsinriktade branschstudier som JämO utfört bör
stimuleras ytterligare. Utskottet förutsätter att de projekt och åtgärder
som anmäls i propositionen dokumenteras samt att erfarenheterna sprids.

Utskottet vill även framhålla det viktiga informationsarbete som bedrivs
av olika myndigheter såsom SÖ, AMS och socialstyrelsen. Som anmälts
ovan har AMS utarbetat ett särskilt jämställdhetsprogram. Under våren
1985 bedriver också arbetsmarknadsverket en särskild informationskampanj
om jämställdhet på arbetsmarknaden i hela landet.

Kravet på ett utåtriktat informations- och opinionsarbete är således väl
tillgodosett. Utskottet avstyrker motion 2312 i motsvarande del.

Uppdrag åt DELFA att utvärdera flextid

I motion 2172 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) framhålls att såväl kvinnor
som män måste kunna kombinera yrkesarbete med omsorg om hem och
barn. Detta innebär att arbetslivet måste organiseras så att människor
bättre än nu kan förena betalt arbete med uppgifter i hem och samhälle.
Folkpartiets strävan är att få ett samhälle som ger både större flexibilitet
för den enskilde och fortsatt möjlighet att sänka det totala antalet förvärvsarbetstimmar.
Målet på sikt bör vara förkortad arbetstid för alla. Men
redan nu bör enligt motionärerna större flexibilitet och anpassning av
individens önskemål genomsyra arbetslivet. En utvärdering av erfarenheterna
från den redan nu tillämpade flextiden vore av värde. I motionen
yrkas därför att DELFA ges i uppdrag att göra en sådan utvärdering.

AU 1984/85:18

Regeringens direktiv (1983: 12) till DELFA innebär att arbetet med
analyser av utvecklingen på arbetstidsområdet skall inriktas på bl. a. jämställdhet
mellan kvinnor och män. När det gäller frågan om flexibla arbetstidslösningar
har DELFA avlämnat rapporterna Flexibla arbetstider - på
gott och ont, (Rapport nr 11) och På väg mot valfrihetens samhälle av
Gösta Rehn. Dessutom anordnar delegationen under våren 1985 ett särskilt
seminarium där frågor om flexibla arbetstidslösningar skall behandlas.

Utskottet finnér således att frågan om flexibel arbetstid redan har aktualiserats
av DELFA på olika sätt. Motion 2172 i motsvarande del bör därför
inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

Forskningsprojekt om olikheterna mellan kvinnor och män

I motion 2172 anförs vidare att jämställdhet mellan könen innebär kort
uttryckt att kvinnor och män skall ha samma rättigheter och samma skyldigheter.
Samtidigt ger den vardagliga verkligheten ständigt bevis på att
åtminstone genomsnittskvinnan i speciella situationer reagerar och handlar
annorlunda än genomsnittsmannen. Genom forskning vet man att detta i
stor utsträckning har sin grund i påverkan från omgivningen alltifrån födseln,
men man vet inte lika mycket om vilken betydelse eller inverkan de
små fysiska skillnaderna kan ha eller har. Motionärerna yrkar att JÄMFO
får i uppdrag att starta ett forskningsprojekt om olikheterna mellan kvinnor
och män och dessas betydelse.

När det gäller skillnaden mellan kvinnor och män är frågan vad som
följer av biologiska och fysiska skillnader. Vilka sociala, psykiska och
andra konsekvenser får dessa skillnader och påverkar de kvinnors och
mäns roller i samhällslivet. Utskottet bedömer att dessa frågor måste
behandlas i ett vidare sammanhang där skillnaderna i kvinnors och mäns
förutsättningar och villkor i hela samhällslivet tas upp. Dessa frågeställningar
kan bli aktuella i bl. a. det forskningsprogram som JÄMFO har i
uppdrag att utarbeta om kvinnornas situation på arbetsmarknaden. Enligt
vad utskottet erfarit skall detta program presenteras i början av september
1985. Utskottet anser att detta program bör avvaktas varför motion 2172 i
motsvarande del inte bör föranleda någon åtgärd.

Jämställdhet för män

Karin Andersson m.fl. (c) tar i motion 2312 upp frågan om männen i
jämställdhetsarbetet. Informationen och opinionsbildningen i jämställdhetsfrågor
bör enligt motionärerna ha som utgångspunkt att ändra hernoch
yrkesrollerna för både kvinnor och män.

Utskottet vill liksom hösten 1984 (AU 1984/85:8) framhålla att det jämställdhetsarbete
som nu bedrivs bl. a. syftar till förändringar av det slag
som motionen tar upp. Insatser med denna inriktning görs inom nästan alla
samhällssektorer. En viktig uppgift för det framtida arbetet har arbetsgruppen
om männens roll i jämställdhetsarbetet, som jämställdhetsministern

AU 1984/85:18

tillsatte i oktober år 1983. Arbetsgruppen skall inom kort avsluta sitt arbete
och presentera ett idéprogram. Med hänsyn härtill och då det pågående
jämställdhetsarbetet i huvudsak har den inriktning som anges i motionen är
det inte påkallat att göra någon ytterligare åtgärd med anledning av densamma.
Utskottet anser att motion 2312 i motsvarande del inte behöver
föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

Planering av övergång till informationssamhället

1 motion 2128 av Margareta Winberg m.fl. (s) påtalas behovet av en
programmatisk planering av övergången till informationssamhället och att i
detta sammanhang särskilt uppmärksamma kvinnornas utsatta situation.
Kvinnorna som grupp är den mest sårbara vid införandet av ny teknik
eftersom de finns inom ett fåtal yrken som nu står inför den mikroelektroniska
revolutionen. Kvinnors låga fackliga och politiska aktivitet sägs
medverka till att minska deras möjlighet till inflytande vid omstrukturering
enligt motionärerna. 1 motionen tas också upp de möjligheter till distansarbete
som den nya tekniken erbjuder. Sådant arbete kan organiseras på
olika sätt. Distansarbete som innebär en ”dataapparat på köksbordet” bör
motarbetas, eftersom denna typ av sysselsättning motverkar arbetets djupare
innebörd för människorna och samhället.

Dataeffektutredningen behandlade i sitt slutbetänkande (SOU 1984:20)
Datorer och arbetslivets förändringar effekter för sysselsättningen och
arbetsmiljön vid införandet av ny teknik. Utredningen underströk bl. a.
behovet av en regional spridning av den nya tekniken. I förslagen betonades
vidare att krav på en god arbetsmiljö i vid bemärkelse måste beaktas
när ny teknik införs samt att särskild uppmärksamhet bör riktas mot
grupper, som direkt kan komma att beröras av den strukturförändring som
datoriseringen innebär.

Dataeffektutredningen fick genom tilläggsdirektiv år 1982 i uppdrag att
särskilt studera kvinnornas arbetsmarknadssituation i samband med datorisering.
Uppdraget presenterades i en sekretariatsrapport (Ds A 1983:9)
Kontorsautomation och kvinnors framtida arbetsmarknad. Motionärernas
farhågor bekräftas i rapporten. Av denna framgår att särskilt lågutbildade
kvinnor med rutinarbetsuppgifter inom såväl industrin som på kontoren
riskerar att påverkas negativt av den omställnings- och anpassningsprocess
som den tekniska utvecklingen i kombination med den könsuppdelade
arbetsmarknaden kan ge upphov till under de kommande åren. Utredningen
föreslog att ett särskilt åtgärdsprogram utformas för att underlätta
omställnings- och anpassningsprocessen.

Regeringen har uppmärksammat kvinnors behov av datautbildning.
Inom ramen för arbetsmarknadsdepartementets kampanj ”Fler kvinnor till
industrin” skedde under budgetåret 1983/84 en rad datautbildningsprojekt
riktade till kvinnor. Sammanlagt har 1,3 milj. kr. satsats på datautbildningsprojekt.

AU 1984/85:18

Utskottet anser att det är mycket angeläget att vidta förebyggande
åtgärder för att förhindra arbetslöshet, försämrade arbetsförhållanden och
utarmning av arbetsuppgifter i samband med att ny teknik införs. Utskottet
finnér de insatser mycket betydelsefulla som arbetsmarknadsdepartementet
gjort. Det är väsentligt att arbetstagargrupper som berörs av den nya
tekniken får introduktion och utbildning inom dataområdet. För kvinnornas
del är det emellertid också betydelsefullt att bryta det traditionella
yrkesvalet. Det jämställdhetsarbete som sker i samband med att den nya
tekniken införs måste enligt utskottets mening inriktas på att bredda kvinnornas
arbetsmarknad. Den projektverksamhet som redovisas i proposition
1984/85:130 syftar bl. a. till detta. I propositionen anmäls även att
jämställdhetsministern avser att tillsätta en arbetsgrupp som bl. a. skall få i
uppdrag att göra en särskild analys av kvinnornas villkor i samband med
industrins förnyelse. Utskottet förutsätter att denna arbetsgrupp även
lämnar förslag till erforderlig komplettering av de åtgärdsprogram som
redan finns framtagna. Utskottet finner således ingen anledning att vidta
några särskilda åtgärder i anledning av motion 2128, som därför avstyrks.

Kvinnor på ledande poster

I tre motioner föreslås olika åtgärder för att underlätta för kvinnor att bli
chefer eller ledamöter i statliga kommittéer och styrelser.

Bengt Westerberg m. fl. (fp) anför i motion 2172 att i många andra
västländer är det betydligt vanligare med kvinnor i ledande befattningar än
det är i Sverige. Förhållandena i Sverige måste förbättras. Fler kvinnliga
chefer skulle medföra ett bättre samhälle både mänskligt och ekonomiskt.
Det bör nu vara dags att göra upp konkreta tidsbestämda mål för en
jämnare fördelning av kvinnor och män på statliga chefstjänster.

Utskottet behandlade hösten 1984 (AU 1984/85:8) en liknande motion
om ökad chefsrekrytering. Utskottet framhöll då betydelsen av fler kvinnor
på chefsbefattningar och hänvisade till att arbetsgivarna enligt jämställdhetslagen
skall bedriva ett målinriktat arbete för att aktivt främja
jämställdhet i arbetslivet. Vidare konstaterade utskottet att det finns ingenting
som hindrar att jämställdhetsombudsmannen tar upp överläggningar
med arbetsgivare om ökad chefsrekrytering bland kvinnor. Tidsbestämda
mål och i tiden angivna kontrollstationer såsom föreslås i motionen kan
ofta vara ett lämpligt sätt att nå ett konkret önskat mål. Utskottet finner
inget hinder för att man inom ramen för det ordinarie jämställdhetsarbetet
sätter upp sådana mål. Med hänsyn till det nu anförda kan det inte anses
påkallat med någon åtgärd med anledning av motion 2172 i förevarande
del.

I samma motion yrkas även tidsbestämda mål för en jämnare fördelning
mellan kvinnor och män i statliga kommittéer. Frågan om ökad kvinnorepresentation
tas även upp i motion 2312 av Karin Andersson m.fl. (c) och i
motion 2984 av Karin Ahrland (fp). I de båda senare motionerna föreslås

AU 1984/85:18

tillämpning av tidigare praxis som innebar att organisationer och myndigheter
uppmanades att nominera två namn, en kvinna och en man, till
uppdrag i statliga styrelser, kommittéer m.m. som tillsätts av regeringen.
Därigenom ökar möjligheterna till en jämnare könsfördelning vid den slutliga
utnämningen.

Ett liknande yrkande behandlades av utskottet hösten 1984 (AU 1984/
85: 8). Därvid kunde då konstateras att kvinnor är klart underrepresenterade
i det offentliga utredningsväsendet och att metoden med två namn i
huvudsak har övergivits. Utskottet ansåg emellertid att någon särskild
åtgärd inte var erforderlig eftersom jämställdhetsministern hade haft överläggningar
med arbetsmarknadens parter för att komma till rätta med
problemet.

Utskottet har nu i proposition 1984/85:130 kunnat notera att jämställdhetsministern
fortfarande har frågan aktuell. I propositionen anmäler ministern
att hon har tagit initiativ till en kartläggning av vilka åtgärder som
kan vidtas för att kvinnorepresentationen skall kunna stärkas. En viktig
uppgift inom ramen för kartläggningen blir att överlägga med arbetsmarknadens
parter och andra organisationer om hur nomineringar av kvinnor
skall kunna öka.

Dessutom har jämställdhetsministern i ett anförande, vid Nordiska rådets
session i Reykjavik den 8 mars 1985, anmält att en utredning skall
tillsättas om kvinnorepresentation. I anförandet hänvisade ministern till
det system som används i Norge. Detta system innebär att det till statliga
kommittéer och utredningar skall nomineras både en kvinna och en man
till vaije post. Någon åtgärd med anledning av motionerna är av dessa skäl
enligt utskottet inte erforderlig. Motionerna 2172, 2312 och 2984 i motsvarande
delar bör därför avslås.

Jämställdhetslagen

Skydd mot trakasserier

I motion 2172 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) yrkas utredning av vissa
regler i lagen om jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet. Enligt
motionärerna är det inte acceptabelt att personer som använt sig av jämställdhetslagen
i efterhand får utstå trakasserier för detta på sin arbetsplats.

I motion 779 av Birthe Sörestedt (s) och Maja Bäckström (s) yrkas
förslag till förtydligande eller komplettering av jämställdhetslagen för att
förhindra sexuella trakasserier på arbetsplatser.

Motsvarande yrkanden var aktuella hösten 1984 (AU 1984/85:8). Utskottet
ansåg då att det inte i första hand är genom lagstiftning som
problem av detta slag bör angripas. Det bör vara en uppgift för parterna på
arbetsplatsen att se till att trakasserier av olika slag inte inträffar. Det
effektivaste skyddet mot trakasserier och annan könsdiskriminering är ett

AU 1984/85:18

aktivt jämställdhetsarbete på arbetsplatserna. Utskottet vidhåller sin uppfattning
och förutsätter att såväl JämO som regeringen uppmärksamt följer
frågorna. Motionerna 779 och 2172 i aktuell del bör därför avslås.

Rätt till tjänst efter tvist enligt jämställdhetslagen

Bengt Westerberg m.fl. (fp) påtalar i motion 2172 att som jämställdhetslagen
nu är skriven får den person som missgynnats på grund av kön rätt
till ideellt skadestånd. Däremot får hon inte rätt till det tvisten egentligen
rör, nämligen tjänsten. På den statliga arbetsmarknaden är denna fråga
delvis löst genom besvärsrätt. Även om det också kan anföras skäl för att
inte ha samma regler i enskild som offentlig tjänst finns det all anledning att
uppmärksamma detta problem. Motionärerna anser att frågan är så viktig
att den bör utredas.

En liknande motion behandlades hösten 1984 (AU 1984/85:8). Denna
motion avstyrktes av utskottet, som bl. a. ansåg att en rätt till en anställning
för den som blivit diskriminerad kan få oönskade konsekvenser för
tredje man. Den som genom det diskriminerande beslutet har fått anställningen
skulle drabbas om beslutet i efterhand kunde förklaras ogiltigt, i
synnerhet om han eller hon har lämnat en annan anställning. Utskottet
ansåg vidare att det är svårt att se möjligheten att mer generellt göra
anställningsbeslut villkorade i avvaktan på en eventuell efterprövning med
stöd av jämställdhetslagen. Utskottet vidhåller denna och övriga bedömningar
som gjordes i AU 1984/85:8 på denna punkt. Motion 2172 i här
refererade del avstyrks.

Arbetsdomstolens sammansättning i jämställdhetsmål

I motion 2172 tas ytterligare en fråga upp där motionärerna yrkar en
utredning om ändring av jämställdhetslagen. Frågan gäller arbetsdomstolens
sammansättning vilken för närvarande är mycket ojämn vad avser
könsfördelning. SAF, Kommunförbundet, Landstingsförbundet och LO
har inte någon kvinnlig representant i arbetsdomstolen. Enligt motionärerna
bör jämställdhetslagen kompletteras med en bestämmelse om att både
kvinnor och män bör tjänstgöra när mål som rör jämställdhetslagen behandlas.
Även tingsrätterna bör vara sammansatta av både män och kvinnor
när frågor om könsdiskriminering behandlas.

Utskottet behandlade även denna fråga hösten 1984 (AU 1984/85:8).
Därvid gjordes en redovisning av reglerna för arbetsdomstolens sammansättning.
Utskottet anförde i detta sammanhang att det finns åtskilliga i det
närmaste självklara skäl som talar för att såväl kvinnor som män deltar i
den dömande verksamheten. Motionen föranledde dock inte någon åtgärd
från riksdagens sida eftersom sammansättningen av svenska domstolar
hittills inte har fått påverkas av den sak som ett mål gäller. Vidare anfördes
att det är en viktig princip att varje ledamot i en domstol deltar som
objektiv och obunden domare och inte som representant för en part.

AU 1984/85:18

Utskottet betonade emellertid samtidigt vikten av att jämställdhetsaspekten
beaktas vid rekryteringar av ledamöter till arbetsdomstolen samt att
arbetsmarknadens parter tar sitt ansvar i detta sammanhang. Utskottet
vidhåller dessa ställningstaganden i frågan om arbetsdomstolens och tingsrätternas
sammansättning i jämställdhetsmål. Samtidigt har utskottet med
tillfredsställelse noterat att vid den senaste utnämningen av ledamöter till
arbetsdomstolen har regeringen beaktat jämställdhetsaspekten genom att
ytterligare två kvinnor utsetts till ledamöter i domstolen. Motion 2172
avstyrks i motsvarande del.

Utbildningsinsatser för kvinnor i samband med regionalpolitiska åtgärder

1 motion 2312 av Karin Andersson m. fl. (c) anförs att regionalpolitiken
är ett viktigt jämställdhetsinstrument. Skillnaderna i kvinnors förvärvsfrekvens
mellan storstadsområden och glesbygd är stora. Motionärerna
påtalar att det tyvärr händer att företag beviljas dispens från villkor som
ställs för att få lokaliseringsstöd, nämligen att minst 40% av vartdera könet
skall rekryteras vid en företagsexpansion. Motivet för dispens från att
anställa kvinnor är att det oftast inte finns några utbildade kvinnor att
tillgå. I motionen yrkas därför om utbildningsinsatser för kvinnor i samband
med regionalpolitiska åtgärder.

Utskottet är i likhet med motionärerna angeläget om ökade insatser för
att kvinnor i glesbygd och i regionalpolitisk! prioriterade områden skall få
sysselsättning.

Arbetsmarknadsutbildningen (AMU) har här en betydelsefull uppgift.
Ett antal länsarbetsnämnder har i sin planering av AMU försökt att ha en
viss framförhållning på detta område. I proposition 1984/85:130 framför
jämställdhetsministern att ökade ansträngningar bör göras för att bryta det
traditionella yrkesvalet inom AMU. Utskottet instämmer i detta förslag.
En sådan inriktning av AMU kan också underlätta för kvinnor i glesbygd
att finna sysselsättning.

Länsstyrelserna har också fått i uppdrag att i sitt samordnande planeringsansvar
i ökad utsträckning uppmärksamma att åtgärder vidtas på
regional nivå för att stärka kvinnornas ställning på arbetsmarknaden. Vidtagna
och planerade åtgärder skall analyseras och redovisas dels i samband
med länsstyrelsernas prognos för befolknings- och sysselsättningsutveckling,
som lämnas till regeringen under våren 1985, dels i samband med
länsrapporterna hösten 1985.

När det gäller könskvotering i samband med regionalpolitisk! stöd har
utskottet noterat att jämställdhetsministern i nämnda proposition anser att
det är väsentligt att utvärdera effekterna av denna könskvotering. Det
anges vara en naturlig uppgift för statens industriverk. Utskottet vill understryka
betydelsen av att denna utvärdering kommer till stånd. Det vore
värdefullt om utvärderingen även kunde resultera i förslag till åtgärder för
att komma till rätta med eventuella obalanser.

AU 1984/85:18

Utskottet kan konstatera att behovet av utbildningsinsatser för kvinnor i
samband med regionalpolitisk! stöd är uppmärksammat och ytterligare
insatser på området är planerade. Motion 2312 i motsvarande del bör
således inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande åtgärder för att förbättra kvinnornas villkor på arbetsmarknaden att

riksdagen med avslag på motionerna 1984/85:2982 och 1984/
85: 2983 yrkande 1 godkänner vad som anförs i proposition 1984/
85:130 i motsvarande del,

2. beträffande arbetsmarknadspolitiska åtgärder för kvinnor
att riksdagen godkänner vad utskottet anfört,

3. att riksdagen med bifall till proposition 1984/85:130 i motsvarande
del samt med avslag på motionerna 1984/85:2983 yrkande 2
och 1984/85:2984 yrkandena 1 och 2 — med tillägg till tidigare
beslut1 — under det på tionde huvudtiteln uppförda reservationsanslaget
Kommittéer m. m. för budgetåret 1985/86 anvisar ytterligare
5000000 kr.,

4. att riksdagen med bifall till proposition 1984/85:100 bilaga 12 i
motsvarande del samt med avslag på motionerna 1984/85:2172
yrkande 4, 1984/85:2312 yrkande 6 till Jämställdhetsombudsmannen
m.m. under tionde huvudtiteln för budgetåret 1985/86,
anvisar ett förslagsanslag av 2 090000 kr.

5. att riksdagen med bifall till proposition 1984/85:100 bilaga 15 i
motsvarande del och med avslag på motionerna 1984/85:804,
1984/85:2115, 1984/85:2311 yrkande 4 och 1984/85:2653 till Bidrag
till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet för budgetåret
1985/86 under trettonde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag
av 2250000 kr.,

6. beträffande jämställdhetsarbetets organisation

att riksdagen avslår motion 1984/85:2172 yrkande 1,

7. beträffande opinionsbildning på jämställdhetsområdet
att riksdagen avslår motion 1984/85:2312 yrkande 5,

8. beträffande uppdrag åt DELFA att utvärdera flextid
att riksdagen avslår motion 1984/85:2172 yrkande 5,

9. beträffande ett forskningsprojekt om olikheterna mellan kvinnor
och män

att riksdagen avslår motion 1984/85:2172 yrkande 6,

1 AU 1984/85: 10.

AU 1984/85:18

10. beträffande jämställdhet för män

att riksdagen avslår motion 1984/85:2312 yrkande 4,

11. beträffande planering av övergången till informationssamhället
att riksdagen avslår motion 1984/85:2128,

12. beträffande/ler kvinnliga chefer

att riksdagen avslår motion 1984/85:2172 yrkande 2 i motsvarande
del,

13. beträffande kvinnor i statliga styrelser och kommittéer

att riksdagen avslår motionerna 1984/85:2172 yrkande 2 i motsvarande
del, 1984/85:2312 yrkande 3 och 1984/85:2984 yrkande
3,

14. beträffande skydd mot trakasserier

att riksdagen avslår motionerna 1984/85:779 och 1984/85:2172
yrkande 3 i motsvarande del,

15. beträffande rätt till tjänst efter tvist enligt jämställdhetslagen
att riksdagen avslår motion 1984/85:2172 yrkande 3 i motsvarande
del,

16. beträffande arbetsdomstolens sammansättning i jämställdhetsmål att

riksdagen avslår motion 1984/85:2172 yrkande 3 i motsvarande
del,

17. beträffande utbildningsinsatser för kvinnor i samband med regionalpolitiskt
stöd

att riksdagen avslår motion 1984/85: 2312 yrkande 2.

Stockholm den 14 maj 1985

På arbetsmarknadsutskottets vägnar
FRIDA BERGLUND

Närvarande: Frida Berglund (s), Alf Wennerfors (m), Karin Andersson
(c), Lars Ulander (s), Anders Högmark (m), Marianne Stålberg (s), Karin
Flodström (s), Bengt Wittbom (m), Lahja Exner (s), Gustav Persson (s),
Elver Jonsson (fp), Ingrid Hemmingsson (m), Christer Skoog (s), Alexander
Chrisopoulos (vpk) och Nils Häggström (c).

AU 1984/85:18

Reservationer

1. Åtgärder för att förbättra kvinnornas villkor på arbetsmarknaden
(mom. 1 — motiveringen)

Alf Wennerfors, Anders Högmark, Bengt Wittbom och Ingrid Hemmingsson
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar ”Sorn redovisats”
och slutar "övriga arbetstidsfrågor" bort ha följande lydelse:

I vpk:s motion 2982 behandlas den offentliga sektorns betydelse för
kvinnors förvärvsarbete. Utskottet vill i anslutning härtill anföra att den
kraftiga utbyggnaden av den offentliga sektorn har medverkat till att kvinnor
i stor utsträckning har erbjudits traditionella arbetsuppgifter inom vård
och service. Kvinnorna har inte stimulerats att söka sig till icke traditionella
arbetsuppgifter inom näringslivet under de perioder då det förelegat en
efterfrågan på arbetskraft. Istället har expansionen av det privata näringslivet
hämmats genom den offentliga sektorns tillväxt. Detta medför att de
kvinnor som nu kommer in på arbetsmarknaden får ett mindre differentierat
utbud av arbetsuppgifter. Utbyggnaden av den offentliga sektorn har
således bidragit till att förstärka den traditionella uppdelningen av arbetsmarknaden
i en manlig och en kvinnlig del.

Utskottet anser vidare att utbyggnaden av barnomsorgen har förhindrats
genom att denna enbart kan drivas i offentlig regi. Enskilda initiativ med
alternativa lösningar som är anpassade till de enskilda familjernas behov
kan inte utvecklas på grund av statsbidragssystemet. Härigenom försvåras
möjligheterna att arbeta utanför hemmet för många föräldrar.

Vpk yrkar en plan för nedtrappning av arbetstiden till sex timmar om
dagen. Utskottet bedömer att de ekonomiska förutsättningarna för en
generell arbetstidsförkortning inte föreligger inom en rimlig framtid. Utskottet
är heller inte övertygat om att en majoritet av de förvärvsarbetande
prioriterar en generell arbetstidsförkortning framför ökad eller bibehållen
privat konsumtion. Mycket talar för att en generell arbetstidsförkortning
skulle få negativa konsekvenser på en rad områden och snarast försvåra
situationen på arbetsmarknaden. Detta skulle inte vara till fördel för kvinnorna.
Målet bör i stället vara att arbetstidsuttaget skall kunna anpassas
efter såväl de enskilda arbetstagarnas önskemål som produktionens behov
i olika fall. Detta kan åstadkommas genom att arbetstidsregleringen överförs
till avtal så nära den lokala arbetsplatsen som möjligt. Då ges också
förutsättningar för de arbetstidsförkortningar som är arbetsmässigt och
ekonomiskt genomförbara. Såväl småbarnsföräldrar som andra arbetstagare
skulle lättare kunna finna en arbetstidskombination som i ett visst skede
bäst passar den egna situationen. En sådan utveckling underlättar såväl
kvinnors som mäns möjligheter att kombinera familjeansvar med yrkesverksamhet.
Utskottet kan således inte dela de värderingar som förs fram i
vpk:s motion 2982 vilken således avstyrks.

AU 1984/85:18

2. Åtgärder för att förbättra kvinnornas villkor på arbetsmarknaden
(mom. 1)

Alexander Chrisopoulos (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar ”Utskottet
konstaterar” och på s. 10 slutar ”övriga arbetstidsfrågor” bort ha följande
lydelse:

Utskottet instämmer i de synpunkter som förs fram i vpk:s motion 2982
att arbetslivet inte är organiserat utifrån kvinnors verklighet och behov.
Detta har medfört att många kvinnor tvingats välja deltid för att klara både
förvärvsarbete och ansvar för hem och barn. Dessa kvinnor har sällan
möjlighet att försörja sig själva. De har sämre chanser till vidareutbildning
och till att avancera inom sina yrkesområden.

Arbetstidsfrågan är utan tvivel en nyckelfråga när det gäller jämställdheten
mellan könen. Det finns en rörelse i samhället för en förkortning av den
dagliga arbetstiden till sex timmar. Denna rörelse domineras av kvinnor. I
över tio år har debatten förts om sextimmarsdagen. Tiden borde nu vara
mogen för att ta steget och börja nedtrappningen av den dagliga arbetstiden
till sex timmar om dagen. En plan för nedtrappning av arbetstiden med
siktet inställt på sex timmars arbetsdag bör utarbetas och genomföras. En
sådan åtgärd skulle stärka kvinnornas ställning i arbetslivet och dessutom
öppna möjligheter för männen att ta mer aktiv del i barnomsorg och
hemarbete.

På senare år har de offentliga verksamheterna på olika sätt kringskurits
och den offentliga sektorn har därmed slutat att växa. Politiska åtgärder
riktade mot den offentliga sektorn får direkta återverkningar på kvinnors
möjligheter att förvärvsarbeta: dels minskar den traditionella kvinnoarbetsmarknaden,
dels försämras den sociala service som är en förutsättning
för det kvinnliga förvärvsarbetet.

Utskottet anser att samhället måste erkänna att man är villig att betala
för den typ av omsorgsarbete som kvinnor utför. Det är samhällsnyttig
verksamhet som bör byggas ut, inte som nu sker stramas åt. Det finns
fortfarande många barn som väntar på daghemsplats, köerna till sjukvården
är långa, äldreomsorgen är otillräckligt utbyggd. En planerad utbyggnad
av de samhällsnyttiga delarna av den offentliga sektorn har stora
fördelar: dels skapas här jobb, dels tillfredsställs nu eftersatta behov.

Utskottet anser att kvinnors arbetsmarknad måste breddas och i det
arbetet kan propositionens åtgärd sprogram i någon mån bidra. Men utskottet
vill samtidigt betona att det arbete som kvinnor traditionellt utför också
måste uppvärderas av samhället. Samhället måste ta tillvara och värdera
de traditionellt ”kvinnliga” erfarenheterna likaväl som de traditionellt
”manliga”. Med stöd av vad som här anförts tillstyrker utskottet motion
2982 i motsvarande del. Detta bör ges regeringen till känna.

AU 1984/85:18

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande åtgärder för att förbättra kvinnornas villkor på arbetsmarknaden att

riksdagen med bifall till motion 1984/85:2982, med anledning
av proposition 1984/85:130 i motsvarande del samt med avslag på
motion 1984/ 85:2983 yrkande 1 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

3. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för kvinnor (mom. 2)

Alf Wennerfors, Anders Högmark, Bengt Wittbom och Ingrid Hemmingsson
(alla m) anser

dels att till den del av utskottets yttrande som på s. 11 slutar ”otraditionella
arbetsuppgifter” bör ett tillägg göras med följande lydelse:

Möjligheterna att utnyttja placering i ungdomslag i syfte att bredda
flickornas yrkesval bör tas till vara i betydligt större utsträckning än nu.
Genom att bättre följa riksdagens ursprungliga intentioner och öka andelen
platser i ungdomslag inom den enskilda sektorn bör flickorna kunna erbjudas
ett större urval av arbetsuppgifter och praktikmöjligheter som dels kan
tillfredsställa deras skiftande intressen och yrkesinriktningar, dels kan
bredda deras yrkesval och arbetsmarknad.

Utskottet anser bl. a. av detta skäl och av skäl som åberopades i
betänkandet AU 1983/84:11 reservation 22 att det bör uppdras åt regeringen
att vidta åtgärder som leder till snabb ökning av platser för ungdomslag i
den enskilda sektorn.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande arbetsmarknadspolitiska åtgärder för kvinnor

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

4. Medelsanvisning til) anslaget Kommittéer m. m. (mom. 3)

Alf Wennerfors, Anders Högmark, Bengt Wittbom och Ingrid Hemmingsson
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar ”Utskottet
anser” och slutar på sid 12 ”dock avslås” bort ha följande lydelse:

I motion 2983 anförs att många av de projekt och åtgärder som redovisas
i propositionen är intressanta och bör kunna genomföras inom ramen för
ordinarie verksamhet. Utskottet instämmer i denna bedömning och anser
att varje arbetsgivare, utbildningsgivare eller organisation har ett moraliskt
ansvar att inom sitt område vidta åtgärder som främjar jämställdheten.
Detta kan ske på olika sätt. Utskottet finner inte anledning att kommentera

AU 1984/85:18

enskilda projekt eller initiativ som förs fram i propositionen. Denna form
av verksamhet bör enligt utskottets mening normalt inte finansieras med
statliga anslag.

Även utskottet anser det otillfredsställande att regeringen inte bereder
riksdagen tillfälle att ta ställning till kriterier för vilka projekt som bör
komma i åtnjutande av statsbidrag. Statsbidrag bör inte utgå enligt så
oklara principer. Regeringens förslag om att 5 milj. kr. skall anslås till
projektverksamhet bör därför även av detta skäl lämnas utan bifall av
riksdagen.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2983 yrkande 2 och
med avslag på motion 1984/85:2984 yrkandena 1 och 2 avslår
regeringens förslag i proposition 1984/85: 130 om ökad medelsanvisning
till Kommittéer m. m. för budgetåret 1985/86.

5. Medelsanvisning till anslaget Jämställdhetsombudsmannen (mom. 4)

Karin Andersson (c), Elver Jonsson (fp) och Nils Häggström (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar ”De budgetmässiga”
och slutar ”motsvarande delar” bort ha följande lydelse:

Både centerpartiet och folkpartiet har föreslagit att anslaget till JämO
höjs. Som motiv anförs bl. a. att för en ny myndighet som håller på att
bygga upp sin verksamhet och som i ingångsskedet har en mycket begränsad
personal innebär en tvåprocentig nedskärning väsentligt sämre förutsättningar
att bedriva verksamheten. Utskottet instämmer i dessa synpunkter
och anser därför att någon nedskärning av anslaget i enlighet med
huvudalternativet inte bör ske. Utskottet tillstyrker således motionerna
2172 och 2312 i motsvarande delar.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. att riksdagen med bifall till motionerna 1984/85: 2172 yrkande 4
och 1984/85:2312 yrkande 6 samt med anledning av proposition
1984/85:100 bilaga 12 i motsvarande del till Jämställdhetsombudsmannen
m. m. för budgetåret 1985/86 under tionde huvudtiteln
anvisar ett förslagsanslag av 2202000 kr.

6. Medelsanvisning till anslaget Bidrag till kvinnoorganisationernas centrala
verksamhet (mom. 5)

Alf Wennerfors, Anders Högmark, Bengt Wittbom och Ingrid Hemmingsson
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar ”Vid riksdagsbehandlingen”
och slutar ”motion 2115” bort ha följande lydelse:

AU 1984/85:18

År 1982 beslutade riksdagen att införa det här aktuella statliga stödet till
kvinnoorganisationer, i första hand för att förbättra kvinnans ställning i
samhället och främja jämställdheten mellan kvinnor och män. Moderata
samlingspartiet avvisade då förslaget med motiveringen att det statsfinansiella
läget nödvändiggör en stram hushållning med statens resurser. Även
principiella invändningar riktades mot förslaget, nämligen att större delen
av stödet kommer att tillfalla de politiska partiernas kvinnoförbund och
därför kan betraktas som ett nytt partistöd.

Efter förnyat övervägande har utskottet nu kommit fram till samma
uppfattning som moderata samlingspartiet tidigare redovisat. Kvinnoorganisationer
får nu stöd bl. a. i form av s. k. projektbidrag för olika
ändamål. Utskottet är kritiskt till dessa bidrag, som genom sin karaktär
styr organisationernas arbete i stället för att stödja dem.

Utskottet hemställer att regeringen återkommer till riksdagen med förslag
till hur projektbidragen skall kunna utformas till ett generellt bidrag till
de icke-politiska kvinnoorganisationerna. Utskottet avstyrker därmed regeringens
förslag om anslag till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet
samt motionerna 804, 2311 i motsvarande del och 2653.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande Bidrag till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet att

riksdagen med bifall till motion 1984/85:2115 samt med avslag
på motionerna 1984/85:804, 1984/85: 2311 yrkande 4 och
1984/85:2653 dels avslår proposition 1984/85:100 bilaga 15 i vad
avser begäran om anslag till Bidrag till kvinnoorganisationernas
centrala verksamhet, dels som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört om utformningen av ett generellt
bidrag till de icke-politiska kvinnoorganisationerna.

7. Medelsanvisning till anslaget Bidrag till kvinnoorganisationernas centrala
verksamhet (mom. 5)

Karin Andersson (c) och Nils Häggström (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar "Utskottet
behandlade” och slutar "motsvarande delar” bort ha följande lydelse:

1 arbetet med att nå invandrarkvinnor med information och utbildning
kan invandrarkvinnornas organisationer spela stor roll. Internationella
föreningen för invandrarkvinnor (Riffi) har redan statligt stöd som kvinnoorganisation.
Invandrarpolitiska kommittén föreslog att också de särskilda
kvinnokommittéer eller kvinnosektioner som finns inom invandrarorganisationerna
skulle få del av detta stöd. Utskottet finner i likhet med
motion 2311 detta förslag rimligt och anser att ytterligare 500000 kr. skall
tillföras anslaget för kvinnoorganisationernas centrala verksamhet för stöd

AU 1984/85:18

åt kvinnosektionerna inom invandrarorganisationerna. Motion 804 i motsvarande
del är därmed tillgodosedd. Utskottet föreslår att motionerna 804
yrkande 2, 2115 och 2653 avslås.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2311 yrkande 4 och
med anledning av proposition 1984/85:100 bilaga 15 i motsvarande
del samt med avslag på motionerna 1984/85:804, 1984/85:2115
och 1984/85: 2653 till Bidrag till kvinnoorganisationernas centrala
verksamhet för budgetåret 1985/86 under trettonde huvudtiteln
anvisar ett förslagsanslag av 2750000 kr.

8. Medelsanvisning till anslaget Bidrag till kvinnoorganisationernas centrala
verksamhet (mom. 5)

Alexander Chrisopoulos (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar ”Utskottet
behandlade” och slutar på s. 14 ”denna del” bort ha följande lydelse:

Flera kvinnoorganisationer med huvudsakligen svenska medlemmar har
under senare år visat ett ökat och positivt intresse för invandrarkvinnornas
situation. Utskottet anser i likhet med vad som anförs i motion 804 att
detta arbete bör stimuleras och ges särskilt samhällsstöd. För att arbetet
skall bli framgångsrikt och berikande såväl för invandrarkvinnorna som för
de svenska kvinnorna är det emellertid viktigt att målsättningen klart
definieras och arbetsmetoderna utvecklas samt att de olika kvinnogruppernas
kunskaper om varandras villkor ökas. Utskottet föreslår att ett förslagsanslag
på 2000000 kr. inrättas för stöd åt verksamhet bland invandrarkvinnor
inom kvinnoorganisationer med huvudsakligen svenska medlemmar.

Förslaget om stöd åt kvinnosektionerna inom invandrarorganisationerna
fördes fram av invandrarpolitiska kommittén och har nu aktualiserats i
motionerna 804 och 2311. Utskottet finnér förslaget intressant. Kvinnosektionerna
inom invandrarorganisationerna arbetar i dag under mycket
osäkra ekonomiska villkor. För att föreningsverksamhet bland invandrarkvinnor
skall lyckas är det en förutsättning att den planeras och genomförs
under ledning av kvinnor i den grupp som berörs. I den egna organisationen
kan detta ske. Där kan kvinnorna också få den kunskap och säkerhet
som krävs för ett samarbete på lika villkor med svenska kvinnor.

Utskottet tillstyrker således motion 804. Därmed föranleder motion 2311
i här aktuell del inga åtgärder.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. att riksdagen med bifall till motion 1984/85:804 och med anledning
av proposition 1984/85:100 bilaga 15 i motsvarande del samt

AU 1984/85:18

med avslag på motionerna 1984/ 85:2115, 1984/85:2311 yrkande 4
och 1984/85:2653 till Bidrag till kvinnoorganisationernas centrala
verksamhet för budgetåret 1985/86 under trettonde huvudtiteln
anvisar ett förslagsanslag av 4250000 kr.

9. Jämställdhetsarbetets organisation (mom. 6)

Karin Andersson (c), Elver Jonsson (fp) och Nils Häggström (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar ”Frågan om”
och slutar på s. 15 ”aktuella delen” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som förs fram i motion 2172 att erfarenheterna
talar för en återgång till ett system med en parlamentarisk sammansatt
jämställdhetskommitté. Regeringen bör ge kommittén i uppdrag
att ansvara för centralt initierade jämställdhetsprojekt, opinionsbildning
och annat utåtriktat arbete samt utredningsuppdrag. Utskottet vill särskilt
understryka opinionsbildningsarbetets betydelse och vill i detta avseende
instämma med vad som sägs i motion 2312 som behandlas senare i betänkandet.
I motionen påtalas att den omorganisation av jämställdhetsarbetet
som genomfördes efter regeringsskiftet år 1982 och det opinionsbildande
arbetet har förlorat den framträdande roll det hade tidigare. I motion 2172
anförs vidare att arbetsmarknadens parter och andra organisationer med
anknytning till och intresse för jämställdhetsfrågor bör i en referensgrupp
ges tillfälle att delta i kommitténs och regeringens jämställdhetsarbete.
Regeringen bör även återkomma till riksdagen med förslag till organisationen
av jämställdhetsarbetet inom regeringskansliet. Organisatoriska förutsättningar
bör skapas för att ge jämställdheten en mer framskjuten position
i regeringskansliet. Regeringen bör därvid överväga att placera ansvaret
för jämställdhetsarbetet i statsrådsberedningen. Med anledning av det här
anförda tillstyrker utskottet motion 2172 i motsvarande del.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande jämställdhetsarbetets organisation

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2172 yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

10. Opinionsbildning på jämställdhetsområdet (mom. 7)

Vid avslag av reservation 9.

Karin Andersson (c), Elver Jonsson (fp) och Nils Häggström (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 15 som börjar ”Utskottet
behandlade” och slutar ”motsvarande del” bort ha följande lydelse:

AU 1984/85:18

Utskottet delar den uppfattning som kommer till uttryck i motion 2312
om opinionsbildningens stora betydelse på jämställdhetsområdet. Arbetet
med att ändra attityder och bearbeta fördomar måste ständigt gå parallellt
med annat jämställdhetsarbete. Vid sidan av statsmakterna har folkrörelser,
politiska och fackliga organisationer samt studieorganisationer viktiga
roller i detta sammanhang.

Den tidigare jämställdhetskommittén hade opinionsbildning som en av
sina huvuduppgifter. Den omorganisation av jämställdhetsarbetet som genomfördes
efter regeringsskiftet år 1982 innebar att kommittén avvecklades.
Det opinionsbildande arbetet har härigenom förlorat den framträdande
roll det hade tidigare. Den nya organisationen har uppenbarligen
inte kunnat ersätta den verksamhet som bedrevs av jämställdhetskommittén
och dess sekretariat, och det utåtriktade arbete som kommittén bedrev
måste sålunda återupptas i någon form. I motion 2312 föreslås att jämställdhetsombudsmannens
informationsuppgifter utvidgas att omfatta ansvaret
för opinions- och informationsarbetet på hela jämställdhetsområdet.
Till detta skulle även kunna knytas uppgiften att svara för behövlig dokumentation
om jämställdhetsfrågorna.

Vad utskottet anfört om behovet av ökade insatser för att främja opinionsbildningen
på jämställdhetsområdet bör delges regeringen.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande opinionsbildning på jämställdhetsområdet

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2312 yrkande 5 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

11. Fler kvinnliga chefer (mom. 12)

Elver Jonsson (fp) anser

dels att utskottets yttrande på s. 18 som börjar ”Utskottet behandlade”
och slutar ”förevarande del” bort ha följande lydelse:

Frågan om en ökad chefsrekrytering bland kvinnor har aktualiserats i
tidigare sammanhang, och man har då hänvisat till att detta är något som
arbetsgivarna har att iaktta i sitt målinriktade arbete för att främja jämställdhet
i arbetslivet enligt jämställdhetslagen. Jämställdhetsombudsmannen
är självfallet oförhindrad att ta upp överläggningar med företagen i
detta syfte.

Utvecklingen i Sverige går emellertid långsamt, och man behöver därför
pröva flera vägar för att få en från jämställdhetssynpunkt angelägen ökning
av chefsrekryteringen bland kvinnor. Detta gäller såväl på den offentliga
som på den enskilda sektorn. På den senare är de stora företagen mönsterbildande
i många avseenden. Att få med sådana företag i denna del av
jämställdhetsarbetet skulle få stor betydelse för kvinnornas möjligheter att
nå chefsposter på olika nivåer.

AU 1984/85:18

Varje år blir det ett inte ringa antal chefstjänster lediga och vaije år blir
det en allt större andel kvinnor på ”rekryteringsposter”. Utskottet anser
därför, i enlighet med vad som förs fram i motion 2172, att när det gäller
det statliga området bör man fastställa konkreta tidsbestämda mål för en
jämnare fördelning av kvinnor och män på chefstjänster. Med anledning av
det här anförda tillstyrker utskottet motion 2172 i motsvarande del. Detta
bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande fler kvinnliga chefer

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2172 yrkande 2 i
motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

12. Kvinnor i statliga styrelser och kommittéer (mom. 13)

Karin Andersson (c), Elver Jonsson (fp) och Nils Häggström (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19 börjar ”Utskottet
har” och slutar ”därför avslås" bort ha följande lydelse:

Sedan år 1982 redovisas årligen i kommittéberättelsen fördelningen mellan
kvinnor och män i regeringstillsatta kommittéer. Andelen kvinnor har
inte förändrats en enda procentenhet det senaste året. Detta är mycket
allvarligt, eftersom det i praktiken är just i de statliga utredningarna som
morgondagens politik läggs fast.

Dåvarande regering började i juli år 1981 att uppmana organisationer och
myndigheter att föreslå två namn, en kvinna och en man, till uppdrag i
statliga styrelser, kommittéer m. m. som tillsätts av regeringen. Detta
gjordes för att få möjlighet till en jämnare könsfördelning vid den slutliga
utnämningen. Regeringen har nu gått ifrån denna praxis.

Utskottet anser i likhet med vad som anförs i motionerna 2172, 2311 och
2984, att denna praxis bör återupptas. Regeringen bör också ställa upp
tidsbestämda mål för en jämnare fördelning av kvinnor och män i statliga
kommittéer och styrelser. Med anledning av vad som anförts i denna fråga
— vilket bör ges regeringen till känna - föreslår utskottet bifall till motionerna
2172, 2312 och 2984 i motsvarande delar.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande kvinnor i statliga styrelser och kommittéer

att riksdagen med bifall till motionerna 1984/85: 2172 yrkande 2 i
motsvarande del, 1984/85:2312 yrkande 3 och 1984/85:2984 yrkande
3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

AU 1984/85:18

13. Skydd mot trakasserier (mom. 14)

Elver Jonsson (fp) anser

dels att den de! av utskottets yttrande som på s. 19 börjar ”Motsvarande
yrkanden” och slutar på s. 20 ”därför avslås” bort ha följande lydelse:

Utskottet har erfarit att det förekommer trakasserier av den som gjort
anmälan om könsdiskriminering. Risken för trakasserier kan vara en starkt
återhållande faktor för dem som överväger att göra en anmälan om diskriminering.
Trakasserier av den som försöker hävda sin rätt eller t.o.m. fått
rätt i domstol är dessutom ovärdigt i ett rättssamhälle och bör inte accepteras.
Utskottet anser i likhet med vad folkpartiet anför i motion 2172 att det
bör utredas om ett förbud mot trakasserier behövs. Utskottet tillstyrker
således motion 2172 i motsvarande del. Vad som här anförs innebär att
även motion 779 blir tillgodosedd.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande skydd mot trakasserier

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2172 yrkande 3 i
motsvarande del samt med anledning av motion 1984/85:779 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

14. Utbildningsinsatser för kvinnor i samband med regionalpolitisk! stöd
(mom. 17)

Karin Andersson (c) och Nils Häggström (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar ”Arbetsmarknadsutbildningen
(AMU)” och på s. 22 slutar ”riksdagens sida” bort ha
följande lydelse:

Det händer dock alltför ofta att företag beviljas dispens från villkoret att
minst 40% av vardera könet skall rekryteras vid en företagsexpansion.
Motivet till dispensen är att inga utbildade kvinnor finns att tillgå. Utskottet
anser i likhet med motionärerna att det måste vara ett ansvar för
arbetsmarknadsmyndigheterna att genom utbildningsinsatser se till att detta
skäl inte kan åberopas.

Den tidigare jämställdhetskommittén föreslog att lantbruksnämnder och
skogsvårdsstyrelser bör åläggas att ägna ökad uppmärksamhet åt arbetstillfällen
för kvinnor. Kommittén avsåg både jord-, trädgårds- och skogsbruk
och möjligheten att till sådana företag knyta annan verksamhet såsom
naturvård, skogsvård och turism.

Utskottet anser att detta förslag är angeläget att pröva eftersom de
areella näringarna utgör grunden för sysselsättningen i glesbygd. Utskottet
tillstyrker således motion 2312 i motsvarande del.

AU 1984/85:18

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:

17. beträffande utbildningsinsatser för kvinnor i samband med regionalpolitisk!
stöd

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2312 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilt yttrande

1. Uppdrag åt DELFA att utvärdera flextid (mom. 8)

Elver Jonsson (fp) anför:

Folkpartiet har i motion 2172 tagit upp frågan om arbetstider. Partiet
anför att en ökad valfrihet när det gäller arbetets förläggning och omfattning
ger de kvinnor som vill en möjlighet att förlänga sin arbetstid - och de
män som vill möjlighet att förkorta sin. Redan nu tillämpas flextid hos ett
stort antal statliga myndigheter. För att möjlighet till flextid skall ges till
allt fler vore det av värde med en utvärdering av hittills vunna erfarenheter
av systemet. Vi förordar därför att DELFA ges i uppdrag att göra en sådan
utvärdering.

2. Kvinnor i statliga styrelser och kommittéer (mom. 13)

Alf Wennerfors, Anders Högmark, Bengt Wittbom och Ingrid Hemmingsson
(alla m) anför:

Vi vill i frågan om kvinnor i statliga styrelser och kommittéer hänvisa till
de motiv som vi anförde i reservation 3 i betänkande AU 1983/84:6.

3. Rätt till tjänst efter tvist enligt jämställdhetslagen (mom. 15)

Elver Jonsson (fp) anför:

Folkpartiet har i motion 2172 anfört att det finns skäl att utreda möjligheterna
till rätt till en tjänst efter tvist enligt jämställdhetslagen. Att en
domstol enligt nuvarande ordning endast kan utdöma tämligen blygsamma
skadestånd vid en könsdiskriminerande kränkning uppfattas av många som
otillräckligt. Det intrycket förstärks också av att de hittillsvarande domarna
i arbetsdomstolen inte tycks ha fått den effekt som varit avsedd. En
strängare sanktion i form av rätt till anställningen skulle kunna vara ett sätt
att ge jämställdhetslagens diskrimineringsförbud ökad tyngd. Vi vill samtidigt
inte förneka att en lagändring av detta slag kan föra med sig vissa
problem. Det är därför angeläget att frågan först utreds innan några åtgärder
vidtas.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1985